av Maria Malmer Stenergard (M)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Regeringen och allianspartierna träffade under hösten en migrationsuppgörelse. I den ingick ett tillskott till kommuner och landsting om närmare 10 miljarder kronor att fördelas enligt vissa övergripande principer. Tillskottet beslutades mot bakgrund av att det stora flyktingmottagandet fört med sig ökade kostnader för kommunerna. Beloppen betalades ut under 2015, men avsåg att täcka ökade kostnader även under 2016.
Det har nu rapporterats att en del kommuner använder tillskottet till verksamhet som inte på ett tydligt sätt kan knytas till flyktingmottagningen. Skridskoanläggningar och idrottshallar lyfts fram som exempel. Några närmare riktlinjer för hur stödet ska användas har inte heller lämnats av regeringen.
I den fördelningsmodell som har tillämpats har stor vikt lagts vid de förväntade kostnaderna för kommunerna på kort sikt. På lite längre sikt kan det dock vara andra kommuner än de som flyktingarna först kommer till som drabbas av större och mer långvariga kostnadsökningar, exempelvis i form av försörjningsstöd.
I jämförelse med den preliminära fördelning som regeringen presenterade före riksdagens beslut har också fördelningen ändrats för en del av landets kommuner. Exempelvis fick Kristianstads kommun, Bromölla kommun och Hässleholms kommun mer än 200 000 kronor mindre i den slutliga fördelningen jämfört med den preliminära.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi:
Hur avser regeringen att utvärdera effekterna av det tillfälliga stödet till kommunerna?
Hur ser statsrådet på att fördelningsnyckeln tar större hänsyn till den akuta situationen än till de mer långvariga kostnaderna?
Hur kommer det sig att tilldelningen för en del av kommunerna förändrats på ett icke obetydligt sätt jämfört med den preliminära fördelning som regeringen redogjort för?