Redogörelse till riksdagen 2015/16:NR1 | |
Nordiska rådets svenska delegations berättelse om verksamheten under 2015 | |
Nordiska rådets svenska delegation får härmed överlämna bifogade berättelse om sin verksamhet under 2015. Berättelsen innehåller en redogörelse för rådets temasession den 25–26 mars, rådets 67:e session den 27–29 oktober och en översikt över rådets övriga verksamhet under året.
Stockholm den 16 mars 2016
Hans Wallmark
Delegationsordförande
Lena Eklöf
Delegationssekreterare
Bilaga 1 Nordiska rådets svenska delegation 2015 64
Bilaga 2 Framställningar, rekommendationer och interna beslut 2015 65
Bilaga 3 Resolution antagen vid den 24:e parlamentariska Östersjökonferensen, Rostock-Warnemünde den 29 augusti–1 september 2015 67
Bilaga 4 Nordiska rådets ramprogram 74
Inom ramen för Nordiska rådet samarbetar de nordiska ländernas samt de självstyrande områdena Färöarnas, Grönlands och Ålands parlament och re-geringar. Samarbetet grundas på Helsingforsavtalet som undertecknades 1962 och har reviderats flera gånger sedan dess. Helsingforsavtalet anger att samarbetet omfattar sociala och rättsliga frågor, kultur, ekonomi och näringsliv, kommunikationer, miljö och säkerhet. Helsingforsavtalet utesluter inte samarbete även på andra områden. Nordiska rådet har under de senaste åren aktivt utvecklat formerna för att ge en parlamentarisk dimension till samarbetet mellan regeringarna på det utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska området.
Nordiska rådets roll är att ta initiativ där man ser problem som kan lösas på nordisk nivå eller där nya möjligheter kan tas till vara genom nordiskt samarbete. Vidare är Nordiska rådet rådgivande i frågor som rör två eller flera nordiska länder. Begreppet ”nordisk nytta” är grundläggande, vilket innebär att de nordiska länderna samarbetar om sådant de kan göra bättre tillsammans än om de agerar var för sig. Det handlar om att underlätta medborgarnas vardag, att utbyta erfarenheter inför reformer på olika samhällsområden och att få genomslag för gemensamma nordiska värderingar i internationella sammanhang.
Nordiska rådet består av 87 valda medlemmar från de nordiska länderna samt Färöarna, Grönland och Åland. Verksamheten bedrivs inom ramen för presidiet och de fem utskotten (fyra utskott från och med den 1 januari 2016) samt kontrollkommittén. Sessionen är rådets högsta beslutande organ och äger rum varje höst. Sedan 2012 arrangeras en temasession varje år. Nordiska rådets slutsatser får oftast formen av en rekommendation som riktas till Nordiska ministerrådet eller en eller flera nordiska regeringar. Nordiska rådet följer upp och kontrollerar att rekommendationerna genomförs på bästa möjliga sätt. Den svenska delegationen bidrar till detta inom ramen för arbetet i Nordiska rådet men också genom förankring i riksdagen och genom kontakter med regeringsnivån samt med organisationer och enskilda medborgare.
Island hade under 2015 presidentskapet för Nordiska rådet. Vid sessionen 2014 presenterade rådets tillträdande president Höskuldur Þórhallsson (F) huvuddragen i det kommande programmet för det isländska ordförandeskapet 2015. Ordförandeskapet valde att fokusera på det internationella samhället, välfärdssamhället och civilsamhället. Inom ramen för det internatio-nella samfundet lyfts särskilt utrikes-, säkerhets- och försvarssamarbetet samt Arktis, Västnorden och Nordens närområden fram. Avsikten med ordförandeprogram är att lyfta fram de områden där man vill ta nya initiativ eller göra särskilda insatser. Det finns inte utrymme i ett kortfattat program att nämna allt det samarbete som pågår fortlöpande inom Norden eller inom ramen för Nordiska rådet. Således har såväl utskotten som presidiet fortsatt sitt arbete även på andra sakområden, även om de frågor och åtgärdsförslag som tas upp i programmet betonades särskilt i rådets arbete under 2015.
Nordiska rådet har under en relativt lång tid utvecklat formerna för samarbetet med de ryska parlamenten, såväl den regionala samarbetsorganisationen Nordvästra Rysslands parlamentariska församling (Parliamentary Association of North-West Russia, PANWR) som statsduman och federationsrådet. Utvecklingen i Ukraina under 2014 och 2015 aktualiserade frågan om Nordiska rådets fortsatta samarbete med ryska parlamentariker och formerna för detta.
En fråga som under lång tid stått högt på både Nordiska rådets och de na-tionella delegationernas agenda är förankringen av rekommendationerna i de nationella parlamenten. Detta, tillsammans med en stark önskan från parlamentarikerhåll att öka aktualiteten i Nordiska rådets arbete, är en av de frågor som lett fram till den reformprocess som inleddes i början av 2014 och som fortsatte under 2015. Reformarbetet fokuserar i huvudsak på ökad politisering av Nordiska rådets arbete, förbättrad nationell förankring och snabbare processer.
Nordiska rådets svenska delegation har i uppdrag att utse riksdagens representanter i de permanenta kommittéerna för den parlamentariska Östersjökonferensen (BSPC) och den arktiska parlamentarikerkonferensen (CPAR). Den parlamentariska Östersjökonferensen hålls varje år, och den arktiska parlamentarikerkonferensen hålls vartannat år. Vidare ansvarar delegationen för riksdagens deltagande i det parlamentariska Barentssamarbetet och genom deltagande i dessa samarbeten i parlamentarikermöten om EU:s nordliga dimension. Därmed uppnås en samordningseffekt i verksamheten i dessa delvis överlappande samarbetsstrukturer i norra Europa och riksdagens engagemang i dem.
Nordiska rådets verksamhet bedrivs inom ramen för presidiet, de fem utskotten (fyra utskott från och med den 1 januari 2016) och kontrollkommittén. Verksamheten inom dessa skildras i avsnitt 6 och 7.
Nordiska rådet har via sitt pågående reformarbete eftersträvat mer politisk dialog och mindre konsensuslösningar. Viss kritik har tidigare framförts mot agendan på de nordiska mötena som inte alltid korrelerat med den politiska verkligheten, och det gäller att finna former för att diskutera aktuella utmaningar. År 2015 innebar att dagsaktuella gemensamma utmaningar kom högst upp på dagordningen. Partigruppernas ståndpunkter var i fokus, men även na-tionella ställningstaganden fick visst utrymme i diskussionerna.
Nedan skildras de frågor som under året hade störst inverkan på rådets övergripande verksamhet.
Den politiska utvecklingen i Europa och Nordiska rådets roll
Relationen till Ryssland och närområdet
Nordiska rådet har under en lång tid arbetat för att få till stånd en parlamentarisk dimension i det utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet, och den förändrade geopolitiska situationen som följt på utvecklingen i Ryssland har satt det samarbetet i rullning. Nordiska rådet är mån om att bidra till ökad stabilitet i regionen. Händelserna i Ukraina under 2014–2015 med Rysslands olagliga annektering av Krim, som uppenbart stod i strid med folkrätten, samt Rysslands agerande i närområdet, har aktualiserat frågan om Nordiska rådets fortsatta samarbete med ryska parlamentariker och formerna för detta. Utvecklingen har medfört att Nordiska rådet även stärkt sitt samarbete med de baltiska staterna, Visegradgruppen (Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern och de östliga partnerskapsländerna (främst Ukraina, Georgien, Moldavien och Vitryssland). De nya säkerhetspolitiska utmaningarna och möjligheterna att stödja demokratiska institutioner är centrala teman för samarbetet.
Nordiska ministerrådet har via sina informationskontor i nordvästra Ryssland arbeta med projekt som kunnat sprida fakta och kunskap om våra fem länder och tre självstyrande områden som ofta riktats mot oberoende grupper och andra delar av det civila samhället i Ryssland. Den 12 januari 2015 meddelade ryska myndigheter att dessa informationskontor var att se som ”en utländsk agent”. En konsekvens av denna stämpling var också att Nordiska ministerrådet bestämde sig för att avveckla verksamheten. Nordiska rådet ville under året markera mot det tilltagande försämrade politiska klimatet i Ryssland, inklusive stämplingen av det nordiska informationskontoret i Sankt Petersburg men fortsätta att ha kontakt och utbyte med oberoende krafter inom det ryska civila samhället. Eftersom man på regeringssidan för tillfället har begränsade kontakter finns det ett behov av att upprätthålla andra forum som Östersjösamarbetet, Barentskonferensen samt det arktiska samarbetet. Dessa samarbeten bör värnas och inte politiseras.
Ryska militära övningar och underrättelseverksamhet i Norden och framför allt Östersjöregionen ökar. Den ryska propagandan hjälper till att skapa osämja mellan Ryssland och dess närregion. De nordiska länderna svarade under 2015 med solidaritet gentemot varandra, stod enade bakom EU:s sanktioner och fördjupade samarbetet som vilar på gemensamma värderingar.
Vid sessionen i Reykjavik 2015 antogs presidiets förslag till riktlinjer för Nordiska rådets samarbete med statsduman och federationsrådet i Ryssland och de regionala parlamenten i nordvästra Ryssland (internt beslut 1/2015). Nordiska rådet kommer enligt riktlinjerna att fortsätta att ha kontakter med ryska parlamentsledamöter men kommer att begränsa fasta årliga evenemang och i stället titta på andra alternativ för dialogmöten. Den övergripande situationen har försämrats, men de nordiska länderna och Ryssland är fortfarande nära grannar, och relationer och kontakter bör till viss grad upprätthållas, särskilt på regional nivå.
Terrorism och våldsbejakande extremism
Europa och Norden drabbades under 2015 av terrordåd, och motverkande av våldsbejakande extremism och radikalisering återfanns vid flera tillfällen på Nordiska rådets agenda och blev övergripande tema för temasessionen i Köpenhamn den 25–26 mars, som behandlas i avsnitt 4. Rådet diskuterade terrorangreppen i Köpenhamn och hur de påverkar Danmarks och de övriga nordiska ländernas politik i förhållande till säkerhet och radikalisering och fördömde attacker som var medvetet riktade mot yttrande- och åsiktsfriheten – bärande värderingar i de nordiska välfärdssamhällena.
Nordiska rådet konstaterar att extremism i olika former har ökat i våra länder. Medlemmarna har uttryckt behov av intensifierat samarbete där länderna delar med sig av goda erfarenheter och att Norden har som gemensamt mål att tillsammans arbeta förebyggande mot våldsbejakande extremism för att stärka individen och bygga samhällen med minskade klyftor, fler jobb och ökat deltagande.
Med anledning av terrordåden i Paris och Köpenhamn inbjöds inrikesminister Anders Ygeman till delegationsmötet i mars, detta för att ministern skulle informera om regeringens arbete mot våldsbejakande extremism och radikalisering. Med ministern diskuterade delegationen passhantering, nordisk samordning, oroande tendenser i svenska skolor, det öppna samhället kontra skärpt säkerhet samt hantering av personer som återvänder till Sverige efter att ha deltagit i strid utomlands.
Flykting- och migrationskrisen
Europa och Norden befann sig under 2015 i en sällan skådad flykting- och migrationskris när människor flydde för sina liv från krigets Syrien, inbördes oroligheter i Irak, Afghanistan och Libyen, förtryck i Eritrea och krig och konflikter i Somalia. I dessa regioner växer sig extremistgrupper allt starkare. I Norden har vi utvecklade välfärdssamhällen och står upp för demokrati och jämlikhet, öppenhet och människors lika värde. Allt detta förenar oss. Flykting- och migrationskriser har dock visat på vissa skillnader, och under 2015 skärptes den politiska debatten mellan länderna, och dialogen intensifierades – så även i Nordiska rådet. Detta är en följd av exempelvis åtstramningen vid gränsen mellan Sverige och Danmark.
Efter 50 år har den nordiska passfriheten blivit ifrågasatt. De skärpta gränskontrollerna mellan Danmark och Sverige innebär att för första gången sedan 1954 måste nordbor som korsar Öresund legitimera sig. Nordiska rådet har uttryckt att det ofrånkomligen leder till ett avbräck i hela det positiva samarbetet för att främja tillväxten och utvecklingen i Öresundsregionen och kan få förödande konsekvenser för Nordens största sammanhängande arbetsmarknadsregion.
Den svenska statsministern Stefan Löfven fick vid Nordiska rådets session i Reykjavik försvara Sveriges flyktingpolitik. Parlamentarikernas frågor var många, och debatten blev ideologiskt laddad.
Den svenska statsministern uppmanade de andra nordiska regeringarna att ta sitt ansvar för att en jämn fördelning av asylmottagandet ska bli möjlig.
Reformarbetet
Till följd av en påtaglig politisk vilja till reformer i Nordiska rådet enades man 2013 om att ta flera steg för att vitalisera debatten och det politiska beslutsfattandet i rådet, och en reformgrupp utsågs för uppdraget.
En fråga som diskuterades under 2015 är behovet av nationell förankring av Nordiska rådets rekommendationer. Som ett led i reformarbetet uppmanades länderna att låta sina nationella fackutskott godkänna eller avslå rekommendationer. Svenska delegationen, i stort uppbackad av övriga länder, gav starkt stöd för förankring i riksdagen men avvisade förslaget och menade att det undergräver Nordiska rådets legitimitet och rådsmedlemmarnas mandat. De parlamentariska traditionerna är också olika länderna och de självstyrande områdena emellan, varför det kan vara svårt med en gemensam enhetlig ordning som är lika för alla. Den svenska delegationen menar att förankring och uppföljning ska ske via kontinuerlig rapportering, interpellationer, motioner och andra synliggörande insatser samt att detta är ledamöternas eget ansvar.
Under året föreslog presidiet en ny utskottsstruktur i Nordiska rådet som en följd av reformgruppens arbete och rekommendation och efter noggrann förankring. Nordiska rådets organ består av presidiet och har från och med den 1 januari 2016 gått från fem till fyra utskott: kunskap och kultur i Norden, ett hållbart Norden, tillväxt och utveckling i Norden, välfärd i Norden samt även i fortsättningen en valkommitté och en kontrollkommitté. Det anses finnas vissa fördelar med att samla resurser i färre utskott. Det är resurseffektivt med färre mötesrum och mindre tolkning. Det kan också bidra till en bredare behandling av ärenden, och sårbarheten vid votering minskar.
Under 2016 kommer genomförda reformer 2014–2015 att utvärderas före en eventuell fortsatt process.
Gränshinder
En viktig del av det nordiska samarbetet är att underlätta integrationen och arbetet mot alla former av gränshinder. Inte minst är detta viktigt i ljuset av den rörlighet och passfrihet som medborgare i Norden framhäver som något mycket positivt. Gränshinderfrågorna står alltid högt på dagordningen för det nordiska samarbetet och vävs in i Nordiska rådets olika organ. Begreppet ”nordisk nytta” är grundläggande, vilket innebär att de nordiska länderna samarbetar om sådant de kan göra bättre tillsammans än om de agerar var för sig. Det handlar om att underlätta medborgarnas vardag, att utbyta erfarenheter inför reformer på olika samhällsområden och att få genomslag för gemensamma nordiska värderingar i internationella sammanhang.
Det nordiska samarbetet har sedan 1950-talet bedrivits med en stark medvetenhet om att fri rörlighet gynnar handel och kunskapsutbyte, som ger den tillväxt som bygger välfärd. Att avskaffa kvarstående gränshinder inom Norden och hindra att nya uppkommer tillhör samarbetets kärna. Som ett resultat av översynen av Nordiska ministerrådets organisation för gränshinderarbetet ersattes Gränshinderforum som funnits sedan 2008 den 1 januari 2014 av Gränshinderrådet. Gränshinderrådet har som uppgift att identifiera och föreslå åtgärder för att avlägsna gränshinder för medborgare och företag i Norden.
Bertel Haarder (V) från Danmark ingick fram till juli 2015 i Gränshinderrådet som Nordiska rådets representant. Därefter tillträdde Marit Nybakk (A) från Norge. Inom Nordiska rådet har en gränshindergrupp med representation från samtliga utskott bildats. Från svenska delegationen deltar Thomas Finnborg (M), Aron Emilsson (SD) och Rikard Larsson (S). Gruppens utgångspunkt är inte att utreda eller driva egna gränshinderfrågor utan att stödja ministerrådets gränshindergrupp när det ger mening och meddela rådets representant i Gränshinderrådet vilka konkreta gränshinder rådet anser att man bör prioritera.
I enlighet med Helsingforsavtalet består Nordiska rådets svenska delegation av 20 medlemmar och 20 suppleanter som riksdagen årligen väljer bland sina ledamöter. Delegationens sammansättning framgår av bilaga 1.
Hans Wallmark (M) var under året delegationens ordförande och Phia Andersson (S) delegationens vice ordförande. I delegationens arbetsutskott ingick, utöver delegationens ordförande och vice ordförande, Pyry Niemi (S), Annicka Engblom (M), Eva Sonidsson (S) och Aron Emilsson (SD). Suppleanter i arbetsutskottet var Lars-Arne Staxäng (M), Ola Johansson (C), Jan Lindholm (MP), Lars Tysklind (L) och Håkan Svenneling (V). Annicka Engblom utgick ur arbetsutskottet den 6 november (platsen var vakant resterande del av 2015), och Staffan Danielsson (C) ersatte den 1 oktober Ola Johansson som suppleant i arbetsutskottet.
Nordiska rådets svenska delegation och arbetsutskott höll under året sex respektive fyra möten. Delegationens ordförande och vice ordförande deltog dessutom i möten mellan talmannen, utrikesutskottets presidium och delega-tionspresidierna.
Uppföljning och förankring av Nordiska rådets rekommendationer
Medlemmarna av Nordiska rådets svenska delegation följde liksom tidigare år upp Nordiska rådets rekommendationer och arbetade aktivt med att förankra dem och de nordiska frågorna i riksdagen. Delegationen sände de antagna rekommendationerna till relevanta utskott och utsåg även särskilt ansvariga bland delegationens medlemmar för att följa upp behandlingen av rekommendationerna. Vidare aktualiserade delegationens medlemmar genom motioner, frågor och interpellationer rekommendationerna och andra frågor av nordiskt intresse i riksdagen. Medlemmar utnyttjade också den möjlighet som Helsingforsavtalet ger att ställa skriftliga frågor till Nordiska ministerrådet och de nordiska ländernas regeringar.
Som ett led i uppföljningen av Nordiska rådets rekommendationer arrangerade den svenska delegationen två seminarier i riksdagen under 2015.
Briefing om det finska riksdagsvalet
Med anledning av riksdagsvalet i Finland arrangerade Nordiska rådets svenska delegation den 20 maj en lunchbriefing i riksdagen om valresultatet och det påföljande regeringsskiftet. Inbjudna talare var Mikael Antell, minister på Finlands ambassad, och Anna Svartström, Nordenkorrespondent på Hufvudstadsbladet, som analyserade valresultatet och gav en orientering om den nya re-geringens framtida utmaningar. I briefingen deltog cirka 50 riksdagsledamöter och tjänstemän.
Seminarium om ökande antibiotikaresistens
Nordiska rådet har sedan ett antal år diskuterat problemet med den ökande förskrivningen av antibiotika till både människor och djur och vilka risker det för med sig. Med anledning av dessa diskussioner och den uppmärksammade Könbergrapporten om det framtida nordiska hälsosamarbetet arrangerade delegationen den 23 september ett seminarium om kampen mot ökande antibiotikaresistens. Seminariet belyste frågan ur ett svenskt perspektiv och vad som kan och bör göras nationellt, men även nordiskt och globalt. Bo Könberg inledde med att tala om behovet av kraftfulla insatser mot den ökande antibiotikaresistensen och vikten av att Norden som region målmedvetet driver denna fråga. Agneta Karlsson, statssekreterare på Socialdepartementet, redogjorde för regeringens arbete och de nordiska ministrarnas uppföljning av Könberg-rapportens uppmaningar. Bland annat skulle en ny strategi med syfte att stärka det nordiska samarbetet om dessa frågor tas fram. De nordiska hälso- och livsmedelsministrarna hade också deklarerat att de gemensamt skulle arbeta för att bekämpa antibiotikaresistens. Bland övriga talare fanns Otto Cars, professor i infektionssjukdomar, som orienterade om den nuvarande situationen i det globala arbetet mot antibiotikaresistens samt Olov Aspevall, överläkare, som talade om arbetet – såväl nationellt som nordiskt – med att förebygga smittspridning och minska förskrivningen av antibiotika. I den efterföljande paneldiskussionen deltog även Anders Tegnell, statsepidemiolog på Folkhälsomyndigheten. Seminariet ägde rum i förstakammarsalen och samlade drygt 100 deltagare.
Seminarium om en nordisk arbetsmarknad utan gränshinder
Arbetet med att undanröja gränshinder mellan de nordiska länderna är en av Nordiska rådets viktigaste uppgifter. Enbart i Sverige pendlar runt 70 000 medborgare dagligen mellan gränserna, vilket ställer stora krav på lagstiftning och försäkringssystem i Norden. Med anledning av att Nordiska ministerrådet utsett den tidigare danska ministern Poul Nielson som ansvarig för en grundlig genomlysning av den nordiska arbetsmarknaden arrangerade Nordiska rådets svenska delegation den 9 december ett seminarium på detta tema. I panelen deltog förutom Poul Nielson Annika Hahn-Englund, medlem av Gränshinderrådet, Kikki Lindset och Kjell Olsén, Grensetjänsten, Johan Tiedemann, Öresundskommittén, Irene Wennemo, statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet, samt ett antal medlemmar av den svenska delegationen.
Under seminariet togs bland annat olika standarder i vissa branschorganisationer i de nordiska länderna och svårigheter med att harmonisera den nordiska lagstiftningen i förhållande till EU-direktiv upp som exempel på problem som är svåra att komma till rätta med. Det påpekades också att gränshindren när det gäller a-kassa och socialförsäkringar är ett tämligen komplext område och att även tjänstepensionen kan innebära framtida problem för gränspendlare. Gränshinderrådets metod att årligen identifiera och lösa ett antal gränshinder har visat sig fungera tillfredsställande, och man har även inlett ett samarbete med EU-kommissionen i dessa frågor.
Från den svenska delegationen framfördes bland annat att den parlamentariska gränshindergruppen i Nordiska rådet kan utveckla sitt arbetssätt för att bli mer effektiv och att det är viktigt att parlamentarikerna blir uppmärksammade på de gränshinder som existerar mellan de nordiska länderna. Man betonade även vikten av ett bra samarbete på regeringsnivå och av att eventuella risker för nya gränshinder övervägs i samband med lagstiftning. Delegationen framhöll också betydelsen av att den information som ges till medborgarna på detta område är tydlig och strukturerad. Seminariet ägde rum i Skandiasalen och samlade ett femtiotal deltagare.
Dialog med den nordiska samarbetsministern och inrikesministern
Delegationen förde under året en dialog med den nordiska samarbetsministern Kristina Persson (S) om aktuella nordiska samarbetsfrågor. Huvudfrågor var bland annat Nordiska ministerrådets reform- och moderniseringsarbete, energiområdet och nordisk energipolitik visavi EU, migrations- och flyktingsituationen i de nordiska länderna samt gränshinderarbetets fortskridande. Delegationen bjöd under året även in inrikesminister Anders Ygeman för en orientering om regeringens arbete mot våldsbejakande extremism och radikalisering. En ny strategi mot terrorism höll på att tas fram, och en snabbutredning om stridande i utlandet skulle presenteras under året. Andra områden som dryftades var förebyggande arbete, bättre gränskontroller och hanteringen av personer som återvänder till Sverige efter att ha deltagit i strid utomlands.
Delegationens informationsverksamhet
Nordiska rådet delade fram till och med 2015 årligen ut ett journaliststipendium, vars syfte var att ge journalister möjlighet att undersöka och rapportera om förhållandena i de nordiska länderna och om det nordiska samarbetet. Stipendiesumman för 2015 var för Sveriges del 90 000 danska kronor, och fyra svenska journalister beviljades stipendium. Nordiska rådets presidium beslutade i mars att Nordiska rådet från och med den 1 januari 2016 skulle upphöra med att dela ut journaliststipendier, detta mot bakgrund av en utvärdering av stipendierna och deras uppföljning. Nordiska rådet uttryckte i samband med detta beslut att man vill se en förstärkning av resurserna till Nordisk Journalistcenter i Århus.
Den svenska delegationen fortsatte under året att bjuda in Föreningen Norden, Norden i Fokus och informationstjänsten Hallå Norden till sina delega-tionsmöten för utbyte av information och samarbetsprojekt. Delegationens medlemmar och suppleanter medverkade även vid olika arrangemang inom ramen för det särskilda samarbetsavtal som den svenska delegationen har med Föreningen Norden.
Nordiska rådet beslutade 2011 att utöver den ordinarie sessionen på hösten hålla en temasession på våren varje år. Utgångspunkten är att de äger rum i det land som har ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet, och därför arrangerades 2015 års temasession av den danska delegationen. Sessionen hölls i Köpenhamn den 25–26 mars, men var ursprungligen planerad att äga rum i Europaparlamentet i Bryssel. På grund av den skärpta säkerhetsnivån i Bryssel bedömde dock Nordiska rådets president att detta skulle medföra alltför stora praktiska konsekvenser.
Huvudämnen var terrorangreppet i Köpenhamn, integration och förebyggande av extremism, men vid sessionen behandlades även ett antal generella ärenden och nyväckta medlemsförslag. De flesta av Nordiska rådets valda parlamentariker var närvarande under temasessionen, men endast värdlandet Danmark deltog med regeringsrepresentanter, däribland den nordiska samarbetsministern Carsten Hansen och ministern för barn, jämställdhet, integration och sociala frågor Manu Sareen.
Sessionen öppnades av Nordiska rådets president Höskuldur Þórhallsson som inledde med att konstatera att det nordiska samarbetet tjänar som en god förebild för många andra regioner, inte minst när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Presidenten välkomnade också Nordiska rådets pågående reformprocess som syftade till att göra rådet till en mer dynamisk och effektiv organisation. Mot bakgrund av den aktuella säkerhetspolitiska situa-tionen betonade presidenten även betydelsen av ett effektivt förebyggande arbete mot extremism och radikalisering.
Aktuell debatt
Den danska nordiska samarbetsministern Carsten Hansen inledde den aktuella debatten med att informera om de terrorangrepp Köpenhamn utsattes för den 14–15 februari 2015, när ett antal gärningsmän bland annat angrep och besköt ett offentligt debattmöte och en synagoga i Köpenhamn. Samarbetsministern underströk att dessa angrepp är ett allvarligt hot mot våra öppna och demokratiska samhällen och att vi i de nordiska länderna måste fortsätta att värna vår frihet och våra värderingar. Den danska regeringen hade också tagit initiativ till en ny antiterrorhandlingsplan, innehållande ett stort antal konkreta åtgärder för att både förebygga terrorism och hantera allvarliga händelser som den i Köpenhamn. Ministern avslutade med att betona att samtidigt som terrorhandlingar måste bestraffas ska det även finnas möjligheter för radikaliserade personer att komma tillbaka till ett vanligt liv med utbildning, arbete och familj.
Manu Sareen konstaterade att terrorhandlingarna i Köpenhamn var en väckarklocka för Danmark och att polisen tillsammans med andra myndigheter måste få resurser till att arbeta både förebyggande och reaktivt. Ministern informerade om att de nordiska socialministrarna ingått ett nytt samarbetsavtal för att förebygga extremism, med fokus på inkludering, utbildning och jobb. Han underströk också att civilsamhället och olika frivilligorganisationer är viktiga aktörer som måste vara involverade i det förebyggande arbetet för att undvika social exkludering.
Hans Wallmark (M), ordförande för den svenska delegationen, pekade på att även människor födda i de nordiska länderna söker sig ned till konfliktområden för att sedan komma hem både radikaliserade och traumatiserade. Wallmark menade att detta innebär att arbetet med att förhindra radikaliserande krig utanför Europas gränser är oerhört viktigt, och han varnade för en utveck-ling med allt fler instabila områden kring Mellanöstern, men även för den växande antisemitismen i de nordiska länderna. Han delade övriga talares övertygelse om att utbildning, arbete och framtidstro är nödvändiga faktorer i arbetet med att förebygga extremism och framhöll att terrorn slår både mot det öppna samhället och mot olika religiösa trosbekännelser.
Phia Andersson (S), vice ordförande i den svenska delegationen, konstaterade att terrorattackerna i Köpenhamn slog mot själva fundamentet i våra nordiska samhällen – demokrati, religionsfrihet och yttrandefrihet – och hon tackade för samarbetsministerns tydlighet när det gällde det förebyggande arbetet, eftersom den stora utmaningen är att förhindra att unga människor rekryteras till extremistiska nätverk. Phia Andersson underströk att utanförskap är en stor riskfaktor i dessa sammanhang, att vi måste belysa problemet ur ett brett perspektiv och att vi inte får vara naiva och enbart rikta blicken åt ett håll när vi diskuterar dessa frågor.
Nordiska rådets medlemmar välkomnade det nya samarbetsavtalet för förebyggande av radikalisering, och den 26 mars gjorde rådet ett gemensamt officiellt uttalande där man bland annat konstaterade att attackerna i Paris och Köpenhamn är en påminnelse om att vi måste motarbeta extremism och fördomar i våra nordiska samhällen och att yttrandefrihet och demokrati är avgörande värden som är en grundsten i de öppna, nordiska välfärdssamhällena. I uttalandet fastslogs också att Nordiska rådet ställer sig bakom de nordiska regeringarnas ingångna avtal om ett stärkt nordiskt samarbete om förebyggande av radikalisering och att rådet fäster stor vikt vid att lokala myndigheter och andra aktörer i det civila samhället involveras i arbetet.
Nya medlemsförslag
En nyordning på rådets sessioner är att partigrupperna kan presentera nya medlemsförslag för debatt i plenum. På temasessionen i Köpenhamn lades två medlemsförslag fram, om att utöka cybersäkerheten i Norden från Mittengruppen och om löneskillnader mellan kvinnor och män i Norden från Socialdemokratiska gruppen. När det gäller förslaget om att utjämna skillnaderna i lön mellan kvinnor och män rådde det en bred enighet bland rådets medlemmar om att de nordiska länderna kan göra mer på detta område. Det föreslogs bland annat att en kvalitativ analys kunde utföras i de enskilda nordiska länderna och att resultaten av studien kunde presenteras på en gemensam nordisk konferens.
Generella ärenden
Med anledning av två upprätthållna rekommendationer från 2013 om hormonstörande ämnen lämnade Danmarks miljöminister Kirsten Brosbøl en redogörelse på temat en giftfri vardag. Ministern inledde med att konstatera att en lång rad hormonstörande ämnen i dag är en risk och en hälsofara för medborgarna – särskilt mödrar och barn – och hon riktade kritik mot EU-kommissionen som hon menade inte hade gjort tillräckligt för att få tydliga regler för hormonstörande ämnen på plats, trots att de nordiska länderna har arbetat i flera år för att åstadkomma detta. Ministern klargjorde att arbetet med dessa frågor gentemot EU-kommissionen fortskrider, och hon föreslog att de nordiska länderna skulle arbeta tätare på detta område, till exempel genom en bättre koordinering och utväxling av högspecialiserad vetenskap mellan länderna.
Mot bakgrund av miljöministerns redogörelse och Nordiska rådets arbete med denna fråga beslutade rådet att göra ett uttalande på temat en giftfri vardag. I uttalandet efterlyste rådet en effektivare kemikaliepolitik som kan stoppa människors och inte minst barns exponering för hälsoskadliga kemikalier och att Europaparlamentet aktivt följer upp utveckling och förstärkning av EU:s kemikalielagstiftning Reach i kommissionen. Vidare uppmanade Nordiska rådet EU-kommissionen bland annat att lägga fram förslag på övergripande kriterier samt att i EU-lagstiftningen klargöra vad som är att betrakta som ett ämne med hormonstörande egenskaper, att införa särskild testning av misstänkta ämnen för att bedöma deras hormonstörande potential samt att införa regleringar som syftar till att minimera exponeringen av människor, i synnerhet barn, för identifierade hormonstörande ämnen.
Avslutningsvis debatterade Nordiska rådet två sammanhörande medlemsförslag, väckta av Mittengruppen, som tidigare behandlats i välfärdsutskottet: om gränslös nordisk sjukvård och om ett nordiskt ersättningssystem som kan ge äldre rätt att välja omsorg. Eftersom Socialdemokratiska gruppen och Vänstersocialistiska gröna gruppen motsatt sig förslagen beslutades om omröstning. Det visade sig dock att plenarförsamlingen inte längre var beslutsmässig på grund av för få kvarvarande medlemmar, så ärendet sköts fram till den ordinarie sessionen i Reykjavik.
Övriga möten
Förutom Nordiska rådets ordinarie presidie- och utskottsmöten hölls två gemensamma möten i anslutning till sessionen. Den 25 mars arrangerade rådet ett möte om Ryssland- och Ukrainakonflikten. Danmarks nordiska samarbetsminister Carsten Hansen informerade bland annat om den aktuella statusen för samarbetet med Nordvästryssland och beslutet att stänga Nordiska ministerrådets informationskontor i Sankt Petersburg. Huvudtalare var den danska författaren och journalisten Leif Davidsen som redogjorde för den historiska bakgrunden till Rysslands agerande i Ukraina, vilken påverkan det har på de baltiska länderna, Arktis och Norden och hur Nordiska rådet kan agera mot bakgrund av den förändrade relationen till Ryssland.
Den 26 mars arrangerade kultur- och utbildningsutskottet, medborgar- och konsumentutskottet, näringsutskottet och välfärdsutskottet som en upptakt till sessionen ett gemensamt möte om integration och förebyggande av radikalisering. Inbjudna att tala var bland andra författaren Åsne Seierstad, sociologen och journalisten Aydin Soei och terrorforskaren Magnus Ranstorp. Panelen var överens om att den ökande radikaliseringen i de nordiska länderna till stor del är en effekt av en dåligt fungerande integration kombinerat med en svag tilltro på civilsamhället. Man var också eniga i att länderna borde se och lära av lokala strategier som visat sig fungera och ge mer konkret stöd och råd till familjer i utsatta områden för att förhindra och förebygga att fler unga människor radikaliseras.
Nordiska rådets session är årets största nordiska forum för dialog mellan parlamentariker, statsministrar, oppositionsledare och fackministrar från hela Norden. Den 67:e sessionen anordnades i kultur- och kongresshuset Harpa i Reykjavik. Temat för sessionen var nordiska visioner och internationell politik. Frågor som debatterades var bland annat den flyktingkris som pågått sedan sommaren och hur de olika nordiska länderna hanterat situationen, relationen med Ryssland, försvarsfrågor, gränshinder och samarbetet som sådant. Under det inledande toppmötet med de nordiska statsministrarna konstaterades att behovet av ett nära och tätt samarbete mellan grannar blir än viktigare i oroliga tider. Det övergripande temat för denna del av programmet var möjligheterna för ett tätare och ökat nordiskt samarbete, och statsministrarna gav var för sig sin syn på det nordiska samarbetets möjligheter och potential. Det kommande finska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet och det kommande danska ordförandeskapet i Nordiska rådet presenterade sina respektive program. På programmet fanns även en frågetimme med de nordiska miljöministrarnas samt traditionsenlig plenardebatt och votering gällande medlemsförslag.
Vid sessionen deltog gäster från bland annat Baltiska församlingen, de parlamentariska Östersjö- och arktiska konferenserna, Europaparlamentet, ryska statsduman, Europarådets parlamentariska församling och Västnordiska rådet. Även de nordiska talmännen fanns på plats under öppnandet med anledning av att de höll nordiskt möte parallellt med sessionen i Reykjavik. För ett fullständigt protokoll från sessionen, se www.norden.org.
Nordiskt toppmöte
Temat för själva debatten var i år möjligheten för ett tätare och ökat nordiskt samarbete. Ett återkommande tema hos alla statsministrar var den gemensamma historia och värdegrund vi nordbor delar och de starka och närmast självklara band vi har, liksom uppskattningen för det fördjupade samarbete som pågår och behovet av att samarbeta kring de nya utmaningar vi står inför. De exempel som statsministrarna gav på områden av särskilt stort intresse för ett utökat samarbete var försvarsfrågor – i synnerhet vad gäller terrorism, rekrytering till terrorism och cyberområdet, arkitektur, invandringsfrågan, ett större gemensamt flaggskeppsprojekt, grön tillväxt och omställning, Arktis, gränshinderfrågor, informationsteknologi, konkurrenskraft och hälsa. Ministrarna mottog en rad frågor från de samlade nordiska ledamöterna på olika teman men frågor om flyktingsituationen, försvarspolitik och Natomedlemskap dominerade i debatten.
Danmarks statsminister, Lars Løkke Rasmussen (V), inledde det nordiska toppmötet med att framhålla de nordiska ländernas nära relation, gemensamma historia och gemensamma värderingar som gjort det naturligt att låta sig inspireras och dra nytta av varandras erfarenheter även vid genomförandet av ny politik i det egna landet. Rasmussen följdes av Finlands statsminister Juha Sipilä (cent) som i sitt anförande underströk betydelsen av de nordiska relationerna och att dessa relationer inte får börja tas för givna. Sipilä konstaterade att de nordiska länderna delar en gemensam värdegrund, samhällsstruktur och styrkor och därmed även står inför likartade utmaningar och hot. Sipilä menade att den nordiska samhällsmodellen som bygger på öppenhet och förtroende måste försvaras och stärkas samt att rasism, extremrörelser och radi-kalism måste motarbetas gemensamt. För att det nordiska samarbetet och värdet inte ska falla i glömska eller förblekna är det enligt Sipilä viktigt att öka medborgarnas delaktighet, att se till att samarbetet lever med sin tid och att därmed även behandla konkreta frågor av vikt för oss alla.
Den norska statsministern Erna Solberg (H) konstaterade i sitt anförande att världen är i förändring och att det nordiska samarbetet alltid måste bedömas utifrån hur det klarar att möta nya utmaningar, där den mest aktuella utmaningen är flyktingströmmarna i Europa som kräver europeiska lösningar men även nordiskt samarbete kring gemensamma värderingar för att möta utmaningarna i våra egna länder. Även Sveriges statsminister Stefan Löfven (S) talade om den globala flyktingsituationen och underströk att det gemensamma arbetet är den avgörande genomslagskraften för frågan. Löfven betonade särskilt vikten av att de nordiska länderna tar till vara på styrkan att värna om öppenheten mot omvärlden, främst genom en ordnad och reglerad invandring där ett brett folkligt stöd och en jämn fördelning av asylmottagandet i Norden och Europa är viktiga framgångsfaktorer. Samtidigt är insatser och agerande nödvändiga, vilket mot flyktingkrisens bakomliggande orsaker kräver såväl statsbyggande, terroristbekämpning och demokratisk utveckling som hantering av vattenresurser och kampen mot klimatförändringarna.
Från de självstyrande områdena deltog Färöarnas statsminister Aksel Vilhelmson Johannesen (S) och Grönlands statsminister Knud Kristiansen (Atássut). Johannesen underströk inledningsvis omvärldens intresse för Norden och den nordiska modellen och betonade därefter, precis som Sipilä, vikten av att arbeta tillsammans med att reformera och anpassa den gemensamma och unika nordiska modellen för att följa samhällsförändringar. Johannesen avslutade med att uttrycka en förhoppning om att de självstyrande områdena snart ska bli fullvärdiga medlemmar eftersom att det bästa samarbetet är det mellan jämbördiga parter. Även Kristiansen uttryckte sitt stöd för det reformarbete som pågår i Nordiska ministerrådet med en förhoppning om att även ministerrådsstrukturen ska ändras, om behoven finns, för att bättre motsvara valda samarbetsteman.
Islands statsminister, Sigmundur Davíð Gunnlaugsson (F) höll det avslutande anförandet under det nordiska toppmötet. Gunnlaugsson konstaterade att det nordiska samarbetets organisation är flexibel, vilket är en möjlighet som bör utnyttjas och att principen om nordisk nytta måste vara ledande när samarbetet tar sig an nutidens aktuella utmaningar så som de nämnts av tidigare talare, inte minst flyktingkrisen, terrorism och radikalisering.
Nordiska ministerrådets program 2016
Ordförandeskapet för de nordiska regeringarnas samarbetsorgan, Nordiska ministerrådet, växlar mellan de fem medlemsstaterna och 2016 är det Finlands tur. Vid det nordiska toppmötet presenterades det finska ordförandeskapsprogrammet för 2016 av Finlands statsminister Juha Sipilä. Vatten, natur och människor är huvudteman för Finlands ordförandeskap. Konkreta målsättningar för samarbetet är att slopa gränshinder, främja digitalisering och stärka Nordens gemensamma inflytande i Europeiska unionen. Samtidigt har det finska ordförandeskapet ambitionen att genom konkreta mål och projekt göra det nordiska samarbetet mer intressant och relevant också ur näringslivets och medborgarsamhällets synvinkel.
Som nämnts ovan är gränshinder och digitalisering viktiga frågor för det finska ordförandeskapet och trots att rörligheten mellan de nordiska länderna håller världsrekordklass utgör gränshinder fortsatt en av smärtpunkterna i det nordiska samarbetet. Dessa bromsar den ekonomiska tillväxten såväl på medborgarnivå som i allt högre grad för företag och är frågor som allra främst kan lösas genom politiskt engagemang och ledarskap liksom en ny nordisk solidaritet, enligt statsminister Sipilä.
Generaldebatt
Generaldebatten inleddes av danske samarbetsministern, tillika försvarsminister, Peter Christensen (V), i egenskap av ordförande för Nordiska ministerrådet 2015 och mot bakgrund av samarbetsministrarnas redogörelse 2015. Nordiska ministerrådet håller för närvarande på att genomföra sitt reformpaket Nytt Norden. Reformpaketets fyra överordnade mål är följande: 1) stärkt samarbete på ministernivå, 2) ett effektivt sekretariat, 3) ökad målinriktning för nordiska projekt, och 4) bättre styrning av de nordiska institutionerna. Christensen konstaterade att arbetet är på god väg och att det redan finns tecken på ett nordiskt samarbete som är mer politiskt innehållstungt och i högre grad följer upp politiska frågeställningar. Uppföljningen av Bo Könbergs rapport som lanserades 2014 är också pågående och en ny genomlysning, denna gång av arbetsmarknadsområdet under ledning av Poul Nielson, har inletts. Under året har även Nordiska ministerrådets relation till och verksamhet i Ryssland förändrats med anledning av det ryska justitieministeriets beslut att stämpla ministerrådets kontor i Kaliningrad och St. Petersburg i Nordvästryssland som utländska agenter.
Presidiets talan fördes av nordiska rådets president Höskuldur Þórhallsson (F). Þórhallsson konstaterade att en gemensam nämnare för ministerrådet och rådet är strävan mot modernisering och synlighet och lyfte det faktum att Norden är väldigt populärt, i synnerhet utanför Nordens gränser, vilket bör hållas i åtanke och nyttjas till fullo. En satsning som Nordiska rådet följer med intresse är Poul Nielsons genomlysning av arbetsmarknaden liksom det kontinuerliga och systematiska arbetet med gränshinder i Norden som är av oerhörd vikt för det nordiska samarbetet.
I efterföljande inlägg betonade ett flertal ledamöter från flera olika partigrupper betydelsen av att värna det goda samarbetet och de goda relationerna i Norden som just nu prövas genom den flyktingkris som drabbat Europa och satt press på de nordiska länderna och deras system för mottagning av asylsökande. Penilla Gunther (KD) lyfte samarbetsministrarnas nationella roller att värna och stärka det nordiska samarbetet, liksom samordningen gentemot EU.
Under generaldebatten höll även representanter för ett stort antal parlamentariska församlingar anföranden: Europarådets parlamentariska församling, den arktiska parlamentariska kommittén, Östersjökonferensen (BSPC), Västnordiska rådet, Samiskt parlamentariskt råd, Europaparlamentet, Baltiska församlingen och Ungdomens nordiska råd. Som en röd tråd i alla anföranden löpte flyktingkrisen men även relationen till Ryssland.
Svenska delegationens ordförande Hans Wallmark (M) kommenterade det fördjupade samarbete som inletts mellan Norden och de baltiska länderna vad gäller att uppmärksamma det som sker i Ukraina. Wallmark menade att de nordiska och baltiska länderna har mycket gemensamt: värderingar, kultur och säkerhetsutmaningar. Ukraina är en del av det gemensamma närområdet och det är därför viktigt att uttrycka sympati, hjälp och stöd till den legala re-
geringen i Kiev.
Såväl Arktiska rådets som Västnordiska rådets representant välkomnade en aktivare nordisk roll för de arktiska frågorna. Samiska parlamentariska rådets representant passade på att uppmana Nordiska rådet att välkomna det som en mer aktiv part i samarbetet. Europaparlamentets representant uttryckte ett behov av en ökad regelmässig dialog mellan Nordiska rådet och Europaparlamentet och menade att det fanns ett otal paralleller mellan den europeiska och de nordiska ambitionerna, inte minst vad gäller, energi, transport, klimat och arktiska frågor. Och numera inte minst utrikes- och säkerhetspolitik.
Den efterföljande stundtals mycket intensiva debatten präglades av flyktingfrågan och frågan om Natomedlemskap. I båda dessa frågor var de svenska ledamöterna mycket aktiva. Natodiskussionen inleddes av ett inlägg från Staffan Danielsson (C) där replik följde från huvudsakligen de svenska ledamöter, däribland Hans Wallmark (M), Phia Andersson (S) och Penilla Gunther (KD). Flyktingfrågan debatterades även den huvudsakligen av de svenska ledamöterna, i denna del Paula Bieler (SD), Richard Jomshof (SD) och Rikard Larsson (S).
De nordiska miljöministrarnas frågetimme
Vid årets session gavs Nordiska rådets medlemmar möjlighet att under en timme ställa frågor till de nordiska miljöministrarna. Frågor som adresserades rörde bland annat transporter av norskt restavfall till svenska förbränningsanläggningar, antibiotikaresistens och ftalater, nordisk samordning och samverkan i förhållande till det kommande klimatmötet i Paris och löpande gentemot EU, Norges oljeekonomi och gröna omställning, ett nordiskt pantsystem alternativt bilaterala avtal, utsläpp från kryssningsfartyg i Östersjön, oljeutsläpp i Arktis, klimatfinansiering i utvecklingsländerna, gemensam elmarknad, genresurser och övergödning på grund av läckta utsläpp från fiskodlingar. De svenska ledamöterna ställde framför allt frågor om antibiotikaresistens och ftalater där Annicka Engblom (M) frågade den danska miljöministern hur de nordiska länderna tänker samverka för att påverka EU. Vidare ställde Thomas Finnborg (M) en fråga till den svenska miljöministern och Suzanne Svensson (S) en fråga den danska miljöministern om ett nordiskt pantsystem alternativt bilaterala överenskommelser, och Lena Asplund (M) ställde en fråga till den svenska miljöministern om övergödning och fiskodlingarnas roll.
Internationell politik
Under dagordningspunkten internationell politik presenterades utrikesministrarnas redogörelse, försvarsministrarnas redogörelse, en redogörelse om Nordiska ministerrådets samarbete med Ryssland, en redogörelse om Nordiska ministerrådets EU-relaterade aktiviteter och en redogörelse om Nordiska ministerrådets insats mot människohandel.
Punkten internationell politik inleddes av den inbjudna gästtalaren Christian Friis Bach, undergeneralsekreterare vid FN. Friis Bach inledde med att peka på de unika och starka band som funnits mellan de nordiska länderna och FN de senaste 70 åren och hur Nationernas förbund redan 1921 hittade en fredlig lösning i konflikten mellan Finland och Sverige om Åland. Friis Bach framförde en hälsning från FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon med budskapet att internationell flyktinglagstiftning, mänskliga rättigheter och humanitär rätt är vad som måste styra oss alla i dessa oroliga tider så att inte migrationskrisen förvandlas till en kris för den globala solidariteten. I debatten som följde lyftes främst frågor om flyktingsituationen, hjälp i närområdet och asylrätten men även om kvinnors rättigheter internationellt.
De nordiska utrikesministrarna pekade på behovet av att stötta OSCE och Ukrainas regering, att Minsköverenskommelsen måste respekteras så att en dialog kan återupptas med Ryssland och att samarbetet med Ryssland ska kunna fortgå inom ramen för Arktis, som i dagsläget utgör ett politiskt lågspänningsområde. Utrikesministrarna uttalade sin uppskattning för det fördjupade nordiska samarbetet som bland annat består av gemensamma projektet för att bistå oavhängig rysk media i Baltikum och av arbete för att stärka det nordiska varumärket som baseras på våra gemensamma värderingar. Samarbetet mellan ambassaderna ska stärkas, bland annat genom fler samlokaliseringar av ambassader och utbyte av information genom delade rapporter.
Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist (S) höll ett anförande i egenskap av ordförande för Nordefco. Hultqvist konstaterade att vi just nu befinner oss i en utmanande säkerhetspolitiskt situation kantad av oroligheter och utrikespolitiska spänningar och att den europeiska säkerhetsordningen utmanas på ett sätt som vi inte har upplevt sedan det kalla krigets slut. Hultqvist konstaterade att samarbetet i Nordefco har fördjupats och numera föregår på en rad områden, bland annat informationsutbyte, militär förmågeutveckling, gemensamma insatser och materiel. Det senaste året har Nordefco särskilt fokuserat på säkerhetspolitisk dialog och samordning mellan länderna, ett ökat informationsutbyte om incidenter och kränkningar, att bjuda in representanter från internationella organisationer för tredje part för en strategisk dialog samt ett fördjupat samarbete med de baltiska länderna.
Inlägget kommenterades av partigrupperna där Socialdemokraterna konstaterade att det fördjupade försvarssamarbetet är välkommet av tre skäl, nämligen ekonomiska skäl, att de nordiska länderna kan bidra utan geopolitiska anspråk och för att behovet av ökad beredskap har vuxit. Även Mittengruppen var positiv till det fördjupade samarbetet och den vänstersocialistiska gröna gruppen lyfte betydelsen av att värna den nordiska traditionen av icke-militär krislösning och behovet av mer FN-samarbete. Från den konservativa gruppen konstaterade Hans Wallmark (M) att vi numera lever med en ny och försämrad normalbild i Norden och norra Europa som handlar om hur Ryssland agerar i Ukraina. Wallmark poängterade att det är viktigt att agera gemensamt utrikes- och säkerhetspolitiskt mellan de nordiska och baltiska länderna.
Samarbetsminister Kristina Persson (S) presenterade samarbetsministrarnas redogörelse för Nordiska ministerrådets Rysslandssamarbete. Nordiska ministerrådet har sedan 20 år tillbaka haft ett väl fungerande och uppskattat samarbete med nordvästra Ryssland. Nordiska ministerrådet har haft två informationskontor, ett i St. Petersburg och ett i Kaliningrad, som ansvarat för ett mycket stort antal projekt och arrangemang i samarbete med nationella myndigheter och organisationer. På grund av den ryska lagstiftningen om icke-statliga organisationer (NGO:er) registrerades informationskontoren 2015 som utländska agenter av ryska myndigheter, vilket medförde att ministerrådet stängde ned kontoren tills vidare. Två samarbetsprogram har emellertid kunnat fortsätta, ett för högre utbildning och forskning och ett för journalistsamarbete, då dessa har kunnat drivas utan stöd av kontoren.
Ministerrådsförslag och redogörelser
Vid sessionen presenterade Nordiska ministerrådet följande förslag och redogörelser från den egna verksamheten: förslag om ändring av överenskommelsen om en gemensam nordisk arbetsmarknad för vissa personalgrupper (Arjeplogavtalet), redogörelse för programmet Hållbar nordisk välfärd, jämställdhetsredogörelsen, redogörelse för det nordiska språksamarbetet, redogörelse för gränshinder, redogörelse om hållbar utveckling och förslag om Nordiska ministerrådets samlade budget och planer 2016. De svenska ledamöterna deltog i synnerhet i debatterna om jämställdhet, gränshinder och hållbar utveckling och då i egenskap av talespersoner för utskott och särskilda sakfrågor men även i egenskap av enskilda ledamöter.
I förhållande till jämställdhetsredogörelsen tackade medborgar- och konsumentutskottets talesperson Håkan Svenneling (V) för det jämställdhetsintegreringsarbete i Nordiska ministerrådet som nu, efter en långsam start, går i rätt riktning men konstaterade att variationerna samtidigt är stora mellan sektorerna. Svenneling underströk att det är viktigt att lyfta det samhällsekonomiskt lönsamma i att ta till vara alla samhällets medborgare och efterlyste samtidigt att sådana frågor som könsuppdelad arbetsmarknad och utbildningsval, våld mot kvinnor i nära relationer och människohandel adresseras. Även den konservativa gruppens talesperson Annicka Engblom (M) adresserade frågan om könsuppdelade utbildningsval och påpekade att det alltid är individens egna val som ska stå i centrum men att exempelvis yrkes- och studievägledare kan ha en roll att spela. Engblom passade även på att poängtera att jämställdhet är en av de viktigaste frågorna att lyfta fram i det nordiska profileringsarbetet. Även Paula Bieler (SD) kommenterade genom att poängtera betydelsen av att inte särbehandlas på grund av kön genom kvotering. Bieler välkomnade även det tillträdande finska ordförandeskapets planer att fokusera på hälsa- och sjukvård, bland annat på mediciner och medicinsk behandling, ur ett jämställdhetsperspektiv.
Den färöiska samarbetsministern Poul Michelsen presenterade samarbetsministrarnas redogörelse om gränshinder 2015. Michelsen konstaterade att arbetet fortskrider och att många goda resultat uppnåtts.
Vid debatten om gränshinder efterlyste medborgar- och konsumentutskottets talesperson Annicka Engblom (M) i synnerhet en lösning vad gäller frågan om beskattningen av de norska pensionärer som flyttade till Sverige vid årsskiftet 2008/2009 – en fråga som varit aktuell under flera års tid och senast adresserades vid sessionen 2014. Håkan Svenneling (V) konstaterade att samarbetsministrarnas rapport innehöll både bra och mindre bra nyheter. Bland de sämre var att den norska regeringen avskrivit frågan om faderskvoter, vilket troligen strider mot EU-rätten och även bidrar till ökad ojämställdhet.
Svenneling poängterade även att gränsregional statistik behövs och behöver förbättras så att det finns ett bra kunskapsunderlag för alla som arbetar med gränsfrågor både inom det nordiska samarbetet och i de nationella parlamenten.
I förhållande till redogörelsen om hållbar utveckling under åren 2014–2015, som presenterades av Norges samarbetsminister Elisabeth Aspaker (H), anförde Jan Lindholm (MP) att Mittengruppen noterat att strategin till sin utformning är väldigt ambitiös men att det kan finnas viss tveksamhet om huruvida regeringarna kommer att nå de uppställda målen fram till 2025. Positivt är Nordgen som säkerställer den biologiska och genetiska mångfalden i Norden. Lindholm menade att rapporten andades lite förlamning i förhållande till de utmaningar som ministrarna har att hantera men att Mittengruppen sammantaget är positiv till vad som gjorts så här långt.
Ministerrådsförslaget om ministerrådets samlade budget och planer 2016 presenterades av den isländska samarbetsministern Eygló Hardardóttir (F). Hardardóttir redogjorde för det förbättringsarbete som utförts i förhållande till Nordiska ministerrådets budget, där budgeten gjorts mer överskådlig, läsarvänlig och transparent. Fokus har varit att införa en mål- och resultatuppföljning och arbetet kommer att fortsätta under 2016. Prioriteringarna i budgeten har gjorts i dialog med Nordiska rådet. Budgeten för 2016 uppvisar 1 procents minskning i förhållande till 2015. Besparingarna har skett från samarbetsministrarnas budget samt budgeten för utbildning och forskning. Den så kallade prioriteringsbudgeten finns fortsatt som ett verktyg för att inleda nya strategiska och sektorsövergripande projekt.
Nordiska rådets president Höskudur Þórhallsson välkomnade å presidiets vägnar de nya rutinerna i samarbetet mellan Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet om utformningen av budgeten. Þórhallsson uttryckte samtidigt en oro över de nedskärningar som skett över längre tid och en önskan om att stärka och vidareutveckla det nordiska samarbetet. Innehållsmässigt är presidiet enigt om de föreslagna prioriteringarna i ministerrådets budget och stöder även helhjärtat prioriteringarna på hälsoområdet som står i överensstämmelse med Bo Könbergs rapport, liksom förstärkta insatser i fråga om trafficking, jämställdhetsintegrering, kampen mot antibiotikaresistens och en hållbar ekonomisk utveckling i glesbefolkade områden. Presidiet finner även evalueringsarbetet av de nordiska institutionerna viktigt och välkomnade den slutliga lösningen rörande Nordiskt sommaruniversitet som hädanefter kommer att finansieras av samarbetsministrarna och som även kommer att ta hänsyn till den kritik som funnits mot verksamheten vid den utvärdering som genomförts.
I debatten om ministerrådets budgetförslag lyftes bland annat frågan om Nordiskt sommaruniversitet, där Phia Andersson (S) tackade för hur frågan slutligt hanterats av Nordiska ministerrådet. Penilla Gunther (KD) lyfte frågan om ett förbättrat samarbete mellan ministerrådssekretariatet och rådssekretariatet men även om gränshinder och jämställdhet. Därtill innehöll debatten frågor om rådssekretariatet profileringsarbetet, de nordiska husen och hur överskott i budgeten används.
Sakdebatter
Välfärd i Norden
Under rubriken Välfärd i Norden presenterades och debatterades följande förslag: välfärdsutskottets betänkande om medlemsförslag för ökat nordiskt samarbete rörande au pair-ordningen i de enskilda länderna (A 1619/välfärd), utskottsförslag om välfärdstjänster i distrikten i Norden (A1622/välfärd), utskottsförslag om barns och ungas psykiska hälsa i Norden (A1643/välfärd), utskottsförslag om vuxna med sena effekter efter sexuella övergrepp i barndomen (A 1645/välfärd) och välfärdsutskottets betänkande om medlemsförslag för ökad kunskap och bättre behandling av missbruk genom nordisk samarbete i forskningsnätverk (A1644/välfärd).
I förhållande till utskottsförslaget om barns och ungas psykiska hälsa i Norden, vilket presenterades av Bente Stein Mathisen (H), konstaterades att vi i Norden upplever en ökad förekomst av psykiskt lidande, speciellt hos unga. Detta kräver resurser från hälsovården och socialomsorgen och påverkar den enskilda individen, dennes familj och hela samhället. Välfärdsutskottet vill sätta fokus på denna problematik och lyfta Könbergrapportens rekommendation i förhållande till psykisk ohälsa då stora vinster finns i ett tätare samarbete på detta områden. I debatten anförde Lennart Axelsson (S) att psykisk ohälsa ökat liksom antalet självmord.
Penilla Gunther (KD) presenterade medlemsförslaget om ökad kunskap och bättre behandling av missbruk genom nordiskt samarbete i forskningsnätverk. Gunther konstaterade att evidensbaserad vård och behandling är viktigt, oavsett vilket område det gäller.
Ett hållbart Norden
Under rubriken Ett hållbart Norden presenterades miljöutskottets betänkande över medlemsförslag om ökat nordiskt samarbete för att trygga de nordiska vattenresurserna (A 1618/miljö). Jan Lindholm (MP) konstaterade i debatten att vatten är ett livsmedel men att vårt samhälle även är beroende av vatten för en rad andra samhällsfunktioner såsom sanitet, energisystem och jordbruk.
Det andra utskottsförslaget som presenterades var ett utskottsförslag om Nordiskt pant- och retursystem. Samtliga partigrupper uttalade sitt stöd för denna fråga som varit aktuell i Nordiska rådet sedan 2010, något som Thomas Finnborg (M) anmärkte då han debatterade förslaget. Genom att utvidga pantsystemet till att täcka gränshandeln kan återvinningsgraden öka, energi sparas och utsläpp av växthusgaser minska.
Kunskap och kultur i Norden
Under rubriken Kunskap och kultur i Norden debatterades betänkandet om medlemsförslaget om en stark och fri press, betänkandet om medlemsförslaget om etablering av ett internationellt samiskt filminstitut i de nordiska länderna, betänkandet om medlemsförslaget om gemensamma inköp för offentliga myndigheter i de nordiska länderna och utskottsförslaget om Nordens kulturella skolsäck.
I synnerhet ledde medlemsförslaget om en stark och fri press till en tidvis intensiv debatt. Förslaget fokuserar på den nordiska dimensionen av en stark och fri press. Tanken är att skapa förutsättningar för medier och journalister att få kvalificerad insikt i det nordiska samarbetet i Nordiska rådet och i Nordiska ministerrådet som i samhällsutvecklingen i de nordiska länderna generellt. Verktyget för detta är, enligt förslaget, fortsatt stöd till Nordiskt Journalistcenter och särskilda kurser på området samt utvärdering av verksamheten. Konservativa gruppens talespersoner Lars-Arne Staxäng (M) och Hans Wallmark (M) riktade stark kritik mot förslaget. Staxäng slog fast att det är av yttersta vikt att journalistik och politik hålls fullständigt åtskilt och oavhängigt varandra. Konservativa gruppen välkomnar förslaget om en utvärdering av verksamheten men motsätter sig all form av detaljreglering av kursinnehåll och dylikt.
Medlemsförslaget om gemensamma inköp för offentliga myndigheter presenterades av näringsutskottets ordförande Pyry Niemi (S). Niemi konstaterade att om en gemensam upphandling i Norden ska övervägas kan det vara lämpligt att fokusera på sektorer med stora geografiska och globala marknader, till exempel försvarsmateriel och medicinteknisk utrustning.
Ett gränslöst Norden
Frågan om en nordisk förbundsstat har diskuterats allt sedan historikern Gunnar Wetterbergs bok Förbundsstaten Norden utkom 2010. Medlemsförslaget om initiativ till att gå vidare med tanken på en nordisk förbundsstat diskuterades kortfattat vid sessionen under rubriken Ett gränslöst Norden. Förslagsställarna menade att idéerna inte bör falla i glömska då det nordiska samarbetet på många vis är världsunikt och det finns många lagstiftningsområden där det skulle finnas ett mervärde för medborgarna med ett fördjupat nordiskt samarbete. Den optimala lösningen på gränshinderproblematiken är en nordisk förbundsstat menade förslagsställarna.
