Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/1

I

(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/138/EG av den 25 november 2009

om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2 och 55,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit téns yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författ ningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster (6), rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) (7), Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäk ringsgrupp (8), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag (9), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (10) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om åter försäkring (11). Av tydlighetsskäl bör dessa direktiv omarbetas.

(1) En rad väsentliga ändringar ska göras av rådets första direk tiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än liv försäkring (3), rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978om samordning av lagar och andra författningar som

avser koassuransverksamhet inom gemenskapen (4), rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsför säkring (5), rådets andra direktiv 88/357/EEG av den

(1) EUT C 224, 30.8.2008, s. 11.

(2 ) Europaparlamentets yttrande av den 22 april 2009 (ännu ej offentlig gjord i EUT) och rådets beslut av den 10 november 2009.

(3) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3. (4) EGT L 151, 7.6.1978, s. 25. (5) EGT L 185, 4.7.1987, s. 77.

(2) För att göra det lättare att starta och bedriva försäkrings- och återförsäkringsverksamhet är det nödvändigt att undanröja de största skillnaderna mellan de lagregler som gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag i de olika medlemsstaterna. Därför bör rättsliga ramar införas för försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller för säkringsverksamhet inom hela den inre marknaden, så att det blir lättare för försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen att täcka risker och åtaganden som är belägna på denna marknad.

(6) EGT L 172, 4.7.1988, s. 1. (7) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1. (8) EGT L 330, 5.12.1998, s. 1. (9) EGT L 110, 20.4.2001, s. 28. (10) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. (11) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

653

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/2

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

(3) För att den inre marknaden ska fungera väl är det väsent ligt att samordnade bestämmelser införs för tillsynen över försäkringsgrupper och, med hänsyn till skyddet av borge närerna, för rekonstruktions- och likvidationsförfaranden beträffande försäkringsföretag.

(4) Det är lämpligt att vissa företag som tillhandahåller försäk ringstjänster inte omfattas av det system som införs genom detta direktiv på grund av sin storlek, rättsliga form eller art - genom att de har nära koppling till de offentliga för säkringssystemen – eller med hänsyn till det speciella slag av tjänster som de erbjuder. Det är också önskvärt att i flera medlemsstater undanta vissa institut vilkas verksamhet endast täcker en mycket begränsad sektor och som genom föreskrift i lag är begränsad till ett särskilt territorium eller till särskilda personer.

(5) Mycket små försäkringsföretag som uppfyller vissa villkor, bland annat att bruttopremieinkomsten är lägre än 5 mil joner EUR, undantas från detta direktivs tillämpningsom råde. Alla försäkringsföretag och livförsäkringsföretag som redan har auktorisation enligt de nuvarande direktiven ska dock fortsätta att vara auktoriserade när detta direktiv til lämpas. Företag som är undantagna från detta direktivs til lämpningsområde bör kunna utnyttja de grundläggande friheter som fördraget ger. Dessa företag har möjlighet att söka auktorisation enligt detta direktiv så att de kan komma i åtnjutande av den enda auktorisation som inrät tas genom det här direktivet.

(6) Medlemsstaterna bör kunna kräva att företag som bedriver försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet och som är undantagna från detta direktivs tillämpningsområde ska registrera sig. Medlemsstaterna kan också låta dessa före tag omfattas av stabilitetstillsyn och lagstadgad tillsyn.

(7) Genom rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra för fattningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kon troll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (1), rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sam manställd redovisning (2), rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlems staternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfor don (3), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rät ten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (5) fast ställs allmänna regler och definitioner på områdena för

(1) EGT L 103, 2.5.1972, s. 1. (2) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. (3) EGT L 8, 11.1.1984, s. 17. (4) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. (5) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

redovisning, ansvarsförsäkring för motorfordon, finansiella instrument och kreditinstitut. Det är lämpligt att vissa av definitionerna som fastställs i de direktiven också tilläm pas i det här direktivet.

(8) Innan försäkrings- och återförsäkringsverksamhet får börja bedrivas bör det krävas auktorisation. Det är därför nöd vändigt att fastställa villkoren och förfarandet för att bevilja sådan auktorisation och även för eventuella avslag på ansökan.

(9) I de direktiv som upphävs genom detta direktiv finns det inga bestämmelser om vilken återförsäkringsverksamhet som ett försäkringsföretag kan tillåtas att bedriva. Det är upp till medlemsstaterna att besluta om att införa bestäm melser i detta hänseende.

(10) Hänvisningar i detta direktiv till försäkrings- eller återför säkringsföretag bör inbegripa captivebolag för försäkring och återförsäkring, förutom då särskilda bestämmelser inrättats för dessa bolag.

(11) Eftersom detta direktiv utgör ett viktigt instrument för att fullborda den inre marknaden, bör försäkrings- och åter försäkringsföretag som är etablerade i sina hemmedlems stater kunna bedriva några eller alla sina verksamheter inom hela gemenskapen genom att upprätta filialer eller tillhandahålla tjänster. Det är därför lämpligt att åstad komma den harmonisering som är nödvändig och tillräck lig för att uppnå ett ömsesidigt erkännande av auktorisationer och tillsynssystem och därigenom en enda auktorisation som är giltig inom hela gemenskapen och som medger att tillsynen över ett företag utövas av hemmedlemsstaten.

(12) Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motor fordon (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring) (6) fastställs regler för utseende av skaderegleringsrepresentan ter. Samma regler bör gälla även enligt detta direktiv.

(13) Återförsäkringsföretag bör begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. Detta krav bör inte hindra återförsäkringsföretag från att exempelvis tillhandahålla statistisk eller aktuariell rådgiv ning, riskanalyser eller undersökningar till sina kunder. De kan även ha en holdingbolagsfunktion och utföra verk samheter inom den finansiella sektorn enligt definitionen i artikel 2.8 i E uropaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersfö retag i ett finansiellt konglomerat (7). Detta krav innebär dock under inga omständigheter att orelaterad bank- och finansverksamhet får bedrivas.

(6) EGT L 181, 20.7.2000, s. 65. (7) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.

654

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/3

(14) En förutsättning för skyddet av försäkringstagarna är att försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av ända målsenliga solvenskrav som leder till en effektiv kapitalal lokering inom Europeiska unionen. Utvecklingen på marknaden har gjort att det nu gällande systemet inte längre fyller sin funktion. Det är därför nödvändigt att införa ett nytt regelverk.

(15) I överensstämmelse med den senaste utvecklingen inom riskhantering, med beaktande av arbetet inom organisatio ner som Internationella organisationen för försäkringstill synsmyndigheter (International Association of Insurance Supervisors), International Accounting Standards Board och International Actuarial Association och med hänsyn till utvecklingen inom andra finansiella sektorer bör en riskbaserad ekonomisk metod väljas som ger försäkrings- och återförsäkringsföretagen incitament att mäta och han tera sina risker på ett adekvat sätt. Harmoniseringen bör utvidgas genom särskilda regler för värdering av tillgångar och skulder, däribland försäkringstekniska avsättningar.

(16) Det centrala syftet med regleringen av och tillsynen över försäkring och återförsäkring är att ge försäkringstagare och förmånstagare tillräckligt skydd. Termen förmånsta gare är avsedd att omfatta alla fysiska eller juridiska perso ner som har en rättighet enligt ett försäkringsavtal. Dessutom syftar denna reglering och tillsyn till att säker ställa finansiell stabilitet och korrekt fungerande stabila marknader, vilket också bör beaktas men inte tillåtas inkräkta på det centrala syftet.

(17) Den nya solvensordning som föreskrivs i detta direktiv för väntas leda till ett ännu bättre skydd av försäkringstagare. Medlemsstaterna kommer att åläggas att ge tillsynsmyndig heter de resurser som krävs för att de ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv. Detta omfattar all den kapacitet som kan krävas, bland annat ekonomiska medel och personalresurser.

(18) Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter måste därför ha till gång till de medel som krävs för att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedriver sin verksamhet på ett korrekt sätt inom hela gemenskapen, oavsett om denna verksamhet utövas med stöd av etable ringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. För att tillsynen ska bli effektiv bör alla åtgärder som tillsynsmyn digheterna vidtar stå i proportion till arten av, omfatt ningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet, oavsett den betydelse det berörda företaget har för den övergripande finansiella stabiliteten på marknaden.

(19) Detta direktiv bör inte vara alltför betungande för små och medelstora försäkringsföretag. Ett sätt att uppnå detta mål är en korrekt tillämpning av proportionalitetsprincipen. Denna princip bör tillämpas såväl på kraven på försäkrings- och återförsäkringsföretag som på tillsynsutövningen.

(20) Detta direktiv bör i synnerhet inte vara för betungande för försäkringsföretag som är specialiserade på att erbjuda spe cifika försäkringstyper eller erbjuda tjänster till specifika kundsegment, och det bör erkännas att denna typ av spe cialisering kan vara ett värdefullt redskap för att hantera risk på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. För att detta mål ska kunna uppnås, och också för att proportionalitets principen ska tillämpas korrekt, bör det särskilt föreskri vas att företag har rätt att utnyttja sina egna uppgifter för att kalibrera parametrarna i återförsäkringsriskmodulerna i standardformeln för solvenskapitalkravet.

(21) Detta direktiv bör också beakta de särskilda särdrag som captivebolagen för försäkring och återförsäkring uppvisar. Eftersom dessa bolag endast täcker risker som är förknip pade med den industri- eller handelsgrupp som de tillhör, bör lämpliga metoder inrättas i enlighet med proportiona litetsprincipen för att återspegla deras affärsverksamhets art, omfattning och komplexitet.

(22) Tillsynen över återförsäkringsverksamheten bör ta hänsyn till den verksamhetens särdrag, särskilt dess globala karak tär och det faktum att försäkringstagarna själva är försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

(23) Tillsynsmyndigheterna bör från försäkrings- och återför säkringsföretagen kunna erhålla all information som krävs för tillsynen, i förekommande fall inbegripet sådana upp gifter som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag offentligt lämnat enligt krav avseende finansiell rapporte ring, börsnotering eller andra lagar och föreskrifter.

(24) Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter bör ansvara för övervakningen av försäkrings- och återförsäkringsföreta gens finansiella sundhet. De bör därför regelbundet genom föra granskningar och utvärderingar.

(25) Tillsynsmyndigheter bör kunna ta hänsyn till effekterna på riskhantering och kapitalförvaltning från de frivilliga koder för uppförande och överblickbarhet som följs av institu tioner som handlar med oreglerade eller alternativa investeringsinstrument.

(26) Utgångspunkten för att ställa adekvata kvantitativa krav inom försäkringssektorn är solvenskapitalkravet. Tillsyns myndigheterna bör därför endast under särskilda omstän digheter i de fall som nämns i detta direktiv ha befogenhet att fastställa kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet efter att tillsynens granskningsprocess utförts. Standardformeln för solvenskapitalkravet är avsedd att återspegla riskprofi len hos de flesta försäkrings- och återförsäkringsföretagen. Det kan dock finnas vissa fall där standardformeln inte ger adekvat uttryck för en mycket speciell riskprofil hos ett företag.

655

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

(27) Att fastställa ett kapitaltillägg är en undantagsåtgärd i den bemärkelsen att den endast bör användas som en sista utväg när andra tillsynsåtgärder är verkningslösa eller olämpliga. Termen undantagsfall bör dessutom ses utifrån varje företags specifika situation snarare än till antalet kapi taltillägg som åläggs på en viss marknad.

(28) Kapitaltilläggen bör behållas så länge som de omständig heter som föranledde deras införande inte har rättats till. I händelse av betydande brister hos en partiell eller fullstän dig intern modell eller i företagsstyrningen bör tillsyns myndigheterna se till att företaget i fråga vidtar alla ansträngningar för att avhjälpa de brister som ledde till fastställande av kapitaltillägget. Om standardformeln inte på ett korrekt sätt avspeglar ett företags specifika riskprofil kan emellertid kapitaltillägget vara kvar under påföljande år.

(29) För vissa risker är det endast krav på företagsstyrningen, inte kvantitativa krav, återspeglade i solvenskapitalkravet, som kan ge önskat resultat. Ett effektivt företagsstyrnings system är därför av central betydelse för att säkerställa en tillfredsställande ledning av ett försäkringsföretag och för regleringssystemet.

(30) Företagsstyrningssystemen inbegriper riskhanteringsfunk tionen, funktionen för regelefterlevnad, internrevisions funktionen och aktuariefunktionen.

(31) En funktion är en administrativ befogenhet att utföra vissa fastställda styrningsuppgifter. Att en viss funktion har angivits hindrar inte företaget från att fritt besluta hur det vill organisera denna funktion i praktiken, om inte annat anges i direktivet. Detta bör inte leda till onödigt betung ande krav eftersom arten, omfattningen och komplexite ten i företagets verksamhet beaktas. Dessa funktioner bör därför kunna innehas av företagets egna anställda, utföras med hjälp av externa experter eller läggas ut på experter inom ramen för de begränsningar som fastställs i direktivet.

(32) I mindre företag och företag av mindre komplexitet bör det vara möjligt att mer än en funktion, med undantag av internrevisionsfunktionen, utförs av en enda person eller organisatorisk enhet.

(33) De funktioner som ingår i företagsstyrningssystemen anses vara nyckelfunktioner och därför också viktiga och kritiska funktioner.

(34) Alla personer som utför nyckelfunktioner bör vara lämp liga för sin uppgift. Det är dock endast de personer som innehar nyckelfunktioner som bör omfattas av kraven på anmälan till tillsynsmyndigheten.

(35) För att avgöra den kompetensnivå som krävs bör yrkes mässiga meriter och erfarenheter hos de personer som fak tiskt driver företaget eller innehar andra nyckelfunktioner beaktas som ytterligare faktorer.

(36) Alla försäkrings- och återförsäkringsföretag bör som en integrerad del i sin affärsstrategi ha som rutin att regelbun det bedöma sitt totala solvensbehov med hänsyn till sin specifika riskprofil (egen risk- och solvensbedömning). Denna bedömning kräver inte att en intern modell utveck las och inte heller att det beräknas något annat kapitalkrav än solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet. Resulta ten av bedömningen bör rapporteras till tillsynsmyndighe ten som en del av den information som ska lämnas i tillsynssyfte.

(37) För att säkerställa en effektiv tillsyn över funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal är det av avgörande betydelse att tillsynsmyndigheterna för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår upp dragsavtal har tillgång till alla relevanta uppgifter som finns hos tjänsteleverantören, oavsett om denne är en reglerad eller oreglerad enhet, och rätt att genomföra inspektioner på plats. För att de ska kunna ta hänsyn till marknadsut vecklingen och förvissa sig om att villkoren för uppdrags avtal fortfarande efterlevs bör tillsynsmyndigheterna underrättas innan uppdragsavtal ingås beträffande kritiska eller viktiga funktioner eller verksamheter. Dessa krav bör beakta arbetet i Joint Forum och är förenliga med nu gäl lande bestämmelser och praxis inom banksektorn samt med direktiv 2004/39/EG och dess tillämpning på kreditinstitut.

(38) För att säkerställa överblickbarhet bör försäkrings- och återförsäkringsföretag minst en gång per år offentliggöra - dvs. utan kostnad göra den tillgänglig antingen i tryckt eller elektronisk form - väsentlig information om sin sol vens och finansiella ställning. Företagen bör frivilligt kunna offentliggöra kompletterande uppgifter.

(39) Föreskrifter bör införas för utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna och myndigheter eller organ som i kraft av sin uppgift bidrar till att stärka stabiliteten hos det finansiella systemet. Det är därför nödvändigt att närmare ange under vilka förhållanden som sådant informationsut byte bör vara möjligt. När information får offentliggöras endast med tillsynsmyndigheternas uttryckliga tillstånd bör dessa vidare, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som villkor för tillståndet.

(40) Det är nödvändigt att främja enhetlighet i tillsynen, inte bara i fråga om dess redskap utan också när det gäller dess praxis. Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops), som inrät tades genom kommissionens beslut 2009/79/EG (1) bör spela en viktig roll i detta avseende och regelbundet rap portera till Europaparlamentet och kommissionen om den utveckling som skett.

(1) EUT L 25, 29.1.2009, s. 28.

656

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/5

(41) Syftet med den information och rapport som Ceiops ska lämna om kapitaltillägg är inte att inkräkta på den använd ning av dessa som tillåts enligt detta direktiv utan att bidra till en högre nivå av tillsynskonvergens för användningen av kapitaltillägg mellan tillsynsmyndigheter i de olika medlemsstaterna.

(42) För att minska den administrativa bördan och undvika dubbelarbete bör tillsynsmyndigheterna och de nationella statistikorganen samarbeta och utbyta information.

(43) I syfte att stärka tillsynen över försäkrings- och återförsäk ringsföretag och skydda försäkringstagarna bör de lagstad gade revisorer som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (1) vara skyldiga att omgående rapportera varje förhållande som kan antas få allvarliga följder för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags finansiella ställning eller adminis trativa organisation.

(44) Försäkringsföretag som bedriver såväl liv- som skadeför säkringsverksamhet bör ha separat ledning av dessa verk samheter för att skydda livförsäkringstagarnas intressen. Särskilt bör företagen omfattas av samma kapitalkrav som de som gäller för en motsvarande försäkringsgrupp, bestå ende av ett livförsäkrings- och ett skadeförsäkringsföretag, med hänsyn tagen till de ökade möjligheterna att överföra kapital i försäkringsföretag med blandad verksamhet.

(45) Bedömningen av försäkrings- och återförsäkringsföretags finansiella ställning bör bygga på sunda ekonomiska prin ciper och på bästa sätt utnyttja informationen från de finansiella marknaderna och allmänt tillgänglig informa tion om försäkringstekniska risker. Solvenskraven bör sär skilt grundas på en ekonomisk bedömning av hela balansräkningen.

(46) De värderingsstandarder som används för tillsynsändamål bör i största möjliga utsträckning vara förenliga med den internationella utvecklingen på redovisningsområdet för att begränsa den administrativa bördan på försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

(47) I enlighet med detta bör kapitalkraven täckas med kapital basmedel, oavsett om det rör sig om poster i eller utanför balansräkningen. Eftersom inte alla medel kan täcka för luster vid likvidation och under pågående verksamhet, bör posterna i kapitalbasen klassificeras enligt kvalitetskriterier

(1) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.

i tre nivåer och det belopp av kapitalbasen som får med räknas för att täcka kapitalkraven begränsas i motsvarande utsträckning. Gränsvärdena för posterna i kapitalbasen bör endast tillämpas för att fastställa försäkrings- och återför säkringsföretagens solvensstatus och inte ytterligare begränsa dessa företags frihet när det gäller den interna dis positionen av det egna kapitalet.

(48) Generellt sett kan tillgångar som är fria från alla förutse bara förpliktelser täcka förluster på grund av ogynnsam affärsutveckling, såväl på löpande basis som vid en likvi dation. Därför bör huvuddelen av de belopp med vilka till gångar överskrider skulder, värderat enligt principerna i detta direktiv,betraktas som kapital av hög kvalitet (nivå 1).

(49) Inom ett företag är inte alla tillgångar utan begränsningar. I några medlemsstater leder vissa specifika produkter till separat hållna fondstrukturer där en viss klass av försäk ringstagare har större rättigheter till tillgångarna inom sin fond. Även om dessa tillgångar ingår i beräkningen av hur mycket tillgångarna överstiger skulderna i kapitalbassyfte kan de i själva verket inte användas för att täcka risker utanför den separata fonden. Beräkningen av kapitalbasbe hovet bör, för att vara förenlig med den ekonomiska meto den, anpassas för att återspegla att de tillgångar som ingår i ett arrangemang med separerade fonder är av en annan art. På liknande sätt bör beräkningen av solvenskapitalkra vet återspegla de minskade poolnings- eller diversifierings effekter som är förknippade med dessa separerade fonder.

(50) Det är praxis i vissa medlemsstater att försäkringsföretag säljer livförsäkringsprodukter där försäkringstagarna och förmånstagarna bidrar till företagets riskkapital i utbyte mot hela eller en del av avkastningen på dessa insatser. Dessa ackumulerade vinster utgör överskottsmedel som tillhör den juridiska person i vilken de genererats.

(51) Överskottsmedel bör värderas i överensstämmelse med den ekonomiska metod som fastställs i detta direktiv. Det bör härvid inte räcka med en enkel hänvisning till bedöm ningen av överskottsmedel i den lagstadgade årsredovis ningen. I överensstämmelse med kapitalbaskraven bör överskottsmedel bli föremål för de kriterier om nivåklassi ficering som fastställs i detta direktiv. Detta innebär bland annat att endast överskottsmedel som uppfyller kraven i fråga om klassificering i nivå 1 bör betraktas som nivå 1-kapital.

657

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

(52) Ömsesidiga associationer och liknande företag med uttax eringsrätt kan från sina medlemmar infordra ytterligare betalningar, för att öka de medel de har för att täcka för luster. Infordran av ytterligare betalningar från medlemmar kan utgöra en viktig finansieringskälla för ömsesidiga asso ciationer eller liknande företag, bland annat när dessa asso ciationer drabbas av en ogynnsam affärsutveckling. Därför bör infordran av ytterligare betalningar från medlemmar erkännas som en post i tilläggskapitalet och behandlas på motsvarande sätt i solvenssyfte. I det konkreta fallet med associationer, eller liknande företag, av rederier med uttax eringsrätt vilka endast försäkrar branschrelaterade risker är det vedertagen praxis att från medlemmar infordra ytterli gare betalningar, enligt vissa specifika återbetalningsar rangemang, och de belopp som godkänts för denna infordran från medlemmarna bör betraktas som kapital av god kvalitet (nivå 2). För andra typer av ömsesidiga asso ciationer och liknande företag där infordran av ytterligare betalningar från medlemmar är av motsvarande kvalitet bör de belopp som godkänts för denna infordran från medlemmarna också betraktas som kapital av hög kvalitet (nivå 2).

(53) För att försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska kunna uppfylla sina åtaganden mot försäkrings- och förmånsta gare bör medlemsstaterna kräva att dessa företag upprät tar adekvata försäkringstekniska avsättningar. De principer och de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som ligger till grund för beräkningen av dessa försäkrings tekniska avsättningar bör harmoniseras inom hela gemen skapen i syfte att skapa ökad jämförbarhet och överblickbarhet.

(54) Beräkningen av försäkringstekniska avsättningar bör vara förenlig med värderingen av tillgångar och övriga skulder, med marknaden och med den internationella utvecklingen inom redovisning och tillsyn.

(55) Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna bör där för motsvara det belopp som ett försäkrings- eller återför säkringsföretag skulle få betala om det omedelbart överförde sina kontraktsrättigheter och kontraktsförplik telser till ett annat företag. Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna bör således motsvara det belopp som ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag (referensfö retag) skulle förväntas kräva för att ta över och uppfylla de underliggande försäkrings- och återförsäkringsförpliktel serna. De försäkringstekniska avsättningarnas belopp bör återspegla det underliggande försäkringsbeståndets sär skilda egenskaper. Företagsspecifik information, såsom information avseende skaderegleringens hantering och kostnader, bör därför endast användas vid beräkningen i

den utsträckning som den gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretagen att bättre återspegla dessa sär skilda egenskaper hos försäkringsbeståndet.

(56) Antagandena om det referensföretag som antas ta över och uppfylla de underliggande försäkrings- och återförsäkrings förpliktelserna bör harmoniseras i hela gemenskapen. I synnerhet bör man som en del av konsekvensbedöm ningen av genomförandeåtgärder analysera de antaganden om referensföretaget som avgör huruvida, och i så fall i vil ken utsträckning, diversifieringseffekter behöver beaktas i beräkningen av riskmarginalen, och dessa antaganden bör sedan harmoniseras på gemenskapsnivå.

(57) För att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna bör det vara möjligt att använda rimliga interpoleringar och extrapoleringar från direkt tillgängliga marknadsvärden.

(58) Det förväntade nuvärdet av försäkringsskulderna måste beräknas utifrån aktuell och trovärdig information och rea listiska antaganden med beaktande av finansiella garantier och optioner i försäkrings- och återförsäkringsavtal för att ge en ekonomisk värdering av försäkrings- och återförsäk ringsförpliktelserna. Det bör krävas att effektiva och har moniserade försäkringsmatematiska metoder används.

(59) För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna.

(60) Tillsynsordningen bör innefatta ett riskkänsligt krav, base rat på en prospektiv beräkning för att säkerställa korrekta ingripanden i god tid av tillsynsmyndigheterna (solvenska pitalkravet) och en miniminivå för säkerheten som med len inte får underskrida (minimikapitalkravet). Båda dessa kapitalkrav bör harmoniseras inom hela gemenskapen så att en enhetlig skyddsnivå för försäkringstagarna kan upp nås. För att detta direktiv ska fungera väl bör det finnas en lämplig ingripandenivå mellan solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet.

(61) För att mildra möjliga oönskade procykliska effekter på finanssystemet och undvika en situation där försäkrings- och återförsäkringsföretag på ett orimligt sätt skulle tvingas anskaffa ytterligare kapital eller sälja sina placeringar till följd av en tillfälligt ogynnsam utveckling på finansmark naderna, bör marknadsriskmodulen i standardformeln för solvenskapitalkravet innehålla en mekanism för symme trisk justering för nivåändringar i aktiepriser.Dessutom bör

658

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/7

det införas bestämmelser så att tillsynsmyndigheter, i hän delse av exceptionella fall på finansmarknaderna och då denna mekanism för symmetrisk justering inte är tillräck lig för att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska kunna uppfylla sitt solvenskapitalkrav, kan förlänga den tidspe riod inom vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag måste återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalba sen enligt solvenskapitalkravet.

(62) Solvenskapitalkravet bör motsvara en nivå på den medräk ningsbara kapitalbasen som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretagen att täcka betydande förluster och som ger försäkrings- och förmånstagare rimlig säker het för att få sina ersättningar när de förfaller till betalning.

(63) För att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha en medräkningsbar kapitalbas som uppfyller solvenskapital kravet på löpande basis, med beaktande av alla föränd ringar i deras riskprofil, bör dessa företag beräkna solvenskapitalkravet åtminstone en gång om året, övervaka detta löpande och göra en ny beräkning så snart som det sker en betydande ändring av riskprofilen.

(64) För att främja en god riskhantering och anpassa de lagfästa kapitalkraven till branschpraxis bör solvenskapitalkravet definieras som det ekonomiska kapital som försäkrings- och återförsäkringsföretag ska hålla för att säkerställa att det föreligger en konkurssituation högst i vart tvåhundrade fall, eller alternativt att dessa företag med en sannolikhet på minst 99,5 % ska kunna uppfylla sina förpliktelser gente mot försäkringstagare och förmånstagare under de kom mande 12 månaderna. Detta ekonomiska kapital bör beräknas utifrån företagens faktiska riskprofil med beak tande av effekterna av möjliga riskreduceringstekniker och diversifieringseffekter.

(65) Det bör beslutas om en standardformel för beräkningen av solvenskapitalkravet så att alla försäkrings- och återförsäk ringsföretag kan bedöma sitt ekonomiska kapital. För stan dardformelns struktur bör en modulmetod väljas, vilket innebär att den individuella exponeringen för varje riskka tegori bedöms som ett första steg, varefter värdena aggre geras i nästa steg. Om företagsspecifika parametrar gör det möjligt att bättre fånga in företagets verkliga teckningsrisk profil, bör detta tillåtas förutsatt att parametrarna har här letts med en standardiserad metod.

(66) För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning av solvenskapitalkravet med standardformeln.

(67) I princip innefattar den nya riskbaserade metoden inte några kvantitativa placeringsbegränsningar och kriterier för tillgångars medräkningsbarhet. Det bör dock vara möj ligt att införa placeringsgränser och kriterier för tillgångars medräkningsbarhet för att bemöta risker som inte täcks tillräckligt genom en undergrupp i standardformeln.

(68) I enlighet med den riskbaserade metod som valts för sol venskapitalkravet bör det under särskilda omständigheter vara möjligt att använda partiella eller fullständiga interna modeller för beräkningen av detta krav i stället för stan dardformeln. För att ge försäkringstagare och förmånsta gare en likvärdig skyddsnivå bör det krävas att tillsynsmyndigheten ger sitt förhandsgodkännande av sådana interna modeller utifrån harmoniserade processer och standarder.

(69) Om beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet fal ler under minimikapitalkravet bör försäkrings- eller åter försäkringsföretagets auktorisation återkallas om det inte inom kort tid kan återupprätta medräkningsbart primär kapital i nivå med minimikapitalkravet.

(70) Minimikapitalkravet bör garantera en miniminivå som medlen inte får underskrida. Det är nödvändigt att den nivån beräknas med en enkel formel som innehåller fast ställda undre och övre gränser på grundval av det riskba serade solvenskapitalkravet så att det blir möjligt att göra gradvis skärpta tillsynsingripanden, och som grundas på data som kan kontrolleras.

(71) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör ha tillgångar av tillräcklig kvalitet för att täcka sina samlade finansiella åtaganden. Alla placeringar som hålls av försäkrings- och återförsäkringsföretag bör förvaltas enligt aktsamhetsprincipen.

(72) Medlemsstaterna bör inte kräva att försäkrings- eller åter försäkringsföretagen ska placera sina tillgångar i särskilda tillgångsslag, eftersom ett sådant krav skulle kunna vara oförenligt med den liberalisering av kapitalrörelserna som föreskrivs i artikel 56 i fördraget.

(73) Det är nödvändigt att förbjuda alla bestämmelser som ger medlemsstaterna möjlighet att kräva pantsättning av till gångar som täcker ett försäkrings- eller återförsäkringsfö retags försäkringstekniska avsättningar, oavsett formen för ett sådant krav, om försäkringsföretaget har återförsäkring hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som auk toriserats enligt detta direktiv eller hos ett företag i tredje land om tredjelandets tillsynsordning har bedömts vara likvärdig.

659

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

(74) I regelverket har det hittills inte föreskrivits några närmare kriterier för en bedömning av det förvärv som föreslås och inte heller något förfarande för tillämpningen. Ett klargö rande av kriterierna och förfarandet för bedömning behövs för att säkerställa nödvändig rättssäkerhet, tydlighet och förutsebarhet både vad gäller bedömningsförfarandet och dess resultat. Dessa kriterier och förfaranden infördes genom bestämmelser i direktiv 2007/44/EG. På områdena för försäkring och återförsäkring bör därför de bestämmel serna kodifieras och integreras i det här direktivet.

(75) Det är därvid av avgörande vikt att de förfarandena och bedömningarna harmoniseras maximalt i hela gemenska pen. Bestämmelserna om kvalificerade innehav bör dock inte hindra medlemsstaterna från att kräva att tillsynsmyn digheterna ska informeras om förvärv av innehav under de tröskelvärden som fastställs genom dessa bestämmelser, så länge inte mer än ett ytterligare tröskelvärde under 10 % för detta syfte införs i någon medlemsstat. Dessa bestäm melser bör inte heller hindra tillsynsmyndigheterna från att tillhandahålla allmänna riktlinjer om när sådana innehav skulle anses leda till ett väsentligt inflytande.

(76) På grund av att unionsmedborgarna förflyttar sig i allt högre grad erbjuds ansvarsförsäkring för motorfordon i ökande utsträckning över nationsgränserna. För att säker ställa att systemet med grönt kort och överenskommel serna mellan de nationella byråerna för trafikförsäkringsföretag fortsätter att fungera väl är det lämpligt att medlemsstaterna kan kräva att försäkringsfö retag som erbjuder ansvarsförsäkring för motorfordon inom deras territorier genom tillhandahållande av tjänster ska ansluta sig till den nationella byrån och delta i finan sieringen av denna och av den garantifond som upprättats i medlemsstaten i fråga. Den medlemsstat där tjänsterna tillhandahålls bör kräva att företag som tillhandahåller ansvarsförsäkring för motorfordon utser en representant inom dess territorium som ska samla in all nödvändig information beträffande försäkringsfall och representera företaget i fråga.

(77) På den inre marknaden ligger det i försäkringstagarnas intresse att de ska ha tillgång till största möjliga urval av försäkringsprodukter inom gemenskapen. Den medlems stat där risken är belägen eller den medlemsstat där åtagan det görs bör därför se till att det inte finns någonting som förhindrar marknadsföring inom deras respektive territo rier av produkter som erbjuds för försäljning inom gemen skapen, så länge som dessa produkter inte står i strid med gällande rättsliga bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstaten och det inte finns motsvarande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i hemmedlemsstaten.

(78) Det bör införas ett sanktionssystem som ska tillämpas om ett försäkringsföretag i den medlemsstat där risken är belä gen eller den medlemsstat där åtagandet görs inte följer gällande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa.

(79) På en inre marknad för försäkringar får konsumenterna ett bredare och mer varierat utbud av försäkringar att välja mellan. Om de ska kunna utnyttja denna mångfald och den ökade konkurrensen fullt ut bör konsumenterna ges all nödvändig information innan de ingår ett avtal och under hela avtalstiden så att de kan välja den försäkring som bäst passar deras behov.

(80) Företag som tillhandahåller assistansavtal bör förfoga över erforderliga medel för att kunna tillhandahålla de erbjudna serviceförmånerna tillräckligt snabbt. Det bör fastställas särskilda bestämmelser för beräkning av det solvenskapi talkrav och den absolut minsta nivå på minimikapitalkra vet som sådana företag ska täcka.

(81) Ett effektivt utövande av koassuransrörelse inom gemen skapen för verksamheter som på grund av sin art eller omfattning är lämpade att täckas av internationell koassu rans bör underlättas genom ett minimum av harmonise ring för att förhindra snedvridning av konkurrensen och diskriminerande behandling. I sådana sammanhang bör det ledande försäkringsföretaget bedöma försäkringsford ringarna och fastställa beloppet för de försäkringstekniska avsättningarna. Ett särskilt samarbete bör dessutom komma till stånd beträffande koassuransverksamheten inom gemenskapen, både mellan medlemsstaternas till synsmyndigheter och mellan dessa myndigheter och kommissionen.

(82) För att skydda de försäkrade bör medlemsstaternas lagar om rättsskyddsförsäkring harmoniseras. Varje intressekon flikt som kan uppstå särskilt på grund av det förhållandet att försäkringsföretaget täcker en annan person eller täcker en person såväl i fråga om rättsskydd som inom en annan försäkringsklass ska så långt möjligt förhindras eller lösas. I detta syfte kan en lämplig nivå på skyddet av försäkrings tagarna nås på olika sätt. Vilken lösning som än väljs, bör de rättsskyddsförsäkrades intressen skyddas genom till räckliga garantier.

(83) Konflikter mellan försäkrade personer och försäkringsfö retag som erbjuder rättsskyddsförsäkring bör lösas så kor rekt och snabbt som möjligt. Det är därför lämpligt att medlemsstaterna föreskriver ett skiljeförfarande eller ett förfarande som ger jämförbara garantier.

(84) I vissa medlemsstater utgör privat eller frivillig sjukförsäk ring helt eller delvis ett alternativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäkringssystemet. Den särskilda natu ren hos sådan sjukförsäkring särskiljer den från andra klas ser av skade- och livförsäkring, i den utsträckning det är nödvändigt att kontrollera att försäkringstagarna i realite ten har tillgång till privat eller frivilligt tecknat skydd vid

660

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/9

sjukdom oberoende av sin ålder eller riskprofil. På grund av sjukförsäkringsavtalens beskaffenhet och sociala konse kvenser bör tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är belägen ha möjlighet att kräva att de kontinuer ligt underrättas om de allmänna och särskilda avtalsvillko ren i fråga om privat eller frivillig sjukförsäkring för att kunna avgöra om dessa avtal helt eller delvis är ett alter nativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäk ringssystemet. En sådan kontroll bör inte vara en förutsättning för att produkterna ska få marknadsföras.

(85) I detta syfte har några medlemsstater antagit särskilda rät tsregler. Till skydd för det allmänna bästa bör det vara möj ligt att anta eller behålla sådana rättsregler, förutsatt att de inte på ett otillbörligt sätt inskränker etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, och förutsatt att bestämmelserna tillämpas lika. Dessa rättsregler kan skilja sig åt beroende på förhållandena i den enskilda medlems staten. Målet att skydda det allmänna bästa kan även upp nås genom att kräva att de företag som erbjuder privat eller frivilligt tecknade sjukförsäkringar använder standardavtal som motsvarar det skydd som ges i de lagstadgade social försäkringsprogrammen med en premiesättning som inte får överskrida ett fastställt maximum samt att de deltar i förlustutjämningsprogram. En ytterligare möjlighet är att kräva att privat eller frivilligt tecknade sjukförsäkringar tek niskt utformas på liknande sätt som livförsäkringar.

(86) Värdmedlemsstater bör kunna kräva att alla försäkringsfö retag, som på egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskade försäkring inom deras territorier, följer de särskilda bestämmelser för sådan försäkring som ingår i deras natio nella lagstiftning. Detta krav bör dock inte gälla bestäm melserna om finansiell tillsyn som fortfarande uteslutande bör vara hemmedlemsstatens ansvar.

(87) I vissa medlemsstater är försäkringstransaktioner inte före mål för någon form av indirekt beskattning, medan flerta let medlemsstater tillämpar särskilda skatter och andra former av avgifter, bland annat extraavgifter ämnade för skadeersättningsorgan. Dessa skatter och avgifter varierar avsevärt beträffande struktur och omfattning mellan de medlemsstater där de förekommer. Det är önskvärt att för hindra att de skillnader som finns leder till snedvridning av konkurrensen i fråga om försäkringstjänster medlemssta terna emellan. I avvaktan på ytterligare harmonisering bör detta problem sannolikt kunna avhjälpas genom att utnyttja skattesystemen och de övriga avgiftsformerna i de medlemsstater där risken är belägen eller åtaganden görs, och det är medlemsstaternas uppgift att vidta åtgärder så att sådana skatter och avgifter betalas.

(88) De medlemsstater som inte omfattas av tillämpningen av

Europaparlamentets och	rådets förordning (EG)
nr 593/2008 av den 17	juni 2008 om tillämplig

lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (1) bör, i enlighet med detta direktiv, tillämpa bestämmelserna i den förordningen för att fastställa tillämplig lag för försäkringsavtal som omfattas av artikel 7 i den förordningen.

(89) För att beakta de internationella aspekterna av återförsäk ring bör bestämmelser införas som möjliggör att interna tionella avtal ingås med tredjeland i syfte att fastställa formerna för tillsyn över återförsäkringsenheter som bedri ver verksamhet inom de avtalsslutande parternas territo rier. Det bör vidare skapas förutsättningar för ett smidigt förfarande för prövning av likvärdighet i stabilitetsavse ende på gemenskapsbasis i förhållande till tredjeland i syfte att öka liberaliseringen av återförsäkringstjänster i tredje land, oavsett om det sker genom etablering eller tillhanda hållande av tjänster över nationsgränserna.

(90) På grund av den särskilda karaktären hos finansiell återför säkring bör medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår avtal om finansiell återförsäkring eller bedriver verksamheter med sådan åter försäkring på ett tillfredsställande sätt kan identifiera, mäta och kontrollera de risker som uppstår genom sådana avtal eller verksamheter.

(91) Lämpliga bestämmelser bör införas för specialföretag som övertar risker från försäkrings- och återförsäkringsföretag utan att själva vara ett försäkrings- eller återförsäkringsfö retag. Belopp som kan återvinnas från specialföretag bör betraktas som belopp som kan dras av enligt återförsäkrings- och retrocessionsavtal.

(92) Specialföretag som auktoriserats före den 31 oktober 2012 bör omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat specialföretaget. För att undvika tillsynsarbitrage bör alla nya verksamheter som startas genom ett sådant företag efter den 31 oktober 2012 omfattas av bestämmelserna i detta direktiv.

(93) Med tanke på den ökade gränsöverskridande karaktären hos försäkringsverksamhet bör skillnader mellan medlems staternas ordningar för specialföretag, vilka omfattas av bestämmelserna i detta direktiv, minskas så mycket som möjligt, med beaktande av deras tillsynsstrukturer.

(94) Ytterligare insatser bör göras beträffande specialföretag, med beaktande av det arbete som gjorts inom andra finanssektorer.

(95) Åtgärder beträffande tillsynen över försäkrings- och åter försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp bör göra det möjligt för de myndigheter som ansvarar för till synen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag att göra en mer välgrundad bedömning av dess finansiella ställning.

(1) EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.

661

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/10

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

(96) Sådan grupptillsyn bör i nödvändig utsträckning beakta (105) Alla försäkringstagare och förmånstagare ska behandlas

försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet. Detta direktiv bör dock inte i något hänseende innebära att medlemsstaterna är skyldiga att utöva tillsyn över vart och ett av dessa företag för sig.

(97) Även om tillsyn över enskilda försäkrings- och återförsäk ringsföretag fortfarande är huvudprincipen för försäkrings tillsynen är det nödvändigt att fastställa vilka företag som bör omfattas av tillsyn på gruppnivå.

(98) Olika slags företag, i synnerhet ömsesidiga associationer och liknande, bör i enlighet med gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning kunna bilda koncentrationer eller grupper, och då inte genom kapitalband utan genom starka formaliserade och hållbara relationer, som baseras på avtalsmässigt eller annat relevant erkännande och som garanterar en finansiell solidaritet mellan dessa företag. Om ett betydande eller dominerande inflytande utövas genom en centraliserad samordning, bör dessa företag vara föremål för tillsyn enligt samma regler som de som före skrivs för grupper som bildats genom kapitalbindningar för att nå en tillräcklig skyddsnivå för försäkringstagarna och lika konkurrensvillkor för alla grupper.

(99) Grupptillsynen bör under alla omständigheter omfatta det moderföretag med yttersta ägarintresse som har sitt huvud kontor inom gemenskapen. Medlemsstaterna bör dock kunna låta sina tillsynsmyndigheter tillämpa grupptillsyn på ett begränsat antal lägre nivåer om de anser det vara nödvändigt.

(100) Det är nödvändigt att beräkna solvensen på gruppnivå för försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp.

lika oavsett nationalitet eller bostadsort. I detta syfte bör varje medlemsstat se till att alla åtgärder som vidtas av en tillsynsmyndighet på grundval av denna tillsynsmyndig hets nationella mandat inte anses strida mot de intressen som denna medlemsstat eller försäkringstagare och för månstagare i denna medlemsstat kan ha. I alla situationer som innebär reglering av ersättningsanspråk och likvida tioner bör tillgångar fördelas rättvist till alla försäkringsta gare i fråga, oavsett deras nationalitet eller bostadsort.

(106) Det är nödvändigt att säkerställa att kapitalbasen fördelas på ett lämpligt sätt inom gruppen och att den är tillgänglig för att skydda alla försäkrings- och förmånstagare oavsett var behovet uppkommer. Försäkrings- och återförsäkrings företag inom en grupp bör därför ha tillräcklig kapitalbas för att täcka sitt solvenskapitalkrav.

(107) Alla tillsynsmyndigheter som deltar i grupptillsyn bör kunna förstå de beslut som fattas, särskilt när besluten fat tas av grupptillsynsmyndigheten. Så snart relevant infor mation blir tillgänglig för en av tillsynsmyndigheterna, bör den därför delges övriga tillsynsmyndigheter, så att alla till synsmyndigheter kan skapa sig en bild utifrån samma rele vanta information. Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte kan enas bör kvalificerade råd för att lösa problemet sökas hos Ceiops.

(101) Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå bör beakta den totala riskdiversifieringen mellan alla försäkrings- och återförsäkringsföretag inom denna grupp, så att gruppens riskexponering återspeglas på ett korrekt sätt.

(102) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp bör kunna ansöka om godkännande av en intern modell som ska användas för solvensberäkningen på både gruppnivå och individuell nivå.

(103) Vissa av detta direktivs bestämmelser föreskriver uttryck ligen en medlande eller rådgivande roll för Ceiops, men detta bör inte hindra Ceiops från att spela en sådan roll även avseende andra bestämmelser.

(104) I detta direktiv beskrivs en innovativ tillsynsmodell där en grupptillsynsmyndighet ges en nyckelroll samtidigt som det erkänns att den fristående tillsynsmyndigheten har en viktig roll och denna roll behålls. Tillsynsmyndigheternas befogenheter och ansvar är kopplade till deras skyldighet att redovisa sin verksamhet.

(108) Ett försäkringsföretags solvens kan, i det fall det rör sig om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är dotter företag till ett försäkringsholdingbolag, ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, påverkas av de medlen i den grupp som försäkringsföretaget ingår i och av fördelningen av dessa medel inom gruppen. Tillsynsmyn digheterna bör därför ges möjlighet att utöva grupptillsyn och att vidta lämpliga åtgärder på försäkrings- eller åter försäkringsföretagets nivå när dess solvens äventyras eller riskerar att äventyras.

(109) Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp kan påverka försäkrings- och återförsäkringsföretags finansiella ställning. Tillsynsmyndigheterna bör därför kunna utöva tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp, med beaktande av arten på relationerna mellan reglerade enheter och oreglerade enheter, inbegri pet försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet, och vidta lämpliga åtgärder på försäkrings- eller återförsäkringsföretagets nivå om dess solvens äventyras eller riskerar att äventyras.

662

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/11

(110) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp bör ha lämpliga företagsstyrningssystem som bör bli föremål för tillsynsmyndighetens bedömning.

(111) Alla försäkrings- och återförsäkringsgrupper som är före mål för grupptillsyn bör ha en grupptillsynsmyndighet som är utsedd bland de berörda tillsynsmyndigheterna. Grupptillsynsmyndighetens rättigheter och skyldigheter bör omfatta tillräckliga befogenheter i fråga om samord ning och beslutsfattande. Myndigheter som medverkar i tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillhör samma grupp bör upprätta samordningsöverenskommelser.

(112) Med tanke på de ökade befogenheterna för grupptillsyns myndigheten bör det säkerställas att kriterierna för att välja grupptillsynsmyndigheten inte utan vidare kan kringgås. Särskilt i fall där grupptillsynsmyndigheten kommer att utses med beaktande av gruppens struktur och den relativa vikten av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet på olika marknader, bör inte interna transaktioner inom grup pen och inte heller gruppåterförsäkring dubbelräknas när den relativa vikten inom en marknad ska bedömas.

(113) Tillsynsmyndigheter från alla medlemsstater i vilka företag inom gruppen är etablerade bör delta i grupptillsyn genom ett tillsynskollegium (kollegiet). De bör alla ha tillgång till information som finns tillgänglig hos andra tillsynsmyn digheter inom kollegiet och de bör alltid vara aktivt delak tiga i beslutsfattandet. Samarbete bör inledas mellan de myndigheter som ansvarar för tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag samt mellan dessa myndigheter och myndigheter som ansvarar för tillsyn över företag som är verksamma inom andra finansiella sektorer.

(114) Kollegiets verksamhet bör vara proportionerlig mot arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i verksamheten för alla företag som ingår i gruppen och mot den gränsöverskridande dimensionen. Kollegiet bör inrättas för att sörja för att samarbetet, informationsutby tet och samrådet mellan tillsynsmyndigheterna i kollegiet tillämpas effektivt i enlighet med detta direktiv. Tillsyns myndigheterna bör använda kollegiet till att främja över ensstämmelse mellan sina respektive beslut och att bedriva ett nära samarbete vid utövandet av tillsynen inom hela gruppen enligt harmoniserade kriterier.

(115) I detta direktiv bör Ceiops ges en rådgivande roll. Råd från Ceiops till en tillsynsmyndighet bör inte vara bindande för denna myndighet när det fattar beslut. När tillsynsmyndig heten i fråga fattar beslut bör det dock ta full hänsyn till detta råd och varje viktigt avsteg från det bör förklaras.

(116) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp vars ledande företag befinner sig utanför gemenska pen bör omfattas av lämpliga likvärdiga tillsynsarrang emang. Det är därför nödvändigt att skapa överblickbarhet beträffande bestämmelserna och utbyta information med myndigheter i tredjeland vid alla tillfällen då det är relevant att så sker. För att säkerställa harmoniserade metoder för att avgöra och bedöma om försäkrings- och återförsäk ringstillsyn i tredjeländer är likvärdig bör bestämmelser införas så att kommissionen fattar ett bindande beslut om huruvida solvensordningar i tredjeländer är likvärdiga. För tredjeländer för vilka kommissionen inte fattat något beslut bör bedömningen av likvärdighet göras av grupptillsyns myndigheten efter att ha konsulterat de övriga tillsynsmyn digheterna i fråga.

(117) Eftersom de nationella lagreglerna om rekonstruktionsåt gärder och likvidationsförfaranden inte har harmoniserats är det lämpligt att för den inre marknaden säkerställa ömsesidigt erkännande av rekonstruktionsåtgärder och lik vidationslagstiftning i medlemsstaterna och också det sam arbete som krävs med hänsyn till behovet av enhet, allmängiltighet, samordning och publicitet för sådana åtgärder och av likabehandling och skydd av försäkringsborgenärer.

(118) Det bör också säkerställas att rekonstruktionsåtgärder som beslutas av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat och som syftar till att bevara eller återställa ett försäkrings företags finansiella soliditet och i största möjliga utsträck ning förhindra ett likvidationsförfarande får full effekt inom hela gemenskapen. Effekten gentemot tredjeland av sådana rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaran den bör dock inte påverkas.

(119) Det bör göras en åtskillnad mellan å ena sidan de myndig heter som är behöriga i fråga om rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden och å andra sidan försäkrings företagens tillsynsmyndigheter.

(120) Definitionen av ”filial” bör i insolvenssammanhang ta hän syn till att försäkringsföretaget är en enda juridisk person. Hemmedlemsstatens lagstiftning bör dock avgöra hur till gångar och skulder, som innehas av oberoende personer som har stående fullmakt att företräda försäkringsföreta get som försäkringsombud, bör behandlas vid likvidatio nen av försäkringsföretaget.

(121) Villkor bör fastställas, enligt vilka likvidationsförfaranden som, utan att vara grundade på insolvens, inbegriper en prioriteringsordning för utbetalning av försäkringsersätt ningar, omfattas av detta direktiv. Fordringar på ett försäk ringsföretag som härrör från arbetstagares anställningsavtal eller anställningsförhållanden bör genom övertagande av rättigheter (subrogation) kunna gå över till ett nationellt lönegarantisystem. Sådana fordringar bör ges den behandling som bestäms av hemmedlemsstatens lag (lex concursus).

663

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/12

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

(122) Rekonstruktionsåtgärder hindrar inte att ett likvidations förfarande inleds. Likvidationsförfaranden bör därför kunna inledas såväl när inga rekonstruktionsåtgärder har vidtagits som efter det att sådana åtgärder inletts och de kan avslutas genom förlikning eller genom liknande åtgär der, däribland rekonstruktionsåtgärder.

(123) Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten bör ha befogenhet att besluta om likvidationsförfaranden när det gäller försäkringsföretag. Besluten bör få verkan i gemenskapen som helhet och bör erkännas av alla med lemsstater. De bör offentliggöras enligt förfarandena ihem medlemsstaten och i Europeiska unionens officiella tidning. Information bör också lämnas till kända borgenärer som är bosatta inom gemenskapen som bör ha rätt att framställa fordringar och inkomma med synpunkter.

(124) Alla tillgångar och skulder i försäkringsföretaget bör beak tas under likvidationsförfarandet.

(125) Alla förutsättningar för att inleda, genomföra och slutföra ett likvidationsförfarande bör i normala fall regleras av hemmedlemsstatens lag.

(126) För att säkerställa samordning mellan medlemsstaternas åtgärder bör tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och i alla övriga medlemsstater omedelbart underrättas om att likvidationsförfaranden inletts.

(127) Det är av yttersta vikt att försäkrade, försäkringstagare, för månstagare samt skadelidande som har rätt att direkt mot försäkringsföretaget rikta anspråk som härrör från försäk ringsverksamhet skyddas vid likvidationsförfaranden. Detta skydd gäller dock inte fordringar som inte är hänför liga till försäkringsavtal eller försäkringsverksamhet utan till skyldigheter som följer av annat civilrättsligt ansvar som förorsakats av försäkringsombud vid förhandlingar som detta ombud, enligt den lagstiftning som gäller för försäkringsavtalet eller försäkringsverksamheten, inte är ansvarig för enligt försäkringsavtalet eller försäkringsverk samheten. För att detta mål ska kunna uppnås bör med lemsstaterna kunna välja mellan likvärdiga metoder för säkerställa att försäkringsborgenärer får en särskild behandling. Ingen av dessa metoder hindrar emellertid inte en medlemsstat från att införa en rangordning mellan olika kategorier av försäkringsersättningar. Vidare bör en lämp lig avvägning göras mellan skyddet av försäkringsborgenä rerna och andra prioriterade borgenärer som skyddas genom den berörda medlemsstatens lagstiftning.

(128) När ett likvidationsförfarande inleds bör detta innebära att den erhållna auktorisationen att bedriva verksamhet som beviljats försäkringsföretaget återkallas om inte detta redan skett.

(129) Borgenärer bör ha rätt att vid likvidationsförfaranden anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter. Fordringar från borgenärer som är bosatta i en annan med lemsstat än hemmedlemsstaten bör behandlas på samma

sätt som beträffande motsvarande fordringar i hemmed lemsstaten utan diskriminering på grund av nationalitet eller bostadsort.

(130) För att skydda rättmätiga förväntningar och skapa rättslig förutsebarhet när det gäller vissa transaktioner som genomförs i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten måste det fastställas vilken lag som är tillämplig på de verk ningar som rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfa randen får på pågående mål och på enskilda exekutiva tvångsåtgärder som beslutats under rättegång.

(131) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (1).

(132) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta åtgär der i fråga om anpassning av bilagorna och åtgärder för att närmare definiera tillsynsmyndigheternas befogenheter och åtgärder som ska vidtas samt närmare fastställa kra ven på områden som företagsstyrningssystem, offentliggö randen, bedömningskriterier beträffande kvalificerat innehav, beräkning av försäkringstekniska avsättningar och kapitalkrav, placeringsregler och grupptillsyn. Kom missionen bör också ges befogenhet att anta genomföran deåtgärder som ger tredjeländer likvärdighetsstatus beträffande bestämmelserna i detta direktiv. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(133) Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträck ning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av sin omfattning och sina verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgär der i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i för draget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän digt för att uppnå dessa mål.

(134) Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession (2), rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etable ringsfriheten för verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (3), rådets direktiv 76/580/EEG av den 29 juni 1976 om ändring av direktiv 73/239/EEG om samordning av lagar och andra författningar angående rät ten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (4), rådets direktiv 84/641/EEG

(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (2) EGT 56, 4.4.1964, s. 878. (3) EGT L 228, 16.8.1973, s. 20. (4) EGT L 189, 13.7.1976, s. 13.

664

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/13

av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avse ende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författningar om rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (1) har blivit obsoleta och bör därför upp höra att gälla.

(135) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lag stiftning bör begränsas till de bestämmelser som utgör en avsevärd förändring jämfört med tidigare direktiv. Skyldig heten att införliva de oförändrade bestämmelserna före skrivs i de tidigare direktiven.

(136) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig heter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga VI del B.

(137) Kommissionen kommer att pröva om de existerande garantisystemen i försäkringsbranschen är lämpliga och lägga fram ett lämpligt lagstiftningsförslag.

(138) I artikel 17.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och till syn över tjänstepensionsinstitut (2) hänvisas till gällande lagstiftning avseende solvensmarginaler. Dessa hänvis ningar bör behållas för att bevara status quo. Kommissio nen bör så snart som möjligt se över direktiv 2003/41/EG i enlighet med artikel 21.4 i det direktivet. Kommissionen bör med stöd av Ceiops utveckla ett passande system av solvensbestämmelser för tjänstepensionsinstitut, samtidigt som de grundläggande särdragen för försäkring kommer till uttryck, och därför inte utgå ifrån att det här direktivet ska tillämpas på dessa institut.

(139) Försäkringsföretagets riskprofil gentemot försäkringstaga ren ändras då detta direktiv antas. Kommissionen bör så snart som möjligt och under alla omständigheter före utgången av 2010 lägga fram ett förslag om översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling (3), med beaktande av det här direktivets följder för försäkringstagarna.

(140) Det finns ett stort behov av ytterligare genomgripande reformer av reglerings- och tillsynsmodellen för EU:s finanssektor, och kommissionen bör snarast lägga fram förslag med vederbörlig hänsyn till de slutsatser som expertgruppen under ledning av Jacques de Larosière lade fram den 25 februari 2009. Kommissionen bör föreslå

(1) EGT L 339, 27.12.1984, s. 21. (2) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10. (3) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3.

lagstiftning som tar itu med de brister som identifierats i bestämmelserna om tillsynssamordning och samarbetsformer.

(141) Det är nödvändigt att söka råd från Ceiops om hur man bäst ska hantera frågorna om förstärkt grupptillsyn och kapitalplanering inom en grupp av försäkrings- eller åter försäkringsföretag. Ceiops bör uppmanas att ge råd som hjälper kommissionen att utarbeta sina förslag enligt vill kor som är förenliga med en hög nivå på skyddet av för säkringstagare (och förmånstagare) och garantier för finansiell stabilitet. I detta avseende bör Ceiops uppmanas att ge råd till kommissionen om struktur och principer som skulle ge vägledning för de eventuella framtida änd ringar till detta direktiv som kan komma att behövas för att genomföra ändringar som kan komma föreslås. Kommis sionen bör översända en rapport med lämpliga förslag till Europaparlamentet och rådet om alternativa system för stabilitetstillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag inom grupper som kan förstärka en effektiv kapitalplane ring inom grupper, om kommissionen är övertygad om att det finns ett adekvat regelverk till stöd för att införa ett sådant system.

I synnerhet är det önskvärt att ett system för grupptillskott vilar på sunda grunder med harmoniserade garantisystem med tillräcklig finansiering för försäkringssektorn, en har moniserad och rättsligt bindande ram för behöriga myn digheter, centralbanker och finansministerier vad avser krishantering, krislösning och skattemässig delning av bör dorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar, en rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister, en har moniserad ram för tidiga ingripanden och en harmonise rad ram för tillgångsöverföring och för insolvens- och likvidationsförfaranden som undanröjer hinder enligt nationell bolagsrätt för tillgångsöverföring. I denna rapport bör kommissionen också beakta hur diversifieringseffek ter yttrar sig över tiden och de risker som är förknippade med att vara en del av en grupp, praxis avseende centrali serad riskhantering i grupper, hur gruppinterna modeller fungerar samt tillsyn över transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.

(142) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (4) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel ler som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

(4) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

665

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/14		SV	Europeiska unionens officiella tidning	17.12.2009
			INNEHÅLLSFÖRTECKNING
	AVDELNING I		ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖ
			VANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH
			ÅTERFÖRSÄKRING
	KAPITEL I		Syfte, tillämpningsområde och definitioner
	AVSNITT 1		Syfte och tillämpningsområde	Artiklarna 1 och 2
	AVSNITT 2		Undantag från tillämpningsområdet
	Underavsnitt 1		Allmänt	Artiklarna 3 och 4
	Underavsnitt 2		Skadeförsäkring	Artiklarna 5-8
	Underavsnitt 3		Livförsäkring	Artiklarna 9 och 10
	Underavsnitt 4		Återförsäkring	Artiklarna 11 och 12
	AVSNITT 3		Definitioner	Artikel 13
	KAPITEL II		Startande av verksamhet	Artiklarna 14-26
	KAPITEL III		Tillsynsmyndigheter och allmänna regler	Artiklarna 27-39
	KAPITEL IV		Villkor för utövandet av verksamheten
	AVSNITT 1		Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar	Artikel 40
	AVSNITT 2		Företagsstyrningssystem	Artiklarna 41-50
	AVSNITT 3		Offentliggöranden	Artiklarna 51-56
	AVSNITT 4		Kvalificerade innehav	Artiklarna 57-63
	AVSNITT 5		Tystnadsplikt, informationsutbyte och främjande av enhet
			lighet i tillsynen	Artiklarna 64-71
	AVSNITT 6		Skyldigheter för revisorer	Artikel 72
	KAPITEL V		Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring	Artiklarna 73 och 74
	KAPITEL VI		Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, för
			säkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav,
			minimikapitalkrav och placeringsregler
	AVSNITT 1		Värdering av tillgångar och skulder	Artikel 75
	AVSNITT 2		Bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar	Artiklarna 76-86
	AVSNITT 3		Kapitalbas
	Underavsnitt 1		Fastställande av kapitalbasmedel	Artiklarna 87-92
	Underavsnitt 2		Klassificering av kapitalbasmedel	Artiklarna 93-97
	Underavsnitt 3		Krav för medräkning av kapitalbasmedel	Artiklarna 98 och 99

666

				Prop. 2015/16:9
				Bilaga 1
17.12.2009			Europeiska unionens officiella tidning	L 335/15
		SV
	AVSNITT 4		Solvenskapitalkrav
	Underavsnitt 1		Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet med til
			lämpning av standardformeln eller en intern modell	Artiklarna 100-102
	Underavsnitt 2		Standardformel för solvenskapitalkravet	Artiklarna 103-111
	Underavsnitt 3		Solvenskapitalkrav fullständiga och partiella interna model
			ler	Artiklarna 112-127
	AVSNITT 5		Minimikapitalkrav	Artiklarna 128-131
	AVSNITT 6		Placeringar	Artiklarna 132-135
	KAPITEL VII		Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i
			svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler	Artiklarna 136-144
	KAPITEL VIII		Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster
	AVSNITT 1		Etablering av försäkringsföretag	Artiklarna 145-146
	AVSNITT 2		Frihet att tillhandahålla tjänster för försäkringsföretag
	Underavsnitt 1		Allmänna bestämmelser	Artiklarna 147-149
	Underavsnitt 2		Ansvarsförsäkring för motorfordon	Artiklarna 150-152
	AVSNITT 3		Befogenheter för tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten
	Underavsnitt 1		Försäkring	Artiklarna 153-157
	Underavsnitt 2		Återförsäkring	Artikel 158
	AVSNITT 4		Statistik	Artikel 159
	Avsnitt 5		Behandling av avtal som tecknats genom filialer för vilka lik
			vidationsförfaranden inletts	Artiklarna 160-161
	KAPITEL IX		Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller
			återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenska
			pen
	AVSNITT 1		Startande av verksamhet	Artiklarna 162-171
	AVSNITT 2		Återförsäkring	Artiklarna 172-175
	KAPITEL X		Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för
			vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av
			innehav	Artiklarna 176 och 177
	AVDELNING II		SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖR
			SÄKRING
	KAPITEL I		Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring
	AVSNITT 1		Tillämplig lag	Artikel 178
	AVSNITT 2		Obligatorisk försäkring	Artikel 179
	AVSNITT 3		Det allmänna bästa	Artikel 180
	AVSNITT 4		Försäkringsvillkor och premietariffer	Artiklarna 181 och 182

667

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/16		SV	Europeiska unionens officiella tidning	17.12.2009
	AVSNITT 5		Information till försäkringstagarna
	Underavsnitt 1		Skadeförsäkring	Artiklarna 183 och 184
	Underavsnitt 2		Livförsäkring	Artiklarna 185 och 186
	KAPITEL II		Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring
	AVSNITT 1		Allmänna bestämmelser	Artiklarna 187-189
	AVSNITT 2		Koassurans inom gemenskapen	Artiklarna 190-196
	AVSNITT 3		Assistans	Artikel 197
	AVSNITT 4		Rättsskyddsförsäkring	Artiklarna 198-205
	AVSNITT 5		Sjukförsäkring	Artikel 206
	AVSNITT 6		Arbetsskadeförsäkring	Artikel 207
	KAPITEL III		Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring	Artiklarna 208 och 209
	KAPITEL IV		Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring	Artiklarna 210 och 211
	AVDELNING III		TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRE
			TAG SOM INGÅR I EN GRUPP
	KAPITEL I		Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall, tillämpningsom
			råde och nivåer
	AVSNITT 1		Definitioner	Artikel 212
	AVSNITT 2		Tillämpningsområde	Artiklarna 213 och 214
	AVSNITT 3		Nivåer	Artiklarna 215-217
	KAPITEL II		Finansiell ställning
	AVSNITT 1		Solvens på gruppnivå
	Underavsnitt 1		Allmänna bestämmelser	Artiklarna 218 och 219
	Underavsnitt 2		Val av beräkningsmetod och allmänna principer	Artiklarna 220-224
	Underavsnitt 3		Tillämpning av beräkningsmetoderna	Artiklarna 225-229
	Underavsnitt 4		Beräkningsmetoder	Artiklarna 230-234
	Underavsnitt 5		Tillsyn över solvens på gruppnivå för försäkrings- och åter
			försäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings
			holdingbolag	Artikel 235
	Underavsnitt 6		Tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med centrali
			serad riskhantering	Artiklarna 236-243
	AVSNITT 2		Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp	Artiklarna 244 och 245
	AVSNITT 3		Riskhantering och internkontroll	Artikel 246
	KAPITEL III		Åtgärder för att underlätta grupptillsynen	Artiklarna 247-259
	KAPITEL IV		Tredjeländer	Artiklarna 260-264
	KAPITEL V		Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet	Artiklarna 265 och 266

668

				Prop. 2015/16:9
				Bilaga 1
17.12.2009			Europeiska unionens officiella tidning	L 335/17
		SV
	AVDELNING IV		REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV FÖRSÄKRINGSFÖ
			RETAG
	KAPITEL I		Tillämpningsområde och definitioner	Artiklarna 267 och 268
	KAPITEL II		Rekonstruktionsåtgärder	Artiklarna 269-272
	KAPITEL III		Likvidationsförfaranden	Artiklarna 273-284
	KAPITEL IV		Gemensamma bestämmelser	Artiklarna 285-296
	AVDELNING V		ANDRA BESTÄMMELSER	Artiklarna 297-304
	AVDELNING VI		ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
	KAPITEL I		Övergångsbestämmelser
	AVSNITT 1		Försäkring	Artiklarna 305 och 306
	AVSNITT 2		Återförsäkring	Artiklarna 307 och 308
	KAPITEL II		Slutbestämmelser	Artiklarna 309-312
	BILAGA I		SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER
	A.		Klassificering av risker i klasser
	B.		Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en för
			säkringsklass
	BILAGA II		LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER
	BILAGA III		FÖRETAGSFORMER
	A.		Företagsformer för skadeförsäkringsföretag
	B.		Företagsformer för livförsäkringsföretag
	C.		Former för återförsäkringsföretag
	BILAGA IV		STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR)
	1.		Beräkning av det primära solvenskapitalkravet
	2.		Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring
	3.		Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring
	4.		Beräkning av marknadsriskmodulen
	BILAGA V		GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTI
			KEL 159
	BILAGA VI
	Del A		Upphävda direktiv med senare ändringar (enligt artikel 310)
	Del B		Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell
			lagstiftning (som det hänvisas till i artikel 310)
	BILAGA VII		JÄMFÖRELSETABELL

669

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/18

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖVANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING

KAPITEL I

Syfte, tillämpningsområde och definitioner

A v s n i t t 1

S y f t e o c h t i l l ä m p n i n g s o m r å d e

Artikel 1

Syfte

Genom detta direktiv fastställs bestämmelser avseende

1) rätten att inom gemenskapen starta och bedriva självständig direkt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet,

2) tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsgrupper,

3) rekonstruktion och likvidation av direktförsäkringsföretag.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Detta direktiv ska tillämpas på företag som är verksamma med direkt liv- och skadeförsäkring och som är etablerade inom en viss medlemsstat eller som vill etablera sig där.

Det ska också, med undantag av avdelning IV, tillämpas på åter försäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäkringsverk samhet och som är etablerade inom en medlemsstats territorium eller som önskar etablera sig där.

2. När det gäller skadeförsäkringar ska detta direktiv omfatta verksamhet i de klasser som anges i bilaga I del A. I punkt 1 för sta stycket ska med ”skadeförsäkring” även avses verksamhet som utgör assistans för personer som råkar i svårigheter under resa, när de befinner sig utanför sin hemort eller sin stadigvarande bostad. Verksamheten ska bestå i att mot förskottsbetald premie tillhandahålla försäkringstagaren omedelbar hjälp i enlighet med ett avtal som täcker de svårigheter som försäkringstagaren utsätts för på grund av en oförutsedd händelse i de olika fall och under de olika omständigheter som anges i avtalet.

Hjälpen kan bestå av kontanta medel eller serviceförmåner. De senare kan också tillhandahållas med hjälp av försäkringsgivarens egen personal och utrustning.

Assistansverksamhet ska inte täcka fordonsservice, underhåll, uppföljningstjänster eller enbart angivande att assistans tillhanda hålles i egenskap av mellanhand eller tillhandahållande av assis tans i sådan egenskap.

3. När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv omfatta:

a) Följande livförsäkringsverksamheter, när dessa grundar sig på avtal:

i) Livförsäkring som omfattar kapitalförsäkring för livsfall och/eller dödsfall, livförsäkring med återbetalning av erlagda premier, försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående och försäkring som utfaller vid födelsen.

ii)Livräntor.

iii)Tilläggsförsäkring som tecknas för att komplettera liv försäkring, särskilt försäkring mot personskada inklusive arbetsoförmåga, försäkring mot dödsfall på grund av olyckshändelse och försäkring mot invaliditet förorsakad av olyckshändelse eller sjukdom.

iv)Den typ av permanenta, inte uppsägningsbara sjukför säkring som finns i Irland och i Förenade Kungariket.

b) Följande verksamhetsformer, när dessa grundar sig på avtal och i den utsträckning de är föremål för tillsyn av de myn digheter som svarar för tillsynen av privat försäkringsverksamhet:

i) Verksamhet som innebär inrättande av medlemssam manslutningar för gemensam kapitalisering av bidragen och för fördelning av därigenom uppbyggda medel bland de överlevande eller förmånstagare till den avlidne (tontiner).

ii)Verksamhet avseende inlösning (”capital redemption”) grundad på försäkringstekniska beräkningar, som omfat tar förpliktelser med fastställd varaktighet och belopps storlek mot inbetalning av ett engångsbelopp eller fastställda periodiska inbetalningar.

iii)Förvaltning av pensionsfonder som omfattar förvaltning av placeringar, speciellt av tillgångar för täckning av reserverna i de verksamhetsenheter som svarar för betal ningar vid dödsfall, under försäkringstagarnas livstid eller i händelse av nedläggning eller inskränkning av verksamhetskälla.

iv)Verksamhet som avses i led iii, när den är förenad med försäkring för värdesäkring av kapital eller betalning av minimiränta.

v) Verksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag som avses i kapitel 1 avdelning 4 i bok IV av den franska ”Code des assurances”.

670

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/19

c) Verksamhet som relateras till livslängd och som regleras i lag stiftningen rörande socialförsäkring, i den mån som sådan verksamhet bedrivs eller förvaltas på egen risk av livförsäk ringsföretag i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat.

A v s n i t t 2

U n d a n t a g f r å n t i l l ä m p n i n g s o m r å d e t

U n d e r a v s n i t t 1

A l l m ä n t

Artikel 3

Lagfästa system

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3 c sk a detta direktiv inte tillämpas på direkt försäkring som omfattas av ett lagfäst socialförsäkringssystem.

Artikel 4

Undantag från tillämpningsområdet beroende på storlek

1. Utan att det påverkar artikel 3 och artiklarna 5–10 ska detta direktiv inte tillämpas på ett försäkringsbolag som uppfyller samt liga följande villkor:

a) Företagets årligen tecknade bruttopremieinkomster översti ger inte 5 miljoner EUR.

b) Företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto inklusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings avtal och från specialföretag enligt artikel 76, överstiger inte 25 miljoner EUR.

c) Om företaget ingår i en grupp och gruppens totala försäk ringstekniska avsättningar, inklusive de belopp som kan åter vinnas brutto enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 25 miljoner EUR.

d) Företagets verksamhet omfattar inte försäkrings- eller åter försäkringsverksamhet som täcker försäkringsrisker avseende åtagande av ansvar, kredit- och borgensförbindelser, såvida de inte utgör underordnade risker enligt artikel 16.1.

e) Företagets verksamhet omfattar inte återförsäkringsverksam het som överstiger de tecknade bruttopremieinkomsterna med mer än 0,5 miljoner EUR, eller de försäkringstekniska avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag med mer än 2,5 miljoner EUR, eller de tecknade bruttopremieinkomsterna med mer än 10 % eller de försäkringstekniska avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings avtal och från specialföretag med mer än 10 %.

2. Om något av de belopp som anges i punkt 1 överskrids under tre på varandra följande år, ska detta direktiv tillämpas från och med det fjärde året.

3. Genom undantag från punkt 1 ska detta direktiv tillämpas på alla företag som ansöker om auktorisation att bedriva försäkrings- och återförsäkringsverksamhet och vilkas årliga teck nade bruttopremieinkomster eller försäkringstekniska avsätt ningar brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag förväntas överskrida något av de belopp som nämns i punkt 1 inom de följande fem åren.

4. Detta direktiv ska upphöra att gälla för de försäkringsföre tag för vilka tillsynsmyndigheten har fastslagit att samtliga föl jande villkor är uppfyllda:

a) Inget av de tröskelbelopp som nämns i punkt 1 har överskri dits under de föregående tre på varandra följande åren.

b) Inget av de tröskelbelopp som anges i punkt 1 förväntas överskridas inom de följande fem åren.

Så länge det berörda försäkringsföretaget fortsätter att bedriva verksamhet enligt artiklarna 145-149 ska punkt 1 i den här arti keln inte gälla.

5. Punkterna 1 och 4 ska inte hindra något försäkringsföretag från att ansöka om att få, eller att fortsätta att ha, auktorisation enligt detta direktiv.

U n d e r a v s n i t t 2

S k a d e f ö r s ä k r i n g

Artikel 5

Verksamhet

När det gäller skadeförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte gälla följande:

1. Verksamhet avseende ”capital redemption” såsom denna defi nieras i enskilda medlemsstaters lagstiftning.

2. Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidra gen från medlemmarna utgörs av ett fast belopp.

3. Verksamhet som utövas av sammanslutningar som inte är juridiska personer och vars ändamål är att tillhandahålla medlemmarna ömsesidig försäkring utan betalning av pre mier eller upprättande av försäkringstekniska avsättningar.

4. Exportkreditförsäkring för statens räkning eller med statlig garanti eller med staten som försäkringsgivare.

671

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/20	SV	Europeiska unionens officiella tidning	17.12.2009
		Artikel 6	Artikel 7
		Assistans	Ömsesidiga företag

1. Detta direktiv ska inte tillämpas på assistans som uppfyller samtliga följande villkor:

a) Assistans tillhandahålls i händelse av olyckor eller maskinha verier med vägfordon när olyckorna eller maskinhaverierna inträffar inom den medlemsstat där försäkringsgivaren är verksam.

b) Ansvaret för assistansen är begränsat till följande tjänster:

i) Maskinskadeservice på platsen, som i de flesta fall utförs av försäkringsgivaren med hjälp av egen personal och utrustning.

ii)Bortforsling av fordon till närmaste eller lämpligaste ställe där reparation kan utföras och eventuell samtidig transport, normalt med samma färdmedel, av förare och passagerare till närmaste plats från vilken de kan fort sätta sin resa på annat sätt.

iii)Transport av fordonet, om bestämmelser beträffande sådan transport utfärdats av den hemmedlemsstat där försäkringsgivaren är verksam, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller till det ursprung liga resmålet inom samma stat.

c) Assistansen utförs inte av ett företag för vilket bestämmel serna i detta direktiv gäller.

2. I de fall som avses i punkt 1 b i och ii ska villkoret att olyckan eller maskinhaveriet måste ha inträffat inom den med lemsstat där försäkringsgivaren är verksam inte gälla i fall där för månstagaren är medlem i den organisation som är försäkringsgivare, och där maskinskadeservice eller borttransport av fordonet tillhandahålls av en liknande organisation i respek tive land inom ramen för ett ömsesidigt avtal, mot företeende enbart av ett medlemskort och utan att någon tilläggspremie beta las, eller, när det gäller Irland och Förenade kungariket, när assis tansen tillhandahålls av en och samma organisation som är verksam i båda dessa länder.

3. Detta direktiv ska inte gälla för verksamhet som avses i punkt 1 b iii n är olyckan eller maskinhaveriet inträffat i Irland eller Nordirland, när det gäller Förenade kungariket, och fordo net, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, transpor teras till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller till det ursprungliga resmålet inom ettdera av dessa territorier.

4. Detta direktiv ska inte gälla räddningstjänster som utförs av automobilklubben i Luxemburg när olyckan eller maskinhaveriet med ett vägfordon har inträffat utanför Luxemburg, och tjäns terna består i att transportera fordonet, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, till dessa personers hem.

Detta direktiv ska inte gälla ömsesidiga företag som bedriver ska deförsäkringsverksamhet och som med andra ömsesidiga företag har ingått avtal, som omfattar full återförsäkring av ingångna för säkringsavtal eller som innebär att acceptföretaget inträder i det överlåtande företagets förpliktelser enligt försäkringsavtalen. I sådant fall ska acceptföretaget omfattas av bestämmelserna i detta direktiv.

Artikel 8

Institut

Detta direktiv gäller inte nedanstående institut som bedriver ska deförsäkringsverksamhet, såvida inte deras stadgar eller tillämp lig lag ändras med avseende på deras behörighet:

1. I Danmark, Falck Danmark.

2. I Tyskland, följande halvstatliga institut:

a) ”Postbeamtenkrankenkasse”.

b) ”Krankenversorgung der Bundesbahnbeamten”.

3. I Irland, ”Voluntary Health Insurance Board”.

4. I Spanien, ”Consorcio de Compensación de Seguros”.

U n d e r a v s n i t t 3

L i v f ö r s ä k r i n g

Artikel 9

Tjänster och verksamheter

När det gäller livförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte til lämpas på följande:

1. Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidra gen från medlemmarna utgörs av ett fastställt belopp.

2. Verksamhet som bedrivs av andra organisationer än företag som avses i artikel 2, och som har till ändamål att tillhanda hålla förmåner för anställda eller självständiga näringsidkare, som är knutna till ett företag eller grupp av företag eller till en viss bransch eller grupp av branscher, i händelse av döds fall eller överlevnad eller vid nedläggning eller inskränkning av verksamhetskällan, oavsett om de åtaganden som verk samheten omfattar vid varje tillfälle helt motsvaras av de för säkringsmatematiska avsättningarna.

672

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/21

3. Pensionsverksamhet inom sådana pensionsförsäkringsföretag som avses i den finska lagen om pensioner för arbetstagare (TyEL) eller annan finsk lagstiftning på området, under för utsättning att

a) pensionsförsäkringsbolag, som enligt finsk lag redan är skyldiga att ha särskild bokföring och förvaltning för sin pensionsverksamhet, från den 1 januari 1995 bildar sär skilda bolag eller andra rättssubjekt för att bedriva den verksamheten, och

b) de finska myndigheterna på ett icke-diskriminerande sätt tillåter alla medborgare och företag från medlemsstater att enligt finsk lag bedriva sådan verksamhet som anges i artikel 2, och som omfattas av detta undantag, antingen genom ägande eller deltagande i befintliga försäkrings bolag eller bolagsgrupper eller genom bildande av eller deltagande i nya försäkringsbolag eller bolagsgrupper, däribland pensionsförsäkringsbolag.

Artikel 10

Organisationer, företag och institut

Artikel 12

Återförsäkringsföretag som upphör med sin verksamhet

1. Återförsäkringsföretag som senast den 10 december 2007 har upphört med att teckna nya återförsäkringsavtal och uteslu tande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verk samhet ska inte omfattas av detta direktiv.

2. Medlemsstaterna ska upprätta förteckningar över de återför säkringsföretag som berörs och överlämna dessa förteckningar till alla övriga medlemsstater.

A v s n i t t 3

D e f i n i t i o n e r

Artikel 13

Definitioner

När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv inte tillämpas på följande organisationer, företag och institut:

1. Organisationer som tillhandahåller försäkringsförmåner endast vid dödsfall och där storleken av förmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravningskostnaden för en avliden eller där förmånerna utgår genom serviceförmåner.

2. ”Versorgungsverband deutscher Wirtschaftsorganisationen” i Tyskland, såvida inte dess stadgar ändras med avseende på omfattningen av dess behörighet.

3. ”Consorcio de Compensación de Seguros” i Spanien, såvida inte dess stadgar ändras vad avser omfattningen av dess verk samhet eller behörighet.

U n d e r a v s n i t t 4

Å t e r f ö r s ä k r i n g

Artikel 11

Återförsäkring

När det gäller återförsäkring ska detta direktiv inte tillämpas på sådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo garan teras av en medlemsstats regering, när denna regering av skäl som är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkrings givare i sista hand, inbegripet under omständigheter när detta krävs på grund av att situationen på marknaden gör det i prakti ken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärs mässiga grunder.

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. försäkringsföretag: ett företag som tillhandahåller direkt liv- eller skadeförsäkring och som har fått auktorisation enligt artikel 14.

2. captivebolag för försäkring: ett försäkringsföretag som ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett icke- finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda försäkrings skydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är en del av.

3. försäkringsföretag i tredjeland: ett företag som, om dess huvud kontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auktorisa tion för ett försäkringsföretag i enlighet med artikel 14.

4. återförsäkringsföretag: ett företag som har fått auktorisation enligt artikel 14 för att bedriva återförsäkringsverksamhet.

5. captivebolag för återförsäkring: ett återförsäkringsföretag som ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett icke- finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda återförsäk ringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är en del av.

673

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

6. återförsäkringsföretag i tredjeland: ett företag som, om dess huvudkontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auk torisation för ett återförsäkringsföretag i enlighet med artikel 14.

7. återförsäkring: något av följande:

a) Den verksamhet som består i att överta risker som över låts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.

b) När det gäller den grupp av samverkande försäkringsgi vare som uppträder under namnet Lloyd’s: verksamhet som består i att ett annat försäkrings- eller återförsäk ringsföretag än Lloyd’s övertar risker som överlåts av en medlem av Lloyd’s.

8. hemmedlemsstat: något av följande:

a) Vid skadeförsäkring: den medlemsstat där det försäk ringsföretag som försäkrar risken har sitt huvudkontor,

b) Vid livförsäkring: den medlemsstat där det försäkrings företag som svarar för åtagandet har sitt huvudkontor.

c) Vid återförsäkring: den medlemsstat där återförsäkrings företaget har sitt huvudkontor.

9. värdmedlemsstat: den medlemsstat, annan än hemmedlemssta ten, där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en filial eller tillhandahåller tjänster. För livförsäkring och ska deförsäkring avses med den medlemsstat som tillhandahåller tjänster medlemsstaten för åtagandet eller medlemsstaten där risken är belägen, när åtagandet eller risken täcks av ett för säkringsföretag eller en filial i en annan medlemsstat.

10. tillsynsmyndighet: den eller de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva till syn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

11. filial: en agentur eller en filial till ett försäkrings- eller återför säkringsföretag som är belägen i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten.

12. etableringsställe: ett företags huvudkontor eller någon av dess filialer.

13. medlemsstat där risken är belägen: något av följande:

a) Den medlemsstat i vilken egendomen är belägen, när försäkringen avser antingen byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks av samma försäkring.

b) Den medlemsstat där registrering skett, när försäkringen avser fordon av något slag.

c) Den medlemsstat där försäkringstagaren tecknat försäk ring, när försäkringen har en giltighetstid av fyra måna der eller mindre och omfattar rese- eller semesterrisker, oberoende av försäkringsklass.

d) I alla fall som inte uttryckligen täcks av leden a, b eller c, den medlemsstat där något av följande är beläget:

i) Försäkringstagarens stadigvarande bostad eller

ii)om försäkringstagaren är en juridisk person, denne försäkringstagares etableringsställe för vilket avtalet gäller.

14. medlemsstat för åtagandet: den medlemsstat där något av föl jande är beläget:

a) Försäkringstagarens stadigvarande bostad.

b) Om försäkringstagaren är en juridisk person, denne för säkringstagares etableringsställe för vilket avtalet gäller.

15. moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.

16. dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG, inbegripet dotterföretag till sådana företag.

17. nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom kontroll, eller ägarin tresse, eller en situation där två eller flera fysiska eller juri diska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till en och samma person.

18. kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotter företag enligt vad som anges i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag.

674

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/23

19. transaktion inom gruppen: en transaktion där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag direkt eller indirekt förlitar sig på ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller juridisk person som har en nära koppling till företag inom denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en betalning eller inte.

20. ägarintresse: ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

21. kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt infly tande över ledningen av företaget.

22. reglerad marknad: något av följande:

a) Vad gäller en marknad belägen i en medlemsstat: en reg lerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.14 i direk tiv 2004/39/EG.

b) Vad gäller en marknad belägen i tredjeland: en finansiell marknad som uppfyller följande villkor:

i) Den är godkänd av försäkringsföretagets hemmed lemsstat och uppfyller krav som är jämförbara med kraven i direktiv 2004/39/EG.

ii)De finansiella instrument som omsätts på denna marknad är av en kvalitet som är jämförbar med kvaliteten hos de instrument som omsätts på den reglerade marknaden, eller de reglerade markna derna, i hemmedlemsstaten.

23. nationell byrå: en sådan nationell försäkringsbyrå som definie ras i artikel 1.3 i direktiv 72/166/EEG.

24. nationell garantifond: ett sådant organ som avses i artikel 1.4 i direktiv 84/5/EEG.

25. finansiellt företag: någon av följande enheter:

a) Ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag som tillhandahåller tjänster anknutna till bankverksam het enligt definitionen i artikel 4.1, 4.5 och 4.21 i direk tiv 2006/48/EG.

b) Försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäk

ringsholdingbolag i den mening som avses i arti kel 212.1 f.

c) Ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG.

d) Ett blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG;

26. specialföretag: ett företag, annat än ett befintligt försäkrings- eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett eget bolag eller ej, som övertar risker från försäkrings- eller återförsäk ringsföretag och till fullo finansierar sin exponering för sådana risker genom inkomster från emissioner av skulde brev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetal ningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån eller en sådan finansieringsmekanism är efterställda ett sådant företags återförsäkringsskyldigheter.

27. stora risker:

a) risker som anges i klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i del A

ibilaga I.

b) risker som anges i klasserna 14 och 15 i del A i bilaga I,

ifall då försäkringstagaren yrkesmässigt bedriver indu striell eller kommersiell verksamhet eller är verksam i något av de fria yrkena, och riskerna avser sådan verksamhet.

c) risker som anges i klasserna 3, 8, 9, 10, 13 och 16 i del A i bilaga I, om försäkringstagaren överskrider gränserna för åtminstone två av följande kriterier:

i) Balansomslutning: 6,2 miljoner EUR i tillgångar.

ii)Nettoomsättning: 12,8 miljoner EUR i den mening som avses i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördra get om årsbokslut i vissa typer av bolag (1).

iii)Genomsnittligen 250 anställda under räkenskapsåret.

Ifall försäkringstagaren tillhör en företagsgrupp för vilken det upprättas sammanställd redovisning enligt direktiv 83/349/EEG ska den sammanställda redovisningen ligga till grund för tillämpning av de kriterier som anges i första stycket led c.

Medlemsstaterna får till den i första stycket led c beskrivna riskkategorin hänföra sådana risker som försäkras av yrkes sammanslutningar, samriskföretag (”joint ventures”) eller till fälliga sammanslutningar.

28. uppdragsavtal: en överenskommelse i någon form mellan ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och en tjänsteleve rantör, oavsett om denne står under tillsyn eller ej, enligt vil ken tjänsteleverantören utför en process, tjänst eller verksamhet, direkt eller genom underentreprenad, som annars skulle ha utförts av försäkrings- eller återförsäkrings företaget självt.

(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

675

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/24

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

29. funktion: inom ett företagsstyrningssystem, intern kapacitet att utföra konkreta uppgifter; ett företagsstyrningssystem inbegriper riskhanteringsfunktionen, funktionen för regelef terlevnad, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen.

30. teckningsrisk: risken för förlust eller negativ förändring avse ende försäkringsförpliktelsens värde till följd av felaktiga tariffer och antaganden om avsättningar.

31. marknadsrisk: risken för förlust eller negativ förändring avse ende den finansiella ställningen som direkt eller indirekt orsa kas av svängningar i nivån eller volatiliteten när det gäller marknadspriserna för tillgångar, skulder och finansiella instrument.

32. kreditrisk: risken för förlust eller negativ förändring avseende den finansiella ställningen till följd av svängningar i kredit värdigheten hos emittenter, motparter och gäldenärer för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerade i form av motparts- eller spreadrisker eller koncentrationer av marknadsrisker.

33. operativ risk: risken för förlust till följd av att interna rutiner visat sig otillräckliga eller fallerat, orsakad av personal eller system eller av externa händelser

34. likviditetsrisk: risken för att försäkrings- och återförsäkrings företag inte kan avyttra placeringar och andra tillgångar för att uppfylla sina finansiella åtaganden när de förfaller till betalning.

35. koncentrationsrisk: varje riskexponering som kan leda till en förlust som är så stor att den kan hota ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvens eller finansiella ställning.

36. riskreduceringstekniker: varje teknik som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att överföra vissa eller samtliga risker som de är exponerade för till någon annan part.

37. diversifieringseffekter: reducering av riskexponeringen för försäkrings- och återförsäkringsföretag och -grupper till följd av att de diversifierar sin verksamhet, eftersom ett negativt resultat i fråga om en risk kan kompenseras av ett gynnsam mare resultat när det gäller en annan risk, om dessa risker inte är fullständigt korrelerade.

38. prognostiserad sannolikhetsfördelning: en matematisk funktion som anger ett värde för sannolikheten av att en omfattande uppsättning av sinsemellan ömsesidigt uteslutande kom mande händelser kommer att förverkligas.

39. riskmått: en matematisk funktion som tilldelar ett penningbe lopp till en given prognostiserad sannolikhetsfördelning och som ökar monotont med risknivån för den exponering som ligger till grund för sannolikhetsfördelningen.

KAPITEL II

Startande av verksamhet

Artikel 14

Auktorisationsprincipen

1. Auktorisation ska krävas för att starta direkt försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv.

2. Följande företag ska ansöka om sådan auktorisation som avses i punkt 1 hos tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten:

a) Varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna medlemsstats territorium.

b) Varje försäkringsföretag som, efter att ha beviljats auktorisa tion enligt punkt 1, önskar utvidga sin verksamhet till en hel försäkringsklass eller till andra klasser än de för vilka det redan är auktoriserat.

Artikel 15

Auktorisationens räckvidd

1. En auktorisation enligt artikel14 ska gälla inom hela gemen skapen. Den ska ge försäkrings- och återförsäkringsföretag rätt att bedriva verksamhet där, varvid auktorisationen även ska omfatta etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster.

2. En auktorisation enligt artikel 14 ska beviljas för en viss klass av direktförsäkringar som förtecknas i del A i bilaga I eller i bilaga II. Den ska omfatta hela försäkringsklassen, såvida inte sökanden önskar försäkra endast vissa risker inom försäkringsklassen.

Risker i en viss klass får inte ingå i annan klass annat än i fall som anges i artikel 16.

Auktorisation får beviljas för verksamhet i två eller flera klasser om en medlemsstats nationella lagstiftning medger att verksam het i dessa klasser bedrivs samtidigt.

3. När det gäller skadeförsäkringar får medlemsstaterna bevilja auktorisation för de grupper av klasser som anges i del B i bilaga I.

Tillsynsmyndigheterna får begränsa den begärda auktorisationen för en försäkringsklass till sådan verksamhet som anges i den verksamhetsplan som avses i artikel 23.

4. Företag för vilka detta direktiv gäller får bedriva sådan assis tans som avses i artikel 6 endast om de beviljats auktorisation för klass 18 i del A i bilaga I, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 16.1. I sådant fall ska detta direktiv gälla för sådan verksamhet.

676

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/25

5. När det gäller återförsäkring ska auktorisation beviljas för återförsäkringsverksamhet på skadeförsäkrings- eller livförsäk ringsområdet eller för alla slag av återförsäkringsverksamhet.

Ansökan om auktorisation ska behandlas med beaktande av den verksamhetsplan som ska läggas fram enligt artikel 18.1 c och av uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den med lemsstat i vilken auktorisationen söks.

Artikel 18

Villkor för auktorisation

1. Hemmedlemsstaterna ska kräva att varje företag som ansö ker om auktorisation ska,

Artikel 16

Underordnade risker

1. Ett försäkringsföretag som beviljats auktorisation för en huvudrisk tillhörande en viss klass eller grupp av klasser enligt bilaga I får också försäkra risker som ingår i en annan klass utan att särskild auktorisation erfordras för dessa risker, förutsatt att riskerna uppfyller samtliga nedanstående villkor:

a) De hör samman med huvudrisken.

b) De avser det försäkringsobjekt som skyddas mot huvudrisken.

c) De täcks av det försäkringsavtal som omfattar huvudrisken.

2. Genom undantag från punkt 1 får sådana risker som ingår i klasserna 14, 15 och 17 under del A i bilaga I inte betraktas som underordnade risker till andra klasser.

Dock får rättsskyddsförsäkring enligt klass 17 betraktas som en underordnad risk till klass 18, när de villkor som anges i punkt 1 samt ett av följande villkor är uppfyllda:

a) Huvudrisken hänför sig uteslutande till assistans för perso ner som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse utanför sin hemort eller sin stadigvarande bostad.

b) Försäkringen avser tvister eller risker som härrör från eller har samband med användning av havsgående fartyg.

Artikel 17

Företagsform för försäkrings- och återförsäkringsföretag

a) när det gäller försäkringsföretag, begränsa sin verksamhet till försäkringsområdet och verksamhet som är direkt anknuten till detta område med uteslutande av all annan affärsverksamhet,

b) när det gäller återförsäkringsföretag, begränsa sin verksam het till återförsäkring och därmed sammanhängande verk samhet; i detta krav kan inrymmas en holdingbolagsfunktion och verksamheter som avser verksamheter inom den finan siella sektorn i den mening som avses i artikel 2.8 i direktiv

2002/87/EG,

c) förete en verksamhetsplan i enlighet med artikel 23,

d) ha medräkningsbart primärkapital som täcker den absolut lägsta nivå på minimikapitalkravet som föreskrivs i arti kel 129.1 d,

e) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna ha en medräkningsbar kapitalbas som täcker solvenskapital kravet enligt artikel 100,

f) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna ha medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapi talkravet enligt artikel 128,

g) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna följa det företagsstyrningssystem som avses i kapitel IV avsnitt 2,

1. Hemmedlemsstaten ska föreskriva att företag som ansöker om auktorisation enligt artikel 14 ska anta någon av de företags former som anges i bilaga III.

2. Medlemsstaterna får också etablera företag i en form som föreskrivs i gällande offentligrättslig lagstiftning, förutsatt att ändamålet för deras verksamhet är försäkrings- eller återförsäk ringsverksamhet på villkor som motsvarar dem som gäller före tag som omfattas av privaträttslig lagstiftning.

3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder beträffande kompletteringar av de företagsformer som anges i bilaga III.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

h) när det gäller skadeförsäkring, meddela namn och adress på alla skaderegleringsrepresentanter som utses i enlighet med artikel 4 i direktiv 2000/26/EG i varje medlemsstat utom i den medlemsstat där auktorisationen söks, om de risker som ska täckas klassificeras i klass 10 under del A i bilaga I till det här direktivet, med undantag för fraktförares ansvar.

2. Ett försäkringsföretag, som ansöker om auktorisation att utvidga sin verksamhet till andraklasser eller att utvidga en auk torisation som endast täcker vissa risker inom en försäkringsklass, ska förete en verksamhetsplan enligt artikel 23.

Företaget ska dessutom kunna visa att det har en medräkningsbar kapitalbas som täcker de solvens- och minimikapitalkrav som föreskrivs i artikel 100 första stycket och artikel 128.

677

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/26

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett för säkringsföretag som bedriver livförsäkringsverksamhet och söker auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt verksamhetsom råde till någon eller några av de försäkringsrisker som avses i klas serna 1 eller 2 i del A i bilaga I visa att det:

a) innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkrings företag och för skadeförsäkringsföretag som anges i arti kel 129.1 d,

b) förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella minimikrav som avses i artikel 74.3.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett för säkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet avse ende försäkringsrisker som anges i klasserna 1 eller 2 i del A i bilaga I och söker auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt verksamhetsområde till livförsäkringsrisker visa att det:

a) innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkrings företag och för skadeförsäkringsföretag som anges i arti kel 129.1 d,

b) förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella minimikrav som avses i artikel 74.3.

Artikel 19

Nära förbindelser

Om det finns nära förbindelser mellan försäkrings- eller återför säkringsföretaget och andra fysiska eller juridiska personer ska till synsmyndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn.

Tillsynsmyndigheterna ska vägra auktorisation om lagar eller andra författningar i ett tredjeland, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka försäkrings- eller åter försäkringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid til lämpningen av dessa författningar, hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn.

Tillsynsmyndigheterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de fortlöpande ska kunna övervaka att bestämmelserna i första stycket efterlevs.

Artikel 20

Försäkringsföretags och återförsäkringsföretags huvudkontor

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsfö retags huvudkontor ska vara belägna i samma medlemsstat som deras stadgeenliga säten.

Artikel 21

Försäkringsvillkor och premietariffer

1. Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller regelbunden underrättelse om allmänna och särskilda försäk ringsvillkor, premietariffer, försäkringstekniska grunder som sär skilt använts för beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som företaget avser att använda i sina mellanhavan den med försäkringstagare eller cedent- eller retrocedentföretag.

För livförsäkringar och uteslutande i syfte att kontrollera efterlev naden av nationella bestämmelser rörande försäkringsmatema tiska principer, får hemmedlemsstaten dock kräva regelbunden underrättelse om de försäkringstekniska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar. Detta krav ska inte utgöra en förutsättning för att ett livförsäk ringsföretag ska beviljas auktorisation.

2. Medlemsstaterna ska inte upprätthålla eller införa system med förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem.

3. Medlemsstaterna får kräva att företag, som söker eller har beviljats auktorisation för klass 18 i del A i bilaga I, ska genomgå kontroller beträffande sina direkta och indirekta resurser i fråga om personal och utrustning som bl.a. omfattar den medicinska personalens kvalifikationer och kvaliteten på den utrustning som dessa företag förfogar över för att utföra de åtaganden som sam manhänger med den klassen.

4. Medlemsstaterna får upprätthålla eller införa lagar och andra författningar som föreskriver godkännande av stiftelseur kund och bolagsordning samt att alla andra handlingar som krävs för normal tillsyn ska företes.

Artikel 22

Marknadens ekonomiska behov

Medlemsstaterna får inte kräva att en ansökan om auktorisation ska behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov.

Artikel 23

Verksamhetsplan

1. Den verksamhetsplan som avses i artikel 18.1 c ska inne hålla uppgifter eller dokumentation om följande:

a) Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget avser att täcka.

b) De slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkringsföre taget avser att avtala om med cedentföretag.

c) Grundprinciperna för återförsäkring och retrocession.

678

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/27

d) De poster i primärkapitalet som motsvarar den lägsta nivån på minimikapitalkravet.

e) Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner; för ändamålet avsatta medel och, om de risker som ska täckas klassificeras enligt klass 18 i del A i bilaga I, de resurser som står till för säkringsföretagets förfogande för tillhandahållande av den utlovade assistansen.

2. Utöver de krav som anges i punkt 1 ska planen, beträffande de tre första räkenskapsåren, omfatta följande:

a) En prognos för balansräkningen.

b) Skattningar av det framtida solvenskapitalkravet enligt kapi tel VI avsnitt 4 underavsnitt 1 som utarbetats på grundval av den prognos för balansräkningen som avses i led a samt den beräkningsmetod som använts för denna skattning.

c) Skattningar av det framtida minimikapitalkravet enligt artik larna 128 och 129 som utarbetats på grundval av den prog nos för balansräkningen som avses i led a samt den beräkningsmetod som använts för denna skattning.

d) Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och solvenskapitalkrav.

e) När det gäller skadeförsäkring och återförsäkring även följande:

i) Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskost nader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.

ii)Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall.

f) När det gäller livförsäkring ska även en detaljerad prognos lämnas över intäkter och kostnader avseende direkt försäk ring samt mottagen och avgiven återförsäkring.

Artikel 24

Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav

1. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska inte bevilja ett företag auktorisation för försäkrings- eller återförsäkringsverk samhet förrän de har fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indi rekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav.

Dessa myndigheter ska vägra auktorisation om de, med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, bedömer att kompeten sen hos aktieägare eller medlemmar inte är tillfredsställande.

2. Vid tillämpning av punkt 1 i ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direk tiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars vär depapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (1) samt villkoren för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet.

Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens förvaltning och dels avyttras inom ett år efter förvärvet.

Artikel 25

Avslag på auktorisationsansökan

Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation ska åtföl jas av en närmare motivering som ska tillställas det berörda företaget.

Varje medlemsstat ska se till att ett beslut om avslag på en ansö kan om auktorisation kan prövas i domstol.

Sådan rätt till domstolsprövning ska även finnas i de fall där till synsmyndigheterna inte behandlat en ansökan om auktorisation inom sex månader från den dag då ansökan mottogs.

Artikel 26

Samråd med myndigheter i andra medlemsstater

1. Samråd med tillsynsmyndigheterna i någon av de andra berörda medlemsstaterna ska genomföras innan auktorisation beviljas för något av följande företag:

a) Dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.

b) Dotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.

c) Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.

(1) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

679

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/28

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Samråd med de myndigheter i en berörd medlemsstat som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföre tag ska genomföras innan auktorisation beviljas för något av föl jande försäkrings- eller återförsäkringsföretag:

a) Dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

b) Dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

c) Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett kredit institut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

3. De relevanta myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 ska samråda med varandra särskilt när de bedömer lämpligheten hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner och som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp.

De ska till varandra överlämna alla de uppgifter om lämpligheten hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner, som är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisa tion samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksamhetsvillkor.

KAPITEL III

Tillsynsmyndigheter och allmänna regler

Artikel 27

Tillsynens huvudsyfte

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har till gång till de medel som krävs, och att de har relevant expertkom petens, kapacitet och mandat för att uppnå tillsynens huvudsyfte, nämligen skyddet av försäkrings- och förmånstagare.

Artikel 28

Finansiell stabilitet och procyklikalitet

Utan att det påverkar huvudsyftet med tillsynen enligt artikel 27, ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna vid utövan det av sina allmänna uppgifter tar vederbörlig hänsyn till de potentiella effekter som deras beslut kan komma att få för de berörda finanssystemens stabilitet i Europeiska unionen, särskilt i krissituationer, med hänsyn till den information som finns till gänglig vid tillfället i fråga.

I tider av exceptionella rörelser på finansmarknaderna ska tillsyns myndigheterna ta hänsyn till de potentiellt procykliska effekterna av sina åtgärder.

Artikel 29

Allmänna principer för tillsynen

1. Tillsynen ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod. Den ska innefatta kontinuerlig kontroll av att försäkrings- och återförsäkringsverksamheten fungerar korrekt och att försäkrings- och återförsäkringsföretagen iakttar gällande tillsynsregler.

2. Tillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inne fatta en lämplig blandning av åtgärder på distans och inspektio ner på plats.

3. Medlemsstaterna ska se till att kraven i detta direktiv tilläm pas på ett sätt som står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet.

4. Kommissionen ska se till att genomförandeåtgärderna beak tar proportionalitetsprincipen så att detta direktiv tillämpas pro portionerligt, särskilt när det gäller mycket små försäkringsföretag.

Artikel 30

Tillsynsmyndigheter och tillsynens omfattning

1. Hemmedlemsstaten är ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag, inbegripet den del av verksamheten som företagen bedriver genom filial eller med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster.

2. Finansiell tillsyn enligt punkt 1 ska omfatta kontroll avse ende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet, inbegripet dess solvens och upprättande av försäkringstekniska avsättningar, dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas, enligt de regler som medlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmel ser som har antagits på gemenskapsnivå.

Om det berörda försäkringsföretaget har auktorisation att för säkra risker som förts till försäkringsklass 18 i del A i bilaga I ska tillsynen utvidgas till att gälla kontroll av de resurser i tekniskt avseende som försäkringsföretaget förfogar över för att kunna utföra den assistans som det har åtagit sig att lämna, om hemmed lemsstatens lagstiftning föreskriver kontroll av sådana resurser.

680

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/29

3. Om tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet eller, när det gäller återförsäkringsföretag, i värdmedlemsstaten har anledning att anta att verksamheten i ett försäkrings- eller återförsäkringsföre tag kan påverka dess finansiella sundhet, ska de informera tillsyns myndigheterna i detta företags hemmedlemsstat.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska avgöra om före taget följer de stabilitetsprinciper som fastställs genom detta direktiv.

Artikel 31

Överblickbarhet och ansvar

1. Tillsynsmyndigheterna ska utföra sina uppgifter på ett över blickbart sätt med tydlig ansvarsfördelning och vederbörlig hän syn till skyddet av konfidentiell information.

2. Medlemsstaterna ska se till att följande information offentliggörs:

a) Texterna till lagar och andra författningar samt allmänna väg ledningar på försäkringsrättens område.

b) De allmänna kriterier och metoder, inklusive de verktyg som utvecklats i enlighet med artikel 34.4, som tillämpas vid den samlade tillsynsbedömningen enligt artikel 36.

c) Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av til lämpningen av stabilitetsregelverket.

d) Hur devalmöjligheter som ges genom detta direktiv utnyttjas.

e) Tillsynens syften och dess huvudsakliga funktioner och verksamhetsformer.

De uppgifter som offentliggörs enligt första stycket ska vara till räckliga som underlag för en jämförelse mellan de metoder som används av tillsynsmyndigheterna i de olika medlemsstaterna.

Offentliggörandena ska utformas enligt ett gemensamt format och uppdateras regelbundet. Den information som det hänvisas till första stycket leden a–e ska finnas tillgänglig i varje medlems stat på en och samma webbplats.

3. Medlemsstaterna ska föreskriva överblickbara rutiner för tillsättande och avsked av ledamöter i tillsynsmyndigheternas sty relser och verkställande organ.

4. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för punkt 2 med närmare uppgifter om de centrala aspekter för vilka aggre gerade statistiska uppgifter ska offentliggöras och om format, struktur, innehållsförteckningar och publiceringsdatum för dessa offentliggöranden.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Artikel 32

Förbud mot vägran att godkänna återförsäkrings- och retrocessionsavtal

1. Ett försäkringsföretags hemmedlemsstat får inte vägra att godkänna ett återförsäkringsavtal som ingåtts med ett återförsäk ringsföretag eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlig het med artikel 14 av sk äl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser.

2. Återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat får inte motsätta sig ett retrocessionsavtal som företaget ingått med ett

återförsäkrings- eller försäkringsföretag som är auktoriserat enligt artikel 14 av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det

återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser.

Artikel 33

Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat

Medlemsstaterna ska föreskriva att, i de fall då ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlemsstat utövar verksamhet genom filial, tillsynsmyndigheterna i hemmed lemsstaten får, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, själva eller genom därför utsedda ombud på plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finan siella tillsynen över företaget.

Myndigheterna i den berörda värdmedlemsstaten får medverka i sådana kontroller.

Artikel 34

Allmänna tillsynsbefogenheter

1. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har befogenheter att vidta förebyggande och korrigerande åtgärder för att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag följer lagar och andra författningar i varje medlemsstat.

2. Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vidta alla åtgärder som krävs – när så är lämpligt, även av administrativ eller finansiell natur – som rör försäkrings- eller återförsäkringsföretag och medlemmar av deras förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.

681

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/30

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att kräva in alla uppgifter som är nödvändiga för att utöva tillsyn enligt artikel 35.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att, när så är lämpligt och nödvändigt, utöver reg lerna för beräkning av solvenskapitalkravet utarbeta kvantitativa redskap för att som ett led i den samlade tillsynsbedömningen analysera försäkrings- och återförsäkringsföretags förmåga att hantera möjliga händelser eller framtida förändringar av de eko nomiska förhållandena som skulle kunna påverka deras samlade finansiella ställning negativt. Tillsynsmyndigheterna ska ha befo genhet att kräva att företagen genomför sådana bedömningar.

5. Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att göra under sökningar på plats i försäkrings- och återförsäkringsföretags lokaler.

6. Tillsynsmyndigheterna ska utöva sina befogenheter inom rimlig tid och på ett proportionerligt sätt.

7. De befogenheter beträffande försäkrings- och återförsäk ringsföretag som avses i punkterna 1–5 ska även gälla verksam heter i dessa företag som omfattas av uppdragsavtal.

8. De åtgärder som anges i punkterna1–5och7ska, vid behov och när så är lämpligt, genomdrivas på rättslig väg.

Artikel 35

Uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna

1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. Dessa uppgifter ska minst omfatta vad som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i artikel 36:

a) Bedömningen av företagens företagsstyrningssystem, den verksamhet de bedriver, de värderingsprinciper som tilläm pas i solvenssammanhang, de risker företagen står inför och deras system för att hantera dessa samt, i fråga om kapital, struktur, behov och planering.

b) Beslut som framstår som påkallade till följd av vad som fram kommit när myndigheterna utövat sina tillsynsrättigheter och -skyldigheter.

2. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter:

a) Att fastställa art, omfattning och format för de uppgifter som avses i punkt 1 och som de kräver att försäkrings- och åter försäkringsföretag ska lämna vid följande tillfällen:

i) Med i förväg fastställd periodicitet.

ii)När i förväg definierade händelser inträffar.

iii)Under undersökningar som gäller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags situation.

b) Att kräva in alla uppgifter om avtal som innehas av förmed lare eller ingåtts med tredje man.

c) Att begära information från externa experter, t.ex. revisorer och aktuarier.

3. De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 sk a omfatta följande:

a) Kvalitativa eller kvantitativa inslag, eller lämplig kombination av sådana.

b) Historiska, aktuella eller framåtblickande inslag, eller lämplig kombination av sådana.

c) Uppgifter från interna eller externa källor, eller lämplig kom bination av sådana.

4. De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska stå i över ensstämmelse med följande principer:

a) De ska stå i proportion till arten, omfattningen och kom plexiteten av det berörda företagets verksamhet, särskilt de inneboende riskerna med denna verksamhet.

b) De ska vara tillgängliga, fullständiga i varje väsentligt hänse ende, jämförbara och konsekvent utformade över tiden.

c) De ska vara relevanta, tillförlitliga och förståeliga.

5. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i punkterna 1–4 och ett styrdokument som godkänts av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och som säkerställer att de lämnade uppgifterna hela tiden motsvarar kraven.

6. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att när mare specificera de uppgifter som avses i punkterna 1–4 i syfte att nå en lämplig grad av enhetlighet i rapporteringen till tillsynsorganen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Artikel 36

Tillsynens granskningsprocess

1. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna gran skar och utvärderar de strategier, processer och rapporteringsru tiner som försäkrings- och återförsäkringsföretagen har inrättat för att följa de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.

682

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/31

Denna granskning och utvärdering ska omfatta bedömningar av kvalitativa krav med avseende på systemet för företagsstyrning, av de risker som de berörda företagen står - eller kan komma att stäl las – inför och av företagens förutsättningar för att kunna bedöma dessa risker med beaktande av de rådande förhållandena i den miljö där de verkar.

2. Tillsynsmyndigheterna ska särskilt granska och utvärdera att bestämmelserna om följande efterlevs:

a) Företagsstyrningssystem, inklusive egen risk- och solvensbe dömning, enligt kapitel IV avsnitt 2.

b) Försäkringstekniska avsättningar enligt kapitel VI avsnitt 2.

c) Kapitalkrav enligt kapitel VI avsnitten 4 och 5.

d) Placeringsregler enligt kapitel VI avsnitt 6.

e) Kapitalbasens kvalitet och kvantitet enligt kapitel VI avsnitt 3.

f) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget använder en fullständig eller partiell intern modell: kontinuerligt uppfyl lande av kraven på fullständiga och partiella interna model ler i kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.

3. Tillsynsmyndigheterna ska ha inrättat lämpliga kontrollred skap för att kunna påvisa försämringar av den finansiella ställ ningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag och följa upp insatserna för att åtgärda sådana försämringar.

4. Tillsynsmyndigheterna ska bedöma om försäkrings- och återförsäkringsföretagen har utvecklat tillfredsställande metoder och praxis för att påvisa möjliga händelser eller framtida föränd ringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka den samlade ekonomiska ställningen negativt i de företag som berörs.

Tillsynsmyndigheterna ska bedöma företagens förmåga att stå emot sådana möjliga händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska förhållandena.

5. Tillsynsmyndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag åtgärdar svag heter eller brister som påvisats i den samlade tillsynsbedömningen.

6. De granskningar, utvärderingar och bedömningar som avses i punkterna 1, 2 och 4 ska genomföras regelbundet.

Tillsynsmyndigheterna ska fastställa en minsta frekvens och omfattning för dessa granskningar, utvärderingar och bedöm ningar med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet.

Artikel 37

Kapitaltillägg

1. Efter den samlade tillsynsbedömningen får tillsynsmyndig heterna i särskilda fall genom ett motiverat beslut fastställa ett krav på kapitaltillägg för ett försäkrings- eller återförsäkringsföre tag. Denna möjlighet ska endast kunna utnyttjas i följande fall:

a) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat med standardformeln i överensstämmelse med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2, och

i) kravet på att använda en intern modell enligt artikel 119 är olämpligt eller har visat sig ineffektivt, eller

ii)en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas i enlighet med artikel 119.

b) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat enligt en fullständig eller partiell intern modell i överensstämmelse med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3, på grund av att vissa kvantifierbara risker inte beaktas i tillräck lig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid anpassa modellen så att den bättre ger uttryck för den före liggande riskprofilen.

c) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags företagsstyrningssystem avviker väsentligt från de normer som fastställs genom kapitel IV avsnitt 2, att dessa avvikelser medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som det är – eller kan komma att bli – exponerat för och att det är osannolikt att bristerna kan korrigeras inom skälig tid endast genom insats av andra åtgärder.

2. I de fall som anges i punkt 1 a och b sk a kapitaltillägget beräknas så att det säkerställs att företaget uppfyller kraven i artikel 101.3.

I de fall som beskrivs under punkt 1 c ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund av de brister som föranledde tillsynsmyndigheten att besluta om kapitaltillägg.

3. I de fall som anges i punkt 1 b och c ska tillsynsmyndighe ten se till att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget vidtar alla ansträngningar för att avhjälpa de risker som ledde till föreläggan det av ett krav på kapitaltillägg.

4. Tillsynsmyndigheten ska granska det krav på kapitaltillägg som avses i punkt 1 minst en gång om året och upphäva det när företaget har avhjälpt de brister som ledde till föreläggandet.

683

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/32

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

5. Det icke-tillfredsställande solvenskapitalkravet ska ersättas med samma solvenskapitalkrav plus det kapitaltillägg som förelagts.

Utan hinder av punkt 1 ska solvenskapitalkravet inte innefatta det kapitaltillägg som förelagts i enlighet med punkt 1 c för beräk ning av den riskmarginal som anges i artikel 77.5.

6. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter ligare specificera de omständigheter under vilka ett krav på kapi taltillägg kan föreläggas och metoderna för b eräkningen av ett sådant krav.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Artikel 38

Tillsyn över funktioner och verksamheter som omfattas av uppdragsavtal

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 49 ska med lemsstaterna se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande en funktion eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet vidtar de åtgärder som krävs för att garantera att följande villkor uppfylls:

a) Tjänsteleverantören ska samarbeta med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyndigheter avseende de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.

b) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen, deras revisorer och tillsynsmyndigheterna ska ha faktisk tillgång till uppgif ter som rör de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.

c) Tillsynsmyndigheterna ska ha faktiskt tillträde till tjänstele verantörens lokaler och ska kunna utöva dessa tillträdesrättigheter.

2. Den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad ska tillåta att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyn digheter – själva eller genom personer som de utser för detta ändamål – genomför inspektioner på plats i tjänsteleverantörens lokaler. Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyn dighet ska underrätta de relevanta myndigheterna i tjänsteleveran törens medlemsstat innan de genomför inspektionen på plats. Om det gäller en enhet som inte är föremål för tillsyn, ska tillsyns myndigheten vara relevant myndighet.

Tillsynsmyndigheterna i försäkrings- eller återförsäkringsföreta gets medlemsstat får delegera sådana inspektioner på plats till till synsmyndigheterna i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad.

Artikel 39

Överlåtelse av försäkringsbestånd

1. Medlemsstaterna ska, på de villkor som föreskrivs i natio nell lag, ge försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvud kontor inom deras territorier tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sådana egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, till ett acceptföretag som är etablerat inom gemenskapen.

Tillstånd till sådan överlåtelse får ges endast om tillsynsmyndig heterna i acceptföretagets hemmedlemsstat intygar att acceptfö retaget har tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det solvenskapitalkrav som anges i artikel 100 första stycket sedan överlåtelsen beaktats.

2. För försäkringsföretag ska punkterna 3–6 gälla.

3. Om en filial avser att, helt eller delvis, överlåta egna bestånd av försäkringsavtal, ska den medlemsstat där filialen är belägen rådfrågas.

4. I de fall som avses i punkterna 1 och 3 ska tillsynsmyndig heterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstat ge tillstånd till överlåtelsen efter att ha inhämtat godkännande från myndigheterna i de medlemsstater där kontrakten ingicks, antingen enligt etableringsfriheten eller rätten att tillhandahålla tjänster.

5. Myndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas ska, inom tre månader efter det att de mottagit begäran om samråd, lämna sina yttranden eller medgivanden till myndigheterna i det överlå tande försäkringsföretagets hemmedlemsstat.

Om de myndigheter som rådfrågats inte lämnat något svar inom denna tid ska detta tolkas som att de har givit sitt tysta medgivande.

6. En överlåtelse av försäkringsbestånd som tillåtits med stöd av punkterna 1–5 ska offentliggöras antingen före eller efter auk torisationen i överensstämmelse med nationell lag i hemmedlems staten eller den medlemsstat där risken är b elägen eller i medlemsstaten för åtagandet.

Sådana överlåtelser ska automatiskt bli gällande gentemot försäk ringstagare, de försäkrade och alla andra för vilka de överlåtna avtalen medför rättigheter eller skyldigheter.

Första och andra styckena i denna punkt ska inte inverka på med lemsstaternas rätt att ge försäkringstagarna möjlighet att säga upp avtal inom en fastställd tid efter en överlåtelse.

684

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/33

KAPITEL IV

Villkor för utövandet av verksamheten

A v s n i t t 1

F ö r v a l t n i n g s - , l e d n i n g s - e l l e r t i l l s y n s o r g a n e t s a n s v a r

Artikel 40

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar

Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäk ringsföretagens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan har det yttersta ansvaret för att varje berört företag följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.

A v s n i t t 2

F ö r e t a g s s t y r n i n g s s y s t e m

Artikel 41

Allmänna krav på företagsstyrningen

1. Medlemsstaterna ska kräva att alla försäkrings- och återför säkringsföretag har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem som garanterar en sund och ansvarsfull företagsledning.

Systemet ska minst omfatta en tillfredsställande och överblickbar organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämp lig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare. Det ska vara utformat så att det uppfyller kraven i artiklarna 42–49.

Företagsstyrningssystemet ska regelbundet ses över internt.

2. Företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets art, storlek och komplexitet.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska ha utarbetat styrdokument för åtminstone riskhantering, internkontroll, internrevision och, i tillämpliga fall, verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. De ska se till att dessa styrdokument efterföljs.

Styrdokumenten ska ses över minst en gång per år. Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets förhandsgodkännande ska krävas för styrdokumenten, som ska anpassas när väsentliga föränd ringar av det berörda systemet eller området inträffar.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska vidta rimliga åtgärder för att garantera att deras verksamhet bedrivs med kon tinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utvecklingen av bered skapsplaner. Företaget ska i detta syfte använda lämpliga och proportionella system, resurser och förfaranden.

5. Tillsynsmyndigheterna ska ha tillräckliga medel, metoder och befogenheter för att kontrollera försäkrings- och återförsäk ringsföretagens företagsstyrningssystem och för att utvärdera framväxande risker som företagen påvisat och som kan påverka sundheten i deras finansiella situation.

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har befogen het att kräva att ett företagsstyrningssystem förbättras och för stärks för att säkerställa att kraven i artiklarna 42–49 efterlevs.

Artikel 42

Lämplighetskrav för personer som leder företagets verksamhet eller utför andra centrala funktioner

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska se till att alla personer som leder företagets verksamhet eller utför andra cen trala funktioner vid varje tidpunkt uppfyller följande krav:

a) Deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verk samhetsområdet är tillräckliga för att de ska kunna utöva en sund och ansvarsfull företagsledning.

b) Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska meddela till synsmyndigheten varje förändring av den personkrets som leder verksamheten eller har ansvaret för andra centrala funktioner och därvid att lämna alla uppgifter som är nödvändiga för att man ska kunna bedöma om nytillkomna medlemmar av företagsledningen har den lämplighet som krävs.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska underrätta sina tillsynsmyndigheter om någon av de personer som avses i punk terna 1 och 2 har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller kraven i punkt 1.

Artikel 43

Styrkande av gott anseende

1. När en värdmedlemsstat av sina egna medborgare kräver vandelsintyg eller bevis om att de inte tidigare varit försatta i kon kurs, eller både och, ska medlemsstaten, när det gäller medbor gare i andra medlemsstater, som tillräckligt bevis godta ett utdrag ur belastningsregistret eller, i avsaknad därav, motsvarande hand lingar, utfärdade av en behörig rättslig eller administrativ myndig het i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där den utländske medborgaren senast har uppehållit sig och som visar att dessa krav är tillgodosedda.

685

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/34

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Om hemmedlemsstaten eller den medlemsstat där utlän ningen senast har uppehållit sig inte utfärdar sådana handlingar som avses i punkt 1, får dessa ersättas av en förklaring under ed – eller, i medlemsstater där inga bestämmelser om edgång finns, av en försäkran – av den utländske medborgaren inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, inför en notarie i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där den utländske medborgaren senast har uppehållit sig.

Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller avgiven försäkran.

Den förklaring som avses i första stycket får, när det gäller ingen tidigare konkurs, också avges inför en behörig näringsorganisa tion i den berörda medlemsstaten.

3. De handlingar och intyg som avses i punkterna 1 och 2 får vid ingivandet inte vara äldre än tre månader.

4. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och organisatio ner som ska ha behörighet att utfärda handlingar som avses i punkterna 1 och 2 och ska genast underrätta övriga medlemssta ter och kommissionen om detta.

Varje medlemsstat ska även underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de myndigheter och organisationer till vilka de i punkterna 1 och 2 nämnda handlingarna ska ges in till stöd för en ansökan om att inom ifrågavarande medlemsstat bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 2.

Artikel 44

Riskhantering

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat effektiva riskhanteringssystem som innefattar de strategier, pro cesser och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att på företags- och gruppnivå fortlöpande kunna identifiera, mäta, övervaka, hantera och rapportera de risker som de är, eller kan komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mel lan dessa.

Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets organisationsstruktur och beslutsprocesser, med lämplig hänsyn till vilka personer som faktiskt leder företaget eller innehar andra nyckelpositioner.

2. Riskhanteringssystemet ska avse såväl sådana risker som ska ingå vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt artikel 101.4 som risker som inte, eller endast delvis, ska beaktas vid denna beräkning.

Riskhanteringssystemet ska omfatta minst följande områden:

a) Teckning av försäkringar och avsättningar.

b)ALM-tekniker (”asset–liability management”).

c) Placeringar, särskilt i derivatinstrument och liknande åtaganden.

d) Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker.

e) Hantering av operativ risk.

f) Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker.

Det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 ska innehålla riktlinjer avseende andra stycket leden a–f i denna punkt.

3. I fråga om placeringsrisker ska försäkrings- och återförsäk ringsföretagen styrka att de uppfyller kraven i kapitel VI avsnitt 6.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en risk hanteringsfunktion som ska ges en struktur som underlättar genomförandet av riskhanteringssystemet.

5. För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder en partiell eller fullständig intern modell som godkänts enligt artiklarna 112 och 113 ska riskhanteringsfunktionen också ansvara för följande:

a) Att utforma och genomföra den interna modellen.

b) Att testa och validera den interna modellen.

c) Att dokumentera den interna modellen, inbegripet senare ändringar av den.

d) Att analysera den interna modellens funktion och utarbeta sammanfattande rapporter om resultaten.

e) Att underrätta förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet om de resultat den interna modellen presterar, föreslå områ den där förbättringar krävs och informera organet om hur insatserna för att avhjälpa tidigare påvisade svagheter fortskrider.

Artikel 45

Egen risk- och solvensbedömning

1. Varje försäkringsföretag och återförsäkringsföretag ska som en del av sitt riskhanteringssystem genomföra en egen risk- och solvensbedömning.

Bedömningen ska minst omfatta följande:

a) Det totala solvenskravet med beaktande av företagets speci fika riskprofil, godkända risktoleransgränser och affärsstrategi.

b) Fortlöpande uppfyllelse av kapitalkraven i kapitel VI avsnit ten 4 och 5 och av k raven på försäkringstekniska avsätt ningar i kapitel VI avsnitt 2.

686

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/35

c) Hur betydande avvikelsen är mellan det berörda företagets riskprofil och de antaganden som legat till grund för solvens kravet enligt artikel 101.3 är, beräknat enligt kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2 antingen med standardformeln eller med hjälp av företagets partiella eller fullständiga interna modell i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.

2. För tillämpningen av punkt 1 a ska det berörda företaget ha infört processer som står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i dess verksamhet, och som gör det möjligt att korrekt kunna påvisa och värdera de ris ker som det står inför på kort och lång sikt och som det är, eller kan komma att bli, exponerat för. Företaget ska redovisa de meto der det använt i denna bedömning.

3. Om en intern modell används, ska i det fall som avses i punkt 1 c bedömningen även omfatta den omkalibrering som omvandlar interna risktal till det riskmått och den kalibrering som gäller för solvenskapitalkravet.

4. Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i affärsstrategin och beaktas konsekvent vid företa gets strategiska beslut.

5. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska genomföra den bedömning som avses i punkt 1 regelbundet och utan dröjsmål när någon väsentlig förändring av deras riskprofil inträffat.

6. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska underrätta tillsynsmyndigheterna om resultaten av varje egen risk- och sol vensbedömning som en del av uppgiftslämnandet enligt artikel 35.

7. Den egna risk- och solvensbedömningen ska inte användas för att beräkna kapitalkrav. Solvenskapitalkravet ska endast jus teras i enlighet med artiklarna 37, 231-233 och 238.

Artikel 46

Internkontroll

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat ett effektivt system för internkontroll.

Det systemet ska minst omfatta förvaltnings- och redovisnings metoder, ramar för internkontrollen, lämpliga rapporteringsruti ner på alla nivåer av företaget och en funktion för regelefterlevnad.

2. Funktionen för regelefterlevnad ska bland annat innefatta rådgivning till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i fråga om efterlevnaden av lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv. Den ska också bedöma de möjliga konse kvenserna av förändringar av de rättsliga ramarna för det berörda företagets verksamheter och påvisande och bedömning av risker för bristande regelefterlevnad.

Artikel 47

Internrevision

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en effek tiv internrevisionsfunktion.

Internrevisionsfunktionen ska också utvärdera hur lämpligt och effektivt systemet för internkontroll är samt andra aspekter av företagsstyrningssystemet.

2. Internrevisionsfunktionen ska verka objektivt och obero ende i förhållande till de operativa funktionerna.

3. Internrevisionsfunktionens resultat och rekommendationer ska rapporteras till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas med hänsyn till dessa resultat och rekommendationer, och ser till att dessa åtgär der genomförs.

Artikel 48

Aktuariefunktion

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska upprätta en effektiv aktuariefunktion som ska:

a) samordna beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,

b) säkerställa lämpligheten av de metoder och de underliggande modeller som används samt av de antaganden som görs vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,

c) bedöma om data som används vid beräkningen av de försäk ringstekniska avsättningarna är tillräckliga och av den kvali tet som krävs,

d) jämföra bästa skattningar med den faktiska utvecklingen,

e) informera förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet om graden av tillförlitlighet och lämplighet i beräkningarna av försäkringstekniska avsättningar,

f) se över beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna i de fall som anges i artikel 82,

g) yttra sig om den övergripande policyn för tecknande av försäkring,

h) yttra sig om lämpligheten av de utnyttjade återförsäkrings lösningarna, och

i) bidra till att det riskhanteringssystem som avses i artikel 44 genomförs effektivt, särskilt när det gäller de riskmodeller som ligger till grund för beräkningen av kapitalkrav enligt kapitel VI avsnitten 4 och 5 och för den bedömning som avses i artikel 45.

687

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/36

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Aktuariefunktionen ska utövas av personer som har kun skaper i försäkrings- och finansmatematik på en nivå som moti veras av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet, och som kan styrka sina erfarenheter på området enligt tillämp liga krav inom branschen eller andra gällande normer.

Artikel 49

Uppdragsavtal

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför säkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande funktioner eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamheter behåller det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv.

2. Uppdragsavtal får inte ingås beträffande kritiska eller vik tiga operativa funktioner eller verksamheter om det leder till något av följande:

a) Kvaliteten hos det berörda företagets företagsstyrningssystem försämras väsentligt.

b) Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning.

c) Tillsynsmyndigheterna får försämrade möjligheter att kon trollera att företaget uppfyller sina förpliktelser.

d) Hinder skapas för att fortlöpande ge försäkringstagarna till fredsställande service.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska i god tid under rätta tillsynsmyndigheterna innan de ingår uppdragsavtal beträf fande kritiska eller viktiga funktioner eller verksamheter och också om därpå följande väsentliga förändringar inom dessa funk tioner eller verksamheter.

Artikel 50

Genomförandeåtgärder

1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter ligare specificera följande:

a) Delarna i de system som avses i artiklarna 41, 44, 46 och 47, särskilt de områden som ska tas upp i försäkrings- och åter försäkringsföretagens styrdokument för ALM-tekniker och placeringar enligt artikel 44.2.

b) De funktioner som avses i artiklarna 44 och 46-48.

c) Kraven i artikel 42 och de företagsfunktioner som berörs av dem.

d) Villkor för uppdragsavtal, särskilt till tjänsteleverantörer i tredjeländer.

2. När det är nödvändigt att garantera adekvat samstämmig het vad avser den bedömning som nämns i artikel 45.1 a får kom missionen anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera delarna i den bedömningen.

3. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med

det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

A v s n i t t 3

O f f e n t l i g g ö r a n d e n

Artikel 51

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: innehåll

1. Medlemsstaterna ska, med beaktande av uppgifterna som krävs enligt artikel 35.3 och principerna i artikel 35.4, kräva att varje försäkrings- och återförsäkringsföretag årligen offentliggör en lägesrapport beträffande sin solvenssituation och finansiella ställning.

Rapporten ska innehålla följande, i fullständig form eller genom hänvisning till likvärdig information, både till art och omfattning, som offentliggjorts för att uppfylla andra rättsliga eller adminis trativa krav:

a) En beskrivning av företagets verksamhet och resultat.

b) En beskrivning av företagsstyrningssystemet och en bedöm ning av dess lämplighet med hänsyn till företagets riskprofil.

c) En beskrivning där varje riskkategori behandlas separat av riskexponering, riskkoncentration, riskreducering och riskkänslighet.

d) En beskrivning, med separat behandling av tillgångar, försäk ringstekniska avsättningar och andra skulder, av underlagen och metoderna för deras värdering med förklaring av even tuella större skillnader mellan dessa och dem som tillämpas vid värderingen av dem i den finansiella rapporteringen.

e) En beskrivning av dispositionen av egna kapitalet, som minst tar upp följande:

i) Kapitalbasens struktur och belopp samt kvalitet.

ii)Beloppen för solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet.

iii)Det alternativ för att beräkna solvenskapitalkravet som anges i artikel 304.

688

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/37

iv)Information som klargör de huvudsakliga skillnaderna mellan de antaganden som legat till grund för standard formeln och de som ligger till grund för den eventuella interna modell som företaget använder vid beräkningen av sitt solvenskapitalkrav.

v) Storleken av underskridande av minimikapitalkravet eller väsentliga underskridanden av solvenskapitalkravet under rapporteringsperioden, även om dessa förhållan den senare rättats till, samt en förklaring av deras ursprung och följder och en redogörelse för korrige rande åtgärder som vidtagits.

2. Den beskrivning som avses i punkt 1 e i ska innehålla en analys av eventuella väsentliga förändringar som inträffat sedan den föregående rapporteringsperioden och en förklaring av even tuella större skillnader i förhållande till värderingen av sådana delar i den finansiella rapporteringen samt en kort beskrivning av i vilken mån kapital kan överföras.

I den uppgift om solvenskapitalkravet som avses i punkt 1 e ii ska separat anges det belopp som beräknats enligt kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 2 och 3 och eventuellt kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37 eller effekten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska använda i enlighet med artikel 110, med kortfattad uppgift om den berörda tillsyns myndighetens skäl för sitt krav.

Medlemsstaterna får dock – utan att detta påverkar andra offent liggöranden som är obligatoriska enligt andra rättsliga och admi nistrativa krav – föreskriva att även om solvenskapitalkravet i punkt 1 e ii offentliggörs behöver inte kapitaltillägget, eller effek ten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäk ringsföretaget måste använda i enlighet med artikel 110, offentliggöras separat under en övergångsperiod som löper ut senast den 31 oktober 2017.

Offentliggörandet av solvenskapitalkravet ska i tillämpliga fall åtföljas av en uppgift om att beloppet blir slutgiltigt först efter det att tillsynsmyndigheten gjort sin bedömning.

Artikel 52

Information till och rapporter från Ceiops

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att tillsynsmyndigheterna årligen ska lämna följande uppgifter till Ceiops:

a) Genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt under det föregående året, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och med separat redovisning avseende

i) samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag,

ii)livförsäkringsföretag,

iii)skadeförsäkringsföretag,

iv)försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet,

v) återförsäkringsföretag.

b) För var och en av de uppgifter som anges i led a: andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b och c.

2. Ceiops ska årligen offentliggöra följande uppgifter:

a) Den totala fördelningen av tilläggskapitalet för samtliga med lemsstater, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och separat redovisat för

i) samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag,

ii)livförsäkringsföretag,

iii)skadeförsäkringsföretag,

iv)försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet,

v) återförsäkringsföretag.

b) Fördelningen av kapitaltilläggen för varje medlemsstat sepa rat, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet, för samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag i den berörda medlemsstaten.

c) För var och en av de uppgifter som avses i leden a och b, andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b och c.

3. Ceiops ska överlämna de uppgifter som anges i punkt 2 till Europaparlamentet, rådet och kommissionen tillsammans med en rapport som redogör för graden av samstämmighet mellan till synsmyndigheternas tillämpning av krav på kapitaltillägg i de olika medlemsstaterna.

Artikel 53

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: tillämpliga principer

1. Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och åter försäkringsföretag inte offentliggör uppgifter i följande fall:

a) Om ett företags konkurrenter skulle gynnas i otillbörlig grad om uppgifterna offentliggjordes.

b) Om ett företag är ålagt tystnadsplikt eller sekretess genom sina förpliktelser mot försäkringstagarna eller andra relatio ner med motparter.

689

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/38

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Om tillsynsmyndigheten har tillåtit att uppgifter inte offent liggörs, ska företagen ange detta i lägesrapporten om solvens och finansiell ställning med uppgift om skälen till detta.

3. Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och åter försäkringsföretag utnyttjar, eller hänvisar till, offentliggöranden som gjorts för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, såvida dessa offentliggöranden till såväl art som omfattning är lik värdiga med den information som krävs enligt artikel 51.

4. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på de uppgifter som avses i artikel 51.1 e.

Artikel 54

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: uppdateringar och frivilliga ytterligare uppgifter

1. Om någon betydande förändring inträffat som i väsentlig grad minskat relevansen hos de uppgifter som offentliggjorts enligt artiklarna 51 och 53, ska försäkrings- och återförsäkrings företag offentliggöra lämplig information om arten och följderna av denna betydande förändring.

Vid tillämpningen av första stycket ska minst följande anses vara betydande förändringar:

a) Det har konstaterats att minimikapitalkravet inte är uppfyllt, och tillsynsmyndigheterna antingen bedömer att företaget inte kommer att kunna överlämna någon realistisk kortsiktig finansiell saneringsplan eller inte erhåller någon sådan plan inom en månad efter det datum då underlåtelsen upptäcktes.

b) Ett väsentligt underskridande av solvenskapitalkravet har konstaterats, och tillsynsmyndigheterna har efter två måna der efter det datum då underlåtelsen upptäcktes inte erhållit någon realistisk åtgärdsplan.

I fall enligt andra stycket a ska tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet av underskri dandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en kortsiktig finansiell saneringsplan ursprungligen bedömts vara realistisk men avvikelsen från minimikapitalkravet ändå inte har korrige rats inom tre månader från det att den konstaterats, ska avvikel sen offentliggöras vid utgången av denna period tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder samt eventuella ytterligare planerade korri gerande åtgärder.

I fall enligt andra stycket b ska tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet för underskri dandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en åtgärds plan ursprungligen har bedömts vara realistisk men avvikelsen från minimikapitalkravet ändå inte har korrigerats inom sex månader från det att den konstaterats, ska avvikelsen offentliggö ras vid utgången av denna period tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder samt eventuella ytterligare planerade korrigerande åtgärder.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får frivilligt offent liggöra varje uppgift eller förklaring som rör deras solvens eller finansiella ställning för vilken offentliggörande inte krävs genom artiklarna 51 och 53 och punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 55

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: styrdokument och godkännande

1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i artiklarna 51 och 53 och artikel 54.1 samt ett styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offent liggörs i enlighet med artiklarna 51, 53 och 54 fortlöpande är relevanta.

2. Lägesrapporten ska godkännas av försäkrings- eller återför säkringsföretagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och får offentliggöras först efter detta godkännande.

Artikel 56

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera vilka uppgifter som obligatoriskt ska offentliggöras och formerna för detta.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

A v s n i t t 4

K v a l i f i c e r a d e i n n e h a v

Artikel 57

Förvärv

1. Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska per soner, eller sådana personer i samråd (nedan kallade tilltänkta för värvare), som har fattat ett beslut om att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäk ringsföretag, eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, varigenom andelen av röstetalet eller kapitalet kommer att över stiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att försäkrings- eller återför säkringsföretaget kommer att få ställning av dotterföretag, (tilltänkt förvärv), först skriftligen underrättar tillsynsmyndighe terna för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vilket de avser att förvärva eller ytterligare öka ett kvalificerat innehav om

690

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/39

storleken på det tilltänkta innehavet samt lämnar relevanta upp gifter enligt artikel 59.4. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredje del enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.

2. Medlemsstaterna ska kräva att varje fysisk eller juridisk per son som har fattat ett beslut om att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföre tag först skriftligen underrättar tillsynsmyndigheterna i företagets hemmedlemsstat om storleken av den personens innehav efter det avsedda avyttrandet. En sådan person ska även underrätta tillsyns myndigheten om ett beslut om att minska den personens kvalifi cerade innehav i sådan mån att dennes andel av röstetalet eller kapitalet skulle understiga 20 %, 30 % eller 50 %, eller så att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets ställning som dotter företag till den personen därigenom skulle upphöra. Medlemssta terna behöver inte tillämpa tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt artikel 9.3 a i direktiv

2004/109/EG.

Artikel 58

Bedömningsperiod

1. Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två arbets dagar efter mottagandet av den obligatoriska underrättelsen enligt artikel 57.1 samt efter ett eventuellt därpå följande mottagande av den information som avses i punkt 2, ska tillsynsmyndigheterna för den tilltänkte förvärvaren skriftligen bekräfta mottagandet.

Tillsynsmyndigheterna ska göra bedömningen enligt artikel 59.1 (bedömningen) inom 60 arbetsdagar från och med den skriftliga bekräftelsen av mottagandet av underrättelsen och av alla de handlingar som medlemsstaten kräver ska bifogas underrättelsen i enlighet med förteckningen i artikel 59.4 (bedömningsperioden)

Tillsynsmyndigheterna ska, vid tidpunkten för den skriftliga bekräftelsen, informera den tilltänkte förvärvaren om den dag då bedömningsperioden löper ut.

2. Tillsynsmyndigheterna får under bedömningsperioden vid behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i bedöm ningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för att slut föra bedömningen. Denna begäran ska vara skriftlig och ska klart ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.

Bedömningsperioden ska avbrytas mellan det datum då tillsyns myndigheterna begär in uppgifter och det datum då svar tas emot från den tilltänkte förvärvaren. Avbrottet får inte överstiga tjugo arbetsdagar. Om tillsynsmyndigheterna därefter begär ytterligare uppgifter för komplettering eller förtydligande av uppgifterna, vil ket de själva får besluta om, får detta inte leda till att bedömnings perioden avbryts.

3. Tillsynsmyndigheterna får förlänga det avbrott som avses i punkt 2 andra stycket till högst trettio arbetsdagar om den till tänkte förvärvaren är

a) etablerad eller reglerad utanför gemenskapen, eller

b) en fysisk eller juridisk person och inte underställd tillsyn enligt det här direktivet eller rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (1), direktiv

2004/39/EG eller direktiv 2006/48/EG.

4. Om tillsynsmyndigheterna efter avslutad bedömning beslu tar att motsätta sig det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arbets dagar, och inom bedömningsperioden, skriftligen underrätta den tilltänkte förvärvaren och ange skälen för sitt beslut. Om inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning, får en lämplig motivering av beslutet göras tillgänglig för allmänheten på den tilltänkte för värvarens begäran. Detta får inte hindra en medlemsstat från att ge tillsynsmyndigheten befogenhet att offentliggöra beslutet utan att den tilltänkte förvärvaren begär detta.

5. Om tillsynsmyndigheterna inom bedömningsperioden inte skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet, ska förvärvet anses vara godkänt.

6. Tillsynsmyndigheterna får fastställa en maximiperiod inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört och förlänga den när det är lämpligt.

7. Medlemsstaterna får inte införa strängare krav på underrät telse till och godkännande av tillsynsmyndigheterna av ett direkt eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital än de som före skrivs i detta direktiv.

8. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som när mare specificerar justeringar av kriterierna i artikel 59.1 för att beakta den framtida utvecklingen och sörja för en enhetlig til lämpning av artiklarna 57–63.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Artikel 59

Bedömning

1. Vid bedömningen av underrättelsen enligt artikel 57.1 och av uppgifterna enligt artikel 58.2 ska tillsynsmyndigheterna, för att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som förvärvet gäller, och med beak tande av den tilltänkte förvärvarens sannolika påverkan på försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, på grundval av samt liga följande kriterier bedöma om den tilltänkte förvärvaren är lämplig och det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt:

a) Den tilltänkte förvärvarens anseende.

(1) EGT L 375, 31.12.1985, s. 3.

691

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/40

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

b) Det anseende och de erfarenheter de personer har som kom mer att leda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verk samhet till följd av det tilltänkta förvärvet.

c) Den tilltänkte förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska bedri vas i det försäkrings- eller återförsäkrings företag som förvär vet gäller.

d) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kommer att kunna uppfylla och fortsätta att uppfylla stabilitetskraven enligt detta direktiv och, i tillämpliga fall, andra direktiv, främst direktiv 2002/87/EG, särskilt om den grupp som det kommer att bli en del av har en struktur som möjliggör en effektiv tillsyn, ett effektivt informationsutbyte mellan till synsmyndigheterna samt fastställande av fördelningen av ansvaret mellan tillsynsmyndigheterna.

e) Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd pen ningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta, enligt artikel 1 i E uropaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att för hindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (1), eller att det tilltänkta förvär vet kan öka riskerna för sådan verksamhet.

2. Tillsynsmyndigheterna får motsätta sig det tilltänkta förvär vet endast om det finns rimlig anledning att göra detta enligt kri terierna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den tilltänkte förvärvaren är ofullständiga.

3. Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor för stor leken på förvärvet av aktieägarandel eller tillåta tillsynsmyndighe terna att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån marknadens ekonomiska behov.

4. Medlemsstaterna ska se till att en förteckning görs allmänt tillgänglig med de uppgifter som krävs för bedömningen och som måste lämnas till tillsynsmyndigheterna vid den tid för underrät telsen som avses i artikel 57.1. Uppgiftskraven ska vara propor tionella och anpassade till den tilltänkte förvärvarens och det tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva upp gifter som inte är relevanta för bedömningen.

5. Utan hinder av artikel 58.1, 58.2 och 58.3 ska en tillsyns myndighet, om den har fått underrättelser om två eller flera till tänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag, behandla de till tänkta förvärvarna på ett icke diskriminerande sätt.

(1) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.

Artikel 60

Förvärv som görs av reglerade finansiella företag

1. Berörda tillsynsmyndigheter ska arbeta i fullständigt sam råd med varandra vid bedömningen, om den tilltänkte förvärva ren tillhör någon av följande kategorier:

a) Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag enligt artikel 1a.2 i direktiv 85/611/EEG (förvaltningsbolag för fondföretag) som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

b) Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvalt ningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvär vet gäller.

c) En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kreditin stitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepap persföretag eller förvaltningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sek tor än den som förvärvet gäller.

2. Tillsynsmyndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse var andra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter som är väsentliga eller relevanta för bedömningen. Härvid ska tillsyns myndigheterna inbördes på begäran överlämna alla relevanta uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga uppgif ter. Eventuella synpunkter eller reservationer från den tillsyns myndighet som ansvarar för den tilltänkte förvärvaren ska anges i ett beslut av den tillsynsmyndighet som auktoriserat det försäk ringsföretag som förvärvet gäller.

Artikel 61

Försäkrings- och återförsäkringsföretags information till tillsynsmyndigheterna

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska, då de får kännedom därom, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i företagets kapital som får till följd att dessa innehav överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i artiklarna 57 och 58.1–58.7.

Försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska också, minst en gång om året, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma med aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för börsnoterade företag.

692

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/41

Artikel 62

Kvalificerade innehav: tillsynsmyndigheternas befogenheter

Medlemsstaterna ska, i fall då de personer som avses i artikel 57 utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag, kräva att tillsynsmyndigheten i hemmedlems staten för det företag i vilket ett kvalificerat innehav eftersträvas eller utökas vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att upphöra. Sådana åtgärder får bland annat bestå i förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.

Motsvarande åtgärder ska vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer som underlåter att lämna sådana underrättelser som avses i artikel 57.

Om ett innehav har förvärvats trots att tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten har motsatt sig förvärvet, ska medlemssta terna, oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva:

1. att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas, eller

2. att avgivna röster får eller ska förklaras ogiltiga.

Artikel 63

Rösträtt

Vid tillämpningen av detta avsnitt ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i direktiv 2004/109/EG samt villkoren för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet.

Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett år efter förvärvet.

A v s n i t t 5

T y s t n a d s p l i k t , i n f o r m a t i o n s u t b y t e o c h f r ä m j a n d e a v e n h e t l i g h e t i t i l l s y n e n

Artikel 64

Tystnadsplikt

Medlemsstaterna ska föreskriva att samtliga personer som tjänst gör hos eller har tjänstgjort hos tillsynsmyndigheter, liksom revi sorer eller experter som är verksamma för dessa myndigheters räkning, ska vara bundna av tystnadsplikt.

Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrättslig lagstift ning, får ingen konfidentiell information som sådana personer erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifika tion av enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har försatts i kon kurs eller underkastats tvångslikvidation, får dock konfidentiell information, som inte berör tredje part som strävar efter att rädda företaget, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

Artikel 65

Informationsutbyte mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter

Vad som sägs i artikel 64 ska inte hindra utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater. För sådan infor mation ska tystnadsplikt gälla enligt artikel 64.

Artikel 66

Samarbetsavtal med tredjeland

Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om utbyte av informa tion med tillsynsmyndigheter i tredjeland eller med myndigheter eller organ i tredjeland enligt definitionen i artikel 68.1 och 68.2 endast om den information som ska lämnas omfattas av garan tier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i detta avsnitt. Detta utbyte av information ska vara avsett för dessa myndigheters eller organs utförande av sin tillsynsuppgift.

Om den information som ska lämnas av en medlemsstat till ett tredjeland ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får den endast lämnas vidare om uttryckligt medgivande ges från till synsmyndigheten i den medlemsstaten, och i så fall endast i det syfte för vilket den myndigheten gav sitt medgivande.

Artikel 67

Användning av konfidentiell information

Tillsynsmyndigheter, som erhåller konfidentiell information enligt artiklarna 64 eller 65, får använda den endast i tjänsten och där endast för följande ändamål:

1. För att kontrollera att villkoren för att försäkrings- eller åter försäkringsföretag ska få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsynen över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av försäkringstekniska avsätt ningar, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och företagsstyrningssystem.

2. För att ålägga sanktioner.

3. Vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som har fat tats av tillsynsmyndigheten.

4. Vid domstolsförfarande enligt detta direktiv.

693

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/42

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 68

Informationsutbyte med andra myndigheter

1. Vad som sägs i artiklarna 64 och 67 ska inte utgöra hinder för något av följande:

a) Utbyte av information mellan flera tillsynsmyndigheter i samma medlemsstat under utövandet av deras tillsynsfunktion.

b) Utbyte av information, under utövandet av deras tillsyns funktion, mellan tillsynsmyndigheter och någon av följande parter i samma medlemsstat:

i) Myndigheter som ansvarar för tillsynen över kreditinsti tut och andra finansiella organisationer samt myndighe ter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader.

ii)Organ som har befattning med försäkrings- eller återför säkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden.

iii)Personer med ansvar för obligatorisk revision av försäk ringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finan siella instituts räkenskaper.

c) Att till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaran den eller garantifonder lämna sådan information som är nöd vändig för att dessa ska kunna utföra sina uppdrag.

Sådant informationsutbyte som avses i leden b och c får också ske mellan olika medlemsstater.

Den information som dessa myndigheter, organ och personer tar emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 64.

2. Artiklarna 64–67 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna och någon av följande parter:

a) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags lik vidation, konkurs och liknande förfaranden.

b) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återför säkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.

c) Oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkringsfö retag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt de organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier.

Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:

a) Informationen ska användas för att genomföra den övervak ning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första stycket.

b) Den information som mottas ska omfattas av kravet på tyst nadsplikt enligt artikel 64.

c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den till synsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt tillstånd.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra med lemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har til låtelse att motta information enligt första och andra styckena.

3. Vad som sägs i artiklarna 64–67 ska inte hindra medlems staterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan tillsyns myndigheterna och myndigheter eller organ som är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrättslig lagstiftning.

Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:

a) Informationen ska vara avsedd att användas för att upptäcka och utreda överträdelser enligt första stycket.

b) Den information som tas emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 64.

c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den till synsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt tillstånd.

Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i första stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, får möjligheten till det informationsutbyte som avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer enligt de villkor som föreskrivs i andra stycket.

För genomförande av andra stycket c ska de myndigheter eller organ som avses i första stycket till de tillsynsmyndigheter från vilka informationen härrör uppge identitet och exakt ansvarsom råde för de personer som ska få tillgång till denna.

4. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt punkt 3.

Artikel 69

Utlämnande av uppgifter till den centrala förvaltning som ansvarar för den finansiella lagstiftningen

Vad som sägs i artiklarna 64 och 67 ska inte hindra medlemssta terna från att, med stöd av bestämmelser i lag, tillåta att viss

694

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/43

information lämnas ut till andra organ inom deras centrala för valtning som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinsti tut, finansiella institut, placeringstjänster och försäkrings- eller återförsäkringsföretag samt till personer som företräder sådana organ.

Sådant utlämnande får ske endast då det är nödvändigt för utö vande av stabilitetskontroll. Medlemsstaterna ska dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artiklarna 65 och 68.1, och information som erhållits vid kontroll på plats i enlighet med artikel 32 får röjas endast med uttryckligt samtycke av den tillsynsmyndighet från vilka informationen härrör eller av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat i vilken kontrollen på plats utfördes.

Artikel 70

Överföring av uppgifter till centralbanker och andra monetära myndigheter

Utan att det påverkar tillämpningen av detta avsnitt får en tillsyns myndighet överföra uppgifter till följande för att de ska kunna utföra sina uppgifter:

1. Centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter.

2. I förekommande fall till andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem.

A v s n i t t 6

S k y l d i g h e t e r f ö r r e v i s o r e r

Artikel 72

Skyldigheter för revisorer

1. Medlemsstaterna ska föreskriva åtminstone att auktorise rade personer i den mening som avses i rådets åttonde direktiv

84/253/EEG av den 10 april 1984 grundat på artikel 54.3 g i för draget, om godkännande av personer som har ansvar för lagstad gad revision av räkenskaper (1), som i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag utför en lagstadgad revision som avses i artikel 51 i direktiv 78/660/EEG, artikel 37 i direktiv 83/349/EEG eller artikel 31 i direktiv 85/611/EEG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldiga att omgående rapportera till tillsyns myndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag som de har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och som riskerar att få någon av följande konsekvenser:

a) En påtaglig överträdelse av lagar och andra författningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av försäkrings- och återförsäkringsföretags verksamhet.

Sådana myndigheter eller organ får också till tillsynsmyndighe terna vidarebefordra sådana uppgifter som dessa kan behöva enligt artikel 67. Information som tas emot i detta sammanhang ska omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt detta avsnitt.

b) Negativ påverkan på försäkrings- eller återförsäkringsföreta gets fortsatta drift.

c) Vägran att godkänna räkenskaperna eller framställande av reservationer.

Artikel 71

Enhetlighet i tillsynen

1. Medlemsstaterna ska se till att en EU-dimension beaktas på ett lämpligt sätt i tillsynsmyndigheternas mandat.

2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna vid fullgörandet av sina skyldigheter beaktar enhetligheten när det gäller tillsynsverktyg och tillsynsrutiner vid tillämpningen av de lagar, förordningar och administrativa krav som antagits i enlig het med detta direktiv. För detta ändamål ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna deltar i verksamheten i Ceiops i enlighet med beslut 2009/79/EG och tar vederbörlig hänsyn till Ceiops riktlinjer och rekommendationer i punkt 3 i denna artikel.

3. Ceiops ska, om så krävs, tillhandahålla icke rättsligt bin dande riktlinjer och rekommendationer avseende genomförandet av bestämmelserna i detta direktiv och dess genomförandeåtgär der för att förbättra tillsynsmetodernas enhetlighet. Dessutom ska Ceiops regelbundet, dock minst vartannat år, rapportera till Euro paparlamentet, rådet och kommissionen om utvecklingen av till synens enhetlighet i gemenskapen.

d) Bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet.

e) Bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet.

De personer som avses i första stycket ska också rapportera alla uppgifter eller beslut som de får kännedom om vid utförandet av sitt i första stycket beskrivna uppdrag, rörande ett företag som genom kontroll har nära förbindelser med det försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vilket uppdraget utförs.

2. Det förhållandet att de personer som auktoriserats enligt direktiv 84/253/EEG till tillsynsmyndigheterna i god avsikt röjer sådana uppgifter eller beslut som avses i punkt 1 ska inte utgöra en överträdelse av någon tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller annan bestämmelse, och ska inte medföra något som helst ansvar för dessa personer.

(1) EGT L 126, 12.5.1984, s. 20.

695

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/44

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

KAPITEL V

Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring

Artikel 73

Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring

1. Försäkringsföretag får inte auktoriseras för att bedriva både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet samtidigt.

2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna före skriva att:

a) Företag som auktoriserats för livförsäkringsverksamhet kan få auktorisation även för skadeförsäkringsverksamhet för sådana risker som anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2.

b) Företag som har auktoriserats endast för sådana risker som anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2 får auktoriseras för livförsäkringsverksamhet.

Varje verksamhet ska emellertid förvaltas separat i enlighet med artikel 74.

3. Medlemsstaterna får föreskriva att de företag som avses i punkt 2 för hela sin verksamhet ska följa de redovisningsregler som gäller för livförsäkringsföretag. I avvaktan på samordning i detta avseende får medlemsstaterna även i fråga om regler om lik vidation föreskriva att verksamhet som avser sådana risker som anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2 och som bedrivs av dessa företag ska följa de regler som gäller för livförsäkringsverksamhet.

4. När ett skadeförsäkringsföretag har finansiella, affärsmässiga eller administrativa kopplingar till ett livförsäkringsföretag, ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaterna säkerställa att berörda företags redovisning inte förlorar i tydlighet genom avtal mellan företagen eller genom någon åtgärd som skulle kunna påverka fördelningen av kostnader och intäkter.

5. Företag som vid följande tidpunkter samtidigt bedrev både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv får fortsätta att bedriva dessa verksamheter samti digt, under förutsättning att det för varje verksamhetsform upp rättas en särskild förvaltning i enlighet med artikel 74.

a) 1 januari 1981 vad gäller företag som har auktoriserats i Grekland.

b) 1 januari 1986 vad gäller företag som har auktoriserats i Spa nien eller Portugal.

c) 1 januari 1995 vad gäller företag som har auktoriserats i Öst errike, Finland eller Sverige.

d) 1 maj 2004 vad gäller företag som har auktoriserats i Tjeck ien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien.

e) 1 januari 2007 vad gäller företag som auktoriserats i Bulga rien och Rumänien.

f) 15 mars 1979 vad gäller övriga företag.

Hemmedlemsstaten får föreskriva att försäkringsföretag, inom en tidsperiod som bestäms av den medlemsstaten, ska upphöra med sådan samtidigt bedriven livförsäkrings- och skadeförsäkrings verksamhet som de utövade vid de tidpunkter som anges i första stycket.

Artikel 74

Särskild förvaltning av livförsäkring och skadeförsäkring

1. Den särskilda förvaltning som avses i artikel 73 ska organi seras på sådant sätt att livförsäkringsverksamhet hålls avskild från skadeförsäkringsverksamhet.

Respektive intressen för liv- och skadeförsäkringstagare får inte åsidosättas, och i synnerhet ska avkastningen av livförsäkring komma livförsäkringstagarna till godo på samma sätt som om försäkringsföretaget endast bedrev verksamhet med livförsäkring.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100 och 128 ska sådana försäkringsföretag som avses i artikel 73.2 och 73.5 beräkna:

a) Ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin livförsäkrings- eller livåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företaget i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval av den separata redovisning som avses i punkt 6, och

b) ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin skadeförsäkrings- eller skadeåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företa get i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval av den separata redovisning som avses i punkt 6.

3. Försäkringsföretag som avses i artikel 73.2 och 73.5 ska minst täcka följande med ett lika stort belopp bestående av med räkningsbara poster i primärkapitalet:

a) Det teoretiska minimikapitalkravet för deras liv- och livåterförsäkringsverksamhet.

b) Det teoretiska minimikapitalkravet för deras skade- och skadeåterförsäkringsverksamhet.

De finansiella minimikrav som avses i första stycket, som hänför sig till livförsäkringsverksamheten och skadeförsäkringsverksam heten, får inte belasta den andra verksamheten.

4. Så länge de finansiella minimikrav som avses i punkt 3 är uppfyllda får företaget, förutsatt att tillsynsmyndigheten är infor merad härom, utnyttja de öppet redovisade medräkningsbara pos terna i kapitalbasen som vid tillfället är tillgängliga för den ena eller andra verksamheten för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artikel 100.

696

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/45

5. Tillsynsmyndigheterna ska granska resultaten av både liv- och skadeförsäkringsverksamheten för att se till att kraven i punk terna 1–4 uppfylls.

6. Räkenskaper ska föras som separat utvisar hur resultaten för livförsäkring och skadeförsäkring uppnåtts. Alla intäkter, särskilt premier, inbetalningar från återförsäkrare och avkastning av pla ceringar, och alla kostnader, särskilt försäkringsersättningar, för stärkning av försäkringstekniska avsättningar, återförsäkringspremier och driftskostnader för försäkringsverk samheten, ska särredovisas med hänsyn till deras ursprung. Pos ter som hänför sig till båda verksamheterna ska redovisas enligt de fördelningsprinciper som godkänts av tillsynsmyndigheten.

Försäkringsföretagen ska på grundval av sin redovisning utarbeta en särredovisning med specifikation enligt artikel 98.4 av de med räkningsbara poster i primärkapitalet som täcker vart och ett av de teoretiska minimikapitalkrav som avses i punkt 2.

7. Om värdet av de medräkningsbara posterna i primärkapi talet för någon av verksamheterna är otillräckligt för att täcka de finansiella minimikrav som avses i punkt 3 första stycket, ska till synsmyndigheterna med avseende på den verksamhetsform det gäller vidta de åtgärder som föreskrivs i detta direktiv, oavsett resultatet av den andra verksamheten.

Med undantag från bestämmelserna i punkt 3 andra stycket, får bland dessa åtgärder ingå medgivande av överföring av öppet redovisade medräkningsbara poster i primärkapitalet från den ena verksamhetsformen till den andra.

KAPITEL VI

Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och placeringsregler

A v s n i t t 1

V ä r d e r i n g a v t i l l g å n g a r o c h s k u l d e r

Artikel 75

Värdering av tillgångar och skulder

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför säkringsföretag, om inte annat anges, värderar tillgångar och skul der enligt följande principer:

a) Tillgångar ska värderas till det belopp för vilket de skulle kunna utväxlas i en transaktion mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transak tionen genomförs.

b) Skulder ska värderas till det belopp för vilket de skulle kunna överlåtas eller regleras i en transaktion mellan kunniga par ter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs.

Vid värdering av skulder enligt led b får ingen anpassning göras för att ta hänsyn till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets egen kreditvärdighet.

2. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ange vilka metoder och antaganden som ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder enligt punkt 1.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

A v s n i t t 2

B e s t ä m m e l s e r o m f ö r s ä k r i n g s t e k n i s k a a v s ä t t n i n g a r

Artikel 76

Allmänna bestämmelser

1. Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäk ringsföretag bestämmer försäkringstekniska avsättningar i fråga om alla sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser mot försäkrings- och förmånstagare enligt försäkrings- eller återförsäkringsavtal.

2. Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska mot svara det aktuella belopp som försäkrings- och återförsäkringsfö retag skulle vara tvungna att betala om de omedelbart skulle föra över sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

3. Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska utnyttja och vara förenlig med information från de finansiella marknaderna och allmänt tillgängliga uppgifter om teckningsris ker (överensstämmelse med marknaden).

4. De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas på ett ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt.

5. Med beaktande av principerna i punkterna 2, 3 och 4, och med hänsyn till principerna i artikel 75.1 ska beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna genomföras i enlighet med artiklarna 77–82 och 86.

Artikel 77

Beräkning av försäkringstekniska avsättningar

1. Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska vara lika med summan av bästa skattningen och en riskmarginal enligt punkterna 2 och 3.

697

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/46

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Bästa skattningen ska motsvara det sannolikhetsvägda genomsnittet för de framtida kassaflödena med beaktande av pengarnas tidsvärde (det förväntade nuvärdet av de framtida kas saflödena) med tillämpning av riskfria räntesatser för relevanta durationer.

Beräkningen av bästa skattningen ska bygga på aktuell och tro värdig information och realistiska antaganden och utföras med lämpliga, tillämpliga och relevanta försäkringsmatematiska och statistiska metoder.

Den kassaflödesprognos som används vid beräkningen av bästa skattning ska beakta alla in- och utflöden av likvida medel som krävs för att reglera försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.

Bästa skattningen ska beräknas brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialfö retag. Dessa belopp ska beräknas separat i enlighet med artikel 81.

3. Riskmarginalen ska vara tillräcklig för att säkerställa att vär det av de försäkringstekniska avsättningarna motsvarar det belopp som försäkrings- och återförsäkringsföretag kan förväntas kräva för att ta över och uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera bästa skattningen och riskmarginalen separat.

Om de framtida kassaflödena i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser kan efterbildas på ett säkert sätt med hjälp av finansiella instrument för vilka ett pålitligt marknads värde är tillgängligt, ska värdet av de försäkringstekniska avsätt ningar som avser dessa framtida kassaflöden fastställas på grundval av marknadsvärdet av dessa finansiella instrument. I sådana fall ska det inte krävas separata beräkningar av bästa skatt ning och riskmarginal.

5. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag värderar bästa skattning och riskmarginal separat, ska riskmarginalen beräknas genom att bestämma kostnaden för att hålla ett så stort belopp av medräkningsbar kapitalbas som motsvarar solvenskapitalkravet för att kunna täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.

Den räntesats som används vid fastställandet av kostnaden för att hålla denna medräkningsbara kapitalbas (cost-of-capital- räntesatsen), ska vara densamma för alla försäkrings- och återför säkringsföretag och ska ses över regelbundet.

Den cost-of-capital-ränta som tillämpas ska vara lika med den ytterligare ränta, utöver den riskfria räntesatsen, som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle ådra sig genom att hålla ett så stort belopp av medräkningsbara kapitalbas enligt avsnitt 3 som är lika med solvenskapitalkravet, vilket är nödvän digt för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktel serna under förpliktelsernas ansvars- och avvecklingstid.

Artikel 78

Övriga faktorer som ska beaktas vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Utöver vad som sägs i artikel 77 ska försäkrings- och återförsäk ringsföretag beakta följande när de beräknar de försäkringstek niska avsättningarna:

1. Alla kostnader för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna.

2. Inflationen, bland annat avseende driftskostnader och försäkringsersättningar.

3. Alla ersättningar till försäkringstagare och ersättningsberät tigade, bland annat framtida återbäring, som försäkrings- och återförsäkringsföretag förväntar sig att de kommer att utbe tala, oavsett om de är garanterade genom avtal eller ej, såvida ersättningarna inte omfattas av artikel 91.2.

Artikel 79

Värdering av finansiella garantier och avtalade optioner som ingår i försäkrings- och återförsäkringsavtal

Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska försäkrings- och återförsäkringsföretag ta hänsyn till värdet av finansiella garantier och eventuella optioner som erbjuds inom försäkrings- och återförsäkringskontrakt.

Alla antaganden som försäkrings- och återförsäkringsföretag gör beträffande sannolikheten för att försäkringstagarna kommer att utnyttja avtalade optioner, däribland uppehåll i premiebetalning arna och återköp, ska vara realistiska och bygga på aktuell och trovärdig information. Antagandena ska, explicit eller implicit, beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finansiella och andra förhållanden kan få för utnyttjandet av sådana optioner.

Artikel 80

Fördelning

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fördela sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser på homogena risk grupper, åtminstone efter klasser, när de beräknar sina försäk ringstekniska avsättningar.

698

			Prop. 2015/16:9
			Bilaga 1
17.12.2009		Europeiska unionens officiella tidning	L 335/47
	SV
		Artikel 81	Artikel 84

Medel som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag

Försäkrings- och återförsäkringsföretags beräkning av belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag ska stå i överensstämmelse med artiklarna 76–80.

Vid beräkningen av de belopp som kan återkrävas enligt återför säkringsavtal och från specialföretag ska försäkrings- och återför säkringsföretagen beakta tidsskillnaden mellan återkraven och de direkta utbetalningarna.

Resultatet av denna beräkning ska anpassas för att ta hänsyn till förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang Denna anpassning ska bygga på en bedömning av sannolikheten för motpartsfallissemang och den genomsnittliga förlust som detta orsakar (förlustandelen vid fallissemang – ”loss-given-default, LGD”).

Artikel 82

Datakvalitet och tillämpning av approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder, för de försäkringstekniska avsättningarna

Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsfö retag har upprättat interna processer och metoder för att säker ställa att de uppgifter som används vid beräkningen av deras försäkringstekniska avsättningar är lämpliga, fullständiga och riktiga.

Om försäkrings- och återförsäkringsföretag, under specifika omständigheter, inte har tillräckliga data av tillfredsställande kva litet för att kunna tillämpa en tillförlitlig försäkringsmatematisk metod på någon viss grupp eller undergrupp av sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser eller på belopp som kan återkrä vas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag får lämpliga approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder, användas för beräkning av bästa skattningar.

Artikel 83

Jämförelse med gjorda erfarenheter

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat proces ser och metoder för att säkerställa att bästa skattningar och de antaganden som dessa bygger på regelbundet jämförs med gjorda erfarenheter.

Om en sådan jämförelse visar på en systematisk avvikelse mellan erfarenheter och ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräknade bästa skattningar, ska företaget i fråga göra lämpliga anpassningar av de försäkringsmatematiska metoder som används och/eller av de antaganden som görs.

Lämpligheten av nivån på de försäkringstekniska avsättningarna

Om tillsynsmyndigheterna begär detta, ska försäkrings- och åter försäkringsföretag visa att nivån på deras försäkringstekniska avsättningar är lämplig samt att de metoder som används är til lämpliga och relevanta och att underliggande statistiska data som används är adekvata.

Artikel 85

Ökning av de försäkringstekniska avsättningarna

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna inte uppfyller kraven i artik larna 76–83, får tillsynsmyndigheterna kräva att det ska öka dessas belopp så att det motsvarar en nivå som fastställts enligt dessa artiklar.

Artikel 86

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fastställa följande:

a) Försäkringsmatematiska och statistiska metoder för att beräkna bästa skattning enligt artikel 77.2.

b) De riskfria räntesatser för relevanta durationer som ska

användas vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2.

c) De omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsätt ningarna ska beräknas som en helhet respektive som summa av en bästa skattning och en riskmarginal och de metoder som ska användas då de försäkringstekniska avsättningarna beräknas som en helhet.

d) De metoder och antaganden som ska användas vid beräk ningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av det belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som krävs för att säkra försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och kalibreringen av kapitalkostnadstillägget.

e) De klasser på vilka försäkrings- och återförsäkringsförpliktel ser ska fördelas för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

f) De standarder som ska uppfyllas i fråga om lämpligheten, fullständigheten och riktigheten av data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och de specifika omständigheter under vilka det vore lämpligt att använda lämpliga approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder för beräkning av bästa skattningen.

699

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/48

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

g) De metoder som ska användas vid beräkningen av den anpassning med hänsyn till risken för motpartsfallissemang som avses i artikel 81 och som är avsedd att täcka förvän tade förluster till följd av sådant fallissemang.

h) I nödvändig utsträckning, förenklade metoder och tekniker för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna för att se till att de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som avses i leden a och d står i proportion till arten, omfatt ningen och komplexiteten av de risker som försäkrings- och återförsäkringsföretagen tar på sig, inbegripet captivebolag för försäkring eller återförsäkring.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

A v s n i t t 3

K a p i t a l b a s

U n d e r a v s n i t t 1

F a s t s t ä l l a n d e a v k a p i t a l b a s m e d e l

Artikel 87

Kapitalbas

Kapitalbasen ska omfatta summan av primärkapitalet enligt arti kel 88 och tilläggskapitalet enligt artikel 89.

Artikel 88

Primärkapital

Primärkapitalet ska bestå av följande poster:

1. Den positiva skillnaden mellan tillgångarna och skulderna, värderad enligt artikel 75 och avsnitt 2.

2. Efterställda skulder.

Den positiva skillnaden som avses i punkt 1 ska minskas med beloppet av värdet på innehav av egna aktier som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

Artikel 89

Tilläggskapital

1. Tilläggskapitalet ska bestå av poster utöver dem som ingår i primärkapitalet och som krävas in för att täcka förluster.

Tilläggskapitalet får omfatta följande poster, förutsatt att de inte ingår som poster i primärkapitalet:

a) Ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital som inte infordrats.

b) Bankkreditiv och garantier.

c) Andra rättsligt bindande åtaganden som gjorts till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

I fråga om ömsesidiga associationer eller liknande företag med uttaxeringsrätt får tilläggskapitalet också omfatta framtida ford ringar som associationen kan ha på sina medlemmar efter ett beslut om infordran av ytterligare betalningar från medlemmar under den följande tolvmånadersperioden.

2. När en post i tilläggskapitalet har betalats in eller infordrats ska den behandlas som en tillgång och inte längre ingå bland pos terna i tilläggskapitalet.

Artikel 90

Tillsynsmyndighetens godkännande av tilläggskapitalet

1. Tillsynsmyndigheten ska förhandsgodkänna värdet av pos terna i tilläggskapitalet som ska beaktas vid fastställandet av kapitalbasen.

2. Det belopp som tillerkänns varje post i tilläggskapitalet ska återspegla postens förlusttäckningsförmåga och bygga på akt samma och realistiska antaganden. När en post i tilläggskapitalet har ett bestämt nominellt värde ska beloppet för denna post vara detta nominella värde, när detta motsvarar postens förlusttäckningsegenskaper.

3. Tillsynsmyndigheterna ska godkänna något av följande:

a) Ett monetärt belopp för varje post i tilläggskapitalet.

b) En metod för att fastställa beloppet för varje post i tilläggs kapitalet, varvid tillsynsmyndighetens godkännande av belopp som fastställts med denna metod ska ges för en sär skilt angiven tidsperiod.

4. För varje post i tilläggskapitalet ska tillsynsmyndigheterna grunda sitt godkännande på en bedömning av följande:

a) De berörda motparternas status i fråga om förmåga och vilja att betala.

b) Möjligheterna att återkräva medlen med beaktande av pos tens rättsliga form och varje villkor som skulle kunna hindra posten från att inbetalas eller infordras.

700

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/49

c) All information om resultatet av tidigare infordringar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har gjorts av sådant tilläggskapital, i den utsträckning informationen för att bedöma förväntade resultat av framtida infordringar är tillförlitlig.

Artikel 91

Överskottsmedel

1. Vinster som inte har gjorts tillgängliga för utdelning till för säkringstagare och andra ersättningsberättigade ska anses som överskottsmedel.

2. Om nationell lagstiftning medger detta ska överskottsme del inte betraktas som försäkrings- eller återförsäkringsskulder i den utsträckning de uppfyller kriterierna i artikel 94.1.

Artikel 92

Genomförandeåtgärder

1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att när mare ange följande:

a) Kriterierna för tillsynsmyndigheternas godkännande enligt artikel 90.

b) Behandlingen av ägarintressen enligt artikel 212.2 tredje stycket, i finansiella institut och kreditinstitut avseende fast ställandet av kapitalbasen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

2. De ägarintressen i finansiella institut och kreditinstitut som avses i punkt 1 b ska omfatta följande:

a) Ägarintressen som försäkrings- och återförsäkringsföretag har i

i) kreditinstitut och finansiella institut i den mening som avses i artikel 4.1 och 4.5 i direktiv 2006/48/EG,

ii)värdepappersföretag i den mening som avses i arti kel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG.

b) Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artiklarna 63 och 64.3 i direktiv 2006/48/EG, som försäkrings- och återförsäkringsföretag innehar i sådana enheter som anges i led a i den här punkten,

ivilka de har ett ägarintresse.

U n d e r a v s n i t t 2

K l a s s i f i c e r i n g a v k a p i t a l b a s m e d e l

Artikel 93

Egenskaper och särdrag som beaktas vid nivåindelningen av poster i kapitalbasen

1. Posterna i kapitalbasen ska delas upp på tre nivåer. Klassi ficeringen av dessa poster ska vara beroende av om de är primär kapital eller tilläggskapital och i vilken omfattning de uppfyller följande egenskaper:

a) Posten är tillgänglig, eller kan infordras på begäran, för att i sin helhet förlustabsorbera, såväl i den löpande verksamhe ten som vid likvidation (permanent tillgänglighet).

b) Vid likvidation är postens hela beloppet tillgängligt för att täcka förluster och posten får inte återbetalas till innehava ren förrän alla andra förpliktelser, däribland försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser gentemot försäkringstagare och ersättningsberättigade enligt försäkrings- och återförsäkrings avtal, har uppfyllts (efterställdhet).

2. Vid bedömningen av i vilken omfattning kapitalbasposterna uppfyller kriterierna i punkt 1 a och b för närvarande och i fram tiden, ska man vederbörligen överväga postens varaktighet, sär skilt om posten är daterad eller inte. Om en kapitalbaspost är daterad ska postens relativa varaktighet jämfört med varaktighe ten för företagets försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser övervägas (tillräcklig varaktighet).

Dessutom ska följande kriterier beaktas:

a) Om posten är fri från krav på eller incitament till att lösa in det nominella beloppet (frånvaro av incitament att lösa in).

b) Om posten är fri från obligatoriska fasta kostnader (frånvaro av obligatoriska fasta kostnader).

c) Om posten är fri från belastningar (frånvaro av belastningar).

Artikel 94

Huvudkriterier för uppdelning på nivåer

1. Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 1 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i arti kel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som fastställts i artikel 93.2.

2. Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i arti kel 93.1 b, med beaktande av de kriterier som fastställts i artikel 93.2.

701

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/50

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Poster i tilläggskapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som anges i artikel 93.2.

3. Varje post i primärkapitalet och i tilläggskapitalet som inte omfattas av punkterna 1 och 2 ska klassificeras som tillhörande nivå 3.

Artikel 95

Klassificering av kapitalbasposter

Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsfö retag klassificerar sina kapitalbasposter enligt kriterierna i artikel 94.

I tillämpliga fall ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen referera till den förteckning över kapitalbasposter som avses i arti kel 97.1 a.

Om en post i kapitalbasen inte finns upptagen i denna förteck ning ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedöma och klassificera den i enlighet med första stycket. Sådana klassifice ringar ska godkännas av tillsynsmyndigheten.

Artikel 97

Genomförandeåtgärder

1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fast ställa följande:

a) En förteckning över kapitalbasposter, inklusive dem som avses i artikel 96, som bedöms uppfylla kriterierna i arti kel 94 med en fullständig redovisning för varje post av de egenskaper som har legat till grund för klassificeringen.

b) De metoder som tillsynsmyndigheterna ska tillämpa vid god kännandeförfarandet för bedömningar och klassificeringar av poster som ingår i de egna medlen och som inte ingår i den förteckning som avses i led a.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

2. Kommissionen ska regelbundet se över och vid behov upp datera den förteckning som avses i punkt 1 a med hänsyn till marknadsutvecklingen.

Artikel 96

Klassificering av kapitalbasposter som är specifika för försäkringsföretag

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 95 och 97.1 a ska vid tillämpningen av detta direktiv följande klassificeringar gälla:

1. Överskottsmedel enligt artikel 91.2 ska klassificeras som till hörande nivå 1.

2. Bankkreditiv och garantier som förvaras som säkerhet för försäkringsgivares borgenärer av en oberoende förvaltare och är utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade enligt direktiv 2006/48/EG ska klassificeras som tillhörande nivå 2.

3. Varje framtida fordring som fartygsägares ömsesidiga asso ciationer eller liknande företag med uttaxeringsrätt variabla bidrag, vilka endast försäkrar risker inom klasserna 6, 12 och 17 i del A i bilaga I, kan ställa på sina medlemmar efter en infordran av ytterligare bidrag under de kommande tolv månaderna ska klassificeras som tillhörande nivå 2.

I enlighet med artikel 94.2 andra stycket ska eventuella framtida fordringar som ömsesidiga associationer eller liknande företag med variabla bidrag kan ställa på sina medlemmar genom en infordran av ytterligare bidrag inom de närmaste tolv månaderna, och som inte faller under första stycket led 3, klassificeras som till hörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som anges i artikel 93.2.

U n d e r a v s n i t t 3

K r a v f ö r m e d r ä k n i n g a v k a p i t a l b a s m e d e l

Artikel 98

Krav och gränsvärden för nivåerna 1, 2 och 3

1. I fråga om efterlevnaden av solvenskapitalkravet ska föl jande kvantitativa gränsvärden gälla för de medräkningsbara beloppen av posterna på nivå 2 och 3. Dessa gränsvärden ska vara sådana att minst följande villkor uppfylls:

a) Andelen nivå-1-kapital inom den medräkningsbara kapital basen är mer än en tredjedel av dess totala medräkningsbara kapitalbasmedel.

b) Det medräkningsbara nivå-3-kapitalet är mindre än en tred jedel av de totala medräkningsbara kapitalbasmedlen.

2. När det gäller efterlevnaden av minimikapitalkravet ska kvantitativa gränsvärden gälla för beloppet för de poster i primär kapitalet som är klassificerade som tillhörande nivå 2 och som kan medräknas för att täcka minimikapitalkravet. Dessa gränsvär den ska vara sådana att de minst garanterar att andelen nivå-1- kapital inom den medräkningsbara primärkapitalet är större än hälften av det totala beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet.

3. Det medräkningsbara beloppet för de kapitalbasmedel som ska täcka solvenskapitalkravet enligt artikel 100 ska vara lika med summan av beloppen för nivå 1-kapitalet och de medräknings bara delarna av nivå 2 och nivå 3.

702

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/51

4. Det medräkningsbara belopp av primärkapitalet som ska täcka minimikapitalkravet enligt artikel 128 ska vara lika med summan av beloppet för nivå 1-kapitalet och det medräknings bara beloppet av de poster i primärkapitalet som klassificerats som tillhörande nivå 2.

Artikel 99

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fastställa följande:

a) De kvantitativa gränsvärden som avses i artikel 98.1 och 98.2.

b) De justeringar som bör göras för att återspegla den bristande möjligheten att överföra de kapitalbasposter som enbart kan användas för att täcka förluster som uppstår från ett särskilt skuldsegment eller från särskilda risker (separata fonder).

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

A v s n i t t 4

S o l v e n s k a p i t a l k r a v

U n d e r a v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r f ö r s o l v e n s k a p i t a l k r a v e t m e d t i l l ä m p n i n g a v s t a n d a r d f o r m e l n e l l e r e n

i n t e r n m o d e l l

Artikel 100

Allmänna bestämmelser

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsfö retagen har medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet.

Solvenskapitalkravet ska beräknas antingen enligt standardfor meln i underavsnitt 2 eller med en intern modell enligt underavsnitt 3.

Artikel 101

Beräkning av solvenskapitalkravet

1. Solvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet med punkterna 2–5:

2. Solvenskapitalkravet ska beräknas under antagandet att företaget kommer att fortsätta att bedriva sin verksamhet, enligt fortlevnadsprincipen.

3. Solvenskapitalkravet ska kalibreras så att det säkerställs att alla kvantifierbara risker som försäkrings- eller återförsäkringsfö retaget är exponerat för beaktas. Det ska täcka pågående verksam het samt sådana nya åtaganden som förväntas tecknas inom de följande tolv månaderna. Det ska enbart täcka ej förväntade för luster i den pågående verksamheten.

Det ska motsvara värdet av percentilen Value-at-Risk för kapital basen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som mot svarar konfidensnivån 99,5 % för en ettårsperiod.

4. Solvenskapitalkravet ska täcka minst följande risker:

a) Teckningsrisk vid skadeförsäkring.

b) Teckningsrisk vid livförsäkring.

c) Teckningsrisk vid sjukförsäkring.

d) Marknadsrisk.

e) Kreditrisk.

f) Operativ risk.

Den operativa risk som avses i första stycket f ska omfatta rätts liga risker men inte risker till följd av strategiska beslut och renommérisker.

5. Vid beräkningen av solvenskapitalkravet ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen beakta effekterna av riskreducerings tekniker, förutsatt att vederbörlig hänsyn tas till kreditrisken och andra risker i samband med användningen av sådana tekniker vid fastställandet av solvenskapitalkravet.

Artikel 102

Återkommande beräkningar

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna sol venskapitalkravet minst en gång per år och rapportera resultaten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker det senast rapporterade solvenskapitalkravet.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fortlöpande övervaka beloppet av de medräkningsbara kapitalbasmedlen och solvenskapitalkravet.

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avvi ker väsentligt från de antaganden som låg till grund för det senast rapporterade solvenskapitalkravet, ska företaget i fråga utan dröjs mål beräkna ett nytt solvenskapitalkrav och rapportera detta till tillsynsmyndigheterna.

703

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/52

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Om det finns grundad anledning att anta att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet, får tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga gör en förnyad beräkning av solvenskapitalkravet.

U n d e r a v s n i t t 2

S t a n d a r d f o r m e l f ö r s o l v e n s k a p i t a l k r a v e t

Artikel 103

Standardformelns struktur

Solvenskapitalkravet, beräknat enligt standardformeln, ska vara lika med summan av följande:

a) Det primära solvenskapitalkravet enligt artikel 104.

b) Kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107.

c) Justeringsbelopp för förlusttäckningskapacitet hos försäk ringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter enligt artikel 108.

Artikel 104

Utformningen av det grundläggande solvenskapitalkravet

1. Det grundläggande solvenskapitalkravet ska omfatta enskilda riskmoduler, aggregerade enligt punkt 1 i bilaga IV.

Minst följande riskmoduler ska ingå:

a) Teckningsrisk vid skadeförsäkring.

b) Teckningsrisk vid livförsäkring.

c) Teckningsrisk vid sjukförsäkring.

d) Marknadsrisk.

e) Motpartsrisk.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 a, b och c sk a försäkrings- eller återförsäkringstransaktionerna tilldelas den teckningsriskmo dul som bäst motsvarar de underliggande riskernas tekniska karaktär.

3. Genom tillämpning av korrelationskoefficienterna för aggregeringen av de riskmoduler som avses i punkt 1 och k ali brering av kapitalkraven för varje riskmodul erhålls ett övergri pande solvenskapitalkrav som överensstämmer med principerna i artikel 101.

4. Var och en av de riskmoduler som avses i punkt 1 ska kali breras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk med konfidensni vån 99,5 % för en ettårsperiod.

I tillämpliga fall ska diversifieringseffekter beaktas vid utform ningen av varje riskmodul.

5. Samma utformning och specifikationer ska användas för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag, såväl i fråga om det primära solvenskapitalkravet som när det gäller förenklade beräk ningar enligt artikel 109.

6. Beträffande katastrofrisker får geografiska specifikationer i tillämpliga fall användas vid beräkningen av teckningsriskmodu ler i samband med livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring.

7. Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande får försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller utform ningen av standardformeln ersätta en undergrupp av dess para metrar med parametrar som är specifika för företaget i fråga när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäk ring och sjukförsäkring.

Dessa parametrar ska kalibreras med stöd av interna uppgifter från företaget i fråga eller av uppgifter som är omedelbart rele vanta för sådana transaktioner som företaget genomför med användning av standardformler.

När tillsynsmyndigheterna beviljar godkännande ska de kontrol lera att de använda uppgifterna är fullständiga, exakta och lämpliga.

Artikel 105

Beräkning av det primära solvenskapitalkravet

1. Det primära solvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet med punkterna 2–6:

2. Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring ska avspegla ris kerna med skadeförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som täcks och de processer som används under utövandet av verksamheten.

Den ska beakta osäkerheten hos försäkrings- och återförsäkrings företagens resultat när det gäller de befintliga försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna samt sådana nya åtaganden som förväntas tecknas inom de följande tolv månaderna.

Den ska beräknas, i enlighet med punkt 2 i bilaga IV, som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:

a) Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunk ter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händel serna som i tidpunkter och belopp för skadeförsäkringsersättningarna (premie- och reservrisker inom skadeförsäkring).

704

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/53

b) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om extrema eller exceptionella händelser (katastrofrisker inom skadeförsäkring).

3. Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring ska avspegla ris kerna med livförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som täcks och de processer som används under utövandet av verksamheten.

Den ska beräknas enligt punkt 3 i bilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:

a) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om ökad dödlighet leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (dödsfallsrisken).

b) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om minskad dödlighet leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (livsfallsrisken).

c) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande invaliditet, insjuknande och till frisknande (invaliditets- och sjukrisk).

d) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkrings- och återförsäkringsavtal (driftkostnadsrisk vid livförsäkring).

e) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul derna till följd av ändrade nivåer och trender beträffande omprövningar av skadelivräntor på grund av ändrade rätts liga förhållanden eller ändrad hälsostatus hos de försäkrade (omprövningsrisk).

f) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul derna till följd av ändrade nivåer eller ändrad volatilitetsgrad beträffande uppehåll i premiebetalningarna, upphörande, för nyelse och återköp (annullationsrisk).

g) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om extrema eller onormala händelser (katastrofrisker inom livförsäkring).

4. Modulen för teckningsrisk vid sjukförsäkring ska ge uttryck för risken vid tecknande av sjukförsäkringsförpliktelser, obero ende av om sjukförsäkring tekniskt sett fungerar på liknande sätt som livförsäkring, till följd av såväl de risker som täcks som de processer som används i verksamheten.

Den ska täcka minst följande risker:

a) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkrings- och återförsäkringsavtal.

b) Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunk ter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händel serna som i tidpunkter och belopp för skadeförsäkringsersättningarna vid den tid då de tillhandahålls.

c) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om utbrott av större epidemier och onormal ackumulering av risker under sådana extrema förhållanden.

5. Marknadsriskmodulen ska avspegla risker till följd av nivå erna eller volatilitetsgraden hos marknadspriserna för finansiella instrument som påverkar värdet av företagets tillgångar och skul der. Den ska korrekt avspegla bristande matchning mellan till gångar och skulder, särskilt i fråga om deras duration.

Det ska beräknas enligt punkt 4 i bilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:

a) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan siella instrument för ändringar i de durationsberoende ränte satserna eller deras volatilitet (ränterisk).

b) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan siella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspri serna för aktier eller dessas volatilitet (aktiekursrisk).

c) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan siella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspri serna för fastigheter eller dessas volatilitet (fastighetsrisk).

d) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan siella instrument för kreditspreaden över den riskfria räntan (spreadrisk).

e) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan siella instrument för ändringar av nivåerna på valutakurserna eller dessas volatilitet (valutarisk).

705

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/54

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

f) Ytterligare risker för ett försäkrings- eller återförsäkringsfö retag som härrör antingen från bristande diversifiering av till gångsportföljen eller stor exponering för fallissemangsrisken för en enda emittent eller en grupp av emittenter med inbör des anknytning (marknadsriskkoncentrationer).

6. Motpartsriskmodulen ska ge uttryck för möjligheten av för luster till följd av oväntat fallissemang eller försämrad kreditvär dighet som rör försäkrings- och återförsäkringsföretags motparter och gäldenärer under en följande tolvmånadersperiod. Motparts riskmodulen ska täcka riskreducerande avtal som återförsäkrings arrangemang, värdepapperiseringar och derivat samt fordringar på förmedlare och varje annan kreditexponering som inte omfat tas av undergruppen för spreadrisk. Den ska ta vederbörlig hän syn till säkerheter eller andra värdepapper som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller för dess räkning, och de risker som är förknippade därmed.

Motpartsriskmodulen ska för varje motpart beakta det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets samlade riskexpone ring för motparten i fråga, oberoende av den rättsliga formen av motpartens avtalsmässiga förpliktelser gentemot företaget.

Artikel 106

Beräkning av undergruppen aktiekursrisk: en mekanism för symmetrisk justering

1. Undergruppen aktiekursrisk som beräknas enligt standard formeln ska innehålla en symmetrisk justering av det kapitalkrav för aktier som används för att täcka risker som uppstår genom nivåändringar i aktiepriserna.

2. Den symmetriska justering som görs av standardkapitalkra vet för aktier, kalibrerat enligt artikel 104.4, och som täcker ris ker som uppstår genom nivåändringar i aktiepriserna ska baseras på en funktion av den nuvarande nivån på ett lämpligt aktieindex och en vägd genomsnittsnivå för detta index. Det vägda genom snittet ska beräknas under en tillräcklig tidsperiod, som ska vara densamma för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag.

3. Den symmetriska justering som görs av standardkapitalkra vet för aktier, och som täcker risker som uppstår genom nivåänd ringar i aktiepriserna får inte leda till användning av ett kapitalkrav för aktier som understiger eller överstiger standardkapitalkravet för aktier med mer än tio procent.

Artikel 107

Kapitalkrav för operativ risk

1. Kapitalkravet för operativ risk ska avspegla de operativa ris ker som inte redan beaktats inom de riskmoduler som avses i arti kel 104. Kravet ska kalibreras i enlighet med artikel 101.3.

2. I fråga om livförsäkringsavtal där försäkringstagarna står för placeringsrisken ska man vid beräkningen av kapitalkravet för operativ risk ta hänsyn till de årliga driftskostnaderna för dessa försäkringsförpliktelser.

3. I fråga om andra försäkrings- och återförsäkringstransaktio ner än de som avses i punkt 2 ska man vid beräkningen av kapi talkravet för operativ risk ta hänsyn till transaktionernas volym, uttryckt i premieintäkter och försäkringstekniska avsättningar för dessa försäkrings- och återförsäkringstransaktioner. I sådana fall ska kapitalkravet för operativ risk inte överstiga 30 % av det pri mära solvenskapitalkravet för försäkrings- och återförsäkringsriskerna.

Artikel 108

Justering för förlusttäckningskapacitet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter

Den justering som avses i artikel 103 c för förlusttäckningskapa citet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter ska visa den möjliga kompensationen för oförutsedda förluster genom en samtidig minskning av försäkringstekniska avsätt ningar eller uppskjutna skatter eller en kombination av båda.

Denna justering ska ta hänsyn till den riskreducerande effekt som kan erhållas genom framtida diskretionära förmåner i försäkrings avtal i den utsträckning som försäkrings- och återförsäkringsfö retagen kan visa att en minskning av förmåner kan användas för att täcka oförutsedda förluster då dessa uppstår. Den riskreduce ring som kan uppnås genom framtida diskretionära förmåner får inte vara större än summan av de försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter som avser dessa framtida förmåner.

Vid tillämpningen av andra stycket ska värdet av framtida diskre tionära förmåner under ogynnsamma omständigheter jämföras med dessa förmåners värde enligt de underliggande antagandena för beräkningen av bästa skattning.

Artikel 109

Förenklingar av standardformeln

Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en förenklad beräkning för en specifik riskmodul eller undergrupp av en risk modul, om det är motiverat med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker de står inför och det vore opro portionerligt att kräva att alla försäkrings- och återförsäkringsfö retag ska tillämpa standardberäkningen.

Förenklade beräkningar ska kalibreras i enlighet med artikel 101.3.

706

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/55

Artikel 110

Betydande avvikelser från de antaganden som ligger till grund för beräkning enligt standardformeln

När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräk ningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget ersätter en undergrupp av de parametrar som används i beräkningen enligt standardformeln med parametrar som är specifika för det företa get, när det beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, ska deförsäkring och sjukförsäkring i enlighet med artikel 104.7. Dessa specifika parametrar ska beräknas på ett sådant sätt att före taget följer bestämmelserna i artikel 101.3.

Artikel 111

Genomförandeåtgärder

g) Metoder och parametrar för bedömningen av kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107, inklusive den procentsats som avses i artikel 107.3.

h) De metoder och justeringar som ska användas för att åter spegla försäkrings- och återförsäkringsföretagens minskade möjligheter till riskdiversifiering i samband med separerade fonder.

i) Den metod som ska användas vid beräkningen av justerings beloppet för förlustreducering genom försäkringstekniska avsättningar eller uppskjutna skatter enligt artikel 108.

j) Deluppsättningen av standardparametrar inom tecknings riskmodulerna för skade-, liv- och sjukförsäkring som kan ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artikel 104.7.

1. Kommissionen ska för att säkerställa likabehandling av alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar solvenska pitalkravet på grundval av standardformeln eller för att ta hänsyn till utvecklingen på marknaden, anta följande genomförandeåtgärder:

a) En standardformel i enlighet med bestämmelserna i artik larna 101 och 103-109.

b) Undergrupper som är nödvändiga eller som mer exakt täcker de risker som omfattas av riskmoduler enligt artikel 104 och följande uppdateringar.

c) Metoder, antaganden och standardparametrar som ska til lämpas vid beräkningen av var och en av de riskmoduler eller undergrupper inom ramen för det primära solvenskapitalkra vet som fastställs genom artiklarna 104, 105 och 304, meka nismen för symmetrisk justering och den lämpliga tidsperioden, uttryckt i månader, i enlighet med artikel 106 samt den lämpliga metoden för att integrera metoden i arti kel 304 i samband med solvenskapitalkravet beräknat i enlig het med standardformeln.

d) Korrelationsparametrarna, om nödvändigt inklusive parame trarna i bilaga IV samt rutinerna för att uppdatera dessa parametrar.

e) För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder riskreduceringstekniker: metoder och antaganden som ska användas vid bedömningen av förändringar av berörda före tags riskprofil och vid justeringar av beräkningen av solvenskapitalkravet.

f) Kvalitativa kriterier som de riskreduceringstekniker som avses i led e ska uppfylla för att säkerställa att respektive risk faktiskt har överförts till tredje part.

k) Standardiserade metoder som försäkrings- och återförsäk ringsföretagen ska använda för att beräkna de företagsspeci fika parametrar som avses i led j och kriterier i fråga om de använda uppgifternas fullständighet, exakthet och tillämplig het som ska uppfyllas innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt godkännande.

l) De förenklade beräkningarna för specifika riskmoduler och undergrupper av riskmoduler samt de kriterier som det ska krävas att försäkrings- och återförsäkringsföretag, inklusive captivebolag för försäkring eller återförsäkring, uppfyller för att de ska vara berättigade enligt artikel 109 att använda någon av dessa förenklade beräkningar.

m) Det angreppssätt som ska användas för anknutna företag i den mening som avses i artikel 212 vid beräkningen av sol venskapitalkravet, särskilt beräkningen av undergruppen aktierisk enligt artikel 105.5, med beaktande av den förmo dat minskade volatiliteten för värdet på dessa anknutna före tag på grund av dessa investeringars strategiska natur och det inflytande som företaget med ägarintresse har över dessa anknutna företag.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

2. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att fast ställa kvantitativa gränser och kriterier för tillgångars medräk ningsbarhet i syfte att bemöta risker som inte täcks i tillräcklig utsträckning av en undergrupp till en riskmodul. Dessa genom förandeåtgärder ska tillämpas på de tillgångar som täcker de för säkringstekniska avsättningarna med undantag av tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal för vilka försäkrings tagarna står för placeringsrisken. Dessa åtgärder ska ses över av kommissionen i ljuset av utvecklingen av standardformeln och på finansmarknaderna.

707

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/56

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

U n d e r a v s n i t t 3

S o l v e n s k a p i t a l k r a v F u l l s t ä n d i g a o c h p a r t i e l l a i n t e r n a m o d e l l e r

Artikel 112

Allmänna bestämmelser för godkännande av fullständiga och partiella interna modeller

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför säkringsföretag får beräkna solvenskapitalkravet med hjälp av en fullständig eller partiell intern modell som godkänts av tillsynsmyndigheterna.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda parti ella interna modeller för beräkningen av en eller flera av följande:

a) En eller flera riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler som ingår i det primära solvenskapitalet enligt artiklarna 104 och 105.

b) Kapitalkravet för operativ risk som fastställs i artikel 107.

c) Det justeringsbelopp som avses i artikel 108.

Partiell modellkonstruktion får dessutom tillämpas på hela verk samheten i försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller endast på en eller flera större affärsenheter.

3. Tillsammans med varje ansökan om godkännande ska försäkrings- och återförsäkringsföretag åtminstone överlämna handlingar som styrker att den interna modellen uppfyller kraven i artiklarna 120–125.

Om ansökningen om godkännande avser en partiell intern modell ska kraven i artiklarna 120–125 anpassas med hänsyn till det begränsade tillämpningsområdet för modellen.

4. Tillsynsmyndigheterna ska besluta om ansökningen inom sex månader från det att den fullständiga ansökningen mottogs.

5. Tillsynsmyndigheterna ska ge sitt godkännande endast om de har förvissat sig om att försäkrings- eller återförsäkringsföre tagets system för att identifiera, mäta, övervaka, hantera och rap portera risker är lämpliga och särskilt att den interna modellen uppfyller kraven i punkt 3.

6. I varje beslut av tillsynsmyndigheterna om avslag på en ansökan om användning av en intern modell ska skälen till avsla get anges.

7. Efter det att tillsynsmyndigheterna givit dem sitt godkän nande för att tillämpa en intern modell får försäkrings- och åter försäkringsföretag genom ett motiverat beslut åläggas att till tillsynsmyndigheterna överlämna en skattning av solvenskapital kravet som utarbetats i enlighet med standardformeln så som anges i underavsnitt 2.

Artikel 113

Särskilda bestämmelser för godkännande av partiella interna modeller

1. I fråga om partiella interna modeller ska tillsynsmyndighe terna ge sitt godkännande endast om modellen uppfyller kraven i artikel 112 och följande ytterligare villkor:

a) Företaget har vederbörligen motiverat begränsningen av til lämpningsområdet för modellen.

b) Det solvenskapitalkrav som erhålls med modellen motsvarar bättre företagets riskprofil och överensstämmer i synnerhet i högre grad med principerna i underavsnitt 1.

c) Utformningen av modellen är förenlig med principerna i underavsnitt 1, vilket innebär att den partiella interna model len kan integreras fullständigt med standardformeln för solvenskapitalkravet.

2. Under sin bedömning av en ansökan om användning av en partiell intern modell som endast avser vissa undergrupper av en specifik riskmodul, vissa affärsenheter inom ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med avseende på en specifik riskmodul eller delar av båda dessa områden får tillsynsmyndigheterna kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga ska över lämna en realistisk övergångsplan för att utvidga tillämpningsom rådet för modellen.

I denna övergångsplan ska det anges på vilket sätt försäkrings- eller återförsäkringsföretaget planerar att utvidga tillämpningsom rådet till andra undergrupper eller affärsenheter för att se till att modellen omfattar en övervägande del av dess försäkringstrans aktioner som berörs av den specifika riskmodulen.

Artikel 114

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare fastställa följande:

1. Förfarandet för godkännande av interna modeller.

708

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/57

2. Anpassningar av de standarder som anges i artik larna 120–125 för att ta hänsyn till det begränsade tillämp ningsområde som avses i ansökningar om tillämpning av partiella interna modeller.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Artikel 115

Styrdokument för ändringar av fullständiga och partiella interna modeller

Som ett led i det inledande godkännandeförfarandet för en intern modell ska tillsynsmyndigheterna godkänna styrdokumentet för ändring av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets modell. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får ändra sin interna modell i enlighet med dessa styrdokument.

Dessa ska innehålla en specifikation av mindre och större änd ringar av de interna modellerna.

För större ändringar av de interna modellerna och ändringar av styrdokumenten ska förhandsgodkännande av tillsynsmyndighe ten alltid krävas enligt artikel 112.

För mindre ändringar av en intern modell ska däremot inget för handsgodkännande av tillsynsmyndigheten krävas, förutsatt att de har utarbetats i enlighet med styrdokumentet.

Artikel 116

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganens ansvarsområden

Försäkrings- och återförsäkringsföretagens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan ska godkänna ansökningar till till synsmyndigheterna om godkännande av den interna modellen som avses i artikel 112 och av därpå följande större ändringar av modellen.

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att det upprättas system som säkerställer att den interna modellen fort löpande fungerar korrekt.

Artikel 117

Återgång till standardformeln

Efter att ha beviljats godkännande i enlighet med artikel 112 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag inte återgå till att beräkna hela eller delar av solvenskapitalkravet enligt standardformeln i underavsnitt 2, utom under vederbörligen motiverade omständig heter och förutsatt att tillsynsmyndigheterna har givit sitt godkännande.

Artikel 118

Brister i tillämpningen av en intern modell

1. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, efter att ha fått tillsynsmyndigheternas godkännande att använda en intern modell, inte längre uppfyller kraven i artiklarna 120-125 ska de utan dröjsmål antingen förelägga tillsynsmyndigheterna en plan för att på nytt uppnå överensstämmelse inom skälig tid eller visa att effekterna av den bristande överensstämmelsen är oväsentliga.

2. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte genom för den plan som avses i punkt 1, får tillsynsmyndigheterna kräva att det ska återgå till att beräkna solvenskapitalkravet enligt stan dardformeln, så som anges i underavsnitt 2.

Artikel 119

Väsentliga avvikelser från de antaganden som ligger till grund för beräkning enligt standardformeln

När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräk ningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget använder en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet eller relevanta riskmoduler som ingår i det.

Artikel 120

Användningskrav

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska visa att deras interna modeller används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla när det gäller deras företagsstyrningssystem enligt artik larna 41–50, och särskilt

a) deras riskhanteringssystem enligt artikel 44 och beslutsprocesser,

b) deras processer för bedömning och allokering i fråga om eko nomi och solvenskrav, däribland den bedömning som avses i artikel 45.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dessutom visa att frekvensen av deras beräkningar av solvenskapitalkravet med hjälp av den interna modellen står i proportion till frekvensen av deras användning av den interna modellen för de andra syften som anges i första stycket.

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att säkerställa att utformningen och användningen av den interna modellen fortlöpande är ändamålsenliga och ger tillfredsställande uttryck för riskprofilerna hos de berörda försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

709

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/58

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 121

Statistiska kvalitetsnormer

1. Den interna modellen, och särskilt den beräkning av prog nostiserad sannolikhetsfördelning som den bygger på, ska upp fylla kriterierna i punkterna 2–9:

2. De metoder som används för att beräkna den prognostise rade sannolikhetsfördelningen ska bygga på lämpliga, tillämpliga och relevanta försäkringsmatematiska och statistiska tekniker och vara förenliga med de metoder som används för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna.

De metoder som används för att beräkna den prognostiserade sannolikhetsfördelningen ska bygga på trovärdiga aktuella upp gifter och realistiska antaganden.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska för tillsynsmyndig heterna kunna motivera de antaganden som ligger till grund för deras respektive interna modeller.

3. De uppgifter som används för den interna modellen ska vara korrekta, fullständiga och lämpliga.

7. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska i sina interna modeller noggrant bedöma särskilda väsentliga risker som är för enade med finansiella garantier och avtalsenliga valmöjligheter. De ska också bedöma de risker som är förenade med valmöjlig heter, såväl försäkringstagarnas som deras egna. I detta syfte ska de beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finan siella och andra förhållanden kan få för utövandet av sådana valmöjligheter.

8. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får i sina interna modeller beakta framtida åtgärder som de har skälig anledning att förvänta sig att företagsledningen kommer att vidta under speci fika omständigheter.

I det fall som avses i första stycket ska det berörda företaget ta hänsyn till den tid som krävs för att genomföra sådana åtgärder.

9. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska i sina interna modeller beakta alla ersättningar till försäkrings- och förmånsta gare som de förväntar sig att utbetala, oavsett om dessa är garan terade genom avtal eller ej.

Artikel 122

Kalibreringsnormer

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska uppdatera de upp giftssammanställningar som används vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen minst en gång per år.

4. Det ska inte föreskrivas att någon viss metod ska användas vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördel- ningen.

Oberoende av vilken beräkningsmetod som väljs ska den interna modellens förmåga att rangordna risker vara tillräcklig för att garantera att den används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla inom försäkrings- och återförsäkringsföretagens företagsstyrningssystem, särskilt i fråga om deras riskhanterings system och beslutsprocesser enligt artikel 120.

Den interna modellen ska täcka alla betydande risker som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerat för. Interna modeller ska täcka åtminstone de risker som anges i artikel 101.4.

5. I fråga om diversifieringseffekter får försäkrings- och åter försäkringsföretagen inom sina interna modeller beakta inbördes beroenden inom och mellan riskkategorier, förutsatt att tillsyns myndigheterna är övertygade om att de system som används för att mäta dessa diversifieringseffekter är ändamålsenliga.

6. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får i sina interna modeller fullt ut beakta effekterna av riskreduceringstekniker, för utsatt att kreditrisken och andra risker som är förenade med riskreduceringstekniker kommer till korrekt uttryck i dessa modeller.

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en annan tidsperiod eller ett annat riskmått än vad som anges i arti kel 101.3 vid utarbetandet av sina interna modeller, förutsatt att dessa företag kan använda resultaten av sina respektive interna modeller för att beräkna solvenskapitalkrav på ett sätt som ger försäkrings- och förmånstagare en skyddsnivå som är likvärdig med den som anges i artikel 101.

2. När så är möjligt ska försäkrings- och återförsäkringsföre tagen härleda solvenskapitalkravet direkt från den prognostise rade sannolikhetsfördelning som genererats av deras respektive interna modeller och använda det värde för Value-at-Risk som anges i artikel 101.3.

3. Om försäkrings- och återförsäkringsföretagen inte kan här leda solvenskapitalkravet direkt från den prognostiserade sanno likhetsfördelning som genererats av deras respektive interna modeller får tillsynsmyndigheterna medge att approximationer används vid beräkningen av solvenskapitalkravet, förutsatt att företagen kan styrka för tillsynsmyndigheterna att försäkrings- och förmånstagare ges en skyddsnivå som är likvärdig med den som anges i artikel 101.

4. Tillsynsmyndigheterna får kräva att försäkrings- och åter försäkringsföretagen tillämpar sina respektive interna modeller på relevanta referensportföljer med antaganden som bygger på externa, inte interna, uppgifter för att verifiera kalibreringen av den interna modellen och kontrollera att dess specifikation över ensstämmer med allmänt accepterad marknadspraxis.

710

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/59

Artikel 123

Resultatanalys

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska minst en gång per år se över orsakerna och källorna till de vinster och förluster som gjorts inom varje affärsenhet.

De ska visa hur den kategorisering av riskerna som valts för den interna modellen förklarar orsakerna och källorna till vinsterna och förlusterna. Riskkategoriseringen och härledningen av vin sterna och förlusterna ska stå i proportion till varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera varje mer betydande förändring av sina interna modeller enligt artikel 115.

Artikel 126

Externa modeller och uppgifter

Att modeller eller uppgifter som erhållits från tredje part använts ska inte anses vara skäl för undantag från något av de krav på interna modeller som anges i artiklarna 120–125.

Artikel 127

Artikel 124

Genomförandeåtgärder

Valideringsnormer

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska regelbundet vali dera de interna modellerna och därvid även övervaka hur de fung erar, kontrollera att modellspecifikationen fortlöpande är lämplig och testa resultaten mot de faktiska utfallen.

Modellvalideringsprocessen ska innefatta en effektiv statistisk pro cess för validering av den interna modellen med vars hjälp försäkrings- och återförsäkringsföretagen kan styrka för sina till synsmyndigheter att de kapitalkrav som erhålls med modellen är lämpliga.

Den statistiska metod som används ska omfatta testning av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen jämförd inte bara med de inregistrerade förlusterna utan också med alla betydande nya uppgifter och upplysningar som rör dem.

Modellvalideringsprocessen ska innefatta en analys av den interna modellens stabilitet, särskilt testning av hur känsliga de resultat den ger är för förändringar av de centrala underliggande antagan dena. Den ska också omfatta en bedömning av exaktheten, full ständigheten och lämpligheten hos de uppgifter som används för den interna modellen.

Artikel 125

Dokumentationsnormer

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera utformningen av sina interna modeller och närmare uppgifter om dessas funktion.

Dokumentationen ska styrka överensstämmelsen med artiklarna 120–124.

Dokumentationen ska ge en detaljerad översikt över den teori, de antaganden och den matematiska och empiriska grund som lett fram till den interna modellens utformning.

Eventuella omständigheter under vilka den interna modellen inte fungerar effektivt ska redovisas i dokumentationen.

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder avseende artik larna 120–126 i syfte att säkerställa en harmonisering av for merna för användningen av interna modeller inom hela gemenskapen och för att ytterligare förbättra bedömningen av riskprofil och ledning när det gäller försäkrings och återförsäk ringsföretagens verksamheter.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

A v s n i t t 5

M i n i m i k a p i t a l k r a v

Artikel 128

Allmänna bestämmelser

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsfö retagen innehar medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapitalkravet.

Artikel 129

Beräkning av minimikapitalkravet

1. Minimikapitalkravet ska beräknas enligt följande principer:

a) Det ska beräknas på ett klart och enkelt sätt och på ett sådant sätt som gör det möjligt att kontrollera beräkningen.

b) Det ska motsvara medräkningsbart primärkapital till ett belopp under vilket försäkrings- och förmånstagare skulle exponeras för en oacceptabel grad av risk om det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillåts fortsätta sin verksamhet.

711

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/60

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

c) Den linjära funktion som anges i punkt 2, vilken används för att beräkna minimikapitalkravet, ska kalibreras till ett värde för value-at-risk med ett konfidensintervall på 85 % för en ettårsperiod.

d) Det får under inga omständigheter underskrida

i) 2 200 000 EUR för skadeförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag, utom i de fall alla eller vissa av de risker som ingår i klasserna 10–15 under del A i bilaga 1 täcks, varvid det inte får underskrida 3 200 000 EUR,

ii)3 200 000 EUR för livförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag,

iii)3 200 000 EUR för återförsäkringsföretag, utom i fråga om captivebolag för återförsäkring, varvid minimikapi talkravet inte får underskrida 1 000 000 EUR,

iv)summan av de belopp som anges i leden i och ii för för säkringsföretag som avses i artikel 73.5.

2. Om inte annat följer av punkt 3 ska minimikapitalkravet beräknas som en linjär funktion av en uppsättning eller delupp sättning av följande variabler: företagets försäkringstekniska avsättningar, tecknade premier, risksumma, uppskjutna skatter och administrativa omkostnader. De använda variablerna ska mätas utan efter avdrag för återförsäkring.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 d får mini mikapitalkravet inte underskrida 25 % och inte överskrida 45 % av företagets solvenskapitalkrav, beräknat i enlighet med kapi tel VI avsnitt 4 underavsnitt 2 eller 3 inklusive kapitaltillägg som åläggs i enlighet med artikel 37.

Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter under en tidsperiod som löper ut senast den 31 oktober 2014 kräver att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska tillämpa de procent satser som anges i första stycket endast på ett företags solvenska pitalkrav beräknat i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna mini mikapitalkravet minst en gång per kvartal och rapportera resul taten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.

Om ett företags minimikapitalkrav fastslås genom något av de gränsvärden som anges i punkt 3 ska företaget tillhandahålla till synsmyndigheten uppgifter som gör det möjligt att klart förstå skälen till detta.

5. Kommissionen ska senast den 31 oktober 2017 till Euro paparlamentet och Europeiska försäkrings- och tjänstepensions kommittén som inrättats genom kommissionens beslut 2004/9/EG (1) överlämna en rapport om de bestämmelser och den praxis som medlemsstaterna respektive tillsynsmyndighe terna antagit enligt punkterna 1-4.

Den rapporten ska särskilt ta upp användningen av minimi- och maximivärden i punkt 3 och de eventuella problem som tillsyns myndigheterna eller företagen har haft vid tillämpningen av denna artikel.

Artikel 130

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare precisera den beräkning av minimikapitalkravet som avses i artik larna 128 och 129.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Artikel 131

Övergångsbestämmelser för uppfyllelsen av minimikapitalkravet

Genom undantag från artiklarna 139 och 144 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven solvensmarginal i artikel 28 i direktiv 2002/83/EG, artikel 16a i direktiv 73/239/EEG eller artiklarna 37, 38 eller 39 i direktiv 2005/68/EG av den 31 oktober 2012, men som inte innehar till räckligt medräkningsbart primärkapital för att täcka minimikapi talkravet, uppfylla kravet i artikel 128 senast den 31 oktober 2013.

Om företaget i fråga inte kan uppfylla kravet i artikel 128 inom den tidsfrist som anges i första stycket ska dess koncession åter kallas enligt de tillämpliga förfaranden som föreskrivs i nationell lagstiftning.

A v s n i t t 6

P l a c e r i n g a r

Artikel 132

Aktsamhetsprincipen

1. Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäk ringsföretagen investerar alla sina tillgångar enligt den aktsam hetsprincip som närmare redovisas i punkterna 2, 3 och 4.

(1) EUT L 3, 7.1.2004, s. 34.

712

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/61

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beträffande hela sina portföljer av tillgångar investera endast i tillgångar och instru ment vars risker de kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kon trollera och rapportera, och på lämpligt sätt beakta i bedömningen sina övergripande solvensbehov, i enlighet med artikel 45.1 andra stycket a.

Alla tillgångar, och särskilt de som täcker minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet, ska investeras på ett sätt som garante rar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för portföljen som helhet. Dessutom ska dessa tillgångars lokalisering vara sådan att deras åtkomst garanteras.

Tillgångar som innehas för att täcka försäkringstekniska avsätt ningar ska även investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till försäkrings- och återförsäkringsskuldernas art och duration. Dessa tillgångar ska investeras i alla försäkrings- och förmånsta gares bästa intresse, med hänsyn till eventuella deklarerade mål för placeringarna.

4. I fråga om andra tillgångar än de som omfattas av punkt 3 ska andra till och med femte styckena i denna punkt tillämpas, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2.

Användning av derivatinstrument ska vara möjligt så länge som de bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning.

Placeringar och tillgångar som inte får handlas på reglerade finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer.

Tillgångarna ska vara väl diversifierade på ett sådant sätt att man undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag eller av ett geografiskt område samt alltför stor riskackumulering i portföljen som helhet.

Placeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att ett för säkringsföretag utsätts för överdriven riskkoncentration.

I händelse av intressekonflikter ska försäkringsföretagen, eller de enheter som förvaltar deras tillgångsportföljer, se till att placering arna görs i försäkrings- och förmånstagarnas bästa intresse.

3. I fråga om tillgångar som innehas med avseende på livför säkringsavtal enligt vilka försäkringstagarna står för placeringsris ken ska andra, tredje och fjärde styckena i denna punkt tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2.

I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna till värdet av andelar i ett fondföretag enligt definitionen i direktiv 85/611/EEG eller till värdet av tillgångar som ingår i en intern fond som ägs av ett försäkringsföretag, vanligen uppdelad på andelar, ska de försäkringstekniska avsättningarna avseende för månerna så nära som möjligt motsvaras av dessa andelar eller, i de fall där uppdelning på andelar inte har skett, av dessa tillgångar.

I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna till ett aktieindex eller till något annat referensvärde än de som avses i andra stycket, ska de försäkringstekniska avsättningarna för sådana förmåner så nära som möjligt motsvaras antingen av de andelar som anses motsvara referensvärdet eller, om uppdel ning på andelar inte har skett, av tillgångar med tillräcklig säker het och omsättningsbarhet vilka så nära som möjligt motsvarar de tillgångar på vilka referensvärdet är baserat.

Om de förmåner som avses i andra och tredje styckena innefattar en garanterad avkastning på placeringen eller någon annan garan terad förmån, ska de tillgångar som innehas för att täcka motsva rande ytterligare försäkringstekniska avsättningar omfattas av punkt 4.

Artikel 133

Placeringsfrihet

1. Medlemsstaterna får inte föreskriva att försäkrings- och åter försäkringsföretag ska investera i vissa slag av tillgångar.

2. Medlemsstaterna ska inte kräva förhandsgodkännande eller systematisk anmälningsplikt när det gäller de placeringsbeslut som fattas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller dess placeringsförvaltare.

3. Denna artikel påverkar inte medlemsstaternas krav på begränsning av de typer av tillgångar eller referensvärden som kan kopplas till försäkringsförmåner. Alla sådana bestämmelser ska tillämpas endast när placeringsrisken bärs av en försäkringstagare som är en fysisk person, och ska inte vara striktare än bestämmel serna i direktiv 85/611/EEG.

Artikel 134

Tillgångarnas lokalisering och förbud mot pantsättning av tillgångar

1. När det gäller försäkringsrisker som är belägna inom gemen skapen får medlemsstaterna inte kräva att tillgångar som innehas för att täcka de försäkringstekniska avsättningar som hänför sig till dessa risker är placerade inom gemenskapen eller i någon viss medlemsstat.

I fråga om fordringar enligt återförsäkringsavtal mot företag som är auktoriserade enligt detta direktiv eller har sitt huvudkontor i ett tredjeland vars solvensordning bedöms vara likvärdig enligt artikel 172 ska medlemsstaterna inte heller kräva att tillgångar som motsvarar dessa fordringar placeras inom gemenskapen.

713

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/62

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkrings tekniska avsättningar, behålla eller införa något system med brut toreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då åter försäkraren är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med detta direktiv.

Artikel 135

Genomförandeåtgärder

KAPITEL VII

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler

Artikel 136

Försäkrings- och återförsäkringsföretags konstaterande och anmälan av försämringar av de ekonomiska förhållandena

1. I syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direk tiv får kommissionen anta genomförandeåtgärder för att specifi cera kvalitativa krav inom följande områden:

a) Påvisande, mätning, övervakning, hantering och rapportering av risker i samband med placeringar i anslutning till arti kel 132.2 första stycket.

b) Påvisande, mätning, övervakning, hantering och rapportering av specifika risker i samband med derivatinstrument och sådana tillgångar som avses i artikel 132.4 andra stycket.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat rutiner för att konstatera försämringar av de ekonomiska förhållandena och för att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheterna när sådana försämringar inträffar.

Artikel 137

Bristande efterlevnad av kravet på försäkringstekniska avsättningar

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte följer bestäm melserna i kapitel VI avsnitt 2 får tillsynsmyndigheterna i dess hemmedlemsstat, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna om sin avsikt, förbjuda företaget att fritt för foga över sina tillgångar. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlems staten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av dessa åtgärder.

2. För att åstadkomma enhetlighet mellan sektorer och få intressena att sammanfalla hos företag som ”stuvar om” lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (origi natorer) och intressena hos försäkrings- eller återförsäkringsföre tag som investerar i dessa värdepapper eller instrument, ska kommissionen anta genomförandeåtgärder som fastställer kraven inom följande områden:

a) De krav som originatorerna måste uppfylla för att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska få investera i vär depapper eller instrument av denna typ som getts ut efter den 1 januari 2011, inklusive krav som garanterar att originato rerna upprätthåller ett ekonomiskt intresse netto som inte understiger 5 %.

b) Kvalitativa krav som måste uppfyllas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som investerar i dessa värdepapper eller instrument.

3. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Artikel 138

Bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet.

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten så snart som de konstaterat att solvenskapitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

2. Inom två månader från konstaterandet av den bristande efterlevnaden av solvenskapitalkravet ska det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget överlämna en realistisk åtgärdsplan till tillsynsmyndigheten för godkännande.

3. Tillsynsmyndigheten ska kräva att försäkrings- eller återför säkringsföretaget i fråga vidtar nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte efterlevdes avhjälpa denna situation, antingen genom att återupp rätta den tidigare nivån på den medräkningsbara kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet eller genom reduceringar i sin riskpro fil för att följa solvenskapitalkravet.

Om så är lämpligt, får tillsynsmyndigheten förlänga tidsfristen med tre månader.

4. Vid ett exceptionellt kursfall på finansmarknaderna får till synsmyndigheten förlänga perioden i punkt 3 andra stycket med en lämplig period, med beaktande av alla relevanta faktorer.

714

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/63

Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att återskapa nivån på den medräknings bara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att redu cera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.

Den förlängning som nämns i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapi talbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskpro filen för att följa solvenskapitalkravet, mellan det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.

5. Om särskilda omständigheter föreligger får tillsynsmyndig heten, när den bedömer att det berörda företagets finansiella ställ ning kommer att ytterligare försämras, även begränsa företagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina till gångar. Den tillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynsmyndig heterna i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. Dessa myndigheter ska, på begäran av tillsynsmyndigheten i hem medlemsstaten, vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av dessa åtgärder.

Artikel 140

Förbud mot fritt förfogande över tillgångar som är placerade inom en medlemsstats territorium

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga i enlig het med nationell lagstiftning för att kunna förbjuda försäkrings företag att fritt förfoga över tillgångar som är belägna inom deras territorier om företagets hemmedlemsstat begär detta i de fall som anges i artiklarna 137-139 och 144.2, och hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av åtgärderna.

Artikel 141

Tillsynsmyndighetens befogenheter vid försämringar av finansiell ställning

Utan hinder av artiklarna 138 och 139 ska tillsynsmyndigheterna, om ett företags solvenssituation fortsätter att försämras, ha befo genhet att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att garantera försäkringstagarnas intressen när det rör sig om försäkringsavtal, eller förpliktelser enligt återförsäkringsavtal.

Åtgärderna ska vara proportionella och därmed återspegla graden och varaktigheten av försämringen av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets solvenssituation.

Artikel 139

Bristande efterlevnad av minimikapitalkravet.

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om de konstaterar att minimika pitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

2. Inom en månad från konstaterandet av att minimikapital kravet inte efterlevs ska det berörda försäkrings- eller återförsäk ringsföretaget till tillsynsmyndigheten för godkännande överlämna en realistisk kortfristig finansiell saneringsplan för att se till att minimikapitalkravet återigen efterlevs inom tre månader från konstaterandet, antingen genom att återupprätta medräk ningsbara egna medel på en nivå som minst motsvarar minimi kapitalkravet eller genom reduceringar i företagets riskprofil.

3. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får vidare inskränka försäkrings- eller återförsäkringsföretagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Den tillsynsmyndigheten ska därvid underrätta tillsynsmyndigheterna

ivärdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. På begä ran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska dessa myn digheter vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av dessa åtgärder.

Artikel 142

Åtgärdsplan och finansiell saneringsplan

1. Den åtgärdsplan som avses i artikel 138.2 och den finan siella saneringsplan som avses i artikel 139.2 ska minst innehålla uppgifter eller bevis avseende följande:

a) Uppskattade driftskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.

b) Uppskattade intäkter och kostnader avseende direkt försäk ring samt mottagen och avgiven återförsäkring.

c) En prognos för balansräkningen.

d) Uppskattad storlek på de medel som är avsedda att täcka för säkringstekniska avsättningar samt solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav.

e) Företagets allmänna policy i fråga om återförsäkring.

2. Om tillsynsmyndigheterna krävt en åtgärdsplan enligt arti kel 138.2 eller en finansiell saneringsplan enligt artikel 139.2 i enlighet med punkt 1 i den här artikeln ska de inte utfärda ett intyg i enlighet med artikel 39, om de anser att försäkringstagar nas rättigheter, eller återförsäkringsföretagets avtalsrättsliga skyl digheter, hotas.

715

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/64

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 143

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som närmare anger vilka faktorer som ska beaktas i enlighet med artikel 138.4, inklusive den maximala tidsperioden som avses i artikel 138.4 första stycket, uttryckt i antal månader, som ska vara densamma för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag.

När det är nödvändigt för att förbättra konvergensen får kommis sionen anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera såväl åtgärdsplaner enligt artikel 138.2, finansiella saneringspla ner enligt artikel 139.2 som artikel 141, och därvid vara upp märksam på att inte förorsaka procykliska effekter.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska tillsammans med dessa myndigheter vidta alla de åtgärder som behövs till skydd för de försäkrades intressen och särskilt inskränka försäkringsföreta gets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar i enlighet med artikel 140.

3. Varje beslut att återkalla en auktorisation ska ha en fullstän dig motivering och meddelas det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

KAPITEL VIII

Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster

A v s n i t t 1

E t a b l e r i n g a v f ö r s ä k r i n g s f ö r e t a g

Artikel 144	Artikel 145
Återkallelse av auktorisation	Villkor för etablering av filial

1. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får återkalla en auktorisation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkrings företag i följande fall:

a) Det berörda företaget utnyttjar inte auktorisationen inom tolv månader, avstår uttryckligen från den eller upphör att bedriva verksamhet under längre tid än sex månader, såvida inte den berörda medlemsstaten har utfärdat bestämmelser om att auktorisationen i sådana fall automatiskt upphör.

b) Det berörda företaget uppfyller inte längre villkoren för auktorisation.

c) Det berörda företaget åsidosätter allvarligt sina förpliktelser enligt de bestämmelser det omfattas av.

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska återkalla en aukto risation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i de fall företaget har brustit i efterlevnaden av minimikapitalkra vet och tillsynsmyndigheten har funnit att den finansiella sane ringsplanen är uppenbart otillräcklig eller det berörda företaget inte har lyckats genomföra planen inom tre månader från det att den bristande efterlevnaden av minimikapitalkravet konstaterades.

2. När en auktorisation återkallas, eller upphör, ska tillsyns myndigheten i företagets hemmedlemsstat anmäla detta till till synsmyndigheterna i de övriga medlemsstaterna, och dessa myndigheter ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inleder ny verksamhet inom deras territorier.

1. Medlemsstaterna ska se till att ett försäkringsföretag som önskar etablera en filial inom en annan medlemsstats territorium underrättar hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter därom.

Ett företags stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territo rium ska betraktas som en filial, även om närvaron inte har for men av en filial utan endast består av ett kontor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fristående från företaget men har en stående fullmakt att företräda företaget på samma sätt som en agentur.

2. Medlemsstaterna ska kräva att varje försäkringsföretag som avser att etablera en filial i en annan medlemsstats territorium till handahåller följande uppgifter när de lämnar den underrättelse som anges i punkt 1:

a) Den medlemsstat inom vars territorium det avser att etablera filialen.

b) En verksamhetsplan som åtminstone anger filialens tilltänkta affärsverksamhet och organisationsstruktur.

c) Namn på en person som har tillräckliga befogenheter att ingå rättshandlingar som binder försäkringsföretaget i förhållande till tredje part eller, när det gäller Lloyd’s, de berörda försäk ringsgivarna och för att företräda det eller dem inför myn digheter och domstolar i värdmedlemsstaten – nedan kallad det befullmäktigade ombudet.

d) Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar kan erhållas och till vilken handlingar kan sändas, inbegripet samtliga meddelanden till det befullmäktigade ombudet.

716

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/65

Vad gäller Lloyd’s får i händelse av tvist i värdmedlemsstaten på grund av ingångna förpliktelser de försäkrade inte behandlas min dre gynnsamt än om tvisten hade förts mot företag av sedvanligt slag.

3. Om ett skadeförsäkringsföretag avser att dess filial ska för säkra risker i klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för frakt förares ansvar, ska det avge en försäkran om att det har blivit medlem av värdmedlemsstatens nationella byrå och nationella garantifond.

4. Om någon av de uppgifter som lämnats enligt punkt2 leden b, c eller d ändras ska försäkringsföretaget lämna skriftligt besked om ändringen till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och i den medlemsstat där filialen är etablerad minst en månad innan ändringen görs, så att tillsynsmyndigheterna i hemmed lemsstaten och tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där filia len är belägen kan fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 146.

Artikel 146

Överföring av uppgifter

1. Om tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte har anledning att ifrågasätta försäkringsföretagets företagsstyrnings system eller finansiella situation eller att det befullmäktigade ombudet uppfyller lämplighetskraven i artikel 42 i samband med den planerade verksamheten, ska de inom tre månader från mot tagandet av den underrättelse som anges i artikel 145.2 översända den erhållna informationen till värdmedlemsstatens tillsynsmyn digheter och underrätta det berörda försäkringsföretaget om detta.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska även intyga att försäkringsföretaget uppfyller solvenskapitalkravet och minimi kapitalkravet, beräknade enligt artiklarna 100 och 129.

2. I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten vägrar att sända den information som avses i artikel 145.2 till tillsyns myndigheterna i värdmedlemsstaten ska skälen härför lämnas till det berörda försäkringsföretaget inom tre månader från det att all information erhållits.

En vägran eller underlåtenhet att överlämna information ska kunna bli föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten.

3. Innan ett försäkringsföretags filial inleder sin verksamhet ska tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, i tillämpliga fall, inom två månader från det att de mottagit den underrättelse som avses i punkt 1 underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemssta ten om de villkor som, med hänsyn till det allmänna bästa, gäller för att bedriva den verksamheten i värdmedlemsstaten. Tillsyns myndigheten i värdmedlemsstaten ska informera det berörda för säkringsföretaget om detta.

Försäkringsföretaget får etablera filialen och inleda sin verksam het från och med det datum då tillsynsmyndigheten i hemmed lemsstaten har mottagit ett sådant meddelande, eller ifall inget meddelande har mottagits, vid utgången av den tidsfrist som anges i första stycket.

A v s n i t t 2

F r i h e t a t t t i l l h a n d a h å l l a t j ä n s t e r f ö r f ö r s ä k r i n g s f ö r e t a g

U n d e r a v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 147

Förhandsanmälan till hemmedlemsstaten

Ett försäkringsföretag som första gången önskar utnyttja rätten att, inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, bedriva verksamhet i en eller flera medlemsstater ska dessförinnan anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och därvid ange vilka slag av risker eller åtaganden det avser att försäkra.

Artikel 148

Anmälan från hemmedlemsstaten

1. Inom en månad efter den anmälan som avses i artikel 147 ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten överlämna föl jande information till den eller de medlemsstater inom vilkas ter ritorier ett försäkringsföretag avser att bedriva verksamhet inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster:

a) Ett intyg om att försäkringsföretaget uppfyller solvenskapi talkravet och minimikapitalkravet, beräknade enligt artik larna 100 och 129.

b) De klasser försäkringsföretaget har auktoriserats att erbjuda.

c) De slag av risker eller åtaganden som försäkringsföretaget avser att försäkra i värdmedlemsstaten.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska samtidigt under rätta det berörda försäkringsföretaget om denna information.

2. Medlemsstater inom vars territorier ett skadeförsäkringsfö retag avser att, med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster, för säkra risker i klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, får kräva att försäkringsföretaget lämnar föl jande information:

a) Namn på och adress till den representant som avses i artikel 18.1 h.

b) En försäkran om att det har blivit medlem av den nationella byrån och den nationella garantifonden i värdmedlemsstaten.

717

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/66

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

3. I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte överlämnar i den information som avses i punkt 1 inom den tid som fastställs i samma punkt, ska de inom samma tidsperiod meddela skälen för sin vägran till försäkringsföretaget.

En vägran eller underlåtenhet att lämna information ska kunna bli föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten.

4. Försäkringsföretaget får påbörja verksamheten från och med det datum då det mottog den information som avses i punkt 1 första stycket.

Artikel 149

Ändringar av risker eller åtaganden

Varje ändring som ett försäkringsföretag avser att göra av de upp gifter som avses i artikel 145 ska omfattas av det förfarande som föreskrivs i artiklarna 147 och 148.

U n d e r a v s n i t t 2

A n s v a r s f ö r s ä k r i n g f ö r m o t o r f o r d o n

Artikel 150

Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon

1. När ett skadeförsäkringsföretag genom ett etableringsställe i en medlemsstat försäkrar en risk som anges under försäkrings klass 10 i del A i bilaga I och som finns i en annan medlemsstat, men som inte utgör en risk som hänför sig till fraktförares ansvar, ska värdmedlemsstaten kräva att det företaget blir medlem och deltar i finansieringen av den medlemsstatens nationella byrå och dess nationella garantifond.

2. Det finansiella bidrag som avses i punkt 1 ska ges endast i förhållande till risker, med undantag för fraktförares ansvar, klas sificerade enligt klass 10 i del A i bilaga I som täcks genom till handahållande av tjänster. Bidraget ska beräknas på samma basis som för skadeförsäkringsföretag som försäkrar sådana risker genom ett etableringsställe i den medlemsstaten.

Beräkningen ska göras på grundval av försäkringsföretagets pre mieinkomster från den försäkringsklassen i värdmedlemsstaten eller av det antal risker i den försäkringsklassen som försäkras i den medlemsstaten.

3. Värdmedlemsstaten får kräva att ett försäkringsföretag som tillhandahåller tjänster följer de bestämmelser i den medlemssta ten som avser försäkring av förhöjda risker, i den mån bestäm melserna gäller även för skadeförsäkringsföretag som är etablerade i den staten.

Artikel 151

Icke-diskriminering av personer som framställer anspråk

Värdmedlemsstaten ska kräva att skadeförsäkringsföretaget ser till att personer som framställer anspråk i anledning av händelser som inträffat inom dess territorium, inte kommer i en mindre för månlig ställning till följd av det förhållandet att företag som för säkrar risker klassificerade enligt försäkringsklass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, gör detta inom ramen för tillhandahållande av tjänster i stället för att ha ett eta bleringsställe i den staten.

Artikel 152

Representant

1. För de ändamål som anges i artikel 151 ska värdmedlems staten kräva att skadeförsäkringsföretaget utser en representant, bosatt eller etablerad inom medlemsstatens territorium, som ska inhämta alla upplysningar som behövs om försäkringsfall, och som har fullmakt att företräda företaget i förhållande till skadeli dande som skulle kunna framställa anspråk, innefattande rätt för representanten att betala ersättningar i anledning av sådana anspråk och att företräda företaget, eller vid behov låta det före trädas, inför den medlemsstatens domstolar och myndigheter i angelägenheter som rör sådana försäkringsfall.

Representanten får också åläggas att företräda skadeförsäkrings företaget inför tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, då det är fråga om att kontrollera om giltig ansvarsförsäkring för motor fordon föreligger.

2. Värdmedlemsstaten får inte kräva att representanten för det skadeförsäkringsföretag som utsett denne vidtar några andra åtgärder än dem som anges i punkt 1.

3. Det förhållandet att en representant utses ska inte i sig inne bära etablering av en sådan filial som avses i artikel 145.

4. Om försäkringsföretaget inte har utsett någon representant får medlemsstaterna godkänna att den skaderegleringsrepresen tant som har utsetts enligt artikel 4 i direktiv 2000/26/EG utför de uppgifter som åligger den representant som avses i punkt 1 i den här artikeln.

A v s n i t t 3

B e f o g e n h e t e r f ö r t i l l s y n s m y n d i g h e t e r n a i v ä r d m e d l e m s s t a t e n

U n d e r a v s n i t t 1

F ö r s ä k r i n g

Artikel 153

Språk

Tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten får föreskriva att de upplysningar de har rätt att begära beträffande den verksamhet som försäkringsföretag bedriver inom medlemsstatens territorium ska lämnas på det officiella språket, eller de officiella språken, i den medlemsstaten.

718

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/67

Artikel 154

Förhandsanmälan och förhandsgodkännande

1. Värdmedlemsstaten får inte anta bestämmelser om krav på förhandsgodkännande eller löpande redovisning av allmänna och särskilda villkor, premietariffer eller, när det gäller livförsäkring, de tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premie tariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller av de formulär och andra handlingar som försäkringsföretaget avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.

2. Värdmedlemsstaten får endast i enstaka fall kräva att försäk ringsföretag som avser att bedriva försäkringsverksamhet inom dess territorium redovisar dess villkor och andra handlingar för att kontrollera överensstämmelsen med dess nationella lagstift ning rörande försäkringsavtal, och detta krav får inte utgöra en förutsättning för att försäkringsföretaget ska få bedriva verksamhet.

3. Värdmedlemsstaten får inte upprätthålla eller införa krav på förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna pre miehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem.

Artikel 155

Försäkringsföretag som inte följer rättsregler

1. Om tillsynsmyndigheterna i en värdmedlemsstat konstate rar att ett försäkringsföretag som har filial där, eller bedriver verk samhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom dess territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företa get i denna medlemsstat, ska myndigheterna anmoda försäkrings företaget att vidta rättelse.

2. Om försäkringsföretaget i fråga underlåter att vidta nödvän diga åtgärder, ska tillsynsmyndigheterna i medlemsstaten i fråga underrätta tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om detta.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska snarast vidta alla åtgärder som behövs för att försäkringsföretaget ska vidta rättelse.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska informera till synsmyndigheterna i värdmedlemsstaten om de åtgärder som vidtagits.

3. Om försäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler som gäller i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som hemmed lemsstaten vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga eller att inga åtgärder vidtagits i den medlemsstaten, får tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha under rättat tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgär der som behövs för att förhindra eller sanktionera fortsatta oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare försäkringsavtal inom värdmedlems statens territorium.

Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras ter ritorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot försäkringsföretag.

4. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte inverka på de berörda med lemsstaternas befogenheter att vidta lämpliga skyddsåtgärder för att förhindra eller ingripa mot oegentligheter inom deras territo rier. Dessa befogenheter ska också innebära möjlighet att förhin dra att försäkringsföretag ingår nya försäkringsavtal inom berörda medlemsstaters territorier.

5. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte inverka på medlemsstaternas rätt att sanktionera överträdelser som begåtts inom deras territorier.

6. Om ett försäkringsföretag som har begått en överträdelse har ett etableringsställe eller innehar egendom i den berörda med lemsstaten får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten, i enlig het med nationell lagstiftning, tillämpa de nationella administrativa sanktioner i form av tvångsmedel mot etablerings stället eller egendomen som är föreskrivna för överträdelsen.

7. Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 2–6 och som inne fattar begränsningar i utövandet av försäkringsverksamhet ska vara välgrundad och meddelas det berörda försäkringsföretaget.

8. Försäkringsföretag ska till tillsynsmyndigheterna i värdmed lemsstaten på deras begäran överlämna alla handlingar som begärs från dem vid tillämpning av punkterna 1–7, i den mån som även försäkringsföretag med huvudkontor i värdmedlems staten i fråga har sådana skyldigheter.

9. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om det antal och de olika typer av fall som lett till vägran enligt artik larna 146 och 148, där åtgärder har vidtagits enligt punkt 4 i den här artikeln.

Kommissionen ska på grundval av denna information underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén vartannat år.

Artikel 156

Marknadsföring

Försäkringsföretag med huvudkontor i medlemsstaterna får mark nadsföra sina tjänster med alla tillgängliga media i värdmedlems staten, med iakttagande av de regler för formen och innehållet i sådan marknadsföring som antagits till skydd för det allmänna bästa.

Artikel 157

Skatter på premier

1. Utan att det påverkar tillämpningen av senare harmonise ring ska alla försäkringsavtal endast omfattas av de indirekta skat ter och skatteliknande avgifter på försäkringspremier som påförs i den medlemsstat där risken är belägen eller där åtagandet täcks.

719

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/68

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Vid tillämpningen av första stycket, ska lös egendom som finns i en byggnad som är belägen inom en viss medlemsstats territo rium, med undantag för varor under handelstransport, anses utgöra en risk som är belägen i den medlemsstaten, även om byggnaden och dess innehåll inte omfattas av samma försäkring.

När det gäller Spanien ska ett försäkringsavtal också omfattas av sådana tilläggsavgifter som i lag föreskrivs till förmån för det spanska ”Consorcio de Compensación de Seguros” för uppfyllan det av dess uppgifter i samband med ersättande för förluster som uppkommer vid extraordinära händelser i den medlemsstaten.

2. Den lag som enligt artikel 178 i det här direktivet och för ordning (EG) nr 593/2008 är tillämplig på avtalet ska inte inverka på den tillämpliga ordningen för skatter och avgifter.

3. Varje medlemsstat ska, med avseende på de försäkringsfö retag som täcker risker eller åtaganden inom dess territorium, til lämpa egna nationella bestämmelser såvitt gäller åtgärder för att säkerställa uppbörd av sådana indirekta skatter och skatteliknande avgifter som ska betalas i enlighet med punkt 1.

U n d e r a v s n i t t 2

Å t e r f ö r s ä k r i n g

Artikel 158

Återförsäkringsföretag som inte följer rättsreglerna

1. Om tillsynsmyndigheterna i en medlemsstat konstaterar att ett återförsäkringsföretag som har filial där, eller bedriver verk samhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom dess territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företa get i denna medlemsstat, ska myndigheterna anmoda återförsäk ringsföretaget att vidta rättelse. De ska samtidigt underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om sina slutsatser.

2. Om återförsäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsreg ler som är tillämpliga på företaget i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som hemmedlemsstaten har vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga, får tillsynsmyndigheterna

ivärdmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndighe terna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att förhindra eller sanktionera fortsatta oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare återförsäkringsavtal inom värdmedlemsstatens territorium.

Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras ter ritorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot återförsäkringsföretag.

3. Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 1 och 2 och som innefattar sanktioner mot eller begränsningar i utövandet av åter försäkringsverksamhet ska motiveras och meddelas det berörda återförsäkringsföretaget.

A v s n i t t 4

s t a t i s t i k

Artikel 159

Statistik om gränsöverskridande verksamhet

Varje försäkringsföretag ska, uppdelat på verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsfriheten och verksamhet som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, underrätta till synsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om summan av premier, försäkringsersättningar och provisioner, utan avdrag för återför säkring och per medlemsstat, enligt följande:

a) För skadeförsäkring: per grupp av klasser enligt bilaga V.

b) För livförsäkring: för var och en av klasserna I–IX enligt bilaga II.

Vad gäller klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktföra res ansvar, ska det berörda företaget också informera tillsynsmyn digheten om skadefrekvens och genomsnittliga försäkringsersättningar.

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska inom rimlig tid vidarebefordra en sammanställning av de uppgifter som avses i första och andra styckena till tillsynsmyndigheterna i varje berörd medlemsstat på deras begäran.

A v s n i t t 5

B e h a n d l i n g a v a v t a l s o m t e c k n a t s g e n o m f i l i a l e r f ö r v i l k a l i k v i d a t i o n s f ö r f a r a n d e n i n l e t t s

Artikel 160

Likvidation av försäkringsföretag

Om ett försäkringsföretag träder i likvidation ska de förpliktelser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda än de förpliktelser som följer av företagets andra försäkringsavtal utan hänsyn till de försäkrades och förmånstagarnas nationalitet.

Artikel 161

Likvidation av återförsäkringsföretag

Om ett återförsäkringsföretag träder i likvidation ska de förplik telser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annor lunda än de förpliktelser som följer av företagets övriga återförsäkringsavtal.

720

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/69

KAPITEL IX

Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenskapen

A v s n i t t 1

S t a r t a n d e a v v e r k s a m h e t

Artikel 162

Principer för auktorisation och villkor

1. Medlemsstaterna ska föreskriva auktorisation för företag vars huvudkontor är beläget utanför gemenskapen och som vill bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 2.1 första stycket.

2. En medlemsstat får bevilja auktorisation om företaget upp fyller minst följande villkor:

a) Det har rätt enligt sitt eget lands lag att utöva försäkringsverksamhet.

b) Det etablerar en filial inom den medlemsstats territorium där företaget ansökt om auktorisation.

c) Det förbinder sig att på den plats där filialen är belägen upp rätta till verksamheten hänförliga räkenskaper samt att där förvara alla handlingar som hör till verksamheten.

d) Det utser en allmän representant som ska godkännas av tillsynsmyndigheterna.

e) Det innehar tillgångar i den medlemsstat där företaget ansökt om auktorisation av en storlek som motsvarar minst hälften av den i artikel 129.1 d föreskrivna lägsta gränsen för mini mikapitalkravet och deponerar en fjärdedel av detta tröskel värde som säkerhet.

f) Det förbinder sig att täcka solvenskapitalkravet och minimi kapitalkravet enligt kraven i artiklarna 100 och 128.

g) Det meddelar namn och adress på de skaderegleringsrepre sentanter som utses i varje medlemsstat utom i denmedlems stat där auktorisationen söks, om de risker som ska täckas klassificeras enligt klass 10 under del A i bilaga I, med undan tag för fraktförares ansvar.

h) Det företer en verksamhetsplan enligt b estämmelserna i artikel 163.

i) Det uppfyller kraven på företagsstyrning i avsnitt 2 av kapitel IV.

3. I detta kapitel avses med ”filial” varje form av stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territorium av ett företag som avses i punkt 1, om det är auktoriserat i den medlemsstaten och bedriver försäkringsverksamhet.

Artikel 163

Filialens verksamhetsplan

1. Den verksamhetsplan som avses i artikel 162.2 h för en filial ska innehålla följande:

a) Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som företaget avser att täcka.

b) Grundprinciperna för återförsäkring.

c) Skattningar av det kommande solvenskapitalkravet enligt kapitel VI avsnitt 4 på grundval av en prognos för balansräk ningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa skattningar.

d) Skattningar av det kommande minimikapitalkravet enligt kapitel VI avsnitt 5 på grundval av en prognos för balansräk ningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa skattningar.

e) Företagets medräkningsbara kapitalbas och primärkapital i fråga om solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet enligt kapitel VI avsnitten 4 och 5.

f) Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner, medel som är avsedda att täcka dessa kostnader och, om de risker som ska täckas klassificeras enligt klass 18 i del A i bilaga I, tillgäng liga medel för tillhandahållande av assistans.

g) Uppgifter om företagsstyrningssystemets struktur.

2. Utöver de krav som anges i punkt 1 ska verksamhetsplanen, beträffande de tre första räkenskapsåren, omfatta följande:

a) En prognos för balansräkningen.

b) Skattningaravstorlekenpådemedelsomäravseddaatttäcka försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och solvenskapitalkrav.

c) För skadeförsäkring:

i) Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskost nader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.

ii)Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall.

d) För livförsäkring ska även en detaljerad prognos lämnas över intäkter och kostnader avseende direkt försäkring samt mot tagen och avgiven återförsäkring.

721

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/70

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

3. När det gäller livförsäkring får medlemsstaterna kräva att försäkringsföretag ska lämna regelbunden underrättelse om de tekniska grunderna som använts vid beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar, så länge detta krav inte utgör en förutsättning för att ett livförsäkringsföretag ska få bedriva sin verksamhet.

Artikel 164

Överlåtelse av försäkringsbestånd

1. Medlemsstaterna ska, på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning, tillåta att filialer, som upprättats inom deras territo rier och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till acceptföretag som är etable rade i samma medlemsstat, förutsatt att tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som avses i artikel 167 intygar att acceptföretaget, även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen, har nödvändig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artikel 100 första stycket.

2. Medlemsstaterna ska, på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning, tillåta att filialer, som upprättats inom deras territo rier och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till försäkringsföretag med huvudkontor i en annan medlemsstat, förutsatt att tillsynsmyn digheterna i den medlemsstaten intygar att acceptföretaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har nödvändiga medräknings bara egna medel för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artikel 100 första stycket.

3. Om en medlemsstat, på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning, tillåter att filialer, som upprättats inom dess territo rium och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till en filial, som omfattas av detta kapitel och som upprättats i en annan medlemsstat, ska medlems staten säkerställa att tillsynsmyndigheterna i acceptföretagets hemmedlemsstat eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som avses i artikel 167 kan intyga följande:

a) Att acceptföretaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har nödvändig medräkningsbar kapitalbas för att täcka solvenskapitalkravet.

b) Att lagstiftningen i acceptföretagets hemmedlemsstat tillåter en sådan överlåtelse.

c) Att hemmedlemsstaten har medgivit överlåtelsen.

4. I de fall som avses i punkterna 1-3 ska den medlemsstat där den överlåtande filialen är belägen godkänna överlåtelsen efter att ha inhämtat medgivande från tillsynsmyndigheterna i den med lemsstat där riskerna är belägna, eller den medlemsstat där åta gandet gjorts om riskerna inte är belägna i den medlemsstaten.

5. Tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas ska, inom tre månader efter det att de mottagit begäran, lämna sina yttranden eller medgivanden till tillsynsmyndigheterna i den överlåtande filialens hemmedlemsstat. Om de rådfrågade myndig heterna inte lämnar något svar inom denna tid ska detta anses lik värdigt med ett tillstyrkande eller ett tyst medgivande.

6. En överlåtelse som godkänts enligt punkterna 1–5 ska offentliggöras på det sätt som fastställts i nationell lagstiftning i den medlemsstat där riskerna är belägna eller där åtagandet gjorts.

Sådana överlåtelser ska automatiskt vara giltiga mot försäkrings tagare, försäkrade och varje annan person som har rättigheter eller skyldigheter till följd av de överlåtna avtalen.

Artikel 165

Försäkringstekniska avsättningar

Medlemsstaterna ska ålägga företagen att göra adekvata försäk ringstekniska avsättningar till täckning av försäkrings- och åter försäkringsförpliktelser inom respektive medlemsstats territorium beräknade enligt kapitel VI avsnitt 2. Medlemsstaterna ska kräva att företagen värderar tillgångar och skulder enligt i kapitel VI avsnitt 1 och fastställer sina egna medel enligt kapitel VI avsnitt 3.

Artikel 166

Solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav

1. Varje medlemsstat ska inom sitt territorium kräva att eta blerade filialer håller ett belopp av medräkningsbar kapitalbas i form av sådana tillgångar som avses i artikel 98.3.

Solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet ska beräknas i enlighet med bestämmelserna i kapitel VI avsnitten 4 och 5.

Vid beräkning av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, för såväl skadeförsäkring som livförsäkring, ska dock hänsyn tas till endast den berörda filialens verksamhet.

2. Beloppet av det medräkningsbara primärkapital som krävs för att täcka minimikapitalkravet och tröskelvärdet för detta krav ska vara sammansatt enligt bestämmelserna i artikel 98.4.

3. Beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet får inte vara mindre än hälften av den lägsta gräns som föreskrivs i arti kel 129.1 d.

Den deposition som ska göras enligt artikel 162.2 e ska inräknas i det medräkningsbara primärkapital som ska täcka minimikapitalkravet.

4. De tillgångar som motsvarar solvenskapitalkravet ska till minst ett belopp motsvarande minimikapitalkravet finnas i den medlemsstat där verksamheten bedrivs och överskjutande till gångar inom gemenskapen.

722

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/71

Artikel 167

Förmåner för företag som är auktoriserade i mer än en medlemsstat

1. Företag som har ansökt om eller beviljats auktorisation i mer än en medlemsstat får ansöka om följande förmåner, som får medges endast gemensamt:

a) Det solvenskapitalkrav om anges i artikel 166 ska beräknas på grundval av hela den verksamhet som företaget bedriver inom gemenskapen.

b) Den deposition som krävs enligt artikel 162.2 e ska göras endast i en av de berörda medlemsstaterna.

c) De tillgångar som motsvarar minimikapitalkravet får i enlig het med artikel 134 placeras i vilken som helst av de med lemsstater där företaget bedriver sin verksamhet.

I de fall som avses i första stycket a ska man vid beräkningen endast beakta transaktioner som genomförts av samtliga filialer som är etablerade inom gemenskapen.

2. Ansökan om tillgång till de förmåner som anges i punkt 1 ska göras till tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten. I ansökan ska anges den myndighet i medlemsstaten som i fram tiden ska utöva tillsyn av solvensen för den totala verksamhet som utövas av de filialer som företaget etablerat inom gemenskapen. Företagets val av myndighet ska motiveras.

Den deposition som avses i artikel 162.2 e ska göras i den medlemsstaten.

3. Medgivande från tillsynsmyndigheterna i samtliga medlems stater som mottagit en sådan ansökan fordras för beviljande av de förmåner som anges i punkt 1.

Dessa förmåner ska börja gälla från och med den dag då den av företaget valda tillsynsmyndigheten meddelar de övriga tillsyns myndigheterna att den kommer att kontrollera solvensen för den totala verksamhet som bedrivs av företagets filialer inom gemenskapen.

Den valda tillsynsmyndigheten ska från de övriga medlemssta terna inhämta erforderliga upplysningar om den totala solvensen för de filialer företaget etablerat inom deras territorier.

4. De enligt punkterna 1, 2 och 3 medgivna förmånerna ska återkallas samtidigt av samtliga berörda medlemsstater på initia tiv av en eller flera av dessa.

Artikel 168

Redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik samt företag i svårigheter

Artiklarna 34, 139.3, 140 och 141 ska tillämpas på detta avsnitt.

Vid tillämpningen av artiklarna 137–139, då ett företag befunnits berättigat till förmånerna enligt artikel 167.1, 167.2 och 167.3,

ska den tillsynsmyndighet som svarar för verifieringen av solven sen för de filialer företaget etablerat inom gemenskapen, likställas med tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där ett företag eta blerat i gemenskapen har sitt huvudkontor.

Artikel 169

Åtskillnad mellan skade- och livförsäkring

1. Filialer som avses i detta avsnitt får inte samtidigt inom samma medlemsstat bedriva liv- och skadeförsäkringsverksamhet.

2. Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna bestämma att de filialer som avses i detta avsnitt och som vid relevant tid punkt enligt artikel 73.5 första stycket samtidigt bedrev båda verksamheterna i en medlemsstat får fortsätta med detta, förut satt att det för varje verksamhet upprättas en särskild förvaltning i enlighet med artikel 74.

3. Varje medlemsstat som med stöd av artikel 73.5 andra stycket föreskriver att försäkringsföretag etablerade inom dess ter ritorium ska upphöra att samtidigt bedriva de verksamheter inom vilka de var verksamma vid den relevanta tidpunkt som avses i artikel 73.5 första stycket ska ställa detta krav även på filialer som avses i detta avsnitt och som är etablerade inom dess territorium och samtidigt bedriver båda verksamheterna där.

Medlemsstaterna får föreskriva att de filialer som avses i detta avsnitt och vars huvudkontor samtidigt bedriver båda verksam heterna, och som vid de tidpunkter som anges i artikel 73.5 för sta stycket i en medlemsstat enbart bedrev livförsäkringsverksamhet, får fortsätta med sin verksamhet där. Om företaget önskar bedriva skadeförsäkringsverksamhet inom samma territorium, får det bedriva livförsäkringsverksamhet endast genom ett dotterföretag.

Artikel 170

Återkallelse av auktorisation för företag som är auktoriserade i mer än en medlemsstat

Om den i artikel 167.2 nämnda myndigheten återkallar en auk torisation, ska den anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i de övriga medlemsstater där företaget bedriver verksamhet, varpå dessa ska vidta behövliga åtgärder.

Om skälet till återkallelsen är att solvensen är otillräcklig i förhål lande till vad som föreskrivits av de medlemsstater som beviljat en ansökan enligt artikel 167, ska även de medlemsstater som bevil jat sådana ansökningar återkalla sina auktorisationer.

723

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/72	SV		Europeiska unionens officiella tidning	17.12.2009
		Artikel 171		Artikel 174
	Avtal med tredjeländer		Principer och villkor för utövande av
				återförsäkringsverksamhet

Gemenskapen får genom avtal som med stöd av fördraget träffas med ett eller flera tredjeländer, och på villkor om reciprocitet, medge tillämpning av bestämmelser som avviker från bestämmel serna i detta avsnitt, för att garantera ett tillfredsställande skydd för försäkringstagare och försäkrade i medlemsstaterna.

A v s n i t t 2

Å t e r f ö r s ä k r i n g

Artikel 172

Likvärdighet

1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som speci ficerar kriterierna för att bestämma om den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvär dig med den som fastställs genom avdelning I.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

2. Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfa rande som avses i artikel 301.2 och med beaktande av de krite rier som antagits i enlighet med punkt 1 anta beslut om huruvida den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäk ringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i samma tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I.

Dessa beslut ska ses över regelbundet.

3. Om solvensordningen i ett tredjeland enligt punkt 2 har bedömts vara likvärdig med den i detta direktiv ska återförsäk ringsavtal som ingås med företag med huvudkontor i detta tred jeland behandlas på samma sätt som återförsäkringsavtal med företag som är auktoriserade enligt detta direktiv.

Artikel 173

Förbud mot pantsättning av tillgångar

En medlemsstat ska inte på återförsäkringsföretag hemmahörande i tredjeland som inleder eller redan bedriver återförsäkringsverk samhet inom dess territorium tillämpa bestämmelser som leder till att dessa behandlas gynnsammare än återförsäkringsföretag med huvudkontor i den medlemsstaten.

Artikel 175

Avtal med tredjeländer

1. Kommissionen får lägga fram förslag till rådet beträffande förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om meto derna för att utöva extra tillsyn över följande:

a) Återförsäkringsföretag från tredjeländer, som bedriver åter försäkringsverksamhet inom gemenskapen.

b) Återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen, som bedriver återförsäkringsverksamhet inom ett tredjelands territorium.

2. De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt syfta till att på vill kor av likvärdighet i stabilitetsregleringen säkerställa effektivt marknadstillträde inom varje avtalsparts territorium och innehålla föreskrifter om ömsesidigt erkännande av tillsynsregler och praxis på återförsäkringsområdet. De ska också syfta till att säkerställa följande:

a) Att tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsfö retag med huvudkontor inom gemenskapen som bedriver verksamhet inom de berörda tredjeländernas territorier.

b) Att tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan erhålla de upplys ningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorier som bedriver verk samhet inom gemenskapen.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördraget ska kommissionen med bistånd av Europe iska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resulta ten av de förhandlingar som avses i punkt 1 i den här artikeln och den situation som dessa ger upphov till.

KAPITEL X

Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av innehav

Artikel 176

Information från medlemsstaterna till kommissionen

Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkringstekniska avsättningar, behålla eller införa något system med bruttoreser ver som kräver att tillgångar pantsätts för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland vars solvens ordning i enlighet med artikel 172 bedöms vara likvärdig med den som fastställs genom detta direktiv.

Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska underrätta kommissio nen och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller.

Underrättelsen ska också innehålla en uppgift om den berörda företagsgruppens struktur.

724

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/73

När ett företag, som omfattas av ett tredjelands lagstiftning, för värvar ett innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i gemenskapen så att detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle bli ett dotterföretag till tredjelands företaget ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten under rätta kommissionen och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om detta.

Artikel 177

Behandling i tredjeland av försäkrings- och återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen

1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla svå righeter av allmän natur som deras försäkrings- eller återförsäk ringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett tredjeland eller vid pågående verksamhet i ett tredjeland.

2. Kommissionen ska periodvis överlämna en rapport till rådet om behandlingen i tredjeland av försäkrings- och återförsäkrings företag som auktoriserats i gemenskapen med avseende på följande:

a) Etablering i tredjeland av försäkrings- eller återförsäkringsfö retag som är auktoriserade i gemenskapen.

b) Förvärv av innehav i försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.

c) Fortsatt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet i sådana etablerade företag.

A v s n i t t 2

O b l i g a t o r i s k f ö r s ä k r i n g

Artikel 179

Anknutna skyldigheter

1. Skadeförsäkringsföretagen får erbjuda och meddela obliga torisk försäkring på de villkor som anges i denna artikel.

2. När en medlemsstat föreskriver skyldighet att teckna försäk ring, ska ett försäkringsavtal anses uppfylla en sådan skyldighet endast om det följer de särskilda bestämmelser som gäller för sådan försäkring i den medlemsstaten.

3. Om en medlemsstat föreskriver obligatorisk försäkring och det krävs att försäkringsföretaget ska anmäla till tillsynsmyndig heterna att försäkringsskyddet upphört, får detta upphörande göras gällande gentemot skadelidande tredje man endast under de förutsättningar som fastställts av denna medlemsstat.

4. Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om de ris ker för vilka försäkring är obligatorisk enligt medlemsstatens lag stiftning, och därvid ange följande:

a) De särskilda föreskrifter som gäller för sådan försäkring.

d) Tillhandahållande över nationsgränserna av försäkrings- och återförsäkringstjänster från gemenskapen till tredjeland.

Kommissionen ska till rådet överlämna rapporterna jämte lämp liga förslag eller rekommendationer.

AVDELNING II

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING

KAPITEL I

b) De uppgifter som ska anges i ett det intyg som ett skadeför säkringsföretag är skyldigt att utfärda till en försäkrad, i fall där denna medlemsstat fordrar bevis om att skyldigheten att teckna försäkring har uppfyllts.

