av Sten Bergheden (M)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Den svenska vargstammen växer. I Naturvårdsverkets senaste inventering av varg beräknades stammen uppgå till omkring 415 individer inom ett konfidensintervall. Den årliga tillväxttakten hos vargstammen är omkring 15 procent. Enligt Naturvårdsverket är den svenska vargstammen stabil.
Dessvärre är varken vargstammens fördelning mellan och inom länen jämn. I vissa delar av landet är koncentrationen av vargar mycket hög, vilket påverkar mänskliga aktiviteter. I områden där vargen är etablerad är tamdjursägarna ständigt oroliga för vargattacker och många hundägare avstår från att ha hunden lös. Enligt Viltskadecenter kommer antalet rovdjursdödade husdjur sannolikt att öka långsamt under de närmaste åren. Den största anledningen till detta är att varg och lodjur sprider sig söderut till områden som i dag saknar stora rovdjur och som har ett större antal husdjursbesättningar.
Livet på landet blir alltmer inskränkt när vargstammen tillåts växa utan att en rimlig hänsyn till socioekonomiska faktorer tas. Vargstammen, liksom annat vilt, måste förvaltas på ett bra sätt. En del i det är att varg ska kunna jagas inom ramarna för skydds- och licensjakt. Minskade koncentrationer i särskilt vargtäta områden behövs, och vargar som angriper tamdjur och hundar ska kunna tas bort.
Tyvärr försvinner allt fler möjligheter till en god förvaltning av vargstammen i en strid ström av överklaganden och domstolarnas mycket spridda avgöranden. Nyligen beslutade Förvaltningsdomstolen i Karlstad att licensjakten efter varg i Värmlands och Örebro län inte fick genomföras. Uppgivenheten hos människorna som bor och verkar i landets vargtätaste område breder ut sig. Landsbygden och vargfrågan behöver tas på större allvar i politiken. Det är inte rimligt att värmlänningarnas vardag i allt större utsträckning styrs av vargens närvaro.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht: