av Håkan Svenneling (V)
till Statsrådet Per Bolund (MP)
Betaltjänstutredningen bedömer att dagens tillgång till de betaltjänster som ska garanteras konsumenter är tillräcklig i Sverige för att leva upp till EU-direktivets krav. Bedömningen är tveksam, åtminstone vad gäller tillgången till kontanttjänster. Det är svårt att hitta en entydig verklighetsbeskrivning av behovet av och problemen med kontanttjänster i Sverige.
Den mest aktuella rapporten om tillgången till betaltjänster är Länsstyrelsernas årsrapport 2015. I den konstateras bland annat att flera konsumentgrupper, såsom äldre personer, personer med funktionsnedsättning, nyanlända och personer med dålig ekonomi, inte i tillräcklig utsträckning kan ta del av de digitala betaltjänsterna och därför fortfarande har behov av kontanttjänster. Vidare finns vissa geografiska områden där brister i tekniken gör att digitala betalsätt fungerar mindre bra och därmed gör personer och företag i sådana områden beroende av kontanter. Det är helt enkelt svårt att ta ut och sätta in kontanter.
När varje bank själv får avgöra vilka betaltjänster den vill erbjuda har staten ingen möjlighet att ingripa om utbudet av betaltjänster minskar ytterligare eller helt faller bort – en utveckling som vi nu ser pågår i Sveriges landsbygder.
Det får också anses otillfredsställande att Finansinspektionen dagligen får samtal från småföretagare som inte får tillgång till betaltjänster. Därmed borde det finnas anledning att också ge föreningar och företag samma rätt som konsumenter till betalkonto och betaltjänster. Ur ett samhällsperspektiv bör det vara positivt om så många aktörer som möjligt får tillgång till betaltjänster via banker.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till statsrådet Bolund: