Interpellation 2015/16:391 Pressfrihet i Turkiet

av Birgitta Ohlsson (L)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

 

Samtidigt som MR-grupper rapporterar att Turkiet drabbats av de värsta våldsamheterna på flera år försvåras situationen för journalister i snabb takt. Det är uppenbart att Erdoğanregimen till varje pris försöker hindra viss information från att nå den turkiska allmänheten. Det är oacceptabelt för ett land som aspirerar på EU-medlemskap. 

Förra året greps företrädare för flera viktiga turkiska medier, och reportrar berättar att de inte längre kan göra sitt jobb. Den som kritiserar den alltmer auktoritära ledningen riskerar att anklagas för spioneri eller propagandaspridning. I slutet av november sköts en kurdisk människorättsaktivist ihjäl på öppen gata i staden Diyarbakir i sydöstra Turkiet. 

Situationen har inte förbättrats efter årsskiftet. Under januari har en häktningsvåg svept över Turkiet. Efter att 1 000 både turkiska och utländska personer skrivit under ett upprop för att stoppa den våldsamma utvecklingen i sydöst fängslades minst 18 akademiker. 

President Erdoğan har eldat på stämningarna och likställt undertecknarna med terrorister och påstått att de genom att medverka i namninsamlingen för fredsuppropet bidragit till att sprida terroristpropaganda. Det riskerar att kraftigt underminera den så viktiga politiska och vetenskapliga diskussionen i landet. 

Den svenska pressfriheten fyller 250 år. Vår erfarenhet är att en fri journalistik är en grundförutsättning för att demokrati ska kunna växa fram och bestå. Det är mot denna bakgrund lika pinsamt som sorgligt att flera turkiska journalister frågar sig var EU är och vad EU gör. Sverige har en viktig del i att se till att Europa inte överger rollen som viktig demokratisk vägledare för ett av EU:s södra grannländer. 

Jag vill fråga utrikesminister Margot Wallström:

 

Hur ska ministern och regeringen jobba för att säkra yttrandefriheten för de reportrar som arbetar i Turkiet?

Avser utrikesministern att uppmana Turkiet att ge de häktade journalisterna och akademikerna en rättvis rättegång?