En medlemsstat får kräva att bland de uppgifter som avses i första stycket b ska finnas en förklaring av försäkringsföretaget att för säkringsavtalet är i överensstämmelse med de särskilda bestäm melser som gäller för sådan försäkring.

Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentlig göra de uppgifter som avses i första stycket b.

Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring

A v s n i t t 1

T i l l ä m p l i g l a g

Artikel 178

Tillämplig lag

Varje medlemsstat som inte omfattas av tillämpningen av förord ning (EG) nr 593/2008 ska tillämpa bestämmelserna i den förord ningen för att fastställa vilken lag som ska vara tillämplig på försäkringsavtal som omfattas av artikel 7 i den förordningen.

A v s n i t t 3

D e t a l l m ä n n a b ä s t a

Artikel 180

Det allmänna bästa

Den medlemsstat där en risk är belägen eller medlemsstaten för åtagandet får inte hindra en försäkringstagare från att teckna ett avtal med ett försäkringsföretag som auktoriserats på de villkor som anges i artikel 14 om ingåendet av detta avtal inte strider mot bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstat där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet.

725

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/74	SV	Europeiska unionens officiella tidning	17.12.2009
		A v s n i t t 4	A v s n i t t 5

F ö r s ä k r i n g s v i l l k o r o c h p r e m i e t a r i f f e r	I n f o r m a t i o n t i l l f ö r s ä k r i n g s t a g a r n a
	U n d e r a v s n i t t 1
Artikel 181	S k a d e f ö r s ä k r i n g
Skadeförsäkring
	Artikel 183
	Allmän information till försäkringstagare

1. Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande eller löpande anmälan av allmänna och särskilda avtalsvillkor, premie tariffer eller formulär och andra tryckta handlingar som ett för säkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.

Medlemsstaterna får kräva att sådana avtalsvillkor och andra dokument företes vid enstaka tillfällen endast i syfte att kontrol lera att nationella bestämmelser om försäkringsavtal följs. Sådana krav får inte vara en förutsättning för att företag ska få bedriva verksamhet.

2. En medlemsstat som föreskriver obligatorisk försäkring får kräva att försäkringsföretag ska överlämna de allmänna och sär skilda villkoren för sådan försäkring till sin tillsynsmyndighet innan de får spridas.

3. Medlemsstaterna får inte upprätthålla eller införa krav på förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna pre miehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem.

Artikel 182

Livförsäkring

Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller regelbundna underrättelser om allmänna och särskilda försäk ringsvillkor, premietariffer, tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsätt ningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som ett liv försäkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.

Hemmedlemsstaten får dock, uteslutande i syfte att kontrollera efterlevnaden av nationella bestämmelser rörande försäkringsma tematiska principer, kräva regelmässig underrättelse om de tek niska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar. Dessa krav får inte vara en för utsättning för att ett försäkringsföretag ska få bedriva verksamhet.

1. Innan ett skadeförsäkringsavtal ingås ska skadeförsäkrings företaget informera försäkringstagaren om följande:

a) Vilken lag som ska tillämpas på avtalet, om parterna inte har fritt val.

b) Att parterna fritt kan välja vilken lag som ska tillämpas, och vilken lag försäkringsgivaren föreslår.

Försäkringsföretaget ska också informera varje försäkringstagare om på vilket sätt försäkringstagarnas klagomål beträffande avta len handläggs och även, i förekommande fall, vilket särskilt organ som handhar sådana klagomål, utan att detta inskränker försäk ringstagarens rätt att vidta rättsliga åtgärder.

2. De förpliktelser som avses i punkt 1 ska gälla endast om för säkringstagaren är en fysisk person.

3. Närmare bestämmelser för genomförandet av punkterna 1 och 2 ska fastställas av den medlemsstat där risken är belägen.

Artikel 184

Ytterligare information beträffande skadeförsäkring som erbjuds med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster

1. När en skadeförsäkring erbjuds med stöd av etableringsfri heten eller friheten att tillhandahålla tjänster ska försäkringstaga ren, innan något åtagande görs, underrättas om i vilken medlemsstat huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, filialen med vilken avtalet ska ingås är belägen.

Varje handling som lämnas ut till försäkringstagaren ska innehålla den information som avses i första stycket.

Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på stora risker.

2. I avtalet eller andra handlingar som ger försäkringsskydd, samt i försäkringsansökningen, i den mån den är bindande för sökanden, ska finnas uppgift om adressen till huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, till den filial till skadeförsäkringsföretaget som ger skyddet.

726

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/75

Medlemsstaterna får kräva att namn på och adress till den repre sentant för skadeförsäkringsföretaget som avses i artikel 148.2 a även ska anges i de handlingar som avses i första stycket i denna punkt.

U n d e r a v s n i t t 2

L i v f ö r s ä k r i n g

Artikel 185

Information till försäkringstagare

1. Innan ett livförsäkringsavtal ingås ska minst den informa tion som anges i punkterna 2-4 lämnas till försäkringstagaren.

2. Följande uppgifter om livförsäkringsföretaget ska meddelas:

a) Företagets namn och företagsform.

b) Medlemsstat i vilken huvudkontoret och, i tillämpliga fall, den filial där avtalet ingås, är beläget.

c) Huvudkontorets adress och i tillämpliga fall adressen till den filial som ingår avtalet.

d) En konkret hänvisning till den i artikel 51 nämnda lägesrap porten om solvens och finansiell ställning, som gör denna information lättillgänglig för försäkringstagaren.

3. Följande uppgifter om åtagandet ska meddelas:

a) Definition av förmåner och optioner.

b) Avtalets löptid.

c) Hur avtalet kan avbrytas.

d) Hur premier ska betalas och premieperioder.

e) Hur återbäring beräknas och fördelas.

f) Angivande av återköpsvärde, fribrevsvärde och i vilken omfattning dessa är garanterade.

g) Uppgifter om premier för varje förmån, såväl huvudförmå ner som, i tillämpliga fall, tilläggsförmåner.

h) I fråga om fondförsäkringsavtal uppgifter om de andelar till vilka förmånerna är knutna.

i) Uppgift om vilka slags tillgångar som fondförsäkringsavtal är baserade på.

j) Sättet för utövandet av uppsägningsrätten.

k) Allmän information om de skatteregler som gäller för aktu ell försäkringstyp.

l) Sättet för handläggning av klagomål på försäkringsavtal från försäkringstagare, försäkrade eller förmånstagare och, i före kommande fall, förekomsten av ett särskilt organ som hand lägger sådana klagomål utan inskränkning av rätten att vidta rättsliga åtgärder.

m) Vilken lag som ska tillämpas på avtalet om parterna inte har fritt val eller, om parterna har frihet att välja vilken lag som ska tillämpas, den lag livförsäkringsföretaget föreslår.

4. Dessutom ska särskild information tillhandahållas så att för säkringstagaren verkligen förstår de risker som avtalet innebär och som denne därmed tar.

5. Försäkringstagaren ska under hela avtalstiden hållas infor merad om ändringar i fråga om följande information:

a) Allmänna och särskilda försäkringsvillkor.

b) Livförsäkringsföretagets namn och företagsform eller huvud kontorets adress och, i tillämpliga fall, adressen till den filial som ingått avtalet.

c) Alla uppgifter som är upptagna i punkt 3 d–j vid ändring av försäkringsvillkoren eller den lagstiftning som gäller för avtalet.

d) Årligen uppgift om återbäringssituationen.

Om försäkringsgivaren i samband med ett erbjudande om eller tecknandet av ett livförsäkringsavtal presenterar siffror avseende storleken på potentiella betalningar som överstiger de kontraktu ella betalningarna, ska försäkringsgivaren ge försäkringstagaren ett exempel på en beräkning i vilken det potentiella slutliga ersätt ningsbeloppet beräknas utifrån premieinbetalningarna vid tre olika räntesatser. Detta ska inte gälla för terminsförsäkringar och terminskontrakt. Försäkringsgivaren ska informera försäkringsta garen på ett tydligt och lättbegripligt sätt om att beräkningsexem plet endast är en beräkningsmodell som grundar sig på teoretiska antaganden, och att försäkringstagaren inte kan ställa några avtals grundade anspråk utifrån beräkningsexemplet.

När det gäller försäkringar med rätt till andel i överskott ska för säkringsgivaren årligen skriftligt informera försäkringstagaren om läget för försäkringstagarens fordringar, inklusive rätten till andel i överskottet. Dessutom ska försäkringsgivaren, när denne har presenterat siffror över den potentiella framtida utvecklingen för rätten till andel i överskott, informera försäkringstagaren om skill nader mellan den faktiska utvecklingen och de ursprungliga uppgifterna.

6. Den information som avses i punkterna 2-5 ska vara klart och tydligt formulerad och avfattad på ett officiellt språk i den medlemsstat där åtagandet gjorts.

Informationen får dock lämnas på ett annat språk om försäkrings tagaren begär det och medlemsstatens lagstiftning tillåter det eller om försäkringstagaren har frihet att välja tillämplig lag.

727

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/76

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

7. Den medlemsstat i vilken åtagandet gjorts får kräva att liv försäkringsföretagen ska lämna information utöver den som för tecknas i punkterna 2-5 endast om det är nödvändigt för att försäkringstagaren rätt ska förstå de väsentliga delarna av åtagandet.

8. Närmare regler för genomförandet av punkterna 1–7 ska fastställas av den medlemsstat där åtagandet har gjorts.

Artikel 186

Uppsägningstid

Artikel 188

Upphävande av monopol

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säker ställa att de etableringsmonopol inom vissa klasser som beviljats organ etablerade inom deras territorier och som avses i artikel 8 upphävs.

Artikel 189

Deltagande i nationella garantisystem

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att försäkringstagare som ingår individuella livförsäkringsavtal ska kunna säga upp avtalen inom en tid av mellan 14 och 30 dagar från den dag de informe rades om ingåendet av avtalen.

Försäkringstagarnas uppsägning ska innebära att de befrias från alla framtida förpliktelser som följer av avtalet.

Andra rättsverkningar av och förutsättningar för uppsägning ska bestämmas genom den lag som ska tillämpas på avtalet, i synner het såvitt avser det sätt på vilket försäkringstagaren ska informe ras om att avtal har ingåtts.

2. Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa punkt 1 i följande fall:

a) Om ett avtal har en giltighetstid om sex månader eller mindre.

b) I fall då försäkringstagaren, på grund av sin ställning eller på grund av de omständigheter under vilka avtalet ingåtts inte är i behov av särskilt skydd.

Om medlemsstaterna utnyttjar den valmöjlighet som avses i för sta stycket ska de i sin lagstiftning särskilt ange detta förhållande.

KAPITEL II

Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 187

Försäkringsvillkor

Till allmänna och särskilda försäkringsvillkor ska inte räknas vill kor som, i ett enskilt fall, är betingade av särskilda omständighe ter som hänför sig till den risk som ska försäkras.

Värdmedlemsstaterna får föreskriva att skadeförsäkringsföretag på samma sätt som skadeförsäkringsföretag som fått tillstånd inom deras territorier ska ansluta sig till och delta i varje garantisystem som är avsett att säkerställa utbetalning av försäkringsersättning till försäkringstagare och skadelidande tredje man.

A v s n i t t 2

K o a s s u r a n s i n o m g e m e n s k a p e n

Artikel 190

Koassuransverksamhet inom gemenskapen

1. Detta avsnitt ska tillämpas på koassuransverksamhet inom gemenskapen, vilken utgörs av den koassuransverksamhet som avser en eller flera av de risker som klassificerats enligt klasserna 3–16 i del A i bilaga I och som uppfyller följande villkor:

a) Risken är en stor risk.

b) Risken täcks genom ett enda avtal med en samlad premie och för samma termin av två eller flera försäkringsgivare, som var och en ansvarar för sin del som ”koassuradörer” och av vilka en ska vara ledande försäkringsföretag.

c) Risken finns inom gemenskapen.

d) För att kunna täcka risken behandlas det ledande försäkrings företaget som om det vore det försäkringsföretag som täcker hela risken.

e) Minst en av koassuradörerna deltar i avtalet genom etthuvud kontor eller en filial etablerad i en annan medlemsstat än den där det ledande försäkringsföretaget är etablerat.

f) Det ledande försäkringsföretaget åtar sig till fullo den roll som tillkommer det enligt gällande praxis för koassurans verksamhet och särskilt fastställer försäkringsvillkor och tariffer.

2. Artiklarna 147–152 ska endast tillämpas på det ledande försäkringsföretaget.

728

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/77

3. Koassuransverksamhet som inte uppfyller villkoren i punkt 1 sk a omfattas av bestämmelserna i detta direktiv med undantag av det här avsnittet.

Artikel 191

Deltagande i koassurans inom gemenskapen

Försäkringsföretagens rätt att delta i koassuransverksamhet inom gemenskapen får inte villkoras av andra bestämmelser än de som föreskrivs i detta avsnitt.

Artikel 196

Samarbete under genomförandet

Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska i nära samarbete följa upp de svårigheter som kan uppkomma vid genomförandet av detta avsnitt.

Inom ramen för detta samarbete ska de särskilt uppmärksamma sådan tillämpning som tyder på att det ledande försäkringsföre taget inte fullgör sitt åtagande enligt gällande praxis inom koas suranssektorn eller att täckningen av föreliggande risker uppenbart inte kräver deltagande av två eller flera assuradörer.

A v s n i t t 3

Artikel 192	A s s i s t a n s
Försäkringstekniska avsättningar	Artikel 197
	Verksamhet liknande reseförsäkring

Storleken på de försäkringstekniska avsättningarna ska bestäm mas av de olika koassuradörerna enligt de regler som gäller i deras hemmedlemsstat eller, om sådana regler saknas, enligt gällande praxis i den medlemsstaten.

De försäkringstekniska avsättningarna ska dock vara minst lika stora som de som fastställts av den ledande assuradören enligt de regler som gäller i dennes hemmedlemsstat.

Artikel 193

Statistik

Hemmedlemsstaterna ska se till att koassuradörerna för statistik som visar omfattningen av den koassuransverksamhet inom gemenskapen som de deltar i, med angivande av vilka medlems stater som omfattas.

Artikel 194

Behandling av koassuransavtal vid likvidationsförfaranden

Om ett försäkringsföretag träder i likvidation, ska de åtaganden som följer av koassuransavtal inom gemenskapen infrias på samma sätt som de åtaganden som hänför sig till försäkringsfö retagets övriga försäkringsavtal, oavsett försäkringstagarens eller förmånstagarnas nationalitet.

Artikel 195

Informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter

Vid genomförandet av detta avsnitt ska medlemsstaternas tillsyns myndigheter, inom ramen för det samarbete som avses i avdel ning I kapitel IV avsnitt 5, utbyta all information som erfordras.

Medlemsstaterna får föreskriva att tillhandahållande av räddnings tjänster till personer som råkat i svårigheter under andra omstän digheter än de som nämns i artikel 2.2 ska omfattas av detta direktiv.

Om en medlemsstat föreskriver detta, ska den behandla sådan verksamhet som om den ingick i klass 18 i del A i bilaga I.

Andra stycket ska inte på något sätt påverka möjligheterna till sådan klassificering som anges i bilaga I när det gäller verksamhet som uppenbart ingår i andra klasser.

A v s n i t t 4

R ä t t s s k y d d s f ö r s ä k r i n g

Artikel 198

Tillämpningsområde för detta avsnitt

1. Detta avsnitt ska tillämpas på rättsskyddsförsäkring som avses i klass 17 i bilaga I del A, genom vilken ett försäkringsföre tag åtar sig att, mot betalning av premie, bära kostnaderna för rät tsliga förfaranden och tillhandahålla andra tjänster som har direkt anknytning till vad en sådan försäkring omfattar, främst i följande syften:

a) Att tillförsäkra ersättning för den förlust eller skada som den försäkrade åsamkats antingen genom uppgörelse som skett utanför domstol, eller genom civilrättsligt eller straffrättsligt förfarande.

b) Att försvara eller företräda den försäkrade vid civilrättsliga, straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga förfaranden eller vid andra liknande förfaranden eller i anledning av att ersätt ningskrav har riktats mot denna person.

2. Detta avsnitt ska inte gälla något av följande:

a) Rättsskyddsförsäkring avseende tvister eller risker som här rör från eller har samband med användning av havsgående fartyg.

729

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/78

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

b) Åtgärder som ett försäkringsföretag, inom ramen för ansvars försäkring, vidtar för att försvara eller företräda den försäk rade i en undersökning eller en förhandling, om åtgärderna samtidigt utövas för tillvaratagande av detta försäkringsföre tags egna intressen inom ramen för sådan försäkring.

c) Om en medlemsstat bestämmer detta, rättsskyddsförsäkring meddelad av en assistansförsäkringsgivare som uppfyller föl jande villkor:

i) Verksamheten utövas i en annan medlemsstat än den där den försäkrade har sin stadigvarande bostad.

Försäkringsföretag med blandad verksamhet ska se till att ingen anställd som har befattning med handläggningen av skadeären den eller med därmed sammanhängande juridisk rådgivning sam tidigt utövar liknande verksamhet inom en annan klass som ingår i företagets verksamhet.

3. Försäkringsföretaget ska anförtro handläggningen av ska deärenden avseende rättsskyddsförsäkring till ett företag som är en särskild juridisk person. Detta företag ska anges i ett sådant sär skilt försäkringsavtal eller i en sådan separat del av ett avtal som avses i artikel 199.

Om det företag som är en särskild juridisk person har anknytning till ett försäkringsföretag som är verksamt inom en eller flera av

ii)Verksamheten utgör del av ett avtal som täcker uteslu de andra klasser som anges i bilaga I del A, får de anställda som

tande assistans för personer som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse utanför hemorten eller den stadigvarande bostaden.

I det fall som avses i första stycket c ska det i avtalet tydligt anges att skyddet i fråga är begränsat till sådana omständigheter som anges i det ledet och är underordnat i förhållande till assistansen.

Artikel 199

Separata avtal

Rättsskyddsförsäkring ska antingen meddelas genom ett avtal som är skilt från det som upprättas för andra klasser, eller tas upp som en separat del av ett försäkringsbrev med särskilt angivande av rättsskyddets omfattning samt, om medlemsstaten så begär, det motsvarande premiebeloppet.

Artikel 200

handlägger skadeärenden eller bistår med juridisk rådgivning i samband med sådan handläggning i det företag som är en särskild juridisk person inte samtidigt utöva samma eller liknande uppgif ter i det andra försäkringsföretaget. Medlemsstaterna får före skriva samma krav för medlemmarna i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganen.

4. Avtalet ska innehålla en bestämmelse om att de försäkrade har rätt att, från den tidpunkt då de kan rikta anspråk mot för säkringsgivaren, fritt utse advokat eller, i den utsträckning det medges i nationell lag, någon annan person med de kvalifikatio ner som behövs för att tillvarata de försäkrades intressen.

Artikel 201

Fritt val av advokat

1. I varje avtal om rättsskyddsförsäkring ska följande uttryck ligen anges:

Handläggning av skadeärenden

1. Hemmedlemsstaten ska säkerställa att försäkringsföretag i enlighet med det alternativ som medlemsstaten valt eller efter eget val, om medlemsstaten samtycker till detta, antar minst en av de metoder för handläggning av skadeärenden som anges i punk terna 2, 3 och 4.

Oavsett vilken lösning som väljs ska de rättsskyddsförsäkrades intressen anses likvärdigt tillvaratagna enligt detta avsnitt.

2. Försäkringsföretag ska se till att ingen anställd som har befattning med handläggningen av skadeärenden inom rätts skyddsförsäkring eller med därmed sammanhängande juridisk rådgivning samtidigt utövar liknande verksamhet inom ett annat företag som är knutet till det första försäkringsföretaget finansiellt, kommersiellt eller administrativt och som omfattar en eller flera av de andra klasser som anges i bilaga I.

a) Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller någon annan person som har kvalifikationer enligt nationell lag att försvara eller företräda dem eller i övrigt tillvarata deras intressen vid undersökningar eller förhandlingar.

b) Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller, om de föredrar det och i den utsträckning det medges i nationell lag, någon annan person med de kvalifikationer som behövs för att tillvarata deras intressen närhelst en intressekonflikt uppstår.

2. I detta avsnitt avses med ”advokat” en person som har rätt att utöva sin yrkesverksamhet under en av de benämningar som anges i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster (1).

(1) EGT L 78, 26.3.1977, s. 17.

730

			Prop. 2015/16:9
			Bilaga 1
17.12.2009		Europeiska unionens officiella tidning	L 335/79
	SV
		Artikel 202	A v s n i t t 5
Undantag från det fria valet av advokat			S j u k f ö r s ä k r i n g

1. Medlemsstaterna får medge undantag från artikel 201.1 för rättsskyddsförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Försäkringen är begränsad till de försäkringsfall som upp kommer genom användning av vägfordon inom den berörda medlemsstatens territorium.

b) Försäkringen är förenad med ett avtal om erbjudande av assistans vid olyckshändelse eller skadefall där ett vägfordon är inblandat.

c) Varken rättsskyddsförsäkringsföretaget eller assistansförsäk ringsgivaren meddelar någon form av ansvarsförsäkring.

d) Sådana åtgärder har vidtagits att helt oberoende advokater bistår och företräder vardera parten i en tvist, när parterna är rättsskyddsförsäkrade hos samma försäkringsföretag.

2. Ett undantag som medgivits enligt punkt 1 ska inte inverka på tillämpningen av artikel 200.

Artikel 206

Sjukförsäkring som alternativ till skydd genom socialförsäkringssystemet

1. Medlemsstater, i vilka avtal om försäkring mot riskerna enligt klass 2 i bilaga I del A helt eller delvis kan ersätta det skydd vid sjukdom som ges genom det lagstadgade socialförsäkringssys temet, får föreskriva följande:

a) Att sådana avtal ska följa de särskilda rättsregler som denna medlemsstat har antagit för denna försäkringsklass till skydd för det allmänna bästa.

b) Att de allmänna och särskilda villkoren för denna försäkring meddelas till tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten innan de börjar tillämpas.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att det sjukförsäkringssystem som avses i punkt 1 tekniskt sett ska fungera på liknande sätt som en livförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

Artikel 203

Skiljeförfarande

Medlemsstaterna ska besluta om skiljeförfarande eller andra för faranden som ger motsvarande garantier om objektivitet för att lösa tvister mellan den som meddelat rättsskyddsförsäkring och den försäkrade, utan att den rätt till överklagande hos rättsliga instanser som kan finnas enligt nationell lag påverkas.

I försäkringsavtalet ska det föreskrivas att den försäkrade har rätt att använda sig av sådana förfaranden.

a) Premierna som ska betalas beräknas på grundval av tabeller över sjukdomsfall och andra statistiska uppgifter som är rele vanta för den medlemsstat där risken är belägen i enlighet med de matematiska metoder som används inom försäkringsverksamhet.

b) En reserv upprättas för stigande levnadsålder.

c) Försäkringsgivaren får upphäva avtalet endast inom en bestämd tidsperiod som fastställs av den medlemsstat där ris ken är belägen.

Artikel 204

Intressekonflikter

När en intressekonflikt uppstår eller oenighet råder angående tvis tens lösning, ska rättsskyddsförsäkringsgivaren eller, där det är lämpligt, skaderegleringsorganet, underrätta den försäkrade om de rättigheter som anges i artikel 201.1 och den möjlighet han har att använda sig av ett sådant förfarande som avses i artikel 203.

Artikel 205

Upphävande av krav på specialisering för rättsskyddsförsäkring

Medlemsstaterna ska upphäva alla bestämmelser som innebär för bud för ett försäkringsföretag att samtidigt inom respektive med lemsstats territorium bedriva verksamhet avseende rättsskyddsförsäkring och andra klasser.

d) Avtalet innehåller bestämmelser om att premierna kan ökas och ersättningarna minskas, även för gällande avtal.

e) Avtalet innehåller bestämmelser om att försäkringstagarna får byta sina befintliga avtal mot ett avtal som överensstäm mer med punkt 1 och som erbjuds av samma försäkringsfö retag eller samma filial samt tar hänsyn till de rättigheter de förvärvat.

I det fall som avses i första stycket e ska hänsyn tas till reserven för stigande levnadsålder, och ny läkarundersökning får endast krävas om ersättningsnivån ska höjas.

Tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten ska offent liggöra de tabeller över sjukdomsfall och andra relevanta uppgif ter som avses i första stycket a samt överlämna dem till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten.

731

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/80

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Premierna ska, på välgrundade försäkringsmatematiska antagan den, vara tillräckliga för att försäkringsföretagen ska kunna upp fylla samtliga sina förpliktelser med hänsyn till samtliga aspekter beträffande deras finansiella situation. Hemmedlemsstaten ska föreskriva att de tekniska grunderna för premieberäkningen ska överlämnas till dess tillsynsmyndigheter innan produkten släpps ut på marknaden.

Tredje och fjärde styckena ska även gälla vid ändringar av befint liga avtal.

A v s n i t t 6

A r b e t s s k a d e f ö r s ä k r i n g

Artikel 207

Obligatorisk arbetsskadeförsäkring

Medlemsstaterna får föreskriva att varje försäkringsföretag som på egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskadeförsäkring inom deras territorier ska följa de särskilda bestämmelser som finns för detta slag av försäkring i deras nationella lagstiftning, med undantag av bestämmelser om den finansiella tillsynen för vilken hemmed lemsstaten ska vara ensamt ansvarig.

KAPITEL III

Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring

Artikel 208

Förbud mot tvångsavstående från del av försäkringsverksamhet

Medlemsstaterna får inte föreskriva att livförsäkringsföretag ska avstå från någon del av sin försäkringsverksamhet enligt arti kel 2.3 till en eller flera organisationer som anges i nationell lag.

Artikel 209

Premie för nya försäkringar

Premier för nya försäkringar ska utifrån rimliga försäkringsmate matiska antaganden vara tillräckliga för att livförsäkringsföreta gen ska kunna uppfylla alla sina åtaganden och i synnerhet för att kunna göra adekvata försäkringstekniska avsättningar.

Vid denna bedömning får hänsyn tas till alla aspekter av ett för säkringsföretags ekonomiska situation, men andra medel än pre mier och därav härrörande avkastning får inte systematiskt och permanent utnyttjas på ett sådant sätt att det på lång sikt kan äventyra företagets soliditet.

KAPITEL IV

Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring

Artikel 210

Finansiell återförsäkring

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför säkringsföretag, som ingår avtal om finansiell återförsäkring eller bedriver verksamheter med sådan återförsäkring, på ett tillfreds ställande sätt kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera risker som uppstår genom sådana avtal eller verksamheter.

2. I syfte att säkerställa att en harmoniserad behandling av finansiell återförsäkringsverksamhet genomförs får kommissio nen anta genomförandeåtgärder för att närmare specificera bestämmelserna i punkt 1 i fråga om övervakning, hantering och kontroll av risker till följd av finansiell återförsäkringsverksamhet.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

3. I punkterna 1 och 2 avses med finansiell återförsäkring en återförsäkring som innebär att den explicita maximala potentiella förlust, uttryckt som den maximala överförda ekonomiska risken, som uppstår genom överföring av en teckningsrisk och en tids risk som båda är betydande, överstiger premien för avtalets livs längd med ett begränsat men betydande belopp, samtidigt som åtminstone ett av följande förhållanden föreligger:

a) Betydande hänsyn tas uttryckligen till pengars tidsvärde.

b) Avtalsbestämmelser föreligger för att utjämna skillnaden i ekonomiskt åtagande mellan parterna över tiden för att uppnå den åsyftade risköverföringen.

Artikel 211

Specialföretag

1. Medlemsstaterna ska tillåta specialföretag att etablera sig inom deras territorier, förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt förhandsgodkännande.

2. I syfte att säkerställa en harmoniserad behandling av speci alföretag ska kommissionen anta genomförandeåtgärder för att fastställa följande:

a) Auktorisationens omfattning.

b) Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal.

732

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/81

c) De lämplighetskrav som avses i artikel 42 för specialföreta gets ledningspersonal.

d) Lämplighetskrav för aktieägare eller medlemmar med kvali ficerat innehav i specialföretaget.

e) Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen.

f) Informationskrav vad beträffar redovisning, uppgifter för sta bilitetstillsyn och statistik.

g) Solvenskrav.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

3. Specialföretag som auktoriserats före den 31 oktober 2012 ska omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat speci alföretaget. All ny verksamhet som ett specialföretag startar efter det datumet ska emellertid omfattas av punkterna 1 och 2.

AVDELNING III

TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH

ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM INGÅR I EN GRUPP

KAPITEL I

Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall, tillämpningsområde och nivåer

A v s n i t t 1

D e f i n i t i o n e r

Artikel 212

Definitioner

1. I denna avdelning avses med

a) företag med ägarintresse: ett företag som är antingen moderfö retag eller ett annat företag som har ett ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,

b) anknutet företag: ett företag som är antingen ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,

c) grupp: en företagsgrupp

i) som består av ett företag med ägarintresse, dess dotter företag och de enheter i vilka företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag har innehav samt företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG, eller

ii)som baseras på ingående, genom avtal eller på annat sätt, av starka och varaktiga finansiella kopplingar mellan dessa företag, och som kan innehålla ömsesidiga asso ciationer eller liknande företag, under förutsättning att

—ett av dessa företag genom centraliserad samord ning utövar ett dominerande inflytande över beslu ten, inklusive finansiella beslut, i de andra företag som ingår i gruppen, och

—ingående och avbrytande av sådana förbindelser,

enligt	vad som	avses i denna avdelning,
kräver	ett	förhandsgodkännande	av
grupptillsynsmyndigheten.

Det företag som utövar centraliserad samordning ska betraktas som moderföretag och de andra företagen ska betraktas som dotterföretag.

d) grupptillsynsmyndighet: den tillsynsmyndighet som i enlighet med artikel 247 fastställts som ansvarig för grupptillsynen,

e) tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för sam arbete och samordning mellan tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna,

f) försäkringsholdingbolag: ett moderföretag som inte är ett blan dat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i direk tiv 2002/87/EG, vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintresse i dotterföretag, vilka enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, där minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag,

g) försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett annat moderföretag än ett försäkringsföretag, ett försäkringsföre tag i tredjeland, ett återförsäkringsföretag, ett återförsäkrings företag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i direktiv 2002/87/EG, vilket har minst ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland sina dotterföretag.

733

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/82

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Vid tillämpningen av denna avdelning ska tillsynsmyndig heterna också som moderföretag betrakta varje företag som enligt deras uppfattning i praktiken utövar ett dominerande inflytande över ett annat företag.

De ska också som dotterföretag betrakta varje företag över vilket, enligt deras uppfattning, ett moderföretag i praktiken utövar ett dominerande inflytande.

De ska också som ägarintresse betrakta ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket enligt deras uppfattning ett betydande inflytande utövas.

A v s n i t t 2

T i l l ä m p n i n g s o m r å d e

Artikel 213

Fall då grupptillsyn ska tillämpas

1. Medlemsstaterna ska föreskriva grupptillsyn i enlighet med denna avdelning över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp.

De bestämmelser i detta direktiv i vilka det föreskrivs tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag på det enskilda företagets nivå är fortsatt tillämpliga på dessa företag, om inte annat före skrivs i denna avdelning.

2. Medlemsstaterna ska se till att tillsyn på gruppnivå tilläm pas på följande:

a) Försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, för säkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tred jeland enligt artiklarna 218–258.

b) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor inom gemenskapen enligt artiklarna 218-258.

c) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utanför gemenskapen eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföre tag i tredjeland enligt artiklarna 260-263.

d) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet enligt artikel 265.

3. I de fall som avses i punkt 2 a och b får grupptillsynsmyn digheten, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägar intresse eller försäkringsholdingbolaget med huvudkontor inom gemenskapen är anknutet till en reglerad enhet eller ett blandat finansiellt holdingbolag som är underkastat extra tillsyn enligt artikel 5.2 i direktiv 2002/87/EG, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, besluta att tillsyn över riskkoncen trationer enligt artikel 244 i det här direktivet eller över transak tioner inom en grupp enligt artikel 245 i direktivet eller båda dessa former av tillsyn inte ska utövas på nivån för det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller försäkringsholdingbolaget med ägarintresse.

Artikel 214

Grupptillsynens tillämpningsområde

1. Att grupptillsyn utövas enligt artikel 213 ska inte innebära något krav på tillsynsmyndigheterna att utföra en tillsynsuppgift i fråga om det enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i tredjeland, försäkringsholdingbolaget eller försäkringsholding bolaget med blandad verksamhet, utan att detta ska påverka til lämpningen av artikel 257 såvitt gäller försäkringsholdingbolag.

2. Grupptillsynsmyndigheten får från fall till fall besluta att inte låta ett företag omfattas av den grupptillsyn som avses i artikel 213:

a) Företaget är beläget i ett tredjeland där det finns rättsliga hin der för överförandet av nödvändig information, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 229.

b) Det företag som skulle omfattas är av ringa intresse med hän syn till grupptillsynens syfte.

c) Det vore olämpligt eller vilseledande att med hänsyn till grupptillsynens syfte låta det berörda företaget omfattas av grupptillsynen.

Även om flera företag inom samma grupp, betraktade individu ellt, får undantas enligt första stycket b, ska de dock inte desto mindre omfattas av grupptillsynen om de, betraktade tillsam mans, är av icke ringa intresse.

Om grupptillsynsmyndigheten anser att ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag bör undantas från grupptillsynen enligt första stycket, leden b eller c, ska myndigheten samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar beslut.

Om grupptillsynsmyndigheten har undantagit ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från grupptillsynen enligt led b eller c, får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där detta företag är beläget hos det ledande företaget i gruppen inhämta alla uppgif ter som kan underlätta deras tillsyn över försäkrings- eller åter försäkringsföretaget i fråga.

734

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/83

A v s n i t t 3

N i v å e r

Artikel 215

Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå

1. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk ringsholdingbolag med ägarintresse som avses i artikel 213.2 a och b är ett dotterföretag till ett annat försäkrings- eller återför säkringsföretag eller försäkringsholdingbolag som har sitt huvud kontor inom gemenskapen ska artiklarna 218-258 tillämpas endast på det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk ringsholdingbolag som är moderföretag med huvudkontor inom gemenskapen.

2. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk ringsholdingbolag som är moderföretag med huvudkontor inom gemenskapen och som har det yttersta ägarintresset enligt punkt1 är dotterföretag till ett företag som är underkastat extra tillsyn enligt artikel 5.2 i direktiv 2002/87/EG, får grupptillsynsmyndig heten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, besluta att tillsyn över riskkoncentrationer enligt artikel 244, över transaktioner inom en grupp enligt artikel 245 eller över båda dessa former av tillsyn inte ska utövas på nivån för det moderfö retag som har det yttersta ägarintresset.

Artikel 216

Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på nationell nivå

1. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk ringsholdingbolag med ägarintresse och med huvudkontor inom gemenskapen som avses i artikel 213.2 a och b inte har detta huvudkontor i samma medlemsstat som det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i arti kel 215, får medlemsstaterna tillåta sina tillsynsmyndigheter att, efter samråd med grupptillsynsmyndigheten och detta moderfö retag, låta grupptillsynen avse det försäkrings- eller återförsäk ringsföretag eller försäkringsholdingbolag som är moderföretag och som har det yttersta ägarintresset på nationell nivå.

I sådana fall ska tillsynsmyndigheten ange motiven till sitt beslut för både grupptillsynsmyndigheten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå.

3. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå, ska det val av metod som grupptillsynsmyndighe ten gjort i enlighet med artikel 220 beträffande det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i arti kel 215 betraktas som avgörande och tillämpas av tillsynsmyn digheten i den berörda medlemsstaten.

4. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå, och det moderföretag med det yttersta ägarintres set på gemenskapsnivå som avses i artikel 215 har beviljats till stånd i enlighet med artikel 231 eller artikel 233.5 att beräkna solvenskapitalkravet för gruppen och även solvenskapitalkraven för de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i grup pen med en intern modell, ska detta beslut betraktas som avgö rande och tillämpas av tillsynsmyndigheten i den berörda medlemsstaten.

Om under sådana omständigheter tillsynsmyndigheten finner att riskprofilen hos moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå avviker väsentligt från den interna modell som god känts på gemenskapsnivå får myndigheten, så länge som företa get inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som den framfört, besluta att för företaget fastställa kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet på gruppnivå eller, om under särskilda omständigheter sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, kräva att företaget ska beräkna sitt sol venskapitalkrav för gruppen enligt standardformeln.

Tillsynsmyndigheten ska ange motiven till sådana beslut för både företaget och grupptillsynsmyndigheten.

5. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå, ska detta företag inte ges möjlighet att i enlighet med artikel 236 eller 243 ansöka om tillstånd att låta något av sina dotterföretag omfattas av artiklarna 238 och 239.

6. Om medlemsstaterna medger att deras tillsynsmyndigheter fattar sådana beslut som avses i punkt 1, ska de föreskriva att inga sådana beslut kan fattas eller upprätthållas i de fall moderföreta get med det yttersta ägarintresset på nationell nivå är ett dotter företag till det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i artikel 215 och det företaget har erhållit tillstånd enligt artikel 237 eller 243 att låta det dotterfö retaget omfattas av artiklarna 238 och 239.

Artiklarna 218–258 ska gälla i tillämpliga delar om inte annat föl jer av punkterna 2-6.

2. Tillsynsmyndigheten får begränsa grupptillsynen över moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå till att gälla i ett eller flera avsnitt av kapitel II.

7. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att när mare ange under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 får fattas.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

735

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/84

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 217

Moderföretag med ägarintressen från flera medlemsstater

1. Om medlemsstaterna tillåter att deras tillsynsmyndigheter fattar sådana beslut som avses i artikel 216, ska de också tillåta dem att besluta att ingå överenskommelser med tillsynsmyndig heter i andra medlemsstater där andra moderföretag med yttersta ägarintresse på nationell nivå är verksamma i syfte att utföra grupptillsyn på undergruppsnivå omfattande flera medlemsstater.

Om de berörda tillsynsmyndigheterna har träffat en överenskom melse enligt första stycket ska grupptillsynen inte utövas på nivån för något sådant moderföretag med yttersta ägarintresse enligt artikel 216 som är verksamt i andra medlemsstater än den där den undergrupp som avses i första stycket i denna punkt är belägen.

2. Artikel 216.2–216.6 ska gälla i tillämpliga delar.

3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att när mare ange under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 får fattas.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

KAPITEL II

Finansiell ställning

A v s n i t t 1

S o l v e n s p å g r u p p n i v å

U n d e r a v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 218

Solvenstillsyn på gruppnivå

1. Solvenstillsyn på gruppnivå ska utövas i enlighet med punk terna 2 och 3 i den här artikeln samt artikel 246 och kapitel III.

2. I det fall som avses i artikel 213.2 a ska medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintres sen säkerställer att gruppen har tillgång till en medräknings kapi talbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för gruppen, beräknat enligt underavsnitten 2, 3 och 4.

3. I det fall som avses i artikel 213.2 b ska medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp säkerställer att gruppen har tillgång till en medräkningsbar kapitalbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för gruppen, beräknat enligt underavsnitt 5.

4. Grupptillsynsmyndigheten ska utföra tillsynens gransk ningsprocess enligt kapitel III av kraven i punkterna 2 och 3. Artiklarna 136 och 138.1-138.4 ska gälla i tillämpliga delar.

5. Så snart som företaget med ägarintresse har konstaterat och informerat grupptillsynsmyndigheten om att solvenskapitalkravet inte längre uppfylls eller att det finns risk för att det kommer att underskridas under de närmaste tre månaderna, ska grupptillsyns myndigheten informera övriga tillsynsmyndigheter inom tillsyns kollegiet, vilket ska analysera gruppens situation.

Artikel 219

Återkommande beräkningar

1. Grupptillsynsmyndigheten ska se till att de beräkningar som avses i artikel 218.2 och 218.3 utförs minst en gång per år, antingen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägar intresse eller av försäkringsholdingbolaget.

Relevanta data för beräkningen och beräkningens resultat ska lämnas till grupptillsynsmyndigheten av försäkrings- eller återför säkringsföretaget med ägarintresse eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings holdingbolaget eller av det företag i gruppen som grupptillsyns myndigheten utsett efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och med gruppen själv.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretaget samt försäkrings holdingbolaget ska fortlöpande övervaka solvenskapitalkravet för gruppen. Om gruppens riskprofil avviker väsentligt från de anta ganden som låg till grund för det senast rapporterade solvenska pitalkravet ska en förnyad beräkning av detta krav göras utan dröjsmål och rapporteras till grupptillsynsmyndigheten.

Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet på gruppnivå, får grupptillsynsmyndighe ten kräva en förnyad beräkning av detta krav.

U n d e r a v s n i t t 2

V a l a v b e r ä k n i n g s m e t o d o c h a l l m ä n n a p r i n c i p e r

Artikel 220

Val av metod

1. Solvensberäkningen på gruppnivå för försäkrings- och åter försäkringsföretag som avses i artikel 213.2 a ska utföras enligt de försäkringstekniska principer som anges i artiklarna 221–233 och med en av de metoder som redovisas där.

736

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/85

2. Medlemsstaterna ska föreskriva att solvensberäkningen på gruppnivå för sådana försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i artikel 213.2 a ska utföras i enlighet med metod 1 som anges i artiklarna 230-232.

Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter, när de fullgör uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och gruppen, beslutar att på denna grupp tillämpa metod 2 som anges i artiklarna 233 och 234 eller en kombination av meto derna 1 och 2, om tillämpning uteslutande av metod 1 inte skulle ha varit lämpligt.

Artikel 221

Beaktande av den proportionella andelen

1. Vid solvensberäkning för en grupp ska hänsyn tas till den proportionella andel som ett företag med ägarintresse innehar i de anknutna företagen.

Vid tillämpningen av första stycket ska den proportionella ande len omfatta något av följande:

a) För metod 1: de procentandelar som tillämpats vid upprät tandet av den sammanställda redovisningen.

b) För metod 2: den andel av det tecknade bolagskapitalet som, direkt eller indirekt, innehas av företaget med ägarintresse.

Oberoende av vilken metod som används ska dock, när det anknutna företaget är ett dotterföretag som inte har tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka sitt solvenskapitalkrav, hela dotterföretagets solvensunderskott beaktas.

Om, enligt tillsynsmyndigheternas uppfattning, ansvaret hos ett moderföretag, som innehar en andel av kapitalet, strikt är begrän sat till denna kapitalandel får dock dessa behöriga myndigheter tillåta att dotterföretagets solvensunderskott beaktas på propor tionell basis.

2. Grupptillsynsmyndigheten ska, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och gruppen, fastställa den propor tionella andel som ska beaktas i följande fall:

a) När det inte finns några kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp.

b) När en tillsynsmyndighet har fastställt att ett direkt eller indi rekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas som ägarintresse, eftersom, enligt myndighetens uppfattning, ett väsentligt inflytande utövas över företaget.

c) När en tillsynsmyndighet har avgjort att ett företag är ett moderföretag till ett annat företag eftersom det enligt tillsyns myndighetens uppfattning utövar ett faktiskt dominerande inflytande över detta andra företag.

Artikel 222

Eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen

1. Dubbelräkning av poster i kapitalbasen som används för att täcka solvenskapitalkravet mellan olika försäkrings- eller återför säkringsföretag som beaktas vid solvensberäkningen ska inte tillåtas.

I detta syfte ska, vid beräkning av en grupps solvens, när de meto der som beskrivs i underavsnitt 4 inte redan innehåller bestäm melser om detta, följande belopp undantas:

a) Värdet av alla tillgångar i försäkrings- eller återförsäkringsfö retaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för något av dess anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

b) Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkrings företag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkrings företaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse.

c) Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkrings företag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkrings företaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för något annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, får följande poster omfattas av beräkningen endast i den mån de får ingå för att täcka solvenskapitalkravet i det berörda anknutna företaget:

a) Överskottsmedel enligt artikel 91.2 som uppkommer i ett livförsäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarin tresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas.

b) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket gruppens solvens beräknas.

Följande ska dock i samtliga fall undantas vid beräkningen:

i) Tecknat men inte inbetalt kapital som medför en möjlig för pliktelse för ett företag med ägarintresse.

737

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/86

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

ii)Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag med ägarintresse som medför en möjlig förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

iii)Tecknat men inte inbetalt kapital i ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som medför en möjlig förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföre tag med ägarintresse.

3. Om tillsynsmyndigheterna anser att vissa poster i kapital basen, utöver de som avses i punkt 2, som får täcka ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvenskapitalkrav i praktiken inte kan göras tillgängliga för att täcka samma krav i det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vil ket solvensen på gruppnivå beräknas, får dessa poster endast omfattas av beräkningen i den mån de får ingå för att täcka sol venskapitalkravet i det anknutna företaget.

4. Summan av de poster i kapitalbasen som avses i punk terna 2 och 3 får inte överstiga solvenskapitalkravet för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

5. Poster som ingår i kapitalbasen för ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller åter försäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas, och för vilka tillsynsmyndighetens förhands godkännande krävs enligt artikel 90, får ingå i beräkningen endast under förutsättning att de vederbörligen godkänts av den tillsyns myndighet som är ansvarig för tillsynen över det anknutna företaget.

Artikel 223

Eliminering av kapital som skapats inom en grupp

1. Vid beräkning av en grupps solvens ska ingen hänsyn tas till poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet och som härrör från ömsesidig finansiering mellan försäkrings- eller åter försäkringsföretaget med ägarintresse och något av följande:

a) Ett anknutet företag.

b) Ett företag med ägarintresse.

c) Ett annat företag som är anknutet till något företag med ägar intresse i det berörda företaget.

2. Vid beräkning av solvens på gruppnivå ska ingen hänsyn tas till poster i kapitalbasen som kan täcka solvenskapitalkravet i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vil ket sådan solvens beräknas om dessa poster härrör från ömsesi dig finansiering tillsammans med ett annat företag som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse.

3. Ömsesidig finansiering ska anses föreligga åtminstone när ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller något av dess anknutna företag innehar aktier i, eller ger lån till, ett annat före tag som direkt eller indirekt innehar poster i sin kapitalbas som får ingå i solvensmarginalen för det förstnämnda företaget.

Artikel 224

Värdering

Tillgångarnas och skuldernas värde ska bedömas i enlighet med artikel 75.

U n d e r a v s n i t t 3

T i l l ä m p n i n g a v b e r ä k n i n g s m e t o d e r n a

Artikel 225

Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har mer än ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska vart och ett av dessa anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag beak tas vid beräkningen av gruppens solvens.

Om ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte har sitt huvudkontor i samma medlemsstat som det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket beräkningen av gruppens solvens utförs, får medlemsstaterna föreskriva att, i fråga om det anknutna företaget, beräkningen ska ta hänsyn till solvenskapitalkravet och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka detta enligt bestämmelserna i den andra medlemsstaten.

Artikel 226

Mellanliggande försäkringsholdingbolag

1. Vid beräkning av solvens på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i ett anknutet försäkringsföretag, ett anknutet återförsäkringsföretag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland genom ett för säkringsholdingbolag ska det mellanliggande försäkringsholding bolagets ställning beaktas.

738

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/87

Endast vid denna beräkning ska det mellanliggande försäkrings holdingbolaget betraktas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna om sol venskapitalkrav i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1, 2 och 3 och av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka detta krav som de som fastställs genom avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3.

2. I de fall då ett mellanliggande försäkringsholdingbolag inne har efterställda skulder eller andra poster i kapitalbasen för vilka begränsningar gäller enligt artikel 98, ska dessa poster godkännas upp till de belopp som beräknats med tillämpning av de gräns värden som anges i artikel 98 för summan av de utestående pos terna på gruppnivå jämförd med solvenskapitalkravet på gruppnivå.

Poster i kapitalbasen i ett mellanliggande försäkringsholdingbo lag, för vilka tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande skulle krävas enligt artikel 90 om de innehades av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, får ingå i beräkningen av solvensen på gruppnivå endast om de vederbörligen har godkänts av grupptillsynsmyndigheten.

Artikel 227

Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland

1. När man i enlighet med artikel 233 beräknar solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredje land ska det sistnämnda företaget endast vid denna beräkning behandlas som ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföre tag inom gemenskapen.

Om det tredjeland där detta företag har sitt huvudkontor kräver att det ska vara auktoriserat och ålägger det en solvensordning som är minst likvärdig med den som fastställs genom kapitel VI i avdelning I, får medlemsstaterna dock föreskriva att man i fråga om detta företag vid beräkningen ska beakta det solvenskapital krav och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det som fastställts av det berörda tredjelandet.

2. Kontrollen av att ordningen i tredjelandet är minst likvärdig ska utföras av grupptillsynsmyndigheten, antingen på eget initia tiv eller på begäran av företaget med ägarintresse.

Grupptillsynsmyndigheten ska i samband med detta samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter och Ceiops innan den fattar sitt beslut.

3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder som specifi cerar kriterierna för huruvida solvensordningen i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

4. Kommissionen får, efter samråd med europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén och i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 301.2, och med beaktande av de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3 i den här artikeln, anta ett beslut om huruvida solvensordningen i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdel ning I kapitel VI.

Dessa beslut ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till even tuella ändringar av solvensordningen i avdelning I kapitel VI och den solvensordning som gäller i tredjelandet.

5. När det i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet med punkt 4 slås fast att solvensordningen i ett tredjeland är lik värdig ska punkt 2 inte tillämpas.

När det i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet med punkt 4 slås fast att solvensordningen i ett tredjeland inte är lik värdig ska den möjlighet som anges i punkt 1 andra stycket att beakta solvenskapitalkravet och de medräkningsbara posterna i kapitalbasen enligt ordningen i det berörda tredjelandet inte til lämpas, och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i tredjelan det ska behandlas uteslutande i enlighet med punkt 1 första stycket.

Artikel 228

Anknutna kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut

När det gäller beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett finansiellt insti tut, ska medlemsstaterna tillåta att deras försäkrings- och återför säkringsföretag även tillämpar metoderna 1 eller 2 i b ilaga I till direktiv 2002/87/EG. Metod 1 i den bilagan ska dock endast til lämpas om grupptillsynsmyndigheten anser att nivån på den sam ordnade ledningen och interna kontrollen avseende de enheter som avses inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställ ningen är tillräcklig. Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.

Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter, när dessa utför uppgiften som grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, på eget initiativ eller på begäran av företaget med ägarin tresse beslutar att dra av varje sådant ägarintresse som avses i för sta stycket från de poster i kapitalbasen som får medräknas vid bestämningen av solvensen på gruppnivå för företaget med ägarintresse.

739

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/88		SV		Europeiska unionens officiella tidning		17.12.2009
			Artikel 229		b) Den proportionella andelen av minimikapitalkraven för de
	Tillgång till nödvändiga data saknas				anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har tillgång till data som är nödvändiga för att beräkna solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som rör ett anknutet företag med huvudkontor i en medlemsstat eller i tredjeland, ska detta företags bokförda värde i försäkrings- eller återförsäkrings företag med ägarintresse dras av från de poster i kapitalbasen som får medräknas vid bestämningen av solvensen på gruppnivå.

I ett sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband med detta ägarintresse betraktas som en medräkningsbar kapital baspost när det gäller solvensen på gruppnivå.

U n d e r a v s n i t t 4

B e r ä k n i n g s m e t o d e r

Artikel 230

Metod 1 (Huvudmetod): Metod baserad på sammanställd redovisning

1. Beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse ska genomföras med utgångspunkt i den sammanställda redovisningen.

Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkrings företag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan följande:

a) De kapitalbasmedel som får medräknas för att täcka solvens kapitalkravet, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data.

b) Solvenskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångs punkt i sammanställda data.

Bestämmelserna i avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3 och i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1,

2 och 3 ska gälla vid beräkningen av de poster i kapitalbasen som får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet och av solvens kapitalet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data.

2. Solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data (det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå) ska beräknas antingen enligt standardformeln eller med en godkänd intern modell i överensstämmelse med de all männa principer som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 2 respektive avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 3.

Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska uppgå till minst summan av följande:

a) Minimikapitalkravet enligt artikel 129 för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse.

Detta minimum ska täckas genom medräkningsbara poster i pri märkapitalbasen enligt vad som anges i artikel 98.4.

Vid bestämningen av om dessa poster får medräknas för att täcka det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i artiklarna 221–229 gälla i tillämpliga delar. Arti kel 139.1 och 139.2 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 231

Gruppintern modell

1. Om en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen med en intern modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska de berörda tillsyns myndigheterna samarbeta vid beslutet om huruvida ett sådant till stånd ska beviljas och om eventuella särskilda villkor för tillståndet.

Ansökan enligt första stycket ska lämnas till grupptillsynsmyndigheten.

Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga berörda tillsynsmyndigheterna.

2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom sex måna der från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den full ständiga ansökan.

Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebefordra den fullständiga ansökan till de övriga berörda tillsynsmyndigheterna.

3. Under den tidsfrist som anges i punkt 2 får g rupptillsyns myndigheten, och de övriga berörda tillsynsmyndigheterna råd fråga Ceiops. Ceiops ska också rådfrågas om företaget med ägarintresse begär det.

Om Ceiops rådfrågas ska samtliga berörda tillsynsmyndigheter informeras och den tidsfrist som anges i punkt 2 förlängas med två månader.

740

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/89

4. Om Ceiops inte har rådfrågats i enlighet med punkt 3 för sta stycket, och om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har nått fram till något gemensamt beslut inom sex månader från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den fullständiga ansökan ska grupptillsynsmyndigheten uppmana Ceiops att inom ytterli gare två månader överlämna sina rekommendationer till alla berörda tillsynsmyndigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska fatta ett beslut inom tre veckor efter det att dessa rekommendationer har överlämnats och ska beakta dem i sin helhet.

5. Oavsett om Ceiops har rådfrågats eller inte ska grupptill synsmyndighetens beslut innehålla en fullständig motivering och beakta de synpunkter som övriga berörda tillsynsmyndigheter lämnat.

Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.

De berörda tillsynsmyndigheterna ska följa beslutet.

6. Om inget gemensamt beslut fattats inom de tidsfrister som anges i punkt 2 respektive 3 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.

Vid sitt beslut ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta följande:

a) De synpunkter och reservationer som övriga berörda tillsyns myndigheter uttryckt under tidsfristen.

b) Rekommendationen från Ceiops, om denna kommitté rådfrågats.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från ställningstagandet från Ceiops.

Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Beslutet ska betraktas som avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

7. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna finner att riskprofilen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som står under dess tillsyn avviker väsentligt från de antaganden som ligger bakom den interna modell som godkänts på gruppnivå får den myndigheten i enlighet med artikel 37, så länge som företa get inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som den framfört, för företaget fastställa ett kapi taltillägg utöver det solvenskapitalkrav som blir resultatet med til lämpning av den interna modellen.

Om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, får tillsynsmyndigheten kräva att företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den standard formel som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnit ten 1 och 2. I enlighet med artikel 37.1 a och c får myndigheten för detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa ett kapitaltillägg till solvenskapitalkravet utöver det solvenskapital krav som framkommer med tillämpning av standardformeln.

Tillsynsmyndigheten ska motivera sådana beslut som avses i för sta och andra stycket för såväl försäkrings- eller återförsäkrings företaget som grupptillsynsmyndigheten.

Artikel 232

Kapitaltillägg på gruppnivå

Vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil ska grupp tillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma de fall då omstän digheter som avses i artikel 37.1 a–c kan uppkomma på gruppnivå, särskilt i följande fall:

a) En särskild risk som föreligger på gruppnivå och som inte skulle täckas i tillräcklig grad med standardformeln eller den interna modell som tillämpas på grund av att de är svåra att kvantifiera.

b) Ett kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet som anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag ålagts av sina tillsyns myndigheter i enlighet med artiklarna 37 och 231.7.

Om det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil, får ett kapitaltillägg på gruppnivå beslutas.

Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de genomförandeåtgär der som antagits enligt artikel 37.6, gälla i tillämpliga delar.

Artikel 233

Metod 2 (Alternativ metod): Avräknings- och sammanläggningsmetoden

1. Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäk ringsföretag med ägarintresse ska utgöras av skillnaden mellan följande:

a) Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas enligt punkt 2.

b) Det värde de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföre tagen representerar i redovisningen för försäkrings- eller åter försäkringsföretaget med ägarintresse plus det aggregerade solvenskapitalkravet för gruppen enligt punkt 3.

741

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/90

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas är lika med summan av följande:

a) De kapitalbasmedel hos försäkrings- eller återförsäkringsfö retaget med ägarintresse som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet.

b) Den proportionella andel som tillkommer försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbas medel hos de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsfö retagen som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet.

3. Gruppens samlade solvenskapitalkrav är lika med summan av följande:

a) Solvenskapitalkravet för försäkrings- eller återförsäkringsfö retaget med ägarintresse.

Artikel 234

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare specificera de försäkringstekniska principerna och metoderna i artiklarna 220–229 och tillämpningen av artiklarna 230–233 för att säkerställa en enhetlig tillämpning inom hela gemenskapen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

U n d e r a v s n i t t 5

T i l l s y n ö v e r s o l v e n s p å g r u p p n i v å f ö r

f ö r s ä k r i n g s - o c h å t e r f ö r s ä k r i n g s f ö r e t a g s o m ä r d o t t e r f ö r e t a g t i l l e t t f ö r s ä k r i n g s h o l d i n g b o l a g

Artikel 235

b) Den proportionella andelen av solvenskapitalkravet för de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen.

4. Om ägarintresset i de anknutna försäkrings- eller återförsäk ringsföretagen helt eller delvis består av indirekt innehav, ska de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagens värde i redo visningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägar intresse inbegripa värdet av detta indirekta ägande med beaktande av de relevanta successiva ägarintressena, medan de poster som avses i punkterna 2 b och 3 b ska inbegripa de motsvarande pro portionella andelarna av de kapitalbasmedel som får medräknas för att täcka solvensmarginalen för de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen respektive solvenskapitalkraven för dessa.

5. Om en ansökan om tillstånd att beräkna solvenskapitalkra ven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp med en intern modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkrings företag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska artikel 231 gälla i tillämpliga delar.

6. Vid bedömningen av om en grupps aggregerade solvenska pitalkrav, beräknat enligt punkt 3, på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil ska de berörda tillsynsmyndighe terna särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, efter som de är svåra att kvantifiera.

Om en grupps riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för det aggregerade solvenskapitalkravet på gruppnivå, får ett kapitaltillägg fastställas för gruppen utöver detta krav.

Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de genomförandeåtgär der som antagits enligt artikel 37.6, gälla i tillämpliga delar.

Solvens på gruppnivå för försäkringsholdingbolag

När försäkrings- och återförsäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag, ska grupptillsynsmyndigheten säker ställa att gruppens solvens beräknas på försäkringsholdingbolags nivå med tillämpning av artiklarna 220.2–233.

Vid denna beräkning ska moderföretaget behandlas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1, 2 och 3 och som ska omfattas av samma villkor för att kapi talbasmedel ska få medräknas för täckning av solvenskapitalkra vet enligt avdelning I k apitel VI avsnitt 3 un deravsnitten 1, 2 och 3.

U n d e r a v s n i t t 6

T i l l s y n ö v e r s o l v e n s p å g r u p p n i v å f ö r g r u p p e r m e d c e n t r a l i s e r a d r i s k h a n t e r i n g

Artikel 236

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: villkor

Medlemsstaterna ska föreskriva att bestämmelserna i artik larna 238 och 239 ska tillämpas på alla försäkrings- och återför säkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Grupptillsynsmyndigheten har inte fattat något beslut enligt artikel 214.2 beträffande dotterföretaget och utövar grupp tillsyn över det på moderföretagsnivå i enlighet med denna avdelning.

742

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/91

b) Dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanterings processer och mekanismer för internkontroll, och de berörda tillsynsmyndigheterna har förvissat sig om att moderföreta get visar ansvarsfullhet i ledningen av dotterföretaget.

c) Moderföretaget har fått det godkännande som avses i arti kel 246.4 tredje stycket.

d) Moderföretaget har fått det godkännande som avses i artikel 256.2.

e) Moderföretaget har inlämnat en ansökan om att omfattas av artiklarna 238 och 239, och denna ansökan har godkänts genom ett beslut enligt förfarandet i artikel 237.

Artikel 237

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: beslut om ansökningar

1. I fråga om ansökningar om tillstånd att omfattas av bestäm melserna i artiklarna 238 och 239 ska de berörda tillsynsmyndig heterna inom tillsynskollegiet samråda om alla aspekter som är av betydelse för beslutet om huruvida det tillstånd som söks ska meddelas eller ej samt för att fastställa eventuella särskilda villkor som ska gälla för det.

Ansökan enligt första stycket ska endast riktas till den tillsyns myndighet som har auktoriserat dotterföretaget. Den tillsynsmyn digheten ska utan dröjsmål underrätta och vidarebefordra den fullständiga ansökan till de övriga tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet.

2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom tre måna der från den dag då samtliga tillsynsmyndigheter i kollegiet mot tog den fullständiga ansökan.

3. Under den period som avses i punkt 2 och när det råder olika uppfattningar om godkännande av en ansökan som avses i punkt 1, får grupptillsynsmyndigheten eller någon av de övriga berörda tillsynsmyndigheterna rådfråga Ceiops. I de fall då Ceiops rådfrågas bör samtliga berörda tillsynsmyndigheter underrättas och den period som avses i punkt 2 ska förlängas med en månad.

När Ceiops har rådfrågats ska de berörda tillsynsmyndigheterna vederbörligen överväga dess rekommendationer innan de fattar sitt gemensamma beslut.

4. Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget ska till sökanden överlämna det gemensamma beslut som avses i punkterna 2 och 3 vilket ska innehålla en fullständig motivering och förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från Ceiops ställ ningstaganden, i de fall då Ceiops har rådfrågats. Detta gemen samma beslut ska erkännas som avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

5. Om inget gemensamt beslut fattats inom de tidsfrister som anges i punkterna 2 och 3 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.

Vid sitt beslut ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta följande:

a) De synpunkter och reservationer som berörda tillsynsmyn digheter lämnat under tidsfristen.

b) De reservationer som andra tillsynsmyndigheter i tillsynskol legiet lämnat under tidsfristen.

c) Ceiops rekommendationer, i de fall då Ceiops har rådfrågats.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från reservationerna från andra berörda tillsynsmyndigheter och från Ceiops rekommendationer. Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Artikel 238

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: fastställande av solvenskapitalkravet

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 231 ska sol venskapitalkravet för dotterföretag beräknas enligt punkterna 2, 4 och 5 i den här artikeln.

2. Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med en intern modell som godkänts på gruppnivå i enlighet med arti kel 231, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföre taget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från denna interna modell får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tillfredsställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som den framfört, i sådana fall som avses i artikel 37 föreslå att det fastställs ett kapitaltillägg för detta dotterföretag utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning av modellen eller, om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte skulle vara någon lämplig lösning, kräva att företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt standardfor meln. Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsynskol legiet och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget och tillsynskollegiet.

3. Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med standardformeln, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som gjorts för beräkningen enligt standardformeln, får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tillfreds ställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunk ter som den framfört, i undantagsfall föreslå att företaget ersätter en undergrupp av de parametrar som används vid beräkningen enligt standardformeln av parametrar som är specifika för dessa företag när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring, i enlighet med artikel 110

743

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/92

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

eller, i de fall som nämns i artikel 37, fastställa ett kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet för detta dotterföretag.

Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsynskollegiet och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget och tillsynskollegiet.

4. Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att komma över ens om förslaget från den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget eller om eventuella andra åtgärder.

5. Om tillsynsmyndigheten och grupptillsynsmyndigheten är av skiljaktig mening, ska Ceiops rådfrågas inom en månad från tillsynsmyndighetens förslag och Ceiops ska meddela sina rekom mendationer inom två månader från det att det rådfrågats.

Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat detta dotterföretag ska vederbörligen beakta dessa rekommendationer innan den fat tar sitt slutliga beslut.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och beakta syn punkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter i till synskollegiet och Ceiops rekommendationer.

Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.

Artikel 239

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet

1. I de fall där solvenskapitalkravet inte efterlevs och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 138 ska den tillsynsmyndig het som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsynskol legiet vidarebefordra den åtgärdsplan som framlagts av dotterföretaget, för att inom sex månader efter konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte efterlevts, återupprätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel eller reducera sin riskprofil så att solvenskapitalkravet uppfylls.

Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att komma överens om tillsynsmyndighetens förslag till godkännande av åtgärdsplan inom fyra månader från det datum då den bristande efterlevna den av solvenskapitalkravet konstaterades.

Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auktori serat dotterföretaget fatta ett eget beslut om godkännande av åtgärdsplanen, med vederbörlig hänsyn till synpunkter och reser vationer från övriga tillsynsmyndigheter i kollegiet.

2. När den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföre taget i enlighet med artikel 136 konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena ska myndigheten utan dröjsmål under rätta tillsynskollegiet om de åtgärder som föreslås. Med undantag av krissituationer, ska tillsynskollegiet diskutera vilka åtgärder som ska vidtas.

Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att inom en månad från underrättelsen komma överens om tillsynsmyndighetens förslag om de åtgärder som ska vidtas.

Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auktori serat dotterföretaget fatta ett eget beslut, med vederbörlig hänsyn till synpunkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet.

3. I de fall där minimikapitalkravet inte efterlevs och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 139 ska den tillsynsmyndig het som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsynskol legiet vidarebefordra den kortfristiga finansiella saneringsplan som framlagts av dotterföretaget för att, inom tre månader efter konstaterandet av att minimikapitalkravet inte efterlevts, återupp rätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker minimikapitalkravet eller reducera sin riskprofil så att minimika pitalkravet uppfylls. Tillsynskollegiet ska även informeras om varje åtgärd som vidtas för att genomdriva minimikapitalkravet på dotterföretagsnivå.

Artikel 240

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: upphörande av undantag för ett dotterföretag

1. De bestämmelser som föreskrivs i artiklarna 238 och 239 ska upphöra att gälla i följande fall:

a) Om det villkor som avses i artikel 236 a inte längre uppfylls.

b) Om det villkor som avses i artikel 236 b inte längre uppfylls och gruppen inte på nytt uppfyller villkoret inom rimlig tid.

c) Om villkoren i artikel 236 c och d inte längre uppfylls.

I fall enligt första stycket a ska grupptillsynsmyndigheten, om den efter samråd med tillsynskollegiet beslutar att inte längre låta dot terföretaget ingå i den grupptillsyn den utför, omedelbart under rätta den berörda tillsynsmyndigheten och moderföretaget.

744

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/93

I fall enligt artikel 236 b, c och d ska moderföretaget ansvara för att se till att villkoren uppfylls fortlöpande. Om det inte efterlevs, ska moderföretaget utan dröjsmål underrätta grupptillsynsmyn digheten och tillsynsmyndigheten för det berörda dotterföretaget. Moderföretaget ska lägga fram en plan för att återställa efterlev naden inom rimlig tid.

Utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket ska grupp tillsynsmyndigheten minst en gång per år på eget initiativ kon trollera att villkoren i artikel 236 b, c och d fortfarande efterlevs. Grupptillsynsmyndigheten ska också genomföra sådan kontroll på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten om denna har betydande skäl att befara att villkoret inte längre efterlevs.

Om brister påvisas under kontrollen, ska grupptillsynsmyndighe ten kräva att moderföretaget lägger fram en plan för att återställa efterlevnaden inom rimlig tid.

Om grupptillsynsmyndigheten, efter att ha rådfrågat tillsynskol legiet, bedömer att den plan som avses i tredje eller femte stycket är otillräcklig eller senare finner att den inte genomförs inom överenskommen tid, ska den dra slutsatsen att det villkor som avses i artikel 236 b, c och d inte längre efterlevs och omedelbart underrätta den berörda tillsynsmyndigheten om detta.

2. Den ordning som föreskrivs i artiklarna 238 och 239 ska til lämpas på nytt om moderföretaget lämnar in en ny ansökan och erhåller ett gynnsamt beslut enligt förfarandet i artikel 237.

Artikel 242

Översyn

1. Senast den 31 oktober 2014 ska kommissionen göra en utvärdering av tillämpningen av avdelning III, särskilt av tillsyns myndigheternas samarbete inom tillsynskollegiet, dess funktions duglighet, Ceiops rättsliga status och tillsynspraxisen för att fastställa kapitaltilläggen, och översända en rapport till Europa parlamentet och rådet, vid behov åtföljd av förslag till ändringar av detta direktiv.

2. Senast den 31 oktober 2015 ska kommissionen göra en utvärdering av fördelarna med att förstärka grupptillsynen och dispositionen av egna kapitalet inom en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag, med hänvisning till kommissionens meddelande KOM(2008) 0119 och betänkandet av den 16 okto ber 2008 (A6–0413/2008) om detta förslag från Europaparla mentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Utvärderingen ska innehålla möjliga åtgärder för att förstärka en sund gränsöverskri dande förvaltning av försäkringsgrupper, särskilt av riskhantering och kapitalförvaltning. I sin utvärdering ska kommissionen bland annat ta hänsyn till nya utvecklingstendenser och framsteg avseende

a) en harmoniserad ram för tidiga ingripanden,

b) praxis avseende centraliserad riskhantering i grupper, hur gruppinterna modeller fungerar, inbegripet stresstester,

Artikel 241

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: genomförandeåtgärder

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av artiklarna 236-240, ska kommissionen anta genomförandeåtgärder i fråga om följande:

a) Närmare specifikationer av de kriterier som ska tillämpas vid bedömningen av om de villkor som anges i artikel 236 är uppfyllda.

b) Närmare specifikationer av vilka kriterier som ska tillämpas vid bedömningen av vad som ska betraktas som krissituatio ner, enligt artikel 239.2.

c) Närmare specifikationer av de förfaranden tillsynsmyndighe terna ska följa när de utbyter information, utövar sina befo

genheter och uppfyller sina förpliktelser enligt artiklarna 237-240.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

c) gruppinterna transaktioner och riskkoncentrationer inom grupper,

d) diversifierings- och koncentrationseffekter över tiden,

e) en rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister,

f) en harmoniserad ram för tillgångsöverföring och för insolvens- och likvidationsförfaranden som undanröjer hin der enligt nationell bolagsrätt för möjligheten att överföra tillgångar,

g) en likvärdig skyddsnivå för försäkringstagare och förmånsta gare i företag inom samma grupp, särskilt i krissituationer,

h) en harmoniserad och tillräckligt finansierad EU-lösning för försäkringsgarantisystem,

i) en harmoniserad och rättsligt bindande ram för behöriga myndigheter, centralbanker och finansministerier avseende krishantering, krislösning och skattemässig delning av bör dorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar.

Kommissionen ska översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag till ändringar av detta direktiv.

745

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/94

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 243

Dotterföretag till försäkringsholdingbolag

Artiklarna 236-242 ska gälla i tillämpliga delar för försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag.

4. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder med avse ende på punkterna 2 och 3 i fråga om definition och identifiering av väsentliga riskkoncentrationer och rapporteringen av dessa.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

A v s n i t t 2

R i s k k o n c e n t r a t i o n e r	o c h t r a n s a k t i o n e r
i n o m e n	g r u p p

Artikel 244

Tillsyn över riskkoncentrationer

1. Tillsynen över riskkoncentrationer på gruppnivå ska utövas i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln samt arti kel 246 och kapitel III.

2. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretag eller försäkringsholdingbolag regelbundet, och minst en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar varje väsentlig riskkoncentration på gruppnivå.

Den nödvändiga informationen ska lämnas till grupptillsynsmyn digheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är det ledande företaget i g ruppen eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings holdingbolaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföre tag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten anger efter samråd med övriga b erörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen.

Riskkoncentrationer ska bli föremål för tillsynens gransknings process utförd av grupptillsynsmyndigheten.

3. Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag av risker försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en viss grupp alltid ska rapportera.

När grupptillsynsmyndigheten och andra berörda tillsynsmyndig heter definierar eller yttrar sig om slagen av risk ska de b eakta gruppens specifika grupp- och riskhanteringsstruktur.

För att närmare ange vilka väsentliga riskkoncentrationer som ska rapporteras ska g rupptillsynsmyndigheten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen före skriva lämpliga tröskelvärden som baseras på solvenskapitalkrav, försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden.

Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska grupptillsynsmyn digheten särskilt övervaka eventuella risker för spridning inom gruppen eller intressekonflikter samt riskernas nivå eller volym.

Artikel 245

Tillsyn över transaktioner inom en grupp

1. Tillsynen över transaktioner inom en grupp ska utövas i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln samt arti kel 246 och kapitel III.

2. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretag eller försäkringsholdingbolag regelbundet, och minst en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar alla betydande interna transaktioner som försäkrings- och återförsäk ringsföretag gjort inom en grupp, inklusive de som gjorts med fysiska personer som har en nära koppling till något företag inom gruppen.

Medlemsstaterna ska dessutom kräva att mycket betydande trans aktioner inom en grupp rapporteras snarast möjligt.

Den nödvändiga informationen ska lämnas till grupptillsynsmyn digheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är det ledande företaget i g ruppen eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings holdingbolaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföre tag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten anger efter samråd med övriga b erörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen.

Transaktioner inom grupper ska bli föremål för tillsynens gransk ningsprocess utförd av grupptillsynsmyndigheten.

3. Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag av transaktioner inom gruppen försäkrings- och återförsäkrings företag som ingår i en viss grupp alltid ska rapportera. Arti kel 244.3 ska gälla i tillämpliga delar.

4. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder med avse ende på punkterna 2 och 3 i fråga om definition och identifiering av väsentliga transaktioner inom en grupp och rapporteringen av dessa.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

746

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/95

A v s n i t t 3

R i s k h a n t e r i n g o c h i n t e r n k o n t r o l l

Artikel 246

Tillsyn över företagsstyrningssystem

1. Kraven i avdelning I kapitel IV avsnitt 2 ska gälla i tillämp liga delar på gruppnivå.

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket ska system för riskhantering och internkontroll samt rapporteringsrutiner genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptill syn enligt artikel 213.2 a och 213.2 b, så att dessa system och rapporteringsrutiner kan kontrolleras på gruppnivå.

Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt tredje stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer.

Om en grupp utnyttjar den möjlighet som anges i tredje stycket ska den överlämna dokumentet samtidigt till alla berörda tillsyns myndigheter. De berörda dotterföretagen ska inte befrias från sin skyldighet att se till att kraven i artikel 45 är uppfyllda på grund av att denna möjlighet utnyttjas.

KAPITEL III

Åtgärder för att underlätta grupptillsynen

Artikel 247

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, ska meka nismerna för internkontroll inom en grupp minst omfatta följande:

a) Adekvata mekanismer i fråga om solvens på gruppnivå för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt korrelera den medräkningsbara kapitalbasen till riskerna.

b) Sunda rapporterings- och redovisningsrutiner för att över vaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.

3. Grupptillsynsmyndigheten ska i enlighet med b estämmel serna i kapitel III utföra tillsynens granskningsprocess beträffande de system och rapporteringsrutiner som avses i punkterna 1 och 2.

4. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- eller återförsäk ringsföretag med ägarintresse och försäkringsholdingbolag på gruppnivå genomför den bedömning som krävs enligt artikel 45. Grupptillsynsmyndigheten ska i enlighet med kapitel III genom föra tillsynens granskningsprocess beträffande den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå.

Om solvensberäkningen på gruppnivå görs i enlighet med metod 1 som avses i artikel 230 ska försäkrings- eller återförsäkringsfö retaget med ägarintresse eller försäkringsholdingbolaget visa för grupptillsynsmyndigheten att man verkligen förstår skillnaden mellan summan av solvenskapitalkraven för alla anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen och det sammanställda solvenskapitalkravet för gruppen.

Grupptillsynsmyndighet

1. En enda tillsynsmyndighet som ska ansvara för samord ningen och utförandet av grupptillsynen (grupptillsynsmyndighe ten) ska utses bland tillsynsmyndigheterna i b erörda medlemsstater.

2. Om samma tillsynsmyndighet är behörig när det gäller alla försäkrings- och återförsäkringsföretag i en grupp, ska denna till synsmyndighet tilldelas uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet.

I alla övriga fall och med förbehåll för punkt 3 ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av följande:

a) Om det ledande företaget i en grupp är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, den tillsynsmyndighet som auktorise rat det företaget.

b) Om det ledande företaget i en grupp inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, den tillsynsmyndighet som utses enligt följande principer:

i) Om moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäk ringsföretag är ett försäkringsholdingbolag ska den till synsmyndighet utses som auktoriserat det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse eller ett försäkringsholdingbolag så beslutar får det, om grupptill synsmyndigheten godkänner detta, företa bedömningar som krävs genom artikel 45 samtidigt på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen och ta fram en enda handling som omfattar samtliga bedömningar.

ii)Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor i gemenskapen är dotterföretag till samma försäkringsholdingbolag och ett av dessa företag har auktoriserats i den medlemsstat där försäkringshol dingbolaget har sitt huvudkontor, ska tillsynsmyndighe ten för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som auktoriserats utses.

747

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/96

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

iii)Om gruppen har mer än ett ledande företag som är för säkringsholdingbolag, dessa företag har huvudkontor i skilda medlemsstater och det i båda dessa stater finns ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår i gruppen, ska tillsynsmyndigheten för det av dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen utses.

iv)Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor i gemenskapen är dotterföretag till samma försäkringsholdingbolag och inget av dessa före tag har auktoriserats i den medlemsstat där försäkrings holdingbolaget har sitt huvudkontor, ska tillsynsmyndigheten som auktoriserat det av dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen utses.

v) Om inget av företagen har ett moderföretag som ingår i samma grupp, och i sådana fall som inte avses i leden i-iv, ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen utses.

3. I särskilda fall får de berörda myndigheterna, på begäran från någon av myndigheterna, fatta ett gemensamt beslut att göra avsteg från de kriterier som anges i punkt 2 och utse en annan till synsmyndighet till grupptillsynsmyndighet, om det vore olämp ligt att tillämpa dessa kriterier med hänsyn till gruppens struktur och den relativa omfattningen av försäkrings- och återförsäkrings företagens verksamheter i olika länder.

I detta avseende får varje berörd tillsynsmyndighet begära att frå gan om huruvida kriterierna i punkt 2 är lämpliga tas upp till dis kussion. Sådana diskussioner får inte äga rum mer än en gång per år.

De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om valet av grupptillsynsmyndig het inom tre månader från det att diskussionen om frågan begär des. Innan de berörda tillsynsmyndigheterna fattar sitt beslut, ska de ge företagsgruppen möjlighet att yttra sig.

4. Under den tremånadersperiod som avses i punkt 3 tredje stycket får var och en av de berörda myndigheterna begära att Ceiops rådfrågas. Om Ceiops rådfrågas ska den tidsperioden för längas med två månader.

5. Om Ceiops rådfrågas, ska de berörda tillsynsmyndigheterna vederbörligen beakta Ceiops råd innan de fattar sitt gemensamma beslut. Det gemensamma beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av varje betydande avsteg från de råd som Ceiops gett.

6. Om inget gemensamt beslut kunnat fattas om att göra avsteg från kriterierna i punkt 2, ska uppgiften som grupptillsyns myndighet utföras av den tillsynsmyndighet som fastställts i enlig het med punkt 2.

7. Ceiops ska minst en gång om året underrätta Europaparla mentet, rådet och kommissionen om eventuella betydande svå righeter som uppstått vid tillämpningen av punkterna 2, 3 och 6.

Om någon sådan betydande svårighet uppstår vid tillämpningen av de kriterier som fastställts i punkterna 2 och 3, ska kommis sionen anta genomförandeåtgärder som specificerar dessa kriterier.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

8. Om en medlemsstat har mer än en tillsynsmyndighet som ansvarar för stabilitetstillsyn över försäkrings- och återförsäk ringsföretag ska den medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa samordningen mellan dessa myndigheter.

Artikel 248

Grupptillsynsmyndighetens och andra tillsynsmyndigheters rättigheter och skyldigheter Tillsynskollegiet

1. De rättigheter och skyldigheter som tilldelas grupptillsyns myndigheten i fråga om grupptillsyn ska omfatta följande:

a) Samordning av insamling och spridning av information som är relevant eller avgörande såväl under normala förhållanden som i en nödsituation, däribland uppgifter som är av bety delse för en tillsynsmyndighets tillsynsuppgift.

b) Tillsynens granskningsprocess och gruppens finansiella ställning.

c) Bedömning av gruppens efterlevnad av bestämmelserna om solvens, riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp enligt vad som föreskrivs i artiklarna 218–245.

d) Bedömning av gruppens företagsstyrningssystem enligt arti kel 246 och av frågan om medlemmarna i anknutna företags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan uppfyller kraven i artiklarna 42 och 257.

e) Planering och samordning, genom regelbundna möten minst årligen eller på annat lämpligt sätt, av tillsynsverksamheten såväl under normala förhållanden som i nödsituationer i samarbete med de berörda tillsynsmyndigheterna, med beak tande av arten, omfattningen och komplexiteten i de innebo ende riskerna i verksamheten för alla företag som ingår i gruppen.

748

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/97

f) Andra uppgifter, åtgärder och beslut som tillkommer grupp tillsynsmyndigheten enligt detta direktiv eller som följer av tillämpningen av detta direktiv, däribland att leda validations förfarandet av interna modeller på gruppnivå enligt artik larna 231 och 233 och förfarandet för att tillåta att den ordning som inrättas i artiklarna 237-240 tillämpas.

2. För att underlätta arbetet med de grupptillsynsuppgifter som avses i punkt 1 ska ett tillsynskollegium, under ordförande skap av grupptillsynsmyndigheten, inrättas.

Tillsynskollegiet ska se till att processerna för samarbete, infor mationsutbyte och samråd bland tillsynsmyndigheterna i tillsyns kollegiet faktiskt tillämpas i enlighet med avdelning III, så att deras respektive beslut och verksamheter blir allt mer samstämmiga.

3. Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten och tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföre tags huvudkontor är beläget.

Tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag ska också ha rätt att delta i tillsynskollegiet. Syftet med deras del tagande ska dock endast vara att främja ett effektivt informationsutbyte.

För att tillsynskollegiet ska fungera effektivt kan det bli nödvän digt att några uppgifter utförs av ett mindre antal tillsynsmyndig heter inom tillsynskollegiet.

4. Utan att det påverkar andra åtgärder som antas enligt detta direktiv ska inrättandet av och verksamheten vid kollegiet base ras på samordningsöverenskommelser som ingås av grupptill synsmyndigheten och övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Om det råder delade meningar om upprättandet av samord ningsöverenskommelserna får en medlem av tillsynskollegiet hän skjuta frågan till Ceiops.

Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med berörda tillsyns myndigheter vederbörligen beakta alla råd som Ceiops ger inom två månader innan det slutgiltiga beslutet fattas. Beslutet ska inne hålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från eventuella råd från Ceiops. Grupptill synsmyndigheten ska vidarebefordra beslutet till andra berörda tillsynsmyndigheter.

5. Utan att det påverkar eventuella åtgärder som antagits enligt detta direktiv, ska det i samordningsöverenskommelserna som avses i punkt 4 fastställas förfaranden för

a) beslutsprocessen bland berörda tillsynsmyndigheter i enlig het med artiklarna 231, 232 och 247,

b) det samråd som avses i punkt 4 i den här artikeln och i artikel 218.5.

Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som tillde lats grupptillsynsmyndigheten och andra tillsynsmyndigheter genom detta direktiv, får samordningsöverenskommelserna fast ställa ytterligare uppgifter till grupptillsynsmyndigheten eller andra tillsynsmyndigheter i fall där detta resulterar i en effektivare grupptillsyn och inte försämrar kollegiemedlemmarnas tillsyns verksamhet när det gäller deras enskilda ansvar.

Samordningsöverenskommelserna kan dessutom föreskriva för faranden för

a) samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter, särskilt enligt artiklarna 213-217, 219-221, 227, 244-246, 250, 256, 260 och 262,

b) samarbete med övriga tillsynsmyndigheter.

6. Ceiops ska utarbeta riktlinjer för hur tillsynskollegierna ska fungera operativt, vilka ska baseras på omfattande granskning av konvergensgraden i deras arbete. Sådana granskningar ska göras minst vart tredje år. Medlemsstaterna ska se till att grupptillsyns myndigheten till Ceiops överlämnar informationen om hur till synskollegierna fungerar och om eventuella svårigheter som uppstått och som är relevanta för granskningarna.

7. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för samord ningen av grupptillsynen med avseende på punkterna 1-6, inbe gripet definitionen av betydande filial.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Artikel 249

Samarbete och utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter

1. De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och grupptillsynsmyndigheten ska ha ett nära samarbete, särskilt i fall då ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag möter finansiella svårigheter.

För att dessa tillsynsmyndigheter, inklusive grupptillsynsmyndig heten, ska ha garanterad tillgång till lika mycket relevant infor mation ska de, utan att det påverkar deras respektive ansvarsområden, och oavsett om de är etablerade i samma med lemsstat eller ej, till varandra överlämna sådan information för

749

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/98

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

att möjliggöra och underlätta för de övriga myndigheterna att full göra sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. I detta avseende ska de berörda tillsynsmyndigheterna och tillsynsmyndigheten utan dröjsmål överlämna all information till varandra så snart den blir tillgänglig. Den information som avses i detta stycke omfat tar, men är inte begränsad till, information om åtgärder som har vidtagits av gruppen och tillsynsmyndigheterna samt information som har lämnats av gruppen.

2. De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och grupptillsynsmyndigheten ska omedelbart kalla till ett möte med samtliga tillsynsmyndigheter som medverkar i grupptillsyn, åtminstone i följande fall:

a) När de blir medvetna om en betydande överträdelse av sol venskapitalkravet eller en överträdelse av minimikapitalkra vet för ett enskilt försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

b) När de blir medvetna om en betydande överträdelse av sol venskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångspunkt i sammanställda uppgifter eller det aggregerade solvenskapi talkravet för gruppen, i överensstämmelse med den beräk ningsmetod som använts i enlighet med avdelning III, kapitel II, avsnitt 1, underavsnitt 4.

c) När andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.

3. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder i syfte att fastställa vilka uppgifter som ska insamlas systematiskt av grupp tillsynsmyndigheten och spridas till övriga berörda tillsynsmyn digheter eller överlämnas till grupptillsynsmyndigheten av övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att specificera vilka uppgifter som är väsentliga eller relevanta för tillsynen på gruppnivå i syfte att öka enhetligheten i tillsynsrapporteringen.

De åtgärder som avses i denna punkt, och som avser till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kon troll som avses i artikel 301.3.

Artikel 250

Samråd mellan tillsynsmyndigheter

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248, ska berörda tillsynsmyndigheter, innan de fattar beslut som är av betydelse för andra tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, sam råda med varandra inom tillsynskollegiet i fråga om följande:

a) Förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsföretag inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkän nande eller auktorisation.

b) Betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidta gits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande av kapi taltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt artikel 37 och införande av någon begränsning av användningen av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.

I frågor som avses i led b ska samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten.

Därutöver ska de berörda tillsynsmyndigheterna samråda med varandra innan de fattar ett beslut som bygger på information från andra tillsynsmyndigheter.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248 får en tillsynsmyndighet besluta att avstå från samråd i brådskande fall eller om samrådet skulle kunna äventyra beslutets effekt. I sådana fall ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Artikel 251

Grupptillsynsmyndighetens begäran om information från övriga tillsynsmyndigheter

Grupptillsynsmyndigheten får uppmana tillsynsmyndigheter, som inte själva utövar grupptillsyn enligt artikel 247, i en medlems stat där ett moderföretag har sitt huvudkontor att av detta moder företag begära all information som skulle kunna vara relevant för utövandet av grupptillsynsmyndighetens utövande av sina rättig heter och skyldigheter i fråga om samordning enligt artikel 248 och att vidarebefordra denna information till grupptillsynsmyndigheten.

Grupptillsynsmyndigheten ska när den behöver sådan informa tion som avses i artikel 254.2 och som redan har överlämnats till en annan tillsynsmyndighet, när så är möjligt, vända sig till den tillsynsmyndigheten för att förhindra dubbelrapportering till de olika myndigheter som medverkar i tillsynen.

Artikel 252

Samarbete med myndigheter med ansvar för kreditinstitut och värdepappersföretag

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och antingen ett kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG eller ett värdepappersföretag enligt definitionen i direktiv 2004/39/EG eller båda är direkt eller indirekt anknutna eller har samma före tag med ägarintresse, ska de berörda tillsynsmyndigheterna och de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa andra före tag ha ett nära samarbete.

Utan att det påverkar deras respektive behörighet ska dessa myn digheter till varandra överlämna all information som kan under lätta utförandet av deras uppdrag, i synnerhet inom ramen för denna avdelning.

Artikel 253

Tystnadsplikt och sekretess

Medlemsstaterna ska tillåta utbyte av information mellan sina till synsmyndigheter samt mellan dessa och andra myndigheter enligt artiklarna 249–252.

750

					Prop. 2015/16:9
					Bilaga 1
17.12.2009			Europeiska unionens officiella tidning		L 335/99
	SV
Information som tas emot under grupptillsyn, och särskilt varje				Den tillsynsmyndighet som framställde begäran får, om den så
informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och mellan till				önskar, delta i kontrollen, om den inte själv utför den.
synsmyndigheter och andra myndigheter enligt denna avdelning
ska omfattas av bestämmelserna i artikel 295.
					Artikel 256
		Artikel 254		Rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå
	Tillgång till information

1. Medlemsstaterna ska se till att fysiska och juridiska perso ner som omfattas av grupptillsyn och deras anknutna företag och företag med ägarintresse kan utbyta information som skulle kunna vara relevant för grupptillsynen.

2. Medlemsstaterna ska föreskriva att de av deras myndigheter som ansvarar för grupptillsyn ska ha tillgång till all information som är relevant för denna grupptillsyn, oavsett arten av de berörda företagen. Artikel 35 ska gälla i tillämpliga delar.

De berörda tillsynsmyndigheterna får vända sig direkt till företa gen i gruppen för att erhålla nödvändig information endast om denna information har begärts från ett försäkrings- eller återför säkringsföretag som omfattas av grupptillsyn men inte tillhanda hållits inom rimlig tid.

Artikel 255

Kontroll av information

1. Medlemsstaterna ska se till att deras tillsynsmyndigheter, antingen direkt eller genom personer som de ger ett sådant upp drag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på plats av den information som avses i artikel 254 i lokaler som tillhör något av följande:

a) Det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn.

b) Företag som är anknutna till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

c) Moderföretag till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

d) Företag som är anknutna till ett moderföretag till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

2. Om tillsynsmyndigheterna i särskilda fall vill kontrollera information beträffande ett företag, reglerat eller ej, som ingår i en grupp och är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära att tillsynsmyndigheterna i denna andra medlemsstat genomför kontrollen.

Myndigheter som tar emot en sådan begäran ska inom ramen för sin behörighet tillmötesgå denna begäran genom att antingen utföra kontrollen direkt och då låta en revisor eller annan expert utföra den eller låta den myndighet som begärde kontrollen själv utföra den. Grupptillsynsmyndigheten ska underrättas om de vid tagna åtgärderna.

1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretag samt försäkringsholdingbolag årligen offentliggör en rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå. Artik larna 51 och 53–55 ska gälla i tillämpliga delar.

2. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarin tresse eller ett försäkringsholdingbolag så beslutar får det, om grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, lämna en enda rap port om solvens och finansiell ställning som ska innehålla följande:

a) Den information på gruppnivå som ska offentliggöras enligt punkt 1.

b) Den information beträffande dotterföretag inom gruppen som ska vara identifierbar per företag och offentliggöras enligt artiklarna 51 och 53–55.

Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt för sta stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer.

3. Om det i den rapport som avses i punkt 2 saknas informa tion som den tillsynsmyndighet som auktoriserat ett dotterföre tag inom gruppen kräver att jämförbara företag ska lämna och detta utelämnande är av väsentlig betydelse, ska den berörda till synsmyndigheten ha befogenhet att kräva att dotterföretaget i fråga offentliggör nödvändig ytterligare information.

4. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter ligare specificera vilka uppgifter som ska offentliggöras och for merna för detta vad avser lägesrapporten om solvens och finansiell ställning.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Artikel 257

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan i försäkringsholdingbolag

Medlemsstaterna ska kräva att alla som i praktiken leder verksam heten i ett försäkringsholdingbolag är lämpliga för att utföra sina uppdrag.

Artikel 42 ska gälla i tillämpliga delar.

751

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/100	SV	Europeiska unionens officiella tidning	17.12.2009
		Artikel 258	Artikel 259
Åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad			Ceiops rapportering

1. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en grupp inte följer kraven i artiklarna 218–246, eller om kraven är upp fyllda men solvensen ändå kan vara äventyrad eller om transak tioner inom gruppen eller riskkoncentrationer hotar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets finansiella ställning, ska följande myndigheter kräva nödvändiga åtgärder för att snarast möjligt rätta till situationen:

a) Grupptillsynsmyndigheten i fråga om försäkringsholding- bolag.

b) Tillsynsmyndigheterna i fråga om försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Om i det fall som avses i första stycket a grupptillsynsmyndighe ten inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där försäkringsholdingbolaget har sitt huvudkontor, ska grupptill synsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta nödvändiga åtgärder.

Om i det fall som avses i första stycket b grupptillsynsmyndighe ten inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor, ska grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndighe ter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta nödvändiga åtgärder.

Utan att det påverkar punkt 2 ska medlemsstaterna fastställa vilka åtgärder som deras tillsynsmyndigheter får vidta i fråga om försäkringsholdingbolag.

De berörda tillsynsmyndigheterna, däribland grupptillsynsmyn digheten, ska när så är lämpligt samordna sina åtgärder.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av deras straffrättsliga bestämmelser ska medlemsstaterna se till att sanktioner eller andra åtgärder kan åläggas försäkringsholdingbolag eller perso ner som i praktiken leder dessa bolag, om de överträder lagar och andra författningar som antagits för att genomföra denna avdel ning. Tillsynsmyndigheterna ska ha ett nära samarbete för att säkerställa att sådana sanktioner eller andra åtgärder är effektiva, särskilt när den centrala förvaltningen eller det huvudsakliga eta bleringsstället för ett försäkringsholdingbolag inte finns på dess huvudkontor.

3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för samord ningen av de åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad som avses i punkterna 1 och 2.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

1. Ceiops ska varje år komma till Europaparlamentet för en all män utskottsutfrågning. När ett sådant besök sammanfaller med rapporteringskravet för Ceiops enligt artikel 71.3, ska detta krav anses vara uppfyllt, när det gäller Europaparlamentet, genom att Ceiops närvarar vid utfrågningen.

2. Ceiops ska i samband med den utfrågning som avses i punkt 1 bland annat rapportera om alla relevanta och viktiga erfa renheter från tillsynsverksamheten och samarbetet mellan till synsmyndigheter enligt avdelning III, och särskilt om

a) processen för utnämning av grupptillsynsmyndigheten, anta let grupptillsynsmyndigheter och den geografiska spridningen,

b) arbetet i tillsynskollegiet, särskilt tillsynsmyndigheternas medverkan och engagemang i de fall de inte är grupptillsynsmyndighet.

3. Ceiops får i samband med utfrågningen enligt punkt 1 även rapportera om de huvudsakliga lärdomarna från de granskningar som avses i artikel 248.6, där så är lämpligt.

KAPITEL IV

Tredjeländer

Artikel 260

Moderföretag utanför gemenskapen: kontroll av likvärdighet

1. I det fall som avses i artikel 213.2 c ska de berörda tillsyns myndigheterna kontrollera om försäkrings- och återförsäkrings företag vars moderföretag har sina huvudkontor utanför gemenskapen är föremål för tillsyn, utförd av en myndighet i tred jeland, som är likvärdig med vad som föreskrivs i denna avdel ning i fråga om tillsyn på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt artikel 213.2 a och b.

Kontrollen ska genomföras av den tillsynsmyndighet som skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 247.2 vore tillämpliga på begäran av moderföretaget, av något av de försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade inom gemenskapen eller på tillsynsmyndighetens eget initiativ, såvida kommissionen inte tidigare hade beslutat att tillsynsord ningen i det berörda tredjelandet är likvärdig. Grupptillsynsmyn digheten ska i samband med detta samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter och Ceiops innan den fattar sitt beslut.

752

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/101

2. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder som specifi cerar kriterierna för att bedöma om tillsynsordningen av grupper

iett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses

iartikel 301.3.

3. Kommissionen får, efter samråd med europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén och i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 301.2, och med beaktande av de kriterier som antagits enligt punkt 2, anta ett beslut om huruvida tillsynsordningen av grupper i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning.

Dessa beslut ska regelbundet ses över för att beakta ändringar av den ordning för tillsynsordningen över grupper som fastställs genom denna avdelning och motsvarande ordning i tredjelandet och alla ändringar av bestämmelserna som kan påverka beslutet om likvärdighet.

När kommissionen har antagit ett beslut enligt första stycket beträffande ett tredjeland ska detta beslut erkännas som avgö rande när det gäller den kontroll som avses i punkt 1.

Artikel 261

Moderföretag utanför gemenskapen: likvärdighet

1. Om tillsynen konstaterats vara likvärdig enligt artikel 260 ska medlemsstaterna förlita sig på att tillsynsmyndigheterna i tredjelandet utövar en likvärdig tillsyn enligt punkt 2.

2. Artiklarna 247-258 ska i tillämpliga delar gälla för samar betet med tillsynsmyndigheter i tredjeländer.

Artikel 262

Moderföretag utanför gemenskapen: om likvärdighet inte föreligger

1. Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 260 inte föreligger, ska medlemsstaterna på försäkrings- och återförsäkringsföretagen til lämpa antingen artiklarna 218–258, i tillämpliga delar och med undantag av artiklarna 236–243, eller någon annan metod enligt punkt 2.

De allmänna principer och metoder som anges i artik larna 218–258 ska tillämpas på nivån för försäkrings- holdingbolaget, försäkringsföretaget i tredjeland eller återförsäk ringsföretaget i tredjeland.

Endast vid beräkningen av solvens på gruppnivå ska moderföre taget behandlas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäk ringsföretag som omfattades av samma villkor som de som fastställs genom avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3 i fråga om kapitalbasmedel som får medräknas för täck ning av solvenskapitalkravet och något av följande:

a) Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med princi perna i artikel 226 om företaget är ett försäkringsholdingbolag.

b) Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med princi perna i artikel 227 om företaget är ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.

2. Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter til lämpar andra metoder som säkerställer en tillfredsställande till syn över försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp. Dessa metoder ska ha godkänts av grupptillsynsmyndigheten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Tillsynsmyndigheterna får särskilt kräva att ett försäkringshol dingbolag med huvudkontor inom gemenskapen ska etableras och tillämpa denna avdelning på försäkrings- och återförsäkrings företagen i den grupp som leds av det försäkringsholdingbolaget.

De valda metoderna ska göra det möjligt att uppnå de mål för grupptillsynen som anges i denna avdelning samt anmälas till övriga berörda tillsynsmyndigheter och kommissionen.

Artikel 263

Moderföretag utanför gemenskapen: nivåer

Om det moderföretag som avses i artikel 260 i sin tur är ett dot terföretag till ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utan för gemenskapen eller till ett försäkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tredjeland, ska medlemsstaterna endast til lämpa den kontroll som föreskrivs i artikel 260 på nivån för det yttersta moderföretag som är ett försäkringsholdingbolag i tred jeland, ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkrings företag i tredjeland.

Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter beslutar att, om likvärdig tillsyn enligt artikel 260 saknas, utföra en ny kontroll på en lägre nivå där det finns ett moderföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett för säkringsholdingbolag i tredjeland, ett försäkringsföretag i tredje land eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.

I sådana fall ska den tillsynsmyndighet som avses i artikel 260.1 andra stycket för gruppen ange skälen för beslutet.

Artikel 262 ska gälla i tillämpliga delar.

753

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/102	SV	Europeiska unionens officiella tidning	17.12.2009
		Artikel 264	Artikel 266
Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeland			Samarbete med tredjeland

1. Kommissionen får lägga fram förslag till rådet i fråga om förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om meto derna för att utöva grupptillsyn över

I fråga om samarbete med tredjeland ska artikel 264 gälla i til lämpliga delar.

a) försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland vars delägare det finns företag med ägarintresse i den mening som avses i artikel 213 med huvudkontor i ett tredjeland, och

b) försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland bland vars delägare det finns företag med ägarintresse i den mening som avses i artikel 213 med huvudkontor inom gemenskapen.

2. De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt syfta till att säker ställa att

a) tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan få fram den information som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen och med dotterföretag eller ägarintres sen i företag utanför gemenskapen, och

b) tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan få fram den informa tion som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dessa län ders territorier och med dotterföretag eller ägarintressen i företag i en eller flera medlemsstater.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördraget ska kommissionen med biträde av Europe iska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resulta ten av de förhandlingar som avses i punkt 1.

KAPITEL V

Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet

Artikel 265

Transaktioner inom grupper

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att, i de fall då moderföre taget till ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet, de tillsyns myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag utövar allmän tillsyn över transaktio nerna mellan försäkrings- och återförsäkringsföretagen och för säkringsholdingbolaget med blandad verksamhet och dess anknutna företag.

2. Artiklarna 245, 249–255 och 258 ska gälla i tillämpliga

delar.

AVDELNING IV

REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV

FÖRSÄKRINGSFÖRETAG

KAPITEL I

Tillämpningsområde och definitioner

Artikel 267

Tillämpningsområde för denna avdelning

Denna avdelning ska tillämpas på de rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden som rör följande:

a) Försäkringsföretag.

b) Filialer inom gemenskapens territorium till försäkringsföre tag i tredjeland.

Artikel 268

Definitioner

1. I denna avdelning gäller följande definitioner:

a) behöriga myndigheter: de administrativa eller rättsliga myndig heter i medlemsstaterna som är behöriga i fråga om rekon struktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden.

b) filial: varje slags ständig närvaro av ett försäkringsföretag i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten för bedrivande av försäkringsverksamhet.

c) rekonstruktionsåtgärder: åtgärder som medför ingripande av behöriga myndigheter och som är avsedda att bevara eller återställa ett försäkringsföretags finansiella ställning och som påverkar redan befintliga rättigheter som innehas av en annan part än försäkringsföretaget, inbegripet men inte begränsat till åtgärder som kan komma att innebära inställande av betalningar, inställande av verkställighetsåtgärder eller ned skrivning av fordringar.

d) likvidationsförfarande: kollektivt förfarande som innebär att ett försäkringsföretags tillgångar avyttras och behållningen för delas mellan borgenärerna, aktieägarna eller delägarna på lämpligt sätt och som med nödvändighet medför ingripande av de behöriga myndigheterna, inbegripet fall där det kollek tiva förfarandet avslutas med ackord eller annan motsvarande åtgärd, oavsett om förfarandet baseras på insolvens eller om det är frivilligt eller obligatoriskt.

754

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/103

e) rekonstruktör: varje person eller organ som utses av de behö riga myndigheterna för att förvalta rekonstruktionsåtgärder.

f) förvaltare: varje person eller organ som utses av de behöriga myndigheterna eller, i förekommande fall, av de styrande organen i ett försäkringsföretag för att förvalta ett likvidationsförfarande.

g) försäkringsfordran: ett belopp som ett försäkringsföretag är skyldigt försäkrade, försäkringstagare, förmånstagare eller skadelidande vilka har rätt att rikta anspråk direkt mot för säkringsföretaget och som härrör från ett försäkringsavtal eller från någon verksamhet som anges i artikel 2.3 b och c i direkt försäkringsverksamhet, inbegripet ett belopp avsatta för dessa personer när vissa delar av skulden ännu inte är kända.

De premier som ett försäkringsföretag är skyldigt, till följd av att ett försäkringsavtal eller verksamhet som avses i första stycket g inte har ingåtts eller har annullerats enligt den lag som gäller för sådana avtal eller sådan verksamhet innan likvidationsförfaran dena har inletts, ska också betraktas som försäkringsfordran.

2. Vid tillämpningen av denna avdelning på rekonstruktions åtgärder och likvidationsförfaranden avseende en i en medlems stat belägen filial till ett försäkringsföretag i tredjeland ska följande definitioner gälla:

a) hemmedlemsstat: den medlemsstat där filialen beviljades auk torisation i enlighet med artiklarna 145–149.

b) tillsynsmyndigheter:	tillsynsmyndigheterna	i
hemmedlemsstaten.

c) behöriga myndigheter: de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

KAPITEL II

Rekonstruktionsåtgärder

Artikel 269

Beslut om rekonstruktionsåtgärder – Tillämplig lag

1. Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska ha rätt att besluta om rekonstruktionsåtgärder som avser ett för säkringsföretag, inklusive dess filialer.

2. Rekonstruktionsåtgärderna ska inte hindra hemmedlemssta ten från att inleda likvidationsförfaranden.

3. Rekonstruktionsåtgärderna ska regleras av de lagar, förord ningar och förfaranden som gäller i hemmedlemsstaten, om inte annat anges i artiklarna 285–292.

4. Rekonstruktionsåtgärder som vidtagits enligt hemmedlems statens lagstiftning ska få full verkan i hela gemenskapen utan vidare formaliteter, också mot tredje man i andra medlemsstater, även om lagstiftningen i dessa andra medlemsstater inte föreskri ver sådana rekonstruktionsåtgärder eller alternativt ställer upp villkor för deras genomförande som inte är uppfyllda.

5. Rekonstruktionsåtgärderna ska få verkan i hela gemenska pen så snart som de får verkan i hemmedlemsstaten.

Artikel 270

Information till tillsynsmyndigheterna

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten om sitt beslut att vidta rekonstruktionsåtgärder, om möjligt innan de vid tar en sådan åtgärd eller annars omedelbart därefter.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt infor mera tillsynsmyndigheterna i alla andra medlemsstater om beslu tet att vidta rekonstruktionsåtgärder, inbegripet de verkningar som sådana åtgärder kan få i praktiken.

Artikel 271

Offentliggörande av beslut om rekonstruktionsåtgärder

1. Om det är möjligt att i hemmedlemsstaten överklaga en rekonstruktionsåtgärd, ska de behöriga myndigheterna i hem medlemsstaten, rekonstruktören eller en person som har rätt där till i hemmedlemsstaten offentliggöra beslutet om en rekonstruktionsåtgärd enligt de förfaranden för offentliggörande som föreskrivs i hemmedlemsstaten och dessutom så snart som möjligt i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett utdrag ur det dokument där rekonstruktionsåtgärden fastställs.

Tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater som har underrät tats om beslutet om en rekonstruktionsåtgärd enligt artikel 270 får säkerställa att ett sådant beslut offentliggörs på deras respek tive territorium på det sätt som de anser lämpligt.

2. Det offentliggörande som föreskrivs i punkt 1 ska innehålla namnet på den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, til lämplig lag enligt artikel 269.3 samt namnet på rekonstruktören om en sådan har utsetts. Offentliggörandet ska avfattas på det offi ciella språket eller på ett av de officiella språken i den medlems stat där informationen offentliggörs.

3. Rekonstruktionsåtgärderna ska vidtas oberoende av bestäm melserna om offentliggörande i punkterna 1 och 2 och ska gälla fullt ut mot borgenärer, om inte de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller denna medlemsstats lagstiftning föreskri ver annat.

755

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/104

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

4. Om rekonstruktionsåtgärder enbart inverkar på rättigheter som innehas av personer i deras egenskap av aktieägare, delägare eller anställda i ett försäkringsföretag ska punkterna 1, 2 och 3 inte tillämpas, såvida inte den lagstiftning som gäller för rekon struktionsåtgärderna föreskriver annat.

De behöriga myndigheterna ska fastställa hur de parter som avses i första stycket ska informeras i enlighet med tillämplig lag.

Artikel 272

Information till kända borgenärer - Rätt att anmäla fordringar

1. Om det enligt hemmedlemsstatens lag krävs att en fordran anmäls för att erkännas eller om det föreskrivs en obligatorisk information om en rekonstruktionsåtgärd till borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i denna medlemsstat, ska de behöriga myndigheterna i hemmed lemsstaten eller rekonstruktören i enlighet med artiklarna 281 och 283.1 även informera de kända borgenärer som har sin sta digvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i en annan medlemsstat.

2. Om det i hemmedlemsstatens lag föreskrivs att borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkon tor i denna medlemsstat har rätt att anmäla fordringar eller fram föra synpunkter angående sina fordringar, ska borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i en annan medlemsstat ha samma rätt i enlighet med artik larna 282 och 283.2.

KAPITEL III

Likvidationsförfaranden

Artikel 273

Inledande av ett likvidationsförfarande - Information till tillsynsmyndigheterna

1. Endast hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha rätt att fatta beslut om att inleda ett likvidationsförfarande som avser ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra med lemsstater. Detta beslut får fattas i avsaknad av eller efter ett beslut om rekonstruktionsåtgärder.

2. Ett beslut om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra medlemssta ter, som fattas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning ska utan vidare formaliteter erkännas inom hela gemenskapen och ska få verkan där så snart beslutet har fått verkan i den medlemsstat där förfarandet inleds.

3. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande, om möjligt innan förfarandet inleds eller annars omedelbart därefter.

Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter ska skyndsamt infor mera tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater om beslu tet att inleda ett likvidationsförfarande, inbegripet de verkningar som ett sådant förfarande kan få i praktiken.

Artikel 274

Tillämplig lag

1. Beslutet om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag, likvidationsförfarandena och deras verkningar ska regleras av tillämplig lag i hemmedlemsstaten om inte annat föreskrivs i artiklarna 285–292.

2. Hemmedlemsstatens lag ska avgöra åtminstone följande:

a) Vilka tillgångar som ingår i boet och hur de tillgångar ska behandlas som förvärvats av eller tillfaller försäkringsföreta get efter det att likvidationsförfarandet har inletts.

b) Försäkringsföretagets och förvaltarens respektive behörighet.

c) Förutsättningarna för kvittning.

d) Likvidationsförfarandets verkan på försäkringsföretagets gäl lande avtal.

e) Likvidationsförfarandets verkan på förfaranden som inletts av enskilda borgenärer, med undantag för sådana pågående rät tegångar som avses i artikel 292.

f) Vilka fordringar som ska anmälas gentemot försäkringsföre taget och hur de fordringar ska behandlas som uppkommit efter det att likvidationsförfarandet har inletts.

g) Hur fordringar ska anmälas, styrkas och godtas.

h) Hur medel som influtit från tillgångar som avyttrats ska för delas, företrädesordningen och vilka rättigheter de borgenä rer har som efter det att likvidationsförfarandet inletts delvis tillgodosetts till följd av sakrättsligt skydd eller genom kvittning.

i) Förutsättningarna för och verkan av att likvidationsförfaran det avslutats, särskilt genom ett ackord.

j) Borgenärernas ställning efter avslutat likvidationsförfarande.

k) Vilken part som ska stå för kostnader och utgifter i samband med likvidationsförfarandet.

l) Vilka bestämmelser som är tillämpliga när det gäller ogiltig förklaring till följd av ogiltighet, annullering och avsaknad av juridisk giltighet beträffande handlingar som är till skada för samtliga borgenärer.

756

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/105

Artikel 275

Behandling av försäkringsfordringar

1. Medlemsstaterna ska se till att försäkringsfordringar har för månsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget genom en av eller båda de följande metoderna:

a) Avseende tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna ska försäkringsfordringar åtnjuta absolut för månsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget.

b) Avseende försäkringsföretagets samlade tillgångar ska försäk ringsfordringar åtnjuta förmånsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget, med möjlighet till undantag endast för

i) fordringar som härrör från arbetstagares anställningsav tal och anställningsförhållanden,

ii)fordringar som avser skatt till offentliga organ,

iii)fordringar som avser socialförsäkringsavgifter,

iv)fordringar avseende sakrättsligt skyddade tillgångar.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får med lemsstaterna föreskriva att hela eller en del av kostnaden i sam band med ett likvidationsförfarande, fastställd enligt medlemsstatens nationella lag, ska ha förmånsrätt framför försäkringsfordringar.

3. De medlemsstater som har valt det alternativ som anges i punkt 1 a ska kräva att försäkringsföretag upprättar och håller aktuellt ett särskilt register i enlighet med artikel 276.

Artikel 276

Särskilt register

1. Alla försäkringsföretag ska hos sitt huvudkontor föra ett särskilt register över de tillgångar som används för att täcka de försäkringstekniska avsättningar som har beräknats och investe rats i enlighet med hemmedlemsstatens lag.

2. Om ett försäkringsföretag bedriver både liv- och skadeför säkringsverksamhet ska det vid huvudkontoret föra åtskilda regis ter för varje slag av verksamhet.

I de fall då en medlemsstat ger försäkringsföretag auktorisation att täcka sådana livförsäkringsrisker och risker som anges i klasserna 1 och 2 i bilaga I del A, får medlemsstaten dock föreskriva att dessa försäkringsföretag ska föra ett enda register för hela sin verksamhet.

3. Det samlade värdet av de registrerade tillgångarna, värde rade i enlighet med tillämplig lag i hemmedlemsstaten, får inte vid något tillfälle underskrida värdet av de försäkringstekniska avsättningarna.

4. Om en tillgång i registret är föremål för en borgenärs eller tredje mans sakrättsliga skydd, så att en del av tillgångens värde inte kan disponeras för att täcka åtagandena, ska detta noteras i registret, och det belopp som inte kan disponeras ska inte räknas med i det samlade värde som avses i punkt 3.

5. Behandlingen av en tillgång vid likvidation av försäkrings företaget, när det gäller det alternativ som avses i artikel 275.1 a ska fastställas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning, såvida inte artikel 286, 287 eller 288 är tillämplig på tillgången i fråga:

a) Om den tillgång som används för att täcka försäkringstek niska avsättningar är föremål för en borgenärs eller tredje mans sakrättsliga skydd, utan att de villkor som anges i punkt 4 är uppfyllda.

b) Om en sådan tillgång är föremål för ett äganderättsförbehåll till förmån för en borgenär eller tredje man.

c) Om en borgenär har rätt att kräva kvittning för sin fordran mot försäkringsföretagets fordran.

6. När ett likvidationsförfarande har inletts, får sammansätt ningen av de tillgångar som i enlighet med punkterna 1–5 finns förtecknade i registret inte ändras, och inga ändringar utom kor rigeringar av rena skrivfel får göras i registren, utom när den behöriga myndigheten gett sitt tillstånd.

Förvaltarna ska dock till dessa tillgångar lägga den avkastning som härrör från dessa samt värdet av de rena premier som har motta gits för den berörda försäkringsklassen från det att likvidations förfarandet inleds fram till dess betalningen av försäkringsfordringarna sker eller till dess att någon överlåtelse av försäkringsbestånd sker.

7. Om behållningen av realisationen av tillgångar är mindre än deras uppskattade värde enligt registret ska förvaltarna för till synsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ange skälen för detta.

Artikel 277

Subrogation till ett garantisystem

Hemmedlemsstaten får föreskriva att, om försäkringsborgenärer nas rättigheter genom subrogation har övergått till ett garantisys tem som är upprättat i den medlemsstaten, fordringar inom detta garantisystem inte ska åtnjuta de förmåner som fastställs i artikel 275.1.

757

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/106	SV	Europeiska unionens officiella tidning		17.12.2009
		Artikel 278	Artikel 281
Täckning av förmånsberättigade fordringar med tillgångar			Information till kända borgenärer

De medlemsstater som väljer det alternativ som avses i arti kel 275.1 b ska kräva att alla försäkringsföretag ser till att de ford ringar på företaget som kan ha förmånsrätt framför försäkringsfordringar enligt artikel 275.1 b och som är anteck nade i försäkringsföretagets redovisning vid varje tidpunkt och oberoende av eventuell likvidation täcks av tillgångar.

Artikel 279

Återkallande av auktorisationen

1. När ett beslut fattas om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag ska detta företags auktorisation återkallas enligt förfarandet i artikel 144, utom i den utsträckning den erfordras för de ändamål som anges i punkt 2.

2. Återkallandet av auktorisationen enligt punkt 1 ska inte hin dra förvaltaren eller någon annan person som utsetts av de behö riga myndigheterna att fortsätta en del av försäkringsföretagets verksamhet i den mån som detta är nödvändigt eller lämpligt med hänsyn till likvidationen.

Hemmedlemsstaten får föreskriva att sådan verksamhet ska fort sättas med medgivande och under tillsyn av tillsynsmyndighe terna i den medlemsstaten.

Artikel 280

Offentliggörande av beslut om likvidationsförfaranden

1. Den behöriga myndigheten, förvaltaren eller en person som den behöriga myndigheten utsett för detta ändamål ska offentlig göra beslutet att inleda ett likvidationsförfarande i enlighet med de förfaranden för offentliggörande som gäller i hemmedlemsstaten samt också i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett utdrag ur beslutet om likvidation.

Tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater som i enlighet med artikel 273.3 har informerats om beslutet att inleda ett lik vidationsförfarande får säkerställa att ett sådant beslut offentlig görs på deras respektive territorium på det sätt de anser lämpligt.

2. I det offentliggörande som avses i punkt 1 ska också anges den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, den lag som är tillämplig samt den förvaltare som har utsetts. Detta ska ske på det officiella språket eller på något av de officiella språken i den med lemsstat där informationen offentliggörs.

1. När ett likvidationsförfarande inleds ska de behöriga myn digheterna i hemmedlemsstaten, förvaltaren eller en person som de behöriga myndigheterna utsett för detta ändamål utan dröjs mål individuellt och skriftligen underrätta var och en av de kända borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i andra medlemsstater.

2. I underrättelsen enligt punkt 1 ska det särskilt anges tids frister, föreskrivna sanktioner som hänför sig till dessa tidsfrister, det organ eller den myndighet som har befogenhet att ta emot anmälningar av fordringar eller synpunkter angående fordringar och eventuella övriga åtgärder.

I underrättelsen ska det också anges om borgenärer vilkas ford ringar har förmånsrätt eller sakrättsligt skydd måste anmäla sina fordringar.

När det gäller försäkringsfordringar ska det i underrättelsen vidare anges likvidationsförfarandets allmänna verkningar på försäk ringsavtalen, särskilt datum för när försäkringsavtalen eller för säkringsverksamheten kommer att upphöra att gälla samt den försäkrade personens rättigheter och skyldigheter med avseende på avtalet eller verksamheten.

Artikel 282

Rätt att anmäla fordringar

1. Varje borgenär, inbegripet medlemsstaternas offentliga myndigheter, vars stadigvarande bostad, hemvist eller säte befin ner sig i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten ska ha rätt att anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter angå ende fordringar.

2. Fordringar som innehas av borgenärer som avses i punkt 1 ska behandlas på samma sätt och åtnjuta samma förmånsrätt som fordringar av samma art som kan anmälas av borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i hemmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna ska därför inte diskriminera på gemenskapsnivå.

3. Med undantag för de fall då hemmedlemsstatens lag tillåter något annat ska en borgenär till den behöriga myndigheten sända kopior av eventuella verifikationer samt ange följande:

a) Fordringens art och belopp.

b) Fordringens uppkomstdatum.

c) Om borgenären gör gällande förmånsrätt, sakrättsligt skydd eller äganderättsförbehåll för fordringen.

d) I tillämpliga fall för vilka tillgångar säkerheten gäller.

Det är inte nödvändigt att ange den förmånsrätt som försäkrings fordringar åtnjuter enligt artikel 275.

758

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/107

Artikel 283

Språk och blankett

1. Den information som ska lämnas i den underrättelse som avses i artikel 281.1 ska ges på hemmedlemsstatens officiella språk eller något av dess officiella språk.

I detta syfte ska en blankett användas som har en av följande rub riker på Europeiska unionens alla officiella språk:

a) ”Anmodan att anmäla en fordran: tidsfrister att beakta”, eller

b) om hemmedlemsstatens lag föreskriver framförande av syn punkter angående fordringar: ”Anmodan att lämna synpunk ter beträffande en fordran: tidsfrister att beakta”.

Om en känd borgenär innehar en försäkringsfordran ska dock den information som ska lämnas i den underrättelse som avses i artikel 281.1 ges på det officiella språket eller något av de offici ella språken i den medlemsstat där borgenären har sin stadigva rande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor.

2. Borgenärer med stadigvarande bostad, hemvist eller huvud kontor i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten får anmäla sin fordran eller inkomma med synpunkter angående sin fordran på denna andra medlemsstats officiella språk eller på något av dess officiella språk.

I detta fall ska emellertid anmälan av fordran eller, i förekom mande fall, framförandet av synpunkter angående fordran vara rubricerad ”Anmälan av fordran” respektive ”Synpunkter angå ende fordringar” på hemmedlemsstatens officiella språk eller något av dess officiella språk.

Artikel 284

Regelbunden information till borgenärerna

1. Förvaltarna ska på lämpligt sätt hålla borgenärerna regel bundet informerade om hur likvidationen fortskrider.

2. Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter får begära upplys ningar från hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter om hur lik vidationsförfarandet utvecklas.

KAPITEL IV

Gemensamma bestämmelser

Artikel 285

Verkan på vissa avtal och rättigheter

Genom undantag från artiklarna 269 och 274 ska den verkan som inledandet av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidations förfarande har regleras på följande sätt:

a) När det gäller anställningsavtal och anställningsförhållanden: uteslutande av den medlemsstats lag som är tillämplig på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet.

b) När det gäller avtal som ger nyttjanderätt till eller rätt att för värva fast egendom: uteslutande av lagen i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen.

c) När det gäller försäkringsföretagets rättigheter till fast egen dom, ett fartyg eller ett luftfartyg vilka registreras i ett offent ligt register: uteslutande av lagen i den medlemsstat under vars ansvar registret förs.

Artikel 286

Tredje mans sakrättsliga skydd

1. Att rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden inleds påverkar inte borgenärers eller tredje mans sakrättsliga skydd vad avser materiell eller immateriell, lös eller fast egendom

– både särskilda tillgångar och en samling obestämda tillgångar som helhet vilken ändras vid olika tidpunkter – som tillhör för säkringsföretaget och som vid den tidpunkt då åtgärden eller för farandet inleds finns inom en annan medlemsstats territorium.

2. Bland de rättigheter som avses i punkt 1 ska minst följande

ingå:

a) Rätten att förfoga över egendomen eller att ta ut sin fordran ur den eller dess avkastning, särskilt vid retentionsrätt eller panträtt.

b) Ensamrätt att driva in en fordran, särskilt på grund av pant eller säkerhetsöverlåtelse.

c) Rätten att begära egendomen åter eller kräva restitution från den som utan rättighetsinnehavarens samtycke har den i sin besittning eller använder den.

d) Nyttjanderätt till egendomen.

3. En rättighet, som har upptagits i ett offentligt register och som kan göras gällande gentemot tredje man, genom vilken ett sådant sakrättsligt skydd som avses i punkt 1 kan erhållas, ska anses vara sakrättsligt skyddad.

4. Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annul lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l.

Artikel 287

Äganderättsförbehåll

1. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande inleds med avseende på ett försäkringsföretag som förvärvar en tillgång påverkar inte rättigheter som innehas av säljaren och som grundar sig på ett äganderättsförbehåll, om tillgången då åtgär den eller förfarandet inleds finns inom territoriet i en annan med lemsstat än den medlemsstat där åtgärden eller förfarandet inleddes.

759

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/108

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande inleds, efter det att tillgången överlämnats, med avseende på ett försäkringsföretag som säljer en tillgång utgör inte grund för att häva eller avsluta försäljningen och hindrar inte köparen från att förvärva äganderätten, om tillgången då åtgärden eller förfaran det inleds finns inom territoriet i en annan medlemsstat än den stat där åtgärden eller förfarandet inleddes.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte påverka en talan som rör ogil tighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt arti kel 274.2 led l.

Artikel 288

Kvittning

1. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande inleds påverkar inte borgenärers rätt att kvitta sina fordringar mot försäkringsföretagets fordringar om sådan kvittning är tillåten enligt den lag som är tillämplig på försäkringsföretagets fordran.

2. Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annul lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l.

Artikel 289

Reglerade marknader

Artikel 291

Skydd för tredje mans förvärv

Följande ska vara tillämplig lag, om ett försäkringsföretag genom en åtgärd som avslutats efter det att en rekonstruktionsåtgärd vid tagits eller ett likvidationsförfarande inletts mot ersättning förfo gar över något av följande:

a) I fråga om fast egendom, lagen i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen.

b) I fråga om ett fartyg eller ett luftfartyg som ska registreras i ett offentligt register, lagen i den medlemsstat som ansvarar för registret.

c) I fråga om överlåtbara värdepapper eller andra värdepapper som för att gälla eller för att ett förfogande avseende dem ska gälla förutsätter registrering i ett register eller på ett konto enligt lagen i en medlemsstat eller i ett system för centralise rad förvaring som regleras av lagen i en medlemsstat, lagen i den medlemsstat som ansvarar för registret, kontot eller systemet.

Artikel 292

Pågående rättegångar

Verkan av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfa rande på en pågående rättegång egendom eller rättigheter som försäkringsföretaget inte längre förfogar över ska uteslutande reg leras av lagen i den medlemsstat där rättegången pågår.

Artikel 293

Rekonstruktörer och förvaltare

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 286 ska ver kan av en rekonstruktionsåtgärd eller inledandet av ett likvida tionsförfarande på de rättigheter och skyldigheter som parterna har på en reglerad marknad uteslutande regleras av den lag som är tillämplig på den marknaden.

2. Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annul lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l som kan komma att vidtas för att ogiltigförklara betalningar och transaktioner enligt den lag som är tillämplig på den marknaden.

Artikel 290

Rättshandlingar som är till skada för borgenärerna

Artikel 274.2 led l ska inte tillämpas när en person som har dra git fördel av en rättshandling som är till skada för samtliga bor genärer kan bevisa att denna handling omfattas av lagen i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, och kan bevisa att denna lag i det aktuella fallet inte ger någon möjlighet att föra talan mot handlingen.

1. Utnämningen av en rekonstruktör eller förvaltare ska styr kas genom en vidimerad kopia av utnämningsbeslutet eller varje annat intyg som utfärdats av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

Den medlemsstat inom vilken rekonstruktören eller förvaltaren ämnar agera får kräva en översättning till det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstaten. Inget for mellt bestyrkande av denna översättning och inte heller någon annan motsvarande formalitet ska krävas.

2. Rekonstruktörerna och förvaltarna ska vara berättigade att på alla medlemsstaters territorier utöva alla de befogenheter som de är berättigade att utöva på hemmedlemsstatens territorium.

I enlighet med lagen i hemmedlemsstaten får personer utses för att bistå eller företräda rekonstruktörer och förvaltare vid genom förandet av rekonstruktionsåtgärden eller likvidationsförfarandet, särskilt i värdmedlemsstaterna och i synnerhet för att göra det lät tare att överkomma eventuella svårigheter som borgenärer i sådana stater ställs inför.

3. Rekonstruktörer eller förvaltare ska vid utövandet av sina befogenheter enligt lagen i hemmedlemsstaten följa lagen i de medlemsstater inom vilka de ämnar agera, särskilt när det gäller förfaranden för avyttring av tillgångar och information till arbetstagarna.

760

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/109

Dessa befogenheter får inte omfatta användandet av tvång eller rätten att avgöra rättsliga förfaranden eller tvister.

Artikel 294

Registrering i ett offentligt register

1. Rekonstruktören, förvaltaren eller någon annan myndighet eller person som har befogenhet till detta i hemmedlemsstaten får begära att en rekonstruktionsåtgärd eller beslutet att inleda ett lik vidationsförfarande ska registreras i något relevant offentligt regis ter som förs i de övriga medlemsstaterna.

Om en medlemsstat har antagit bestämmelser om obligatorisk registrering ska den myndighet eller person som avses i första stycket emellertid vidta alla nödvändiga åtgärder för att ombesörja registreringen.

2. Registreringskostnaderna ska anses som kostnader och utgifter för förfarandet.

Artikel 295

Tystnadsplikt

Artikel 298

Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen

1. Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra i syfte att underlätta tillsynen över försäkring och återförsäkring inom gemenskapen och tillämpningen av detta direktiv.

2. Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska ha ett nära samarbete med varandra i syfte att underlätta till synen över försäkring och återförsäkring inom gemenskapen samt vid granskningen av de svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge upphov till.

3. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla betydande svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge upphov till.

Kommissionen och berörda medlemsstaters tillsynsmyndigheter ska undersöka dessa svårigheter så snart som möjligt för att finna en ändamålsenlig lösning.

Artikel 299

Euro

Alla personer som ska ta emot eller lämna information som ett led i förfarandena enligt artiklarna 270, 273 och 296 ska vara bundna av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt artik larna 64–69, med undantag av rättsliga myndigheter för vilka gäl lande nationella bestämmelser är tillämpliga.

Artikel 296

Behandling av filialer etablerade av försäkringsföretag i tredjeland

Om ett försäkringsföretag i tredjeland har etablerat filialer i fler än en medlemsstat, ska varje filial behandlas för sig med avseende på tillämpningen av denna avdelning.

De behöriga myndigheterna och tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater ska sträva efter att samordna sina åtgärder.

Alla rekonstruktörer eller förvaltare ska likaledes sträva efter att samordna sina åtgärder.

AVDELNING V

ANDRA BESTÄMMELSER

Artikel 297

Rätt att föra talan inför domstol

Medlemsstaterna ska se till att beslut rörande ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som fattas enligt lagar eller andra författ ningar som genomför detta direktiv omfattas av rätten till domstolsprövning.

I fall där beteckningen euro används i detta direktiv, ska det mot värde i nationell valuta som ska gälla från och med den 31 decem ber varje år vara det värde som gällde den sista dagen i oktober månad samma år, för vilken dag motvärden för euro finns note rade i alla gemenskapens valutor.

Artikel 300

Omprövning av belopp som uttrycks i euro

De belopp som i detta direktiv uttryckts i euro ska revideras vart femte år genom att grundbeloppet i euro höjs med den procen tuella förändringen i de harmoniserade konsumentprisindexen för samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat från och med den 31 oktober 2012 fram till justeringsdagen och avrundas uppåt till närmaste 100 000-tal EUR.

Om den procentuella förändringen sedan den förra justeringen är mindre än 5 % ska ingen revidering göras.

Kommissionen ska offentliggöra de reviderade beloppen i Europe iska unionens officiella tidning.

De reviderade beloppen ska tillämpas av medlemsstaterna inom 12 månader från offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 301

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén.

761

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/110

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet.

Artikel 302

Underrättelser som överlämnas innan de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa

artiklarna 57–63 har trätt i kraft

Det bedömningsförfarande som tillämpas på de tilltänkta förvärv för vilka underrättelser enligt artikel 57 har överlämnats till de behöriga myndigheterna innan de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 57-63 har trätt i kraft ska genomföras i enlighet med den nationella lagstiftning i med lemsstaterna som gäller vid tiden för underrättelsen.

Artikel 303

Ändringar av direktiv 2003/41/EG

Direktiv 2003/41/EG ska ändras enligt följande:

1. Artikel 17.2 ska ersättas med följande:

”2. För beräkning av den lägsta storleken på de komplet terande tillgångarna ska bestämmelserna i artiklarna 17a och 17d gälla.”

2. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 17a

Disponibel solvensmarginal

1. Varje medlemsstat ska föreskriva att alla institut som avses i artikel 17.1 och som är belägna inom dess territorium vid varje tidpunkt, i förhållande till sin samlade verksamhet, ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal som åtmins tone motsvaras av kraven i detta direktiv.

2. Den disponibla solvensmarginalen ska motsvaras av tillgångar i institutet som är fria från alla förutsebara förplik telser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande:

a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömse sidigt försäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier uppfylls:

i) I stiftelseurkund och stadgar ska föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får ske i den utsträckning detta inte medför att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts.

ii)I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan anledning än att ett enskilt medlemskap i det ömsesidiga företaget ska upphöra, de behöriga myndigheterna ska underrättas minst en månad i förväg och att de under denna period får förbjuda utbetalningen.

iii)De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och stadgar får endast ändras om de behöriga myndig heterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot ändringen, utan att det påverkar tillämpningen av de kriterier som anges i leden i och ii.

b) Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar ingångna försäkringsförpliktelser.

c) Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.

d) I den utsträckning som detta medges i nationell lag: de vinstreserver som redovisas i balansräkningen, om dessa kan användas till täckande av eventuella förluster och inte har avsatts för utdelning till medlemmar och förmånstagare.

Den disponibla solvensmarginalen ska minskas med belop pet för de egna aktier som institutet självt innehar.

3. Medlemsstaterna får föreskriva att den disponibla sol vensmarginalen också får utgöras av:

a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån med fast löptid eller kumulativa pre ferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bin dande avtal om att förlagslåne- eller preferensaktiekapitalet, i händelse av att institutet går i konkurs eller försätts i likvidation, ska ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i led a, upp till högst 50 % av den disponibla solvensmarginalen eller den föreskrivna solvensmargina len, beroende på vilken som är lägst, för det samman lagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i led a, om de uppfyller följande villkor:

i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande.

ii)Utställandeavtalet ska ge institutet möjlighet att uppskjuta räntebetalningar på lånet.

762

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/111

iii)Långivarens fordran på institutet ska i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda borgenärer.

iv)Handlingarna som reglerar utställandet av värde papperen ska innehålla bestämmelser om att låne kapital och obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för institutet attfort sätta sin verksamhet.

v) Endast till fullo inbetalt belopp ska beaktas.

Vid tillämpning av led a ska förlagslånekapital även upp fylla följande villkor:

i) Endast helt inbetalda medel ska beaktas.

ii)För lån med fast löptid ska den ursprungliga löpti den vara minst fem år. Senast ett år före förfalloda tum ska institutet till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den dispo nibla solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den andel av den disponibla solvensmar ginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det utfärdande institutet ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solvens marginal inte därigenom faller under den före skrivna nivån.

iii)Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsäg ningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet ska återförsäkringsföretaget underrätta de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och institutet ska därvid ange den disponibla solvens marginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga myndigheterna ska endast godkänna återbetal ningen om institutets disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iv)I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständighe ter utöver likvidation av institutet, ska förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.

v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myn digheterna har förklarat sig inte ha några invänd ningar mot den föreslagna ändringen.

4. På institutets ansökan, med åtföljande bevis, hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med dennes godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av:

a) Om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tilläm pas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljnings kostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zill merad med en faktor som motsvarar det tillägg för för säljningskostnader som ingår i premien.

b) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av exceptionell natur.

c) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapi tal, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda kapital, upp till 50 % av den lägsta av den dis ponibla och den föreskrivna solvensmarginalen.

Beloppet som avses i led a får inte överstiga 3,5 % av sum man av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livförsäk ringar och tjänstepensioner och de försäkringsmatematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.

5. Kommissionen får anta tillämpningsåtgärder för punk terna 2-4 för att beakta en utveckling som motiverar tekniska justeringar av de poster som får ingå i den disponibla solvensmarginalen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande för farande med kontroll som avses i artikel 21b.

Artikel 17b

Föreskriven solvensmarginal

1. Om inte annat följer av artikel 17c ska den föreskrivna solvensmarginalen bestämmas så som anges i punkterna 2–6 beroende på vilka skulder som avses.

2. Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med summan av följande två resultat:

a) Första resultatet:

Ett tal som motsvarar 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna avseende mottagen återförsäkring utan avdrag för retrocession ska multipliceras med ett pro centtal, som inte får vara mindre än 85 %, som för

763

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/112

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållan det mellan de totala försäkringsmatematiska avsättning arna, beräknade efter avdrag för retrocession, och de försäkringsmatematiska avsättningarna brutto.

d) 0,3 % av risksumman beräknad enligt punkt 2 b, i den utsträckning institutet försäkrar dödsfallsrisk.

b) Andra resultatet:

Artikel 17c

Garantifonder

För försäkringsavtal, där risksumman inte är negativ, multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala beloppet för sådan risksumma, som institutet iklätt sig ansvar för, med ett procenttal, som inte får vara mindre än 50 %, som för närmast föregående räkenskapsår mot svarar förhållandet mellan det totala beloppet för den risksumma som institutet förblir ansvarigt för efter avgi ven återförsäkring och retrocession, och det totala belop pet för risksumman för återförsäkring.

När det gäller temporär dödsfallsförsäkring med en längsta löptid av tre år ska denna multiplikationsfaktor vara 0,1 %. För sådana försäkringar med en löptid på mer än tre år men högst fem år ska denna faktor vara

0,15 %.

3. När det gäller sådan tilläggsförsäkring som avses i arti kel 2.3 a iii i E uropaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (*) ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för institut som avses i artikel 17d.

4. När det gäller sådan verksamhet avseende ’capital redemption’ som avses i artikel 2.3 b ii i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a.

5. När det gäller sådan verksamhet som avses i artikel 2.3 b i i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmar ginalen vara lika med 1 % av tillgångarna.

6. När det gäller försäkringar enligt artikel 2.3 a i och ii i direktiv 2009/138/EG och som är kopplade till investerings fonder och för de verksamheter som avses i artikel 2.3 b iii,

ivoch v i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvens marginalen vara lika med summan av följande:

a) 4 % av de försäkringstekniska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a, i den utsträckning försäkringsföretaget påtar sig en placeringsrisk.

b) 1 % av de försäkringstekniska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a, i den utsträckning institutet inte påtar sig någon placeringsrisk, men det belopp som avsatts till täckande av driftskostnaderna fastställts för en period som överstiger fem år.

c) 25 % av de driftskostnader som netto kan hänföras till sådan verksamhet för det senaste räkenskapsåret, i den utsträckning institutet inte påtar sig någon placerings risk, och det belopp som avsatts till täckande av drifts kostnaderna inte fastställts för en period som överstiger fem år.

1. Medlemsstaterna får föreskriva att en tredjedel av den föreskrivna solvensmarginalen, fastställd enligt artikel 17b, ska utgöra garantifonden. Denna fond ska bestå av sådana poster som anges i artikel 17a.2 och 17a.3 och, efter godkän nande av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, artikel 17a.4 b.

2. Garantifonden ska uppgå till minst tre miljoner EUR. Varje enskild medlemsstat får föreskriva att den minsta garan tifonden får nedsättas med 25 % när det gäller ömsesidiga och liknande företag.

Artikel 17d

Föreskriven solvensmarginal i artikel 17b.3

1. Den föreskrivna solvensmarginalen ska bestämmas på grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre senaste räkenskapsåren.

2. Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4.

3. Premiebasen ska beräknas på grundval av det högsta av följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.

De premier eller bidrag (tilläggsavgifter inräknade) som hän för sig till direkt försäkringsverksamhet under det närmast föregående räkenskapsåret ska läggas ihop.

Till denna summa läggs premierna för all mottagen återför säkring under närmast föregående räkenskapsår.

Från detta belopp ska dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, lik som det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.

Det sålunda erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 50 miljoner EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 18 % av den första beloppsan delen och 16 % av den andra ska läggas ihop.

Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersätt ningar som institutet fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta procenttal får inte vara mindre än 50 %.

764

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/113

4. Ersättningsbasen ska beräknas enligt följande:

De ersättningar som utbetalats från direkt försäkring (utan avdrag för anspråk för vilka återförsäkrare och retrocessio närer svarar) som betalats ut under de i punkt 1 an givna perioderna läggs ihop.

Till denna summa läggs summan av ersättningar som utbe talats för förpliktelser som under samma tidsperioder över tagits genom återförsäkring eller retrocession och beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.

Detta belopp ska minskas med summan av de belopp som återvunnits under de perioder som anges i punkt 1.

Från återstående belopp dras beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början av det räkenskapsår som infaller två år före det senaste räken skapsår för vilket räkenskaper föreligger, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.

En tredjedel av det på detta sätt erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 35 miljoner EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 26 % av den första beloppsandelen och23 %avdenandra ska läggas ihop.

Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersätt ningar som institutet fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta procenttal får inte vara mindre än 50 %.

5. Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram enligt punkterna 2–4 är lägre än den föreskrivna solvensmar ginalen för det föregående året, ska den föreskrivna solvens marginalen minst vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med förhållandet mellan de försäkringstekniska avsättningarna för oreglerade skadeersättningar i slutet och i början av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar ska återförsäkring inte ingå i de försäkringstekniska avsättningarna, men kvo ten får aldrig vara större än ett.

(*) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.”

3. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 21a

Översyn av garantifondens belopp

1. Det belopp i euro som fastställs i artikel 17c.2 ska ses över årligen med början den 31 oktober 2012, så att det avspeglar förändringar i det harmoniserade konsumentpris indexet för samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat.

Beloppet ska justeras automatiskt genom att grundbeloppet i euro höjs med den procentuella förändringen av index för perioden mellan den 31 december 2009 och tidpunkten för den senaste översynen och rundas av uppåt till närmaste 100 000-tal EUR.

Om förändringen i procent sedan förra justeringen är min dre än 5 % ska ingen justering göras.

2. Kommissionen ska årligen underrätta Europaparlamen tet och rådet om översynen och det justerade belopp som avses i punkt 1.

Artikel 21b

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén, inrättad genom kommissio nens beslut 2004/9/EG (*).

2. När det hänvisas till denna punkt ska artik larna 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tilläm pas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet.

(*) EUT L 3, 7.1.2004, s. 34.”

Artikel 304

Undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker

1. Medlemsstaterna får auktorisera livförsäkringsföretag som

a) bedriver tjänstepensionsverksamhet i enlighet med artikel 4 i direktiv 2003/41/EG, eller

b) erbjuder pensionsförmåner som är knutna till att någon går i pension eller förväntar sig att gå i pension och där premierna för dessa förmåner är skattemässigt avdragsgilla för försäk ringstagaren enligt nationell lagstiftning i den medlemsstat som har auktoriserat företaget,

där

i) alla tillgångar och motsvarande skulder som hänför sig till denna verksamhet separeras samt förvaltas och orga niseras skilt från försäkringsföretagens övriga verksam heter, utan möjlighet till överföring,

ii)verksamheterna i det företag som avses i leden a och b och för vilket metoden i denna punkt tillämpas bedrivs enbart i den medlemsstat där företaget har auktoriserats, och

iii)den genomsnittliga durationen av skulderna som är kopplade till företagets affärsverksamhet överstiger 12 år,

att tillämpa solvenskapitalkravets undergrupp aktiekursrisker som kalibreras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk under en tidsperiod som överensstämmer med den typiska inne havstiden för det företagets placeringar i aktier, med en kon fidensnivå som ger försäkringstagare och förmånstagare en

765

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/114

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

skyddsnivå som är likvärdig den som anges i artikel 101, om metoden i denna artikel endast tillämpas på de tillgångar och skulder som avses i led i. Vid beräkningen av solvenskapital kravet ska dessa tillgångar och skulder beaktas fullt ut när det gäller att bedöma diversifieringseffekter, dock utan att detta inkräktar på behovet av att skydda de intressen som försäk ringstagare och förmånstagare i andra medlemsstater har.

Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande ska den metod som anges i första stycket endast användas om det berörda företagets solvenssituation och likviditetsläge samt dess strategier, förfaranden och rapporteringsrutiner i fråga om ALM-tekniker fortlöpande borgar för att företaget kan inneha placeringar i aktier under en tidsperiod som överens stämmer med den typiska innehavstiden för det företagets placeringar i aktier. Företaget ska för tillsynsmyndigheten kunna visa att detta villkor kontrollerats med den konfidens nivå som är nödvändig för att ge försäkringstagarna och för månstagarna en skyddsnivå likvärdig den som anges i artikel 101.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inte återgå till att tillämpa den metod som anges i artikel 105 utom under ved erbörligen motiverade omständigheter och under förutsätt ning att tillsynsmyndigheterna har givit sitt godkännande.

2. Senast den 31 oktober 2015 ska kommissionen till Kom mittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner och Europaparlamentet översända en rap port om tillämpningen av den metod som anges i punkt 1 och om den praxis tillsynsmyndigheterna tillämpat till följd av punkt 1, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Denna rapport ska särskilt behandla de gränsöverskridande effekterna av denna metods tillämpning så att regleringsarbitrage från försäkrings- och återförsäkringsföretags sida kan undvikas.

AVDELNING VI

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

Övergångsbestämmelser

A v s n i t t 1

F ö r s ä k r i n g

Artikel 305

Undantag och upphävande av restriktiva bestämmelser

1. Medlemsstaterna får medge undantag för skadeförsäkrings företag, som den 31 januari 1975 inte uppfyllde kraven i artik larna 16 och 17 i direktiv 73/239/EEG och vilkas årliga premie- eller bidragsinkomst den 31 juli 1978 uppgick till mindre än sex

gånger minsta garantifonden enligt artikel 17.2 i direktiv 73/239/EEG från kravet att inrätta minsta garantifond före utgången av räkenskapsår då premie- eller bidragsinkomsten upp går till sex gånger minsta garantifonden. Med beaktande av resul tatet av den granskning som föreskrivs i artikel 298.2, ska rådet på förslag av kommissionen enhälligt besluta när medlemssta terna ska upphäva detta undantag.

2. Skadeförsäkringsföretag som etablerats i Förenade kungari ket ”by Royal Charter”, ”by private Act” eller ”by special Public Act” får under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i den bolagsform de hade den 31 juli 1973.

Livförsäkringsföretag som etablerats i Förenade kungariket ”by Royal Charter”, ”by private Act” eller ”by special Public Act” får under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i den bolagsform de hade den 15 mars 1979.

Förenade kungariket ska sammanställa en förteckning över de företag som avses i första och andra styckena och översända den till övriga medlemsstater och kommissionen.

3. De sammanslutningar som i Förenade kungariket registre rats enligt ”the Friendly Societies Acts” får fortsätta den livförsäkrings- och sparverksamhet som de, i enlighet med sina syften, bedrev den 15 mars 1979.

4. På begäran av skadeförsäkringsföretag som uppfyller kraven

iavdelning I kapitel VI avsnitten 2, 4 och 5 ska medlemsstaterna upphöra att tillämpa bestämmelser som innebär restriktioner avseende bl.a. pantsättning, deposition eller ställande av säkerhet.

Artikel 306

Rättigheter förvärvade av befintliga filialer och försäkringsföretag

1. Filialer, som före den 1 juli 1994 påbörjade sin verksamhet enligt de bestämmelser som gällde i den medlemsstat där respek tive filial är belägen, ska anses ha följt det förfarande som före skrivs i artiklarna 145 och 146.

2. Artiklarna 147 och 148 ska inte inverka på sådana rättig heter som har förvärvats av försäkringsföretag som före den 1 juli 1994 bedrev verksamhet inom ramen för friheten att tillhanda hålla tjänster.

766

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/115

A v s n i t t 2

Å t e r f ö r s ä k r i n g

Artikel 307

Övergångsperiod för artiklarna 57.3 och 60.6 i direktiv 2005/68/EG

En medlemsstat får senarelägga tillämpningen av bestämmelserna i artikel 57.3 i direktiv 2005/68/EG om ändring av artikel 15.3 i direktiv 73/239/EEG och av bestämmelsen i artikel 60.6 i direk tiv 2005/68/EG till och med den 10 december 2008.

Artikel 308

Rättigheter förvärvade av befintliga återförsäkringsföretag

1. Återförsäkringsföretag som omfattas av detta direktiv och som blivit auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäk ringsverksamhet i enlighet med bestämmelserna i de medlemssta ter där de har sina huvudkontor före den 10 december 2005 ska betraktas som auktoriserade i enlighet med artikel 14.

De ska dock vara skyldiga att följa bestämmelserna i detta direk tiv om bedrivande av återförsäkringsverksamhet och de krav som anges i artikel 18.1 b och d–g, artiklarna 19, 20 och 24 samt i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 3 och 4.

2. Medlemsstaterna får medge sådana återförsäkringsföretag som avses i punkt 1 i denna artikel och som den 10 december 2005 inte uppfyllde kraven i artikel 18.1 b, artiklarna 19 och 20 och i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 3 och 4 en tidsfrist fram till och med den 10 december 2008 för att uppfylla dessa krav.

KAPITEL II

Slutbestämmelser

Artikel 309

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författ ningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 4, 10, 13, 14, 18, 23, 26-32, 34-49, 51-55, 67, 68, 71, 72, 74-85, 87-91, 93-96, 98, 100-110, 112, 113, 115-126, 128, 129, 131-134, 136-142, 144, 146, 148, 162-167, 172, 173, 178, 185, 190, 192, 210-

233, 235-240, 243-258, 260-263, 265, 266, 303 och 304 samt bilagorna III och IV senast den 31 oktober 2012.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv som upp hävts genom detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 310

Upphävande

1. Direktiven 64/225/EEG, 73/239/EEG, 73/240/EEG, 76/580/EEG, 78/473/EEG, 84/641/EEG, 87/344/EEG, 88/357/EEG, 92/49/EEG, 98/78/EG, 2001/17/EG, 2002/83/EG och 2005/68/EG, i deras lydelse enligt de rättsakter som anges i bilaga VI del A, ska upphöra att gälla den 1 november 2012 utan att detta ska påverka medlemsstaternas skyldigheter i fråga om de tidsfrister för införlivandet med nationell lagstiftning av direkti ven och tillämpningen av dem som anges i bilaga VI del B.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska tolkas som hänvis ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämfö relsetabellen i bilaga VII.

Artikel 311

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 1-3, 5-9, 11, 12, 15-17, 19-22, 24, 25, 33, 56-66, 69, 70, 73, 143, 145, 147, 149-161, 168-171, 174-177, 179-184, 186-189, 191, 193-209, 267-300, 302, 305-308 och bilagornaI, II, V, VI och VII ska tillämpas från och med den 1 november 2012.

Artikel 312

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg, 25 november 2009

På Europaparlamentets vägnar	På rådets vägnar
Ordförande	Ordförande
J. BUZEK	Åsa TORSTENSSON

767

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/116

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

BILAGA I

SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER

A.Klassificering av risker i klasser

1. Olycksfall (inklusive arbetsskador och yrkessjukdomar):

—Fastställda försäkringsbelopp.

—Skadeersättningar.

—Kombinationer av båda ovanstående.

—Passagerarskada.

2. Sjukdom:

—Fastställda försäkringsbelopp.

—Skadeersättningar.

—Kombinationer av båda ovanstående.

3. Landfordon (andra än spårbundna)

All skada på eller förlust av

—motordrivna landfordon,

—andra landfordon.

4. Spårbundna fordon

All skada på eller förlust av spårbundna fordon.

5. Luftfartyg

All skada på eller förlust av luftfartyg.

6. Fartyg (högsjöfartyg, fartyg för insjö-, flod- och kanaltrafik)

All skada på eller förlust av

—flod- och kanalfartyg,

—insjöfartyg,

—högsjöfartyg.

7. Godstransport (varor, bagage och allt annat gods)

All skada på eller förlust av gods under transport eller bagage, oavsett transportmedel.

8. Brand och naturkrafter

All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas av

—brand,

—explosion,

—storm,

768

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/117

—annan naturkraft än storm,

—atomenergi,

—jordskred.

9. Annan skada på egendom

All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas av hagel eller frost eller av någon annan händelse, som t.ex. stöld, med undantag för dem som ingår i klass 8.

10. Motorfordonsansvar

All ansvarighet som uppkommer genom användning av motordrivna landfordon (inklusive fraktförares ansvar).

11. Luftfartygsansvar

All ansvarighet som uppkommer genom användning av luftfartyg (inklusive fraktförares ansvar).

12. Fartygsansvar (högsjö-, insjö-, flod- och kanalfartyg)

All ansvarighet som uppkommer genom användning av fartyg, skepp eller båtar i högsjöfart, på insjöar, floder eller kanaler (inklusive fraktförares ansvar).

13. Allmän ansvarighet

All ansvarighet annan än sådan som anges i klasserna 10, 11 och 12.

14. Kredit:

—Insolvens (allmän).

—Exportkredit.

—Avbetalningskredit.

—Hypotekskredit.

—Lantbrukskredit.

15. Borgen:

—Borgen (direkt).

—Borgen (indirekt).

16. Ekonomiska förluster av olika slag:

—Arbetslöshetsrisker.

—Inkomstförlust (allmän).

—Dåligt väder.

—Förlust av förmån.

—Fortlöpande allmänna omkostnader.

—Oförutsedda handelsomkostnader.

769

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/118

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

—Förlust till följd av nedgång i marknadsvärde.

—Hyres- eller intäktsförlust.

—Annan indirekt handelsförlust.

—Ekonomisk förlust ej förenad med handel.

—Annan ekonomisk förlust.

17. Rättsskydd

Rättegångskostnader och andra kostnader i rättsliga angelägenheter.

18. Assistans

Räddningstjänster som tillhandahålls personer som råkat i svårigheter under resa, vid vistelse utanför hemorten eller sin stadigvarande bostad.

B.Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en försäkringsklass

Auktorisationer som samtidigt omfattar följande klasser ska betecknas enligt nedan:

a) Klasserna 1 och 2: ”Olycksfalls- och sjukförsäkring”.

b) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 3, 7 och 10: ”Motorfordonsförsäkring”.

c) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 4, 6, 7 och 12: ”Sjö- och transportförsäkring”.

d) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 5, 7 och 11: ”Luftfartsförsäkring”.

e) Klasserna 8 och 9: ”Försäkring mot brand och annan skada på egendom”.

f) Klasserna 10, 11, 12 och 13: ”Ansvarighetsförsäkring”.

g) Klasserna 14 och 15: ”Kredit- och borgensförsäkring”.

h) Samtliga klasser: enligt medlemsstaternas eget val, varvid detta ska anmälas till övriga medlemsstater och kommissionen.

770

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/119

BILAGA II

LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER

I.Livförsäkring som avses i artikel 2.3 a i–iii med undantag för dem som anges i II och III.

II.Försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående, försäkring som utfaller vid födelsen.

III. Försäkring som avses i artikel 2.3 a i–ii och som är anknuten till investeringsfonder.

IV. Den permanenta inte uppsägningsbara sjukförsäkring som avses i artikel 2.3 a iv.

V.Tontiner som avses i artikel 2.3 b i.

VI. Verksamhet avseende ”capital redemption” som avses i artikel 2.3 b ii.

VII. Förvaltning av pensionsfonder som avses i artikel 2.3 b iii och iv.

VIII. Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 b v.

IX. Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 c.

771

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/120

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

BILAGA III

FÖRETAGSFORMER

A.Företagsformer för skadeförsäkringsföretag:

1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennoot schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”, ”société mutualiste/maatschappij van onderlinge bijstand”.

2. Bulgarien: ”акционерно дружество”.

3. Tjeckien: ”akciová společnost”, ”družstvo”.

4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”.

5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.

6. Estland: ”aktsiaselts”.

7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”.

8. Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”, ”αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός”.

9. Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”.

10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécu rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.

11. Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”.

12. Cypern: ”eταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές”, ”εταιρεία περιορισμένης ευθύνης χωρίς μετοχικό κεφάλαιο”.

13. Lettland: ”apdrošināšanas akciju sabiedrība”, ”savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība”.

14. Litauen: ”akcinė bendrovė”, ”uždaroji akcinė bendrovė”.

15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”.

16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi székhelyű biztosító magyarországi fióktelepe”.

17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.

18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.

19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.

20. Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.

21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.

22. Rumänien: ”societăţi pe acţiuni”, ”societăţi mutuale”.

23. Slovenien: ”delniška družba”, ”družba za vzajemno zavarovanje”.

24. Slovakien: ”akciová spoločnost”.

772

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/121

25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”.

26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag” ”understödsföreningar”.

27. Storbritannien: ”companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Indu strial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”, de försäkringsgivare som uppträder under beteckningen ”Lloyd’s”.

28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1-27: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 (1).

B. Företagsformer för livförsäkringsföretag:

1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennoot schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”.

2. Bulgarien: ”акционерно дружество”, ”взаимозастрахователна кооперация”.

3. Tjeckien: ”akciová společnost”, ”družstvo”.

4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”, ”pensionskasser omfattet af lov om forsikringsvirksomhed (tvær gående pensionskasser)”.

5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.

6. Estland: ”aktsiaselts”.

7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”.

8. Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”.

9. Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”.

10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécu rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.

11. Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”.

12. Cypern: ”Εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές”, ”εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με εγγύηση”.

13. Lettland: ”apdrošināšanas akciju sabiedrība”, ”savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība”.

14. Litauen: ”akcinės bendrovės”, ”uždaroji akcinės bendrovės”.

15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”.

16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi székhelyű biztosító magyarországi fióktelepe”.

17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.

18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.

19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.

20. Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.

(1) EGT L 294, 10.11.2001, s. 1.

773

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/122

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.

22. Rumänien: ”societăţi pe acţiuni”, ”societăţi mutuale”.

23. Slovenien: ”delniška družba”, ”družba za vzajemno zavarovanje”.

24. Slovakien: ”akciová spoločnost”.

25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö”/”ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö”/”försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys”/”försäkringsförening”.

26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag”, ”understödsföreningar”.

27. Förenade kungariket: ”companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts”, de försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd’s.

28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27: före tagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.

C. Former för återförsäkringsföretag:

1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennoot schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”.

2. Bulgarien: ”акционерно дружество”.

3. Tjeckien: ”akciová společnost”.

4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”.

5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich-rechtliches

Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.

6. Estland: ”aktsiaselts”.

7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”.

8. Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”, ”αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός”.

9. Spanien: ”sociedad anónima”.

10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécu rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.

11. Italien: ”società per azioni”.

12. Cypern: ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με μετοχές”, ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με εγγύηση”.

13. Lettland: ”akciju sabiedrība”, ”sabiedrība ar ierobežotu atbildību”.

14. Litauen: ”akcinės bendrovės”, ”uždaroji akcinės bendrovės”.

15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”.

16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”harmadik országbeli b iztosító magyarországi fióktelepe”.

17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.

18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.

774

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/123

19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.

20. Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.

21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.

22. Rumänien: ”societate pe acţiuni”.

23. Slovenien: ”delniška družba”.

24. Slovakien: ”akciová spoločnost”.

25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”.

26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidigt försäkringsbolag”.

27. Förenade kungariket: companies limited by shares or by guarantee or unlimited, societies registered under the Indu strial and Provident Societies Acts, societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts, ”the asso ciation of underwriters known as Lloyd’s”.

28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27: före tagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.

775

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/124

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

BILAGA IV

STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR)

1. Beräkning av det primära solvenskapitalkravet

Det primära solvenskapitalkravet (Basic SCR), som beskrivs i artikel 104.1, ska beräknas på följande sätt:

Basic SCR = √∑i,j Corri,j × SCRi × SCRj

där SCRi betecknar riskmodul i och SCRj betecknar riskmodul j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCRi och SCRj ersättas med följande:

—SCRskade betecknar teckningsriskmodulen för skadeförsäkring.

—SCRliv betecknar teckningsriskmodulen för livförsäkring.

—SCRhälsa betecknar teckningsriskmodulen för sjukförsäkring.

—SCRmarknad betecknar marknadsriskmodulen.

—SCRmotpartsrisk betecknar motpartsriskmodulen.

Faktorn Corrij betecknar den post som anges i rad i och kolumn j i följande korrelationsmatrix:

i	j	Marknad	Motpartsrisk	Liv	Hälsa	Skade
Marknad		1	0,25	0,25	0,25	0,25
Motpartsrisk		0,25	1	0,25	0,25	0,5
Liv		0,25	0,25	1	0,25	0
Hälsa		0,25	0,25	0,25	1	0
Skade		0,25	0,5	0	0	1

2. Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring

Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring, som beskrivs i artikel 105.2, ska beräknas på följande sätt:

SCRskade = √∑i,j Corri,j × SCRi × SCRj

där SCRi betecknar undergrupp i och SCRj betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCRi och SCRj ersättas med följande:

—SCRskade-premie/reserv betecknar undergruppen premie- och reservrisker för skadeförsäkring.

—SCRskade-katastrof betecknar undergruppen katastrofrisker för skadeförsäkring.

776

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/125

3. Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring

Teckningsriskmodulen för livförsäkring, som beskrivs i artikel 105.3, ska beräknas på följande sätt:

SCRliv = √∑i,j Corri,j × SCRi × SCRj

där SCRi betecknar undergrupp i och SCRj betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCRi och SCRj ersättas med följande:

—SCRdödsfall betecknar undergruppen dödsfallsrisk.

—SCRlivsfall betecknar undergruppen livsfallsrisk.

—SCRhandikapp betecknar undergruppen handikapp- och sjukdomsrisk.

—SCRliv kostnad betecknar undergruppen kostnadsrisk för livförsäkring.

—SCRändring betecknar undergruppen omprövningsrisk.

—SCRförfall betecknar undergruppen förfallsrisk.

—SCRliv katastrof betecknar undergruppen katastrofrisk för livförsäkring.

4. Beräkning av marknadsriskmodulen

Strukturen på marknadsriskmodulen

Marknadsriskmodulen, som beskrivs i artikel 105.5, ska beräknas på följande sätt:

SCRmarknad = √∑i,j Corri,j × SCRi × SCRj

där SCRi betecknar undergrupp i och SCRj betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCRi och SCRj ersättas med följande:

—SCRränta betecknar undergruppen ränterisk.

—SCRaktie betecknar undergruppen aktiekursrisk.

—SCRegendom betecknar undergruppen fastighetsrisk.

—SCRspread betecknar undergruppen spreadrisk.

—SCRkoncentration betecknar undergruppen för koncentrationer av marknadsrisker.

—SCRvaluta betecknar undergruppen valutarisk.

777

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/126

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

BILAGA V

GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTIKEL 159

1. Olycksfall och sjukdom (klasserna 1 och 2 i bilaga I).

2. Fordonsförsäkring (klasserna 3, 7 och 10 i bilaga I; sifferuppgifter för klass 10, med undantag för fraktförares ansvar, anges separat).

3. Brand och annan skada på egendom (klasserna 8 och 9 i bilaga I).

4. Luftfart, sjöfart och transport (klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i bilaga I).

5. Allmän ansvarighet (klass 13 i bilaga I).

6. Kredit och borgen (klasserna 14 och 15 i bilaga I).

7. Övriga klasser (klasserna 16, 17 och 18 i bilaga I).

778

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/127

BILAGA VI

DEL A

Upphävda direktiv med senare ändringar

(som det hänvisas till i artikel 310)

Rådets direktiv 64/225/EEG (EGT 56, 4.4.1964, s. 878)

Artikel 29, bilaga I, punkt III G.1 i 1973 års anslutnings akt

(EGT L 73, 27.3.1972, s. 89) Rådets första direktiv 73/239/EEG (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3)

Artikel 29, bilaga I(XI)(B)(II)(1) i 1994 års anslutningsakt (EGT C 241, 29.8.1994, s. 197)

(ersatt av rådets beslut 95/1/EG) (EGT L 1, 1.1.1995, s. 1)

Artikel 20, bilaga II(3)(1) i 2003 års anslutningsakt (EUT L 236, 23.9.2003, s. 335)

Artikel 26, bilaga I(II)(c)(1)(a) i 1985 års anslutningsakt (EGT L 302, 15.11.1985, s. 156)

Rådets direktiv 76/580/EEG (EGT L 189, 13.7.1976, s. 13) Rådets direktiv 84/641/EEG (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21) Rådets direktiv 87/343/EEG (EGT L 185, 4.7.1987, s. 72) Rådets direktiv 87/344/EEG (EGT L 185, 4.7.1987, s. 77)

Rådets andra direktiv 88/357/EEG (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1) Rådets direktiv 90/618/EEG

(EGT L 330, 29.11.1990, s. 44) Rådets direktiv 92/49/EEG (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG (EGT L 168, 18.7.1995, s. 7)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG (EGT L 181, 20.7.2000, s. 65)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/13/EG (EGT L 77, 20.3.2002, s. 17)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)

Endast artikel 1

Endast artiklarna 1–14

Endast artikel 1 och bilagan

Endast artikel 9

Endast artiklarna 9, 10 och 11

Endast artiklarna 2, 3 och 4

Endast artiklarna 4, 5, 6, 7, 9, 10, 11, 13, 14, 17, 18, 24, 32, 33 och 53

Endast artiklarna 1, 2.2 tredje strecksatsen och artikel 3.1

Endast artikel 8

Endast artikel 1

Endast artikel 22

779

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/128

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 238)

Rådets direktiv 73/240/EEG (EGT L 228, 16.8.1973, s. 20) Rådets direktiv 76/580/EEG (EGT L 189, 13.7.1976, s. 13) Rådets direktiv 78/473/EEG (EGT L 151, 7.6.1978, s. 25) Rådets direktiv 84/641/EEG (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21) Rådets direktiv 87/344/EEG (EGT L 185, 4.7.1987, s. 77)

Rådets andra direktiv 88/357/EEG (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1)

Rådets direktiv 90/618/EEG (EGT L 330, 29.11.1990, s. 44) Rådets direktiv 92/49/EEG (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG (EGT L 181, 20.7.2000, s. 65)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14)

Rådets direktiv 92/49/EEG (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG (EGT L 168, 18.7.1995, s. 7)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/64/EG (EGT L 290, 17.11.2000, s. 27) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Endast artikel 4

Endast artikel 57

Endast artikel 1 och punkt I i bilagan

Endast artiklarna 5–10

Endast artiklarna 12.1, 19, 23, 27, 30.1, 34, 35, 36, 37, 39.1, 40.1, 42.1, 43.1, 44.1, 45.1 och 46.1

Endast artikel 9

Endast artikel 3

Endast artikel 1 andra strecksatsen, artikel 2.1 första streck satsen, artikel 4.1, 4.3 och 4.5 samt artikel 5 andra streck satsen

Endast artikel 2

Endast artikel 24

Endast artikel 6

Endast artikel 58

780

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/129

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG (EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG (EGT L 330, 5.12.1998, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG (EGT L 110, 20.4.2001, s. 28)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1)

Rådets direktiv 2004/66/EG (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 238) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG (EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG (EUT L 76, 19.3.2008, s. 44

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG (EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG (EUT L 76, 19.3.2008, s. 44)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/37/EG (EUT L 81, 20.3.2008, s. 1)

Endast artikel 1

Endast artikel 28

Endast artikel 7

Endast artikel 59

Endast punkt II i bilagan

Endast artikel 8

Endast artikel 60

Endast artikel 1 och punkt 3 i bilagan

Endast artikel 2

Endast artikel 1

Endast artikel 4

Endast artikel 1

Endast artikel 1

781

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/130		SV		Europeiska unionens officiella tidning		17.12.2009
					DEL B
			Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning
					(som det hänvisas till i artikel 310)
			Direktiv		Tidsfrist för införlivande	Tidsfrist för tillämpning
	64/225/EEG				26 augusti 1965
	73/239/EEG				27 januari 1975	27 januari 1976
	73/240/EEG				27 januari 1975
	76/580/EEG				31 december 1976
	78/473/EEG				2 december 1979	2 juni 1980
	84/641/EEG				30 juni 1987	1 januari 1988
	87/343/EEG				1 januari 1990	1 juli 1990
	87/344/EEG				1 januari 1990	1 juli 1990
	88/357/EEG				30 december 1989	30 juni 1990
	90/618/EEG				20 maj 1992	20 november 1992
	92/49/EEG				31 december 1993	1 juli 1994
	95/26/EG				18 juli 1996	18 juli 1996
	98/78/EG				5 juni 2000
	2000/26/EG				20 juli 2002	20 januari 2003
	2000/64/EG				17 november 2002
	2001/17/EG				20 april 2003
	2002/13/EG				20 september 2003
	2002/83/EG				17 november 2002, 20 september
					2003, 19 juni 2004 (beroende på den
					särskilda bestämmelsen)
	2002/87/EG				11 augusti 2004
	2004/66/EG				1 maj 2004
	2005/1/EG				13 maj 2005
	2005/14/EG				11 juni 2007
	2005/68/EG				10 december 2007
	2006/101/EG				1 januari 2007
	2008/19/EG				Ej tillämplig
	2008/37/EG				Ej tillämplig

782

BILAGA VII

JÄMFÖRELSETABELL

	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Detta direktiv
	73/239/EEG	78/473/EEG	87/344/EEG	88/357/EEG	92/49/EEG	98/78/EG	2001/17/EG	2002/83/EG	2005/68/EG	2007/44/EG
	Artikel 1.1				Artikel 2		Artikel 1.1	Artikel 2 första	Artikel 1.1		Artiklarna 1, 2.2,
								meningen			2.3 och 267
	Artikel 1.2										Artikel 2.2
	Artikel 1.3										—
	Artikel 2.1 a-c										—
	Artikel 2.1 d							Artikel 3.4			Artikel 3
	Artikel 2.1 e										—
	Artikel 2.2 a										Artikel 5.1
	Artikel 2.2 b										Artikel 5.2
	Artikel 2.2 c										Artikel 5.3
	Artikel 2.2 d										Artikel 5.4
	Artikel 2.3 första										Artikel 6
	till fjärde
	styckena
783	Artikel 2.3 femte										Artikel 15.4
	stycket

VS 9002.21.71

tidning officiella unionens Europeiska

335/131 L

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

784

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

31/

Artikel 3.1 första

—

och andra stycket

2

Artikel 3.1 tredje

Artikel 4.5

stycket

VS

Artikel 3.2

Artikel 7

Artikel 4 första

Artikel 8 första

meningen

meningen

Artikel 4 a

Artikel 8.2

Europeiska

Artikel 4 b

—

unionens

Artikel 4 c

Artikel 8.3

officiella

Artikel 4 e

—

tidning

Artikel 4 f

Artikel 8.1

Artikel 4 g

Artikel 8.4

Artikel 5 a

—

Artikel 5 b

Artikel 1.1 o

—

Artikel 5 c

Artikel 1.1 p

Artikel 134.1

Artikel 5 d

—

.12.17

Artikel 6

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 3

Artikel 14.1,

2009

14.2 a och b

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 7.1

Artikel 5.1

Artikel 5.1

Artikel 15.1

90

och 7.2 första

och 5.2, första

och 5.2, första

och 15.2 första

stycket

stycket

stycket

stycket

Artikel 7.2.2a

Artikel 5.2.2a

Artikel 15.3

VS

första stycket

Artikel 7.2.2 b

Artikel 5.2.2 b

—

Artikel 8.1 a

Artikel 6.1 a

Artikel 6.1 a

Bilaga I

Bilaga IIIA och B

Europeiska

Artikel 8.1 a,

Artikel 5.2

Artikel 17.2

sista stycket

unionens

Artikel 8.1 b

Artikel 6.1 b

Artikel 6.1 b

Artikel 6 a

Artikel 18.1 a

officiella

Artikel 6 a

Artikel 18.1 b

tidning

Artikel 8.1 c

Artikel 6.1 c

Artikel 6.1 c

Artikel 6 b

Artikel 18.1 c

Artikel 8.1 d

Artikel 6.1 d

Artikel 6.1 d

Artikel 6 c

Artikel 18.1 d

Artikel 8.1 e

Artikel 6.1 e

Artikel 6.1 e

Artikel 6 d

Artikel 18 g

Artikel 8.1 f

Artikel 18 h

785

L

Artikel 8.1, andra

Artikel 6.2

Artikel 7

Artikel 19

335/133

till fjärde stycket

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

786

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

31/

Artikel 8.1 a

Artikel 6.3

Artikel 8

Artikel 20

4

Artikel 8.2

Artikel 6.2

Artikel 6.4

Artikel 18.2

VS

Artikel 8.3, första

Artikel 6.3

Artikel 6.5

Artikel 9.1

Artikel 21.4

stycket

första stycket

tredje stycket

Artikel 8.3, andra

Artikel 6.3

Artikel 6.5

Artikel 9.2

Artikel 21.1

stycket

andra stycket

första stycket

första stycket

och artikel 29

första stycket

första meningen

Europeiska

Artikel 8.3 tredje

Artikel 6.3

Artikel 21.2

stycket

tredje stycket

unionens

och artikel 29

andra stycket

tidningofficiella

Artikel 8.3 fjärde

Artikel 6.3

Artikel 21.3

stycket

fjärde stycket

Artikel 8.4

Artikel 6.4

Artikel 6.6

Artikel 10

Artikel 22

Artikel 9 a-d

Artikel 7 a-d

Artikel 7 a-d

Artikel 11.1 a,

Artikel 23.1 a, c,

c, d och e

d och e

Artikel 9 e och f

Artikel 7 e

Artikel 11.2 a

Artikel 23.2 e

och f

och b

Artikel 9 g och h

Artikel 7 g

Artikel 7 f

Artikel 11.2 c

Artikel 23.2 a

och h

och g

och d

och d

.12.17

Artikel 10.1

Artikel 32.1

Artikel 40.1

Artikel 145.1

2009

första stycket

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 10.2

Artikel 32.2

Artikel 40.2

Artikel 145.2

90

första stycket

första stycket

Artikel 10.2

Artikel 32.2

Artikel 145.3

andra stycket

andra stycket

S

V

Artikel 10.3

Artikel 32.3

Artikel 40.3

Artikel 146.1

och 2

Artikel 10.4

Artikel 32.4

Artikel 40.4

Artikel 146.3

Artikel 10.5

Artikel 32.5

Artikel 40.5

Artikel 146.3

andra stycket

Europeiska

Artikel 10.6

Artikel 32.6

Artikel 40.6

Artikel 145.4

Artikel 11

Artikel 33

—

unionens

Artikel 12

Artikel 56

Artikel 9

Artikel 13

Artikel 25 andra

stycket

officiella

Artikel 12a

Artikel 9a

Artiklarna 14

Artikel 26

och 60.2

tidning

Artikel 13.1

Artikel 9.1

Artikel 10.1

Artikel 15.1

Artikel 30.1,

och 13.2 första

och 9.2 första

första meningen

första och andra

30.2 första

stycket

stycket

och 10.2 första

stycket

stycket

stycket

Artikel 13.2

Artikel 9.2

Artikel 30.2

andra stycket

andra stycket

andra stycket

Artikel 10.1,

Artikel 15.1,

Artikel 30.3

andra och tredje

andra stycket

meningen

Artikel 13.2

Artikel 10.2

Artikel 60. 3

Artikel 32.1

tredje stycket

andra stycket

L

787

335/135

Artikel 13. 3

Artikel 9.3

Artikel 10.3

Artikel 15.4

—

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

788

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

31/

Artikel 14

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 16

Artikel 33

6

Artiklarna 15.1,

Artikel 17

Artikel 20.1-20.3

Artikel 32.1

Artiklarna 76-86

15.2 och 15.3,

och 20.4 andra

och 32.3

andra stycket

stycket

S

V

Artikel 15.3

Artikel 20.4

Artikel 32.2

Artiklarna 134.2

första stycket

första stycket

och 173

Artikel 15a

Artikel 18

Artikel 33

—

Artikel 16

Artikel 27

Artiklarna 35,

Artiklarna 87-99

36, 60.8

Europeiska

Artikel 16a

Artikel 28

Artiklarna 37-39,

Artikel 100-127

60.9

unionens

Artikel 17.1

Artikel 29.1

Artikel 40.1

Artiklarna 128,

129.1 a-c

och 127.2

officiella

Artikel 17.2

Artikel 29.2

Artikel 40.2

Artikel 129.1 d

tidning

Artikel 17a

Artikel 30

Artikel 41

—

Artikel 17b

Artiklarna 28

Artikel 60.10

—

och 28 a

Artikel 18

Artikel 31

—

Artikel 14

Artikel 11

Artikel 16

Artikel 33

Artikel 19.2

Artikel 11.2

Artikel 13.2

Artikel 17.2

Artikel 35

Artikel 19.3

Artikel 10

Artikel 11.3

Artikel 13.3

Artikel 17.3

Artikel 34.1-34.3

17

första stycket

första stycket

första stycket

och 17.4 första

och 34.5-34.7

och andra stycket

och andra

och andra

stycket leden a

.

.12

leden a och b

stycket leden a

stycket leden a

och b

2009

och b

och b

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 19.3

Artikel 10

Artikel 11.3

Artikel 13.3

Artikel 17.4

Artikel 34.8

90

andra stycket led

andra stycket

andra stycket

första stycket

c

led c

led c

led c

Artikel 19.3

Artikel 10

Artikel 11.3

Artikel 13.3

Artikel 17.4

Artikel 35.2 b

VS

tredje stycket

tredje stycket

tredje stycket

andra stycket

Artikel 20.1

Artikel 37.1

Artikel 42.1

Artikel 137

Artikel 20.2

Artikel 13.2

Artikel 37.2

Artikel 42.2

—

första stycket

första stycket

första stycket

första stycket

Europeiska

Artikel 20.2

Artikel 13.2

Artikel 37.2

Artikel 42.2

Artikel 138.5

andra stycket

andra stycket

andra stycket

andra stycket

Artikel 20.3

Artikel 13.3

Artikel 37.3

Artikel 42.3

—

unionens

första stycket

första stycket

första stycket

första stycket

officiella

Artikel 20.3

Artikel 13.3

Artikel 37.3

Artikel 42.3

Artikel 139.3

andra stycket

andra stycket

andra stycket

andra stycket

tidning

Artikel 20.4

Artikel 13.4

—

Artikel 20.5

Artikel 13.2

Artikel 37.2

Artikel 42.2

Artikel 138.5

andra och femte

andra och fjärde

stycket

stycket

Artikel 20a.1

Artikel 38.1

Artikel 43.1

Artiklarna 138.2

första stycket

första meningen

och 139.2

första meningen

Artikel 20a.1

Artikel 38.1

Artikel 43.2

Artikel 142.1

första stycket

andra meningen

leden a-e

andra meningen

leden a-e

leden a-e

L

789

335/137

Artikel 20a.2

Artikel 38.2

Artikel 141

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

790

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

31/

Artikel 20a.3

Artikel 38.3

Artikel 43.4

Artikel 140.2

8

Artikel 20a.4

Artikel 38.4

Artikel 43.5

—

Artikel 20a.5

Artikel 38.5

Artikel 43.6

Artikel 142.2

VS

Artikel 21

Artikel 11.1

—

Artikel 22.1

Artikel 14

Artikel 39.1

Artikel 44.1

Artikel 144.1 a, b

första stycket led

första stycket

första stycket

och c

a, b och d

led a, b och d

led a, b och d

Artikel 22.1

Artikel 39.1

Artikel 44.1

Artikel 144.2

Europeiska

andra stycket

andra stycket

andra stycket

första stycket

första meningen

första meningen

Artikel 22.1

Artikel 39.1

Artikel 144.2

unionens

andra stycket

andra stycket

andra stycket

andra meningen

andra meningen

officiella

Artikel 22.2

Artikel 39.2

Artikel 44.2

Artikel 144.3

Artikel 23.1

Artikel 51.1

Artikel 162.1

tidning

Artikel 23.2 a-g

Artikel 51.2

Artikel 162.2 a-f

och h

Artikel 23.2 h

Artikel 162.2 g

Artikel 24 första

Artikel 54

Artikel 163

stycket första

första stycket

första meningen

meningen

första meningen

Artikel 24 första

Artikel 54

—

stycket andra

första stycket

meningen till

andra meningen

tredje stycket

till tredje

.17

stycket

.12

Artikel 25

Artikel 55

Artikel 166

2009

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 26

Artikel 56

Artikel 167

90

Artikel 27 första

Artikel 52.2

Artikel 168

stycket

första stycket

första stycket

VS

Artikel 27 andra

Artikel 52.2

Artikel 168

stycket

andra stycket

andra stycket

Artikel 28

Artikel 52.3

Artikel 170

Artikel 28a

Artikel 53

Artikel 53

Artikel 164

Artikel 29

Artikel 57

Artikel 171

Europeiska

Artikel 29a

Artikel 58

Artikel 174

första till tredje

stycket

unionens

Artikel 29b.1

Artikel 59.1

Artikel 52.1

Artikel 177.1

och 29b.2

och 59.2

och 52.2

och 177.2

officiella

Artikel 29b.3-29b.6

Artikel 59.3-59.6

Artikel 52.3

—

och 52.4

tidning

Artikel 30.1

—

och 30.2 a

Artikel 30.2 b

Artikel 305.1

Artikel 30.4

Artikel 305.2

Artikel 30.5

Artikel 305.4

Artikel 31

—

Artikel 32

—

L

791

335/139

Artikel 33

Artikel 28

Artikel 62

Artikel 54.2

Artikel 298.2

och 298.3

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

792

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

41/

Artikel 34

Artikel 9

Artikel 29

Artikel 11.5

Artikel 6.5

Artikel 6

—

fjärde stycket

0

Artikel 35

Artikel 10

Artikel 10

Artikel 32

Artikel 57.1

Artikel 11.1-11.3

Artikel 31.1

Artikel 69.1–69.4

Artikel 64.1

Artikel 7.1

Artikel 309.1

och 31.2

VS

Artikel 36

Artikel 11

Artikel 11

Artikel 33

Artikel 57.2

Artikel 11.4

Artikel 31.3

Artikel 70

Artikel 64.2

Artikel 7.2

Artikel 309.2

Artikel 37

Artikel 34

—

Artikel 38

Artikel 12

Artikel 12

Artikel 35

Artikel 58

Artikel 13

Artikel 33

Artikel 74

Artikel 66

Artikel 9

Artikel 312

Bilaga del A

Artikel 15.2

andra stycket

och Bilaga I del A

Europeiska

Bilaga delarna A

Bilaga I del A

och B

och B

unionens

Bilaga del D

—

Bilaga del C

Artikel 16

officiella

Artikel 1.1

Artikel 190.1

första stycket

tidning

andra stycket

Artikel 190.2

Artikel 1.2

Artikel 1.2

—

Artikel 2.1

Artikel 190.1

Artikel 2.2

Artikel 190.3

Artikel 3

Artikel 191

Artikel 4.1

Artikel 192

första och andra

stycket

.17

Artikel 4.2

—

.12

Artikel 5

Artikel 193

2009

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

793

Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Detta direktiv
73/239/EEG	78/473/EEG	87/344/EEG	88/357/EEG	92/49/EEG	98/78/EG	2001/17/EG	2002/83/EG	2005/68/EG	2007/44/EG
	Artikel 6									Artikel 195
	Artikel 7									Artikel 194
	Artikel 8									Artikel 196
		Artikel 1								—
		Artikel 2								Artikel 198
		Artikel 3.1								Artikel 199
		Artikel 3.2								Artikel 200.1
		första stycket								första stycket
		första meningen
		Artikel 3.2 a–c								Artikel 200.2-200.4
		Artikel 3.3								Artikel 200.1
										andra stycket
		Artikel 4								Artikel 201
		Artikel 5								Artikel 202
		Artikel 6								Artikel 203
		Artikel 7								Artikel 204
		Artikel 8								Artikel 205
		Artikel 9								Artikel 16.2
			Artikel 1							—
			Artikel 2 a, 2 b							—
			och 2 e
			Artikel 2 c				Artikel 1.1 c	Artikel 2.1 e		—
			Artikel 2 d							Artikel 13.13

VS 9002.21.71

tidning officiella unionens Europeiska

335/141 L

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

794

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

41/

Artikel 2 f

Artikel 1 e

Artikel 1.1 h

—

2

Artikel 3

Artikel 1 b

Artikel 145.1

andra meningen

andra stycket

VS

Artikel 4

Artikel 187

Artikel 6

—

Artikel 7.1 a–e

—

Europeiska

Artikel 7.1 f

Artikel 27

—

unionens

Artikel 7.1 g-7.3

—

tidningofficiella

Artikel 8.3

—

Artikel 8.1

Artikel 177.1

och 8.2

och 177.2

Artikel 8.4 a

Artikel 30.1

—

och 8.4 c

Artikel 8.4 d

Artikel 179.3

Artikel 8.5

Artikel 179.4

Artikel 12

—

.12.17

Artikel 12a.1–12a.3

Artikel 150

2009

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 12a.4

Artikel 151

90

första stycket

Artikel 12a.4

Artikel 152

andra till sjätte

VS

stycket

Artikel 14

Artikel 34

Artikel 41

Artikel 147

Artikel 16.1

Artikel 35

Artikel 42

Artikel 148.1

första och andra

stycket

Artikel 16.1

Artikel 35

Artikel 148.2

Europeiska

tredje stycket

Artikel 17

Artikel 36

Artikel 43

Artikel 149

unionens

Artikel 26

—

Artikel 27

—

officiella

Artikel 31

Artikel 299

tidning

Artikel 31

Artikel 68.2

Artikel 300

Bilaga I

Artikel 23

Bilaga II

—

Bilaga 2 A

—

Bilaga 2 B

—

Artiklarna 5, 9,

—

10 och 11

Artikel 1 a

Artikel 1 a

Artikel 2 a

Artikel 1.1 a

Artikel 13.1

Artikel 1 b

Artikel 1.1 b

Artikel 2.1 d

Artikel 13.11

L

335/143

795

Artikel 1 c

Artikel 2 e

Artikel 1.1 e

Artikel 2.1 f

Artikel 1.3.8 a

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

796

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

41/

Artikel 1 d

Artikel 1.1 f

Artikel 2.1 g

—

4

Artikel 1 f

Artikel 1.1 i

Artikel 2.1 i

Artikel 13.18

VS

Artikel 1 g

Artikel 1.1 j

Artikel 2.1 j

Artiklarna 13.21,

24.2

och artikel 63

Artikel 1 h

Artikel 1 d

Artikel 1.1 k

Artikel 2.1 k

Artikel 13.15

Europeiska

Artikel 1 i

Artikel 1 e

Artikel 1.1 l

Artikel 2.1 l

Artikel 13.16

Artikel 1 j

Artikel 1.1 m

Artikel 13.22

unionens

Artikel 1 k

Artikel 1 k

Artikel 2 h

Artikel 1.1 n

Artikel 2.1 m

Artikel 13.10

officiella

Artikel 1 l

Artikel 1.1 r

Artikel 2.1 n

Artikel 13.17

tidning

Artikel 1 l a

Artikel 1 f

Artikel 1.1 r i

Artikel 2.1 n i

Artikel 13.20

Artikel 1 l b

Artikel 1.1 r ii

Artikel 2.1 n ii

Artikel 13.18

Artikel 3

Artikel 188

Artikel 8

Artikel 12

Artikel 24.1

Artikel 12.2

Artikel 14.1

Artikel 18

Artikel 39.1

.12.17

Artikel 12.3-12.6

Artikel 14.2-14.5

Artikel 39.2-6

2009

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 15.1

Artikel 15.1

Artikel 19.1

Artikel 57

90

och 15.2

och 15.2

Artikel 15.3

Artikel 15.3

Artikel 22

Artikel 61

VS

Artikel 15.4

Artikel 15.4

Artikel 23

Artikel 62

Artikel 15a

Artikel 15a

Artikel 19.2-19.8

Artikel 58.1-58.7

Artikel 15b

Artikel 15b

Artikel 19a

Artikel 59

Artikel 15c

Artikel 15c

Artikel 20

Artikel 60

Europeiska

Artikel 16.1

Artikel 16.1

Artikel 24

Artikel 64

Artikel 16.2

Artikel 16.2

Artikel 25

Artikel 65

unionens

Artikel 16.3

Artikel 16.3

Artikel 26

Artikel 66

officiella

Artikel 16.4

Artikel 16.4

Artikel 27

Artikel 67

tidning

Artikel 16.5

Artikel 16.5

Artikel 28.1

Artikel 68.1

Artikel 16.5b

Artikel 16.7

Artikel 28.3

Artikel 68.3

första till fjärde

första till fjärde

första till fjärde

stycket

stycket

stycket

Artikel 165b

Artikel 16.7

Artikel 28.3

Artikel 68.4

femte stycket

femte stycket

femte stycket

Artikel 16.3

Artikel 66

Artikel 16.5 c

Artikel 16.8

Artikel 29

Artikel 70

Artikel 16.5 a

Artikel 16.6

Artikel 28.2

Artikel 68.2

L

797

335/145

Artikel 16a.1 a

Artikel 17.1 a

Artikel 31.1

Artikel 72.1

första stycket

a–72.1 c

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

798

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

41/

Artikel 16a.1 b

Artikel 17.1 b

Artikel 31.1

Artikel 72.1

andra stycket

andra stycket

6

Artikel 16a.2

Artikel 17.2

Artikel 31.2

Artikel 72.2

Artikel 20

Artikel 22

—

VS

Artikel 21

Artikel 23

Artikel 34.1-34.3

—

Artikel 22

Artikel 24

Artikel 34.4

—

Artikel 25

—

Artikel 28

Artikel 33

Artikel 180

Europeiska

Artikel 29

Artikel 181.1

och 179.3

Artikel 30.2

Artikel 181.2

unionens

Artikel 31

Artikel 183

Artikel 38

Artikel 44

Artikel 153

officiella

Artikel 39.2

Artikel 45

Artikel 154

och 39.3

tidning

Artikel 40.2

Artikel 46.1

Artikel 155.8

Artikel 40.3

Artikel 46.2

Artikel 155.1

Artikel 40.4,

Artikel 46.3,

Artikel 155.2,

40.6-40.8

46.5-46.7

155.4-155.6

och 40.10

och 46.9

och 155.9

Artikel 40.5

Artikel 46.4

Artikel 155.3

Artikel 40.9

Artikel 46.8

Artikel 155.7

Artikel 41

Artikel 47

Artikel 156

Artikel 42.2

Artikel 48

Artikel 160

.12.17

Artikel 43.2

Artikel 184

2009

och 43.3

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 44.2

Artikel 49

Artikel 159

90

och bilaga V

Artikel 45.2

Artikel 189

VS

Artikel 46.2

Artikel 50.1

Artikel 157

första till tredje

första och tredje

stycket

stycket

artikel 50.2

Artiklarna 47-50

—

Europeiska

Artikel 51

Artikel 64

Artikel 56

—

unionens

Artikel 51 sista

Artikel 1.4

Artikel 58.8

strecksatsen

officiella

Artikel 52

—

tidning

Artikel 54

Artikel 206

Artikel 55

Artikel 207

Artiklarna 24

—

och 26

Artiklarna 12.1,

—

19, 33, 37,

39.1 40.1, 42.1,

43.1, 44.1,

45.1, 46.1

L

799

335/147

Artikel 1 b

Artikel 13.3

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

800

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

41/

Artikel 1 c

Artikel 1.1 s

Artikel 2.1 c

Artikel 13.4

8

Artikel 1 g

Artikel 212.1 a

VS

Artikel 1 h

Artikel 212.1 b

Artikel 1 i

Artikel 59.2 a i

Artikel 210.1 f

Artikel 1 j

Artikel 59.2 a j

Artikel 210.1 f

Europeiska

Artikel 1 l

Artikel 59.2 b

Artikel 13.6

unionens

Artikel 2

Artikel 59.3

Artikel 214.1

officiella

Artikel 3

Artikel 59.3

och 214.2 första

Artikel 214.1

och andra stycket

tidning

Artikel 4

Artikel 59.3

Artikel 247.1

Artikel 5.1

Artikel 59.4

Artikel 246

Artikel 5.2

Artikel 254.1

Artikel 6

Artikel 59.5

Artiklarna 254.2,

255.1 och 255.2

.12.17

Artikel 7

Artikel 59.5

Artiklarna 249.1,

2009

252, 253

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

801

Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Direktiv	Detta direktiv
73/239/EEG	78/473/EEG	87/344/EEG	88/357/EEG	92/49/EEG	98/78/EG	2001/17/EG	2002/83/EG	2005/68/EG	2007/44/EG
					Artikel 8			Artikel 59.5		Artiklarna 245,
										246, 258.1
					Artikel 9			Artikel 59.6		Artiklarna 218,
										219, 258.1
					Artikel 10			Artikel 59.7		Artiklarna 218,
										219, 258.1,
										260-263
					Artikel 10a			Artikel 59.8		Artikel 264
					Artikel 10b					Artikel 257
					Artikel 12	Artikel 32	Artikel 73	Artikel 65	Artikel 8.1	Artikel 311
					Bilaga I			Artikel 59.9		Artiklarna 213-215
								och bilaga II		och 218-246
					Bilaga II			Artikel 59.9		Artiklarna 215-217,
								och bilaga II		220-243
						Artikel 1.2				Artikel 267
						Artikel 2 b				Artikel 268.1 b
						Artikel 2 c				Artikel 268.1 c
						Artikel 2 d				Artikel 268.1 d
						Artikel 2 f		Artikel 2.1 h		Artikel 13.9
						Artikel 2 g				Artikel 268.1 a

VS 9002.21.71

tidning officiella unionens Europeiska

335/149 L

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

802

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

51/

Artikel 2 i

Artikel 268.1 e

0

Artikel 2 j

Artikel 268.1 f

Artikel 2 k

Artikel 268.1 g

VS

Artikel 3

—

Artikel 4

Artikel 269

Artikel 5

Artikel 270

Artikel 6

Artikel 271

Artikel 7

Artikel 272

Artikel 8

Artikel 273

Europeiska

Artikel 9

Artikel 274

Artikel 10

Artikel 275

Artikel 11

Artikel 277

unionens

Artikel 12

Artikel 278

Artikel 13

Artikel 279

officiella

Artikel 14

Artikel 280

Artikel 15

Artikel 281

tidning

Artikel 16

Artikel 282

Artikel 17

Artikel 283

Artikel 18

Artikel 284

Artikel 19

Artikel 285

Artikel 20

Artikel 286

Artikel 21

Artikel 287

Artikel 22

Artikel 288

Artikel 23

Artikel 289

Artikel 24

Artikel 290

.17

Artikel 25

Artikel 291

.12

2009

Artikel 26

Artikel 292

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 27

Artikel 293

90

Artikel 28

Artikel 294

Artikel 29

Artikel 295

VS

Artikel 30.1

Artikel 268.2

Artikel 30.2

Artikel 296

Bilaga

Artikel 276

Europeiska

Artikel 1.1 d

—

Artikel 1.1 g

Artikel 13.14

unionens

Artikel 1.1 q

—

officiella

Artikel 1.2

Artikel 2.3

—

Artikel 2.1

Artikel 2.3

tidning

Artikel 3.2, 3.3

Artikel 9

och 3.8

Artikel 3.5

Artikel 10

och 3.7

Artikel 3.6

—

Artikel 5.2

Artikel 15.2

andra och tredje

tredje stycket

stycket

och 15.3 andra

stycket

L

Artikel 6.5

Artikel 21.1

803

335/151

första och andra

stycket

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

804

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

51/

Artikel 7 e

Artikel 23.2 f

2

Artikel 8

Artikel 12

Artikel 24.1

Artikel 12

Artikel 208

S

V

Artikel 16.9

Artikel 30

Artikel 69

Artikel 18.1–18.6

Artikel 73

Artikel 18.7

—

Artikel 19.1

Artikel 74.1

första stycket

första

Europeiska

strecksatsen

Artikel 19.1

Artikel 74.3

andra stycket

andra stycket

unionens

andra

strecksatsen

Artikel 19.1

Artikel 74.4-74.7

officiella

andra stycket,

19.2 och 19.3

tidning

Artikel 21

Artikel 209

Artikel 25

—

Artikel 26

—

Artikel 32

—

Artikel 34

Artikel 182

Artikel 35

Artikel 186

Artikel 36.1

Artikel 185.1

Artikel 36.2

Artikel 185.4

.17

första meningen

.12

Bilaga III a

Artikel 185.6

2009

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 36.3

Artikel 185.7

90

Artikel 41

Artikel 147

Artikel 42.1-42.3

Artikel 148.1,

S

148.3 och 148.4

V

Artikel 43

Artikel 149

Artikel 45

—

Artikel 48

Artikel 160

Artikel 49

Artikel 159

Europeiska

Artikel 51.2 a-g

Artikel 162.2 a-e,

160.2 g och h

Artikel 51.3

Artikel 163

unionens

och 51.4

Artikel 52.1

Artikel 169

officiella

Artikel 55.1

Artikel 166.1

och 55.2

och 166.2

tidning

Artikel 56

Artikel 167

Artikel 59.1

Artikel 52.1

Artikel 177.1

och 59.2

och 52.2

och 177.2

Artikel 59.3

Artikel 52.3

—

och 59.6

och 52.4

Artikel 60.1

Artikel 305.2

andra och tredje

stycket

Artikel 60.2

Artikel 305.3

Artikel 31

Artikel 61

Artikel 243

L

805

335/153

Artikel 65

Artikel 55

Artikel 301.1

och 301.3

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

806

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

51/

Artikel 66

Artikel 308

4

Artikel 67

Artikel 53

Artikel 297

Artikel 68.1

—

VS

Artikel 71

—

Artikel 72

Artikel 310

Bilaga I

Bilaga II

Europeiska

Bilaga III

Artikel 185.2 a-c,

185.3 och 185.5

första stycket

unionens

Bilaga IV

—

Bilaga V

Bilaga VI

officiella

Bilaga VI

Bilaga VII

tidning

Artikel 1.2 d

Artikel 11

Artikel 2.1 a

Artikel 13.7

Artikel 2.1 b

—

Artikel 2.1 h

Artikel 13.9

Artikel 2.1 o

Artikel 13.25

Artikel 2.1 p

Artikel 13.26

.17

Artikel 2.1 q

Artikel 210.3

.12

Artikel 2.2

—

2009

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 4.2

Artikel 15.5

90

Artikel 5.1

Artikel 17.1

första och andra

och 17.2,

stycket

bilaga III C

Artikel 9.1

Artikel 21.4

VS

Artikel 11.1 b

Artikel 23.1 b

Artikel 15.3

Artikel 32.2

Artikel 21

—

Artikel 45

—

Artikel 46

Artikel 211.1

och 211.2

Artikel 47

Artikel 158

Europeiska

Artikel 48

Artikel 161

Artikel 50

Artikel 175

Artikel 51

Artikel 176

unionens

Artikel 54.1

Artikel 298.1

Artikel 61

Artikel 308

officiella

Artikel 62

Artikel 12

Artikel 63

Artikel 307

tidning

Artiklarna 57,

—

58, 59 och 60,

bilaga II

Artiklarna 1.4,

Artikel 58.8

2.4 och 4.6

Artikel 8.2

Artikel 312

807

335/155 L

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/1
	SV

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/51/EU av den 16 april 2014

om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsyn smyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsyn smyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 50, 53, 62 och 114, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2), i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1) Under finanskrisen 2007 och 2008 avslöjades betydande brister i den finansiella tillsynen, såväl i fråga om enskilda fall som när det gäller det finansiella systemet som helhet. De nationellt baserade tillsynsmodellerna har inte hållit jämna steg med den finansiella globaliseringen och den faktiska utvecklingen på de integrerade och sammanlänkade europeiska finansiella marknaderna, där många finansinstitut verkar över nationsgränserna. Genom krisen uppdagades brister när det gäller samarbete, samordning, konsekvens i tillämpningen av unio nsrätten och ömsesidigt förtroende mellan de nationella behöriga myndigheterna.

(2) I ett flertal resolutioner före och under finanskrisen har Europaparlamentet uppmanat till en förändring i riktning mot en mer integrerad europeisk tillsyn, för att säkerställa verkligt likvärdiga förutsättningar för alla aktörer på unionsnivå, och begärt att denna tillsyn ska avspegla de finansiella marknadernas ökande integration i unionen,

särskilt i sina resolutioner av den 13 april 2000 om kommissionens meddelande om att genomföra handlings ramen för finansiella marknaderna: en handlingsplan, av den 21 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen, av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) – vitbok, av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity, av den 9 oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessen: framtida till synsstrukturer, och i dess ståndpunkter av den 22 april 2009 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) och av den 23 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut.

(1) EUT C 159, 28.5.2011, s. 10. (2) EUT C 218, 23.7.2011, s. 82.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 april 2014.

808

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/2		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

(3) I november 2008 gav kommissionen en högnivågrupp med Jacques de Larosière som ordförande i uppdrag att ge rekommendationer om hur tillsynsordningarna i Europa skulle kunna förstärkas så att de bättre skyddar unionens medborgare och återställer förtroendet för det finansiella systemet. Högnivågruppen rekommenderade i sin slut rapport, som lades fram den 25 februari 2009 (nedan kallad de Larosière-rapporten), att tillsynsramarna skulle förstärkas för att minska risken för och omfattningen av framtida finanskriser. Den rekommenderade långtgående reformer av tillsynsstrukturen för den finansiella sektorn i unionen. I de Larosière-rapporten rekommenderades också att ett europeiskt system för finansiell tillsyn skulle inrättas, bestående av tre europeiska tillsynsmyndig heter: en för tillsyn över banksektorn, en för värdepapperssektorn och en för försäkrings- och tjänstepensionssek torn – samt ett europeiskt systemriskråd.

(4) Finansiell stabilitet är en förutsättning för att realekonomin ska kunna tillhandahålla arbetstillfällen, krediter och tillväxt. Den finansiella krisen har blottlagt stora brister i den finansiella tillsynen, som varken har lyckats förutse en negativ övergripande utveckling på de finansiella marknaderna eller förhindra att alltför stora risker ackumu leras i det finansiella systemet.

(5) I slutsatserna av den 18 och 19 juni 2009 rekommenderade Europeiska rådet att ett europeiskt system för finan siell tillsyn, bestående av tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, skulle inrättas. Det rekommenderade också att systemet skulle syfta till att förbättra kvalitet och enhetlighet i den nationella tillsynen, stärka kontrollen av gräns överskridande företag och inrätta ett enhetligt europeiskt regelverk som är tillämpligt på alla finansinstitut på den inre marknaden. Europeiska rådet framhöll vidare att de europeiska tillsynsmyndigheterna (nedan kallade ESA- myndigheterna) också bör ha tillsynsbefogenheter när det gäller kreditvärderingsinstitut och uppmanade kommis sionen att lämna konkreta förslag till hur det europeiska systemet för finansiell tillsyn (nedan kallat ESFS) ska kunna agera kraftfullt i krissituationer.

(6) År 2010 antog Europaparlamentet och rådet följande tre förordningar om inrättande av ESA-myndigheterna: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (1) om inrättande av en europeisk tillsynsmyn dighet (Europeiska bankmyndigheten), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (2) om inrät tande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (3) om inrättande av en europeisk tillsynsmyn dighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), som en del av ESFS.

(7) För att ESFS ska fungera effektivt krävs det ändringar av unionslagstiftningsakter när det gäller de tre ESA- myndigheternas verksamhetsområden. Sådana förändringar består i att fastställa räckvidden för vissa befogenheter för ESA-myndigheterna samt införa vissa befogenheter i befintliga processer som föreskrivs i relevanta unionslag stiftningsakter respektive ändringar för att se till att ESA-myndigheterna fungerar smidigt och effektivt inom ramen för ESFS.

(8) Inrättandet av de tre tillsynsmyndigheterna bör därför åtföljas av upprättandet av en enda regelbok för att säker ställa en konsekvent harmonisering och enhetlig tillämpning och därigenom bidra till att den inre marknaden fungerar ännu effektivare och att tillsynen på mikronivå genomförs mer effektivt. Enligt förordningarna om inrät tande av ESFS får dessa myndigheter utarbeta förslag till tekniska standarder inom de områden som särskilt anges i den tillämpliga lagstiftningen, vilka ska läggas fram för kommissionen för antagande i enlighet med artiklar na 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) i form av delegerade akter eller genomförandeakter. En första grupp med sådana områden anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU (4), men det här direktivet bör ange ytterligare en grupp områden, i synnerhet för Europaparlamen tets och rådets direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG (5) och för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (6) och för förordningarna (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyn dighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut

2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyn dighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av

kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyn dighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommis

sionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europe

iska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och åter

försäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 325, 17.12.2009, s. 1).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).

809

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/3
	SV

(9) I de tillämpliga lagstiftningsakterna bör det fastställas inom vilka områden som de europeiska tillsynsmyndighe terna har befogenhet att utarbeta förslag till tekniska standarder och hur de ska antas. I de tillämpliga lagstift ningsakterna bör fastställas delar, villkor och specifikationer, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget när det gäller delegerade akter.

(10) Vid fastställandet av de områden där tekniska standarder bör antas bör en lämplig avvägning göras så att det införs en enda uppsättning harmoniserade regler utan att regelverket och verkställigheten kompliceras i onödan. De områden som ska väljas ut bör enbart vara de där enhetliga tekniska regler på ett väsentligt och effektivt sätt kommer att bidra till att syftet med de relevanta lagstiftningsakterna uppnås, samtidigt som det säkerställs att Europaparlamentet, rådet och kommissionen kan göra sina politiska ställningstaganden i enlighet med de gängse förfarandena.

(11) De frågor som behandlas i tekniska standarder bör vara av genuint teknisk karaktär och behöver utarbetas med stöd av tillsynsexperters sakkunskaper. Genom de tekniska standarder för tillsyn som antagits som delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget bör villkor för en konsekvent harmonisering av reglerna ytterligare utvecklas, specificeras och fastställas i de lagstiftningsakter som antagits av Europaparlamentet och rådet för att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar i dessa. Å andra sidan bör de tekniska standarderna för genom förande som antagits som genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget fastställa villkor för en enhetlig tillämpning av lagstiftningsakter. Tekniska standarder bör inte inbegripa politiska ställningstaganden.

(12) I fallet med tekniska standarder för tillsyn är det lämpligt att tillämpa det förfarande som föreskrivs i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095 /2010, beroende på vad som är lämpligt. Tekniska standarder för genomförande bör antas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010, beroende på vad som är lämpligt.

(13) Tekniska standarder för tillsyn och genomförande bör bidra till en enhetlig regeluppsättning för lagstiftningen om finansiella tjänster, vilket Europeiska rådet stödde i sina slutsatser från juni 2009. Eftersom vissa krav i unionens lagstiftningsakter inte är helt harmoniserade och i enlighet med försiktighetsprincipen för tillsyn, bör bindande tekniska standarder för tillsyn och genomförande för att utveckla, specificera eller fastställa tillämpningsvillkoren för dessa krav inte hindra att medlemsstater begär ytterligare information eller inför strängare krav. Tekniska stan darder för tillsyn och genomförande bör därför medge att medlemsstaterna begär ytterligare information eller inför strängare krav inom specifika områden när lagstiftningsakterna lämnar ett sådant utrymme.

(14) I enlighet med förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 bör ESA-myndig heterna i tillämpliga fall genomföra öppna offentliga samråd vad gäller de tekniska standarderna för tillsyn eller genomförande och analysera de potentiella kostnaderna och fördelarna innan dessa standarder lämnas till kommissionen.

(15) Tekniska standarder för tillsyn och genomförande bör kunna omfatta övergångsåtgärder där lämpliga tidsfrister anges, om kostnaderna för det omedelbara genomförandet är orimliga i förhållande till nyttan.

(16) Samtidigt som detta direktiv antas pågår redan arbetet med att förbereda och anordna samråd om den första uppsättningen åtgärder för att genomföra rambestämmelserna enligt direktiv 2009/138/EG. För att dessa åtgärder ska kunna slutföras inom kort är det lämpligt att under en övergångsperiod ge kommissionen rätt att anta de tekniska standarder för tillsyn som föreskrivs i det här direktivet, i enlighet med förfarandet för antagande av dele gerade akter. Ändringar av sådana delegerade akter eller, efter det att övergångsperioden löpt ut, eventuella

tekniska standarder för tillsyn för genomförande av direktiv 2009/138/EU, bör antas i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

810

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/4		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

(17) Det är dessutom lämpligt att låta Eiopa, efter en övergångsperiod på två år, föreslå uppdateringar av ett antal dele gerade akter inom ramen för tekniska standarder för tillsyn. De uppdateringarna bör begränsas till tekniska aspekter av de berörda delegerade akterna och bör inte innebära strategiska beslut eller politiska val.

(18) När Eiopa förbereder och utarbetar förslag till tekniska standarder för tillsyn för att anpassa delegerade akter till den tekniska utvecklingen på de finansiella marknaderna bör kommissionen se till att information om de förslagen till tekniska standarder för tillsyn översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(19) I förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 föreskrivs en mekanism för att lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter. Om en nationell tillsynsmyndighet invänder mot en annan nationell tillsynsmyndighets förfarande, med avseende på innehållet i någon av dennas åtgärder eller på grund av att den avstått från att vidta åtgärder inom ett område som specificeras i unionslagstiftningsakter i enlighet med de förordningarna, och de relevanta lagstiftningsakterna kräver samarbete, samordning eller gemensamma beslut av nationella tillsynsmyndigheter från mer än en medlemsstat, bör den berörda ESA-myndigheten på begäran av en av de berörda nationella tillsynsmyndigheterna kunna bistå myndigheterna med att nå fram till en överens kommelse inom den tidsfrist som fastställs av ESA-myndigheten, vilken bör beakta eventuella relevanta tidsfrister i den tillämpliga lagstiftningen och hur komplex och brådskande tvisten är. Om en sådan tvist kvarstår, bör ESA- myndigheten kunna avgöra tvisten.

(20) Enligt förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 krävs att sektorsspecifik lagstiftning anger när tvistlösningsmekanismen får tillämpas för att lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndig heter. Detta direktiv bör fastställa en första grupp med sådana fall inom försäkrings- och återförsäkringssektorn, utan att hindra tillägg av ytterligare fall i framtiden. Detta direktiv bör inte hindra ESA-myndigheterna från att agera i enlighet med andra befogenheter eller utföra uppgifter som anges i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, inklusive icke-bindande medling, och sörja för en konsekvent, effektiv och ändamålsenlig tillämpning av unionsrätten. Inom områden där det redan finns någon form av icke- bindande medling i den tillämpliga rätten eller där det förekommer tidsfrister för gemensamma beslut som ska fattas av en eller flera nationella tillsynsmyndigheter, krävs det dessutom ändringar för att säkerställa klarhet och minsta möjliga avbrott i processen för att nå ett gemensamt beslut, men också för att se till att ESA-myndighe terna ska kunna lösa tvister i tillämpliga fall. Syftet med det bindande tvistlösningsförfarandet är att lösa situa tioner där nationella tillsynsmyndigheter inte själva mellan sig kan lösa förfarandefrågor eller väsentliga problem med efterlevnaden av unionsrätten.

(21) Detta direktiv bör därför identifiera de situationer där förfarandefrågor kan behöva lösas eller väsentliga problem med efterlevnaden av unionsrätten och där de nationella tillsynsmyndigheterna kanske inte kan lösa problemet på egen hand. I sådana fall bör en av de berörda nationella tillsynsmyndigheterna hänföra frågan till den berörda ESA-myndigheten. Den ESA-myndigheten bör handla i enlighet med sin inrättandeförordning och detta direktiv. Den bör med bindande verkan för de berörda nationella tillsynsmyndigheterna kunna kräva att de berörda natio nella tillsynsmyndigheterna vidtar särskilda åtgärder eller avstår från att vidta åtgärder för att lösa problemet och säkerställa förenligheten med unionsrätten. I sådana fall där den relevanta unionslagstiftningsakten ger medlems staterna beslutsfattande behörighet, bör en ESA-myndighets beslut inte ersätta de nationella tillsynsmyndighe ternas rätt att fatta egna beslut, om denna rätt överensstämmer med unionsrätten.

(22) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs gemensamma beslut i fråga om godkännande av ansökningar om användning av en intern modell på gruppnivå eller i dotterföretag, godkännande av ansökningar om att ett dotterbolag ska omfattas av artiklarna 238 och 239 i det direktivet och utnämnandet av en grupptillsynsmyndighet på en annan grundval än de kriterier som föreskrivs i artikel 247 i samma direktiv. Inom samtliga de områdena bör det i en ändring tydligt anges att om en tvist uppstår får Eiopa lösa denna tvist med det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 1094/2010. På så sätt blir det tydligt att tvister bör kunna lösas och samarbete stärkas innan ett slutligt beslut fattas av den nationella tillsynsmyndigheten eller utfärdas till en institution, samtidigt som Eiopa inte får ersätta de nationella tillsynsmyndigheternas rätt att fatta egna beslut. Eiopa bör lösa tvister genom medling mellan de nationella tillsynsmyndigheternas skiljaktiga synpunkter.

811

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/5
	SV

(23) Med den nya tillsynsstruktur som införs genom ESFS kommer det att krävas att de nationella tillsynsmyndighe terna samarbetar nära med ESA-myndigheterna. Ändringar i de relevanta lagstiftningsakterna bör säkerställa att det inte finns några rättsliga hinder för de skyldigheter om informationsutbyte som har införts i förordning arna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 och att tillhandahållandet av uppgifter inte ger upphov till en onödig administrativ börda.

(24) Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör endast åläggas att lämna sådan information till sina nationella tillsyn smyndigheter som är relevant för syftena med tillsynen med hänsyn till de tillsynsmål som fastställs i direktiv 2009/138/EG. Uppgifter i en fullständig förteckning där tillgångarna redovisas post för post och andra uppgifter som bör tillhandahållas oftare än en gång per år bör krävas endast om de ytterligare kunskaper som den natio nella tillsynsmyndigheten erhåller för syftet att övervaka företagens finansiella situation eller med hänsyn till de eventuella effekterna av deras beslut på den finansiella stabiliteten uppväger den börda som det innebär att beräkna och överlämna den informationen. Efter bedömningen av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet bör de nationella tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att tillåta en begränsning av frekvensen och omfattningen av den information som ska rapporteras eller att göra undantag från kravet på rapportering av tillgångarna post per post endast om företaget inte överstiger särskilda tröskelvärden. Det bör säkerställas att de minsta företagen har rätt till begränsningar och undantag och att de företagen inte representerar mer än 20 procent av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess åter försäkringsmarknad.

(25) I syfte att säkerställa att den information som rapporteras av försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarin tresse eller försäkringsholdingbolag på gruppnivå är korrekt och fullständig bör nationella tillsynsmyndigheter inte tillåta begränsningar av den information som ska rapporteras eller undantag från kravet att rapportera till gångarna post per post för företag som ingår i en grupp, såvida inte den nationella tillsynsmyndigheten är över tygad om att rapporteringskravet skulle vara olämpligt med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.

(26) På de områden där kommissionen enligt direktiv 2009/138/EG för närvarande har befogenhet att anta genomfö randeåtgärder, där dessa åtgärder är akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som komplet terar eller ändrar vissa icke-väsentliga delar i det direktivet i den mening som avses i artikel 290 i EUF-fördraget, bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med den artikeln eller tekniska standarder för tillsyn i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

(27) För att säkerställa likabehandling av alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar solvenskapitalkravet enligt direktiv 2009/138/EG, på grundval av standardformeln, eller för att ta hänsyn till utvecklingen på mark naden, bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter med hänsyn till beräkningen av solvenskapi talkravet på grundval av standardformeln.

(28) I det fall riskerna inte i tillräcklig utsträckning täcks av en undergrupp till en riskmodul bör Eiopa ges befogenhet att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa kvantitativa gränser och kriterier för godtag bara tillgångar vid beräkning av solvenskapitalkravet på grundval av standardformeln.

(29) För att säkerställa en konsekvent beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna hos försäkrings- och återför säkringsföretag enligt direktiv 2009/138/EG är det nödvändigt att ett centralt organ regelbundet härleder, offent liggör och uppdaterar vissa tekniska uppgifter vad gäller riskfria räntesatser för relevanta durationer, med beak tande av iakttagelser på den finansiella marknaden. Det sätt på vilket de riskfria räntesatserna för relevanta dura tioner härleds bör vara transparent. Med tanke på dessa uppgifters tekniska och försäkringsrelaterade natur bör de utföras av Eiopa.

(30) De riskfria räntesatserna för relevanta durationer bör undvika artificiell volatilitet för försäkringstekniska avsätt ningar och medräkningsbara kapitalbasmedel och erbjuda incitament för god riskhantering. Valet av tidpunkt för att inleda extrapoleringen av riskfria räntesatser bör ge företagen möjlighet att vid beräkning av bästa skattning med obligationer matcha de kassaflöden som diskonteras med icke-extrapolerade räntesatser. Under marknadsför hållanden liknande dem som råder den dag då detta direktiv träder i kraft bör extrapoleringen av riskfria ränte satser, särskilt i euro, ha utgångspunkt i en återstående löptid på 20 år. Under liknande marknadsförhållanden som råder den dag då detta direktiv träder i kraft bör den extrapolerade delen av de riskfria räntesatserna för rele vanta durationer, särskilt i euro, konvergera på ett sådant sätt mot den slutliga terminskursen att den extrapole rade terminsräntan för löptider som sträcker sig 40 år längre fram i tiden än tidpunkten för inledandet av

812

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/6		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

extrapoleringen av de extrapolerade terminskurserna inte avviker mer än tre räntepunkter från den slutliga terminskursen. För andra valutor än euron bör hänsyn tas till särdragen på de lokala obligations- och swapmark naderna när tidpunkten för inledandet av extrapoleringen av riskfria räntesatser och den lämpliga konvergenspe rioden för den slutliga terminskursen fastställs.

(31) Om försäkrings- och återförsäkringsföretag innehar obligationer eller andra tillgångar med liknande kassaflödese genskaper fram till förfallodagen, är de inte exponerade för risken för ändringar i spreaden för de tillgångarna. För att undvika att ändringar i tillgångens spreadar påverkar dessa företags kapitalbasvolym bör företagen tillåtas att justera de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning i linje med föränd ringarna av spreaden för sina tillgångar. Tillämpningen av en sådan justering bör inte kräva tillsynsmyndighetens godkännande och strikta krav på tillgångar och skulder bör säkerställa att försäkringsföretaget och återförsäkrings företaget kan hålla kvar sina tillgångar till förfallodatum. Särskilt bör kassaflödena för tillgångar och skulder matchas och tillgångarna bör ersättas i syfte att bibehålla matchningen endast när de förväntade kassaflödena har ändrats väsentligt, såsom när en obligation skrivs ner eller vid fallissemang. Försäkrings- och återförsäkringsfö retag bör offentligt redogöra för hur matchningsjusteringen påverkat deras finansiella position för att trygga fullgod transparens.

(32) I syfte att undvika procykliska investeringsbeteenden bör försäkrings- och återförsäkringsföretag tillåtas att justera de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning av försäkringstekniska avsätt ningar för att mildra effekterna av mycket stora räntedifferenser för obligationer. En sådan volatilitetsjustering bör bygga på referensportföljer för de företagens relevanta valutor och, vid behov för att säkra representativitet, på referensportföljer för de nationella försäkringsmarknaderna. För att trygga fullgod transparens bör försäkrings- och återförsäkringsföretag offentligt redogöra för hur volatilitetsjusteringen påverkat deras finansiella position.

(33) Med hänsyn till vikten av diskontering vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna bör direktiv 2009/138/EG säkerställa enhetliga villkor för försäkrings- och återförsäkringsföretagens val av diskonterings räntor. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet bör kommissionen tilldelas genomförandebefogen heter för att fastställa relevanta riskfria räntesatser för relevanta durationer för att använda vid beräkningen av bästa skattning och de grundläggande räntedifferenserna för beräkningen av matchningsjusteringen och volatili tetsjusteringen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (1). Dessa genomförandeakter bör ta hänsyn till den tekniska information som fås från och offentlig görs av Eiopa. Det rådgivande förfarandet bör användas för antagande av de genomförandeakterna.

(34) Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall hänförliga till riskfria räntesatser för relevanta durationer, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skynd samhet.

(35) I syfte att mildra oönskade potentiella procykliska effekter bör perioden för återupprättande av efterlevnaden av solvenskapitalkravet utökas under exceptionellt svåra förhållanden, inbegripet i fall av stora kursfall på finansiella marknaderna, förhållanden med ihållande låga räntor och katastrofer med stora efterverkningar, som påverkar försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser. Eiopa bör vara ansvarigt för att konstatera huruvida exceptionellt svåra förhållanden råder och kommissionen bör ges befogenheter att vidta åtgärder med stöd av delegerade akter och genomförandeakter som närmare anger kriterier och relevanta förfaranden.

(36) I samband med matchningsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer enligt detta direktiv bör kravet att den portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på vilken matchningsjusteringen tillämpas och portföljen med avsatta tillgångar identifieras, förvaltas och organiseras separat från företagens övriga verksamheter, och att dessa tillgångar inte kan användas för att täcka förluster som uppstår inom företagens övriga verksamheter, förstås i ett ekonomiskt perspektiv. Det bör inte innebära ett krav på att medlemsstaterna ska ha ett juridiskt begrepp för separerade fonder i den nationella lagstiftningen. Företag som utnyttjar match ningsjusteringen bör identifiera, organisera och förvalta portföljen med tillgångar och förpliktelser separat från

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

813

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/7
	SV

andra delar av affärsverksamheten och bör därför inte tillåtas att hantera risker som uppstår i andra delar av verk samheten genom att utnyttja den avsatta tillgångsportföljen. Samtidigt som detta gör det möjligt att förvalta port följen effektivt behöver den minskade möjligheten till överföring och diversifiering mellan den avsatta portföljen och återstoden av företagen, med hänsyn till matchningsjusteringen, återspeglas i justeringar av kapitalbasmedel och solvenskapitalkravet.

(37) Spreaden för den referensportfölj som avses i detta direktiv bör fastställas på ett transparent sätt genom utnytt jande av relevanta index när så är möjligt.

(38) I syfte att säkra en transparent tillämpning av volatilitetsjusteringen, matchningsjusteringen och de övergångsåt gärder för riskfria räntesatser och försäkringstekniska avsättningar som fastställs i detta direktiv, bör försäkrings- och återförsäkringsföretag offentliggöra effekterna av att inte tillämpa dessa åtgärder på sina finansiella positioner, inbegripet effekter på beloppet för de försäkringstekniska avsättningarna, solvenskapitalkravet, minimikapitalk ravet enligt direktiv 2009/138/EG, primärkapitalet och beloppet för medräkningsbara kapitalbasmedel som kan täcka minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet.

(39) Medlemsstaterna bör i sin nationella lagstiftning kunna ge sina nationella tillsynsmyndigheter befogenheter att tillåta, och under exceptionella omständigheter avvisa, utnyttjandet av volatilitetsjusteringen.

(40) För att säkerställa att vissa tekniska uppgifter till solvenskapitalkravet med tillämpning av standardformeln tillhan dahålls regelbundet, t.ex. för att möjliggöra harmoniserade strategier för användningen av tariffer, bör särskilda

uppgifter tilldelas Eiopa. Erkännandet av kreditvärderingsinstitut bör anpassas till och göras förenligt med Europa parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (2). Överlappning med förordning (EG) nr 1060/2009 bör undvikas och därför är det motiverat att ge den gemensamma kommitté för de europeiska tillsynsmyndigheterna som inrättats genom förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 en roll. Eiopa bör utnyttja Esmas kompetens och erfarenhet optimalt. Exakt hur sådana uppgifter ska utföras bör anges närmare i de åtgärder som antas genom delegerade akter eller genomförandeakter.

(41) Förteckningar över regionala regeringar och lokala myndigheter som offentliggörs av Eiopa bör inte vara mer detaljerade än vad som är nödvändigt för att se till att dessa regeringar eller myndigheter behandlas på samma sätt endast om exponeringsriskerna är lika stora som för centralregeringarna.

(42) För att säkerställa en harmoniserad strategi enligt direktiv 2009/138/EG för att fastställa när återhämtningspe rioden för överträdelser mot solvenskapitalkravet får förlängas, bör det specificeras vilka villkor som anses utgöra ett ”exceptionellt svårt förhållande”. Eiopa bör vara ansvarigt för att konstatera när sådana exceptionellt svåra förhållanden råder och kommissionen bör ges befogenheter att anta åtgärder med stöd av delegerade akter och genomförandeakter som närmare anger kriterier och relevanta förfaranden i fall av sådana exceptionellt svåra förhållanden.

(43) För att säkerställa överensstämmelse mellan sektorerna och få intressena att sammanfalla hos företag som ”ompa keterar” lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (originatorer eller sponsorer) och intres sena hos försäkrings- eller återförsäkringsföretag som investerar i sådana värdepapper eller instrument, bör kommissionen ges befogenhet att anta åtgärder genom delegerade akter inom ramen för investeringar i ompakete rade lån i enlighet med direktiv 2009/138/EG som inte bara anger kraven, utan även konsekvenserna om de över träds.

(44) För att möjliggöra större enhetlighet vid de förfaranden som föreskrivs i direktiv 2009/138/EG för myndighe ternas godkännande av företagsspecifika parametrar, styrdokument för ändringar av modeller, specialföretag samt fastställande och upphävande av kapitaltillägg, bör kommissionen ges befogenhet att anta åtgärder genom delege rade akter som anger relevanta förfaranden på dessa områden.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersfö

retag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

814

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/8		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

(45) Den utveckling som Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter bedriver när det gäller en global, riskbaserad solvensstandard är fortlöpande och bidrar fortsättningsvis till ökad tillsynssamordning och till synssamarbete internationellt. Bestämmelserna i direktiv 2009/138/EG som hänför sig till kommissionens delege rade akter där det fastställs om likvärdighet för tredjeländers solvens- och tillsynsordningar är förenligt med målet att främja internationell konvergens mot införandet av riskbaserade solvens- och tillsynsordningar. För att ta hänsyn till att vissa tredjeländer kan behöva mer tid för att anpassa och tillämpa solvens- och tillsynsordningar som helt uppfyller kriterierna för att bedömas som likvärdig, är det nödvändigt att närmare ange villkor för hur sådana ordningar i tredjeländer ska behandlas för att dessa tredjeländer bör kunna bedömas som tillfälligt likvär diga. Kommissionens delegerade akter där det fastställs om tillfällig likvärdighet bör om så är lämpligt ta hänsyn till den internationella utvecklingen. Om kommissionen fastställer att ett tredjelands tillsynsordning för grupp tillsyn är tillfälligt likvärdig, bör ytterligare tillsynsrapportering tillåtas i syfte att garantera att försäkringstagare och förmånstagare skyddas inom unionen.

(46) Med hänsyn till försäkringsmarknadens särskilda struktur bör kommissionen, i syfte att trygga lika villkor för försäkrings- och återförsäkringsföretag etablerade i tredjeländer, oavsett om deras moderbolag är etablerade inom unionen eller inte, kunna fastställa att ett tredje land är tillfälligt likvärdigt när det gäller beräkning av grupptill synskrav och medräkningsbara kapitalbasmedel för att uppfylla de kraven.

(47) För att se till att berörda aktörer informeras korrekt om försäkrings- och återförsäkringsgruppernas struktur måste information om deras juridiska struktur samt styr- och organisationsstruktur offentliggöras för allmän heten. Den informationen bör åtminstone innehålla uppgifter om firmanamn, typ av affärsverksamhet och dotter bolagens etableringsland, väsentliga anknutna företag och betydande filialer.

(48) I kommissionens beslut om huruvida ett tredjelands solvens- eller tillsynsordning är helt eller tillfälligt likvärdig bör i förekommande fall hänsyn tas till förekomsten av övergångsåtgärder i dessa tredjeländers ordningar samt åtgärdernas varaktighet och karaktär.

(49) För att göra det möjligt för europeiska kooperativa föreningar, inrättade genom rådets förordning (EG) nr 1435/2003 (1), att tillhandahålla försäkrings- och återförsäkringstjänster är det nödvändigt att utöka förteck ningen över tillåtna former för företags- och återförsäkringsföretag enligt direktiv 2009/138/EG för att inbegripa europeiska kooperativa föreningar.

(50) Minimikapitalkravets grundbelopp i euro för försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör justeras. Detta är nödvändigt på grund av att grundbeloppen till de befintliga kapitalkraven för sådana företag har justerats regel bundet för att anpassas till inflationen.

(51) Beräkningen av solvenskapitalkravet för sjukförsäkringar bör återspegla nationella utjämningssystem och även beakta ändringar i den nationella hälso- och sjukvårdslagstiftningen, eftersom dessa faktorer är grundläggande delar i försäkringssystemet inom de nationella marknaderna för hälso- och sjukvård.

(52) Vissa genomförandebefogenheter som tilldelas i enlighet med artikel 202 i fördraget om upprättandet av Europe iska gemenskapen bör ersättas med lämpliga bestämmelser enligt artikel 290 i EUF-fördraget.

(53) Anpassningen av kommittéförfarandet till EUF-fördraget, och särskilt artikel 290, bör ske från fall till fall. För att kunna beakta den tekniska utvecklingen på de finansiella marknaderna och specificera de krav som fastställs genom de direktiv som ändras genom detta direktiv, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. Delegerade akter bör i synnerhet antas när det gäller detaljer som rör förvaltningskrav, värdering, tillsynsrapportering och offentliggörande, fastställande och klassificering av kapital basmedel, standardformeln för beräkning av solvenskapitalkravet (inklusive eventuella följdändringar avseende kapitaltillägg) och val av metoder och antaganden för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (EUT L 207, 18.8.2003, s. 1).

815

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/9
	SV

(54) I förklaring nr 39 om artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som fogats till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, noterade konferensen kommissionens avsikt att i enlighet med sin etablerade praxis även i fortsättningen samråda med experter som utsetts av medlemsstaterna vid utarbe tandet av kommissionens utkast till delegerade akter för finansiella tjänster.

(55) Europaparlamentet och rådet bör kunna invända mot den delegerade akten inom en period på tre månader från delgivningsdatum. På Europaparlamentets eller rådets initiativ bör denna frist kunna förlängas med tre månader i fråga om väsentliga problemområden. Europaparlamentet och rådet bör också ha möjlighet att underrätta de övriga institutionerna om att de inte kommer att göra några invändningar. Ett sådant tidigt godkännande av dele gerade akter är särskilt lämpligt om en tidsfrist måste respekteras, till exempel när det finns tidsplaner i grun dakten för kommissionens rätt att anta delegerade akter.

(56) Mot bakgrund av finanskrisen och de procykliska mekanismer som bidrog till att den uppstod och som förstärkte dess effekter, utfärdade rådet för finansiell stabilitet, Baselkommittén för banktillsyn och G20-gruppen rekommen dationer för att mildra de procykliska effekterna av den finansiella regleringen. Dessa rekommendationer har en direkt relevans för försäkrings- och återförsäkringsföretag, vilka utgör viktiga delar av finanssystemet.

(57) För att uppnå samstämmig tillämpning av detta direktiv och säkerställa makrotillsyn i hela unionen bör Europe iska systemrisknämnden, som etablerats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 (1), utarbeta principer som skräddarsytts för unionens ekonomi.

(58) Finanskrisen har visat att finansinstituten i stor utsträckning underskattade nivån på den motpartsrisk som är förknippad med OTC-derivat. Detta föranledde G20-gruppen att i september 2009 begära att fler OTC-derivat ska clearas genom en central motpart. Dessutom begärde de att OTC-derivat som inte kan clearas centralt ska omfattas av högre kapitalkrav för att de högre risker de är förknippade med ska återspeglas korrekt.

(59) Vid beräkningen av standardformeln för solvenskapitalkravet bör exponeringar mot kvalificerade centrala motparter behandlas konsekvent med behandlingen av sådana exponeringar i kapitalkraven för kreditinstitut och finansinstitut, enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i synnerhet när det gäller skillnader i behandlingen mellan kvalificerade centrala motparter och andra motparter.

(60) I syfte att se till att unionens mål om långsiktig hållbar tillväxt och målen i direktiv 2009/138/EG, att främst skydda försäkringstagare och även trygga finansiell stabilitet, fortsätter att uppnås, bör kommissionen se över lämpligheten av de metoder, antaganden och standardparametrar som används vid beräkningen av standardfor meln för solvenskapitalkravet inom fem år efter det att direktiv 2009/138/EG börjar tillämpas. Översynen bör särskilt baseras på den övergripande erfarenheten hos de försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder standardformeln för solvenskapitalkravet under en övergångsperiod. I översynen bör även hänsyn tas till tillgång sklassernas och de finansiella instrumentens resultat, beteendet hos dem som investerar i de tillgångarna och finansiella instrumenten samt utvecklingen när det gäller fastställande av internationella standarder för finansiella tjänster. Översynen av standardparametrarna för vissa tillgångsklasser, såsom räntebärande värdepapper och lång siktig infrastruktur, kan behöva prioriteras.

(61) För att möjliggöra en smidig övergång i enlighet med direktiv 2009/138/EG till ett nytt system är det nödvändigt att fastställa infasningsperioder och särskilda övergångsperioder. Övergångsbestämmelserna bör syfta till att undvika marknadsstörningar, begränsa konflikter med befintliga produkter och säkra tillgången på försäkringspro dukter. Övergångsbestämmelserna bör uppmuntra företag att så snart som möjligt övergå till att följa de särskilda bestämmelserna i det nya systemet.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).

816

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/10		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

(62) Det är nödvändigt att fastställa en övergångsordning för tjänstepensionsverksamhet som drivs av försäkringsfö retag enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (1) under den tid som kommissionen utför sin översyn av det direktivet. Övergångsperioden bör löpa ut så snart som ändringarna till direktiv 2003/41/EG träder i kraft.

(63) Utan hinder av den provisoriska tillämpningen av direktiv 2009/138/EG, särskilt när det gäller bedömningar rela terade till godkännande av interna modeller, tilläggskapital, klassificering av kapitalbasmedel, företagsspecifika parametrar, specialföretag, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och övergångsbestämmelsen för beräkning av bästa skattning vad avser försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som motsvarar inbetalda premier för befintliga kontrakt, bör rådets direktiv 64/225/EEG (2), 73/239/EEG (3), 73/240/EEG (4), 76/580/EEG (5), 78/473/EEG (6), 84/641/EEG (7), 87/344/EEG (8), 88/357/EEG (9) och 92/49/EEG (10) och Europa parlamentets och rådets direktiv 98/78/EG (11), 2001/17/EG (12), 2002/83/EG (13) och 2005/68/EG (14) (tillsam mans kallade Solvens I), i deras ändrade lydelse enligt de rättsakter som förtecknas i del A i bilaga VI till direktiv 2009/138/EG, fortsätta att gälla fram till utgången av 2015.

(64) I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september 2011 om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i motiverade fall, låta anmälan om införlivan deåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan ett direktivs olika delar och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv och direktiv 2009/138/EG anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(65) Eftersom målen med detta direktiv – nämligen att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att säker ställa en hög, effektiv och enhetlig nivå av stabilitetsreglering och tillsyn, skydda försäkringstagare och förmånsta gare och därigenom företag och konsumenter, skydda finansiella marknadernas integritet, effektivitet och korrekta funktionssätt, upprätthålla det finansiella systemets stabilitet och stärka den internationella samordningen av till synen – inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den planerade åtgärdens omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets principen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(66) Direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EGT

L 235, 23.9.2003, s. 10).

(2) Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhanda

hålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession (EGT 56, 4.4.1964, s. 878).

(3) Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och

driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3).

(4) Rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten för verksamhet med annan

direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 20).

(5) Rådets direktiv nr 76/580/EEG av den 29 juni 1976 om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 189, 13.7.1976,

s. 13).

(6) Rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978 om samordning av lagar och andra författningar som avser koassuransverksamhet inom

gemenskapen (EGT L 151, 7.6.1978, s. 25).

(7) Rådets direktiv 84/641/EEG av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avseende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författningar om rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäk

ring (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21).

(8) Rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring

(EGT L 185, 4.7.1987, s. 77).

(9) Rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäk ring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om

ändring av direktiv 73/239/EEG (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1).

(10) Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring)

(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1).

(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en

försäkringsgrupp (EGT L 330, 5.12.1998, s. 1).

(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag

(EGT L 110, 20.4.2001, s. 28).

(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1).

(14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1).

817

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/11
	SV

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2003/71/EG

Direktiv 2003/71/EG ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 5.4 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Om de slutgiltiga villkoren för erbjudandet inte ingår i vare sig grundprospektet eller något tillägg, ska de göras till gängliga för investerarna, registreras hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten samt meddelas av den behö riga myndigheten till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten/värdmedlemsstaterna så snart det är praktiskt möjligt när ett erbjudande till allmänheten görs, och om möjligt före den tidpunkt då erbjudandet till allmänheten börjar gälla eller de berörda värdepappren tas upp till handel. Hemmedlemsstatens behöriga myndighet ska meddela de slutliga villkoren till Esma. De slutgiltiga villkoren ska innehålla information som endast avser värdepappersnoten och ska inte användas för att komplettera grundprospektet. Artikel 8.1 a ska tillämpas i sådana fall.”

2. Artikel 11.3 ska ersättas med följande:

”3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange vilken information som ska införlivas genom hänvisning.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”

3. Artikel 13.7 ska ersättas med följande:

”7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller godkännandet av prospekt ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera förfarandena för godkännande av prospekt och villkoren för justering av tidsfristerna.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”

4. Artikel 14.8 ska ersättas med följande:

”8. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera bestämmelserna om offentliggörande av prospekt i punkterna 1–4.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”

5. Artikel 15.7 ska ersättas med följande:

”7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera bestämmelserna i fråga om spridning av annonser som gäller plane rade erbjudanden av värdepapper till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad, framför allt innan prospekten har gjorts tillgängliga för allmänheten eller innan teckningstiden inletts samt specificera bestämmel serna i punkt 4.

818

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/12		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”

6. Följande artikel ska införas:

”Artikel 31a

Esmas personal och resurser

Esma ska göra en bedömning av de personal- och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgif terna i enlighet med detta direktiv och översända en rapport om detta till Europaparlamentet, rådet och kommis sionen.”

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2009/138/EG

Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

a) Följande led ska införas efter led 32:

”32a. kvalificerad central motpart: en central motpart som antingen auktoriserats i enlighet med artikel 14 i Euro paparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (*) eller erkänts i enlighet med artikel 25 i den förordningen,

(*)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).”

b) Följande led ska läggas till:

”40. externt ratinginstitut eller ECAI: ett kreditvärderingsinstitut som är registrerat eller certifierat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (**) eller en centralbank som utfärdar kredit betyg som inte omfattas av den förordningen.

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärder ingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).”

2. Artikel 17.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a beträffande de företagsformer som anges i bilaga III, med undantag av punkterna 28 och 29 i delarna A, B och C.”

3. Följande artikel ska införas:

”Artikel 25a

Anmälan och offentliggörande av auktorisation eller återkallande av auktorisation

Varje auktorisation eller återkallande av en auktorisation ska anmälas till Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (***). Namnet på varje försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag som beviljats auktorisation ska föras in på en förteckning. Eiopa ska offentliggöra denna förteckning på sin webbplats och hålla den uppdaterad.

(***)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).”

4. Artikel 29.4 ska ersättas med följande:

”4. I de delegerade akter, tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande som kommis sionen antar ska proportionalitetsprincipen beaktas så att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det gäller små försäkringsföretag.

819

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/13
	SV

I de förslag till tekniska standarder för tillsyn som överlämnats av Eiopa i enlighet med artiklarna 10–14 i förord ning (EU) nr 1094/2010, de förslag till tekniska standarder för genomförande som lagts fram i enlighet med arti kel 15 i den förordningen och de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats i enlighet med artikel 16 i samma förordning ska proportionalitetsprincipen beaktas så att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det gäller små försäkringsföretag.”

5. Artikel 31.4 ska ersättas med följande:

”4. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 35, 51, 254.2 och 256 ska kommissionen enligt artikel 301a anta delegerade akter för punkt 2 i den här artikeln med närmare uppgifter om de centrala aspekter för vilka aggre gerade statistiska uppgifter ska offentliggöras och om innehållsförteckningar och publiceringsdatum för dessa offent liggöranden.

5. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av punkt 2 i denna artikel, och utan att tillämpningen av artiklarna 35, 51, 254.2 och 256 påverkas, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera mallarna för och strukturen på det offentliggörande som anges i den här artikeln.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

6. I artikel 33 ska följande stycken läggas till:

”Om en tillsynsmyndighet har underrättat tillsynsmyndigheterna i en värdmedlemsstat om att den kommer att utföra undersökningar på plats i enlighet med första stycket, och om den tillsynsmyndigheten är förhindrad att utföra dessa undersökningar på plats eller om dessa tillsynsmyndigheter i värdmedlemsstaten i praktiken inte har möjlighet att utöva sin rätt att delta i enlighet med andra stycket, får tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.

I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 får Eiopa delta i undersökningar på plats om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”

7. Artikel 35 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska inledningen ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag lämnar tillsynsmyndigheterna de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen med hänsyn till de tillsynsmål som fastställs i artiklarna 27 och 28. Sådana uppgifter ska minst omfatta vad som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i artikel 36:”

b) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Om den i förväg fastställda periodicitet som avses i punkt 2 a i understiger ett år kan de berörda myndig heterna, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 129.4, begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen om

a) överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet,

b) uppgifterna rapporteras minst årligen.

Tillsynsmyndigheterna ska inte begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen till en frekvens som är kortare än ett år för försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en del av en grupp i den mening som avses i arti kel 212.1 c, såvida inte företaget på ett övertygande sätt kan påvisa för tillsynsmyndigheten att en regelbunden tillsynsrapportering till en frekvens som är kortare än ett år är olämplig med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.

820

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/14		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

Begränsning av den regelbundna tillsynsrapporteringen ska endast beviljas försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte representerar mer än 20 % av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess återförsäkringsmarknad, där andelen av skadeförsäkringsmarknaden grundas på bruttopremieinkomsterna och andelen av livförsäkringsmarknaden på tekniska bruttoavsättningar.

Tillsynsmyndigheterna ska prioritera de minsta företagen när de fastställer vilka företag som kan omfattas av dessa begränsningar.

7. De berörda tillsynsmyndigheterna får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen eller bevilja försäk rings- och återförsäkringsföretag undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post om

a) överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet,

b) överlämnandet av dessa uppgifter inte är nödvändigt för den effektiva tillsynen över företaget,

c) undantaget inte undergräver de berörda finanssystemens stabilitet i unionen, och

d) företaget kan tillhandahålla dessa uppgifter på ad-hoc-basis.

Tillsynsmyndigheterna ska inte begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen för försäkrings- och återförsäk ringsföretag som utgör en del av en grupp i den mening som avses i artikel 212.1 c, såvida inte företaget på ett övertygande sätt kan påvisa för tillsynsmyndigheten att en rapportering där tillgångarna redovisas post för post är olämplig med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten.

Undantaget från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post ska endast beviljas försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte representerar mer än 20 procent av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess återförsäkringsmarknad, där andelen av skadeförsäkringsmarknaden grundas på bruttopremieinkomsterna och andelen av livförsäkringsmarknaden på tekniska bruttoavsättningar.

Tillsynsmyndigheterna ska ge prioritet till de minsta företagen när de fastställer vilka företag som kan omfattas av de undantagen.

8. Med hänsyn till tillämpningen av punkterna 6 och 7 ska tillsynsmyndigheterna, som en del av översynen av tillsynsprocessen, bedöma om överlämnandet av uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet, med beaktande av åtminstone

a) volymen av företagets premier och försäkringstekniska avsättningar,

b) volatiliteten för de anspråk och förmåner som företaget täcker,

c) de marknadsrisker som företagets investeringar ger upphov till,

d) riskkoncentrationsnivån,

e) det totala antalet livförsäkrings- och skadeförsäkringsklasser för vilka auktoriseringen beviljas,

f) eventuella effekter av förvaltningen av företagets tillgångar på den finansiella stabiliteten,

g) företagets system och strukturer för att tillhandahålla information för tillsynsändamål och det styrdokument som avses i punkt 5,

h) lämpligheten av företagets förvaltningssystem,

i) storleken på de kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet,

j) huruvida företaget är ett captivebolag för försäkring eller återförsäkring som endast täcker risker som är förknippade med den industri- eller handelsgrupp som det tillhör.

9. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera de uppgifter som avses i punkterna 1–4 i den här artikeln och tidsfristerna för inlämnade av dessa uppgifter, i syfte att nå en lämplig grad av enhetlighet i rapporteringen till tillsynsorganen.

821

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/15
	SV

10. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor i förhållande till denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av den regelbundna tillsynsrapporteringen med avseende på mallarna för överlämnande av uppgifter till de tillsynsmyndigheter som avses i punkterna 1 och 2.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

11. För att främja en sammanhängande och konsekvent tillämpning av punkterna 6 och 7 ska Eiopa utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 för att närmare specificera de metoder som ska användas vid fastställande av den marknadsandel som avses i tredje stycket i punkterna 6 och 7.”

8. Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Led b ska ersättas med följande:

”b) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat enligt en fullständig eller partiell intern modell i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3, på grund av att vissa kvanti fierbara risker inte beaktas i tillräcklig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid anpassa modellen så att den bättre ger uttryck för den föreliggande riskprofilen.”

ii)Följande led ska läggas till:

”d) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b, den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d eller de övergångsåtgärder som avses i artiklarna 308c och 308d och tillsynsmyndigheten har funnit att detta företags riskprofil avviker väsentligt från de anta ganden som legat till grund för dessa justeringar och övergångsåtgärder.”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. I de fall som anges i led a och b i punkt 1 ska kapitaltillägget beräknas så att det säkerställs att företaget uppfyller kraven i artikel 101.3.

I de fall som beskrivs under punkt 1 c ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund av de brister som föranledde tillsynsmyndigheten att besluta om kapitaltillägg.

I de fall som beskrivs under punkt 1 d ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund av de avvikelser som avses i den punkten.”

c) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera de omständighet er under vilka ett krav på kapitaltillägg kan föreläggas.

7. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera metoderna för beräkningen av kapitaltillägg.

8. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning med avseende på denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för beslut om att fastställa, beräkna och upphäva kapi taltillägg.

Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.”

822

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/16		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

9. I artikel 38.2 ska följande stycken läggas till:

”Om en tillsynsmyndighet har underrättat den berörda myndigheten i tjänsteleverantörens medlemsstat om att den kommer att utföra kontroll på plats i enlighet med denna punkt, eller om den utför en kontroll på plats i enlighet med första stycket och denna tillsynsmyndighet i praktiken inte har möjlighet att utöva sin rätt att utföra denna kon troll på plats, får tillsynsmyndigheten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med arti kel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.

I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”

10. Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

”Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b eller den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d ska de upprätta en likviditetsplan för inkommande och utgående kassaflöden när det gäller de tillgångar och skulder som omfattas av de justeringarna.”

b) Följande punkt ska införas:

”2a. När det gäller förvaltning av tillgångar och skulder ska försäkrings- och återförsäkringsföretag regelbundet bedöma följande:

a) Hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de anta ganden som ligger till grund för de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77a.

b) Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas

i) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de anta ganden som ligger till grund för beräkningen av matchningsjusteringen, inbegripet beräkningen av den grundläggande räntedifferens (spreaden) som avses i artikel 77c.1 b, och de eventuella effekterna av en tvångsförsäljning av tillgångar på deras medräkningsbara kapitalbasmedel,

ii)hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för ändringar

isammansättningen av portföljen med avsatta tillgångar,

iii)effekterna av minskningen av matchningsjusteringen till noll.

c) Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas,

i) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de anta ganden som ligger till grund för beräkningen av volatilitetsjusteringen och de eventuella effekterna av en tvångsförsäljning av tillgångar på deras medräkningsbara kapitalbasmedel,

ii)effekterna av minskningen av volatilitetsjusteringen till noll.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska årligen lägga fram de bedömningar som avses i leden a, b och c i första stycket för tillsynsmyndigheten som en del av den information som ska rapporteras enligt artikel 35. I det fall minskningen av matchningsjusteringen eller volatilitetsjusteringen till noll skulle innebära att solvenskapitalk ravet inte efterlevs, ska företagen även överlämna en analys av de åtgärder det skulle kunna tillämpa i en sådan situation för att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller för att reducera riskprofilen för att återupprätta efterlevnaden av solvenskapitalkravet.

Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas, ska det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 innehålla en policy för kriterierna för tillämpningen av volatilitetsjusteringen.”

c) Följande punkt ska införas:

”4a. För att undvika ett alltför stort utnyttjande av externa ratinginstitut vid utnyttjande av extern kreditvär dering för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna och solvenskapitalkravet, ska försäkrings- och åter försäkringsföretag som en del av sin riskhantering bedöma huruvida de externa kreditvärderingarna är korrekta genom att använda ytterligare värderingar när det är möjligt, i syfte att undvika ett mekaniskt beroende av externa värderingar.

823

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/17
	SV

För att säkerställa enhetliga villkor vid tillämpningen av denna punkt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska stan darder för genomförande av förfaranden för att bedöma externa kreditvärderingar.

Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i andra stycket.”

11. I artikel 45 ska följande punkt läggas till:

”2a. Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b, den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d eller de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d, ska de utföra den bedömning av efterlevnad av kapitalkraven som avses i punkt 1 b både genom att beakta och inte beakta de justeringarna och övergångsåtgärderna.”

12. Artikel 50 ska ersättas med följande:

”Artikel 50

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera följande:

a) Delarna i de system som avses i artiklarna 41, 44, 46 och 47, särskilt de områden som ska tas upp i försäkrings- och återförsäkringsföretagens styrdokument för ALM-tekniker och placeringar som avses i artikel 44.2.

b) De funktioner som avses i artiklarna 44, 46, 47 och 48.

2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande:

a) Kraven i artikel 42 och de företagsfunktioner som berörs av dem.

b) Villkor för uppdragsavtal, särskilt till tjänsteleverantörer i tredjeländer.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller den bedömning som avses i artikel 45.1 a ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera delarna av denna bedömning.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

13. Artikel 51 ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkt ska införas:

”1a. Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas, ska den beskrivning som avses i punkt 1 d inkludera en beskrivning av matchningsjusteringen och den portfölj med förpliktelser och avsatta tillgångar på vilken matchningsjusteringen tillämpas, samt en kvantifiering av vilka effekter en ändring av matchningsjuster ingen till noll får på företagets finansiella position.

Den beskrivning som avses i punkt 1 d ska också inkludera en förklaring om huruvida den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas av företaget och en kvantifiering av vilka effekter en ändring av matchningsjus teringen till noll får på företagets finansiella position.”

824

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/18		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

b) I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna får dock – utan att detta påverkar andra offentliggöranden som är obligatoriska enligt andra rättsliga och administrativa krav – föreskriva att även om solvenskapitalkravet i punkt 1 e ii offentliggörs behöver inte kapitaltillägget, eller effekten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget måste använda i enlighet med artikel 110, offentliggöras separat under en övergångsperiod som löper ut senast den 31 december 2020.”

14. Artikel 52 ska ersättas med följande:

”Artikel 52

Information till och rapporter från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska medlemsstaterna begära att tillsynsmyndigheterna årligen ska lämna följande uppgifter till Eiopa:

a) Genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt under det föregående året, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och med separat redovisning för

i) försäkrings- och återförsäkringsföretag,

ii)livförsäkringsföretag,

iii)skadeförsäkringsföretag,

iv)försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet,

v) återförsäkringsföretag.

b) För var och en av de uppgifter som anges i led a i denna punkt: andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt arti kel 37.1 a, b respektive c.

c) Antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som utnyttjar begränsningen av den regelbundna tillsynsrappor teringen och antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som utnyttjar det undantag från kravet på rappor tering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artikel 35.6 och 35.7, tillsammans med deras respek tive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av medlemsstatens försäkrings- och återförsäkringsföretags kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.

d) Antalet grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artikel 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av alla gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.

2. Eiopa ska årligen offentliggöra följande uppgifter:

a) Den totala fördelningen av tilläggskapitalet för samtliga medlemsstater, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och separat redovisat för

i) försäkrings- och återförsäkringsföretag,

ii)livförsäkringsföretag,

iii)skadeförsäkringsföretag,

iv)försäkringsföretag som bedriver livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet,

v) återförsäkringsföretag.

825

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/19
	SV

b) Fördelningen av kapitaltilläggen för varje medlemsstat separat, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet, för samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag i den berörda medlemsstaten.

c) För var och en av de uppgifter som avses i leden a och b i denna punkt andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b respektive c.

d) För alla medlemsstater kollektivt, det totala antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och det totala antalet försäkrings- och återför säkringsföretag och grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redo visas post för post som avses i artiklarna 35.6 och 35.7 samt 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av alla försäkrings- och återförsäkringsföretags och gruppers kapitalkrav, premier, försäk ringstekniska avsättningar och tillgångar.

e) För varje medlemsstat separat, antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artiklarna 35.6 och 35.7 samt 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av medlemsstatens försäkrings- och återförsäkringsföretags samt gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.

3. Eiopa ska tillhandahålla de uppgifter som avses i punkt 2 till Europaparlamentet, rådet och kommissionen till sammans med en rapport som redogör för graden av samstämmighet mellan tillsynsmyndigheternas tillämpning av krav på kapitaltillägg i de olika medlemsstaterna.”

15. Artikel 56 ska ersättas med följande:

”Artikel 56

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: Delegerade akter och tekniska standarder för genomfö rande

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera vilka uppgifter som obliga toriskt ska offentliggöras och tidsfrister för det årliga offentliggörandet av uppgifter i enlighet med avsnitt 3.

För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av detta avsnitt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden, format och mallar.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att, i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta de tekniska standarder för genomförande som avses i andra stycket.”

16. Artikel 58.8 ska ersättas med följande:

”8. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt får Eiopa, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa en uttömmande förteckning över uppgifter som avses i artikel 59.4, vilken de tilltänkta förvärvarna ska inkludera i sin anmälan, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 58.2.

För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt och för att beakta den framtida utveck lingen, ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera justeringar av kriterierna i artikel 59.1.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första och andra stycket.

9. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av detta direktiv får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden, blanketter och mallar för det samråd mellan berörda tillsynsmyndig heter som avses i artikel 60.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.”

826

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/20		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

17. Följande artikel ska införas:

”Artikel 65a

Samarbete med Eiopa

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna samarbetar med Eiopa vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna omgående förser Eiopa med alla uppgifter den behöver för att utföra sina uppgifter i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.”

18. Följande artikel ska införas:

”Artikel 67a

Europaparlamentets utredningsbefogenheter

Artiklarna 64 och 67 ska inte påverka de undersökningsbefogenheter som Europaparlamentet tilldelats enligt arti kel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).”

19. I artikel 69 ska andra stycket ersättas med följande:

”Sådant utlämnande får ske endast då det är nödvändigt för utövande av stabilitetskontroll. Medlemsstaterna ska dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artikel 65 och artikel 68.1, och information som erhållits vid kontroll på plats i enlighet med artikel 33 får röjas endast med uttryckligt samtycke av den tillsyn smyndighet från vilka informationen härrör eller av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat i vilken kontrollen på plats utfördes.”

20. Artikel 70 ska ersättas med följande:

”Artikel 70

Överföring av uppgifter till centralbanker, monetära myndigheter, organ som utövar tillsyn över betal ningssystem samt Europeiska systemrisknämnden

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 64–69 får en tillsynsmyndighet överföra uppgifter som är avsedda för att de ska kunna utföra sina uppgifter till följande:

a) Centralbanker inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS), inklusive Europeiska centralbanken (ECB) och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter, om denna information är rele vant för utövandet av deras respektive lagstadgade uppdrag, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhan dahållande av likviditet i detta sammanhang, övervakning av systemen för betalningar, clearing och värdepappers avveckling, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet.

b) I förekommande fall, andra nationella offentliga myndigheter som ansvarar för tillsyn över betalningssystem.

c) Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som etablerats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 (*), om dessa uppgifter är relevanta för utförandet av dess uppgifter.

2. I en krissituation, inbegripen en sådan krissituation som avses i artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska medlemsstaterna tillåta behöriga myndigheter att utan dröjsmål lämna information till centralbankerna inom ECBS, inklusive ECB, om denna information är relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade uppgifter, inklusive bedrivandet av monetär politik och relaterade åtgärder för att tillföra likviditet, övervakning av systemen för betalningar, clearing och värdepappersavveckling, och för skyddet av det finansiella systemets stabilitet, samt till ESRB om denna information är relevant för dess uppgifter.

827

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/21
	SV

3. Sådana myndigheter eller organ får också till tillsynsmyndigheterna vidarebefordra sådana uppgifter som dessa kan behöva enligt artikel 67. Information som tas emot i detta sammanhang ska omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt detta avsnitt.

(*)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).”

21. Artikel 71 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna vid fullgörandet av sina skyldigheter beaktar enhetligheten när det gäller tillsynsverktyg och tillsynsrutiner vid tillämpningen av de lagar, förordningar och administrativa krav som antagits i enlighet med detta direktiv. För detta ändamål ska medlemsstaterna se till att

a) tillsynsmyndigheterna deltar i verksamheten i Eiopa,

b) tillsynsmyndigheterna vidtar alla åtgärder som krävs för att efterleva de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats av Eiopa i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 och att de, när de avviker från dessa, ska ange skälen för detta,

c) tillsynsmyndigheternas nationella mandat inte inkräktar på utövandet av deras skyldigheter som medlemmar i Eiopa eller enligt detta direktiv.”

b) Punkt 3 ska utgå.

22. I artikel 75 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ange vilka metoder och antaganden som ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder enligt punkt 1.

3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller värdering av tillgångar och skulder ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera följande:

a) I vilken utsträckning de delegerade akter som avses i punkt 2 kräver användning av de internationella redovis ningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 och huruvida de redovisningsstandarderna är förenliga med den strategi för värdering av tillgångar och skulder som fastställs i punkterna 1 och 2.

b) De metoder och antaganden som ska användas om marknadsnoteringar antingen inte är tillgängliga eller om

internationella redovisningsstandarder, såsom de antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002, antingen tillfälligt eller varaktigt är förenliga med den strategi för värdering av tillgångar och skulder som fastställs i punkterna 1 och 2.

c) De metoder och antaganden som ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder som fastställs i punkt 1, om de delegerade akter som avses i punkt 2 tillåter utnyttjande av alternativa värderingsmetoder.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

23. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 77a

Extrapolering av riskfria räntesatser för relevanta durationer

Förfarandet för fastställande av de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77.2 ska utnyttja och vara förenligt med information från relevanta finansiella instrument. Det fastställandet ska ta hänsyn till rele vanta finansiella instrument för de löptiderna, om marknaderna för de finansiella instrumenten samt obligationerna är djupa, likvida och transparenta. För löptider där marknaderna för de relevanta finansiella instrumenten eller för obligationer inte längre är djupa, likvida och transparenta ska de riskfria räntesatserna för relevanta durationer extra poleras.

828

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/22		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

Den extrapolerade delen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska grundas på terminskurser som konvergerar smidigt från en eller ett antal räntesatser i förhållande till de längsta löptiderna för vilka de relevanta finansiella instrumenten och obligationerna kan observeras på en djup och likvid marknad, till en slutlig termins kurs.

Artikel 77b

Matchningsjustering av riskfria räntesatserna för relevanta durationer

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en matchningsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning i fråga om en portfölj med livförsäkringsförpliktelser, inbegripet livräntor som härrör från skadeförsäkrings- eller återförsäk ringskontrakt, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har avsatt en tillgångsportfölj, bestående av obligationer och andra till gångar med liknande kassaflödesegenskaper, för att täcka bästa skattning för portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och bibehåller denna portfölj under förpliktelsernas livstid, med undantag för syftet att bevara överensstämmelsen i kassaflödena mellan tillgångar och skulder när kassaflödena har ändrats väsent ligt.

b) Den portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på vilken matchningsjusteringen tillämpas och portföljen med avsatta tillgångar identifieras och förvaltas och organiseras separat från försäkringsföretagets övriga verksamheter, och den avsatta tillgångsportföljen kan inte användas för att täcka förluster som uppstår inom företagets övriga verksamheter.

c) De förväntade kassaflödena för den avsatta tillgångsportföljen återspeglar vart och ett av de förväntade kassaflö dena för portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser i samma valuta, och eventuellt bristande matchning orsakar inga risker som är väsentliga i förhållande till de inneboende riskerna i den försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet på vilken matchningsjusteringen tillämpas.

d) De underliggande kontrakten i portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser genererar inte fram tida premiebetalningar.

e) De enda teckningsrisker som är relaterade till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser är livs fallsrisk, kostnadsrisk, omprövningsrisk och dödsfallsrisk.

f) Om den teckningsrisk som är relaterad till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inbegriper dödsfallsrisk, ska bästa skattningen av portföljen med försäkrings- och livförsäkringsförpliktelser inte öka mer än 5 procent under en dödsfallsriskstress som kalibreras i enlighet med artikel 101.2–101.5

g) De underliggande kontrakten till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna inbegriper inga valmöjligheter för försäkringstagaren eller inbegriper endast en återköpsoption om återköpsvärdet inte överstiger värdet på de tillgångar, värderade i enlighet med artikel 75, som täcker försäkrings- och återförsäkringsförpliktel serna vid den tidpunkt då återköpsoptionen tas i bruk.

h) Kassaflödena för den avsatta tillgångsportföljen är fasta och kan inte ändras av tillgångarnas emittent eller annan tredje part.

i) Vid tillämpningen av denna punkt ska försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna i ett kontrakt för försäk rings- och återförsäkringsförpliktelser inte delas upp i olika delar när portföljen med försäkrings- och återförsäk ringsförpliktelser sammanställs enligt denna artikel.

Utan hinder av led h i första stycket kan försäkrings- eller återförsäkringsföretag använda tillgångar för vilka kassa flödena är fasta, med undantag för ett inflationsberoende, förutsatt att dessa tillgångar återspeglar de kassaflöden som inbegriper inflation i portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser.

829

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/23
	SV

I det fall att emittenter eller tredjeparter har rätt att ändra kassaflödena för en tillgång på ett sådant sätt att investe raren erhåller tillräcklig kompensation för att kunna uppnå samma kassaflöden genom att återinvestera i tillgångar med likvärdig eller bättre kreditkvalitet ska rätten att ändra kassaflödena inte innebära att tillgångarna inte längre tillåts ingå i den portfölj som avsatts i enlighet med led h i första stycket.

2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjusteringen på en portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser ska inte återgå till en metod som inte inkluderar en matchningsjustering. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjustering inte längre kan uppfylla villkoren i punkt

1 ska det omedelbart informera tillsynsmyndigheten och vidta nödvändiga åtgärder för att på nytt säkra efterlev naden av de villkoren. Om företaget inte har möjlighet att inom två månader från och med den dag då det inte längre uppfyllde villkoren, på nytt säkra efterlevnaden av de villkoren, ska det upphöra att tillämpa matchningsjus teringen på sina försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser och ska inte tillämpa justeringen under en period på ytterligare 24 månader.

3. Matchningsjusteringen ska inte tillämpas i fråga om försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning för de förpliktelserna inbegriper en volatili tetsjustering enligt artikel 77d eller övergångsåtgärder för riskfria räntesatser enligt artikel 308c.

