av Torbjörn Björlund (V)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Vi har i dag en ansträngd situation i Sverige med de flyktingströmmar som kommer till Sverige. Migrationsverket är pressat. Samtidigt har vi ett antal flyktingar som varit i Sverige länge och som väntat länge på besked om uppehållstillstånd.
I Uppsala finns en grupp palestinier som i över en månad protesterat mot de långa väntetiderna och den hantering av deras ärenden som försatt dem i ett limbotillstånd. Dessutom finns det uppenbara brister i hanteringen av deras ärenden; det kan man se när man går igenom de enskilda fallen.
Det finns likheter med den grupp som också protesterar i Malmö. Lång väntan på besked, och i de fall man får avslag kan avvisningen inte verkställas. Det resulterar i en orimlig situation där de varken får stanna eller kan avvisas.
I flera fall handlar det om att asylskälen av någon anledning inte bedöms tillräckliga. Eftersom de är från Gaza kan man kraftigt ifrågasätta denna bedömning, med tanke på hur situationen är och länge har varit i Gaza. Ständiga trakasserier och övergrepp från den israeliska ockupationsmakten genom blockaden och så sent som sommaren 2014 ett rent överfallskrig där över 1 500 civila palestinier dödades.
Då de flesta av palestinierna flytt genom Egypten är det tänkt att en avvisning ska verkställas dit. På Migrationsverkets hemsida redovisas säkerhetsläget i Gaza (Lifosdokument 35896 från den 12 oktober 2015). Där skriver man att gränsövergången mellan Egypten och Gaza fortfarande är stängd och att det inte finns några indikationer på att detta ska ändras. Detta borde vara ett tillräckligt skäl för bedömningen att avvisningar inte kan genomföras. Bara detta är alltså ett skäl att ge dessa palestinier uppehållstillstånd.
Som svar på en skriftlig fråga från mig till justitie- och migrationsministern (4 november 2015) skriver ministern:
”I denna prövning som Migrationsverket och migrationsdomstolarna gör ska de även beakta eventuella hinder mot att verkställa beslut om avvisning eller utvisning. Enligt förarbetena till utlänningslagen bör ett sådant beslut inte meddelas om det inte kan verkställas.”
I ett typiskt fall i Uppsalagruppen har en person fått avslag tre gånger, men eftersom utvisningen inte kan verkställas ställs den personen i den omöjliga limbosituationen att han inte får stanna men inte heller får avvisas. Var finns logiken i det?
Det kan inte vara humant att år efter år vänta på att börja ett nytt liv i Sverige. Under tiden som man väntar kan man varken arbeta eller studera. Livet blir en oändlig väntan på ingenting. Det är inte acceptabelt i Sverige i dag, inte ens mot bakgrund av den pressade nuvarande flyktingsituationen. De här personerna har väntat på besked i mellan ett och ett halvt år och upp till åtta år!
Vidare skriver ministern i sitt svar att ”det nuvarande regelverket ger goda förutsättningar för en rättssäker prövning och svarar mot höga krav på rättssäkerhet”. Jag menar att man faktiskt kan ifrågasätta detta konstaterande när man skärskådar de levnadsöden man möter bland statslösa asylsökande palestinier. I flera fall har de visat upp intyg från Egyptens ambassad att de inte beviljas visum för att kunna återvända, men de får ändå vänta på ett positivt besked. I ett fall har en person lovats besked, efter att ha visat upp ett sådant intyg, efter tre månader av uppehållstillstånd. Han har nu väntat nio månader utan ett positivt besked.
Mot bakgrund av de personliga tragedier vi ser bland de asylsökande statslösa palestinierna vill jag fråga ministern:
Hur avser justitie- och migrationsministern att agera för att säkerställa att Migrationsverket följer lagen och de löften verket avger samt ges resurser för att klara av en rättssäker, rättvis och human behandling av de asylsökande palestinierna i Sverige?