av Anders Åkesson (C)
till Statsrådet Anna Johansson (S)
I över 40 år har Danmark haft en vägkorridor i sitt planarbete för att kunna möjliggöra en framtida motorväg från Helsingör via Själland till Köge, den så kallade Ring 5. Denna vägkorridor har ifrågasatts starkt genom åren av många skäl, främst av miljöskäl och på grund av invändningar mot de kraftiga ingrepp den skulle kräva för lantbruket samt osäkerheten för företagsetableringar.
Den 17 december 2015 hade folketinget i Danmark en första behandling av och debatt om ett förslag om att upphäva vägkorridoren, Ring 5. Det finns starka åsikter kring om vägkorridoren Ring 5 ska upphävas. Det danska transport- och byggnadsutskottet ska nu utvärdera och bereda förslaget om att upphäva denna vägkorridor innan slutligt beslut i frågan tas av folketinget.
Frågan om Ring 5:s vara eller inte är en dansk nationell angelägenhet, men den har även stor påverkan på den svenska infrastrukturplaneringen. Arbetet med att ta fram en ny nationell plan för transportinfrastrukturen i Sverige 2018–2029 pågår nu för fullt, och den framtida svenska infrastrukturen påverkas dessutom av hur debatten förs och vilka beslut som fattas i våra grannländer.
Utöver framtagandet av den kommande nationella planen pågår den aktuella Sverigeförhandlingen, som har till uppgift att se på hur den framtida höghastighetsjärnvägen ska dras genom Sverige. Sverigeförhandlingen kommer att påverka stamjärnvägsnätets utformning och väcker många frågor om hur resandet och godsflödena ska fortsätta vidare från landets gränser.
När regeringen ska presentera den svenska infrastrukturplaneringen för åren 2018–2029 är det naturligt att planen även beskriver den framtida förbindelsen mellan Sverige och Danmark. För 15 år sedan invigdes Öresundsbron. Efter brons invigning år 2000 har trafiken överträffat de prognostiserade förväntningarna. Det är främst arbetspendlingen med Öresundståg som har ökat, från 2 000 pendlare år 2000 till 20 000 pendlare år 2010. De prognoser som gjordes före brons öppnande underskattade den faktiska utvecklingen, vilket har gjort att kapacitetstaket, främst på järnvägssidan, snart är nått.
När Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Tyskland öppnar kommer trafiken att bli alltmer omfattande, inte minst vad gäller godstransporter, där en 80-procentig ökning av svensk-tyskt transitgods väntas. Det kommer därför att krävas ytterligare en förbindelse mellan Sverige och Danmark för att möta transportbehovet. För att denna förbindelse ska bli så effektiv som möjligt för resenärer och godstransportörer är det väldigt viktigt att förbindelsen går mellan orter/platser där det är möjligt för respektive land att hantera den ökade trafikmängd som en ny fast förbindelse skulle medföra.
Det finns flera alternativa dragningar för en förbindelse mellan Sverige och Danmark. De i dag aktuella alternativen som diskuteras är en förstärkning av kapaciteten vid Öresundsbron, en järnvägstunnel mellan Landskrona och Köpenhamn och en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör. Borttagandet av Ring 5 skulle avsevärt förändra förutsättningarna för en framtida Helsingborg–Helsingör-förbindelse. Med tanke på debatten i folketinget måste Sverige förbereda sig och finna framkomliga alternativ för att hitta den bästa lösningen. Det är därför viktigt att Sverige intensifierar överläggningarna med den danska transportministern om hur man kan utveckla och möjliggöra alternativa lösningar för framtida förbindelser mellan våra länder.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Anna Johansson:
Hur ser statsrådet på konsekvenserna för svensk landgränsöverskridande infrastruktur om vägkorridor Ring 5 i Danmark skrotas?
Anser statsrådet att det finns skäl att ge Sverigeförhandlingen ett utvecklat uppdrag att förhandla om flera alternativ till en ny fast förbindelse mellan Sverige och Danmark för att finna den bästa möjliga lösningen?
Avser statsrådet att inleda samtal med Danmark för att hantera frågan om en ny förbindelse i syfte att finna möjliga lösningar för de återstående alternativen?
Anser statsrådet att en framtida förbindelse med Danmark i första hand ska tillgodose behovet av järnvägskapacitet eller vägkapacitet?