Artikel 77c

Beräkning av matchningsjusteringen

1. För varje valuta ska den matchningsjustering som avses i artikel 77b beräknas i enlighet med följande prin ciper:

a) Matchningsjusteringen ska motsvara skillnaden mellan följande:

i) Den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflö dena för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som värdet i enlighet med artikel 75 på portföljen med avsatta tillgångar.

ii)Den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflö dena för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som bästa skattningen för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om pengarnas tidsvärde beaktas med tillämpning av riskfria basräntesatser för durationerna.

b) Matchningsjusteringen ska inte inkludera den grundläggande räntedifferens som återspeglar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets risker.

c) Utan att det påverkar tillämpningen av led a ska den grundläggande räntedifferensen vid behov ökas för att säkra att matchningsjusteringen för tillgångar med lägre än fullgod kreditvärdighet inte överstiger matchningsjuster ingen för tillgångar med fullgod kreditvärdighet (investment grade) med samma löptid och av samma tillgång sklass.

d) Utnyttjandet av externa kreditvärderingar vid beräkningen av matchningsjusteringen ska vara i enlighet med arti kel 111.1 n.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 b ska följande gälla för den grundläggande räntedifferensen:

a) Den ska motsvara summan av

i) den kreditspread som motsvarar sannolikheten för fallissemang bland tillgångarna,

ii)den kreditspread som motsvarar den förväntade förlust som följer av en nedgradering av tillgångarna.

b) För exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker ska den inte vara lägre än 30 procent av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna för tillgångar med samma löptid och kreditkvalitet och av samma tillgångsklass, enligt vad som kan observeras på de finansiella markna derna.

830

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/24		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

c) För andra exponeringar än mot medlemsstaternas nationella regeringar och centralbanker ska den inte vara lägre än 35 procent av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna för tillgångar med samma löptid och kreditkvalitet och av samma tillgångsklass, enligt vad som kan observeras på finansiella mark naderna.

Sannolikheten för fallissemang som avses i led a i i första stycket ska baseras på långfristig statistik över fallissemang som är relevant för tillgångarna med avseende på deras löptid, kreditkvalitet och tillgångsklass.

Om ingen tillförlitlig kreditspread kan härledas från den statistik som avses i andra stycket ska den grundläggande räntedifferensen vara lika stor som den andel av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria ränte satserna som anges i leden b och c.

Artikel 77d

Volatilitetsjustering av riskfria räntesatser för relevanta durationer

1. Medlemsstaterna får kräva att tillsynsmyndigheterna ger ett förhandsgodkännande för försäkrings- och återför säkringsföretags tillämpning av en volatilitetsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräk ning av den bästa skattning som avses i artikel 77.2.

2. För varje relevant valuta ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer grundas på räntedifferensen mellan den räntesats som kan fås för tillgångar som ingår i en referensportfölj för den valutan och de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer för den valutan.

Referensportföljen för en valuta ska vara representativ för de tillgångar som är uttryckta i den valutan och i vilka försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar för att täcka bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsför pliktelser uttryckta i den valutan.

3. Omfattningen av volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser ska motsvara 65 procent av den riskkorrigerade valutaspreaden.

Den riskkorrigerade valutaspreaden ska beräknas som skillnaden mellan den spread som avses i punkt 2 och den andel av denna spread som kan tillskrivas en realistisk bedömning av förväntade förluster eller oförutsedda kredit- eller andra risker för tillgångarna.

Volatilitetsjusteringen ska endast tillämpas på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer som inte härletts genom extrapolering i enlighet med artikel 77a. Extrapoleringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska baseras på de justerade riskfria räntesatserna.

4. För varje relevant land ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatser som avses i punkt 3 för detta lands valuta, före tillämpningen av 65 procentsfaktorn, ökas med skillnaden mellan den riskkorrigerade landsspreaden och två gånger den riskkorrigerade valutaspreaden, om denna differens är positiv och den riskkorrigerade lands spreaden är högre än 100 räntepunkter. Den ökade volatilitetsjusteringen ska tillämpas på beräkningen av bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser i fråga om produkter som sålts på detta lands försäkrings marknad. Den riskkorrigerade landsspreaden beräknas på samma sätt som den riskkorrigerade valutaspreaden för detta lands valuta, men baseras på en referensportfölj som är representativ för de tillgångar i vilka försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar för att täcka bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser av pro dukter som sålts på detta lands försäkringsmarknad och som är uttryckta i det landets valuta.

5. Volatilitetsjusteringen ska inte tillämpas i fråga om försäkringsförpliktelser om de riskfria räntesatserna för rele vanta durationer för beräkning av bästa skattning för dessa förpliktelser inbegriper en matchningsjustering enligt ar tikel 77b.

6. Genom undantag från artikel 101 ska solvenskapitalkravet inte täcka risker för förlust av primärkapital till följd av ändringar av volatilitetsjusteringen.

831

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/25
	SV

Artikel 77e

Tekniska uppgifter som tillhandahålls av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

1. Eiopa ska för varje relevant valuta fastställa och offentliggöra följande tekniska uppgifter minst en gång per kvartal:

a) Riskfria räntesatser för relevanta durationer för att beräkna bästa skattning som avses i artikel 77.2, utan någon matchnings- eller volatilitetsjustering.

b) För varje relevant duration, kreditkvalitet och tillgångsklass, en grundläggande räntedifferens för beräkning av den matchningsjustering som avses i artikel 77c.1 b.

c) För varje relevant nationell försäkringsmarknad, en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77d.1.

2. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för beräkning av försäkringstekniska avsättningar och kapitalbasmedel får kommissionen anta genomförandeakter, i vilka det för varje relevant valuta anges de tekniska uppgifter som avses i punkt 1. I de genomförandeakterna ska den informationen utnyttjas.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 301.2.

Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om tillgängligheten av de riskfria räntesat serna för relevanta durationer, ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 301.3.

3. När de tekniska uppgifter som avses i punkt 1 antas av kommissionen i enlighet med punkt 2 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag utnyttja dessa tekniska uppgifter för att beräkna bästa skattning i enlighet med artikel 77, matchningsjusteringen i enlighet med artikel 77c och volatilitetsjusteringen i enlighet med artikel 77d.

När det gäller valutor och nationella marknader där den justering som avses i punkt 1 c inte anges i de genomföran deakter som avses i punkt 2, ska ingen volatilitetsjustering tillämpas på riskfria räntesatser för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning.

Artikel 77f

Översyn av långsiktiga garantiåtgärder och aktieriskåtgärder

1. Eiopa ska årligen, fram till den 1 januari 2021, rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om effekterna av tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de dele gerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar.

Tillsynsmyndigheterna ska under denna period årligen lämna följande uppgifter till Eiopa:

a) Tillgången till långsiktiga garantier i försäkringsprodukter på deras nationella marknader och försäkrings- och återförsäkringsföretagens beteende som långsiktiga investerare.

b) Antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, förlängningen av återhämtningsplanen i enlighet med artikel 138.4, undergruppen durationsbaserade aktiekurs risker och de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d.

c) Effekterna av matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, den symmetriska justeringen av kapitalkravet för aktier, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d på försäkrings- och återförsäkringsföretag, både på nationell nivå och i anonym form för varje enskilt företag.

d) Effekterna av matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, den symmetriska justeringen av kapitalkravet för aktier och undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker på försäkrings- och återförsäkringsföretags investe ringsbeteende och huruvida de tillämpar otillbörlig nedsättning av kapitalkravet.

832

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/26		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

e) Effekterna av förlängningar av återhämtningsperioden i enlighet med artikel 138.4 på försäkrings- och återförsäk ringsföretagens insatser för att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbas som täcker solvenskapitalk ravet eller för att reducera riskprofilen för att efterleva solvenskapitalkravet.

f) Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar de övergångsåtgärder som anges i artiklarna 308c och 308d, huruvida de efterlever de infasningsplaner som avses i artikel 308e och utsikterna för ett minskat beroende av dessa övergångsåtgärder, inbegripet åtgärder som har vidtagits eller förväntas vidtas av företagen och tillsyn smyndigheterna, med beaktande av den berörda medlemsstatens lagstiftning.

2. Eiopa ska när så är lämpligt, efter samråd med ESRB och efter ett offentligt samråd, ge kommissionen ett yttrande om utvärderingen av tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbe gripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar. Den utvärderingen ska göras med avseende på tillgången till långsiktiga garantier i försäkringsprodukter, försäkrings- och återförsäkringsföreta gens beteende som långsiktiga investerare och, mer generellt, den finansiella stabiliteten.

3. På basis av det yttrande som överlämnats av Eiopa som avses i punkt 2 ska kommissionen till Europaparla mentet och rådet överlämna en rapport senast den 1 januari 2021 eller tidigare, om så är lämpligt. Rapporten ska särskilt fokusera på effekterna för

a) skydd av försäkringstagare,

b) de europeiska försäkringsmarknadernas stabilitet och sätt att fungera,

c) den inre marknaden och särskilt konkurrenskraften och lika villkor på de europeiska försäkringsmarknaderna,

d) den utsträckning i vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag fortsätter att verka som långsiktiga investerare,

e) tillgången på och prissättningen av livränteprodukter,

f) tillgången på och prissättningen av konkurrerande produkter,

g) försäkringsföretagens långsiktiga investeringsstrategier i fråga om produkter på vilka artiklarna 77b och 77c tillämpas i förhållande till strategier för andra långsiktiga garantier,

h) konsumentval och konsumenternas riskmedvetenhet,

i) diversifieringsgraden inom försäkringsverksamheten och försäkrings- och återförsäkringsföretagens tillgångsport följ,

j) den finansiella stabiliteten.

Rapporten ska dessutom bygga på tillsynserfarenhet när det gäller tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar.

4. Kommissionens rapport ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.”

24. Artikel 86 ska ersättas med följande:

”Artikel 86

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:

a) Försäkringsmatematiska och statistiska metoder för att beräkna bästa skattning enligt artikel 77.2.

b) Metoder, principer och tekniker för att fastställa de riskfria räntesatser för relevanta durationer som ska användas vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2.

833

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/27
	SV

c) De omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas som en helhet respektive som summa av en bästa skattning och en riskmarginal och de metoder som ska användas då de försäkringstekniska avsättningarna beräknas som en helhet som avses i artikel 77.4.

d) De metoder och antaganden som ska användas vid beräkningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av det belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som krävs för att säkra försäkrings- och återförsäkringsförplik telser och kalibreringen av kapitalkostnadstillägget som avses i artikel 77.5.

e) De klasser på vilka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser ska fördelas för beräkningen av de försäkringstek niska avsättningarna som avses i artikel 80.

f) De standarder som ska uppfyllas i fråga om lämpligheten, fullständigheten och riktigheten av data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och de specifika omständigheter under vilka det vore lämpligt att använda lämpliga approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder för beräkning av bästa skattning som avses i artikel 82.

g) Specifikationer avseende de krav som anges i artikel 77b.1, inbegripet de metoder, antaganden och standardpara metrar som ska användas vid beräkning av effekterna av den dödsfallsriskstress som avses i artikel 77b.1 e.

h) Specifikationer avseende de krav som anges i artikel 77c, inbegripet de antaganden och metoder som ska användas vid beräkning av matchningsjusteringen och den grundläggande räntedifferensen.

i) Metoder och antaganden för beräkning av den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, inbegripet en formel för beräkning av den spread som avses i punkt 2 i den artikeln.

2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller metoder för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande:

a) De metoder som ska användas vid beräkningen av den anpassning med hänsyn till risken för motpartsfallisse mang som avses i artikel 81 och som är avsedd att täcka förväntade förluster till följd av sådant fallissemang.

b) I nödvändig utsträckning, förenklade metoder och tekniker för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna för att se till att de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som avses i leden a och d står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker som försäkrings- och återförsäkringsföretagen tar på sig, inbegripet captivebolag för försäkring eller återförsäkring.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

3. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av artikel 77b, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska stan darder för genomförande av förfaranden för godkännande av tillämpningen av en matchningsjustering enligt artikel 77b.1.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta dessa tekniska standarder för tillsyn.”

25. Artikel 92 ska ändras på följande sätt:

a) Titeln ska ersättas med följande:

”Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande”

b) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller fastställandet av kapitalbasmedel ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera kriteri erna för tillsynsmyndigheternas godkännande av tilläggskapital i enlighet med artikel 90.

834

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/28		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

1a. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera behandlingen av ägarin tressen enligt artikel 212.2 tredje stycket, i finansiella institut och kreditinstitut avseende fastställandet av kapital basen.”

c) Följande punkt ska läggas till:

”3. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 90 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndigheternas godkännande av tilläggskapital.

Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

26. Artikel 97 ska ersättas med följande:

”Artikel 97

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa en förteckning över kapitalbas poster, inklusive dem som avses i artikel 96, som bedöms uppfylla kriterierna i artikel 94 med en fullständig redo visning för varje post av de egenskaper som har legat till grund för klassificeringen.

2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller klassificering av kapitalbasmedel ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de metoder som tillsynsmyndigheterna ska tillämpa vid godkännandeförfarandet för bedömningar och klassificeringar av poster som ingår i de egna medlen och som inte ingår i den förteckning som avses i punkt 1.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Kommissionen ska regelbundet se över och vid behov uppdatera den förteckning som avses i punkt 1 med hänsyn till marknadsutvecklingen.”

27. Artikel 99 ska ersättas med följande:

”Artikel 99

Delegerade akter avseende medräkningsbara kapitalbasmedel

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:

a) De kvantitativa gränsvärden som avses i artikel 98.1 och 98.2.

b) De justeringar som bör göras för att återspegla den bristande möjligheten att överföra de kapitalbasposter som enbart kan användas för att täcka förluster som uppstår från ett särskilt skuldsegment eller från särskilda risker (separata fonder).”

28. Följande artikel ska införas:

”Artikel 109a

Harmoniserade tekniska uppgifter till standardformler

1. Vid tillämpning av beräkningen av solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln ska ESA-myndighe terna via den gemensamma kommittén utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av placeringen av externa ratinginstituts (ECAI) kreditvärderingar på en objektiv skala för kreditkvalitet genom tillämpning av de kreditkvalitetsvärden som specificeras i enlighet med artikel 111.1 n.

835

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/29
	SV

ESA-myndigheternas gemensamma kommitté ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.

2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel och i syfte att förenkla beräkningen av den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5, förenkla beräkningen av den motpartsriskmodul som avses i arti kel 105.6, utvärdera de riskreducerande tekniker som avses i artikel 101.5 och beräkna försäkringstekniska avsätt ningar, ska Eiopa utarbeta tekniska standarder för genomförande av

a) förteckningar över de regionala och lokala självstyrelseorgan vilkas exponeringar ska behandlas som exponer ingar mot den centrala regeringen i den jurisdiktion där de är etablerade, förutsatt att det inte förekommer några skillnader i risk mellan sådana exponeringar på grund av de regionala regeringarnas och lokala myndigheternas särskilda beskattningsrätt, och att det finns särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallisse mang,

b) det aktieindex som avses i artikel 106.2, i enlighet med de detaljerade kriterier som fastställs i artikel 111.1 c och o,

c) de justeringar som ska göras för valutor som är knutna till euron i undergruppen valutarisk i artikel 105.5, i enlighet med de detaljerade kriterier för justeringar av de valutor som är knutna till euron i syfte att förenkla beräkningen av undergruppen valutarisk, såsom den fastställs i artikel 111.1 p.

Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket.

3. Eiopa ska minst en gång per kvartal offentliggöra tekniska uppgifter som inbegriper information om den symmetriska justering som avses i artikel 106.

4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel och i syfte att underlätta beräkningen av den teckningsriskmodul för sjukförsäkring som avses i artikel 105.4 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska stan darder för genomförande, med beaktande av de beräkningar som gjorts av tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna, av standardavvikelser när det gäller medlemsstaternas särskilda nationella lagstiftningsåtgärder som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att dela utbetalningar vid försäkringsfall gällande hälsorisk och som uppfyller kriterierna i punkt 5 och alla ytterligare kriterier som fastställts genom delegerade akter.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.

5. De tekniska standarder för genomförande som avses i punkt 4 ska endast tillämpas på de av medlemsstaternas nationella lagstiftningsåtgärder som ger försäkrings- och återförsäkringsföretag möjlighet att dela utbetalningar vid försäkringsfall gällande hälsorisk och som uppfyller följande kriterier:

a) Mekanismen för delning av anspråk ska vara transparent och till fullo specificerad före den årsperiod till vilken den hänför sig.

b) Mekanismen för delning av anspråk, antalet försäkringsföretag som deltar i systemet för utjämning av hälsorisker (Health Risk Equalisation System – HRES) och riskkaraktären hos den affärsverksamhet som omfattas av HRES ska, för varje företag som deltar i HRES, säkerställa att volatiliteten hos de årliga förlusterna inom den affärsverk samhet som omfattas av HRES avsevärt minskas genom detta system, både avseende premier och avseende reservrisk.

836

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/30		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

c) Den sjukförsäkring som omfattas av HRES ska vara obligatorisk och fungera helt eller delvis som ett alternativ till det skydd vid sjukdom som ingår i det lagstadgade socialförsäkringssystemet.

d) Vid fallissemang i ett försäkringsföretag som deltar i HRES ska en eller flera medlemsstaters regeringar garantera att de till fullo tillgodoser försäkringstagarnas anspråk i det försäkringsföretag som omfattas av HRES.

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som anger de ytterligare kriterier som arrangemangen i de nationella lagstiftningsåtgärderna ska uppfylla, och metod och krav för beräkningen av de standardavvikelser om avses i punkt 4 i den här artikeln.”

29. Artikel 111 ska ersättas med följande:

”Artikel 111

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande avseende artiklarna 103–109

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:

a) En standardformel i enlighet med artiklarna 101 och 103–109.

b) Undergrupper som är nödvändiga eller som mer exakt täcker de risker som omfattas av riskmoduler enligt arti kel 104 och följande uppdateringar.

c) Metoder, antaganden och standardparametrar som ska kalibreras till den konfidensnivå som avses i artikel 101.3 och som ska tillämpas vid beräkningen av var och en av de riskmoduler eller undergrupper inom ramen för det primära solvenskapitalkravet som fastställs genom artiklarna 104, 105 och 304, mekanismen för symmetrisk justering och den lämpliga tidsperioden, uttryckt i månader, i enlighet med artikel 106 samt det lämpliga sättet för att integrera metoden i artikel 304 i solvenskapitalkravet beräknat i enlighet med standardformeln.

d) Korrelationsparametrarna, om nödvändigt inklusive parametrarna i bilaga IV samt förfarandena för att uppdatera dessa parametrar.

e) För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder riskreduceringstekniker: metoder och antaganden som ska användas vid bedömningen av förändringar av berörda företags riskprofil och vid justeringar av beräkningen av solvenskapitalkravet.

f) Kvalitativa kriterier som de riskreduceringstekniker som avses i led e ska uppfylla för att säkerställa att respek tive risk faktiskt har överförts till tredje part.

fa) Den metod och de parametrar som ska användas för att bedöma kapitalkravet för motpartsrisk i fall av exponer ingar mot kvalificerade centrala motparter; de parametrarna säkerställer konsekvens med behandlingen av sådana exponeringar för kreditinstitut och finansinstitut i den mening som avses i artikel 4.1.1 och 4.1.26 i förordning (EU) nr 575/2013.

g) Metoder och parametrar för bedömningen av kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107, inklusive den procentsats som avses i artikel 107.3.

h) De metoder och justeringar som ska användas för att återspegla försäkrings- och återförsäkringsföretagens mins kade möjligheter till riskdiversifiering i samband med separerade fonder.

i) Den metod som ska användas vid beräkningen av justeringsbeloppet för förlustreducering genom försäkringstek niska avsättningar eller uppskjutna skatter som fastställs i artikel 108.

j) Deluppsättningen av standardparametrar inom teckningsriskmodulerna för skade-, liv- och sjukförsäkring som får ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artikel 104.7.

837

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/31
	SV

k) Kriterier gällande de standardiserade metoder som försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska använda för att beräkna de företagsspecifika parametrar som avses i led j och kriterier i fråga om de använda uppgifternas full ständighet, exakthet och tillämplighet som ska uppfyllas innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt godkännande, tillsammans med förfarandet för ett sådant godkännande.

l) De förenklade beräkningarna för specifika riskmoduler och undergrupper av riskmoduler samt de kriterier som det ska krävas att försäkrings- och återförsäkringsföretag, inklusive captivebolag för försäkring eller återförsäk ring, uppfyller för att de ska vara berättigade enligt artikel 109 att använda någon av dessa förenklade beräk ningar.

m) Det angreppssätt som ska användas för anknutna företag i den mening som avses i artikel 212 vid beräkningen av solvenskapitalkravet, särskilt beräkningen av undergruppen aktierisk som avses i artikel 105.5, med beak tande av den förmodat minskade volatiliteten för värdet på dessa anknutna företag på grund av de investering arnas strategiska natur och det inflytande som företaget med ägarintresse har över dessa anknutna företag.

n) Hur de externa ratinginstitutens externa kreditvärderingar ska användas vid beräkningen av solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln och placeringen av externa kreditvärderingar på den skala för kreditkvalitet som avses i artikel 109a.1, vilket ska vara förenligt med utnyttjandet av externa ratinginstituts (ECAI) kreditvärder

ingar vid beräkningen av kapitalkraven för kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.26 i det direktivet.

o) Detaljerade kriterier för det aktieindex som avses i artikel 109a.2 c.

p) Detaljerade kriterier för justeringar av de valutor som är knutna till euron i syfte att förenkla beräkningen av undergruppen valutarisk som avses i artikel 109a.2 d.

q) Villkoren för den kategorisering av regionala och lokala självstyrelseorgan som avses i artikel 109a.2 a.

2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndigheternas godkännande av företagsspecifika para metrar som avses i punkt 1 k.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

3. Senast den 31 december 2020 ska kommissionen göra en bedömning av lämpligheten för de metoder, anta ganden och standardparametrar som används vid beräkningen av standardformeln för solvenskapitalkravet. Kommis sionen ska ta särskild hänsyn till tillgångsklassernas och de finansiella instrumentens resultat, beteendet hos dem som investerar i dessa tillgångar och finansiella instrument samt utvecklingen när det gäller fastställande av interna tionella standarder för finansiella tjänster. Granskningen av vissa tillgångsklasser får prioriteras. Kommissionen ska översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag till ändringar av detta direktiv eller av delegerade eller genomförandeakter som antagits enligt detta direktiv.

4. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller solvenskapitalkravet ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att definiera kvantitativa gränser och kriterier för tillgångars medräkningsbarhet för det fall att dessa risker inte täcks i tillräcklig utsträckning av en under grupp till en riskmodul.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

De tekniska standarderna för tillsyn ska tillämpas på de tillgångar som täcker de försäkringstekniska avsättningarna med undantag av tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal för vilka försäkringstagarna står för placeringsrisken. De ska ses över av kommissionen i ljuset av utvecklingen av standardformeln och på de finansiella marknaderna.”

838

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/32		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

30. Artikel 114 ska ersättas med följande:

”Artikel 114

Delegerade akter och tekniska standarder för genomförande avseende de interna modellerna för solvenska pitalkravet

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:

a) Anpassningar av de standarder som anges i artiklarna 120–125 mot bakgrund av det begränsade tillämpnings område som avses i ansökningar om tillämpning av partiella interna modeller.

b) Det sätt genom vilket en partiell intern modell helt och fullt ska integreras i solvenskapitalkravets standardformel enligt artikel 113.1 c och kraven för användningen av alternativa integreringstekniker.

2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden när det gäller

a) godkännande av en intern modell i enlighet med artikel 112, och

b) godkännande av större ändringar av en intern modell och ändringar av det styrdokument för ändringar av interna modeller som avses i artikel 115.

Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

31. Artikel 127 ska ersättas med följande:

”Artikel 127

Delegerade akter avseende artiklarna 120–126

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a avseende artiklarna 120–126 i syfte att ytterligare förbättra bedömningen av riskprofil och ledning när det gäller försäkrings- och återförsäkringsföretagens verksam heter, beträffande användningen av interna modeller i hela unionen.”

32. Artikel 129 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 d ska leden i, ii och iii ersättas med följande:

”i) 2 500 000	EUR	för	skadeförsäkringsföretag,	inbegripet captivebolag, utom i de fall	alla eller	vissa av de
risker som	ingår	i	klasserna 10–15 under	del A i bilaga I täcks, varvid beloppet	inte får	underskrida
3 700 000 EUR.

ii)3 700 000 EUR för livförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag.

iii)3 600 000 EUR för återförsäkringsföretag, utom i fråga om captivebolag för återförsäkring, varvid minimi kapitalkravet inte får understiga 1 200 000 EUR.”

b) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter, under en tidsperiod som löper ut senast 31 december 2017, kräver att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska tillämpa de procentsatser som anges i första stycket endast på ett företags solvenskapitalkrav beräknat i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2.”

c) I punkt 4 ska följande stycke införas efter första stycket:

”Vid beräkningen av de gränser som avses i punkt 3 ska företagen inte vara ålagda att beräkna solvenskapitalk ravet varje kvartal.”

839

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/33
	SV

d) I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska senast den 31 december 2020 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om de bestämmelser och den praxis som medlemsstaterna respektive tillsynsmyndigheterna antagit enligt punk terna 1–4.”

33. Artikel 130 ska ersättas med följande:

”Artikel 130

Delegerade akter

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att precisera den beräkning av minimikapitalkravet som avses i artiklarna 128 och 129.”

34. I artikel 131 första stycket ska datumen ”31 oktober 2012” och ”31 oktober 2013” ersättas med datumen ”31 de cember 2015” respektive ”31 december 2016”.

35. Artikel 135 ska ersättas med följande:

”Artikel 135

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn avseende kvalitativa krav

1. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera kvalitativa krav inom följande områden:

a) Påvisande, mätning, övervakning och hantering av risker i samband med placeringar i anslutning till artikel 132.2 första stycket.

b) Påvisande, mätning, övervakning och hantering av specifika risker i samband med derivatinstrument och sådana tillgångar som avses i artikel 132.4 andra stycket och fastställande av i vilken utsträckning användning av sådana

tillgångar bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning i enlighet med artikel 132.4 tredje stycket.

2. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:

a) De krav som de företag som ompaketerar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (origi natorer eller sponsorer) måste uppfylla för att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska få investera i värde papper eller instrument av denna typ som getts ut efter den 1 januari 2011, inklusive krav som säkerställer att originatorerna, sponsorerna eller de ursprungliga långivarna på löpande basis upprätthåller ett väsentligt ekono miskt intresse netto som under inga omständigheter får understiga 5 procent.

b) Kvalitativa krav som måste uppfyllas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som investerar i dessa värde papper eller instrument.

c) Specificering av de omständigheter enligt vilka ett proportionerligt ytterligare kapitalkrav får åläggas vid överträ delse av kraven som fastställs i leden a och b i denna punkt, utan hinder av artikel 101.3.

3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller punkt 2 c, ska Eiopa, om inte annat följer av ar tikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera metoderna för beräkning av ett proportionerligt ytterligare kapitalkrav.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

36. Artikel 138.4 ska ersättas med följande:

”4. Om Eiopa, efter samråd med ESRB när så är lämpligt, fastställer att det råder exceptionellt svåra förhållanden som påverkar försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser, får tillsynsmyndigheten förlänga perioden i punkt 3 andra stycket för berörda företag med en period på högst sju år, med beaktande av alla relevanta faktorer, inbegripet de försäkringstekniska avsättningarnas genomsnittliga löptid.

840

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/34		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

Utan att det påverkar Eiopas befogenheter enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa vid tillämp ningen av denna punkt på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten fastställa när det föreligger exceptionellt svåra förhållanden. Den berörda tillsynsmyndigheten får lämna in en begäran om försäkrings- eller återförsäkringsfö retag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser sannolikt inte kommer att uppfylla ett av de krav som fastställs i punkt 3. Exceptionellt svåra förhållanden föreligger om den finansiella situationen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser allvarligt eller negativt påverkas av en eller flera av följande förutsättningar:

a) Ett kursfall på de finansiella marknaderna som är oförutsett, kraftigt och tvärt.

b) Förhållanden med ihållande låga räntor.

c) Katastrofer med stora efterverkningar.

Eipoa ska i samarbete med den berörda tillsynsmyndigheten regelbundet bedöma huruvida de förutsättningar som avses i andra stycket fortfarande är tillämpliga. Eiopa ska i samarbete med den berörda tillsynsmyndigheten förklara när exceptionellt svåra förhållanden inte längre föreligger.

Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.

Den förlängning som avses i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet, mellan det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.”

37. Artikel 143 ska ersättas med följande:

”Artikel 143

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn avseende artikel 138.4

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som kompletterar de olika typerna av svåra förhål landen och närmare anger de faktorer och kriterier som ska beaktas av Eiopa vid fastställandet av när det föreligger exceptionellt svåra förhållanden och av tillsynsmyndigheterna vid fastställandet av förlängningen av återhämtnings perioden i enlighet med artikel 138.4.

2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller artiklarna 138.2, 139.2 och 141, ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera åtgärdsplaner som avses i artikel 138.2 och finansiella saneringsplaner enligt artikel 139.2 samt med avseende på artikel 141, och därvid vara uppmärksam på att inte förorsaka procykliska effekter.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

38. Artikel 149 ska ersättas med följande:

”Artikel 149

Ändringar av risker eller åtaganden

Varje ändring som ett försäkringsföretag avser att göra av de uppgifter som avses i artikel 147 ska omfattas av det förfarande som föreskrivs i artiklarna 147 och 148.”

841

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/35
	SV

39. Artikel 155 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 3 ska följande stycke införas efter första stycket:

”Vidare får tillsynsmyndigheten i hem- eller värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndig hetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.”

b) Punkt 9 ska ersättas med följande:

”9. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Eiopa om det antal och de olika typer av fall som lett till vägran enligt artiklarna 146 och 148, eller där åtgärder har vidtagits enligt punkterna 3 och 4 i den här arti keln.”

40. Följande stycke ska införas efter första stycket i artikel 158.2:

”Vidare får tillsynsmyndigheten i hem- eller värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighe tens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.”

41. Artikel 159 ska ersättas med följande:

”Artikel 159

Statistik om gränsöverskridande verksamhet

Varje försäkringsföretag ska, uppdelat på verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsfriheten och verksamhet som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlems stat om summan av premier, försäkringsersättningar och provisioner, utan avdrag för återförsäkring och angivna per medlemsstat, enligt följande:

a) För skadeförsäkring: per försäkringsklass i enlighet med den relevanta delegerade akten.

b) För livförsäkring: för var och en av försäkringsklasserna i enlighet med den relevanta delegerade akten.

Vad gäller bilaga I, del A, klass 10, med uteslutande av fraktförares ansvar, ska det berörda företaget också informera tillsynsmyndigheten om skadefrekvens och genomsnittliga försäkringsersättningar.

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska inom rimlig tid vidarebefordra en sammanställning av de uppgifter som avses i första och andra styckena till tillsynsmyndigheterna i varje berörd medlemsstat på deras begäran.”

42. Artikel 172 ska ersättas med följande:

”Artikel 172

Likvärdighet avseende försäkringsföretag

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som specificerar kriterierna för att bestämma om den solvensordning i ett tredjeland som tillämpas på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I.

2. Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 1 har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa enligt artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delege rade akter där det fastställs att den solvensordning i ett tredjeland som tillämpas på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I i detta direktiv.

De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att beakta alla väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I och tillsynsordningen i tredjelandet.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

3. Om solvensordningen i ett tredjeland enligt punkt 2 har bedömts vara likvärdig med den i detta direktiv, ska återförsäkringsavtal som ingås med företag som har sitt huvudkontor i det tredjelandet behandlas på samma sätt som återförsäkringsavtal med företag som är auktoriserade enligt detta direktiv.

842

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/36		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

4. Genom undantag från punkt 2, och även om de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 1 inte har uppfyllts, får kommissionen under en begränsad tidsperiod, i enlighet med artikel 301a, och med bistånd av Eiopa enligt artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredje landet är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, om det tredjelandet uppfyller åtminstone föl jande kriterier:

a) Det har ingått ett åtagande gentemot unionen om att anta och tillämpa en solvensordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 2, innan den perioden löper ut, och om att inleda bedömningsförfarandet.

b) Det har inrättat ett arbetsprogram för att uppfylla åtagandet som avses i led a.

c) Det har avsatt tillräckligt med resurser för att uppfylla åtagandet som avses i led a.

d) Det har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens.

e) Det har ingått skriftliga överenskommelser om att samarbeta och utbyta konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter.

f) Det har ett oberoende tillsynssystem.

g) Det har fastställt skyldigheter avseende sekretess för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning, särskilt när det gäller utbyte av information med Eiopa och tillsynsmyndigheter.

I alla delegerade akter om tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. De delegerade akterna ska ses över regelbundet på basis av lägesrapporter från det berörda tredjelandet, vilka ska läggas fram för och bedömas av kommissionen varje år. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de läges rapporterna.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de villkor som fastställs i första stycket.

5. Den begränsade period som avses i första stycket i punkt 4 ska upphöra den 31 december 2020 eller det datum då tillsynsordningen för det tredjelandet, i enlighet med punkt 2, har bedömts vara likvärdig med den som fastställs i avdelning I, beroende på vilket som infaller först.

Denna period kan förlängas till ett år, om detta är nödvändigt för att Eiopa och kommissionen ska kunna genom föra bedömningen av likvärdighet enligt punkt 2.

6. Återförsäkringsavtal som ingås med företag med huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning har bedömts som tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 4, ska behandlas på samma sätt som i punkt 3. Artikel 173 ska även tillämpas på återförsäkringsföretag med huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning har bedömts som tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 4.”

43. Artikel 176 ska ersättas med följande:

”Artikel 176

Information från medlemsstaterna till kommissionen och Eiopa

Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska underrätta kommissionen, Eiopa och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller.

Underrättelsen ska också innehålla en uppgift om den berörda företagsgruppens struktur.

När ett företag, som omfattas av ett tredjelands lagstiftning, förvärvar ett innehav i ett försäkrings- eller återförsäk ringsföretag som är auktoriserat i unionen så att detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle bli ett dotterfö retag till det tredjelandsföretaget, ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten underrätta kommissionen, Eiopa och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om detta.”

843

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/37
	SV

44. Artikel 177.1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Eiopa om alla svårigheter av allmän natur som deras försäkrings- eller återförsäkringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett tredjeland eller vid pågående verksamhet i ett tredjeland.”

45. Artikel 210.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att närmare specificera bestämmelserna som avses i punkt 1 i den här artikeln i fråga om övervakning, hantering och kontroll av risker till följd av finansiell åter försäkringsverksamhet.”

46. Artikel 211.2 och 211.3 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera följande kriterier för tillsyn smyndigheternas godkännande:

a) Auktorisationens omfattning.

b) Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal.

c) De lämplighetskrav som avses i artikel 42 för specialföretagets ledningspersonal.

d) Lämplighetskrav för aktieägare eller medlemmar med kvalificerat innehav i specialföretaget.

e) Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanter ingen.

f) Informationskrav vad beträffar redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik.

g) Solvenskrav.

2a. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av artikel 211.1 och 211.2 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndighetens godkännande av etablering av special företag och för de format och modeller som ska användas med avseende på punkt 2 f.

Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

2b. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 211.1 och 211.2 får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för att specificera de tillämpliga förfarandena för samarbete och informationsutbyte mellan till synsmyndigheterna, i de fall där det specialföretag som övertar risker från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är etablerat i en annan medlemsstat än den där försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är auktoriserat.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

3. Specialföretag som auktoriserats före den 31 december 2015 ska omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat specialföretaget. All ny verksamhet som ett specialföretag startar efter det datumet ska emellertid omfattas av punkterna 1, 2 och 2a.”

47. I artikel 212.1 ska led e ersättas med följande:

”e) tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och underlättande av besluts fattande avseende tillsynen över en grupp.”

844

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/38		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

48. Artikel 216 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande stycken läggas till:

”I sådana fall ska tillsynsmyndigheten ange motiven till sitt beslut för både grupptillsynsmyndigheten och moder företaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.

Artiklarna 218–258 ska gälla i tillämpliga delar om inte annat följer av punkterna 2–6 i den här artikeln.”

b) Punkt 4 tredje stycket ska ersättas med följande:

”Tillsynsmyndigheten ska ange motiven till sådana beslut för både företaget och grupptillsynsmyndigheten. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.”

c) Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 i den här artikeln får fattas.”

49. Artikel 217 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande stycke läggas till:

”I sådana fall ska tillsynsmyndigheterna ange motiven till sin överenskommelse för både grupptillsynsmyndig heten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.”

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera under vilka förhållanden beslut som avses i punkt 1 i den här artikeln får fattas.”

50. Artikel 227 ska ersättas med följande:

”Artikel 227

Likvärdighet avseende anknutna försäkringsföretag och återförsäkringsföretag i tredjeland

1. När solvensen på gruppnivå beräknas för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland i enlighet med artikel 233, ska försäkrings- eller återförsäkrings företaget i tredjeland endast vid den beräkningen behandlas som ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsfö retag.

Om det tredjeland där det företaget har sitt huvudkontor emellertid kräver att det ska vara auktoriserat och ålägger det en solvensordning som är minst likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, får medlemssta terna dock föreskriva att det i fråga om detta företag vid beräkningen ska beaktas det solvenskapitalkrav och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det krav som fastställts av det berörda tredjelandet.

2. Om inga delegerade akter antagits i enlighet med punkterna 4 eller 5 i den här artikeln ska kontrollen av att ordningen i tredjelandet är minst likvärdig utföras av grupptillsynsmyndigheten, antingen på eget initiativ eller på begäran av företaget med ägarintresse. Eiopa ska bistå grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 33.2 i förord ning (EU) nr 1094/2010.

Grupptillsynsmyndigheten ska i samband med detta, och med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda tillsyn smyndigheter innan den fattar sitt beslut. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3. Grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende ett tredjeland som strider mot något beslut som tidigare fattats avseende detta tredjeland, såvida det inte är nödvändigt att beakta väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I kapitel VI och tillsynsordningen i tredjelandet.

Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med andra stycket får de hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre månader efter det att grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befo genheter den tilldelats genom samma artikel.

845

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/39
	SV

3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som specificerar kriterierna för att bedöma huru vida tillsynsordningen i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, kapitel VI.

4. Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3 har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att tillsynsordningen i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI.

De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till väsentliga ändringar av tillsynsordningen i avdelning I kapitel VI och den tillsynsordning som gäller i tredjelandet.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

5. Genom undantag från punkt 4, och även när de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 3 inte har uppfyllts, får kommissionen under den tidsperiod som avses i punkt 6 i enlighet med artikel 301a, samt med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på företag med huvudkontor i det tredjelandet är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, när:

a) Det kan påvisas att en solvensordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 4 för närvarande tillämpas eller kan antas och tillämpas av tredjelandet.

b) Tredjelandet har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens.

c) Tredjelandets lagstiftning i princip tillåter samarbete och utbyte av konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter.

d) Tredjelandet har ett oberoende tillsynssystem.

e) Tredjelandet har fastställt skyldigheter avseende tystnadsplikt för alla personer som agerar för dess tillsynsmyn digheters räkning.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

6. Den ursprungliga tidsperioden för det beslut om tillfällig likvärdighet som avses i punkt 5 ska vara 10 år om inte, innan den perioden löpt ut,

a) den delegerade akten har återkallats,

b) en delegerad akt har antagits i enlighet med punkt 4 med effekten att tillsynsordningen i det tredjelandet bedömts vara likvärdig med den som fastställs i avdelning I kapitel VI.

Beslutet om tillfällig likvärdighet ska förnyas för ytterligare tioårsperioder om de kriterier som avses i punkt 5 fortfa rande uppfylls. Kommissionen ska anta alla sådana delegerade akter enligt artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

I alla delegerade akter som fastställer tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med arti kel 177.2. Kommissionen ska regelbundet se över sådana delegerade akter. Eiopa ska bistå kommissionen i bedöm ningen av de besluten. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet om varje översyn som utförs och ska rapportera slutsatserna till parlamentet.

7. När det i enlighet med punkt 5 har antagits en delegerad akt som fastställer att tillsynsordningen i ett tredje land är tillfälligt likvärdig, ska detta tredjeland bedömas som likvärdigt vid tillämpningen av punkt 1 andra stycket.”

846

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/40		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

51. Artikel 231 ska ersättas med följande:

”Artikel 231

Gruppintern modell

1. Om en ansökan om tillstånd att med en intern modell beräkna både det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag, eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska de berörda tillsynsmyndigheterna samarbeta vid beslutet om huruvida ett sådant till stånd ska beviljas och om eventuella särskilda villkor för tillståndet.

Ansökan som avses i första stycket ska lämnas över till grupptillsynsmyndigheten.

Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta och överlämna den fullständiga ansökan till de övriga medlemmarna av tillsynskollegiet.

2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom sex månader från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den fullständiga ansökan.

3. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den period på sex månader som avses i punkt 2 har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska grupptillsynsmyndigheten uppskjuta beslutet och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förord ningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet ska inte hänskjutas till Eiopa efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.

Om det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2 och 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 avvisas ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet. Det beslutet ska betraktas som avgö rande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlik ningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

4. Eiopa får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att säkerställa en enhetlig tillämp ning av den gemensamma beslutsprocess som avses i punkt 2, med beaktande av de ansökningar om tillstånd som avses i punkt 1 och i syfte att underlätta gemensamma beslut.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

5. Om de berörda tillsynsmyndigheterna har fattat ett gemensamt beslut enligt punkt 2, ska grupptillsynsmyndig heten ge sökanden ett dokument där skälen till fullo anges.

6. Om inget gemensamt beslut antas inom sex månader från den dag då gruppen mottog den fullständiga ansökan ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.

Grupptillsynsmyndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till de synpunkter och reservationer som övriga berörda tillsyn smyndigheter lämnat under den sexmånadersperioden.

Grupptillsynsmyndigheten ska ge sökanden och övriga berörda tillsynsmyndigheter ett dokument med det fullstän digt motiverade beslutet.

Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

847

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/41
	SV

7. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna finner att riskprofilen hos ett försäkrings- eller återförsäkrings företag som står under dess tillsyn avviker väsentligt från de antaganden som ligger bakom den interna modell som godkänts på gruppnivå, får den myndigheten i enlighet med artikel 37, så länge som företaget inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som myndigheten framfört, fastställa ett kapitaltillägg för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget utöver det solvenskapitalkrav som blir resultatet med tillämpning av den interna modellen.

Om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, får tillsynsmyndig heten kräva att företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den standardformel som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 2. I enlighet med artikel 37.1 a och c får tillsynsmyndigheten för detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa ett kapitaltillägg till solvenskapitalkravet utöver det solvenskapital krav som framkommer med tillämpning av standardformeln.

Tillsynsmyndigheten ska motivera sådana beslut som avses i första och andra styckena för såväl försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som övriga medlemmar av tillsynskollegiet.

Eiopa får utfärda riktlinjer för att se till att denna punkt tillämpas på ett konsekvent och enhetligt sätt.”

52. I artikel 232 första stycket ska inledningen ersättas med följande:

”Vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens risk profil ska grupptillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma de fall då sådana omständigheter som avses i artikel 37.1 a–d kan uppkomma på gruppnivå, särskilt i följande fall:”

53. I artikel 232 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som anta gits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.”

54. I artikel 233.6 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som anta gits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.”

55. Artikel 234 ska ersättas med följande:

”Artikel 234

Delegerade akter avseende artiklarna 220–229 och 230–233

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att närmare specificera de försäkringstekniska princi perna och metoderna i artiklarna 220–229 och tillämpningen av artiklarna 230–233, med beaktande av den ekono miska karaktären hos vissa juridiska strukturer.”

56. Artikel 237 ska ersättas med följande:

”Artikel 237

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: beslut om ansökningar

1. I fråga om ansökningar om tillstånd att omfattas av bestämmelserna i artiklarna 238 och 239 ska de berörda tillsynsmyndigheterna inom tillsynskollegiet samarbeta fullt ut för att besluta om huruvida det tillstånd som söks ska meddelas eller ej samt för att fastställa eventuella särskilda villkor som ska gälla för det.

Ansökan som avses i första stycket ska endast överlämnas till den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföre taget. Den tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga medlemmarna av tillsynskollegiet och vidare befordra den fullständiga ansökan till dem.

2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom tre månader från den dag då samtliga tillsynsmyndigheter i kollegiet mottog den fullständiga ansökan.

848

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/42		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

3. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den period på tre månader som avses i punkt 2 har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska grupptillsynsmyndigheten uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.

Om det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2 och 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 avvisas ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet. Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

4. Eiopa får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av den gemensamma beslutsprocess som avses i punkt 2, med beaktande av de ansökningar om tillstånd som avses i punkt 1, och i syfte att underlätta gemensamma beslut.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

5. Om de berörda tillsynsmyndigheterna har fattat ett gemensamt beslut som avses i punkt 2, ska den tillsyn smyndighet som har auktoriserat dotterföretaget tillhandahålla sökanden ett beslut där skälen till fullo anges. Detta gemensamma beslut ska betraktas som avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

6. Om inget gemensamt beslut fattats av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tremånadersperiod som anges i punkt 2 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.

Under den perioden ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta följande:

a) Synpunkter och reservationer från berörda tillsynsmyndigheter.

b) Reservationer från andra tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avsteg från reservationerna från andra berörda tillsynsmyndigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter. Detta beslut ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda till synsmyndigheterna.”

57. Artikel 238.4 ska ersättas med följande:

”4. Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att nå en överenskommelse om förslaget från den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget eller om eventuella andra åtgärder.

Överenskommelsen ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.”

58. Artikel 238.5 ska ersättas med följande:

”5. Om tillsynsmyndigheten och grupptillsynsmyndigheten är av skiljaktig mening får endera tillsynsmyndigheten inom en månad från tillsynsmyndighetens förslag hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats i den artikeln, och ska fatta sitt beslut inom en månad från hänskjutandet. Denna period på en månad ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen. Frågan får inte hänskjutas till Eiopa efter det att den tidsfrist som avses i detta stycke har löpt ut, eller efter det att en överenskom melse har uppnåtts inom tillsynskollegiet i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.

849

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/43
	SV

Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat detta dotterföretag ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut.

Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering.

Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.”

59. I artikel 239 ska följande punkt läggas till:

”4. Tillsynsmyndigheten eller grupptillsynsmyndigheten får hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 när de är av skiljaktiga meningar

a) om godkännandet av återhämtningsplanen, inklusive varje förlängning av denna, inom den fyramånadersperiod som avses i punkt 1, eller

b) om godkännandet av de föreslagna åtgärderna inom den period på en månad som avses i punkt 2.

I de fallen får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln, och ska fatta sitt beslut inom en månad från hänskjutandet.

Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa

a) efter det att den period på fyra månader respektive en månad som avses i första stycket har löpt ut,

b) efter det att en överenskommelse har nåtts inom tillsynskollegiet i enlighet med punkt 1 andra stycket eller punkt 2 andra stycket,

c) i krissituationer som avses i punkt 2.

Denna period på fyra månader eller en månad ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat det dotterföretaget ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyn digheterna.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering.

Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.”

60. Artikel 241 ska ersättas med följande:

”Artikel 241

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: delegerade akter

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a och specificera följande:

a) Kriterier för att bedöma om de villkor som anges i artikel 236 är uppfyllda.

b) Kriterier för att bedöma vad som ska betraktas som krissituationer, enligt artikel 239.2.

c) De förfaranden tillsynsmyndigheterna ska följa när de utbyter information, utövar sina befogenheter och uppfyller sina förpliktelser enligt artiklarna 237–240.”

61. Artikel 242.1 ska ersättas med följande:

”1. Senast den 31 december 2017 ska kommissionen göra en utvärdering av tillämpningen av avdelning III, särskilt av tillsynsmyndigheternas samarbete inom tillsynskollegiet, dess funktionsduglighet och tillsynspraxisen för att fastställa kapitaltilläggen, och ska översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, om lämpligt åtföljd av förslag till ändringar av detta direktiv.”

62. I artikel 242.2 ska datumet ”31 oktober 2015” ersättas med datumet ”31 december 2018”.

850

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/44		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

63. Artikel 244.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på punkterna 2 och 3 i den här artikeln i fråga om definition av väsentliga riskkoncentrationer.

5. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller tillsyn över riskkoncentrationer ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att med avseende på punkt 3 specificera identifiering av väsentliga riskkoncentrationer och besluta om lämpliga tröskelvärden.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

6. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av, med avseende på punkt 2, blanketter och mallar för rapportering av sådana risk koncentrationer.

Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.”

64. Artikel 245.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på punkterna 2 och 3 i den här artikeln i fråga om definition av väsentliga transaktioner inom en grupp.

5. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller tillsyn över transaktioner inom en grupp får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på punkt 3 för att specificera identifiering av väsentliga transaktioner inom en grupp.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

6. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av, med avseende på punkt 2, förfarandena, blanketter och mallar för rapportering av sådana transaktioner inom en grupp.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.”

65. Artikel 247.3–247.7 ska ersättas med följande:

”3. I särskilda fall får de berörda tillsynsmyndigheterna, på begäran från någon av de andra tillsynsmyndigheterna, fatta ett gemensamt beslut att göra avsteg från de kriterier som anges i punkt 2 om det vore olämpligt att tillämpa dessa kriterier med hänsyn till gruppens struktur och den relativa omfattningen av försäkrings- och återförsäkrings företagens verksamheter i olika länder och utse en annan tillsynsmyndighet till grupptillsynsmyndighet.

I det avseendet får varje berörd tillsynsmyndighet begära att frågan om huruvida kriterierna i punkt 2 är lämpliga tas upp till diskussion. En sådan diskussion ska inte äga rum mer än en gång per år.

De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om valet av grupp tillsynsmyndighet inom tre månader från det att diskussionen om frågan begärdes. Innan de berörda tillsynsmyndig heterna fattar sitt beslut ska de ge företagsgruppen möjlighet att yttra sig.

851

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/45
	SV

Den utsedda grupptillsynsmyndigheten ska till gruppen överlämna det gemensamma beslutet tillsammans med en fullständig motivering.

4. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tremånadersperiod som avses i punkt 3 har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska de berörda tillsynsmyn digheterna uppskjuta sitt gemensamma beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det gemensamma beslutet ska anses avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

5. Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad efter ett hänskjutande av ärendet enligt punkt 4. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats. Den utsedda grupptillsynsmyndigheten ska till gruppen och tillsynskollegiet överlämna det gemensamma beslutet tillsammans med en fullständig motivering.

6. Om inget gemensamt beslut kunnat fattas ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den tillsyn smyndighet som fastställts i enlighet med punkt 2 i denna artikel.

7. Eiopa ska åtminstone årligen underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen om eventuella betydande svårigheter som uppstått vid tillämpningen av punkterna 2, 3 och 6.

Om någon sådan betydande svårighet uppstår vid tillämpningen av de kriterier som fastställts i punkterna 2 och 3 i denna artikel, ska kommissionen anta delegerade akter enligt artikel 301a som ytterligare specificerar dessa krite rier.”

66. Artikel 248 ska ändras på följande sätt:

a) Följande stycke ska läggas till i punkt 2:

”Om grupptillsynsmyndigheten inte utför de uppgifter som avses i punkt 1 eller om medlemmarna i tillsynskolle giet inte samarbetar i den utsträckning som krävs enligt denna punkt, kan någon av de berörda tillsynsmyndighe terna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.”

b) I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:

”3. Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföretags huvudkontor är beläget och Eiopa i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

c) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:

”Om det uppstår delade meningar om upprättandet av samordningsöverenskommelserna får en medlem av till synskollegiet hänskjuta frågan till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln. Grupptillsynsmyndigheten ska fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Grupptillsynsmyndigheten ska vidarebefordra beslutet till andra berörda tillsynsmyndigheter.”

d) I punkt 5 ska andra stycket ersättas med följande:

”Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som tilldelats grupptillsynsmyndigheten och andra tillsyn smyndigheter genom detta direktiv, får samordningsöverenskommelserna fastställa ytterligare uppgifter för grupptillsynsmyndigheten, andra tillsynsmyndigheter eller Eiopa i fall där detta resulterar i en effektivare grupp tillsyn och inte försämrar kollegiemedlemmarnas tillsynsverksamhet när det gäller deras enskilda ansvar.”

e) Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:

”6. Eiopa ska utarbeta riktlinjer för hur tillsynskollegierna ska fungera operativt, vilka ska baseras på omfat tande granskning av konvergensgraden i deras arbete. Sådana granskningar ska göras minst vart tredje år. Medlemsstaterna ska se till att grupptillsynsmyndigheten till Eiopa överlämnar informationen om hur tillsynskol legierna fungerar och om eventuella svårigheter som uppstått och som är relevanta för granskningarna.

852

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/46		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordningen mellan tillsynsmyndigheter får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att på basis av de riktlinjer som avses i första stycket närmare specificera hur tillsynskollegierna ska fungera operativt.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordningen mellan tillsynsmyndigheter ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på punkterna 1–6 för att specificera samordningen av grupptillsynen.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

8. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på definitionen av betydande filial.”

67. Artikel 249 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:

”För att dessa tillsynsmyndigheter, inklusive grupptillsynsmyndigheten, ska ha säkerställd tillgång till lika mycket relevant information ska de, utan att det påverkar deras respektive ansvarsområden och oavsett om de är etable rade i samma medlemsstat eller ej, till varandra överlämna sådan information för att möjliggöra och underlätta för de övriga myndigheterna att fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. I det avseendet ska de berörda tillsynsmyndigheterna och grupptillsynsmyndigheten utan dröjsmål överlämna all information till varandra så snart den blir tillgänglig eller på begäran utbyta information. Den information som avses i detta stycke omfattar, men är inte begränsad till, information om åtgärder som har vidtagits av gruppen och tillsynsmyndigheterna samt information som har lämnats av gruppen.”

b) Följande punkt ska införas:

”1a. När en tillsynsmyndighet inte har meddelat relevanta uppgifter eller en begäran om samarbete, särskilt för att utbyta relevanta uppgifter, har avslagits eller inte föranlett någon reaktion inom två veckor, får tillsyn smyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa.

När ärendet hänskjuts dit får Eiopa, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i EUF-fördraget, agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordning och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

a) vilka uppgifter som ska insamlas systematiskt av grupptillsynsmyndigheten och spridas till övriga berörda till synsmyndigheter eller överlämnas till grupptillsynsmyndigheten av övriga berörda tillsynsmyndigheter,

b) vilka uppgifter som är väsentliga eller relevanta för tillsynen på gruppnivå i syfte att öka enhetligheten i till synsrapporteringen.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning när det gäller samordningen och utbytet av information mellan tillsynsmyndigheterna ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden och mallar för överlämnande av uppgifter till grupptillsynsmyndigheten samt förfarandet för samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter enligt bestämmelserna i denna artikel.

853

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/47
	SV
Eiopa	ska till kommissionen	överlämna sina förslag till tekniska standarder	för genomförande senast den
30 september 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

68. Artikel 250 ska ändras på följande sätt:

”Artikel 250

Samråd mellan tillsynsmyndigheter

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248, ska berörda tillsynsmyndigheter, innan de fattar beslut som är av betydelse för andra tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, samråda med varandra inom tillsynskollegiet i fråga om följande:

a) Förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsfö retag inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkännande eller auktorisation.

b) Beslutet om förlängningen av återhämtningsplanen enligt artikel 138.3 och 138.4.

c) Betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidtagits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande av kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt artikel 37 och införande av begränsningar av användningen av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.

I frågor som avses i punkterna b och c i första stycket ska samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten.

Därutöver ska de berörda tillsynsmyndigheterna samråda med varandra innan de fattar ett beslut som bygger på information från andra tillsynsmyndigheter.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248 får en tillsynsmyndighet besluta att avstå från samråd med andra tillsynsmyndigheter i brådskande fall eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I sådana fall ska tillsyn smyndigheten utan dröjsmål underrätta övriga berörda tillsynsmyndigheter.”

69. I artikel 254.2 ska första stycket ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska föreskriva att deras myndigheter med ansvar för utövande av grupptillsyn ska ha tillgång till all information som är relevant för syftet med den tillsynen, oavsett vilken typ av företag informationen gäller. Artikel 35.1–35.5 ska gälla i tillämpliga delar.

Grupptillsynsmyndigheten får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen till en frekvens som är kortare än ett år på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av begränsningen i enlighet med artikel 35.6, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.

Grupptillsynsmyndigheten får bevilja undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av undantaget i enlighet med artikel 35.7, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens verk samhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten.”

70. I artikel 255.2 ska följande stycken läggas till:

”När en begäran till en annan tillsynsmyndighet om att en kontroll ska utföras i enlighet med denna punkt inte föranlett någon reaktion inom två veckor, eller när tillsynsmyndigheten i praktiken är förhindrad att utöva sin rätt att delta i enlighet med tredje stycket, får den myndighet som framställt begäran hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.

I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”

854

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/48		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

71. Artikel 256 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera vilka uppgifter som ska offentliggöras och fristerna för det årliga offentliggörandet av uppgifterna vad avser lägesrapporten om solvens och finansiell ställning i enlighet med punkt 2 och rapporten om solvens och finansiell ställning på gruppnivå i enlighet med punkt 1.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”5. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor när det gäller rapporten om solvens och finansiell ställning på gruppnivå, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden och mallar och sätten att offentliggöra gruppens lägesrapport om solvens och finansiell ställning enligt bestämmelserna i denna artikel.

Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

72. Följande artikel ska införas:

”Artikel 256a

Gruppstruktur

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag årligen på gruppnivå offentliggör gruppens juridiska struktur samt styr- och organisations struktur, inbegripet en beskrivning av alla dotterföretag, fysiska filialer och väsentliga anknutna företag som tillhör gruppen.”

73. Artikel 258.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för samordningen av de åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.”

74. Artikel 259 ska ersättas med följande:

”Artikel 259

Eiopas rapportering

1. Eiopa ska varje år rapportera till Europaparlamentet i enlighet med artikel 50 i förordning (EU) nr 1094/2010.

2. Eiopa ska bland annat rapportera om alla relevanta och viktiga erfarenheter från tillsynsverksamheten och samarbetet mellan tillsynsmyndigheter enligt avdelning III, och särskilt om

a) processen för utnämning av grupptillsynsmyndigheten, antalet grupptillsynsmyndigheter och deras geografiska spridning,

b) arbetet i tillsynskollegiet, särskilt tillsynsmyndigheternas medverkan och engagemang i de fall de inte är grupptill synsmyndighet.

3. Eiopa får vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel även rapportera om de huvudsakliga lärdomarna från de granskningar som avses i artikel 248.6, där så är lämpligt.”

75. Artikel 260 ska ersättas med följande:

”Artikel 260

Moderföretag utanför unionen: kontroll av likvärdighet

1. I det fall som avses i artikel 213.2 c ska de berörda tillsynsmyndigheterna kontrollera huruvida försäkrings- och återförsäkringsföretag vars moderföretag har sina huvudkontor utanför unionen är föremål för tillsyn, utförd av en tillsynsmyndighet i ett tredjeland, som är likvärdig med vad som föreskrivs i denna avdelning i fråga om tillsyn på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt artikel 213.2 a och b.

855

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/49
	SV

Om ingen delegerad akt har antagits i enlighet med punkterna 2, 3 eller 5 i den här artikeln, ska kontrollen genom föras av den tillsynsmyndighet som skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 247.2 vore tillämpliga (nedan kallad den tjänstgörande grupptillsynsmyndigheten) på begäran av moderföretaget, av något av de försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade inom unionen eller på tillsynsmyndighetens eget initi ativ. Eiopa ska bistå grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten ska därvid, med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda till synsmyndigheter innan den fattar sitt beslut om likvärdighet. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som antagits i enlighet med punkt 2. Den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende ett tredjeland som strider mot något beslut som tidigare fattats avseende det tredjelandet, såvida det inte är nödvän digt att beakta väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I och tillsynsordningen i tredjelandet.

Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med tredje stycket får de hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre månader efter det att den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.

2. Kommissionen får anta delegerade akter, i enlighet med artikel 301a, som specificerar kriterierna för att bedöma om tillsynsordningen av grupper i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna avdel ning.

3. Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 2 i den här artikeln har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att tillsynsordningen i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning.

En sådan delegerad akt ska regelbundet ses över för att beakta ändringar av den tillsynsordning för tillsyn över grupper som fastställs genom denna avdelning och motsvarande ordning i tredjelandet för tillsyn över grupper och alla andra ändringar av bestämmelserna som kan påverka beslutet om likvärdighet.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla tredjeländer som avses i första stycket.

4. Om kommissionen inte antagit någon delegerad akt i enlighet med punkterna 3 eller 5 i den här artikeln ska artikel 262 tillämpas.

5. Genom undantag från punkt 3, och även om de kriterier som fastställts i punkt 2 inte har uppfyllts, får kommissionen under en begränsad tidsperiod, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den tillsynsordning som ett tredjeland tillämpar på företag vars moderföretag den 1 januari 2014 har sitt huvudkontor utanför unionen är till fälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, om detta tredjeland uppfyller åtminstone följande krite rier:

a) Det har ingått ett åtagande gentemot unionen om att anpassa och tillämpa en tillsynsordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 3, innan denna begränsade period löper ut, och om att inleda bedömnings förfarandet.

b) Det har inrättat ett arbetsprogram för att uppfylla åtagandet enligt led a.

c) Det har avsatt tillräckligt med resurser för att uppfylla åtagandet enligt led a.

d) Det har en tillsynsordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens och på grupptillsyn.

e) Det har ingått skriftliga överenskommelser om att samarbeta och utbyta konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter enligt definitionen i artikel 13.10.

856

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/50		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

f) Det har ett oberoende tillsynssystem.

g) Det har fastställt skyldigheter avseende sekretess för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning, särskilt när det gäller utbyte av information med Eiopa och tillsynsmyndigheter enligt definitionen i arti kel 13.10.

I alla delegerade akter om tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. De delegerade akterna ska ses över regelbundet på basis av lägesrapporter från det berörda tredjelandet, vilka ska läggas fram för och bedömas av kommissionen varje år. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de läges rapporterna.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla tredjeländer som avses i första stycket.

Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de villkor som fastställs i första stycket. Delegerade akter kan också avse befogenheter för tillsynsmyndigheter att införa ytterligare tillsynsrapporter ingskrav under perioden för tillfällig likvärdighet.

6. Den begränsade period som avses i punkt 5 ska upphöra den 31 december 2020 eller det datum då tillsyn sordningen för det tredjelandet, i enlighet med punkt 3, har bedömts vara likvärdig med den som fastställs i denna avdelning, beroende på vilket som infaller först.

Denna period kan förlängas med högst ett år, om detta är nödvändigt för att Eiopa och kommissionen ska kunna genomföra bedömningen av likvärdighet enligt punkt 3.

7. När en delegerad akt antas, där det beslutas att tillsynsordningen i ett tredjeland är tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 5, ska medlemsstaterna tillämpa artikel 261, såvida det inte finns ett försäkrings- eller återförsäkringsfö retag i en medlemsstat med en balansomslutning som överstiger balansomslutningen för sitt moderföretag som är beläget utanför unionen. I det fallet ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten.”

76. I artikel 262.1 ska första stycket ersättas med följande:

”1. Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 260 inte föreligger, eller om en medlemsstat inte tillämpar artikel 261 i samband med tillfällig likvärdighet enligt artikel 260.7, ska den medlemsstaten på försäkrings- och återförsäkringsfö retagen tillämpa något av följande:

a) Artiklarna 218–235 och artiklarna 244–258 i tillämpliga delar.

b) En av de metoder som fastställs i punkt 2.”

77. I artikel 300 ska första stycket ersättas med följande:

”De belopp som i detta direktiv uttryckts i euro ska revideras vart femte år genom att grundbeloppet i euro höjs med den procentuella förändringen i de harmoniserade konsumentprisindexen för samtliga medlemsstater som offentliggörs av kommissionen (Eurostat) från och med den 31 december 2015 fram till justeringsdagen och avrundat uppåt till närmaste 100 000-tal EUR.”

78. Artikel 301 ska ersättas med följande:

”Artikel 301

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén som inrättats genom kommissionens beslut 2004/9/EG (*). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förord ning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 4 i den förordningen tillämpas.

857

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/51
	SV

Artikel 301a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b ska ges till kommissionen för en period på fyra år från den 23 maj 2014.

Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 eller 308b ska träda

ikraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 301b

Tidsfristklausul för tekniska standarder för tillsyn

1. Fram till den 24 maj 2016 ska kommissionen, när den för första gången antar de tekniska standarder för tillsyn som avses i artiklarna 50, 58, 75, 86, 92, 97, 111, 135, 143, 244, 245, 248 och 249, tillämpa det förfa rande som fastställs i artikel 301a. Eventuella ändringar av sådana delegerade akter eller, efter det att övergångspe rioden löpt ut, eventuella nya tekniska standarder för tillsyn, ska antas i enlighet med artiklarna 10–14 i förord ning (EU) nr 1094/2010.

2. Den delegering av befogenheter som avses i punkt 1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) nr 1094/2010.

3. Senast den 24 maj 2016 får Eiopa lägga fram förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen för att anpassa de delegerade akter som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b till den tekniska utvecklingen på finansiella marknaderna.

Förslagen till tekniska standarder för tillsyn ska begränsas till de tekniska aspekterna av de delegerade akter som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/210.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

(*)Kommissionens beslut 2004/9/EG av den 5 november 2003 om att inrätta Europeiska försäkrings- och tjänste pensionskommittén (EUT L 3, 7.1.2004, s. 34).”

858

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/52		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

79. I artikel 304 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Senast den 31 december 2020 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet översända en rapport om tillämpningen av den metod som fastställs i punkt 1 och om den praxis tillsynsmyndigheterna antagit enligt punkt 1, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Den rapporten ska särskilt behandla de gränsöverskridande effekterna av denna metods tillämpning så att regleringsarbitrage från försäkrings- och återförsäkringsföretags sida kan undvikas.”

80. Följande avsnitt ska läggas till i avdelning VI, kapitel I:

”AVSNITT 3

FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING

Artikel 308a

Infasning

1. Från och med den 1 april 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att fatta beslut om godkännande av följande:

a) Tilläggskapital i enlighet med artikel 90.

b) Klassificering av kapitalbasmedel som avses i artikel 95 tredje stycket.

c) Företagsspecifika parametrar i enlighet med artikel 104.7.

d) En fullständig eller partiell intern modell i enlighet med artiklarna 112 och 113.

e) Specialföretag som ska etableras på deras territorium i enlighet med artikel 211.

f) Ett mellanliggande försäkringsholdingbolags tilläggskapital i enlighet med artikel 226.2.

g) En gruppintern modell i enlighet med artiklarna 230, 231 och 233.5.

h) Användningen av undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker i enlighet med artikel 304.

i) Tillämpning av matchningsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i enlighet med artik larna 77b och 77c.

j) Om medlemsstaterna så önskar, tillämpning av volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta dura tioner i enlighet med artikel 77d.

k) Tillämpning av övergångsåtgärden för riskfria räntesatser för durationer i enlighet med artikel 308c.

l) Tillämpning av övergångsåtgärden för försäkringstekniska avsättningar i enlighet med artikel 308d.

2. Från och med den 1 april 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogen

heter:

a) Befogenhet att fastställa grupptillsynens nivå och omfattning i enlighet med avdelning III kapitel I, avsnitten 2 och 3.

b) Befogenhet att fastställa grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 247.

c) Befogenhet att inrätta ett tillsynskollegium i enlighet med artikel 248.

3. Från och med den 1 juli 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter:

a) Befogenhet att dra av ägarintresse i enlighet med artikel 228 andra stycket.

b) Befogenhet att fastställa valet av metod för beräkning av gruppsolvens i enlighet med artikel 220.

c) Befogenhet att fatta beslut om likvärdighet och, i förekommande fall, tillfällig likvärdighet i enlighet med artiklar na 227 och 260.

859

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/53
	SV

d) Befogenhet att låta försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av artiklarna 238 och 239 i enlighet med ar tikel 236.

e) Befogenhet att fatta de beslut som avses i artiklarna 262 och 263.

f) Befogenhet att när så är lämpligt fastställa tillämpning av övergångsbestämmelser i enlighet med artikel 308b.

4. Medlemsstaterna ska ålägga de berörda tillsynsmyndigheterna att behandla ansökningar om godkännande eller tillstånd som lämnats in av försäkrings- och återförsäkringsföretag i enlighet med punkterna 2 och 3. De beslut som tillsynsmyndigheterna fattar om godkännande eller tillstånd ska inte börja tillämpas före den 1 januari 2016.

Artikel 308b

Övergångsbestämmelser

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag som, senast den 1 januari 2016, har upphört med att teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet inte omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv förrän vid de datum som fastställs i punkt 2, då företaget antingen

a) har övertygat tillsynsmyndigheten om att det kommer att avsluta sin verksamhet före den 1 januari 2019, eller

b) är föremål för rekonstruktionsåtgärder som fastställs i avdelning IV kapitel II och en rekonstruktör har utsetts.

2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av

a) punkt 1 a, ska omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv från och med den 1 januari 2019 eller från ett tidigare datum när tillsynsmyndigheten inte är tillfredsställd med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet,

b) punkt 1 b, ska omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv från och med den 1 januari 2021 eller från ett tidigare datum om tillsynsmyndigheten inte är tillfredsställd med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska endast omfattas av övergångsbestämmelserna i punkterna 1 och 2 om följande villkor uppfylls:

a) Företaget ingår inte i en grupp, eller om det ingår i en grupp, alla företag som ingår i gruppen upphör med att teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal.

b) Företaget ska till tillsynsmyndigheten överlämna en årlig rapport med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet.

c) Företaget har underrättat tillsynsmyndigheten om att det tillämpar övergångsbestämmelser.

Punkterna 1 och 2 ska inte förhindra ett företag från att bedriva verksamhet i enlighet med avdelningarna I, II och III i detta direktiv.

4. Medlemsstaterna ska upprätta en förteckning över de försäkrings- och återförsäkringsföretag som berörs och överlämna den förteckningen till alla övriga medlemsstater.

5. Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska medlemsstaterna säker ställa att fristen för försäkrings- och återförsäkringsföretag för att lämna de uppgifter som avses i artikel 35.1–35.4 varje år eller med en kortare periodicitet minskar med två veckor varje räkenskapsår, med början senast 20 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2016 eller efter detta datum men före den 1 januari 2017, och senast 14 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2019 eller efter detta datum men före den 1 januari 2020.

6. Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska fristen för försäkrings- och återförsäkringsföretag för att offentliggöra de uppgifter som avses i artikel 51 minska med två veckor varje räkenskapsår, med början senast 20 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2016 eller efter detta datum men före den 1 januari 2017, och senast 14 veckor efter utgången av före tagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2019 eller efter detta datum men före den 1 januari 2020.

860

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/54		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

7. Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska fristen för försäkrings- och återförsäkringsföretag för att lämna in de uppgifter som avses i artikel 35.1–35.4 varje kvartal minska med en vecka varje räkenskapsår, med början senast åtta veckor för varje kvartal som avslutas den 1 januari 2016 eller efter detta datum men före den 1 januari 2017, och med fem veckor för varje kvartal som avslutas den 1 januari 2019 eller efter detta datum men före den 1 januari 2020.

8. Medlemsstaterna ska säkerställa att punkterna 5, 6 och 7 i denna artikel ska gälla i tillämpliga delar för försäk rings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag på gruppnivå i enlighet med artiklarna 254 och 256, varvid de frister som anges i punkterna 5, 6 och 7 ska förlängas med sex veckor.

9. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94, ska primärkapitalposter ingå i nivå 1-kapital upp till tio år efter den 1 januari 2016 förutsatt att de posterna

a) emitterades före den 1 januari 2016 eller före datum för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i artikel 97, beroende på vilket datum som inträffar först,

b) den 31 december 2015 kan användas för att uppfylla den disponibla solvensmarginalen upp till 50 procent av solvensmarginalen enligt de lagar och andra författningar som antas enligt artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG, ar tikel 1 i direktiv 2002/13/EG, artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG och artikel 36.3 i direktiv 2005/68/EG,

c) inte annars skulle klassificeras som tillhörande nivå 1 eller 2 i enlighet med artikel 94.

10. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94, ska primärkapitalposter ingå i nivå 2-kapital upp till tio år efter den 1 januari 2016 förutsatt att de posterna

a) emitterades före den 1 januari 2016 eller före datumet för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i arti kel 97, beroende på vilket datum som inträffar först,

b) den 31 december 2015 kan användas för att uppfylla den disponibla solvensmarginalen upp till 25 procent av solvensmarginalen enligt de lagar och andra författningar som antas enligt artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG, ar tikel 1 i direktiv 2002/13/EG, artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG och artikel 36.3 i direktiv 2005/68/EG.

11. När det gäller försäkrings- eller återförsäkringsföretag som placerar i överlåtbara värdepapper eller andra finansiella instrument som bygger på ompaketerade lån som emitterades före den 1 januari 2011, ska kraven i arti kel 135.2 endast gälla i situationer då nya underliggande exponeringar läggs till eller ersätts efter den 31 december 2014.

12. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100, 101.3 och 104 ska följande gälla:

a) Fram till den 31 december 2017 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln när det gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en medlemsstats nationella valuta vara samma standardparametrar som de som skulle tillämpas på sådana exponeringar som uttrycks och finansieras i deras nationella valuta.

b) År 2018 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln minskas med 80 procent när det gäller exponer ingar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan medlemsstats nationella valuta.

c) År 2019 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln minskas med 50 procent när det gäller exponer ingar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan medlemsstats nationella valuta.

d) Från och med den 1 januari 2020 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av under gruppen aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln inte minskas när det gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan medlemsstats nationella valuta.

861

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/55
	SV

13. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100, 101.3 och 104, ska de standardparametrar som ska användas för aktier som företaget köpt senast den 1 januari 2016 vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk i enlighet med standardformeln utan alternativet i artikel 304 beräknas som det vägda genomsnittet av

a) den standardparameter som ska användas för att beräkna undergruppen aktiekursrisk i enlighet med artikel 304, och

b) den standardparameter som ska användas för att beräkna undergruppen aktiekursrisk i enlighet med standardfor meln utan det alternativ som beskrivs i artikel 304.

Vikten för den parameter som beskrivs i led b i första stycket ska öka åtminstone linjärt i slutet av varje år från 0 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 100 procent den 1 januari 2023.

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de kriterier som ska uppfyllas, inbegripet de aktier som får utnyttja övergångsperioden.

För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av den övergångsperioden ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden vid tillämpningen av denna punkt.

Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i fjärde stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

14. Utan hinder av artikel 138.3 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 138.4, ska tillsynsmyndig heten kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven solvensmarginal i arti kel 16a i direktiv 73/239/EEG, artikel 28 i direktiv 2002/83/EG eller artiklarna 37, 38 eller 39 i direktiv 2005/68/EG, såsom de är tillämpliga i medlemsstatens lagstiftning dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet, men som inte efterlever solvenskapitalkravet under det första tillämpningsåret för det här direktivet, vidtar nödvändiga åtgärder för att upprätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet eller reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet senast den 31 december 2017.

Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att upprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.

Den förlängning som nämns i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att säkerställa att solvenskapitalkravet följs, mellan det datum då bristen på efter levnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.

15. Om hemmedlemsstaterna den 23 maj 2014 tillämpade de bestämmelser som avses i artikel 4 i direktiv 2003/41/EG får den hemmedlemsstaten fram till den 31 december 2019 fortsätta att tillämpa de lagar och andra författningar som de antagit för att uppfylla artiklarna 1–19, 27–30, 32–35 och 37–67 i direktiv 2002/83/EG och som var i kraft den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG.

Kommissionen får anta delegerade akter för att ändra den övergångsperiod som föreskrivs i denna punkt om ändringar av artiklarna 17–17c i direktiv 2003/41/EG har antagits före det datum som anges i denna punkt.

16. Medlemsstaterna får ge det moderförsäkrings- eller moderåterförsäkringsföretag som har det yttersta ägarin tresset möjlighet att under en period fram till den 31 mars 2022 ansöka om godkännande av en gruppintern modell som tillämpas på en del av en grupp, om både företaget och företaget med det yttersta ägarintresset är belägna i samma medlemsstat och om denna del utgör en urskiljbar del som uppvisar en väsentligt annorlunda riskprofil än de övriga i gruppen.

862

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/56		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

17. Utan hinder av artiklarna 218.2 och 218.3, ska de övergångsbestämmelser som avses i punkterna 8–12 och 15 i den här artikeln och i artiklarna 308c, 308d och 308e gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

Utan hinder av artikel 218.2, 218.3 och 218.4, ska de övergångsbestämmelser som avses i punkt 14 i den här arti keln gälla i tillämpliga delar på gruppnivå och om försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägarintresse eller försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp uppfyller de jämkade solvenskraven enligt artikel 9 i direktiv 98/78/EG men inte uppfyller solvenskapitalkravet på gruppnivå.

Kommissionen ska anta delegerade akter, enligt artikel 301a, för att fastställa ändringarna av gruppsolvensen om de övergångsbestämmelser som anges i punkt 13 i den här artikeln är tillämpliga och avser

a) eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen och av kapital som skapats inom en grupp som fastställs i artiklarna 222 och 223,

b) värdering av tillgångar och skulder som fastställs i artikel 224,

c) tillämpning av beräkningsmetoderna för anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag som fastställs i arti kel 225,

d) tillämpning av beräkningsmetoderna för mellanliggande försäkringsholdingföretag som fastställs i artikel 226,

e) beräkningsmetoder för solvensen på gruppnivå som fastställs i artiklarna 230 och 233,

f) beräkning av solvenskapitalkravet på gruppnivå som fastställs i artikel 231,

g) fastställande av kapitaltillägg som fastställs i artikel 232,

h) principer vid beräkningen av solvens på gruppnivå för ett försäkringsholdingföretag som fastställs i artikel 235.

Artikel 308c

Övergångsbestämmelser för de riskfria räntesatserna

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en till fällig justering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i fråga om godkända försäkrings- och återförsäk ringsförpliktelser.

2. Justeringen ska beräknas för varje valuta som en del av skillnaden mellan

a) den räntesats som fastställts av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits i enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/83/EG vid sista tillämpningsdagen för det direktivet,

b) den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena för portföljen med godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som bästa skattningen för portföljen med godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om pengarnas tids värde beaktas med tillämpning av riskfria basräntesatser för relevanta durationer i enlighet med artikel 77.2.

Om medlemsstaterna har antagit lagar och andra författningar enligt artikel 20.1.B a ii i direktiv 2002/83/EG, ska den räntesats som avses i led a första stycket i denna punkt fastställas med tillämpning av de metoder som användes av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen vid den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG.

Den del som avses i första stycket ska minska linjärt i slutet av varje år från 100 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 0 procent den 1 januari 2032.

Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska den riskfria räntesats för relevanta durationer som avses i led b vara den riskfria räntesats för relevanta durationer som avses i artikel 77d.

863

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/57
	SV

3. De godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna ska endast omfatta försäkrings- eller återförsäk ringsförpliktelser som uppfyller följande kriterier:

a) De kontrakt som genererar försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna hade ingåtts före den första tillämp ningsdagen för detta direktiv, med undantag av kontraktsförlängningar på eller efter detta datum.

b) Fram till och med den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG fastställdes de försäkringstekniska avsätt ningarna för försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt artikel 20 i det direktivet vid sista tillämpningsdagen för det direktivet.

c) Artikel 77b inte tillämpas på försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar punkt 1 ska

a) inte inkludera de godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna vid beräkningen av den volatilitetsjus tering som aves i artikel 77d,

b) inte tillämpa artikel 308d,

c) inom ramen för den lägesrapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51, offentliggöra att de tillämpar den tillfälliga riskfria räntesatsen för durationer och offentliggöra kvantifieringen av hur deras finansiella position skulle påverkas om de inte tillämpade denna övergångsåtgärd.

Artikel 308d

Övergångsåtgärd för försäkringstekniska avsättningar

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa ett tillfäl ligt avdrag för försäkringstekniska avsättningar. Avdraget får tillämpas på den homogena riskgruppsnivå som avses i artikel 80.

2. Det tillfälliga avdraget ska motsvara en del av skillnaden mellan följande belopp:

a) De försäkringstekniska avsättningarna efter avdrag av de belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, beräknade i enlighet med artikel 76 vid den första tillämpningsdagen för detta direktiv.

b) De försäkringstekniska avsättningarna efter avdrag av de belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal beräknade i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt artikel 15 i direktiv 73/239/EEG, artikel 20 i direktiv 2002/83/EG och artikel 32 i direktiv 2005/68/EG dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet.

Den högsta avdragsbara delen ska minska linjärt i slutet av varje år från 100 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 0 procent den 1 januari 2032.

Om försäkrings- och återförsäkringsföretag vid den första tillämpningsdagen för detta direktiv tillämpar den volatili tetsjustering som avses i artikel 77d, ska det belopp som avses i led a beräknas med volatilitetsjusteringen för den dagen.

3. Med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande eller på dennes initiativ, får de belopp för de försäkringstek niska avsättningarna, i förekommande fall inklusive beloppet för volatilitetsjusteringen, som används för att beräkna det tillfälliga avdrag som avses i punkterna 2 a och b räknas om var 24:e månad, eller oftare om företagets riskprofil har ändrats väsentligt.

4. Det avdrag som avses i punkt 2 får begränsas av tillsynsmyndigheten om tillämpningen av det kan leda till en minskning av de krav på finansiella medel som gäller för företaget jämfört med kraven vid en beräkning i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt direktiv 73/239/EEG, direktiv 2002/83/EG och direktiv 2005/68/EG dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet.

864

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/58		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

5. Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar punkt 1 ska

a) inte tillämpa artikel 308c,

b) om de inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av det tillfälliga avdraget, till sin tillsynsmyn dighet lämna in en årlig lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att vid utgången av den övergångsperiod som fastställs i punkt 2 återupprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvens kapitalkravet.

c) inom ramen för den lägesrapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51, offentliggöra att de tillämpar det tillfälliga avdraget för försäkringstekniska avsättningar och offentliggöra kvantifieringen av hur deras finansiella position skulle påverkas om de inte tillämpade det tillfälliga avdraget.

Artikel 308e

Infasningsplan för övergångsåtgärderna för riskfria räntesatser och försäkringstekniska avsättningar

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar de övergångsåtgärder som avses i artiklarna 308c eller 308d ska informera tillsynsmyndigheten så snart de konstaterar att de inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av dessa övergångsåtgärder. Tillsynsmyndigheten ska kräva att de berörda försäkrings- eller återförsäk ringsföretagen vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de uppfyller solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden.

Inom två månader från det att de konstaterat att de inte uppfyller solvenskapitalkravet utan tillämpning av dessa övergångsåtgärder, ska de berörda försäkrings- och återförsäkringsföretagen till sin tillsynsmyndighet lämna in en infasningsplan i vilken de redogör för de åtgärder som har planerats för att vid utgången av övergångsperioden åter upprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet. Det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget får uppdatera infasningsplanen under övergångsperioden.

De berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen ska varje år till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för de åtgärder som har vidtagits för att vid utgången av övergångsperioden uppfylla solvenska pitalkravet. Tillsynsmyndigheterna ska återkalla godkännandet av tillämpningen av övergångsåtgärden om lägesrap porten visar att uppfyllandet av solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden är orealistiskt.”

81. Artikel 309.1 ska ändras på följande sätt:

a) Första stycket ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklar na 4, 10, 13, 14, 18, 23, 26–32, 34–49, 51–55, 67, 68, 71, 72, 74–85, 87–91, 93–96, 98, 100–110, 112, 113, 115–126, 128, 129, 131–134, 136–142, 144, 146, 148, 162–167, 172, 173, 178, 185, 190, 192, 210– 233, 235–240, 243–258, 260–263, 265, 266, 303 och 304 samt bilagorna III och IV senast den 31 mars 2015. De ska genast överlämna texterna till dessa åtgärder till kommissionen.”

b) Följande stycke ska läggas till:

”Utan hinder av andra stycket, ska medlemsstaterna tillämpa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 308a från och med den 1 april 2015.”

82. Följande artikel ska införas:

”Artikel 310a

Eiopas personal och resurser

Eiopa ska göra en bedömning av de personal- och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgif terna i enlighet med detta direktiv och översända en rapport om detta till Europaparlamentet, rådet och kommis sionen.”

865

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/59
	SV

83. Artikel 311 ska ersättas med följande:

”Artikel 311

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 308a ska tillämpas från och med den 1 april 2015.

Artiklarna 1, 2, 3, 5–9, 11, 12, 15, 16, 17, 19–22, 24, 25, 33, 57–66, 69, 70, 73, 145, 147, 149–161, 168–171, 174–177, 179–184, 186–189, 191, 193–209, 267–300, 302, 305–308, 308b och bilagorna I och II, V, VI och VII ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.

Kommissionen får anta delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomfö rande före det datum som avses i tredje stycket.”

84. I bilaga III A ska punkt 28 ersättas med följande:

”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2157/2001(1).

29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta skadeförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med definitionen i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 (*).

(*)Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (EUT L 207, 18.8.2003, s. 1).”

85. I bilaga III B ska punkt 28 ersättas med följande:

”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.

29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta livförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas

i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med förordning (EG) nr 1435/2003.”

86. I bilaga III C ska punkt 28 ersättas med följande:

”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.

29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta återförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med förordning (EG) nr 1435/2003.”

87. I jämförelsetabellen i bilaga VII, under kolumnen ”Detta direktiv” ska artikel 13.27 införas som motsvarande arti kel 5 d i direktiv 73/239/EEG.

Artikel 3

Ändring av förordning (EG) nr 1060/2009

I förordning (EG) nr 1060/2009 ska artikel 2.3 utgå.

866

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

L 153/60		Europeiska unionens officiella tidning	22.5.2014
	SV

Artikel 4

Ändringar av förordning (EU) nr 1094/2010

Förordning (EU) nr 1094/2010 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 13.1 ska ersättas med följande:

”1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader från dagen för delgivning av den tekniska standard för tillsyn som kommissionen har antagit. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period förlängas med tre månader.

Om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för tillsyn som myndigheten överlämnat, ska den period under vilken Europaparlamentet och rådet får invända vara en månad från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med en månad. Den förlängda perioden får förlängas med ytterligare en månad på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

2. I artikel 17.2 ska andra stycket ersättas med följande:

”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning, inbegripet i fråga om hur de akter som avses i artikel 1.2 tillämpas i enlighet med unionsrätten.”

Artikel 5

Ändringar av förordning (EU) nr 1095/2010

Förordning (EU) nr 1095/2010 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 13.1 ska ersättas med följande:

”1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader från dagen för delgivning av den tekniska standard för tillsyn som kommissionen har antagit. På Europaparlamentets eller rådets initiativ får denna period förlängas med tre månader.

Om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för tillsyn som myndigheten överlämnat, ska den period under vilken Europaparlamentet och rådet får invända vara en månad från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med en månad. Den förlängda perioden får förlängas med ytterligare en månad på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

2. I artikel 17.2 ska andra stycket ersättas med följande:

”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning, inbegripet i fråga om hur de akter som avses i artikel 1.2 tillämpas i enlighet med unionsrätten.”

Artikel 6

Översyn

Kommissionen ska senast den 1 januari 2017 och därefter varje år för Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om huruvida ESA-myndigheterna har lagt fram de förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som avses i direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG, oavsett om det är obligatoriskt eller frivilligt att lägga fram sådana förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande, tillsammans med eventuella förslag.

867

Prop. 2015/16:9

Bilaga 2

22.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 153/61
	SV

Artikel 7

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 31 mars 2015 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 1.1 och 2.1, 2.3, 2.6–2.11, 2.13, 2.14, 2.17–2.23, 2.32, 2.34, 2.36, 2.38–2.44, 2.46–2.54, 2.56–2.59, 2.65–2.70, 2.72, 2.75, 2.76, 2.80, 2.81, 2.84, 2.85 och 2.86. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa åtgärder.

2. De ska tillämpa de åtgärder som avses i punkt 1 från och med den 1 januari 2016.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

3. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 8

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 2.25, 2.43 och 2.82 ska tillämpas från och med den 31 mars 2015.

	Artikel 9
	Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdad i Strasbourg den 16 april 2014.
På Europaparlamentets vägnar		På rådets vägnar
M. SCHULZ		D. KOURKOULAS
Ordförande		Ordförande

868

Promemorians lagförslag

Förslag till

lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att 5–9 kap., 16 kap., 1 kap. 8 §, 3 kap. 8–14 och 22 §§, 4 kap. 6

och 8 §§ och 14 kap. 8 och 17 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 1 kap. 8 §, 3 kap. 8–14 och 22 §§, 4 kap. 6 och 8 §§ och 14 kap. 8 och 17 §§ ska utgå,

dels att nuvarande 10 kap. ska betecknas 14 kap., nuvarande 14 kap. ska betecknas 17 kap., nuvarande 17 kap. ska betecknas 21 kap., nuvarande 4 kap. 5 § ska betecknas 4 kap. 6 §, nuvarande 14 kap. 1–7, 9–16 och 18 §§ ska betecknas 17 kap. 1–14, 30 och 31 §§, nuvarande 16 kap. 1–3, 6–12 och 14–26 §§ ska betecknas 18 kap. 1–3, 10–16 och 17–29 §§,

dels att 1 kap. 1, 6, 7, 12, 13 och 22 §§, 2 kap. 4, 10 och 19 §§, 3 kap. 2 och 17 §§, 4 kap. 2 och 6 §§, 17 kap. 2, 3, 6, 11 och 30 §§, 18 kap. 1, 2, 11–14, 16, 27 och 29 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 5 § ska sättas närmast före 4 kap. 6 §, rubrikerna närmast före 14 kap. 1–7, 9–16 och 18 §§ ska sättas närmast före 17 kap. 1–14, 30 och 31 §§ och rubrikerna närmast före 16 kap. 1–3, 6–12 och 14–26 §§ ska sättas närmast före 18 kap. 1–3, 10–16 och 17–29 §§,

dels att det ska införas nio nya kapitel, 5–10,16, 19 och 20 kap., samt 29 nya paragrafer, 1 kap. 16 a och 16 b §§ och 18 a–18 c §§, 4 kap. 5, 17 a och 17 b §§, 17 kap. 3 a, 6 a, 6 b och 15–27 §§, 18 kap. 4–8 §§ samt närmast före 1 kap. 16 a och 18 a §§, 4 kap. 5 och 17 a §§, 17 kap. 3, 6 a och 15–27 §§ och 18 kap. 4–8 §§ nya rubriker, av följande lydelse.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Denna lag innehåller bestäm- melser om försäkringsrörelse som drivs av svenska försäkringsföre- tag. Lagen gäller inte försäkrings- rörelse som drivs enligt andra författningar än denna lag.

Denna lag innehåller bestäm- melser om försäkringsrörelse som drivs av svenska försäkringsföre- tag och om verksamhet som drivs av svenska specialföretag. Lagen gäller inte försäkringsrörelse som drivs enligt andra författningar än denna lag.

				6 §
Bestämmelserna	om	livförsäk-		Bestämmelserna om livförsäk-
ring, med undantag för 7 kap. 12-				ring, med undantag för 8 kap., får
14 och 18 §§, får	tillämpas		på	tillämpas	på	skadeförsäkringar
skadeförsäkringar	som	avses	i	som avses	i	2 kap. 11 § första	869

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

870

2 kap. 11 § första stycket klasserna

1 och 2 samt på avgångsbidrags- försäkringar.

Bestämmelserna om livförsäk- ring, med undantag för 5 kap. 3– 6 §§ samt 7 kap. 12–14 och 18 §§, behöver inte tillämpas på sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 12 § klasserna I b och IV, om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.

stycket klasserna 1 och 2 samt på avgångsbidragsförsäkringar.

Bestämmelserna om livförsäk- ring, med undantag för 5 och 8 kap., behöver inte tillämpas på sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 12 § klasserna I b och IV, om premien är beräknad och be- stämd för längst fem år.

7 §

Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta utgör livför- säkring om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäk- ring om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag ska den dock i detta företag utgöra

livförsäkring.
För sådan livränta eller sjukränta	För sådan livränta eller sjukränta
som tillhör skadeförsäkring gäller	som tillhör skadeförsäkring gäller
de särskilda bestämmelserna om	de särskilda	bestämmelserna	om
livförsäkring i 5 kap. 4–8 §§ samt	livförsäkring	i 14 kap. 16	och
10 kap. 16 och 17 §§.	17 §§.

12 §

I denna lag betyder

1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att

utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare,
	2. captivebolag för återförsäk-
	ring: ett återförsäkringsbolag som
	syftar till att erbjuda återförsäk-
	ring uteslutande för risker i det
	företag	eller	den		företagsgrupp
	som captivebolaget tillhör, eller i
	ett eller flera företag i den grupp
	som captivebolaget är en del av,
	förutsatt att det inte ägs av ett
	försäkringsföretag eller av företag
	som ingår i en grupp.
2. EES: Europeiska ekonomiska	3. EES: Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet,	samarbetsområdet,
	4. EES-försäkringsgivare: en
	utländsk	försäkringsgivare				vars
	hemland hör till EES och som
	omfattas	av	Europaparlamentets
	och rådets direktiv				2009/138/EG
	av den 25 november 2009 om upp-
	tagande	och		utövande		av
	försäkrings- och återförsäkrings-
	verksamhet (Solv II).

5. externt

kreditvärderingsinsti-

Prop. 2015/16:9

tut:

ett

kreditvärderingsinstitut

Bilaga 3

som har fått tillstånd eller blivit

certifierat

enligt

Europaparla-

mentets

och rådets

förordning

(EG) nr 1060/2009 av den 16

september 2009 om kreditvärde-

ringsinstitut

eller

en

centralbank

som

utfärdar

kreditvärderingar

men som är undantagen från til-

lämpningsområdet

för

samma

förordning,

3. försäkringsholdingföretag: ett

6. försäkringsholdingföretag: ett

moderföretag som inte är ett för-

moderföretag som inte är ett för-

säkringsföretag, en utländsk för-

säkringsföretag, en EES-försäk-

säkringsgivare eller

ett blandat

ringsgivare, ett försäkringsföretag

finansiellt holdingföretag

enligt

från tredje land eller ett blandat

1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om

finansiellt

holdingföretag

enligt

särskild

tillsyn

över finansiella

1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om

konglomerat och vars huvudsak-

särskild

tillsyn

över

finansiella

liga verksamhet är att förvärva och

konglomerat och vars huvudsak-

förvalta

andelar

i

dotterföretag

liga verksamhet är att förvärva och

som uteslutande eller huvudsakli-

förvalta

andelar

i

dotterföretag

gen är

försäkringsföretag

eller

som uteslutande eller huvudsak-

utländska försäkringsgivare, och

ligen är försäkringsföretag, EES-

försäkringsgivare

eller

försäk-

ringsgivare från tredje land,

7.

försäkringsholdingföretag

med

blandad

verksamhet: ett

moderföretag som inte är ett för-

säkringsföretag, en EES-försäk-

ringsgivare,

en

försäkringsgivare

från tredje land, ett blandat finan-

siellt

holdingföretag

enligt

1 kap.

3 § 3 lagen (2006:531) om särskild

tillsyn

över

finansiella

konglome-

rat eller ett försäkringsholding- företag och som har minst ett dot- terföretag som är försäkrings- företag.

8. försäkringsgivare från tredje land: en utländsk försäkrings- givare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om dess hemland hörde till EES,

9. grupptillsynsmyndighet: den

myndighet som enligt 19 kap. 3
och 4 §§ ansvarar för grupptillsyn
över ett försäkringsföretag enligt	871

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

872

4. specialföretag: ett utländskt företag som, utan att vara försäk- ringsgivare, övertar risker från ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare och som helt finansierar sin verksam- het genom emissioner av skulde- brev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är under- ordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande.

19 kap. 1 §,

10. specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkrings- givare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en

EES-försäkringsgivare och som helt finansierar sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, och

11. tillsynskollegium: en perma- nent men flexibel struktur för sam- arbete, samordning och besluts- fattande mellan Finansinspekt- ionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap.

Intresseföretag			Ägarintresse
		13 §
Om ett företag äger andelar i en			Med ägarintresse avses att ett
juridisk person som inte är dot-			företag direkt eller indirekt inne-
terföretag och utövar ett bety-			har minst 20 procent av kapitalet
dande inflytande över den juri-			eller minst 20 procent av samtliga
diska personens driftmässiga och			röster i ett annat företag.
finansiella styrning och om ägan-
det utgör ett led i en varaktig för-
bindelse mellan företaget och den
juridiska personen, är den juri-
diska personen intresseföretag till
företaget.
Om ett företag innehar minst 20
procent av rösterna för samtliga
andelar i en annan juridisk person,
ska det anses ha sådant inflytande
över och sådan förbindelse med
denna som avses i första stycket,
om inte annat framgår av omstän-
digheterna. Detsamma gäller om
företagets	dotterföretag	eller
företaget tillsammans med ett eller
flera dotterföretag eller flera dot-
terföretag	tillsammans	innehar

minst 20 procent av rösterna för

samtliga andelar i den juridiska personen.

I de fall som avses i första och andra styckena ska sådana rättig- heter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den per- sonen.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

Anknutet företag

16 a §

Ett företag som är

1. ett dotterföretag,

2. ett företag som är föremål för ägarintresse, eller

3. ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning enligt 16 b § med ett annat företag.

16 b §

Företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning om de

1. står under samma ledning på grund av avtal mellan företagen eller bestämmelse i företagens bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar, eller

2. har förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att den sammanställda redo- visningen upprättats.

Undantag beroende på storlek

18 a §

Ett försäkringsföretag får beviljas undantag från denna lag i sin helhet eller i vissa delar, om

1. företagets årliga tecknade bruttopremieinkomster inte över- stiger ett belopp som motsvarar fem miljoner euro,

2. företagets totala försäkrings- tekniska avsättningar brutto,

inklusive belopp som kan återvin-

873

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

874

nas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger ett belopp som motsvarar tjugofem miljoner euro,

3. företaget ingår i en grupp vars totala försäkringstekniska avsättningar, inklusive belopp som kan återvinnas brutto enligt åter- försäkringsavtal och från special- företag, inte överstiger ett belopp som motsvarar tjugofem miljoner euro,

4. företagets verksamhet inte omfattar försäkrings- eller åter- försäkringsrisker som täcker ansvars-, kredit- och borgensför- bindelser, såvida inte de utgör underordnade risker,

5. företagets verksamhet inte omfattar mottagen återförsäkring med premier som överstiger ett belopp som motsvarar en halv miljon euro eller tio procent av bruttopremieinkomsterna eller de försäkringstekniska avsättning- arna brutto för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings- avtal och från specialföretag inte överstiger ett belopp som motsva- rar två och en halv miljon euro eller tio procent av de försäk- ringstekniska avsättningarna, och

6. inte något av de belopp som anges i 1–5 har överskridits under de föregående tre på varandra följande åren och inte heller för- väntas göra detta inom de följande fem åren.

Undantag enligt första stycket får inte beviljas för ett försäkrings- företag som driver gränsöverskri- dande verksamhet eller verksam- het som sekundäretablering.

18 b §

Om något av de belopp som anges i 18 a § första stycket 1–5 har överskridits under tre på varandra följande år, ska ett be- viljat undantag upphöra att gälla från och med det fjärde året. Ett

försäkringsföretag ska snarast anmäla ett sådant överskridande till Finansinspektionen.

18 c §

Ett företag får beviljas undantag från denna lag i sin helhet eller i vissa delar i samband med att det får tillstånd att bedriva försäk- ringsrörelse, om företagets teck- nade bruttopremieinkomster eller försäkringstekniska avsättningar brutto, inklusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings- avtal och från specialföretag, inte förväntas överskrida något av de belopp som anges i 18 a § första stycket inom de följande fem åren.

22 §
Frågor om undantag enligt	Frågor	om undantag	enligt
19–21 §§ prövas av Finansinspek-	18 a–21 §§	prövas av Finansin-
tionen.	spektionen.
	Vid	prövningen	enligt
	18 a–20 §§ ska en risk- och lämp-
	lighetsbedömning göras.

2 kap.

4 §

Ett företag ska ges tillstånd att driva försäkringsrörelse, om

1. bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med denna

lag och andra författningar som reglerar ett företags bolagsordning eller stadgar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,

2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3. den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- aktiebolag bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över led- ningen av försäkringsaktiebolaget, och

4. de som avses ingå i styrelsen för företaget och vara verkstäl- lande direktör i det, eller dennes ställföreträdare, har de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i ledningen av ett försäkringsföretag och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift.

4. de som avses ingå i styrelsen för företaget och vara verkstäl- lande direktör i det, eller dennes ställföreträdare, eller de som avses ansvara för en central funktion i företaget, har de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i styrningen av ett försäkringsföretag och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

875

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

Vid bedömningen enligt första stycket 3 ska kriterierna i 15 kap. 5 § första stycket 1, 3 och 4 samt 6 § beaktas.

		10 §
Ett försäkringsföretag	ska	när	Ett försäkringsföretag	ska	när
rörelsen påbörjas ha en kapitalbas			rörelsen påbörjas ha en kapitalbas
som uppgår minst till garanti-			som uppgår minst till garanti-
beloppet enligt 7 kap.	17	eller	beloppet enligt 8 kap.	15	eller
18 §.			16 §.

19 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om
1. de krav som ska gälla för	1. de krav som ska gälla för
deltagande i ledningen av ett	deltagande i styrningen av ett
försäkringsföretag enligt 4 §	försäkringsföretag enligt 4 § första
första stycket 4,	stycket 4,

2. de risker som hänför sig till varje försäkringsklass enligt 11 och

12	§§ samt om beteckningar för grupper av försäkringsklasser enligt
11	§, och

3. vad en verksamhetsplan enligt 18 § ska innehålla.

3 kap.

2 §

Om	förutsättningarna enligt			Om	förutsättningarna		enligt
andra stycket är uppfyllda, ska				andra stycket är uppfyllda, ska
Finansinspektionen		inom	tre	Finansinspektionen		inom		tre
månader från det att en underrät-				månader från det att en underrät-
telse enligt 1 § togs emot lämna				telse enligt 1 § togs emot lämna
meddelande om underrättelsen till				meddelande om underrättelsen till
den behöriga myndigheten i det				den behöriga myndigheten i det
land	där sekundäretableringen			land	där sekundäretableringen
avses	inrättas. Inspektionen		ska	avses	inrättas. Inspektionen			ska
samtidigt lämna ett intyg om att				samtidigt lämna ett intyg om att
försäkringsföretaget har en till-				försäkringsföretaget			uppfyller
räcklig kapitalbas enligt 7 kap.				solvenskapitalkravet		och	minimi-
				kapitalkravet enligt 8 kap.

Ett meddelande enligt första stycket ska lämnas om det inte finns skäl att ifrågasätta att

1. försäkringsföretagets organisation är ändamålsenlig,

2. försäkringsföretagets finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamhetens omfattning och art, eller

3. företrädaren för sekundäretableringen har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämpad att leda verksamheten vid sekundäreta- bleringen.

876

Finansinspektionen ska, inom en månad från det att en underrättelse enligt 15 § togs emot, lämna med- delande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verk- samheten ska drivas. Finans- inspektionen ska samtidigt lämna ett intyg om att försäkringsföre- taget uppfyller solvenskapital- kravet och minimikapitalkravet enligt 8 kap. och en upplysning om vilka försäkringsklasser företagets tillstånd för försäkringsrörelse omfattar.

17 § Finansinspektionen ska, inom en

månad från det att en underrättelse enligt 15 § togs emot, lämna med- delande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verk- samheten ska drivas. Finans- inspektionen ska samtidigt lämna ett intyg om att försäkringsföre- taget har en tillräcklig kapitalbas enligt bestämmelserna i 7 kap. och en upplysning om vilka försäk- ringsklasser företagets tillstånd för försäkringsrörelse omfattar.

4 kap.

2 §

Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring ska vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa för- säkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberätti- gade på grund av försäkringar ska ges den information de behöver.

I fråga om tjänstepensionsför- säkringar ska informationen inne- hålla uppgifter om försäkrings- företaget och dess verksamhet samt om de eventuella överens- kommelser som ligger till grund för försäkringarna.

Ett försäkringsbrev ska innehålla uppgifter både om de allmänna för- säkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet.

Proportionalitetsprincip

5 §

Bestämmelserna i 1 och 3 §§ samt i 5–10, 17 och 19 kap. ska tillämpas proportionellt i förhål- lande till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags verksamhet.

6 §

Ett försäkringsföretag får ta upp eller ta över lån (upplåning) bara om det görs för att effektivisera kapitalförvaltningen eller om det övrigt är motiverat av försäkrings- rörelsen.

Ett försäkringsföretag får ta upp eller ta över lån (upplåning) bara om det görs för att effektivisera kapitalförvaltningen eller om det övrigt är motiverat av försäkrings- rörelsen.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

877

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

I verksamhet avseende tjänste- pensionsförsäkring får dock upplåning bara ske om det görs för att tillgodose tillfälliga likviditets- behov eller för att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas i 7 kap.

Utöver första och andra styck-	Utöver första stycket krävs att
ena krävs att den samlade upplå-	den samlade upplåningen är av
ningen är av ringa betydelse med	ringa betydelse med hänsyn till
hänsyn till rörelsens omfattning	rörelsens omfattning och kapital-
och kapitalbasens storlek.	basens storlek.

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på att upplåningen ska vara av ringa betydelse.

Återköp och överföring

17 a §

Om en försäkringstagare har rätt till återköp eller överföring enligt 11 kap. 5 § försäkrings- avtalslagen (2005:104), ska för- säkringsföretaget se till att detta och de närmare villkoren för åter- köpet eller överföringen framgår av försäkringsavtalet.

17 b §

Om en försäkringstagare, som har rätt till återköp eller över- föring enligt 11 kap. 5 § försäk- ringsavtalslagen (2005:104), vill flytta försäkringens värde till ett annat försäkringsföretag, ska det försäkringsföretag från vilket värdet flyttas så snart som möjligt överföra värdet och de uppgifter om försäkringen som behövs till det andra företaget.

Föreslagen lydelse

5 kap. Tillgångar, skulder och försäkringstekniska avsättningar

Solvensbalansräkning

1 § Ett försäkringsföretag ska upprätta en solvensbalansräkning.

878

I solvensbalansräkningen ska tillgångar och skulder värderas enligt 2 §	Prop. 2015/16:9
och försäkringstekniska avsättningar beräknas enligt 3–13 §§.	Bilaga 3
Värdering av tillgångar och skulder
2 § Tillgångar och skulder ska tas upp till verkligt värde. Med verkligt
värde avses det belopp till vilket en tillgång eller en skuld skulle kunna
överlåtas eller regleras i en transaktion mellan sinsemellan oberoende
parter som har ett intresse av att transaktionen genomförs.
Vid värderingen av skulder får hänsyn inte tas till försäkringsföretagets
egen kreditvärdighet.
Försäkringstekniska avsättningar
Redovisning och värdering av försäkringstekniska avsättningar
3 § Ett försäkringsföretag ska göra försäkringstekniska avsättningar för
de åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av
ingångna försäkringsavtal.
De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara det belopp som
försäkringsföretaget skulle få betala om det omedelbart skulle föra över
sina åtaganden till ett annat försäkringsföretag, som är oberoende och
som har intresse av att transaktionen genomförs.
Aktsam beräkning
4 § Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska grundas på
antaganden om riskmått, räntesatser och driftskostnader som var för sig
är aktsamma, tillförlitliga och objektiva.
Försäkringstekniska avsättningarnas sammansättning
5 § De försäkringstekniska avsättningarna utgörs av summan av en bästa
skattning av framtida kassaflöden enligt 6–9 §§ och en riskmarginal
enligt 10 §.
Beräkning av den bästa skattningen
6 § Den bästa skattningen av framtida kassaflöden ska motsvara det
förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med
anledning av ingångna försäkringsavtal.
7 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkrings-
företag får använda en matchningsjusterad riskfri räntestruktur vid
beräkningen av den bästa skattningen.
Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd enligt första stycket får inte
återgå till att använda en riskfri räntestruktur utan matchningsjustering.
Ett försäkringsföretag som har fått ett föreläggande enligt 17 kap. 6 b § att
omedelbart upphöra med användningen av matchningsjustering, får inte
beviljas tillstånd enligt första stycket inom två år från föreläggandet.
8 § Ett försäkringsföretag får använda en volatilitetsjusterad riskfri ränte-
struktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.
	879

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

9 § Den bästa skattningen av framtida kassaflöden ska beräknas utan att avdrag görs för avgiven återförsäkring eller för belopp som kan återfås från specialföretag.

Ett försäkringsföretag ska göra en separat beräkning av belopp som kan återfås på grund av avgiven återförsäkring eller från specialföretag. Sådana belopp ska tas upp på solvensbalansräkningens tillgångssida.

Beräkning av riskmarginalen

10 § Riskmarginalen ska motsvara det belopp som ett annat försäkrings- företag kan förväntas kräva, utöver den bästa skattningen av framtida kassaflöden, för att ta över och infria försäkringsföretagets åtaganden mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade.

Garantier och optioner

11 § Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska hän- syn tas till värdet av garantier och optioner i ingångna försäkringsavtal.

Separat beräkning för olika försäkringsrisker

12 § Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska ett försäkringsföretag dela upp sina försäkringsåtaganden i försäkringsrisker av likartat slag eller åtminstone efter företagets olika affärsgrenar.

Beräkning vid solidarisk ansvarighet

13 § Om flera försäkringsföretag ansvarar solidariskt för en försäkring, ska det vid beräkningen av det enskilda företagets försäkringstekniska avsättningar beaktas bara den del av försäkringen som enligt avtal mellan företagen avser det företaget.

Bestämmande av premier för livförsäkringar och vissa skadeförsäkringar

14 § Premier för livförsäkringar och skadeförsäkringar som meddelas för längre tid än tio år ska bestämmas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesats och driftskostnader som var för sig är tillräckliga, om inte en avvikelse är försvarlig med hänsyn till försäkringsföretagets ekonomiska situation.

Bemyndiganden

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning enligt 4, 6 och 9–13 §§,

2. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda matchningsjustering enligt 7 §, och

3. hur en volatilitetsjustering enligt 8 § ska fastställas.

880

6 kap. Investeringar

Inledande bestämmelser

Aktsamhet

1 § Ett försäkringsföretags tillgångar ska investeras på ett aktsamt sätt enligt 2–10 §§.

Vid intressekonflikter mellan försäkringsföretaget och försäkrings- tagarna ska tillgångarna investeras på det sätt som bäst gagnar försäk- ringstagarnas och andra ersättningsberättigades intressen.

Riskkontroll

2 § Investeringar får endast göras i sådana finansiella instrument och andra tillgångar vars risker försäkringsföretaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera samt på lämpligt sätt beakta i den egna risk-och solvensbedömningen enligt 10 kap. 12 §.

Riksspridning

3 § Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar ska göras så att lämplig riskspridning uppnås.

Samtliga tillgångar ska, med beaktande av försäkringsföretagets för- säkringsåtaganden och förändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, investeras så att företagets betalningsberedskap är tillfreds- ställande och den förväntade avkastningen tillräcklig.

Lokalisering av tillgångar

4 § Ett försäkringsföretags tillgångar ska förvaras så att de är åtkomliga för företaget.

Särskilda begränsningar för investeringar i vissa tillgångar

Derivatinstrument

5 § Derivatinstrument får användas för att sänka risken i ett försäkrings- företag eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av företagets till- gångar och skulder.

Onoterade tillgångar

6 § Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad ska hållas på aktsamma nivåer.

Tillgångar som svarar mot försäkringstekniska avsättningar

Hänsyn till åtagandenas art och löptid

7 § Tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar enligt 5 kap. 3–13 §§ ska, utöver vad som följer av 1–6 §§, investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid. Investering av dessa tillgångar ska även göras på ett sätt som bäst gagnar försäk- ringstagarnas intressen, mot bakgrund av de mål för investeringarna som har uppställts och offentliggjorts.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

881

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

882

Tillgångar för vilka försäkringstagaren bär placeringsrisken

8 § Bestämmelserna i 3 § första stycket, 5 och 6 §§ gäller inte för till- gångar som svarar mot avsättningar för vilka försäkringstagaren eller andra ersättningsberättigade bär placeringsrisken. Bestämmelserna gäller inte heller när dessa avsättningar innefattar en garanterad avkastning på investeringen eller någon annan garanterad förmån för de tillgångar som motsvarar ytterligare avsättningar för den garanterade förmånen. Sådana tillgångar ska, utöver vad som anges i 1 §, 2 §, 3 § andra stycket och 4 §, investeras enligt 9 och 10 §§.

Särskilt om fondförsäkringstillgångar

9 § Premier för fondförsäkringar ska investeras i andelar i sådana fonder som är knutna till försäkringen och som försäkringstagaren eller den försäkrade från tid till annan bestämmer. Försäkringsföretaget får begränsa antalet fonder i vilka premier får placeras.

Utdelning och ersättning vid inlösen av andelarna får bara användas för förvärv av nya andelar i anknutna fonder och för utbetalning eller betal- ning av kostnader enligt försäkringsavtalet.

Särskilt om tillgångar knutna till annat referensvärde

10 § Försäkringsförmåner som är knutna till ett aktieindex eller till något annat referensvärde än de som avses i 9 §, ska investeras så att de så nära som möjligt motsvarar de tillgångar referensvärdet baseras på.

Register över tillgångar som svarar mot försäkringstekniska avsättningar

Krav på registerföring

11 § Ett försäkringsföretag ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för att täcka de försäkringstekniska avsättningarna och tillgångarnas värde.

Om en tillgång som har antecknats i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för att täcka försäkringstekniska avsättningar, ska detta antecknas i registret.

Förbud mot åsättande av värde vid registerföring

12 § Följande tillgångar får inte åsättas något värde vid registerföringen:

1. fordringar på någon annan än försäkringstagare som understiger det belopp som gäldenären har att fordra av försäkringsföretaget, och

2. försäkringsaktiebolags egna aktier.

Förmånsrätt

13 § Förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran som

1. grundas på försäkringsavtal, eller

2. avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla.

Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register	Prop. 2015/16:9
som anges i 11 § när företaget försätts i konkurs eller utmätning äger	Bilaga 3
rum.
Fordran grundad på avtal om återförsäkring har förmånsrätt efter sådan
fordran som anges i första stycket.
Bemyndigande
14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vad som avses med lämplig riskspridning enligt 3 § första stycket,
2. förvaring av tillgångar enligt 4 §,
3. användning av derivatinstrument enligt 5 §, och
4. förande av förmånsrättsregister enligt 11 §.

7 kap. Kapitalbas

Tillräcklig kapitalbas

1 § Ett försäkringsföretag ska ha en kapitalbas som minst uppgår till

1. solvenskapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1 §, eller

2. det högre belopp som Finansinspektionen har beslutat med stöd av 17 kap. 23 §.

Kapitalbasen ska dock aldrig vara mindre än minimikapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 12–19 §§.

Kapitalbasens sammansättning

2 § Kapitalbasen består av primärkapital och av Finansinspektionen godkänt tilläggskapital.

Primärkapital

3 § I primärkapitalet ska följande ingå:

1. den positiva skillnaden mellan tillgångar och skulder, inklusive för- säkringstekniska avsättningar, och

2. efterställda skulder.

Tillgångar och skulder enligt första stycket ska värderas enligt 5 kap. 1 och 2 §§.

Den positiva skillnaden mellan tillgångar och skulder enligt första stycket 1 ska minskas med värdet på innehav av egna aktier.

Tilläggskapital

4 § Tilläggskapital är en post som inte ingår i primärkapitalet men som kan krävas in för att täcka förluster.

5 § I tilläggskapitalet får följande poster ingå:

1. aktiekapital eller garantikapital som inte har betalats in och som inte heller har infordrats,

2. kreditutrymme hos bank,

3. garantier,

4. framtida fordringar grundade på uttaxeringsrätt, och

883

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

884

5. andra rättsligt bindande utfästelser till försäkringsföretaget.

För att få godkännas som tilläggskapital krävs att postens förlusttäck- ningsförmåga är tillräcklig. Den ska värderas till ett belopp som åter- speglar postens förmåga att täcka förluster.

6 § Finansinspektionen ska fastställa det belopp som en post i tilläggs- kapitalet får tas upp till eller den metod som ska användas för att fast- ställa ett visst belopp.

Finansinspektionens beslut om att använda en metod enligt första stycket ska gälla för en viss tid.

Indelning av kapitalbasen

7 § Posterna i kapitalbasen ska delas in i följande nivåer:

1. posten i primärkapitalet kan täcka förluster helt och är fullt efter- ställd,

2. posten i primärkapitalet är fullt efterställd eller posten i tilläggs- kapitalet kan täcka förluster helt och är fullt efterställd, och

3. posten utgör inte nivå 1 eller 2.

En post ska anses kunna täcka förluster helt om den i sin helhet är till- gänglig eller kan infordras på begäran för att täcka förluster, både i den löpande verksamheten och vid likvidation.

En post ska anses vara fullt efterställd om den i sin helhet, vid likvi- dation, inte får återbetalas till innehavaren förrän försäkringsföretagets alla andra förpliktelser har uppfyllts.

8 § Vid bedömning av om en post ska anses kunna täcka förluster helt eller vara fullt efterställd enligt 7 §, ska beaktas om posten är fri från

1. krav på eller incitament till att lösa in det nominella beloppet,

2. obligatoriska fasta kostnader, och

3. belastningar.

Vid bedömningen enligt första stycket ska även postens löptid beaktas. Om en post är tidsbunden, ska hänsyn tas till om den genomsnittliga löptiden på posten är tillräcklig i förhållande till löptiden på åtagandena.

Klassificering av kapitalbasposter

9 § En post ska klassificeras som nivå 1 eller 2 om den i väsentlig grad uppfyller förutsättningarna för en sådan klassificering enligt 7 och 8 §§. Om en post i kapitalbasen inte utgör nivå 1 eller 2 ska den klassificeras som nivå 3.

10 § Ackumulerade vinster som inte har gjorts tillgängliga för utdelning till försäkringstagare får klassificeras som nivå 1, om posterna uppfyller förutsättningarna för en sådan klassificering enligt 7 och 8 §§.

Posterna i tilläggskapitalet enligt 5 § 2–5 får under vissa förutsätt- ningar klassificeras som nivå 2.

Täckande av solvenskapitalkravet

11 § Den kapitalbas som ska täcka solvenskapitalkravet enligt 8 kap. 1 § får bestå av primärkapital och tilläggskapital enligt 9 §.

Primärkapital som har klassificerats som nivå 1 enligt 9 § eller 10 §	Prop. 2015/16:9
första stycket ska uppgå till mer än en tredjedel av solvenskapitalkravet.	Bilaga 3
Primärkapital eller tilläggskapital som har klassificerats som nivå 3
enligt 9 § ska vara mindre än en tredjedel av solvenskapitalkravet.
Täckande av minimikapitalkravet
12 § Den kapitalbas som ska täcka minimikapitalkravet enligt 8 kap. 11 §
får bestå av primärkapital som har delats in i nivå 1 och 2 enligt 9 § och
10 § första stycket.
Primärkapital som har klassificerats som nivå 1 enligt 9 § och 10 §
första stycket ska uppgå till mer än hälften av minimikapitalkravet.
Minimikapitalkravet får i övrigt täckas av primärkapital som har klassi-
ficerats som nivå 2 enligt 9 §.

Bemyndiganden

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. de krav som ska gälla för godkännande av poster som tilläggskapital och grunder för värdering av poster i tilläggskapitalet enligt 5 §,

2. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid indelning i nivåer enligt 7 §, och

3. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassificering av poster i tilläggskapitalet enligt 10 § andra stycket.

8 kap. Solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav

Allmänna bestämmelser om solvenskapitalkrav

Beräkning av solvenskapitalkrav

1 § Solvenskapitalkravet utgör den minsta storleken på kapitalbasen som krävs för att försäkringsföretaget med 99,5 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker värdet av åtagan- dena gentemot försäkringstagarna och andra ersättnings-berättigade på grund av försäkringar (skyddsnivå). Denna skyddsnivå ska även beaktas vid beräkningen av kapitalkravet för var och en av de risker som ingår i solvenskapitalkravet.

Solvenskapitalkravet ska beräknas under antagandet att försäkrings- företaget kommer att fortsätta att driva sin verksamhet.

2 § Solvenskapitalkravet ska beräknas med beaktande av alla mätbara risker som företaget är utsatt för.

Vid beräkningen ska minst följande risker beaktas:

1. försäkringsrisker,

2. marknadsrisker,

3. motpartsrisker, och

4. operativa risker.

885

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

886

3 § Vid beräkningen av solvenskapitalkravet ska försäkringsföretaget beakta effekterna av sådana tekniker som företaget använder för att redu- cera sina risker.

Beräkningsmetoder

4 § Solvenskapitalkravet ska beräknas enligt en standardformel som anges i 5 §. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäk- ringsföretag får använda en intern modell enligt 9 kap. för att beräkna solvenskapitalkravet. Ett sådant tillstånd får avse en fullständig eller partiell intern modell.

Standardformeln

Beräkning enligt standardformeln

5 § Solvenskapitalkravet beräknat enligt standardformeln ska utgöra summan av

1. ett primärt solvenskapitalkrav beräknat enligt 6 §,

2. ett kapitalkrav för operativ risk beräknat enligt 9 §, och

3. ett justeringsbelopp beräknat enligt 10 §.

Primärt solvenskapitalkrav

6 § Det primära solvenskapitalkravet ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för minst sådana risker som anges i 2 § andra stycket 1–3.

7 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkrings- företag får använda lämpliga parametrar som är specifika för företaget vid beräkningen av kapitalkravet för försäkringsrisker.

8 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkrings- företag som meddelar sådana pensionsförsäkringar som anges i 58 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229) får beräkna kapitalkravet för aktie- kursrisk, som ingår i kapitalkravet för marknadsrisk, utifrån en särskild metod avseende denna verksamhet.

Kapitalkrav för operativ risk

9 § Kapitalkravet för operativ risk ska beräknas med beaktande av sådana operativa risker som försäkringsföretaget är utsatt för och som inte har beaktats vid beräkningen av kapitalkravet för försäkringsrisker, mark- nadsrisker eller motpartsrisker.

Justeringsbelopp

10 § Justeringsbeloppet enligt 5 § 3 ska motsvara den minskning av för- säkringsföretagets oförutsedda förluster som beror på att

1. företagets åtaganden gentemot försäkringstagare eller andra ersätt- ningsberättigade minskar till följd av villkoren i försäkringsavtalet,

2. företagets uppskjutna skatt minskar, eller

3. en kombination av 1 och 2.

Förenklade beräkningar

11 § Ett försäkringsföretag får göra förenklade beräkningar av kapital- kravet för en specifik risk om

1. det är motiverat med hänsyn till arten, omfattningen och komplexi- teten av de risker som företaget är utsatt för, och

2. det är oproportionerligt betungande att göra beräkningar enligt stan- darformeln.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

Allmänna bestämmelser om minimikapitalkrav

Beräkning av minimikapitalkrav

12 § Minimikapitalkravet utgör den minsta storleken på kapitalbasen som krävs för att försäkringsföretaget med 85 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker värdet av åtagan- dena gentemot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar.

13 § Minimikapitalkravet ska beräknas med beaktande av

1. försäkringstekniska avsättningar,

2. premieinkomst,

3. positiv risksumma,

4. uppskjutna skatter,

5. administrativa kostnader, och

6. avgiven återförsäkring.

Justering av beräknat minimikapitalkrav

14 § Minikapitalkravet beräknat enligt 12 och 13 §§ får varken under- stiga 25 procent eller överstiga 45 procent av solvenskapitalkravet, inklusive kapitaltillägg enligt 17 kap. 23 §. Minikapitalkravet får aldrig vara lägre än garantibeloppet enligt 15–19 §§.

Garantibelopp

Skadeförsäkringsföretag

15 § För skadeförsäkringsföretag ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som minst motsvarar 2,5 miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet som Europeiska kommissionen årligen tillkännager. Om rörelsen omfattar försäkring eller risk som hänför sig till någon av klasserna 10–15 som anges i 2 kap. 11 § första stycket ska dock garantibeloppet uppgå till ett belopp som minst motsvarar 3,7 miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet som Europeiska kommissionen årligen tillkännager.

Livförsäkringsföretag

16 § För livförsäkringsföretag ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som minst motsvarar 3,7 miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska kommissionen årligen tillkännager.

887

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

888

Återförsäkringsbolag

17 § För återförsäkringsbolag, som inte är captivebolag, ska garanti- beloppet uppgå till ett belopp som minst motsvarar 3,6 miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsu- mentprisindexet, som Europeiska kommissionen årligen tillkännager.

Captivebolag som meddelar återförsäkring

18 § För captivebolag som meddelar återförsäkring ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som minst motsvarar 1,2 miljon euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska kommissionen årligen tillkännager.

Försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkring

19 § För försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkring ska garantibeloppet uppgå till summan av de belopp som anges i 15 och 16 §§.

Bemyndiganden

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur det primära solvenskapitalkravet ska beräknas enligt 6 §,

2. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försärkringsföretag ska få tillstånd att använda företagsspecifika parametrar enligt 7 §,

3. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utifrån en särskild metod enligt 8 §,

4. hur kapitalkravet för operativ risk ska beräknas enligt 9 §, och

5. hur justeringsbeloppet ska beräknas enligt 10 §.

9 kap. Interna modeller

Allmänna bestämmelser

Krav på tillstånd

1 § Ett försäkringsföretag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet. Ett sådant tillstånd får avse en fullständig intern modell eller en partiell intern modell.

Bestämmelserna i 8 kap. 1–4, 6 och 7 §§ gäller även när solvens- kapitalkravet beräknas med en intern modell.

Förutsättningar för att använda en intern modell

2 § Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell ska ges om

1. försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utformat risk- hanteringssystem som uppfyller kraven i 10 kap. 6 §, och

2. kraven i 9–18 §§ är uppfyllda.

Finansinspektionen ska besluta om en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.

Partiell intern modell

3 § En partiell intern modell får användas för att beräkna

1. kapitalkravet för en eller flera av de risker som ingår i det primära solvenskapitalkravet enligt 8 kap. 6 §,

2. kapitalkravet för operativ risk enligt 8 kap. 9 §,

3. justeringsbeloppet enligt 8 kap. 10 §, eller

4. kombinationer av 1, 2 eller 3.

En partiell intern modell får tillämpas på hela verksamheten eller på en eller flera av försäkringsföretagets större affärsenheter.

Tillstånd att använda en partiell intern modell

4 § För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell krävs, utöver det som anges i 2 §, att

1. det finns godtagbara skäl att avgränsa tillämpningsområdet för den interna modellen på det sätt som försäkringsföretaget har gjort,

2. solvenskapitalkravet kan beräknas mer rättvisande utifrån försäk- ringsföretagets riskprofil och bestämmelserna i 8 kap. 2 och 3 §§ än en beräkning enligt standardformeln enligt 8 kap. 5–11 §§, och

3. den partiella interna modellen kan integreras helt med de beräk- ningar som ska ske enligt standardformeln.

Övergångsplan för utvidgning av en partiell intern modell

5 § Finansinspektionen får i samband med handläggningen av en ansö- kan om utvidgning av en sådan partiell intern modell som är avgränsad till att avse endast en eller flera risker eller en eller flera större affärs- enheter eller på detta sätt avgränsad i båda dessa avseenden, förelägga ett försäkringsföretag att ge in en realistisk övergångsplan innehållande hur företaget avser att utvidga modellens tillämpningsområde.

Godkännande av styrdokument för ändring av en intern modell

6 § När ett försäkringsföretag ansöker om tillstånd att använda en intern modell ska företaget lämna in ett styrdokument avseende ändring av modellen. Styrdokumentet ska innehålla en förteckning över möjliga större och mindre ändringar av den interna modellen. När Finans- inspektionen prövar ansökan ska inspektionen också pröva om företagets styrdokument kan godkännas.

Ändring av en intern modell och styrdokument

7 § Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styrdokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen enligt 6 §.

För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finans- inspektionen.

Ändring av styrdokument för ändring av den interna modellen ska godkännas av Finansinspektionen.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

889

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

890

Kraven i 2 § ska tillämpas på motsvarande sätt vid Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges eller ändring godkännas enligt andra respektive tredje stycket.

Återgång till standardformeln

8 § Ett försäkringsföretag som använder en intern modell får, efter till- stånd av Finansinspektionen, återgå till att helt eller delvis beräkna sol- venskapitalkravet enligt standardformeln i 8 kap 5–11 §§. Ett sådant tillstånd ska endast ges om försäkringsföretaget har visat att det finns godtagbara skäl för en återgång till standardformeln.

Krav på en intern modell och på användningen av den

Krav på användning

9 § En intern modell ska användas i ett försäkringsföretags företagsstyr- nings- och riskhanteringssystem, i dess beslutsprocesser samt i den egna risk- och solvensbedömningen.

Styrelsen ska ansvara för att säkerställa att utformningen och använd- ningen av den interna modellen är ändamålsenlig och ger ett tillfreds- ställande uttryck för riskprofilen.

Statistisk kvalitet

10 § Den beräkning av sannolikhetsfördelning som ligger till grund för en intern modell ska bygga på

1. relevanta försäkringsmatematiska och statistiska tekniker som stämmer överens med de metoder som används för beräkning av försäk- ringstekniska avsättningar, och

2. realistiska antaganden som ska kunna motiveras av försäkringsföre- taget. Uppgifter som används för den interna modellen ska vara lämpade för ändamålet. De ska vara korrekta, fullständiga och aktuella.

Försäkringsföretaget ska minst en gång per år uppdatera de uppgifter som används för beräkningen av sannolikhetsfördelningen.

Diversifiering

11 § Ett försäkringsföretag får i en intern modell ta hänsyn till inbördes beroenden inom och mellan olika risker (diversifieringseffekter), om de metoder som används är ändamålsenliga.

Riskreducerande tekniker

12 § Ett försäkringsföretag får i en intern modell beakta effekterna av riskreduceringstekniker, om företaget även fullt ut inkluderar de risker som är förenade med dessa tekniker.

Beaktande av finansiella garantier och optioner

13 § Ett försäkringsföretag ska i en intern modell ta hänsyn till de risker som är knutna till optioner i ingångna försäkringsavtal och finansiella garantier.

Beaktande av samtliga förväntade utbetalningar

14 § Ett försäkringsföretag ska i en intern modell beakta alla utbetal- ningar till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade som följer av avtal, oavsett om betalningarna är garanterade genom avtal eller inte.

Beräkning av en intern modell

15 § Ett försäkringsföretag ska beräkna en intern modell på ett sätt som ger försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade en skyddsnivå som är likvärdig med den nivå som anges i 8 kap. 1 §.

