av Niklas Wykman (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Nyligen publicerade Svenskt Näringsliv en rapport med rubriken Skatt, arbete och pension. Författare är professor emeritus Lennart Flood, som länge analyserat svensk arbetsmarknad och den demografiska utmaning som vi står inför.
Sveriges befolkning är åldrande, och även om vi nu ser en tillströmning av människor i arbetsför ålder finns i dagsläget bland annat språkliga, kunskapsmässiga, arbetsrättsliga och skattemässiga hinder för dessa att delta på arbetsmarknaden.
Rapporten visar att alliansregeringens reformer har haft tydlig effekt på andelen som fortsatt har arbetsinkomster efter uppnådd pensionsålder; mellan år 2006 och år 2011 ökade andelen 66-åringar med arbetsinkomst. En av tio valde då att fortsätta arbeta, och den utvecklingen har enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar fortsatt.
I rapporten diskuterar Lennart Flood hur utvecklingen för 66-åringars arbetskraftsdeltagande kan förklaras av reformeringen av pensionssystemet men även av förändringar av lagen om anställningsskydd under början av 2000-talet.
Minskade anställningskostnader och särskilt det förstärkta jobbskatteavdraget nämns som förklaringar till varför vi ser en markant ökning av seniorer som stannar kvar i arbetskraften. Reformen bedöms på sikt som kraftigt överfinansierad.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Vilka bedömningar gör finansministern och Finansdepartementet av förväntade effekter av regeringens kostandspålaga för äldre som stannar i arbetskraften? Delar finansministern Lennart Floods bedömning att Sverige behöver ett ökat arbetskraftsdeltagande för bibehållen välfärd, och om så är fallet, vilka reformer anser finansministern bör genomföras för att fler äldre ska stanna i arbetskraften?