av Christina Örnebjär (L)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Socialtjänsten i hela Sverige har varit under stort tryck i många år, och få kommuner har lyckats möta de nya krav som ställts inom försörjningsstöd, familjerätt, missbruk och barnavård. Många kommuner har stora svårigheter både att rekrytera och att behålla personal. Både erfarna socialsekreterare och nyutbildade socionomer väljer bort socialtjänsten för att arbetet har för låg status och för dåliga villkor.
Den 1 juli 2014 trädde nya lagbestämmelser i kraft om behörighet för att utföra vissa arbetsuppgifter inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård. En lägsta utbildningsnivå infördes, motsvarande socionomexamen eller annan relevant examen.
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har nu aviserat att man menar att kommunerna ska kunna kringgå behörighetskraven för myndighetsutövning i den sociala barn- och ungdomsvården. Det pågår också en översyn hos Socialstyrelsen kring konsekvenserna av behörighetsregleringen.
Kraven på behörighet finns för att säkra kvaliteten och rättssäkerheten för dem som har det allra tuffast, för de allra mest utsatta och sårbara. Personalens absolut viktigaste verktyg är just dess kompetens, utbildning och erfarenhet.
Mina frågor till statsrådet är:
Hur ser statsrådet på SKL:s förslag om att kringgå behörighetskraven för myndighetsutövning?
Anser statsrådet att fler eller färre kommer att vilja jobba som socionom, framför allt inom den sociala barn- och ungdomsvården, om behörighetskraven tas bort?
Anser statsrådet att det råder brist på socionomer?
Avser statsrådet att värna behörighetsregleringen?