Resultatanalys

16 § Ett försäkringsföretag som använder en intern modell ska minst en gång per år granska vad som gett upphov till vinster eller orsakat förlus- ter inom de olika större affärsenheterna.

Analysen av vinster och förluster ska utgå från den kategorisering av risker som har gjorts i den interna modellen. Riskkategoriseringen ska återspegla försäkringsföretagets riskprofil.

Validering av en intern modell

17 § En intern modell ska regelbundet valideras. Valideringen ska inne- fatta en utvärdering av modellens funktion och en kontroll av att modellen är lämplig med hänsyn till företagets riskprofil.

Krav på dokumentation

18 § Ett försäkringsföretag som använder en intern modell ska doku- mentera

1. hur den är utformad och fungerar,

2. att den överensstämmer med de krav som gäller för interna modeller enligt 9–17 §§,

3. vilka omständigheter som skulle kunna medföra att den inte fungerar effektivt, och

4. vilka större ändringar som gjorts i den enligt 7 §.

Bemyndiganden

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1–5 §§,

2. förutsättningarna för ändring av en intern modell och styrdokument enligt 6 och 7 §§,

3. krav på användning och statistiska kvalitetsnormer för en intern modell enligt 9–14 §§,

4. beräkning av en intern modell enligt 15 §,

5. validering av en intern modell enligt 17 §, och

6. krav på dokumentation enligt 18 §.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

891

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

892

10 kap. Företagsstyrning

Företagsstyrningssystem

1 § Ett försäkringsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säker- ställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt.

Företaget ska utforma systemet så att det uppfyller bestämmelserna i 2–24 §§ och föreskrifter som har meddelats med stöd av 26 §.

Systemet ska ses över regelbundet av företaget.

Styrdokument

2 § Ett försäkringsföretag ska upprätta och följa styrdokument för

1. riskhantering,

2. internkontroll,

3. internrevision,

4. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal enligt 19 §,

5. uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna, och

6. ändring av företagets interna modell, om en sådan modell används. Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och ses

över minst en gång per år.

Kontinuitet i verksamheten

3 § Ett försäkringsföretag ska ha system, resurser och rutiner som är lämpliga för att verksamheten ska kunna bedriva bedrivas med kontinui- tet och i enlighet med gällande regler.

Ett försäkringsföretag ska ha en beredskapsplan.

Centrala funktioner

4 § Ett försäkringsföretag ska ha funktioner för riskhantering, regelefter- levnad och internrevision samt en aktuariefunktion (centrala funktioner).

Funktionerna ska inrättas på ett sätt som säkerställer att respektive funktion kan utföra sina uppgifter på ett objektivt sätt.

Lämplighetskrav

5 § Ett försäkringsföretag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen för företaget och är verkställande direktör i det, eller dennes ställföreträdare eller den som innehar centrala funktioner i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4.

Försäkringsföretaget ska snarast till Finansinspektionen anmäla änd- ringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket eller som ansvarar för en central funktion i företaget. I samband med en sådan anmälan ska försäkringsföretaget underrätta inspektionen om någon av de personer som har ersatts inte längre har ansetts uppfylla lämplighets- kraven.

System för riskhantering

6 § Ett försäkringsföretag ska ha ett system för riskhantering som ska innehålla de strategier, processer och rapporteringsrutiner som behövs för att säkerställa att företaget fortlöpande kan identifiera, värdera, övervaka, hantera och rapportera risker samt beroenden mellan risker.

Systemet ska vara integrerat i företagets organisations- och besluts- struktur. Det ska vara utformat med lämplig hänsyn till de personer som leder företaget eller annars ingår i en central funktion.

Risker och krav på innehåll i styrdokumentet för riskhantering

7 § Ett försäkringsföretags system för riskhantering ska avse såväl de risker som täcks av solvenskapitalkravet som risker som inte, eller endast delvis, beaktas vid beräkningen av detta.

Systemet ska omfatta

1. försäkringsrisker,

2. matchningsrisker,

3. investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden,

4. likviditets- och koncentrationsrisker,

5. operativa risker,

6. risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreduceringstekni- ker, och

7. beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att

bli exponerade för.

Ett försäkringsföretags styrdokument för riskhantering enligt 2 § 1 ska omfatta de risker som avses i andra stycket 1–6.

I ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering enligt 5 kap. 8 § ska styrdokument för riskhantering också innehålla riktlinjer för volatilitetsjusteringen.

Krav på företag som använder matchningsjustering eller volatilitetsjustering

8 § Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 § eller volatilitetsjustering enligt 5 kap. 8 § ska

1. upprätta en likviditetsplan, och

2. regelbundet utvärdera sin användning av justeringar.

Krav på regelbunden utvärdering

9 § Ett försäkringsföretag ska regelbundet utvärdera företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av en ränta som används vid beräkningen av den bästa skattningen.

Krav på analys av externa bedömningar

10 § Ett försäkringsföretag som använder bedömningar från externa kreditvärderingsinstitut vid beräkningar av de försäkringstekniska avsätt- ningarna eller solvenskapitalkravet ska göra en egen bedömning av de externa bedömningarna.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

893

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

894

En egen risk- och solvensbedömning

11 § Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvens- bedömning.

I den egna risk- och solvensbedömningen ska försäkringsföretaget göra en bedömning av

1. företagets solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi,

2. företagets fortlöpande efterlevnad av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkraven samt försäkringstekniska avsättningar, och

3. hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av sol- venskapitalkravet.

För bedömningen enligt andra stycket 1 ska försäkringsföretaget ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerade för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värde- ras. Företaget ska kunna redovisa de metoder som använts vid bedöm- ningen.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 §, volatilitetsjustering enligt 5 kap. 8 § eller de särskilda övergångs- reglerna för den riskfria räntestrukturen i punkterna 9 och 10, ska i den bedömning som avses i andra stycket 2 göra en bedömning av efterlev- naden av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkraven, såväl med som utan användning av matchnings- eller volatilitetsjustering eller de särskilda övergångsreglerna.

Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i ett försäkringsföretags affärsstrategier och ska beaktas vid företagets strategiska beslut.

Regelbundna bedömningar

12 § Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvens- bedömning minst årligen och, om någon väsentlig förändring skett av de risker som försäkringsföretaget är utsatt för, utan dröjsmål.

Rapportering

13 § Ett försäkringsföretag ska rapportera resultatet av varje egen risk- och solvensbedömning till Finansinspektionen.

System för internkontroll

14 § Ett försäkringsföretag ska ha ett system för internkontroll.

Systemet ska omfatta förvaltnings- och redovisningsmetoder, ramar för internkontrollen, lämpliga rapporteringsrutiner och en funktion för regel- efterlevnad.

Funktion för riskhantering

15 § Funktionen för riskhantering ska ges en struktur som underlättar genomförande av riskhanteringssystemet.

Funktion för regelefterlevnad

16 § Funktionen för regelefterlevnad ska

1. rapportera till styrelsen och den verkställande direktören i fråga om efterlevnaden av:

a) reglerna i denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

b) EU-förordningen och andra föreskrifter som har meddelats av Euro- peiska kommissionen med anledning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG, och

c) de riktlinjer och rekommendationer som har meddelats med anled- ning av det direktivet av Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten, Finansinspektionen och, om företaget har inrättat en sekundäretablering inom EES, den behöriga myndigheten i det landet,

2. lämna råd till företagets styrelse och den verkställande direktören om förebyggande av bristande efterlevnad av bestämmelser enligt 1,

3. bedöma konsekvenserna av förändringar i bestämmelser enligt 1,

och

4. identifiera och bedöma risker för bristande regelefterlevnad av bestämmelser enligt 1.

Funktion för internrevision

17 § Ett försäkringsföretags funktion för internrevision ska

1. utvärdera systemet för internkontroll,

2. utvärdera andra delar av företagsstyrningssystemet, och

3. rapportera resultat och lämna rekommendationer efter utvärdering- arna till företagets styrelse.

Funktionen för internrevision ska utföra sina uppgifter med opartiskhet och vara oberoende från den verksamhet som utvärderas.

Styrelsen ska utse den som svarar för företagets funktion för intern- revision.

Aktuariefunktion

18 § Ett försäkringsföretags aktuariefunktion ska

1. samordna och svara för kvaliteten i de försäkringstekniska beräkningarna och utredningarna,

2. bistå styrelsen och den verkställande direktören och på eget initiativ rapportera till dem i frågor som rör metoder, beräkningar och bedöm- ningar av

a) de försäkringstekniska avsättningarna, b) värderingen av försäkringsriskerna, och

c) återförsäkringsskydd och andra riskreduceringstekniker, samt

3. bidra till företagets riskhanteringssystem.

Den som ska utföra uppgifter i aktuariefunktionen ska ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i företagets verk- samhet.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

895

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

896

Uppdragsavtal

19 § Ett försäkringsföretag får, med de begränsningar som följer av 20 §, uppdra åt någon annan att utföra viss operativ verksamhet och vissa funktioner som är av väsentlig betydelse för företagets försäkringsrörelse (uppdragsavtal). Ett sådant uppdrag inskränker dock inte företagets ansvar enligt denna lag.

Begränsningar i möjligheten att ingå uppdragsavtal

20 § Ett uppdragsavtal får inte avse operativ verksamhet eller funktioner som är av väsentlig betydelse, om det kan leda till att

1. kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras väsentligt,

2. den operativa risken i företaget ökar väsentligt,

3. Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn försämras, eller

4. försäkringstagarnas möjlighet till tillfredsställande och fortlöpande service inte kan upprätthållas.

Anmälan av uppdragsavtal

21 § Ett försäkringsföretag som har ingått ett uppdragsavtal som avser operativ verksamhet eller funktioner som är av väsentlig betydelse ska innan avtalet har börjat gälla anmäla detta till Finansinspektionen. Ett försäkringsföretag ska snarast anmäla till Finansinspektionen om det inträffar väsentliga förändringar inom sådan verksamhet eller funktioner.

Åtgärder som krävs av ett försäkringsföretag som ingår ett uppdragsavtal

22 § Ett försäkringsföretag som ingår ett uppdragsavtal ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren

1. samarbetar med Finansinspektionen när det gäller de funktioner eller verksamhet som omfattas av uppdragsavtalet,

2. ger försäkringsföretaget, dess revisorer och Finansinspektionen till- gång till uppgifter som rör de funktioner eller verksamhet som omfattas av uppdragsavtalet, och

3. ger Finansinspektionen faktiskt tillträde till uppdragstagarens loka-

ler.

Kompletterande riktlinjer

Försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag

23 § Ett försäkringsföretag ska upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer. Riktlinjerna ska kompletteras med ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag.

Försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring ska ges in till Finans- inspektionen senast den dag de börjar användas eller ändras.

Tillsammans med riktlinjerna ska det lämnas en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för försäkringsföretaget samt för för- säkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäk- ringar.

Om det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett försäkringstekniskt

beräkningsunderlag, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att	Prop. 2015/16:9
försäkringsföretaget helt eller delvis avstår från att göra det.	Bilaga 3
Riktlinjer för hantering av intressekonflikter
24 § Ett försäkringsföretag ska upprätta och följa riktlinjer för hantering
av intressekonflikter mellan företagets intressenter.
Styrelsens ansvar för riktlinjerna
25 § Styrelsen ska fastställa försäkringstekniska riktlinjer och riktlinjer
för hantering av intressekonflikter. Riktlinjerna ska utvärderas och ses
över minst en gång per år.

Bemyndiganden

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vad ett system för riskhantering enligt 6 § ska innehålla när ett för- säkringsföretag fått tillstånd att använda en partiell eller fullständig intern modell,

2. innehållet i de riktlinjer för volatilitetsjustering som avses i 7 § fjärde stycket,

3. innehållet i en sådan likviditetsplan som avses i 8 § 1,

4. de närmare kraven på regelbundna utvärderingar som ska göras av försäkringsföretag som använder matchnings- eller volatilitetsjustering enligt 8 § 2,

5. de närmare kraven på regelbundna utvärderingar som ska göras av försäkringsföretag när det gäller företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den relevanta riskfria ränte- strukturen enligt 9 §,

6. hur en sådan egen bedömning som avses i 10 § ska genomföras,

7. rapportering av resultat av den egna risk- och solvensbedömning enligt 13 §,

8. vad funktionen för riskhantering enligt 15 § ska svara för när ett för- säkringsföretag fått tillstånd att använda en partiell eller fullständig intern modell,

9. villkor för behörighet för den som ska utföra uppgifter i aktuarie- funktionen enligt 18 §,

10. innehållet i försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag som avses i 23 §, och

11. vilka uppgifter som riktlinjer för hantering av intressekonflikter enligt 24 § ska omfatta.

16 kap. Offentliggörande

Offentliggörande av solvens- och verksamhetsrapport

1 § Ett försäkringsföretag ska offentliggöra en solvens- och verksamhets- rapport en gång per år. Rapporten ska uppdateras i de fall som anges i 4 och 6 §§.

897

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

898

Innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten

2 § Solvens- och verksamhetsrapporten ska innehålla en beskrivning av försäkringsföretagets

1. verksamhet och resultat,

2. företagsstyrningssystem,

3. riskprofil,

4. värderingsmetoder för solvensändamål, och

5. solvenssituation.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 § ska i rapporten beskriva denna och den portfölj av åtaganden och mot- svarande tillgångar på vilka justeringen används samt kvantifiera effek- terna av en slopad matchningsjustering på företagets finansiella ställning. Beskrivningen ska även innehålla information om huruvida företaget använder volatilitetsjustering enligt 5 kap. 8 § och en kvantifiering av effekterna av en slopad volatilitetsjustering på företagets finansiella ställning.

Ett försäkringsföretag får helt eller delvis lämna de uppgifter som ska offentliggöras genom rapporten genom hänvisning till uppgifter som företaget offentliggjort för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, om dessa uppgifter är likvärdiga till art och omfattning.

Undantag från kravet på offentliggörande

3 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkrings- företag inte behöver offentliggöra uppgifter som anges i 2 § första stycket 1–4 om ett offentliggörande skulle innebära att

1. företagets konkurrenter otillbörligt gynnas, eller

2. företaget bryter mot tystnadsplikt avsedd att skydda försäkrings- tagare eller annan som företaget har en motpartsrelation till.

Ett försäkringsföretag som har beviljats undantag ska ange detta och skälen för undantaget i rapporten.

Uppdateringar av solvens- och verksamhetsrapporten

Uppdateringar om solvenskapitalkravet inte är uppfyllt

4 § Ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet ska omedelbart uppdatera tidigare offentliggjorda uppgifter i solvens- och verksamhetsrapporten, om

1. underskottet är betydande, och

2. Finansinspektionen inte har erhållit någon realistisk åtgärdsplan inom två månader räknat från det datum då företaget upptäckte att under- skottet var betydande.

Om Finansinspektionen har ansett att en åtgärdsplan är realistisk, men underskottet inte har korrigerats inom sex månader från det att det upp- täcktes, ska underskottet offentliggöras av företaget vid utgången av denna period.

5 § På begäran av Finansinspektionen ska ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet, samtidigt som underskottet är betydande och någon realistisk åtgärdsplan inte har överlämnats till inspektionen inom tid som anges i 4 § första stycket 2, offentliggöra

1. hur stort underskottet är,	Prop. 2015/16:9
2. en förklaring av orsakerna till underskottet,	Bilaga 3

3. följderna av underskottet,

4. vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget, och

5. vilka ytterligare korrigerande åtgärder som är planerade.

Uppdateringar om minimikapitalkravet inte är uppfyllt

6 § Ett försäkringsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet ska omedelbart uppdatera tidigare offentliggjorda uppgifter i solvens- och verksamhetsrapporten, om Finansinspektionen

1. bedömer att företaget inte kommer att kunna överlämna en realistisk finansiell saneringsplan, eller

2. inte har erhållit någon sådan plan inom en månad från den dag då företaget upptäckte att minimikapitalkravet inte var uppfyllt.

Om Finansinspektionen har ansett att en finansiell saneringsplan är realistisk, men underskottet inte har korrigerats inom tre månader från det att det upptäcktes, ska underskottet offentliggöras av företaget senast vid utgången av denna period.

7 § På begäran av Finansinspektionen ska ett försäkringsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet, samtidigt som någon av de omständig- heter som anges i 6 § första stycket föreligger, offentliggöra

1. hur stort underskottet är,

2. en förklaring av orsakerna till underskottet,

3. följderna av underskottet,

4. vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget, och

5. vilka ytterligare korrigerande åtgärder som är planerade.

System och styrdokument

8 § Ett försäkringsföretag ska ha upprättat lämpliga informations- och rapporteringssystem för att kunna uppfylla bestämmelserna i 1–7 §§ och ha styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offentliggörs fortlöpande är relevanta.

Solvens- och verksamhetsrapporter samt uppdateringar av dessa ska godkännas av försäkringsföretagets styrelse innan de offentliggörs.

Bemyndiganden

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

1. innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten enligt 2 §,

2. innehållet i en ansökan om undantag från kravet på offentliggörande enligt 3 §, och

3. innehållet i informations- och rapporteringssystem och styrdoku- ment enligt 8 §.

899

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

900

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		17 kap.
			2 §
Finansinspektionen har tillsyn över försäkringsföretag.
Tillsynen omfattar att verksam-			Tillsynen omfattar att verksam-
heten drivs enligt			heten drivs enligt
1. denna lag,			1. denna lag,
2. andra författningar som regle-			2. andra författningar som regle-
rar försäkringsföretagets närings-			rar företagets näringsverksamhet,
verksamhet,
3. företagets bolagsordning eller stadgar, och
4. företagets		försäkringstekniska	4. styrdokument som företaget
riktlinjer	och	beräkningsunderlag	har upprättat och som har sin
samt dess	placeringsriktlinjer och		grund i författningar som reglerar
riktlinjer för hantering av intresse-			företagets näringsverksamhet.
konflikter.

Finansinspektionen har dessutom tillsyn över att försäkringsföretagets

ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven i denna lag.
	Finansinspektionens	tillsyn	ska
	utgå från en proaktiv och risk-
	baserad metod.
Samarbete med behöriga myn-	Samarbete och	utbyte	av
digheter	information
	3 §

Finansinspektionen ska i sin till- synsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter och Europeiska kommissionen i den utsträckning som följer av Sveriges medlem- skap i Europeiska unionen.

Finansinspektionen ska i sin till- synsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska kommis- sionen och Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndig- heten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Euro- peiska unionen.

3 a §

Finansinspektionen får hän- skjuta frågor som rör ett för- farande av en annan behörig myn- dighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Europaparla- mentets och rådets direktiv 2009/138/EG.

6 §

Finansinspektionen får när inspektionen anser att det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett försäkringsföretag.

Styrelsen och den verkställande direktören ska vid den tidpunkt som Finansinspektionen bestämmer hålla försäkringsföretagets tillgångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av befattningshavare hos inspektionen eller av någon annan som inspekt- ionen har förordnat.

Finansinspektionen får genom- föra en motsvarande undersökning som i första stycket hos ett företag som har fått i uppdrag av ett för- säkringsföretag att utföra vissa funktioner eller verksamheter, om det behövs för tillsynen av försäk- ringsföretaget.

Åtgärder vid bristande efterlevnad av villkoren för användning av matchningsjustering

6 a §

Ett försäkringsföretag ska ome- delbart underrätta Finansinspekt- ionen, om företaget inte uppfyller villkoren för användning av matchningsjustering enligt 5 kap. 7 §. Av underrättelsen ska framgå när villkoren inte längre var uppfyllda.

6 b §

Om ett försäkringsföretag inte längre uppfyller villkoren för tillstånd att använda match- ningsjustering enligt 5 kap. 7 §, ska Finansinspektionen förelägga företaget att åtgärda bristerna inom två månader från den dag då villkoren inte längre var uppfyllda.

Om bristerna inte åtgärdas inom den tid som anges i första stycket, ska företaget föreläggas att ome- delbart upphöra med använd- ningen av matchningsjustering.

11 §

En revisor eller en särskild granskare ska genast rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett försäkringsföretag får kännedom om förhållanden som

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

901

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

902

1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar

företagets verksamhet,
2. kan	påverka företagets fort-	2. kan	påverka företagets fort-
satta drift negativt, eller		satta drift negativt,
3. kan	leda till att revisorn	3. kan	leda till	att	revisorn
avstyrker att balansräkningen eller		avstyrker att balansräkningen eller
resultaträkningen fastställs eller till		resultaträkningen fastställs eller till
anmärkning enligt 9 kap. 33 eller		anmärkning enligt 9 kap. 33 eller
34 §§ aktiebolagslagen (2005:551)		34 §§ aktiebolagslagen (2005:551)
eller 8 kap. 13 § lagen (1987:667)		eller 8 kap. 13 § lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar.		om ekonomiska föreningar, eller
		4. kan	innebära	att	företaget
		brister eller har brustit i uppfyl-
		landet av solvens- eller minimi-
		kapitalkravet.

Revisorn och granskaren har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag som revisorn eller den särskilda granskaren har i försäkringsföretagets moderföretag eller dotterföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med försäkringsföretaget.

Beredskapsplan för ändrade eko- nomiska förhållanden

15 §

På begäran av Finansinspekt- ionen ska ett försäkringsföretag upprätta och till inspektionen lämna en beredskapsplan avse- ende företagets förmåga att han- tera händelser eller förändringar av ekonomiska förhållanden som skulle kunna påverka företagets finansiella ställning negativt.

Skyldigheten enligt första stycket gäller även för verksamhet som omfattas av uppdragsavtal enligt 10 kap. 18 §.

Tillsyn över de försäkrings- tekniska avsättningarna

16 §

På begäran av Finansinspekt- ionen ska ett försäkringsföretag till inspektionen lämna en rapport som utvisar att nivån på de försäk- ringstekniska avsättningarna är lämplig samt att beräkningen av dem utförs med relevanta metoder

och med adekvata statistiska underlag.

Kompletterande beräkning av solvenskapitalkravet vid använ- dande av en intern modell

17 §

På begäran av Finansinspekt- ionen ska ett försäkringsföretag som använder en intern modell till inspektionen lämna en beräkning av solvenskapitalkravet med användning av standardformeln.

Handlingsplan vid bristande upp- fyllande av kraven för att få använda en intern modell

18 §

På begäran av Finansinspekt- ionen ska ett försäkringsföretag som använder en intern modell, men som inte längre uppfyller kraven för att få använda en sådan, till inspektionen lämna en handlingsplan för hur företaget avser att inom skälig tid rätta till bristerna. En sådan plan behöver inte upprättas, om företaget kan visa att överträdelsen är ringa.

Beräkning enligt standardformeln vid bristande genomförande av plan

19 §

Ett företag som inte genomför den plan som anges i 18 § ska efter beslut av Finansinspektionen beräkna solvenskapitalkravet med användning av standardformeln.

Verifiering och kontroll av en intern modell

20 §

På begäran av Finansinspekt- ionen ska ett försäkringsföretag som använder en intern modell verifiera kalibreringen av den

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

903

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

904

interna modellen och kontrollera att dess specifikation överens- stämmer med allmänt accepterad marknadspraxis. Detta ska ske genom användning av relevanta referensportföljer och antaganden som har sin grund i externa upp- gifter.

Företagsspecifika parametrar

21 §

Om ett försäkringsföretags risk- profil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkning av solvenskapital- kravet enligt standardformeln och det därför är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet enligt denna, får Finansinspektionen besluta att företaget vid beräkningen av kapitalkravet för riskkategorier som avser försäkringsrisk ska ersätta en undergrupp av paramet- rar enligt standardformeln med företagsspecifika parametrar.

Beräkning enligt en fullständig eller partiell intern modell i stället för med standardformeln

22 §

Om ett försäkringsföretags risk- profil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för solvenskapitalkravet enligt standardformen och att det därför är olämpligt för företaget att beräkna kapitalkravet enligt denna, får Finansinspektionen besluta att företaget ska använda en fullständig eller partiell intern modell för beräkning av solvens- kapitalkravet.

Kapitaltillägg

23 §

Finansinspektionen får efter granskning besluta om ett tillägg till solvenskapitalkravet (kapital-

tillägg) för ett försäkringsföretag, om

1. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln, och ett beslut om användning av en intern modell enligt 22 § är olämpligt eller har visat sig sakna verkan, eller en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas,

2. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt en fullständig eller partiell intern modell, till följd av att en eller flera kvantifierbara risker inte beaktats i tillräcklig utsträckning och företaget inte inom skälig tid har anpassat modellen till sin riskprofil,

3. företaget använder volatili-

tetsjustering enligt	5 kap.	8 §,
matchningsjustering	enligt	5 kap.

7 § eller de särskilda övergångs- reglerna för den riskfria ränte- strukturen enligt punkterna 9 och 10 och företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för justeringarna eller övergångsregleringen, eller

4. företagets företagsstyrnings- system avviker väsentligt från kraven i 10 kap. 1 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervak- ning, hantering och rapportering av de risker som företaget expone- ras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osanno- likt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid.

24 §

Ett kapitaltillägg som avses i 23 § 1 och 2 ska beräknas så att det säkerställer att försäkrings-

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

905

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

	18 §
	Regeringen får meddela före-
	skrifter om sådana avgifter som
	avses i 16 § och 17 § tredje
906	stycket.

företaget uppfyller solvenskapital- kravet.

Ett kapitaltillägg som avses i 23 § 3 ska vara proportionellt till de väsentliga risker som uppstår till följd av de avvikelser som har föranlett kapitaltillägget.

Ett kapitaltillägg som avses i 23 § 4 ska beräknas så att det är proportionerligt mot de risker som föreligger på grund av bristerna i företagsstyrningssystemet.

25 §

Efter ett beslut om kapitaltillägg ska försäkringsföretagets solvens- kapitalkrav utgöras av summan av kapitaltillägget och solvenskapital- kravet beräknat enligt standard- formeln eller, om företaget har fått tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell, i enlighet med denna. Ett kapital- tillägg som beslutas med stöd av 23 § 4 ska inte ingå i solvens- kapitalkravet vid beräkning av riskmarginalen i ett företag som värderar bästa skattningen och riskmarginalen separat.

26 §

När kapitaltillägg beslutas enligt 23 § 2 eller 4, ska Finansinspekt- ionen förelägga försäkringsföre- taget att vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa de brister som har föranlett kapitaltillägget.

27 §

Ett beslut om kapitaltillägg ska omprövas minst en gång per år. Beslutet ska ändras när försäk- ringsföretaget har avhjälpt de brister som låg till grund för beslutet.

30 §

Regeringen får meddela före- skrifter om sådana avgifter som avses i 29 §.

Regeringen eller den myndighet

Regeringen eller den myndighet

Prop. 2015/16:9

som

regeringen

bestämmer

får

som

regeringen

bestämmer

får

Bilaga 3

meddela föreskrifter om

meddela

föreskrifter

om

vilka

1. vilka upplysningar ett försäk-

upplysningar ett försäkringsföretag

ringsföretag

ska

lämna

till

ska

lämna till

Finansinspektionen

Finansinspektionen enligt 5 §, och

enligt 5 § samt när och hur de ska

2. grunderna för

bedömningen

lämnas.

av

tillförlitligheten

hos

interna

modeller enligt 17 § första stycket.

18 kap.

Finansinspektionen ska ingripa om

1 §

1. ett försäkringsföretag har åsi-

1. ett försäkringsföretag har åsi-

dosatt

sina

skyldigheter

enligt

dosatt sina

skyldigheter

enligt

denna lag, andra författningar som

denna lag, andra författningar som

reglerar

företagets

näringsverk-

reglerar

företagets

näringsverk-

samhet,

företagets

bolagsordning

samhet,

företagets bolagsordning

eller stadgar eller företagets för-

eller stadgar eller företagets styr-

säkringstekniska

riktlinjer,

beräk-

dokument som har sin grund i

ningsunderlag, placeringsriktlinjer

författningar som reglerar före-

eller riktlinjer för hantering av

tagets näringsverksamhet,

intressekonflikter,

2. bolagsordningen,

stadgarna,

2. bolagsordningen,

stadgarna,

de försäkringstekniska riktlinjerna,

eller styrdokumenten inte längre är

beräkningsunderlaget,

placerings-

tillfredsställande

med

hänsyn

till

riktlinjerna

eller

riktlinjerna

för

omfattningen och arten av företa-

hantering av intressekonflikter inte

gets verksamhet, eller

längre

är tillfredsställande

med

hänsyn till omfattningen och arten

av företagets verksamhet, eller

3. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning.

2 §

Ingripande med stöd av 1 § sker

Ingripande med stöd av 1 § sker

genom utfärdande av föreläggande

genom utfärdande av föreläggande

att vidta rättelse inom viss tid,

att vidta rättelse inom viss tid,

genom förbud att verkställa beslut

genom förbud att verkställa beslut

eller genom anmärkning. Finansin-

eller genom anmärkning. Finansin-

spektionen får också med stöd av

spektionen får också med stöd av

7 §

begränsa ett

försäkringsföre-

11 § begränsa ett försäkringsföre-

tags

förfoganderätt

eller förbjuda

tags

förfoganderätt eller förbjuda

företaget att förfoga över sina

företaget att förfoga över sina

tillgångar i Sverige.

tillgångar i Sverige.

Om en överträdelse är allvarlig ska försäkringsföretagets tillstånd åter-

kallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

907

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

908

Underrättelse om bristande upp- fyllelse av solvenskapitalkravet

4 §

Ett försäkringsföretag ska ome- delbart underrätta Finansinspekt- ionen om företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet eller om det finns risk för detta under de närm- aste tre månaderna.

Åtgärdsplan vid bristande uppfyl- lelse av solvenskapitalkravet

5 §

Om ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet, ska Finansinspektionen förelägga företaget

1. att inom två månader från dagen då bristerna konstaterades upprätta en åtgärdsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande, och

2. att inom sex månader från dagen för bristens konstaterande vidta nödvändiga åtgärder för att åter uppfylla solvenskapitalkravet.

Om det är lämpligt, får Finans- inspektionen förlänga tidsfristen enligt 2 med tre månader.

Förlängd tidsfrist vid exception- ella förhållanden

6 §

Om den Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har meddelat att det föreligger exceptionella förhållanden och dessa förhållanden påverkar ett försäkringsföretag som är föremål för åtgärder enligt 5 §, får Finansinspektionen förlänga den tidsfrist som avses i 5 § 2 med högst sju år.

Ett försäkringsföretag ska under en sådan tidsfrist var tredje månad ge in en lägesrapport avseende vilka åtgärder som har vidtagits

och i vilken mån solvenskapital- kravet åter uppfyllts.

Om ett försäkringsföretags lägesrapport visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla solvens- kapitalkravet under tiden från bristens konstaterande fram till rapportens ingivande, ska den förlängda tidsfristen upphöra att gälla.

Underrättelse om bristande upp- fyllelse av minimikapitalkravet

7 §

Ett försäkringsföretag ska ome- delbart underrätta Finansinspekt- ionen om företaget inte uppfyller minimikapitalkravet eller om det finns risk för detta under de närm- aste tre månaderna.

Finansiell saneringsplan vid bris- tande uppfyllelse av minimikapi- talkravet

8 §

Om ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet, ska Finansinspektionen förelägga företaget att inom en månad från dagen då bristen konstaterades upprätta en finansiell sanerings- plan och överlämna planen till inspektionen för godkännande.

Den finansiella saneringsplanen ska innehålla åtgärder som före- taget ska vidta för att inom tre månader från den dag då bristen konstaterades åter uppfylla mini- mikapitalkravet.

11 §

Finansinspektionen får begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

1. företaget	inte följer gällande	1. företaget	inte följer gällande
bestämmelser	om försäkrings-	bestämmelser	om försäkrings-
tekniska avsättningar och skuld-		tekniska avsättningar,
täckning,

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

909

2. företaget inte uppfyller sol- venskapitalkravet och det förelig- ger särskilda omständigheter som ger anledning att befara att före- tagets finansiella ställning kommer att försämras ytterligare,

3. företaget inte uppfyller mini- mikapitalkravet, eller

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

910

2. företagets kapitalbas under- stiger en tredjedel av solvens- marginalen eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp,

3. företagets kapitalbas under- stiger solvensmarginalen eller, för ett försäkringsföretag som avses i 9 kap. 1 § första stycket 1, den gruppbaserade kapitalbasen understiger den gruppbaserade solvensmarginalen enligt 4 § i samma kapitel, och det finns sär- skilda skäl att anta att företagets finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller

4. det vid beslut om återkallelse av företagets tillstånd bedöms vara nödvändigt för att skydda de intressen som försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar har.

Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten ska drivas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

	12 §
Om någon som ingår i ett försäk-		Om någon som ingår i ett försäk-
ringsföretags styrelse eller är dess		ringsföretags styrelse eller är dess
verkställande direktör inte uppfyl-		verkställande direktör eller ansva-
ler de krav som anges i 2 kap. 4 §		rar för en central funktion inte
4, ska Finansinspektionen återkalla		uppfyller		de krav		som	anges	i
företagets tillstånd. Det får dock		2 kap.	4 §	4,	ska	Finansinspekt-
ske bara om inspektionen först har		ionen återkalla företagets tillstånd.
beslutat att anmärka på att perso-		Det får dock ske bara om inspekt-
nen ingår i styrelsen eller är verk-		ionen först har beslutat att
ställande direktör och om han eller		anmärka på att personen ingår i
hon, sedan en av inspektionen		styrelsen		eller	är	verkställande
bestämd tid om högst tre månader		direktör eller ansvarar för en cen-
har gått, fortfarande finns kvar i		tral funktion och om han eller hon,
styrelsen	eller som verkställande	sedan en av inspektionen bestämd
direktör.		tid om högst tre månader har gått,
		fortfarande finns kvar i styrelsen
		eller	som	verkställande			direktör
		eller som ansvarig för en central
		funktion.
I stället för att återkalla tillstån-		I stället för att återkalla tillstån-
det får Finansinspektionen besluta		det får Finansinspektionen besluta
att en styrelseledamot eller verk-		att en styrelseledamot eller verk-
ställande direktör inte längre får		ställande direktör eller den som
kvarstå i sin befattning. Finans-		ansvarar för en central funktion
inspektionen får då förordna en		inte längre får kvarstå i sin befatt-
ersättare.	Ersättarens uppdrag	ning.	Finansinspektionen				får	då
gäller till dess försäkringsföretaget		förordna en ersättare. Ersättarens

har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

uppdrag gäller till dess försäk- Prop. 2015/16:9 ringsföretaget har utsett en ny Bilaga 3 styrelseledamot eller verkställande

direktör eller ansvarig för en cen- tral funktion.

13 §

Finansinspektionen ska återkalla ett försäkringsföretags tillstånd, om företaget

1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,

2. inte inom ett år från det till-

stånd gavs har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser,

3. har förklarat sig avstå från tillståndet,

4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit försäkringsrörelse, eller

5. har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation.

I de fall som avses i första stycket 2 och 4 får i stället varning meddelas, om det är tillräckligt.

2. har förklarat sig avstå från tillståndet,

3. har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation,

4. inte uppfyller minimikapital- kravet och företagets finansiella saneringsplan är uppenbart otill- räcklig, eller

5. inte inom tre månader från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimikapital- kravet har vidtagit de åtgärder som finns angivna i en godkänd finansiell saneringsplan.

14 §

Finansinspektionen får återkalla ett försäkringsföretags tillstånd, om

företaget
1. inte längre uppfyller kraven för tillstånd,
2. inte inom	angiven tid	har	2. inte inom ett år från det till-
vidtagit åtgärderna i en plan som			stånd gavs har börjat driva sådan
har godkänts enligt 5 §, eller			rörelse som tillståndet avser,
3. i annat fall allvarligt åsido-			3. under en	sammanhängande
sätter gällande	bestämmelser	för	tid av sex månader inte har drivit
verksamheten.			försäkringsrörelse, eller
			4. inte inom den tidsfrist som
			anges i 6 § 2 och 7 § har vidtagit
			de åtgärder för att åter uppfylla
			solvenskapitalkravet som finns
			angivna i en godkänd åtgärdsplan,
			eller i annat fall allvarligt åsido-
			sätter gällande	bestämmelser för
			verksamheten.	911

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

912

I de fall som anges i första stycket får i stället varning meddelas, om det är tillräckligt.

					16 §
Finansinspektionen				ska	anmäla	Finansinspektionen ska anmäla
ett beslut enligt 7 § till de behöriga						ett beslut enligt 11 § till de behö-
myndigheterna i de EES-länder där						riga myndigheterna i de EES-
företaget enligt underrättelse dri-						länder där företaget enligt under-
ver	försäkringsverksamhet				enligt	rättelse driver försäkringsverk-
3 kap. 1		eller 15 §.		Ett	sådant	samhet enligt 3 kap. 1 eller 8 §. Ett
beslut ska dessutom anmälas till						sådant beslut ska dessutom anmä-
behöriga myndigheter i de EES-						las till behöriga myndigheter i de
länder där företaget har tillgångar						EES-länder där företaget har till-
samt till Europeiska försäkrings-						gångar samt till Europeiska försäk-
och	tjänstepensionsmyndigheten					rings- och tjänstepensionsmyndig-
om	försäkringsföretaget				även	heten.
bedriver		verksamhet		avseende
tjänstepensionsförsäkring.
Finansinspektionen				ska	anmäla	Finansinspektionen ska anmäla
ett beslut om återkallelse av till-						ett beslut om återkallelse av till-
stånd för ett försäkringsföretag att						stånd för ett försäkringsföretag att
driva försäkringsrörelse till behö-						driva försäkringsrörelse till behö-
riga myndigheter i övriga länder						riga myndigheter i övriga länder
inom EES samt till Europeiska						inom EES samt till Europeiska
försäkrings- och tjänstepensions-						försäkrings- och tjänstepensions-
myndigheten			om försäkringsföre-			myndigheten.
taget	även		bedriver	verksamhet
avseende		tjänstepensionsförsäk-
ring.

Finansinspektionen får i samband med en anmälan enligt första eller andra stycket begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder. Om företagets tillstånd har återkallats, får begäran avse att den behöriga myndigheten även i övrigt vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de intressen som försäk- ringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar

har.
	27 §
Om ett aktiebolag eller en eko-		Om ett aktiebolag eller en eko-
nomisk förening inte följer ett		nomisk förening inte följer ett
föreläggande enligt	23 § första	föreläggande enligt	26 § första
stycket att upphöra med rörelsen,		stycket att upphöra med rörelsen,
ska rätten, efter ansökan av		ska rätten, efter ansökan av
Finansinspektionen,	besluta att	Finansinspektionen,	besluta att
företaget ska gå i likvidation.		företaget ska gå i likvidation.

I dessa fall tillämpas 25 kap. 10, 25, 28–44, 46 och 47 §§ aktiebolags- lagen (2005:551) och 11 kap. 5 och 7–16 §§ samt 17 § fjärde och femte styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Beslut om likvidation ska inte meddelas om det under ärendets hand- läggning vid rätten visas att rörelsen har upphört.

Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

29 §		Prop. 2015/16:9
Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet	Bilaga 3
som regeringen bestämmer får	som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om innehållet	meddela föreskrifter om innehållet
i en finansiell saneringsplan enligt	i en åtgärdsplan enligt 5 § samt i
4 §.	en finansiell saneringsplan enligt
	8 §.

Föreslagen lydelse

19 kap. Grupptillsyn

Företag som ingår i en grupp

1 § I en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägarintresse i.

I en grupp ingår även företag som förenas av starka och varaktiga finansiella förbindelser på grund av avtal eller på annat sätt, under förut- sättning att ett av företagen genom att samordna beslutsfattandet i före- tagen utövar ett bestämmande inflytande över de övriga företagen. Det företag som utövar ett bestämmande inflytande ska betraktas som moder- företag och övriga företag som dotterföretag.

Andra stycket gäller endast om det för att upprätta och avsluta sådana finansiella förbindelser som avses där krävs tillstånd av grupptillsyns- myndigheten.

Fall då grupptillsyn ska utövas över försäkringsföretag

2 § Särskild tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en grupp (grupp- tillsyn) ska utövas enligt 3–11 och 28–89 §§ över

1. försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredje land,

2. försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemen- sam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredje land, och

3. försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföre- tag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföre- tag med huvudkontor inom EES.

Grupptillsyn enligt 90–98 §§ ska utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är en försäkringsgivare från tredje land, ett försäkringshol- dingföretag med huvudkontor utanför EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES.

Grupptillsyn enligt 99 § ska utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet.

Ansvarigt företag i en grupp

3 § Om inte annat anges i detta kapitel, ansvarar de försäkringsföretag över vilka grupptillsyn ska utövas enligt 2 § första stycket för att alla de

913

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

914

företag som enligt 1 § ingår i samma grupp som försäkringsföretaget sammantaget uppfyller kraven i 3–11 och 28–89 §§.

De försäkringsföretag som avses i 2 § andra och tredje styckena ansva- rar på motsvarande sätt för att företagen i gruppen uppfyller bestämmel- serna i 90–98 §§ respektive 99 §.

Om det i en grupp finns fler än ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 §, ska det försäkringsföretag som finns högst upp i gruppens struktur ansvara enligt första och andra styckena. Om det finns flera försäkrings- företag högst upp i strukturen och på samma nivå, ska det försäkrings- företag som har den största balansomslutningen ansvara enligt första och andra styckena.

Nivån för grupptillsyn på en grupp inom EES

4 § Om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag, en EES- försäkringsgivare, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 1 eller 2 ska bestämmelserna om grupptillsyn i 5–11 och 28–89 §§ tillämpas på hela gruppen sammantaget och inte särskilt på någon annan nivå i gruppen.

Om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag eller en EES- försäkringsgivare, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som i sin tur är moderföretag till ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 3, ska bestämmelserna om grupptillsyn i 5–11 och 28–89 §§ tillämpas på hela gruppen sam- mantaget och inte särskilt på någon annan nivå i gruppen.

Undantag då tillsyn även ska utövas enligt lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

5 § Om det i toppen av en grupp finns ett sådant moderföretag som avses i 4 § och det företaget i sin tur är dotterföretag till ett sådant företag som avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsyns- myndighet, besluta att för detta dotterföretag inte tillämpa bestämmel- serna om grupptillsyn enligt 46 och 47 §§ avseende riskkoncentrationer och interna transaktioner.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut ska inspektionen sam- råda med de behöriga myndigheter som berörs av beslutet.

Fortsatt tillsyn över de enskilda försäkringsföretagen

6 § Ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupp- tillsyn står även under tillsyn som enskilt försäkringsföretag enligt denna lag.

Grupptillsynsmyndigheten och dess ansvar

7 § För ett försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 1–3 ska det finnas en grupptillsynsmyndighet med ansvar för grupptillsynen. Om det finns flera berörda behöriga myndigheter, ska grupptillsynsmyndigheten utses bland dem.

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet

8 § Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet, om det i grup- pen finns ett eller flera försäkringsföretag, men ingen EES-försäkrings- givare.

Finansinspektionen ska även vara grupptillsynsmyndighet

1. om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag,

2. om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holding- företag är moderföretag till ett försäkringsföretag,

3. om ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor i Sverige eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige är moder- företag till ett försäkringsföretag och en eller flera EES-försäkrings- givare,

4. om det i toppen av gruppen finns fler än ett försäkringsholdingföre- tag eller blandade finansiella holdingföretag, med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, och det dessutom i samma stater finns dotterföretag som är försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare varav det dotterföretag som har den största balansomslutningen är ett försäkringsföretag,

5. om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holding- företag är moderföretag till ett eller flera försäkringsföretag och en eller flera EES-försäkringsgivare men inte har huvudkontor i något av de länder där dotterföretagen finns, och det dotterföretag som har den största balansomslutningen är ett försäkringsföretag,

6. i andra fall än de som anges i 1–5, när ett eller flera försäkrings- företag och en eller flera EES-försäkringsgivare ingår i en grupp och det företag som har den största balansomslutningen är ett försäkringsföretag, eller

7. om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndig- heter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna i 9 § andra stycket.

Överenskommelse och beslut om utseende av grupptillsynsmyndighet

9 § När Finansinspektionen enligt 8 § ska vara grupptillsynsmyndighet, får inspektionen tillsammans med berörda behöriga myndigheter komma överens om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska utses till grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen utses till grupptillsynsmyndighet med hänsyn till gruppens struktur och den rela- tiva betydelsen av gruppens verksamhet i olika länder.

Om det i ett annat fall än det som avses i första stycket skulle vara olämpligt med hänsyn till en grupps struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika länder att grupptillsynsmyndigheten utses

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

915

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

916

enligt de grunder som anges i artikel 247.2 i direktiv 2009/138/EG, får Finansinspektionen komma överens om att inspektionen eller en behörig myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet för gruppen.

Om en överenskommelse enligt första eller andra stycket innebär att Finansinspektionen utses till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen fatta ett beslut om detta och överlämna beslutet till gruppen.

Ett beslut enligt en överenskommelse enligt första eller andra stycket får fattas inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överens- kommelse väcktes av en berörd behörig myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig.

Hänskjutande av ett ärende om utseende av grupptillsynsmyndighet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

10 § Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myn- digheterna inom den tremånadersfrist som anges i 9 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyn- digheten kan komma att fatta enligt 19.3 i samma förordning. Finansin- spektionen ska följa ett sådant beslut i sak. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen till det försäkrings- företag som avses i 3 § och tillsynskollegiet överlämna beslutet som ska innehålla de skäl som bestämt utgången.

Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndigheten efter att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.

11 § Om ett beslut enligt 9 och 10 §§ inte kan fattas ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den behöriga myndighet som följer av artikel 247.2 i direktiv 2009/138/EG.

Undantag från grupptillsyn

12 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen i ett enskilt fall, helt eller delvis, besluta om undantag från grupptillsynen för ett företag som ingår i en grupp om

1. företaget är beläget i ett land utanför EES och det finns rättsliga hin- der mot överföring av nödvändig information,

2. företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptill- synen, eller

3. det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den.

När bestämmelsen i första stycket 2 är tillämplig på flera företag, får undantag inte beslutas, om företagen tillsammans inte är av ringa bety- delse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

Innan Finansinspektionen beslutar att med stöd av första stycket 2 eller 3 undanta ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare från grupptillsyn, ska inspektionen höra de behöriga myndigheter som berörs av beslutet.

13 § Om Finansinspektionen med stöd av 12 § första stycket 2 eller 3	Prop. 2015/16:9
undantar en EES-försäkringsgivare från grupptillsyn ska det företag som	Bilaga 3
finns i toppen av gruppen i Sverige, på begäran av Finansinspektionen,
lämna de upplysningar som en behörig myndighet i EES-försäkrings-
givarens hemland behöver för sin tillsyn av EES-försäkringsgivaren.
Undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och
transaktioner inom en grupp
14 § Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet,
efter samråd med berörda behöriga myndigheter besluta att tillsyn över
sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i
46 § inte ska utövas på nivån för ett sådant försäkringsföretag som avses
i 2 § första stycket 1 eller 2, eller på nivån för det försäkringsholding-
företag eller blandade finansiella holdingföretag som är moderföretag till
ett försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 3 och som är ett
anknutet företag eller själv är en reglerad enhet eller ett blandat finansi-
ellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat.
Parallella regelverk
15 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga
bestämmelser om tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en grupp
och tillsyn av konglomerat, särskilt med avseende på tillsyn på grund av
riskbedömning, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptill-
synsmyndighet, efter samråd med berörda behöriga myndigheter, medge
undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföre-
taget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglome-
rat.
16 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga
bestämmelser om tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en grupp
och om tillsyn av finansiella företagsgrupper, särskilt med avseende på
tillsyn på grund av riskbedömning, får Finansinspektionen, när inspekt-
ionen är grupptillsynsmyndighet, efter samråd med den myndighet som
ansvarar för tillsyn av den finansiella företagsgruppen, medge undantag
från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara
behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn
enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella
konglomerat.
17 § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten,
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt Europe-
iska värdepappers- och marknadsmyndigheten om sådana beslut som
inspektionen fattar enligt 15 och 16 §§.

917

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

918

Grupptillsyn i toppen av en grupp inom Sverige (nationell undergrupptillsyn)

Beslut om nationell undergrupptillsyn

18 § Om det moderföretag som finns i toppen av en grupp enligt 4 § har huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige, får Finansinspekt- ionen besluta att bestämmelserna om grupptillsyn ska tillämpas även på nivån för ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 1 eller 2 eller på nivån för ett sådant försäkringsholdingföretag med huvudkontor i Sverige eller blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som är moderföretag till ett försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 3.

19 § Ett beslut enligt 18 § får begränsas så att det avser ett eller flera av följande områden för grupptillsyn:

1. gruppsolvens,

2. riskkoncentrationer och interna transaktioner, och

3. riskhantering och internkontroll.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i första stycket ska inspektionen samråda med grupptillsynsmyndigheten och det moderföretag inom EES som finns i toppen av en grupp enligt 4 §.

Beslut om nationell undergrupptillsyn vid tillämpning av särskild tillsynsordning

20 § Finansinspektionen får inte besluta om nationell undergrupptillsyn enligt 18 §, om det företag som finns i toppen av gruppen inom EES har fått ett sådant tillstånd som avses i 51 § att omfattas av en särskild till- synsordning.

21 § Om Finansinspektionen har beslutat om nationell undergrupptillsyn och det företag som finns i toppen av gruppen inom EES får tillstånd enligt 51 § att omfattas av en särskild tillsynsordning, ska inspektionen upphäva beslutet om undergrupptillsyn.

22 § Om Finansinspektionen har beslutat om nationell undergrupptillsyn avseende gruppsolvens, får det företag som finns i toppen av gruppen inom Sverige inte ges tillstånd att låta något dotterföretag omfattas av den särskilda tillsynsordning som avses i 51 §.

Beräkning av gruppsolvens efter beslut om nationell undergrupptillsyn

23 § Den metod som grupptillsynsmyndigheten har fastställt för beräk- ning av gruppsolvens enligt 29 § ska gälla även för företag som omfattas av ett beslut om nationell undergrupptillsyn avseende gruppsolvens.

Interna modeller och nationell undergrupptillsyn

24 § Om det företag som enligt 4 § finns i toppen av en grupp inom EES har fått tillstånd enligt 34 § att använda en intern modell för beräkningen av gruppens solvenskapitalkrav och solvenskapitalkravet för de försäk- ringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, ska tillstån-

det gälla även för företag i gruppen som omfattas av ett beslut om nat- ionell undergrupptillsyn avseende gruppsolvens.

25 § Finansinspektionen får besluta om kapitaltillägg till gruppens sol- venskapitalkrav för det företag som finns i toppen av gruppen inom Sverige i en sådan situation som avses i 24 §, om

1. riskprofilen hos det företaget som finns i toppen i undergruppen avviker väsentligt från den riskprofil som den interna modellen är base- rad på, och

2. företaget inte vidtar rättelse efter att inspektionen har förelagt före- taget att åtgärda bristerna.

26 § Om kapitaltillägg enligt 25 § på grund av särskilda omständigheter inte är en lämplig åtgärd, får Finansinspektionen under de förutsättningar som anges i 25 § 1 och 2 i stället besluta att företaget som finns i toppen av undergruppen ska beräkna undergruppens solvenskapitalkrav enligt standardformeln.

Överenskommelser om samordnad grupptillsyn över en undergrupp

27 § Finansinspektionen får komma överens med andra behöriga myn- digheter om samordning av grupptillsynen över en undergrupp som del- vis finns i Sverige och delvis i dessa behöriga myndigheters hemländer, under förutsättning att de berörda behöriga myndigheterna har möjlighet att fatta beslut om nationell undergruppstillsyn enligt den lagstiftning som i de behöriga myndigheternas hemländer har tillkommit i enlighet med artikel 216 i direktiv 2009/138/EG.

Om en överenskommelse enligt första stycket träffats får nationell undergruppstillsyn enligt 18 § inte utövas.

Bestämmelserna i 18 § andra stycket och 20–26 §§ ska gälla i tillämp- liga delar.

Om Finansinspektionen ingår en sådan överenskommelse som avses i första stycket, ska inspektionen informera såväl grupptillsynsmyndig- heten som företaget som finns i toppen av gruppen inom EES om skälen för överenskommelsen.

Gruppsolvens

Kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

28 § Ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 1–3 ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid är minst lika med ett särskilt gruppbaserat solvens- kapitalkrav.

Metoder för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav

29 § För sådana företag som ingår i en grupp där det finns ett försäk- ringsföretag som avses i 2 § första stycket 1 eller 2 ska den gruppbase- rade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden (metod 1 enligt artikel 230–232 i direktiv 2009/138/EG).

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

919

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

920

Om det är lämpligt får Finansinspektionen, när inspektionen är grupp- tillsynsmyndighet, besluta att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet i stället ska beräknas enligt sam- manläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2 enligt artikel 233 i direktiv 2009/138/EG) eller enligt en kombination av de angivna meto- derna.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i andra stycket ska inspektionen samråda med berörda behöriga myndigheter och med den grupp som beslutet rör.

Proportionellt beaktande av innehav

30 § Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det grupp- baserade solvenskapitalkravet ska ett anknutet företag beaktas proport- ionellt efter det innehav som ett försäkringsföretag, en EES-försäkrings- givare, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holding- företag har i det anknutna företaget. Om särskilda skäl talar för det, får innehav och ägarintressen beaktas till en annan andel.

31 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspekt- ionen besluta vilken proportionell andel som ska beaktas i följande fall

1. då det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp,

2. då en berörd behörig myndighet har bedömt att ett direkt eller indi- rekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas som ägarin- tresse på grund av att ett väsentligt inflytande utövas över det företaget,

3. då en berörd behörig myndighet har bedömt att ett företag är ett moderföretag, på grund av att det utövar ett dominerande inflytande över ett annat företag.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut, ska inspektionen samråda med berörda behöriga myndigheter samt med den grupp som beslutet rör.

Vissa avdrag vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen

32 § Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen i ett försäk- ringsföretag ska avdrag göras för poster som ingår i kapitalbasen hos ett annat försäkringsföretag eller hos en EES-försäkringsgivare i gruppen. I beräkningen ska avdrag också göras för värden som skapats internt inom gruppen och som härrör från ömsesidig finansiering mellan två företag som är anknutna till ett försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 1–3.

Standardformeln och interna modeller på gruppnivå

33 § Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konso- lideringsmetoden, kan beräkningen ske antingen med användning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell.

Bestämmelserna i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§ gäller för en beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestäm- melserna i 9 kap. 1 § andra stycket, 2–8 och 10–18 §§ gäller för en intern

modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapital- kravet.

En intern modell som används för beräkning av det gruppbaserade sol- venskapitalkravet får även användas för beräkning av solvenskapitalkra- vet för ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.

Tillstånd till användning av interna modeller inom en grupp

34 § En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyn- dighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES- försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansi- ellt holdingföretag.

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet för en grupp, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkrings- företag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs

1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkrings- givare som ingår i gruppen, eller

2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § första stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.

Om Finansinspektionen, utan att vara grupptillsynsmyndighet, mottagit en sådan ansökan som avses i första eller andra stycket och som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska den vidarebefordras till grupptillsynsmyndigheten.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål vidarebefordra ansökningar enligt första och andra stycket till de berörda behöriga myndigheterna.

Tillämplig lag vid prövningen av en tillståndsansökan

35 § När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 34 § första eller andra stycket tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare.

Handläggningen av tillståndsansökningar

36 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspekt- ionen inom sex månader från det att en komplett ansökan enligt 34 § har lämnats in komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överens- kommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspekt- ionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

921

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

922

Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träf- fas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånaders- perioden.

Tvistlösning

37 § Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myn- digheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 36 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt 36 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyn- digheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepens- ionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 och 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 avvisas, ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet.

Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att den sexmånaders- period som avses i första stycket har löpt ut eller ett beslut har fattats.

Beslut av behörig myndighet inom EES

38 § Ett beslut som fattats av en behörig myndighet inom EES efter en överenskommelse med anledning av en ansökan enligt artikel 231 och 233.5 i direktiv 2009/138/EG att använda en intern modell för att beräkna både det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvens- kapitalkravet för ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som ingår i en grupp eller solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader, gäller i Sverige. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.

Åtgärder om en intern modell på gruppnivå avviker från ett försäkringsföretags riskprofil

39 § Om ett försäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för en intern modell som beslutats efter en ansökan enligt 34 § som omfattar försäkringsföretaget och används för beräkning av ett gruppbaserat solvenskapitalkrav, får Finansinspekt- ionen besluta om kapitaltillägg till det solvenskapitalkrav som gäller för försäkringsföretaget enligt den interna modellen. Det som sägs i 17 kap. 23–27 §§ ska gälla för ett sådant beslut om kapitaltillägg.

Om ett sådant kapitaltillägg som avses i första stycket på grund av sär- skilda omständigheter inte är en lämplig åtgärd, får Finansinspektionen i stället förelägga försäkringsföretaget att beräkna solvenskapitalkravet enligt standardformeln enligt 8 kap. 1–3 och 5–11 §§. Finansinspekt-

ionen får för ett sådant försäkringsföretag, i enlighet med 17 kap. 23 §, besluta om ett kapitaltillägg utöver det solvenskapitalkrav som fram- kommer med tillämpning av standardformeln.

Kapitaltillägg på gruppnivå till det gruppbaserade solvenskapitalkravet

40 § Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta om kapitaltillägg till det gruppbaserade solvenskapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil.

Vid bedömningen av om gruppens riskprofil stämmer överens med det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska Finansinspektionen särskilt beakta om sådana omständigheter som avses i 17 kap. 23 § föreligger med avseende på gruppen.

Det som sägs i 17 kap. 24–27 §§ ska gälla för ett sådant beslut om kapitaltillägg som avses i första stycket.

Återkommande beräkningar av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

41 § Den gruppbaserade kapitalbas och det gruppbaserade solvens- kapitalkrav som gäller enligt detta kapitel ska beräknas minst en gång per år. Beräkningarna ska utföras av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 1 eller 2 eller av det försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som är moderföretag till ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 3.

Rapportering av återkommande beräkningar av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

42 § Om det i toppen av en grupp finns ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 1 eller 2 ska det företaget, till grupptillsyns- myndigheten rapportera resultatet av beräkningarna och väsentliga upp- gifter som ligger till grund för dem. Om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, ska i stället det moderföretaget ansvara för rapporteringen.

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, efter att ha hört berörda behöriga myndigheter och gruppen, bestämma att ett annat företag i gruppen ska ansvara för rapporteringen enligt första stycket.

Fortlöpande övervakning av solvenskapitalkravet för gruppen och ny beräkning om riskprofilen förändrats väsentligt

43 § De företag som avses i 42 § ska fortlöpande övervaka solvens- kapitalkravet för gruppen. Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet på gruppnivå, ska företaget göra en ny beräkning av detta krav och utan dröjsmål rapportera denna till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får under samma förutsättningar begära en förnyad beräkning av solvenskapitalkravet.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

923

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

924

Åtgärder vid bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet för gruppen

44 § Om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt 28 § eller om det finns risk för en sådan brist inom tre månader, ska ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 1–3 underrätta grupptillsynsmyndigheten omgående. Grupptillsynsmyndig- heten ska informera berörda behöriga myndigheter. Gruppens situation ska analyseras inom tillsynskollegiet.

Gruppsolvens för försäkringsföretag som är dotterföretag till försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag

45 § När ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringshol- dingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt hol- dingföretag med huvudkontor inom EES, ska beräkningen av gruppsol- vens göras med hänsyn även till försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget. Beräkningen ska ske enligt 29– 34 §§.

Vid beräkningen enligt första stycket ska moderföretaget hanteras som ett försäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna om solvens- kapitalkrav i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§ samt 9 kap. 1 § andra stycket, 2–8 och 10–18 §§ och av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka detta krav som de som fastställs enligt 7 kap. 2– 10 §§.

Rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande interna transaktioner inom en grupp

46 § Väsentliga riskkoncentrationer och betydande interna transaktioner av visst slag inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Vilka dessa slag av riskkoncentrationer och interna transaktioner är ska, till- sammans med lämpliga tröskelvärden, beslutas av Finansinspektionen för varje enskild grupp. Tröskelvärdena ska baseras på solvenskapital- krav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Inspekt- ionen ska, innan dessa beslut meddelas, ha hört berörda behöriga myn- digheter och gruppen.

Vid bedömningen av riskkoncentrationer enligt första stycket ska Finansinspektionen beakta risker för spridning inom gruppen, intresse- konflikter samt riskernas nivå och omfattning.

Även interna transaktioner som gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen ska rapporteras.

Om en intern transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt.

47 § Rapporteringen enligt 46 § ska göras av det försäkringsföretag som finns i toppen av gruppen eller om det inte finns ett sådant företag, av det försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som Finansinspektionen, när inspektionen är grupptill- synsmyndighet, bestämmer efter att ha hört berörda behöriga myndig- heter och gruppen.

Skyldigheten att rapportera enligt första stycket gäller dock inte om	Prop. 2015/16:9
Finansinspektionen enligt 5 § beslutat att inte tillämpa bestämmelserna i	Bilaga 3
denna paragraf.
Företagsstyrningssystem inom en grupp
48 § Bestämmelserna om företagsstyrning i 10 kap. ska i tillämpliga
delar gälla på gruppnivå.
I företag som ingår i en grupp där det finns ett försäkringsföretag som
avses i 2 § första stycket 1–3 ska system för riskhantering, internkontroll
och rapportering genomföras konsekvent för hela gruppen.
Systemet för internkontroll inom en grupp ska omfatta

1. rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla bety- dande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapital- basen till riskerna, och

2. sunda rapporterings- och redovisningsrutiner för att övervaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.

49 § En egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen ska genomföras i enlighet med 10 kap. 12 § av ett sådant

1. försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 1 eller 2,

2. försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett försäkringsföretag enligt 2 § första stycket 3, eller

3. moderföretag som avses i 4 §.

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen, efter att ha rådfrågat medlemmarna i tillsynskollegiet, besluta att företag enligt första stycket 1–3 får göra en egen risk- och solvensbedömning enligt 10 kap. 12 § som omfattar hela gruppen och på nivån för ett dotter- företag inom gruppen. En enda handling ska omfatta samtliga bedöm- ningar. En sådan handling ska överlämnas samtidigt till Finansinspekt- ionen och till berörda behöriga myndigheter.

Ett beslut enligt andra stycket påverkar inte dotterföretagets skyldig- heter enligt 10 kap 12 §.

Tillsyn över vissa grupper med centraliserad riskhantering – särskild tillsynsordning

Ansökan om tillstånd för dotterföretag att omfattas av särskild tillsynsordning

50 § Ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkrings- holdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsföretag får ansöka om tillstånd för dotterföretag att omfattas av bestämmelserna om särskild tillsynsordning i 53–60 §§. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen.

När Finansinspektionen mottagit en ansökan enligt första stycket ska inspektionen utan dröjsmål överlämna den till övriga medlemmar i till- synskollegiet.

925

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

926

Beslut om särskild tillsynsordning

51 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspekt- ionen inom tre månader från den dag då alla medlemmar i tillsynskolle- giet fått del av en ansökan enligt 50 § komma överens med övriga med- lemmar i tillsynskollegiet om vilket beslut som ska fattas. Finans- inspektionen ska fatta beslut i enlighet med överenskommelsen.

52 § Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas end- ast om

1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att undanta dotterföretaget från grupptill- syn enligt 12 §,

2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll samt de berörda behöriga myndighet- erna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget,

3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt 49 § andra stycket att göra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen och på nivån för dotterföretaget, och

4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt 79 § att offentligöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget.

Innebörden av särskild tillsynsordning

53 § Ett moderföretag som fått tillstånd enligt 52 § ska beräkna solvens- kapitalkravet för ett dotterföretag som omfattas av särskild tillsynsord- ning även enligt 54–60 §§. Beräkningarna ska inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i 34, 36 och 40 §§.

Åtgärder för det fall dotterföretagets riskprofil avviker från en intern modell inom en grupp

54 § Om solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag som är ett dotter- företag beräknas med en intern modell som beslutats enligt 36 §, får Finansinspektionen, om inspektionen mottagit en ansökan enligt 50 §, i de fall som avses i 17 kap. 23 §, lämna ett förslag till övriga medlemmar i tillsynskollegiet om att det ska fastställas ett kapitaltillägg för dotter- företaget utöver det solvenskapitalkrav som följer av en tillämpning av den interna modellen. Finansinspektionen får föreslå ett sådant kapital- tillägg endast om

1. dotterföretagets riskprofil avviker väsentligt från den interna modellen, och

2. företaget inte inom skälig tid efter inspektionens underrättelse om avvikelsen har anpassat modellen till sin riskprofil.

Om ett sådant kapitaltillägg som avses i första stycket på grund av sär- skilda omständigheter inte är en lämplig åtgärd, får Finansinspektionen i stället föreslå tillsynskollegiet att dotterföretaget ska beräkna sitt sol- venskapitalkrav enligt standardformeln enligt 8 kap. 1–3 och 5–11 §§.

Åtgärder för det fall dotterföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som gjorts för beräkningen enligt standardformeln

55 § Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med en stan- dardformel får Finansinspektionen, om inspektionen mottagit en ansökan enligt 50 §, i undantagsfall föreslå tillsynskollegiet att företaget ersätter en undergrupp av parametrar enligt standardformeln med företagsspeci- fika parametrar när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring, i enlighet med 17 kap. 21 §. Finans- inspektionen får lämna ett sådant förslag endast om

1. dotterföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som gjorts för beräkningen enligt standardformeln, och

2. företaget inte inom skälig tid efter inspektionens underrättelse om avvikelsen har anpassat antagandena till sin riskprofil.

Finansinspektionen får under de förutsättningar som anges i första stycket, i de fall som avses i 17 kap. 23 §, föreslå tillsynskollegiet kapi- taltillägg för dotterföretaget utöver det solvenskapitalkrav som fram- kommer med tillämpning av standardformeln.

Beslut efter överenskommelse inom tillsynskollegiet

56 § Finansinspektionen ska redovisa skälen för de förslag som avses i 54 och 55 §§ för dotterföretaget och tillsynskollegiet. Finansinspektionen ska komma överens med övriga myndigheter inom tillsynskollegiet om vilket beslut som ska fattas med anledning av de föreslagna åtgärderna. Finansinspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med överenskom- melsen.

Åtgärder om solvenskapitalkravet inte är uppfyllt

57 § Om ett dotterföretag som omfattas av särskild tillsynsordning inte uppfyller solvenskapitalkravet, ska Finansinspektionen utan dröjsmål till tillsynskollegiet vidarebefordra den åtgärdsplan som dotterföretaget efter föreläggande enligt 20 kap. 5 § överlämnat till inspektionen för att inom sex månader från dagen för bristens konstaterande åter uppfylla solvens- kapitalkravet. Finansinspektionen ska även lämna ett förslag till godkän- nande av planen till tillsynskollegiet. Finansinspektionens skyldigheter enligt denna bestämmelse ska inte påverka motsvarande bestämmelser som gäller för tillsynen av ett enskilt försäkringsföretag.

Finansinspektionen ska inom fyra månader från dagen då bristen kon- staterades träffa en överenskommelse inom tillsynskollegiet om inspekt- ionens förslag till godkännande av åtgärdsplanen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen.

Åtgärder vid försämring av de ekonomiska förhållandena i ett dotterföretag

58 § Om Finansinspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena i ett dotterföretag som omfattas av särskild tillsynsordning, ska inspektionen utan dröjsmål underrätta tillsynskollegiet om de åtgär- der som inspektionen föreslår. De föreslagna åtgärderna ska diskuteras i tillsynskollegiet, om det inte föreligger en krissituation.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

927

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

928

Finansinspektionen ska inom en månad från underrättelsen komma överens med övriga myndigheter inom tillsynskollegiet om vilket beslut som ska fattas med anledning av de föreslagna åtgärderna.

När en överenskommelse om åtgärdsplan inte kan träffas

59 § Om en sådan överenskommelse som avses i 57 § andra stycket eller 58 § andra stycket inte kan träffas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta ett beslut om godkännande av åtgärds- planen respektive föreslagna åtgärder. Beslutet ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från berörda behöriga myndigheter som kommit till uttryck under peri- oden.

Åtgärder om minimikapitalkravet inte är uppfyllt

60 § Om ett dotterföretag som omfattas av särskild tillsynsordning inte uppfyller minimikapitalkravet, ska Finansinspektionen utan dröjsmål till tillsynskollegiet överlämna den finansiella saneringsplan som dotter- företaget enligt 20 kap. 8 § överlämnat till inspektionen för godkän- nande. Finansinspektionen ska även informera tillsynskollegiet om varje åtgärd som dotterföretaget ska vidta för att åter uppfylla minimikapital- kravet. Finansinspektionens skyldigheter enligt denna bestämmelse ska inte påverka motsvarande bestämmelser som gäller för tillsynen av ett enskilt försäkringsföretag.

Hänskjutande till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid oenighet om ansökningar

61 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förord- ning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 51 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska för- säkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 avvisas, ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slut- liga beslutet.

Hänskjutande till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid oenighet om åtgärdsförslag

62 § Finansinspektionen får hänskjuta ärendet till Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förord- ning (EU) nr 1094/2010, om inspektionen inte i angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten angående sådana förslag som avses i 54, 55, 57 och 58 §§.

Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som auktoriserat en EES- försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild

tillsynsordning, får inspektionen under de förutsättningar som anges i	Prop. 2015/16:9
första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänste-	Bilaga 3
pensionsmyndigheten.
Gäller ett ärende ett förslag enligt 54 och 55 §§ får det hänskjutas till
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad
från inspektionens förslag.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 57 eller 58 § till
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om det före-
ligger en krissituation och inte heller efter det att fyramånadersperioden i
57 § andra stycket eller enmånadsperioden i 58 § andra stycket har löpt
ut.
63 § Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänste-
pensionsmyndigheten enligt 61 eller 62 § ska Finansinspektionen skjuta
upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och
tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i
förordning (EU) nr 1094/2010. Finansinspektionen ska följa ett beslut i
saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.
Upphörande av särskild tillsynsordning
64 § Ett tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning enligt 51 §
ska upphöra att gälla om de villkor som föreskrivs i 52 § 1, 3 eller 4 inte
längre är uppfyllda eller om villkoret i 52 § 2 inte längre är uppfyllt och
bristen inte åtgärdas inom rimlig tid.
Omedelbar underrättelse om ett dotterföretag undantas från grupptillsyn
65 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen
i de fall som avses i 52 § 1 omedelbart underrätta den berörda behöriga
myndigheten och moderföretaget, om inspektionen beslutar att enligt
12 § undanta dotterföretaget från grupptillsyn.
Moderföretagets åtgärder vid bristande uppfyllelse av villkoren för
särskild tillsynsordning
66 § Moderföretaget för ett dotterföretag som omfattas av särskild till-
synsordning ansvarar för att villkoren i 52 § 2–4 är uppfyllda. Om vill-
koren inte är uppfyllda, ska moderföretaget utan dröjsmål underrätta
Finansinspektionen, om inspektionen är grupptillsynsmyndighet, och den
berörda behöriga myndigheten för dotterföretaget. Moderföretaget ska
även lägga fram en plan för att åtgärda den bristande uppfyllelsen inom
rimlig tid.
Finansinspektionens kontroll av villkoren för särskild tillsynsordning
67 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspekt-
ionen minst en gång per år kontrollera att de villkor som avses i 66 § är
uppfyllda. Inspektionen ska även genomföra en sådan kontroll på begä-
ran av en berörd behörig myndighet, om den myndigheten har skäl att
befara att villkoret inte längre efterlevs.
	929

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

930

Om Finansinspektionen vid kontroll enligt första stycket finner brister i uppfyllelsen, ska inspektionen kräva att moderföretaget lägger fram en handlingsplan för att åtgärda bristen inom rimlig tid.

Underrättelse om en åtgärdsplan är otillräcklig eller inte genomförs i rimlig tid

68 § Om Finansinspektionen bedömer att en plan som avses i 66 eller 67 § är otillräcklig eller om en sådan handlingsplan inte genomförs i rimlig tid, ska inspektionen betrakta detta som bristande uppfyllelse av villkoren i 52 § 2–4 och omedelbart underrätta den berörda behöriga myndigheten.

Ny ansökan för det fall att ett tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning upphört att gälla

69 § Om ett tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning upphört att gälla enligt 64 §, får moderföretaget lämna in en ny ansökan om tillstånd till att dotterföretaget ska omfattas av särskild tillsynsordning enligt 50 §. Om ansökan leder till ett beslut om sådant tillstånd ska 53– 60 §§ tillämpas på nytt.

Tillämplig lag vid prövningen av ansökningar

70 § När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 50 §, ska denna lag tillämpas. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare.

Beslut av behörig myndighet inom EES

71 § Ett beslut som fattats av en behörig myndighet inom EES efter en överenskommelse med anledning av en ansökan eller ett förslag som avses i 50–60 §§ gäller i Sverige. Beslutet är bindande för de berörda företagen och för Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.

Tillgång till information

72 § Företag som ingår i samma grupp som ett försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket och sådana fysiska personer som avses i 46 § tredje stycket ska till försäkringsföretaget lämna de upplysningar som behövs för grupptillsynen. Upplysningarna ska lämnas på försäkrings- företagets begäran så snart det kan ske.

73 § Ett försäkringsföretag som avses i 72 § ska på begäran av Finansin- spektionen till inspektionen lämna de upplysningar som behövs för grupptillsynen.

74 § Om ett försäkringsföretag inte fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt 73 § inom skälig tid, får Finansinspektionen förelägga ett annat företag inom gruppen att lämna upplysningar direkt till inspektionen.

Kontroll av information

75 § Finansinspektionen får på plats kontrollera all information som behövs för grupptillsynen hos

1. försäkringsföretag som omfattas av grupptillsynen,

2. företag som är anknutna till försäkringsföretaget,

3. moderföretag till försäkringsföretaget, och

4. företag som är anknutna till moderföretaget till försäkringsföretaget.

76 § Finansinspektionen ska, på begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, på plats kontrollera information som behövs för den myndighetens tillsyn. Inspektionen får utföra kontrollen själv, upp- dra åt en revisor eller annan sakkunnig att göra detta eller låta den behö- riga myndigheten utföra kontrollen. Om den behöriga myndigheten begär det, får den delta i kontrollen. Grupptillsynsmyndigheten ska underrättas om de vidtagna åtgärderna.

Hänskjutande till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions– myndigheten

77 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänste- pensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 227, 248, 249, 255 och 260 i direktiv 2009/138/EG.

Offentliggörande

Offentliggörande av en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå

78 § Ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 1 eller 2, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå. Rapporten ska offentliggöras minst en gång per år.

Bestämmelserna i 16 kap. 2–5 och 8 §§ om offentliggörande ska gälla i tillämpliga delar.

Offentliggörande av en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för enskilda företag i en grupp

79 § Ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § första stycket 1 och 2, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag får, efter tillstånd från Finansinspektionen, om inspektionen är grupptill- synsmyndighet, offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhets- rapport såväl på gruppnivå som för de enskilda företagen i gruppen. Rapporten ska även innehålla uppgifter om eventuella enskilda dotter- företag inom gruppen.

Innan Finansinspektionen ger sitt tillstånd till en gemensam rapport, ska samråd ske med övriga berörda behöriga myndigheter i tillsynskolle- giet.

Innehållet i den gemensamma solvens- och verksamhetsrapporten

80 § Den gemensamma rapporten enligt 79 § ska innehålla uppgifter om 1. gruppens samlade verksamhet och solvens, och

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

931

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

2. varje enskilt dotterföretag inom gruppen.

Saknas sådana uppgifter som avses i första stycket 2 i rapporten, får Finansinspektionen förelägga dotterföretaget att offentliggöra dessa upp- gifter, om

1. dotterföretaget är ett försäkringsföretag,

2. Finansinspektionen kräver att jämförbara försäkringsföretag ska offentliggöra dessa uppgifter, och

3. de utelämnade uppgifterna är av väsentlig betydelse. Bestämmelserna i 16 kap. 2–5 §§ ska gälla i tillämpliga delar.

Offentliggörande av strukturen på en grupp

81 § Försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag och blandade finansi- ella holdingföretag ska årligen offentliggöra

1. den juridiska strukturen på den grupp som företaget ingår i,

2. en beskrivning av alla dotterföretag, betydande filialer och väsent- liga anknutna företag i gruppen, samt

3. gruppens organisations- och beslutsstruktur.

Åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad

82 § Om ett försäkringsföretag, som enligt 3 § ansvarar för att alla de företag som enligt 1 § ingår i samma grupp som försäkringsföretaget, sammantaget inte uppfyller kraven i 3–11 och 28–48 §§ en grupp inte uppfyller de krav som anges i detta kapitel eller om kraven är uppfyllda men solvensen ändå är hotad eller om transaktioner inom gruppen eller riskkoncentrationer hotar försäkringsföretagets finansiella ställning, ska Finansinspektionen

1. när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, förelägga ett försäk- ringsholdingföretag med huvudkontor i Sverige i gruppen eller ett blan- dat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige i gruppen att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet, eller

2. när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, förelägga ett för- säkringsföretag i gruppen att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet.

Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet i ett sådant fall som avses i första stycket 1, och det i gruppen finns ett försäkringsholding- företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvud- kontor i ett annat land inom EES ska Finansinspektionen underrätta till- synsmyndigheten i det landet så att de kan vidta nödvändiga åtgärder. Motsvarande gäller om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet för en EES-försäkringsgivare.

Finansinspektionen ska, när så är lämpligt, samordna sina åtgärder med berörda behöriga myndigheter.

932

Förseningsavgift för försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag

83 § Om ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor i Sverige eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige inte i tid rapporterar eller offentliggör information i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om förseningsavgift

84 § Förseningsavgiften ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.

85 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 84 §.

86 § § Om förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 84 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

87 § En beslutad förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkstäl- lighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Ledningen i försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag

88 § Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holding- företag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen för företaget och är verkställande direktör i det, eller dennes ställföreträdare eller den som utför centrala funktioner i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4.

Bestämmelserna om lämplighetskrav i 10 kap. 5 § ska gälla även för försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag.

Ingripande mot försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag

89 § Om någon i ledningen eller de som ansvarar för centrala funktioner i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.

Moderföretag utanför EES

Kontroll av likvärdighet

90 § När ett moderföretag till ett försäkringsföretag är en försäkrings- givare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor utanför EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

933

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

934

utanför EES enligt 2 § andra stycket, gäller bestämmelserna i 91–96 §§, om Finansinspektionen enligt bestämmelserna i 8 § skulle ha varit grupptillsynsmyndighet. Vid bedömningen av om inspektionen skulle ha varit grupptillsynsmyndighet ska det bortses från den del av toppen av gruppen som ligger utanför EES.

91 § Finansinspektionen ska kontrollera om den tillsyn som utövas av en tillsynsmyndighet i tredjeland är likvärdig med den grupptillsyn som föreskrivs i direktiv 2009/138/EG.

Finansinspektionen är skyldig att utföra en sådan kontroll på begäran av moderföretaget eller av en EES-försäkringsgivare inom gruppen.

92 § Innan Finansinspektionen beslutar om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen samråda med berörda behöriga myndigheter. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Om en annan behörig myndighet har fattat beslut om likvärdighet förutsätter Finansinspektionens beslut att det har skett väsentliga förändringar i tillsynsordningen i det tredjeland som avses.

Om Europeiska kommissionen bedömt att likvärdighet inte föreligger, ska 96 och 97 §§ tillämpas.

93 § Om ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utanför EES, ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES eller en försäkringsgivare från tredjeland är moderföretag till ett sådant moder- företag som avses i 2 § andra stycket, ska den kontroll av likvärdighet som avses i 90 § utföras på nivån för detta företag i stället för på nivån för det företag som avses i 2 § andra stycket.

Om likvärdig tillsyn inte utövas av tillsynsmyndigheten i det tredjeland som avses i första stycket, får Finansinspektionen besluta om en ny kon- troll av likvärdighet på en lägre nivå, förutsatt att det där finns ett försäk- ringsholdingbolag med huvudkontor utanför EES, ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES eller en försäkringsgivare från tredjeland som är moderföretag till ett försäkringsföretag.

Om likvärdighet föreligger

94 § Finansinspektionen ska förlita sig på den tillsyn som tillsynsmyn- digheten i tredjelandet utövar, om denna tillsyn bedöms vara likvärdig med den grupptillsyn som föreskrivs i direktiv 2009/138/EG.

Tillfällig likvärdighet

95 § Grupptillsynen ska utövas av Finansinspektionen i de fall Europe- iska kommissionen har fattat ett beslut enligt artikel 260.5 i direktiv 2009/138/EG om att den tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är tillfälligt likvärdig, samtidigt som det finns ett försäkrings- företag som är dotterföretag till ett moderföretag utanför EES och dotter- företaget har en balansomslutning som är större än balansomslutningen för moderföretaget.

Om likvärdighet inte föreligger

96 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen antingen besluta att bestämmelserna om grupptillsyn i 3–11 och 28–89 §§ ska tillämpas på gruppen på samma sätt som om företaget i toppen av gruppen hade haft sitt huvudkontor inom EES, eller besluta att en sådan metod som avses i 97 § ska tillämpas på gruppen.

De allmänna principer och metoder som anges i 3–11 och 28–89 §§ ska tillämpas på nivån för ett försäkringsholdingföretag från tredjeland, blandat finansiellt holdingföretag från tredjeland eller en försäkrings- givare från tredjeland.

Vid beräkningen av gruppsolvens ska ett moderföretag i tredje land hanteras som ett försäkringsföretag som omfattas av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka solvenskapitalkra- vet som gäller enligt 7 kap. 1–10 §§.

97 § Efter att ha hört berörda behöriga myndigheter får Finansinspekt- ionen besluta att använda andra tillsynsmetoder än de som följer av 3–11 och 28–89 §§, om dessa metoder säkerställer att tillsynen över företagen i gruppen är tillräcklig.

98 § Finansinspektionen får förelägga en ägare som har ett bestämmande inflytande över försäkringsföretaget att inrätta ett försäkringsholding- företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES. Inspektionen får då besluta att bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på de företag i den grupp som leds av detta holdingföretag.

Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänste- pensionsmyndigheten när sådana tillsynsmetoder som anges i 91 § används.

Tillsyn över transaktioner inom grupper där moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

99 § När ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringshol- dingföretag med blandad verksamhet, ska försäkringsföretaget ha en god kontroll över interna transaktioner med försäkringsholdingföretaget med blandad verksamhet och dess andra anknutna företag.

Vid Finansinspektionens tillsyn över kraven i första stycket ska 46 § och 82 § gälla i tillämpliga delar.

Bemyndiganden

100 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapital- kravet ska beräknas enligt 28–32 §§,

2. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 42 §,

3. vilka upplysningar som ett försäkringsföretag ska lämna till Finans- inspektionen enligt 46 och 73 §§,

4. företagstyrningssystem inom en grupp enligt 48 och 49 §§, och

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

935

Prop. 2015/16:9	5. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapital-
Bilaga 3	kravet ska beräknas enligt 96 § tredje stycket.

20 kap. Specialföretag

Tillstånd för specialföretag

Tillståndsplikt

1 § Ett aktiebolag eller en ekonomisk förening får driva verksamhet som specialföretag bara efter tillstånd från Finansinspektionen.

Tillstånd för verksamhet som specialföretag

2 § Tillstånd att driva verksamhet som specialföretag ska ges ett aktie- bolag eller en ekonomisk förening, som

1. avser att bedriva verksamhet som består i att överta försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare enligt särskilda avtalsvillkor, och

2. finansierar denna verksamhet helt genom inkomster från emission av skuldebrev eller genom någon annan liknande finansieringsmekanism, enligt särskilda avtalsvillkor.

Förutsättningar för tillstånd

3 § Förutom vad som anges i 2 § gäller som förutsättning för tillstånd att 1. bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med författningar som reglerar ett aktiebolags bolagsordning eller en ekonomisk förenings stadgar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,

och

2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven enligt bestämmelserna i författningar som reglerar ett aktiebolags eller en ekonomisk förenings verksamhet.

Prövning av bolagsordning och stadgar

4 § Frågan om godkännande av bolagsordning eller stadgar för ett speci- alföretag ska prövas i samband med att frågan om företaget ska få till- stånd att driva verksamhet som specialföretag prövas.

Ett specialföretags beslut om att anta bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan bolagsordningen eller stadgarna har godkänts.

5 § Ett specialföretag som har beslutat att ändra sin bolagsordning eller stadgar ska ansöka om godkännande av ändringen. Ändringen ska god- kännas om bolagsordningen eller stadgarna överensstämmer med författ- ningar som reglerar ett aktiebolags eller en ekonomisk förenings bolags- ordning eller stadgar samt i övrigt innehåller de olika bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Ett specialföretags beslut om ändring av bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan de har godkänts.

936

Prövning av ansökan

6 § En ansökan om tillstånd att driva verksamhet som specialföretag, liksom frågor om godkännande av bolagsordning eller stadgar enligt 4 eller 5 §, prövas av Finansinspektionen.

EU-förordningar

7 § Europeiska kommissionens förordningar x och y innehåller ytter- ligare bestämmelser om specialföretag, när det gäller

1. tillståndets omfattning,

2. obligatoriska avtalsvillkor,

3. lämplighetskrav för ledningen i ett specialföretag,

4. lämplighetskrav för aktieägare med kvalificerat innehav i ett special- företag,

5. sunda förvaltnings- och redovisningsförfaranden, adekvata rutiner för intern kontroll och krav på riskhantering,

6. rapportering till tillsynsmyndigheten, och

7. solvenskrav.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

Tillsyn över specialföretag

Registreringsmyndighet

8 § Bolagsverket är registreringsmyndighet för specialföretag. Bolags- verket ska föra ett register. I detta skrivs de uppgifter in som enligt för- fattningar ska anmälas för registrering.

Tillsynen och dess omfattning

9 § Finansinspektionen har tillsyn över specialföretag. Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt

1. författningar som reglerar specialföretagets verksamhet,

2. företagets bolagsordning eller stadgar, och

3. styrdokument som företaget har upprättat och som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet.

Upplysningar från ett specialföretag

10 § Ett specialföretag ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär.

Avgifter till Finansinspektionen

11 § Specialföretag ska med avgifter bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet.

Ingripanden mot specialföretag

När Finansinspektionen ska ingripa

12 § Finansinspektionen ska ingripa om

1. ett specialföretag har åsidosatt sina skyldigheter enligt författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning eller stad- gar eller företagets styrdokument som har sin grund i författningar som

reglerar företagets verksamhet, eller

937

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

938

2. bolagsordningen, stadgarna, eller riktlinjerna enligt 1 inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Hur inspektionen ska ingripa

13 § Ingripande med stöd av 12 § sker genom utfärdande av föreläg- gande att vidta rättelse inom viss tid, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning.

Om en överträdelse är allvarlig ska specialföretagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

När Finansinspektionen får avstå från ingripande

14 § Finansinspektionen får avstå från ingripande om

1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,

2. specialföretaget gör rättelse, eller

3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

Överträdelser av beslut om rättelser

15 § Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspekt- ionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

Återkallelse av tillstånd

16 § I Europeiska kommissionens förordning y finns bestämmelser om när ett tillstånd att bedriva verksamhet som specialföretag ska respektive får återkallas.

17 § Om ett specialföretags tillstånd återkallas, får Finansinspektionen bestämma hur avvecklingen av verksamheten ska ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta hela eller delar av verksamheten.

Straffavgift

18 § Om Finansinspektionen har meddelat ett beslut om anmärkning eller varning mot ett specialföretag, får inspektionen besluta att företaget ska betala en straffavgift.

Avgiften tillfaller staten.

19 § Straffavgiften ska fastställas till lägst femtusen kronor och högst femtio miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av specialföretagets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under specialföretagets första verksamhetsår eller om uppgifterom omsätt- ningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

20 § När straffavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som har föranlett anmärkningen eller var- ningen och hur länge överträdelsen har pågått.

Förseningsavgift

21 § Om ett specialföretag inte i tid lämnar de upplysningar som har föreskrivits med stöd av 10 § får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om straffavgift och förseningsavgift

22 § Straffavgiften eller förseningsavgiften ska betalas till Finans- inspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.

23 § Finansinspektionens beslut att ta ut straffavgift eller försenings- avgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 22 §.

24 § Om straffavgiften eller förseningsavgiften inte betalas

inom den tid som anges i 22 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av

statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

25 § En beslutad straffavgift eller förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Ingripande mot den som saknar tillstånd

26 § Om någon driver verksamhet som specialföretag utan att vara berät- tigad till det, ska Finansinspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten. Inspektionen får besluta hur avvecklingen av verksam- heten ska ske. I föreläggandet ska Finansinspektionen upplysa om att rätten efter ansökan av inspektionen kan komma att besluta att företaget ska gå i likvidation om föreläggandet inte följs.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på viss verksamhet, får Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet. Den som är revisor i ett företag är skyldig att på begäran av inspektionen lämna sådana upplysningar om företagets verksamhet som revisorn har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag.

27 § Om ett specialföretag inte följer ett föreläggande enligt 26 § första stycket att upphöra med verksamheten, ska rätten, efter ansökan av Finansinspektionen, besluta att företaget ska gå i likvidation.

I dessa fall tillämpas 25 kap. 10, 25, 28–44, 46 och 47 §§ aktiebolags- lagen (2005:551) och 11 kap. 5 och 7–16 §§ samt 17 § fjärde och femte styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

939

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

940

Beslut om likvidation ska inte meddelas om det under ärendets hand- läggning vid rätten visas att verksamheten har upphört.

Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Vite

28 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande eller förbud enligt denna lag, får inspektionen förena föreläggandet med vite.

Bemyndiganden

29 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett specialföretag ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 §.

Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i

11 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2. För försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar gäller äldre bestäm- melser i denna lag och lagen (1995:1559) om årsredovisning i försäk- ringsföretag till och med den 31 december 2019.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar inte ska tillämpa bestämmelsen i första stycket.

3. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäk- ringsföretag som senast den 1 januari 2016 upphört med att teckna nya försäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet inte behöver tillämpa delar av denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkoren för sådana undantag och omfattningen av dem.

4. Ett försäkringsföretags kapitalbasposter i primärkapitalet som har emitterats före den 1 januari 2016 och som får ingå i kapitalbasen enligt

7 kap. 2 § i dess lydelse den 31 december 2015, men som får utgöra högst 50 procent av kapitalbasen enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 7 kap. 3 § i samma lydelse, ska till och med den 31 december 2025 klassificeras som nivå 1 enligt 7 kap. 7 §.

Ett försäkringsföretags kapitalbasposter i primärkapitalet som har emitterats före den 1 januari 2016 och som får ingå i kapitalbasen enligt

7 kap. 2 § i dess lydelse den 31 december 2015, men som får utgöra högst 25 procent av kapitalbasen enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 7 kap. 3 § i samma lydelse, ska till och med den 31 december 2025 klassificeras som nivå 2 enligt 7 kap. 7 § i försäkringsrörelselagen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka typer kapitalbasposter som ska omfattas av bestämmelserna i första och andra styckena.

5. Bestämmelserna i xx EU-förordningen om villkor för att få använda ompaketerade lån gäller inte för lån som har getts ut före den 1 januari 2011, om den underliggande exponeringen inte har utökats eller blivit

ersatt efter den 31 december 2014.

6. För försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande inte uppfyller	Prop. 2015/16:9
kraven på tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap. 1 § första stycket, men som	Bilaga 3
uppfyller kraven på tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap. 1 § i dess lydelse
den 31 december 2015, ska bestämmelserna i denna punkt tillämpas i
stället för bestämmelserna i 18 kap. 5 §.
Finansinspektionen ska förelägga företaget att vidta nödvändiga
åtgärder för att uppfylla solvenskapitalkravet senast den 31 december
2017 och att var tredje månad överlämna en lägesrapport till
Finansinspektionen som ska innehålla en beskrivning av vilka åtgärder
som har vidtagits och hur arbetet fortlöper med att uppfylla solvenskap-
italkravet.
Om det är lämpligt, får Finansinspektionen förlänga tidsfristen med tre
månader.
Om lägesrapporten visar att det inte har skett några väsentliga framsteg
när det gäller företagets möjlighet att uppfylla solvenskapitalkravet
senast den 31 december 2017, ska bestämmelserna om ingripande i
denna lag tillämpas.

7. För försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande inte uppfyller kraven på tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap. 1 § andra stycket, men uppfyller kraven på tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap. 1 § i dess lydelse den 31 december 2015, ska bestämmelserna i 19 kap. 8 § och 13 § 4 och 5 inte tillämpas under det första året efter lagens ikraftträdande.

8. Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag vid justering av beräkningen av minimikapitalkravet enligt 8 kap. 14 § till och med den 31 december 2017 ska använda ett solvenskapitalkrav beräknat enligt standardformeln.

9. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkrings- företag får använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräk- ningen av den bästa skattningen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkoren för sådana undantag och beräkningen av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur.

10. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäk- ringsföretag får använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkoren för sådana undantag och beräkningen av det tillfälliga avdraget.

11. Ett försäkringsföretag som tillämpar 9 eller 10 ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan en tillämpning av dessa punkter.

Finansinspektionen ska förelägga företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet senast den 1 januari 2032 och att inom två månader från dagen för bristens konstaterande överlämna en plan för infasning till inspektionen.

Företaget ska lämna en årlig lägesrapport till Finansinspektionen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en plan för infasning och en årlig läges- rapport.

12. Finansinspektionen ska återkalla tillstånd att använda en tillfällig

justering av de riskfria räntesatserna enligt 9 eller ett tillfälligt avdrag vid

941

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

942

beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 10, om den lägesrapport som avses i 11 tredje stycket visar att företaget inte kommer att kunna uppfylla solvenskapitalkravet senast den 1 januari 2032.

13. De övergångsbestämmelser som enligt 2, 4, 5, 9 och 11 gäller för enskilda försäkringsföretag gäller, utan hinder av bestämmelserna om kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå i 19 kap. 14 §, i tillämpliga delar även på gruppnivå.

14. De övergångsbestämmelser som enligt 6 gäller för enskilda för- säkringsföretag gäller, utan hinder av bestämmelserna om kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå i 19 kap. 14 § och 24 § fjärde stycket, i tillämpliga delar även på gruppnivå om försäkringsföretagen i en grupp uppfyller de gruppbaserade kapitalkraven enligt 9 kap. 4 § i dess lydelse den 31 december 2015, men inte uppfyller kapitalkravet på gruppnivå.

15. Finansinspektionen får ta ut avgifter enligt 17 kap. 29 § för ansökningar och anmälningar enligt de nya bestämmelserna som kommit in till inspektionen före lagens ikraftträdande.

Förslag till

lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska för- säkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

dels att 5 kap. 8, 8 a, 13 och 14 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 5, 12 och 16 §§ samt 6 kap. 9 och 11 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 5 kap. 4 b § och 6 kap. 2 a §, av följande lydelse.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

4 b §

En försäkringsgivare från tredje land ska för sin försäkringsrörelse i Sverige tillämpa bestämmelserna om företagsstyrning i 10 kap. 1– 24 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vad funktionen för riskhante- ring enligt 10 kap. 15 § försäk- ringsrörelselagen ska svara för när ett försäkringsföretag fått tillstånd att använda en partiell eller fullständig intern modell,

2. rapportering av resultat av den egna risk- och solvensbedöm- ning enligt 10 kap. 13 § försäk- ringsrörelselagen, och

3. villkor och behörighet för den som ska utföra uppgifter i aktua- riefunktionen enligt 10 kap. 18 § försäkringsrörelselagen.

	5 §
En försäkringsgivare från tredje	En försäkringsgivare från tredje
land ska för sin försäkringsrörelse	land ska för sin försäkringsrörelse
i Sverige redovisa försäkringstek-	i Sverige värdera tillgångar och
niska avsättningar och utjäm-	skulder	inklusive	försäkringstek-
ningsreserv för förlusttäckning	niska avsättningar		enligt 5 kap
enligt 5 kap. 10 och 11 §§ försäk-	1–13 §§	försäkringsrörelselagen
ringsrörelselagen (2010:2043). En	(2010:2043).		943

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

944

försäkringsgivares försäkringstek- niska avsättningar ska motsvara de belopp som behövs för att för- säkringsgivaren vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas upp- komma på grund av ingångna försäkringsavtal. De försäkrings- tekniska avsättningarna ska mot- svara försäkringsgivarens ansva- righet för

1. försäkringsfall, förvaltnings- kostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar i skadeför- säkringsrörelse (ej intjänade pre- mier och kvardröjande risker) respektive livförsäkringsrörelse (livförsäkringsavsättning),

2. inträffade oreglerade försäk- ringsfall, kostnader för regle- ringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3. sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring) och som inte omfattas av 1 eller 2,

4. sådan återbäring inom livför- säkringsrörelse som är villkorad av värdeförändringar på till- gångar eller av ett visst försäk- ringstekniskt resultat som försäk- ringstagarna eller andra ersätt- ningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), och

5. fondförsäkringar som försäk- ringstagarna eller andra ersätt- ningsberättigade bär placerings- risken för (fondförsäkringsåtagan- den där försäkringstagaren bär placeringsrisken).

Ansvarar flera försäkringsgivare solidariskt för en försäkring, ska endast den del av försäkringen som enligt avtal mellan försäk- ringsgivarna belöper på en enskild försäkringsgivare beaktas vid beräkningen av den försäkrings- givarens försäkringstekniska avsättningar.

Avsättning för oreglerade ska- dor ska beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäk- ringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en till- räcklig avsättning med beaktande av skadornas art.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om de försäkringstekniska avsättning- arnas innehåll och beräkning.

Vid beräkning av avsättning för ej intjänade premier och kvardrö- jande risker respektive livförsäk- ringsavsättning gäller 5 kap. 3–8 §§ försäkringsrörelselagen.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om de försäkringstekniska avsättning- arnas innehåll och beräkning.

				12 §
En försäkringsgivare från tredje					En försäkringsgivare från tredje
land ska, utöver de tillgångar som					land ska ha en kapitalbas som
innehas	för	skuldtäckning		enligt	minst uppgår till solvenskapital-
8 §, vid varje tidpunkt ha en till-					kravet	beräknat		enligt		8	kap
räcklig	kapitalbas. Kapitalbasens				1–11 §§ försäkringsrörelselagen
storlek ska fastställas på grundval					(2010:2043).		Kapitalbasen				får
av den	försäkringsrörelse			som	dock inte vara mindre än minimi-
försäkringsgivaren			bedriver i		kapitalkravet		beräknat				enligt
Sverige.	Kapitalbasen ska			när	8 kap. 12–14 §§ samma lag.
verksamheten bedrivs minst uppgå					Kapitalbasen			ska		beräknas
till en nivå som beräknas med					enligt	7 kap. 3–5 §§			försäkrings-
utgångspunkt i verksamhetens art					rörelselagen.
och omfattning (solvensmarginal).					Vid beräkningen av solvens-
Kapitalbasen får dock inte under-					kapitalkravet		och	minimikapital-
stiga ett minimibelopp (garanti-					kravet ska hänsyn tas endast till
belopp). Tillgångar som en försäk-					den försäkringsrörelse som försäk-
ringsgivare deponerat i bank eller					ringsgivaren bedriver i Sverige.
kreditmarknadsföretag				enligt	De	tillgångar		som	motsvarar
1–3 §§ ska beaktas vid bedömning					solvenskapitalkravet ska till minst
av om kravet på garantibelopp är					ett belopp motsvarande minimi-
uppfyllt, dock högst till ett belopp					kapitalkravet finnas i Sverige och
som motsvarar hälften av det					överskjutande		tillgångar			inom ett
minsta beloppet för garantibelop-					land som omfattas av avtalet om
pet.					Europeiska		ekonomiska				sam-
De poster som ingår i kapital-					arbetsområdet.
basen ska till ett belopp som minst
motsvarar		solvensmarginalen
finnas i ett land som omfattas av
avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.			Dessa poster

ska till ett belopp som minst mot

945

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

946

svarar en tredjedel av solvensmar- ginalen finnas i Sverige.

Bestämmelser om att Finansin- spektionen i enskilda fall får besluta om undantag från bestäm- melserna om beräkning av sol- vensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 16–18 §§.

16 §

Om en försäkringsgivare från tredje land har ansökt om tillstånd att driva verksamhet genom agentur eller filial i ett eller flera länder som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får Finansinspektionen efter ansökan medge försäkringsgivaren följande undantag, som endast

kan medges samtidigt:	1. Den del av depositionen enligt
1. Den del av depositionen enligt
1 § som skall beaktas enligt	1 § som ska beaktas enligt i första
12 § första stycket femte meningen	12 § första stycket femte meningen
behöver försäkringsgivaren inte	behöver försäkringsgivaren		inte
deponera i mer än ett av dessa	deponera i mer än ett av dessa
EES-länder.	EES-länder.
2. Vid beräkning av solvensmar-	2. Vid beräkning av solvenkapi-
ginalen skall hänsyn tas till försäk-	talkravet ska hänsyn tas till försäk-
ringsgivarens verksamhet genom	ringsgivarens verksamhet genom
agenturer eller filialer i de andra	agenturer eller filialer i de andra
EES-länderna.	EES-länderna.
3. De tillgångar som motsvarar	3. De tillgångar som motsvarar
garantibeloppet får finnas i ett	minimikapitalkravet får finnas i ett
annat av dessa EES-länder.	annat av dessa EES-länder.
6 kap.
	2 a §
	Finansinspektionen	får	hän-
	skjuta frågor som rör	ett	förfa-

rande av en annan behörig myn- dighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG.

9 §

Finansinspektionen ska förelägga en försäkringsgivare från tredje land att upprätta och för godkännande överlämna

1. en finansiell saneringsplan om Finansinspektionen bedömer att rättigheterna för försäkrings- tagarna eller andra ersättnings- berättigade på grund av försäk- ringar hotas,

2. en saneringsplan för att åter- ställa en tillfredsställande finansi- ell ställning, om försäkringsgiva- rens kapitalbas understiger sol- vensmarginalen enligt 7 kap. 7–16 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043), eller

3. en finansieringsplan för att skyndsamt återställa kapitalbasen, om den understiger de nivåer som anges i 5 kap. 12–14 §§, eller om garantibeloppet för en livförsäk- ringsrörelse inte har sådan sam- mansättning som anges i 5 kap. 12 § andra stycket.

Skyldigheten att upprätta sane- ringsplan eller finansieringsplan enligt första stycket gäller inte om försäkringsgivaren medgetts undantag enligt 5 kap. 16 § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar för- säkringsgivarens soliditet förbju- der försäkringsgivaren att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar ska på begäran av myndigheten, Finansinspektionen vidta samma åtgärder beträffande försäkrings- givarens tillgångar i Sverige. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten ska drivas efter ett sådant beslut av den utländska myndigheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska meddela föreskrifter om innehållet i den finansiella saneringsplan som anges i första stycket 1.

1. en åtgärdsplan enligt 18 kap. Prop. 2015/16:9

5 § försäkringsrörelselagen Bilaga 3

(2010:2043) för att återställa en tillfredsställande finansiell ställ- ning, om försäkringsgivarens kapitalbas understiger solvens- kapitalkravet enligt 8 kap. 1–11 §§ samma lag, eller

2. en finansiell saneringsplan enligt 18 kap. 8 § försäkrings- rörelselagen för att skyndsamt återställa kapitalbasen, om den understiger minimikapitalkravet enligt 8 kap. 12–14 §§ samma lag.

Skyldigheten att upprätta

åtgärdsplan eller finansiell sane- ringsplan enligt första stycket gäller inte om försäkringsgivaren medgetts undantag enligt 5 kap. 16 § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar för- säkringsgivarens soliditet förbju- der försäkringsgivaren att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar ska på begäran av myndigheten, Finansinspektionen vidta samma åtgärder beträffande försäkrings- givarens tillgångar i Sverige. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten ska drivas efter ett sådant beslut av den utländska myndigheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt första stycket.

	11 §
Finansinspektionen får förbjuda en försäkringsgivare från tredje land
att förfoga över sina tillgångar i Sverige eller begränsa dennes förfogan-
derätt över tillgångarna, om
1.	försäkringsgivaren inte följer	1. försäkringsgivaren inte följer
gällande bestämmelser om skuld-		gällande bestämmelser om försäk-
täckning,		ringstekniska avsättningar,
2.	försäkringsgivarens kapital-	2. företaget inte uppfyller sol-
bas	understiger en tredjedel av	venskapitalkravet och det förelig-	947

ger särskilda omständig-heter som ger anledning att befara att före- tagets finansiella ställning kommer att försämras ytterligare,

3. företaget inte uppfyller mini- mikapitalkravet, eller

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

948

solvensmarginalen eller inte upp- fyller gällande krav på garanti- belopp,

3. försäkringsgivarens kapital- bas understiger solvensmarginalen och det finns särskilda skäl att anta att försäkringsgivarens finan- siella ställning ytterligare kommer att försämras, eller

4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen

vid ett beslut om förverkande av försäkringsgivarens koncession.

Finansinspektionen

får

besluta

Finansinspektionen

får

besluta

hur

verksamheten skall bedrivas

hur

verksamheten ska

bedrivas

efter ett sådant beslut som avses i

efter ett sådant beslut som avses i

första stycket.

första stycket.

Om försäkringsgivaren medgetts

Om försäkringsgivaren medgetts

undantag enligt

5 kap. 16 §

och

undantag enligt

5 kap.

16 §

och

någon

annan

myndighet

än

någon

annan

myndighet

än

Finansinspektionen har tillsyn över

Finansinspektionen har tillsyn över

soliditeten,

skall

inspektionen

soliditeten,

ska

inspektionen

underrätta den behöriga myndighet

underrätta den behöriga myndighet

som

kontrollerar

försäkringsgiva-

som

kontrollerar

försäkringsgiva-

rens

soliditet

innan

inspektionen

rens

soliditet

innan

inspektionen

vidtar åtgärder.

vidtar åtgärder.

Om

försäkringsgivaren

driver

Om

försäkringsgivaren

driver

verksamhet i ett annat land som

verksamhet i ett annat land som

tillhör

Europeiska

ekonomiska

tillhör

Europeiska

ekonomiska

samarbetsområdet eller har till-

samarbetsområdet eller har till-

gångar

placerade

där,

skall

gångar placerade där, ska Finans-

Finansinspektionen underrätta den

inspektionen underrätta den behö-

behöriga myndigheten i det landet

riga myndigheten i det landet om

om beslut som fattats i enlighet

beslut som fattats i enlighet med

med första stycket och, om det

första stycket och, om det behövs,

behövs, begära att den behöriga

begära att den behöriga myndig-

myndigheten

i

samarbete

med

heten i samarbete med inspekt-

inspektionen

vidtar

motsvarande

ionen vidtar motsvarande åtgärder.

åtgärder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Förslag till

lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild till- syn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §

I denna lag betyder

1.AIF-förvaltare: en svensk förvaltare av alternativa investeringsfon- der enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa inve- steringsfonder,

2. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvud- sakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepap- persbolag eller motsvarande utländska företag,

3. behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndig- het inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom EES,

4. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat,

5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6. finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepap- persbolag, fondbolag, eller AIF-förvaltare eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva aktier eller andelar,

b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller

c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

7. finansiell sektor: ett eller flera		7. finansiell sektor: ett eller flera
av följande företag		av följande företag
a) kreditinstitut,	värdepappers-	a) kreditinstitut,	värdepappers-
bolag, fondbolag, AIF-förvaltare		bolag, fondbolag, AIF-förvaltare
eller motsvarande utländska före-		eller motsvarande utländska före-
tag samt finansiella institut och		tag samt finansiella institut och
anknutna företag (bank- och		anknutna företag (bank- och
värdepapperssektorn),		värdepapperssektorn),
b) försäkringsföretag eller mot-		b) försäkringsföretag eller mot-
svarande utländska	företag och	svarande utländska företag, försäk-
försäkringsholdingföretag (försäk-		ringsholdingföretag	och special-	949

14. reglerat företag:

a) ett institut eller ett motsva- rande utländskt företag, eller

b) ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag eller ett specialföretag.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

950

ringssektorn), och	företag (försäkringssektorn), och
c) blandade finansiella holding-	c) blandade finansiella holding-
företag,	företag,

8. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

9. försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäk- ringsbolag eller en försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

10. försäkringsholdingföretag: 10. försäkringsholdingföretag:

ett moderföretag som inte är ett			ett moderföretag som inte är ett
försäkringsföretag eller ett motsva-			försäkringsföretag eller ett motsva-
rande utländskt företag eller ett			rande utländskt företag eller ett
blandat	finansiellt	holdingföretag	blandat	finansiellt	holdingföretag
och vars huvudsakliga verksamhet			och vars huvudsakliga verksamhet
är att förvärva och förvalta andelar			är att förvärva och förvalta andelar
i dotterföretag som uteslutande			i dotterföretag som uteslutande
eller huvudsakligen är försäkrings-			eller huvudsakligen är försäkrings-
företag	eller	motsvarande	företag	eller	motsvarande
utländska företag,			utländska företag eller special-
			företag,

11. institut: kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIF- förvaltare,

12. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinsti- tut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglo- merat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparla- mentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU,

13. kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,

14. reglerat företag:

a) ett institut eller ett motsva- rande utländskt företag, eller

b) ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag.

15. relevant behörig myndighet:

a) en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat, särskilt över det företag som är det överordnade moderföretaget i bank- och värdepapperssektorn respektive försäkringssektorn,

b) någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts till samordnare för ett finansiellt konglomerat, eller c) någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses i a och b kommer överens om är relevant,

16. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat,

17. sektorsbestämmelser: de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut och försäkringsföretag, och

18. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

951

Prop. 2015/16:9

Bilaga 3

Förslag till

lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 17 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		2 kap.
		17 §
Om ett grundprospekt eller ett			Om ett grundprospekt eller ett
tillägg till detta inte innehåller de			tillägg till detta inte innehåller de
slutliga villkoren för ett erbju-			slutliga villkoren för ett erbju-
dande av överlåtbara värdepapper			dande av överlåtbara värdepapper
till allmänheten ska emittenten så			till allmänheten ska emittenten så
snart det är möjligt			snart det är möjligt ge in villkoren
1. ge in villkoren till Finansin-			till Finansinspektionen för regi-
spektionen för registrering,			strering och offentliggöra dessa
2.	underrätta	berörd behörig	enligt 29 §.
myndighet i en annan stat inom
EES om villkoren, och
3.	offentliggöra	villkoren enligt
29 §.

De slutliga villkoren ska endast innehålla information som rör inne- hållet i värdepappersnoten.

Finansinspektionen ska så snart det är möjligt underrätta berörd behörig myndighet i en annan stat inom EES och Europeiska värde- pappers- och marknadsmyndig- heten om villkoren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

952

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2015/16:9

Bilaga 4

Sveriges riksbank, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Konsumentverket, Revisorsnämnden, Pensionsmyndigheten, Arbetsgivarverket, Statens tjänstepensionsverk (SPV), Riksgäldskon- toret, Finansinspektionen, Skatteverket, Bokföringsnämnden, Konkur- rensverket, Bolagsverket, Tillväxtverket, Regelrådet, Försäkrings- juridiska föreningen, Konsumenternas försäkringsbyrå, Svenska aktuarie- föreningen, Svenska försäkringsförmedlares förening, Svensk Försäk- ring, Sveriges Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Tjänstepensions- förbundet, Utländska Försäkringsbolags Förening (UFF), Svenska Bank- föreningen, Företagarna, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, FAR, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Närings- livets Regelnämnd (NNR), Sveriges Kommuner och Landsting, Lands- organisationen i Sverige (LO), Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Finansförbundet, AFA Livförsäkringsaktie- bolag, Sweden Pension Fund Association (SPFA), Fondbolagens före- ning, Svenska Fondhandlareföreningen.

Utöver remissinstanserna har även Sparinstitutens Pensionskassa och Länsförsäkringar AB inkommit med yttrande.

953

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)2 dels att 5–9 kap., 16 kap., 1 kap. 8 §, 3 kap. 8–14 och 22 §§, 4 kap. 6

och 8 §§ och 14 kap. 8 och 17 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 1 kap. 8 §, 3 kap. 8–14 och 22 §§, 4 kap. 6 och 8 §§ och 14 kap. 17 § ska utgå,

dels att nuvarande 10 kap. ska betecknas 14 kap., nuvarande 14 kap. ska betecknas 17 kap., nuvarande 17 kap. ska betecknas 21 kap., nuvarande 4 kap. 5 § ska betecknas 4 kap. 6 §, nuvarande 14 kap. 1–7, 9–16 och 18 §§ ska betecknas 17 kap. 1–15, 29 och 30 §§, nuvarande 16 kap. 1–3, 6–12 och 14–26 §§ ska betecknas 18 kap. 1–3, 10–16 och 17–29 §§,

dels att 1 kap. 1, 6, 7, 12, 13, 19, 20, 22 och 23 §§, 2 kap. 4, 10 och 19 §§, 3 kap. 2 och 17 §§, 4 kap. 2 och 6 §§, 17 kap. 2, 3, 7, 12 och 30 §§, 18 kap. 1, 2, 11–14, 16, 27 och 29 §§ samt 21 kap. 1 och 5 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 5 § ska sättas närmast före 4 kap. 6 §, rubrikerna närmast före 14 kap. 1–5, 6 och 7, 10–16 och 18 §§ ska sättas närmast före 17 kap. 1–8, 10–15 samt 29 och 30 §§ och rubrikerna närmast före 16 kap. 1–3, 6–12 och 14–26 §§ ska sättas närmast före 18 kap. 1–3, 10–16 och 17–29 §§,

dels att det ska införas tio nya kapitel, 5–10,16, 18, 19 och 20 kap., samt 29 nya paragrafer, 1 kap. 16 a, 16 b , 19 a och 19 b §§, 4 kap. 5, 17 a och 17 b §§, 17 kap. 3 a, 7 a, 7 b och 16–28 §§, 18 kap. 4–8 §§ samt närmast före 1 kap. 16 a och 18 a §§, 4 kap. 5 och 17 a §§, 17 kap. 7 a, 7 b och 16–24 §§ och 18 kap. 4–8 §§ nya rubriker, av följande lydelse.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU.

2 Senaste lydelse av

6 kap. 3 § 2013:583	9 kap. 8 a § 2013:672
6 kap. 12 § 2013:583	9 kap. 10 § 2013:672
9 kap. 1 § 2013:672	16 kap. 12 § 2012:198.

954

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse				Prop. 2015/16:9
		1 kap.					Bilaga 5
			1 §
Denna lag innehåller bestäm-			Denna lag innehåller bestäm-
melser om försäkringsrörelse som			melser om försäkringsrörelse som
drivs av svenska försäkringsföre-			drivs av svenska försäkringsföre-
tag. Lagen gäller inte försäkrings-			tag och om verksamhet som drivs
rörelse som drivs enligt andra			av svenska		specialföretag. Lagen
författningar än denna lag.			gäller	inte	försäkringsrörelse som
			drivs enligt andra författningar än
			denna lag.
			6 §
Bestämmelserna	om	livförsäk-	Bestämmelserna om			livförsäk-
ring, med undantag för 7 kap.			ring, med undantag för 8 kap., får
12–14 och 18 §§, får tillämpas på			tillämpas		på skadeförsäkringar
skadeförsäkringar	som	avses i	som	avses	i 2 kap. 11 §		första
2 kap. 11 § första stycket klasserna			stycket klasserna 1 och 2 samt på
1 och 2 samt på avgångsbidrags-			avgångsbidragsförsäkringar.
försäkringar.			Bestämmelserna om			livförsäk-
Bestämmelserna	om	livförsäk-
ring, med undantag för 5 kap. 3–			ring,	med	undantag	för	5 och
6 §§ samt 7 kap. 12–14 och 18 §§,			8 kap., behöver inte tillämpas på
behöver inte tillämpas på sådana			sådana livförsäkringar som avses i
livförsäkringar som avses i 2 kap.			2 kap. 12 § klasserna I b och IV,
12 § klasserna I b och IV, om			om premien är beräknad och be-
premien är beräknad och bestämd			stämd för längst fem år.
för längst fem år.
			7 §

Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta utgör livförsäkring om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag ska den dock i detta företag utgöra livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 4–8 §§ samt 10 kap. 16 och 17 §§.

Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta utgör livförsäkring om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag utgöra livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 14 kap. 16 och 17 §§.

955

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

12 §3

I denna lag betyder

1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att

utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare,
		2. Solvens II-direktivet: Europa-
		parlamentets				och	rådets		direktiv
		2009/138/EG av den 25 november
		2009 om upptagande och utövande
		av	försäkrings-					och		åter-
		försäkringsverksamhet							(Solvens
		II), senast ändrat genom Europa-
		parlamentets				och	rådets		direktiv
		2014/51/EU,
		3. captivebolag					för	återförsäk-
		ring: ett återförsäkringsbolag som
		syftar till att erbjuda återförsäk-
		ring uteslutande för risker i det
		företag		eller		den	företagsgrupp
		som captivebolaget tillhör, eller i
		ett eller flera företag i den grupp
		som captivebolaget är en del av,
		förutsatt att det inte ägs av ett
		försäkringsföretag eller av företag
		som ingår i en grupp.
2. EES: Europeiska ekonomiska		4. EES: Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet,		samarbetsområdet,
		5. EES-försäkringsgivare:								en
		utländsk		försäkringsgivare						vars
		hemland hör till EES och som
		omfattas av Solvens II-direktivet.
		6. externt			kreditvärderingsinsti-
		tut:	ett		kreditvärderingsinstitut
		som har fått tillstånd eller blivit
		certifierat			enligt		Europaparla-
		mentets		och		rådets		förordning
		(EG)	nr		1060/2009				av	den
		16 september				2009		om	kredit-
		värderingsinstitut eller en central-
		bank som utfärdar kreditvärder-
		ingar men som är undantagen från
		tillämpningsområdet						för	samma
		förordning,
3. försäkringsholdingföretag: ett		7. försäkringsholdingföretag: ett
moderföretag som inte är ett för-		moderföretag som inte är ett för-
säkringsföretag, en utländsk för-		säkringsföretag, en EES-försäk-
säkringsgivare eller ett	blandat	ringsgivare, ett försäkringsföretag
finansiellt holdingföretag	enligt	från	tredjeland eller					ett	blandat

3 Senaste lydelse 2013:672.

956

1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och vars huvudsak- liga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakli- gen är försäkringsföretag eller utländska försäkringsgivare, och

4. specialföretag: ett utländskt företag som, utan att vara försäk- ringsgivare, övertar risker från ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare och som helt finansierar sin verksam- het genom emissioner av skulde- brev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är under- ordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande.

finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och vars huvudsak- liga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsak- ligen är försäkringsföretag, EES- försäkringsgivare eller försäk- ringsgivare från tredjeland,

8. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett för- säkringsföretag, en EES-försäk- ringsgivare, en försäkringsgivare från tredje land, ett blandat finan- siellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 4 lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag.

9. försäkringsgivare från tredje- land: en utländsk försäkrings- givare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,

10. grupptillsynsmyndighet: den

myndighet som enligt 19 kap. 3 och 4 §§ ansvarar för grupptillsyn över ett försäkringsföretag enligt 19 kap. 1 §,

11. specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkrings- givare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en

EES-försäkringsgivare och som helt finansierar sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, och

12. tillsynskollegium: en perma- nent men flexibel struktur för sam- arbete, samordning och besluts- fattande mellan Finansinspekt-

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

957

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

958

							ionen och en eller flera behöriga
							myndigheter eller mellan flera
							behöriga myndigheter vid tillsynen
							över en grupp enligt 19 kap.
Intresseföretag							Ägarintresse
						13 §
Om ett företag äger andelar i en							Med ägarintresse avses att ett
juridisk person som inte är dot-							företag direkt eller indirekt inne-
terföretag		och	utövar		ett	bety-	har minst 20 procent av kapitalet
dande	inflytande			över	den	juri-	eller minst 20 procent av samtliga
diska	personens driftmässiga och						röster i ett annat företag.
finansiella styrning och om ägan-
det utgör ett led i en varaktig för-
bindelse mellan företaget och den
juridiska personen, är den juri-
diska personen intresseföretag till
företaget.
Om ett företag innehar minst
20 procent av rösterna för samt-
liga andelar i en annan juridisk
person, ska det anses ha sådant
inflytande över och sådan för-
bindelse med denna som avses i
första stycket, om inte annat
framgår		av	omständigheterna.
Detsamma		gäller		om	företagets
dotterföretag			eller		företaget
tillsammans med ett eller flera
dotterföretag eller flera dot-
terföretag		tillsammans			innehar
minst 20 procent av rösterna för
samtliga andelar				i den	juridiska

personen.

I de fall som avses i första och andra styckena ska sådana rättig- heter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den per- sonen.

Anknutet företag

16 a §

Ett anknutet företag är ett före- tag som är

1. ett dotterföretag,

2. ett företag som annars är föremål för ägarintresse, eller

3. ett företag som har gemensam	Prop. 2015/16:9
eller i huvudsak gemensam ledning	Bilaga 5
enligt 16 b § med ett annat företag.

16 b §

Företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning om de

1. står under samma ledning på grund av ett avtal mellan före- tagen eller en bestämmelse i före- tagens bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar, eller

2. har styrelser eller motsvar- ande organ i utländska företag som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räken- skapsåret och fram till dess att årsredovisningar har upprättats i de berörda företagen.

Undantag för direkt skade-						Undantag beroende på storlek
försäkringsrörelse
					19 §
I fråga om direkt skadeför-						Ett försäkringsföretag får bevil-
säkringsrörelse får undantag från						jas undantag från 5–9 och 16 kap.
denna lag i ett enskilt fall beslutas						om
helt eller till vissa delar för						1. företagets	årliga		tecknade
1. ömsesidiga		försäkringsbolag				bruttopremieinkomster			inte	över-
och försäkringsföreningar, om						stiger ett belopp som motsvarar
a) verksamheten			inte	omfattar		fem miljoner euro,
kredit-	eller	borgensförsäkring				2. företagets	totala	försäkrings-
eller annan ansvarsförsäkring än						tekniska avsättningar brutto, inklu-
sådan som enligt 2 kap. 11 § andra						sive belopp som kan återvinnas
stycket behandlas som underord-						enligt återförsäkringsavtal				och
nad,						från specialföretag, inte överstiger
b) bolagsordningen eller					stad-	ett belopp som motsvarar tjugofem
garna	innehåller		bestämmelser			miljoner euro,
som tillåter uttaxering				från	del-	3. företaget	ingår	i	en	grupp

ägare eller medlemmar,			vars	totala	försäkringstekniska
c) den	årliga	premieinkomsten	avsättningar, inklusive belopp som
från skadeförsäkringsrörelsen inte			kan återvinnas brutto enligt åter-
överstiger ett belopp som mot-			försäkringsavtal och från special-
svarar fem miljoner euro, och			företag, inte överstiger ett belopp
d) minst hälften av premiein-			som	motsvarar	tjugofem miljoner
komsten	kommer	från företagets	euro,
delägare eller medlemmar, samt			4. företagets		verksamhet	inte
2. lokala skadeförsäkringsbolag			omfattar försäkrings- eller			åter-	959

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

960

som bara meddelar försäkring enligt 2 kap. 11 §första stycket klass 18 (assistans) i form av naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp som motsvarar 200 000 euro.

försäkringsrisker som täcker ansvars-, kredit- och borgensför- bindelser, såvida inte de utgör underordnade risker,

5. företagets verksamhet inte omfattar mottagen återförsäkring med premier som överstiger ett belopp som motsvarar en halv miljon euro eller tio procent av bruttopremieinkomsterna eller de försäkringstekniska avsättning- arna brutto för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings- avtal och från specialföretag inte överstiger ett belopp som motsva- rar två och en halv miljon euro eller tio procent av de försäk- ringstekniska avsättningarna, och

6. inte något av de belopp som anges i 1–3 och 5 har överskridits under de föregående tre på varandra följande åren och inte heller förväntas göra detta inom de följande fem åren.

Undantag enligt första stycket får inte beviljas för ett försäkrings- företag som driver gränsöverskri- dande verksamhet eller verksam- het som sekundäretablering.

19 a §

Om något av de belopp som anges i 19 § första stycket 1–3 och 5 har överskridits under tre på varandra följande år, ska ett be- viljat undantag upphöra att gälla från och med det fjärde året. Ett försäkringsföretag ska snarast möjligt anmäla ett sådant över- skridande till Finansinspektionen.

19 b §

Ett företag får beviljas undantag från 5–9 och 16 kap. i samband med att det får tillstånd att bedriva försäkringsrörelse, om företagets tecknade bruttopremieinkomster eller försäkringstekniska avsättningar brutto, inklusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från

1. drivande av försäkringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europe- iska unionen (EU),

2. vilka bestämmelser som ska gälla för försäkringsföretag som beviljas undantag enligt 19 och 19 b §§, och

specialföretag, inte förväntas över-

Prop. 2015/16:9

skrida något

av de

belopp

som

Bilaga 5

anges i 19 § första stycket 1–3 och

5 inom de följande fem åren.

Undantag för direkt

Undantag beroende på

livförsäkringsrörelse

verksamhet

20 §

I fråga om direkt livförsäkrings-

Undantag från denna lag i ett

rörelse får undantag från denna lag

enskilt fall får beslutas helt eller till

i ett enskilt fall beslutas helt eller

vissa delar för

till vissa delar för

1. försäkringsföretag

som

bara

1. försäkringsföretag

som

bara

tillhandahåller försäkringsförmåner

tillhandahåller

försäkringsförmåner

vid dödsfall, om förmånerna inte

vid dödsfall, om förmånerna inte

överstiger

den

genomsnittliga

överstiger

den

genomsnittliga

begravningskostnaden

för

en

begravningskostnaden

för

en

avliden person eller utgår i annan

avliden person eller utgår i annan

form än pengar, och

form än pengar, och

2. försäkringsföreningar, om

2. lokala

skadeförsäkringsbolag

a) stadgarna innehåller bestäm-

som

bara

meddelar

försäkring

melser som tillåter uttaxering för

enligt 2 kap. 11 §

första stycket

medlemmar, och

klass 18 (assistans) i form av

b) den

årliga

premieinkomsten

naturaförmåner och

vilkas

årliga

för livförsäkringsrörelse inte över-

premieinkomst

inte

överstiger

ett

stiger ett belopp som motsvarar

belopp

som

motsvarar

fem miljoner euro under en

200 000 euro.

treårsperiod.

22 §4

Frågor

om

undantag

enligt

Frågor

om

undantag

enligt

19–21 §§ prövas av Finansinspek-

19

och

19 b–21 §§

prövas

av

tionen.

Finansinspektionen.

23 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. drivande av försäkringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europé- iska unionen (EU), och

4 Senaste lydelse 2013:456.

961

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

962

2. den genomsnittliga begrav-	3. den genomsnittliga begrav-
ningskostnaden enligt 20 § 1.	ningskostnaden enligt 20 § 1.

2 kap.

4 §

Ett företag ska ges tillstånd att driva försäkringsrörelse, om

1. bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med denna

lag och andra författningar som reglerar ett företags bolagsordning eller stadgar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten, 2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar

företagets verksamhet,	3. den som kommer att ha ett
3. den som kommer att ha ett
kvalificerat innehav i ett försäk-	kvalificerat innehav i ett försäk-
ringsaktiebolag bedöms lämplig att	ringsaktiebolag bedöms lämplig att
utöva ett väsentligt inflytande över	utöva ett väsentligt inflytande över
ledningen av försäkringsaktie-	ledningen av försäkringsaktie-
bolaget, och	bolaget,
4. de som avses ingå i styrelsen	4. de som avses ingå i styrelsen
för företaget och vara verkstäl-	för företaget eller vara verkstäl-
lande direktör i det, eller dennes	lande direktör i det, eller vara
ställföreträdare, har de insikter	ersättare för någon av dem, eller
och den erfarenhet som måste	de som avses ansvara för en
krävas av den som deltar i	central funktion i företaget har de
ledningen av ett försäkringsföretag	insikter och den erfarenhet som
och även i övrigt är lämpliga för	måste krävas av den som deltar i
en sådan uppgift.	styrningen av ett försäkringsföre-
	tag och även i övrigt är lämpliga
	för en sådan uppgift, och
	5. styrelsen i sin helhet har till-
	räckliga kunskaper och erfaren-
	heter för att leda företaget.

Vid bedömningen enligt första stycket 3 ska kriterierna i 15 kap. 5 §

första stycket 1, 3 och 4 samt 6 § beaktas.
		10 §
Ett försäkringsföretag	ska	när	Ett försäkringsföretag	ska	när
rörelsen påbörjas ha en kapitalbas			rörelsen påbörjas ha en kapitalbas
som uppgår minst till garanti-			som uppgår minst till garanti-
beloppet enligt 7 kap.	17	eller	beloppet enligt 8 kap.	15	eller
18 §.			16 §.

19 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om
1. de krav som ska gälla för	1. de krav som ska gälla för
deltagande i ledningen av ett	deltagande i styrningen av ett
försäkringsföretag enligt 4 § första	försäkringsföretag enligt 4 § första
stycket 4,	stycket 4 och 5,

2. de risker som hänför sig till		varje försäkringsklass enligt 11 och
12	§§ samt om beteckningar för	grupper av försäkringsklasser enligt
11	§, och

3. vad en verksamhetsplan enligt 18 § ska innehålla.

3 kap.

2 §

Om	förutsättningarna enligt			Om	förutsättningarna enligt
andra stycket är uppfyllda, ska				andra stycket är uppfyllda, ska
Finansinspektionen		inom	tre	Finansinspektionen		inom	tre
månader från det att en underrät-				månader från det att en underrät-
telse enligt 1 § togs emot lämna				telse enligt 1 § togs emot lämna
meddelande om underrättelsen till				meddelande om underrättelsen till
den behöriga myndigheten i det				den behöriga myndigheten i det
land	där sekundäretableringen			land	där sekundäretableringen
avses	inrättas. Inspektionen		ska	avses	inrättas. Inspektionen		ska
samtidigt lämna ett intyg om att				samtidigt lämna ett intyg om att
försäkringsföretaget har en till-				försäkringsföretaget		uppfyller	sol-
räcklig kapitalbas enligt 7 kap.				venskapitalkravet och minimikapi-
				talkravet enligt 8 kap.

Ett meddelande enligt första stycket ska lämnas om det inte finns skäl att ifrågasätta att

1. försäkringsföretagets organisation är ändamålsenlig,

2. försäkringsföretagets finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamhetens omfattning och art, eller

3. företrädaren för sekundäretableringen har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämpad att leda verksamheten vid sekundäreta- bleringen.

