av Ulf Berg (M)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Naturvårdsverkets Vägledning gällande licensjakt efter varg (Ärendenr NV-06215-15, daterad 7 oktober 2015) riktar sig till de länsstyrelser som Naturvårdsverket delegerar beslut om licensjakt till. Det är i god ordning att ansvarig myndighet meddelar länsstyrelserna vägledning för den typen av beslut. Dessvärre är vägledningen långt ifrån tillfredsställande, eftersom den frångår av riksdagen fattade beslut.
Riksdagen beslutade i december 2013 (bet. 2013/14:MJU7) om förutsättningarna för rovdjursförvaltningen i enlighet med prop. 2012/13:191 En hållbar rovdjurspolitik. Propositionens mål var att de stora rovdjuren i Sverige ska uppnå gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet, samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. I propositionen och därmed också riksdagens beslut fastställs antalet individer som krävs för vargstammens gynnsamma bevarandestatus till 170–270.
I Naturvårdsverkets vägledning i frågan om licensjakt förs resonemang som inte tar hänsyn till riksdagens beslut. I stället hänvisar Naturvårdsverket bland annat till hur EU-kommissionen resonerade i frågan om licensjakt på lodjur i Lettland, där EU-kommissionen fastslog att totalt 7 procent av den lettiska lodjurspopulationen fick skjutas. EU-kommissionens resonemang är sannolikt rimligt i det fallet, men att Naturvårdsverket använder det som rättesnöre för en annan djurart, med andra förutsättningar, i Sverige, är orimligt. Med tanke på att vargstammen, enligt den senaste varginventeringen, i Sverige uppgår till 415 individer och har en årlig tillväxt om 10–15 procent framstår Naturvårdsverkets vägledning som ett avståndstagande från riksdagens beslut.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:
Hur tänker klimat- och miljöministern säkerställa att Naturvårdsverkets och andra myndigheters arbete på detta område ligger i linje med riksdagens beslut?