av Johan Hultberg (M)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Strandskyddsreglerna är viktiga för att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur och växtliv. Samtidigt utgör dagens regelverk dessvärre ofta ett allvarligt hinder för byggande, boende och näringsverksamhet i stora delar av landet. Detta är inte minst problematiskt för landsbygdens utveckling. Förutsättningarna för byggande, boende, jordbruk och annan näringsverksamhet i strandnära områden på landsbygden påverkas alltför ofta starkt negativt av dagens strandskyddsregler och tillämpningen av dessa.
Dagens rigida strandskyddsregler hämmar inte enbart utvecklingen på landsbygden, utan även utvecklingen av våra städer. Allt fler kommuner vittnar om stora svårigheter att klara behovet av nya bostäder och många uppger att länsstyrelsernas hantering av strandskyddet i allmänhet och det utökade strandskyddet i synnerhet ställer till med stora problem. Vidare vittnar kommunerna om att de ändringar som genomfördes i strandskyddet för några år sedan tyvärr inte har gett önskat resultat. Därför måste strandskyddet reformeras och göras mera ändamålsenligt. Miljö- och jordbruksutskottet har tidigare i ett tillkännagivande uppmanat regeringen att göra just detta.
Även Strandskyddsdelegationen, som tillsattes i mars 2013, uppmanar regeringen att se över strandskyddsreglerna. Delegationen pekade i sitt betänkande, som presenterades i slutet av förra året, på en rad problem rörande strandskyddsreglerna som inte kan åtgärdas inom ramen för nuvarande regelverk. Slutsatsen var självklar och förväntad – reglerna behöver ses över. Nu måste regeringen agera och det skyndsamt.
Förutom strandskyddet finns det en lång rad andra markrestriktioner som hindrar byggandet. Bara i Stockholm finns över 30 olika markrestriktioner som sammantaget har skapat en mycket stor brist på byggbar mark vilket förvärrat bostadsbristen. Ett exempel på markrestriktion är de kommunala naturreservaten. Det är bra att kommunerna har möjlighet att inrätta naturreservat, men möjligheten får inte utnyttjas på felaktiga grunder. Med den stora bostadskris som råder i Sverige finns det därför all anledning att se över regelverket för kommunala naturreservat och andra former av markrestriktioner i syfte att skapa ett bättre fungerade regelverk.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga miljö- och klimatminister Åsa Romson: