av Bengt Eliasson (L)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Sveriges Radios program Kaliber har i dagarna rapporterat om hur patienter inom psykiatrin förgripit sig sexuellt på andra patienter. Det har framkommit hårresande berättelser om tafsande medpatienter, misstänkta våldtäkter som inte polisanmäls och tjejer som inte skyddas. Det är en grundläggande uppgift för samhället att skydda både vuxna och barn mot alla former av sexuella kränkningar. När övergreppen sker i en vårdsituation där beroendeställningen är som störst blir detta särskilt allvarligt.
Regering efter regering – den nuvarande, alliansregeringen och den socialdemokratiska före den – har tillsatt psykiatrisamordnare, genomfört handlingsplaner och tecknat överenskommelser i syfte att stödja landstingen i att förbättra den psykiatriska vården. Men än är det långt kvar tills den psykiatriska vården är av lika god kvalitet som den somatiska.
Vi i Liberalerna välkomnar att den nuvarande regeringen följer upp tidigare satsningar och nu fortsätter med en ny. I huvudsak stöder vi också de fokusområden som pekas ut i det direktiv som regeringen beslutade om i december. Det saknas dock insatser för de mest utsatta och svårast sjuka. Det behövs fler och direkta insatser för att komma till rätta med de närmast strukturella problem som den psykiatriska vården dras med, särskilt inom vården för dem med de ”tyngsta” diagnoserna.
Inom ramen för den avslutade så kallade PRIO-satsningen fanns det insatser som syftade till att stärka arbetet runt dessa svårt sjuka patienter. Det fanns delar som byggdes upp på liknande sätt som sjukvårdsregionernas strukturarbeten, inte minst för patienter med självskadebeteenden, som blev framgångsrika.
Av det som framkommit är det uppenbart att det pågående uppdraget för den nationelle samordnaren behöver kompletteras med direkta insatser för att komma till rätta med pågående strukturella problem samt mer långsiktiga insatser för att stärka vården för de svårast sjuka.