av Karin Enström (M)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Den 16 december 2015 presenterade utrikesministern och försvarsministern vid en presskonferens det svenska stödet till Frankrikes begäran enligt artikel 42.7 i EU-fördraget och ytterligare stöd i kampen mot Isil.
Enligt statsråden har regeringen gjort en grundlig inventering av möjliga svenska bidrag. ”Utgångspunkten för detta är att det ska vara efterfrågat, ändamålsenligt, effektivt, trovärdigt, hållbart över tid, folkrättsenligt, baserat på en riskanalys samt bygga på en bred enighet och tillgängliga svenska resurser, både personalmässigt och finansiellt.”
I ett första paket erbjuder Sverige bland annat 50–100 flygtimmar med strategisk flygtransport som ställs till Frankrikes förfogande. Sverige bidrar också med ett omfattande bistånd till Syrien.
Skälet till att det inte blir några svenska Gripenplan till den franska insatsen mot Isil i Syrien är enligt utrikesminister Margot Wallström att ”man kan kalla det en slags gråzon när det gäller folkrätten”.
En grundförutsättning för svenskt deltagande i internationella insatser är att det finns en folkrättslig grund. Efter regeringens presskonferens har expertis uppgett i medierna att en folkrättslig gråzon saknas och hänvisar till den legitima respons som väpnande insatser i självförsvar på distans innebär. Syrien klarar inte av att kontrollera sitt eget territorium, och därför kan Isil hota andra länder från syrisk mark. Vidare anförs att det då inte behövs något syriskt samtycke enligt den kollektiva självförsvarsrätten för insatser på eller över dess territorium eftersom det gränsöverskridande hotet från den internationella terrorismen kräver ett gränsöverskridande självförsvar och samarbete.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesministern:
– På vilket sätt är ett svenskt bidrag innehållande en flyginsats med JAS 39 Gripen inte förenligt med folkrätten?
– På vilket sätt anser utrikesministern att en militär insats mot Isil i Syrien inte är i enlighet med folkrätten?