av Rickard Nordin (C)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Enligt uppgifter i medierna har det framkommit att Sveriges position i förhandlingarna om bilars utsläppskrav inte bara var att höja konformitetsfaktorn och tillåta mer utsläpp, utan även att skjuta ikraftträdandet framåt i tiden. Detta är mycket allvarligt för miljön. Det är också allvarligt med tanke på att det uttalande som klimat- och miljöminister Åsa Romson framförde i interpellationsdebatten den 17 november till undertecknad med anledning av frågan går emot det som nu framkommit.
I riksdagens protokoll kan läsas: ”Vi var inte i Bryssel för att besluta om att det här skulle skjutas framåt år efter år.” Är det införandet eller beslutet som sådant som ministern syftar på? Den svenska instruktionen visar ju klart att regeringen gärna hade skjutit ikraftträdandet framåt i tiden.
Ministern har också i tidningsintervjuer hänvisat till svenska tekniska experter som velat ha ett senare ikraftträdande eftersom bilindustrin inte varit redo och inte haft tillgänglig teknik – detta trots att tekniken redan finns och den dessutom i många fall inte är speciellt kostsam. Det är också anmärkningsvärt att det finns betydligt skarpare krav i USA än de som nu kommer att genomföras i EU. Där används annan teknik, och där är det uppenbarligen fullt möjligt att uppnå de testvärden som statsrådet menar är omöjligt.
Mina frågor till klimat- och miljöminister Åsa Romson blir därför:
Vad avsåg ministern när hon beskrev att frågan inte skulle skjutas framåt?
På vilka grunder gjorde regeringen en radikalt annan bedömning än den som kommissionen och andra medlemsländer gjorde?
Hur ser ministern på att det ställs betydligt tuffare avgaskrav i USA än i EU, där samma bilmärken konkurrerar om marknaden?