17 §

Finansinspektionen ska, inom en	Finansinspektionen ska, inom en
månad från det att en underrättelse	månad från det att en underrättelse
enligt 15 § togs emot, lämna med-	enligt 15 § togs emot, lämna med-
delande om underrättelsen till den	delande om underrättelsen till den
behöriga myndigheten i det land	behöriga myndigheten i det land
där den gränsöverskridande verk-	där den gränsöverskridande verk-
samheten ska drivas. Finans-	samheten ska drivas. Finansin-
inspektionen ska samtidigt lämna	spektionen ska samtidigt lämna ett
ett intyg om att försäkringsföre-	intyg om att försäkringsföretaget
taget har en tillräcklig kapitalbas	uppfyller solvenskapitalkravet och
enligt bestämmelserna i 7 kap. och	minimikapitalkravet enligt 8 kap.
en upplysning om vilka försäk-	och en upplysning om vilka för-
ringsklasser företagets tillstånd för	säkringsklasser företagets tillstånd
försäkringsrörelse omfattar.	för försäkringsrörelse omfattar.

4 kap.

2 §

Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring ska vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa för- säkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberätti- gade på grund av försäkringar ska ges den information de behöver.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

963

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

964

I fråga om tjänstepensionsför- säkringar ska informationen inne- hålla uppgifter om försäkrings- företaget och dess verksamhet samt om de eventuella överens- kommelser som ligger till grund för försäkringarna.

Ett försäkringsbrev ska innehålla uppgifter både om de allmänna för- säkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet.

Proportionalitetsprincip

5 §

Bestämmelserna i 1 och 3 §§ samt i 5–10, 17 och 19 kap. ska tillämpas proportionellt i förhål- lande till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags verksamhet.

6 §

Ett försäkringsföretag får ta upp eller ta över lån (upplåning) bara om det görs för att effektivisera kapitalförvaltningen eller om det övrigt är

motiverat av försäkringsrörelsen.
I verksamhet avseende tjänste-
pensionsförsäkring får dock upplå-
ning bara ske om det görs för att
tillgodose tillfälliga likviditetsbe-
hov eller för att uppfylla kraven på
en tillräcklig kapitalbas i 7 kap.	Utöver första stycket krävs att
Utöver första och andra styck-
ena krävs att den samlade upplå-	den samlade upplåningen är av
ningen är av ringa betydelse med	ringa betydelse med hänsyn till
hänsyn till rörelsens omfattning	rörelsens omfattning och kapital-
och kapitalbasens storlek.	basens storlek.

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på att upplåningen ska vara av ringa betydelse.

Återköp och överföring

17 a §5

Om en försäkringstagare har rätt till återköp eller överföring enligt 11 kap. 5 § försäkrings- avtalslagen (2005:104), ska för-

5 Flyttad från 5 kap. 15 §.

säkringsföretaget se till att detta			Prop. 2015/16:9
och de närmare villkoren för åter-			Bilaga 5
köpet eller	överföringen framgår
av försäkringsavtalet.
17 b §6
Om en	försäkringstagare	som
har rätt till återköp eller över-
föring enligt 11 kap. 5 § försäk-
ringsavtalslagen (2005:104)		vill
flytta försäkringens värde till ett
annat försäkringsföretag, ska		det
försäkringsföretag från vilket vär-
det flyttas	så snart som möjligt

överföra värdet och de uppgifter om försäkringen som behövs till det andra företaget.

5 kap. Tillgångar, skulder och försäkringstekniska avsättningar

Solvensbalansräkning

1 §

Ett försäkringsföretag ska upp- rätta en solvensbalansräkning.

I solvensbalansräkningen ska tillgångar och skulder värderas enligt 2 § och försäkringstekniska avsättningar beräknas enligt 3–13 §§.

Värdering av tillgångar och skulder

2 §

Tillgångar och skulder ska tas upp till verkligt värde. Med verk- ligt värde avses det belopp till vilket en tillgång eller en skuld skulle kunna överlåtas eller regle- ras i en transaktion mellan sins- emellan oberoende parter som har ett intresse av att transaktionen genomförs.

Vid värderingen av skulder får hänsyn inte tas till försäkrings- företagets egen kreditvärdighet.

6 Flyttad från 5 kap. 16 §.

965

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

966

Försäkringstekniska avsättningar

Värdering av försäkringstekniska avsättningar

3 §

Ett försäkringsföretag ska göra försäkringstekniska avsättningar för sina åtaganden med anledning av ingångna försäkringsavtal.

De försäkringstekniska avsätt- ningarna ska motsvara det belopp som försäkringsföretaget skulle få betala om det omedelbart skulle föra över sina åtaganden till ett annat försäkringsföretag, som är oberoende och som har intresse av att transaktionen genomförs.

Ansvarsfull beräkning

4 §

Beräkningen av de försäkrings- tekniska avsättningarna ska grun- das på antaganden om riskmått, räntesatser och driftskostnader som var för sig är ansvarsfulla, tillförlitliga och objektiva.

Försäkringstekniska avsättningarnas sammansättning

5 §

De försäkringstekniska avsätt- ningarna ska utgöras av summan av en bästa skattning av framtida kassaflöden enligt 6–9 §§ och en riskmarginal enligt 10 §.

Någon separat beräkning av riskmarginal ska inte göras, om de förväntade framtida kassaflödena till följd av ingångna försäkrings- avtal har en motsvarighet i kassa- flöden hos finansiella instrument för vilka det finns ett säkert mark- nadsvärde. I ett sådant fall ska värdet av de försäkringstekniska avsättningarna i stället motsvara marknadsvärdet för dessa finansi- ella instrument.

Beräkning av den bästa skattningen

6 §

Den bästa skattningen av fram- tida kassaflöden ska motsvara det förväntade nuvärdet av de fram- tida kassaflöden som kan uppkom- ma med anledning av ingångna försäkringsavtal. Den ska beräk- nas med en relevant riskfri ränte- struktur.

7 §

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäk- ringsföretag får använda en matchningsjusterad riskfri ränte- struktur vid beräkningen av den bästa skattningen.

Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd enligt första stycket får inte återgå till att använda en riskfri räntestruktur utan match- ningsjustering.

Ett försäkringsföretag som har fått ett föreläggande enligt 17 kap. 7 b § att omedelbart upphöra med användningen av matchnings- justering, får inte beviljas tillstånd enligt första stycket inom två år från föreläggandet.

8 §

Ett försäkringsföretag får använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräk- ningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

9 §

Den bästa skattningen av fram- tida kassaflöden ska beräknas utan att avdrag görs för avgiven åter- försäkring eller för belopp som kan återfås från specialföretag.

Ett försäkringsföretag ska göra en separat beräkning av belopp som kan återfås på grund av avgiven återförsäkring eller från specialföretag. Sådana belopp ska

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

967

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

968

tas upp på solvensbalansräkning- ens tillgångssida.

Beräkning av riskmarginalen

10 §

Riskmarginalen ska motsvara det belopp som ett annat försäk- ringsföretag kan förväntas kräva, utöver den bästa skattningen av framtida kassaflöden, för att ta över och infria försäkringsföre- tagets åtaganden mot försäkrings- tagarna och andra ersättnings- berättigade.

Garantier och optioner

11 §

Vid beräkningen av de för- säkringstekniska avsättningarna ska hänsyn tas till värdet av garantier och optioner i ingångna försäkringsavtal.

Separat beräkning för olika för- säkringsrisker

12 §

Vid beräkningen av de försäk- ringstekniska avsättningarna ska ett försäkringsföretag dela upp sina försäkringsåtaganden i för- säkringsrisker av likartat slag eller åtminstone efter företagets olika affärsgrenar.

Beräkning vid solidarisk ansvarig- het

13 §

Om flera försäkringsföretag ansvarar solidariskt för en försäk- ring, ska bara den del av försäkringen som enligt avtal mellan företagen avser det enskilda företaget beaktas vid beräkningen av det företagets försäkringstekniska avsättningar.

Bestämmande av premier för livförsäkringar och vissa skadeförsäkringar

14 §

Premier för livförsäkringar och skadeförsäkringar som meddelas för längre tid än tio år ska bestäm- mas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesats och driftskostnader som var för sig är ansvarsfulla, tillförlitliga och objektiva, om inte en avvikelse är försvarlig med hänsyn till försäk- ringsföretagets ekonomiska situa- tion.

Bemyndiganden

15 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. de försäkringstekniska avsätt- ningarnas innehåll och beräkning enligt 4, 6 och 9–13 §§,

2. vilka krav som ska vara upp- fyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda match- ningsjustering enligt 7 §, och

3. hur en volatilitetsjustering enligt 8 § ska fastställas.

6 kap. Investeringar Inledande bestämmelser

Aktsamhet

1 §

Ett försäkringsföretags till- gångar ska investeras på ett akt- samt sätt enligt 2–10 §§.

Vid intressekonflikter mellan försäkringsföretaget och försäk- ringstagarna ska tillgångarna investeras på det sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas och andra ersättningsberättigades intressen.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

969

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

970

Riskkontroll

2 §

Investeringar får endast göras i sådana finansiella instrument och andra tillgångar vars risker för- säkringsföretaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrol- lera och rapportera samt på lämp- ligt sätt beakta i den egna risk- och solvensbedömningen enligt 10 kap. 11 § andra stycket 1.

Riskspridning

3 §

Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar ska göras så att lämplig risk- spridning uppnås.

Samtliga tillgångar ska, med beaktande av försäkringsföretagets försäkringsåtaganden och föränd- ringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, investeras så att företagets betalningsbered- skap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräck- lig.

Lokalisering av tillgångar

4 §

Ett försäkringsföretags till- gångar ska förvaras så att de är åtkomliga för företaget.

Särskilda begränsningar för investeringar i vissa tillgångar

Derivatinstrument

5 §

Derivatinstrument får användas för att sänka risken i ett försäk- ringsföretag eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av före- tagets tillgångar och skulder.

Onoterade tillgångar

6 §

Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad ska hållas på aktsamma nivåer.

Tillgångar som svarar mot för- säkringstekniska avsättningar

Hänsyn till åtagandenas art och löptid

7 §

Tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar enligt 5 kap. 3–13 §§ ska, utöver vad som följer av 1–6 §§, inves- teras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid. Investering av dessa tillgångar ska även göras på ett sätt som bäst gagnar försäk- ringstagarnas intressen, mot bak- grund av de mål för investering- arna som har uppställts och offent- liggjorts.

Tillgångar för vilka försäkrings- tagaren bär placeringsrisken

8 §

Bestämmelserna i 3 § första stycket samt 5 och 6 §§ gäller inte för tillgångar som svarar mot avsättningar för vilka försäkrings- tagaren eller andra ersättnings- berättigade bär placeringsrisken. Sådana tillgångar ska, utöver vad som anges i 1 §, 2 §, 3 § andra stycket och 4 §, investeras enligt 9 och 10 §§.

När förmåner som är knutna till tillgångar enligt första stycket innefattar en garanterad avkast- ning på investeringar eller någon annan garanterad förmån, gäller 1–6 §§ för de tillgångar som

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

971

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

972

motsvarar ytterligare avsättningar för den garanterade förmånen.

Särskilt om fondförsäkrings- tillgångar

9 §

Premier för fondförsäkringar ska investeras så att de så nära som möjligt motsvarar andelar i sådana fonder som är knutna till försäkringen och som försäkrings- tagaren eller den försäkrade från tid till annan bestämmer. Försäk- ringsföretaget får begränsa antalet fonder i vilka premier får placeras.

Utdelning och ersättning vid inlösen av andelarna får bara användas för förvärv av nya andelar i anknutna fonder och för utbetalning eller betalning av kost- nader enligt försäkringsavtalet.

Särskilt om tillgångar knutna till annat referensvärde

10 §

Premier för försäkringsförmåner som är knutna till ett aktieindex eller till något annat referens- värde, ska investeras så att de så nära som möjligt motsvarar de förmåner som referensvärdet baseras på.

Register över tillgångar som svarar mot försäkringstekniska avsättningar

Krav på registerföring

11 §

Ett försäkringsföretag ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar, värderade enligt 5 kap. 2 §, som används för att täcka de försäkringstekniska avsättningarna.

Om en tillgång som har anteck- nats i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte

kan utnyttjas för att täcka försäk-	Prop. 2015/16:9
ringstekniska avsättningar, ska	Bilaga 5
detta antecknas i registret.

Förbud mot fastställande av värde vid registerföring

12 §

För följande tillgångar får det inte fastställas något värde vid registerföringen:

1. fordringar på någon annan än försäkringstagare som understiger det belopp som gäldenären har att fordra av försäkringsföretaget, och

2. försäkringsaktiebolags egna aktier.

Förmånsrätt

13 §

Förmånsrätt enligt 4 a § för- månsrättslagen (1970:979) följer med fordran som

1. grundas på försäkringsavtal,

eller

2. avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal

inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla.

Förmånsrätten omfattar de till- gångar som finns upptagna i det register som anges i 11 § när företaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.

Fordran grundad på avtal om återförsäkring har förmånsrätt efter sådan fordran som anges i första stycket.

Bemyndigande

14 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vad som avses med lämplig riskspridning enligt 3 § första stycket,

973

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

974

2. förvaring av tillgångar enligt

4 §,

3. användning av derivatinstru- ment enligt 5 §, och

4. förande av register enligt

11 §.

7 kap. Kapitalbas Tillräcklig kapitalbas

1 §

Ett försäkringsföretag ska ha en kapitalbas som minst uppgår till

1. solvenskapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1 §, eller

2. det högre belopp som Finans- inspektionen har beslutat med stöd av 17 kap. 23 §.

Kapitalbasen ska dock aldrig vara mindre än minimikapital- kravet beräknat enligt 8 kap. 12–19 §§.

Kapitalbasens sammansättning

2 §

Kapitalbasen består av primär- kapital och av tilläggskapital som har godkänts av Finansinspek- tionen.

Primärkapital

3 §

I primärkapitalet ska följande ingå:

1. den positiva skillnaden mellan tillgångar och skulder, inklusive försäkringstekniska avsättningar, och

2. efterställda skulder. Tillgångar och skulder enligt

första stycket ska värderas enligt 5 kap. 1–13 §§.

Den positiva skillnaden mellan tillgångar och skulder enligt första stycket 1 ska minskas med värdet på innehav av egna aktier.

Tilläggskapital	Prop. 2015/16:9
	Bilaga 5

4 §

Tilläggskapital är en post som inte ingår i primärkapitalet men som kan krävas in för att täcka förluster.

5 §

I tilläggskapitalet får följande poster ingå:

1. aktiekapital eller garantikapi- tal som inte har betalats in och som inte heller har begärts in,

2. kreditutrymme hos bank,

3. garantier,

4. framtida fordringar grundade på uttaxeringsrätt, och

5. andra rättsligt bindande utfästelser till försäkringsföre- taget.

För att få godkännas som tilläggskapital krävs att postens förlusttäckningsförmåga är till- räcklig. Posten ska värderas till ett belopp som återspeglar dess förmåga att täcka förluster.

6 §

Finansinspektionen ska fast- ställa det belopp som en post i tilläggskapitalet får tas upp till eller den metod som ska användas för att fastställa ett visst belopp.

Finansinspektionens beslut om att använda en metod enligt första stycket ska gälla för en viss tid.

Indelning av kapitalbasen

7 §

Posterna i kapitalbasen ska delas in i följande nivåer:

1. posten i primärkapitalet kan täcka förluster helt och är fullt efterställd,

2. posten i primärkapitalet är fullt efterställd eller posten i tilläggskapitalet kan täcka förlus- ter helt och är fullt efterställd, och

975

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

976

3. posten utgör inte nivå 1 eller

2.

En post ska anses kunna täcka förluster helt om den i sin helhet är tillgänglig eller kan infordras på begäran för att täcka förluster, både i den löpande verksamheten och vid likvidation.

En post ska anses vara fullt efterställd om den i sin helhet, vid likvidation eller konkurs, inte får återbetalas till innehavaren förrän försäkringsföretagets alla andra förpliktelser har uppfyllts.

8 §

Vid bedömning av om en post ska anses kunna täcka förluster helt eller vara fullt efterställd enligt 7 §, ska det beaktas om posten är fri från

1. krav på eller incitament till att lösa in det nominella beloppet,

2. obligatoriska fasta kostnader,

och

3. belastningar.

Vid bedömningen enligt första stycket ska även postens löptid beaktas. Om en post är tidsbun- den, ska hänsyn tas till om den genomsnittliga löptiden på posten är tillräcklig i förhållande till löp- tiden på åtagandena.

Klassificering av kapitalbasposter

9 §

En post ska klassificeras som nivå 1 eller 2 om den i väsentlig grad uppfyller förutsättningarna för en sådan klassificering enligt 7 och 8 §§. Om en post i kapital- basen inte utgör nivå 1 eller 2 ska den klassificeras som nivå 3.

10 §

Ackumulerade vinster som inte har gjorts tillgängliga för utdel- ning till försäkringstagare får klassificeras som nivå 1, om posterna uppfyller förutsättningar-

na för en sådan klassificering enligt 7 och 8 §§.

Posterna i tilläggskapitalet enligt 5 § 2–5 får under vissa förutsättningar klassificeras som nivå 2.

Täckande av solvenskapitalkravet

11 §

Den kapitalbas som ska täcka solvenskapitalkravet enligt 8 kap. 1 § får bestå av primärkapital och tilläggskapital enligt 9 §.

Primärkapital som har klassifi- cerats som nivå 1 enligt 9 § eller 10 § första stycket ska uppgå till mer än en tredjedel av solvens- kapitalkravet.

Primärkapital eller tilläggskapi- tal som har klassificerats som nivå 3 enligt 9 § ska vara mindre än en tredjedel av solvenskapitalkravet.

Täckande av minimikapitalkravet

12 §

Den kapitalbas som ska täcka minimikapitalkravet enligt 8 kap. 12 § får bestå av primärkapital som har delats in i nivå 1 och 2 enligt 9 § och 10 § första stycket.

Primärkapital som har klassifi- cerats som nivå 1 enligt 9 § och 10 § första stycket ska uppgå till mer än hälften av minimikapital- kravet.

Minimikapitalkravet får i övrigt täckas av primärkapital som har klassificerats som nivå 2 enligt 9 §.

Bemyndiganden

13 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. de krav som ska gälla för god- kännande av poster som tilläggs- kapital och grunder för värdering

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

977

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

978

av poster i tilläggskapitalet enligt

5 §,

2. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid indelning i nivåer enligt 7 §,

3. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassifi- ceringen av kapitalbasposter enligt 9 §, och

4. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassificering av poster i tilläggskapitalet enligt

10 § andra stycket.

8 kap. Solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav

Allmänna bestämmelser om solvenskapitalkrav

Beräkning av solvenskapitalkrav

1 §

Solvenskapitalkravet utgör den minsta storlek på primärkapitalet som krävs för att försäkrings- företaget med 99,5 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker värdet av åtagandena gentemot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar (skydds- nivå). Denna skyddsnivå ska även beaktas vid beräkningen av kapi- talkravet för var och en av de risker som ingår i solvenskapital- kravet.

Solvenskapitalkravet ska beräk- nas under antagandet att försäk- ringsföretaget kommer att fortsätta att driva sin verksamhet.

2 §

Solvenskapitalkravet ska beräk- nas med beaktande av alla mät- bara risker som företaget är utsatt för.

Vid beräkningen ska	minst Prop. 2015/16:9
följande risker beaktas:	Bilaga 5
1. försäkringsrisker,
2. marknadsrisker,
3. motpartsrisker, och
4. operativa risker.

3 §

Vid beräkningen av solvenskapi- talkravet ska försäkringsföretaget beakta effekterna av sådana tek- niker som företaget använder för att reducera sina risker.

Beräkningsmetoder

4 §

Solvenskapitalkravet ska beräk- nas enligt en standardformel som anges i 5 §. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag får använda en intern modell enligt 9 kap. för att beräkna solvenskapitalkravet. Ett sådant tillstånd får avse en full- ständig eller partiell intern modell.

Standardformeln

Beräkning enligt standardformeln

5 §

Solvenskapitalkravet beräknat enligt standardformeln ska utgöra summan av

1. ett primärt solvenskapitalkrav beräknat enligt 6 §,

2. ett kapitalkrav för operativ risk beräknat enligt 9 §, och

3. ett justeringsbelopp beräknat enligt 10 §.

Primärt solvenskapitalkrav
6 §
Det primära solvenskapital-
kravet ska beräknas genom en
justerad sammanläggning av kapi-
talkraven för minst sådana risker
som anges i 2 § andra stycket 1–3.	979

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

980

7 §

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäk- ringsföretag får använda lämpliga parametrar som är specifika för företaget vid beräkningen av kapi- talkravet för försäkringsrisker.

8 §

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäk- ringsföretag som meddelar sådana pensionsförsäkringar som anges i 58 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229) får beräkna kapital- kravet för aktiekursrisk, som ingår i kapitalkravet för marknadsrisk, enligt en särskild metod anpassad för denna verksamhet.

Kapitalkrav för operativ risk

9 §

Kapitalkravet för operativ risk ska beräknas med beaktande av sådana operativa risker som för- säkringsföretaget är utsatt för och som inte har beaktats vid beräk- ningen av kapitalkravet för försäk- ringsrisker, marknadsrisker eller motpartsrisker.

Justeringsbelopp

10 §

Justeringsbeloppet enligt 5 § 3 ska motsvara den minskning av försäkringsföretagets oförutsedda förluster som beror på

1. att företagets åtaganden gent- emot försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade minskar till följd av villkoren i försäkrings- avtalet,

2. att företagets uppskjutna skatt förändras, eller

3. en kombination av 1 och 2.

Förenklade beräkningar						Prop. 2015/16:9
11 §						Bilaga 5
Ett försäkringsföretag				får	göra
förenklade beräkningar av kapital-
kravet för en specifik risk om
1. det är motiverat med hänsyn
till arten, omfattningen och kom-
plexiteten av de risker som före-
taget är utsatt för, och
2. det	är	oproportionerligt
betungande att		göra	beräkningar
enligt standardformeln.
Allmänna bestämmelser om
minimikapitalkrav
Beräkning av minimikapitalkrav
12 §
Minimikapitalkravet			utgör		den
minsta storlek på kapitalbasen som
krävs för	att försäkringsföretaget
med 85 procents sannolikhet ska
ha tillgångar		under	kommande
tolv månader som täcker värdet av
åtagandena gentemot försäkrings-
tagarna och andra ersättnings-
berättigade på grund av försäk-
ringar.
13 §
Minimikapitalkravet			ska beräk-
nas med beaktande helt eller delvis
av
1. försäkringstekniska				avsätt-
ningar,
2. premieinkomst,
3. positiv risksumma,
4. uppskjutna skatter,
5. administrativa kostnader, och
6. avgiven återförsäkring.
Justering av beräknat minimi-
kapitalkrav
14 §
Minimikapitalkravet				beräknat
enligt 12 och 13 §§ får varken
understiga 25 procent eller över-
stiga 45	procent av		solvenskapi-			981

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

982

talkravet, inklusive kapitaltillägg enligt 17 kap. 23 §. Minimikapital- kravet får aldrig vara lägre än garantibeloppet enligt 15–19 §§.

Garantibelopp

Skadeförsäkringsföretag

15 §

För skadeförsäkringsföretag ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som minst motsvarar 2,5 miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentpris- indexet som Europeiska kommissi- onen årligen tillkännager. Om rörelsen omfattar försäkring eller risk som hänför sig till någon av klasserna 10–15 enligt 2 kap. 11 § första stycket ska dock garantibeloppet uppgå till ett belopp som minst motsvarar 3,7 miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentpris- indexet som Europeiska kommissi- onen årligen tillkännager.

Livförsäkringsföretag

16 §

För livförsäkringsföretag ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som minst motsvarar 3,7 miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentpris- indexet, som Europeiska kommissi- onen årligen tillkännager.

Återförsäkringsbolag

17 §

För återförsäkringsbolag som inte är captivebolag, ska garanti- beloppet uppgå till ett belopp som minst motsvarar 3,6 miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska

konsumentprisindexet, som Euro- peiska kommissionen årligen till- kännager.

Captivebolag för återförsäkring

18 §

För captivebolag för återförsäk- ring ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som minst motsvarar 1,2 miljon euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentpris- indexet, som Europeiska kommissi- onen årligen tillkännager.

Försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkring

19 §

För försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeför- säkring enligt 4 kap. 7 § andra stycket ska garantibeloppet uppgå till summan av de belopp som anges i 15 och 16 §§.

Bemyndiganden

20 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur det primära solvenskapi- talkravet ska beräknas enligt 6 §,

2. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkrings- företag ska få tillstånd att använda företagsspecifika parametrar enligt 7 §,

3. vilka krav som ska vara upp- fyllda för att ett försäkringsföretag ska få beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utifrån en särskild metod enligt 8 §,

4. hur kapitalkravet för operativ risk ska beräknas enligt 9 §, och

5. hur justeringsbeloppet ska beräknas enligt 10 §.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

983

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

984

9 kap. Interna modeller Allmänna bestämmelser

Krav på tillstånd

1 §

Ett försäkringsföretag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet. Ett sådant tillstånd får avse en full- ständig intern modell eller en partiell intern modell.

Bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ gäller även när solvens- kapitalkravet beräknas med en intern modell.

Förutsättningar för att använda en intern modell

2 §

Tillstånd för ett försäkringsför- etag att använda en intern modell ska ges om

1. försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem som upp- fyller kraven i 10 kap. 6 §, och

2. kraven i 9–18 §§ är uppfyllda. Finansinspektionen ska besluta

om en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.

Partiell intern modell

3 §

En partiell intern modell får användas för att beräkna

1. kapitalkravet för en eller flera av de risker eller undergrupper av risker som ingår i det primära solvenskapitalkravet enligt 8 kap.

6 §,

2. kapitalkravet för operativ risk enligt 8 kap. 9 §,

3. justeringsbeloppet enligt

8 kap. 10 §, eller

4. kombinationer av 1, 2 eller 3.

En partiell intern modell får Prop. 2015/16:9 tillämpas på hela verksamheten Bilaga 5

eller på en eller flera av för- säkringsföretagets större affärsen- heter.

Tillstånd att använda en partiell intern modell

4 §

För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell krävs, utöver det som anges i 2 §, att

1. det finns godtagbara skäl att avgränsa tillämpningsområdet för den interna modellen på det sätt som försäkringsföretaget har gjort,

2. solvenskapitalkravet kan beräknas mer rättvisande utifrån försäkringsföretagets riskprofil och bestämmelserna i 8 kap. 2 och 3 §§ än utifrån standardformeln enligt 8 kap. 5–11 §§, och

3. den partiella interna modellen kan integreras helt med de beräk- ningar som ska ske enligt standardformeln.

Övergångsplan för utvidgning av en partiell intern modell

5 §

Finansinspektionen får i sam- band med handläggningen av en ansökan om utvidgning av en sådan partiell intern modell som är avgränsad till att avse endast en eller flera risker eller under- grupper av risker, eller en eller flera större affärsenheter eller delar av den verksamheten, eller på detta sätt avgränsad i båda dessa avseenden, förelägga ett försäkringsföretag att ge in en realistisk övergångsplan för hur företaget avser att utvidga modellens tillämpningsområde.

985

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

986

Godkännande av styrdokument för ändring av en intern modell

6 §

När ett försäkringsföretag ansöker om tillstånd att använda en intern modell, ska företaget lämna in ett styrdokument för ändring av modellen. Styrdoku- mentet ska innehålla en förteck- ning eller specifikation över möjliga större och mindre änd- ringar av den interna modellen. När Finansinspektionen prövar ansökan, ska inspektionen också pröva om styrdokumentet kan god- kännas.

Ändring av en intern modell och styrdokument

7 §

Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styr- dokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen enligt 6 §.

För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen.

Ändring av styrdokument för ändring av den interna modellen ska godkännas av Finansinspek- tionen.

Kraven i 2 § ska tillämpas på motsvarande sätt vid Finans- inspektionens prövning av om till- stånd ska ges eller ändring god- kännas enligt andra respektive tredje stycket.

Återgång till standardformeln

8 §

Ett försäkringsföretag som använder en intern modell får, efter tillstånd av Finansinspek- tionen, återgå till att helt eller delvis beräkna solvenskapital-

kravet enligt standardformeln i 8 kap 5–11 §§. Ett sådant tillstånd får ges endast om försäkrings- företaget har visat att det finns godtagbara skäl för en återgång till standardformeln.

Krav på en intern modell och på användningen av den

Krav på användning

9 §

En intern modell ska användas i ett försäkringsföretags företags- styrnings- och riskhanterings- system, i dess beslutsprocesser och i den egna risk- och solvens- bedömningen.

Styrelsen ska ansvara för att säkerställa att utformningen och användningen av den interna modellen är ändamålsenlig och ger ett tillfredsställande uttryck för riskprofilen.

Statistisk kvalitet

10 §

Den beräkning av sannolikhets- fördelning som ligger till grund för en intern modell ska bygga på

1. relevanta försäkringsmatema- tiska och statistiska tekniker som stämmer överens med de metoder som används för beräkning av försäkringstekniska avsättningar, och

2. realistiska antaganden som ska kunna motiveras av försäk- ringsföretaget.

Uppgifter som används för den interna modellen ska vara läm- pade för ändamålet. De ska vara korrekta, fullständiga och aktuella.

Försäkringsföretaget ska minst en gång per år uppdatera de uppgifter som används för beräk- ningen av sannolikhetsfördel- ningen.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

987

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

988

Diversifiering

11 §

Ett försäkringsföretag får i en intern modell ta hänsyn till inbör- des beroenden inom och mellan olika risker (diversifieringseffek- ter), om de metoder som används är ändamålsenliga.

Riskreducerande tekniker

12 §

Ett försäkringsföretag får i en intern modell beakta effekterna av riskreduceringstekniker, om före- taget även fullt ut inkluderar de risker som är förenade med dessa tekniker.

Beaktande av finansiella garantier och optioner

13 §

Ett försäkringsföretag ska i en intern modell ta hänsyn till värdet av garantier och optioner i ingångna försäkringsavtal.

Beaktande av samtliga förväntade utbetalningar

14 §

Ett försäkringsföretag ska i en intern modell beakta alla utbetal- ningar till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade som följer av avtal, oavsett om betal- ningarna är garanterade genom avtal eller inte.

Kalibrering av en intern modell

15 §

Ett försäkringsföretag ska kali- brera en intern modell på ett sätt som ger försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade en skyddsnivå som är likvärdig med den nivå som anges i 8 kap. 1 §.

Resultatanalys	Prop. 2015/16:9
	Bilaga 5

16 §

Ett försäkringsföretag som använder en intern modell ska minst en gång per år granska vad som gett upphov till vinster eller orsakat förluster inom de olika större affärsenheterna.

Analysen ska visa hur den kate- gorisering av risker som har valts i den interna modellen förklarar källor och orsaker till vinster och förluster. Riskkategoriseringen ska återspegla försäkringsföretagets riskprofil.

Validering av en intern modell

17 §

En intern modell ska regelbun- det valideras. Valideringen ska innefatta en utvärdering av model- lens funktion och en kontroll av att modellen är lämplig med hänsyn till företagets riskprofil.

Krav på dokumentation

18 §
Ett	försäkringsföretag			som
använder en intern modell ska
dokumentera
1. hur		den är	utformad	och
fungerar,
2. att den stämmer överens med
de krav som gäller för interna
modeller enligt 9–17 §§,
3. vilka		omständigheter		som
skulle kunna medföra att den inte
fungerar effektivt, och
4. vilka		större	ändringar	som
gjorts i den enligt 7 §.
Bemyndiganden
19 §
Regeringen eller den myndighet
som	regeringen		bestämmer	får
meddela föreskrifter om
1. förutsättningarna för tillstånd					989

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

990

att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1–5 §§,

2. förutsättningarna för ändring av en intern modell och styr- dokument enligt 6 och 7 §§,

3. krav på användning av statis- tiska kvalitetsnormer för en intern modell enligt 9–14 §§,

4. kalibrering av en intern modell enligt 15 §,

5. validering av en intern modell enligt 17 §, och

6. krav på dokumentation enligt 18 §.

10 kap. Företagsstyrning

Företagsstyrningssystem

1 §

Ett försäkringsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt.

Företaget ska utforma systemet så att det uppfyller bestämmel- serna i 2–24 §§ och föreskrifter som har meddelats med stöd av 26 §.

Systemet ska ses över regelbun- det av företaget.

Styrdokument

2 §

Ett försäkringsföretag ska upp- rätta och följa styrdokument för

1. riskhantering,

2. internkontroll,

3. internrevision,

4. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal enligt 19 §,

5. uppgiftslämnande till Finans- inspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna, och

6. ändring av företagets interna modell, om en sådan modell används.

Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

Kontinuitet i verksamheten

3 §

Ett försäkringsföretag ska ha system, resurser och rutiner som är lämpliga för att verksamheten ska kunna bedrivas med kontinui- tet och i enlighet med gällande regler.

Ett försäkringsföretag ska ha en beredskapsplan.

Centrala funktioner

4 §

Ett försäkringsföretag ska ha funktioner för riskhantering, regel- efterlevnad och internrevision samt en aktuariefunktion (centrala funktioner).

Funktionerna ska inrättas på ett sätt som säkerställer att respektive funktion kan utföra sina uppgifter på ett objektivt sätt.

Lämplighetskrav

5 §

Ett försäkringsföretag ska säker- ställa att den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller dennes ställ- företrädare eller den som ansvarar för eller innehar en central funk- tion i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4.

Försäkringsföretaget ska snar- ast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket eller som ansvarar för en central funktion i företaget.

Försäkringsföretaget ska under- rätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket inte längre uppfyller lämplighets- kraven.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

991

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

992

System för riskhantering

6 §

Ett försäkringsföretag ska ha ett system för riskhantering som ska innehålla de strategier, processer och rapporteringsrutiner som behövs för att säkerställa att före- taget fortlöpande kan identifiera, värdera, övervaka, hantera och rapportera risker samt beroenden mellan risker.

Systemet ska vara integrerat i företagets organisations- och beslutsstruktur. Det ska vara utfor- mat med lämplig hänsyn till de personer som leder företaget eller annars ingår i en central funktion.

Risker och krav på innehåll i styrdokumentet för riskhantering

7 §

Ett försäkringsföretags system för riskhantering ska avse såväl de risker som täcks av solvenskapital- kravet, eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, som risker som inte, eller endast delvis, beaktas vid beräkningen av detta.

Systemet ska omfatta

1. försäkringsrisker,

2. matchningsrisker,

3. investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden,

4. likviditets- och koncentra- tionsrisker,

5. operativa risker,

6. risker hänförliga till återför- säkring och andra riskredu- ceringstekniker, och

7. beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerade för.

Ett försäkringsföretags styr- dokument för riskhantering enligt 2 § 1 ska omfatta de risker som avses i andra stycket 1–6.

I ett försäkringsföretag som Prop. 2015/16:9 använder volatilitetsjustering Bilaga 5

enligt 5 kap. 8 § ska styrdokument för riskhantering också innehålla riktlinjer för volatilitetsjuster- ingen.

Krav på företag som använder matchningsjustering eller volatili- tetsjustering

8 §

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 § eller volatilitets- justering enligt 5 kap. 8 § ska

1. upprätta en likviditetsplan,

och

2. regelbundet utvärdera sin användning av justeringar.

Krav på regelbunden utvärdering

9 §

Ett försäkringsföretag ska regel- bundet utvärdera företagets käns- lighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av en ränta som används vid beräkningen av den bästa skatt- ningen.

Krav på analys av externa bedöm- ningar

10 §

Ett försäkringsföretag som använder bedömningar från externa kreditvärderingsinstitut vid beräkningar av de försäkrings- tekniska avsättningarna eller solvenskapitalkravet ska, när det är möjligt, göra en egen bedöm- ning av de externa bedöm- ningarna.

993

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

994

En egen risk- och solvens- bedömning

11 §

Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning.

I den egna risk- och solvens- bedömningen ska försäkringsföre- taget göra en bedömning av

1. företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi,

2. företagets fortlöpande efter- levnad av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkraven, eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, samt försäkringstek- niska avsättningar, och

3. hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats

undantag		enligt 1 kap. 19	eller
19 b §.
För	bedömningen enligt		andra
stycket	1	ska försäkringsföretaget

ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerade för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas. Före- taget ska kunna redovisa de metoder som använts vid bedöm-

ningen.
Ett	försäkringsföretag		som
använder		matchningsjustering
enligt	5 kap.	7 §, volatilitets-

justering enligt 5 kap. 8 § eller de särskilda övergångsreglerna för den riskfria räntestrukturen i punkterna 9 och 10 i övergångs- bestämmelserna till denna lag, ska i den bedömning som avses i andra stycket 2 göra en bedömning av

efterlevnaden av bestämmelserna		Prop. 2015/16:9
om solvens- och minimikapital-		Bilaga 5
kraven, såväl med som utan
användning av matchnings- eller
volatilitetsjustering eller de sär-
skilda övergångsreglerna.
Den egna risk- och solvens-
bedömningen ska ingå som en
integrerad del i ett försäkrings-
företags	affärsstrategier och ska
beaktas	vid företagets strategiska
beslut.

Regelbundna bedömningar

12 §

Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst en gång per år. Om en väsentlig förändring skett av de risker som försäkringsföretaget är utsatt för, ska en ny sådan bedömning genomföras snarast möjligt.

Rapportering

13 §

Ett försäkringsföretag ska rapportera resultatet av varje egen risk- och solvensbedömning till Finansinspektionen.

System för internkontroll

14 §

Ett försäkringsföretag ska ha ett system för internkontroll.

Systemet ska omfatta förvalt- nings- och redovisningsmetoder, ramar för internkontrollen, lämp- liga rapporteringsrutiner och en funktion för regelefterlevnad.

Funktion för riskhantering

15 §

Funktionen för riskhantering ska ges en struktur som underlättar

995

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

996

genomförande av riskhanterings- systemet.

Funktion för regelefterlevnad

16 §

Funktionen för regelefterlevnad ska

1. rapportera till styrelsen och den verkställande direktören i fråga om efterlevnaden av

a) bestämmelserna i denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

b) bestämmelser som har med- delats av Europeiska kommissi- onen med anledning av Solvens II- direktivet, och

c) de riktlinjer och rekommenda- tioner som har meddelats med anledning av det direktivet av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, Finansinspektionen och, om före- taget har inrättat en sekundär- etablering i ett land inom EES, den behöriga myndigheten i det landet,

2. lämna råd till företagets styrelse och den verkställande direktören om förebyggande av bristande efterlevnad av bestäm- melser enligt 1,

3. bedöma konsekvenserna av förändringar i bestämmelser, riktlinjer och rekommendationer enligt 1, och

4. identifiera och bedöma risker för bristande efterlevnad av bestämmelser, riktlinjer och rekommendationer enligt 1.

Funktion för internrevision

17 §

Ett försäkringsföretags funktion för internrevision ska

1. utvärdera systemet för intern- kontroll,

2. utvärdera andra delar av företagsstyrningssystemet, och

3. rapportera resultat och lämna rekommendationer efter utvärder- ingarna till företagets styrelse.

Funktionen för internrevision ska utföra sina uppgifter med opartiskhet och vara oberoende från den verksamhet som utvär- deras.

Aktuariefunktion

18 §

Ett försäkringsföretags aktuarie- funktion ska

1. samordna och svara för kvaliteten i de försäkringstekniska beräkningarna och utredningarna,

2. bistå styrelsen och den verkställande direktören och på eget initiativ rapportera till dem i frågor som rör metoder, beräk- ningar och bedömningar av

a) de försäkringstekniska avsätt- ningarna,

b) värderingen av försäkrings- riskerna, och

c) återförsäkringsskydd och andra riskreduceringstekniker, och 3. bidra till företagets riskhan-

teringssystem.

Den som ska ansvara för eller utföra uppgifter i aktuariefunk- tionen ska ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens upp- gifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i före- tagets verksamhet.

Uppdragsavtal

19 §

Ett försäkringsföretag får, med de begränsningar som följer av 20 §, uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funktioner som ingår i företagets försäkringsrörelse (uppdragsav- tal). Ett sådant uppdrag inskrän- ker dock inte företagets ansvar enligt denna lag.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

997

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

998

Begränsningar i möjligheten att ingå uppdragsavtal

20 §

Ett uppdragsavtal får inte avse operativ verksamhet eller funk- tioner som är av väsentlig bety- delse, om det kan leda till att

1. kvaliteten i företagsstyrnings- systemet försämras väsentligt,

2. den operativa risken i före- taget ökar väsentligt,

3. Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn försämras, eller

4. försäkringstagarnas möjlighet till tillfredsställande och fort- löpande service inte kan upprätt- hållas.

Anmälan av uppdragsavtal

21 §

Ett försäkringsföretag som har ingått ett uppdragsavtal som avser sådan operativ verksamhet eller sådana funktioner som är av väsentlig betydelse ska innan avtalet börjar gälla anmäla detta till Finansinspektionen. Ett försäk- ringsföretag ska snarast möjligt anmäla till Finansinspektionen om det inträffar väsentliga föränd- ringar inom den operativa verk- samheten eller funktionerna.

Åtgärder som krävs av ett försäkringsföretag som ingår ett uppdragsavtal

22 §

Ett försäkringsföretag som ingår ett uppdragsavtal ska vidta de åtgärder som krävs för att säker- ställa att uppdragstagaren

1. samarbetar med Finans- inspektionen när det gäller den verksamhet eller de funktioner som omfattas av uppdragsavtalet,

2. ger försäkringsföretaget, dess revisorer och Finansinspektionen tillgång till uppgifter som rör den

verksamhet eller de funktioner som	Prop. 2015/16:9
omfattas av uppdragsavtalet, och	Bilaga 5
3. ger Finansinspektionen fak-
tiskt tillträde till uppdragstagarens
lokaler.

Kompletterande riktlinjer

Försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag

23 §

Ett försäkringsföretag ska upp- rätta och följa försäkringstekniska riktlinjer. Riktlinjerna ska komp- letteras med ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag.

Försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring ska ges in till Finansinspektionen senast den dag de börjar användas eller ändras.

Tillsammans med riktlinjerna ska det lämnas en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för försäkringsföretaget samt för försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar.

Om det med hänsyn till försäk- ringarnas beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett försäk- ringstekniskt beräkningsunderlag, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om undantag från skyldigheten att upprätta ett sådant underlag.

Riktlinjer för hantering av intressekonflikter

24 §

Ett försäkringsföretag ska upp- rätta och följa riktlinjer för han- tering av intressekonflikter mellan företagets intressenter.

999

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1000

Styrelsens ansvar för riktlinjerna

25 §

Styrelsen ska fastställa försäk- ringstekniska riktlinjer och rikt- linjer för hantering av intressekon- flikter. Riktlinjerna ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

Bemyndiganden

26 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vad ett system för riskhan- tering enligt 6 § ska innehålla när ett försäkringsföretag fått tillstånd att använda en partiell eller full- ständig intern modell,

2. innehållet i de riktlinjer för volatilitetsjustering som avses i 7 § fjärde stycket,

3. innehållet i en sådan likvidi- tetsplan som avses i 8 § 1,

4. kraven på regelbundna utvär- deringar som ska göras av för- säkringsföretag som använder matchnings- eller volatilitetsjuster- ing enligt 8 § 2,

5. kraven på regelbundna utvär- deringar som ska göras av för- säkringsföretag när det gäller företagets känslighet för de antag- anden som ligger till grund för fastställandet av den relevanta riskfria räntestrukturen enligt 9 §,

6. hur en sådan egen bedömning som avses i 10 § ska genomföras,

7. rapportering av resultat av den egna risk- och solvensbedöm- ning enligt 13 §,

8. vad funktionen för riskhan- tering enligt 15 § ska ansvara för när ett försäkringsföretag fått tillstånd att använda en partiell eller fullständig intern modell,

9. villkor för behörighet för den som ska ansvara för eller utföra uppgifter i aktuariefunktionen enligt 18 §,

10. innehållet i försäkringstek- niska riktlinjer och beräknings- underlag som avses i 23 §, och

11. vilka uppgifter som riktlinjer för hantering av intressekonflikter enligt 24 § ska omfatta.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, för ett försäkringsföretag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19

eller 19 b §, i ett enskilt fall besluta om undantag från villkoren för behörighet för den som ansvarar för eller utför uppgifter i aktuariefunktionen och från kravet på att upprätta en aktuarie- funktion.

16 kap. Offentliggörande

Offentliggörande av solvens- och verksamhetsrapport

1 §

Ett försäkringsföretag ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport en gång per år. Rapporten ska uppdateras i de fall som anges i 4 och 6 §§.

Innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten

2 §

Solvens- och verksamhets- rapporten ska innehålla en beskrivning av försäkringsföre- tagets

1. verksamhet och resultat,

2. företagsstyrningssystem,

3. riskprofil,

4. värderingsmetoder för sol- vensändamål, och

5. solvenssituation.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 § ska i rapporten beskriva denna och den portfölj av åtaganden och motsvarande till- gångar på vilka justeringen används samt kvantifiera effekterna

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1001

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1002

av en slopad matchningsjustering på företagets finansiella ställning. Ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering enligt 5 kap. 8 § ska i rapporten kvantifiera effekterna av en slopad volatili- tetsjustering på företagets finans- iella ställning.

Ett försäkringsföretag får helt eller delvis lämna de uppgifter som ska offentliggöras genom rapporten genom hänvisning till uppgifter som företaget offentlig- gjort för att uppfylla andra rätts- liga eller administrativa krav, om dessa uppgifter är likvärdiga till art och omfattning.

Undantag från kravet på offentliggörande

3 §

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäk- ringsföretag inte behöver offentlig- göra uppgifter som anges i 2 § första stycket 1–4, om ett offentlig- görande skulle innebära att

1. företagets konkurrenter otill- börligt gynnas, eller

2. företaget bryter mot tystnads- plikt avsedd att skydda försäk- ringstagare eller annan som före- taget har en motpartsrelation till.

Ett försäkringsföretag som har beviljats undantag ska ange detta och skälen för undantaget i rapporten.

Uppdateringar av solvens- och verksamhetsrapporten

Uppdateringar om solvenskapital- kravet inte är uppfyllt

4 §

Ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet ska omedelbart uppdatera tidigare offentliggjorda uppgifter i solvens- och verksamhetsrapporten, om

1. underskottet är				betydande,			Prop. 2015/16:9
och							Bilaga 5
2. Finansinspektionen					inte	har
fått någon		realistisk		åtgärdsplan
inom två månader räknat från
det datum då företaget upptäckte
att underskottet var betydande.
Om	Finansinspektionen					har
ansett att en åtgärdsplan är realis-
tisk, men underskottet inte har
korrigerats inom sex månader från
det att det upptäcktes, ska under-
skottet	offentliggöras			av	företaget
vid utgången av denna period.
Samtidigt ska företaget offentlig-
göra en förklaring av orsakerna
till det	kvarvarande			underskottet,
följderna av detta, vilka korriger-
ande åtgärder som har vidtagits av
företaget		och	vilka	ytterligare
korrigerande			åtgärder		som	är
planerade.

5 §

På begäran av Finansinspek- tionen ska ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapital- kravet, samtidigt som underskottet är betydande och någon realistisk åtgärdsplan inte har överlämnats till inspektionen inom den tid som anges i 4 § första stycket 2, offent- liggöra

1. hur stort underskottet är,

2. en förklaring av orsakerna till underskottet,

3. följderna av underskottet, och

4. vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget.

Uppdateringar om minimikapital- kravet inte är uppfyllt

6 §
Ett	försäkringsföretag		som	inte
uppfyller minimikapitalkravet				ska
omedelbart		uppdatera	tidigare
offentliggjorda uppgifter i solvens-
och	verksamhetsrapporten,			om
Finansinspektionen
1. bedömer		att företaget		inte	1003

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1004

kommer att kunna överlämna en realistisk, kortsiktig finansiell saneringsplan, eller

2. inte har fått någon sådan plan inom en månad från den dag då företaget upptäckte att mini- mikapitalkravet inte var uppfyllt.

Om Finansinspektionen har ansett att en finansiell sanerings- plan är realistisk, men under- skottet inte har korrigerats inom tre månader från det att det upp- täcktes, ska underskottet offentlig- göras av företaget senast vid utgången av denna period. Sam- tidigt ska företaget offentliggöra en förklaring av orsakerna till det kvarvarande underskottet, följd- erna av detta, vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget och vilka ytterligare ko- rrigerande åtgärder som är plane- rade.

7 §

På begäran av Finansinspek- tionen ska ett försäkringsföretag som inte uppfyller minimikapital- kravet, samtidigt som någon av de omständigheter som anges i 6 § första stycket föreligger, offentlig- göra

1. hur stort underskottet är,

2. en förklaring av orsakerna till underskottet,

3. följderna av underskottet, och

4. vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget.

System och styrdokument

8 §

Ett försäkringsföretag ska ha upprättat lämpliga informations- och rapporteringssystem för att kunna uppfylla bestämmelserna i 1–7 §§ och ha styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offentliggörs fortlöpande är rele- vanta.

Solvens- och verksamhetsrap-

porter samt	uppdateringar	av	Prop. 2015/16:9
dessa ska godkännas av försäk-			Bilaga 5
ringsföretagets	styrelse innan	de
offentliggörs.

Bemyndiganden

9 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. innehållet i solvens- och verk- samhetsrapporten enligt 2 §,

2. innehållet i en ansökan om undantag från kravet på offentlig- görande enligt 3 §, och

3. innehållet i informations- och rapporteringssystem och styrdoku- ment enligt 8 §.

17 kap.
	2 §
Finansinspektionen har tillsyn över försäkringsföretag.
Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt
1. denna lag,
2. andra författningar som regle-	2. andra författningar som regle-
rar försäkringsföretagets närings-	rar företagets verksamhet,
verksamhet,
3. företagets bolagsordning eller	3. företagets bolagsordning eller
stadgar, och	stadgar,
4. företagets försäkringstekniska	4. företagets försäkringstekniska
riktlinjer och beräkningsunderlag	riktlinjer och beräkningsunderlag
samt dess placeringsriktlinjer och	samt riktlinjer för hantering av
riktlinjer för hantering av intresse-	intressekonflikter, och
konflikter.	5. styrdokument	som	företaget
	har upprättat och som har sin
	grund i författningar som reglerar
	företagets verksamhet.
Finansinspektionen har dessutom tillsyn över att försäkringsföretagets
ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven i denna lag.
	Finansinspektionens tillsyn			ska
	utgå från en proaktiv och risk-
	baserad metod.
Samarbete med behöriga	Samarbete och utbyte av
myndigheter	information
	3 §
Finansinspektionen ska i sin till-	Finansinspektionen ska i sin till-
synsverksamhet samarbeta och	synsverksamhet samarbeta			och
utbyta information med behöriga	utbyta information	med	behöriga		1005

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1006

myndigheter och Europeiska kommissionen i den utsträckning som följer av Sveriges medlem- skap i Europeiska unionen.

myndigheter, Europeiska kommis- sionen och Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndig- heten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Euro- peiska unionen.

3 a §

Finansinspektionen får hän- skjuta frågor som rör ett för- farande av en annan behörig myn- dighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II- direktivet.

7 §

Finansinspektionen får när inspektionen anser att det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett försäkringsföretag.

Styrelsen och den verkställande direktören ska vid den tidpunkt som Finansinspektionen bestämmer hålla försäkringsföretagets tillgångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av befattningshavare hos inspektionen eller av någon annan som inspekt- ionen har förordnat.

Finansinspektionen får genom- föra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av ett försäkringsföretag att utföra viss verksamhet eller vissa funk- tioner, om det behövs för tillsynen av försäkringsföretaget.

Åtgärder vid bristande efterlevnad av villkoren för användning av matchningsjustering

7 a §

Ett försäkringsföretag ska ome- delbart underrätta Finansinspekt- ionen, om företaget inte uppfyller villkoren för användning av matchningsjustering enligt 5 kap. 7 §. Av underrättelsen ska det framgå när villkoren inte längre var uppfyllda.

7 b §

Om ett försäkringsföretag inte längre uppfyller villkoren för till-

stånd att använda matchnings- justering enligt 5 kap. 7 §, ska Finansinspektionen förelägga företaget att åtgärda bristerna inom två månader från den dag då villkoren inte längre var uppfyllda.

Om bristerna inte har åtgärdats inom den tid som anges i första stycket, ska företaget föreläggas att omedelbart upphöra med användningen av matchningsjuste- ring.

12 §

En revisor eller en särskild granskare ska genast rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett försäkringsföretag får kännedom om förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar

företagets verksamhet,
2. kan	påverka företagets fort-	2. kan	påverka företagets fort-
satta drift negativt, eller		satta drift negativt,
3. kan	leda till att revisorn	3. kan	leda	till	att	revisorn
avstyrker att balansräkningen eller		avstyrker att balansräkningen eller
resultaträkningen fastställs eller till		resultaträkningen fastställs eller till
anmärkning enligt 9 kap. 33 eller		anmärkning enligt 9 kap. 33 eller
34 §§ aktiebolagslagen (2005:551)		34 § aktiebolagslagen (2005:551)
eller 8 kap. 13 § lagen (1987:667)		eller 8 kap. 13 § lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar.		om ekonomiska föreningar, eller
		4. kan	innebära		att	företaget
		brister eller har brustit i uppfyl-
		landet av solvens- eller minimi-
		kapitalkravet		eller		av	ett
		kapitalkrav som		ska	uppfyllas		av

ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §.

Revisorn och granskaren har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag som revisorn eller den särskilda granskaren har i försäkringsföretagets moderföretag eller dotterföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med försäkringsföretaget.

Redogörelse för ändrade ekonomiska förhållanden

16 §

På begäran av Finansinspekt- ionen ska ett försäkringsföretag upprätta och till inspektionen lämna en redogörelse avseende företagets förmåga att hantera

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1007

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1008

händelser eller förändringar av ekonomiska förhållanden som skulle kunna påverka företagets finansiella ställning negativt.

Skyldigheten enligt första stycket gäller även för verksamhet som omfattas av uppdragsavtal enligt 10 kap. 19 §.

Tillsyn över de försäkrings- tekniska avsättningarna

17 §

På begäran av Finansinspekt- ionen ska ett försäkringsföretag lämna in en rapport som utvisar att nivån på de försäkringstekniska avsättningarna är lämplig och att beräkningen av dem utförs med relevanta metoder och med adekvata statistiska underlag.

Kompletterande beräkning av solvenskapitalkravet när en intern modell används

18 §

På begäran av Finansinspekt- ionen ska ett försäkringsföretag som använder en intern modell lämna in en beräkning av solvenskapitalkravet med användning av standardformeln.

Handlingsplan när kraven för att få använda en intern modell inte längre uppfylls

19 §

På begäran av Finansinspekt- ionen ska ett försäkringsföretag som använder en intern modell, men som inte längre uppfyller kraven för att få använda en sådan, lämna in en handlingsplan för hur företaget avser att inom skälig tid rätta till bristerna. En sådan plan behöver inte upprättas, om företaget kan visa att överträdelsen är ringa.

Beräkning enligt standardformeln vid bristande genomförande av plan

20 §

Ett företag som inte genomför den plan som anges i 19 § ska efter beslut av Finansinspektionen beräkna solvenskapitalkravet med användning av standardformeln.

Verifiering och kontroll av en intern modell

21 §

På begäran av Finansinspekt- ionen ska ett försäkringsföretag som använder en intern modell verifiera kalibreringen av den interna modellen och kontrollera att dess specifikation stämmer överens med allmänt accepterad marknadspraxis. Detta ska ske genom användning av relevanta referensportföljer och antaganden som har sin grund i externa upp- gifter.

Företagsspecifika parametrar

22 §

Om ett försäkringsföretags risk- profil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkning av solvenskapital- kravet enligt standardformeln och det därför är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet enligt denna, får Finansinspektionen besluta att företaget vid beräkningen av kapi- talkravet för riskkategorier som avser försäkringsrisk ska ersätta en undergrupp av parametrar enligt standardformeln med före- tagsspecifika parametrar.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1009

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1010

Beräkning enligt en fullständig eller partiell intern modell i stället för med standardformeln

23 §

Om ett försäkringsföretags risk- profil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkning av solvenskapital- kravet enligt standardformeln och det därför är olämpligt för före- taget att beräkna solvenskapital- kravet enligt denna, får Finans- inspektionen besluta att företaget ska använda en fullständig eller partiell intern modell för beräk- ning av solvenskapitalkravet.

Kapitaltillägg

24 §

Finansinspektionen får efter granskning besluta om ett tillägg till solvenskapitalkravet (kapital- tillägg) för ett försäkringsföretag, om

1. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln, och

a) ett beslut om användning av en intern modell enligt 23 § är olämpligt eller har visat sig sakna verkan, eller

b) en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas,

2. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt en fullständig eller partiell intern modell, till följd av att en eller flera kvantifierbara risker inte beaktats i tillräcklig utsträckning och företaget inte inom skälig tid har anpassat modellen till sin riskprofil,

3. företaget använder volatili-

tetsjustering enligt 5 kap. 8 §,

matchningsjustering					enligt		5 kap.		Prop. 2015/16:9
7 § eller de särskilda övergångs-									Bilaga 5
reglerna för den riskfria ränte-
strukturen enligt punkterna 9 och
10 i övergångsbestämmelserna till
denna lag och företagets riskprofil
avviker		väsentligt			från			de
antaganden som ligger till grund
för justeringarna eller övergångs-
regleringen, eller
4. företagets				företagsstyrnings-
system	avviker			väsentligt			från
kraven i 10 kap. 1 §, samtidigt som
avvikelserna			medför		att	företaget
inte kan garantera en korrekt
identifiering,			mätning,			övervak-
ning, hantering				och	rapportering
av de risker som företaget expone-
ras för eller kan komma att bli
exponerat för och det är osanno-
likt att bristerna kan åtgärdas
inom skälig tid.
25 §
Ett	kapitaltillägg				som	avses		i
24 § 1 och 2 ska beräknas så att
det säkerställer att försäkrings-
företaget uppfyller solvenskapital-
kravet.
Ett	kapitaltillägg				som	avses		i
24 § 3 ska vara proportionellt till
de väsentliga risker som uppstår
till följd av de avvikelser som har
föranlett kapitaltillägget.
Ett	kapitaltillägg				som	avses		i
24 § 4 ska vara proportionellt mot
de risker som finns på grund av
bristerna		i		företagsstyrnings-
systemet.
26 §
Efter ett beslut om kapitaltillägg
ska försäkringsföretagets						solvens-
kapitalkrav utgöras av summan av
kapitaltillägget och solvenskapital-
kravet beräknat enligt standard-
formeln eller, om företaget har fått
tillstånd att använda en fullständig
eller partiell intern modell, i
enlighet med denna. Ett kapital-
tillägg som beslutas med stöd av									1011

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1012

24 § 4 ska inte ingå i solvens-

kapitalkravet

vid beräkning

av

riskmarginalen i ett företag som

värderar

bästa

skattningen

och

riskmarginalen separat.

27 §

När kapitaltillägg beslutas enligt

24 § 2 eller 4, ska Finansinspekt-

ionen

förelägga

försäkringsföre-

taget att vidta de åtgärder som

behövs för att avhjälpa de brister

som har föranlett kapitaltillägget.

28 §

Ett beslut om kapitaltillägg ska

omprövas minst en gång per år.

Beslutet ska ändras när försäk-

ringsföretaget

har

avhjälpt

de

brister som låg till grund för

beslutet.

18 §

30 §

Regeringen får meddela före-

Regeringen får meddela före-

skrifter om sådana avgifter som

skrifter om sådana avgifter som

avses

i

16 §

och

17 §

tredje

avses i 29 §.

stycket.

Regeringen eller den myndighet

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

som

regeringen

bestämmer

får

meddela föreskrifter om

meddela

föreskrifter

om

vilka

1. vilka upplysningar ett försäk-

upplysningar ett försäkringsföretag

ringsföretag

ska

lämna

till

ska lämna till

Finansinspektionen

Finansinspektionen enligt 5 §, och

enligt 5 § samt när och hur de ska

2. grunderna

för

bedömningen

lämnas.

av tillförlitligheten

hos

interna

modeller enligt 17 § första stycket.

18 kap.

1 §

Finansinspektionen ska ingripa om

1. ett försäkringsföretag har åsi-

1. ett försäkringsföretag har åsi-

dosatt

sina skyldigheter

enligt

dosatt

sina

skyldigheter

enligt

denna lag, andra författningar som

denna lag, andra författningar som

reglerar

företagets

näringsverk-

reglerar

företagets

verksamhet,

samhet,

företagets

bolagsordning

företagets

bolagsordning

eller

eller stadgar eller företagets för-

stadgar eller företagets för-

säkringstekniska

riktlinjer,

beräk-

säkringstekniska

riktlinjer,

beräk-

ningsunderlag, placeringsriktlinjer

ningsunderlag,

riktlinjer

för

eller riktlinjer för hantering av

hantering

av

intressekonflikter

intressekonflikter,

eller företagets styrdokument som

				har sin grund i författningar som
				reglerar företagets verksamhet,
2. bolagsordningen,		stadgarna,		2. bolagsordningen,	stadgarna,
de försäkringstekniska riktlinjerna,				de försäkringstekniska riktlinjerna,
beräkningsunderlaget,		placerings-		beräkningsunderlaget,	riktlinjerna
riktlinjerna	eller riktlinjerna		för	för hantering av intressekonflikter
hantering av intressekonflikter inte				eller styrdokumenten inte längre är
längre är	tillfredsställande		med	tillfredsställande med	hänsyn till
hänsyn till omfattningen och arten				omfattningen och arten av företa-
av företagets verksamhet, eller				gets verksamhet, eller

3. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning.

		2 §
Ingripande med stöd av 1 § sker		Ingripande med stöd av 1 § sker
genom utfärdande av föreläggande		genom utfärdande av föreläggande
att vidta rättelse inom viss tid,		att vidta rättelse inom viss tid,
genom förbud att verkställa beslut		genom förbud att verkställa beslut
eller genom anmärkning. Finansin-		eller genom anmärkning. Finansin-
spektionen får också med stöd av		spektionen får också med stöd av
7 §	begränsa ett försäkringsföre-	11 § begränsa ett försäkringsföre-
tags	förfoganderätt eller förbjuda	tags förfoganderätt eller förbjuda
företaget att förfoga över sina		företaget att förfoga över sina
tillgångar i Sverige.		tillgångar i Sverige.

Om en överträdelse är allvarlig ska försäkringsföretagets tillstånd åter- kallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Underrättelse om bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet

4 §

Ett försäkringsföretag ska ome- delbart underrätta Finansinspekt- ionen, om företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet eller om det finns risk för detta under de närm- aste tre månaderna.

Åtgärdsplan vid bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet

5 §

Om ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet, ska Finansinspektionen förelägga företaget att

1. inom två månader från dagen då bristerna konstaterades upp- rätta en åtgärdsplan och över- lämna planen till inspektionen för godkännande, och

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1013

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1014

2. inom sex månader från dagen då bristen konstaterades vidta nödvändiga åtgärder för att åter uppfylla solvenskapitalkravet.

Om det är lämpligt, får Finans- inspektionen förlänga tidsfristen enligt 2 med tre månader.

Förlängd tidsfrist vid exceptionella förhållanden

6 §

Om den Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har meddelat att det föreligger exceptionella förhållanden och dessa förhållanden påverkar ett försäkringsföretag som är föremål för åtgärder enligt 5 §, får Finans- inspektionen förlänga den tidsfrist som avses i 5 § 2 med högst sju år.

Ett försäkringsföretag ska under en sådan tidsfrist var tredje månad ge in en lägesrapport om vilka åtgärder som har vidtagits och i vilken mån solvenskapitalkravet åter uppfyllts.

Om ett försäkringsföretags lägesrapport visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla solvens- kapitalkravet från det att bristen konstaterades fram till dess rapporten gavs in, ska den förlängda tidsfristen upphöra att gälla.

Underrättelse om bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet m.m.

7 §

Ett försäkringsföretag ska ome- delbart underrätta Finansinspekt- ionen, om

1. företaget inte uppfyller mini- mikapitalkravet,

2. företaget inte uppfyller ett kapitalkrav som gäller efter det att företaget har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, eller

3. det finns risk för att någon av	Prop. 2015/16:9
situationerna enligt 1 och 2	Bilaga 5
inträffar under de närmaste tre
månaderna.

Finansiell saneringsplan vid bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet m.m.

8 §

Om ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet eller ett kapitalkrav som gäller efter det att företaget har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, ska Finansinspektionen förelägga företaget att inom en månad från dagen då bristen konstaterades upprätta en finan- siell saneringsplan och överlämna planen till inspektionen för god- kännande.

Den finansiella saneringsplanen ska innehålla åtgärder som före- taget ska vidta för att inom tre månader från den dag då bristen konstaterades åter uppfylla mini- mikapitalkravet eller det kapital- krav som gäller efter det att företaget har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §.

11 §

Finansinspektionen får begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt

eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om
1. företaget		inte	följer	gällande		1. företaget	inte följer gällande
bestämmelser		om försäkrings-				bestämmelser	om	försäkrings-
tekniska avsättningar och skuld-						tekniska avsättningar,
täckning,						2. företaget	inte	uppfyller	sol-
2. företagets		kapitalbas			under-
stiger en tredjedel av solvens-						venskapitalkravet och det förelig-
marginalen	eller		inte	uppfyller		ger särskilda omständigheter som
gällande krav på garantibelopp,						ger anledning att befara att före-
						tagets finansiella ställning kommer
						att försämras ytterligare,
3. företagets		kapitalbas			under-	3. företaget inte uppfyller mini-
stiger solvensmarginalen eller, för						mikapitalkravet		eller	ett
ett försäkringsföretag som avses i						kapitalkrav som ska uppfyllas av
9 kap. 1 §	första		stycket		1, den	ett företag som har beviljats
gruppbaserade			kapitalbasen			undantag enligt 1 kap. 19 eller 19
understiger	den		gruppbaserade			b §, eller			1015

Om någon som ingår i ett försäkringsföretags styrelse eller är dess verkställande direktör eller ansvarar för en central funktion inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4, ska Finansinspekt- ionen återkalla företagets tillstånd. Det får dock ske bara om inspekt- ionen först har beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör eller ansvarar för en cen- tral funktion och om han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör eller som ansvarig för en central funktion.

Första stycket gäller också om styrelsen i sin helhet inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 5.

I stället för att återkalla tillstån- det får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verk- ställande direktör eller den som ansvarar för en central funktion inte längre får kvarstå i sin befatt- ning. Finansinspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess försäk- ringsföretaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör eller ansvarig för en cen- tral funktion.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1016

solvensmarginalen enligt 4 § i samma kapitel, och det finns sär- skilda skäl att anta att företagets finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller

4. det vid beslut om återkallelse av företagets tillstånd bedöms vara nödvändigt för att skydda de intressen som försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar har.

Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten ska drivas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

12 § Om någon som ingår i ett

försäkringsföretags styrelse eller är dess verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4, ska Finansinspekt- ionen återkalla företagets tillstånd. Det får dock ske bara om inspektionen först har beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör och om han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör.

I stället för att återkalla tillstån- det får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verk- ställande direktör inte längre får kvarstå i sin befattning. Finans- inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess försäkringsföretaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

13 §

Finansinspektionen ska återkalla ett försäkringsföretags tillstånd, om företaget

2. har förklarat sig avstå från tillståndet,

3. har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation,

4. inte uppfyller minimikapital- kravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap, 19 eller 19 b §, och företagets finansiella saneringsplan är uppenbart otillräcklig, eller

5. inte inom tre månader från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimikapital- kravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, har vidtagit de åtgärder som finns angivna i en godkänd finansiell saneringsplan.

1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,

2. inte inom ett år från det till-

stånd gavs har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser,

3. har förklarat sig avstå från tillståndet,

4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit försäkringsrörelse, eller

5. har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation.

I de fall som avses i första stycket 2 och 4 får i stället varning meddelas, om det är tillräckligt.

14 §

Finansinspektionen får återkalla ett försäkringsföretags tillstånd, om

företaget
1. inte längre uppfyller kraven för tillstånd,
2. inte inom	angiven tid	har	2. inte inom ett år från det till-
vidtagit åtgärderna i en plan som			stånd gavs har börjat driva sådan
har godkänts enligt 5 §, eller			rörelse som tillståndet avser,
3. i annat fall allvarligt åsido-			3. under en		sammanhängande
sätter gällande	bestämmelser	för	tid av sex månader inte har drivit
verksamheten.			försäkringsrörelse, eller
			4. inte	inom	den tidsfrist som
			anges i 6 § andra stycket och 7 §
			har vidtagit de åtgärder för att
			åter uppfylla solvenskapitalkravet
			som finns angivna i en godkänd
			åtgärdsplan, eller i annat fall all-
			varligt	åsidosätter		gällande
			bestämmelser för verksamheten.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1017

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1018

I de fall som anges i första stycket får i stället varning meddelas, om det är tillräckligt.

					16 §7
Finansinspektionen				ska	anmäla	Finansinspektionen ska anmäla
ett beslut enligt 7 § till de behöriga						ett beslut enligt 11 § till de behö-
myndigheterna i de EES-länder där						riga myndigheterna i de EES-
företaget enligt underrättelse dri-						länder där företaget enligt under-
ver	försäkringsverksamhet				enligt	rättelse driver försäkringsverk-
3 kap. 1		eller 15 §.		Ett	sådant	samhet enligt 3 kap. 1 eller 8 §. Ett
beslut ska dessutom anmälas till						sådant beslut ska dessutom anmä-
behöriga myndigheter i de EES-						las till behöriga myndigheter i de
länder där företaget har tillgångar						EES-länder där företaget har till-
samt till Europeiska försäkrings-						gångar samt till Europeiska försäk-
och	tjänstepensionsmyndigheten					rings- och tjänstepensionsmyndig-
om	försäkringsföretaget				även	heten.
bedriver		verksamhet		avseende
tjänstepensionsförsäkring.						Finansinspektionen ska anmäla
Finansinspektionen				ska	anmäla
ett beslut om återkallelse av till-						ett beslut om återkallelse av till-
stånd för ett försäkringsföretag att						stånd för ett försäkringsföretag att
driva försäkringsrörelse till behö-						driva försäkringsrörelse till behö-
riga myndigheter i övriga länder						riga myndigheter i övriga länder
inom EES samt till Europeiska						inom EES samt till Europeiska
försäkrings- och tjänstepensions-						försäkrings- och tjänstepensions-
myndigheten			om försäkringsföre-			myndigheten.
taget	även		bedriver	verksamhet
avseende		tjänstepensionsförsäk-
ring.

Finansinspektionen får i samband med en anmälan enligt första eller andra stycket begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder. Om företagets tillstånd har återkallats, får begäran avse att den behöriga myndigheten även i övrigt vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de intressen som försäk- ringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar

har.
	27 §
Om ett aktiebolag eller en eko-		Om ett aktiebolag eller en eko-
nomisk förening inte följer ett		nomisk förening inte följer ett
föreläggande enligt	23 § första	föreläggande enligt	26 § första
stycket att upphöra med rörelsen,		stycket att upphöra med rörelsen,
ska rätten, efter ansökan av		ska rätten, efter ansökan av
Finansinspektionen,	besluta att	Finansinspektionen,	besluta att
företaget ska gå i likvidation.		företaget ska gå i likvidation.

I dessa fall tillämpas 25 kap. 10, 25, 28–44, 46 och 47 §§ aktiebolags- lagen (2005:551) och 11 kap. 5 och 7–16 §§ samt 17 § fjärde och femte styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

7 Senaste lydelse 2012:198.

19 kap. Grupptillsyn Företag som ingår i en grupp

1 §

I en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägar- intresse i.

I en grupp ingår även företag som förenas av starka och var- aktiga finansiella förbindelser på grund av avtal eller på annat sätt, under förutsättning att ett av företagen genom att samordna beslutsfattandet i företagen utövar ett bestämmande inflytande över de övriga företagen. Det företag som utövar ett bestämmande inflytande ska betraktas som moderföretag och övriga företag som dotterföretag.

Andra stycket gäller endast om det för att upprätta och avsluta sådana finansiella förbindelser som avses där krävs tillstånd av grupptillsynsmyndigheten.

Fall då grupptillsyn ska utövas

2 §

Särskild tillsyn över försäkrings- företag som ingår i en grupp (grupptillsyn) ska utövas enligt detta kapitel.

Grupptillsyn enligt 27–72 och 77–92 §§ ska utövas över

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. innehållet i en åtgärdsplan enligt 5 §, och

2. innehållet i en finansiell sane- ringsplan enligt 8 §.

Beslut om likvidation ska inte meddelas om det under ärendets hand- läggning vid rätten visas att rörelsen har upphört.

Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

29 § Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en finansiell saneringsplan enligt

4 §.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1019

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1020

1. försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägar- intresse i åtminstone ett försäk- ringsföretag, en EES-försäkrings- givare eller en försäkringsgivare från tredjeland,

2. försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemen- sam ledning med ett annat försäk- ringsföretag, en EES-försäkrings- givare eller en försäkringsgivare från tredjeland, och

3. försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkrings- holdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES.

Grupptillsyn enligt 93–101 §§ ska utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är en försäk- ringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor utanför EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES.

Grupptillsyn enligt 102 § ska utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäk- ringsholdingföretag med blandad verksamhet.

I 3–10 §§ finns allmänna bestämmelser om grupptillsyn och

i11–15 §§ bestämmelser om undantag från grupptillsyn.

Nivån för grupptillsyn

3 §

Om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäk- ringsholdingföretag med huvud- kontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett sådant försäk- ringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2, ska bestämmel- serna om grupptillsyn i 4–10, 27– 72 och 77–92 §§ tillämpas enbart

på nivån för detta yttersta moder-		Prop. 2015/16:9
företag inom EES.		Bilaga 5
Om det i toppen av en grupp
finns ett försäkringsföretag	eller
en EES-försäkringsgivare, ett för-
säkringsholdingföretag	med

huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäk- ringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som i sin tur är moderföretag till ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 3, ska bestämmel- serna om grupptillsyn i 4–10, 27– 72 och 77–92 §§ tillämpas enbart på nivån för detta yttersta moderföretag inom EES.

Undantag då tillsyn även ska utövas enligt lagen om särskild tillsyn över finansiella konglo- merat

4 §
Om det i en grupp finns ett
sådant moderföretag som avses i
3 § och det företaget i sin tur är
dotterföretag till ett sådant företag
som	avses	i 3 kap. 1 §	lagen
(2006:531) om särskild tillsyn över
finansiella		konglomerat,	får
Finansinspektionen, när inspektio-
nen	är grupptillsynsmyndighet,
besluta att på nivån för detta
dotterföretag inte tillämpa bestäm-
melserna om grupptillsyn enligt 46
och 47 §§ avseende riskkoncentra-
tioner och interna transaktioner.
Innan Finansinspektionen fattar
ett sådant beslut ska inspektionen
samråda med de behöriga myndig-
heter som berörs av beslutet.
Fortsatt tillsyn över de enskilda
försäkringsföretagen
5 §
Ett försäkringsföretag som ingår
i en grupp som omfattas av grupp-				1021

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1022

tillsyn står även under tillsyn som enskilt försäkringsföretag enligt denna lag.

Grupptillsynsmyndigheten och dess ansvar

6 §

För försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1–3 ska det finnas en grupptillsynsmyn- dighet med ansvar för grupptill- synen. Om det finns flera berörda behöriga myndigheter, ska grupp- tillsynsmyndigheten utses bland dem.

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet

7 §

Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet, om det i gruppen finns ett eller flera för- säkringsföretag, men ingen EES- försäkringsgivare.

Finansinspektionen ska även vara grupptillsynsmyndighet

1. om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag,

2. om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt hol- dingföretag som är moderföretag till ett försäkringsföretag,

3. om ett försäkringsholding- företag med huvudkontor i Sverige eller ett blandat finansiellt hol- dingföretag med huvudkontor i Sverige är moderföretag till ett försäkringsföretag och en eller flera EES-försäkringsgivare,

4. om det i toppen av gruppen finns fler än ett försäkrings- holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, och det dessutom i samma stater finns dotterföretag som är försäkrings- företag eller EES-försäkrings-

givare varav det dotterföretag som har den största balansomslut- ningen är ett försäkringsföretag,

5. om ett försäkringsholding- företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag är moderföretag till ett eller flera försäkrings- företag och en eller flera EES- försäkringsgivare men inte har huvudkontor i något av de länder där dotterföretagen finns, och det dotterföretag som har den största balansomslutningen är ett försäk- ringsföretag,

6. i andra fall än de som anges i 1–5, när ett eller flera försäkrings- företag och en eller flera EES- försäkringsgivare ingår i en grupp och det företag som har den största balansomslutningen är ett försäkringsföretag, eller

7. om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna

i8 § andra stycket.

Överenskommelse och beslut om utseende av grupptillsynsmyndig- het

8 §

När Finansinspektionen enligt 7 § ska vara grupptillsynsmyndig- het, får inspektionen tillsammans med berörda behöriga myndig- heter komma överens om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska utses till grupptillsynsmyndighet. Finansin- spektionen får träffa en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen utses till grupptillsynsmyndighet med hänsyn till gruppens struktur och den relativa betydelsen av gruppens verksamhet i olika länder.

Om det i ett annat fall än det som avses i första stycket skulle vara olämpligt med hänsyn till en

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1023

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1024

grupps struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika länder att grupptillsyns- myndigheten utses enligt de grunder som anges i artikel 247.2 i Solvens II-direktivet, får Finans- inspektionen träffa en överens- kommelse om att inspektionen eller en behörig myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet för grup- pen.

Om en överenskommelse enligt första eller andra stycket innebär att Finansinspektionen utses till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen fatta ett beslut om detta och överlämna beslutet till gruppen.

Ett beslut enligt en överens- kommelse enligt första eller andra stycket får fattas inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd behörig myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig.

Hänskjutande av ett ärende om utseende av grupptillsynsmyndig- het till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

9 §

Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tre- månadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten och begärt myndig- hetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, ska inspek- tionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt 19.3 i samma förordning. Finansin-

spektionen ska följa ett sådant beslut i sak. Om Finans- inspektionen utsetts till grupptill- synsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet.

Finansinspektionen får inte hän- skjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten efter det att tremåna- dersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.

10 §

Om ett beslut enligt 8 och 9 §§ inte kan fattas, ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den behöriga myndighet som följer av artikel 247.2 i Solvens II- direktivet.

Undantag från grupptillsyn

11 §

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspek- tionen i ett enskilt fall besluta om undantag, helt eller delvis, från grupptillsynen för ett företag som ingår i en grupp om

1. företaget är beläget i ett land utanför EES och det finns rättsliga hinder mot överföring av nöd- vändig information,

2. företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen, eller

3. det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den.

När bestämmelsen i första stycket 2 är tillämplig på flera företag, får undantag inte beslutas, utom om företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

Innan Finansinspektionen beslutar att med stöd av första stycket 2 eller 3 undanta ett

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1025

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1026

försäkringsföretag eller en EES- försäkringsgivare från grupptill- syn, ska inspektionen höra de behöriga myndigheter som berörs av beslutet.

12 §

Om Finansinspektionen med stöd av 11 § första stycket 2 eller 3 undantar en EES-försäkrings- givare från grupptillsyn ska det företag som finns i toppen av gruppen i Sverige, på begäran av Finansinspektionen, lämna de upp- lysningar som en behörig myndig- het i EES-försäkringsgivarens hemland behöver för sin tillsyn av EES-försäkringsgivaren.

Undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp

13 §

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyn- dighet, efter samråd med berörda behöriga myndigheter besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrat- ioner och transaktioner inom en grupp som avses i 46 § inte ska utövas på nivån för ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2, eller på nivån för det försäkringsholding- företag eller blandade finansiella holdingföretag som avses i 2 § andra stycket 3 och som är ett anknutet företag till en reglerad enhet eller självt är en reglerad enhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglo- merat.

Parallella regelverk

14 §

Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvär-

diga bestämmelser om tillsyn över			Prop. 2015/16:9
försäkringsföretag som ingår i en			Bilaga 5
grupp och tillsyn av konglomerat,
särskilt avseende riskbaserad till-
syn, får	Finansinspektionen,	när
inspektionen är grupptillsynsmyn-
dighet, efter samråd med berörda
behöriga	myndigheter, bevilja
undantag från detta kapitel så att
det blandade finansiella holding-
företaget bara behöver tillämpa de
relevanta	bestämmelserna	för

konglomerat.

15 §

Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvär- diga bestämmelser om tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en grupp och om tillsyn av finansiella företagsgrupper, särskilt avseende riskbaserad tillsyn, får Finans- inspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, efter sam- råd med den myndighet som ansvarar för tillsyn av den finansi- ella företagsgruppen, bevilja undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holding- företaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglo- merat.

16 §

Finansinspektionen ska under- rätta Europeiska bankmyndigheten och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om sådana beslut som inspektionen fattar enligt 14 och 15 §§.

1027

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1028

Nationell undergrupptillsyn

Beslut om nationell undergrupp- tillsyn

17 §

Om det moderföretag som finns i toppen av en grupp enligt 3 § har huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige, får Finansinspekt- ionen besluta att bestämmelserna om grupptillsyn ska tillämpas även på nivån för ett sådant försäk- ringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 eller på nivån för ett sådant försäkringsholdingföre- tag med huvudkontor i Sverige eller blandat finansiellt holding- företag med huvudkontor i Sverige som avses i 2 § andra stycket 3.

18 §

Ett beslut enligt 17 § får begränsas så att det avser ett eller flera av följande områden för grupptillsyn:

1. gruppsolvens,

2. riskkoncentrationer och interna transaktioner, och

3. riskhantering och internkon- troll.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i 17 § ska inspektionen samråda med grupptillsynsmyndigheten och det moderföretag inom EES som finns

itoppen av en grupp enligt 3 §.

Beslut om nationell undergrupp- tillsyn vid tillämpning av särskild tillsynsordning

19 §

Finansinspektionen får inte besluta om nationell undergrupp- tillsyn enligt 17 §, om det företag som finns i toppen av gruppen inom EES har fått ett sådant till- stånd som avses i 51 § att omfattas av en särskild tillsynsordning.

20 §

Om Finansinspektionen har beslutat om nationell undergrupp- tillsyn och det företag som finns i toppen av gruppen inom EES får tillstånd enligt 52 § att omfattas av en särskild tillsynsordning, ska inspektionen upphäva beslutet om undergrupptillsyn.

21 §

Om Finansinspektionen har beslutat om nationell undergrupp- tillsyn avseende gruppsolvens, får det företag som finns i toppen av gruppen inom Sverige inte ges tillstånd att låta något dotter- företag omfattas av den särskilda tillsynsordning som avses i 52 §.

Beräkning av gruppsolvens efter beslut om nationell undergrupp- tillsyn

22 §

Den metod som grupptillsyns- myndigheten har fastställt för beräkning av gruppsolvens enligt 28 § ska gälla även för företag som omfattas av ett beslut om nationell undergrupptillsyn avse- ende gruppsolvens.

Interna modeller och nationell undergrupptillsyn

23 §

Om det företag som enligt 3 § finns i toppen av en grupp inom EES har fått tillstånd enligt 34 § att använda en intern modell för beräkningen av gruppens solvens- kapitalkrav och solvenskapital- kravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, ska tillståndet gälla även för företag i gruppen som omfattas av ett beslut om nat- ionell undergrupptillsyn avseende gruppsolvens.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1029

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1030

24 §

Finansinspektionen får besluta om kapitaltillägg till gruppens sol- venskapitalkrav för det företag som finns i toppen av gruppen inom Sverige i en sådan situation som avses i 23 §, om

1. riskprofilen hos det företag som finns i toppen i undergruppen avviker väsentligt från den risk- profil som den interna modellen är baserad på, och

2. företaget inte vidtar rättelse efter det att inspektionen har förelagt företaget att åtgärda bristerna.

25 §

Om kapitaltillägg enligt 24 § på grund av särskilda omständigheter inte är en lämplig åtgärd, får Finansinspektionen under de förutsättningar som anges i 24 § 1 och 2 i stället besluta att företaget som finns i toppen av under- gruppen ska beräkna undergrup- pens solvenskapitalkrav enligt standardformeln.

Överenskommelser om samordnad grupptillsyn över en undergrupp

26 §

Finansinspektionen får komma överens med andra behöriga myn- digheter om samordning av grupp- tillsynen över en undergrupp som avses i 17 § och en motsvarande undergrupp i dessa behöriga myn- digheters hemländer, om de berörda behöriga myndigheterna har möjlighet att fatta beslut om nationell undergruppstillsyn enligt den lagstiftning som i de behöriga myndigheternas hemländer har tillkommit i enlighet med artikel 216 i Solvens II-direktivet.

Om en överenskommelse enligt första stycket träffats, får nationell undergruppstillsyn enligt 17 § inte utövas.

Bestämmelserna i 18–25 §§ om				Prop. 2015/16:9
nationell	undergruppstillsyn		ska	Bilaga 5
gälla i tillämpliga delar vid
samordnad grupptillsyn över en
undergrupp.
Om Finansinspektionen träffar
en sådan	överenskommelse		som
avses i första stycket, ska
inspektionen		informera	såväl
grupptillsynsmyndigheten			som
företaget	som	finns i toppen av

gruppen inom EES om skälen för överenskommelsen.

Gruppsolvens

Kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

27 §

Ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1, 2 eller 3 ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid är minst lika med

1. ett gruppbaserat solvenskapi- talkrav beräknat enligt 28–30 samt 32 och 33 §§, eller

2. det högre belopp som Finans- inspektionen har beslutat med stöd av 40 §.

Vid gruppsolvensberäkningen ska tillgångarna och skulderna värderas enligt 5 kap. 2 §.

Metoder för beräkning av kapital- bas och kapitalkrav

28 §

För sådana företag som ingår i en grupp där det finns ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 ska den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapital- kravet beräknas enligt konsoli- deringsmetoden (metod 1 enligt artikel 230–232 i Solvens II- direktivet.

1031

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1032

Om det är lämpligt får Finansinspektionen, när inspekt- ionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att den gruppbaserade kapitalbasen och det grupp- baserade solvenskapitalkravet i stället ska beräknas enligt sam- manläggnings- och avräknings- metoden (metod 2 enligt artikel 233 i Solvens II-direktivet) eller enligt en kombination av de angivna metoderna.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i andra stycket, ska inspektionen samråda med berörda behöriga myndig- heter och med den grupp som beslutet rör. När konsoliderings- metoden används ska bestämmel- serna i 7 kap. 2–11 §§ om kapitalbas gälla vid beräkningen av den gruppbaserade kapital- basen.

Proportionellt beaktande av innehav

29 §

Vid beräkningen av den grupp- baserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapital- kravet ska ett anknutet företag beaktas proportionellt efter det innehav som ett sådant försäk- ringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 eller ett sådant försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2 § andra stycket 3 har i det anknutna företaget. Om särskilda skäl talar för det, får innehav och ägarintressen beaktas till en annan andel.

30 §

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen besluta vilken pro- portionell andel som ska beaktas i följande fall

1. då det inte finns kapital- bindningar mellan vissa av före- tagen i en grupp,

2. då en berörd behörig myndig- het har bedömt att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas som ägarintresse på grund av att ett betydande inflytande utövas över det företaget, eller

3. då en berörd behörig myndig- het har bedömt att ett företag är ett moderföretag, på grund av att det utövar ett dominerande inflytande över ett annat företag.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut, ska inspektionen samråda med berörda behöriga myndigheter och den grupp som beslutet rör.

Vissa avdrag vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen

31 §

Vid beräkningen av den grupp- baserade kapitalbasen ska avdrag göras så att inte dubbelräkning sker av poster som ingår i kapital- basen i flera företag i gruppen. I beräkningen ska avdrag också göras för värden som skapats internt inom gruppen och som här- rör från ömsesidig finansiering.

Standardformeln och interna modeller på gruppnivå

32 §

Om det gruppbaserade solvens- kapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden, kan beräk- ningen ske antingen med använd- ning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell.

Bestämmelserna i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt stand- ardformeln. Bestämmelserna i

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1033

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1034

9 kap. 1 § andra stycket, 2–8 och 10–18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade sol- venskapitalkravet.

En intern modell som används för beräkning av det grupp- baserade solvenskapitalkravet får även användas för beräkning av solvenskapitalkravet för ett försäk- ringsföretag eller en EES-försäk- ringsgivare som ingår i gruppen.

Minsta värde av det grupp- baserade solvenskapitalkravet om konsolideringsmetoden används

33 §

Det gruppbaserade solvenskapi- talkravet ska, om konsoliderings- metoden används, uppgå till minst summan av

1. minimikapitalkravet enligt

8 kap. 12–19 §§ för ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2, och

2. den proportionella andelen av minimikapitalkravet för anknutna försäkringsföretag och EES- försäkringsgivare.

Det minsta värdet av det grupp- baserade solvenskapitalkravet enligt första stycket ska täckas genom medräkningsbara poster i primärkapitalbasen enligt 7 kap. 12 §.

Tillstånd till användning av interna modeller inom en grupp

34 §

En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvens- kapitalkravet för försäkringsföre- tag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyn- dighet. En sådan ansökan får

göras av ett försäkringsföretag, en					Prop. 2015/16:9
EES-försäkringsgivare			och	dess	Bilaga 5
anknutna företag eller gemensamt
av företag som är anknutna till ett
försäkringsholdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag.
När	Finansinspektionen			är
grupptillsynsmyndighet			för	en
grupp, ska inspektionen också ta
emot ansökningar om tillstånd att
använda en intern modell för
beräkningen		av solvenskapital-
kravet	för	de försäkringsföretag

och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs

1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller

2. gemensamt av sådana försäk- ringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.

Om Finansinspektionen, utan att vara grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i första eller andra stycket och som görs av försäkrings- företag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska den lämnas över till grupptillsyns- myndigheten.

Finansinspektionen ska snarast möjligt överlämna ansökningar enligt första och andra stycket till de berörda behöriga myndig- heterna.

Tillämplig lag vid prövningen av en tillståndsansökan

35 §
När Finansinspektionen	prövar
en ansökan enligt 34 § första eller
andra stycket tillämpas denna lag.
Inspektionen får dock	även
tillämpa bestämmelser som enligt		1035

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1036

författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkrings- företag eller EES-försäkrings- givare.

Handläggningen av tillstånds- ansökningar

36 §

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 34 § har lämnats in komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena.

Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träffas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperio- den.

Tvistlösning

37 §

Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sex- månadersperiod som avses i 36 § första stycket har hänskjutit ären- det till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i

enlighet med artikel 19 i förord-						Prop. 2015/16:9
ning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen						Bilaga 5
enligt	Europaparlamentets				och
rådets	direktiv		2014/51/EU,		ska
inspektionen skjuta upp sitt beslut
enligt	36 §	andra		stycket	och
invänta det beslut som Europeiska
försäkrings- och tjänstepensions-
myndigheten kan komma att fatta
enligt artikel 19.3 i samma förord-
ning. Finansinspektionen ska följa
ett beslut i saken från Europeiska
försäkrings- och tjänstepensions-
myndigheten.
Om ett ärende hänskjutits till
Europeiska		försäkrings-			och
tjänstepensionsmyndigheten					och
det beslut som föreslås av panelen
i enlighet med artiklarna 41.2,
41.3 och 44.1.3 i förordning (EU)
nr 1094/2010, i lydelsen enligt
Europaparlamentets				och rådets
direktiv	2014/51/EU, avvisas,				ska
grupptillsynsmyndigheten fatta det
slutliga beslutet.
Finansinspektionen får inte hän-
skjuta ett ärende till Europeiska
försäkrings- och tjänstepensions-
myndigheten efter det att den sex-
månadersperiod som avses i första
stycket har löpt ut eller ett beslut
har fattats.
Beslut av behörig myndighet inom
EES
38 §
Ett beslut av en behörig
myndighet inom EES gäller i
Sverige om det har fattats
1. efter en överenskommelse med
anledning av en ansökan enligt
artikel 231 och 233.5 i Solvens II-
direktivet, att använda en intern
modell för att beräkna både det
gruppbaserade			solvenskapital-
kravet och solvenskapitalkravet för
ett försäkringsföretag eller					en
EES-försäkringsgivare som ingår i
en grupp eller solvenskapital-
kravet	för	ett	försäkringsföretag			1037

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1038

och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller

2. på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader, gäller i Sverige. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.

Åtgärder om ett försäkringsföre- tags riskprofil avviker från antaganden för den interna modellen på gruppnivåil

39 §

När ett försäkringsföretags risk- profil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för en intern modell som beslutats efter en ansökan enligt 34 § som omfattar försäkringsföretaget och används för beräkning av ett gruppbaserat solvenskapitalkrav, får Finansinspektionen besluta om ett kapitaltillägg utöver det sol- venskapitalkrav som gäller för försäkringsföretaget enligt den interna modellen, om företaget inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som myndigheten fram- fört. Bestämmelserna i 17 kap. 23–27 §§ ska gälla för ett sådant beslut om kapitaltillägg.

Om ett sådant kapitaltillägg som avses i första stycket på grund av särskilda omständigheter inte är en lämplig åtgärd, får Finans- inspektionen i stället förelägga försäkringsföretaget att beräkna solvenskapitalkravet enligt stan- dardformeln enligt 8 kap. 1–3 och 5–11 §§. Finansinspektionen får för ett sådant försäkringsföretag, i enlighet med 17 kap. 23 §, besluta om ett kapitaltillägg utöver det solvenskapitalkrav som fram- kommer med tillämpning av stan- dardformeln.

Kapitaltillägg på gruppnivå till det gruppbaserade solvenskapital- kravet

40 §

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyn- dighet, besluta om ett kapital- tillägg utöver det gruppbaserade solvenskapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil eller om förutsättningarna enligt 17 kap. 23 § 4 är uppfyllda.

Vid bedömningen av om grup- pens riskprofil stämmer överens med det gruppbaserade solvens- kapitalkravet ska Finansinspekt- ionen särskilt beakta om sådana omständigheter som avses i 17 kap. 23 § föreligger med avseende på gruppen.

Bestämmelserna i 17 kap. 24–27 §§ ska gälla för ett sådant beslut om kapitaltillägg som avses i första stycket.

Återkommande beräkningar av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

41 §

Den gruppbaserade kapitalbas och det gruppbaserade solvens- kapitalkrav som gäller enligt detta kapitel ska beräknas minst en gång per år. Beräkningarna ska utföras av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 eller av ett sådant försäk- ringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2 § andra stycket 3.

Rapportering av återkommande beräkningar av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

42 §

Om det i toppen av en grupp finns ett sådant försäkringsföretag

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1039

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1040

som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 ska det företaget rappor- tera resultatet av beräkningarna och väsentliga uppgifter som ligger till grund för dem till grupptillsynsmyndigheten. Om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, ska i stället det moderföretaget ansvara för rapporteringen.

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyn- dighet, efter att ha hört berörda behöriga myndigheter och grup- pen, bestämma att ett annat före- tag i gruppen ska ansvara för rapporteringen enligt första stycket.

Fortlöpande övervakning av solvenskapitalkravet för gruppen och ny beräkning om riskprofilen förändrats väsentligt

43 §

Det företag som ska ansvara för rapporteringen enligt 42 § ska fortlöpande övervaka solvens- kapitalkravet för gruppen. Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvens- kapitalkravet på gruppnivå, ska företaget göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera denna till Finans- inspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Finans- inspektionen får under samma för- utsättningar begära en förnyad beräkning av solvenskapitalkravet.

Åtgärder vid bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet för gruppen

44 §

Om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade solvenskapital- kravet enligt 27 § eller om det finns risk för en sådan brist inom tre månader, ska ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2, eller ett sådant försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holding- företag som avses i 2 § andra stycket 3 underrätta grupptillsyns- myndigheten omgående. Grupptill- synsmyndigheten ska informera berörda behöriga myndigheter. Gruppens situation ska analyseras inom tillsynskollegiet.

Bestämmelserna i 18 kap. 5–8 §§ om åtgärdsplan, förlängd tidsfrist, underrättelse och finansi- ell saneringsplan ska gälla i tillämpliga delar vid en sådan brist som avses i första stycket.

Gruppsolvens för försäkrings- företag som är dotterföretag till försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holding- företag

45 §

När ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkrings- holdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finan- siellt holdingföretag med huvud- kontor inom EES, ska beräkningen av gruppsolvens göras med hänsyn även till försäkringsholdingföre- taget eller det blandade finansiella holdingföretaget. Beräkningen ska ske enligt 27 § andra stycket samt 28–34 och 40 §§.

Vid beräkningen enligt första stycket ska moderföretaget han- teras som ett försäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1041

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1042

om solvenskapitalkrav i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§, 9 kap. 1 § andra stycket samt 2–8 och 10–18 §§ och av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka detta krav som de som fastställs enligt 7 kap. 2–11 §§.

Rapportering av väsentliga risk- koncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp

46 §

Väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner av vissa slag inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen, när inspekt- ionen är grupptillsynsmyndighet. Vilka dessa slag av riskkoncen- trationer och interna transaktioner är ska, tillsammans med lämpliga tröskelvärden, beslutas av Finans- inspektionen för varje enskild grupp. Tröskelvärdena ska baseras på solvenskapitalkrav eller försäk- ringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Inspektionen ska, innan dessa beslut meddelas, ha hört berörda behöriga myn- digheter och gruppen.

Vid bedömningen av riskkoncen- trationer enligt första stycket ska Finansinspektionen beakta risker för spridning inom gruppen, intressekonflikter samt riskernas nivå och omfattning.

Även interna transaktioner som gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen ska rappor- teras.

Om en intern transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt.

47 §

Rapporteringen enligt 46 § ska göras av det försäkringsföretag

som finns i toppen av gruppen eller om det inte finns ett sådant företag, av det försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföre- tag som Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyn- dighet, bestämmer efter att ha hört berörda behöriga myndigheter och gruppen.

Skyldigheten att rapportera enligt första stycket gäller dock inte om Finansinspektionen enligt 4 § beslutat att inte tillämpa bestämmelserna i denna paragraf.

Företagsstyrningssystem inom en grupp

48 §

Ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 eller ett sådant försäk- ringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2 § andra stycket 3 ska ansvara för att kraven i 10 kap. på företagsstyrning i tillämpliga delar följs på gruppnivå.

I företag som ingår i en grupp där det finns ett sådant försäk- ringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 eller ett sådant försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2 § andra stycket 3 ska system för riskhantering, intern- kontroll och rapportering genom- föras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn så att dessa system och rapporter kan kontrolleras på gruppnivå.

Systemet för internkontroll inom en grupp ska omfatta

1. rutiner avseende gruppsol- vens för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapitalbasen till riskerna, och

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1043

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1044

2. sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att över- vaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentra- tioner.

49 §

En egen risk- och solvensbedöm- ning som omfattar hela gruppen ska genomföras i enlighet med 10 kap. 11–13 §§ av ett sådant

1. försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2, eller

2. försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holding- företag som avses i 2 § andra stycket 3.

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspek- tionen, efter att ha rådfrågat medlemmarna i tillsynskollegiet, besluta att företag som avses i första stycket får göra en egen risk- och solvensbedömning enligt 10 kap. 11–13 §§ på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska omfatta samtliga bedöm- ningar. En sådan handling ska överlämnas samtidigt till Finansinspektionen och till berörda behöriga myndigheter.

Ett beslut enligt andra stycket påverkar inte dotterföretagets

skyldigheter	enligt	10 kap.
11–13 §§.

Tillsyn över vissa grupper med centraliserad riskhantering

– särskild tillsynsordning

Ansökan om tillstånd för dotter- företag att omfattas av särskild tillsynsordning

50 §

Ett försäkringsföretag, en EES- försäkringsgivare, ett försäkrings- holdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansi- ellt holdingföretag med huvud-

kontor inom EES som är moder- företag till ett försäkringsföretag får ansöka om tillstånd för dotter- företag att omfattas av bestämmel- serna om särskild tillsynsordning i 53–60 §§. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen.

När Finansinspektionen tagit emot en ansökan enligt första stycket, ska inspektionen utan dröjsmål överlämna den till övriga medlemmar i tillsynskollegiet.

Beslut om särskild tillsynsordning

51 §

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom tre månader från den dag då alla medlemmar i tillsynskollegiet fått del av en ansökan enligt 50 § komma överens med övriga medlemmar i tillsynskollegiet om vilket beslut som ska fattas. Finansinspektionen ska fatta beslut i enlighet med överenskommelsen.

52 §

Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas end- ast om

1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att undanta dotterföretaget från grupptillsyn enligt 11 §,

2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanterings- processer och mekanismer för internkontroll samt de berörda behöriga myndigheterna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget,

3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt 49 § andra stycket att göra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen och på nivån för dotterföretaget, och

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1045

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1046

4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt 83 § att offent- ligöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget.

Innebörden av särskild tillsynsord- ning

53 §

Ett moderföretag som fått till- stånd enligt 52 § ska beräkna solvenskapitalkravet för ett dotter- företag som omfattas av särskild tillsynsordning även enligt 54–60 §§. Beräkningarna ska inte påverka tillämpningen av bestäm- melserna i 34, 36 och 40 §§.

Åtgärder för det fall dotterföre- tagets riskprofil avviker från en intern modell inom en grupp

54 §

När solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag som är ett dotterföretag beräknas med en intern modell som beslutats enligt 36 §, får Finansinspektionen, om inspektionen tagit emot en ansökan enligt 50 §, i de fall som avses i 17 kap. 23 §, lämna ett förslag till övriga medlemmar i tillsyns- kollegiet om att det ska fastställas ett kapitaltillägg för dotterföre- taget utöver det solvenskapitalkrav som följer av en tillämpning av den interna modellen. Finans- inspektionen får föreslå ett sådant kapitaltillägg endast om

1. dotterföretagets riskprofil avviker väsentligt från den interna modellen, och

2. företaget inte inom skälig tid efter inspektionens underrättelse om avvikelsen har anpassat model- len till sin riskprofil.

Om ett sådant kapitaltillägg som avses i första stycket på grund av särskilda omständigheter inte är en lämplig åtgärd, får Finans-

inspektionen i stället föreslå till-			Prop. 2015/16:9
synskollegiet att dotterföretaget			Bilaga 5
ska beräkna sitt solvenskapitalkrav
enligt	standardformeln	enligt

8 kap. 1–3 och 5–11 §§.

Åtgärder för det fall dotterföre- tagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som gjorts för beräkningen enligt standard- formeln

55 §

När solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med en standardformel får Finansinspekt- ionen, om inspektionen tagit emot en ansökan enligt 50 §, i undan- tagsfall föreslå att företaget ersät- ter en undergrupp av parametrar enligt standardformeln med före- tagsspecifika parametrar när det beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring, i enlighet med 17 kap. 21 §. Finansinspektionen får lämna ett sådant förslag endast om

1. dotterföretagets riskprofil av- viker väsentligt från de antagan- den som gjorts för beräkningen enligt standardformeln, och

2. företaget inte inom skälig tid efter inspektionens underrättelse om avvikelsen har anpassat antagandena till sin riskprofil.

Finansinspektionen får under de förutsättningar som anges i första

stycket, i	de	fall	som	avses i
17 kap. 23 §,		föreslå		tillsyns-
kollegiet	ett	kapitaltillägg			för
dotterföretaget			utöver		det
solvenskapitalkrav			som		en

tillämpning av standardformeln medför.

1047

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1048

Beslut efter överenskommelse inom tillsynskollegiet

56 §

Finansinspektionen ska redovisa skälen för de förslag som avses i 54 och 55 §§ för dotterföretaget och tillsynskollegiet. Finansin- spektionen ska komma överens med övriga myndigheter inom tillsynskollegiet om vilket beslut som ska fattas med anledning av de föreslagna åtgärderna. Finans- inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med överenskom- melsen.

Åtgärder om solvenskapitalkravet inte är uppfyllt

57 §

Om ett dotterföretag som omfat- tas av särskild tillsynsordning inte uppfyller solvenskapitalkravet, ska Finansinspektionen utan dröjsmål överlämna den åtgärdsplan till tillsynskollegiet som dotterföre- taget efter föreläggande enligt 18 kap. 5 § lämnat in till inspek- tionen för att inom sex månader från det att bristen konstaterandes återupprätta nivån för kapitalbas- medlen eller reducera sin risk- profil för att åter uppfylla solvens- kapitalkravet. Finansinspektionen ska även lämna ett förslag till godkännande av planen till till- synskollegiet. Finansinspektionens skyldigheter enligt denna bestäm- melse ska inte påverka motsvar- ande bestämmelser som gäller för tillsynen av ett enskilt försäkrings- företag.

Finansinspektionen ska inom fyra månader från dagen då bristen konstaterades träffa en överenskommelse inom tillsynskol- legiet om inspektionens förslag till godkännande av åtgärdsplanen. Finansinspektionen ska fatta ett

beslut i enlighet med överenskom- melsen.

Åtgärder vid försämring av de ekonomiska förhållandena i ett dotterföretag

58 §

Om Finansinspektionen konsta- terar försämringar av de ekonom- iska förhållandena i ett dotter- företag som omfattas av särskild tillsynsordning, ska inspektionen utan dröjsmål underrätta tillsyns- kollegiet om de åtgärder som inspektionen föreslår. De före- slagna åtgärderna ska diskuteras i tillsynskollegiet, om det inte är en krissituation.

Finansinspektionen ska inom en månad från underrättelsen komma överens med övriga myndigheter inom tillsynskollegiet om vilket beslut som ska fattas med anled- ning av de föreslagna åtgärderna.

När en överenskommelse om åtgärdsplan inte kan träffas

59 §

Om en sådan överenskommelse som avses i 57 § andra stycket eller 58 § andra stycket inte kan träffas inom den angivna tids- perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta ett beslut om godkän- nande av åtgärdsplanen. Beslutet ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservat- ioner från berörda behöriga myn- digheter som kommit till uttryck under perioden.

Åtgärder om minimikapitalkravet inte är uppfyllt

60 §

Om ett dotterföretag som omfat- tas av särskild tillsynsordning inte uppfyller minimikapitalkravet, ska

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1049

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1050

Finansinspektionen utan dröjsmål överlämna den finansiella saneringsplan till tillsynskollegiet som dotterföretaget enligt 18 kap. 8 § överlämnat till inspektionen för att inom tre månader från det att bristen konstaterandes återupp- rätta nivån för kapitalbasmedlen eller reducera sin riskprofil för att åter uppfylla minimikapitalkravet. Finansinspektionen ska även infor- mera tillsynskollegiet om varje åtgärd som dotterföretaget ska vidta för att åter uppfylla minimi- kapitalkravet. Finansinspektionens skyldigheter enligt denna bestäm- melse ska inte påverka mot- svarande bestämmelser som gäller för tillsynen av ett enskilt försäk- ringsföretag.

Hänskjutande till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten vid oenighet om ansökningar

61 §

Finansinspektionen får hän- skjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 51 §. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndig- heten efter det att tremåna- dersperioden löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i

lydelsen	enligt	Europaparla-		Prop. 2015/16:9
mentets	och	rådets	direktiv	Bilaga 5
2014/51/EU,		avvisas,	ska

grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet.

Hänskjutande till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten vid oenighet om åtgärdsförslag

62 §

Finansinspektionen får hän- skjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspek- tionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsyns- myndigheten angående sådana förslag som avses i 54, 55, 57 och 58 §§.

Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som aukto- riserat en EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild tillsynsord- ning, får inspektionen under de förutsättningar som anges i första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Gäller ett ärende ett förslag enligt 54 och 55 §§ får det hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten inom en månad från inspektionens förslag.

Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 57 eller 58 § till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om det är en krissituation och inte heller efter det att fyramånaders- perioden i 57 § andra stycket eller

1051

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1052

enmånadsperioden i 58 § andra stycket har löpt ut.

63 §

Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 61 eller 62 § ska Finansinspekt- ionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Upphörande av särskild tillsyns- ordning

64 §

Ett tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning enligt 51 § ska upphöra att gälla om

1. villkoren i 52 § 1, 3 eller 4 inte längre är uppfyllda, eller

2. villkoret i 52 § 2 inte längre är uppfyllt och bristen inte åtgär- das inom rimlig tid.

Omedelbar underrättelse om ett dotterföretag undantas från grupp- tillsyn

65 §

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen i de fall som avses i 52 § 1 omedelbart underrätta den berörda behöriga myndigheten och moderföretaget, om inspekt- ionen beslutar att enligt 11 § undanta dotterföretaget från grupptillsyn.

Moderföretagets åtgärder vid bristande uppfyllelse av villkoren för särskild tillsynsordning

66 §

Moderföretaget för ett dotter- företag som omfattas av särskild tillsynsordning ansvarar för att villkoren i 52 § 2–4 är uppfyllda. Om villkoren inte är uppfyllda, ska moderföretaget utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen, om inspektionen är grupptillsynsmyn- dighet, och den berörda behöriga myndigheten för dotterföretaget. Moderföretaget ska även lägga fram en plan för att åtgärda bristerna inom rimlig tid.

Finansinspektionens kontroll av villkoren för särskild tillsynsord- ning

67 §

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen minst en gång per år kontrollera att de villkor som avses i 66 § är uppfyllda. Inspektionen ska även genomföra en sådan kontroll på begäran av en berörd behörig myndighet, om den myndigheten har skäl att befara att villkoret inte längre följs.

Om Finansinspektionen vid en kontroll enligt första stycket finner att villkoren inte är uppfyllda, ska inspektionen kräva att moderföretaget lägger fram en handlingsplan för att åtgärda bristerna inom rimlig tid.

Underrättelse om en åtgärdsplan är otillräcklig eller inte genomförs i rimlig tid

68 §

Om Finansinspektionen bedö- mer att en plan som avses i 66 eller 67 § är otillräcklig eller om

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1053

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1054

en sådan handlingsplan inte genomförs i rimlig tid, ska villkoren i 52 § 2–4 inte anses uppfyllda. Inspektionen ska omedelbart underrätta den berörda behöriga myndigheten om detta.

Ny ansökan för det fall att ett tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning upphört att gälla

69 §

Om ett tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning upphört att gälla enligt 64 §, får moder- företaget lämna in en ny ansökan om tillstånd till att dotterföretaget ska omfattas av särskild tillsyns- ordning enligt 50 §. Om ansökan leder till ett beslut om sådant tillstånd, ska 53–60 §§ tillämpas på nytt.

Tillämplig lag vid prövningen av ansökningar

70 §

När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 50 §, ska denna lag tillämpas. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäk- ringsföretag eller EES-försäk- ringsgivare.

Beslut av behörig myndighet inom EES

71 §

Ett beslut som fattats av en behörig myndighet inom EES efter en överenskommelse med anled- ning av en ansökan eller ett för- slag som avses i 50–60 §§ gäller i Sverige. Beslutet är bindande för

de berörda företagen och för Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.

Tillgång till information

72 §

Ett försäkringsföretag som avses i 2 §, ett företag som ingår i samma grupp som ett sådant för- säkringsföretag och sådana fysiska personer som avses i 46 § tredje stycket ska på begäran lämna information till varandra som behövs för att uppfylla kraven i detta kapitel.

Tystnadsplikt

73 §

En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett företag som vid fullgörande av skyldig- heter enligt detta kapitel får kun- skap om affärsförhållanden i ett företag eller hos en person som enligt 72 § ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppgiftslämnarens intresse.

Uppgiftsskyldighet

74 §

Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 73 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållan- den till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av en undersökningsledare eller om det i ett ärende om rätts- lig hjälp i brottmål på fram- ställning av en annan stat eller mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1055

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1056

Meddelandeförbud

75 §

Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 74 § får besluta att företaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 74 § eller att det pågår en förunder- sökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegrän- sat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som har ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till dess syfte, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förord- nandet ska upphöra.

Ansvar

76 §

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 75 § döms till böter.

Skyldighet att lämna upplys- ningar till Finansinspektionen

77 §

Ett försäkringsföretag som avses i 2 § ska på begäran av Finansin- spektionen lämna de upplysningar som behövs för grupptillsynen.

78 §					Prop. 2015/16:9
Om	ett försäkringsföretag			inte	Bilaga 5
fullgör	sin	upplysningsskyldighet
enligt	77 §	inom	skälig tid,	får
Finansinspektionen			förelägga	ett
annat	företag inom gruppen			att

lämna upplysningar som rör detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupp- tillsynen.

Kontroll av information

79 §

Finansinspektionen får på plats kontrollera all information som behövs för grupptillsynen hos

1. försäkringsföretag som omfat- tas av grupptillsynen,

2. företag som är anknutna till försäkringsföretaget,

3. moderföretag till försäkrings- företaget, och

4. företag som är anknutna till moderföretaget till försäkrings- företaget.

80 §

Finansinspektionen ska, på begäran från en behörig myndig- het i ett annat land inom EES, på plats kontrollera information som behövs för den myndighetens tillsyn. Inspektionen får utföra kontrollen själv, uppdra åt en revisor eller annan sakkunnig att göra detta eller låta den behöriga myndigheten utföra kontrollen. Om den behöriga myndigheten begär det, får den delta i kontrollen. Grupptillsynsmyndigheten ska underrättas om de vidtagna åtgär- derna.

Hänskjutande till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions– myndigheten

81 §
Finansinspektionen	får	hän-
skjuta frågor som	rör ett	för-	1057

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1058

farande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndig- heten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 227, 248, 249, 255 och 260 i Solvens II- direktivet.

Offentliggörande

Offentliggörande av en solvens- och verksamhetsrapport på grupp- nivå

82 §

Ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 eller ett sådant försäk- ringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2 § andra stycket 3 ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå. Rapporten ska offentliggöras minst en gång per år.

Bestämmelserna i 16 kap. 2–5 och 8 §§ om offentliggörande ska gälla i tillämpliga delar.

Offentliggörande av en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för enskilda företag i en grupp

83 §

Ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 eller ett sådant försäk- ringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2 § andra stycket 3 får, efter tillstånd från Finansinspekt- ionen, om inspektionen är grupp- tillsynsmyndighet, offentliggöra en gemensam solvens- och verksam- hetsrapport såväl på gruppnivå som för de enskilda företagen i gruppen. Rapporten ska även inne- hålla uppgifter om eventuella enskilda dotterföretag inom gruppen som är försäkringsföretag

eller EES-försäkringsgivare. Innan Finansinspektionen ger

sitt tillstånd till en gemensam rapport, ska den samråda med övriga berörda behöriga myndig- heter i tillsynskollegiet.

Innehållet i den gemensamma solvens- och verksamhetsrappor- ten

84 §

Den gemensamma rapporten enligt 83 § ska innehålla uppgifter om

1. gruppens samlade verksamhet och solvens enligt 82 §, och

2. varje enskilt dotterföretag inom gruppen som är ett försäk- ringsföretag eller en EES-försäk- ringsgivare och uppgifter om dess

verksamhet och	solvens	enligt
16 kap. 2–7 §§.
Saknas sådana	uppgifter	som

avses i första stycket 2 i rapporten, får Finansinspektionen förelägga dotterföretaget att offentliggöra dessa uppgifter, om

1. dotterföretaget är ett försäk- ringsföretag,

2. Finansinspektionen kräver att jämförbara försäkringsföretag ska offentliggöra dessa uppgifter, och

3. de utelämnade uppgifterna är av väsentlig betydelse.

Bestämmelserna i 16 kap. 2–5 §§ om offentliggörande ska gälla i tillämpliga delar.

Offentliggörande av strukturen på en grupp

85 §

Försäkringsföretag, försäkrings- holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag ska årligen på gruppnivå offentliggöra

1. den juridiska strukturen på den grupp som företaget ingår i,

2. en beskrivning av alla dotter- företag, betydande filialer och

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1059

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1060

väsentliga anknutna företag i gruppen, och

3. gruppens organisations- och beslutsstruktur.

Förseningsavgift för försäkrings- holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag

86 §

Om ett försäkringsholdingföre- tag med huvudkontor i Sverige eller ett blandat finansiellt hol- dingföretag med huvudkontor i Sverige inte i tid rapporterar eller offentliggör information i enlighet med bestämmelserna i detta kapi- tel, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en för- seningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om förseningsavgift

87 §

Förseningsavgiften ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.

88 §

Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 87 §.

89 §

Om förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 87 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

90 §

En beslutad förseningsavgift faller bort i den utsträckning verk- ställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft.

Ledningen i försäkringsholding- företag och blandade finansiella holdingföretag

91 §

Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt hol- dingföretag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller dennes ställföreträdare uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4.

Bestämmelserna om lämplig- hetskrav i 2 kap. 4 § 4 ska gälla i tillämpliga delar även för försäk- ringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag.

Ingripande mot försäkrings- holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag

92 §

Om någon i ledningen i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4, får Finansinspekt- ionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.

Finansinspektionen får före- lägga ett försäkringsholdingföre- tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU- förordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, detta kapitel eller föreskrifter som meddelats med stöd av detta kapitel.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1061

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1062

Moderföretag utanför EES

Kontroll av likvärdighet

93 §

När ett moderföretag till ett försäkringsföretag är en försäk- ringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor utanför EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES enligt 2 § tredje stycket, gäller bestämmelserna i 94–99 §§, om Finansinspektionen enligt 7 § skulle ha varit grupptillsynsmyn- dighet. Vid bedömningen av om inspektionen skulle ha varit grupp- tillsynsmyndighet ska det bortses från den del av toppen av gruppen som ligger utanför EES.

94 §

Finansinspektionen ska kontrol- lera om den tillsyn som utövas av en tillsynsmyndighet i tredjeland är likvärdig med den grupptillsyn som föreskrivs i Solvens II- direktivet.

Finansinspektionen är skyldig att utföra en sådan kontroll på begäran av moderföretaget eller av en EES-försäkringsgivare inom gruppen.

95 §

Innan Finansinspektionen beslutar om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen samråda med berörda behöriga myndigheter. Inspektionen ska också före ställ- ningstagandet ha rådfrågat Euro- peiska försäkrings- och tjänstepen- sionsmyndigheten. Om en annan behörig myndighet har fattat beslut om likvärdighet, får Finans- inspektionen fatta ett beslut som avviker från det bara om det har skett väsentliga förändringar i tillsynsordningen i det tredjeland som avses.

Om Europeiska	kommissionen	Prop. 2015/16:9
har bedömt att tillsynen inte är		Bilaga 5
likvärdig, ska 99	och 100 §§
tillämpas.

96 §

Om ett försäkringsholdingföre- tag med huvudkontor utanför EES, ett blandat finansiellt holding- företag med huvudkontor utanför EES eller en försäkringsgivare från tredjeland är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § tredje stycket, ska den kontroll av likvärdighet som avses i 93 § utföras på nivån för detta företag i stället för på nivån för det företag som avses i 2 § tredje stycket.

Om likvärdig tillsyn inte utövas av tillsynsmyndigheten i det tredje- land som avses i första stycket, får Finansinspektionen besluta om en ny kontroll av likvärdighet på en lägre nivå, förutsatt att det där finns ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor utanför EES, ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES eller en försäkringsgivare från tredjeland som är moderföretag till ett försäkringsföretag.

Om tillsynen är likvärdig

97 §

Finansinspektionen ska förlita sig på den tillsyn som tillsynsmyn- digheten i tredjelandet utövar, om denna tillsyn bedöms vara lik- värdig med den grupptillsyn som föreskrivs i Solvens II-direktivet.

Om tillsynen är tillfälligt likvärdig

98 §
Grupptillsynen ska	utövas	av
Finansinspektionen i	de	fall
Europeiska kommissionen		har
fattat ett beslut enligt artikel 260.5
i Solvens II-direktivet, om att den			1063

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1064

tillsyn som utövas av tillsynsmyn- digheten i tredjeland är tillfälligt likvärdig, samtidigt som det finns ett försäkringsföretag som är dotterföretag till ett moderföretag utanför EES och dotterföretaget har en balansomslutning som är större än balansomslutningen för moderföretaget.

Om tillsynen inte är likvärdig

99 §

Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen antingen besluta att bestämmel- serna om grupptillsyn i 3–10, 27– 49, 72 och 77–92 §§ ska tillämpas på gruppen på samma sätt som om företaget i toppen av gruppen hade haft sitt huvudkontor inom EES, eller besluta att en sådan metod som avses i 100 § ska tillämpas på gruppen.

De allmänna principer och metoder som anges i 3–10, 27–72 och 77–92 §§ ska tillämpas på nivån för ett försäkrings- holdingföretag från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag från tredjeland eller en försäkringsgivare från tredjeland.

Vid beräkningen av gruppsol- vens ska ett moderföretag i tredje land hanteras som ett försäkrings- företag som omfattas av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka solvenskapitalkravet som gäller enligt 7 kap. 2–11 §§.

100 §

Efter att ha hört berörda behöriga myndigheter får Finans- inspektionen besluta att använda andra tillsynsmetoder än de som följer av 3–10, 27–72 och 77– 92 §§, om dessa metoder säkerställer att tillsynen över företagen i gruppen är tillräcklig.

101 §

Finansinspektionen får före- lägga en ägare som har ett bestämmande inflytande över försäkringsföretaget att inrätta ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES. Inspektionen får då besluta att bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på de företag i den grupp som leds av detta holding- företag.

Finansinspektionen ska under- rätta de berörda behöriga myndig- heterna, Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när sådana tillsynsmetoder som anges i 100 § används.

Tillsyn över transaktioner inom grupper där moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

102 §

När ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkrings- holdingföretag med blandad verksamhet, ska försäkringsföre- taget ha en god kontroll över transaktioner med försäkringshol- dingföretaget med blandad verk- samhet och dess andra anknutna företag.

Vid Finansinspektionens tillsyn över kraven i första stycket ska 46 § gälla i tillämpliga delar.

Anknutna försäkringsgivare från tredje land

103 §

Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyn- dighet och inga bestämmelser om likvärdighet har antagits av Euro- peiska kommissionen, på eget initiativ eller på begäran av ett sådant försäkringsföretag som

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1065

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1066

avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 eller ett sådant försäkrings- holdingföretag eller blandat finan- siellt holdingföretag som avses i 2 § andra stycket 3 kontrollera om krav på solvensordning, solvens- kapitalkrav och kapitalbasposter i ett tredjeland där en anknuten försäkringsgivare är belägen, är likvärdiga med kraven i denna lag.

Innan inspektionen, efter kon- troll enligt första stycket, fattar ett beslut om likvärdighet ska den samråda med eventuella berörda behöriga tillsynsmyndigheter och med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Om en annan behörig myndighet har fattat beslut om likvärdighet, får Finansinspektionen fatta ett beslut som avviker från det bara om det skett väsentliga förändringar i tillsynsordningen i det tredjelan- det.

Hänskjutande till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten vid oenighet om likvärdighet

104 §

Finansinspektionen får hän- skjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspek- tionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 103 §. Ett ärende får inte hän- skjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut.

Bemyndiganden

105 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaser- ade kapitalkravet ska beräknas enligt 27–33 §§,

2. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporter- ingen enligt 42 §,

3. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 44 § andra stycket,

4. vilka upplysningar som ett företag ska lämna till Finans- inspektionen enligt 46 och 77 §§,

5. företagstyrningssystem inom en grupp enligt 48 §,

6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 49 §, och

7. hur den gruppbaserade kapi- talbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 99 § tredje stycket och då

likvärdighet	föreligger	enligt
103 §.

20 kap. Specialföretag Tillstånd för specialföretag

Tillståndsplikt

1 §

Ett aktiebolag eller en ekono- misk förening får driva verksamhet som specialföretag bara efter till- stånd från Finansinspektionen.

Tillstånd för verksamhet som specialföretag

2 §

Tillstånd att driva verksamhet som specialföretag ska ges ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1067

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1068

1. avser att bedriva verksamhet som består i att överta försäk- ringsrisker från ett försäkrings- företag eller en EES-försäkrings- givare enligt särskilda avtalsvill- kor, och

2. finansierar denna verksamhet helt genom inkomster från emis- sion av skuldebrev eller genom någon annan liknande finansi- eringsmekanism, enligt särskilda avtalsvillkor.

Förutsättningar för tillstånd

3 §

Utöver 2 § gäller som förutsätt- ning för tillstånd att

1. bolagsordningen eller stad- garna stämmer överens med för- fattningar som reglerar ett aktie- bolags bolagsordning eller en eko- nomisk förenings stadgar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten, och

2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven enligt bestämmelserna i författningar som reglerar ett aktiebolags eller en ekonomisk förenings verksamhet.

Prövning av bolagsordning och stadgar

4 §

Frågan om godkännande av bolagsordning eller stadgar för ett specialföretag ska prövas i sam- band med att frågan om företaget ska få tillstånd att driva verk- samhet som specialföretag prövas.

Ett specialföretags beslut om att anta bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan bolags- ordningen eller stadgarna har godkänts.

5 §						Prop. 2015/16:9
Ett	specialföretag			som	har	Bilaga 5
beslutat att ändra sin bolags-
ordning eller stadgar ska ansöka
om godkännande			av	ändringen.
Ändringen		ska	godkännas		om
bolagsordningen			eller	stadgarna
stämmer överens med författ-
ningar	som		reglerar		ett
aktiebolags		eller	en	ekonomisk
förenings		bolagsordning			eller
stadgar samt i övrigt innehåller de
olika	bestämmelser som behövs
med hänsyn till omfattningen och
arten av företagets verksamhet.
Ett	specialföretags			beslut	om
ändring av		bolagsordning			eller
stadgar får inte registreras innan
de har godkänts.

Prövning av ansökan

6 §

En ansökan om tillstånd att driva verksamhet som specialföre- tag, liksom frågor om godkän- nande av bolagsordning eller stadgar enligt 4 eller 5 §, prövas av Finansinspektionen.

EU-förordningar
7 §
Ytterligare			bestämmelser			om
specialföretag			finns i		Europeiska
kommissionens					delegerade
förordning (EU) 2015/35 av den
10 oktober 2014 om komplettering
av Europaparlamentets och rådets
direktiv		2009/138/EG				om
upptagande		och		utövande		av
försäkrings- och återförsäkrings-
verksamhet		(Solvens			II)	och
kommissionens			genomförandeför-
ordning (EU) 2015/462 av den
19 mars 2015 om fastställande av
tekniska standarder för genom-
förande avseende förfaranden för
tillsynsmyndighetens godkännande
av	etablering		av	specialföretag,
för	samarbete		och	informations-			1069

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1070

utbyte mellan tillsynsmyndigheter när det gäller specialföretag samt för att fastställa format och mallar för de uppgifter som specialföre- tagen ska rapportera i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG, när det gäller

1. villkor för tillstånd,

2. obligatoriska avtalsvillkor,

3. företagsstyrningssystem,

4. tillsynsrapportering,

5. solvenskrav,

6. återkallelse av tillstånd, och

7. samarbete och informations- utbyte mellan tillsynsmyndigheter.

Tillsyn över specialföretag

Registreringsmyndighet

8 §

Bolagsverket är registrerings- myndighet för specialföretag. Ett specialföretag ska vara registrerat i aktiebolags- eller förenings- registret med en särskild beteck- ning. I dessa register skrivs de uppgifter in som enligt för- fattningar ska anmälas för regi- strering.

Tillsynen och dess omfattning

9 §

Finansinspektionen har tillsyn över specialföretag.

Tillsynen omfattar att verksam- heten drivs enligt

1. författningar som reglerar specialföretagets verksamhet,

2. företagets bolagsordning eller stadgar, och

3. styrdokument som företaget har upprättat och som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet.

Upplysningar från ett	Prop. 2015/16:9
specialföretag	Bilaga 5

10 §

Ett specialföretag ska lämna Finansinspektionen de upplys- ningar om sin verksamhet som inspektionen begär.

Avgifter till Finansinspektionen

11 §

Specialföretag ska med avgifter bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet.

Ingripanden mot specialföretag

När Finansinspektionen ska ingripa

12 §

Finansinspektionen ska ingripa om

1. ett specialföretag har åsido- satt sina skyldigheter

a) enligt författningar som reglerar företagets verksamhet,

b) företagets bolagsordning eller stadgar, eller

c) företagets styrdokument som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet, eller

2. bolagsordningen, stadgarna, eller riktlinjerna enligt 1 inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Hur inspektionen ska ingripa

13 §
Ingripande med stöd	av 12 §
sker genom utfärdande av föreläg-
gande att vidta rättelse inom en
viss tid, genom förbud att verk-
ställa beslut eller genom anmärk-
ning.
Om en överträdelse är allvarlig
ska specialföretagets	tillstånd	1071

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1072

återkallas eller, om det är till- räckligt, varning meddelas.

När Finansinspektionen får avstå från ingripande

14 §

Finansinspektionen får avstå från ingripande om

1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,

2. specialföretaget gör rättelse,

eller

3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget och dessa åtgärder bedöms tillräck- liga.

Överträdelser av beslut om rättelser

15 §

Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspekt- ionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

Återkallelse av tillstånd

16 §

Om ett specialföretags tillstånd återkallas, får Finansinspektionen bestämma hur avvecklingen av verksamheten ska ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta hela eller delar av verksamheten.

Straffavgift

17 §

Om Finansinspektionen har meddelat ett beslut om anmärkning

eller varning mot ett special- Prop. 2015/16:9 företag, får inspektionen besluta Bilaga 5

att företaget ska betala en straff- avgift.

Avgiften tillfaller staten.

18 §

Straffavgiften ska fastställas till lägst femtusen kronor och högst femtio miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av specialföretagets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under specialföretagets första verksamhetsår eller om uppgifterom omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

19 §

När straffavgiftens storlek fast- ställs, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som har föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått.

Förseningsavgift

20 §

Om ett specialföretag inte i tid lämnar de upplysningar som har föreskrivits med stöd av 28 § första stycket får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om straff- avgift och förseningsavgift

21 §

Straffavgiften eller förseningsav- giften ska betalas till Finans- inspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.

1073

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1074

22 §

Finansinspektionens beslut att ta ut straffavgift eller försenings- avgift får verkställas utan före- gående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 21 §.

23 §

Om straffavgiften eller förse- ningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 21 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

24 §

En beslutad straffavgift eller förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft.

Ingripande mot den som saknar tillstånd

25 §

Om någon driver verksamhet som specialföretag utan att vara berättigad till det, ska Finans- inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten. Inspektionen får besluta hur avvecklingen av verksamheten ska ske. I föreläggandet ska Finans- inspektionen upplysa om att rätten efter ansökan av inspektionen kan komma att besluta att företaget ska gå i likvidation om föreläggandet inte följs.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på viss verksamhet, får Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet. Den som är revisor i ett företag är skyldig

att på begäran av inspektionen Prop. 2015/16:9 lämna sådana upplysningar om Bilaga 5 företagets verksamhet som

revisorn har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag.

26 §

Om ett specialföretag inte följer ett föreläggande enligt 25 § första stycket att upphöra med verksam- heten, ska rätten, efter ansökan av Finansinspektionen, besluta att företaget ska gå i likvidation.

I dessa fall tillämpas 25 kap. 10, 25, 28–44, 46 och 47 §§ aktie- bolagslagen (2005:551) och 11 kap. 5 och 7–16 §§ samt 17 § fjärde och femte styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Beslut om likvidation ska inte meddelas om det under ärendets handläggning vid rätten visas att verksamheten har upphört.

Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Vite

27 §

Om Finansinspektionen medde- lar föreläggande eller förbud enligt detta kapitel, får inspekt- ionen förena föreläggandet med vite.

Bemyndiganden

28 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upp- lysningar ett specialföretag ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 §.

Regeringen får meddela före- skrifter om sådana avgifter som avses i 11 §.

1075

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

21 kap. Överklagande m.m.

1 §8

Finansinspektionens beslut i		Finansinspektionens			beslut i
ärenden enligt 14 kap. 13 §,	17 §	ärenden enligt 17 kap. 13 § första
första och andra styckena	och	stycket	och 18 kap. 26 § andra
16 kap. 23 § andra stycket får inte		stycket får inte överklagas.
överklagas.
	5 §9
Om beslut i ett ärende om		Om beslut i ett ärende om
tillstånd enligt 2 kap. 4 § inte har		tillstånd enligt 2 kap. 4 § inte har
meddelats inom sex månader från		meddelats inom sex månader från
det att ansökan gavs in, eller i ett		det att ansökan gavs in, eller i ett
ärende enligt 3 kap. 2, 9, 13 eller		ärende enligt 3 kap. 2 § inom tre
22 § inom tre månader eller i ett		månader	eller	i ett ärende enligt
ärende enligt 3 kap. 7 eller	17 §	3 kap. 7 eller 17 § inom en månad,
inom en månad, får sökanden		får sökanden begära förklaring av
begära förklaring av domstol att		domstol	att	ärendet	onödigt
ärendet onödigt uppehålls.		uppehålls.

En begäran om en förklaring som avses i första stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om rätten lämnar en förklaring ska ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut därefter inte har meddelats inom motsvarande tidsfrister som anges i första stycket för respektive ärende.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2. För försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar gäller för den delen av verksamheten, till och med den 31 december 2019, tillämpliga bestämmelser i 1–7, 14, 16 och 17 kap. i den äldre lydelsen samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. För verksamheten som avser tjänstepensionsförsäkring gäller under angiven tid i övrigt tillämpliga bestämmelser i 10–15 kap. denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillämpningen enligt första stycket av bestäm- melserna i 10 kap. denna lag på ett försäkringsföretags tjänstepensions- verksamhet.

För ett försäkringsföretag som avses i första stycket gäller bestämmel- serna enligt det stycket även försäkringsrörelsen, om denna är av endast ringa omfattning.

Ett försäkringsföretag som avses i första stycket får, efter anmälan till Finansinspektionen, tillämpa denna lag även på verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring.

8 Senaste lydelse 2013:456.

9 Senaste lydelse 2013:456.

1076

3. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäk-	Prop. 2015/16:9
ringsföretag som senast den 1 januari 2016 upphört med att teckna nya	Bilaga 5
försäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att
avsluta sin verksamhet inte behöver tillämpa delar av denna lag.
För återförsäkringsbolag som senast den 10 december 2007 har upp-
hört att teckna nya återförsäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt
befintliga bestånd i syfte att avsluta verksamheten gäller äldre bestäm-
melser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om villkoren enligt första stycket för undantag och
omfattningen av dem.

4. Ett försäkringsföretags kapitalbasposter i primärkapitalet som har emitterats före den 17 januari 2015 och som får ingå i kapitalbasen enligt beslut av Finansinspektionen med stöd av 7 kap. 3 § i den äldre lydelsen, men som får utgöra högst 50 procent av kapitalbasen, ska till och med den 31 december 2025 klassificeras som nivå 1 enligt 7 kap. 7 § denna lag.

Ett försäkringsföretags kapitalbasposter i primärkapitalet som har emitterats före den 17 januari 2015 och som får ingå i kapitalbasen enligt beslut av Finansinspektionen med stöd av 7 kap. 3 § i den äldre lydelsen, men som får utgöra högst 25 procent av kapitalbasen, ska till och med den 31 december 2025 klassificeras som nivå 2 enligt 7 kap. 7 § denna lag.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka typer av kapitalbasposter som ska omfattas av bestämmelserna i första och andra styckena.

5. Bestämmelserna i Europeiska kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparla- mentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) om villkor för att få använda ompaketerade lån gäller inte för lån som har getts ut före den 1 januari 2011, om den underliggande exponeringen inte har utökats eller blivit ersatt efter den 31 december 2014.

6. För försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande inte uppfyller kraven på tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap. 1 § första stycket, men som uppfyller kraven på tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap. 1 § i den äldre lydelsen, ska bestämmelserna i denna punkt tillämpas i stället för bestäm- melserna i 18 kap. 5 § denna lag.

Finansinspektionen ska förelägga företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla solvenskapitalkravet senast den 31 december 2017 och att var tredje månad överlämna en lägesrapport till Finans- inspektionen som ska innehålla en beskrivning av vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortlöper med att uppfylla solvenskapitalkravet.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen förlänga tidsfristen med tre månader.

Om lägesrapporten visar att det inte har skett några väsentliga framsteg när det gäller företagets möjlighet att uppfylla solvenskapitalkravet senast den 31 december 2017, ska bestämmelserna om ingripande i denna lag tillämpas.

7. För försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande inte uppfyller

kraven på tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap. 1 § andra stycket, men som

1077

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1078

uppfyller kraven på tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap. 1 § i den äldre lydelsen, ska bestämmelserna i 19 kap. 8 § och 13 § 4 och 5 denna lag inte tillämpas under det första året efter lagens ikraftträdande.

8. Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag vid justering av beräkningen av minimikapitalkravet enligt 8 kap. 14 § denna lag till och med den 31 december 2017 ska använda ett solvenskapitalkrav beräknat enligt standardformeln.

9. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkrings- företag får använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräk- ningen av den bästa skattningen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkoren för sådana undantag och beräkningen av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur.

10. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäk- ringsföretag får använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkoren för sådana undantag och beräkningen av det tillfälliga avdraget.

11. Ett försäkringsföretag som tillämpar 9 eller 10 ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om företaget inte skulle uppfylla solvens- kapitalkravet utan en tillämpning av dessa punkter.

Finansinspektionen ska förelägga företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet senast den 1 januari 2032 och att inom två månader från dagen för bristens konstaterande överlämna en plan för infasning till inspektionen.

Företaget ska lämna en årlig lägesrapport till Finansinspektionen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om innehållet i en plan för infasning och en årlig läges- rapport.

12. Finansinspektionen ska återkalla ett tillstånd att använda en tillfällig justering av de riskfria räntesatserna enligt 9 eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 10, om den lägesrapport som avses i 11 tredje stycket visar att företaget inte kommer att kunna uppfylla solvenskapitalkravet senast den 1 januari 2032.

13. De övergångsbestämmelser som enligt 2, 4, 5, 9 och 11 gäller för enskilda försäkringsföretag gäller, utan hinder av bestämmelserna om kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå i 19 kap. 14 § denna lag, i tillämpliga delar även på gruppnivå.

14. De övergångsbestämmelser som enligt 6 gäller för enskilda för- säkringsföretag gäller, utan hinder av bestämmelserna om kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå i 19 kap. 14 § och 24 § fjärde stycket denna lag,

itillämpliga delar även på gruppnivå om försäkringsföretagen i en grupp uppfyller de gruppbaserade kapitalkraven enligt 9 kap. 4 § i den äldre lydelsen, men inte uppfyller kapitalkravet på gruppnivå.

15. Finansinspektionen får ta ut avgifter även före lagens ikraftträdande för ansökningar och anmälningar enligt de nya bestämmelserna om solvens, specialföretag, undantag beroende på storlek, grupptillsyn och fastställande av tillämpning av övergångs-

bestämmelser, när dessa har kommit in till inspektionen före lagens ikraftträdande.

16. Ett försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande har en utjämningsreserv för kreditförsäkring enligt 5 kap. 10 och 11 §§ i den äldre lydelsen ska, utöver nedsättningar för att täcka tekniska underskott i kreditförsäkringsrörelsen, årligen göra de nedsättningar som krävs för att avveckla utjämningsreserven senast den 31 december 2019.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1079

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1998:293) om utländska för- säkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige2

dels att 5 kap. 6, 8, 8 a, 9, 13, 14 och 19 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 och 6 §§, 5 kap. 5, 10, 12 och 16 §§, 6 kap. 9 och 11 §§, 7 kap. 11 § samt 9 kap. 3, 5 och 8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 5 kap. 4 b § och 6 kap. 2 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	1 kap.
		3 §
Bestämmelserna	om livförsäk-	Bestämmelserna			om livförsäk-
ring i denna lag, med undantag för		ring i denna lag, med undantag för
5 kap. 14 §, får tillämpas för sjuk-		5 kap. 12 §, får tillämpas för sjuk-
och olycksfallsförsäkringar som		och olycksfallsförsäkringar				som
avses i 2 kap. 11 § första stycket		avses i 2 kap. 11 § första stycket
klasserna 1 och 2 försäkrings-		klasserna 1 och 2 försäkrings-
rörelselagen (2010:2043) samt för		rörelselagen (2010:2043) samt för
avgångsbidragsförsäkringar.		avgångsbidragsförsäkringar.
Bestämmelserna	om livförsäk-	Bestämmelserna			om livförsäk-
ring i denna lag, med undantag för		ring i denna lag, med undantag för
5 kap. 5 § femte stycket och 14 §,		5 kap. 5	och	12 §§, behöver		inte
behöver inte tillämpas för livför-		tillämpas	för	livförsäkringar		som
säkringar som avses i 2 kap. 12 §		avses i 2 kap. 12 § klasserna I b
klasserna I b och IV försäkrings-		och IV försäkringsrörelselagen om
rörelselagen om premien är beräk-		premien är beräknad och bestämd
nad och bestämd för längst fem år.		för längst fem år.

6 §

Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i

2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen.
Med	tjänstepensionsförsäkring	Med tjänstepensionsförsäkring
förstås	i denna lag sådan försäk-	förstås i denna lag sådan livförsäk-

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU.

2 Senaste lydelse

5 kap. 6	§ 1999:602.	5 kap. 13 § 2010:2060.
5 kap. 8	§ 2010:2060.	5 kap. 14 § 2010:2060.
5 kap. 8 a § 1999:602.		5 kap. 19 § 2010:2060.
5 kap. 9	§ 2010:2060.

1080

ring som avses i 1 kap. 8 § försäk-	ring som har samband med yrkes-	Prop. 2015/16:9
ringsrörelselagen.	utövning och där utbetalning av	Bilaga 5
	försäkringsbelopp (engångsbelopp
	eller periodiska utbetalningar) är
	beroende av att en eller flera
	personer uppnår eller förväntas
	uppnå en viss ålder samt försäk-
	ring som meddelas som tillägg till
	sådana livförsäkringar.

Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen.

Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare här i landet och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som

1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller

2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall.

Femte stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare.

Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.

5 kap.
	4 b §
	För	försäkringsgivare i			tredje
	land som bedriver försäkrings-
	rörelse i Sverige ska bestämmel-
	serna	om	företagsstyrning i
	10 kap.	1–24 §§		försäkrings-
	rörelselagen		(2010:2043)		och
	föreskrifter		som meddelats		med
	stöd av dessa bestämmelser gälla.
5 §3
En försäkringsgivare från tredje	En	försäkringsgivare			från
land ska för sin försäkringsrörelse	tredjeland ska för sin försäkrings-

3 Senaste lydelse 2010:2060.

1081

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1082

i Sverige redovisa försäkringstek-		rörelse	i	Sverige	värdera
niska avsättningar och utjäm-		tillgångar	och	skulder,	inklusive
ningsreserv för	förlusttäckning	försäkringstekniska avsättningar,
enligt 5 kap. 10 och 11 §§ försäk-		enligt			5 kap.
ringsrörelselagen (2010:2043). En		1–13 §§	försäkringsrörelselagen
försäkringsgivares	försäkringstek-	(2010:2043).
niska avsättningar	ska motsvara

de belopp som behövs för att för- säkringsgivaren vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas upp- komma på grund av ingångna försäkringsavtal. De försäkrings- tekniska avsättningarna ska mot- svara försäkringsgivarens ansva- righet för

1. försäkringsfall, förvaltnings- kostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar i skadeför- säkringsrörelse (ej intjänade pre- mier och kvardröjande risker) respektive livförsäkringsrörelse (livförsäkringsavsättning),

2. inträffade oreglerade försäk- ringsfall, kostnader för regle- ringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3. sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring) och som inte omfattas av 1 eller 2,

4. sådan återbäring inom livför- säkringsrörelse som är villkorad av värdeförändringar på till- gångar eller av ett visst försäk- ringstekniskt resultat som försäk- ringstagarna eller andra ersätt- ningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), och

5. fondförsäkringar som försäk- ringstagarna eller andra ersätt- ningsberättigade bär placerings- risken för (fondförsäkringsåtagan- den där försäkringstagaren bär placeringsrisken).

Ansvarar flera försäkringsgivare solidariskt för en försäkring, ska endast den del av försäkringen som enligt avtal mellan försäk-

Företrädaren för en försäkrings- givare från tredje land ska föra ett register som vid varje tidpunkt visar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde.

Om en tillgång som antecknas i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, ska detta antecknas i registret.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad ett sådant register ska innehålla.

ringsgivarna belöper på en enskild försäkringsgivare beaktas vid beräkningen av den försäkrings- givarens försäkringstekniska avsättningar.

Avsättning för oreglerade ska- dor ska beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäk- ringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en till- räcklig avsättning med beaktande av skadornas art.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om de försäkringstekniska avsättning- arnas innehåll och beräkning.

Vid beräkning av avsättning för ej intjänade premier och kvardrö- jande risker respektive livförsäk- ringsavsättning gäller 5 kap. 3–8 §§ försäkringsrörelselagen.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om de försäkringstekniska avsättning- arnas innehåll och beräkning.

10 § Företrädaren för en försäkrings-

givare från tredje land skall föra ett register som vid varje tidpunkt visar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde.

Om en tillgång som antecknas i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

12 §4
En försäkringsgivare från tredje	En försäkringsgivare från tredje
land ska, utöver de tillgångar som	land ska ha en kapitalbas som
innehas för skuldtäckning enligt	minst uppgår till solvenskapital-
8 §, vid varje tidpunkt ha en till-	kravet	beräknat enligt 8 kap.
räcklig kapitalbas. Kapitalbasens	1–11 §§	försäkringsrörelselagen
storlek ska fastställas på grundval	(2010:2043). Kapitalbasen får

4 Senaste lydelse 2008:101.

1083

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1084

av den försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen ska när verksamheten bedrivs minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal). Kapitalbasen får dock inte under- stiga ett minimibelopp (garanti- belopp). Tillgångar som en försäk- ringsgivare deponerat i bank eller kreditmarknadsföretag enligt 1–3 §§ ska beaktas vid bedömning av om kravet på garantibelopp är uppfyllt, dock högst till ett belopp som motsvarar hälften av det minsta beloppet för garantibelop- pet.

De poster som ingår i kapital- basen ska till ett belopp som minst motsvarar solvensmarginalen finnas i ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessa poster ska till ett belopp som minst mot- svarar en tredjedel av solvensmar- ginalen finnas i Sverige.

Bestämmelser om att Finansin- spektionen i enskilda fall får besluta om undantag från bestäm- melserna om beräkning av sol- vensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 16–18 §§.

dock inte vara mindre än minimi-

kapitalkravet	beräknat	enligt
8 kap. 12–14 §§ samma lag.
Kapitalbasen	ska	beräknas

enligt 7 kap. 3–5 §§ försäkrings- rörelselagen.

Vid beräkningen av solvens- kapitalkravet och minimikapital- kravet ska hänsyn tas endast till den försäkringsrörelse som försäk- ringsgivaren bedriver i Sverige.

De tillgångar som motsvarar solvenskapitalkravet ska till minst ett belopp motsvarande minimi- kapitalkravet finnas i Sverige och överskjutande tillgångar inom ett land som omfattas av avtalet om

Europeiska	ekonomiska		sam-
arbetsområdet.
Bestämmelserna		i	9 kap.

1–18 §§ försäkringsrörelselagen om interna modeller ska gälla för försäkringsgivare från tredjeland.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kapital- bas, solvenskapitalkrav och mini- mikapitalkrav samt interna model- ler som avser den försäkrings- rörelse som en försäkringsgivare från tredjeland bedriver i Sverige.

				16 §
Om	en	försäkringsgivare		från	Om en		försäkringsgivare		från
tredje land har ansökt om tillstånd					tredje land har ansökt om tillstånd
att driva		verksamhet	genom		att	driva		verksamhet genom
agentur eller filial i ett eller flera					agentur eller filial i ett eller flera
länder som hör till Europeiska					länder som hör till Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, får					ekonomiska			samarbetsområdet
Finansinspektionen efter			ansökan		(EES), får Finansinspektionen efter
medge försäkringsgivaren följande					ansökan bevilja försäkringsgivaren
undantag, som endast kan medges					följande undantag, som endast kan
samtidigt:					beviljas samtidigt:
1. Den del av depositionen enligt					1. Den del av depositionen enligt
1 § som skall beaktas enligt 12 §					1 §	som	ska	beaktas enligt	12 §
första	stycket femte meningen				fjärde stycket behöver försäkrings-
behöver försäkringsgivaren				inte	givaren inte deponera i mer än ett
deponera i mer än ett av dessa					av dessa EES-länder.
EES-länder.

2. Vid beräkning av solvensmar- ginalen skall hänsyn tas till försäk- ringsgivarens verksamhet genom agenturer eller filialer i de andra EES-länderna.

3. De tillgångar som motsvarar garantibeloppet får finnas i ett annat av dessa EES-länder.

2. Vid beräkning av solvenskapi-	Prop. 2015/16:9
talkravet ska hänsyn tas till försäk-	Bilaga 5
ringsgivarens verksamhet genom
agenturer eller filialer i de andra
EES-länderna.
3. De tillgångar som motsvarar
minimikapitalkravet får finnas i ett
annat av dessa EES-länder.

6 kap.

2 a §

Finansinspektionen får hän- skjuta frågor som rör ett förfa- rande av en annan behörig myn- dighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG, i lydelsen enligt Europaparla- mentets och rådets direktiv 2014/51/EU.

9 §5

Finansinspektionen ska förelägga en försäkringsgivare från tredje land att upprätta och för godkännande överlämna

1. en finansiell saneringsplan om Finansinspektionen bedömer att rättigheterna för försäkrings- tagarna eller andra ersättnings- berättigade på grund av försäk- ringar hotas,

2. en saneringsplan för att åter-				1. en åtgärdsplan enligt 18 kap.
ställa en tillfredsställande finansi-				5 §	försäkringsrörelselagen
ell ställning, om försäkringsgiva-				(2010:2043) för att återställa en
rens kapitalbas understiger sol-				tillfredsställande		finansiell	ställ-
vensmarginalen		enligt	7 kap.	ning, om försäkringsgivarens kapi-
7–16 §§	försäkringsrörelselagen			talbas	understiger	solvenskapital-
(2010:2043), eller				kravet	enligt 8 kap. 1–11 §§
				samma lag, eller
3. en	finansieringsplan		för att	2. en	finansiell	saneringsplan
skyndsamt återställa kapitalbasen,				enligt 18 kap. 8 § försäkringsrörel-
om den understiger de nivåer som				selagen för att skyndsamt återställa
anges i 5 kap. 12–14 §§, eller om				kapitalbasen, om		den understiger
garantibeloppet för en livförsäk-				minimikapitalkravet enligt			8 kap.
ringsrörelse inte har sådan sam-				12–14 §§ samma lag.

5 Senaste lydelse 2010:2060.

1085

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1086

mansättning som anges i 5 kap. 12 § andra stycket.

Skyldigheten att upprätta sane- ringsplan eller finansieringsplan enligt första stycket gäller inte om försäkringsgivaren medgetts undantag enligt 5 kap. 16 § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar för- säkringsgivarens soliditet förbju- der försäkringsgivaren att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar ska på begäran av myndigheten, Finansinspektionen vidta samma åtgärder beträffande försäkrings- givarens tillgångar i Sverige. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten ska drivas efter ett sådant beslut av den utländska myndigheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska meddela föreskrifter om innehållet i den finansiella saneringsplan som anges i första stycket 1.

Skyldigheten att upprätta

åtgärdsplan eller finansiell sane- ringsplan enligt första stycket gäller inte om försäkringsgivaren beviljats undantag enligt 5 kap. 16 § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar för- säkringsgivarens soliditet förbju- der försäkringsgivaren att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar, ska på begäran av myndigheten Finansinspektionen vidta samma åtgärder beträffande försäkrings- givarens tillgångar i Sverige. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten ska drivas efter ett sådant beslut av den utländska myndigheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt första stycket.

11 §

Finansinspektionen får förbjuda en försäkringsgivare från tredjeland att förfoga över sina tillgångar i Sverige eller begränsa dennes förfogan-

derätt över tillgångarna, om		1. försäkringsgivaren inte	följer
1. försäkringsgivaren	inte följer
gällande bestämmelser om skuld-		gällande bestämmelser om försäk-
täckning,		ringstekniska avsättningar,
2. försäkringsgivarens	kapital-	2. företaget inte uppfyller	sol-
bas understiger en tredjedel av		venskapitalkravet och det förelig-
solvensmarginalen eller inte upp-		ger särskilda omständigheter som
fyller gällande krav på garanti-		ger anledning att befara att före-
belopp,		tagets finansiella ställning kommer
3. försäkringsgivarens	kapital-	att försämras ytterligare,
		3. företaget inte uppfyller mini-
bas understiger solvensmarginalen		mikapitalkravet, eller
och det finns särskilda skäl att
anta att försäkringsgivarens finan-

siella ställning ytterligare kommer att försämras, eller

4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen

vid ett beslut om förverkande av försäkringsgivarens koncession.
Finansinspektionen får	besluta	Finansinspektionen får	besluta
hur verksamheten skall	bedrivas	hur verksamheten ska	bedrivas

efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

Om försäkringsgivaren medgetts undantag enligt 5 kap. 16 § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten, skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar försäkringsgiva- rens soliditet innan inspektionen vidtar åtgärder.

Om försäkringsgivaren driver verksamhet i ett annat land som tillhör Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller har till- gångar placerade där, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet om beslut som fattats i enlighet med första stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder.

efter ett sådant beslut som avses i								Prop. 2015/16:9
första stycket.								Bilaga 5
Om försäkringsgivaren beviljats
undantag			enligt 5 kap.			16 §	och
någon		annan			myndighet		än
Finansinspektionen har tillsyn över
soliditeten,				ska	inspektionen
underrätta den behöriga myndighet
som	kontrollerar				försäkringsgiva-
rens	soliditet			innan inspektionen
vidtar åtgärder.
Om		försäkringsgivaren driver
verksamhet i ett annat land som
tillhör EES eller har tillgångar
placerade			där,		ska	Finans-

inspektionen underrätta den behö- riga myndigheten i det landet om beslut som fattats i enlighet med första stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndig- heten i samarbete med inspekt- ionen vidtar motsvarande åtgärder.

7 kap.

11 §

Om

en

försäkringsgivare

från

Om

en

försäkringsgivare

från

tredjeland i annat fall än enligt 4 §

tredje land i annat fall än enligt 4 §

första stycket upphör att driva

första stycket upphör att driva

livförsäkringsrörelse

i Sverige, är

livförsäkringsrörelse i

Sverige, är

försäkringsgivaren ändå skyldig att

försäkringsgivaren ändå skyldig att

på det

sätt som

anges

i 5 kap.

på det sätt som anges i 5 kap. 10 §

8–10 §§

redovisa

tillgångar

som

redovisa tillgångar som motsvarar

motsvarar

de

försäkringstekniska

de försäkringstekniska avsättning-

avsättningarna för redan medde-

arna för redan meddelade livför-

lade

livförsäkringar.

Ett

ombud

säkringar. Ett ombud som har

som har utsetts av försäkrings-

utsetts av försäkringsgivaren enligt

givaren enligt 2 § är skyldig att

2 § är

skyldig

att

fullgöra

de

fullgöra de uppgifter enligt 5 kap.

uppgifter

enligt

5 kap. 10 §

och

10 § och 6 kap. 3–4 och 6 §§, som

6 kap. 3–4 och 6 §§, som förut har

förut har varit företrädarens skyl-

varit företrädarens skyldighet. Om

dighet. Om inte tillgångar som

inte tillgångar som motsvarar de

motsvarar

de

försäkringstekniska

försäkringstekniska avsättningarna

avsättningarna

redovisas

eller

om

redovisas eller om det av annat

det av annat skäl finns anledning

skäl finns anledning att anta att

att anta

att livförsäkringstagarnas

livförsäkringstagarnas

rätt

på

rätt på grund av försäkringsavtalen

grund av försäkringsavtalen även-

äventyras,

skall

Finansinspekt-

tyras,

ska

Finansinspektionen

ionen

besluta

om

administration

besluta

om

administration enligt

enligt 4 §. Om de tillgångar som

4 §. Om de tillgångar som avsatts

1087

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1088

avsatts till redovisning anses otillräckliga får dock beslut om administration inte meddelas, förrän Finansinspektionen har förelagt försäkringsgivaren att fylla bristen och denna inte täckts inom fyra veckor efter ett sådant föreläggande. Om i ett sådant fall administration inträder, skall bestämmelserna i 4 § första stycket om upphörandet av försäkrings- givarens rätt att driva livförsäk- ringsrörelse här i landet i stället avse meddelandet av beslut om administration.

till redovisning anses otillräckliga får dock beslut om administration inte meddelas, förrän Finansin- spektionen har förelagt försäk- ringsgivaren att fylla bristen och denna inte täckts inom fyra veckor efter ett sådant föreläggande. Om i ett sådant fall administration inträder, ska bestämmelserna i 4 § första stycket om upphörandet av försäkringsgivarens rätt att driva livförsäkringsrörelse här i landet i stället avse meddelandet av beslut om administration.

9 kap.

3 §

Finansinspektionen ska innan den yttrar sig ge de berörda försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar möjlighet att anmäla om de har något att invända mot överlåtelsen. Därvid ska vad som föreskrivs om offentliggörande i 10 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) gälla i tillämpliga delar. Om överlåtelsen har offent- liggjorts på motsvarande sätt i Sverige av en behörig myndighet i den överlåtande försäkrings- givarens hemland, får inspektionen underlåta att offentliggöra ansökan.

Finansinspektionen ska innan den yttrar sig ge de berörda försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar möjlighet att anmäla om de har något att invända mot överlåtelsen. Då ska vad som föreskrivs om offentliggörande i 14 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) gälla i tillämpliga delar. Om överlåtelsen har offentliggjorts på motsvarande sätt i Sverige av en behörig myndighet i den överlåtande försäkrings- givarens hemland, behöver inspektionen inte offentliggöra ansökan.

5 §

Ansökan om tillstånd till över- låtelse av försäkringsbestånd enligt 4 § ska göras av såväl den över- låtande försäkringsgivaren som den övertagande försäkringsgiva- ren. Det avtal som träffats om överlåtelsen ska fogas till ansök- ningen. För ansökningen gäller 10 kap. 8 och 9 §§ försäkrings- rörelselagen

Ansökan om tillstånd till över- låtelse av försäkringsbestånd enligt 4 § ska göras av såväl den över- låtande försäkringsgivaren som den övertagande försäkringsgiva- ren. Det avtal som träffats om överlåtelsen ska lämnas in tillsammans med ansökningen. För ansökningen gäller 14 kap. 8 och 9 §§ försäkringsrörelselagen

8 §

Sedan Finansinspektionen bifal-	Sedan Finansinspektionen bifal-
lit ansökan om tillstånd till över-	lit ansökan om tillstånd till över-

låtelse av försäkringsbestånd enligt

låtelse av försäkringsbestånd enligt

5 §, ska inspektionen utan dröjs-

5 §, ska inspektionen utan dröjs-

mål kungöra beslutet enligt 10 kap.

mål kungöra beslutet enligt 10 kap.

1 §

12.

När

beslutet

kungörs

1 §

12.

När

beslutet

kungörs

övergår ansvaret för det överlåtna

övergår ansvaret för det överlåtna

försäkringsbeståndet på den över-

försäkringsbeståndet på den över-

tagande

försäkringsgivaren.

De

tagande

försäkringsgivaren.

De

försäkringstagare och andra ersätt-

försäkringstagare och andra ersätt-

ningsberättigade

som berörs

av

ningsberättigade

som berörs

av

överlåtelsen

ska underrättas

om

överlåtelsen

ska underrättas

om

den

enligt

10 kap. 13 §

försäk-

den

enligt

14 kap. 13 §

försäk-

ringsrörelselagen (2010:2043).

ringsrörelselagen (2010:2043).

Om det i ett bestånd av försäkring som överlåtits ingår risker som är belägna i eller åtaganden som ska fullgöras i ett annat EES-land, ska Finansinspektionen offentliggöra den beslutade överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på mot- svarande sätt i det berörda landet, behöver inspektionen inte offentlig- göra beslutet där.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1089

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1090

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs 1att 1 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild till- syn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §2

I denna lag betyder

1.AIF-förvaltare: en svensk förvaltare av alternativa investeringsfon- der enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa inve- steringsfonder,

2. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvud- sakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepap- persbolag eller motsvarande utländska företag,

3. behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndig- het inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom EES,

4. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat,

5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6. finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepap- persbolag, fondbolag, eller AIF-förvaltare eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva aktier eller andelar,

b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller

c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

7. finansiell sektor: ett eller flera	7. finansiell sektor: ett eller flera
av följande företag	av följande företag
a) kreditinstitut, värdepappers-	a) kreditinstitut, värdepappers-
bolag, fondbolag, AIF-förvaltare	bolag, fondbolag, AIF-förvaltare
eller motsvarande utländska före-	eller motsvarande utländska före-
tag samt finansiella institut och	tag samt finansiella institut och
anknutna företag (bank- och	anknutna företag (bank- och
värdepapperssektorn),	värdepapperssektorn),

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II).

2 Senaste lydelse 2013:670.

b) försäkringsföretag eller		mot-	b) försäkringsföretag eller mot-		Prop. 2015/16:9
svarande utländska företag		och	svarande utländska företag, försäk-		Bilaga 5
försäkringsholdingföretag	(försäk-		ringsholdingföretag och	special-
ringssektorn), och			företag (försäkringssektorn), och
c) blandade finansiella	holding-		c) blandade finansiella	holding-
företag,			företag,

8. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

9. försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäk- ringsbolag eller en försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

10. försäkringsholdingföretag:						10. försäkringsholdingföretag:
ett moderföretag som inte är ett						ett moderföretag som inte är ett
försäkringsföretag eller ett motsva-						försäkringsföretag eller ett motsva-
rande utländskt företag eller ett						rande utländskt företag eller ett
blandat	finansiellt holdingföretag					blandat	finansiellt holdingföretag
och vars huvudsakliga verksamhet						och vars huvudsakliga verksamhet
är att förvärva och förvalta andelar						är att förvärva och förvalta andelar
i dotterföretag		som	uteslutande			i dotterföretag		som	uteslutande
eller huvudsakligen är försäkrings-						eller huvudsakligen är försäkrings-
företag eller motsvarande utländ-						företag eller motsvarande utländ-
ska företag,						ska företag eller specialföretag,
11. institut: kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIF-
förvaltare,						12. konglomeratdirektivet:
12. konglomeratdirektivet:
Europaparlamentets			och rådets			Europaparlamentets			och rådets
direktiv	2002/87/EG			av	den	direktiv	2002/87/EG			av	den
16 december 2002 om extra tillsyn						16 december 2002 om extra tillsyn
över kreditinstitut, försäkringsföre-						över kreditinstitut, försäkringsföre-
tag och värdepappersföretag i ett						tag och värdepappersföretag i ett
finansiellt konglomerat				och	om	finansiellt konglomerat				och	om
ändring	av	rådets		direktiv		ändring	av	rådets		direktiv
73/239/EEG,			79/267/EEG,			73/239/EEG,			79/267/EEG,
92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG						92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG
och 93/22/EEG samt Europaparla-						och 93/22/EEG samt Europaparla-
mentets	och	rådets		direktiv		mentets	och	rådets		direktiv
98/78/EG och 2000/12/EG, senast						98/78/EG och 2000/12/EG, senast
ändrat genom Europaparlamentets						ändrat genom Europaparlamentets
och rådets direktiv 2011/89/EU,						och rådets direktiv 2013/36/EU,
13. kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen
om bank- och finansieringsrörelse,
14. reglerat företag:						14. reglerat företag:
a) ett	institut	eller	ett	motsva-		a) ett	institut	eller	ett	motsva-
rande utländskt företag, eller						rande utländskt företag, eller
b) ett försäkringsföretag eller ett						b) ett försäkringsföretag eller ett
motsvarande utländskt företag.						motsvarande		utländskt		företag
						eller ett specialföretag.

15. relevant behörig myndighet:
a) en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell
företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp	1091

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

1092

som ingår i ett finansiellt konglomerat, särskilt över det företag som är det överordnade moderföretaget i bank- och värdepapperssektorn respektive försäkringssektorn,

b) någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts till samordnare för ett finansiellt konglomerat, eller

c) någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses i a och b kommer överens om är relevant,

16. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat,

17. sektorsbestämmelser: de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut och försäkringsföretag, och

18. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs1 att 2 kap. 17 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument2 ska ha följande lydelse.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 5

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	2 kap.
	17 §3
Om ett grundprospekt eller ett		Om ett grundprospekt eller ett
tillägg till detta inte innehåller de		tillägg till detta inte innehåller de
slutliga villkoren för ett erbju-		slutliga villkoren för ett erbju-
dande av överlåtbara värdepapper		dande av överlåtbara värdepapper
till allmänheten ska emittenten så		till allmänheten, ska emittenten så
snart det är möjligt		snart det är möjligt ge in villkoren
1. ge in villkoren till Finansin-		till Finansinspektionen för regi-
spektionen för registrering,		strering och offentliggöra dessa
2. underrätta	berörd behörig	enligt 29 §.
myndighet i en annan stat inom
EES om villkoren, och
3. offentliggöra	villkoren enligt

29 §.

De slutliga villkoren ska endast innehålla information som rör inne- hållet i värdepappersnoten.

Finansinspektionen ska så snart det är möjligt underrätta berörd behörig myndighet i en annan stat inom EES och Europeiska värde- pappers- och marknadsmyndig- heten om villkoren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU.

2 Lagen omtryckt 1992:558.

3 Senaste lydelse 2012:378.

1093

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1094

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2015-06-18

Närvarande: F.d. justitierådet Lennart Hamberg samt justitieråden Kristina Ståhl och Agneta Bäcklund.

Genomförande av Solvens II-direktivet på försäkringsområdet

Enligt en lagrådsremiss den 30 april 2015 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043),

2. lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

3. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,

4. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Staffan Agélii, ämnesrådet Eva Furberg och departementssekreteraren Elin Andén.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

I remissen föreslås en lagreglering som syftar till att i svensk rätt införa Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II). Även senare tillkomna ändrings- direktiv föreslås nu genomförda, bl.a. Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, det s.k. Omnibus II-direktivet. Om inte annat anges avser alla hänvisningar till direktivet i yttrandet artiklar i Solvens II- direktivet.

Direktiven föranleder omfattande ändringar i framför allt försäkrings- rörelselagen (2010:2043). Ändringarna innebär en till direktiven anpassad reglering avseende försäkringsföretagens tillgångar, skulder och försäkringstekniska avsättningar, investeringar, kapitalbas samt solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav, samt nya regler om bl.a. företagsstyrning, offentliggörande av olika rapporter och s.k. grupptillsyn. Inte minst den sist nämnda regleringen är mycket omfattande.

Den nu föreslagna lagstiftningen innehåller olika bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Enligt vad som upplysts vid föredragningen är avsikten att detta väsentligen kommer att bli Finansinspektionens uppgift. Av remissen framgår också att regleringen på EU-nivå inte bara består i de nämnda direktiven, som har karaktär av ramdirektiv (nivå 1), utan också av ett omfattande regelverk på lägre nivå inkluderande bl.a. kommissionsförordningar, som är direkt tillämpliga i medlemsstaterna (nivå 2), samt riktlinjer och rekommendationer utfärdade av den europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten Eiopa (nivå 3).

I remissen framhålls (s. 171 ff.) att den lagreglering som nu föreslås inte bör gå längre än vad som krävs enligt direktiven, och att bestämmelserna också vad gäller struktur och språklig utformning bör ligga så nära direktiven som möjligt. Enligt Lagrådets mening är detta ett rimligt förhållningssätt, inte minst mot bakgrund av det omfattande kompletterande och förtydligande regelverk som kommer att införas på EU-nivå (nivåerna 2 och 3). Samtidigt kan konstateras att den föreslagna regleringen i vissa fall avviker från direktiven eller går längre än vad direktiven kräver. Det är angeläget att skälen för så-dana avvikelser genomgående redovisas på ett tydligt sätt.

För Lagrådets del finns, mot denna bakgrund, begränsat utrymme för att ifrågasätta det sakliga innehållet i förslagen, liksom att i vissa fall överväga sådana lagtekniska och andra justeringar som skulle ha varit motiverade i andra lagstiftningssammanhang.

Lagrådsremissen belyser de problem som uppstår när centrala föreskrifter förutsätts bli utfärdade nationellt i enlighet med ett EU- direktiv, samtidigt som ett omfattande anknytande regelverk beslutas genom direkt tillämpliga EU-förordningar. Utrymmet för en till svenska förhållanden anpassad lagstiftning blir minimalt, och alla avvikelser från direktivets exakta innehåll kan leda till tillämpningsproblem. Uppdelningen av regelverket i nationella, direktivstyrda, bestämmelser och sådana med direkt tillämplighet synes således inte vara optimal.

De förslag som nu lämnas grundar sig på en EU-reglering som åtminstone delvis är ytterst komplicerad. Inte minst gäller detta det nya regelverket om grupptillsyn. Särskilt på det området förefaller direktivet också ha betydande brister vad gäller reglernas tydlighet och inbördes sammanhang. Det svenska regelverk som nu ska införas kommer att uppvisa motsvarande svagheter. Det har vid föredragningen av lagrådsremissen ofta varit svårt att klart fastställa hur reglerna är tänkta att samverka, och vilket syfte de enskilda bestämmelserna har. När det gäller grupptillsynen har även de mest grundläggande principerna visat sig leda till osäkerhet, så t.ex. när det gäller regleringen av bestämmelsernas räckvidd, på vilken nivå i olika företagsstrukturer som tillsynen ska ske och hur olika EU-länders regelverk samverkar.

Förslagen till svensk reglering påverkas givetvis starkt av de brister som finns i de bakomliggande direktiven. Enligt Lagrådets mening måste ändå större ansträngningar göras för att lagstiftningen ska uppnå rimliga kvalitetskrav. De förslag som skickats till Lagrådet är långt ifrån tillräckligt genomarbetade, vilket visar sig i bl.a. felaktiga hänvisningar mellan olika paragrafer och felaktiga uppgifter i författningskommentaren. Systematiken och sammanhanget mellan olika delar av förslaget till ändringar i försäkringsrörelselagen måste generellt ses över. Lagrådet kommer i det följande att lämna ett antal påpekanden om sådant som behöver rättas eller övervägas. Det har emellertid inte varit möjligt att inom ramen för granskningen närmare belysa alla de lagstiftningstekniska frågor som förslagen aktualiserar.

Vid Lagrådets granskning av lagförslagen har noterats att försäkringsrörelselagen, såväl i nuvarande som i föreslagen lydelse, försetts med en omfattande uppsättning rubriker. I stort sett alla paragrafer har sin egen rubrik eller underrubrik. Dessa rubriker kommer ofta endast att vara något slags förkortad beskrivning av paragrafens

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1095

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1096

innehåll. Däremot tjänar de inte syftet att tydliggöra strukturen på lagen eller förhållandet mellan olika bestämmelser i lagen. Enligt Lagrådets mening skulle lagstiftningen vinna på en mer genomtänkt och återhållsam rubriksättning. I delar av förslagen avseende försäkringsrörelselagen förefaller rubriksättningen, och för den delen även den ordning i vilken reglerna inplacerats, vara slumpartad. Lagrådet återkommer i det följande i vissa fall till rubrikfrågan, men har inte gjort någon fullständig genomgång i detta hänseende.

De föreslagna reglerna om grupptillsyn innebär att för de försäkringsföretag som omfattas av reglerna ska det för varje grupp (ett försäkringsföretag synes kunna ingå i flera olika grupper, SOU 2011:58 s. 401) finnas en enda tillsynsmyndighet som ska ansvara för samordningen och utförandet av grupptillsynen. Myndigheten ska utses bland tillsynsmyndigheterna i berörda medlemsländer (artikel 247.1 i direktivet). Inom regelverket för grupptillsyn kommer myndighetsutövning avseende svenska företag att i vissa fall utföras av andra myndigheter i EES. Som exempel ska vissa beslut av en behörig myndighet inom EES gälla i Sverige (19 kap. 38 §) och en behörig myndighet från ett annat land kan på plats i Sverige få utföra kontroll (19 kap. 80 §). Under föredragningen har upplysts att, även om Solvens II-direktivet beslutades 2009, förslagen ryms inom den överlåtelse av beslutanderätt enligt 10 kap. 6 § regeringsformen som skett i samband med antagandet av Lissabonfördraget. Regeringens ställningstagande i denna fråga, och skälen för detta, bör redovisas i den kommande propositionen.

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen

Lagens ingress har inte utformats på ett korrekt sätt. Formuleringarna är motstridiga och oförenliga. Som exempel kan nämnas att 16 kap. upphävs enligt ingressen, samtidigt som det anges att 16 kap. 1–3, 6–12 och 14–26 §§ ska betecknas 18 kap. 1–3, 10–16 och 17–29 §§. Dessutom införs ett nytt 16 kap. och ett nytt 18 kap. med ny lydelse. Bestämmelserna i 18 kap. 1, 2, 11–14, 16, 27 och 29 §§ ges också en ny lydelse.

Det saknas möjligheter att genom ingressen läsa ut vilka kapitel och paragrafer som efter lagändringen ska utgöra gällande rätt. Inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet måste ingressen ses över grundligt och formuleras om. Bristerna i ingressen har försvårat granskningen av de hänvisningar som görs mellan olika delar av lagen. Det har konstaterats att ett antal felaktiga sådana hänvisningar finns. Det är inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet nödvändigt att en grundlig genomgång görs även i detta avseende.

1 kap. 1 §

I paragrafen anges att lagen innehåller bestämmelser om försäkrings- rörelse som drivs av svenska försäkringsföretag och om verksamhet som drivs av svenska specialföretag. De nya bestämmelserna om grupptillsyn tar dock sikte även på verksamhet som bedrivs av utländska företag. Paragrafen ger därför en missvisande bild av lagens innehåll.

I 1 kap. 3 § definieras ”försäkringsföretag” som ”försäkringsaktie- bolag, ömsesidigt försäkringsbolag och försäkringsförening”. Den definitionen föreslås inte ändrad. Eftersom det i 1 § talas om ”svenska” försäkringsföretag framstår det som om definitionen i 3 § omfattar även utländska företag. Detta är dock inte avsikten utan när termen försäkringsföretag används i lagen i övrigt avses endast svenska företag.

De nämnda paragraferna bör ses över så att lagens tillämpningsområde och den använda terminologin klargörs.

1 kap. 12 §

Paragrafen innehåller definitioner av termer och begrepp som används i lagen.

I punkt 1 finns en definition av ”behörig myndighet” där det anges att med detta avses en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare. Definitionen föreslås vara oförändrad. I vissa paragrafer används dock uttrycket behörig myndighet för att beteckna såväl utländska myndigheter som Finansinspektionen (se t.ex. 19 kap. 6 § och 7 § andra stycket 7). I andra paragrafer verkar termen behörig myndighet däremot användas i enlighet med definitionen, dvs. som beteckning enbart på utländska myndigheter (se t.ex. 1 kap. 12 § 12). Såväl definitionen som dess användning i olika paragrafer måste ses över.

Punkt 2 innehåller en definition av ”Solvens II-direktivet” där direktivets fullständiga benämning åtföljs av preciseringen ”senast ändrat genom Europaparlamentets och rådet direktiv 2014/51/EU”. Vid föredragningen har upplysts att syftet med preciseringen är göra hänvisningen till direktivet statisk, dvs. att eventuella senare ändringar av direktivet inte ska beaktas vid tillämpningen av de bestämmelser som hänvisar till Solvens II-direktivet. Hänvisning till direktivet görs i 1 kap. 12 §, 10 kap. 16 §, 17 kap. 3 a § samt 19 kap. 8, 10, 26, 28, 38, 81, 92, 94, 97 och 98 §§, samt även i 6 kap. 2 a § i förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige.

I remissen beskrivs inte de överväganden som ligger bakom den valda hänvisningstekniken. Inte heller belyses vilka konsekvenser vid tillämpningen som följer av att hänvisningarna till direktivet genomgående gjorts statiska. I den kommande propositionen bör dessa frågor behandlas närmare. En sådan analys bör göras avseende var och en av de bestämmelser där definitionen används. Därvid bör särskilt belysas vad som blir följden av att direktivet ändras utan att motsvarande ändring sker i den hänvisning som finns i den svenska lagregeln. Det kan exempelvis sättas i fråga om det är lämpligt att hänvisningarna i 17 kap. 3 a § och 19 kap. 8 § ska vara statiska.

Om denna analys utmynnar i ställningstagandet att hänvisningarna i vissa fall bör vara dynamiska, dvs. avse direktivet i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, bör direktivet inte definieras i 12 §. I stället får en fullständig hänvisning införas i respektive paragraf. I de fall hänvisningen ska vara statisk bör den utformas på så sätt att hänvisningen avser direktivet ”i lydelse enligt” Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1097

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1098

I punkt 3 finns en definition av ”captivebolag för återförsäkring”. Vid föredragningen har upplysts att detta begrepp kommer till användning i endast en paragraf (8 kap. 18 §). Enligt Lagrådets mening skulle regleringen bli mer lättillgänglig om definitionen inarbetades i den paragrafen. Definitionen bör också ses över språkligt så att läsbarheten ökar (det bör exempelvis klargöras vad som avses med att captivebolaget tillhör ett företag och vad som skiljer detta från att bolaget tillhör en företagsgrupp).

Punkt 6 innehåller en definition av ”externt kreditvärderingsinstitut”. Definitionen innehåller oklara syftningar och synes inte helt överensstämma med motsvarande definition i Solvens II-direktivet (se artikel 13 punkt 40). Den bör ses över.

I punkt 7 definieras ”försäkringsholdingföretag”. Med detta avses ett moderföretag som inte faller in under någon av ett antal uppräknade företagsformer och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i vissa dotterföretag. En av de företagsformer som räknas upp är blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Termen ”blandat finansiellt holdingföretag” används även i andra paragrafer i lagen (se t.ex. 19 kap. 2 § andra stycket 3), dock utan att det där hänvisas till att det som avses är sådana företag som omfattas av den nämnda bestämmelsen i konglomeratlagen. En definition av termen ”blandat finansiellt holdingföretag” bör införas i 1 kap. 12 §.

I punkt 10 finns en definition av ”grupptillsynsmyndighet”. Paragrafhänvisningarna i lagrummet är felaktiga. Definitionen kan lämpligen omformuleras till ”den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen”.

I punkt 11 finns en definition av specialföretag. Bestämmelser om dessa meddelas i 20 kap. Det har hittills endast funnits utländska sådana, men de nya reglerna möjliggör även tillstånd för svenska specialföretag. Enligt definitionen kännetecknas specialföretag bl.a. av att de ”helt finansierar sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev…”. Den definition som återges i direktivet, artikel 13 punkt 26, anger att specialföretag är företag som övertar risker från bl.a. försäkringsföretag och ”till fullo finansierar sin exponering” för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev etc. (”fully funds its exposure to such risks through the proceeds of a debt issuance”). Enligt Lagrådets mening bör den svenska definitionen kunna utformas i närmare anslutning till direktivets ordalydelse.

1 kap. 19 §

I paragrafen föreskrivs att mindre försäkringsföretag som uppfyller vissa angivna villkor får beviljas undantag från 5–9 och 16 kap. Vid föredragningen har upplysts att avsikten är att ett sådant undantag ska omfatta även bestämmelserna om grupptillsyn i 19 kap. En hänvisning till det kapitlet bör därför införas i paragrafen. Motsvarande hänvisning bör införas även i 19 b §.

Punkt 5 i paragrafen är lång och svårläst. Lagrådet förordar att den omarbetas strukturellt.

1 kap. 19 b §

Se vad Lagrådet anför i anslutning till 1 kap. 19 §.

1 kap. 22 §

I paragrafen anges att frågor om undantag enligt vissa uppräknade paragrafer prövas av Finansinspektionen. Uppräkningen omfattar inte 19 a §. Där anges att ett beviljat undantag under vissa förutsättningar ska upphöra att gälla. Rimligen bör även frågan om dessa förutsättningar är för handen prövas av inspektionen. Paragrafhänvisningarna i 22 § bör därmed utsträckas till att omfatta även 19 a §, vilket innebär att den nu gällande lydelsen av 22 § kan kvarstå oförändrad.

1 kap. 23 §

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela kompletterande föreskrifter. Bemyndigandet i punkt 2 avser föreskrifter om vilka bestämmelser som ska gälla för försäkringsföretag som beviljas undantag enligt 19 och 19 b §§. I remissen (se s. 190) anges att syftet med bemyndigandet är att ge möjlighet för regeringen eller annan myndighet att skapa flexibla regler om solvens och offentliggörande, anpassade bl.a. för olika kategorier av mindre försäkringsföretag. Vid föredragningen har upplysts att avsikten är att Finansinspektionen ska utfärda föreskrifter om detta.

Tanken är alltså att de företag som medges undantag enligt 19 och 19 b §§ i stället ska omfattas av ett annat regelverk, vilket i sin helhet ska utarbetas av Finansinspektionen. Enligt Lagrådets mening kan lämpligheten av att ge inspektionen ett så öppet mandat starkt ifrågasättas. Lagrådet anser att åtminstone grunddragen i det regelsystem som ska gälla för dessa företag bör anges i lag. Detta gäller särskilt som det i andra bestämmelser i lagen förutsätts att ett kapitalkrav ska gälla även för dessa företag (se t.ex. 17 kap. 12 § och 18 kap. 8 §).

2 kap. 4 §

I paragrafen anges att vissa krav ska vara uppfyllda för att ett företag ska ges tillstånd att bedriva försäkringsrörelse, varvid i första stycket punkten 4 anges krav avseende insikter och erfarenhet hos styrelsemedlemmar m.fl. Dessa krav föreslås omfatta även ”de som avses ansvara för en central funktion i företaget”. Vilka dessa centrala funktioner är framgår av förslaget till 10 kap. 4 §. Lämpligen bör en hänvisning göras dit, så att kravet anges omfatta ”de som avses ansvara för en sådan central funktion som avses i 10 kap. 4 § första stycket”.

Enligt första stycket punkten 5 ska styrelsen i sin helhet ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda företaget. I remissen anges (s. 193) att det i en EU-förordning på nivå 2 stadgas att försäkringsföretaget ska säkerställa att styrelsens samlade kompetens är tillräcklig. Bestämmelsen om ledningsprövning bör därför, enligt remissen, utvidgas till att även omfatta en lämplighetsprövning av styrelsen i sin helhet. Lagrådet konstaterar emellertid att, om en motsvarande bestämmelse

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1099

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1100

finns i en direkt tillämplig EU-förordning, någon svensk lagreglering inte ska ske. Den föreslagna punkten 5 bör därför utgå.

4 kap. 5 §

Enligt paragrafen ska en särskilt utformad proportionalitetsprincip tillämpas avseende de bestämmelser som införs för att införliva Solvens II-direktivet. Dessa bestämmelser ska tillämpas proportionellt i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags verksamhet.

Däremot ska proportionalitetsbestämmelsen väsentligen inte användas när det gäller övriga delar av försäkringsrörelselagen, t.ex. inte i fråga om den associationsrättsliga regleringen i lagen. En tillämpning av proportionalitetsbestämmelsen skulle enligt remissen (s. 205) i dessa fall kunna skapa oklarheter. När det gäller två befintliga lagbestämmelser, 4 kap. 1 § om stabilitet och 3 § om god försäkringsstandard, föreslås dock proportionalitetsbestämmelsen bli tillämplig. Enligt remissen ska proportionalitetsöverväganden redan i dag göras vid tillämpningen av dessa grundläggande rörelsekrav, men detta bör nu uttryckligen stadgas.

Enligt Lagrådets mening kan behovet av att nu införa en särskild proportionalitetsregel av föreslaget slag, även avseende den rent nationella regleringen i 4 kap. 1 och 3 §§, ifrågasättas. Det är bl.a. svårt att bedöma om ett krav att driva rörelsen enligt god försäkringsstandard (4 kap. 3 §) kan preciseras genom att stadga att kravet ska tillämpas proportionellt i förhållande till riskerna i försäkringsföretagets verksamhet. Frågan bör belysas ytterligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

5 kap. 1 §

Enligt paragrafen ska försäkringsföretag upprätta solvensbalans- räkningar. Av författningskommentaren framgår att detta är en balansräkning för solvensändamål, som ska vara fristående i förhållande till den balansräkning som ska upprättas enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Enligt vad som upplysts vid föredragningen förekommer begreppet inte i direktivet, som dock förutsätter att företagen upprättar en särskild redovisning som ska möjliggöra en bedömning av om solvenskraven är uppfyllda. Det har också angetts att Eiopa har utfärdat riktlinjer för sådana redovisningar.

Enligt Lagrådets mening kan det befaras att användningen av beteckningen balansräkning kan missförstås. Det framstår också som allmänt lämpligare att välja ett ordval som närmare ansluter till direktivet.

5 kap. 8 och 15 §§

Enligt 8 § får ett försäkringsföretag använda en s.k. volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid en viss beräkning. Enligt lagrådsremissen (s. 222) bör en sådan användning inte förutsätta något tillstånd. I 15 § punkten 3 föreslås ett bemyndigande att meddela föreskrifter om hur en volatilitetsjustering enligt 8 § ska fastställas. Avsikten synes vara att

bemyndigandet ska medge att Finansinspektionen utfärdar regler för beräkning av justeringen. Enligt vad som upplysts vid föredragningen finns EU-regler på nivå 2 avseende denna fråga. Enligt Lagrådets mening bör bemyndigandet i 15 § kunna förtydligas.

6 kap. 11–13 §§

Av 11 § följer att ett försäkringsföretag ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för att täcka de försäkringstekniska avsättningarna.

I 12 § finns bestämmelser om att det, vid den registerföring som ska ske enligt 11 §, inte får fastställas något värde för vissa tillgångar.

Punkten 1 i 12 § bör formuleras om så att det tydligt framgår dels att bestämmelsens tillämpning förutsätter att gäldenären har en motfordran mot försäkringsföretaget, dels att det inte ska fastställas något värde för försäkringsföretagets fordran till den del som denna motsvaras av gäldenärens motfordran.

I 13 § finns bestämmelser om den förmånsrätt som enligt förmånsrättslagen (1970:979) följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran hos försäkringsgivare som grundas på försäkringsavtal eller avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla.

Enligt 13 § andra stycket omfattar förmånsrätten de tillgångar som finns upptagna i det register som försäkringstagaren ska föra enligt 11 §. Som bestämmelserna nu utformats framstår det som om förmånsrätten omfattar även sådana tillgångar, för vilka det enligt 12 § inte ska fastställas något värde vid registerföringen. Det kan inte vara avsikten. I författningskommentaren till 12 § uttalas också att paragrafen anger vilka tillgångar som inte kan omfattas av försäkringstagares och andra ersättningsberättigades särskilda förmånsrätt och därmed inte kan åsättas något värde vid registerföringen.

Utformningen av bestämmelserna om registerföring och om förmåns- rättens omfattning bör övervägas ytterligare i det fortsatta berednings- arbetet.

6 kap. 14 §

I punkten 4 finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om förande av register enligt 11 §. Lagrådet ifrågasätter om bemyndigandet inte bör omfatta även möjligheten att meddela föreskrifter om tillgångar som enligt 12 § inte ska åsättas något värde vid registerföringen. Frågan bör klarläggas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

7 kap. 1 §

I paragrafen regleras hur stor kapitalbasen minst ska vara. Enligt första stycket gäller att kapitalbasen minst ska uppgå till antingen solvenskapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1 § (punkt 1) eller det högre belopp som Finansinspektionen har beslutat med stöd av 17 kap. 23 § (punkt 2). Hänvisningen till 17 kap. avser fel paragraf. Vidare kan konstateras att det belopp som Finansinspektionen ska besluta om är ett

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1101

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1102

tillägg till solvenskapitalkravet (s.k. kapitaltillägg, se 17 kap. 24 §). Efter ett sådant beslut ska enligt 17 kap. 26 § solvenskapitalkravet utgöras av summan av kapitaltillägget och solvenskapitalkravet beräknat enligt standardformeln (eller enligt en intern modell). Första stycket i 7 kap. 1 § kan därmed lämpligen formuleras så att försäkringsföretag ska ha en kapitalbas som minst uppgår till solvenskapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1 § eller 17 kap. 26 §.

7 kap. 7 §

I paragrafen föreskrivs att posterna i kapitalbasen ska delas in i olika nivåer. I följande paragrafer används uttrycken ”nivå 1”, ”nivå 2” och ”nivå 3”. Dessa uttryck bör lämpligen användas även när de olika nivåerna beskrivs i 7 §, t.ex. enligt följande:

Posterna i kapitalbasen ska delas in i nivåer enligt följande.

Nivå 1: poster i primärkapitalet som kan täcka förluster helt och är fullt efterställda.

Nivå 2: poster i primärkapitalet som är fullt efterställda samt poster i tilläggskapitalet som kan täcka förluster helt och är fullt efterställda. Nivå 3: övriga poster.

Det bör vidare i författningskommentaren förklaras vad som avses med ”poster”.

I andra och tredje styckena i paragrafen anges när en post ska anses kunna täcka förluster helt respektive anses vara fullt efterställd. I andra stycket talas därvid om vad som ska ske i händelse av ”likvidation”, medan tredje stycket talar om ”likvidation eller konkurs”. Om det finns sakskäl som motiverar denna skillnad bör dessa anges i författningskommentaren. I annat fall bör bestämmelserna formuleras på likalydande sätt.

7 kap. 10 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om till vilken nivå (jfr 7 §) vissa poster får hänföras. I första stycket bör, i enlighet med vad som anges i motsvarande bestämmelse i direktivet (se artikel 91), uttrycket ”försäkringstagare” ersättas med ”försäkringstagare och andra ersättningsberättigade”.

I andra stycket anges att vissa poster i tilläggskapitalet får, ”under vissa förutsättningar”, klassificeras som nivå 2. Någon antydan om vilka förutsättningar detta är finns inte i lagtexten. I stället finns i 13 § 4 ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassificering av poster i tilläggskapitalet enligt 10 § andra stycket. Vid föredragningen har upplysts att avsikten med bestämmelserna är att möjliggöra att artikel 96 i direktivet införlivas genom föreskrifter från Finansinspektionen.

Det är inte tillfredsställande att i en lagregel föreskriva att något ska gälla ”under vissa förutsättningar”, utan någon närmare precisering av vilka dessa förutsättningar är. Lagrådet förordar att bestämmelsen i 10 § andra stycket utgår och att bemyndigandet i 13 § omformuleras.

7 kap. 11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om den kapitalbas som får användas för att täcka solvenskapitalkravet. I första stycket anges att kapitalbasen får bestå av primärkapital och tilläggskapital. Att så är fallet framgår redan av 2 §. För att undvika en dubbelreglering förordar Lagrådet att första stycket stryks.

Som en konsekvens av detta bör i andra och tredje styckena läggas till att det är fråga om solvenskapitalkravet ”enligt 8 kap. 1 §”.

7 kap. 13 §

Se vad Lagrådet anför i anslutning till 7 kap. 10 §.

8 kap.

Kapitlet innehåller bestämmelser om solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav. Enligt Lagrådets mening bör rubriksättningen inom kapitlet ses över så att sambandet mellan bestämmelserna framgår klarare. Bestämmelserna i 1–11 §§ synes reglera solvenskapitalkravet, medan 12–19 §§ reglerar minimikapitalkravet (varav det s.k. garantibeloppet utgör en nedersta gräns, jfr remissen s. 256 f.). Läsbar- heten kan också förbättras om vissa underrubriker slopas.

8 kap. 1 och 12 §§

I 1 § refereras till att solvenskapitalkravet ska relateras till den minsta storleken på ”primärkapitalet”. Av 12 § framgår däremot att den minsta storleken på minimikapitalkravet ska relateras till den minsta storleken på ”kapitalbasen”. Det framgår inte om denna skillnad är avsedd, och vilken betydelse den i så fall har.

8 kap. 2 §

Här anges att bl.a. motpartsrisker ska beaktas. I direktivet används begreppet kreditrisk, se definitionen i artikel 13 punkt 32. I artiklarna 104.1 och 105.6 används däremot, utan definition, begreppet motpartsrisk. Enligt författningskommentaren har begreppet motpartsrisk valts för den svenska bestämmelsen. Enligt Lagrådets mening framstår det som oklart vilket ordval som är lämpligast, och om detta kan få materiell betydelse. Frågan bör belysas ytterligare.

8 kap. 4 §

Solvenskapitalkravet ska enligt paragrafen beräknas enligt en standardformel, men i enskilda fall kan ett försäkringsföretag få använda

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1103

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1104

en intern modell. Sådana interna modeller regleras i 9 kap. Förevarande paragraf kan kortas ned genom en direkt hänvisning till bestämmelsen i 9 kap. 1 § första stycket, som reglerar tillstånd att få använda fullständiga eller partiella interna modeller.

8 kap. 5 §

Enligt paragrafen ska solvenskapitalkravet utgöra summan av de krav och belopp som framgår av punkterna 1–3.

I punkten 1 hänvisas till ett primärt solvenskapitalkrav som ska beräknas enligt 6 §. Även 7–8 §§ synes emellertid, i undantagsfall, få betydelse för denna beräkning. Det kan därför övervägas om punkten 1 inte också bör hänvisa till dessa paragrafer.

Av punkten 3 framgår att i summan också ska inräknas ett justeringsbelopp beräknat enligt 10 §. Justeringsbeloppet synes vara ett negativt tal. Därför bör övervägas om inte paragrafen ska utformas så att solvenskapitalkravet beräknas till summan av de krav som anges i punkterna 1 och 2, minskat med det belopp som anges i punkten 3.

8 kap. 7 §

Finansinspektionen kan i ett enskilt fall besluta om att ett försäkringsföretag får använda specifika parametrar. Samma slags beslut synes också kunna träffas med stöd av 17 kap. 22 §, men då på initiativ av Finansinspektionen. Sambandet mellan dessa regler bör belysas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

8 kap. 13 §

I paragrafen anges att minimikapitalkravet ska beräknas med beaktande av bl.a. ”positiv risksumma” (punkten 3). I direktivet (artikel 129.2) anges ”risksumma”. Skillnaden i uttryckssätt bör motiveras.

9 kap. 2 §

I paragrafens första stycke finns bestämmelser om förutsättningarna för att bevilja tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell vid beräkning av solvenskapitalkravet.

I 6 § anges att ett försäkringsföretag, som ansöker om tillstånd att använda en intern modell, ska lämna in ett styrdokument för ändring av modellen. När Finansinspektionen prövar ansökan, ska inspek-tionen också pröva om styrdokumentet kan godkännas.

Av artikel 115 i direktivet framgår att tillsynsmyndigheten, som ett led i det inledande godkännandeförfarandet, ska godkänna ett styrdokument för ändring av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets modell. Vid föredragningen har också upplysts att ett godkänt styrdokument är en förutsättning för att få tillstånd att använda en intern modell.

Det framgår inte av lagtexten att ett godkänt styrdokument är en förutsättning för att få tillstånd. Bestämmelserna i 2 § första stycket bör formuleras om så att det uttryckligen framgår att tillstånd att använda en

intern modell endast får ges om Finansinspektionen har godkänt försäkringsföretagets styrdokument för ändring av modellen.

Lagrådet förordar vidare att andra stycket ges följande lydelse.

Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om sådant tillstånd inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.

9 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om vad som krävs för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell

för beräkning	av	solvenskapitalkravet.	Hänvisningen i punkten 2 till
8 kap. 2 och	3 §§	är felaktig och ska	rätteligen avse 1 och 2 §§ (jfr
9 kap.1 § andra stycket).

9 kap. 5 §

Paragrafen innehåller enligt den föreslagna ordalydelsen bestämmelser om Finansinspektionens möjlighet att meddela förelägganden i samband med handläggningen av en ansökan om utvidgning av en viss partiell intern modell. Vid föredragningen har upplysts att bestämmelsen gäller ansökningar om användning av en sådan modell (jfr artikel 113.2). Paragrafens ordalydelse och rubrik bör justeras i enlighet med detta. Dessutom kan bestämmelsen förenklas och förslagsvis ges följande lydelse.

Finansinspektionen får i samband med handläggningen av en ansökan om användning av en partiell intern modell som är avgränsad till att avse endast en eller flera risker eller undergrupper av risker, eller en eller flera större affärsenheter, eller avgränsad i båda dessa avseenden, förelägga ett försäkringsföretag att ge in en övergångsplan för hur företaget avser att utvidga modellens tillämpningsområde.

9 kap. 7 §

I paragrafen finns bestämmelser om ändring av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet. I första stycket anges att ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styrdokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen. I sådana fall krävs inte något särskilt tillstånd för att göra ändringen.

Större ändringar i den interna modellen kräver tillstånd från Finansinspektionen enligt bestämmelsen i andra stycket.

Det framgår dock inte av bestämmelsen vad som gäller i det fall företaget avser att göra en mindre ändring, utan att ändringen sker i enlighet med det styrdokument som godkänts. Direktivets utformning talar för att medlemsstaterna själva kan avgöra om en sådan mindre ändring bör kräva tillstånd.

Frågan, som inte uttryckligen regleras i direktivet, bör övervägas och klargöras i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1105

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1106

9 kap. 14 §

I paragrafen anges att ett försäkringsföretag, i en intern modell, ska beakta alla utbetalningar till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade som följer av avtal, oavsett om betalningarna är garanterade genom avtal eller inte. Enligt artikel 121.9 i Solvens II- direktivet är det förväntade ersättningar som ska beaktas. Vidare finns i direktivet inte någon begränsning som innebär att endast utbetalningar som följer av avtal ska beaktas. Den svenska regleringen bör utformas i enlighet med direktivet.

I författningskommentaren anges att det följer av bestämmelsen att ett försäkringsföretag inte ska beakta förväntade utbetalningar av överskottsmedel vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar. Det är oklart vad som avses och på vilket sätt detta framgår av lagen. Frågan bör klargöras i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

10 kap. 1 §

I paragrafen finns bestämmelser om företagsstyrningssystem. I andra stycket anges att företaget ska utforma systemet så att det uppfyller bestämmelserna i 2–24 §§ och föreskrifter som har meddelats med stöd av 26 §. Det kan sättas i fråga om andra stycket behövs. Det ger dessutom intryck av att de nämnda bestämmelserna är den enda reglering som ett företag har att följa vid utformningen av sitt företagsstyrnings- system. Samtidigt uttalas i författningskommentaren till kapitel 10 att de företagsstyrningssystem som följer av aktiebolagslagen (2005:551) och lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar utgör den primära strukturen och är regelverk som försäkringsföretag har att följa. Vidare anges i remissen att kommissionen har beslutat en delegerad förordning, (EU) 2015/35, som också styr utformningen av företagsstyrnings- systemen.

Lagrådet förordar att paragrafens andra stycke utgår.

10 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om centrala funktioner i försäkrings- företag. Av första stycket framgår att funktionen för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision samt aktuariefunktionen utgör centrala funktioner. I andra stycket anges att funktionerna ska inrättas på ett sätt som säkerställer att respektive funktion kan utföra sina uppgifter på ett objektivt sätt. Av remissen framgår inte vad som avses med ”objektivt sätt”.

Vid föredragningen har upplysts att andra stycket införts i lagen för att genomföra artikel 41.1 andra stycket i Solvens II-direktivet. Bestämmelsen i paragrafens andra stycke motsvarar dock inte regleringen i direktivet. Artikel 41.1 innehåller bestämmelser om krav som ställs på företagsstyrningssystemet i dess helhet. Dessa krav genomförs, enligt vad som anges i författningskommentaren, genom bestämmelserna i 1 §.

Av direktivet framgår inte heller något generellt krav, riktat till de					Prop. 2015/16:9
centrala funktionerna, om att de ska inrättas på ett sätt som säkerställer					Bilaga 6
att uppgifterna ska utföras på ett objektivt sätt.
Det kan därför ifrågasättas om bestämmelsen i andra stycket behövs.
Paragrafens utformning bör övervägas ytterligare i det fortsatta
lagstiftningsarbetet.
10 kap. 5 §
I paragrafen finns bestämmelser om lämplighetskrav.
Första stycket har utformats på ett sådant sätt att det endast är
ställföreträdaren för verkställande direktören, och inte några andra
ersättare, som omfattas av de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4.
Vid föredragningen har upplysts att avsikten är att även ersättare för de
personer som ingår i styrelsen ska omfattas av kraven.
Första stycket bör utformas på samma sätt som motsvarande
bestämmelse i 2 kap. 4 § första stycket 4.
I tredje stycket föreskrivs att försäkringsföretag ska underrätta
Finansinspektionen om någon av de personer som deltar i styrningen av
företaget inte längre uppfyller lämplighetskraven. Genom bestämmelsen
genomförs artikel 42.3 i direktivet. Det framgår inte av
författningskommentaren, som hänvisar endast till artikel 42.1.
Tredje stycket bör formuleras om och anpassas till direktivet så att det
tydligt framgår att försäkringsföretaget ska underrätta inspektionen om
någon av de personer som avses har ersatts på grund av att han eller hon
inte uppfyller lämplighetskravet.
10 kap. 9 §
I paragrafen finns bestämmelser om utvärdering av företagets känslighet
för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av en ränta som
används vid beräkningen av den bästa skattningen.
I direktivet anges att företagen regelbundet ska bedöma hur känsliga
”deras	försäkringstekniska	avsättningar	och	medräkningsbara
kapitalbasmedel” är i visst hänseende. Paragrafen avviker från direktivets
ordalydelse och använder uttrycket ”företagets känslighet”. Några skäl
till avvikelsen redovisas inte. Vad som avses med ”företagets känslighet”
är också oklart.
Även uttrycket ”bästa skattningen” är oklart. Om det är ”den bästa
skattningen av framtida kassaflöden” som avses bör det uttryckligen
anges	(jfr 5 kap. 6–9 §§).	Inom ramen för		det fortsatta
lagstiftningsarbetet bör paragrafens utformning ses över och den
terminologi som används klargöras.

I författningskommentaren anges att paragrafen genomför artikel 44.2a b och 44.2a c i direktivet. Vid föredragningen har dock upplysts att paragrafen genomför artikel 44.2a a. Författningskommentaren bör justeras i enlighet med detta.

1107

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1108

10 kap. 10 §

I paragrafen finns bestämmelser om bedömningar av kreditvärderingar. Ordet ”bedömningarna” sist i paragrafen bör ersättas med ”värderingarna”.

10 kap. 11 §

I paragrafens fjärde stycke regleras en situation där ett försäkringsföretag utnyttjar beslut av de slag som regleras i punkterna 9 och 10 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen. Som framgår i det följande anser Lagrådet att de nämnda besluten inte bör regleras i övergångsbestämmelser utan i själva lagen. Förevarande paragraf måste därför omarbetas. Jfr också 17 kap. 24 §.

10 kap. 23–25 §§

Rubriken ”Kompletterande riktlinjer” före 23–25 § bör formuleras om, och ersättas med exempelvis ”Försäkringstekniska riktlinjer m.m.” Underrubrikerna före paragraferna är enligt Lagrådet onödiga och bör utgå.

10 kap. 26 §

Paragrafen innehåller enligt rubriken bemyndiganden. I första stycket anges också, i elva punkter, olika bemyndiganden.

Bestämmelsen i andra stycket utgör inte något bemyndigande. Bestämmelsen hör därför inte hemma i 26 §, utan kan exempelvis placeras som ett nytt sista stycke i 18 § eller i anslutning till 1 kap. 19 §. Bestämmelsen bör också formuleras om. Om avsikten är att Finansinspektionen ska anförtros uppgiften att besluta om undantag bör det uttryckligen anges i paragrafen.

16 kap. 2 §

Enligt paragrafens tredje stycke får ett försäkringsbolag i sin solvens- och verksamhetsrapport lämna uppgifter genom hänvisning till så-dana uppgifter som offentliggjorts på annat sätt. Bestämmelsen får förstås så att något beslut från Finansinspektionen inte behövs i dessa fall – till skillnad mot vad som krävs enligt 3 §. Lagrådet har inga invändningar mot detta, men noterar att direktivet använder samma uttryckssätt i båda fallen (”tillsynsmyndigheten ska tillåta", se artiklarna 53.3 resp. 53.1).

16 kap. 3 §

I paragrafen anges att ett försäkringsföretag i vissa fall och enligt särskilt beslut inte behöver offentliggöra vissa uppgifter som anges i 2 § första stycket punkterna 1–4. De uppgifter som ska lämnas enligt 2 § andra stycket omfattas däremot inte av regeln. Någon motivering till detta ges inte i lagrådsremissen.

16 kap. 9 §	Prop. 2015/16:9
Enligt punkten 2 ska föreskrifter kunna meddelas om innehållet i en	Bilaga 6
sådan ansökan som avses i 3 §. Det skulle kunna förstås så att
föreskrifterna ska avse de formella kraven på en sådan ansökan, inte de
närmare förutsättningarna för ett beslut enligt 3 §. Frågan bör klarläggas i
det fortsatta lagstiftningsarbetet.
17 kap.
I kapitlet finns bestämmelser om tillsyn. Flera av de nya paragrafer som
införs i kapitlet handlar dock inte om tillsyn i egentlig mening utan om
att företag ska inge olika underrättelser och rapporter etc. till
Finansinspektionen ( se t.ex. 7 a, 16 och 17 §§). Sådana bestämmelser
finns även i andra kapitel i lagen. Det finns ingen närmare förklaring till
varför vissa bestämmer av detta slag har placerats i anslutning till de
materiella bestämmelserna i tidigare kapitel medan andra har lagts i
tillsynskapitlet. Bestämmelsernas placering bör övervägas ytterligare i
den fortsatta beredningen av lagförslaget.
Rubriksättningen i kapitlet bör ses över. Exempelvis bör de paragrafer
som avser interna modeller placeras under en gemensam rubrik.
17 kap. 2 §
I paragrafen beskrivs omfattningen av Finansinspektionens tillsyn.
I andra stycket punkt 2 har ordet ”näringsverksamhet” bytts ut till ordet
”verksamhet”. Det bör i författningskommentaren klargöras om
ändringen är avsedd att ge bestämmelsen en annan materiell innebörd
eller om den endast är språklig.
I tredje stycket (som är oförändrat) anges att Finansinspektionen har
tillsyn över att försäkringsföretagets ägare och ledning uppfyller
lämplighetskraven i lagen. Bestämmelsen bör omformuleras så att den
täcker in även personer som ansvarar för företagets centrala funktioner
(jfr 2 kap. 4 §).
17 kap. 3 a §
I paragrafen anges att Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett
förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till
Eiopa. Formuleringen ”ett förfarande av” ger närmast intryck av att
bestämmelsen tar sikte på ärenden som handläggs av andra behöriga
myndigheter. Avsikten synes dock snarare vara att frågor som rör sådana
förfaranden hos Finansinspektionen som berör även andra behöriga
myndigheter ska kunna hänskjutas. I den fortsatta beredningen bör
klargöras vad som avses och uttryckssättet anpassas efter detta.
Formuleringen används även i 19 kap. 81 § samt i 6 kap. 2 a § lagen
(1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts
verksamhet i Sverige.
	1109

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1110

17 kap. 16 §

Rubriken till paragrafen är missvisande och kan lämpligen omformuleras till exempelvis ”Redogörelse för företagets förmåga att hantera ändrade ekonomiska förhållanden”.

Enligt andra stycket ska skyldigheten enligt första stycket att upprätta och till Finansinspektionen lämna en redogörelse av vissa förhållanden gälla även för verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Enligt artikel 34.7 i Solvens II-direktivet gäller detta generellt för de tillsyns- befogenheter som räknas upp i artikeln och inte endast för de fall som regleras i 16 §. I den fortsatta beredningen bör övervägas om det i den svenska lagstiftningen bör införas en motsvarande mer generell bestämmelse om detta.

17 kap. 17 §

Rubriken till paragrafen kan lämpligen omformuleras till ”Rapport angående de försäkringstekniska avsättningarna”.

17 kap. 19 och 20 §§

Bestämmelserna i paragraferna bör enligt Lagrådets mening slås ihop i en och samma paragraf eller åtminstone placeras under en gemensam rubrik. Inledningen till 20 § bör ändras till ”Ett företag som inte upprättar och genomför…”.

17 kap. 24 §

Se när det gäller punkten 3 vad Lagrådet anför i anslutning till 10 kap. 11 § fjärde stycket och punkterna 9–12 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.

17 kap. 25 §

I första stycket anges att ett kapitaltillägg som avses i 24 § 1 och 2 ska beräknas så att det säkerställer att försäkringsföretaget uppfyller solvenskapitalkravet. I 24 § anges dock att kapitaltillägget är ett tillägg till solvenskapitalkravet. Bestämmelsen i 25 § bör därför omformuleras på så sätt att ”solvenskapitalkravet” ersätts med ” skyddsnivån enligt 8 kap. 1 §” eller liknande formulering.

17 kap. 28 §

I andra meningen sägs att ett beslut om kapitaltillägg ska ändras när försäkringsföretaget har avhjälpt de brister som låg till grund för beslutet. Det är dock endast i vissa fall (jfr 27 §) som ett beslut om kapitaltillägg föranleds av brister hos företaget. Om det endast är dessa situationer som avses bör i bestämmelsen införas en hänvisning till att detta gäller i ”fall som avses i 27 §” eller liknande. Om avsikten däremot är att ett beslut om kapitaltillägg alltid ska ändras om förhållandena ändras bör bestämmelsen omformuleras i enlighet med detta.

18 kap.

Kapitlet innehåller bestämmelser om ingripanden. Flera av de nya paragrafer som införts i kapitlet har dock inte karaktär av ingripande- eller sanktionsbestämmelser utan innehåller t.ex. handlingsregler för företagen (se bl.a. 4 §). Paragrafernas placering (i anslutning till de materiella bestämmelserna i tidigare kapitel eller i ingripandekapitlet) bör övervägas ytterligare.

18 kap. 1 §

Se vad Lagrådet anför i anslutning till 17 kap. 2 § när det gäller bytet av ordet ”näringsverksamhet” till ”verksamhet”.

18 kap. 5 §

Bestämmelsen i första stycket 2 bör formuleras om så att det klarare framgår att företaget är skyldigt att inom den angivna tidsfristen se till att solvenskapitalkravet åter uppfylls (dvs. det räcker inte att företaget inom tidsfristen vidtar åtgärder som syftar till att åstadkomma detta, jfr artikel 138.3 i direktivet). Bestämmelsen kan exempelvis formuleras enligt följande.

2. vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från dagen då bristen konstaterades åter uppfylla solvenskapitalkravet.

I andra stycket bör hänvisningen göras till ”första stycket 2”.

18 kap. 6 §

Slutet av sista stycket bör omformuleras till ”…ska Finansinspektionen besluta att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla”.

18 kap. 14 §

I paragrafen finns bestämmelser om när Finansinspektionen får återkalla ett försäkringsföretags tillstånd. De paragrafhänvisningar som anges i punkt 4 är felaktiga (de ska rätteligen avse 5 och 6 §§). Det som anges i slutet av punkt 4 (… i annat fall allvarligt åsidosätter…) bör liksom enligt den nu gällande lydelsen placeras i en egen punkt.

19 kap.

Kapitlet reglerar s.k. grupptillsyn. Grupptillsynen ska enligt de föreslagna reglerna utövas över försäkringsföretag, dvs. svenska försäkringsaktiebolag m.fl. (jfr vad Lagrådet anfört under 1 kap.1 § ovan), och de grupper av företag som dessa ingår i. Tillsynen kan ske av Finansinspektionen eller någon grupptillsynsmyndighet i ett annat EES- land.

De föreslagna svenska reglerna i 19 kap. om rapportering, tillsyn, företagsstyrningssystem, kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå, m.m., är närmast inriktade på de svenska försäkringsföretagen och på Finansinspektionens tillsyn. Eftersom grupptillsynen är

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1111

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1112

gränsöverskridande får emellertid också andra EES-länders lagstiftning och andra grupptillsynsmyndigheters tillsynsåtgärder betydelse. Hur regleringen i detta avseende är tänkt att fungera framstår som oklart.

Exempelvis finns ingen lagvalsregel som tydligt utvisar i vilka fall grupptillsynen ska ske enligt bestämmelserna i försäkringsrörelselagen respektive enligt motsvarande regelverk i andra EES-stater. Av 2 § verkar i och för sig följa att frågan om grupptillsyn ska ske enligt bestämmelserna i försäkringsrörelselagen avgörs av om det i gruppen finns ett svenskt försäkringsföretag och hur detta företag i så fall är placerat i gruppstrukturen. Samtidigt synes bestämmelserna i 3 § syfta till att åstadkomma att grupptillsynen inte ska avgränsas så att varje ”delgrupp” i en större grupp ska betraktas för sig utan att tillsynen ska avse gruppen i dess helhet. Om dessa paragrafer utgör ett korrekt införlivande av direktivet, och man därmed kan utgå från att motsvarande reglering finns även i övriga EES-länder, så innebär detta att ett svenskt försäkringsföretag kan komma att omfattas av flera länders bestämmelser om grupptillsyn. Huruvida detta verkligen är avsikten framstår dock som oklart.

Trots att regleringen i 2 § tyder på att försäkringsrörelselagens regler ska tillämpas så snart det finns ett på visst sätt placerat svenskt försäkringsföretag i gruppen synes vidare de materiella bestämmelserna i lagen inte vara utformade efter det synsättet. Där verkar lagens tillämplighet i stället vara beroende av om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, vilket som framgår av 7 § inte alltid kommer att vara fallet i de situationer som omfattas av 2 §.

I bestämmelserna om gruppsolvens (se 27 § och framåt) anges sålunda i de flesta fall att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får fatta beslut i olika avseenden och att företagen då ska rapportera m.m. till inspektionen (se t.ex. 28, 30, 43 och 46 §§). Däremot sägs ingenting om vad som ska gälla om grupptillsynsmyndigheten finns utanför Sverige, vilket indikerar att bestämmelserna inte är tänkta att tillämpas i dessa fall. I stället skulle det då vara motsvarande regelverk i det land där grupptillsynsmyndigheten finns som ska tillämpas. Det finns dock även exempel på bestämmelser där det anges att viss rapportering ska ske till grupptillsynsmyndigheten (42 § första stycket), eller att det är grupptillsynsmyndigheten som ska fatta beslut (37 § andra stycket), utan att det där anges några begränsningar i fråga om myndighetens lokalisering.

Av den föreslagna regleringen framgår vidare inte klart vad grupptillsynen närmare bestämt innebär. Som nämnts tar lagstiftningen primärt sikte på att tillsyn ska ske över svenska försäkringsföretag som ingår i en grupp. I 2 § anges exempelvis att grupptillsyn ska ”utövas över” försäkringsföretag, inte över andra företag i gruppen eller över gruppen som sådan. Å andra sidan sägs i 11 § att Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, undanta vissa företag (däribland företag belägna utanför EES) från grupptillsynen. Detta indikerar att tillsynen som utgångspunkt omfattar alla företag i gruppen.

Att grupptillsynen i någon mening ska avse gruppen som helhet är väl också en självklarhet. Det framstår dock som oklart om detta innebär att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, kan rikta krav även mot utländska företag i gruppen eller om innebörden av

bestämmelserna endast är att förhållandena i andra gruppföretag ska beaktas vid grupptillsynen av svenska försäkringsföretag.

Ytterligare ett exempel på de oklarheter som råder när det gäller den grundläggande uppbyggnaden av grupptillsynssystemet är bestämmel- serna om vad som gäller för grupper med moderföretag utanför EES (se 93 § och framåt). Där anges att Finansinspektionen ska göra en kontroll av om den tillsyn som utövas i tredjeland är likvärdig med den grupptillsyn som föreskrivs i Solvens II-direktivet. Om tillsynen bedöms vara likvärdig ska Finansinspektionen enligt 97 § förlita sig på den tillsyn som tillsynsmyndigheten i tredjelandet utövar. Någon närmare förklaring till vad detta konkret innebär finns inte vare sig i de föreslagna bestämmelserna eller i motiveringen till dessa i lagrådsremissen.

Vid föredragningen har anförts att 97 § överensstämmer med regleringen i direktivet och att det finns två möjliga tolkningar av denna reglering. Den ena tolkningen är att det i de fall som omfattas av 97 § överhuvudtaget inte ska ske någon grupptillsyn i Sverige, utan att det ska räcka med den grupptillsyn som utövas i det land där moderbolaget finns. Den andra tolkningen är att Finansinspektionen vid tillsynen av den del av gruppen som finns inom EES ska bortse från moderföretaget utanför EES. I remissen (s. 381) finns en kort skrivning som tyder på att lagstiftaren tagit ställning för den förstnämnda tolkningen. Något tydligt och utvecklat resonemang om detta finns dock inte i remissen. Än mindre framgår av regleringen vad som gäller i detta avseende.

Enligt Lagrådets mening är det inte acceptabelt att svaret på så grundläggande frågor om hur systemet med grupptillsyn är tänkt att fungera som de som redovisats ovan inte kan utläsas ur regleringen, eller ens framgår av motiveringen till denna. Detta kan inte heller ursäktas med att direktivet i sig innehåller oklarheter när det gäller dessa frågor. Det kravet måste ändå kunna ställas att den svenska lagstiftaren vid genomförandet av ett direktiv gör en bedömning av vad direktiv- regleringen går ut på och sedan utformar den svenska lagstiftningen i enlighet med detta.

Även när det gäller den lagtekniska strukturen på det föreslagna 19:e kapitlet finns flera brister. Kapitlet omfattar inte mindre än 105 paragrafer. Om det alls ska vara möjligt att få någon överblick över innehållet och strukturen i en sådan textmassa är det nödvändigt att rubriksättningen är genomtänkt. Kapitlets utformning i detta avseende är ytterligare ett exempel på de brister som Lagrådet påtalat inledningsvis, bl.a. avseende det stora antalet rubriker på samma nivå.

Som exempel på olämplig rubriksättning kan bl.a. nämnas följande:

–6–10 §§ avser grupptillsynsmyndigheten och hur en sådan utses. Före vardera av 6–9 §§ finns en kortare eller längre huvudrubrik, alla på samma nivå.

– Huvudrubriken ”Gruppsolvens” omfattar 27–40 §§, och i stort sett alla paragrafer har sin egen underrubrik, alla på samma nivå. Bland dessa finns emellertid ett antal paragrafer, 34–39 §§, som samtliga synes avse ett specialfall, nämligen användning av s.k. interna modeller.

– Efter 40 § finns ett antal paragrafer, 41–45 §§, som också synes avse

aspekter på frågor om gruppsolvens, men som var och en försetts med en egen huvudrubrik.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1113

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1114

Möjligheten att få en överblick över hur grupptillsynen är tänkt att fungera försvåras också av att centrala bestämmelser blandas med olika särregleringar. Efter de inledande 16 paragraferna, som väsentligen har generell innebörd, kommer ett avsnitt med rubriken ”Nationell undergrupptillsyn”, omfattande 17–26 §§, som reglerar en särskild ordning som medlemsstaterna har möjlighet att införa (s. 383 ff. i remissen). Under rubriken ”Tillsyn över vissa grupper med centraliserad riskhantering – särskild tillsynsordning” finns paragraferna 50–71. Dessa avser ett särskilt samrådsförfarande mellan tillsynsmyndigheter (lagrådsremissen s. 415 ff.). Därefter, från och med 72 §, synes kapitel 19 återgå till huvudregleringen avseende grupptillsyn.

Enligt Lagrådets mening bör övervägas om sådana delar av kapitlet som nu har nämnts kan skiljas ut från den generella regleringen och t.ex. bilda egna kapitel i lagen.

Lagrådet anser sammanfattningsvis att den föreslagna regleringen i 19 kap. innehåller sådana brister och oklarheter att den, innan den kan läggas till grund för lagstiftning, måste omarbetas grundligt. I det följande ges ändå vissa synpunkter på enskilda paragrafer i kapitlet. De principiella oklarheter som påtalats ovan innebär dock att Lagrådets möjlighet att genomföra en meningsfull granskning av de enskilda paragraferna har varit begränsad.

19 kap. 1 §

I paragrafen anges vilka företag som ingår i en grupp. De gruppkonstellationer som beskrivs i andra stycket utgör en grupp i bestämmelsernas mening endast om det för att upprätta eller avsluta sådana förbindelser som anges där krävs tillstånd av grupptillsyns- myndigheten (se tredje stycket). I svensk rätt uppställs inte något sådant krav på tillstånd. I den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet bör klargöras vilken betydelse bestämmelserna i andra och tredje styckena får vid tillämpningen av de svenska reglerna om grupptillsyn.

19 kap. 2 §

I paragrafen föreskrivs att grupptillsyn ska ”utövas över” försäkrings- företag i ett antal uppräknade situationer. Bestämmelserna ger intryck av att tillsynen avser endast de svenska försäkringsföretag som nämns i paragrafen. Samtidigt förefaller bestämmelserna om grupptillsyn som redan nämnts ovan i någon mening innebära att tillsyn utövas över gruppen som helhet, dvs. även över eventuella utländska företag som ingår i gruppen. Om detta är rätt uppfattat bör paragrafen omformuleras exempelvis på så sätt att det anges att grupptillsyn ”ska utövas över grupper där det ingår” sådana försäkringsföretag som nämns i paragrafen.

I andra stycket 3 används benämningen ”blandat finansiellt holdingföretag”. Som Lagrådet anför i anslutning till 1 kap. 12 § bör en definition av vad som avses med denna benämning införas i den paragrafen.

19 kap. 3 §	Prop. 2015/16:9
	Bilaga 6

I paragrafen finns bestämmelser om ”nivån” för grupptillsynen. Syftet med bestämmelserna synes vara att uppåt i gruppstrukturen avgränsa vilka företag som ska beaktas vid tillsynen. Tanken verkar vara att grupptillsynen ska utgå från det företag inom EES som ligger högst upp i gruppstrukturen. Vad som närmare bestämt avses med att bestämmelserna om grupptillsyn ska tillämpas ”enbart på nivån för” vissa företag framstår dock som oklart. Detta bör klargöras i den fortsatta beredningen.

Regleringen i paragrafen är svårläst. Under den fortsatta beredningen bör övervägas om inte bestämmelserna kan utformas i närmare överensstämmelse med motsvarande reglering i direktivet, vilken i detta fall framstår som något tydligare (se artikel 215).

I paragrafen, liksom i kapitlet generellt, används benämningen ”toppen av en grupp” för att peka ut det företag som ligger överst i gruppstrukturen. Detta uttryckssätt saknar motsvarighet i direktivet. Valet att använda en annan terminologi i den svenska regleringen än i direktivet bör motiveras (jfr även vad Lagrådet anför i anslutning till 19 kap. 7 § nedan).

19 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om undantag i vissa fall från bestämmelserna om riskkoncentration och interna transaktioner i 46 och 47 §§. Det rör sig således inte om undantag från grupptillsynsbestämmelserna generellt utan endast från de specifika bestämmelser som finns i de angivna paragraferna. Enligt Lagrådet mening bör därför övervägas om inte dessa undantagsbestämmelser bör placeras i anslutning till de nämnda paragraferna och inte som en allmän bestämmelse (jfr 2 § femte stycket) i inledningen av kapitlet.

I paragrafen talas om ”interna transaktioner” medan det i 13 §, som rör liknande frågor, talas om ”transaktioner inom en grupp”. Det bör klargöras vad som motiverar denna skillnad i uttryckssätt. Det bör också klargöras varför det i 4 § hänvisas till både 46 och 47 §§ medan 13 § hänvisar endast till 46 § samt varför 4 och 13 §§ inte placerats i anslutning till varandra.

19 kap. 7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilka fall Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet. I punkten 4 beskrivs situationen att det ”i toppen av gruppen” finns fler än ett företag. Enligt den begreppsapparat som introduceras i 3 § kan dock endast ett företag vara ”i toppen”. I direktivet används olika benämningar för att ringa in de företag som avses i dessa paragrafer (se artiklarna 215 och 247). Det bör övervägas om inte de svenska bestämmelserna bör utformas i närmare anslutning till direktivets ordalydelse.

1115

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1116

19 kap. 8 §

Bestämmelserna i tredje och fjärde styckena överensstämmer inte med motsvarande reglering i artikel 247.3 i direktivet. I direktivet anges att de berörda behöriga myndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om valet av grupptillsynsmyndighet inom tre månader. I den svenska regleringen är det i stället Finansinspektionen som åläggs att fatta beslut inom tre månader.

Hänvisningen i tredje stycket bör avse ”överenskommelse enligt andra stycket”.

19 kap. 9 §

Det Lagrådet anför om tremånadersfristen i 19 kap. 8 § har relevans även för utformningen av denna paragraf.

19 kap. 13 §

Se vad Lagrådet anför i anslutning till 19 kap. 4 §.

19 kap. 14 och 15 §§

Paragraferna reglerar vad som ska gälla om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av tillsyn även enligt andra bestämmelser. Det bör, genom hänvisningar eller på annat sätt, tydliggöras vilka bestämmelser som avses. Paragraferna bör också omformuleras språkligt så att den avsedda innebörden framgår klart. Sista delen av respektive paragraf (”så att det blandade finansiella företaget bara behöver…”) förefaller överflödig och kan strykas.

19 kap. 18 §

I paragrafen anges att ett beslut om nationell undergruppstillsyn enligt 17 § får begränsas till att avse ett eller flera av tre uppräknade områden. Det bör preciseras vilka paragrafer i kapitlet som omfattas av respektive område.

19 kap. 19 § och följande paragrafer

I flera av de paragrafer som gäller nationell undergruppstillsyn finns hänvisningar till tillstånd, tillsynsordningar, metoder etc. i andra paragrafer i lagen. Flera av hänvisningarna synes ha bäring även på tillstånd etc. som beslutas av utländska grupptillsynsmyndigheter enligt bestämmelser i de lagar som dessa har att tillämpa. I dessa fall bör hänvisningarna göras till de aktuella direktivbestämmelserna, alternativt till nationella bestämmelser i grupptillsynsmyndighetens hemland som avser att införliva direktivbestämmelserna.

19 kap. 23 §

I paragrafen anges att ett tillstånd att använda en intern modell ska gälla även för företag i gruppen som omfattas av ett beslut om na-tionell undergrupptillsyn avseende gruppsolvens. Enligt direktivet (artikel 216.4) är det snarare den interna modellen som ska gälla även vid den nationella undergrupptillsynen. Paragrafen bör omformuleras i enlighet med detta.

19 kap. 24 §

I punkten 2 bör orden ”åtgärda bristerna” ändras till ”vidta åtgärder” eftersom det i den situation som avses inte är fråga om brister hos företaget (jfr även motsvarande direktivbestämmelse i artikel 216.4 andra stycket).

19 kap. 26 §

Andra ledet i första stycket (”om de berörda behöriga myndigheterna…”) förefaller överflödigt och kan strykas, vilket skulle göra bestämmelsen mer lättläst.

19 kap. 27 §

Se vad Lagrådet anför i anslutning till 7 kap. 1 §.

19 kap. 30 §

Det bör införas en hänvisning till proportionell andel ”enligt 29 §”.

19 kap. 32 §

I tredje stycket anges att en intern modell som används för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet även får användas för beräkning av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag eller en EES- försäkringsgivare som ingår i gruppen. Det framstår som oklart i vilka situationer det kan bli aktuellt att beräkna ett solvenskapitalkrav för en EES-försäkringsgivare samt om bestämmelsen när det gäller försäkringsföretag tar sikte på grupptillsynen eller tillsynen av det enskilda företaget. Dessa frågor bör klargöras i den fortsatta beredningen.

19 kap. 35 §

I paragrafen föreskrivs att Finansinspektionen, när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell, får tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell. Enligt författningskommentaren genomför paragrafen inte någon artikel i Solvens II-direktivet utan är en rent svensk bestämmelse. Behovet av en sådan bestämmelse kan ifrågasättas. Eftersom regleringen angående interna modeller är styrd av direktivet bör den rimligen se i princip likadan ut även i andra EES-länder. Det är

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1117

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1118

vidare oklart om utländsk rätt ska tillämpas även vid Finansinspektionens efterföljande tillsyn av användningen av den interna modellen eller endast vid prövningen av ansökan. Lagrådet förordar att paragrafen övervägs ytterligare.

19 kap. 38 §

Det bör preciseras att de beslut som avses i paragrafen är beslut av en utländsk grupptillsynsmyndighet.

19 kap. 39 och 40 §§

Hänvisningarna till 17 kap. är felaktiga.

19 kap. 42 och 43 §

Rubrikerna före 42 och 43 §§ bör strykas så att paragraferna hamnar under samma rubrik som 41 §.

19 kap. 45 §

Andra stycket bör omarbetas språkligt för att öka läsbarheten.

19 kap. 48 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om företagsstyrningssystem inom en grupp. I första stycket räknas de företag upp som ska ansvara för att kraven i 10 kap. på företagsstyrningssystem i tillämpliga delar följs på gruppnivå. Det finns dock ingen uttrycklig regel om att dessa krav faktiskt ska följas även på gruppnivå. En sådan bestämmelse bör införas. Vidare bör, i enlighet med vad som anges i remissen (s. 448), det i lagtexten klargöras att det ska pekas ut endast ett företag som är ansvarigt.

I andra stycket kan de inledande orden ”I företag som ingår” strykas.

19 kap. 49 §

Vid föredragningen har upplysts att det är det företag som är ”i toppen” av gruppen som är ansvarigt för den risk- och solvensbedömning som behandlas i paragrafen. Om detta är riktigt bör det komma till uttryck i lagtexten. Vidare bör klargöras vad som avses med ”nivån för ett dotterföretag” i andra stycket.

19 kap. 51 §§

Paragrafen innehåller bestämmelser om överenskommelse i tillsynskollegiet om s.k. särskild tillsynsordning. I 61 § finns bestämmelser om vad som gäller om en överenskommelse inte kan träffas. Dessa paragrafer bör lämpligen placeras i anslutning till varandra (jfr 36–37 §§). Regleringen bör vidare kompletteras med en bestämmelse om att Finansinspektionen i ett sådant fall kan fatta ett eget beslut i

frågan (se artikel 237.6 i direktivet, vilken synes sakna motsvarighet i den föreslagna lagregleringen).

Av motsvarande skäl som anförts i anslutning till 19 kap. 19 § bör hänvisningen till 50 § ersättas med en hänvisning till den aktuella direktivbestämmelsen (eller till nationell rätt som införlivar denna).

19 kap. 52 §

Det bör klargöras vad som avses med att Finansinspektionen utövar grupptillsyn ”på gruppnivå” (punkten 1) och med solvensbedömning som omfattar hela gruppen ”och på nivån för dotterföretaget” (punkten 3).

19 kap. 53 §

Det framstår som oklart varför det anges att vissa beräkningar inte ska påverka tillämpningen av 34 och 36 §§, vilka handlar om hanteringen av ansökningar.

19 kap. 59 §

I paragrafen anges att om en sådan överenskommelse som avses i 57 § (om åtgärdsplan) och 58 § (om vissa åtgärder) inte kan träffas inom den angivna tidsfristen, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut ”om godkännande av åtgärdsplanen”. Bestämmelsen och rubriken före paragrafen bör omformuleras så att de fångar in även de fall som avses i 58 §.

19 kap. 60 §

Sista delen av första meningen (”för att inom tre månader…”) är överflödig och kan strykas för att öka läsbarheten.

19 kap. 64 §

I paragrafen finns bestämmelser om upphörande av den särskilda tillsynsordningen. Såsom bestämmelserna är skrivna tyder de på att ett upphörande sker automatiskt om de förutsättningar som anges i paragrafen är för handen. Vid föredragningen har dock upplysts att avsikten är att ett tillstånd ska upphöra att gälla först efter beslut av Finansinspektionen. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Lagrådet förordar att paragrafens inledning omformuleras exempelvis enligt följande: ”Finansinspektionen ska besluta att ett tillstånd enligt 51 § att omfattas av en särskild tillsynsordning ska upphöra att gälla om…”.

19 kap. 65 § och följande paragrafer

Rubriksättningen bör ses över så att det framgår att 65 § och följande paragrafer avser situationen att den särskilda tillsynsordningen upphör.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1119

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1120

Bestämmelsen i 65 § bör omformuleras så att det framgår att den avser de fall då den särskilda tillsynsordningen har upphört pga. att villkoret i 52 § 1 inte längre är uppfyllt (jfr artikel 240.1 andra stycket i direktivet).

19 kap. 67 §

Hänvisningen till 66 § bör ersättas med en hänvisning till 52 § 2–4.

19 kap. 68 §

I paragrafen anges att villkoren i 52 § 2–4 i vissa fall inte ska anses uppfyllda samt att Finansinspektionen då ska underrätta den berörda behöriga myndigheten om detta. Rubriken till paragrafen bör ändras så att den tar sikte på den bristande villkorsuppfyllelsen snarare än underrättelsen. Vidare bör inledningen av paragrafen ges lydelsen ”Om Finansinspektionen efter att ha rådfrågat tillsynskollegiet bedömer…” (jfr artikel 240.1 sista stycket i direktivet).

19 kap. 69 §

Det som sägs i paragrafen är självklart. Lagrådet förordar att den utgår.

19 kap. 70 §

Se vad Lagrådet anför i anslutning till 19 kap. 35 §. Om paragrafen ska vara kvar bör orden ” ansökan enligt 50 §” ersättas med ”ansökan om särskild tillsynsordning” eftersom en sådan ansökan kan ha getts in i ett annat land enligt de regler som gäller där.

19 kap. 71 §

I paragrafen föreskrivs att ett beslut som fattats av en behörig myndighet inom EES efter en överenskommelse med anledning av en ansökan eller ett förslag som avses i 50–60 §§ gäller i Sverige och är bindande för de berörda företagen och för Finansinspektionen. I remissen (se s. 433 och 597) anges att paragrafen inte genomför någon specifik direktiv- bestämmelse men att det ansetts att det genom en generell bestämmelse i lag bör tydliggöras vilken verkan de nämnda besluten har.

I artiklarna 237–239 finns emellertid ett antal bestämmelser om vilken verkan olika beslut ska ha (se artiklarna 237.5–6, 238.5 och 239.5). Dessa bestämmelser gäller såväl beslut av tillsynskollegiet som beslut som fattats av andra länders tillsynsmyndigheter. När det gäller beslut av andra länders myndigheter omfattas i vissa fall även beslut som fattats utan en föregående överenskommelse i kollegiet. De nämnda direktivbestämmelserna synes inte vara fullt ut genomförda i det lämnade lagförslaget.

Hänvisningarna i paragrafen till 50–60 §§ bör ersättas med en hänvisning till motsvarande direktivbestämmelser eller med en mer allmän skrivning om ”beslut om särskild tillsynsordning” eller liknande (se vad Lagrådet anför i anslutning till 19 kap. 19 och 70 §§). Vidare bör rubriken till paragrafen ändras för att bättre återspegla dess innehåll.

19 kap. 77–80 §§	Prop. 2015/16:9
I paragraferna finns bestämmelser om upplysningsskyldighet för	Bilaga 6
försäkringsföretag och om vissa tillsynsbefogenheter för Finansinspek-
tionen. Tidigare var kapitlet om försäkringsgrupper (9 kap.) placerat före
kapitlen om tillsyn (14 kap.) och ingripanden (16 kap.) i lagen. Enligt
lagförslaget ska gruppkapitlet nu komma efter dessa kapitel (vilka enligt
förslaget ska ha nummer 17 och 18). I den fortsatta beredningen bör
belysas hur bestämmelserna i 17–19 kap. förhåller sig till varandra och i
vilken utsträckning bestämmelserna i 17–18 kap. är tillämpliga även på
de frågor som behandlas i 19 kap.
19 kap. 81 §
Se vad Lagrådet anför i anslutning till 17 kap. 3 a §.
19 kap. 83 §
Det som sägs i första stycket andra meningen torde framgå redan av
första meningen. Det bör övervägas om andra meningen kan strykas.
19 kap. 87 §
Rubriken före paragrafen bör utgå, så att det tydliggörs att det är
förseningsavgift enligt 86 § som behandlas i 87–90 §§.
19 kap. 91 §
Se vad Lagrådet anför i anslutning till 10 kap. 5 § när det gäller
”ställföreträdare” i första stycket.
Det som sägs i andra stycket förefaller täckas redan av första stycket.
Det bör övervägas om andra stycket kan strykas.
19 kap. 93 §
Första meningen i paragrafen är ofullständig (”om Finansinspektionen
skulle ha varit grupptillsynsmyndighet” måste kompletteras med ”för det
fall att…”).
19 kap. 94 §
I paragrafen anges att Finansinspektionen ska kontrollera om den tillsyn
som utövas av en tillsynsmyndighet i tredjeland är likvärdig med den
grupptillsyn som föreskrivs i Solvens II-direktivet. Enligt den mot-
svarande direktivbestämmelsen ska detta ske endast om kommissionen
inte antagit en delegerad akt i frågan (se artikel 260.1 andra stycket i
direktivet). Den svenska bestämmelsen bör utformas i enlighet med detta.
	1121

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1122

19 kap. 95 §

Orden ”beslutar om tillsynen är likvärdig” bör ersättas med ”beslutar i frågan om likvärdighet”.

19 kap. 96 §

Hänvisningen i första stycket till 93 § är felaktig (ska rätteligen vara 94 §).

19 kap. 97 §

Se vad Lagrådet anför inledningsvis under rubriken 19 kap.

19 kap. 98 §

I paragrafen anges att grupptillsynen ska utövas av Finansinspek-tionen under förutsättning bl.a. att det finns ett försäkringsföretag (dvs. ett svenskt företag, jfr vad Lagrådet anför i anslutning till 1 kap. 1 §) som är dotterföretag och som har en balansomslutning som är större än balansomslutningen för moderföretaget. I den motsvarande direktiv- bestämmelsen finns dock inte något krav på att dotterföretaget ska höra hemma i samma land som grupptillsynsmyndigheten (se artikel 260.7 i direktivet där det talas om ”ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en medlemsstat”). Paragrafen bör kompletteras så att den täcker in också det fallet att dotterföretaget är en EES-försäkringsgivare.

19 kap. 99–101 §§

I paragraferna finns bestämmelser om vad som gäller om tillsynen i tredjeland inte bedöms vara likvärdig med den grupptillsyn som föreskrivs i direktivet. Enligt huvudregeln i 99 § ska Finansinspektionen då besluta att bestämmelserna om grupptillsyn ska tillämpas på gruppen på samma sätt som om företaget i toppen av gruppen hade haft sitt huvudkontor inom EES. Alternativt kan inspektionen enligt 100 § under vissa förutsättningar besluta att använda andra tillsynsmetoder. I 101 § första stycket föreskrivs att inspektionen får förelägga en ägare att inrätta ett holdingföretag inom EES. Med ägare torde avses ägare i tredjeland. I 101 § andra stycket sägs att Finansinspektionen ska underrätta bl.a. kommissionen när sådana tillsynsmetoder som anges i 100 § används.

Vid föredragningen har upplysts att ett föreläggande enligt 101 § är en sådan annan tillsynsmetod som avses i 100 §. Bestämmelserna bör utformas så att detta framgår av lagtexten. Det framstår vidare som problematiskt att inspektionen ska kunna rikta ett föreläggande mot subjekt som finns i tredjeland där det ställs absoluta krav på att dessa ska agera på visst sätt. Det bör övervägas om bestämmelsen i 101 § första stycket i stället kan utformas så att inspektionen, som villkor för att underlåta att tillämpa bestämmelserna i 99 §, kan kräva att ett holdingföretag inom EES inrättas.

Bestämmelsen i 101 § andra stycket bör flyttas till 100 §.

19 kap. 102 §

Paragrafen rör inte tredjelandsfrågor men har ändå placerats bland de paragrafer där denna problematik behandlas. Paragrafens placering bör ses över.

19 kap. 103 och 104 §§

I paragraferna behandlas anknutna försäkringsgivare från tredjeland. Det framstår som oklart vad som avses med ”anknutna försäkringsgivare” och vilken koppling (om någon) dessa bestämmelser har till bestämmelserna i 93–101 §§ om moderföretag från tredjeland. I 1 kap. 16 a § finns en definition av begreppet ”anknutet företag”, men det framgår inte om denna definition är tänkt att tillämpas även med avseende på vad som är en ”anknuten försäkringsgivare”. Dessa frågor behöver klargöras och rubriksättningen anpassas.

Enligt 103 § första stycket ska Finansinspektionen under vissa förutsättningar kontrollera om vissa krav i ett tredjeland är likvärdiga med kraven enligt försäkringsrörelselagen. Det finns dock i detta fall inga bestämmelser, motsvarande dem i 97–101 §§, om vad som blir konsekvensen av utfallet av den kontrollen. I den fortsatta beredningen bör denna fråga klargöras.

I 104 § föreskrivs att Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Eiopa om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 103 §. I den paragrafen finns dock ingen föreskrift om att myndigheterna ska komma överens, utan bara om att samråd ska ske innan Finansinspektionen fattar beslut. I den motsvarande direktivbestämmelsen (se artikel 227.2 tredje stycket) synes det vara övriga tillsynsmyndigheter som getts rätt att hänskjuta ärendet till Eiopa om de inte samtycker till det beslut som inspektionen fattat. Frågan bör klargöras i den fortsatta beredningen.

19 kap. 105 §

Paragrafen innehåller bemyndiganden. Bemyndigandena i punkten 7 bör delas upp i två separata punkter eftersom de avser olika frågor.

20 kap.

I kapitlet finns bestämmelser om specialföretag. Med specialföretag avses, enligt den föreslagna definitionen i 1 kap. 12 § 11, ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som helt finansierar sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande. Direktivet innehåller enligt remissen endast en artikel, 211.1, som behöver genomföras i svensk rätt. Enligt den artikeln ska medlemsstaterna tillåta specialföretag att etablera sig inom deras

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1123

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1124

territorier, förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt förhandgod- kännande (remissen s. 466).

Bindande bestämmelser om specialföretag finns i två förordningar, kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/462 av den 19 mars 2015 om fastställande av tekniska standarder för genomförande avseende förfarandena för tillsynsmyndighetens godkännande av etablering av specialföretag, för samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter när det gäller specialföretag samt för att fastställa format och mallar för de uppgifter som specialföretagen ska rapportera i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG.

Flera paragrafer i kapitlet, som behandlar frågor om tillsyn över specialföretag och ingripanden mot sådana företag, har mer eller mindre ordagrant kopierats från motsvarande bestämmelser för försäkringsföretag. I vart fall vissa av bestämmelserna tycks ha förts in i kapitlet utan närmare eftertanke (se t.ex. bestämmelsen om vite i 27 §).

I remissen redovisas inte någon analys av behovet att införa de föreslagna bestämmelserna om tillsyn och ingripanden, vilket är en brist. Inte heller redovisas några skäl för att de föreslagna bestämmelserna ska gälla för specialföretag medan andra bestämmelser om tillsyn och ingripanden som enligt lagen gäller för försäkringsföretag, inte föreslås gälla för specialföretag.

Någon analys av bestämmelserna i de två EU-förordningarna har inte heller presenterats, vilket innebär att det saknas möjligheter att pröva om den föreslagna regleringen innebär någon dubbelreglering i förhållande till nyss nämnda EU-förordningar.

Inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet bör ovan nämnda frågor övervägas och klargöras.

Den lagstiftningsteknik som valts, att i kapitlet mer eller mindre ordagrant upprepa bestämmelser som finns i andra kapitel och som reglerar försäkringsföretag, i stället för att genom hänvisning föreskriva att vissa bestämmelser ska tillämpas på specialföretag innebär att den redan mycket omfattande lagen tyngs med ytterligare ett antal paragrafer. Det kan sättas i fråga om det inte vore enklare att göra bestämmelserna tillämpliga på specialföretag genom hänvisning. Om paragraferna ska införas i kapitlet är det till hjälp för förståelsen om en hänvisning till motsvarande bestämmelse för försäkringsföretag görs i författnings- kommentaren.

20 kap. 1 §

Enligt bestämmelsen får ett aktiebolag eller en ekonomisk förening driva verksamhet som specialföretag bara efter tillstånd från Finans- inspektionen. Av 20 kap. 6 § framgår att Finansinspektionen ska pröva en ansökan om tillstånd att bedriva verksamhet som specialföretag. Av definitionen av specialföretag i 1 kap. 12 § 11 framgår vidare att endast aktiebolag och ekonomiska föreningar kan bedriva verksamhet som specialföretag. Det torde därför vara onödigt att i 20 kap. 1 § föreskriva

att endast aktiebolag och ekonomiska föreningar kan få tillstånd och att beslut ska fattas av Finansinspektionen.

Lagrådet förordar att paragrafen formuleras om i enlighet med detta och exempelvis ges följande lydelse.

Tillstånd krävs för att få driva verksamhet som specialföretag.

20 kap. 2 och 3 §§

I paragraferna anges vad som krävs för att få tillstånd att driva verksamhet som specialföretag. I 2 § anges att tillstånd ska ges ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som avser att bedriva verksamhet som består i att överta försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare enligt särskilda avtalsvillkor, och finansierar denna verksamhet helt genom inkomster från emission av skuldebrev eller genom någon annan liknande finansieringsmeka-nism, enligt särskilda avtalsvillkor. Bestämmelserna i paragrafen överensstämmer delvis med definitionen av ett specialföretag som finns i 1 kap. 12 § 11 (se även vad Lagrådet anför i anslutning till den paragrafen). Samtidigt avviker formuleringen i paragrafen från definitionen, vilket gör att förhållandet mellan bestämmelserna blir otydligt.

I definitionen anges exempelvis att ett specialföretag ska finansiera sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande. Något motsvarande krav på att företagets skyldigheter enligt avtalet om övertagande av försäkringsrisker ska ges företräde finns inte i bestämmelsen om tillstånd. Där anges endast att specialföretag ska finansiera sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, enligt särskilda avtalsvillkor.

Med tanke på att det torde vara en betydelsefull förutsättning att bolaget kan fullgöra sina åtaganden enligt avtalet om riskövertagande är det svårt att förstå varför detta krav inte upprepas i tillståndsbestämmelsen. Det klargörs inte heller vad som avses med orden ”enligt särskilda avtalsvillkor” i 2 §, vilket är en brist.

Det kan också sättas i fråga om det är lämpligt att som förutsättningar för tillstånd delvis upprepa definitionen av specialföretag. Det torde ligga i sakens natur att ett företag som inte är sådant som anges i definitionen inte heller kan beviljas tillstånd att bedriva verksamhet som specialföretag. Lagrådet förordar att 2 § utgår.

Om det anses finnas skäl att upprepa de krav som anges i definitionen bör dessa skäl redovisas i remissen. Vad som avses med ”enligt särskilda villkor” bör också redovisas. Samtidigt bör klargöras varför formuleringen i 2 § avviker från definitionen vilket innebär att vissa delar av definitionen inte tagits med som förutsättningar för tillstånd.

Om bestämmelserna 2 § ska finnas kvar i kapitlet bör det vidare övervägas om inte 2 och 3 §§ kan förenklas och skrivas ihop till en paragraf.

Bestämmelserna i 3 § punkterna 1 och 2 överensstämmer i stort, men inte helt, med ordalydelsen i 2 kap. 4 § första stycket 1 och 2. Det framstår som om avsikten är att bestämmelserna ska ha samma sakliga

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1125

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1126

innehåll. I så fall finns inte skäl att använda olika ordvändningar eller formuleringar. Utformningen av bestämmelsen bör ses över.

20 kap. 7 §

I paragrafen finns en informationsbestämmelse om att ytterligare reglering finns i två EU-förordningar. Placeringen av paragrafen är olämplig. Paragrafen bör lämpligen placeras i inledningen eller i slutet av kapitlet.

Förordningen (EU) 2015/35 har angivits med ett felaktigt namn, ”försäkrings- och återförsäkringsverksamhet” ska rätteligen vara ”försäkringsverksamhet”. Paragrafen är också svårläst. Lagrådet förordar att den struktureras om och ges exempelvis följande lydelse.

Ytterligare bestämmelser om specialföretag finns i

1. Europeiska kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II), och

2. kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/462 av den 19 mars 2015 om fastställande av tekniska standarder för genomföran-de avseende förfaranden för tillsynsmyndighetens godkännande av etablering av specialföretag, för samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter när det gäller specialföretag samt för att fastställa format och mallar för de uppgifter som specialföretagen ska rapportera i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG.

Bestämmelserna gäller

1. villkor för tillstånd,

2. obligatoriska avtalsvillkor,

3. företagsstyrningssystem,

4. tillsynsrapportering,

5. solvenskrav,

6. återkallelse av tillstånd, och

7. samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter.

20 kap. 12 §

I paragrafen finns bestämmelser om när Finansinspektionen ska ingripa mot ett specialföretag. I punkten 2 är formuleringen ”riktlinjerna enligt 1” felaktig och ska rätteligen ersättas av ordet ”styrdokumenten”.

20 kap. 13 §

I paragrafen finns bestämmelser om ingripanden. Av remissen framgår att bestämmelser om ingripanden också finns i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/462. Enligt remissen finns där bestämmelser om vad som kan eller ska utgöra grund för återkallelse av tillstånd (se remissen s. 472). Förhållandet mellan den nu aktuella bestämmelsen och förordningsregleringen är oklar och bör belysas ytterligare inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet.

20 kap 17 och 18 §§

I paragraferna finns bestämmelser om straffavgift. Motsvarande bestämmelser finns i 16 kap. 14 och 15 §§ i lagen och tillämpas på försäkringsföretag. Förutom att några skäl för att införa bestämmelserna och att bestämma avgifterna till angivna belopp inte redovisas, ges det heller inte någon vägledning för hur bestämmelserna ska tillämpas när det gäller specialföretag, t.ex. när det gäller att fastställa avgiften inom den ram som anges i 18 § första stycket.

I andra stycket i 18 § anges att avgiften inte får överstiga tio procent av specialföretagets omsättning. Det är svårt att överblicka om omsättningen är en lämplig faktor för att begränsa avgiftens storlek och några argument för att koppla avgiftsbegränsningen till omsättningen finns inte.

I den motsvarande paragrafen som gäller för försäkringsföretag, 16 kap. 15 §, finns i tredje stycket en begränsningsregel som innebär att avgiften inte får vara så stor att försäkringsföretaget efter det att avgiften har påförts inte uppfyller kraven på stabilitet i 4 kap. 1 § i lagen. Någon motsvarande regel föreslås inte beträffande avgifter riktade mot specialföretag. Några skäl för att en sådan regel inte behövs redovisas inte. Med hänsyn till att ett specialföretag ska garantera försäkringstagares och andra ersättningsberättigades rätt till ersättning är det svårt att förstå varför en motsvarande regel inte föreslås. Frågan bör belysas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

20 kap. 27 §

I paragrafen föreskrivs att Finansinspektionen får förena förlägganden och förbud enligt 20 kap. med vite. I 16 kap. 25 § finns emellertid redan en bestämmelse som ger Finansinspektionen generell rätt att förena förelägganden och förbud enligt lagen med vite.

Den föreslagna bestämmelsen innebär en dubbelreglering och kan därför utgå.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Enligt punkten 2 första stycket ska särskilda övergångsregler gälla för företag som vid lagens ikraftträdande bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar. För den delen av verksamheten ska vissa av kapitlen i lagens äldre lydelse tillämpas, tillsammans med vissa av kapitlen i lagens nya lydelse. Enligt punktens fjärde stycke ska ”försäkringsföretag som avses i första stycket” efter anmälan kunna tillämpa de nya reglerna i sin helhet, även avseende tjänstepensions- försäkring.

Det framstår inte som klart om denna övergångsreglering är tänkt att även omfatta företag som eventuellt enbart bedriver tjänstepensions- verksamhet. Frågan bör klarläggas.

Vidare får enligt tredje stycket de avsedda företagen tillämpa angivna äldre bestämmelser även för försäkringsrörelsen, om denna är av endast ringa omfattning. Lagrådet ifrågasätter om inte en sådan bestämmelse bör kompletteras med en möjlighet att utfärda föreskrifter.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1127

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1128

Urvalet av de av lagens kapitel i den äldre resp. den nya lydelsen som ska tillämpas i övergångssituationen bör motiveras närmare, t.ex. varför vare sig de äldre reglerna om försäkringsgrupper eller de nya om grupptillsyn blir aktuella.

Enligt punkten 3 kan försäkringsbolag resp. återförsäkringsbolag i vissa fall få tillstånd med innebörd att de ”inte behöver tillämpa delar av denna lag”. Det framstår som oklart om avsikten är att vissa av de äldre bestämmelserna ska tillämpas i stället (jfr lagrådsremissen s. 492 f.).

Enligt punkten 4 ska övergångsvis vissa kapitalbasposter i primärkapitalet kunna klassificeras som nivå 1 eller nivå 2 enligt 7 kap. 7 §. En procentuell begränsning ska dock gälla. Bestämmelsen är oklar och bör omformuleras så att det framgår hur denna procentuella begränsning är tänkt att fungera.

Punkten 5 avser bestämmelser i en direkt tillämplig kommissions- förordning, (EU) 2015/35. Någon svensk övergångsreglering torde inte vara nödvändig.

Enligt punkten 7 ska i ett visst fall vissa angivna bestämmelser inte tillämpas under det första året efter ikraftträdandet. Vilka bestämmelser som egentligen avses framgår dock inte, eftersom hänvisningarna uppenbarligen är felaktiga.

I punkten 8 anges att Finansinspektionen ”får besluta” att ett försäkringsföretag ska använda ett visst solvenskapitalkrav. I andra punkter i övergångsregleringen anges att inspektionen får ”i ett enskilt fall” besluta om olika särregler, se punkterna 3, 9 och 10. Om samma slags beslutssituation avses i alla dessa fall bör en enhetlig terminologi åstadkommas.

Punkterna 9–12 innebär att försäkringsföretag kan få tillstånd att använda vissa metoder vid beräkning av den bästa skattningen eller de försäkringstekniska avsättningarna. Bestämmelserna reglerar inte några tillfälliga avvikelser i förhållande till bestämda regler i lagen, och har ingen tidsbegränsning. Av punkten 11 framgår emellertid att företagen ska föreläggas att vidta åtgärder för att senast den 1 januari 2032 uppfylla solvenskapitalkravet.

Bestämmelserna tycks således ha koppling till att ett visst mål ska uppnås senast 2032, men har i övrigt inte karaktär av övergångsregler. Enligt Lagrådets mening bör regleringen ske i lagen, inte i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.

Att regleringen inte passar i ikraftträdande- och övergångs- bestämmelserna framgår också av att vissa lagbestämmelser direkt hänvisar till punkterna 9 och 10, se 10 kap. 11 § fjärde stycket och 17 kap. 24 §. Reglerna måste ses över i ett sammanhang.

Punkterna 13 och 14 innehåller hänvisningar till 19 kap. som uppenbarligen är felaktiga. Den närmare innebörden kan därför inte bedömas.

Punkten 15 ger Finansinspektionen möjlighet att ta ut avgifter för ansökningar och anmälningar som kommer in före lagens ikraftträdande.

Mer generellt är avsikten att inspektionen ska kunna pröva ärenden enligt de nya lagbestämmelserna så snart lagändringarna utfärdats, utan att ikraftträdandet avvaktas. Några övergångsbestämmelser har därvid inte ansetts nödvändiga, utom i fråga om avgifterna (remissen s. 491).

Enligt Lagrådets mening framstår det som inkonsekvent att meddela	Prop. 2015/16:9
särbestämmelser om avgiftsuttag vid beslut före ikraftträdandet, men inte	Bilaga 6
i fråga om denna tidiga beslutsprocess som sådan. Övergångsregleringen
i dessa delar bör övervägas på nytt.

Lag om ändring i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

1 kap. 3 §

I paragrafens första stycke föreskrivs att bestämmelserna om livförsäkring i lagen, med undantag för 5 kap. 12 §, får tillämpas för vissa sjuk- och olycksfallsförsäkringar. I paragrafens andra stycke föreskrivs att bestämmelserna om livförsäkring i lagen, med undantag för 5 kap. 5 och 12 §§, inte behöver tillämpas för vissa livförsäkringar. Hänvisningarna till bestämmelserna i 5 kap. har ändrats.

I författningskommentaren anges att ändringarna inte föranleds av några åtaganden i direktiv samt att ändringarna endast utgör följdändringar. Redan vid en ytlig analys av bestämmelserna framgår dock att förslagen innebär materiella ändringar av regleringen. Det är dock inte möjligt inom ramen för Lagrådets granskning att utan närmare redovisning av de ändringar som görs överblicka vad de i praktiken innebär eller konsekvenserna av förslagen.

Inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet bör förslagens praktiska innebörd beskrivas och skälen för förslagen redovisas.

5 kap. 4 b §

I paragrafen finns bestämmelser om företagsstyrning. I paragrafen används det felaktiga uttrycket ”försäkringsgivare i tredje land”. Det uttryck som ska användas är ”försäkringsgivare från tredje land”, se t.ex. definitionen i 1 kap. 5 §.

5 kap. 5 §

I paragrafen finns bestämmelser om att försäkringsgivare från tredje land, för sin försäkringsrörelse i Sverige, ska värdera tillgångar och skulder, inklusive försäkringstekniska avsättningar, enligt 5 kap. 1–13 §§ försäkringsrörelselagen. I 5 kap. 5 § andra stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning.

I 5 kap. 15 § försäkringsrörelselagen finns ett motsvarande bemyndigande att meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning.

Det framgår inte av remissen om det krävs särskilda föreskrifter om värderingen av tillgångar och skulder när det gäller försäkringsgivare från tredje land eller varför det annars krävs ett särskilt bemyndigande i den nu aktuella paragrafen. Frågan bör klargöras i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

1129

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1130

5 kap. 10 §

Av paragrafen följer att företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning. I 6 kap. 11 § har ordet ”skuldtäckning” ersatts av uttrycket ”försäkringstekniska avsättningar”. Även i 5 kap. 12 § har ordet utmönstrats. I motsvarande bestämmelse om registerföring i 6 kap. 11 § försäkringsrörelselagen används uttrycket försäkringstekniska avsättningar. Lagrådet förordar att 5 kap. 10 § formuleras om. Det finns då skäl att beakta utformningen av 6 kap. 11 § försäkringsrörelselagen om avsikten är att paragraferna ska ha samma sakliga innehåll.

I sammanhanget noteras att uttrycket skuldtäckning även används i 5 kap. 8 §. Där görs vidare hänvisningar till bestämmelser om skuldtäckning i 6 kap. försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna i 6 kap. ska enligt remissens förslag upphävas. Det finns därför skäl att även överväga utformningen av 5 kap. 8 §.

5 kap. 16 §

Benämningen ”Europeiska ekonomiska samarbetsområdet” kan utgå och ersättas av förkortningen EES (se 1 kap. 5 § 1).

6 kap. 2 a §

Se vad Lagrådet anför i anslutning till 1 kap. 12 § 2 försäkrings- rörelselagen angående s.k. statiska hänvisningar och i anslutning till 17 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen angående uttrycket ”förfarande av”. 6 kap. 9 §

I paragrafen finns bestämmelser om skyldigheten för försäkringsgivare från tredje land att upprätta och för godkännande överlämna åtgärdsplan enligt 18 kap. 5 § och finansiell saneringsplan 18 kap. 8 § försäkringsrörelselagen.

I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan. I 18 kap. 29 § försäkringsrörelselagen finns ett motsvarande bemyndigande att meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan.

Det framgår inte av remissen om det krävs särskilda föreskrifter om åtgärdsplaner och saneringsplaner när det gäller försäkringsgivare från tredje land eller varför det annars krävs ett särskilt bemyndi-gande i den nu aktuella paragrafen. Frågan bör klargöras i det fort-satta lagstiftningsarbetet.

7 kap.11 §

I paragrafen finns bestämmelser om vad som ska gälla om en försäkringsgivare från tredje land upphör med att driva försäkringsrörelse i Sverige. I första stycket anges att försäkringsgivaren är skyldig att ”på det sätt som anges i 5 kap. 10 § redovisa tillgångar”. Enligt den

bestämmelsen ska företrädare för försäkringsgivare föra ett register som visar de tillgångar som används vid skuldtäckning och tillgångarnas värde.

Det är oklart vad som avses med uttrycket ”på det sätt som anges”. Avses att tillgångarna ska redovisas i ett register eller ska bestämmelsen förstås på något annat sätt. Frågan bör övervägas och klargöras i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

9 kap. 5 §

SFS-nummer, 2010:2043, ska anges för försäkringsrörelselagen.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 2015/16:9

Bilaga 6

1131

Prop. 2015/16:9	Finansdepartementet
	Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 september 2015
	Närvarande: Statsministern S Löfven, ordförande, och statsråden
	Å Romson, M Wallström, Y Johansson, M Johansson, I Baylan,
	S-E Bucht, P Hultqvist, H Hellmark Knutsson, I Lövin, Å Regnér,
	M Andersson, A Ygeman, A Johansson, P Bolund, M Damberg,
	A Bah Kuhnke, A Strandhäll, A Shekarabi, G Fridolin, G Wikström,
	A Hadzialic
	Föredragande: statsrådet Bolund

Regeringen beslutar proposition Genomförande av Solvens II-direktivet på försäkringsområdet

1132

Rättsdatablad			Prop. 2015/16:9
Författningsrubrik	Bestämmelser som	Celexnummer för
	inför, ändrar, upp-	bakomliggande EU-
	häver eller upprepar	regler
	ett normgivnings-
	bemyndigande
Försäkringsrörelselag	1 kap. 23 §, 2 kap.	32009L0138
(2010:2043)	19 §, 5 kap. 18 §,
	6 kap. 14 §, 7 kap.
	13 §, 8 kap. 22 §, 9
	kap. 19 §, 10 kap.
	26 §, 16 kap. 9 §, 17
	kap. 30 §, 18 kap. 28,
	19 kap. 104 §, 20 kap.
	26 §
Lagen (2000:35) om	9 §	32009L0138
byte av redovisnings-
valuta i finansiella före-
tag
Lagen (1998:293) om	10 och 12 §	32009L0138
utländska försäkrings-
givares och tjänste-
pensionsinstituts
verksamhet i Sverige
Lagen (1967:531) om	35 §	32009L0138
tryggande av pensions-
utfästelse m.m.

1133