Övriga sakdebatter och nya medlemsförslag
Palestinafrågan debatterades intensivt med anledning av presidiets betänkande över ett medlemsförslag om erkännande av en självständig palestinsk stat. Redan 2012 behandlade presidiet ett förslag om erkännande av Palestina som en självständig stat, men avvisade då förslaget med hänvisning till att det inte var Nordiska rådets uppgift att uttala sig om konflikter långt bortom Nordens gränser. Sedan dess har dock utvecklingen lett till att Nordiska rådet tagit ställning i en annan internationell konflikt genom uttalandet om Ukrainakonflikten vid temasessionen i Akureyri 2014. Debatten präglades av många olika perspektiv, till exempel om Nordiska rådet bör uttala sig om denna typ av komplexa konflikt eller om internationell politik över huvud taget, om det kan hjälpa eller försvåra konflikten och om Nordiska rådet kan låta bli att uttala sig då det nu tagit ställning i en annan internationell konflikt. Bland de svenska ledamöter som aktivt deltog i debatten syntes Staffan Danielsson (C) som var enig i sak, det vill säga om en tvåstatslösning, men som ställde sig mycket tveksam till om detta är en fråga som Nordiska rådet ska arbeta med då det råder stora åtskillnader, såväl nationella som partipolitiska. Jan Lindholm (MP) menade i stället att Norden borde våga ta ställning och gå före i denna fråga. En hållning som delades av Håkan Svenneling (V) som ansåg att Norden även kan stå som modell med sitt nordiska perspektiv där konflikter löses på ett fredligt sätt, exempelvis det fredliga upplösandet av unionen mellan Norge och Sverige.
Ett stort antal nya medlemsförslag presenterades även under en separat del av agendan, bland annat förslag om nordisk-baltisk säkerhetskonferens (Konservativa gruppen), ett nordiskt center för medborgarinvolvering i demokratiutveckling (Vänstersocialistiska gröna gruppen), ökad och hållbar turism i Norden (Socialdemokratiska gruppen), ett nordiskt medborgarskap samt ett Brysselkontor för Nordiska rådet (Mittengruppen). På grund av tidsbrist uteblev till stora delar debatten då endast fåtalet ledamöter fanns på plats. De förslag som genererade viss diskussion var förslagen om ökad och hållbar turism i Norden och om ett Brysselkontor för Nordiska rådet.
Nordiska rådets ordförandeskapsprogram för 2016
I enlighet med den fastslagna rotationsordningen övertar Danmark ordförandeskapet för Nordiska rådet 2016. Den danska delegationen hade nominerat Henrik Dam Kristensen från den socialdemokratiska gruppen till president. Den nyvalde presidenten presenterade huvuddragen i det kommande danska ordförandeskapsprogrammet som fokuserar på tre områden – nordisk försvars- och säkerhetspolitik, hälsopolitik och turism – och tecknade en bakgrund till respektive prioritering.
Nordisk försvars- och säkerhetspolitik – Det nordiska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet måste utvecklas som ett nödvändigt supplement till Nato och ska därför inte stå i motsatsförhållande till detsamma. I dessa tider finns en historisk möjlighet för ett tätare samarbete. Det danska presidentskapet vill utreda hur det nordiska försvarssamarbetet bäst kan nyttjas, vilka perspektiv som finns för det nordiska försvarssamarbete och vilken betydelse ländernas olika säkerhetspolitiska lösningar vad gäller Nato och EU har samt vilken påverkan den aktuella säkerhetspolitiska situationen har på det nordiska försvarssamarbetet. Tanken är att resultaten ska presenteras på en större konferens i Danmark under 2016.
Hälsopolitik – Alla nordiska länder upplever stigande medicinutgifter. Ett ökat nordiskt samarbete kan vara ett av flera initiativ som kan bidra till att dämpa denna utveckling. Det danska ordförandeskapet kommer därför att göra en kartläggning av de nordiska ländernas erfarenheter inom inköp och reglering på medicinområdet och befintliga initiativ kommer att följas upp. Under 2016 kommer ordförandeskapet att lägga fram förslag på hur ett sådant samarbete skulle kunna se ut.
Turism – De goda relationerna är kännetecknande för Norden. Norden är framstående inom en rad områden, såsom mat och film, och är världskänt för den nordiska modellen. Det pågår också en gemensam nordisk export och turismframstöt i hela världen och detta är en uppenbar succé som måste utnyttjas till fullo. Det finns på detta område potential för att utveckla samarbetet ytterligare på turismområdet, bland annat genom gemensam marknadsföring. Ordförandeskapet vill följa upp denna fråga under 2016 och undersöka om en gemensam nordisk turismstrategi är en god idé. Detta arbete kommer att avslutas med en konferens under 2016.
Nordiska rådets priser
Nordiska rådets priser i kategorierna musik, film, litteratur, barn- och ungdomslitteratur samt natur- och miljöpriser utdelas en gång per år i samband med sessionen och vid en nordisk gala som även tv-sänds i de nordiska public service-kanalerna. Av priserna är litteraturpriset, som instiftades 1962, det äldsta och barn- och ungdomslitteraturpriset, som instiftades 2013, det yngsta.
Nomineringsproceduren och bedömningskommittéernas sammansättning skiljer sig åt för priserna. Följande personer mottog årets priser:
Nordiska rådets musikpris: musikern och kompositören Svante Henryson (Sverige).
Nordiska rådets filmpris: regissören och manusförfattaren Dagur Kári och producenterna Baltasar Kormákur och Agnes Johansen (Island) för filmen Fúsi (Virgin Mountain).
Nordiska rådets litteraturpris: författaren Jon Fosse (Norge), för trilogin Andvake, Olavs draumar och Kveldsvævd.
Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris: författaren Jakob Wegelius (Sverige), för romanen Mördarens apa.
Nordiska rådets natur- och miljöpris: direktör Hákun Djurhuus, elbolaget SEV (Färöarna), för bolagets ambitiösa mål och innovativa åtgärder för en grön energiproduktion för det färöiska elnätet.
(För mer information om priserna se: www.norden.org/sv/nordiska-raadet/nordiska-raadets-priser.)
Nordiska rådets presidium bereder övergripande politiska frågor och har ansvar för den allmänna inriktningen och utvecklingen av Nordiska rådets verksamhet samt för att denna samordnas med arbetet i de nationella parlamenten och med andra internationella organisationer. Vidare behandlar presidiet budgeten för det nordiska samarbetet samt utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Presidiet är rådets högsta beslutande organ när plenarförsamlingen inte är samlad och kan då fatta beslut i dess ställe.
Nordiska rådets presidium består enligt arbetsordningen av en president, en vice president och högst elva andra av Nordiska rådets valda medlemmar. Enligt den nya ordning som trädde i kraft den 1 januari 2012 ska varje land och varje partigrupp vara representerade i presidiet. Presidiets medlemmar väljs av plenarförsamlingen. Svenska medlemmar av presidiet under 2015 var Hans Wallmark (M) och Phia Andersson (S).
Enligt den rotationsordning som tillämpas hade Island ordförandeskapet för Nordiska rådet 2015. Vid den 66:e sessionen i Stockholm 2014 valdes Höskuldur Þórhallsson (F) till president och Guðbjartur Hannesson (A) till vice president för Nordiska rådet 2015.
Samarbetet under 2015
Samarbete med Ryssland
Presidiet har under en längre tid lagt stor vikt vid att vidareutveckla kontakterna och samarbetet med parlament i Ryssland, särskilt i de regioner i nordvästra Ryssland som ligger nära Norden, detta för att bland annat ge en parlamentarisk dimension till samarbetet mellan regeringarna på det utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska området. Utvecklingen i Ukraina under 2014–2015 med Rysslands olagliga annektering av Krim, som uppenbart stod i strid med folkrätten, samt Rysslands agerande i närområdet, har aktualiserat frågan om Nordiska rådets fortsatta samarbete med ryska parlamentariker och formerna för detta. Presidiet beslutade vid minisessionen i Köpenhamn att för andra året i rad skjuta upp vårens rundabordssamtal med ryska parlamentariker och ett studiebesök för nordiska parlamentariker i Petrozavodsk i ryska Karelen.
Vid sessionen i Reykjavik 2015 antogs presidiets förslag till riktlinjer för Nordiska rådets samarbete med statsduman och federationsrådet i Ryssland och de regionala parlamenten i nordvästra Ryssland (internt beslut 1/2015). Nordiska rådet kommer enligt riktlinjerna att fortsätta arbeta med ryska parlamentsledamöter men kommer att begränsa fasta årliga evenemang och i stället att titta på andra alternativ för dialogmöten. Den övergripande situationen har försämrats, men de nordiska länderna och Ryssland är fortfarande nära grannar, och relationer och kontakter bör till viss grad upprätthållas, särskilt på regional nivå. Vid sessionen genomfördes det sedvanliga mötet med ryska parlamentariker, denna gång med en representant för duman.
Nordens närområden
Samarbetet med olika aktörer i Nordens närområden inleddes i mitten av 1990-talet och har hög prioritet. Samarbetet har vuxit på senare år, både vad gäller samarbetspartner och antal politiska sakområden som varit föremål för diskussioner. Det bedrivs nu både bilateralt med parlament i Nordens grannländer genom ömsesidiga inbjudningar till seminarier och sessioner och i form av aktivt deltagande i de regionala parlamentariska samarbetsstrukturer som finns för Arktis-, Barents- och Östersjöområdena, vilka behandlas i avsnitt 8–10.
För Nordiska rådet har kontakterna och samarbetet på parlamentarisk nivå med Estland, Lettland och Litauen och de tre baltiska parlamentens samarbetsorgan Baltiska församlingen varit av särskild vikt. Presidierna i de båda organisationerna möts årligen för att diskutera arbetsplaner och samarbete det kommande året.
Under 2015 väcktes medlemsförslag om förstärkning av de nordiska kontoren i Baltikum (A1653/presidiet). Efter det att verksamheten vid Nordiska ministerrådets informationskontor i Sankt Petersburg blivit avvecklad föreslås omlokalisering av resurser till informationskontoren i Baltikum. Presidiet beslutade att frågan är av budgetkaraktär och ska behandlas av partigruppernas budgetordförande.
En delegation ur Nordiska rådets presidium gästade Baltiska församlingens årliga session i Vilnius den 19–20 november. Från svensk sida deltog Hans Wallmark (M). Vid mötet diskuterades vikten av ett ännu starkare samarbete mellan de baltiska och de nordiska länderna för att stödja balterna i deras självständighet gentemot Ryssland. Vid mötet diskuterades även utvecklingen av gemensamma transport- och infrastrukturprojekt i de baltiska länderna, gemensamma hälsoprojekt och samarbete inom försvars- och säkerhetsområdet, inklusive cyberområdet.
De båda presidierna möttes igen i Vilnius den 7–8 december för att diskutera samarbetet under 2016–2017 men också för deltagande vid ett seminarium om Vitryssland. Diskussionerna utvecklades till en livlig debatt om flykting- och migrationsituationen, i Europa. De nordiska och baltiska länderna har reagerat olika på flyktingkrisen, men det finns en gemensam vilja att diskutera problem och lära av varandras erfarenheter. Pyry Niemi (S) deltog vid mötet och talade om erfarenheten av att leva i ett multietniskt land och uppmanade de baltiska länderna till närmare och starkare samarbete.
Vid seminariet om Vitryssland den 8 december fanns bred enighet om att Vitryssland inte efterföljer internationella och europeiska normer för demokrati och mänskliga rättigheter. Sedan 2007 har Nordiska rådet haft en dialog med Vitryssland, och rundabordssamtal, även utan deltagande av det officiella Vitryssland, har arrangerats. Händelserna i samband med presidentvalet 2010 medförde emellertid markanta steg tillbaka i auktoritär riktning, och presidiet avbröt kontakterna med officiella institutioner i Vitryssland, inklusive parlamentet. Presidiet utser bland sina medlemmar en rapportör för Vitryssland som har till uppgift att följa utvecklingen. Nordiska rådet lägger stor vikt vid fortsatta kontakter med vitryska organisationer och oppositionspartier utanför parlamentet som står för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.
Krisen i Ukraina och Rysslands agerande i närområdet har medfört att Nordiska rådet även stärkt sitt samarbete med Visegradgruppen (Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern) och de östliga partnerskapsländerna – främst Ukraina, Georgien, Moldavien och Vitryssland. De nya säkerhetspolitiska utmaningarna, krisen i Ukraina och möjligheterna att stödja demokratiska institutioner är centrala teman för samarbetet. Den 26 juni besökte Nordiska rådet under ledning av president Höskuldur Þórhallsson (F) från Island det ukrainska parlamentet. Vid mötet deltog även politiker från Baltiska församlingen, Beneluxparlamentet, Visegradgruppen, Georgien och värdlandet Ukraina.
Samarbetet med Västnorden och Nordens grannländer mot väst är högt prioriterat i det nordiska samarbetet. Dessa områden har en helt unik natur samtidigt som de miljömässigt är ytterst sårbara i en tid av snabba klimatförändringar. Nordiska rådet har observatörsstatus till Västnordiska rådet (Island, Färöarna och Grönland), och presidiets rapportör är Phia Andersson (S). Under 2015 deltog Phia Andersson vid bland annat Västnordiska rådets årsmöte.
Kontakter med EU
Det finns en strävan i Nordiska rådet att förtydliga kontakterna med Europaparlamentet och de nordiska Europaparlamentarikerna. När representanter för rådet besökt EU-parlamentet har man bland annat diskuterat utrikes- och säkerhetsfrågor, Östersjöfrågor och antibiotikaresistens. Mittengruppen väckte under 2015 förslag om ett Brysselkontor för Nordiska rådet (A1667/presidiet), och ärendet ska behandlas av presidiet under 2016.
Frågan om att arrangera en temadebatt om EU och Norden i Europaparlamentet i Bryssel har flera gånger varit uppe till diskussion i presidiet. Avsikten med en sådan debatt skulle vara att främja samarbetet mellan de två organisa-tionerna och stärka relationerna till och diskutera sakfrågor med de nordiska medlemmarna av Europaparlamentet och de nordiska kommissionärerna. Presidiets ledamöter har varit delade i inställningen till ett sådant arrangemang, men en majoritet av ledamöterna ställde sig bakom att temasessionen 2015 skulle äga rum i Bryssel. På grund av rådande säkerhetssituation flyttades dock temasessionen med kort varsel till Köpenhamn. Temasessionen behandlas särskilt i avsnitt 4.
Ärenden under 2015
Framställning om förstärkt nordiskt samarbete för utvecklingsbistånd
Presidiet beslutade som plenarförsamling vid sitt januarimöte ett medlemsförslag om att förstärka det nordiska samarbetet vad gäller utvecklingsbistånd (A1635/presidiet). Nordiska rådets rekommendation är att de nordiska re-
geringarna koordinerar sin politik och aktivt strävar efter att styrka samarbetet. Detta kan även appliceras på ambassad- och representationssamarbete. Rekommendationen kan ses som en del i rådets ökade engagemang för utrikes-, försvars- och säkerhetssamarbete.
Ny utskottsstruktur
Presidiet föreslog till följd av reformgruppens arbete och rekommendation och efter noggrann förankring i rådets olika organ en ny utskottsstruktur i Nordiska rådet (A1663/presidiet). Presidiet anser att tiden är mogen för att justera Nordiska rådets organ och att rådet i framtiden ska ha ett presidium och fyra utskott – kunskap och kultur i Norden, ett hållbart Norden, tillväxt och utveck-ling i Norden och välfärd i Norden – och även i fortsättningen en valkommitté och en kontrollkommitté. Det anses finnas vissa fördelar med att samla resurser i färre utskott. Det är resurseffektivt med färre mötesrum och mindre tolkning etc. Det kan också bidra till en bredare behandling av ärenden, och sårbarheten vid votering minskar.
En självständig palestinsk stat
Det råder enighet i Nordiska rådet om att man i allt större utsträckning ska behandla utrikesfrågor; däremot råder det oenighet huruvida det internationella engagemanget ska begränsa sig till närområdet. Presidiet behandlade under året medlemsförslag från den vänstersocialistiska gröna gruppen om erkännande av en självständig palestinsk stat (A1634/presidiet). Förslaget lyftes först fram vid sessionen i Stockholm 2014. Ledamöterna av presidiet vill se en fredlig utveckling i regionen, men presidiet är splittrat om tvåstatslösningen och likaså tidpunkten för ett eventuellt erkännande. Därutöver anser flera ledamöter att Nordiska rådet inte ska behandla utrikesfrågor utanför sin egen region. Eftersom presidiet är splittrat i frågan beslutades att den debatteras och beslutas i plenum vid sessionen i Reykjavik, vilket behandlas i avsnitt 5.
Stärkt samarbete med Samiska parlamentariska rådet
Samiska parlamentariska rådet (SPR) har ansökt om fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet. I dag har sametingen observatörsstatus i Nordiska rådet, vilket finns nedtecknat i § 13 arbetsordningen. Presidiet har vid flera tillfällen lyft samernas särställning bland minoriteter som urfolk men anser inte att fullvärdigt medlemskap är förenligt med Helsingsforsavtalet. Presidiet beslutade vid sitt möte den 27 januari 2015 att stärka samarbetet och att finna någon form av stärkt samarbete som ger större delaktighet i beslut av väsentlig betydelse för samerna så att de kan bevara och utveckla sitt språk, sin kultur, sina näringar och sitt samhällsliv.
Av generositet men med utgångspunkt i att det delvis råder olika förutsättningar i Finland, Norge och Sverige finns en vilja inom Nordiska rådet, över partigränserna, att fördjupa samarbetet med SPC och genomföra förändringar som innebär att samernas reella inflytande förstärks. Presidiet och dess utsedda arbetsgrupp bestående av president Höskuldur Þórhallsson (F) från Island, Marit Nybakk (A) från Norge, Hans Wallmark (M) från Sverige och Arto Pirttilahti (C) från Finland, har diskuterat möjliga sätt att förstärka samernas inflytande, till exempel att Nordiska rådet skriver i sin arbetsordning att de tre sametingen ges statusen observatör med utvidgat mandat. Arbetsgruppen hade vid utgången av 2015 inte lyckats enas om de exakta formerna för det utvidgade mandatet.
Nordisk utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik
Nordiska rådet har under en lång tid arbetat för att få till stånd en parlamentarisk dimension i det utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet. Ett första steg har varit de redogörelser som under lång tid lämnats av regeringarna vid Nordiska rådets sessioner och den efterföljande debatten. Presidiet möter också i samband med sessionerna de nordiska utrikesministrarna för en dialog om aktuella frågor. För att ytterligare förstärka den parlamentariska dimen-sionen arrangerade Nordiska rådet en temasession i april 2013 om nordiskt samarbete om utrikes-, säkerhets-, och försvarspolitik samt civil samhällssäkerhet. En av tankarna som fördes fram var att ett ministerråd borde bildas på området. Vid presidiets efterföljande diskussioner kom man fram till att ett formellt ministerråd inte var det mest ändamålsenliga utan att samarbetet kunde utvecklas dynamiskt och flexibelt utan formella strukturer eller fast sekretariat, men att behovet av en parlamentarisk dimension av samarbetet fortfarande var centralt.
En första rundabordskonferens om det försvarspolitiska samarbetet i Nordiska rådets regi hölls i Helsingfors 2013. Erfarenheterna från rundabordssamtalet visade på att det var en lyckad form för att åstadkomma en levande och konstruktiv dialog om frågorna, och det beslutades bli årligt återkommande i landet som har ordförandeskapet i Nordefco (Nordic Defence Cooperation). Eftersom Sverige hade ordförandeskapet 2015 arrangerade Nordiska rådet och den svenska delegationen den 7 september ett rundabordssamtal i riksdagen, under värdskap av Hans Wallmark (M), ordförande för den svenska delega-tionen. Förutom parlamentariker i Nordiska rådet deltog bl.a. försvarsminister Peter Hultqvist, överbefälhavare Sverker Göranson samt presidierna för de nationella parlamentens försvars- och utrikesutskott. Vid mötet var det situa-tionen i Ryssland och relationerna mellan Ryssland och väst som dominerade samtalet. Hans Wallmark konstaterade att säkerhetsutmaningarna är delade i Östersjöområdet och att ett nytt försämrat normalläge har etablerat sig. Därför är nordiska företrädare mer intresserade än på många år av att diskutera försvars- och säkerhetspolitik. Den svenska försvarsministern uttalade sig uppskattande om Nordiska rådets engagemang i diskussionerna om säkerhetspolitiken. Försvarsministern sa att han inte tror på en snar lösning på det spända läget med Ryssland utan gjorde bedömningen att vi får leva med den här situationen en lång tid framöver. Deltagarna vid mötet poängterade att dialogen med Ryssland delvis bör upprätthållas men att vi inte får vara naiva. Rysslands agerande har rubbat den europeiska säkerhetsordningen.
Planer och budget för det nordiska samarbetet 2016
Budgeten för det nordiska samarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet 2015 uppgick till 936 110 miljoner danska kronor, vilket innebär en neddragning av totalramen med 2 procent i förhållande till föregående år, och nedskärningen fördelades inom sektorernas ramar. Ministerrådet beslutar om budgetramen och ska enligt Helsingforsavtalet genomföra de förslag till ändringar inom ramen som Nordiska rådet rekommenderar om det inte finns synnerliga skäl att inte göra det.
Presidiet beslutade under året att ersätta sin tidigare budgetgrupp genom att partigrupperna utser var sin budgetordförande med uppgift att förbereda behandlingen av ministerrådets kommande budget. Phia Andersson (S), vice ordförande i den svenska delegationen, sitter för Socialdemokratiska gruppen. Presidiet har fått en del kritik för hur man hanterar budgeten, och processen utvärderades under året för att göra den mer transparent, tydlig och inkluderande och därmed öka möjligheten för medlemmar, utskott och partigrupper att påverka verksamheten.
Budgeten för det nordiska samarbetet 2016 uppgår till 927 546 miljoner danska kronor, vilket innebär en neddragning på 1 procent i förhållande till föregående år. Presidiet och partigruppernas budgetordförande rekommenderade i förhandlingarna med Nordiska ministerrådet ändringar i budgetförslaget, vilka till stor del tillmötesgicks. Rådet framförde som sin fortsatta uppfattning att besparingskraven strider mot målsättningen att stärka och vidareutveckla det nordiska samarbetet, särskilt vad gäller önskemålet om att prioritera nya samarbetsområden och uppmanade Nordiska ministerrådet att inte göra fler nedskärningar i framtida budgetar. Nordiska rådets egen budget för 2016 uppgår till 36 460 000 danska kronor.
Samarbetet under 2016
Vid den 67:e sessionen i Island valdes Henrik Dam Kristensen (S) till president och Mikkel Dencker (DF) till vice president för Nordiska rådet 2016. Det danska ordförandeskapsprogrammet fokuserar på den nordiska försvars- och säkerhetspolitiken, att fortsätta arbetet med de många utmaningarna i det arktiska området, att finna konkreta åtgärder inom hälso- och sjukvården där alla de nordiska länderna har stora utmaningar med stigande sjukvårdskostnader och slutligen att vidareutveckla samarbetet inom turism både inom Norden och på andra håll.
Kultur- och utbildningsutskottet arbetar med frågor som rör allmän kultur och konst i Norden och internationellt, ett mångkulturellt och multietniskt Norden, film och media, språk, idrott, Föreningarna Norden och den frivilliga sektorn, barn- och ungdomslitteratur, den nordiska utbildningsmarknaden, folkupplysning och vuxenundervisning samt livslångt lärande. Lars-Arne Staxäng (M) har varit vice ordförande i utskottet, övriga svenska medlemmar var Aron Emilsson (SD) och Peter Johnsson (S).
Samarbetet under 2015
Tillsammans med medborgar- och konsumentutskottet och välfärdsutskottet valde utskottet att fördjupa sitt arbete med frågor om civilsamhället. Utöver civilsamhället fungerade även kulturarv, livslångt lärande, tv- och mediesamarbete och yttrandefrihet som teman för arbetsplanen under 2015. Årets arbete resulterade i två framställningar och fyra rekommendationer från utskottet.
Liksom tidigare år fick utskottet under 2015 information om aktuella frågor om kultur och utbildning från ett antal inbjudna gäster. Representanter från det internationella samiska filminstitutet i norska Kautokeino informerade utskottet om utmaningarna för samisk film och de ekonomiska svårigheter som filminstitutet står inför. Vidare informerade bland annat Friluftsrådenes Landsforbund från Norge, Nordisk Kulturfond och Orkester Norden utskottet om sina verksamheter. I ljuset av terrorattackerna i Paris och Köpenhamn valde utskottet att tillsammans med medborgar- och konsumtionsutskottet, näringsutskottet och välfärdsutskottet anordna ett gemensamt möte med titeln Integration och förebyggande av radikalisering.
I vanlig ordning hölls ett samrådsmöte med de nordiska kulturministrarna under sessionen. Utskottet informerade då kulturministrarna om medlemsförslagen Nordens Kulturelle Skolesekk och Etableringen av ett internationellt samiskt filminstitut samt följde upp rekommendationen Sport, idrott och friluftsliv.
Utskottet besökte även Senter for studier av Holocaust og livssynsminoriteter och 22. juli-senteret i Oslo.
Civilsamhället
Det nordiska samarbetet vilar på en stark tradition av folklig förankring och samarbete över gränserna mellan medborgar- och intresseorganisationer. I det isländska ordförandeskapsprogrammet prioriterades dessutom förhållandet till civilsamhället. Under flera av årets möten diskuterades därför civilsamhällets roll i det nordiska samarbetet. Tillsammans med medborgar- och konsumentutskottet och välfärdsutskottet definierade utskottet vad man anser utgör civilsamhället och vad dess roll är. Man kom fram till att civilsamhället är alla de verksamheter och organisationer vars drivande kraft är det ideella engagemanget hos medlemmarna, volontärerna och givarna. Diskussionerna fokuserade på Nordiska ministerrådets reviderade strategiska riktlinjer för samarbetet med civilsamhället och på frågan om hur Nordiska rådet ska fördjupa sitt samarbete med civilsamhället. Utskottet dryftade frågan om ett nordiskt medborgarinitiativ liknande det som tillämpas i Finland där ett medborgarinitiativ behandlas i riksdagen om minst 50 000 personer stöder initiativet inom loppet av sex månader. Utökade möjligheter för representanter från det civila samhället att sitta med under utskottsmöten diskuterades också. I samband med att Nordiska ministerrådets strategiska riktlinjer behandlas formellt under våren 2016 planerar utskottet att anordna ett nordiskt dialogforum om civilsamhället.
Kulturarv
Situationen för samisk film uppmärksammades av utskottet under året i samband med behandlingen av ett medlemsförslag om att inrätta ett internationellt samiskt filminstitut. Det finns redan ett internationellt samiskt filminstitut i Kautokeino men det brottas med ekonomiska problem då det primärt får projektstöd och endast begränsat med driftstöd, vilket hämmar utvecklingen av samisk film. Utskottet betonade därmed vikten av att samiska kulturinstitu-tioner verkar under samma villkor som finska, norska och svenska filminstitu-tioner och att de således är berättigade till samma ekonomiska stöd. I rekommendation 24/2015 och 25/2015 uppmanades därför regeringarna i Finland, Norge och Sverige att gå samman och utveckla en hållbar finansieringsmodell för institutet och att erbjuda driftstöd under en övergångsperiod på tre år. Utskottet har också uppmärksammat att det i dag görs mycket få samiskspråkiga barnfilmer och att andra nordiska barnfilmer sällan översätts till samiska. Utskottet rekommenderade därför Nordiska ministerrådet att initiera ett projekt med syfte att stötta och utveckla samiskspråkig barnfilm, så att samiska barn har tillgång till ett kvalitetssäkrat kulturutbud som representerar den samiska kulturen och språket. Båda medlemsförslagen bifölls i plenum under sessionen.
Under 2015 arbetade utskottet med att främja kulturella satsningar inom skolan. Utskottet betonade vikten av att alla barn ges möjlighet att delta aktivt i samhället och ta del av det nordiska kulturella arvet. Genom att stärka det nordiska samarbetet är förhoppningen att barn och unga ska få bättre kunskap om Norden och nordisk film, musik, litteratur och miljö och på så sätt även stärka sin språkförståelse. I rekommendation 27/2015 föreslogs att Nordiska ministerrådet skulle vidareutveckla satsningen Lyft för nordisk barn- och ungdomslitteratur till att omfatta Nordiska rådets fem priskategorier, samt att prisnomineringarna ska ligga till grund för ett kulturellt program riktat till alla barn och unga i grundskolan och uppåt. Utskottsförslaget bifölls i plenum under sessionen.
Yttrandefrihet
Yttrandefrihet är en förutsättning för öppna och demokratiska samfund och utskottet har under flera års tid arbetat aktivt med frågor som rör yttrandefrihet. Under 2015 förstärktes arbetet ytterligare, inte minst i ljuset av attacken den 7 januari 2015 mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris och attacken den 14 februari 2015 mot ett seminarium om yttrandefrihet i Köpenhamn. Utskottet menar att vår yttrandefrihet är hotad och att de nordiska länderna bör gå samman och försvara kvalitetsjournalistik och den fria pressen. I ett medlemsförslag som behandlades av utskottet under året föreslogs att de nordiska länderna ska etablera en strategisk nordisk plattform för journalistik och fri press, för att på så sätt stärka hela medieområdet och samla relevanta aktörer, kunskap och kompetens. Utskottet beslutade dock att inte stödja det ursprungliga medlemsförslaget eftersom en stark och fri press i Norden i huvudsak inte är Nordiska rådets ansvar. I stället valde utskottet att fokusera på förutsättningarna för kvalitetsjournalistisk generellt och Nordiska journalistcentrets (NJC) verksamhet specifikt. Resultatet blev rekommendation 23/2015 där Nordiska ministerrådet rekommenderades att även fortsättningsvis prioritera NJC i budgeten, att NJC:s huvudkurser ska ge deltagarna en god inblick i Nordiska rådets arbete och följa samma tema som ordförandeprogrammet i Nordiska rådet, samt att en utvärdering av NJC:s verksamhet genomförs 2016. Den konservativa gruppen reserverade sig mot den andra ansatsen med motiveringen att den var alldeles för detaljerad i sin beskrivning av NJC:s verksamhet. Medlemsförslaget bifölls i plenum under sessionen.
Cybersäkerhet
Cybersäkerhet är ett ämne som utskottet anser även fortsättningsvis ska prioriteras högt inom det nordiska samarbetet. För utskottet är det viktigt att kunskapen och medvetenheten om cybersäkerhet ökar hos både enskilda och organisationer. Mittengruppen lämnade därför in ett medlemsförslag om ”att öka cybersäkerheten i Norden”. Utskottet ställde sig positivt till förslaget och uppmanade i framställning 8/2015 Nordiska ministerrådet att under sessionen 2016 presentera en kartläggning över existerande samarbetsprojekt och framtida initiativ. Vidare ansåg utskottet att det skulle genomföras en informationskampanj med de nordiska medborgarna, främst barn och unga, som målgrupp. Genom kampanjen ska medborgarna informeras om hur de kan föra en säkrare tillvaro på internet. Framställningen bifölls i plenum under sessionen.
Sport, idrott och friluftsliv
Mot bakgrund av 2014 års rekommendation om Sport, fritid och friluftsliv beslutade utskottet att arrangera ett idrottstoppmöte i Aalborg. Under toppmötet, som hölls den 24 september, diskuterades relevanta problemformuleringar som matchfixning, spelpolitik, antidopning, folkhälsa och ungas motionsvanor. Uppslutningen var god med ett åttiotal deltagare men utskottet noterade att fler politiker med fördel kunde ha deltagit. Utskottet hade, mot bakgrund av 2014 års rekommendation om Nordiskt friluftsår 2015, en förhoppning om att Nordiska ministerrådet skulle uppmärksamma 2015 som ett nordiskt friluftsår. Ministerrådet svarade dock att det inte var möjligt tidsmässigt att genomföra en sådan markering. I stället kommer flera workshoppar om friluftsliv att hållas under 2016, vilket fick utskottet att avskriva rekommendationen.
Samarbetet under 2016
Till följd av Nordiska rådets reformarbete bytte utskottet vid årsskiftet 2015/2016 namn till utskottet för kunskap och kultur (UKK). Ansvarsområdena för det nya utskottet är forskning och utbildning, folkupplysning och civilsamhället, idrott, sport, film och medier, konst, kultur och barn- och ungdomskultur.
Medborgar- och konsumentutskottet arbetar med frågor som rör just rättigheter för medborgare och konsumenter. Mer övergripande spörsmål om demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet sorterar också in under utskottet. Svenska medlemmar i utskottet har varit Eva Sonidsson (S), Håkan Svenneling (V), Paula Bieler (SD) och Staffan Danielsson (C). Annicka Engblom (M) var fram till slutet av 2015 utskottets ordförande.
Samarbetet under 2015
En betydande del av arbetet i utskottet kretsade kring temat en giftfri vardag. Här spelar hormonstörande så kallade ftalater en stor roll (se stycket nedan). Andra frågor av vikt var människohandel och trafficking i Norden. I juni reste utskottet till Riga, Lettland, för att lära mer om dessa frågor. Civilsamhällets roll i ett politiskt landskap där såväl partipolitiskt engagemang som valdeltagande sjunker uppmärksammades också. Det finländska exemplet med medborgarinitiativ för ny lagstiftning i vissa sakfrågor lyftes fram, liksom löneskillnader mellan kvinnor och män. Ett fördjupat samarbete med civilsamhället var ett prioriterat område under 2015.
Huvudtemat under 2015
Trafficking och människohandel var ett övergripande tema under året. I början av juni reste utskottet till Riga i Lettland för att på plats bilda sig en uppfattning om problematiken. Bakgrunden är att en icke ringa del av offren för människohandel i Norden har lettiskt eller baltiskt ursprung. Inte sällan handlar det om lågutbildade unga kvinnor på landsbygden som lockas utomlands med löften om ”välbetalda restaurangjobb”. Det kan också handla om utlovade au pair-jobb och det finns indikationer på att den nordiska au pair-förordningen har missbrukats för dessa syften. Konkreta siffor på hur många personer som utsätts för denna typ av handel saknas. I Norge är antalet fall av människohandel stigande, 324 stycken fall 2014 att jämföra med 256 fall 2008. Mörkertalet bedöms vara stort.
Ett generellt problem anses vara att brottsoffren sällan litar på polis eller andra rättsvårdande myndigheter, vilket avsevärt försvårar utredningarna. Dessutom brister samarbetet i Norden. Eftersom detta fenomen tenderar att vara gränsöverskridande finns ett stort behov av ett fördjupat samarbete.
Även i exempelvis Lettland, som är att betrakta som ett ”exportland” i detta avseende, finns stora brister i rättsmaskineriet. Under 2014 dömdes ingen person för trafficking och polisen har svårt att bygga upp kompetens bland annat på grund av hög personalomsättning, låga löner och korruption. Medborgar- och konsumentutskottet beslutade att sätta samman en arbetsgrupp kring trafficking med syftet att dels att garantera att frågan lever vidare inom utskottet under 2016, dels att längre fram kunna lämna konkreta förslag till respektive nordiskt lands regering.
Hälso- och kemikaliefrågor
En stor del av samarbetet ägnades åt lagstiftning om användandet av så kallade ftalater, som fungerar som mjukgörare i plast och finns i bland annat leksaker och livsmedelsförpackningar. Ftalater kan också finnas i exempelvis färg, lack och kosmetikaprodukter.
Enligt en rapport från den danska konsumentorganisationen Forbrugerrådet fann man under 2015 cancerframkallande eller hormonstörande ämnen i var femte småbarnsprodukt. Enligt flera forskare är det inte mängden ftalater som avgör hur skadliga de är, utan snarare vid vilken ålder man kommer i kontakt med dem. Ju tidigare i livet – exempelvis under fosterstadiet – man utsätts, desto större är riskerna, enligt forskarna. Ftalaterna kan verka hormonstörande och särskilt farliga anses de ftalater som benämns DEHP, DBP, BBP och DIPB vara.
Just dessa fyra ftalater har sedan länge också uppmärksammats av EU:s kemikalielagstiftning Reach, vilket dessvärre inte hindrar att de fortfarande används. Utskottet vill därför gå längre och snabbare fram och förespråkar ett gemensamt nordiskt generellt förbud av dessa fyra ftalater i produkter som barn kan komma i kontakt med. Det faktum att det redan finns bra och ofarliga ersättningar för dessa fyra skadliga ftalater innebär att utskottet inte ser någon anledning att vänta med en samnordisk lagstiftning.
Ett förslag om ett gemensamt nordiskt generellt förbud skickades ut på remiss i slutet av året och reaktionerna på förslaget har varierat. Medan exempelvis Kemikalieinspektionen ställer sig positiv till ett gemensamt nordiskt förbud är branschorganisationen IKEM (Innovations- och kemiindustrierna i Sverige) desto mer skeptisk. IKEM anser inte att nationella förbud är rätt väg att gå utan att den här typen av arbete måste ske inom EU och Reach.
Utöver rent hälsomässiga argument mot skadliga ftalater finns det också ekonomiska argument. Nordiska ministerrådet publicerade 2014 en rapport som slog fast att det kostar EU-länderna årligen 4,5 miljarder danska kronor i förlorad arbetsförmåga och sjukvårdsutgifter på grund av att medborgarna utsätts för hormonstörande ämnen. Vissa bedömare påpekar att dessa siffror sannolikt är rejält i underkant eftersom alla effekter av ftalaterna inte är kända. Budgeten för 2016 innehåller stärkta insatser för konsumentinformation om ftalater.
Jämställdhet
Håkan Svenneling (V) är utskottets talesperson i jämställdhetsfrågor. Ett nytt jämställdhetsprogram som ska gälla mellan 2015 och 2018 har antagits. Det ska bland annat fokusera på löneskillnader mellan kvinnor och män i Norden. Utskottet uppmanar de nordiska regeringarna att arrangera en nordisk konferens där dessa frågor behandlas och där man kan lära av varandras erfarenheter – allt i syfte att göra löneskillnaderna mellan könen mindre.
Frågan diskuterades flitigt inte minst under sessionen i Reykjavik i slutet av oktober. Där framgick att isländska kvinnor har högre utbildning än isländska män. Trots det tjänar männen mer. En stor del av förklaringen låg i att isländska kvinnor i mycket högre grad arbetar inom den offentliga sektorn medan de flesta män arbetar inom den privata sektorn.
Civilsamhällets roll
Ett stärkt civilsamhälle är en annan fråga som diskuterades under året. Fenomen som sjunkande valdeltagande och att allt färre väljer att engagera sig partipolitiskt finns i flera nordiska länder. Ett konkret förslag gällde frågan om medborgarinitiativ, som Föreningen Nordens Förbund (FNF) har föreslagit efter den finländska förlagan.
I Finland har samtliga röstberättigade medborgare rätt att föra fram ett medborgarinitiativ i en konkret politisk fråga. Det kan handla om att stifta en ny lag eller om att avskaffa en befintlig lag. Ett krav för att förslaget ska tas upp är att minst 50 000 namnunderskrifter har samlats in under sex månader. I Finland, där denna form av initiativ har funnits i tre år, har sammanlagt en halv miljon medborgare engagerat sig i frågan och hela 438 olika initiativ har sett dagens ljus. Av dessa har ett lett till en konkret lagändring (samkönade äktenskap). Medborgar- och konsumentutskottet fattade under året inte något beslut i frågan om medborgarinitiativ, men avser att återkomma till hur frågan med civilsamhället ska utvecklas ytterligare.
Gränshinder
Olika former av gränshinder är ett återkommande spörsmål. Ett hinder som fortfarande är olöst gäller felaktig information från norsk sida om vilka skatteregler som ska gälla för norska medborgare som är pensionerade i Sverige. Trots stora ansträngningar är frågan ännu inte löst varför utskottet även i fortsättningen kommer att bevaka frågan noga. En fråga som däremot löstes är frågan om villkoren för att uppbära socialbidrag i annat nordiskt land. Bakgrunden var att en norsk kvinna som hade bosatt sig i Danmark förvägrades socialbidrag där.
Samarbetet under 2016
Eftersom utskottens struktur förändrades i och med 2015 års utgång upphörde medborgar- och konsumentutskottet. Dess frågor kommer däremot att leva vidare, men inom ramen för andra utskott. Det nya utskottet välfärd i Norden, dit vissa av ledamöterna från medborgar- och konsumentutskottet flyttar, kommer exempelvis att fortsätta att driva frågan om ftalater.
Nordiska rådets miljö- och naturresursutskott ansvarar för ärenden som rör miljö och natur samt utnyttjande av naturresurser inom ramen för jord-, skogsbruks- och fiskenäringarna. Utskottet arbetar också med energi- och transportpolitik. Utskottet fokuserar på såväl nordiska som globala miljöutmaningar och följer relevanta frågor som behandlas inom EU. Thomas Finnborg (M), Jan Lindholm (MP) och Suzanne Svensson (S) har varit svenska medlemmar i utskottet. Tidigare under 2015 har även Sara Karlsson (S) och Lars Tysklind (FP) varit medlemmar i utskottet.
Samarbetet under 2015
Under 2015 fortsatte utskottet att arbeta med förra årets frågor om klimateffekter på primärnäringarna, biologisk mångfald, en giftfri vardag och utmaningar i Arktis och Östersjöregionen. Sammanlagt ansvarade utskottet för uppföljningen av 15 rekommendationer som Nordiska rådet antagit: Thomas Finnborg (M) ansvarade för frågan om ett nordiskt pant- och retursystem, Jan Lindholm (MP) för arktiska områden och Sara Karlsson (S) för en giftfri vardag. Utskottet valde även att fokusera på ett antal nya områden såsom avfallspolitik, utveckling av förnybar energi, förvaltning av vattenresurserna, försurning av haven och kustbefolkningens levnadsvillkor. Årets arbete resulterade i sex rekommendationer från utskottets sida.
Energipolitik
I samband med januarimötet upprättades energigruppen, en energipolitisk arbetsgrupp bestående av två medlemmar från miljö- och naturresursutskottet respektive näringsutskottet. Energigruppen fick i uppdrag att upprätta förslag på nya initiativ i det nordiska samarbetet om energipolitik med fokus på energieffektivitet och effektivisering inom transportområdet. Energieffektivitet är en av hörnpelarna i ett hållbart och tryggt energisystem och bidrar till att främja ökad miljömässig hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Transportsektorn står för 20–25 procent av alla utsläpp av klimatgaser, varav drygt hälften av utsläppen kommer från privatbilar. Energigruppen menar att man hitintills inte har gjort tillräckligt för att reducera transportsektorns utsläpp. En positiv utveckling är dock den ökade användningen av elbilar. Utöver ordinarie möten har energigruppen varit på studiebesök i Bryssel, där gruppen träffade företrädare för kommissionen, nordiska Europaparlamentariker, energibolaget Vattenfall och Sveriges och Norges permanenta representationer i Bryssel. I januari 2016 kommer energigruppen att lägga fram en rapport om sitt arbete.
Transportpolitik
Utskottet jobbade under året aktivt med frågan om en höghastighetsjärnväg mellan Oslo och Köpenhamn. I dag leder kapacitetsbristen i järnvägsnätet till störningar, onödigt långa restider och bristande tillgänglighet, vilket hindrar många människor från att välja tåg framför andra mindre miljövänliga alternativ. Förutom avgörande miljövinster skulle en höghastighetsjärnväg öka regionens attraktivitet genom att förbättra villkoren för arbetspendling. Under januarimötet godkände därför utskottet näringsutskottets förslag om Gränskryssande järnvägsförbindelser för tillväxt och bättre klimat. Jan Lindholm (MP) reserverade sig då han ansåg att sträckan Oslo–Köpenhamn är för lång för att kunna utgöra ett reellt pendlingsavstånd. Flera försök gjordes att anordna ett rundabordssamtal med de nordiska transportministrarna med syftet att diskutera förutsättningarna för utbyggnaden av en höghastighetsjärnväg, men det visade sig dock svårt att få till ett sådant samtal. I maj anordnades en studieresa till Göteborgs hamn för medlemmarna i miljö- och naturresursutskottet och näringsutskottet och i samband med resan hölls ett möte med Sveriges infrastrukturminister som framhöll att hon var positiv till en höghastighetsjärnväg mellan Oslo och Köpenhamn men att den svenska regeringen prioriterar inomsvenska investeringar. Under studieresan fick utskottsmedlemmarna även ta del av presentationer om Göteborgs hamn, liksom om drivmedel inom sjöfarten, logistik samt samspelet mellan olika transportslag.
Avfallspolitik
Under 2014 beslutade utskottet att fokusera på avfallspolitik under verksamhetsåret 2015. Ämnet diskuterades på flera utskottsmöten och diskussionerna kretsade främst kring plastavfall, närmare bestämt vilka typer av plast som förekommer, riskerna med plastanvändning och alternativa material till plast. I samband med EU:s grönbok om en europeisk strategi för plastavfall valde utskottet att göra ett uttalande. Där välkommande utskottet en gemensam europeisk avfallspolitik med det generella målet att reducera resursanvändningen och främja genomförandet av principen om avfallshierarki, det vill säga förebygga, återvinna och deponera. Utskottet uppmanade även kommissionen att göra EU:s kemikalieförordning Reach mer effektiv, då plastföremål ofta innehåller skadliga kemikalier som utgör en fara för såväl människor som miljön. Vidare påpekades att återvinningen av plastföremål är för låg i alla EU-länder i förhållande till målsättningen om resurseffektivitet. Utskottet ansåg dock att ett förbud mot deponering inte är lösningen på problemet. I stället menade man att ekonomiska incitament som en CO2-skatt och avgifter på kortlivade plastprodukter kan främja en konstadseffektiv återvinning av avfall. Sammantagvis kom utskottet fram till att avfallspolitik är ett komplext område och att det kan ta tid att landa i politiska slutsatser angående det nordiska samarbetet – och att arbetet därmed kommer att fortgå under verksamhetsåret 2016.
En giftfri vardag
Utskottet har under 2015 fortsatt föregående års arbete med att verka för en giftfri vardag. Det har uppmärksammat att många människor, inte minst barn, exponeras för ett stort antal kemikalier som kan ha allvarliga effekter på hälsan och miljön. Exponering kan leda till diverse folksjukdomar och är i förlängningen väldigt dyr för samhället. Hormonförändrande kemikalier beräknas kosta EU-länderna minst 4,5 miljarder danska kronor årligen i form av reducerad arbetskraft och hälsoutgifter. Som ett led i arbetet att verka för en giftfri vardag ställdes en skriftlig fråga till de nordiska miljöministrarna om huruvida de planerar att samarbeta i utvecklingen och genomförandet av regler som begränsar användandet av skadliga ftalater i byggmaterial, samt inom verksamheter riktade mot barn och unga. Ministrarna bekräftade att de såg positivt på ett sådant nordiskt samarbete. Tillsammans med medborgare och konsumentutskottet utarbetades ett utskottsförslag där de nordiska regeringarna rekommenderades att vidta ett generellt förbud mot ftalaterna DEHP, DBP, BBP och DIBP i produkter som barn kommer i kontakt med.
Ett nordiskt pant- och retursystem
Sedan 2010 har utskottet arbetat aktivt med frågan om ett nordiskt pant- och retursystem, men har fått lite gehör från de nordiska regeringarna som anser att det nuvarande pantsystemet fungerar bra. Utskottet menade dock att ett gemensamt pantsystem skulle generera såväl samhällsekonomiska som miljömässiga vinster. Att Danmark och Tyskland nyligen ingått ett avtal om gränshandeln i Slesvig-Holstein såg utskottet som ett steg i rätt riktning som visar att juridiska och tekniska lösningar finns att tillgå. I rekommendationerna 17/2015, 18/2015, 19/2015 och 20/2015 rekommenderade utskottet därför att pantavtal mellan Danmark och Sverige, Norge och Sverige, Tyskland och Sverige och mellan Finland, Sverige och Åland ingås. Rekommendationerna bifölls på sessionen i Reykjavik.
Tryggade nordiska vattenresurser
År 2014 lade Mittengruppen fram ett medlemsförslag om ett ökat nordiskt samarbete för att trygga de nordiska vattenresurserna. Bakgrunden till förslaget var att de nordiska länderna inte i tillräcklig grad har etablerat ett samarbete för att skydda vattendrag, vattenresurser och grundvatten från föroreningar och överanvändning. Förslaget behandlades under 2015 i utskottet, resultatet blev två rekommendationer. I rekommendation 15/2015 rekommenderades Nordiska ministerrådet att utvärdera genomförandet av EU:s vattendirektiv och att kartlägga nordiska styrkepositioner och lärdomar i arbetet med att säkra en trygg vattenförsörjning. I rekommendation 16/2015 rekommenderades de nordiska regeringarna att prioritera arbetet med att trygga vattenresurserna och medborgarnas tillgång till vatten av hög kvalitet genom samarbete inom Norden, EU och andra internationella organisationer. Vidare rekommenderades en samordning av synpunkter vid revisionen av EU:s vattenramdirektiv. Båda förslagen bifölls under sessionen.
Klimatförhandlingarna mot COP 21
De globala klimatförhandlingarna har stått högt på utskottets dagordning i flera år, så även under 2015. Utskottet ställde sig tidigt positivt till en gemensam nordisk insats i Paris under COP 21. Mer specifikt uppmanade klimatrapportören de nordiska miljöministrarna att samordna en klimatdiplomatisk framstöt mot såväl specifika länder som inom sina respektive förhandlingsgrupper, att verka för att kvinnor ges en stark röst i förhandlingarna, samt att de nordiska länderna och Nordiska ministerrådet arrangerar gemensamma event i den nordiska paviljongen under konferensen. Från utskottets och i förlängningen Nordiska rådets sida tog man även på sig ansvaret att samordna möten mellan olika parlamentariska delegationer. Vidare ställde utskottet, i samband med det årliga mötet med miljöministrarna, frågan om hur ministrarna arbetar för att försäkra att den nordiska energipolitiken är förenlig med FN:s klimatmål.
Samrådsmöte med de nordiska miljöministrarna
Under det årliga samrådsmötet med de nordiska miljöministrarna diskuterades klimatförhandlingarna i Paris, nordiskt samarbete i förhållande till EU:s miljöpolitik, certifiering av hållbara turistdestinationer samt organisering av det nordiska samarbetet om kemikaliebekämpning.
Budgetfrågor
I vanlig ordning hade utskottet möjlighet att komma med inspel angående Nordiska ministerrådets budget för nästkommande år. Utskottet uppmanade budgetgruppen att arbeta för att medel avsätts till gemensamma nordiska satsningar som tydliggör vilka varor som innehåller skadliga kemikalier, främjar forskning som identifierar hormonförändrande ämnen, realiserar förslaget om ett certifieringssystem för hållbara turistdestinationer samt följer upp slutsatserna i rapporten Climate change and primary industries, impact, adaption and migation in the Nordic countries.
Samarbetet under 2016
Utskottets medlemmar har identifierat ett antal områden som de vill arbeta vidare med under 2016. Dessa områden innefattar oljeutvinning och sårbara områden i Norden, biobränsle inom transportsektorn, bekämpning av mårdhunden, avfallspolitik, skydd av Östersjön och nordiskt samarbete om friluftsliv. Från årsskiftet 2015/2016 ersattes miljö- och naturresursutskottet av utskottet för ett hållbart Norden. Det nya utskottet ansvarar för ärenden som rör miljö- och naturskydd, friluftsliv, naturresurser, konsumenträttigheter, fiskenäring, livsmedel, lantbrukspolitik, atomsäkerhet, klimat, biologisk mångfald och hållbarhet.
Näringsutskottet behandlar frågor som rör ramvillkoren för ekonomi, produk-tion och handel, inklusive fri rörlighet på marknaden och arbetsmarknaden i Norden. Utskottet arbetar också med frågor som rör gränshinder på näringspolitikområdet, regionalpolitik, finanspolitik, transportpolitik, innovations- och forskningspolitik, gränshinder, energifrågor, globalisering samt arbetsmiljö och infrastrukturfrågor.
Svenska medlemmar i utskottet har varit Pyry Niemi (S), Rikard Larsson (S), Lena Asplund (M) och Lars Tysklind (L). Pyry Niemi (S) har även varit utskottets ordförande.
Samarbetet under 2015
Under 2015 har utskottet hållit sammanlagt fem möten, i enlighet med gängse praxis. Det traditionsenligt förlängda sommarmötet hölls detta år i Köpenhamns-/Öresundsregionen. Mötet inleddes med ett miniseminarium om svartarbete och grå ekonomi till vilket Line Eldring från Norska Fafo (byggsektorn) och Krisján Bragason från fackförbundet Nordisk Union för hotell, restaurang och turism, bjudits in. I anslutning till mötet besöktes Sund Væxt och Copenhagen-Malmö Port i Köpenhamn samt Ideon Science Park, ESS/MAX Lab och Lillgrunds marina vindpart i Lund/Malmö. Genom dessa besök täcktes innovations-, forsknings- och näringsverksamhet liksom logistik- och energifrågor med konkreta exempel på både den danska och svenska sidan av Öresund. För att täcka ännu fler perspektiv hade därtill sakkunniga från Skanska och Sweco bjudits in för att berätta om Visioner för Öresundsregionen 2070, från Öresundskommittén hade direktör Finn Lauritzen bjudits in för att tala om kommitténs arbete och från Uppsala universitet/Campus Gotland hade forskaren Liselotte Aldén bjudits in för att tala om vindkraft till havs. Därtill besökte även tidigare ministern och EU-kommissionären Poul Nielson mötet för att berätta om sitt arbete med en genomlysning av den nordiska arbetsmarknaden.
Prioriterade frågor under 2015
De utskotts- och medlemsförslag som var i fokus för utskottets arbete under 2015 rörde följande frågor: nordiskt trepartssamtal, gemensam praxis för screening och genomförandet av EU-direktiv, uppdrag till centrala myndigheter om att underlätta den fria rörligheten i Norden, gränskryssande järnvägsförbindelser för tillväxt och bättre klimat, harmoniserad flampunkt för marint bränsle och gemensamma inköp till offentliga myndigheter i de Nordiska länderna. Dessa resulterade även i fem nya framställningar och en ny rekommendation. Mer om dessa framställningar och rekommendationer redovisas nedan under respektive rubrik.
Nordiskt trepartssamtal
Den socialdemokratiska gruppen i Nordiska rådet lämnade redan 2014 in ett medlemsförslag om trepartssamtal på den nordiska arbetsmarknaden. Förslaget togs upp till debatt under höstsessionen i Stockholm samma år. Målet med förslaget har varit att återuppta de nordiska samtal som tidigare under lång tid genomfördes mellan Nordiska ministerrådet (NMR), näringslivet och fackfö-reningar och som nu upphört. Utskottets förslag (framställning 2/2015 – Nordiskt trepartssamtal) uppmanar NMR att genomföra årliga konferenser med trepartssamtal inom olika arbetsmarknadsområden där konstruktiva lösningar på aktuella men även strukturella hinder kan diskuteras.
Inför det danska ordförandeskapet i NMR 2015 bildades en grupp bestående av representanter från arbetsgivarorganisationer, arbetstagarorganisa-tioner och departement med uppdrag att identifiera gemensamma problem och hinder på arbetsmarknaden i Norden. Gruppens arbete avslutades med en konferens där resultaten presenterades och diskuterades. Utskottets rekommenda-tion hänvisar därför till denna modell för det fortsatta arbetet.
Genomförandet av EU-direktiv
Samtliga nordiska länder ska som regel genomföra antagna EU-direktiv. Då direktiven till sin natur är rambestämmelser inom vilka medlemsländerna har frihet att tolka och tillämpa regelverket fritt – och ingen nordisk samordning eller dialog förekommer – är risken stor för att direktiven genomförs på olika sätt med nya gränshinder som följd.
Frågan om en nordisk samordning av genomförandet av EU-direktiv föddes ur diskussioner som föregick i Nordiska rådets gränshindergrupp, som drivit frågan i flera års tid. Redan 2009 utgavs på beställning av NMR en rapport som konstaterade att det knappt förekom något systematiskt eller politiskt initierat samarbete kring tolkningen och genomförandet av EU-rättsakter. Detta trots att man kunde konstatera att ett sådant samarbete skulle gagna många länder.
I det förslag från utskottet (framställning 3/2015 Implementering av EU-direktiv) som nu föreligger rekommenderas Nordiska ministerrådet att införa en fast praxis för detta. Förslaget är att ordförandelandet i NMR screenar kommande EU-rättsakter och gör en prioritering mellan dessa i relation till direktivens uppskattade betydelse för den fria rörligheten inom Norden. Därefter bjuder ordförandelandet in de tjänstemän från de berörda departementen som är ansvariga för genomförandet till nordiska samråd kring tolkning, process och genomförande av dessa EU-rättsakter.
Centrala myndigheters arbete att underlätta fri rörlighet
Ett viktigt nordiskt samarbetsområde är arbetet med att undanröja gränshinder för enskilda och företag som verkar över de nordiska gränserna. Vissa gränshinder måste lösas genom lagstiftningsändringar medan andra kan lösas på mer administrativ praktisk nivå. Oavsett var lösningen ligger är det i dag ett problem att nationella myndigheter inte har i uppdrag att, som en del av den ordinarie verksamheten, inrapportera problem som beror på att nationella lagar och regler – eller tillämpningen av nordiska eller europeiska dito – inte fungerar i samspel med andra länders. Inte heller har de centrala myndigheterna i dag i uppdrag att, som en del av sin ordinarie verksamhet, genomföra regelverksförändringar eller ändra praxis i syfte att underlätta tillvaron för personer och företag som är verksamma över gränserna. Mot bakgrund av detta har näringsutskottet utformat framställning 4/2015 Regeringens uppdrag till sina centrala myndigheter med syfte att kartlägga och hitta en lösning på denna problematik.
Gränskryssande järnvägsförbindelser för tillväxt och bättre klimat
Nya arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt skapas i dag primärt i världens storstadsregioner. Nordens städer och regioner är var för sig i dag för små för att kunna konkurrera på den globala marknaden. Tillgång till spetskompetens och kvalificerad arbetskraft kräver ett stort befolkningsunderlag. Nordens folkri-kaste område finns i den geografiska korridoren mellan Oslo och Köpenhamn, den så kallade 8-miljonersstaden. Därtill är de nordiska länderna i dag varandras viktigaste handelspartner med stor gränsöverskridande pendling. För detta krävs effektiva och pålitliga kommunikationer. Vad gäller stråket Oslo–Köpenhamn finns en kapacitetsbrist på sträckan som utgör ett dagligt problem för pendlare och resenärer. En förbättring skulle få avgörande miljövinster men även öka regionernas attraktivitet.
Baserat på tidigare rekommendationer i samma fråga och arbete i såväl närings- som miljö- och resursutskottet samt diskussioner med Sveriges infrastrukturminister Anna Johansson (S) i oktober 2014 rekommenderade näringsutskottet 2015 de norska, svenska och danska regeringarna att fortast möjligt tillsätta en arbetsgrupp för att närmare belysa de samhällsekonomiska fördelarna med och förutsättningarna för att bygga en höghastighetsjärnväg på sträckan Oslo–Göteborg–Köpenhamn med olika finansieringsmodeller och en tentativ tidplan (framställning 5/2015 Gränskryssande järnvägsförbindelser för tillväxt och bättre klimat).
Harmoniserad flampunkt för marint bränsle
Redan hösten 2014 sändes frågan om en harmonisering av flampunkten för marint diesel och vanligt vägdiesel ut på remiss i de nordiska länderna för att säkerställa att det inte finns några tekniska eller säkerhetsmässiga aspekter som talar emot en harmonisering. Grundtanken bakom förslaget var att öka utbudet av diesel till sjöfarten för att på så sätt understödja sjötransporterna i Norden som annars fördyras i och med införandet av EU:s svaveldirektiv per den 1 januari 2015. Den nordiska ländernas regeringar har efter nationella remissrundor inkommit med helt olika uppfattningar i sak. Då frågan rör brand och brandsäkerhet blir olikheten i svaren intressanta i sig varför Nordiska rådet valt att arbeta vidare med frågan för att se på vilka grunder en harmonisering inte anses önskvärd (framställning 6/2015 Flampunkt för marint bränsle).
Gemensamma inköp till offentliga myndigheter i de nordiska
länderna
I förhållande till frågan om upphandling hos offentliga myndigheter i de nordiska länderna beslutade utskottet att rekommendera Nordiska ministerrådet att bland annat genomföra en kartläggning av reglering och praxis för offentlig upphandling i de nordiska länderna och en studie av aktuell offentlig upphandling mellan myndigheter, regioner och länder i Norden (rekommendation 26/2015 Gemensamma inköp till offentliga myndigheter i de Nordiska länderna). I uppdraget ingår även att identifiera för vilka sektorer gemensamma inköp vore särskilt samhällsnyttiga och att initiera ett pilotprojekt för att på sikt kunna sprida god praxis till andra sektorer.
Arbetsgrupper och rapportörskap
Under 2015 fortsatte näringsutskottet det sektorsövergripande samarbetet med andra utskott inom rådet. Prioriterade frågor i detta samarbete var transport och energi varför samarbetet primärt föregått med miljö- och resursutskottet. Gemensamma möten genomfördes och särskilda utskottssammansatta arbetsgrupper inrättades för dessa frågor. I tillägg till arbetsgrupperna för sektors-övergripande samarbete bildades även en arbetsgrupp för arbetsmarknadsfrågor för att kunna följa Nordiska ministerrådets arbete med en genomlysning av den nordiska arbetsmarknaden under ledning av Poul Nielson. Näringsutskottet samarbetade även genom rapportörskap med kultur- och utbildningsutskottet.
Näringsutskottet och miljö- och naturresursutskottet samarbetade kring energifrågor i form av ett gemensamt rapportörskap. Rapportörskapets uppgift var att bereda inkomna förslag och ta initiativ till nya frågor inom området. Ordförande för energigruppen Lena Asplund (M). Under året gjorde gruppen bland annat en studieresa till Bryssel för att träffa företrädare för EU-kommissionen, nordiska Europaparlamentariker, energibolaget Vattenfall samt Sveriges och Norges fasta representation i Bryssel.
Gränshinderfrågor
Näringsutskottet har genom sitt arbete med rekommendationen om centrala myndigheters arbete att underlätta fri rörlighet i Norden, vilket beskrivits ovan under egen rubrik i ett tidigare avsnitt, drivit på för att underlätta fri rörlighet i Norden. Näringsutskottet valde även att särskilt arbeta med följande tre gränshinderfrågor: norska tull- och momsregler, beskattning av äkta gränsgångare samt yrkeskvalifikationer och yrkesbehörighet. En ansvarig utskottsmedlem utpekades som kommer att vara i kontakt med ansvarig medlem i Nordiska rådets gränshindersgrupp för att samverka i frågan. Svenska utskottsledamoten Lena Asplund (M) ansvarade för frågan om norska tull- och momsregler.
Budgetfrågor
Näringsutskottet förordade genom Nordiska rådets presidium till Nordiska ministerrådet att man i budgeten för 2016 bör prioriteras strategier för livskraftigare mindre kommuner samt satsning på avancerad industriteknologi som konkurrensfördel. Näringsutskottet uttalade sig även positivt i förhållande till ministerrådets budget för 2016 av vilken det framgår en vilja att stärka satsningen på energieffektivitet, miljövänliga transportlösningar samt matchning av utbud och efterfrågan på arbetskraft, liksom att belysa frågor kring den nordiska arbetsmarknadsmodellen och genomföra en strategisk genomlysning av energiområdet under 2016.
Samarbetet under 2016
Under året diskuterade utskottet sina arbetsmetoder och prioriteringar. Utskottet var enigt om att det är positivt och mest effektivt att arbeta flexibelt från sakfråga till sakfråga och inte enbart följa den traditionella formella vägen för en fråga. Bland annat ansåg utskottet att rundabordssamtal är en passande metod för att belysa frågor och ta ställning till om det finns utsikter för ett fördjupat nordiskt arbete på det aktuella temat. Från årsskiftet 2015/2016 ersattes näringsutskottet av utskottet för tillväxt och utveckling i Norden. Vid sessionen i Reykjavik valdes Pyry Niemi (S) till ordförande för utskottet.
Välfärdsutskottet arbetar med frågor som rör hälso- och socialområdet, alkohol, tobak och narkotika, arbetsmarknadsfrågor, vård och omsorg samt bostadspolitik. Utskottet behandlar även sådana frågor som psykisk ohälsa, barn- och ungdomsfrågor samt familj och funktionsnedsättning.
Svenska medlemmar i välfärdsutskottet har varit Lennart Axelsson (S), Penilla Gunther (KD), ordförande i utskottet och Richard Jomshof (SD).
Samarbetet under 2015
Välfärdsutskottet har i många år arbetat med frågor som rör barn och unga ur olika aspekter. Detta område är högst aktuellt eftersom det finns oroande tecken på att unga människor i Norden mår allt sämre. Utskottet menade därför att det under 2015 kunde vara motiverat att fokusera sitt arbete på temat barns och ungas psykiska hälsa. Övriga frågor och teman utskottet behandlade under året rörde bland annat Bo Könbergs rapport Det framtida nordiska hälsosamarbetet, ett ökat nordiskt samarbete kring au pair-ordningen i de enskilda länderna, civilsamhällets betydelse för det nordiska samarbetet, en giftfri vardag, gränshinder inom välfärdsområdet samt frågor kring den nordiska välfärdsmodellen. Utskottet deltog även i den parlamentariska Östersjökonferensens (BSPC) arbetsgrupp om innovation på social- och hälsoområdet, vars slutrapport presenterades på BSPC:s möte i Rostock. Det fjärde mötet med den Nordliga dimensionens partnerskap arrangerades den 10–11 maj i Reykjavik och från välfärdsutskottet deltog Lennart Axelsson (S).
Huvudtemat under 2015
Välfärdsutskottet har sedan ett antal år valt att fokusera sitt arbete på ett huvudtema. Denna arbetsmodell har fungerat väl och medgett en årlig fördjupning inom ett visst område. Metoden har också gett en god insikt och kännedom om de nordiska ländernas utmaningar och lösningar på gemensamma problem. Välfärdsutskottet valde att under 2015 koncentrera sitt arbete på temat barns och ungas psykiska hälsa, med särskilt fokus på våld och sexuella övergrepp mot barn, självmord bland unga människor, hbtq-frågor samt barn och unga med olika typer av diagnoser. Välfärdsutskottets arbete med detta tema ledde fram till ett utskottsförslag som antogs på Nordiska rådets session i Reykjavik (rekommendation nr 12/2015). Utskottet framhöll i förslaget att psykisk ohälsa bland ungdomar är ett försummat område i det nordiska samarbetet och att Könbergrapporten bidrar till att skapa fokus kring dessa frågor. I utskottets förslag rekommenderades ministerrådet bland annat att utbyta erfarenheter om förebyggande åtgärder som har en positiv effekt på barn och ungas psykiska hälsa, att utöka forskningen inom detta område samt att dela erfarenheter i syfte att förebygga och reducera självmord och självmordsförsök bland barn och unga.
Mot bakgrund av utskottets huvudtema förlades det årliga sommarmötet till Nuuk, Grönland, där man tillsammans med kultur- och utbildningsutskottet fick en god inblick i hur man arbetar med frågor kring skola och utbildning, hälso- och socialsektorn, våld i nära relationer och mellan barn och unga, alkohol och droger samt frivilligsektorns roll i samhället. Med anledning av utskottets förslag om följdskador efter sexuella övergrepp i barndomen (rekommendation nr 13/2015) fick utskottet information om den så kallade Grönlandsmodellen, vilken bland annat innefattar uppsökande verksamhet av professionell personal som informerar om problematiken med följdskador efter övergrepp, behandlar patienter, men även arbetar aktivt i förebyggande syfte. I Nordiska rådets förslag rekommenderades Nordiska ministerrådet bland annat att föra in övergreppsproblematik som omfattar barn och vuxna i Nordens Välfärdscenters (NVC) ansvarsområde samt att utveckla utbildningsprogram för olika yrkesgrupper som arbetar med barn och unga med erfarenheter av sexuella övergrepp och vuxna med följdskador.
Inom ramen för huvudtemat ville välfärdsutskottet även sätta distrikt- och regionalpolitik, med fokus på välfärdstjänster, på den politiska dagordningen. Utskottet menade att den mångåriga negativa utvecklingen i glesbygdsområden i Norden – med stor inflyttning till städerna och en åldrande befolkning – starkt påverkar även välfärdsområdet. Målet med det utskottsförslag som arbetades fram och antogs på sessionen i Reykjavik var att skapa politiska lösningar med en långsiktig distrikts- och regionalpolitik, med särskilt fokus på välfärdstjänster i glesbygden (rekommendation nr 11/2015). Utskottet ville i sin rekommendation se en årlig redogörelse om statusen på det regionala politiska samarbetet i Norden och en nordisk plattform för kunskapsuppbyggande rörande regional utveckling.
Hälso- och socialfrågor
Välfärdsutskottets arbetade 2012 fram ett utskottsförslag om nordisk alkohol- och tobakspolitik i ett folkhälsoperspektiv. Förslaget innehöll tolv konkreta förslag på åtgärder för att begränsa användningen av alkohol och tobak i Norden. År 2014 ansåg Nordiska ministerrådet att det, mot bakgrund av den forskning och det arbete som pågår i olika forum på detta område, var befogat att avskriva rekommendationen. Välfärdsutskottet noterade ett antal existerande projekt och goda initiativ inom detta område, men menade samtidigt att det finns ett fortsatt behov av ett utökat nordiskt samarbete när det gäller alkohol och tobak och dess negativa inverkan på folkhälsan. Under 2015 diskuterade välfärdsutskottet möjligheten att även involvera narkotika i ett modifierat utskottsförslag, men beslutade att avskriva alla utom den första att-satsen i rekommendationen och behandla narkotikaproblematiken i Mittengruppens medlemsförslag om ökad kunskap och bättre behandling av missbruk (rekommendation nr 14/2015.) I förslaget pekas på behovet av ett utökat nordiskt samarbete när det gäller missbruk, t.ex. genom gemensamma nordiska forskningsnätverk och årliga redogörelser från Nordiska ministerrådet om samarbetet på narkotikaområdet.
På uppdrag av Nordiska ministerrådet presenterade Bo Könberg 2014 sin rapport om det framtida nordiska hälsosamarbetet. Rapporten innehåller 14 konkreta förslag som syftar till att förstärka det nordiska samarbetet inom hälsosektorn. Vid välfärdsutskottets behandling av rapporten valde utskottet att under 2015 prioritera ett antal förslag som man kunde arbeta vidare med: antibiotikaresistens, sällsynta diagnoser och ett utbyggt nordiskt läkemedelssamarbete. Mot bakgrund av årets huvudtema tittade utskottet även närmare på det nordiska samarbetet inom psykiatriområdet och frågor som rör välfärdsteknologi. Utskottets ordförande Penilla Gunther besökte under året Ågrenska
utanför Göteborg – ett nationellt kompetenscenter för sällsynta diagnoser och en mötesplats för barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättningar.
Den socialdemokratiska gruppen i Nordiska rådet väckte 2014 ett medlemsförslag om ett ökat nordiskt samarbete omkring au pair-ordningen i de enskilda länderna. Bakgrunden till förslaget var att man under senare år kunnat se en kraftig ökning av unga kvinnor som söker hjälp eller rådgivning rörande sin au pair-anställning i de nordiska länderna, detta trots att ett flertal åtgärder vidtagits för att förhindra att någon au pair-anställd ska känna sig utsatt eller otillbörligt utnyttjad. Under 2015 arbetade välfärdsutskottet vidare med denna fråga och träffade bland andra representanter från au pair-centret i Oslo och den finska ombudsmannen för minoriteter för att diskutera frågan. Utskottet bad även rådets kultur- och utbildningsutskott, medborgar- och konsumentutskott och näringsutskott att inkomma med synpunkter på förslaget. Det samlade intrycket var att au pair-ordningen inte längre fungerar som det var tänkt och att främst unga kvinnor från fattiga länder anställs som billig arbetskraft, utan den ömsesidiga kulturutväxling som ordningen ursprungligen föreskrev. Utskottets arbete utmynnade i en rekommendation där de nordiska ländernas regeringar bland annat uppmanas att utarbeta en statusrapport som kan utgöra en bas för det vidare arbetet med au pair-ordningen och att på sikt skapa ett gemensamt regelverk för au pair-ordningen i Norden (rekommendation nr 10/2015).
Välfärdsutskottet deltog med en representant i den parlamentariska Östersjökonferensens (BSPC) arbetsgrupp om innovation på social- och hälsoområdet. Arbetsgruppen hade sitt sista möte på Åland den 11–12 juni då en slutrapport utarbetades och antogs. Rapporten presenterades på BSPC:s möte i Rostock i augusti.
Budgetfrågor
Välfärdsutskottet informerades om att presidiet från och med mars 2015 övertagit arbetet med Nordiska rådets budget och därmed processen med att tillvarata de olika fackutskottens budgetprioriteringar. I fråga om välfärdsutskottets prioriteringar inför 2016 års budget ville man fortsatt se satsningar på sällsynta diagnoser, högspecialiserad behandling och ungas situation på arbetsmarknaden. Utskottet pekade också på vikten av satsningar på området folkhälsa, inte minst mot bakgrund av nedläggningen av Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap (NHV). När det gällde ministerrådets fortsatta uppföljning av Könbergrapporten framhöll utskottet särskilt rapportens förslag om ett stärkt nordiskt samarbete på psykiatriområdet.
Barn och ungdomar är prioriterade målgrupper inom Nordiska ministerrådet, och välfärdsutskottet fick under året möjlighet att bidra med synpunkter på ministerrådets reviderade strategi för barn och unga i Norden som Nordiska barn- och ungdomskommittén (Nordbuk) skulle arbeta fram. Utskottet såg positivt på ambitionen i strategin, men framhöll i sitt betänkande det beklagliga i att ministerrådet inte avsåg att utse en särskild barn- och ungdomspolitisk minister med ansvar att följa upp den reviderade strategin.
Gränshinder
Nordiska rådets arbete med att ta bort gränshinder mellan de nordiska länderna är ett viktigt område för välfärdsutskottet, inte minst mot bakgrund av att många av gränshindren finns inom hälso- och socialområdet. Rådet har också utsett en gränshindergrupp – med representanter från de olika fackutskotten – som har regelbundna möten i syfte att identifiera aktuella gränshinder mellan de nordiska länderna.
Utskottet behandlade under året ett förslag från Nordiska ministerrådet att ändra eller upphäva det så kallade Arjeplogsavtalet som syftar till att öka rörligheten i Norden genom att underlätta erkännandet av yrkeskvalifikationer för vissa grupper inom hälso- och veterinärsektorn. Bakgrunden till förslaget var att det visat sig att läkare och annan hälsopersonal, trots att de blivit anmälda, vid upprepade tillfällen har kunnat utnyttja brister i kontrollsystemen och fortsatt sin yrkesutövning i ett annat nordiskt land. Välfärdsutskottet konstaterade att rörligheten på den nordiska arbetsmarknaden är viktig, samtidigt som den inte får medföra att kvaliteten och patientsäkerheten äventyras. Utskottet beslutade sig därför att ställa sig bakom ministerrådets förslag om att genomföra ändringar i Arjeplogavtalet med hänvisning till EU-direktivets artikel 56a och att efter två års operativ drift av EU:s alarmsystem IMI² utvärdera om systemet fullt ut täcker de nordiska ländernas behov av informationsutväxling för att undvika att patientsäkerheten äventyras (rekommendation nr 9/2015).
Övriga frågor
Välfärdsutskottet gavs under året möjlighet att, tillsammans med kultur- och utbildningsutskottet medborgar- och konsumentutskottet, lämna synpunkter på Nordiska ministerrådets reviderade strategiska riktlinjer för samarbetet med civilsamhället. Välfärdsutskottet betonade vikten av en stärkt dialog med civilsamhället och diskuterade möjligheter till tätare kontakter och ett fördjupat samarbete med olika frivilligorganisationer i Norden. Frågan kommer att behandlas vidare under kommande möten 2016.
Utskottet behandlade även ett brev från Föreningarna Nordens Förbund (FNF) om ett förslag till ett nordiskt medborgarinitiativ, det vill säga att det skulle ges en möjlighet för en grupp nordiska medborgare att lägga fram ett medborgarförslag till behandling i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet, i stil med det som finns i Finland. Utskottet beslutade att samarbeta med de övriga fackutskotten i Nordiska rådet i frågan, men även att på kommande utskottsmöte be Finland att redogöra för sina erfarenheter av medborgarinitiativ
Samarbetet under 2016
Välfärdsutskottet, som från och med 2016 kallas utskottet för välfärd i Norden, kommer även fortsatt att arbeta med social- och hälsopolitik, den nordiska välfärdsmodellen, ungas situation på arbetsmarknaden samt barns och ungas psykiska hälsa. På utskottets agenda inför 2016 står även alkohol- och missbruksfrågor, jämställdhet, mänskliga rättigheter, bekämpande av kriminalitet samt gränshinder inom relevanta områden. Arbetet med urfolken och deras levnadsvillkor i ett nordiskt perspektiv kommer att fortsätta under 2016, likaså ska frågor kring flyktingpolitik, integration och migration belysas. Utskottet kommer också även i fortsättningen ha möten med representanter från Nordiska ministerrådet när det gäller budgeten och arbetar även vidare inom relevanta områden gentemot EU och Europaparlamentet, den parlamentariska Östersjökonferensen och Baltiska församlingen.
Kontrollkommittén ansvarar för den parlamentariska kontrollen över verksamhet som finansieras med gemensamma nordiska medel, inklusive de nordiska institutionerna, samt genomför andra granskningar av det nordiska samarbetet som plenarförsamlingen beslutar om. Kontrollkommittén kan även lämna utlåtanden till Nordiska rådets presidium i frågor som rör Helsingforsavtalet, andra avtal om nordiskt samarbete, rådets arbetsordning och andra interna bestämmelser.
Kontrollkommittén består av en ordförande, en vice ordförande och fem medlemmar som var och en har en personlig ersättare. Svenska medlemmar har under året varit Rikard Larsson (S) och Jan Lindholm (MP). Ersättare har varit Eva Sonidsson (S) och Penilla Gunther (KD). Jan Lindholm valdes i juni 2015 till ordförande i kontrollkommittén.
Kontrollkommitténs verksamhet under 2015
Kontrollkommittén har vissa fasta uppgifter, som att granska danska Rigsrevisionens berättelser över Nordiska ministerrådets, Nordiska rådets och Nordiska kulturfondens räkenskaper. Därutöver kan kontrollkommittén på begäran av andra rådsorgan eller på eget initiativ genomföra särskilda granskningsuppgifter.
Kontrollkommittén beslutade på sitt möte i januari 2014 att initiera en utredning om effekten av Nordiska ministerrådets projekt och de projekt som genomförs av de nordiska institutionerna. Uppdraget avgränsades till ca 25 projekt inom miljösektorn och inom social- och hälsosektorn som hade avslutats mellan 2011 och 2013. Det danska företaget COWI, som fick uppdrag att genomföra utredningen, lämnade på kontrollkommitténs möte i oktober 2014 en delrapport med ett antal slutatser. Bland annat konstaterades att många projekt främjade kompetensen och konkurrenskraften i de nordiska länderna, samtidigt som det i flera fall var svårt att se vad projekten konkret syftade till och om de gav någon ”nordisk nytta”. Det saknades också ofta utvärderingar och en politisk uppföljning av projekten. Kontrollkommittén behandlade slutrapporten vid sitt möte i januari 2015 då man även beslutade att sända rapporten till Nordiska ministerrådet. Kommittén fick under året information från ministerrådet om de nordiska institutionerna och välkomnade att det skett förbättringar när det gäller både administration och projektverksamhet.
Kontrollkommittén genomför sedan ett antal år en systematisk genomgång av de nordiska institutionerna och samarbetsorganen. Detta arbete fortsatte under 2015 med besök på Nordens institut på Åland, Kulturkontakt Nord och Nordiska institutionen för vidareutbildning inom arbetsmiljöområdet i Helsingfors samt Nordens hus i Reykjavik. Syftet med besöken var att få en inblick i institutionernas organisation och arbete i relation till kriteriet ”nordisk nytta”. Efter varje besök upprättades en kort rapport med kontrollkommitténs allmänna intryck av verksamheten. I rapporterna lyftes i vissa fall även fram synpunkter och observationer som har lett till uppföljande frågor och en grundligare utvärdering av institutionen. Kontrollkommittén diskuterade under året huruvida institutionsbesöken skulle fortsätta i sin nuvarande form, eller om det fanns anledning att förändra den delen av verksamheten. Kommittén konstaterade att besöken varit konstruktiva och givande och att även institutionerna sett positivt på att det finns ett parlamentariskt intresse för verksamheterna. Kommittén beslutade därför att den även i fortsättningen skulle genomföra institutionsbesök, dock efter behovsprövning och inte på rutinmässiga grunder.
Nordiska rådet antog vid sin session 2014 en rekommendation från kontrollkommittén om att se över Nordiska ministerrådets så kallade åttaårsregel, vilken innebär att personal på de nordiska institutionerna, med några få undantag, som längst kan vara anställd på institutionen under åtta år. Bakgrunden till rekommendationen var att kommittén vid sina institutionsbesök kunnat konstatera att regeln kan medföra problem i den löpande verksamheten. I sitt meddelande till kontrollkommittén 2015 hänvisade Nordiska ministerrådet bland annat till den pågående moderniseringsreformen, vilken medger en viss flexibilitet när det gäller åttaårsregeln, och den förordade därför att rekommenda-tionen kunde avskrivas. Kontrollkommittén ansåg dock att det fanns anledning till en fortsatt politisk dialog i detta ärende och beslutade i sitt betänkande att upprätthålla de två första att-satserna i rekommendationen: att tillåta de nordiska institutionerna att undanta ett begränsat antal nyckelfunktioner från
åttaårsregeln och att ge dispens från åttaårsregeln vid föräldraledighet.
Nordiskt sommaruniversitet (NSU) etablerades 1950 av nordiska forskare för att bland annat främja forskning inom smala, tämligen ouppmärksammade områden, verka för kritiskt nytänkande och bidra till en vetenskaplig och kulturell debatt. NSU har i många år varit en del av Nordiska ministerrådets verksamhet, men underställdes 2014 Nordforsk i syfte att uppnå administrativa besparingar. Samma år genomförde ministerrådet en utvärdering av verksamheten, vilken visade på brister i NSU:s måluppfyllelse, relevans och vetenskapliga kvalitet. Med hänvisning till denna rapport beslutade ministerrådet att från och med 2016 inte längre bidra finansiellt till NSU:s verksamhet. Kontrollkommittén tittade under året närmare på den process som ledde fram till beslutet och konstaterade att det visserligen var baserat på en grundlig genomlysning, men kommittén menade att det var otillfredsställande att Nordiska rådet inte varit involverat i processen. Kommittén ansåg vidare att ministerrådets beslut att upphöra med finansieringen inte helt överensstämde med rapportens slutsatser, som snarare pekade på att institutionen behövde reformeras och moderniseras.
Kontrollkommittén gjorde 2013 en genomlysning av de fem nordiska kulturhus och institut som drivs av Nordiska ministerrådet. Mot bakgrund av detta översände kommittén ett brev till ministerrådet för att klargöra vissa frågor om driften och verksamheten. Ministerrådet meddelade att man inlett en egen utredning om kulturhusen och en rapport presenterades på MR-kulturs möte 2014. Under 2015 följde kontrollkommittén upp ministerrådets rapport genom att i ett skriftligt brev efterfråga en redogörelse om uppföljningen av ministerrådets utvärdering. I utvärderingen framhålls att de nordiska husen och instituten håller en hög kvalitet och svarar väl mot nordisk nytta enligt de nordiska kulturministrarnas definition av begreppet. I ministerrådets uppföljande handlingsplan för husen vill man dock se en tydligare ansvarsfördelning och styrning av verksamheten. Nya stadgar ska därför utformas och träda i kraft 2016. Kontrollkommittén välkomnade ministerrådets handlingsplan med det tillägget att de nordiska husen i högre grad skulle kunna rikta sig till nyanlända medborgare och indirekt bidra till integration och inkludering.
Kontrollkommittén behandlade under året en översikt över Nordiska ministerrådets pågående effektivitets- och moderniseringsarbete. I rapporten Nytt Norden listade ministerrådet 39 konkreta åtgärder som syftade till att effektivisera och förbättra det nordiska regeringssamarbetet och i översikten bedömdes 13 av dessa vara helt genomförda och övriga under behandling. Kommittén såg generellt sett positivt på de åtgärder som vidtagits men pekade samtidigt på att det framtida arbetet med budgeten riskerar att påverkas negativt, detta mot bakgrund av att samarbetsministrarna inte längre kan påverka de olika sektorernas budget och att Nordiska rådet därmed är hänvisat till de ansvariga fackministrarna. Som ett led i moderniseringsarbetet utsänder ministerrådet från och med 2015 årliga beviljningsbrev som fastslår de nordiska institutionernas mål ett år i taget. Beviljningsbreven syftar till att skapa en bättre överblick över verksamheten, bidra till transparens och ge bättre möjligheter till parlamentarisk kontroll. Kontrollkommittén beslutade därför att i fortsättningen införa beviljningsbreven som en fast punkt på dagordningen, till exempel på kommitténs januarimöte.
Årliga uppgifter
Till kontrollkommitténs årliga uppgifter hör att granska den danska Rigsrevi-sionens berättelser över Nordiska ministerrådets, Nordiska rådets och Nordiska kulturfondens verksamhet och räkenskaper för föregående år. När det gällde redovisningen för Nordiska ministerrådet fann Rigsrevisionen att räkenskaperna för 2014 inte föranledde några väsentliga anmärkningar. Kontrollkommittén uppmanade dock de nordiska institutionerna Nordisk innovation, Nordforsk, Nordregio, Nordgen och NVC att följa upp anmärkningarna om en bättre administrativ praxis som framkom i revisionen. Rigsrevisionen riktade inga väsentliga anmärkningar mot Nordiska rådets och Nordiska kulturfondens räkenskaper för 2014, dock uppmanade kontrollkommittén i sitt betänkande Nordiska kulturfonden att, mot bakgrund av revisionens synpunkter, förbättra dokumentationen av intern kontroll i förhållande till projektbeviljanden som inte är underlagda revisionsplikt.
Kontrollkommitténs verksamhet under 2016
Kontrollkommittén inviterade, liksom tidigare år, Nordiska rådets olika organ till att föreslå tänkbara granskningsuppgifter för 2016. Kommittén beslutade, mot grundval av inkomna förslag, att förutom de årligt återkommande uppgifterna titta närmare på följande frågor:
Effekten av nedläggningen av ministerrådet för transport 2005.
Effekten av budgetnedskärningarna under perioden 2014–2016 inom några utvalda sektorer, institutioner eller aktiviteter.
Utnyttjandet och den nordiska nyttan av den så kallade prioriteringsbudget som infördes av Nordiska ministerrådet 2013.
De nordiska socialministrarna diskuterade under året en omförhandling av det så kallade Arjeplogavtalet som innebär ett automatiskt erkännande i övriga nordiska länder av vissa yrkesgrupper inom hälsosektorn och veterinäryrket. Kontrollkommittén kommer att följa ärendet under 2016 genom att bland annat översända ett brev till ministerrådet som förväntas kunna skapa klarhet i denna fråga.
Östersjösamarbetet på parlamentarisk nivå äger rum inom ramen för den parlamentariska Östersjökonferensen (BSPC). Samarbetet syftar till att främja den parlamentariska dialogen i Östersjöregionen, på såväl nationell som regional nivå, och till att påverka utvecklingen av det samarbete som bedrivs av regeringarna genom Östersjöstaternas råd (Council of the Baltic Sea States, CBSS). Syftet med det parlamentariska samarbetet är vidare att uppmärksamma och driva frågor av betydelse för Östersjöregionen samt att stödja olika initiativ som främjar en miljömässigt och socialt hållbar utveckling i regionen.
Den parlamentariska Östersjökonferensen arrangerades för första gången 1991 på initiativ av Nordiska rådet och har därefter ägt rum en gång per år, vanligen i slutet av augusti. Efter hand har konferensen fått fastare former. För närvarande är elva nationella parlament, elva regionala parlament, Europaparlamentet samt fyra interparlamentariska organisationer medlemmar. Dessa har antagit en arbetsordning, etablerat den permanenta kommittén och beslutat ge ett antal organisationer observatörsstatus etc.
Vid den årliga konferensen ges redogörelser för regeringssamarbete som rör regionen – utöver CBSS t.ex. arbetet inom den Nordliga dimensionen och EU:s Östersjöstrategi. Vidare behandlas sakområden som bedöms vara särskilt viktiga för Östersjöområdet. På senare år har främst miljö, energi, arbetsmarknad, rättsligt samarbete, hälsa, välfärd och sjösäkerhet stått på dagordningen. På flera av dessa områden har den parlamentariska Östersjökonferensen tillsatt arbetsgrupper med uppgift att utarbeta rapporter med politiska rekommenda-tioner. Samarbetet tjänar också som ett viktigt forum för kontakter mellan Ryssland och EU:s medlemsstater i regionen, och bidrar till ett ökat informa-tionsutbyte och nätverksbyggande mellan parlamentariker från samtliga Östersjöländer.
Vid den parlamentariska Östersjökonferensen deltar riksdagen med en delegation bestående av upp till fem ledamöter. Riksdagen beslutar för varje mandatperiod hur delegationen ska vara sammansatt. Under mandatperioden 2014–2018 är den partipolitiska fördelningen tre för de rödgröna och två för Alliansen. Inför varje konferens inhämtas nomineringar från partigrupperna, varefter talmannen fastställer delegationens sammansättning.
Permanenta kommittén
Den permanenta kommittén är konferensens fasta politiska organ. Kommittén har som främsta uppgift att i samarbete med värdlandet förbereda den årliga konferensen och att förbereda och följa upp den parlamentariska Östersjökonferensens resolutioner. Den permanenta kommittén samarbetar med Östersjöstaternas råd (CBSS), regeringarnas organ för samarbetet mellan Östersjöländerna och har även kontakter med andra relevanta organisationer som är verksamma i regionen. Vidare svarar den permanenta kommittén för konferensens finansiering och administration.
Den permanenta kommittén består sedan 2012 av representanter för samtliga nationella och regionala parlament som deltar, samt därutöver av en representant vardera för Nordiska rådet, Europaparlamentet och Baltiska församlingen. Kommittén har, i enlighet med tidigare praxis, mötts fyra gånger under 2015, varav en gång i samband med själva konferensen.
Sedan riksdagsvalet i september 2014 är Hans Wallmark (M) svensk medlem och Pyry Niemi (S) svensk suppleant i den permanenta kommittén. Pyry Niemi utsågs även av Nordiska rådets presidium till Nordiska rådets representant i den permanenta kommittén för perioden fram till och med konferensen 2015.
Konferensen i Rostock-Warnemünde
Den 24:e parlamentariska Östersjökonferensen ägde rum under tyskt värdskap i Rostock-Warnemünde, Tyskland, den 30 augusti–1 september 2015 med rubriken Östersjön – en förebild för innovation inom hälso- och sjukvård. Omkring 150 parlamentariker, experter och företrädare för olika organisationer deltog. Konferensen öppnades med ett välkomsttal av Erwin Sellering, premiärminister i delstaten Mecklenburg-Vorpommern.
Konferensen hölls i form av fyra sessioner som tog upp ett olika aktuella samarbetsfrågor i Östersjöregionen. Den första sessionen vid konferensen ägnas traditionellt åt utvecklingen av regerings- och NGO-samarbetet i regionen och så även denna gång. Precis som föregående år handlade anförandena om krisen i Ukraina och inbegrep skarp kritik riktad mot Ryssland med uppmaningar om en fredlig lösning. I tillägg präglades även diskussionen av den uppkomna flyktingsituationen i Europa med uppmaningar om att visa solidaritet och erbjuda skydd för människor på flykt. Vid konferensen efterföljande ses-sioner behandlades frågor om olika aspekter av hälso- och sjukvården med fokus på gränsöverskridande samarbete, behovet av nya innovationer samt hållbarhet och tillgänglighet, i ljuset av demografiska förändringar och krympande resurser. Konferensen avslutades som brukligt med att deltagarna antog en resolution (se bilaga 3). (Resolutionen och en rapport från konferensen kan hämtas på www.bspc.net.)
Från riksdagen deltog Pyry Niemi (S), Cecilia Widegren (M), Suzanne Svensson (S), Per-Ingvar Johnsson (C) och Rickard Persson (MP). Pyry Niemi (S) deltog även i egenskap av Nordiska rådets representant i den permanenta kommittén. I och med konferensen avslutades ordförandeperioden för den tyska delstaten Mecklenburg-Vorpommern. Till ny ordförande för BSPC, fram till nästa konferens som hålls i Riga den 28–30 augusti 2016, valdes Janis Vucans, ordförande för utbildnings-, kultur- och vetenskapsutskottet i Litauens parlament.
Östersjökonferensens arbetsgrupper och rapportörer
Sedan 2009 har den parlamentariska Östersjökonferensen tillsatt arbetsgrupper bestående av parlamentariker för att på så sätt kunna föra fördjupade diskussioner och utarbeta rapporter med förslag till åtgärder på valda områden av särskilt stor betydelse och där samarbete kan vara särskilt gynnsamt. Arbetsgrupperna är öppna för samtliga parlament och parlamentariska organisationer som deltar i Östersjökonferensen. Under 2014–2015 har en arbetsgrupp på temat innovation inom social- och hälsovård varit verksam. Arbetsgruppen presenterade sin slutrapport med rekommendationer vid konferensen i Rostock-Warnemünde 2015.
Den permanenta kommittén har i flera fall ansett att Östersjökonferensen borde följa utvecklingen på de sakområden arbetsgrupperna behandlat även efter det grupperna har lämnat sina slutrapporter. I sådana fall utses någon från arbetsgruppen till rapportör för dessa frågor. Så har bland annat skett i frågan om den arbetsgrupp om grön tillväxt och energieffektivitet som lämnade sin slutrapport 2013, för vilken Cecilie Tenfjord-Toftby (M) var ordförande och sedermera rapportör.
Rapportörer kan utses även utan att BSPC haft någon arbetsgrupp för ett visst sakområde. Två medlemmar av den permanenta kommittén har till exempel i uppgift att särskilt bevaka arbetet inom Helcom om Östersjöns miljö. Generellt sett är rapportörernas uppgift att följa utvecklingen i Östersjöområdet på det aktuella sakområdet och att rapportera till den årliga Östersjökonferensen eller till den permanenta kommittén. Rapportörerna kan vidare representera BSPC på vissa möten och konferenser.
Vid den 24:e parlamentariska Östersjökonferensen 2015 beslutades att tillsätta en ny arbetsgrupp på temat Hållbar turism. Pyry Niemi (S) representerar riksdagen i denna arbetsgrupp och Lars Tysklind (L) är suppleant. Arbetsgruppen förväntas lämna en halvtidsrapport vid konferensen i Riga 2016 och sin slutrapport året därpå, vid konferensen 2017.
Det arktiska parlamentarikersamarbetet äger rum inom ramen för Conference of Parliamentarians of the Arctic Region (CPAR). Syftet med samarbetet är att ta initiativ till vidare arktiskt samarbete, fungera som ett forum för debatt och informationsutbyte mellan parlament, regeringar, ursprungsbefolkningar, internationella organisationer och frivilligorganisationer, och att fungera som den parlamentariska dimensionen till Arktiska rådet. Fokusfrågor för samarbetet är förutsättningarna att möta utmaningarna och ta till vara möjligheterna i ett förändrat Arktis. Miljöfrågor och hållbart utnyttjande av naturresurserna, befolkningens villkor och hälsotillstånd, civil säkerhet och ett ökande fokus på den ekonomiska utvecklingen i regionen är huvudfrågorna. Den nära samverkan mellan politik och vetenskap innebär att forsknings- och utbildningsfrågor får stor uppmärksamhet. Ursprungsbefolkningarna i regionen deltar i samarbetet och har en särskild status som så kallade permanenta deltagare, vilket säkerställer ett brett deltagande i samarbetet. Det ökande internationella intresset för den arktiska regionen återspeglas i samarbetet.
Den första arktiska parlamentarikerkonferensen hölls 1993 i Reykjavik. I konferensen deltar delegationer som utses av parlamenten i Danmark/Grönland, Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland, Sverige och USA samt Europaparlamentet. I konferensen deltar också representanter för ursprungsbefolkningarna i regionen med särskild status som så kallade permanenta deltagare. Konferensen arrangeras vartannat år och utgör ett forum för att utbyta erfarenheter och skapa kontakter mellan parlamentarikerna och urfolken i regionen, forskningsmiljöer, näringsliv och andra med intresse för utvecklingen i Arktis. Den elfte arktiska parlamentarikerkonferensen ägde rum i Whitehorse, Kanada den 9–11 september 2014. Nästa konferens, den tolfte, äger rum i Ulan-Ude i Ryssland den 13–17 juni 2016.
Riksdagen deltar i den arktiska parlamentarikerkonferensen med en delegation som består av upp till fem ledamöter. Riksdagen beslutar för varje mandatperiod hur delegationen ska vara sammansatt. Under den innevarande mandatperioden är den partipolitiska fördelningen tre för S, V och MP och två för Alliansen. Inför varje konferens inhämtas nomineringar från partigrupperna och talmannen fastställer delegationens sammansättning.
Den permanenta arktiska parlamentarikerkommittén (SCPAR)
Den permanenta arktiska parlamentarikerkommittén (Standing Committee of Parliamentarians of the Arctic Region, SCPAR) bildades 1994 och upprätthåller arbetet, verkställer besluten mellan konferenserna och förbereder nästa konferens. I egenskap av observatör följer kommittén Arktiska rådets arbete på nära håll. Kommittén har en nära dialog med forskningsmiljöer med inriktning på den arktiska regionen, särskilt verksamheten vid det arktiska nätverksuniversitetet University of the Arctic (UA). I kommitténs möten deltar representanter för ursprungsbefolkningarna samt observatörer. Svensk medlem i den arktiska parlamentarikerkommittén är Sara Karlsson (S) och svensk suppleant är Lars Tysklind (FP).
Den permanenta kommittén höll tre möten under året: i Washington den 10–11 mars, Reykjavik den 12 maj och Strasbourg den 16–17 november. Vid kommitténs möten redovisas och förs en dialog om staternas syn på och insatser för utvecklingen i regionen.
Kommittén följde nära arbetet inom Arktiska rådet, det avgående kanadensiska ordförandeskapet 2013–2015 och det inkommande amerikanska ordförandeskapet 2015–2017. Fokusfrågor för kommitténs arbete var klimat, hållbart utnyttjande av naturresurserna, utbildnings- och forskningsfrågor, hälsosituationen och den ekonomiska utvecklingen i regionen. Kommittén följde nära etableringen av Arctic Economic Council. Inför konferensen 2016 kommer kommittén att utse rapportörer för de temaområden som konferensen omfattar.
Den tolfte arktiska parlamentarikerkonferensen i Ulan-Ude, Ryssland, den 13–17 juni 2016
Den tolfte arktiska parlamentarikerkonferensen (CPAR) äger rum i Ulan-Ude i Ryssland den 13–17 juni 2016. Föreslagna teman för konferensen är det arktiska samarbetet i ljuset av COP 21, vilka konsekvenser ett förändrat Arktis får för befolkningen och vilka nya möjligheter som öppnas.
Sedan 1993 bedrivs ett multilateralt samarbete i Barentsregionen baserat på den deklaration som samma år antogs vid en utrikesministerkonferens i Kirkenes. Den så kallade Kirkenesdeklarationen som undertecknades av Danmark, Finland, Island, Norge, Ryska federationen, Sverige och EU-kommissionen, och ledde till bildandet av Barentsrådet (Barents Euro-Arctic Council, Beac) utgör regeringssidans samarbetsorgan. Samtidigt undertecknade landshövdingar, guvernörer och representanter för urfolk i regionen ett protokoll som etablerade Barents regionråd. Sammanlagt 13 fylken, län och provinser ingår i regionrådet, för Sveriges del Norrbottens och Västerbottens län. Ordförandeskapet i Barentsrådet roterar vartannat år mellan Finland, Norge, Ryssland och Sverige.
Det parlamentariska Barentssamarbetet har karaktären av ett nätverk, och har därför inga stadgar, ingen styrelse eller några andra permanenta organ. Barentsnätverket består av aktiva politiker i regionen som möts informellt och ad hoc för att diskutera aktuella samarbetsfrågor i Barentsområdet.
De parlamentariska Barentskonferenserna
År 1999 arrangerade det norska Stortinget i samarbete med Nordiska rådet en första parlamentarikerkonferens i anslutning till Barentssamarbetet. Under 2000-talet har en praxis vuxit fram som innebär att parlamentet i det land som innehar ordförandeskapet för Barentsrådet arrangerar en parlamentarisk Barentskonferens mot slutet av sin ordförandeskapsperiod. Detta innebär att en parlamentarisk Barentskonferens hålls vartannat år. Eftersom det inte finns någon formell struktur för det parlamentariska Barentssamarbetet mellan själva konferenserna faller förberedelsearbetet för dessa konferenser på värdlandets parlament, för de nordiska ländernas del i praktiken på dess delegation till Nordiska rådet.
Den sjunde parlamentariska Barentskonferensen
Den sjunde parlamentariska Barentskonferensen hölls den 28–30 september 2015 i Helsingfors. Tre nationella parlament, Finland, Norge och Sverige, fanns representerade med delegationer. Dessutom deltog bland annat representanter för Baltiska församlingen, Östersjökonferensen, Nordiska rådet, det samiska parlamentariska rådet, SCPAR, Ungdomens nordiska råd, regeringsföreträdare, Nordliga dimensionens sekretariat och regionala råd från Uleåborg och Kainuu i Finland.
Den svenska delegationen till konferensen bestod av Pyry Niemi (S), Krister Hammarbergh (M), Håkan Svenneling (V) och Staffan Danielsson (C). Dessutom deltog Phia Andersson (S) som Nordiska rådets representant och Sara Karlsson (S), Cecilie Tenfjord-Toftby (M) och Ola Johansson (C) som inbjudna talare vid konferensen.
Konferensens tre överordnade teman var följande teman som det finska ordförandeskapet valt att prioritera under sitt ordförandeskap 2014–2015: 1) ekonomiskt samarbete inklusive transport och logistik, 2) miljöfrågor inklusive klimatförändringar och 3) ungdomsfrågor. Vid konferensens avslutande del presenterade Ryssland planerna för sitt kommande ordförandeskap. Det ryska ordförandeskapet kommer att prioritera följande: 1) transportsamarbete, 2) miljö- och klimatsamarbete och 3) kultur- och turismsamarbete. Nästa konferens är planlagd att hållas i Ryssland 2017.
Bilaga 1
Bilaga 2
Bilaga 3
Bilaga 4
Tryck: Elanders, Vällingby 2016
Tryck: Elanders, Vällingby 2016