av Magnus Oscarsson (KD)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
På tio år har antalet mjölkbönder i Sverige halverats, och priserna på mjölk ligger på bottennivåer. De senaste åren har krisen förvärrats, delvis till följd av utvecklingen i Ukraina och den därmed förknippade bojkotten av europeiska mejeriprodukter från Rysslands sida.
Under året har situationen försämrats ytterligare, och nedläggningen av gårdar har fortsatt. Varje vecka slutar i genomsnitt fem mjölkbönder i Sverige med sin verksamhet på grund av att det inte är ekonomiskt möjligt att fortsätta. Orsakerna till det låga mjölkpriset är flera. Om vi vill behålla uppslutningen kring EU:s linje att straffa Ryssland för dess övergrepp är det nödvändigt att vi samtidigt backar upp dem som drabbas av sanktionerna, i detta fall mjölkbönderna.
I slutet av januari rapporterade världens största mjölkexportör, nyzeeländska Fonterra, att man skriver ned prognosen för det genomsnittliga pris man kommer att betala till mjölkproducenterna från 4,60 till 4,15 nyzeeländska dollar per kilo mjölkpulver. I början av februari sjönk mjölkprisindex med 7,4 procent. Med ytterligare sänkt mjölkpris på världsmarknaden kan vi förvänta oss en accelererad utslagning av de svenska mjölkbönderna. Tidningen Land Lantbruks råvarukrönikör rekommenderar de svenska producenterna att växla över från mjölk- till köttkor.
Ingen ljuspunkt är nu i sikte för de svenska mjölkbönderna.
En inhemsk svensk mjölkproduktion är angelägen av flera skäl, inte minst för att vårt land ska ha en försörjningstrygghet i händelse av kris eller krig i vår omvärld. Tusentals arbetstillfällen riskerar att försvinna på landsbygden, vilket i sin tur tar bort underlag för servicenäringar av olika slag.
Efter uppvaktningar från branschen tog Näringsdepartementet initiativ till att samla organisationer, företag och myndigheter med koppling till mjölkproduktion. Detta resulterade i att landsbygdsministern den 22 maj 2015 presenterade en handlingsplan med 87 punkter i syfte att rädda den svenska mjölkproduktionen. Handlingsplanen togs fram tillsammans med företrädare för den svenska mjölksektorn. I detta åtgärdsprogram finns det sju punkter, nämligen nr 60–66, som samlas under rubriken ”Åtgärder på kort sikt (1 år)”. Det är därför särskilt angeläget att följa upp hur dessa punkter genomförs och om detta sker inom ett år, det vill säga senast den 22 maj 2016. De sju punkterna är följande:
60. Analysera hur konkurrenskraften påverkas innan nationella beslut fattas om produktionsmedelsskatter.
61. Utreda om sänkt arbetsgivaravgift för ett företags första anställda i små företag är en kostnadseffektiv åtgärd för att stärka dessa företags konkurrenskraft.
62. Utreda olika alternativ och former för avbytartjänst.
63. Ta fram en plan för att stötta och avlasta mjölkföretagare som drabbats av ekonomiska eller andra svårigheter.
64. Säkerställa ändamålsenliga rutiner kopplade till stödhanteringen så att utbetalningarna kan ske i tid.
65. Utreda och komma med förslag på hur avgifterna för kommunernas inspektioner samt handläggning kan harmoniseras samt belysa avgifternas effekter på företagandet.
66. Utreda hur befintliga branschpolicyer påverkar mjölkföretagens lönsamhet.
Jag vill nu fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:
Vilka av dessa åtgärder kommer att vara genomförda till den 22 maj 2016?