av Lotta Johnsson Fornarve (V)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Den 15 januari meddelade UD att Sverige i linje med rekommendationerna från den interna genomlysningen av Sveriges Västsaharapolitik av Fredrik Florén inte kommer att erkänna Västsahara. Jag har begärt ut rapporten i dess helhet men bara fått vissa delar mot bakgrund av att rapporten är hemligstämplad. Jag anser att det är anmärkningsvärt att rapporten hemligstämplas och att jag som riksdagsledamot inte får tillgång till det fullständiga underlaget. Rapporten är ett resultat av ett riksdagsbeslut och regeringens svar på ett tydligt tillkännagivande från riksdagen. Det är illa att UD inte respekterar riksdagens tillkännagivande, och det är ännu värre att UD inte ens kan redovisa bakgrunden till sitt beslut för oss folkvalda.
Av sammanfattningen framgår dock att utredaren besökt ett antal politiska aktörer. Det är anmärkningsvärt att utredaren inte besökt det ockuperade Västsahara. Internationella MR-organisationer, som Amnesty International och Human Rights Watch, vittnar om att övergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna ägt rum mot västsaharier i det ockuperade Västsahara. Hur kan rapportören skapa sig en korrekt bild av läget i det ockuperade Västsahara utan att ha besökt området?
Det är också anmärkningsvärt att det ingenstans – i den del av rapporten som är offentlig – görs ett tydligt fördömande av den marockanska ockupationen och av de systematiska MR-kränkningar som sker mot västsaharier på ockuperat territorium. Det borde utgöra en självklar del av den svenska linjen.
Fredrik Florén har inte heller träffat representanter för Afrikanska unionen (AU). Sahariska arabiska demokratiska republiken (SADR) är medlem i AU, och AU är en mycket viktig politisk aktör för regionalt samarbete i Afrika. AU:s viktiga roll framhålls dessutom i rapporten, och nu senast framhålls även deras roll för fred och säkerhet i den utrikespolitiska deklarationen. Även detta anser jag är en stor brist i rapporten.
UD har visserligen meddelat att beslutet att inte erkänna Västsahara fattades utifrån en samlad politisk bedömning. Samtidigt har påståendet om att folkrättsliga kriterier saknas för ett erkännande haft en central plats i både rapporten och den sammanfattning som publicerats. Det Florén verkar bortse från är att dessa kriterier inte alls tolkats på samma sätt när vi erkänt andra länder under liknande premisser. Så sent som i november skrev tre av världens främsta experter i internationell rätt och folkrätt (professorerna Ove Bring, Pål Wrange och Said Mahmoudi) på DN Debatt att folkrätten inte hindrar ett erkännande av Västsahara. Tvärtom är de legala förutsättningarna liknande som när vi har erkänt Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Palestina. Det är då mycket anmärkningsvärt att en ensam utredare kommer fram till motsatsen och publicerar slutsatsen utan en grundlig analys av sakfrågan.
Det är bra att man vill stödja FN:s ansträngningar för att få till stånd en lösning på konflikten, men det är tyvärr otydligt hur det ska gå till. Ett tydligt krav på att snarast genomföra folkomröstningen som beslutades av FN 1991 borde ingå i den svenska linjen. Ett tydligt tidsbestämt mål borde sättas upp för när folkomröstningen kan äga rum. Sverige bör även arbeta för att FN-styrkan Minursos mandat ska utökas till att även omfatta övervakning av de mänskliga rättigheterna.
Mot den bakgrunden vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström: