av Jens Holm (V)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Om knappt tre veckor inleds klimattoppmötet i Paris, COP 21. Alla parter till klimatförhandlingarna har åtagit sig att lämna in sina bidrag med klimatåtgärder inför Paristoppmötet, så kallade INDC:er (intended nationally determined contributions). FN:s sekretariat för klimatkonventionen UNFCCC har nu analyserat de bidrag som kommit in (i skrivande stund ca 160 stycken) och konstaterar att dessa bidrag inte räcker för att förhindra en global temperaturhöjning på över två grader Celsius.
Christiana Figueres, generalsekreterare för UNFCCC, har konstaterat att världens INDC:er i bästa fall kommer att leda till en temperaturhöjning på 2,7 grader under det här århundradet, men ökningen kan bli långt högre om världens länder inte genomför allt man lovat i sina bidrag.
Christiana Figueres uppmanar därför parterna till klimatkonventionen att göra mer för att minska utsläppen och hantera den klimatförändring som redan finns.
Sverige har inte presenterat något eget klimatbidrag, utan regeringen lutar sig mot EU:s INDC. EU:s klimatbidrag är ett av de kortare som inkommit till Paristoppmötet, knappt fem A4-sidor med det enda konkreta målet att EU ska minska sina utsläpp med minst 40 procent till år 2030. Ingenting om klimatanpassning, om finansiering, om tekniköverföring eller om hur utvecklingsländerna ska ersättas för de skador och förluster (”loss and damage”) som de i dag drabbas av på grund av klimatförändringen.
Det är på klimattoppmötet i Paris ett nytt klimatavtal ska antas. Det är där och då som världssamfundet måste kunna enas om att förhindra att världen går mot en okontrollerad och direkt farlig klimatförändring. Ska vi lyckas med det måste alla länder anstränga sig och göra mer. Sverige är ett land som borde vara synnerligen väl rustat för ett större klimatåtagande. Vi borde kunna göra mer för att minska våra utsläpp, för att få EU att anta ett ambitiösare minskningsmål, att föra över den senaste miljötekniken till utvecklingsländerna, ha ny och additionell klimatfinansiering och tillmötesgå utvecklingsländerna i deras krav på kompensation för de förluster och skador (”loss and damage”) som klimatförändringen medför i deras länder här och nu.
Jag vill med anledning av detta fråga klimat- och miljöministern: