Regeringens proposition 2015/16:79

En ny tullag	Prop.
	2015/16:79

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 14 januari 2016

Stefan Löfven

Magdalena Andersson

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I denna proposition lämnas förslag till de lagändringar som behövs för att komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen).

EU är en tullunion med gemensam tullagstiftning. Kärnan i denna gemensamma tullagstiftning har sedan 1992 varit rådets förordning (EEG) nr 2913/92, dvs. gemenskapstullkodexen. Bestämmelser i svensk rätt som kompletterar gemenskapstullkodexen finns främst i tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. I och med att gemenskapstullkodexen nu har ersatts av unionstullkodexen har det varit nödvändigt att se över den svenska tullagstiftningen.

Denna proposition innehåller förslag till en ny tullag som ersätter den nuvarande tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Samtidigt föreslås vissa ändringar i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet samt följdändringar i ett trettiotal lagar.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2016.

1

Prop. 2015/16:79

2

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		7
2	Lagtext	..............................................................................................	9
	2.1 ................................................................	Förslag till tullag	9
	2.2 ................	Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken	37

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:590) om

gränstullsamarbete med annan stat ...................................

38

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om

skatt på annonser och reklam ...........................................

39

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:1088) om

gränsövervakningen i krig m.m. .......................................

41

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om

	avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter..........	42
2.7	Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen
	(1988:220) ........................................................................	43

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om

valuta- och kreditreglering ...............................................

44

2.9 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200) ........................................................................

45

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om

tullfrihet m.m....................................................................

53

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om

frihet från skatt vid import, m.m. .....................................

57

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt........................................................................

60

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt ......................................................................

65

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om

skatt på energi...................................................................

68

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om

	beskattning, förtullning och folkbokföring under
	krig eller krigsfara m.m. ...................................................	72
2.16	Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)..........	73

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett

annat land inom Europeiska unionen ...............................

74

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av

alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter................

78

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:714) om

ersättning vid frihetsberövanden och andra
tvångsåtgärder ..................................................................	79

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:445) om

exportbutiker ....................................................................

80

2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om

proviantering av fartyg och luftfartyg ..............................

81

2.22	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen	Prop. 2015/16:79
	(1999:1229) .....................................................................	82

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om

straff för smuggling .........................................................

83

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om

behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ..........

87

2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om

vägtrafikregister...............................................................

88

2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:487) om

sjöfartsskydd....................................................................

89

2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets

brottsbekämpande verksamhet ........................................

90

2.28 Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen

(2006:804) .......................................................................

91

2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1209) om

hamnskydd.......................................................................

92

2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1329) om

handel med vissa varor som kan användas till
dödsstraff eller tortyr, m.m. .............................................	93

2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om

	upphandling inom områdena vatten, energi,
	transporter och posttjänster..............................................	95
2.32	Förslag till lag om ändring i postlagen (2010:1045)........	96

2.33 Förslag till lag om ändring i alkohollagen

(2010:1622) .....................................................................

97

2.34 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen

		(2011:1244) .....................................................................	98
3	Ärendet och dess beredning ...........................................................		99
4	Tullunionen ..................................................................................		100
	4.1	Europeiska unionen är en tullunion ...............................	100
	4.2	En gemensam tullagstiftning .........................................	101
	4.3	Nationella bestämmelser ...............................................	104
5	Den nya tullkodexen för unionen .................................................		104
	5.1	Nyheter i unionstullkodexen..........................................	105
	5.2	Allmänna bestämmelser (avdelning I)...........................	106

5.3 Faktorer som ska läggas till grund för tillämpningen av import- eller exporttullar och andra åtgärder

	beträffande varuhandel (avdelning II) ...........................	109
5.4	Tullskuld och garantier (avdelning III)..........................	110

5.5 Införsel av varor i unionens tullområde (avdelning

IV) .................................................................................

112

5.6 Allmänna regler om tullstatus, hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och

bortskaffande av varor (avdelning V) ............................

113

5.7 Övergång till fri omsättning och befrielse från

	importtullar (avdelning VI) ...........................................	114
5.8	Särskilda förfaranden (avdelning VII)...........................	114

3

Prop. 2015/16:79

4

5.9 Varor som förs ut ur unionens tullområde (avdelning

VIII)................................................................................

116

5.10 Elektroniska system, förenklingar, delegering av

befogenheter, kommittéförfarande och
slutbestämmelser (avdelning IX)....................................	117

5.11 Förordningar som meddelas med stöd av

		unionstullkodexen ..........................................................		118
6 Förslag till en ny tullag .................................................................				119
	6.1	Ingen uppdelning i två lagar ...........................................		119
	6.2	En ny tullag ....................................................................		120
		6.2.1	En ny tullag införs .........................................	121
		6.2.2	Bestämmelser om ingivande av
			tulldeklaration................................................	123
		6.2.3	Internationell unionsflygplats ........................	124
		6.2.4	Enhetstillstånd ...............................................	125
		6.2.5	Omprövning av beslut om tull, annan
			skatt än tull, tulltillägg och
			förseningsavgift .............................................	126
		6.2.6	Ett tullombuds skyldighet att hålla medel
			avskilda..........................................................	129
		6.2.7	Bestämmelser om ränta .................................	130
		6.2.8	Bestämmelser om vissa tullkontroller ...........	133
		6.2.9	Bestämmelser om överklagande i tullagen ....	134
		6.2.10	Bestämmelser om sanktioner.........................	140
		6.2.11	Utlämnande av uppgifter ...............................	142
		6.2.12	Övriga frågor .................................................	143
	6.3	Övergångsbestämmelser enligt unionstullkodexen ........		145
7 Kontroll av postförsändelser och försändelser förmedlade av
	kurirföretag ...................................................................................			146
8	Uppgiftsbehandling och sekretess.................................................			149
	8.1	Gällande rätt ...................................................................		149
		8.1.1	Tillhandahållande av information enligt
			unionstullkodexen .........................................	149
		8.1.2	Bestämmelser om
			personuppgiftsbehandling..............................	150
		8.1.3	Bestämmelser om sekretess och
			tystnadsplikt ..................................................	153
	8.2	Överväganden och förslag..............................................		155
		8.2.1	Ändamålsbestämmelserna i tulldatalagen
			är tillräckliga .................................................	155
		8.2.2	Bestämmelserna om elektroniskt
			utlämnande i tulldatalagen justeras................	157
		8.2.3	Övriga bestämmelser i tulldatalagen
			ändras inte .....................................................	159
		8.2.4	Bestämmelser om sekretess ändras inte.........	162
9	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................			163
10	Konsekvenser ................................................................................			167
11	Författningskommentar .................................................................			174

11.1	Förslaget till tullag.........................................................	174
11.2	Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken ...........	200

11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:590) om

gränstullsamarbete med annan stat ................................

200

11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om

skatt på annonser och reklam.........................................

200

11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:1088) om

gränsövervakningen i krig m.m. ....................................

201

11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om

avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter .......

201

11.7 Förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen

(1988:220) .....................................................................

201

11.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1602) om

valuta- och kreditreglering ............................................

201

11.9 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200) .....................................................................

201

11.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1547) om

tullfrihet m.m.................................................................

203

11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om

frihet från skatt vid import, m.m....................................

204

11.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt .....................................................................

205

11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt ...................................................................

206

11.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om

skatt på energi................................................................

207

11.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under

krig eller krigsfara m.m. ................................................	209
11.16 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67) ....	209

11.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett

annat land inom Europeiska unionen.............................

209

11.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om

punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter .............	210

11.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra

tvångsåtgärder ...............................................................

211

11.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:445) om

exportbutiker .................................................................

211

11.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om

proviantering av fartyg och luftfartyg............................

211

11.22 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) ...................................................................

211

11.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1225) om

straff för smuggling .......................................................

212

11.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:185) om

behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ........

212

11.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om

vägtrafikregister.............................................................

213

Prop. 2015/16:79

5

Prop. 2015/16:79	11.26	Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:487) om
		sjöfartsskydd...................................................................	213
	11.27	Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:787) om
		behandling av uppgifter i Tullverkets
		brottsbekämpande verksamhet .......................................	213
	11.28	Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen
		(2006:804) ......................................................................	214
	11.29	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1209) om
		hamnskydd .....................................................................	214
	11.30	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1329) om
		handel med vissa varor som kan användas till
		dödsstraff eller tortyr, m.m. ............................................	214
	11.31	Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1092) om
		upphandling inom områdena vatten, energi,
		transporter och posttjänster ............................................	214
	11.32	Förslaget till lag om ändring i postlagen (2010:1045)....	215
	11.33	Förslaget till lag om ändring i alkohollagen
		(2010:1622) ....................................................................	215
	11.34	Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen
		(2011:1244) ....................................................................	215
	Bilaga 1	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
		952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av
		en tullkodex för unionen.................................................	216
	Bilaga 2	Rättelse till Europaparlamentets och rådets för-
		ordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om
		fastställande av en tullkodex för unionen .......................	317
	Bilaga 3	Sammanfattning av betänkandet (SOU 2015:5) .............	318
	Bilaga 4	Betänkandets lagförslag .................................................	321
	Bilaga 5	Förteckning över remissinstanserna avseende
		betänkandet ....................................................................	357
	Bilaga 6	Sammanfattning av promemorian ..................................	358
	Bilaga 7	Promemorians lagförslag................................................	359
	Bilaga 8	Förteckning över remissinstanserna avseende
		promemorian ..................................................................	360
	Bilaga 9	Lagrådsremissens lagförslag ..........................................	361
	Bilaga 10	Lagrådets yttrande ..........................................................	396
	Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 januari 2016....		415
	Rättsdatablad	.........................................................................................	416

6

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2015/16:79

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. tullag,

2. lag om ändring i utsökningsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan

stat,

4. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

5. lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,

7. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),

8. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering,

9. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

10. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,

11. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import,

m.m.,

12. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

13. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

14. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

15. lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.,

16. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),

17. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,

18. lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,

19. lag om ändring i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder,

20. lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker,

21. lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg,

22. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

23. lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling,

24. lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet,

25. lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister,

26. lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd,

27. lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet,

28. lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804),

29. lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd,

30. lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.,

31. lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,

32. lag om ändring i postlagen (2010:1045),

7

Prop. 2015/16:79 33. lag om ändring i alkohollagen (2010:1622),

34. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

8

2

Lagtext

Prop. 2015/16:79

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till tullag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser Tillämpningsområde och uttryck i lagen

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen,

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen.

Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning.

2 § Det som sägs i denna lag om tull gäller även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket, om inte något annat uttryckligen anges.

3 § I denna lag förstås med

tullagstiftning: Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013, samt svenska tullförfattningar,

handling: framställning i skrift eller bild och upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas bara med tekniskt hjälpmedel,

det svenska tullområdet: svenskt territorium, och

fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken.

I övrigt har uttryck som används i denna lag samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester, i lydelsen enligt

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1137/2008.

9

Prop. 2015/16:79 Tillhandahållande av information

4 § Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter upp- gifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor:

– Arbetsmiljöverket,

– Boverket,

– Elsäkerhetsverket,

– Havs- och vattenmyndigheten,

– Kemikalieinspektionen,

– Kommerskollegium,

– Konsumentverket,

– Kronofogdemyndigheten,

– Livsmedelsverket,

– Läkemedelsverket,

– Myndigheten för press, radio och tv,

– Myndigheten för samhällsskydd och beredskap,

– Naturvårdsverket,

– Post- och telestyrelsen,

– Skatteverket,

– Skogsstyrelsen,

– Statens energimyndighet,

– Statens jordbruksverk,

– Statistiska centralbyrån,

– Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll,

– Sveriges riksbank, och

– Transportstyrelsen.

Tullverket ska på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor.

I lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verk- samhet finns bestämmelser om Tullverkets behandling av uppgifter i vissa fall.

5 § Tullverket ska skriftligen underrätta Skatteverket, om

1. det finns anledning att anta att någon

a) på annat sätt än muntligen har lämnat eller kommer att lämna en oriktig uppgift till Skatteverket, eller

b) inte har lämnat eller inte kommer att lämna mervärdesskatte- deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift till Skatte- verket, och

2. det därigenom finns risk för att mervärdesskatt undandras eller felaktigt tillgodoräknas eller betalas tillbaka.

Av underrättelsen ska det framgå vilka omständigheter som ligger till grund för antagandet enligt första stycket 1.

6 § Följande uppgifter får användas för statistiska ändamål:

1. uppgifter som någon har lämnat om en vara enligt bestämmelser i förordning (EU) nr 952/2013, och

2. uppgifter som någon har lämnat om ett transportmedel enligt artikel 133 i förordning (EU) nr 952/2013 eller enligt 3 kap.

10

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna åt någon annan att förmedla uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket.

Den som i förmedlingsverksamhet som avses i första stycket tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller bestäm- melserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

8 § Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom Europeiska kommissionen, genom en annan myndighet än Tullverket eller genom en förmedlare som avses i 7 § första stycket, anses dokumentet ha kommit in till Tullverket när det togs emot och kan antas ha avskilts för verket hos den som förmedlar dokumentet.

9 § Den som i verksamhet vid en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats i enlighet med tullagstiftningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.

I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Tullombud

10 § Om ett tullombud har tagit emot medel av en huvudman för betalning av tull och andra avgifter till Tullverket, ska tullombudet hålla medlen skilda från andra tillgångar.

11 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ett tullombud ska få tillhandahålla tjänster i Sverige.

Bevarande av uppgifter

12 § Den som enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar är föreskriven i annan lag eller författning.

Kostnader för sakkunnig

13 § Om en särskild sakkunnig har anlitats enligt 4 kap. 5 §, ska kostnaden för den sakkunnige betalas av den som har lämnat en felaktig uppgift eller av den som inte har följt en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara. Tullverket kan besluta att den som inte har följt en uppmaning inte ska vara betalningsskyldig.

Betalningsskyldighet enligt första stycket gäller inte om en felaktig uppgift avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent.

Prop. 2015/16:79

11

Prop. 2015/16:79 Om Tullverket har haft en kostnad som någon annan ska stå för enligt första stycket, ska denne ersätta Tullverkets kostnad.

Avgifter

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. när avgift för tullkontroller eller annan tillämpning av tullagstiftningen får tas ut, och

2. avgiftens storlek.

Tullvärde på vissa lättförstörbara varor

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för näringsidkare att lämna uppgift om genomsnittliga priser på importerade varor och om importkvantiteter och transportkostnader avseende sådana varor i samband med bestämmande av tullvärde på vissa lättförstörbara varor.

2 kap. Tullskuld, skatt, ränta och garantier Skyldighet att betala annan skatt än tull

1 § Bestämmelser om skyldighet att betala annan skatt än tull vid import eller införsel till det svenska tullområdet finns i

– lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

– mervärdesskattelagen (1994:200),

– lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

– lagen (1994:1564) om alkoholskatt, och

– lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Skatt som avses i första stycket ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt ska ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som fastställts i annan valuta, ska sådant underlag omräknas till svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen gällde den dag då tullvärdet fastställdes.

2 § Mervärdesskatt som avses i 1 § första stycket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlighet med skatteförfarandelagen (2011:1244), om deklaranten eller, om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar är registrerad till mervärdesskatt i Sverige vid tidpunkten för beslutet om fastställande av tull och

1. agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdes- skattelagen (1994:200) vid importen eller införseln, eller

2. är en juridisk person som inte agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen vid importen eller införseln.

Det som sägs om beskattningsunderlag i 1 § gäller även i de fall som avses i första stycket.

3 § Om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas, ska annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare

12

meddelat beslut om sådan pålaga ska upphävas eller ändras sedan dom Prop. 2015/16:79 eller beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft.

Betald tull ska beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd.

Garanti för annan skatt än tull

4 § Om det behövs för att säkerställa uppbörden, får Tullverket i ett enskilt fall besluta att garanti ska ställas för annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

Om garanti inte har ställts, utgör varan garanti för skatten så länge den står under Tullverkets övervakning och kontroll.

Om garanti har ställts eller om varan utgör garanti, får Tullverket ta ut beloppet ur garantin eller varan.

Begränsning av tullskuld

5 § När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, ska den treårsperiod som avses i artikel 103.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, förlängas till fem år.

Om en gäldenär har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, får gäldenären underrättas om tullskulden efter utgången av den femårsperiod som avses i första stycket, för den vara som åtalet gäller. En sådan underrättelse får ske senast under kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Ingen underrättelse om tullskuld får ske efter utgången av en period på tio år efter den dag då tullskulden uppkom.

Om gäldenären har avlidit, får en underrättelse enligt andra stycket ske senast sex månader efter dödsfallet.

6 § Bestämmelserna i 5 § ska tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om brottet avser tull som den juridiska personen skulle ha betalat.

Betalning av import- eller exporttullbelopp

7 § Betalning av tullbelopp enligt artikel 108.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska göras till Tullverket inom tio dagar från det att gäldenären underrättats om tullskulden, om inte anstånd med betalning enligt artikel 110 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, har beviljats.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en annan tidsfrist för betalning än den som anges i första stycket, vid sammanföring av bokföringsposter enligt artikel 105.1 andra stycket i samma förordning, i den ursprungliga lydelsen.

13

Prop. 2015/16:79 Ränta vid annan skatt än tull

8 § Bestämmelserna om kreditränta i artikel 112 och om dröjsmålsränta i artikel 114 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import. Dröjsmålsräntan ska beräknas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första stycket och andra stycket första meningen skatteförfarandelagen (2011:1244).

9 § Ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltnings- domstol, om inte ränta tas ut enligt 8 §.

10 § Ränta enligt 8 eller 9 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

11 § Det som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i 8 och 9 §§.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 9 §, om det finns synnerliga skäl.

13 § Ränta som avses i 9 § ska beräknas från utgången av den första månaden efter den månad då varan deklarerades för övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet ska betalas. Ränta på skatt som motsvarar tidigare återbetalt belopp beräknas dock från utgången av den månad då beloppet betalades tillbaka.

Räntesatsen för ränta enligt 9 § ska vara den som anges i 65 kap. 4 § första stycket eller, om det är fråga om skönsbeskattning, den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

14 § På belopp som betalas tillbaka i fall som anges i 19 § tillgodoförs ränta. Ränta tillgodoförs även på ränta enligt 8 och 9 §§ som betalas tillbaka. Räntan tillgodoförs från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet betalas tillbaka.

Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

15 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 8 eller 9 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, ska en ny beräkning av räntan göras. För mycket betald ränta ska betalas tillbaka.

Ränta tas inte ut på räntebelopp enligt 8 eller 9 § som ska betalas utöver tidigare betald ränta.

Om ett beslut som föranlett ränta enligt 14 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha tillgodoförts eller skulle ha tillgodoförts med lägre belopp, ska den som tillgodoräknats räntan betala tillbaka mellanskillnaden. Bestämmelserna i tullagstiftningen om återbetalning av

tull ska då tillämpas.

14

Indrivning

16 § Om tull inte har betalats i rätt tid, ska fordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver

begäras för ett ringa belopp.

17 § Det som sägs om indrivning av tull i 16 § ska gälla även för ersättning för kostnad enligt artikel 189.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och 1 kap. 13 § tredje stycket.

18 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en gäldenär som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och på rätt sätt tillämpas 59 kap. 13, 15–21, 26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244).

Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende tull enligt denna lag.

Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske enligt 16 §.

Återbetalning och eftergift

19 § Om en ansökan om återbetalning eller eftergift av tull görs enligt bestämmelserna i artikel 121 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska även frågan om återbetalning eller eftergift av skatt som avses i 1 § första stycket prövas. Vid prövningen gäller artiklarna 116–120 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, i tillämpliga delar.

Bestämmelsen om återbetalning och eftergift på eget initiativ i artikel 116.4 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska tillämpas även på skatt som avses i 1 § första stycket.

Vid återbetalning får avdrag göras för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11–13 och 15 §§ den lagen betalas inte tillbaka.

20 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull.

3 kap. Införsel och utförsel av varor Tullövervakning vid införsel

1 § Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men inom Europeiska unionens tullområde, till det svenska tullområdet för in eller låter föra in en icke-unionsvara som inte är hänförd till ett tullförfarande och som inte befordras enligt artikel 148.5 i förordning (EU) nr

Prop. 2015/16:79

15

Prop. 2015/16:79 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket vid gränspasseringen.

För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket rätt att utföra de kontroller som framgår av lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

2 § Ett transportmedel som kommer till det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning.

Om transportmedlet kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning till dess att en anmälan om transportmedlet enligt 4 § har behandlats av Tullverket.

Har transportmedlet tagits ut för kontroll enligt 4 kap. 16 §, omfattas det av tullövervakning till dess att kontrollen har avslutats.

3 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas komma till ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena.

4 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst till Tullverket även i andra fall än det som avses i artikel 133.1 första stycket i förordning (EU) nr 952/2013.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket.

5 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. att utan Tullverkets medgivande ankomma med transportmedlet.

6 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid införsel.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet.

7 § Tullverket får tillfälligt ta hand om en icke-unionsvara, om det behövs för tullövervakningen. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager.

Tullverket får bestämma att varan inte får tas ut från anläggningen för tillfällig lagring eller tullagret förrän verkets kostnader för förvaringen har ersatts eller garanti har ställts för dem.

16

Innehavaren av en anläggning för tillfällig lagring eller ett allmänt Prop. 2015/16:79 tullager är skyldig att ta emot varan, om det kan göras utan avsevärda

problem.

Bortskaffande av varor

8 § Om en vara ska säljas enligt artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013 får detta ske genom Tullverkets försorg på offentlig auktion (tullauktion) eller på något annat sätt, om Tullverket anser att det är lämpligare. Detsamma gäller om Tullverket enligt 2 kap. 4 § tredje stycket ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör garanti.

Vid försäljning av varor som är föremål för införselförbud eller införselvillkor tillämpas 4 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

9 § En tullauktion ska kungöras i god tid och på lämpligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauktion eller på något annat sätt, ska Tullverket i god tid skicka en underrättelse, om adressen är känd, till gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd samt till någon annan som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan.

10 § Vid tillämpning av artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, får varorna förstöras, om

1. det finns en risk för att varorna förstörs eller minskar väsentligt i värde, eller

2. kostnaden för förvaringen av varorna är orimligt hög.

Innan varorna förstörs ska om möjligt bestämmelserna om underrättelse i 9 § andra stycket tillämpas.

I 2 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. finns ytterligare bestämmelser om förstöring av varor.

Övergång till fri omsättning

11 § Avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester som avses i direktiv 2000/59/EG ska betraktas som övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013.

Frizon

12 § Regeringen får besluta att en del av det svenska tullområdet ska vara en frizon enligt artikel 243.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska
fastställa frizonens gränser och var dess infarts- och utfartsställen ska
vara belägna.
Tullövervakning vid utförsel
13 § Ett transportmedel som ska avgå från det svenska tullområdet
omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns
varor som omfattas av tullövervakning.	17

Prop. 2015/16:79

18

Om transportmedlet ska avgå från det svenska tullområdet direkt till tredjeland utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning sedan en anmälan om detta har gjorts.

14 § Ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska avgå från

1. ett tullkontor, eller

2. en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Tullverket kan i vissa fall medge undantag från första stycket, om möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll inte försämras.

15 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas avgå från ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena.

16 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som ska föras ut ur det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets avgång till Tullverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket.

17 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. att utan Tullverkets medgivande avgå med transportmedlet.

18 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid utförsel.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet.

4 kap. Tullkontroll

Allmän princip för tullkontroller

1 § Ett beslut om en kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde.

Användning av våld eller tvång

2 § En tulltjänsteman får, i den utsträckning andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld eller tvång för att genomföra en åtgärd som avses i 3 kap. 7 § första stycket samt 9–11, 14, 16 och 19 §§ i detta kapitel.

Våld mot person får endast användas om tulltjänstemannen möts av Prop. 2015/16:79 motstånd och det med hänsyn till ändamålet med åtgärden är försvarligt.

Medverkan av Polismyndigheten och Kustbevakningen

3 § Polismyndigheten och Kustbevakningen ska medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt denna lag.

För Polismyndigheten och Kustbevakningen samt polisman och kustbevakningstjänsteman som medverkar i Tullverkets kontroll- verksamhet gäller det som sägs om Tullverket och tulltjänsteman i 3 kap. 5, 6, 17 och 18 §§ samt 2, 9–17 och 51–53 §§ i detta kapitel.

Tillhandahållande av lokaler

4 § Ett transportföretag som befordrar passagerare från tredjeland ska utan kostnad för Tullverket ställa de lokaler och anordningar till verkets förfogande som enligt verkets bedömning behövs för

– kontroll av fordon samt bagage, handväskor och liknande som resande för med sig,

– handläggning av resandes tulldeklarationer,

– förhör och kroppsvisitation samt kroppsbesiktning av resande, och

– tullpersonalen under uppehåll i tjänstgöringen.

Anlitande av sakkunnig

5 § Tullverket får anlita en särskild sakkunnig

1. om det finns anledning att anta att en uppgift som har lämnats enligt tullagstiftningen är felaktig, för att få fram den information som behövs, och

2. när en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara inte har följts.

Tullkontroll av varor och transportmedel

6 § Tullverket får begära att ett transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige ska lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter som företaget har tillgång till.

I fråga om passagerare får Tullverket endast begära uppgifter om

– namn,

– resrutt,

– bagage,

– medpassagerare,

– betalningssätt, och

– bokningssätt.

Tullverket får begära uppgifter enligt första och andra styckena endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

7 § Transportföretaget ska skyndsamt lämna Tullverket de uppgifter som verket begär enligt 6 §.

19

Prop. 2015/16:79 8 § Ett transportföretag får lämna uppgifter enligt 6 § på så sätt att de görs läsbara för Tullverket genom terminalåtkomst.

Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella transporter. Uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt får inte ändras eller på annat sätt bearbetas eller lagras av Tullverket.

Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom terminalåtkomst ska omedelbart förstöras, om de visar sig sakna betydelse för utredning av eller lagföring för brott.

9 § Tullverket får preja ett fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor.

Tullverket får föra ett fartyg till en plats inom det svenska tullområdet, om

1. fartyget under färd mellan orter inom Europeiska unionens tullområde lämnar tullområdet och därigenom avviker från sin rätta kurs utan att det sker på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl, och

2. befälhavaren inte följer en uppmaning att återvända till Europeiska unionens tullområde.

10 § En åtgärd enligt 9 § får vidtas utan föregående uppmaning, om

1. uppmaningen inte kan ges, eller

2. det finns särskild anledning att anta att en uppmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra åtgärden.

En åtgärd enligt 9 § andra stycket får inte vidtas mot ett utländskt fartyg eller inom en annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten.

11 § En förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska stanna på uppmaning av en tulltjänsteman.

Även en annan person än föraren eller befälhavaren ska stanna på tulltjänstemannens uppmaning. En sådan uppmaning får endast ges om det finns anledning att anta att personen är anmälningsskyldig enligt

	tullagstiftningen.
	12 § En uppmaning enligt 11 § första stycket till föraren av ett fordon får
	ges
	1. när fordonet finns
	– i trakterna vid Sveriges landgräns mot ett tredjeland,
	– i trakterna vid Sveriges kuster,
	– i närheten av eller inom en anläggning för tillfällig lagring, ett
	tullager eller en frizon, eller
	– i närheten av eller inom en hamn, en flygplats eller ett annat område
	som har trafikförbindelser med ett tredjeland,
	2. om tulltjänstemannen har anledning att anta att varor som står under
	tullövervakning transporteras med fordonet, eller
	3. när fordonet är försett med interimsskyltar eller registreringsskyltar
	från ett tredjeland.
	En uppmaning enligt 11 § andra stycket får riktas till en person som
20	anträffas på en plats enligt första stycket 1.

13 § Tullverket får tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar som avser ett transportmedel som omfattas av tullövervakning, om det behövs för att hindra transportmedlets avgång.

14 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel.

Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från frizoner, hamnar, flygplatser och anläggningar för tillfällig lagring.

15 § Om det är absolut nödvändigt för att tullkontroller ska kunna göras, får Tullverket

1. uppehålla ett tåg på en järnvägsstation vid gräns mot ett tredjeland och på tågets slutstation inom Sverige, och

2. begära att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa.

16 § För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts eller att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av förordning (EU) nr 608/2013, i den ursprungliga lydelsen, får Tullverket undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras,

2. tullager, frizoner och anläggningar för tillfällig lagring, samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och

3. bagage samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde eller av en person som uppmanats att stanna enligt 11 § andra stycket.

I lagen (2000:1225) om straff för smuggling finns bestämmelser om kroppsvisitation.

17 § Vid en kontroll enligt 16 § ska den person vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan förs in i eller ut ur Europeiska unionens tullområde ge den tulltjänsteman som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan, transportmedlet eller bagaget.

Personen ska också lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

På tulltjänstemannens begäran ska föraren av eller befälhavaren på det transportmedel som ska undersökas närvara vid undersökningen om det är möjligt.

18 § Ett befordringsföretag ska

– göra en anmälan till Tullverket, om det i företagets verksamhet uppkommer en misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

– på begäran av Tullverket överlämna försändelsen till verket.

Prop. 2015/16:79

21

Prop. 2015/16:79 Befordringsföretaget ska också på annat sätt medverka i kontroll- verksamhet enligt tullagstiftningen i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg.

För befordringsföretaget gäller inte 2 och 9–17 §§.

Tullkontroll av postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag

19 § För en sådan kontroll som avses i 16 § får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag.

En försändelse får öppnas om den finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal och det finns anledning att anta att försändelsen innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte har fullgjorts.

20 § Beslut om att öppna en postförsändelse eller en försändelse förmedlad av ett kurirföretag som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

21 § En postförsändelse eller en försändelse förmedlad av ett kurirföretag som har öppnats med stöd av 19 § får inte undersökas närmare än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med undersökningen.

Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska syftet med undersökningen framgå och vad som har kommit fram vid denna.

Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

22 § En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som kommer från tredjeland ska hållas kvar av postbefordringsföretaget, om

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske.

Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av chefen för Tullverket.

23 § Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket överlämna en försändelse som hållits kvar enligt 22 § första stycket.

Föreläggande

24 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift som verket behöver för kontroll av att deklarations- eller

uppgiftsskyldigheten har fullgjorts.

22

Första stycket gäller även den för vars räkning en vara importerats eller exporterats.

25 § Tullverket får förelägga den som bedriver verksamhet i vilken uppgift av betydelse för kontrollen av en annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten, att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan.

Revision

26 § Tullverket får besluta om revision

1. för att kontrollera att alla nödvändiga dokument och uppgifter har tillhandahållits enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och att dokumenten och uppgifterna är riktiga och fullständiga, och

2. för att göra sådana kontroller som avses i artikel 48 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen.

27 § Ett beslut om revision ska innehålla

1. uppgift om syftet med revisionen,

2. uppgift om möjligheten att undanta handlingar från kontroll enligt 38 §, och

3. förordnande av den eller de tulltjänstemän som ska verkställa revisionen (revisor).

Av den uppgift som avses i första stycket 1 behöver det inte framgå vilken person eller rättshandling som kontrollen eller uppgifterna avser, om

1. beslutet om revision gäller för granskning av någon annan än den som revideras, och

2. det finns särskilda skäl att inte nämna personen eller rätts- handlingen.

28 § Innan en revision verkställs ska den som ska revideras underrättas om beslutet om revision.

Underrättelsen får ske i samband med att revisionen verkställs om en inventering eller en liknande fysisk kontroll behöver göras och kontrollen skulle förlora sin betydelse om den som ska revideras underrättas i förväg.

29 § En revision ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne.

Om den reviderade inte samverkar, får bestämmelser om vite i 7 kap. 5 § och om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas.

30 § Vid en revision får revisorn granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, om de inte ska undantas enligt 37 §.

I övrigt framgår revisorns befogenheter av artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013.

Prop. 2015/16:79

23

Prop. 2015/16:79 31 § En revision får genomföras hos den reviderade, om denne medger det. Revisionen ska genomföras hos den reviderade, om denne begär det och revisionen kan genomföras där utan betydande svårighet.

Om revisionen genomförs hos den reviderade, ska denne ställa en ändamålsenlig arbetsplats till revisorns förfogande, om det är möjligt.

32 § Att den reviderade ska tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar samt i övrigt ge revisorn all den hjälp som behövs vid revisionen följer av artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Om handlingar ska granskas på någon annan plats än hos den reviderade, ska denne på begäran och mot kvitto överlämna handlingarna till revisorn.

33 § Den reviderade ska på begäran ge revisorn tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska en upptagning som kan uppfattas bara med sådana hjälpmedel. Detta gäller inte om

1. den reviderade tillhandahåller en kopia av upptagningen, och

2. kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som revisorn har tillgång till.

Den reviderade ska ge revisorn möjlighet att kontrollera att den kopia som avses i första stycket stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning eller kontroll av kopia får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose syftet med revisionen. Granskningen eller kontrollen får göras via telenätet, om den reviderade medger det.

34 § En revision får inte pågå under längre tid än nödvändigt.

Tullverket ska snarast meddela den reviderade resultatet av revisionen i de delar som rör den reviderade.

35 § Tullverket ska lämna tillbaka räkenskapsmaterial och andra handlingar till den reviderade så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats.

Om den reviderade har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska Tullverket

1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och

2. underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren.

Uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll

36 § Ett föreläggande enligt 24 eller 25 § får inte avse en uppgift i en sådan handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Ett sådant föreläggande får inte heller avse en uppgift som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen.

24

37 § Vid revision får Tullverket inte granska

1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, eller

2. en handling som inte omfattas av revisionen.

Tullverket får inte heller granska en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen.

38 § En handling som inte får granskas ska på begäran av den som är föremål för revision undantas från kontrollen.

39 § En begäran om att undanta handlingar ska ges in till allmän förvaltningsdomstol. Begäran ska vara skriftlig och ges in tillsammans med den handling som begäran avser.

Om Tullverket redan har den handling som en begäran avser, ska verket omedelbart försegla handlingen och överlämna den till domstolen.

40 § Om en uppgift i en sådan upptagning som avses i 1 kap. 3 § ska undantas, får domstolen besluta om sådana begränsningar i Tullverkets rätt att använda tekniska hjälpmedel och sökbegrepp som behövs för att uppgiften inte ska bli tillgänglig för verket.

41 § Om den enskilde begär det, ska domstolen pröva om ett beslut om att undanta handlingen kan fattas utan att domstolen granskar handlingen.

42 § Om en uppgift eller en handling har undantagits från kontroll, får Tullverket inte återge eller åberopa innehållet i uppgiften eller handlingen.

43 § Ett beslut i fråga om att undanta en uppgift eller en handling gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter

44 § Uttryck som används i 45–49 §§ har den innebörd som anges i förordning (EU) nr 608/2013.

45 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om sitt beslut enligt artikel 11.3, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 11.3 eller 16 i den förordningen, eller

2. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 13 i den för- ordningen.

46 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om följande beslut som verket fattar enligt förordning (EU) nr 608/2013:

Prop. 2015/16:79

25

Prop. 2015/16:79 1. beslut att avslå eller avvisa en begäran enligt artikel 12.1 om förlängning, eller

2. beslut enligt artikel 12.5 att återkalla eller ändra ett beslut om förlängning.

En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 12.1, eller

2. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 12.5.

47 § Uppkommer en skada på en vara vid en sådan inspektion som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 608/2013, ansvarar den som inspekterar varan för skadan.

48 § Frågor om huruvida en vara gör intrång i en immateriell rättighet och hur en sådan vara ska hanteras prövas av en domstol enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga.

Domstolen får meddela ett interimistiskt beslut om att ett uppskov med att frigöra eller hålla kvar en vara ska upphöra.

Tullverket ska verkställa sådana domar och beslut från domstolen som fått laga kraft och som gäller frigörande, ändring eller förstöring av varor vars frigörande skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket.

49 § När en dom eller ett beslut om förstöring av eller annan åtgärd med varor vars frigörande har skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket har fått laga kraft, har innehavaren av ett beslut om ingripande rätt till ersättning för sina kostnader i samband med Tullverkets ingripande mot varorna.

Ersättningsskyldig enligt första stycket är den som domstolens beslut har gått emot. Kan ersättningskravet riktas mot flera personer, har dessa ett solidariskt ansvar att ersätta innehavaren av beslutet.

Tullkontroll av kontanta medel

50 § En anmälan enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 ska lämnas skriftligt eller elektroniskt.

51 § För kontroll av att anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, har fullgjorts får Tullverket undersöka transportmedel och bagage samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde.

52 § Om det finns anledning att anta att en person inte har fullgjort sin anmälningsplikt enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, får en tulltjänsteman kroppsvisitera personen för att söka efter kontanta medel på honom eller henne.

Vid kroppsvisitationen ska bestämmelserna i 29 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas.

26

53 § Om anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 inte har fullgjorts, får Tullverket hålla kvar kontanta medel i enlighet med artikel 4.2 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, om det behövs för att genomföra en kontroll.

5 kap. Överträdelser och sanktioner

1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel gäller det som sägs om gäldenär även den som är skyldig att betala skatt enligt 2 kap. 1 §.

Tullförseelse

2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, jämförd med 4 kap. 50 § döms för tullförseelse till böter.

Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om

1. skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon som är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande,

2. skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket,

eller

3. användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

3 § Ansvar för tullförseelse ska inte dömas ut, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

4 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av Tullverket.

Tulltillägg

5 § Tulltillägg ska tas ut av den som är gäldenär och skyldig att ge in tulldeklaration skriftligen eller med elektronisk databehandlingsteknik och som på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för fastställande av tull.

Detsamma gäller om gäldenären har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser

1. omprövning, återbetalning, eftergift eller ett överklagande, och

2. uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

6 § En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att

1. en lämnad uppgift är felaktig, eller

2. en uppgift som ska lämnas till ledning för beslut om tull har utelämnats.

En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om

Prop. 2015/16:79

27

Prop. 2015/16:79 1. uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut, eller

2. den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

7 § Tulltillägget enligt 5 § är tjugo procent av den tull som inte skulle ha tagits ut, om den oriktiga uppgiften godtagits.

Tulltillägget är dock tio procent när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

8 § Tulltillägg ska tas ut av gäldenären i de fall då

1. tull har fastställts på skälig grund på grund av utebliven tull- deklaration och sådan inte har kommit in trots att ett föreläggande sänts ut till gäldenären, eller

2. avvikelse från deklarationen har skett när tull har fastställts på skälig grund.

Tulltillägget är tjugo procent av den tull som fastställts enligt första stycket och som tas ut av gäldenären utöver den tull som annars skulle ha tagits ut av denne. Till den del fastställandet av tull innefattar rättelse av en oriktig uppgift från gäldenären tas tulltillägg ut enligt 7 § första stycket.

9 § Tulltillägg ska, även i andra fall än de som avses i 5 och 8 §§, tas ut om tull ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld i enlighet med artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen.

Första stycket gäller endast om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller med elektronisk databehandlingsteknik upprättad tulldeklaration till ledning för beslut om tull.

Tulltillägget enligt första stycket är tjugo procent av den tull som tas ut.

10 § Tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över en vara som hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull.

Tulltillägget är tjugo procent av den tull som felaktigt har betalats tillbaka eller eftergetts.

11 § Vid tillämpning av 5 och 8 §§ ansvarar gäldenären för det som gäldenärens ombud gör eller låter bli att göra. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en gäldenär som är juridisk person ska anses ha lämnats av gäldenären, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda gäldenären.

12 § Tulltillägg ska inte tas ut

1. om gäldenären på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften eller anmält förhållande som avses i 9 §, eller

2. om det tullbelopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller passiviteten är obetydligt.

	13 § Tulltillägg ska inte	tas ut om en icke-unionsvara eller dess värde
	förverkas. Om endast en del av varan eller dess värde har förverkats,
28	gäller förbudet att ta ut	tulltillägg endast för den delen av varan eller

värdet som förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om tulltillägg ska upphävas eller ändras efter det att en dom eller ett beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft.

14 § Om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får Tullverket inte ta ut tulltillägg på beloppet.

Förseningsavgift

15 § Om den som deklarerat en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration inte har gett in den kompletterande deklarationen vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, ska en särskild avgift (förseningsavgift) tas ut av deklaranten.

Förseningsavgiften är 500 kronor. Om den som uppmanats att lämna deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, är avgiften dock 1 000 kronor.

Gemensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift

16 § Tullverket ska ompröva beslut om tulltillägg och förseningsavgift om gäldenären eller deklaranten begär det eller om det finns andra skäl. Då tillämpas bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning av be- slut om tull.

17 § Tullverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från tulltillägg eller förseningsavgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om

1. den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas ha

– berott på ålder, hälsa eller liknande förhållanden, eller

– berott på en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena,

2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiv- iteten,

3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller

4. felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den som avgiften gäller fällts till ansvar för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller 2 § eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

Deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig.

18 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte beslutas för en gäldenär eller en deklarant som har avlidit.

19 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av Tullverket. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna ombud som avses i 6 kap. 1 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga

Prop. 2015/16:79

29

Prop. 2015/16:79

30

uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan ska väckas genom ansökan inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har fått laga kraft.

20 § Följande bestämmelser tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgift:

– artikel 110 om anstånd med betalning i förordning (EU) nr 952/2013,

iden ursprungliga lydelsen, och

– 2 kap. 4 §, 7 § första stycket, 8 § och 16 §.

21 § Tulltillägg och förseningsavgifter tillfaller staten.

6 kap. Överklagande Det allmänna ombudet

1 § Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut om tull, annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket, ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

Överklagande av Tullverkets beslut

Vilka beslut får överklagas?

2 § Följande beslut av Tullverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1. beslut enligt tullagstiftningen,

2. beslut enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1889/2005, och

3. beslut enligt artikel 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013 samt beslut att avvisa en ansökan som inte uppfyller villkoren i artikel 5.3 i den förordningen.

Tullverkets eller annan förvaltningsmyndighets beslut om nedsättning eller befrielse enligt 2 kap. 12 och 20 §§ överklagas hos regeringen.

Tullverkets beslut om revision enligt 4 kap. 26 § får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Detsamma gäller vid överklagande i mål som avses i 5 kap. 19 §.

Tiden för överklagande

3 § Om ett överklagande enligt 2 § gäller beslut om tull eller beslut om annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket, ska överklagandet ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde. Om beslutet har meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldig- heten inträdde, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av beslutet, om tiden för överklagande därigenom blir längre.

Om beslut som avses i första stycket har omprövats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom treårsfristen. Om omprövnings- beslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den

skattskyldige fick del av omprövningsbeslutet, om tiden för överklagande därigenom blir längre.

Gäldenären eller den skattskyldige får överklaga ett beslut som avses i första och andra styckena även om beslutet inte är till nackdel för denne.

Omprövning av det överklagade beslutet

4 § Om ett överklagande enligt 3 § inte avvisas som för sent inkommet, ska Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet.

5 § Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras så som den klagande begär. Beslutet ska innehålla en uttrycklig upplysning om att det medför denna verkan.

Om beslutet ändras på annat sätt, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Om det finns skäl för det, får den klagande ges tillfälle att återkalla överklagandet.

Överlämnande av handlingar till förvaltningsrätten

6 § Om ett överklagande varken avvisas eller förfaller, ska Tullverket överlämna handlingarna i ärendet till förvaltningsrätten. Om det finns särskilda skäl, får ett överklagande enligt 3 § överlämnas utan föregående omprövning.

Överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift

7 § Bestämmelserna i 3–6 §§ gäller också överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

En gäldenärs eller skattskyldigs yrkande i fråga om tulltillägg ska, oavsett tidsfristerna i 3 §, prövas om beslutet om den tull som tulltillägget avser inte har fått laga kraft. Detsamma gäller om Tullverket eller det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären eller den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen besluta att det ska tas upp till prövning av Tullverket.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga om förseningsavgift.

Anslutningsöverklagande

8 § Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant ärende som avses i 3 och 7 §§, får också motparten överklaga beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse ska ha kommit in till Tullverket inom två månader från den dag då motparten fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet på annat sätt, förfaller även det senare överklagandet.

Verkställighet av beslut som överklagas

9 § Bestämmelserna om verkställighet av beslut som överklagas i artikel 45 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas

Prop. 2015/16:79

31

Prop. 2015/16:79 även på beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

Talan om tulltillägg eller förseningsavgift

10 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull, ska talan om tulltillägg eller förseningsavgift med anledning av beslutet föras samtidigt.

Överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut

Det allmänna ombudets rätt att överklaga beslut

11 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut av förvaltningsrätten eller kammarrätten i frågor som avses i 3 och 7 §§ även om ombudet inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

Anslutningsöverklagande

12 § Om någon har överklagat ett beslut av en förvaltningsrätt eller kammarrätt i frågor som avses i 3 och 7 §§, får även någon annan som har haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, även om den tid för överklagande som gäller för honom eller henne har gått ut. Ett sådant överklagande ska ges in inom en vecka från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet på annat sätt, förfaller även det senare överklagandet.

När för det allmänna ombudet det allmännas talan?

13 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut, ska ombudet föra det allmännas talan.

I mål som gäller beslut i frågor som avses i 3 och 7 §§ förs det allmännas talan i Högsta förvaltningsdomstolen av det allmänna om- budet.

14 § Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden som gäller frågor som avses i 3 och 7 §§.

Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Tullverket att företräda det allmänna i allmän förvaltningsdomstol.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i mål om betalningssäkring.

Det allmänna ombudet får överklaga till förmån för enskild part

15 § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande föra talan i frågor som avses i 3 och 7 §§ till förmån för en enskild part. Ombudet har då samma behörighet som den enskilde.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i mål om betalnings- säkring.

32

Handläggning vid domstol

Ändring av talan

16 § I mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får talan inte ändras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§.

Det ska dock inte anses vara en ändring av talan när den som överklagat

1. inskränker sin talan, eller

2. åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan utan att frågan som ska prövas ändras.

17 § I ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får den som överklagat yrka något nytt under förutsättning att någon ny fråga inte tas upp i målet.

I mål i förvaltningsrätten får den som överklagat ta upp en ny fråga, om

1. det görs inom den tid som gäller för överklagande,

2. den nya frågan har samband med den fråga som ska prövas, och

3. förvaltningsrätten anser att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

18 § Den som har överklagat ett beslut i en fråga som har föranlett tulltillägg får även ta upp frågan om tulltillägg om domstolen anser att tulltillägget utan olägenhet kan prövas i målet.

19 § Om domstolen i ett fall som avses i 17 § andra stycket och 18 § inte prövar den nya frågan, får domstolen överlämna frågan till Tullverket för prövning.

Deldom

20 § Om det finns flera frågor i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt i någon av frågorna trots att handläggningen av övriga frågor inte är klar.

Mellandom

21 § Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt om

1. en eller flera omständigheter som var för sig har omedelbar betyd- else för utgången i målet, eller

2. hur en uppkommen fråga, som främst har betydelse för rättstillämp- ningen, ska bedömas vid avgörandet av målet.

Domstolen bestämmer om beslutet ska få överklagas direkt eller först i samband med domstolens beslut i själva målet.

Om domstolen bestämmer att ett särskilt beslut får överklagas direkt, får domstolen besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det särskilda beslutet har fått laga kraft.

Muntlig förhandling

22 § Förvaltningsrätten och kammarrätten ska hålla muntlig förhandling i ett mål om tulltillägg eller förseningsavgift om en enskild begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om tulltillägget eller förseningsavgiften inte kommer att tas ut.

Prop. 2015/16:79

33

Prop. 2015/16:79	Företrädaransvar
	23 § Om talan om betalningsskyldighet enligt 59 kap. 13 § skatteför-
	farandelagen (2011:1244) har väckts genom ansökan mot en företrädare
	för en juridisk person, ska det som sägs i detta kapitel om skattskyldig,
	klagande, enskild, part eller motpart även gälla företrädaren.
	Behörig förvaltningsrätt
	Frågor om bevissäkring
	24 § Frågor om bevissäkring prövas av den förvaltningsrätt inom vars
	domkrets beslut om bevissäkring ska verkställas eller har verkställts.
	Frågor om betalningssäkring
	25 § Frågor om betalningssäkring prövas av den förvaltningsrätt som är
	behörig enligt 46 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) eller den
	förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut om
	den tull, skatt, ränta eller avgift som betalningssäkringen gäller.
	Dröjsmålstalan
	26 § Om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt artikel 22.2 i
	förordning (EU) nr 952/2013, inte har meddelat ett beslut inom den
	tidsfrist som avses i artikel 22.3 i den förordningen, får den sökande
	begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt
	uppehålls.
	Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
	Om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att
	domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits.
	7 kap. Särskilda bestämmelser
	Åtgärder vid nöd eller olycka
	1 § Den som på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl
	undandrar varor eller transportmedel från tullövervakning, ska snarast
	underrätta Tullverket om detta.
	En underrättelse enligt första stycket får i stället göras till
	Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och till Kust-
	bevakningen i fråga om fartyg. Underrättelsen ska vidarebefordras till
	Tullverket.
	2 § Om ett transportmedel som omfattas av tullövervakning eller medför
	varor som omfattas av tullövervakning förolyckas, ska den som har
	någon handling som avser transportmedlet eller varorna genast lämna
	handlingen till Tullverket.
	En handling enligt första stycket får i stället lämnas till Kustbevak-
	ningen, om transportmedlet är ett fartyg. Handlingen ska vidarebefordras
	till Tullverket.

34

Internationell unionsflygplats

3 § Beslut om att en flygplats ska utgöra internationell unionsflygplats fattas av regeringen.

Delgivning

4 § Om Tullverket vid tillämpningen av tullagstiftningen, förordning (EG) nr 1889/2005 eller förordning (EU) nr 608/2013 ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det ske genom delgivning.

Delgivning bör användas bara om det behövs med hänsyn till omständigheterna.

Vite

5 § Tullverket kan förena ett föreläggande med vite

1. när verket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för Tullverkets kontrollverksamhet, samt

2. om någon

– inte har lämnat uppgift som krävs enligt tullagstiftningen, eller

– inte har fullgjort sådan skyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, eller i 4 kap. 4, 7, 32 eller 33 §.

6 § Bestämmelserna i 5 § gäller inte om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas vite eller, i förekommande fall, dennes ställföreträdare har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till tulltillägg och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

7 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt 5 kap. 2 § för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Avrundning av belopp

8 § Belopp som enligt tullagstiftningen ska betalas till eller betalas ut från Tullverket ska avrundas till närmaste lägre hela krontal.

Tillämpning av skatteförfarandelagen

9 § I ärenden och mål om tull, skatt som ska betalas till Tullverket, ränta, tulltillägg och avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt

2. bevissäkring och betalningssäkring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2–16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap.

Vid tillämpningen av första stycket ska det som sägs i skatte- förfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndigheten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stället gälla Tullverket.

Prop. 2015/16:79

35

Prop. 2015/16:79 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Genom lagen upphävs tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

3. Den upphävda tullagen gäller dock fortfarande i fråga om

a) betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som ska tas ut vid import avseende varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet,

b) ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet,

c) tullkontroller som inletts före ikraftträdandet, och

d) förseningsavgift i fråga om deklarationer som skulle ha lämnats före ikraftträdandet.

36

2.2	Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken						Prop. 2015/16:79
Härigenom föreskrivs att 6 kap.			10 a §	utsökningsbalken		ska	ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		6 kap.
		10 a §1
När ett utmätt fartyg eller			När ett utmätt fartyg eller
luftfartyg står under tullöver-			luftfartyg omfattas av tullövervak-
vakning, får kronofogdemyndig-			ning, får Kronofogdemyndigheten
heten begära hjälp av Tullverket			begära hjälp av Tullverket för att
för att hindra att fartyget eller			hindra att fartyget eller luftfartyget
luftfartyget avgår. För att hindra			avgår. För att hindra fartyget eller
fartyget eller luftfartyget att avgå			luftfartyget att avgå har Tullverket
har Tullverket samma befogen-			samma befogenheter som myndig-
heter som myndigheten har enligt			heten	har	enligt	tullagen
tullagen (2000:1281). Detsamma			(2016:000). Detsamma gäller när
gäller när gods i fartyget eller			gods i fartyget eller luftfartyget har
luftfartyget har utmätts.			utmätts.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2000:1286.

37

Prop. 2015/16:79

38

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	1 §1
Regeringen må, efter avtal med		Regeringen får, efter avtal med
annan stat, förordna, att för		annan stat, föreskriva att 2–13 §§
samarbete i fråga om tullkontroll å		helt eller delvis ska tillämpas för
och tullklarering av trafik mellan		samarbete i fråga om tullkontroll
Sverige och den andra staten		och tullklarering av trafik mellan
(gränstullsamarbete)	2–13 §§	Sverige och den andra staten
denna lag helt eller delvis skola		(gränstullsamarbete).
äga tillämpning.
		Med tullklarering	förstås i
		denna lag Tullverkets åtgärder i
		fråga om en vara som hänförts till
		ett tullförfarande eller	återexpor-

teras och motsvarande åtgärder av tullmyndighet i den andra staten.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 1975:686.

2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266)					Prop. 2015/16:79
	om skatt på annonser och reklam
Härigenom föreskrivs att 26 och 33 §§ lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				26 §2
Skyldig	att	betala	reklamskatt		Skyldig att betala reklamskatt
för import från tredje land av					för import från tredjeland av
annonsblad som har getts ut i					annonsblad som har getts ut i
sådant land är den som med					sådant land är den som med
anledning av importen är skyldig					anledning av importen är skyldig
att betala tull för annonsbladen					att betala tull för annonsbladen
eller skulle ha varit skyldig att					eller skulle ha varit skyldig att
göra detta om annonsbladen hade					göra detta om annonsbladen hade
varit tullbelagda.					varit tullbelagda.
Om import enligt första stycket
sker med stöd av ett sådant
enhetstillstånd som avses i 4 kap.
24 § andra		stycket		tullagen
(2000:1281)		och	tullskulden
därför uppkommer i ett annat EU-
land, eller skulle ha uppkommit
där om varan hade varit
tullbelagd,	är	innehavaren av
tillståndet	skyldig		att	betala

reklamskatt.

För den som är skattskyldig enligt första stycket inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat.

För den som är skattskyldig enligt andra stycket inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldigheten att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet.

Skatt enligt första stycket ska betalas till Tullverket.

Reklamskatt		vid import		utgår	Reklamskatt vid import tas ut
med 8 procent av beskattnings-					med 8 procent av beskattnings-
värdet.	Beskattningsvärdet			utgörs	värdet. Beskattningsvärdet utgörs
av varans värde för tulländamål					av varans värde för tulländamål
bestämt	enligt	rådets	förordning		bestämt enligt Europaparlamentets
(EEG)	nr	2913/92	av	den	och rådets förordning (EU) nr

1 Lagen omtryckt 1984:156.

2 Senaste lydelse 2011:280. Ändringen innebär bl.a. att andra och fjärde styckena tas bort.

39

Prop. 2015/16:79	12 oktober 1992 om inrättandet av	952/2013 av den 9 oktober 2013
	en tullkodex för gemenskapen.	om fastställande av en tullkodex för
		unionen.

33 §3

Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i

skatteförfarandelagen (2011:1244).
För skatt som ska betalas till			För skatt som ska betalas till
Tullverket	gäller	tullagen	Tullverket	gäller	tullagen
(2000:1281).			(2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3 Senaste lydelse 2011:1305.

40

2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1979:1088) Prop. 2015/16:79
	om gränsövervakningen i krig m.m.
Härigenom föreskrivs att		6 § lagen (1979:1088) om
gränsövervakningen i krig m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

6 §1

För ändamål som avses med den samordnade gränsövervakningen får den som tillhör gränsövervakningspersonalen (gränsövervakningsman)

1. anmoda resande eller annan person att visa pass eller annan legitimationshandling samt att i övrigt lämna de upplysningar och förete de handlingar som bedöms nödvändiga för övervakningsverksamheten,

2. kontrollera		varutrafik		samt	2. kontrollera		varutrafik		samt
undersöka	transportmedel			och	undersöka	transportmedel			och
lagerlokal	eller	annat	utrymme		lagerlokal	eller	annat	utrymme
som nyttjas i samband med varu-					som används i samband med varu-
trafiken med samma befogenheter					trafiken med samma befogenheter
som vid	tullkontroll		tillkommer		som vid	tullkontroll		tillkommer
tulltjänsteman		enligt	tullagen		tulltjänsteman		enligt	tullagen
(2000:1281) och med stöd därav					(2016:000) och med stöd därav
meddelade bestämmelser.					meddelade bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2000:1284.

41

Prop. 2015/16:79

42

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Avräkning enligt denna lag ska göras från belopp som återbetalas eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. skatteförfarandelagen (2011:1244),

2. 10 kap. 1–4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),

3. lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.,

4. lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,

5. tullagen (2000:1281), eller	5. tullagstiftningen enligt 1 kap.
	3 § tullagen (2016:000), eller

6. lagen (1972:435) om överlastavgift.

Vad som sagts i första stycket 1 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Avräkning ska också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 § första meningen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om belopp som återbetalas eller annars utbetalas på grund av en bestämmelse i tullagen (2000:1281).

1 Senaste lydelse 2011:1321.

2.7	Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen			Prop. 2015/16:79
	(1988:220)
Härigenom föreskrivs att 25 § strålskyddslagen (1988:220) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		25 §1
Den som inte har tillstånd när			Den som inte har tillstånd för
det krävs enligt 20 eller 21 § får			införsel när det krävs enligt 20
endast	efter	medgivande av	eller 21 § får endast efter medgiv-
regeringen eller		den myndighet	ande av regeringen eller den
som regeringen bestämmer ta hand			myndighet som regeringen be-
om ett oförtullat radioaktivt ämne			stämmer ta hand om ett radioaktivt
eller en oförtullad teknisk anord-			ämne eller en teknisk anordning
ning på det sätt som avses i 4 kap.			med tillämpning av ett förenklat
2 § tullagen (2000:1281). I övrigt			förfarande som är förenligt med
gäller lagen (1973:980) om trans-			sådan tullagstiftning som anges i
port, förvaring och förstöring av			1 kap. 3 § tullagen (2016:000). I
införselreglerade varor, m.m.			övrigt gäller lagen (1973:980) om
			transport, förvaring och förstöring
			av införselreglerade varor, m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2000:1287.

43

Prop. 2015/16:79

44

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

7 §1

Om det med stöd av denna lag har föreskrivits begränsningar eller förbud mot att föra tillgångar in i eller ut ur landet, får Tullverket

kontrollera att föreskrifterna följs.
För kontrollen gäller
1. tullagen	(2000:1281)	i	1. tullagen	(2016:000)	i
tillämpliga delar, varvid det som			tillämpliga delar, varvid det som
sägs om varor skall avse tillgångar			sägs om varor ska avse tillgångar
som omfattas av valutaregleringen,			som omfattas av valutaregleringen,
samt			samt

2. bestämmelserna om förundersökning m.m., beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kontroller som inletts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2000:1289.

2.9	Förslag till lag om ändring i		Prop. 2015/16:79
	mervärdesskattelagen (1994:200)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2, 5 och 19 §§, 5 kap. 19 §, 7 kap. 8
och 9 §§, 9 c kap. 1 och 2 §§, 13 kap. 6 § och 22 kap. 1 § mervärdes-
skattelagen (1994:200)1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §2

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är

1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat följer av 1 a–4 e: den som omsätter varan eller tjänsten,

1 a. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av telekommunikationstjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster som ska redovisas enligt bestämmelser som motsvarar den särskilda ordningen i artiklarna 369a–369k i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt,

ilydelsen enligt direktiv 2008/8/EG, om den som omsätter tjänsten är en sådan grupp av personer som i ett annat EU-land anses som en enda beskattningsbar person (mervärdesskattegrupp): mervärdes- skattegruppen,

2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i 5 kap. 5 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk beskattningsbar person: den som förvärvar tjänsten, om denne är

– en beskattningsbar person,

– en juridisk person som inte är en beskattningsbar person men är registrerad till mervärdesskatt här, eller

– en juridisk person som skulle ha varit en beskattningsbar person om inte 4 kap. 8 § varit tillämplig,

3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana varor som avses i 5 kap. 2 c och 2 d §§, om den som omsätter varan är en utländsk beskattningsbar person och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan,

4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,

4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,

4 b. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i andra stycket, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf: den som förvärvar tjänsten, om denne är

1 Lagen omtryckt 2000:500.

2 Senaste lydelse 2014:941.

45

Prop. 2015/16:79 – en beskattningsbar person som i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller sådana tjänster, eller

– en annan beskattningsbar person som tillhandahåller en beskatt- ningsbar person som avses i första strecksatsen sådana tjänster,

4 c. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av vara eller av tjänst med anknytning till fastighet som avses i 5 kap. 8 §, utom fastighetstjänst som avses i 4 b i denna paragraf eller 3 kap. 3 § andra och tredje styckena, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk beskattningsbar person och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §,

4 d. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf, av utsläppsrätter för växthusgaser enligt definitionen i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen vilka kan överlåtas enligt artikel 12 i det direktivet, eller av andra enheter som verksamhetsutövare kan använda för att följa det direktivet: den som förvärvar tjänsten,

4 e. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här av sådana varor som avses i tredje stycket: den som förvärvar varan,

5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som förvärvar varan, och

6. för import av varor

	a) om en tullskuld uppkommer i
	Sverige till följd av importen: den
	som är skyldig att betala tullen, om
	inte annat följer av d,
	b) om importen			avser	en
	unionsvara eller om varan ska
	förtullas i Sverige men inte är
	belagd med tull: den som skulle ha
	varit skyldig att betala tullen om
	varan hade varit tullbelagd, om
	inte annat följer av d,
	c) om skyldighet att betala tull
	med	anledning av		importen
	uppkommer,		eller	skulle	ha
	uppkommit om varan hade varit
	belagd med tull, i ett annat EU-
	land till följd av att ett sådant
	enhetstillstånd som avses i 4 kap.
	24 §	andra	stycket tullagen
	(2000:1281) åberopas: innehavar-
	en av tillståndet, om inte annat
46	följer av e,

a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, om inte annat följer av c,

b) om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, om inte annat följer av c,

c) om den som är eller skulle ha varit skyldig att betala tullen enligt a eller b är ett ombud och Skatteverket är beskattningsmyn- dighet: den för vars räkning ombudet handlar.

d) om den som är eller skulle ha			Prop. 2015/16:79
varit skyldig att betala tullen enligt
a eller b är ett ombud och
Skatteverket		är beskattningsmyn-
dighet:	den	för vars räkning
ombudet handlar,
e) om innehavaren av tillståndet
enligt c är ett ombud och Skatte-
verket	är beskattningsmyndighet:

den för vars räkning ombudet handlar.

Första stycket 4 b gäller

1. sådana tjänster avseende fastighet, byggnad eller anläggning som kan hänföras till

– mark- och grundarbeten,

– bygg- och anläggningsarbeten,

– bygginstallationer,

– slutbehandling av byggnader, eller

– uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare,

2. byggstädning, och

3. uthyrning av arbetskraft för sådana aktiviteter som avses i 1 och 2. Första stycket 4 e gäller varor som kan hänföras till följande nummer i

Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan i dess lydelse den 1 januari 2012,

1. avfall och skrot av järn eller stål; omsmältningsgöt av järn eller stål (KN-nr som börjar med 7204),

2. avfall och skrot av koppar (KN-nr som börjar med 7404),

3. avfall och skrot av nickel (KN-nr som börjar med 7503),

4. avfall och skrot av aluminium (KN-nr som börjar med 7602),

5. avfall och skrot av bly (KN-nr som börjar med 7802),

6. avfall och skrot av zink (KN-nr som börjar med 7902),

7. avfall och skrot av tenn (KN-nr som börjar med 8002),

8. avfall och skrot av andra oädla metaller (KN-nr som börjar med 8101–8113), eller

9. avfall och skrot av galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer (KN-nr som börjar med 854810).

Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en beskattningsbar person som har ett fast etableringsställe här ska den beskattningsbara personen vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk beskattningsbar person, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället.

Med tullskuld förstås detsamma	Med tullskuld och	unionsvara
som i rådets förordning (EEG) nr	förstås detsamma som i artikel 5 i
2913/92 av den 12 oktober 1992	Europaparlamentets	och rådets
om inrättandet av en tullkodex för	förordning (EU) nr 952/2013 av
gemenskapen. Med unionsvara	den 9 oktober 2013 om fast-
förstås detsamma som gemen-	ställande av en tullkodex för
skapsvara i den förordningen.	unionen.
Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i
6 kap., 9 kap. och 9 c kap.		47

Prop. 2015/16:79

5 §3

Vid import inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat. I fall som avses i 2 § första stycket 6 c inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet.

Vid import inträder skattskyldig- heten vid den tidpunkt då skyldig- het att betala tull enligt tullagstift- ningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat.

19 §4

Med fri omsättning förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Med fri omsättning förstås detsamma som i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

5 kap.

19 §5

En omsättning av tjänster enligt någon av 4–18 §§ eller 9 b kap. 4 § första stycket anses som omsättning utomlands när det är fråga om

1. tjänster som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik, inräknat upplåtelse av hamnar eller flygplatser, eller tjänster som avser utrustning eller andra varor för användning på sådana fartyg eller luftfartyg,

2. lastning, lossning, transport eller andra tjänster i direkt samband med a) export av varor från Sverige eller ett annat EU-land,

b) import av varor som omfattas						b) import av varor som omfattas
av						av
– 9 c kap. 1 §, eller						– 9 c kap. 1 §, eller
– ett	förfarande		för	temporär		– ett	förfarande		för	tillfällig
import	med	fullständig		befrielse		införsel	med	fullständig		befrielse
från tull eller extern transitering,						från tull eller extern transitering,
c) försändelse,			transport		eller	c) försändelse, transport					eller
införsel av varor i fri omsättning,						införsel av varor i fri omsättning,
vilka införs i Sverige från ett tredje						vilka införs i Sverige från ett tredje
territorium som utgör en del av						territorium som utgör en del av
unionens tullområde, om varorna						unionens tullområde, om varorna
– förflyttas här i landet under ett						– förflyttas här i landet under ett
förfarande för intern unions-						förfarande för intern unions-
transitering enligt unionens tull-						transitering enligt unionens tull-
bestämmelser,		om varorna			hän-	bestämmelser,		om	varorna		hän-

3 Senaste lydelse 2011:283.

4 Senaste lydelse 2010:1900.

5 Senaste lydelse 2013:368.

48

fördes

till

samma

förfarande

fördes

till

samma

förfarande Prop. 2015/16:79

genom en deklaration när de

genom en deklaration när de

fördes

in

i

landet

samt

fördes

in

i

landet

samt

försändelsen

eller

transporten av

försändelsen eller

transporten av

dem avslutas utanför Sverige, eller

dem avslutas utanför Sverige, eller

– när de förs in i Sverige hade

– när de förs in i Sverige hade

omfattats

av 9 c kap.

1 §

eller ett

omfattats av 9 c kap.

1 §

eller ett

förfarande

för temporär

import

förfarande

för tillfällig

införsel

med

fullständig

befrielse från

med

fullständig

befrielse från

importtullar,

om

de

hade

importtullar,

om

de

hade

importerats, eller

importerats, eller

d) införsel av varor till ett annat EU-land om dessa omfattas av det landets tillämpning av artikel 61 eller 157.1 a i direktiv 2006/112/EG,

3. tjänster som består av arbete på lös egendom, om egendomen förvärvats eller importerats för att undergå sådant arbete inom EU och egendomen efter det att arbetet utförts, transporteras ut ur EU av den som tillhandahåller tjänsterna, eller av kunden om denne inte är etablerad inom landet eller för någonderas räkning,

4. förmedling av varor eller tjänster som görs för någon annans räkning

idennes namn, när omsättningen av dessa anses som en omsättning utanför EU antingen enligt 1 § första stycket eller enligt förevarande paragraf eller 3 a §, och

5. en varutransporttjänst eller en tjänst som avses i 12 §, om tjänsten tillhandahålls en beskattningsbar person och den uteslutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EU.

7 kap.

8 §6

Beskattningsunderlaget		vid	Beskattningsunderlaget			vid
import utgörs av varans värde för			import utgörs av varans värde för
tulländamål,	fastställt	av	tulländamål,	fastställt		av
Tullverket, enligt rådets förord-			Tullverket, enligt Europaparla-
ning (EEG) nr 2913/92 av den			mentets och rådets		förordning
12 oktober 1992 om inrättandet av			(EU) nr 952/2013 av den 9 oktober
en tullkodex för gemenskapen,			2013 om fastställande av en
med tillägg av tull och andra			tullkodex för unionen, med tillägg
statliga skatter eller avgifter, utom			av tull och andra statliga skatter
skatt enligt denna lag, som tas ut			eller avgifter, utom skatt enligt
av Tullverket med anledning av			denna lag, som tas ut av Tullverket
införseln. Sådant tillägg ska inte			med anledning	av	införseln.
göras i fall då tullen, skatterna			Sådant tillägg ska inte göras i fall
eller avgifterna ingår i varans			då tullen, skatterna eller avgifterna
värde.			ingår i varans värde.
I fall som avses i 1 kap.		2 §
första stycket 6 c eller e ska varans
värde för tulländamål och tillägget
enligt första	stycket, till den	del

6 Senaste lydelse 2014:50. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

49

Prop. 2015/16:79	detta	utgörs	av	tull	och
	motsvarande avgifter,			utgöras av
	varans värde för tulländamål som
	fastställts av det andra EU-landets
	tullmyndighet		och motsvarande
	pålagor som tas ut av den
	myndigheten.
	I beskattningsunderlaget ska även ingå bikostnader som provisions-,
	emballage-, transport- och försäkringskostnader som uppkommer fram
	till första bestämmelseorten här i landet. Är det vid tidpunkten för
	skattskyldighetens inträde känt att varan ska transporteras till någon
	annan bestämmelseort här i landet eller till någon bestämmelseort i ett
	annat EU-land, ska också bikostnaderna fram till den orten ingå i
	beskattningsunderlaget.
						9 §7
	Om sådana unionsvaror som exporterats temporärt och bearbetats i ett
	land utanför EU på något annat sätt än genom reparation återimporteras
	med användning av tullförfarandet passiv förädling, ska
	beskattningsunderlaget beräknas på det sätt som sägs i 8 § men med
	avdrag för beskattningsunderlaget för mervärdesskatt som tidigare tagits
	ut i Sverige eller i ett annat EU-land för de temporärt exporterade
	varorna.
	Vad som sägs i första stycket ska också gälla när sådant material som
	utgör unionsvaror exporterats temporärt samt varor som helt eller delvis
	tillverkats av detta material i ett land utanför EU återimporteras med
	användning av tullförfarandet passiv förädling.
	Med	unionsvaror			förstås	Med	unionsvaror,	temporärt
	detsamma som med gemenskaps-					exporterade varor och tullför-
	varor i rådets förordning (EEG) nr					farandet	passiv förädling förstås
	2913/92 av den 12 oktober 1992					detsamma som i Europaparla-
	om inrättandet av en tullkodex för					mentets	och rådets	förordning
	gemenskapen. Med temporärt ex-					(EU) nr 952/2013 av den 9 oktober
	porterade varor och tullförfar-					2013 om fastställande av en
	andet	passiv	förädling		förstås	tullkodex för unionen.

detsamma som i den förordningen.

9 c kap.

1 §8

Från skatteplikt undantas, om inte annat följer av andra stycket,

1. omsättning och import av varor som anges i 9 §, om de är avsedda att placeras i sådant skatteupplag inom landet som anges i 3 §,

2. omsättning av tjänster som avser en sådan omsättning som anges i 1,

3. omsättning av icke-unions- varor och av tjänster, som görs i tillfälligt lager, tullager, frizon

3. omsättning av icke-unions- varor och av tjänster, som görs i en anläggning för tillfällig lagring,

7 Senaste lydelse 2011:283.

8 Senaste lydelse 2013:1105.

50

eller frilager inom landet under		ett tullager eller en frizon inom
den	tid varorna är placerade där,	landet under den tid varorna är
och		placerade där, och

4. omsättning av varor som anges i 9 § och av tjänster, som görs i sådant skatteupplag inom landet som anges i 3 § under den tid varorna är placerade i skatteupplaget.

Skattefrihet enligt första stycket gäller endast under förutsättning att omsättningen eller importen inte syftar till slutlig användning eller förbrukning.

Vad som i första och andra styckena sägs om omsättning av varor gäller även vid unionsinterna förvärv av varorna.

2 §9

Med tillfälligt lager, tullager, frizon och frilager förstås vad som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen avses med dessa begrepp. Med icke-unionsvara förstås detsamma som med icke- gemenskapsvara i den förord- ningen.

Med icke-unionsvara, an- läggning för tillfällig lagring, tullager och frizon förstås det- samma som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

13 kap.

6 §10

Om inget annat följer av 7–15 §§, ska utgående skatt redovisas för den redovisningsperiod under vilken

1. den som enligt 1 kap. 2 § första stycket 1 omsätter en vara eller en tjänst enligt god redovisningssed har bokfört eller borde ha bokfört omsättningen,

2. den som enligt 1 kap. 2 § första stycket 2–4 e är skattskyldig för förvärv av en vara eller en tjänst enligt god redovisningssed har bokfört eller borde ha bokfört förvärvet,

3. den som anges i 1 eller 2 har tagit emot eller lämnat förskotts- eller a conto-betalning, eller

4. Tullverket eller, i fall som avses i 1 kap. 2 § första stycket 6 c eller e, det andra EU-landets tullmyndighet har ställt ut tull- räkning, tullkvitto eller motsvar- ande dokument i enlighet med artikel 221 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, för

4. Tullverket har ställt ut en tullräkning eller ett tullkvitto, för en import av varor.

9 Senaste lydelse 2011:283.

10 Senaste lydelse 2014:50.

Prop. 2015/16:79

51

Prop. 2015/16:79	en import av varor.
				22 kap.
			1 §11
	I fråga om betalning och återbetalning av skatt samt förfarandet i övrigt
	finns det även bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244).
	För skatt	som	ska betalas till		För skatt	som	ska betalas till
	Tullverket	gäller	dock tullagen		Tullverket	gäller	dock tullagen
	(2000:1281).				(2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

11 Senaste lydelse 2011:1253.

52

2.10

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) Prop. 2015/16:79

om tullfrihet m.m.

Härigenom föreskrivs att 1, 3–6, 8 och 9 §§ lagen (1994:1547) om

tullfrihet m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Bestämmelser om frihet från tull

Bestämmelser om frihet från tull

i vissa fall finns i rådets förordning

i vissa fall finns i rådets förordning

(EG)

nr

1186/2009

av

den

(EG)

nr

1186/2009

av

den

16 november

2009

om

upp-

16 november

2009

om

upp-

rättandet av ett gemenskapssystem

rättandet av ett gemenskapssystem

för

tullbefrielse

(kodifierad

för

tullbefrielse

(kodifierad

version).

Bestämmelser

om

version).

Bestämmelser

om

upphävande

av

importtullar på

upphävande

av importtullar

på

vissa vapen och militär utrustning

vissa vapen och militär utrustning

finns i rådets förordning (EG) nr

finns i rådets förordning (EG) nr

150/2003 av den 21 januari 2003

150/2003 av den 21 januari 2003

om upphävande av importtullar på

om upphävande av importtullar på

vissa vapen och militär utrustning.

vissa vapen och militär utrustning.

Bestämmelser

om

tullförmåner

Bestämmelser

om

tullförmåner

finns även i handelsöverens-

finns även i handelsöverens-

kommelser

som

Europeiska

kommelser

som

Europeiska

unionen (EU) har ingått. Bestäm-

unionen (EU) har ingått. Bestäm-

melser om ursprung som medför

melser om ursprung som medför

förmånsbehandling för varor finns

förmånsbehandling för varor finns

i rådets förordning (EEG) nr

i Europaparlamentets

och rådets

2913/92 av den 12 oktober 1992

förordning (EU) nr 952/2013 av

om inrättandet av en tullkodex för

den

9 oktober

2013

om

gemenskapen

och

kommissionens

fastställande av en tullkodex för

förordning (EEG) nr 2454/93 av

unionen och de förordningar som

den 2 juli 1993 om tillämpnings-

meddelas med stöd av den

föreskrifter

för

rådets

förordning

förordningen.

(EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import finns i

– rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, och

– rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.

Bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import finns i

1 Senaste lydelse 2010:1019.

53

Tullfrihet gäller för varor som deklareras för övergång till fri omsättning för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmed- lem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Tullfrihet gäller också för varor som deklareras för övergång till fri omsättning för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.

Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för varor som deklareras för övergång till fri omsättning för en främmande stats militära styrka eller dess

Prop. 2015/16:79 – rådets förordning (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för importen av textila produkter från vissa tredje länder som inte täcks av bilaterala avtal, protokoll eller andra arrangemang eller av särskilda gemenskapsregler om import,

– rådets förordning (EG) nr 518/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för importen, och

– rådets förordning (EG) nr 519/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för import från vissa tredje länder.

I denna lag finns kompletterande bestämmelser till de i första, andra och tredje styckena angivna bestämmelserna.

Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen

(2000:1281).

3 §2

Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen

(2016:000).

4 §3 Tullfrihet gäller för varor som

förtullas för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmed- lem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.

Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats militära styrka eller dess personal, som befinner sig i landet

2 Senaste lydelse 2000:1294.

3 Senaste lydelse 2004:1004.

54

Vid kontroll av uppgift som lämnas i ursprungsintyg ägnat att leda till förmånsbehandling eller i ansökan om sådant intyg är bestämmelserna i 1 kap. 13 §, 4 kap. 5, 16, 17 och 24–43 §§ samt 7 kap. 5 och 6 §§ tullagen (2016:000) tillämpliga.

Tullfrihet i fall som avses i 4 och 5 §§ bortfaller om varorna efter införseln används i strid med de för tullfriheten gällande reglerna. I sådana fall ska detta utan dröjsmål anmälas för Tullverket och tullen för varan betalas.

Detta gäller dock inte om mer än fem år förflutit från den dag då tulldeklarationen ingavs till Tull- verket till den dag varan får annan användning. Regeringen får före- skriva om kortare tid för vissa varor.

Tullfrihet gäller för markutrust- ning och undervisningsmateriel som ska användas vid eller i samband med civil luftfart och som är specialkonstruerade för att användas som luftfartsutrustning samt delar och tillbehör till sådan materiel, när varorna deklareras för övergång till fri omsättning för en flygskola, ett lufttrafikföretag, en luftfartsmyndighet eller en annan förvaltning för en flygplats.

inom ramen för internationellt	personal, som befinner sig i landet Prop. 2015/16:79
militärt samarbete eller inter-	inom ramen för internationellt
nationell krishantering.	militärt samarbete eller inter-
	nationell krishantering.

5 §4 Tullfrihet gäller för markutrus-

tning och undervisningsmateriel som ska användas vid eller i samband med civil luftfart och som är specialkonstruerade för att användas som luftfartsutrustning samt delar och tillbehör till sådan materiel, när varorna förtullas för en flygskola, ett lufttrafikföretag, en luftfartsmyndighet eller en annan förvaltning för en flygplats.

6 §5 Tullfrihet i fall som avses i 4 och

5 §§ bortfaller om varorna efter införseln används i strid med de för tullfriheten gällande reglerna. I sådana fall skall detta utan dröjsmål anmälas för Tullverket och tullen för varan betalas.

Detta gäller dock inte om mer än fem år förflutit från den dag då varan anmäldes till förtullning till den dag varan får annan användning. Regeringen får före- skriva om kortare tid för vissa varor.

8 §6 Vid kontroll av uppgift som

lämnas i ursprungsintyg ägnat att leda till förmånsbehandling eller i ansökan om sådant intyg är bestämmelserna i 6 kap. 10, 15, 18 och 25–38 §§ samt 10 kap. 4 § tullagen (2000:1281) tillämpliga.

4 Senaste lydelse 2010:517.

5 Senaste lydelse 1999:424.

6 Senaste lydelse 2000:1294.

55

Prop. 2015/16:79

9 §7

Den som tillverkar, importerar, exporterar eller i övrigt handlar med varor är liksom ett ombud, en handelssammanslutning och en handels- organisation skyldig att, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, lämna uppgifter som behövs för att uppfylla uppgiftsskyldigheten enligt EU:s bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import. Detta gäller även i fråga om uppgiftsskyldighet enligt EU:s bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import.

För kontroll av uppgiftsskyldighet enligt första stycket får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, den som är uppgiftsskyldig föreläggas att för granskning tillhandahålla räkenskaper, anteckningar

och andra handlingar som rör verksamheten.
Avser	ett föreläggande			enligt	Avser	ett föreläggande			enligt
andra stycket räkenskaper som förs					andra stycket räkenskaper som förs
med hjälp av automatisk databe-					med hjälp av automatisk databe-
handling, ska dessa på begäran					handling, ska dessa på begäran
tillhandahållas i utskrift eller på					tillhandahållas i utskrift eller på
medium för automatisk databe-					medium för automatisk databe-
handling.	Vid	tillämpning av			handling.	Vid	tillämpning av
bestämmelserna		i denna	paragraf		bestämmelserna		i denna	paragraf
är även	bestämmelserna		i	6 kap.	är även	bestämmelserna		i	4 kap.
28–38 §§	tullagen (2000:1281)				26–43 §§	tullagen (2016:000)
tillämpliga.					tillämpliga.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ i den nya lydelsen tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet.

7 Senaste lydelse 2010:1019.

56

Frihet från skatt ska medges även när förutsättningar för hel frihet från tull vid tillfällig införsel föreligger.

2.11	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) Prop. 2015/16:79
	om frihet från skatt vid import, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.1

dels att 2 kap. 12 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 2, 5 och 11 §§, 3 kap. 9 § och 4 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §2

Uttryck som används i denna lag	Uttryck som används i denna lag
har samma innebörd som i tullagen	har samma innebörd som i tullagen
(2000:1281).	(2016:000).

2 kap.

2 §3

Frihet från skatt vid import ska, om inte annat följer av 3 §, medges för en vara som övergår till fri omsättning under sådana omständigheter som för en tullpliktig vara medför tullbefrielse enligt rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version), lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen eller lagen.

Första stycket tillämpas också för en vara som får föras in tullfritt enligt internationella överenskommelser om gränsöverskridande renbetning mellan Sverige och Norge.

Frihet från skatt vid import ska medges även i de fall som anges i 3 a, 4 och 5-9 §§ samt i 3 kap.

Frihet från skatt ska medges även när förutsättningar för hel frihet från tull vid temporär import föreligger.

Frihet från skatt ska medges för unionsvaror som efter att ha förts ut från EU till tredje land förs in till Sverige av den som fört ut dem utan att de har bearbetats under tiden de varit utförda från EU.

Frihet från skatt enligt första

5 §4

Frihet från skatt ska medges för unionsvaror som efter att ha förts ut från EU till tredjeland förs in till Sverige av den som fört ut dem utan att de har bearbetats under tiden de varit utförda från EU.

Frihet från skatt enligt första

1 Senaste lydelse av 2 kap. 12 § 1999:426.

2 Senaste lydelse 2000:1296.

3 Senaste lydelse 2010:1893.

4 Senaste lydelse 2011:284.

57

Prop. 2015/16:79	stycket medges endast om varorna		stycket medges endast om varorna
	omfattas	av tullbefrielse enligt	omfattas	av	tullbefrielse enligt
	artiklarna 185–187 i rådets		artiklarna 203–205 i Europaparla-
	förordning (EEG) nr 2913/92 av		mentets	och	rådets	förordning
	den 12 oktober 1992 om inrätt-		(EU) nr 952/2013 av den 9 oktober
	andet av en tullkodex för gemen-		2013 om fastställande av en
	skapen. Varor som är tullfria enligt		tullkodex för unionen. Varor som
	rådets	förordning (EEG) nr	är tullfria enligt rådets förordning
	2658/87 av den 23 juli 1987 om		(EEG) nr 2658/87 av den 23 juli
	tulltaxe- och statistiknomenkla-		1987 om tulltaxe- och statistik-
	turen och om Gemensamma tull-		nomenklaturen och om Gemen-
	taxan ska behandlas som om de		samma	tulltaxan ska		behandlas
	varit tullbelagda.		som om de varit tullbelagda.
	Frihet från skatt enligt första stycket medges inte

– om den tidigare utförseln av varorna har medfört en rätt till återbetalning av skatt eller

– om varorna annars inte har blivit belagda med skatt på grund av den tidigare utförseln.

Vad som anges i tredje stycket gäller dock inte om ett köp har gått åter och varorna återinförs av säljaren eller överlämnas till säljaren i omedelbar anslutning till återinförseln.

I mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda bestämmelser om underlaget för beräkning av mervärdesskatt vid återinförsel av varor som bearbetats i tredje land.

11 §

Vad som i övrigt sägs om tullfrihet i rådets förordning (EEG) nr 918/83, lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. och föreskrifter som har medelats med stöd av förordningen eller lagen skall gälla även i fråga om frihet från skatt vid import.

Vad som i övrigt sägs om tullfrihet i förordning (EG) nr 1186/2009, lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. och föreskrifter som har medelats med stöd av förordningen eller lagen ska gälla även i fråga om frihet från skatt vid import.

3 kap.

9 §5

Av artikel 45 i förordning (EEG) nr 918/83 framgår att om frihet från skatt medges enligt bestäm- melserna i detta kapitel, ska även frihet från tull medges.

Av artikel 41 i förordning (EG) nr 1186/2009 framgår att om frihet från skatt medges enligt bestäm- melserna i detta kapitel, ska även frihet från tull medges.

5 Senaste lydelse 2008:1413.

58

4 kap.	Prop. 2015/16:79
1 §6
Tull och skatt för varor som medförs av en resande eller som skickas
av en privatperson i en försändelse till en annan privatperson får tas ut
med belopp som anges i 3 § i stället för den tull och skatt som annars
skulle ha tagits ut om

1. importen inte har kommersiell karaktär,

2. värdet av varorna ligger under den beloppsgräns för schablonberäkning av tull i vissa fall som anges i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, och

3. den som skall betala tullen och skatten inte vid förtullningen begär att denna bestämmelse inte skall tillämpas.

3. den som ska betala tullen och skatten inte begär, när varorna deklareras för övergång till fri omsättning, att denna bestämmelse inte ska tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

6 Senaste lydelse 2000:1296.

59

2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd.

Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fast- ställande av en tullkodex för unionen.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, avsänds av en registrerad avsänd- are och flyttas enligt 8 b och 8 c §§.

Prop. 2015/16:79

60

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 9 c, 15, 20, 34, 37, 39 och 40 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 c §1 Skattskyldig för import av skattepliktiga varor är,

1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd,

3. om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EU- land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavar- en av tillståndet.

Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemenskapsvara i den förordning- en.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsätt- ning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, avsänds av en registrerad avsänd- are och flyttas enligt 8 b och 8 c §§.

1 Senaste lydelse 2012:676.

			15 §2			Prop. 2015/16:79
Den som avser att i Sverige			Den som avser att i Sverige
yrkesmässigt avsända varor under			yrkesmässigt avsända varor under
ett	uppskovsförfarande,	vid	ett	uppskovsförfarande,		vid
varornas övergång till fri omsätt-			varornas övergång till fri om-
ning enligt artikel 79 i rådets			sättning enligt artikel 201 i
förordning (EEG) nr 2913/92, får			förordning (EU) nr 952/2013, får
godkännas som registrerad avsänd-			godkännas som registrerad avsänd-
are. För godkännande krävs att den			are. För godkännande krävs att den
som ansöker om att bli godkänd är			som ansöker om att bli godkänd är
lämplig att vara registrerad avsän-			lämplig att		vara registrerad
dare med hänsyn till sina ekonom-			avsändare med hänsyn till sina
iska förhållanden och omständig-			ekonomiska		förhållanden	och
heterna i övrigt.			omständigheterna i övrigt.

Bestämmelserna om ställande av säkerhet för skatten i 11 § första och andra styckena och om återkallelse i 12 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad avsändare.

20 §3

Skattskyldigheten inträder för

1. upplagshavare som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 1 när

a) skattepliktiga varor tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt 8 b och 8 c §§,

b) skattepliktiga varor tas emot på en direkt leveransplats,

c) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller

d) godkännandet av skatteupplaget återkallas,

2. varumottagare som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 2, vid mottagandet av skattepliktiga varor,

3. säljare eller mottagare vid distansförsäljning som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 3 respektive 4, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

4. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

5. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 6, när varorna tillverkas,

6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 7, när varorna används för annat än avsett ändamål,

7. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 8, när varorna kom att innehas utanför ett uppskovsförfarande, och

8. den som är skattskyldig enligt	8. den som är skattskyldig enligt
9 c §, vid den tidpunkt då skyl-	9 c §, vid den tidpunkt då skyl-
dighet att betala tull enligt tullag-	dighet att betala tull enligt tullag-
stiftningen inträder eller skulle ha	stiftningen inträder eller skulle ha
inträtt om det funnits skyldighet att	inträtt om det funnits skyldighet att
betala tull eller, i fall som avses i	betala tull.

2 Senaste lydelse 2009:1501.

3 Senaste lydelse 2013:1070.

61

2. om importen avser en unions- vara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd.

Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i

Prop. 2015/16:79 9 c § första stycket 3, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet.

Om beskattade tobaksvaror för vilka skattskyldighet inträtt enligt första stycket har omhändertagits av Tullverket enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § andra stycket eller 16 a § samma lag, ska Skatteverket efterge skatten på varorna.

Andra stycket gäller endast om beslut om skatt för varorna har fattats av Skatteverket.

34 §4

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i

andra stycket		och	34 a §,	bestämmelserna i		skatteförfarandelagen
(2011:1244).
För skatt som ska betalas till					För skatt som ska betalas till
Tullverket	gäller		tullagen		Tullverket		gäller	tullagen
(2000:1281).					(2016:000).
				37 §5
Skyldig	att	betala		skatt	Skyldig	att	betala	skatt
(skattskyldig) för import av snus					(skattskyldig) för import av snus
eller tuggtobak från tredje land är,					eller tuggtobak från tredjeland är,

1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

2. om importen avser en unions- vara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd,

3. om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EU- land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavar- en av tillståndet.

Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr

4 Senaste lydelse 2013:1071.

5 Senaste lydelse 2012:676.

62

2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemenskapsvara i den förord- ningen.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 38 §.

Europaparlamentets och rådets Prop. 2015/16:79 förordning (EU) nr 952/2013 av

den 9 oktober 2013 om fast- ställande av en tullkodex för unionen.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 38 §.

39 §6

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är godkänd lagerhållare när

a) snus eller tuggtobak levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare,

b) snus eller tuggtobak tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,

c) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar snus eller tuggtobak som då ingår i hans lager,

2. den som är skattskyldig enligt 36 § 2, när snus eller tuggtobak tillverkas,

3. den som är skattskyldig enligt 36 § 3, när snus eller tuggtobak förs in till Sverige,

4. den som är skattskyldig enligt				36 § 4,	när snus eller	tuggtobak
används för annat än avsett ändamål,
5. den som är skattskyldig enligt				5. den som är skattskyldig enligt
37 § när skyldighet att betala tull				37 § när skyldighet att betala tull
enligt	tullagstiftningen	inträder		enligt	tullagstiftningen	inträder
eller skulle ha inträtt om skyldighet				eller skulle ha inträtt om skyldighet
att betala tull förelegat. I fall som				att betala tull förelegat.
avses i	37 § första	stycket	3
inträder	skattskyldigheten vid		den

tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet.

40 §7

Tullverket beslutar om tobaksskatt för den som enligt 37 § är skattskyldig vid import. Skatten ska betalas till Tullverket.

Bestämmelserna i 30, 31 d och 31 e §§, 32 § första stycket 2 och 3 och andra stycket och 34 § ska tillämpas även i fråga om snus och tuggtobak. Därvid ska vad som gäller om upplagshavare i stället gälla

den som är godkänd lagerhållare.

6 Senaste lydelse 2012:676.

7 Senaste lydelse 2015:889.

63

Prop. 2015/16:79 En godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på

1. tuggtobak som har levererats till en köpare i ett annat EU-land, och

2. tuggtobak och snus

a) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som förvärvats från någon som inte är godkänd lagerhållare,

b) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som innehas av lagerhållaren vid tidpunkten för godkännandet,

c) som har förstörts genom oförutsedda händelser eller force majeure,

d) som exporterats till tredje land	d) som exporterats till tredjeland
eller förts till frizon eller frilager	eller förts till frizon för annat
för annat ändamål än att förbrukas	ändamål än att förbrukas där, eller
där, eller

e) som har levererats till en sådan köpare som avses i 3 kap. 30 c § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning som frihet från tobaksskatt gäller i det EU-landet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

64

2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd.

Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fast- ställande av en tullkodex för unionen.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 7 b och 7 c §§.

2.13	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) Prop. 2015/16:79
	om alkoholskatt
Härigenom föreskrivs att 8 c, 14, 19 och 34 §§ lagen (1994:1564) om
alkoholskatt ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

8 c §1 Skattskyldig för import av skattepliktiga varor är,

1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd,

3. om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EU- land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavar- en av tillståndet.

Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemen- skapsvara i den förordningen.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 7 b och 7 c §§.

1 Senaste lydelse 2012:677.

65

Prop. 2015/16:79		14 §2
Den som avser att i Sverige			Den som avser att i Sverige
yrkesmässigt avsända varor		under	yrkesmässigt avsända varor		under
ett	uppskovsförfarande,	vid	ett	uppskovsförfarande,	vid
varornas övergång till fri omsätt-			varornas övergång till fri omsätt-
ning enligt artikel 79 i rådets			ning enligt artikel 201 i förordning
förordning (EEG) nr 2913/92, får			(EU) nr 952/2013, får godkännas
godkännas som registrerad avsänd-			som	registrerad avsändare.	För
are. För godkännande krävs att den			godkännande krävs att den som
som ansöker om att bli godkänd är			ansöker om att bli godkänd är
lämplig att vara registrerad avsänd-			lämplig att vara registrerad avsänd-
are med hänsyn till sina ekonom-			are med hänsyn till sina ekonom-
iska förhållanden och omständig-			iska förhållanden och omständig-
heterna i övrigt.			heterna i övrigt.

Bestämmelserna om ställande av säkerhet för skatten i 10 § första och andra styckena samt i 10 a § och om återkallelse i 11 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad avsändare.

19 §3

Skattskyldigheten inträder för

1. upplagshavare som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 1 när

a) skattepliktiga varor tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt 7 b och 7 c §§,

b) skattepliktiga varor tas emot på en direkt leveransplats,

c) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller

d) godkännandet av skatteupplaget återkallas,

2. varumottagare som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 2, vid mottagandet av skattepliktiga varor,

3. säljare eller mottagare vid distansförsäljning som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 3 respektive 4, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

4. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

5. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 6, när varorna tillverkas,

6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 7, när varorna används för annat än avsett ändamål,

7. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 8, när varorna kom att innehas utanför ett uppskovsförfarande, och

8. den som är skattskyldig enligt	8. den som är skattskyldig enligt
8 c §, vid den tidpunkt då skyl-	8 c §, vid den tidpunkt då skyl-
dighet att betala tull enligt tullag-	dighet att betala tull enligt tullag-
stiftningen inträder eller skulle ha	stiftningen inträder eller skulle ha
inträtt om det funnits skyldighet att	inträtt om det funnits skyldighet att
betala tull eller, i fall som avses i	betala tull.

2 Senaste lydelse 2012:677.

3 Senaste lydelse 2013:1072.

66

8 c § första stycket 3,		vid den	Prop. 2015/16:79
tidpunkt då	skyldighet	att betala
tull inträder	eller skulle ha inträtt i

det andra EU-landet.

Om beskattade alkoholvaror för vilka skattskyldighet inträtt enligt första stycket har omhändertagits av Tullverket enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § första stycket samma lag, ska Skatteverket efterge skatten på varorna.

Andra stycket gäller endast om beslut om skatt för varorna har fattats av Skatteverket.

34 §4

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i

andra	stycket	och	34 a §, bestämmelserna i			skatteförfarandelagen
(2011:1244).
För	skatt som ska betalas till				För skatt	som ska	betalas till
Tullverket		gäller		tullagen	Tullverket	gäller	tullagen
(2000:1281).					(2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

4 Senaste lydelse 2013:1073.

67

2. om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagt med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt,

Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fast- ställande av en tullkodex för unionen.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt

Prop. 2015/16:79

68

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 b, 8 och 13 §§, 5 kap. 2 §, 6 kap. 1 § och 7 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

1 b §1

Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för import av bränslet som avses i 1 kap. 3 a § är,

1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

2. om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska förtullas i Sverige men inte är belagt med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt,

3. om skyldighet att betala tull med anledning av importen upp- kommer, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, i ett annat EU-land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av till- ståndet.

Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemenskapsvara i den förordning- en.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt

1 Senaste lydelse 2012:678.

b) om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagt med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt.

3 a kap. 2 och 3 §§.	3 a kap. 2 och 3 §§.
	8 §2
Den som avser att i Sverige	Den som avser att i Sverige
yrkesmässigt avsända bränsle under	yrkesmässigt avsända bränsle under
ett uppskovsförfarande, vid bräns-	ett uppskovsförfarande, vid bräns-
lets övergång till fri omsättning	lets övergång till fri omsättning
enligt artikel 79 i rådets förordning	enligt artikel 201 i förordning (EU)
(EEG) nr 2913/92, får godkännas	nr 952/2013, får godkännas som
som registrerad avsändare. För	registrerad avsändare. För god-
godkännande krävs att den som	kännande krävs att den som
ansöker om att bli godkänd är	ansöker om att bli godkänd är
lämplig att vara registrerad av-	lämplig att vara registrerad avsänd-
sändare med hänsyn till sina ekono-	are med hänsyn till sina ekonom-
miska förhållanden och omständig-	iska förhållanden och omständig-
heterna i övrigt.	heterna i övrigt.

Bestämmelserna om ställande av säkerhet för skatten i 4 § första och andra styckena och om återkallelse i 5 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad avsändare.

13 §3

Skattskyldig

1. för energiskatt för import av råtallolja,

2. för energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för import av bränslen enligt 2 kap. 1 § första stycket 5 och 6, andra bränslen enligt 3 § än sådana som avses i 1 kap. 3 a § samt av bränslen enligt 4 §, och

3. för svavelskatt för import av bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är,

a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

b) om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska förtullas i Sverige men inte är belagt med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt,

c) om skyldighet att betala tull med anledning av importen upp- kommer, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, i ett annat EU-land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av till- ståndet.

2 Senaste lydelse 2009:1493.

3 Senaste lydelse 2012:678.

Prop. 2015/16:79

69

Prop. 2015/16:79 Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemen- skapsvara i den förordningen.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid varornas övergång till fri omsätt- ning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 15 §.

Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fast- ställande av en tullkodex för unionen.

Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid varornas övergång till fri omsätt- ning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 15 §.

5 kap.

2 §4

Skattskyldigheten inträder

1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 2, vid mottagandet av bränslet,

2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 5 eller 12 § 3, när bränslet förs in till Sverige, och

3. för den		som	är skattskyldig		3. för den	som	är skattskyldig
enligt 4 kap.		1 b §	eller 13 §,	vid	enligt 4 kap.	1 b §	eller 13 §, vid
den tidpunkt då skyldighet att					den tidpunkt då skyldighet att
betala tull enligt			tullagstiftningen		betala tull enligt		tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt om					inträder eller skulle ha inträtt om
det funnits skyldighet att betala tull.					det funnits skyldighet att betala tull.
I fall som avses i 4 kap. 1 b § första
stycket 3 eller 13 § första stycket
3 c	inträder	skattskyldigheten		vid
den	tidpunkt	då	skyldighet	att

betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet.

6 kap.

1 §5

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i

andra	stycket	och	1 a §, bestämmelserna i		skatteförfarandelagen
(2011:1244).
För	skatt som ska		betalas till	För skatt	som ska	betalas till
Tullverket		gäller	tullagen	Tullverket	gäller	tullagen
(2000:1281).				(2016:000).

4 Senaste lydelse 2012:678.

5 Senaste lydelse 2014:945.

70

7 kap.				Prop. 2015/16:79
	1 §6
Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på bränsle
1. som av den skattskyldige	1. som	av	den skattskyldige
exporterats till tredje land eller	exporterats	till tredjeland		eller
förts till frizon eller frilager för	förts till	en	frizon för	annat
annat ändamål än att förbrukas där,	ändamål än att förbrukas där,

2. som av den skattskyldige förbrukats på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap.,

3. som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som framgår av dennes godkännande,

4. som har tagits emot för förbrukning i skepp eller luftfartyg med de undantag i fråga om vissa bränslen som anges i 6 a kap. 1 § 3 och 5,

5. som har tagits emot för förbrukning i båtar som avses i 6 a kap. 1 § 4 med de undantag i fråga om vissa bränslen som anges i denna punkt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

6 Senaste lydelse 2012:837.

71

Prop. 2015/16:79

72

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag tillämpas vid beskattning, förtullning, folkbok- föring och förande av vissa register under krig, krigsfara eller sådana utomordentliga förhållan- den som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

Denna lag tillämpas vid beskattning, förtullning, folkbok- föring och förande av vissa register under krig, krigsfara eller sådana utomordentliga förhållan- den som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

Med förtullning förstås i denna lag Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.16 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 14 § vapenlagen (1996:67) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

14 §1

Skjutvapen och ammunition får	Skjutvapen och ammunition får
inte förvaras på tullager eller i	inte förvaras på tullager eller i
frizon eller frilager utan medgiv-	frizon utan medgivande av Polis-
ande av Polismyndigheten.	myndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2014:591.

Prop. 2015/16:79

73

Prop. 2015/16:79

74

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 4, 8, 9, 11, 13, 17 och 18 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	4 §1

Den som för in en vara från ett annat EU-land till Sverige ska anmäla varan till Tullverket om varan omfattas av ett förbud mot införsel eller ett villkor för införsel som inte är uppfyllt eller om varan förs in med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. En sådan anmälan ska göras också av den som för ut en vara från Sverige till ett annat EU-land om varan omfattas av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt eller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift.

Den som från ett annat EU-land till Sverige för in eller från Sverige till ett sådant land för ut en vara som avses i 3 § 1, 3, 8, 10 eller 11, eller 15 när det gäller tillståndspliktiga sprängämnesprekursorer enligt 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, ska dock alltid anmäla varan till

Tullverket.
Anmälan	enligt första		stycket		Anmälan enligt första			stycket
ska göras utan dröjsmål vid					ska göras utan dröjsmål till
närmaste	bemannade		tullplats.		närmaste	bemannade tullkontor.
Regeringen eller, efter regeringens					Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande,		Tullverket		får	bemyndigande,		Tullverket		får
meddela närmare		föreskrifter		om	meddela	närmare	föreskrifter		om
anmälningsskyldigheten			enligt		anmälningsskyldigheten			enligt
första och andra styckena.					första och andra styckena.
					8 §2

En tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmäl- ningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara

1 Senaste lydelse 2014:800.

2 Senaste lydelse 2003:811.

En tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmäl- ningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts.

som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret.

En försändelse enligt första stycket får öppnas, om det finns anledning att anta att den inne- håller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket, på ett ut- växlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringster- minal.

9 §3

Beslut om att med stöd av 8 § öppna brev och andra sådana försändelser som kan antas inne- hålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddel- ande, skall detta omedelbart till- slutas och skickas vidare till mottagaren.

Beslut om att med stöd av 8 § öppna postförsändelser och för- sändelser förmedlade av kurir- företag som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddel- ande, ska detta omedelbart till- slutas och skickas vidare till mottagaren.

	11 §4
En chefstjänsteman som för-	En chefstjänsteman som för-
ordnats för uppgiften av chefen för	ordnats för uppgiften av chefen för
Tullverket får besluta att en	Tullverket får besluta att en
postförsändelse som väntas till ett	postförsändelse som kommer från
visst postkontor och som kommer	ett annat EU-land ska hållas kvar
från ett annat EU-land skall hållas	av postbefordringsföretaget, om
kvar av postbefordringsföretaget

när den kommer till postkontoret, om

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2. det är nödvändigt för att	2. det är nödvändigt för att
beslag skall kunna ske.	beslag ska kunna ske.

3 Senaste lydelse 2004:208.

4 Senaste lydelse 2004:208.

Prop. 2015/16:79

75

Prop. 2015/16:79	Ett beslut om kvarhållande skall	Ett beslut om kvarhållande ska
	meddelas att gälla viss angiven,	gälla en begränsad, kortare tid.
	kortare tid. Beslutet får verkställas	Beslutet får verkställas omedel-
	omedelbart, men skall snarast	bart, men ska snarast prövas av
	prövas av Tullverkets chef eller av	chefen för Tullverket.
	verkets chefsjurist.
	Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket till
	verket överlämna en försändelse som kvarhållits enligt första stycket.
		13 §5

Vid kontroll enligt denna lag skall den vars uppgifter skall kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transport- medlet och utan kostnad tillhanda- hålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, för- varing eller verksamhet som kontrollen avser.

Den vars uppgifter skall kon- trolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs skall svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter skall enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 5 kap. 23 § tullagen (2000:1281) om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldig- heten.

Vid kontroll enligt denna lag ska den vars uppgifter ska kontrol- leras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transport- medlet och utan kostnad tillhanda- hålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen ska också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, för- varing eller verksamhet som kontrollen avser.

Den vars uppgifter ska kon- trolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs ska svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Samma person ska även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter ska enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 2 kap. 16 § tullagen (2016:000) om indrivning av tull ska gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.

17 §6

Tullverket får ta hand om en

Tullverket får ta hand om en

5 Senaste lydelse 2000:1301.

6 Senaste lydelse 2000:1232.

76

vara om det behövs för att	vara om det behövs för			att Prop. 2015/16:79
genomföra en kontroll enligt denna	genomföra en kontroll enligt denna
lag. Tullverket får även ta hand om	lag. Tullverket får även ta hand om
en vara på den grunden att varan	en vara på den grunden att varan
inte får föras in till eller ut från	inte får föras in till eller ut från
landet till följd av att varan	landet till följd av att varan
omfattas av ett sådant förbud eller	omfattas av ett sådant förbud eller
villkor som avses i 4 § första	villkor som	avses	i 4 § första
stycket eller att varan förs in eller	stycket eller att varan förs in eller
ut med stöd av ett tillstånd som	ut med stöd av ett tillstånd som
föranletts av oriktig uppgift eller	föranletts av oriktig uppgift eller
underlåtenhet att lämna före-	underlåtenhet att lämna före-
skriven uppgift. Varan får därvid	skriven uppgift. Varan får då
läggas upp på tillfälligt lager. De	läggas upp på en anläggning för
kostnader som Tullverket haft för	tillfällig lagring. De kostnader
varans uppläggning och förvaring	som Tullverket haft för varans
skall ersättas av den som för in	uppläggning	och	förvaring	ska
eller för ut varan.	ersättas av den som för in eller för

ut varan.

Tullverket kan besluta att varan inte får tas ut från lagret förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättnings- skyldigheten, om det finns särskilda skäl.

18 §7

Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 6 kap. 25–38 §§ och

10 kap. 4 § tullagen (2000:1281).

Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 4 kap. 26–43 §§ och

7 kap. 5 § tullagen (2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ i den nya lydelsen tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet.

7 Senaste lydelse 2011:468.

77

Prop. 2015/16:79

78

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 13 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

13 §1

Om skattskyldighet föreligger för omhändertagen punktskattepliktig vara enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi, ska Tullverket besluta om skatten på varan om

1. skattskyldighet har inträtt, och

2. varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §.

Skatt enligt första stycket ska tas ut enligt de skattesatser som anges i lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi.

Beslut enligt första stycket får inte fattas om varorna i fråga omfattas av ett beslut om skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244) som

fattades innan varorna omhändertogs.
Första stycket gäller inte i	Första stycket gäller inte i
sådana fall som avses i 3 kap. 4 §	sådana fall som avses i 3 kap. 1 §
tullagen (2000:1281).	tullagen (2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2011:1255.

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:714) Prop. 2015/16:79 om ersättning vid frihetsberövanden och andra

tvångsåtgärder

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		8 §1
Den	som åsamkas personskada		Den	som åsamkas personskada
eller sakskada genom våld som			eller sakskada genom våld som
utövas med stöd av 10 § eller 23 §			utövas med stöd av 10 § eller 23 §
första	stycket första	meningen	första	stycket första	meningen
polislagen (1984:387), 2 kap. 17 §			polislagen (1984:387), 2 kap. 17 §
utsökningsbalken eller		6 kap. 2	utsökningsbalken eller		4 kap. 2
och 10 §§ tullagen (2000:1281)			och 16 §§ tullagen (2016:000) har
har rätt till ersättning, om den			rätt till ersättning, om den
skadelidande inte har betett sig på			skadelidande inte har betett sig på
ett sådant sätt att det varit påkallat			ett sådant sätt att det varit påkallat
att använda våld mot hans eller			att använda våld mot hans eller
hennes person eller egendom.			hennes person eller egendom.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tullkontroller som inletts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2000:1304.

79

Prop. 2015/16:79

80

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1999:445) om exportbutiker ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

I denna lag förstås med obeskattade varor:

a) varor som inte har beskattats i Sverige, och

b) varor som har beskattats i Sverige men där varorna sedan blivit befriade från skatt,

unionsvaror: detsamma som	unionsvaror: detsamma som i
med gemenskapsvaror i artikel 4.7	artikel 5.23 i Europaparlamentets
i rådets förordning (EEG) nr	och rådets förordning (EU) nr
2913/92 av den 12 oktober 1992	952/2013 av den 9 oktober 2013
om inrättandet av en tullkodex för	om fastställande av en tullkodex
gemenskapen,	för unionen,

EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2011:291.

2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

I denna lag förstås med obeskattade varor:

a) varor som inte har beskattats i Sverige, och

b) varor som har beskattats i Sverige men där varorna sedan blivit befriade från skatt,

unionsvaror: detsamma som	unionsvaror: detsamma som i
med gemenskapsvaror i artikel 4.7	artikel 5.23 i Europaparlamentets
i rådets förordning (EEG) nr	och rådets förordning (EU) nr
2913/92 av den 12 oktober 1992	952/2013 av den 9 oktober 2013
om inrättandet av en tullkodex för	om fastställande av en tullkodex
gemenskapen,	för unionen,
	icke-unionsvaror:	detsamma
	som i artikel 5.24 i förordning
	(EU) nr 952/2013,
EU:s tullområde: de områden	EU:s tullområde: de områden
som anges i artikel 3 i förordning	som anges i artikel 4 i förordning
(EEG) nr 2913/92,	(EU) nr 952/2013,

EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2011:292.

Prop. 2015/16:79

81

Prop. 2015/16:79

82

2.22 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 7 § och 9 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229)1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

7 §2

Räntor på återbetald skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser

är skattefria:
– 40 och	42 §§	lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,
– 5 kap.	21 §	tullagen	– 2 kap.	14 §	tullagen
(2000:1281), och			(2016:000), och
– 65 kap.	2 §, 4 §	tredje stycket samt 16, 17			och 20 §§
skatteförfarandelagen (2011:1244).

9 kap.

8 §3

Räntor på skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser får inte dras av:

– 5 kap. 8 § vägtrafikskattelagen (2006:227) eller 8 § lagen (2006:228)

med särskilda bestämmelser om fordonsskatt,
– 5 kap.	14–18 §§	tullagen	– 2 kap.	8–11 §§	tullagen
(2000:1281), och			(2016:000), och

– 65 kap. 2 §, 4 § första stycket, 5–13 och 19 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244).

Dröjsmålsavgifter och ränta som beräknas enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift får inte dras av.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 2008:803.

2 Senaste lydelse 2011:1256.

3 Senaste lydelse 2013:1106.

2.23	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) Prop. 2015/16:79
	om straff för smuggling

Härigenom föreskrivs att 1–3, 8 och 31 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §1

Denna lag innehåller bestämmelser om ansvar m.m. för gärningar som rör införsel till eller utförsel från landet av varor. Har det i lag eller annan författning föreskrivits straff för den som bryter mot ett förbud mot eller villkor för att föra in eller ut en vara, gäller i stället bestämmelserna i den författningen om inget annat är föreskrivet.

I 19–22, 25 a–27 och 32 §§ finns särskilda bestämmelser om befogenheter för att förhindra, utreda och beivra brott enligt denna lag eller brott, som rör införsel till eller utförsel från landet av varor, enligt någon av de författningar som nämns i tredje stycket. Befogenheterna gäller även vid sådana brott enligt narkotikastrafflagen (1968:64) som avses i 12 § tredje stycket samt vid sådana terroristbrott som avses i 3 § 18 jämförd med 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Befogenheten enligt 32 § att väcka åtal eller besluta om förverkande gäller dock inte vid brott enligt narkotikastrafflagen eller lagen om straff

för terroristbrott.
De författningar som avses i					De författningar som avses i
andra stycket är lagen (1996:701)					andra stycket är lagen (1996:701)
om Tullverkets befogenheter				vid	om Tullverkets befogenheter			vid
Sveriges gräns mot ett annat land					Sveriges gräns mot ett annat land
inom Europeiska		unionen, lagen			inom Europeiska unionen, lagen
(1998:506) om punktskattekontroll					(1998:506) om punktskattekontroll
av transporter m.m. av alkohol-					av transporter m.m. av alkohol-
varor, tobaksvaror och energi-					varor, tobaksvaror och energi-
produkter,	lagen	(2000:1064)		om	produkter,	lagen (2000:1064)		om
kontroll av produkter med dubbla					kontroll av produkter med dubbla
användningsområden			och	av	användningsområden		och	av
tekniskt	bistånd,		tullagen		tekniskt	bistånd,	tullagen
(2000:1281)		samt	lagen		(2016:000)	samt	lagen
(2006:1329) om handel med vissa					(2006:1329) om handel med vissa
varor som kan användas till döds-					varor som kan användas till döds-
straff eller tortyr, m.m.					straff eller tortyr, m.m.

Bestämmelserna i 19–22, 25 a och 26 §§ samt 27 § första och tredje styckena, när det gäller kroppsvisitation, och bestämmelserna i 32 § gäller också vid brott som avses i 2–4 §§ skattebrottslagen (1971:69), om brottet rör underlåtenhet att lämna deklaration enligt 26 kap. 8 § 2 eller 37 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

1 Senaste lydelse 2014:1500.

83

Prop. 2015/16:79				2 §
Vid tillämpning av denna lag				Vid tillämpning av denna lag ska
skall en vara anses ha förts in till				en vara anses ha förts in till eller ut
eller ut från landet när den har förts				från landet när den har förts över
över	gränsen	för	svenskt	gränsen för svenskt territorium.
territorium.

I denna lag förstås med
1. narkotika: sådana		varor	som	anges i 8 § narkotikastrafflagen
(1968:64), och
2. tullbehandling:		vad	som	2. tullbehandling:	vad	som
föreskrivs i tullagstiftningen om att				föreskrivs i tullagstiftningen om att
en vara skall läggas upp på				en vara ska läggas upp på en
tillfälligt lager eller bli föremål för				anläggning för tillfällig		lagring,
godkänd	tullbehandling		eller	hänföras till ett tullförfarande eller
åtgärder enligt 3 kap. 4 § tullagen				återexporteras eller åtgärder enligt
(2000:1281), då varan förs in till				3 kap. 1 § tullagen (2016:000), då
eller ut från landet.				varan förs in till eller ut från
				landet.

3 §2

Den som, i samband med införsel till landet av en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel, uppsåtligen bryter mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla varan till tullbehandling, döms för smuggling till böter eller fängelse i högst två år.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som, i samband med att en sådan vara förs in till landet, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling och därigenom ger upphov till fara för att införseln fullföljs i strid med förbudet eller villkoret.

För smuggling döms också den som uppsåtligen

1. från landet för ut en vara i strid med ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för utförsel eller efter utförseln förfogar över varan i strid med förbudet eller villkoret,

2. under pågående tullbehandling förfogar över en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel och därigenom föranleder att införseln fullföljs i strid med förbudet eller villkoret,

3. till landet för in eller från landet för ut en vara med stöd av ett tillstånd som föranletts av att någon lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna föreskriven uppgift till en tillståndsmyndighet eller förfar på ett sådant sätt hos en tillståndsmyndighet och därigenom föranleder att tillstånd meddelas

3. till landet för in eller från landet för ut en vara med stöd av ett tillstånd som föranletts av att någon lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna föreskriven uppgift till en tillståndsmyndighet eller förfar på ett sådant sätt hos en tillståndsmyndighet och därigenom föranleder att tillstånd meddelas

2 Senaste lydelse 2004:123.

84

och att varan förs in till eller ut från landet med stöd av tillståndet, eller

4. förfogar över en vara i strid med villkor som uppställts för eller i samband med varans införsel eller utförsel.

och att varan förs in till eller ut från landet med stöd av tillståndet,

4. förfogar över en vara i strid med villkor som uppställts för eller i samband med varans införsel eller utförsel, eller

5. till en tullmyndighet i ett annat land, i strid med 4 kap. 25 § tullagen (2000:1281), genom en notering i bokföringen anmäler en vara för övergång till fri omsättning och därmed ger upphov till fara för att en införsel till Sverige fullföljs i strid med ett förbud eller villkor.

I det fall bestämmelserna om tullbehandling inte är tillämpliga vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land, gäller vad som anges i första och andra styckena angående tullbehandling i stället förfarande enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

8 §3

Den som, i samband med att en vara förs in till landet, uppsåtligen underlåter att anmäla varan till tullbehandling, lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling och därigenom ger upphov till fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras det allmänna, döms för tullbrott till böter eller fängelse i högst två år.

För tullbrott döms också den som uppsåtligen ger upphov till fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv eller annan genom att

1. i samband med att en vara förs ut från landet, förfara så som anges i första stycket eller, efter utförseln, förfoga över varan i strid med vad som förutsatts vid den tullbehandling som skett med anledning av utförseln,

2. under pågående tullbehandling förfoga över en införd vara i strid med vad som gäller för denna tullbehandling, eller

3. bryta mot villkor som vid tullbehandling för övergång till fri omsättning har uppställts för befrielse från eller nedsättning av skatten eller avgiften.

För tullbrott döms också den som vid anmälan av en vara till tullbehandling med stöd av ett enhetstillstånd enligt bestämmelser som meddelats med stöd av 4 kap.

24 §

tullagen

(2000:1281)

3 Senaste lydelse 2010:109. Ändringen innebär att tredje och fjärde styckena tas bort.

Prop. 2015/16:79

85

Prop. 2015/16:79	uppsåtligen lämnar oriktig uppgift
	eller	underlåter			att		lämna
	föreskriven uppgift och därigenom
	ger upphov till fara för att tull
	undandras det allmänna.
	När det föreligger en skyldighet
	att lämna en anmälan enligt 3 kap.
	3 a §	tullagen gäller				vad		som
	anges i första stycket. Vad som
	därvid sägs om anmälan till
	tullbehandling ska i stället gälla
	en sådan anmälan				som		avses i
	3 kap. 3 a § tullagen.
	Denna bestämmelse är tillämplig endast i fråga om sådana tullar, andra
	skatter och avgifter som Tullverket ska besluta.
									31 §
	Kan brott som avses i
	1. 3 eller 4 § eller försök till sådant brott eller 7 § föranleda att en
	sådan avgift som avses i 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att
	meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor påförs, eller
	2. 8	eller	9 §	eller		försök		till	2. 8 eller 9 §	eller försök till
	sådant brott eller 11 § föranleda att								sådant brott eller 11 § föranleda att
	tulltillägg		enligt	8 kap.			2–4 §§		tulltillägg enligt	5 kap. 5–10 §§
	tullagen (2000:1281) påförs								tullagen (2016:000) påförs
	får åtal för brottet väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl.

Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt 16 §.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

86

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet1

dels att 2 kap. 8 a § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 2 kap. 8 a § ska utgå, dels att 2 kap. 5 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §

Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat före- skrifter om det.

Utöver vad som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i 1 kap. 3 § tullagen (2016:000), får uppgifter i databasen lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse av

2 kap. 8 a § 2010:103

rubriken närmast före 2 kap. 8 a § 2010:103.

Prop. 2015/16:79

87

Prop. 2015/16:79

88

2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	26 §1

Ett enligt 22 § tillfälligt registrerat fordon får i andra fall än som avses

i 25 § brukas
1. för färd kortaste lämpliga väg				1. för färd kortaste lämpliga väg
från	en	hamn,	järnvägsstation,	från en hamn, järnvägsstation, ett
plats för tullklarering, reparations-				tullkontor eller en annan plats som
verkstad,		förvaringslokal eller		Tullverket anvisat eller godkänt,
liknande till en sådan plats eller				reparationsverkstad,	förvarings-
lokal eller till någon annan plats				lokal eller liknande till en sådan
där fordonet kan ställas upp i				plats eller lokal eller till någon
avvaktan		på registreringsbesikt-		annan plats där fordonet kan
ning	eller	enskilt	godkännande,	ställas upp i avvaktan på
eller				registreringsbesiktning eller enskilt
				godkännande, eller

2. för färd kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan enligt 4 kap. 2 § fordonslagen (2002:574) för besiktning eller till eller från ett provningsorgan för provning inför ett enskilt godkännande.

Sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning får det dock brukas här för andra ändamål än som avses i första stycket. Detta gäller dock inte om fordonet efter besiktningen har ändrats så att det inte längre överensstämmer med utförandet vid besiktningen eller det i övrigt har ändrats så att dess beskattningsförhållanden påverkats.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2009:227.

2.26	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:487)		Prop. 2015/16:79
	om sjöfartsskydd
Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (2004:487) om sjöfartsskydd ska
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	16 §1
Kroppsvisitation och annan undersökning får, med den begränsning
som följer av andra stycket, utföras av en polisman, en tjänsteman vid
Kustbevakningen eller annan särskilt utsedd person som förordnats av
Polismyndigheten. Om personer och egendom undersöks av annan sådan
särskilt utsedd person, ska arbetet utföras under en polismans ledning.
Tullverket ska på begäran bistå Polismyndigheten, om det behövs för att
en undersökning ska kunna utföras. Rederiet eller hamnanläggnings-
innehavaren ska biträda Polismyndigheten eller Kustbevakningen i det
praktiska kontrollarbetet, om det behövs.
Kontroll av gods som står under		Kontroll av varor som står under
tullövervakning enligt artikel 37 i		tullövervakning enligt artikel 134 i
rådets	förordning (EEG) nr	Europaparlamentets och rådets
2913/92 av den 12 oktober 1992		förordning (EU) nr 952/2013 av
om inrättandet av en tullkodex för		den 9 oktober 2013 om
gemenskapen ska göras i samråd		fastställande av en tullkodex för
med Tullverket.		unionen ska göras i samråd med
		Tullverket.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2014:735.

89

Prop. 2015/16:79

90

2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet

Härigenom föreskrivs att 23 och 28 §§ lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
23 §
På begäran av den som avser att	På begäran av den som avser att
utfärda vitesföreläggande enligt	utfärda	vitesföreläggande		enligt
tullagen (2000:1281), skall upplys-	tullagen (2016:000), ska upplys-
ning lämnas om huruvida det i den	ning lämnas om huruvida det i den
brottsbekämpande verksamheten	brottsbekämpande		verksamheten
görs bedömningen att vite enligt	görs bedömningen att vite enligt
10 kap. 4 § tredje stycket tullagen	7 kap.	6 § tullagen	inte får	sättas
inte får sättas ut.	ut.
	28 §

Uppgifter som behandlas enbart med stöd av 13 § skall gallras så snart de inte längre har betydelse för planeringen av kontroll- verksamhet och urvalet av kontrollobjekt, dock senast sex månader efter att de behandlades automatiserat första gången. Om uppgifterna hänför sig till en viss transport, skall de dock gallras senast fjorton dagar efter transporten.

I 6 kap. 24 § tullagen (2000:1281) och 16 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, finns bestämmelser om tillgången till och gallringen av vissa uppgifter från transportföretag.

Uppgifter som behandlas enbart med stöd av 13 § ska gallras så snart de inte längre har betydelse för planeringen av kontroll- verksamhet och urvalet av kontrollobjekt, dock senast sex månader efter att de behandlades automatiserat första gången. Om uppgifterna hänför sig till en viss transport, ska de dock gallras senast fjorton dagar efter transporten.

I 4 kap. 8 § tullagen (2016:000) och 16 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, finns bestämmelser om tillgången till och gallringen av vissa uppgifter från transportföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.28	Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen		Prop. 2015/16:79
	(2006:804)
Härigenom föreskrivs att 6 § livsmedelslagen (2006:804) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

6 §

Om det behövs för att skydda människors liv eller hälsa eller annars för att tillgodose konsumentintresset, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om

1. förbud eller villkor för handhavande, införsel till landet eller utsläppande på marknaden av livsmedel,

2. märkning och presentation av livsmedel,

3. livsmedels beskaffenhet eller beteckning,

4. användning av vara, ämne eller utrustning vid handhavande av livsmedel eller tillsammans med livsmedel,

5. läkarundersökning eller annan hälsokontroll av personal som är sysselsatt med livsmedelsverksamhet och om personalhygienen i övrigt inom sådan verksamhet, och

6. förbud mot återutförsel av livsmedel som förvaras på en gränskontrollstation eller ett tullager eller i en frizon eller ett frilager.

6. förbud mot återutförsel av livsmedel som förvaras på en gränskontrollstation eller ett tullager eller i en frizon.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

91

Prop. 2015/16:79

92

2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (2006:1209) om hamnskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

3 §1

Undersökning får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller en särskilt utsedd person som förordnats av Polismyndigheten. Om egendom undersöks av någon särskilt utsedd person, ska arbetet utföras under en polismans ledning. Identitetskontroll får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller den som hamnskyddsorganet tilldelar uppgiften. Om det behövs ska hamnskyddsorganet biträda Polismyndigheten eller Kustbevakningen i det praktiska undersöknings- och kontrollarbetet.

Kontroll av gods som står under			Kontroll av varor som står under
tullövervakning enligt artikel 37 i			tullövervakning enligt artikel 134 i
rådets förordning		(EEG) nr	Europaparlamentets och rådets
2913/92 av den 12	oktober 1992		förordning (EU) nr 952/2013 av
om inrättandet av en tullkodex för			den 9 oktober 2013 om fast-
gemenskapen ska göras i samråd			ställande av en tullkodex för
med Tullverket.			unionen ska göras i samråd med
			Tullverket.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2014:742.

2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §

Varor

som

kvarhålls

genom

Varor

som

kvarhålls

genom

beslut av Tullverket i enlighet med

beslut av Tullverket i enlighet med

artikel 10.2 i förordning (EG) nr

artikel 10.2 i förordning (EG) nr

1236/2005

skall

förvaras

på

1236/2005

ska

förvaras

på

betryggande sätt och stå under

betryggande sätt och stå under

Tullverkets övervakning.

Tullverkets övervakning.

Det

som sägs i 3 kap. 8 § och

Det

som

sägs

i

3 kap.

7 §

4 kap.

9 §

tullagen (2000:1281)

tullagen (2016:000) om en

om tillfälligt lager och tullager

anläggning

för

tillfällig

lagring

gäller

även

vid

sådant

och ett tullager gäller även vid

kvarhållande

av

varor

som

sådant kvarhållande av varor som

Tullverket

beslutar

enligt

första

Tullverket

beslutar

enligt

första

stycket.

Tullverket

får

även

stycket.

Tullverket

får

även

godkänna

ett

byte

av

godkänna

ett

byte

av

förvaringsställe

för

en

kvarhållen

förvaringsställe

för

en

kvarhållen

vara.

vara.

Den som har lagt upp en vara på

Den som har lagt upp en vara på

ett tillfälligt lager eller på ett

en anläggning för tillfällig lagring

tullager

ansvarar

för

eller på ett tullager ansvarar för

förvaringskostnaden

även

när

förvaringskostnaden

även

när

varan

kvarhålls av

Tullverket

varan

kvarhålls av

Tullverket

enligt första stycket. Om däremot

enligt första stycket. Om däremot

Tullverket beslutar förvaringsställe

Tullverket beslutar förvaringsställe

skall i stället den som enligt

ska i stället den som enligt

tullagstiftningen

är

gäldenär

eller

tullagstiftningen

är

gäldenär

eller

skulle ha varit gäldenär om varan

skulle ha varit gäldenär om varan

varit

tullbelagd

ansvara

för

varit

tullbelagd

ansvara

för

förvaringskostnaden.

förvaringskostnaden.

Om det behövs för att säkerställa

Om det behövs för att säkerställa

betalning

skall

Tullverket

besluta

betalning ska Tullverket besluta att

att en vara som har kvarhållits

en vara som har kvarhållits enligt

enligt första stycket inte får lämnas

första stycket inte får lämnas ut

ut förrän Tullverkets kostnader för

förrän Tullverkets

kostnader för

förvaringen

har

ersatts

eller

förvaringen

har

ersatts

eller

säkerhet ställts för dem.

säkerhet ställts för dem.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ställande av säkerhet för Tullverkets kostnader för förvaring enligt denna lag.

Prop. 2015/16:79

93

Prop. 2015/16:79

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

94

2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 2 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 kap.

2 §

En upphandlande enhet får vid	En upphandlande enhet får vid
tilldelning av varukontrakt för-	tilldelning av varukontrakt för-
kasta ett anbud som omfattar varor	kasta ett anbud som omfattar varor
med ursprung i tredje land, om	med ursprung i tredjeland, om
andelen sådana varor, bestämd	andelen	sådana varor, bestämd
enligt rådets förordning (EEG) nr	enligt	Europaparlamentets	och
2913/92 av den 12 oktober 1992	rådets	förordning (EU)	nr
om inrättandet av en tullkodex för	952/2013 av den 9 oktober 2013
gemenskapen uppgår till mer än	om fastställande av en tullkodex
hälften av det totala värdet av de	för unionen uppgår till mer än
varor som anbudet omfattar.	hälften av det totala värdet av de
	varor som anbudet omfattar.

Med vara avses även programvara för användning i ett telekommunikationsnät.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

Prop. 2015/16:79

95

Prop. 2015/16:79

96

2.32 Förslag till lag om ändring i postlagen (2010:1045)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 16 § postlagen (2010:1045) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

16 §

Den som bedriver post- verksamhet enligt denna lag ska trots 14 § bistå Tullverket vid kontroll avseende postförsändelse enligt tullagen (2000:1281) eller lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Euro- peiska unionen. Detta gäller dock endast kontroll som rör misstanke om narkotikabrott.

Den som bedriver post- verksamhet enligt denna lag ska trots 14 § bistå Tullverket vid kontroll avseende postförsändelse enligt tullagen (2016:000) eller lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Euro- peiska unionen. Detta gäller dock endast kontroll som rör misstanke om narkotikabrott.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kontroller som inletts före ikraftträdandet.

2.33 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 5 § alkohollagen (2010:1622) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 kap.

5 §

I fråga om sprit eller alkoholdrycker som kan antas bli förverkade gäller lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. i tillämpliga delar. Alkoholdrycker som har lagts upp på sådant tillfälligt lager som avses i 3 kap. 7 § tullagen (2000:1281) ska anses som förverkade om de inte har tagits ut från lagret inom 30 dagar från uppläggningen. Vad som nu har sagts gäller även i fråga om sådana drycker som har omhändertagits av Tullverket för tillfällig förvaring utan att läggas upp på tillfälligt lager.

I fråga om sprit eller alkoholdrycker som kan antas bli förverkade tillämpas lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Alkoholdrycker som har lagts upp på en sådan anläggning för tillfällig lagring som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen ska anses som förverkade om de inte har tagits ut från anläggningen inom 30 dagar från uppläggningen. Det gäller även i fråga om sådana drycker som har omhändertagits av Tullverket för tillfällig förvaring utan att läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

Prop. 2015/16:79

97

Prop. 2015/16:79 2.34	Förslag till lag om ändring i
	skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §1

Lagen gäller för skatt, dock inte skatt som tas ut enligt

1. kupongskattelagen (1970:624),

2. lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

3. lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.,

4. tullagen (2000:1281),

4. tullagen (2016:000),

5. lagen (2004:629) om trängselskatt,

6. vägtrafikskattelagen (2006:227), och

7. lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter.

Lagen gäller även för belopp som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket mervärdesskattelagen (1994:200).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sådan skatt för vilken tullagen (2000:1281) gäller.

1 Senaste lydelse 2014:1471.

98

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2015/16:79

När Sverige blev medlem i Europeiska unionen den 1 januari 1995 fick Sverige en till stora delar ny tullagstiftning. Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen blev direkt gällande rätt. Merparten av den svenska tullagstiftningen upphävdes och ersattes av författningar som skulle komplettera dessa förordningar, se vidare regeringens propositioner Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap (prop. 1994/95:34) och En ny tullag (prop. 1999/2000:126).

Den 1 maj 2016 ska en ny tullkodex börja tillämpas, nämligen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen). Kodexen finns i bilaga 1. En rättelse till kodexen finns i bilaga 2.

I syfte att utreda behovet av författningsändringar med anledning av unionstullkodexen tillsatte regeringen i mars 2014 en utredning. Utredningen skulle enligt direktiven (dir. 2014:35) lämna förslag till en ny svensk tullagstiftning, bl.a. förslag till lagar som ersätter tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. samt anslutande lagändringar. I januari 2015 överlämnade utredningen sitt betänkande En ny svensk tullagstiftning (SOU 2015:5) till regeringen. Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna finns i bilaga 5. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2015/00700/S3).

I betänkandet SOU 2015:5 berörs frågan om dröjsmålstalan utan att något förslag lämnas. Under remissen av betänkandet efterlyste några remissinstanser en lösning av frågan. Inom Finansdepartementet har en promemoria med ett förslag till en bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen upprättats, Dröjsmålstalan enligt den nya tullagen – en kompletterande promemoria till betänkandet SOU 2015:5 (dnr Fi2015/03572/S3). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 6. Promemorians lagförslag finns i bilaga 7. Promemorian har remissbe- handlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdeparte- mentet (dnr Fi2015/03572/S3).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 12 november 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Regeringen har delvis följt Lagrådets förslag och synpunkter.

Vissa av Lagrådets synpunkter behandlas och bemöts i avsnitten 6.1, 6.2.1, 6.2.5 och 6.2.7. Lagrådets synpunkter i övrigt behandlas i för- fattningskommentaren.

99

Prop. 2015/16:79 I förhållande till lagrådsremissen har också vissa mindre ändringar av i huvudsak språklig och redaktionell karaktär gjorts.

Lagförslagen i avsnitten 2.2–2.16, 2.18–2.23 och 2.25–34 är författ- ningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hör- ande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.

4	Tullunionen
4.1	Europeiska unionen är en tullunion
Sedan tillkomsten av Europeiska ekonomiska gemenskapen 1958 har den
gemensamma tullpolitiken utgjort en av hörnstenarna vid skapandet av
den gemensamma eller, numera, den inre marknaden. Den gemensamma
tullpolitiken är därför ett område där harmoniseringen av EU:s
lagstiftning har gått mycket långt.
Uppbörden av tullar har alltid varit av stor nationell betydelse då den
traditionellt har utgjort en viktig källa för nationalstatens inkomster. Efter
Romfördragets ikraftträdande den 1 januari 1958 skedde en gradvis
harmonisering av medlemsstaternas tullagstiftning och den 1 juli 1968
trädde tullunionen i kraft. Tullunionen innebär att medlemsstaterna
tillämpar en gemensam extern tulltaxa och avskaffar de nationella
tulltaxorna. Ursprungligen var EU-budgeten beroende av medlems-
staternas ekonomiska bidrag men till följd av ett beslut från den 21 april
1970 ersattes medlemsstaternas bidrag med egna medel, dvs. pengar som
medlemsstaterna överför till EU-budgeten för att finansiera EU:s utgifter.
Till de traditionella egna medlen räknas bl.a. jordbruksavgifter,
sockeravgifter och tullar. Av de tullavgifter som medlemsstaterna samlar
in går 75 procent till EU och 25 procent får behållas i syfte att finansiera
de kostnader som medlemstaterna har för uppbörden av dessa tullar.
Denna fördelning kommer att ändras till 80 respektive 20 procent, jfr
artikel 2.3 i rådets beslut nr 335/2014/EU, Euratom av den 26 maj 2014
om systemet för Europeiska unionens egna medel. Rådsbeslutet beräknas
kunna	träda i kraft under 2016, men det ska tillämpas fr.o.m. den
1 januari 2014, se regeringens proposition Godkännande av rådets beslut

	om systemet för EU-budgetens finansiering (prop. 2013/14:238) s. 9.
	Från att ha varit den enskilda statens angelägenhet har tullag-
	stiftningen inom EU utvecklats och är numera fullt ut harmoniserad.
	Detta innebär bland annat att tullagstiftningen är densamma i alla dagens
	28 medlemstater. I dag återfinns grunden för tullunionen i artikel 28 i
	fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
	Förutom att utgöra en inkomstkälla och möjliggöra EU:s inre marknad
	har den gemensamma tullpolitiken också en stor betydelse för EU:s
	handel med omvärlden. Det finns ett negativt samband mellan
	komplicerade tullprocedurer och handel mellan länder. EU utgör i dag en
	av de största aktörerna i världshandeln och den gemensamma exporten
	står för ungefär 20 procent av EU:s samlade bruttonationalprodukt. Att
	EU:s 28 tulladministrationer ansvarar för hanteringen av en stor del av
100	varorna i den internationella handeln gör att förändringar, till exempel

införandet av tullprocedurer som ökar företagens administrativa börda, Prop. 2015/16:79 kan få stora konsekvenser för EU:s ekonomi. Därför har ett viktigt mål

med EU:s tullagstiftning alltid varit att upprätthålla en balans mellan kontroll av varor och att skapa tullprocedurer som gynnar företagens import och export.

4.2 En gemensam tullagstiftning

Kärnan i den gemensamma tullagstiftningen utgörs i dag av Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen). Från att ha funnits i en mängd olika rättsakter kodifierades gemenskapens tullagstiftning 1992 i den första tullkodexen, rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (gemenskapstullkodexen). Detta innebar en mer överskådlig tullagstiftning med de allmänna regler och förfaranden som behövs för att säkerställa genomförandet av tulltaxebestämmelser och andra bestämmelser som införts på gemen- skapsnivå i samband med handeln med varor mellan gemenskapen och tredjeland. Till gemenskapstullkodexen hör tillämpningsföreskrifterna i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Säkerhetsändringen och e-tullbeslutet

Genom de ändringar av gemenskapstullkodexen som föreskrevs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (den s.k. säkerhets- ändringen) infördes ett antal åtgärder i syfte att införa snabbare och bättre inriktade tullkontroller för att skärpa säkerheten i fråga om varor som förs in i eller ut ur gemenskapen.

Åtgärderna var följande: 1. analys och elektroniskt utbyte av riskinformation mellan tullmyndigheter och mellan dessa och EU- kommissionen inom en gemensam riskhanteringsram, 2. ett krav på att uppgifter ska lämnas till tullmyndigheterna före ankomst respektive före avgång beträffande samtliga varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde och 3. beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör till tillförlitliga ekonomiska aktörer som uppfyller vissa kriterier och som kommer att omfattas av förenklingar i enlighet med tullbestämmelserna och lättnader när det gäller tullkontroller.

Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln (det s.k. e- tullbeslutet) fastställde principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk. Beslutet innebar att medlemsstaterna förband sig att upprätta system för import- och exportklarering (såväl tullmyndigheterna emellan som mellan dessa och de ekonomiska aktörerna), system för registrering av ekonomiska aktörer (inklusive godkända ekonomiska

aktörer) samt system som ger de ekonomiska aktörerna tillgång till den

101

Prop. 2015/16:79

102

information som krävs för att genomföra import- och exporttransaktioner inom hela gemenskapen. Inom fem år från beslutets ikraftträdande, dvs. senast den 15 februari 2013, skulle det vidare upprättas ett system som möjliggör för de ekonomiska aktörerna att insända tulldeklarationerna centralt (en s.k. ”single access point”), även om själva tullhanteringen sker i en annan medlemsstat. Slutligen ska medlemsstaterna i samarbete med EU-kommissionen upprätta system som möjliggör för de ekonomiska aktörerna att lämna all information som krävs för import- eller exportklarering till tullmyndigheterna, även då de aktuella uppgifterna krävs enligt annan lagstiftning än tullagstiftningen (ett s.k.

”single window”).

Den moderniserade tullkodexen

Som en följd av diskussionerna om en enkel och papperslös miljö för tullen och handeln (”e-tull”) som inleddes 2003 och för att anpassa gemenskapstullkodexen till den snabba utvecklingen inom informations- tekniken lade kommissionen 2005 fram ett förslag till Europa- parlamentets och rådets förordning om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (moderniserad tullkodex), se KOM(2005) 608 slutlig.

Förslaget syftade till att förenkla och modernisera tullmyndigheternas verksamhet genom att bl.a. utveckla rationella arbetsmetoder så som riskanalys och kvalitetssäkring av företagen. Den resulterande rättsakten, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex), omfattade medlemsstaternas gemensamma tullförfaranden samtidigt som den förstärkte tillnärmningen av de vid den tiden 27 olika tullförvaltningarnas databehandlingssystem.

Genom den moderniserade tullkodexen genomfördes principen om elektroniska deklarationer som huvudregel och ett elektroniskt informationsutbyte mellan tulladministrationerna infördes. Dessutom inarbetades de så kallade säkerhetsrelaterade ändringarna av kodexen (jfr ovan om säkerhetsändringen). Vidare infördes principen om

”centraliserad klarering”, vilken enkelt uttryckt innebär att platsen för tulldeklarationens ingivande inte behöver vara den plats där varorna rent fysiskt befinner sig.

Den moderniserade tullkodexen trädde i kraft den 24 juni 2008 och skulle börja tillämpas senast den 24 juni 2013, detta datum ändrades senare till den 1 november 2013.

Unionstullkodexen

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 november 2009 uppstod ett behov av att ersätta den ännu inte tillämpade moderniserade tullkodexen, eftersom den inte var anpassad till de nya rättsliga förhållandena. Det fanns också ett behov av att anpassa tullkodexen till den utveckling som skett sedan 2008 och att tidsanpassa förordningen för utvecklingen av de nödvändiga IT-systemen. För att ta om hand detta lade EU-kommissionen 2012 fram ett förslag till omarbetad tullkodex – en tullkodex för unionen, se COM(2012) 64.

Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013 och ska tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 maj 2016. Införandet av de elektroniska

systemen kommer dock att ske stegvis och förväntas vara slutfört senast den 31 december 2020. För att stödja genomförandet av unionstull- kodexen och för att säkerställa nödvändiga övergångsperioder har kommissionen med stöd av artikel 280 i kodexen antagit ett arbetsprogram avseende utveckling och införande av alla de nödvändiga IT-systemen. Arbetsprogrammet, som baseras på ett flerårigt strategiskt planeringsdokument (”MASP”) och ska uppdateras kontinuerligt, anger prioriteringen för IT-utvecklingen och är av betydelse när det gäller att fastställa övergångsbestämmelser avseende de elektroniska systemen samt tidsplaneringen i de fall då systemen ännu inte är i drift den dag från och med vilken kodexen ska tillämpas fullt ut, dvs. den 1 maj 2016. För att stötta medlemsstaterna ekonomiskt i detta arbete finns åtgärdsprogrammet Tull 2020.

För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar i unionstullkodexen har kommissionen getts befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290.1 första stycket i EUF- fördraget. Enligt andra stycket i den artikeln ska mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenhet uttryckligen avgränsas i lagstiftningsakterna. I kodexen framgår dessa avgränsningar av artikel 284.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av unionstullkodexen har kommissionen tilldelats genomförande- befogenheter i enlighet med artikel 291.2 i EUF-fördraget. Av skäl 5 i kodexen framgår att dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. I artikel 285 i kodexen preciseras i vilken utsträckning förordning (EU) nr 182/2011 ska vara tillämplig.

I januari 2014 presenterade kommissionen utkast till delegerad förordning och genomförandeförordning avseende unionstullkodexen. Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex överlämnades till Europaparlamentet och rådet för synpunkter den 21 augusti 2015. I slutet av oktober 2015 stod det klart att vare sig Europaparlamentet eller rådet invände mot den delegerade förordningen.

Den 24 november 2015 fattade kommissionen beslut om Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

Såväl den delegerade förordningen som genomförandeförordningen har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning den 29 december 2015.

En sammanfattning av unionstullkodexen finns i avsnitt 5.

Prop. 2015/16:79

103

Prop. 2015/16:79 4.3

Nationella bestämmelser

Inför Sveriges EU-inträde tillsatte regeringen en utredning med uppgift att ”lämna förslag till utformningen av tull- och tullfrihetslagstiftningen vid ett svenskt medlemskap i EG” (dir. 1993:78). Utredningsarbetet redovisades i betänkandet Tullagstiftningen och EG (SOU 1994:89). Betänkandet innehöll de förslag till ändringar som ansågs nödvändiga inför anslutningen till EU. Förslagen låg till grund för prop. 1994/95:34. Eftersom såväl betänkandet som propositionen arbetades fram under stor tidspress baserades arbetet till stora delar på den tullagstiftning och de tekniska lösningar som fanns före inträdet i EU.

Vid det svenska EU-inträdet den 1 januari 1995 infördes en ny tullag, tullagen (1994:1550), och en ny tullförordning, tullförordningen (1994:1558). Dessa författningar kompletterade gemenskapstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter inom Finansdepartementets ansvars- område. Samtidigt infördes lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m., och förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Dessa författningar kompletterar gemenskapstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter inom Utrikesdepartementets ansvarsområde.

Eftersom 1994 års tullag tillkom under stor tidspress blev det snart nödvändigt att göra en översyn, vilket föranledde regeringen att 1997 tillsätta en utredning (dir. 1996:103). Enligt direktiven skulle utredningen se över huvuddelen av den svenska tullagstiftning som faller inom Finansdepartementets ansvarsområde.

Regeringen beslutade 1998 att ge utredningen tilläggsdirektiv (dir. 1998:86). Enligt dessa skulle utredningen lämna förslag till nya bestämmelser om överklagande i tullagen (1994:1550) med anledning av den förestående omorganisationen av Tullverket. Utredningen överläm- nade i oktober 1998 delbetänkandet Tullagens överklaganderegler m.m. vid en omorganisation av Tullverket (SOU 1998:127).

I april 1999 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande En ny tullag (SOU 1999:54). Genom prop. 1999/2000:126 överlämnade regeringen sitt förslag till ny tullag, vilket byggde på förslagen i utredningens slutbetänkande, till riksdagen. Den nu gällande tullagen (2000:1281) trädde i kraft den 1 januari 2001. Samtidigt med tullagen infördes också tullförordningen (2000:1306).

5	Den nya tullkodexen för unionen
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013		av den
9 oktober	2013 om fastställande av en tullkodex för	unionen

	(unionstullkodexen) har antagits av Europaparlamentet och rådet med
	beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-
	fördraget), särskilt artiklarna 33, 114 och 207, vilka avser tullsamarbete,
	tillnärmning av lagstiftning samt den gemensamma handelspolitiken.
	EUF-fördraget ger EU exklusiv befogenhet på bl.a. den gemensamma
104	handelspolitikens område, se artikel 3.1 i det fördraget. Att en EU-

förordning till alla delar är bindande och direkt tillämplig i varje Prop. 2015/16:79 medlemsstat framgår av artikel 288 i samma fördrag.

Unionstullkodexen består av 59 skäl, 288 artiklar, som är indelade i nio avdelningar, och en bilaga, som innehåller en jämförelsetabell avseende unionstullkodexen och förordning (EG) nr 450/2008 (se avsnitt 4.2). Detta avsnitt innehåller en sammanfattning av unionstullkodexen. Kodexen finns i bilaga 1. En rättelse till kodexen finns i bilaga 2.

5.1 Nyheter i unionstullkodexen

En del av de ändringar som har gjorts i unionstullkodexen är av redaktionell och lagteknisk natur men det har också gjorts väsentliga ändringar i sak. Dessa är i huvudsak följande.

Elektronisk kommunikation (skäl 17). I det s.k. e-tullbeslutet (se avsnitt 4.2) fastställdes principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk, eftersom det är av grundläggande betydelse för att underlätta handeln och samtidigt sörja för effektiva tullkontroller, vilket både minskar företagens kostnader och riskerna för samhället. I kodexen införs den rättsliga ram inom vilken e-tullbeslutet kan genomföras. Av artikel 6.1 framgår att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheterna samt mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik, liksom lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen.

Centraliserad klarering (skäl 44). Centraliserad klarering är en förenkling som innebär att en person får inge en tulldeklaration till det ansvariga tullkontoret på den ort där personen är etablerad för varor som anmälts vid ett annat tullkontor, se artikel 179.1. Det motsvarar det förfarande som i gemenskapstullkodexen kallas enhetstillstånd för förenklade förfaranden. Av skäl 18 framgår att den procedur som nu används för det förfarandet kommer att behållas tills de nödvändiga elektroniska systemen för centraliserad klarering har tagits i drift och EU-kommissionen kommer att specificera närmare hur detta ska ske.

Särskilda förfaranden (skälen 47 och 50). De särskilda förfarandena i unionstullkodexen motsvarar det som i gemenskapstullkodexen benämndes tullförfaranden med ekonomisk verkan. Syftet med de nya bestämmelserna är att fastställa gemensamma och enkla regler som kompletteras med en mindre uppsättning regler för varje särskilt förfarande för att göra det enklare för de ekonomiska aktörerna. En konkret förändring är att ett enda förfarande för aktiv förädling införs. Det sker genom att aktiv förädling (suspensionssystemet) slås samman med bearbetning under tullkontroll och att aktiv förädling (restitutionssystemet) avskaffas. De fördelar som förut erbjudits inom ramen för dessa tullförfaranden finns kvar men har samlats i det nya förfarandet som enbart benämns aktiv förädling.

Allmänna ursprungsregler (artiklarna 60 och 62). En viktig förändring i unionstullkodexen gäller de allmänna ursprungsreglerna. Genom dessa regler fastställs en varas ursprung, dvs. varifrån varan kommer. Reglerna används för att man ska kunna tillämpa handelspolitiska skydds- instrument och av handelsstatistiska skäl. En grundläggande regel för att

105

Prop. 2015/16:79 fastställa en varas ursprung är att en vara som framställts i två eller flera länder får ursprung i det land där den genomgick den sista väsentliga bearbetningen, jfr art 60.2 i unionstullkodexen. Genom gemenskapstull- kodexen och tillämpningsföreskrifterna till den fastställdes det för ett fåtal produkter vilka behandlingar som ger ursprung. Unionstullkodexen gör det möjligt att införa produktspecifika urspungsregler för alla produkter, se art 62.

Den fortsatta genomgången av kodexens innehåll följer dess indelning i avdelningar och rubriksättning.

5.2 Allmänna bestämmelser (avdelning I)

Avdelning I innehåller 55 artiklar, indelade i tre kapitel:

– kapitel 1, Tullagstiftningens tillämpningsområde, tullens uppgifter och definitioner (artiklarna 1–5),

– kapitel 2, Personers rättigheter och skyldigheter enligt tullag- stiftningen (artiklarna 6–52), och

– kapitel 3, Valutaomräkning och tidsfrister (artiklarna 53–55).

I unionstullkodexen fastställs de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur EU:s tullområde. Kodexen ska tillämpas enhetligt inom hela detta tullområde. Detta framgår av artikel 1.1. I artikel 4 definieras EU:s tullområde. Andra viktiga begrepp, exempelvis ”tullagstiftning”, definieras i artikel 5.

Av artikel 3 framgår att tullmyndigheterna har det primära ansvaret för att övervaka EU:s internationella handel och därigenom bidra till en rättvis och öppen handel, till genomförandet av de externa aspekterna av den inre marknaden, den gemensamma handelspolitiken och annan gemensam politik på unionsnivå som har betydelse för handeln och till säkerhet i hela leveranskedjan. Tullmyndigheterna ska vidta åtgärder med särskilt följande syften: a) att skydda EU:s och dess medlemsstaters ekonomiska intressen, b) att skydda EU från illojal och olaglig handel samtidigt som legitim affärsverksamhet får stöd, c) att säkerställa EU:s och dess invånares säkerhet och skydd, samt skyddet av miljön, vid behov i nära samarbete med andra myndigheter och d) att bevara en lämplig balans mellan tullkontroll och att underlätta den lagliga handeln.

I unionstullkodexen införs enligt skäl 17 den rättsliga ram inom vilken Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln genomförs, särskilt den rättsliga principen att alla tull- och handelstransaktioner hanteras elektroniskt. Principen kommer till uttryck i artikel 6.1 där det sägs att alla utbyten av uppgifter, såsom deklarationer, ansökningar eller beslut, mellan tullmyndigheterna, eller mellan dessa och ekonomiska aktörer (se artikel 5.5), och lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik, utom i vissa fall som framgår av punkterna 3 och 4 i artikel 6. Som framgår av artikel 16.1 ska medlemsstaterna samarbeta med kommissionen för att utveckla, underhålla och använda elektroniska system för utbyte av uppgifter mellan olika tullmyndigheter och med kommissionen samt för lagring av sådan information i enlighet med kodexen.

106

Alla uppgifter som tullmyndigheterna får vid utövandet av sin verksamhet, och som är av konfidentiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell grund, ska enligt artikel 12 omfattas av ett krav på tystnadsplikt. Uppgifterna får i princip inte röjas av de behöriga myndigheterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller myndighet som tillhandahållit dem, såvida inte tullmyndigheterna är skyldiga eller bemyndigade att röja uppgifterna enligt gällande bestämmelser, särskilt beträffande uppgiftsskydd, eller i samband med rättsliga förfaranden. Om uppgifter röjs eller meddelas ska det ske så att en lämplig nivå på uppgiftsskyddet säkerställs i full överensstämmelse med gällande bestämmelser om uppgiftsskydd.

Tullmyndigheter och ekonomiska aktörer får enligt artikel 13 ha ett utbyte av uppgifter som inte särskilt föreskrivs i tullagstiftningen, särskilt om det sker inom ramen för ömsesidigt samarbete för att identifiera och motverka risk (se artikel 5.7). Ett sådant utbyte får ske enligt ett skriftligt avtal och får inbegripa rätt för tullmyndigheterna att få tillträde till de ekonomiska aktörernas datorsystem. Alla uppgifter som en part tillhandahåller den andra parten inom ramen för utbytet ska vara konfidentiella, såvida inte parterna kommit överens om något annat.

Varje person som direkt eller indirekt är involverad i fullgörandet av tullformaliteter eller i tullkontroller ska enligt artikel 15, på tullmyndigheternas begäran och inom föreskriven tid, tillhandahålla dessa myndigheter alla nödvändiga dokument och uppgifter i lämplig form, och ge dem all nödvändig hjälp för att fullgöra dessa formaliteter eller kontroller. En person, eller ett tullombud (se nedan) för personen i fråga, som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport till tullmyndigheterna, eller en ansökan om ett tillstånd eller något annat beslut, ansvarar för att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller i ansökan är riktiga och fullständiga, att de dokument som lämnas till stöd för deklarationen, anmälan eller ansökan är äkta, riktiga och fullständiga och, i tillämpliga fall, att alla skyldigheter när det gäller hänförande av de berörda varorna till det berörda tullförfarandet eller genomförande av de godkända transaktionerna är fullgjorda.

Varje person får enligt artikel 18 utse ett tullombud (se definition i artikel 5.6). Detta ombudskap får vara direkt, varvid tullombudet ska agera i en annan persons namn och för dennes räkning, eller indirekt, varvid tullombudet ska agera i eget namn men för en annan persons räkning. Ett tullombud ska vara etablerat i unionens tullområde. Medlemsstaterna får i enlighet med unionslagstiftningen fastställa de villkor på vilka ett tullombud får tillhandahålla tjänster i den medlemsstat där denne är etablerad. Vid sina kontakter med tullmyndigheterna ska tullombud enligt artikel 19 uppge att de agerar för huvudmannens räkning och ange om ombudskapet i tullfrågor är direkt eller indirekt. Tullmyndigheterna får kräva att personer som uppger att de agerar som tullombud styrker att de har fullmakt från personen de företräder.

Med ”beslut” förstås enligt artikel 5.39 varje åtgärd av tull- myndigheterna i fråga om tullagstiftningen (se artikel 5.2) för att ta ställning i ett visst fall, och då denna åtgärd har rättslig verkan för den eller de berörda personerna. Enligt skäl 22 bör alla beslut som avser

Prop. 2015/16:79

107

Prop. 2015/16:79	tillämpningen av tullagstiftning, inbegripet beslut som avser bindande
	besked, omfattas av samma regler. I artiklarna 22–37 finns bestämmelser
	om sådana beslut. Besluten ska vara giltiga i hela unionen (se artikel 26)
	och kan upphävas (se artikel 27) eller ändras eller återkallas (se artikel
	28) om de inte är förenliga med tullagstiftningen eller med tolkningen av
	denna lagstiftning. Som framgår av artikel 22.7 ska ett beslut som är
	negativt för den sökande innehålla en beskrivning av de grunder på vilka
	det baseras och en hänvisning till rätten att överklaga enligt artikel 44 (se
	nedan).
	Enligt skäl 24 bör pålitliga ekonomiska aktörer som följer
	bestämmelserna få ställning som godkänd ekonomisk aktör under
	förutsättning att de har beviljats tillstånd för tullförenkling eller för
	säkerhet och skydd. Beroende på vilken typ av tillstånd som har beviljats
	bör godkända ekonomiska aktörer dra största möjliga nytta av en utbredd
	användning av tullförenklingar eller dra nytta av lättnader i fråga om
	säkerhet och skydd. De bör också behandlas på ett mer förmånligt sätt
	när det gäller tullkontroller, t.ex. genom färre fysiska och
	dokumentbaserade kontroller. I artiklarna 38–41 finns bestämmelser om
	ansökan om och beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör.
	Pålitliga ekonomiska aktörer som efterlever bestämmelserna bör enligt
	skäl 25 kunna dra nytta av ett internationellt erkännande av status som
	godkänd ekonomisk aktör.
	En effektivisering av tullförfarandena i en elektronisk miljö förutsätter
	enligt skäl 23 att tullmyndigheterna från olika medlemsstater delar på
	ansvaret. Det är nödvändigt att säkerställa effektiva, avskräckande och
	proportionella sanktioner på lämplig nivå på hela den inre marknaden. I
	artikel 42.1 åläggs varje medlemsstat att fastställa sanktioner för
	överträdelser av tullagstiftningen.
	I enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande
	rättigheterna är det enligt skäl 27 nödvändigt att föreskriva att alla
	personer har rätt att överklaga varje beslut som fattas av
	tullmyndigheterna och att varje person har rätt att bli hörd innan ett
	beslut fattas som skulle beröra denne negativt. Begränsningar av denna
	rätt kan dock vara motiverade, i synnerhet om typen eller omfattningen
	av hotet mot säkerheten och skyddet för unionen och dess invånare, mot
	människors, djurs och växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter
	så kräver. Rätten att överklaga ett faktiskt beslut kommer till uttryck i
	artikel 44.1 första stycket. Av artikel 44.1 andra stycket framgår att varje
	person som hos tullmyndigheterna har ansökt om ett beslut och som inte
	inom den tidsfrist som anges i artikel 22.3 har fått ett sådant beslut också
	ska ha rätt att överklaga. I artikel 22.3 i kodexen fastställs dels i första
	stycket den tidsfrist inom vilken ett beslut ska fattas, dvs. utan dröjsmål
	och senast inom 120 dagar från den dag då ansökan har godtagits, om
	inget annat föreskrivs, dels i andra stycket att tullmyndigheterna ska
	underrätta den sökande om de inte kan fatta ett beslut i tid, skälen för det
	och den ytterligare tid som de bedömer vara nödvändig för att kunna
	fatta ett beslut. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå
	till högst 30 dagar. En förlängning kan även ske på den sökandes
	begäran. Enligt artikel 44.4 ska medlemsstaterna se till att förfarandet för
	överklaganden gör det möjligt att skyndsamt bekräfta eller rätta till beslut
108	som fattats av tullmyndigheterna. Även om denna bestämmelse enligt sin

ordalydelse synes ta sikte enbart på överklagande enligt artikel 44.1 Prop. 2015/16:79 första stycket, så torde man kunna anta att kravet på skyndsamhet också

ska gälla för överklagande enligt artikel 44.1 andra stycket. Tullmyndigheterna får enligt artikel 46.1 genomföra alla tullkontroller

som de anser nödvändiga. Kontrollerna kan särskilt bestå i att undersöka varor, utföra provtagning, kontrollera att de uppgifter som lämnas i en deklaration eller en anmälan är riktiga och fullständiga, kontrollera att dokument finns och är äkta, riktiga och giltiga, granska ekonomiska aktörers räkenskaper och annan bokföring eller undersöka transportmedel, bagage och andra varor som personer för med sig eller bär på sig samt utföra officiella undersökningar och andra liknande handlingar. Kontrollerna ska enligt artikel 46.2 främst baseras på riskanalys som görs med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik i syfte att identifiera och bedöma risker och utarbeta nödvändiga motåtgärder. Om andra kontroller än tullkontroller ska genomföras av andra behöriga myndigheter än tullmyndigheterna i fråga om samma varor, ska enligt artikel 47.1 tullmyndigheterna i nära samarbete med de andra myndigheterna om möjligt göra dessa kontroller vid samma tidpunkt och på samma plats som tullkontrollerna, varvid tullmyndigheterna ska ha den samordnande rollen för kontrollerna. I syfte att minimera risker och bekämpa bedrägerier får enligt artikel 47.2 informationsutbyte ske mellan tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter och mellan de behöriga myndigheterna och kommissionen.

I artiklarna 51–55 finns slutligen bestämmelser om bevarande av dokument och andra uppgifter, avgifter och kostnader samt valuta- omräkning och tidsfrister.

5.3 Faktorer som ska läggas till grund för tillämpningen av import- eller exporttullar och andra åtgärder beträffande varuhandel (avdelning II)

Avdelning II innehåller 21 artiklar, indelade i tre kapitel:

– kapitel 1, Gemensamma tulltaxan och varors klassificering enligt tulltaxan (artiklarna 56–58),

– kapitel 2, Varors ursprung (artiklarna 59–68), och

– kapitel 3, Varors värde för tulländamål (artiklarna 69–76).

Import- och exporttullar som ska betalas ska enligt artikel 56.1 grunda
sig på Gemensamma tulltaxan. Att Gemensamma tulltaxan ska omfatta
bl.a. Kombinerade nomenklaturen för varor enligt rådets förordning
(EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistik-
nomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan framgår av artikel 56.2.
Vid tillämpning av Gemensamma tulltaxan ska enligt artikel 57.1
klassificering enligt tulltaxan av varor innebära att man fastställer enligt
vilket undernummer eller enligt vilken ytterligare underuppdelning av
Kombinerade nomenklaturen dessa varor ska klassificeras.
Varors ursprung kan vara förmånsberättigande eller icke-
förmånsberättigande. Om varor har förmånsberättigande ursprung så
omfattas de av bestämmelser om förmånstull, jfr artikel 56.2 d eller e. I	109

Prop. 2015/16:79 artiklarna 60 och 61 fastställs regler för att bestämma icke- förmånsberättigande ursprung och i artikel 64 fastställs regler för att bestämma förmånsberättigande ursprung.

För tillämpningen av Gemensamma tulltaxan och icke-tariffära åtgärder som fastställs i unionsbestämmelser på särskilda områden som rör varuhandeln ska enligt artikel 69 varors tullvärde fastställas. Detta ska göras i enlighet med artiklarna 70 och 74. Enligt artikel 70.1 ska grundvalen för varors tullvärde vara transaktionsvärdet, dvs. det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till unionens tullområde, vid behov justerat. Det pris som faktiskt betalats eller ska betalas ska enligt artikel 70.2 utgöras av hela den betalning som gjorts eller ska göras av köparen till säljaren eller av köparen till en tredje part till förmån för säljaren för de importerade varorna och inkluderar alla betalningar som gjorts eller ska göras som ett villkor för försäljningen av den importerade varan. Om varors tullvärde inte kan fastställas enligt artikel 70, ska det fastställas genom att metoderna i artikel 74 tillämpas.

5.4 Tullskuld och garantier (avdelning III)

Avdelning III innehåller 50 artiklar, indelade i fyra kapitel:

– kapitel 1, Uppkomst av en tullskuld (artiklarna 77–88),

– kapitel 2, Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld (artiklarna 89–100),

– kapitel 3, Uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av import- eller exporttullbelopp (artiklarna 101–123), och

– kapitel 4, Upphörande av tullskuld (artiklarna 124–126).

Med ”tullskuld” förstås enligt artikel 5.18 en persons skyldighet att betala den importtull eller den exporttull som gäller för särskilda varor enligt gällande tullagstiftning.

Vid import uppkommer enligt artikel 77 en tullskuld genom att icke- unionsvaror som omfattas av importtullar hänförs till något av följande tullförfaranden: övergång till fri omsättning, inbegripet bestämmelserna om slutanvändning, eller tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar. Tullskulden uppkommer vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap (se artikel 18.1) ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär.

Vid export uppkommer enligt artikel 81 en tullskuld genom att exporttullpliktiga varor hänförs till förfaranden som avser export eller passiv förädling. Tullskulden uppkommer vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär.

Bestämmelser om tullskuld som uppkommer genom bristande efterlevnad finns i artikel 79 för varor som omfattas av importtull och i artikel 82 för varor som omfattas av exporttull.

Vid import eller export uppkommer enligt artikel 83 en tullskuld även om den gäller varor som är föremål för någon form av förbud eller

110

restriktioner vid import eller export. Någon tullskuld uppkommer emellertid inte vid olaglig införsel i EU:s tullområde av falsk valuta eller införsel i EU:s tullområde av annan narkotika och andra psykotropa ämnen än den narkotika och de psykotropa ämnen som noggrant övervakas av de behöriga myndigheterna i syfte att användas för medicinska och vetenskapliga ändamål. Om flera personer är gäldenärer för det import- eller exporttullbelopp som motsvarar en och samma tullskuld ska de enligt artikel 84 solidariskt ansvara för betalningen av det beloppet. En tullskuld anses enligt artikel 87.1 uppkomma på den plats där den tulldeklaration eller deklaration om återexport som avses i artiklarna 77 och 81 (se ovan) inges. I alla andra fall ska platsen för uppkomst av tullskuld vara den plats där de omständigheter uppstår som förorsakar skulden.

För att bättre skydda EU:s och medlemsstaternas ekonomiska intressen bör en garanti enligt skäl 36 täcka odeklarerade eller felaktigt deklarerade varor i en sändning eller deklaration för vilka den ställs. I artiklarna 89–100 finns bestämmelser om garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld, vilken motsvarar import- eller exporttullbeloppet och de andra avgifter som ska betalas i samband med import eller export av varor. Enligt artikel 92.1 får en garanti ställas i form av en kontant deposition eller något annat betalningsmedel som av tullmyndigheterna erkänns som likvärdigt med en kontant deposition eller ett åtagande från en borgensman (se artikel 94) eller i någon annan form som ger likvärdig säkerhet för att det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter kommer att betalas. Tullmyndigheterna ska enligt artikel 98.1 omedelbart frisläppa garantin, när tullskulden eller betalningsskyldigheten avseende andra avgifter har upphört eller inte längre kan uppkomma.

Det import- eller exporttullbelopp som ska betalas ska enligt artikel 101.1 fastställas av de tullmyndigheter som är behöriga för den plats där tullskulden har uppkommit eller anses ha uppkommit i enlighet med artikel 87 (se ovan), så snart som de har nödvändiga uppgifter. Gäldenären ska enligt artikel 102.1 underrättas om tullskulden. Detta gäller enligt artikel 103.1 inte efter utgången av en period om tre år efter den dag då tullskulden uppkom. Denna treårsperiod ska förlängas till minst fem år och högst tio år i enlighet med nationell lagstiftning, när tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, se artikel 103.2.

Import- eller exporttullbelopp motsvarande en tullskuld som gäldenären underrättats om i enlighet med artikel 102 (se ovan) ska enligt artikel 108.1 betalas av denne inom den tid som föreskrivs av tullmyndigheterna. Tidsfristen får inte överskrida tio dagar från och med det att gäldenären underrättats om tullskulden. Tullmyndigheterna får förlänga tidsfristen på ansökan av gäldenären. Betalning ska enligt artikel 109.1 ske kontant eller på något annat sätt med liknande betalningseffekt, inbegripet genom justering av ett kreditsaldo i enlighet med nationell lagstiftning. Tullmyndigheterna kan bevilja anstånd i 30 dagar med betalningen, se artiklarna 110 och 111.1. Om import- eller export- tullbeloppet inte har betalats inom föreskriven tid, ska tullmyndigheterna enligt artikel 113 säkerställa betalning av det beloppet med alla medel

Prop. 2015/16:79

111

Prop. 2015/16:79 som står till buds enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning. Dröjsmålsränta kan debiteras för import- eller exporttullbelopp som inte har betalats i tid, se artikel 114.

Att import- eller exporttullbelopp kan återbetalas eller efterges framgår av artikel 116.1. Återbetalning eller eftergift kan ske av något av följande skäl: a) import- eller exporttull har tagits ut med ett för stort belopp (se artikel 117), b) varorna är defekta eller uppfyller inte villkoren i avtalet (se artikel 118), c) de berörda myndigheterna har begått ett fel (se artikel 119), eller d) av rättviseskäl (se artikel 120).

Vilka tidsfrister som gäller för ansökan om återbetalning eller eftergift framgår av artikel 121.

Av artikel 124.1 framgår elva fall som medför att en tullskuld vid import eller export upphör. Det är exempelvis genom betalning av import- eller exporttullbeloppet eller genom att import- eller exporttullbeloppet efterges.

5.5 Införsel av varor i unionens tullområde (avdelning IV)

Avdelning IV innehåller 26 artiklar, indelade i två kapitel:

– kapitel 1, Summarisk införseldeklaration (artiklarna 127–132), och

– kapitel 2, Varors ankomst (artiklarna 133–152).

Varor som förs in i EU:s tullområde (se artikel 4) ska enligt artikel 127.1 omfattas av en summarisk införseldeklaration. Deklarationen ska enligt huvudregeln i artikel 127.3 inges till tullkontoret för första införsel inom en särskild tidsfrist, innan varorna förs in i unionens tullområde. Den ska innehålla de upplysningar som krävs för riskanalys av säkerhets- och skyddsskäl, jfr artikel 128. Någon deklaration behöver enligt artikel 127.2 a inte lämnas i fråga om transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom territorialvatten eller luftrum inom EU:s tullområde utan att göra uppehåll.

Varor som förs in i unionens tullområde ska enligt artikel 134.1 omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller från och med tidpunkten för införseln. Varorna ska enligt artikel 135.1 utan dröjsmål transporteras via den rutt som tullmyndigheterna angivit, och enligt deras anvisningar, till det tullkontor som utsetts av tullmyndigheterna, till någon annan plats som de anvisat eller godkänt eller till en frizon. Omedelbart vid ankomst till någon av dessa platser ska enligt artikel 139.1 införseln av varorna anmälas till tullen.

Vid den tidpunkt varorna anmäls till tullen ska icke-unionsvaror enligt artikel 144 anses vara i tillfällig lagring. I den svenska språkversionen står det egentligen ”ska hänföras till tillfällig lagring”. Det synes vara en felöversättning, i exempelvis de engelska och danska språkversionerna har motsvarande fras lydelsen ”shall be in temporary storage” respektive ”skal være under midlertidig opbevaring”. Icke-unionsvaror i tillfällig lagring ska enligt artikel 149 hänföras till ett tullförfarande eller återexporteras inom 90 dagar. Om inget annat föreskrivs ska deklaranten enligt artikel 150 fritt få välja till vilket tullförfarande varorna ska

hänföras, enligt villkoren för det förfarandet, oberoende av varornas

112

beskaffenhet, mängd, ursprungsland, avsändningsland eller destinations- Prop. 2015/16:79 land.

5.6 Allmänna regler om tullstatus, hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaffande av varor (avdelning V)

Avdelning V innehåller 48 artiklar, indelade i fyra kapitel:

– kapitel 1, Varors tullstatus (artiklarna 153–157),

– kapitel 2, Hänförande av varor till ett tullförfarande (artiklarna 158– 187),

– kapitel 3, Kontroll och frigörande av varor (artiklarna 188–196), och

– kapitel 4, Bortskaffande av varor (artiklarna 197–200).

Alla varor som befinner sig i unionens tullområde ska enligt artikel
153.1 antas ha tullstatus som unionsvaror, såvida inte det fastställs att de
inte har tullstatus som unionsvaror. Varorna förlorar sin tullstatus som
unionsvaror och blir icke-unionsvaror, om de exempelvis förs ut ur
unionens tullområde, i den mån reglerna om intern transitering inte är
tillämpliga, eller har hänförts till förfarandet för extern transitering, ett
förfarande för lagring eller förfarandet för aktiv förädling, i den mån det
är tillåtet enligt tullagstiftningen, se artikel 154.
Alla varor som ska hänföras till ett tullförfarande, utom förfarandet för
frizoner, ska enligt artikel 158.1 omfattas av en tulldeklaration som är
anpassad till förfarandet i fråga. Tulldeklarationen ska, utom i särskilda
fall, inges genom elektronisk databehandlingsteknik, jfr artikel 158.2, till
ett behörigt tullkontor, se artikel 159. Tulldeklarationen kan vara en
standardtulldeklaration eller en förenklad tulldeklaration, se artiklarna
162–165 respektive 166–169. En tulldeklaration får enligt artikel 170.1
inges av varje person som kan lämna alla de uppgifter som krävs för
tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna
deklareras. Denna person, dvs. deklaranten, ska även vara i stånd att
anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till tullen. Deklaranten ska,
utom i vissa undantagsfall, vara etablerad i unionens tullområde, se
artikel 170.2 och 170.3. Om tulldeklarationen uppfyller villkoren för vad
som gäller för hänförande av varor till ett tullförfarande ska den enligt
artikel 172.1 omedelbart godtas av tullmyndigheterna, förutsatt att de
varor som den avser har anmälts till tullen. Att en godtagen
tulldeklaration kan ändras eller ogiltigförklaras framgår av artikel 173
respektive 174. Andra förenklingar än förenklad tulldeklaration som
unionstullkodexen ger utrymme för är centraliserad klarering, se
artiklarna 179–181, och registrering i deklarantens bokföring, se
artiklarna 182–184.
I syfte att kontrollera riktigheten av uppgifterna i en godtagen
tulldeklaration får tullmyndigheterna enligt artikel 188 granska
deklarationen och de styrkande handlingarna och begära att deklaranten
lämnar andra handlingar samt undersöka varorna och ta prover för analys
eller för fördjupad undersökning av varorna, jfr artiklarna 189 och 190.
Resultatet vid en kontroll av en tulldeklaration ska enligt artikel 191.1
användas vid tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande till	113

Prop. 2015/16:79 vilket varorna hänförs. Resultatet av kontrollen har enligt artikel 191.3 samma bevisvärde i hela EU:s tullområde.

Om villkoren för att hänföra varorna till förfarandet i fråga är uppfyllda och förutsatt att eventuella restriktioner har tillämpats och att varorna inte är föremål för några förbud, ska tullmyndigheterna enligt artikel 194.1 frigöra varorna så snart uppgifterna i tulldeklarationen har kontrollerats eller godtagits utan kontroll.

Varor kan enligt unionstullkodexen bortskaffas på tre sätt: förstöring av varor enligt artikel 197, försäljning av varor enligt artikel 198.1 eller överlåtelse av varor till staten enligt artikel 199.

5.7 Övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar (avdelning VI)

Avdelning VI innehåller nio artiklar, indelade i två kapitel:

– kapitel 1, Övergång till fri omsättning (artiklarna 201 och 202), och

– kapitel 2, Befrielse från importtullar (artiklarna 203–209).

Eftersom övergång till fri omsättning är ett av de allra viktigaste tullförfarandena har detta förfarande behandlats i ett eget, om än kort, kapitel i unionstullkodexen. Huvudregeln avseende förfarandet framgår av artikel 201. Icke-unionsvaror, som är avsedda att släppas ut på unionens marknad eller är avsedda för privat användning eller konsumtion inom EU:s tullområde, ska hänföras till förfarandet för övergång till fri omsättning. En övergång till fri omsättning medför att tillämpliga importtullar tas ut, att andra eventuella avgifter tas ut i enlighet med gällande bestämmelser för dessa avgifter, att handelspolitiska åtgärder (jfr artikel 202) och förbud och restriktioner tillämpas, i den mån de inte ska tillämpas i ett tidigare skede, samt att de övriga formaliteter som införts för import av varorna fullgörs. Övergång till fri omsättning innebär att icke-unionsvaror får tullstatus som unionsvaror.

I övrigt innehåller avdelning VI i artiklarna 203–209 bestämmelser om befrielse från importtullar för varor som återinförs till unionens tullområde i samma skick som de var i när de exporterades och för produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur havet.

5.8 Särskilda förfaranden (avdelning VII)

	Avdelning VII innehåller 53 artiklar, indelade i fem kapitel:
	– kapitel 1, Allmänna bestämmelser (artiklarna 210–225),
	– kapitel 2, Transitering (artiklarna 226–236),
	– kapitel 3, Lagring (artiklarna 237–249),
	– kapitel 4, Särskild användning (artiklarna 250–254), och
	– kapitel 5, Förädling (artiklarna 255–262).
	Varor får enligt artikel 210 hänföras till någon av följande kategorier
	av särskilda förfaranden: a) transitering, som ska omfatta extern
	transitering (se artikel 226) och intern transitering (se artikel 227), b)
114	lagring, som ska omfatta lagring i tullager (se artiklarna 240–242) och

frizoner (se artiklarna 243–249), c) särskild användning, som ska omfatta tillfällig införsel (se artiklarna 250–253) och slutanvändning (se artikel 254) eller d) förädling, som ska omfatta aktiv förädling (se artiklarna 256–258) och passiv förädling (se artiklarna 259–262).

Tillstånd från tullmyndigheterna krävs enligt artikel 211.1 vid an- vändning av förfarandet för aktiv eller passiv förädling, för tillfällig införsel eller för slutanvändning samt vid drift av anläggningar för lagring i tullager, utom i de fall då den driftansvarige för anläggningen är tullmyndigheten själv.

Ett särskilt förfarande ska enligt artikel 215.1 avslutas när de varor som hänförts till förfarandet, eller de förädlade produkterna, hänförs till ett påföljande tullförfarande, har förts ut ur unionens tullområde, eller har förstörts utan att något avfall återstår, eller överlåts till staten i enlighet med artikel 199 (se avsnitt 5.6). Detta gäller inte för förfarandet för transitering som enligt artikel 215.2 ska avslutas av tullmyndigheterna när de kan fastställa att förfarandet har slutförts på ett korrekt sätt, på grundval av en jämförelse mellan de uppgifter som är tillgängliga vid avgångstullkontoret och de som är tillgängliga vid destinationstull- kontoret.

Varor som har hänförts till tullagerförfarandet eller ett förfarande för förädling eller lagts upp i en frizon får enligt artikel 220 genomgå sådana vanliga former av hantering som är avsedda att bevara dem, förbättra deras utseende eller marknadsmässiga kvalitet eller förbereda dem för distribution eller återförsäljning.

Förfarandet för extern transitering innebär enligt artikel 226 att icke- unionsvaror får transporteras från en plats till en annan inom unionens tullområde utan att omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Transiteringen kan ske bl.a. enligt förfarandet för extern unionstransitering (se artiklarna 233–236), under vissa förutsättningar i enlighet med TIR-konventionen eller i enlighet med ATA-konventionen/Istanbulkonventionen om en transiteringsbefordran äger rum. I artikel 227 finns en motsvarande bestämmelse avseende unionsvaror.

Ett förfarande för lagring, dvs. tullager (se artiklarna 240–242) eller frizon (se artiklarna 243–249), innebär enligt artikel 237 att icke- unionsvaror får lagras i unionens tullområde utan att omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Under vissa omständigheter kan också unionsvaror hänföras till ett förfarande för lagring. Varor får enligt artikel 238 kvarstå under ett förfarande för lagring under obestämd tid, såvida inte typen av varor eller deras beskaffenhet vid långtidslagring kan innebära ett hot mot människors eller djurs hälsa, mot växter eller miljön.

Särskild användning omfattar förfarandena för tillfällig införsel och slutanvändning. Förfarandet för tillfällig införsel (tidigare ”temporär import”) innebär enligt artikel 250.1 att icke-unionsvaror som är avsedda för återexport (jfr avsnitt 5.9) får bli föremål för särskild användning i unionens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från

Prop. 2015/16:79

115

Prop. 2015/16:79 importtullar, utan att varorna blir föremål för andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. För att förfarandet ska få användas måste vissa villkor vara uppfyllda, bl.a. att varorna inte får vara avsedda att genomgå någon förändring, förutom normal värdeminskning till följd av att de används. Tullmyndigheterna ska enligt artikel 251 fastställa den tid inom vilken varor som hänförts till förfarandet måste återexporteras eller hänföras till ett påföljande tullförfarande. Denna tid ska vara så lång att ändamålet med den tillåtna användningen kan uppnås. Den totala tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet får inte överstiga tio år, förutom vid oförutsedda händelser. Inom ramen för förfarandet för användning för särskilda ändamål får varor enligt artikel 254.1 övergå till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt tullsats på grund av deras särskilda användning.

Inom ramen för förfarandet för aktiv förädling får enligt artikel 256 icke-unionsvaror användas i EU:s tullområde i en eller flera förädlingsprocesser (se artikel 5.37) utan att varorna omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte för- bjuder införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Förfarandet får användas i andra fall än vid reparationer och förstöring endast när de varor som hänförts till förfarandet kan identifieras i de förädlade produkterna, utom om de använts som produktionstillbehör. Förfarandet får också användas för varor avsedda för att genomgå processer för att uppfylla de tekniska villkoren för deras övergång till fri omsättning samt varor som måste genomgå vanliga former av hantering i enlighet med artikel 220 (se ovan). Tullmyndigheterna ska enligt artikel 257.1 ange den tid inom vilket förfarandet ska avslutas.

Inom ramen för förfarandet för passiv förädling får enligt artikel 259 unionsvaror temporärt exporteras från unionens tullområde för att genomgå förädlingsprocesser. De förädlade produkter som framställts av dessa varor får övergå till fri omsättning med fullständig eller partiell befrielse från importtullar på ansökan av tillståndshavaren eller en annan person som är etablerad på unionens tullområde, förutsatt att den personen har fått tillståndshavarens samtycke och villkoren i tillståndet är uppfyllda. Förfarandet får inte tillåtas för vissa typer av unionsvaror, bl.a. varor vars export medför att importtullar återbetalas eller efterges. Tullmyndigheterna ska ange den tid inom vilken de temporärt exporterade varorna ska återimporteras till unionens tullområde i form av förädlade produkter och övergå till fri omsättning, för att varorna ska kunna omfattas av fullständig eller partiell befrielse från importtullar. De får bevilja en rimlig förlängning av denna tid om tillståndshavaren lämnar in en motiverad ansökan om detta.

5.9 Varor som förs ut ur unionens tullområde (avdelning VIII)

Avdelning VIII innehåller 15 artiklar, indelade i sex kapitel:

116

– kapitel 1, Formaliteter inför utförsel av varor (artiklarna 263–266),

Prop. 2015/16:79

– kapitel 2, Formaliteter vid utförsel av varor (artiklarna 267 och 268),

– kapitel 3, Export och återexport (artiklarna 269 och 270),

– kapitel 4, Summarisk utförseldeklaration (artiklarna 271–273),

– kapitel 5, Anmälan om återexport (artiklarna 274–276), och

– kapitel 6, Befrielse från exporttullar (artikel 277).

Avdelningen innehåller bestämmelser om formaliteter i samband med export av unionsvaror och återexport av icke-unionsvaror ut ur unionens tullområde.

Varor som ska föras ut ur tullområdet ska enligt artikel 263.1 omfattas av en deklaration före avgång som ska inges till det behöriga tullkontoret inom en fastställd tidsfrist innan varorna förs ut ur unionens tullområde. Deklarationen ska enligt artikel 263.3 utgöras av något av följande: en tulldeklaration (jfr artikel 5.12), en deklaration om återexport i enlighet med artikel 270 eller en summarisk utförseldeklaration enligt artikel 271. Deklarationen ska innehålla de uppgifter som krävs för riskanalys av säkerhets- och skyddsskäl, jfr artikel 264. Någon deklaration behöver enligt artikel 263.2 a inte lämnas i fråga om transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom territorialvatten eller luftrum inom unionens tullområde utan att göra uppehåll.

Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska enligt artikel 267.1 omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller.

Det framgår av artikel 277 att unionsvaror som exporteras temporärt från unionens tullområde omfattas av befrielse från exporttullar under förutsättning att de återimporteras.

5.10 Elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter, kommittéförfarande och slutbestämmelser (avdelning IX)

Avdelning IX innehåller 11 artiklar, indelade i fyra kapitel:

– kapitel 1, Utveckling av elektroniska system (artiklarna 278–281),

– kapitel 2, Förenklingar av tillämpningen av tullagstiftningen (artiklarna 282 och 283),

– kapitel 3, Delegering av befogenheter och kommittéförfarande (artiklarna 284 och 285), och

– kapitel 4, Slutbestämmelser (artiklarna 286–288).

Enligt unionstullkodexen är elektronisk kommunikation huvudregeln och pappersbaserad kommunikation undantaget, jfr skäl 17 och artikel 6.1. Den 31 december 2020 ska de elektroniska system som krävs för tillämpningen av kodexens bestämmelser senast vara i drift. Under tiden som elektroniska system utvecklas och införs finns i artiklarna 278–281 bestämmelser som gör det möjligt att under en övergångsperiod använda andra metoder för utbyte och lagring av information än elektronisk databehandlingsteknik. I det här sammanhanget kan man också notera den möjlighet EU-kommissionen har enligt artikel 282 att låta en eller flera medlemsstater under en begränsad tid särskilt testa it-relaterade förenklingar av tillämpningen av tullagstiftning.

117

Prop. 2015/16:79 I artiklarna 284 och 285 finns bestämmelser som rör delegerade akter respektive genomförandeakter. Bestämmelserna i unionstullkodexen om denna typ av rättsakter beskrivs närmare i avsnitt 5.11.

I de återstående tre artiklarna, artiklarna 286–288, framgår när kodexen träder i kraft och från vilka tidpunkter den ska tillämpas samt att vissa rättsakter upphör att gälla respektive ändras med anledning av unionstullkodexen, se också avsnitt 9.

	5.11	Förordningar som meddelas med stöd av
		unionstullkodexen
	Delegerade akter
	För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar i unions-
	tullkodexen har kommissionen getts befogenhet att anta delegerade akter
	i enlighet med artikel 290.1 första stycket i EUF-fördraget. Enligt andra
	stycket i den artikeln ska mål, innehåll, omfattning och varaktighet för
	delegeringen av befogenhet uttryckligen avgränsas i lagstiftningsakterna.
	I kodexen framgår dessa avgränsningar av artikel 284.
	Befogenheten att anta delegerade akter framgår av artiklarna 2, 7, 10,
	20, 24, 31, 36, 40, 62, 65, 75, 88, 99, 106, 115, 122, 126, 131, 142, 151,
	156, 160, 164, 168, 175, 180, 183, 186, 196, 206, 212, 216, 221, 224,
	231, 235, 253, 265 och 279. Befogenheten är enligt artikel 284.2
	tidsbegränsad. Den ges till kommissionen för en period av fem år från
	och med den 30 oktober 2013 och kan genom tyst medgivande förlängas
	med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet
	motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av
	perioden i fråga.
	Befogenheten får enligt artikel 284.3 när som helst återkallas av
	Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att
	delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla.
	Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska
	unionens officiella tidning (EUT) eller vid ett senare datum som anges i
	beslutet. Det påverkar dock inte giltigheten av delegerade akter som
	redan har trätt i kraft.
	När kommissionen antar en delegerad akt ska den enligt artikel 284.4
	samtidigt lämnas till Europaparlamentet och rådet. Den delegerade akten
	ska enligt artikel 284.5 träda i kraft endast om varken parlamentet eller
	rådet har gjort invändningar mot akten inom en period av två månader
	från den dag då akten lämnades till parlamentet och rådet, eller om både
	parlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat
	kommissionen om att de inte kommer att ha några invändningar. Denna
	period kan förlängas med två månader på parlamentets eller rådets
	initiativ.
	Genom en särskilt inrättad expertgrupp har medlemsstaterna varit
	involverade i arbetet med dessa akter.
	Genomförandeakter
	För att säkerställa enhetliga villkor för		genomförandet av unions-
118	tullkodexen har kommissionen tilldelas		genomförandebefogenheter i

enlighet med artikel 291.2 i EUF-fördraget. Av skäl 5 i kodexen framgår Prop. 2015/16:79 att dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. I artikel 285 i kodexen preciseras i vilken utsträckning förordning (EU) nr 182/2011 ska vara tillämplig.

Av artikel 285.1 framgår att kommissionen ska biträdas av den s.k. tullkodexkommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

Befogenheten för kommissionen att anta genomförandeakter framgår av artiklarna 8, 11, 17, 21, 25, 32, 37, 41, 50, 54, 58, 63, 66, 68, 76, 100, 107, 123, 132, 138, 143, 152, 157, 161, 165, 169, 176, 178, 181, 184, 187, 193, 200, 207, 209, 213, 217, 222, 225, 232, 236, 239, 266, 268, 273, 276, 281 och 283.

Av dessa artiklar framgår om genomförandeakten ska antas enligt det rådgivande förfarandet, se artikel 285.2 som hänvisar till artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011, eller granskningsförfarandet, se artikel 285.4 som hänvisar till artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011. Tre artiklar, nämligen artiklarna 8, 37 och 123, hänvisar till både det rådgivande förfarandet och granskningsförfarandet. Återstående 45 artiklar hänvisar enbart till granskningsförfarandet.

Genom hänvisningen till artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 i artikel 285.3 och 285.5 framgår att genomförandeakten i vissa fall ska kunna tillämpas omedelbart.

6 Förslag till en ny tullag

Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013 och ska tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 maj 2016, se artiklarna 287 och 288 i kodexen. Den nya kodexen innehåller flera väsentliga nyheter, se avsnitt 5.1. Med anledning av detta är det nödvändigt att ersätta den nuvarande svenska tullagstiftningen, dvs. tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m., med ny lagstiftning. Följande överväganden ligger till grund för förslagen.

6.1 Ingen uppdelning i två lagar

Regeringens förslag: Lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. upphävs och ersätts inte med en ny lag. Relevanta bestämmelser tas in i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår att tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. ersätts av en ny tullag och en lag om vissa

tullbestämmelser.

119

Prop. 2015/16:79 Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) anför att man ställer sig tveksam till direktivet att utredningen ska ha ansvarsfördelningen mellan Finansdepartementet och Utrikedepartementet för olika bestämmelser i den nya tullkodexen i åtanke när den föreslår ny lagstiftning. Swedac menar att en sådan utgångspunkt snarare motverkar en tydlig och enhetlig reglering och föreslår därför att regeringen överväger möjligheten att i mycket större utsträckning slå ihop författningar för att underlätta för såväl myndigheter som ekonomiska aktörer att följa lagstiftningen. Kommerskollegium anför att den föreslagna uppdelningen i två lagar beroende på huvudman ur ett företagsperspektiv inte är logisk och bidrar till ökat regelkrångel. Kollegiet anser att en sammanhållen lagstiftning hade varit bättre, i syfte att minimera regelkrånglet och underlätta för företagen att tillämpa lagstiftningen. Tullverket anför att den föreslagna uppdelningen i två lagar utifrån uppdelningen mellan Finansdepartementet och Utrikesdepartementet av ansvaret för tull- frågorna inte underlättar för näringslivet utan gör i stället tullagstift- ningen mer svårtillgänglig. Tull-Kust anför att det inte är så användar- vänligt för vare sig allmänheten eller tulltjänstemannen att även den nya tullagstiftningen är uppdelad i två lagar.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller tullagstiftningen så har Finansdepartementet huvudansvaret och Utrikesdepartementet ansvarar för vissa delar av den. Uppdelningen mellan departementen avspeglas i den nuvarande svenska tullagstiftningen bl.a. på så sätt att Finans- departementet har ansvar för tullagen (2000:1281) och Utrikes- departementet har ansvar för lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. En uppdelning av tullagstiftningen efter dessa linjer är inte ny utan kommer till uttryck i både prop. 1994/95:34 och prop. 1999/2000:126.

I både betänkandet SOU 2015:5 och lagrådsremissen föreslås en motsvarande uppdelning, i form av dels en ny tullag, dels en lag om vissa tullbestämmelser som ska ersätta den nuvarande tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Denna uppdelning är enligt Lagrådet olämplig och onödig och leder till att regleringen blir mer svårtillgänglig, något som vissa remissinstanser också har påpekat. Regleringen bör samlas i den nya tullagen, vilket enligt Lagrådets bedömning kan ske utan några genomgripande förändringar av den lagen.

I ljuset av Lagrådets synpunkter gör regeringen bedömningen att den nuvarande uppdelningen i två lagar inte bör behållas. Regeringen föreslår därför inte att en ny lag om vissa tullbestämmelser införs. Relevanta bestämmelser tas istället in i den nya tullagen (se författnings- kommentaren till 1 kap. 1 och 15 §§).

6.2 En ny tullag

I detta avsnitt behandlas förslaget till ny tullag.

120

6.2.1

En ny tullag införs

Prop. 2015/16:79

Regeringens förslag: Med anledning av unionstullkodexen införs en ny tullag för att ersätta tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Den nya tullagen innehåller främst kompletterande bestämmelser till unionstullkodexen och bestämmelser om annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket. Det tas in en definition i den nya tullagen som anger att med ”tullagstiftning” avses Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013, samt svenska tullförfattningar.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag till tullag har en något annorlunda utformning. Vidare föreslår utredningen inte någon definition av

”tullagstiftning”.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Riksdagens ombudsmän och Tullverket framför vissa förslag avseende utformningen av den nya tullagen.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande tullagen (2000:1281) innehåller i huvudsak kompletterande bestämmelser till gemenskaps- tullkodexen och tillämpningsföreskrifterna till den kodexen. Gemen- skapstullkodexen ersätts från och med den 1 maj 2016 av unionstull- kodexen, varvid grunden för den nuvarande tullagen försvinner. En ny tullag som kompletterar unionstullkodexen behöver införas.

Unionstullkodexens struktur har beaktats vid utformningen av förslaget till ny tullag, men vissa avvikelser har varit nödvändiga för att ge förslaget en logisk disposition. Förslaget består av följande kapitel:

– 1 kap. Allmänna bestämmelser,

– 2 kap. Tullskuld, skatt, ränta och garantier,

– 3 kap. Införsel och utförsel av varor,

– 4 kap. Tullkontroll,

– 5 kap. Överträdelser och sanktioner,

– 6 kap. Överklagande, och

– 7 kap. Särskilda bestämmelser.

Följande bestämmelser i unionstullkodexen ligger till grund för bestämmelserna i förslaget till ny tullag:

– artiklarna 1–55, dvs. allmänna bestämmelser,

– artiklarna 77–126, dvs. bestämmelser om tullskuld och garantier,

– artiklarna 127–152, dvs. bestämmelser om införsel av varor i unionens tullområde,

– artiklarna 158–200, dvs. bestämmelser om hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaffande av varor,

– artiklarna 201–209, dvs. bestämmelser om övergång till fri om- sättning och befrielse från importtullar,

– artiklarna 237–249, dvs. bestämmelser om lagring,

– artiklarna 263–277, dvs. bestämmelser om varor som förs ut ur unionens tullområde, och

121

Prop. 2015/16:79	– artiklarna 278–288,	dvs. bestämmelser	om elektroniska system,
	förenklingar, delegering av befogenheter, och kommittéförfarande samt
	slutbestämmelser.
	Unionstullkodexen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i
	varje medlemsstat, jfr artikel 288 andra stycket i EUF-fördraget.
	Nationellt finns bara ett tämligen begränsat utrymme för kompletterande
	bestämmelser. Dessa får inte på något sätt gå utöver eller avvika från
	unionstullkodexen. Någon dubbelreglering får inte heller ske, vilket
	innebär att den svenska tullagstiftningen inte ska innehålla sådant som
	redan regleras i unionstullkodexen. Bestämmelserna i den nuvarande
	tullagen har granskats utifrån dessa förutsättningar och endast de
	bestämmelser som har bedömts komplettera unionstullkodexen och
	fortfarande vara relevanta har införts i förslaget till ny tullag.
	Bestämmelsernas innehåll beskrivs närmare i författningskommentaren,
	se avsnitt 11.1.
	I vissa delar innehåller dock unionstullkodexen bestämmelser som
	närmast har formen av ramlagstiftning. Detta gäller bestämmelserna om
	sanktioner (artikel 42), överklaganden (artiklarna 43–45) och kontroll av
	varor (artiklarna 46–49). Där är utrymmet för kompletterande nationella
	bestämmelser något större. Bestämmelserna om överklaganden och
	kontroll av varor har sina motsvarigheter i gemenskapstullkodexen
	medan bestämmelsen om sanktioner är ny i förhållande till den kodexen.
	Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om sanktioner i 8 och
	10 kap., överklaganden i 9 kap. och kontroll		av varor i 6 kap. Enligt
	regeringens bedömning är bestämmelserna om kontroll av varor i den
	nuvarande tullagen i överensstämmelse med unionstullkodexens
	motsvarande bestämmelser och har därför införts i förslaget till ny tullag.
	Bestämmelserna om överklaganden och sanktioner diskuteras närmare i
	avsnitten 6.2.9 och 6.2.10.
	Med undantag för artikel 44.1 andra stycket om dröjsmålstalan har inte
	några bestämmelser i unionstullkodexen identifierats som motiverar helt
	nya bestämmelser i den nya tullagen. Om kommissionens förordningar
	med delegerade akter och genomförandebestämmelser föranleder några
	helt nya bestämmelser i tullagen kan avgöras först när dessa förordningar
	föreligger i slutligt skick och har kunnat analyseras. Som framgår av
	avsnitt 4.2 har kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446
	och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 kommit
	på plats först helt nyligen och någon fullständig analys har inte kunnat
	göras inom ramen för detta lagstiftningsärende. Regeringen kan få
	anledning att återkomma i frågan.
	Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om förfarandet
	rörande annan skatt än tull som ska tas ut vid import och som ska betalas
	till Tullverket. Även den nya tullagen bör innehålla sådana
	bestämmelser. Utgångspunkten är att det som sägs i lagen om tull också
	ska gälla annan skatt, om inte något annat uttryckligen anges i lagen.
	I 1 kap. 5 § i den	nuvarande tullagen	finns en	definition	av
	”tullagstiftning”: med tullagstiftning avses EU:s tullbestämmelser samt
	svenska tullförfattningar. Utredningen har inte föreslagit någon definition
	av ”tullagstiftning” i den nya tullagen. Den definition som finns i artikel
	5.2 i unionstullkodexen har ansetts vara		tillräcklig.	Enligt	den
122	definitionen utgörs tullagstiftningen bl.a. av unionstullkodexen och de

bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på Prop. 2015/16:79 unionsnivå eller nationell nivå. Lagrådet anser att det behövs en

reglering för att undvika osäkerhet kring huruvida unionstullkodexens definition omfattar det korresponderande regelverk som ska användas vid Tullverkets uppbörd av skatt vid import. Lagrådet föreslår därför att det i 1 kap. 3 § (numera 2 §) i den nya tullagen ska tas in en andra mening med lydelsen ”Vidare ska det som sägs om tullagstiftningen gälla även de motsvarande regler som vid import ska tillämpas på annan skatt än tull”. Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning att det behövs en tydligare reglering. En sådan reglering bör tydliggöra att bestämmelser som avser förfarandet för annan skatt vid import i såväl tullagen som andra svenska tullförfattningar omfattas av begreppet ”tullagstiftning”. Den lösning som Lagrådet föreslår uppnår inte detta syfte. Regeringen föreslår därför i stället att det i 1 kap. 3 § i den nya tullagen tas in en definition, som anger att med ”tullagstiftning” avses Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013, samt svenska tullförfattningar.

I linje med principen att förfarandereglerna på skatte-, avgifts- och tullområdet ska vara så likformiga som möjligt, vilken kommit till uttryck i flera propositioner och betänkanden på skatte- och tullag- stiftningens område, har skatteförfarandelagen (2011:1244) beaktats där så varit lämpligt. Även annan relevant lagstiftning har beaktats.

Den nya tullagen ersätter tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

I avsnitten 6.2.2–6.2.12 och 7 beskrivs närmare vilka överväganden som ligger till grund för förslagen.

Lagförslag

Förslaget om en definition av ”tullagstiftning” genomförs genom 1 kap. 3 § i den nya tullagen.

En ändrad hänvisningsteknik

I den nuvarande tullagen är hänvisningarna till rättsakter genomgående utformade på så sätt att de avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamiska hänvisningar. Förslaget till ny tullag innehåller liksom den nuvarande tullagen bl.a. bestämmelser om fysiska kontroller, sanktioner och vite. I förslaget till ny tullag bör därför vissa hänvisningar avse rättsakterna i en viss angiven lydelse, s.k. statiska hänvisningar. De utformas enligt nya anvisningar för författningsskrivning. En följd av att ha statiska hänvisningar blir att om rättsakterna ändras behöver lagstiftaren överväga om någon ändring behöver göras i den nationella lagstiftningen.

6.2.2 Bestämmelser om ingivande av tulldeklaration

Regeringens förslag: Bestämmelsen i den nuvarande tullagen som anger vem som får lämna en tulldeklaration införs inte i den nya tullagen.

123

Prop. 2015/16:79 Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår att bestämmelsen i den nuvarande tullagen som anger vem som får lämna en tulldeklaration ska införas i den nya tullagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför att den föreslagna bestämmelsen i 4 kap. 2 § om att tulldeklaration får lämnas av någon som är anställd och kan anses ha en förtroendeställning ska tas bort. Den är inte relevant eftersom ansvaret för att lämna deklarationen regleras i överordnad lagstiftning. Den är inte heller modern i förhållande till elektroniskt uppgiftslämnande. Transportindustriförbundet anför att utredningens uttryck i 4 kap. 2 § är ytterst otidsenligt då det i dagens anställningsformer inte alltid är så att den som lämnar en deklaration helt givet är ”anställd” av deklaranten eller ombudet utan ofta kan vara inhyrd eller på annat sätt representera deklaranten eller ombudet utan att vara anställd av denne.

Skälen för regeringens förslag: I betänkandet SOU 2015:5 föreslår utredningen att bestämmelsen i 1 kap. 7 § i den nuvarande tullagen införs i huvudsak oförändrad i 4 kap. 2 § i den nya tullagen. Betänkandet innehåller ingen närmare motivering till förslaget.

Som påtalats ovan (se avsnitt 6.2.1) är unionstullkodexen bindande och direkt tillämplig i medlemstaterna och nationellt finns bara ett tämligen begränsat utrymme för kompletterande bestämmelser. Dessa får inte på något sätt gå utöver eller avvika från unionstullkodexen. Någon dubbel- reglering får inte heller ske, vilket innebär att den svenska tullagstift- ningen inte ska innehålla sådant som redan regleras i unionstullkodexen.

Bestämmelser om ingivande av tulldeklaration finns i artikel 170 i unionstullkodexen. Där sägs bl.a. att en tulldeklaration får inges av varje person som kan lämna alla de uppgifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras. Denna person ska även vara i stånd att anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till tullen.

Inga krav på formell anställning eller förtroendeställning synes ställas i denna bestämmelse. Att då ha en nationell bestämmelse som ställer sådana krav skulle gå utöver bestämmelsen i unionstullkodexen. Regeringen gör därför bedömningen att bestämmelsen i 1 kap. 7 § i den nuvarande tullagen inte ska införas i den nya tullagen.

6.2.3 Internationell unionsflygplats

Regeringens förslag: En bestämmelse om att regeringen fattar beslut om att en flygplats ska utgöra internationell unionsflygplats införs i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen har inget författningsförslag i denna del utan överlämnar frågan till den fortsatta hanteringen av lagstiftningsärendet.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget.

124

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 12 § andra stycket i den Prop. 2015/16:79 nuvarande tullagen meddelar regeringen beslut om att en flygplats ska

utgöra internationell gemenskapsflygplats enligt artikel 190 b i tillämpningsföreskrifterna till gemenskapstullkodexen, dvs. en flygplats som har tillstånd för flygtrafik med tredjeland.

I betänkandet SOU 2015:5 finns inget förslag till en motsvarande bestämmelse i den nya tullagen. Utredningen konstaterar (s. 119) att i utkasten till föreskrifter meddelade med stöd av unionstullkodexen finns det bestämmelser om flygplatser som har tillstånd för flygtrafik med tredjeland, i utkasten benämnda internationella unionsflygplatser, men eftersom dessa bestämmelser ger upphov till flera frågor, som utredningen inte har möjlighet att besvara, överlämnas frågan om hur beslut om internationell unionsflygplats ska hanteras till den fortsatta hanteringen av det här lagstiftningsärendet.

Bestämmelsen i 3 kap. 12 § andra stycket i den nuvarande tullagen infördes genom prop. 1999/2000:126. I författningskommentaren till bestämmelsen (s. 142) sägs att regeringen redan i dag [dvs. vid tidpunkten för propositionens antagande] fattar beslut om att en flygplats ska utgöra en internationell gemenskapsflygplats enligt artikel 190 b i tillämpningsföreskrifterna till gemenskapstullkodexen. Något uttryckligt lagstöd för detta finns emellertid inte. Därför föreslås att en sådan bestämmelse införs i 12 § andra stycket.

För att också framöver kunna underlätta resandet och möjliggöra för svenska flygplatser att upprätthålla och utöka sina internationella förbindelser bör enligt regeringens bedömning en motsvarande bestämmelse införas i den nya tullagen. Såvitt regeringen kan bedöma torde det inte vara aktuellt med någon stor mängd ansökningar framöver, eftersom flertalet av de flygplatser som vill bedriva flygtrafik med tredjeland sannolikt redan har beviljats tillstånd att göra det. En ansökan om att få bedriva flygtrafik med tredjeland bör precis som för närvarande göras till regeringen.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 7 kap. 3 § i den nya tullagen.

6.2.4 Enhetstillstånd

Regeringens förslag: Bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen införs inte i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår att bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen ska införas i den nya tullagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket föreslår att bestämmelserna om enhetstillstånd i tullagen lyfts ut ur den lagen och regleras i en egen separat övergångsbestämmelse eftersom EU- kommissionen enligt uppgift till Tullverket kommer att lyfta in dagens bestämmelser om enhetstillstånd i en särskild delegerad akt.

125

Prop. 2015/16:79 Skälen för regeringens förslag: Utredningen föreslår att bestämmelserna om enhetstillstånd i 3 kap. 3 a § och 5 § andra stycket samt 4 kap. 24–30 §§ i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen och motiverar det i betänkandet SOU 2015:5 på följande sätt (s. 175). Paragraferna överförs i sin helhet till förslaget till ny tullag då unions- tullkodexens regler om centraliserad klarering inte kommer att börja tillämpas förrän år 2020. Enligt skäl 18 i unionstullkodexen behålls det förfarande som för närvarande kallas enhetstillstånd för förenklade förfaranden till dess.

Frågan om hur förfarandet för enhetstillstånd för förenklade förfaranden övergångsvis ska användas i stället för förfarandet centraliserad klarering är för närvarande föremål för diskussion mellan EU-kommissionen och medlemsstaterna. Så länge frågan inte är löst är det enligt regeringens bedömning inte lämpligt att i den nya tullagen införa bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen eller motsvarande bestämmelser. Det finns anledning för regeringen att återkomma i denna fråga.

6.2.5 Omprövning av beslut om tull, annan skatt än tull, tulltillägg och förseningsavgift

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om omprövning av beslut om tull i den nuvarande tullagen bör inte införas i den nya tullagen. Motsvarande bestämmelser finns i unionstullkodexen.

Regeringens förslag: Vissa bestämmelser om omprövning av beslut om annan skatt än tull, tulltillägg och förseningsavgift införs i den nya tullagen.

Utredningens bedömning och förslag: Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen gör bedömningen att 5 kap. 3 § i den nuvarande tullagen utgör dubbel- reglering.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO) anför följande i fråga om utredningens förslag att ta bort 5 kap. 3 § första stycket i den nuvarande tullagen. JO är tveksam till de skäl utredningen anför för denna ståndpunkt. I motsats till utredningen är JO inte övertygad om att bestämmelsen motsvaras av bestämmelserna i unionstullkodexen om möjligheten att ansöka om återbetalning och eftergift. JO kan inte heller se att den möjlighet som tullmyndigheterna har att i särskilda fall ompröva ett beslut enligt artikel 23.4 i unionstullkodexen motsvarar den generella rätt till omprövning som i dag ges den enskilde genom 5 kap. 3 § tullagen.

Skälen för regeringens bedömning och förslag: I 5 kap. i den nuvarande tullagen finns bestämmelser om tulltaxering och betalning av tull m.m. I 5 kap. 2 § regleras deklarantens eller gäldenärens skyldighet att begära rättelse av en uppgift som är oriktig eller ofullständig. Av 5 kap. 3 § framgår när Tullverket ska ompröva ett beslut som kan ha

126

betydelse för tulltaxeringen. Bestämmelserna om omprövning i 5 kap. 3 § omfattar även beslut om annan skatt än tull samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift.

Enligt 5 kap. 2 § i den nuvarande tullagen ska en deklarant eller gäldenär som finner att en uppgift som lämnats i en tulldeklaration är oriktig eller ofullständig, utan dröjsmål anmäla detta till Tullverket och rätta uppgiften, om förhållandet föranlett eller kan föranleda att tull undandras eller att en vara införs eller utförs i strid mot förbud eller villkor. Skyldigheten att anmäla en oriktig eller ofullständig uppgift torde omfattas av artikel 15.2 i unionstullkodexen som anger att en deklarant är ansvarig för att uppgifter som lämnats är riktiga och fullständiga. Artikel 173 ger deklaranten en möjlighet att ändra uppgifter i en tulldeklaration. Bestämmelserna om rättelse i 5 kap. 2 § får anses motsvara artiklarna 15.2 och 173 i unionstullkodexen. Någon bestämmelse som motsvarar 5 kap. 2 § i den nuvarande tullagen behövs därför inte i den nya tullagen.

Enligt 5 kap. 3 § i den nuvarande tullagen ska Tullverket enligt första stycket ompröva beslutet i en fråga som kan ha betydelse för tull- taxeringen, om deklaranten eller gäldenären begär det eller om det finns andra skäl. Enligt andra stycket gäller bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning av beslut om tull även beslut om annan skatt än tull samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift.

Bestämmelsen i 5 kap. 3 § första stycket är en förfarandebestämmelse, dvs. att den innebär en möjlighet till omprövning, antingen på deklarantens initiativ eller på myndighetens initiativ. Bestämmelsen innehåller dock inga materiella bestämmelser om vad som kan utgöra grund för en omprövning. I gemenskapstullkodexen finns bestämmelser som innebär att tulltaxeringsbeslut omprövas i artikel 220 och artiklarna 235–242. Unionstullkodexen innehåller motsvarande bestämmelser som innebär att tulltaxeringsbeslut kan omprövas efter ansökan av deklarant eller gäldenär eller på tullmyndighetens initiativ. I artiklarna 22 och 23 i unionstullkodexen finns allmänna bestämmelser om bland annat beslut som tullmyndighet fattar på ansökan från en enskild. Av artikel 23.4 framgår även att tullmyndigheterna i särskilda fall ska ompröva ett beslut. Enligt artiklarna 27 och 28 i unionstullkodexen ska tullmyndig- heterna i vissa fall upphäva, återkalla eller ändra ett förmånligt beslut. Upphävande, återkallelse eller ändring av beslut kan ske på tullmyndig- hetens eget initiativ eller efter ansökan av innehavaren av beslutet. Att artiklarna 27 och 28 också gäller beslut som tullmyndigheterna fattar utan en föregående ansökan från den berörda personen framgår av artikel 29. I artiklarna 116–123 i unionstullkodexen finns också specifika bestämmelser om återbetalning och eftergift. I enlighet med de förutsättningar som anges i dessa bestämmelser ska tullmyndigheterna återbetala eller efterge import- eller exporttullbelopp. Återbetalningen eller eftergiften kan ske efter ansökan eller på tullmyndighetens eget initiativ. Enligt utredningens bedömning tycks vad som sägs i 5 kap. 3 § första stycket i den nuvarande tullagen därför utgöra en dubbelreglering och att någon motsvarande bestämmelse därför inte behövs i den nya tullagen, en bedömning som JO är tveksam till.

Regeringen instämmer i utredningens slutsats att någon bestämmelse som motsvarar 5 kap. 3 § första stycket i den nuvarande tullagen inte behövs i den nya tullagen. Dock inte för att det handlar om en

Prop. 2015/16:79

127

Prop. 2015/16:79	dubbelreglering, eftersom 5 kap. 3 § första stycket är en förfarande-
	bestämmelse och inte innehåller några materiella bestämmelser, utan för
	att bestämmelsen helt enkelt är överflödig. Att ta bort bestämmelsen
	skulle inte innebära att deklaranten eller gäldenären går miste om någon
	möjlighet till omprövning, utan endast att man går direkt på aktuella
	bestämmelser i unionstullkodexen utan omvägen via en bestämmelse i
	tullagen. Man skulle därmed slippa den oklarhet som den nuvarande
	ordningen synes skapa och Sverige skulle också kunna slippa kritik från
	EU-kommissionen för att i omprövningsbeslut avseende tull hänvisa till
	nationella bestämmelser i stället för relevanta bestämmelser i EU:s
	tullagstiftning.
	Som framgår ovan omfattar bestämmelserna i gemenskapstullkodexen
	och unionstullkodexen endast tull. Förfarandet beträffande annan skatt än
	tull regleras i nationell lagstiftning. Av 2 kap. 1 § i förslaget till ny tullag
	framgår att annan skatt än tull ska fastställas och betalas enligt det
	förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Därav
	följer att unionstullkodexens bestämmelser om rättelser och omprövning
	av beslut blir tillämpliga även beträffande annan skatt än tull när det
	gäller fastställande och betalning av skatten. Därmed behövs inte någon
	omprövningsbestämmelse i denna del i den nya tullagen. Däremot torde
	det finnas behov av en bestämmelse som rör sådan omprövning av beslut
	om annan skatt än tull som ska ske när det görs en ansökan om
	återbetalning eller eftergift, samt när återbetalning eller eftergift av skatt
	ska ske på Tullverkets eget initiativ. En sådan bestämmelse finns i 2 kap.
	19 § i förslaget till ny tullag. Lagrådet anför att det inte kan finna att
	2 kap. 20 § (numera 19 §) ger något lagstöd för omprövning men att detta
	möjligen i stället följer av den föreslagna regeln i 2 kap. 1 § andra
	stycket. Som framgår ovan är avsikten att lagstödet för omprövning ska
	följa av 2 kap 1 § andra stycket när det är fråga om fastställande och
	betalning av skatten. När det är fråga om återbetalning eller eftergift av
	annan skatt än tull, ska däremot den föreslagna 2 kap. 19 § utgöra
	lagstödet för omprövning.
	Mot bakgrund av den förändrade hanteringen av mervärdesskatt vid
	import från och med den 1 januari 2015 som innebär att mervärdesskatt
	vid import redovisas till Skatteverket i de flesta fall då deklaranten (eller
	om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar) är
	registrerad till mervärdesskatt i Sverige, kommer bestämmelsen i 2 kap.
	19 § vara tillämplig i färre situationer än tidigare.
	Bestämmelsen i 5 kap. 3 § andra stycket i den nuvarande tullagen
	omfattar också omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift.
	Det torde enligt regeringens bedömning fortsatt finnas ett behov av att
	kunna ompröva även sådana beslut. Omprövning av beslut om tulltillägg
	och förseningsavgift omfattas inte av unionstullkodexens bestämmelser
	om omprövning. Sådan omprövning får således regleras i nationell
	lagstiftning. I förslaget till ny tullag har en bestämmelse om omprövning
	av beslut om tulltillägg och förseningsavgift tagits in i 5 kap. 16 §.
	Lagrådet konstaterar att unionstullkodexens omprövningsbestämmelser
	har gjorts tillämpliga i fråga om tull och annan skatt än tull men inte i
	fråga om förfarandet för påförande av tulltillägg och förseningsavgift.
	Lagrådet anför därför att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör
128	analyseras om den föreslagna regleringen i 5 kap. 18 § (numera 16 §) är

tillräcklig. Regeringen gör följande bedömning. Den nuvarande Prop. 2015/16:79 bestämmelsen i 5 kap. 3 § andra stycket har en tydlig koppling till

bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning. En sådan koppling framgår inte av den nya bestämmelsen i 5 kap. 16 §. Eftersom någon ändring i sak inte är avsedd, föreslår regeringen att bestämmelsen förtydligas i denna del.

I 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen finns en bestämmelse som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull om det finns synnerliga skäl. Med anledning av artikel 120 om återbetalning och eftergift av rättviseskäl i unionstullkodexen har den bestämmelsen inte införts i förslaget till ny tullag i lagrådsremissen. Lagrådet anför att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör redovisas i vad mån en tillämpning av artikel 120 i tullkodexen kan utgöra ersättning för den nuvarande dispensregeln i 5 kap. 13 § fjärde stycket.

Regeringen gör följande bedömning när det gäller frågan om den nuvarande dispensregeln kan anses ersättas av artikel 120 i unions- tullkodexen. Enligt dispensregeln får nedsättning eller befrielse medges om det föreligger synnerliga skäl. Enligt artikel 120 ska återbetalning eller eftergift göras av rättviseskäl när en tullskuld uppkommit under särskilda omständigheter, vid vilka varken uppsåt eller uppenbar vårdlöshet kan tillskrivas gäldenären. Särskilda omständigheter ska anses föreligga om det framgår av omständigheterna i fallet att gäldenären befinner sig i en exceptionell situation jämfört med andra aktörer som bedriver samma verksamhet, och att denne inte skulle ha lidit skada av att import- eller exporttullbeloppet togs ut, om dessa omständigheter inte hade förelegat. Även om en del talar för att man kan jämställa synnerliga skäl med rättviseskäl, är det tveksamt om detta låter sig göras fullt ut. Regeringen föreslår därför att dispensregeln i 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen införs i förslaget till tullag. Bestämmelsen finns i 2 kap. 20 § i förslaget till ny tullag.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 2 kap. 19 och 20 §§ och 5 kap. 16 § i den nya tullagen.

6.2.6 Ett tullombuds skyldighet att hålla medel avskilda

Regeringens förslag: Bestämmelsen om ett ombuds skyldighet att hålla medel avskilda i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot förslaget. Transportindustriförbundet anför att
efterlevnad av bestämmelsen leder till en orimligt stor administrativ
börda för tullombuden och yrkar därför att paragrafen stryks. För att till
fullo efterleva föreslagen lagtext krävs att tullombuden håller isär
deklarantens medel från sina egna medel på separata bankkonton. I
förlängningen innebär detta att tullombudens kunder ska betala den del	129

Prop. 2015/16:79

130

av fakturorna som avser avgifter och skatter till ett av tullombudets bankkonton för att sedan betala deklarationsarvoden, transporttjänster, lagringskostnader samt andra logistiktjänster till ett annat av tullombudets bankkonton.

Skälen för regeringens förslag: I betänkandet SOU 2015:5 föreslår utredningen att bestämmelsen i 5 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen införs i huvudsak oförändrad i 1 kap. 13 § i den nya tullagen. Betänkandet innehåller ingen närmare motivering till förslaget. Frågan om avskiljande av medel för tullskuld diskuterades däremot utförligt i prop. 1999/2000:126 s. 96 f. Där återges bl.a. vad som sades när en bestämmelse om att hålla medel avskilda infördes i samband med ikraftträdandet av 1987 års tullag. Då sades att bestämmelsen var angelägen då den bl.a. klargjorde att den tullskyldige [numera gäldenären] hade separationsrätt i sitt ombuds konkurs för förskottsbetalning som gjorts till ombudet. Den trygghet och de fördelar i övrigt som detta gav de tullskyldiga [dvs. gäldenärerna] borde väl uppväga det praktiska merarbete som det innebar för ombuden. Det påpekades också att liknande bestämmelser gäller för bl.a. advokater och fastighetsmäklare. Regeringen gör bedömningen att de skäl som låg till grund för att bestämmelsen infördes i tullagen fortfarande torde vara relevanta. Någon anledning att göra den ändring i förslaget till ny tullag som Transportindustriförbundet föreslår finns därför inte. Regeringen föreslår därför, i likhet med utredningen, att en bestämmelse som motsvarar 5 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 1 kap. 10 § i den nya tullagen.

6.2.7 Bestämmelser om ränta

Regeringens förslag: Bestämmelserna om ränta i den nuvarande tullagen införs delvis i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att räntebestämmelserna i den nuvarande tullagen ska införas i den nya tullagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför att den nuvarande utformningen av tullagens räntebestämmelser innebär en dubbelreglering som blir mycket svår att tillämpa när det gäller ränta på skatt. Ett vägval bör göras så att regelverket antingen hänvisar till reglerna för tull eller till reglerna för skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Det är för Tullverket betungande att i varje ärende där ränta aktualiseras behöva tillämpa två skilda regelverk för beräkningen av räntan. En sådan ordning ökar risken för att felaktiga beslut fattas.

Skälen för regeringens förslag: Enligt utredningen (s. 121) är den nuvarande tullagens ränteregler inte helt enkla att förstå. Till viss del hänvisar reglerna till gemenskapstullkodexens bestämmelser om kompensationsränta och kreditränta, då dessa bestämmelser ska tillämpas

även på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import. Därutöver finns också andra regler om ränta som hänvisar till bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244). Det har under utredningens gång inte gått att utreda om dessa regler kompletterar varandra eller om det kan vara fråga om en dubbelreglering. Utredningen har därför valt att föra in de nuvarande räntereglerna (med nya hänvisningar till unionstullkodexens artiklar) i förslaget till ny tullag.

Såvitt regeringen kan bedöma skapar räntebestämmelserna i den nuvarande tullagen viss osäkerhet. Det är därmed nödvändigt att se över bestämmelserna. Den fortsatta diskussionen utgår från räntebestäm- melserna i betänkandets förslag till ny tullag, dvs. 2 kap. 12–19 §§, eftersom dessa bestämmelser har anpassats till unionstullkodexen.

Frågan om dubbelreglering aktualiseras främst i fråga om 2 kap. 13 §. Enligt första stycket i den paragrafen ska ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas 1. enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol, eller 2. i fall som avses i artikel 79 i unionstullkodexen, när andra skatter än tull undrandragits genom förfarandet. Enligt andra stycket i paragrafen ska ränta tas ut på andra skatter än tull om en underrättelse enligt artikel 102.1 i unionstullkodexen har fördröjts till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid. Enligt 2 kap. 12 § ska bestämmelserna om dröjsmålsränta i artikel 114 i unionstullkodexen tillämpas på andra skatter än tull som ska tas ut vid import. I artikel 114.2 regleras dröjsmålsränta när tullskulden uppkommit på grundval av artikel 79, vilket innebär att 13 § första stycket 2 redan täcks av det som regleras i 12 §. Punkten 2 kan därför tas bort. Frågan är därmed om det finns skäl att behålla bestämmelserna i 2 kap. 13 § första stycket 1 och andra stycket.

Lagrådet anser att det framstår som oklart om de särskilda regleringarna i de förslagna 2 kap. 10 och 14 §§, dvs. 2 kap. 13 § första stycket 1 och andra stycket och 17 § i betänkandets lagförslag, över- huvudtaget har någon funktion. Regeringen gör följande bedömning. I 2 kap. 13 § första stycket 1 anges att ränta ska tas ut när Tullverket i ett omprövningsbeslut fastställer att ett visst skattebelopp ska betalas, alternativt att en allmän förvaltningsdomstol beslutar att ett sådant belopp ska betalas. En sådan situation kan uppstå om deklaranten med stöd av artikel 173 i unionstullkodexen ansöker om att få göra en ändring i tulldeklarationen och ändringen medför att tullmyndigheten fastställer ett högre tullbelopp än det som tidigare fastställts. Man kan notera att artikel 114 inte säger något om dröjsmålsränta när en rättelse har gjorts med stöd av artikel 173. Därmed torde bestämmelsen i 13 § första stycket 1 ha en funktion. Den synes inte innebära någon dubbelreglering och bestämmelsen bör därför kunna vara kvar. Därmed behövs även bestämmelser som i sak motsvarar de delar av 17 § som kompletterar 13 § första stycket 1.

2 kap. 13 § andra stycket tar sikte på att en kompletterande tulldeklaration har lämnats in för sent vid tillämpning av ett förenklat förfarande. Detta utesluter alla fall där Tullverket uppbär tobaksskatt och alkoholskatt från resande. De fall av import av varor som medför skattskyldighet enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen

Prop. 2015/16:79

131

Prop. 2015/16:79 (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi och som omfattas av uppskovsförfarandet är inte heller aktuella eftersom Tullverket då inte är beskattningsmyndighet. Annan beskattningsbar import kan omfattas av andra stycket, under förutsättning att importen har skett med ett förenklat förfarande. Samma gäller vid import där reklamskatt ska tas ut. Det kan emellertid ifrågasättas om bestämmelsen bör föras över till den nya tullagen. Enligt den motsvarande bestämmel- sen i 5 kap. 15 § andra stycket i den nuvarande tullagen tas ränta ut på annan skatt än tull om utfärdande av tullräkning har försenats till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande deklaration i tid. Det har funnits en liknande bestämmelse i de svenska tullagarna sedan 1974. Före EU- inträdet omfattade den dock även ränta på tull och tog sikte på det så kallade hemtagningsförfarandet. Den ursprungliga bestämmelsen, i 20 § tredje stycket tullagen (1973:670), infördes enligt förslag som lämnades i Kungl. Majt:s proposition med förslag till ändring i tullagen (1973:670), m.m.; given den 25 oktober 1974 (nr 180). Av propositionen, s. 31, framgår att bestämmelsen om att ränta skulle utgå när tullräkning inte kunnat utfärdas inom föreskriven tid infördes för att det inte ansågs vara rimligt att den som inte lämnade sin deklaration i tid skulle kunna få kredit under längre tid än den som kom in med sin deklaration inom föreskriven tid. Bakgrunden till förslaget var bl.a. att Generaltullstyrelsen funnit att tulldeklarationerna i avsevärd utsträckning ingavs för sent. Regeringen konstaterar att situationen är en annan i dag. Hemtagnings- förfarandet har ersatts av EU-rättens bestämmelser om förenklade förfaranden. Det finns utförliga bestämmelser om krav och villkor för tillstånd till att använda förenklade förfaranden. Att kompletterande deklarationer lämnas in för sent är en sådan brist som kan leda till en återkallelse av ett tillstånd. Vidare påförs förseningsavgift om en kompletterande deklaration lämnas in för sent. Det kan enligt regeringens mening ifrågasättas om ränteregeln behövs i ljuset av att det finns andra påtryckningsmedel. Till saken hör att det enligt uppgift från Tullverket är ytterst sällsynt att räntebestämmelsen tillämpas. Regeringen noterar också att Tullverket förordar att bestämmelsen utgår.

Sammantaget innebär detta att regeringen anser att några bestämmelser motsvarande 2 kap. 13 § andra stycket i betänkandets förslag och de delar av 2 kap. 17 § i betänkandets förslag som kompletterar den bestäm- melsen inte bör tas in i den nya tullagen.

Tullverket har lyft fram att det är betungande för verket att behöva tillämpa två olika regelverk för beräkningen av ränta. Regeringen har viss förståelse för detta och konstaterar att det för Tullverket vore smidigare om ränteberäkningen avseende annan skatt än tull kunde ske enligt bestämmelserna i unionstullkodexen även när det är fråga om dröjsmålsränta och de fall som avses i 2 kap. 13 § första stycket 1. Regeringen konstaterar dock också att dröjsmålsränta enligt artikel 114 i unionstullkodexen skulle bli betydligt lägre än räntenivåerna för kostnadsränta vid skönsbeskattning och kostnadsränta vid för sen betalning enligt skatteförfarandelagen. Därför bedömer regeringen att det inte är lämpligt att föreslå någon ändring av bestämmelserna om beräkning av dröjsmålsränta samt ränta som ska betalas enligt beslut vid

132

omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltnings- Prop. 2015/16:79 domstol.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 2 kap. 8–15 §§ i den nya tullagen.

6.2.8 Bestämmelser om vissa tullkontroller

Regeringens förslag: Bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel tas in i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens
förslag eller har inget att invända mot förslaget. Ekobrottsmyndigheten
anför att det är olyckligt att utredningen inte föreslår någon ändring
rörande reglerna om tullkontroll av kontanta medel, dels med hänsyn till
att de rättsliga förutsättningarna förändrats sedan de nuvarande reglerna
infördes, dels för att de nuvarande reglerna lämnar en lucka i Sveriges
penningtvättssystem.
Skälen för regeringens förslag: I utredningens uppdrag ingick att
göra en bedömning av om bestämmelserna om tullkontroll beträffande
intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel
i 7 kap. respektive 7 a kap. i den nuvarande tullagen kunde lyftas ut ur
tullagen för att i stället ligga i separat lagstiftning i syfte att åstadkomma
en mer renodlad tullag.
Utredningen instämde i de skäl som framfördes i prop. 1999/2000:126
och propositionen Tullkontroll av kontanta medel, m.m. (prop.
2006/07:68) när bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i
vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel infördes
i den nuvarande tullagen. Dessa skäl var följande. Tullagen, som får
antas vara den författning som den enskilde i första hand tar del av, bör
vara den författning som innehåller hänvisningar till de normerande EG-
rättsakterna, t.ex. EU:s bestämmelser om tullmyndigheternas ingripande
mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter. De
åtgärder som ska vidtas vid tullkontroll beträffande intrång i vissa
immateriella rättigheter respektive tullkontroll av kontanta medel skiljer
sig inte nämnvärt från de kontroller av deklarations- och uppgifts-
skyldighet som utfördes med stöd av 6 kap. tullagen. Därför landade
utredningen i slutsatsen att dessa bestämmelser ska behållas i den nya
tullagen. Av systematiska skäl föreslog utredningen att bestämmelserna
inarbetas i kapitlet om kontroll av varor. Därmed får man ett
sammanhållet kapitel som behandlar olika kontrollfrågor.
Regeringen har inte funnit anledning att göra någon annan bedömning
än utredningen i denna fråga, vilket bl.a. innebär att bestämmelserna om
tullkontroll av kontanta medel är materiellt oförändrade. Det ligger
utanför ramen för det här lagstiftningsärendet att föreslå ändringar i dessa
bestämmelser, såsom Ekobrottsmyndigheten efterfrågar. Eftersom EU-
kommissionen har signalerat att det kan vara aktuellt att se över EU:s
lagstiftning avseende tullkontroll av kontanta medel kan det av det skälet,	133

Prop. 2015/16:79 liksom på grund av andra förändringar i de rättsliga förutsättningarna, finnas anledning för regeringen att återkomma i fråga om dessa bestämmelser.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 4 kap. 44–53 §§ och 5 kap. 2 § i den nya tullagen.

6.2.9 Bestämmelser om överklagande i tullagen

I det här avsnittet behandlas bestämmelserna om överklagande i tullagen och frågan om dröjsmålstalan.

Bestämmelserna om överklagande i den nuvarande tullagen

Regeringens förslag: Bestämmelserna om överklagande i den nu- varande tullagen införs i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända mot förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO) anför att inte heller den nuvarande utredningen har funnit utrymme att analysera frågan om s.k. dröjsmålstalan. I stället lämnar utredningen frågan till den fortsatta hanteringen av ärendet. JO instämmer i utredningens bedömning att frågan bör tas om hand i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Tullverket anför att det finns ett behov av att nationellt fastställa en ordning för hur rätten till dröjsmålstalan enligt förordning (EU) nr 952/2013 kan utövas. Om inte en sådan ordning fastställs i en svensk författning blir det i stället en fråga för de allmänna förvaltningsdomstolarna att utveckla en rättspraxis. Tullverket anser att en sådan utveckling vore olycklig. Det är betydligt bättre att författningsreglera frågan och därigenom åstadkomma en förutsebarhet i fråga om tillgängliga rättsmedel för den som anser sig drabbad av en för långsam handläggning. Sveriges advokatsamfund anför att utredningen framhåller att den nuvarande tullagen saknar en bestämmelse om dröjsmålstalan. Något förslag lämnas dock inte i betänkandet med anledning av tidsbrist, vilket varit fallet även i tidigare lag- stiftningsarbete. Advokatsamfundet anser att dröjsmålstalan är en fråga som snarast behöver bli föremål för lagstiftningsåtgärder, särskilt i ljuset av Tullverkets många gånger långa handläggningstider.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om överklagande i 9 kap. Enligt utredningens bedömning är dessa bestämmelser i huvudsak i överensstämmelse med unions- tullkodexens motsvarande bestämmelser och utredningen föreslår därför att bestämmelserna införs i förslaget till ny tullag.

Regeringen har inte funnit anledning att göra någon annan bedömning och föreslår, liksom utredningen, att bestämmelserna om överklagande i den nuvarande tullagen införs i förslaget till ny tullag.

134

Lagförslag	Prop. 2015/16:79
Förslaget genomförs genom 6 kap. 1–25 §§ i den nya tullagen.
En bestämmelse om dröjsmålstalan
Regeringens förslag: Bestämmelserna om överklagande i tullagen
kompletteras med en bestämmelse om dröjsmålstalan.
Den nya bestämmelsen innebär en möjlighet att begära en förklaring
av allmän förvaltningsdomstol att ett ärende onödigt uppehålls om
Tullverket inte har fattat beslut inom en viss angiven tidfrist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om
Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att
domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits.
Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag.
Utredningen har inga författningsförslag i dessa delar.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot förslaget. Justitiekanslern (JK) anför att man
delar bedömningen i promemorian att ett förslag i den riktning som nu
föreslås måste läggas för att uppnå det resultat som EU:s lagstiftare
kommit fram till, men att konsekvenserna av förslaget bör beredas
ytterligare innan förslaget leder till lagstiftning. Det är exempelvis
tveksamt om förslaget leder till några egentliga tidsvinster. Sveriges
advokatsamfund anför att man avstyrker promemorians förslag till
bestämmelse om dröjsmålstalan, främst eftersom förslaget inte är i
överensstämmelse med bestämmelserna om dröjsmålstalan i unions-
tullkodexen.
Riksdagens ombudsmän (JO) och Tullverket framför vissa förslag
avseende utformningen av den föreslagna bestämmelsen om
dröjsmålstalan.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 44.1 andra stycket i
unionstullkodexen finns en bestämmelse om s.k. dröjsmålstalan.
Bestämmelsen säger att varje person som hos tullmyndigheterna ansökt
om ett beslut och inte fått ett beslut med anledning av ansökan inom den
tidsfrist som avses i artikel 22.3 också ska ha rätt att överklaga. Mot
bakgrund av denna bestämmelse finns det skäl att i den nya tullagen
fastställa en ordning för hur rätten till talan vid dröjsmål ska kunna
utövas. Det finns två modeller för hur detta skulle kunna lösas.
Den första modellen tillämpas främst på finansmarknadsområdet. I
flera svenska lagar har det införts en rättsfigur för att motverka att hand-
läggningsfrister som framgår av EU-rättsakter överskrids. Innebörden av
rättsfiguren är att en sökande, om ett beslut inte meddelas inom en viss
tid från det att dennes ansökan getts in, ska underrättas om skälen för
detta. Den sökande kan då begära en förklaring av en allmän
förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls. Domstolen ska då i
första hand endast pröva om ärendet är färdigt för avgörande, om
samtliga handlingar och uppgifter som behövs som underlag för beslutet
har lämnats till myndigheten och om, i förekommande fall, alla
nödvändiga samrådsförfaranden har iakttagits. Om ett beslut inte har
	135

Prop. 2015/16:79	meddelats inom en viss tid från det att en sådan förklaring har lämnats,
	ska ansökan anses ha avslagits. Som exempel på denna konstruktion kan
	nämnas 26 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och
	21 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). Den andra modellen
	diskuteras i betänkandet En ny förvaltningslag (SOU 2010:29) s. 253 f.
	Den lösningen bygger på att det finns ett faktiskt beslut att överklaga.
	Det förslaget är föremål för beredning och har inte lett till lagstiftning än.
	För att den enskilde ska kunna utnyttja den rättssäkerhetsgaranti som
	bestämmelsen om dröjsmålstalan i unionstullkodexen innebär, behöver
	det finnas en kompletterande nationell bestämmelse på plats när
	bestämmelsen i unionstullkodexen ska börja tillämpas, dvs. den 1 maj
	2016. Förslaget i den här propositionen är därför baserat på den första
	modellen, med beaktande av vad som redan framgår av unionstull-
	kodexen.
	I artikel 22.3 i kodexen fastställs dels i första stycket den tidsfrist inom
	vilken ett beslut ska fattas, dvs. utan dröjsmål och senast inom 120 dagar
	från den dag då ansökan har godtagits, om inget annat föreskrivs, dels i
	andra stycket att tullmyndigheterna ska underrätta den sökande om de
	inte kan fatta ett beslut i tid, skälen för det och den ytterligare tid som de
	bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Om inget annat
	föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar. Eftersom
	dessa omständigheter framgår av unionstullkodexen behöver de inte
	framgå av den nya bestämmelsen i tullagen. I förslaget till bestämmelse
	anges därför, att om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt
	artikel 22.2 i unionstullkodexen, inte har meddelat ett beslut inom den
	tidsfrist som avses i artikel 22.3 i den förordningen, får den sökande
	begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt
	uppehålls.
	Innebörden av förslaget till bestämmelse är att domstolens prövning
	avser frågan om Tullverket vid handläggningen av en ansökan om ett
	beslut har överskridit den tidsfrist för att fatta ett beslut som avses i
	artikel 22.3 första stycket i unionstullkodexen och eventuell förlängning
	av tidsfristen enligt andra stycket i den artikeln, och om så bedöms vara
	fallet, om skälen för att något beslut inte har fattats i tid kan anses vara
	godtagbara eller inte.
	Sveriges advokatsamfund anför att en oklarhet med förslaget i
	promemorian är vad de allmänna förvaltningsdomstolarna egentligen ska
	pröva. I promemorian anges i denna del att domstolarna ska bedöma om
	skälen för att något beslut inte har fattats kan anses vara godtagbara
	(”giltiga skäl”) eller inte. Enligt promemorian ska giltiga skäl vara
	sådana som Tullverket inte råder över. Advokatsamfundet anför vidare
	att det av promemorian inte framgår vad rättsföljden blir om en allmän
	förvaltningsdomstol skulle finna att Tullverket inte onödigt uppehållit ett
	ärende, med andra ord att Tullverket har giltiga skäl att inte fatta ett
	beslut. Om den allmänna förvaltningsdomstolen avslår en sådan ansökan
	om förklaring, kommer inte heller någon enmånadsfrist efter domstolens
	avgörande börja löpa. Rättsföljden blir då att Tullverket kan fortsätta
	handlägga ärendet så länge som det giltiga skälet består. Detta kan enligt
	advokatsamfundet inte stå i överensstämmelse med de uttryckliga
	lydelserna av artiklarna 22.3 och 44.4 i unionstullkodexen, de fasta
136	tidsfrister som anges däri och syftet med artiklarna.

Regeringen gör följande bedömning. Domstolen ska pröva om ärendet är färdigt för beslut. Är så fallet och något beslut inte har fattats i tid ska domstolen avge en förklaring att ärendet onödigt uppehålls. Då finns det inte något skäl för Tullverket att ytterligare dröja med beslutet. Gör domstolen bedömningen att ärendet inte är färdigt för beslut och att denna omständighet inte beror på Tullverket, kan den sökande begära en ny förklaring om att ärendet onödigt uppehålls. Detta är dock en situation som egentligen inte ska behöva uppstå. Enligt artikel 22.3 andra stycket i unionstullkodexen ska tullmyndigheterna underrätta den sökande om de inte kan fatta ett beslut i tid, skälen för det och den ytterligare tid som de bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar. Skulle situationen ändå uppstå, ska Tullverket så snart domstolen har förklarat att ärendet inte onödigt uppehålls tillämpa artikel 22.3 andra stycket och kontakta den sökande och meddela den tid som verket bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Självklart ska Tullverket i en sådan situation eftersträva att fatta beslut så snart som möjligt.

JO anför att tidsfristerna av tydlighetsskäl bör framgå direkt av bestämmelsen i tullagen, i likhet med hur bestämmelserna på finans- marknadsområdet är utformade, och inte bara genom en hänvisning till aktuella artiklar i unionstullkodexen. Regeringen gör bedömningen att det i nuläget inte är möjligt. Tidsfristerna kommer inte enbart att framgå av unionstullkodexen. Kompletterande bestämmelser till artikel 22.3 om tidsfrister och förlängning av tidsfrister har diskuterats på EU-nivå. Enligt regeringens bedömning är det först när dessa bestämmelser har kunnat analyseras som det går att bedöma om bestämmelsen om dröjsmålstalan kan förtydligas på det sätt som JO förordar.

I förslaget till bestämmelse anges även att om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits, dvs. att om domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls inte resulterar i ett faktiskt beslut av Tullverket, föreligger inom en månad ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande. Eftersom domstolen i det läget redan har prövat om ärendet är färdigt för beslut, torde det vara möjligt för domstolen att tämligen omgående avgöra ärendet.

JK anför att den allmänna förvaltningsdomstolen i dessa ärenden i praktiken blir första instans att handlägga ärendet eftersom det till följd av dröjsmålet aldrig har prövats i sak av myndigheten. JK saknar här en analys av vilken sorts ärenden som kan komma att handläggas på detta sätt. Utan en sådan analys går det inte att bedöma om det är lämpligt att en domstol handlägger dessa ärenden som första instans. I vart fall torde det, enligt JK, krävas att domstolen i samtliga dessa fall begär in ett yttrande från myndigheten innan beslut fattas.

Som JK konstaterar blir den allmänna förvaltningsdomstolen i dessa fall den första instans som prövar ärendet i sak. De ärenden som kan komma att handläggas på detta sätt rör ansökan om ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen, se artikel 22.1 i unionstullkodexen. Det kan exempelvis avse en ansökan om beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör, se artikel 38 i den kodexen. Behovet att begära in yttrande från Tullverket får avgöras från fall till fall.

Prop. 2015/16:79

137

Prop. 2015/16:79 Regeringen tror inte att det kommer att vara nödvändigt för domstolen att i samtliga fall begära in yttrande.

JK anför vidare att det inte finns några skäl till varför Tullverket ska vara skyldigt att fatta sitt beslut inom en månad från det att en domstol har förklarat att ärendet onödigt fördröjts. I de andra liknande regleringarna som promemorian hänvisar till har myndigheten i de allra flesta fall en längre tid att agera efter det att en domstol har förklarat att ärendet onödigt uppehållits. Tullverket anför att det kan finnas ett behov av en viss ökad flexibilitet i fråga om inom vilken tid myndigheten ska fatta ett beslut efter det att domstolen har lämnat en förklaring. Det kan finnas situationer där myndigheten kan avsluta ärendet och fatta ett beslut, men det behövs en något längre tid än en månad för att det ska vara möjligt. Tullverket föreslår därför ett tillägg i den föreslagna paragrafen: ”eller inom den längre tidsfrist som domstolen har fastställt”. Regeringen gör följande bedömning. Fristen för Tullverket att fatta ett beslut, från det att en domstol har lämnat en förklaring att ett ärende onödigt uppehålls, har gjorts relativt kort för att skyndsamhetskravet i artikel 44.4 i unionstullkodexen ska uppfyllas. Att förlänga fristen, antingen uttryckligen eller genom domstolsbeslut, skulle öka risken för att det kravet inte längre anses uppfyllt. En annan risk med att förlänga tidsfristen genom ett domstolsbeslut är att förutsebarheten för den enskilde minskar. Ett sådant domstolsbeslut skulle öka domstolarnas arbetsbörda ytterligare och i många fall innebära ställningstaganden som varken är möjliga eller lämpliga för domstolen att göra. Av dessa skäl är det inte aktuellt att ändra bestämmelsen på det sätt som JK eller Tullverket förordar.

Förslaget till bestämmelse innebär att domstolen i första skedet inte ska göra någon sakprövning av ansökan. Visserligen anges i både första och andra styckena i artikel 44.1 att det ska finnas en "rätt att överklaga", men det betyder inte att det inte skulle finnas utrymme att behandla dessa två situationer på olika sätt. Artikel 44 ger EU:s medlemsstater ett visst utrymme att reglera förfarandet för överklaganden och den ordning som inrättas behöver inte nödvändigtvis se ut på samma sätt avseende artikel 44.1 första respektive andra stycket, så länge kravet på skyndsamhet i artikel 44.4 inte efterges. Utformningen av den föreslagna bestämmelsen i den nya tullagen innebär inte att rätten att överklaga enligt artikel 44.1 andra stycket begränsas, utan bara att den materiella domstolsprövningen skjuts upp.

Sveriges advokatsamfund anför att det är mycket tveksamt om ett sådant uppskjutande av en materiell domstolsprövning står i överensstämmelse med den rätt att överklaga som följer av artikel 44.1 andra stycket, när tidsfristerna i artikel 22.3 har passerats. Beroende på hur de allmänna förvaltningsdomstolarna, som är relativt ovana vid tullmål, handlägger en begäran om förklaringar, är det enligt advokatsamfundet också tveksamt om den föreslagna bestämmelsen står i överensstämmelse med skyndsamhetskravet i artikel 44.4. Som framgår ovan har regeringen i den här propositionen valt att basera förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan på den lösning som används på finansmarknadsområdet. Regeringen har gjort bedömningen att den lösningen är i överensstämmelse med artikel 44 i unionstullkodexen.

138

Med den föreslagna bestämmelsen skapas ett tydligt korrektiv mot långsam handläggning hos Tullverket. Enbart den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament för en snabbare handläggning. Skulle domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls ändå inte resultera i ett reellt beslut, föreligger inom en relativt kort tid – en månad – ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande som därmed får sin rätt till sakprövning säkrad. Sammantaget torde detta innebära att skyndsamhetskravet i artikel 44.4 iakttas och att förfarandet möjliggör rättelse inom rimlig tid.

JK anför att promemorian inte innehåller någon analys av hur Tullverkets handläggningstider förhåller sig till de tidsramar som uppställs i förordningen och då inte heller om det kan förväntas att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande eller endast användas i undantagsfall. Utan en sådan analys är det svårt att skaffa sig en bild av om rättsmedlet kommer att bli användbart och i vilken mån förslaget kommer att leda till att de allmänna förvaltningsdomstolarna tvingas handlägga en mängd ärenden som avslagits endast till följd av Tullverkets dröjsmål. JK anför vidare att i promemorian anges att effekten av bestämmelsen förväntas bli förkortade handläggningstider hos Tullverket. Promemorian ger dock inget svar på frågan om tyngdpunkten i beslutsfattandet istället kommer att förskjutas till allmän förvaltningsdomstol och i vilken mån reformen verkligen leder till ett mer effektivt och ändamålsenligt beslutsfattande inom rimlig tid för sektorn som sådan.

Regeringen gör följande bedömning med anledning av JK:s syn- punkter. Regeringen förväntar sig inte att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande i tullärenden. Redan den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament för en snabbare handläggning hos Tullverket. Tanken med bestämmelsen är inte att förskjuta tyngdpunkten i beslutsfattandet till allmän för- valtningsdomstol. Endast i sällsynta undantagsfall ska en domstol p.g.a. dröjsmål hos Tullverket fatta ett beslut i verkets ställe. Regeringens förhoppning med bestämmelsen om dröjsmålstalan är att den ska leda till ett effektivt och ändamålsenligt beslutsfattande inom rimlig tid hos Tullverket och att den ska ge den enskilde ett effektivt verktyg när Tullverket inte fattar beslut i tid.

I samband med att vissa ändringar avseende dröjsmålstalan föreslogs i ett antal lagar på finansmarknadsområdet i propositionen En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess (prop. 2012/13:45) anförde regeringen dels att första domstolsinstansen för en dröjsmålstalan i linje med principen om tyngdpunkten i förvaltningsrättskipningen bör vara en förvaltningsrätt, dels att en dröjsmålstalan bör omfattas av systemet med prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt, se a. prop. s. 83 f. Detta har beaktats vid utformningen av förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 6 kap. 26 § i den nya tullagen.

Prop. 2015/16:79

139

Prop. 2015/16:79 6.2.10 Bestämmelser om sanktioner

Regeringens förslag: Bestämmelser om tullförseelse, tulltillägg och förseningsavgift motsvarande de som finns i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen. Förseningsavgiften höjs från 400 kronor respektive 800 kronor till 500 kronor respektive 1 000 kronor.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända mot förslaget. Kammarrätten i Stockholm anför att det är anmärkningsvärt att utredningen inte föreslagit några ändringar eller gjort några överväganden vad gäller tulltillägg och förbudet mot dubbelbestraffning i Europakonventionen. Kammarrätten anser att det är otillfredsställande att frågan om dubbelprövningsförbudet inte berörs överhuvudtaget i betänkandet. Att reglerna i nuvarande tullag står i överensstämmelse med unionstullkodexen spelar i det här sammanhanget ingen roll, utan frågan är hur reglerna förhåller sig till Europa- konventionen. Ekobrottsmyndigheten anför att det finns en konkret risk för dubbelbestraffning vid talan om företagsbot mot företag som ålagts tulltillägg. Bedömningen av dessa svåra frågor lämnas i avsaknad av lagförslag till enskilda åklagare och tulltjänstemän. Mot bakgrund av de konsekvenser som kan uppstå vid en felaktig tillämpning av Europa- konventionen, anser Ekobrottsmyndigheten att det är otillfredsställande att betänkandet inte innefattar något förslag till hur dessa frågor ska lösas.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om sanktioner i 8 och 10 kap. (Tulltillägg och försenings- avgift respektive Ansvarsbestämmelser). Eftersom artikel 42 om sanktioner i unionstullkodexen är ny i förhållande till gemenskapstull- kodexen behöver det göras en bedömning av om den nuvarande tullagens sanktionsbestämmelser är i överensstämmelse med unionstullkodexen.

I artikel 42 sägs att varje medlemsstat ska fastställa sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Eventuella administrativa sanktioner kan vara antingen en penningavgift eller ett återkallande, en tillfällig indragning eller ändring av ett tillstånd som innehas av den person som drabbas av sanktionen. Medlemsstaterna ska vidare senast 180 dagar från kodexens tillämpningsdag till kommissionen anmäla dessa nationella bestämmelser.

Bestämmelserna om tulltillägg och förseningsavgift finns i 8 kap. i den nuvarande tullagen. Tulltillägg är en sanktion som i huvudsak riktar sig mot vissa brister vid fullgörandet av anmälnings- och uppgifts- skyldigheten i tullbehandlingen av den kommersiella importen och tillämpas endast i det kommersiella flödet, jfr propositionen Tulltillägg (prop. 1985/86:41 s. 22 f.). Tulltillägget är 20 procent av den tull som inte skulle ha påförts om en oriktig uppgift hade godtagits. Om det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen ska beräkningen av tillägget i stället ske efter 10 procent (8 kap. 2 §). Tulltillägg påförs vidare när tull tas ut på grund av

olaga införsel och andra olagliga förfaranden (8 kap. 3 §).

140

Förseningsavgift kan enligt 8 kap. 9 § tullagen påföras den som deklarerat en vara för övergång till fri omsättning genom att använda ett förenklat deklarationsförfarande eller ett lokalt klareringsförfarande och inte i tid har inkommit med en kompletterande tulldeklaration. Förseningsavgiften är 400 kronor. Om en påminnelse har skickats och den kompletterande deklarationen trots detta inte inkommit inom föreskriven tid uppgår förseningsavgiften dock till 800 kronor.

Bestämmelserna om tullförseelse finns i 10 kap. i den nuvarande tullagen. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordningen (EG) nr 1889/2005 jämförd med 7 a kap. 2 § tullagen döms för tullförseelse till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid tillämpning av ett tullförfarande. Detta gäller även den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket eller om användningen eller förbrukningen av en icke-gemenskapsvara. I ringa fall ska dock inte dömas till ansvar (10 kap 1 §).

I 10 kap. 2 § tullagen anges att ansvar för tullförseelse inte ska inträda om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Med den moderniserade tullkodexen (se avsnitt 4.2) infördes ett krav på medlemsstaterna att ha sanktioner som är effektiva, proportionerliga och avskräckande, detta krav infördes därefter i unionstullkodexen. Det finns i den nuvarande tullagen bestämmelser om sanktioner som ska vara tillämpliga när någon inte iakttar sina skyldigheter enligt tullagstift- ningen. Dessa sanktioner har dock utformats utifrån de skyldigheter som läggs fast i den nuvarande tullagstiftningen. Utifrån vad som kan bedömas i nuläget torde de sanktionerna vara tillräckliga för att säkerställa att tullagstiftningen följs också i fortsättningen. En slutlig bedömning av denna fråga kan dock göras först då lagstiftningen kommit på plats i sin helhet, och såväl delegerade akter som genomförandeakter till unionstullkodexen hunnit analyseras. Därför föreslår regeringen i nuläget inte några större förändringar av sanktionsbestämmelserna, utan att de nuvarande bestämmelserna införs i den nya tullagen. För att i möjligaste mån följa unionstullkodexens struktur föreslås att bestämmelserna om tullförseelse, tulltillägg och förseningsavgift förs samman i ett gemensamt kapitel i den nya tullagen. Regeringen föreslår vidare att förseningsavgiften höjs från 400 kronor respektive 800 kronor till 500 kronor respektive 1 000 kronor. Avgiften har legat still sedan 2001, den föreslagna höjningen motsvarar inflationsutvecklingen fram till idag.

I december 2013 lade EU-kommissionen fram ett förslag till direktiv om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner, se COM (2013) 884. Förslaget innehåller en gemensam förteckning över överträdelser av reglerna i tullagstiftningen och lägger också fast

Prop. 2015/16:79

141

Prop. 2015/16:79

142

gemensamma sanktionsskalor. I förslaget finns även vissa processuella frågor reglerade. Förslaget är för närvarande föremål för diskussion i ministerrådet. Flera medlemsstater, bl.a. Sverige, har föreslagit att förslaget dras tillbaka, eftersom det rör frågor som faller under nationell rätt. Det är därför oklart om förslaget resulterar i lagstiftning. Om det antas torde en översyn av tullagens sanktionsbestämmelser vara nödvändig.

När det gäller frågorna om tulltillägg och brottspåföljder i relation till Europakonventionen, som berörs av Kammarrätten i Stockholm och Ekobrottsmyndigheten, så har utredningen inte behandlat dessa. Frågorna diskuteras dock i propositionen Skattetillägg: Dubbelprövningsförbudet och andra rättssäkerhetsfrågor (prop. 2014/15:131 s. 65 f.). Då frågan om sanktioner på unionsnivå ännu inte är klar, gör regeringen samma bedömning som görs där, dvs. att sanktionerna på tullområdet bör ses över, men i ett senare sammanhang. När det gäller frågan om tulltillägg och företagsbot, som tas upp av Ekobrottsmyndigheten, hänvisar regeringen till de bedömningar som görs om skattetillägg och företagsbot i den nämnda propositionen, se s. 64 f.

Regeringen föreslår sammanfattningsvis således inte i detta lagstiftningsärende några förändringar i sak avseende sanktioner, utöver höjningen av förseningsavgiften, men kommer att få anledning att återkomma i frågan.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 5 kap. i den nya tullagen.

6.2.11 Utlämnande av uppgifter

Regeringens förslag: Bestämmelsen om utlämnande av uppgifter i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens

förslag eller har inget att invända mot förslaget. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) anför att även Strålsäkerhetsmyndigheten och Inspektionen för vård och omsorg bör föras in i bestämmelsen. Alla de svenska marknadskontrollmyndigheter som finns med i bilagan till förordningen (2014:1039) om marknads- kontroll och annan näraliggande tillsyn bör finnas i denna förteckning. Bestämmelsen i tullagen har tidigare uppdaterats med anledning av ändringar i denna bilaga. Transportstyrelsen anför med hänvisning till bestämmelserna om marknadskontroll att t.ex. Strålsäkerhets- myndigheten bör omfattas av listan i tullagen. Nya myndigheter med marknadskontrollansvar tillkommer efterhand och Transportstyrelsen menar därför att man i regleringen, i stället för att lista marknads- kontrollmyndigheterna, borde skriva att Tullverket ska tillhandahålla de myndigheter som i lag eller förordning utpekats som myndighet med ansvar för marknadskontroll uppgifter som rör import och export.

Skälen för regeringens förslag: I den nuvarande tullagen finns bestämmelsen om utlämnande av uppgifter i 11 kap. 6 §. I betänkandet

SOU 2015:5 föreslås att bestämmelsen efter viss redaktionell bearbetning Prop. 2015/16:79 för att öka dess tydlighet tas in i den nya tullagen. Regeringen har inte

funnit anledning att göra någon annan bedömning än utredningen.

När det gäller Swedacs och Transportstyrelsens förslag till ändringar i bestämmelsen konstaterar regeringen att det inte är möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende ta ställning till om bestämmelsen bör ändras på föreslaget sätt, eftersom det inte finns tillräckligt beslutsunderlag.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 1 kap. 4 § i den nya tullagen.

6.2.12 Övriga frågor

Regeringens förslag: Tullagens allmänna bestämmelser om ersättning för sakkunnig ska tillämpas även i ärenden om bindande besked.

Regeringens bedömning: Det behövs inte någon bestämmelse i svensk lag för att Tullverket ska kunna hänföra varor som transiteras till tillfällig lagring.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag
och bedömning. Utredningen föreslår en särskild bestämmelse om
ersättning för kostnader när sakkunnig anlitas vid handläggningen av
bindande besked. Vidare föreslår utredningen en bestämmelse om
tillfällig lagring av varor som transiteras.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Tullverket påpekar
att utredningens förslag angående möjligheten för myndigheten att
begära ersättning för kostnader när sakkunnig anlitas vid handläggningen
av bindande besked innebär en inskränkning jämfört med gällande rätt.
Bestämmelsen bör enligt Tullverket utformas på samma sätt som i
gällande lagstiftning. Regeringen konstaterar att Tullverket enligt 5 § i
den nuvarande tullförordningen har möjlighet att begära ersättning från
en sökande i de fall då en sakkunnig anlitas vid handläggningen av
bindande besked. Det framgår inte av bestämmelsen under vilka
förutsättningar Tullverket får besluta om att ta ut ersättning. Nämnda
regel om ersättning för sakkunnig vid bindande besked står även i
kontrast till den allmänna bestämmelsen i 6 kap. 18 § i den nuvarande
tullagen enligt vilken Tullverket får ta ut ersättning för sakkunnig från
enskilda endast under vissa förutsättningar. För att göra regelverket mer
stringent och klargöra i vilka situationer ersättning får tas ut vid anlitande
av sakkunnig föreslår regeringen att tullagens allmänna bestämmelser om
ersättning för sakkunnig ska tillämpas även i ärenden om bindande
besked. Det innebär att Tullverket kan besluta att sökanden ska ersätta
kostnaden för den sakkunnige i de fall då sökanden har lämnat en
felaktig uppgift eller när en uppmaning att lämna uppgift inte har följts.
I utredningens förslag till lag om vissa tullbestämmelser föreslås en
bestämmelse som gör det möjligt för Tullverket att tillfälligt lagra varor
som transiteras med stöd av artikel 2.3 b i konventionen den 20 maj 1987
om ett gemensamt transiteringsförfarande. Tullverket anför att den	143

Prop. 2015/16:79	föreslagna bestämmelsen blir en onödig dubbelreglering och att den bör
	strykas. Enligt regeringen utgör artikel 144 i unionstullkodexen rättslig
	grund för att varor som transiteras ska kunna hänföras till tillfällig
	lagring. Regeringen delar därför Tullverkets synpunkt att den föreslagna
	bestämmelsen är överflödig.
	Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) och
	Transportstyrelsen anför att det i 1 kap. 1 § i förslaget till ny tullag också
	bör hänvisas till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
	765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband
	med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr
	339/93. Swedac anför att också 7 kap. 15 § (numera 4 kap. 16 §) i den
	nya tullagen bör hänvisa till förordning (EG) nr 765/2008. Det finns
	enligt regeringens bedömning inte beredningsunderlag för att i detta
	lagstiftningsärende ta ställning till de ändringar i förslaget till ny tullag
	avseende förordning (EG) nr 765/2008 som Swedac och Transport-
	styrelsen föreslår. Den nuvarande tullagen innehåller inga bestämmelser
	som kompletterar förordning (EG) nr 765/2008. Sådana bestämmelser
	finns däremot i den nuvarande tullförordningen. I betänkandet SOU
	2015:5 föreslås att bestämmelserna behålls i förslaget till ny tullförord-
	ning.
	Swedac anför också att det bör utredas om det bör finnas en hänvisning
	till 29 § produktsäkerhetslagen (2004:451) i förslaget till ny tullag.
	Bestämmelsen innebär att en tillsynsmyndighet får förbjuda
	näringsidkare att föra ut en vara till ett annat land inom Europeiska
	ekonomiska samarbetsområdet eller att exportera varan, om den är
	särskilt farlig. Den nuvarande tullagen innehåller inga bestämmelser om
	produktsäkerhet eller hänvisningar till bestämmelser om produktsäkerhet.
	Det finns enligt regeringens bedömning inte beredningsunderlag för att i
	detta lagstiftningsärende ta ställning till den ändring i förslaget till ny
	tullag avseende 29 § produktsäkerhetslagen som Swedac föreslår.
	Transportstyrelsen anför följande. Produkter som importeras från
	tredje land och som saknar CE-märkning, men där importören har för
	avsikt att låta prova för att CE-märkas, stoppas i dag i tullen och
	Tullverket erbjuder endast möjligheterna att återexportera varan eller att
	varan förstörs. Detta är inte i överensstämmelse med kraven i förordning
	(EG) nr 765/2008. Av artikel 29.3 i den förordningen framgår att en
	produkt som stoppats ska kunna anmälas för annat tullförfarande än
	övergång till fri omsättning. Något av dessa tullförfaranden måste medge
	att varan kan tillåtas tas ut från ett tullager innan den övergått i fri
	cirkulation för att kunna provas och CE-märkas. Transportstyrelsen anser
	därför att Tullverket bör ges möjlighet att ta ut en form av
	depositionsavgift så att produkter kan lämnas ut för provning utan att de
	har förtullats. Uttag av depositionsavgift görs redan nu i t.ex. Finland.
	Det finns enligt regeringens bedömning inte beredningsunderlag för att i
	detta lagstiftningsärende ta ställning till den ändring i förslaget till ny
	tullag som Transportstyrelsen föreslår.
	Transportindustriförbundet anför att det i fråga om Tullverkets
	befogenheter att kontrollera deklarationer, varor, transportmedel o dyl. i
	tullagen saknas lydelser eller andra indikationer på att detta kan eller
	helst bör ske ”skyndsamt”, ”inom viss tid efter beslut” eller som ett
144	absolut minimum att beslut om vilken typ av kontroll som ska ske

meddelas deklaranten/ombudet inom viss specifik och tydligt angiven Prop. 2015/16:79 tidsram, för att undvika onödig tidsutdräkt. Enligt regeringens mening är

detta inget som behöver framgå av tullagen. Det framgår av 7 § förvaltningslagen (1986:223) att varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.

Både Sjöfartsverket och Transportstyrelsen berör i sina yttranden avseende betänkandet SOU 2015:5 frågan om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/65/EU om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i medlemsstaterna och om upphävande av direktiv 2002/6/EG, Sveriges nationella system för rapporteringsformaliteter för fartyg (”Maritime Single Window”) och kopplingen till den nya tullagstiftningen. Frågan om genomförandet av direktiv 2010/65/EU har beretts inom Regeringskansliet i ett annat sammanhang och diskuteras därför inte närmare i det här lagstiftningsärendet.

6.3 Övergångsbestämmelser enligt unionstullkodexen

Regeringens bedömning: Övergångsbestämmelserna till unionstull- kodexen bör inte beaktas i det här lagstiftningsärendet eftersom be- stämmelserna inte har antagits slutligt.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Instämmer i betänkandets bedömning eller har inget att invända mot bedömningen. Tullverket föreslår att verket ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om övergångsbestämmelser. Vissa delar av Tullverkets nu gällande föreskrifter kan komma att behöva tillämpas under en övergångsperiod. De övergångsbestämmelserna bör vara kopplade till EU-kommissionens övergångsbestämmelser och till den tid som de ska gälla.

Skälen för regeringens bedömning: En nyhet i unionstullkodexen jämfört med gemenskapstullkodexen är utgångspunkten att i princip all tullhantering ska vara elektronisk. För att detta ska vara möjligt måste det finnas ett väl utbyggt IT-stöd. Parallellt med lagstiftningsarbetet pågår därför på EU-nivå ett omfattande arbete med att ta fram IT-system. Det så kallade e-tullprojektet följer en flerårsplan, som för närvarande löper fram till och med år 2020.

Av artikel 287 i unionstullkodexen framgår att unionstullkodexen ska börja tillämpas den 1 maj 2016. Med hänsyn till det pågående e- tullarbetet finns det dock i artikel 278 en övergångsbestämmelse, som anger att andra metoder för utbyte och lagring av information än elektronisk databehandlingsteknik får användas på övergångsbasis, till och med den 31 december 2020, när de elektroniska system som krävs för tillämpningen av unionskodexens bestämmelser ännu inte är i funktion. I artikel 279 i unionstullkodexen ges kommissionen befogenhet

145

Prop. 2015/16:79 att anta delegerade akter för att specificera regler om utbyte och lagring av uppgifter i den situation som avses i artikel 278.

Kommissionen har den 28 juli 2015 antagit en delegerad förordning som kompletterar unionstullkodexen. Denna delegerade förordning innehåller inte några övergångsbestämmelser enligt artikel 278 i unionstullkodexen. Dessa finns i stället i en delegerad förordning som kommissionen antagit den 17 december 2015 och som överlämnats till EU-parlamentet och rådet för granskning. Publicering av denna förordning beräknas ske i februari eller mars 2016.

Eftersom det ännu inte finns någon slutligt antagen delegerad förordning med övergångsbestämmelser är det inte möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende bedöma om det finns behov av kompletterande bestämmelser i svensk rätt. Det kan finnas anledning för regeringen att återkomma i denna fråga när den delegerade förordningen har antagits slutligt.

7 Kontroll av postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag

Regeringens förslag: Bestämmelserna om kontroll av postförsändel- ser ska även omfatta motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag. Ändringen görs i både tullagen och lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför i fråga om postspärr att det är angeläget för verket att kunna lägga spärrar även i kurirflödet och förordar därför att frågan om spärrar tas om hand i den fortsatta beredningen av detta lagstiftningsärende. Tull-Kust anför att man instämmer med Tullverket i denna fråga.

Skälen för regeringens förslag

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare tillförsäkrad skydd mot bland annat undersökning av brev eller annan försändelse som

	kan antas innehålla ett förtroligt meddelande. För begränsning av de fri-
	och rättigheter som anges i 2 kap. regeringsformen krävs lagstöd. Enligt
	21 § i samma kapitel får begränsning göras endast för att tillgodose
	ändamål, som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen
	får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål
	som föranlett begränsningen och inte heller sträcka sig så långt, att den
	utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Begränsning kan till exempel
	ske i syfte att beivra brott. I artiklarna 6 och 8 i Europakonventionen om
	de mänskliga rättigheterna finns även bestämmelser av betydelse i detta
146	avseende.

Tullkontroll av postförsändelser

I 6 kap. 11 § i den nuvarande tullagen anges att för sådan kontroll som avses i 6 kap. 10 § får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser. En sådan försändelse får öppnas, om den finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret och det finns anledning att anta att den innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte fullgjorts. Beslut om att öppna brev och andra försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

I 6 kap. 12 § i den nuvarande tullagen anges vidare att en postförsändelse som öppnats med stöd av 6 kap. 11 § inte får undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med undersökningen. Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska ändamålet med undersökningen framgå liksom vad som har kommit fram vid denna. Adressaten och, om det är möjligt, avsändaren ska så snart som möjligt underrättas om att försändelsen öppnats, om inte särskilda skäl talar emot det.

I 8 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (fortsättningsvis inregränslagen) anges att en tulltjänsteman får undersöka post- försändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt under förutsättning att försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret.

I 9 § inregränslagen anges att beslut om att med stöd av 8 § öppna brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

I 10 § inregränslagen anges att en försändelse som öppnas med stöd av 8 och 9 §§ inte får undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med undersökningen. Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska framgå ändamålet med undersök- ningen och vad som har kommit fram vid denna. Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

Tullverket har enligt 6 kap. 13 § i den nuvarande tullagen rätt att besluta om så kallad postspärr. När ett beslut om postspärr fattats av Tullverket innebär detta att en postförsändelse som väntas anlända till ett specifikt postkontor kommer att hållas kvar där, av postbefordrings- företaget, så att Tullverket ska kunna utföra sina kontroller i enlighet med 6 kap. 10 §. Ett beslut om postspärr får fattas om det finns anledning

Prop. 2015/16:79

147

Prop. 2015/16:79	att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt
	lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och om det är nödvändigt för
	att beslag ska kunna ske. Postspärren läggs vid det lokala
	brevbärarkontoret, dvs. det utväxlingskontor eller annat utdelningsställe,
	dit en internationell försändelse väntas komma från utväxlingskontoret.
	En motsvarande bestämmelse finns i 11 § inregränslagen.
	Med postförsändelser avses i både tullagen och inregränslagen paket,
	brev och liknande försändelser. Med brev avses enligt			1 kap. 2 §
	postlagen (2010:1045) en adresserad försändelse som är innesluten i
	kuvert eller annat omslag och som väger högst två kg samt vykort,
	brevkort och liknande försändelser. Enligt samma lagrum utgör en
	postförsändelse en adresserad försändelse som väger högst 20 kg och
	som överlämnas i den slutliga form i vilken den ska transporteras av en
	tillhandahållare av posttjänster. I begreppet postförsändelse ingår
	förutom brev exempelvis även böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter
	samt paket. Postverksamhet är enligt postlagen regelbunden insamling,
	sortering, transport och utdelning av brev, mot betalning. För att få
	bedriva postverksamhet krävs tillstånd enligt 2 kap. 1 § postlagen.
	Tullkontroll av försändelser förmedlade av kurirföretag
	I betänkandet Kontroll av varor vid inre gräns (SOU 2006:9) konstateras
	att kurirföretagen transporterar liknande saker som postföretagen, dvs.
	brevförsändelser och paket. Eftersom kurirföretagens verksamhet inte
	sker med regelbundenhet, det vill säga enligt ett förutbestämt schema,
	krävs dock inget tillstånd enligt postlagen och de försändelser som
	kurirföretagen förmedlar betraktas inte heller som postförsändelser i den
	lagens bemärkelse. Även kurirföretagens försändelser kan dock innehålla
	förtroliga meddelanden. Försändelser förmedlade av kurirföretag skickas
	i dag via olika center som finns runt om i Europa. Vid dessa center
	sorteras försändelserna för att sedan skickas vidare, oftast med flyg, till
	t.ex. Sverige där försändelserna sedan går till olika sorteringsterminaler
	för olika kurirföretag i landet. Sådana anläggningar finns på flera platser,
	de flesta i anslutning till Arlanda, Landvetter och Malmö flygplatser.
	Tullkontrollen av varor i kurirflödet sker med stöd av allmänna
	bestämmelser om tullkontroll enligt 6 kap. 10 § i den nuvarande tullagen.
	Till skillnad från s.k. paketföretag, som distribuerar paket innehållande
	varor, så kan dock kurirföretagen även distribuera försändelser som kan
	antas innehålla förtroliga meddelanden. Tullverkets rätt att öppna sådana
	försändelser omfattas inte av lagtexten	i 6 kap. 11 §	tullagen som
	begränsas till ”postförsändelser”.
	Vid kontroller av försändelser förmedlade av kurirföretag kan det i en
	del fall finnas förtroliga meddelanden bipackat med varor. I dessa fall
	öppnas inte det förtroliga meddelandet men själva försändelsen
	kontrolleras för att eftersöka narkotika eller andra varor som är belagda
	med restriktion eller förbud. Om en försändelse misstänks innehålla ren
	skriftväxling öppnas denna inte annat än efter ett beslut om husrannsakan
	fattat av åklagare i enlighet med rättegångsbalkens regler.
	Överväganden och förslag
	Det finns goda skäl för en ändring av bestämmelserna om Tullverkets
148	kontroll av postförsändelser, såsom	paket, brev	och	liknande

försändelser, så att bestämmelserna även omfattar motsvarande Prop. 2015/16:79 försändelser som förmedlas av kurirföretag.

En tydlig reglering motiveras av samhällets intresse av att bekämpa brottslighet, särskilt sådan allvarlig brottslighet som narkotikasmuggling, och det grundläggande skyddet för den personliga integriteten, eftersom även kurirföretagen kan distribuera försändelser som kan innehålla förtroliga meddelanden.

Eftersom skillnaderna mellan kurirföretagens verksamhet och övrig postverksamhet har minskat är det också ur ett konkurrensperspektiv motiverat att jämställa kurirföretagens verksamhet avseende förmedling av brev, paket och liknande försändelser med övrig posthantering när det gäller öppning av brev och andra försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden.

Regeringen föreslår därför att reglerna om Tullverkets möjligheter att öppna brev och andra försändelser som kan antas innehålla ett förtroligt meddelande i tullagen och inregränslagen utvidgas till att omfatta även motsvarande försändelser som förmedlas av kurirföretag. Tullverkets möjligheter att öppna sådana försändelser bör dock endast omfatta kontroll på de platser där försändelserna först sorteras vid ankomst till Sverige.

När det gäller frågan om att lägga postspärr även i kurirföretagens verksamhet har Tullverket anfört att det är angeläget för Tullverket att kunna lägga spärrar även i kurirflödet och har därför förordat att frågan tas om hand i den fortsatta beredningen av detta lagstiftningsärende. Regeringen gör bedömningen att det inte finns beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning i frågan. Förslaget får övervägas i annat sammanhang.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 4 kap. 19–21 §§ i den nya tullagen samt genom ändringar i 8 och 9 §§ inregränslagen.

8 Uppgiftsbehandling och sekretess

I det här avsnittet behandlas frågor om det utbyte av uppgifter som föranleds av unionstullkodexen i relation till bestämmelser om behand- ling av uppgifter i Tullverkets verksamhet och sekretess.

8.1 Gällande rätt

8.1.1 Tillhandahållande av information enligt unionstullkodexen

Genom artikel 6 i unionstullkodexen införs krav på att alla utbyten av
uppgifter, såsom deklarationer, ansökningar eller beslut mellan
tullmyndigheter och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheter
samt all lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske	149

Prop. 2015/16:79 elektroniskt (artikel 6.1). Vidare ska gemensamma uppgiftskrav upprättas för utbyte och lagring av uppgifter enligt punkt 1 (artikel 6.2). I artikel 6.3 föreskrivs undantag från kraven i artikel 6.1. Andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter får användas på permanent basis endast när det motiveras av typen av varuflöden eller när elektronisk databehandlingsteknik inte är lämplig för de berörda tullformaliteterna, samt på tillfällig basis, vid tillfälliga fel i tullmyndigheternas eller andra berördas informationssystem. Kommissionen får vidare i undantagsfall anta beslut om att tillåta en eller flera medlemsstater att använda andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än elektronisk databehandlingsteknik. Undantagen är emellertid begränsade och den nationella regleringen får inte hindra elektroniskt utbyte och elektronisk lagring av uppgifter i enlighet med unionstullkodexen (artikel 6.4).

Exempel på uppgifter som är aktuella att utbyta är, vad gäller deklarationer: deklarant, ombud, mottagare, avsändare, avsändningsland, varuklassificeringsnummer och avgifter. Vidare handlar det om olika typer av beslut, meddelanden om status till ekonomiska aktörer, tullräkningar, kvittenser av olika slag, anmälningar t.ex. om att varor ankommit till tullkontor eller annan anvisad plats eller att de har godkänts av tullmyndigheterna eller att varor är tillgängliga för tullkontroller samt anmälningar i syfte att frigöra varor.

Genom genomförandeakter och delegerade akter kommer närmare bestämmelser om hur den elektroniska hanteringen ska fungera. Genom artikel 7 i unionstullkodexen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att bl.a. fastställa de gemensamma uppgiftskrav som avses i artikel 6.2. Genom artikel 8 ges kommissionen i uppgift att genom genomförandeakter specificera bl.a. format och koder för de gemensamma uppgiftskraven i artikel 6.2.

Genom unionstullkodexen ställs således krav på att hantering och informationsutbyte ska ske elektroniskt. Det elektroniska utbytet ska ske mellan tullmyndigheter och mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer. Systemen för informations- och kommunikationsteknik ska erbjuda de ekonomiska aktörerna samma möjligheter i varje medlems- stat. Önskvärt är att uppgifterna bara ska behöva lämnas en gång och kunna återanvändas i ett senare led (jfr skäl 17–20 i unionstullkodexen).

Det finns också bestämmelser i unionstullkodexen om samarbete mellan myndigheter, som inte tar sikte på sättet för uppgiftsutbyte. I artikel 47 anges bl.a. att tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter med varandra och med kommissionen får utbyta uppgifter som mottas om införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning m.m.

8.1.2 Bestämmelser om personuppgiftsbehandling

På unionsnivå regleras skyddet för personuppgifter i detta sammanhang genom Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, dataskyddsdirektivet. Dataskyddsregleringen på unionsnivå är för

närvarande föremål för översyn.

150

Dataskyddsdirektivet har i svensk rätt genomförts genom personuppgiftslagen (1998:204) och genom de registerförfattningar som specifikt reglerar olika myndigheters personuppgiftsbehandling.

När det gäller Tullverket regleras skyddet av den enskildes personliga integritet bl.a. i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet (tulldatalagen) och förordningen (2001:646) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet (tulldataförordningen). Denna reglering gäller vid behandling av personuppgifter i Tullverkets verksamhet (i annan verksamhet än den brottsbekämpande och den som äger rum i samband med interna och administrativa åtgärder), om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier (1 kap. 1 § tulldatalagen).

Bestämmelserna i 1 kap. 4–6 och 8 §§ samt 2 kap. tulldatalagen gäller även vid behandling av uppgifter om juridiska personer (1 kap. 1 § andra stycket). Av tulldatalagen följer vidare att vissa av bestämmelserna i personuppgiftslagen gäller (1 kap. 3 §).

Tillåtna ändamål för behandling av uppgifter regleras i 1 kap. 4, 4 a och 5 §§ tulldatalagen. Enligt 1 kap. 4 § första stycket får uppgifter behandlas för tillhandahållande av information som behövs hos Tullverket för bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av tull, annan skatt och avgifter (1), övervakning, revision och annan analys- eller kontrollverksamhet (2), fullgörande av åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande (3), och tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten (4). Nyss nämnda ändamål är så kallade primära ändamål. Enligt samma paragraf andra stycket får uppgifter som behandlas enligt första stycket även behandlas för tillhandahållande av information som behövs i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet enligt 7 § lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Av 1 kap. 4 a § följer vidare att uppgifter får behandlas för att informera allmänheten om tillstånd och om certifikat för godkända ekonomiska aktörer. Härutöver följer av 1 kap. 5 § att Tullverket får behandla uppgifter för tillhandahållande av information som behövs i författnings- reglerad verksamhet hos någon annan än Tullverket för fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter eller avgifter, revision och annan analys- eller kontrollverksamhet, tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande prövning, och utsökning och indrivning. Detta är så kallade sekundära ändamål.

Ändamålen har således delats in i dels sådana som är direkt anpassade till den verksamhet som bedrivs av Tullverket, dvs. primära ändamål (1 kap. 4 § första stycket och 4 a §), dels sådana som kan hänföras till andra myndigheters eller enskildas verksamhet eller en annan del av Tullverkets verksamhet, dvs. sekundära ändamål (1 kap. 5 § och 4 § andra stycket). Beträffande gränsdragningen mellan dessa olika typer av ändamål framgår av förarbetsuttalanden att även utlämnande av uppgifter till personer som direkt eller indirekt berörs av ett ärende, t.ex. skattskyldiga, arbetsgivare och borgenärer, omfattas av de primära ändamålen, eftersom ett sådant utlämnande utgör ett normalt led i

Prop. 2015/16:79

151

Prop. 2015/16:79	myndighetens	verksamhet,		se	propositionen	Behandling	av
	personuppgifter inom skatt, tull och exekution (prop. 2000/01:33 s. 99).
	Bestämmelser om tulldatabasen och dess innehåll finns i 2 kap. 1–4 §§
	tulldatalagen. I Tullverkets verksamhet ska det enligt 2 kap. 1 § finnas en
	samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används
	gemensamt i verksamheten för de i 1 kap. 4–5 §§ angivna ändamålen
	(tulldatabas). Av 2 kap. 2 § följer att uppgifter om personer som omfattas
	av verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1–3 får behandlas i tulldatabasen samt att
	uppgifter om andra personer också får behandlas om det behövs för
	handläggningen av ett ärende. Enligt 2 kap. 3 § får för de ändamål som
	anges i 1 kap. 4 § följande uppgifter behandlas i tulldatabasen: en fysisk
	persons identitet och bosättning, en juridisk persons identitet, säte,
	firmatecknare och andra företrädare, identitetsbeteckningar för
	transportmedel, containrar och tankar, tulltaxor, registrering för skatter
	och avgifter, underlag för tull, annan skatt och avgifter, bestämmande av
	tull, annan skatt och avgifter, revision och annan kontroll av tull, annan
	skatt och avgifter, tillstånd och licenser som krävs för import eller export
	av varor, yrkanden och grunder i ett ärende, och beslut, betalning,
	redovisning och övriga åtgärder i ett ärende. I databasen får även andra
	uppgifter behandlas som behövs för fullgörande av ett åliggande som
	följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande. Av 4 §
	tulldataförordningen framgår att Tullverket i vissa fall har en skyldighet
	att lämna ut uppgifter som rör import eller export, jfr 11 kap. 6 § tullagen
	(2000:1281). 11 kap. 6 § tullagen föreslås föras över till 1 kap. 4 § i den
	nya tullagen, jfr avsnitt 6.2.11.
	I 2 kap. 5–8 §§ tulldatalagen samt 5–7 §§ tulldataförordningen finns
	bestämmelser om utlämnande på medium för automatiserad behandling
	och om direktåtkomst. Enligt			2 kap. 5 § tulldatalagen får uppgifter i
	tulldatabasen lämnas ut till en enskild på medium för automatiserad
	behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det. I 5 §
	tulldataförordningen föreskrivs att uppgifter i tulldatabasen om den
	enskilde själv får lämnas ut till denne på medium för automatiserad
	behandling, om det inte finns hinder mot det enligt någon författning, jfr
	prop. 2000/01:33		s. 112 f.	Med den enskilde själv har, i detta
	sammanhang, även intolkats dess ombud utifrån artikel 5 i
	gemenskapstullkodexen som föreskriver en ovillkorlig rätt att anlita ett
	ombud i tullsammanhang.
	När det gäller myndigheter får utlämnande till en svensk myndighet av
	uppgifter i tulldatabasen ske på medium för automatiserad behandling
	utan att detta särskilt har medgetts i lag eller förordning, jfr prop.
	2000/01:33 s. 112 och 223. Av 6 § tulldataförordningen följer att
	uppgifter i tulldatabasen får lämnas ut på medium för automatiserad
	behandling till behörig myndighet i ett annat land om det följer av en
	internationell överenskommelse eller en författning. Enligt 2 kap.						7 §
	tulldatalagen får Skatteverket och Kronofogdemyndigheten ha
	direktåtkomst	till	vissa närmare		angivna uppgifter	i tulldatabasen. I
	2 kap. 8 § första stycket samma lag föreskrivs vidare att en enskild får ha
	direktåtkomst till uppgifter om sig själv i tulldatabasen, som får lämnas
	ut till denne, om regeringen har meddelat föreskrifter om det. Regeringen
	har i 7 § första stycket tulldataförordningen föreskrivit dels att en enskild
152	får ha sådan direktåtkomst till uppgifter om sig själv som avses i 2 kap.

8 § första stycket tulldatalagen, dels att Tullverket meddelar närmare Prop. 2015/16:79 föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av enskilds

direktåtkomst. Av Tullverkets föreskrifter (TFS 2014:5) om enskilds direktåtkomst till uppgifter i tulldatabasen om sig själv följer att en sådan åtkomst får avse vissa där närmare angivna uppgifter, jfr prop. 2000/01:33 s. 113 f.

8.1.3 Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt

Enligt 27 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess i verksamhet av visst slag på skatteområdet m.m. för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Enligt 27 kap. 1 § andra stycket 1 samma lag gäller sekretess vidare i verksamhet som avser förande av eller uttag ur beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som har tillförts databasen. Sekretessen är absolut. Av 27 kap. 1 § tredje stycket OSL framgår att med skatt menas i 27 kap. OSL även tull och annan indirekt skatt. Sekretessen omfattar uppgifter om såväl den som är föremål för bestämmande av skatt m.m. som tredje man, vilkens förhållanden är berörda.

Enligt 27 kap. 3 § första stycket samma lag gäller sekretessen enligt ovan för uppgift hos Tullverket. Sekretessens styrka är här begränsad till ett omvänt skaderekvisit, dvs. att sekretess gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Eftersom regeln innebär en presumtion för sekretess för uppgifter hos Tullverket, blir utrymmet att lämna ut uppgifter därifrån begränsat. Motsvarande sekretess gäller enligt paragrafens andra stycke i en myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur tulldatabasen enligt tulldatalagen för uppgift som har tillförts databasen. Denna bestämmelse, som är tillämplig både hos Tullverket och hos de myndigheter som har direktåtkomst till uppgifter i databasen, innebär att uppgifter som andra myndigheter än Tullverket har tillgång till genom direktåtkomst till tulldatabasen omfattas av sekretess även hos en sådan myndighet, se propositionen Tullverkets brottsbekämpning – Effektivare uppgifts- behandling (prop. 2004/05:164 s. 107).

Enligt 27 kap. 6 § OSL gäller sekretessen enligt 1 och 3 §§ bl.a. inte beslut varigenom skatt, vilket inbegriper tull, bestäms. 27 kap. 7–9 §§ innehåller bestämmelser som bl.a. bryter sekretessen enligt 27 kap. 1 och

3 §§.

I unionstullkodexen finns en bestämmelse om tystnadsplikt, artikel 12.

Av artikeln följer att alla uppgifter som tullmyndigheterna erhåller vid utövandet av sin verksamhet och som är av konfidentiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell grund ska omfattas av kravet på tystnadsplikt. De får inte röjas av de behöriga myndigheterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller myndighet som tillhandahållit dem. Undantag gäller om myndigheterna är skyldiga eller bemyndigade att röja sådan uppgift enligt gällande bestämmelser, i samband med

153

Prop. 2015/16:79	rättsliga förfaranden eller vid tullsamarbete. Bestämmelsen har sin
	motsvarighet i artikel 15 i gemenskapstullkodexen.
	I föreslagna 1 kap. 7 och 9 §§ nya tullagen finns också bestämmelser
	om tystnadsplikt, som riktar sig till privata aktörer. 1 kap. 7 § gäller
	förmedling av uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket.
	Den som i förmedlingsverksamhet tar del av sådana uppgifter får inte
	obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått
	veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden (1 kap.
	7 § andra stycket). 1 kap. 9 § handlar om lagring. Enligt bestämmelsen
	får den som i verksamhet vid en anläggning för tillfällig lagring, ett
	tullager eller en frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra
	handlingar som lämnats i enlighet med tullagstiftningen inte obehörigen
	röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om
	någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I båda
	bestämmelserna anges också att i det allmännas verksamhet gäller
	bestämmelserna i OSL. De föreslagna bestämmelserna motsvarar i sak
	befintliga regler (2 kap. 4 §, 3 kap. 11 § och 4 kap. 18 § tullagen).
	En uppgift för vilken sekretess gäller får som huvudregel inte röjas för
	enskilda eller andra svenska myndigheter (8 kap. 1 § OSL). I 8 kap. 3 §
	OSL regleras lagens tillämpning i förhållande till utländska myndigheter
	eller mellanfolkliga organisationer. En uppgift för vilken sekretess gäller
	enligt OSL får inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig
	organisation. Detta gäller dock inte om utlämnande sker i enlighet med
	särskild föreskrift i lag eller förordning (1), eller uppgiften i motsvarande
	fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den
	utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med
	svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten
	eller den mellanfolkliga organisationen (2).
	I vissa fall måste myndigheter kunna utbyta information för att kunna
	utföra sina uppgifter. För att inte sekretess ska hindra detta, innehåller
	sekretessregleringen särskilda sekretessbrytande bestämmelser. Dessa
	har utformats efter en intresseavvägning mellan myndigheternas behov
	av att utbyta uppgifter och det intresse som den aktuella
	sekretessbestämmelsen ska skydda.
	Att sekretess till skydd för en enskild inte hindrar att en uppgift lämnas
	till en annan enskild eller till en myndighet, om den enskilde samtycker
	till det, följer av 12 kap. OSL och gäller med de begränsningar som
	anges där (se 10 kap. 1 § OSL). Enligt 12 kap. 1 § gäller sekretess till
	skydd för en enskild inte i förhållande till den enskilde själv, om inte
	annat anges i OSL, och av 2 § samma kapitel följer att en enskild kan
	helt eller delvis häva sekretess som gäller till skydd för honom eller
	henne, om inte annat anges i den lagen. När det gäller sekretess som även
	gäller i förhållande till tredje man krävs, för att sekretessen ska kunna
	hävas i förhållandet till utomstående, att samtycke ges av samtliga
	enskilda som skyddas av sekretessbestämmelsen.
	10 kap. 2 § OSL reglerar s.k. nödvändigt utlämnande. Sekretess
	hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan
	myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten
	ska kunna fullgöra sin verksamhet. Enligt 10 kap. 3 § första stycket OSL
	hindrar sekretess inte att en enskild eller en myndighet som är part i ett
154	mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet och som på grund av

sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av	en	Prop. 2015/16:79
handling eller annat material i målet eller ärendet.
I 10 kap. 27 § OSL finns den s.k. generalklausulen. Där anges	att

utöver vad som följer av 2, 3, 5 och 15–26 §§ får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.

Enligt 10 kap. 28 § OSL gäller att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. T.ex. innehåller den föreslagna nya tullagen en bestämmelse om att Tullverket på begäran ska tillhandahålla i paragrafen uppräknade myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor (1 kap. 4 §). Bestämmelsen motsvarar befintlig reglering (11 kap. 6 § tullagen). Även tulldataförordningen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet, som avser upp- giftslämnande till Skatteverket och Tullverkets brottsbekämpande enheter.

Vidare kan lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete nämnas, som kan komma att aktualiseras vid tillämpning av tullagstiftningen. Enligt 2 kap., som handlar om åtgärder i Sverige för annan stats räkning, får enligt 6 § behörig svensk myndighet, när det är nödvändigt för genomförande av internationellt tullsamarbete enligt den lagen, på eget initiativ eller efter ansökan lämna ut uppgifter till behörig utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, även om en uppgift är sekretessbelagd enligt OSL. 2 kap. 7 § anger att sådant utlämnande kan få förenas med villkor och 2 kap. 8 § innehåller regler om information till den enskilde.

8.2 Överväganden och förslag

8.2.1 Ändamålsbestämmelserna i tulldatalagen är tillräckliga

Regeringens bedömning: Befintliga ändamålsbestämmelser rymmer den behandling av uppgifter som föranleds av unionstullkodexen.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Datainspektionen anger att för att Tullverket ska få tillhandahålla personuppgifter ur tulldatabasen till andra myndigheter och ekonomiska aktörer i enlighet med föreskrifter i unionstullkodexen krävs att denna behandling har tydligt stöd i någon av de sekundära ändamålsbestämmelserna i 1 kap. 5 § tulldatalagen. Av den redogörelse som lämnas i betänkandet framgår emellertid enligt Datainspektionen inte med vilket stöd uppgifter kan lämnas ut i dessa fall, varför det i det fortsatta lagstiftningsarbetet måste klargöras vilka specifika ändamåls- bestämmelser i tulldatalagen som ger stöd för Tullverket att lämna ut personuppgifter till andra myndigheter och ekonomiska aktörer i enlighet

med unionstullkodexen eller om det finns behov av författningsreglering.

155

Prop. 2015/16:79 Skälen för regeringens bedömning: Unionstullkodexen utgör kärnan i tullagstiftningen och reglerar således i hög grad Tullverkets verksamhet. Den föranleder vidare utbyte av uppgifter såsom av deklarationer, ansökningar eller beslut mellan tullmyndigheter och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheter samt lagring av uppgifter (se ovan om artikel 6 som dessutom kräver att detta ska ske elektroniskt).

Tulldatalagens primära ändamålsbestämmelser i 1 kap. 4 §, som redogörs för ovan, är anpassade för den del av Tullverkets verksamhet som inte är brottsbekämpande. Eftersom unionstullkodexen är kärnan i tullagstiftningen kan den behandling av uppgifter som blir aktuell med anledning av unionstullkodexen komma att ske med stöd av flera av ändamålsbestämmelserna. Detta är fallet även med den gällande gemenskapstullkodexen.

Utredningen bedömer att föreskrivna ändamål rymmer den behandling av uppgifter som Tullverket behöver utföra vid sitt informationsutbyte med andra aktörer, och lyfter därvid fram ändamålsbestämmelsen i 1 kap. 4 § tredje punkten, att uppgifter får behandlas för till- handahållande av information som behövs hos Tullverket för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande.

Regeringen delar utredningens bedömning. Bestämmelsen inbegriper förpliktelser som följer av unionsrätten och unionstullkodexen är ett sådant bindande åtagande. Då unionstullkodexen kräver att uppgifter tas emot och lämnas ut, sker behandlingen således för fullgörandet av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande åtagande. Regeringen vill också lyfta fram att den behandling av uppgifter som kan bli aktuell även kan ske med direkt stöd av andra primära ändamål eftersom det handlar om behandling av uppgifter i Tullverkets huvudsakliga verksamhet. Uppgifterna kan således komma att behandlas för t.ex. bestämmande eller betalning av tull (första punkten), eller för revision eller kontrollverksamhet (andra punkten).

Datainspektionen anger att för att Tullverket ska få tillhandahålla personuppgifter ur tulldatabasen till andra myndigheter och ekonomiska aktörer i enlighet med föreskrifter i unionstullkodexen krävs att denna behandling har tydligt stöd i någon av de sekundära ända- målsbestämmelserna i 1 kap. 5 § tulldatalagen och anser att det av utredningens redogörelse inte framgår med vilket stöd uppgifter kan lämnas ut i dessa fall. Regeringen vill göra följande förtydliganden. Som framgår ovan kommer den nu aktuella behandlingen inte att ske med stöd av sekundära ändamålsbestämmelser utan med stöd av någon eller några av de primära ändamålsbestämmelserna i 1 kap. 4 § tulldatalagen. Att det är fråga om utlämnande gör inte att de sekundära ändamåls- bestämmelserna aktualiseras utan även det nödvändiga utlämnandet kommer att ske med stöd av de primära ändamålsbestämmelserna. Det är fråga om att lämna ut uppgifter till personer som direkt eller indirekt berörs av ett ärende, ett led i myndighetens verksamhet (se också prop. 2000/01:33 s. 99).

Sammanfattningsvis bedömer således regeringen att de befintliga ändamålsbestämmelserna rymmer den behandling som Tullverket

156

behöver utföra vid sitt utbyte av uppgifter med andra aktörer med Prop. 2015/16:79 anledning av unionstullkodexen.

8.2.2 Bestämmelserna om elektroniskt utlämnande i tulldatalagen justeras

Regeringens förslag: Möjligheterna till utlämnande på medium för automatiserad behandling till enskild utvidgas i lag till att omfatta utlämnande som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag hänvisar till vad som följer av en bindande internationell överenskommelse i stället för till vad som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i den nya tullagen.

Remissinstanserna: Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), Tullverket och Transportindustriförbundet tillstyrker förslaget.

Riksdagens ombudsmän instämmer i utredningens bedömning att reglerna om elektroniskt utlämnande av uppgifter måste anpassas så att samtliga fall av utlämnande som följer av unionstullkodexen innefattas och att det av nationell lagstiftning tydligt bör framgå att utlämnande får ske om detta följer av unionstullkodexen, men anser att en mer precis hänvisning till aktuella bestämmelser i unionstullkodexen bör införas. Datainspektionen anger att utredningens förslag möjliggör inte bara utlämnanden som sker med stöd av unionstullkodexen utan öppnar också upp för andra utlämnanden som har sin grund i befintliga eller framtida bindande internationella åtaganden. Utredningen redovisar emellertid inte vilka behov som motiverar sådana omfattande möjligheter att lämna ut information elektroniskt och analyserar inte heller vilka integritetskonsekvenser förslaget medför. Mot bakgrund av de omfattande möjligheter att lämna ut information som författnings- förslaget medför och de oklarheter i integritetshänseende som det ger upphov till kan Datainspektionen inte tillstyrka förslaget. Bestämmelsen bör i stället utformas så att det tydligt framgår att utlämnanden är tillåtna om det följer av unionstullkodexen.

Skälen för regeringens förslag: Som nämns ovan införs genom artikel 6 i unionstullkodexen krav, med vissa begränsade undantag, på att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheter och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheter samt all lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske elektroniskt. Med ekonomisk aktör avses enligt artikel 5.5 i unionstullkodexen person som i sin näringsverksamhet är involverad i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen. Exempel på aktörer som faller under denna definition är avsändare, deklarant, mottagare, gäldenär, exportör, fraktförare, transportörer, lagerhavare, speditörer, leverantörer, skeppsmäklare, rederier, befälhavare, hamnar, flygplatser och tillståndshavare. Av artikel 18 i unionstullkodexen följer att varje person får utse ett tullombud för sina kontakter med tullmyndigheterna. Alla dessa aktörer är att bedöma som enskilda.

157

Prop. 2015/16:79	Kravet på elektronisk hantering avser alla utbyten av uppgifter mellan
	tullmyndigheter och ekonomiska aktörer. Ovan har nämnts exempelvis
	uppgifter i deklarationer (deklarant, ombud, mottagare, avsändare,
	avsändningsland, varuklassificeringsnummer, avgifter m.m.), olika typer
	av beslut, meddelanden om status till ekonomiska aktörer, tullräkningar,
	kvittenser av olika slag, anmälningar t.ex. om att varor ankommit till
	tullkontor eller annan anvisad plats eller att de har godkänts av
	tullmyndigheterna eller att varor är tillgängliga för tullkontroller samt
	anmälningar i syfte att frigöra varor.
	I nuvarande registerlagstiftning är elektroniskt utlämnande till enskild
	på medium för automatiserad behandling begränsat till uppgifter till den
	enskilde om den enskilde själv, se 2 kap. 5 § tulldatalagen jämförd med
	5 § tulldataförordningen. Med enskild avses såväl privatpersoner som
	företag och organisationer, se prop. 2000/01:33 s. 113.
	Då möjligheten till elektroniskt utlämnande till enskild bara gäller till
	enskild om den enskilde själv, saknas för närvarande författningsstöd för
	elektroniskt utlämnande av uppgifter till alla enskilda som enligt
	unionstullkodexen behöver kunna få uppgifter på det sättet.
	Bestämmelserna om elektroniskt utlämnande av uppgifter måste därför
	anpassas så att samtliga fall av utlämnande som följer av
	unionstullkodexen innefattas. Det bör tydligt framgå av tulldatalagen att
	utlämnande på medium för automatiserad behandling får ske om detta
	följer av unionstullkodexen. Bestämmelsen i 2 kap. 5 § tulldatalagen om
	utlämnande av uppgift till enskild bör därför så som utredningen angett
	anpassas till de förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen.
	Utredningens förslag innehåller en hänvisning till ett för Sverige
	bindande internationellt åtagande. Såväl Riksdagens ombudsmän som
	Datainspektionen anser att denna hänvisning är för vid. Regeringen anser
	att det för närvarande saknas skäl att ge bestämmelsen en större räckvidd
	vad avser internationella förpliktelser än vad som följer av
	unionstullkodexen.
	Av 2 kap. 1 § i förslaget till ny tullag framgår att annan skatt än tull vid
	import ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull.
	Detta innebär att det elektroniska förfarande som ska användas för tull
	också ska användas för dessa skatter. Därför behöver bestämmelsen om
	elektroniskt utlämnande av uppgift till enskild omfatta även annan skatt
	än tull vid import.
	Av avsnitt 6.2.1 framgår att regeringen föreslår en definition av
	begreppet ”tullagstiftning” i 1 kap. 3 § i den nya tullagen som, utöver en
	hänvisning till artikel 5.2 i unionstullkodexen, innehåller en hänvisning
	till svenska tullförfattningar. Syftet är att tydliggöra att bestämmelser
	som avser förfarandet för annan skatt vid import i såväl tullagen som
	andra svenska tullförfattningar omfattas av begreppet ”tullagstiftning”.
	I konsekvens härmed föreslår regeringen att bestämmelsen i 2 kap. 5 §
	tulldatalagen justeras på så sätt att begränsningen att uppgifter i
	databasen får lämnas ut till en enskild på medium för automatiserad
	behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det, inte
	ska gälla för vad som	följer av tullagstiftningen	enligt	definitionen i
	1 kap. 3 § i den nya tullagen. Genom hänvisningen till den nya tullagens
	definition av tullagstiftning innefattas artikel 5.2 i unionstullkodexen,
158	varigenom inte enbart	unionstullkodexen utan	även	andra akter

innefattas. Enligt artikel 5.2 är tullagstiftning det regelverk som utgörs av Prop. 2015/16:79 allt följande: Kodexen och de bestämmelser för att komplettera eller

genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå (a), gemensamma tulltaxan (b), den lagstiftning som fastställer ett unionssystem för tullbefrielser (c) och internationella avtal som innehåller tullbestämmelser, i den mån de är tillämpliga i unionen (d). Genom att även svenska tullförfattningar innefattas säkerställs att det inte finns hinder för det förfarande som avser annan skatt än tull vid import, se mer i avsnitt 6.2.1.

Utvidgningen innebär ingen ändring i regleringen om utlämnande av uppgifter på medium för automatiserad behandling i övrigt.

Unionstullkodexen kräver vidare elektroniskt utbyte av uppgifter mellan tullmyndigheter, vilket innefattar utländska myndigheter. Då 6 § tulldataförordningen anger att uppgifter i tulldatabasen får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till behörig myndighet i ett annat land om det följer av en internationell överenskommelse eller författning, finns det författningsstöd för att möjliggöra ett elektroniskt utlämnande på medium för automatiserad behandling till utländska myndigheter. Regeringen bedömer, i likhet med utredningen, att några justeringar avseende utländska myndigheter därför inte behöver göras.

Vad gäller utlämnande genom direktåtkomst, se nästa avsnitt.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom en ändring i 2 kap. 5 § tulldatalagen.

8.2.3 Övriga bestämmelser i tulldatalagen ändras inte

Regeringens bedömning: Det bör i detta lagstiftningsärende inte göras några andra ändringar i tulldatalagen.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän anser det vara av stor
vikt att noggranna överväganden fortgående görs för att se till att
uppgifter inte utbyts och görs tillgängliga i annan omfattning än vad som
är nödvändigt.
Datainspektionen anser att först när de kompletterande
kommissionsförordningarna och de tekniska systemen som behövs för
tillämpningen av unionstullkodexen är på plats, kan kodexens effekter på
den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter bedömas
närmare. Innan dess går det inte heller att avgöra vilket behov det kan
finnas av ändringar i tillämpligt nationellt regelverk rörande behandling
av personuppgifter. Datainspektionen delar utredningens uppfattning att
det bör göras en ordentlig genomgång av den svenska tullagstiftningen,
inbegripet tulldatalagen med tillhörande förordning, när de aktuella
kommissionsförordningarna antagits och de tekniska systemen är
definierade.
Datainspektionen anger vidare att Informationshanteringsutredningen
numera har överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 2015:39) vari det även
fortsättningsvis bedöms finnas behov av att skilja mellan utlämnanden i	159

Prop. 2015/16:79	form av direktåtkomst och andra former av elektroniska utlämnanden. Då
	begreppet direktåtkomst även fortsättningsvis föreslås finnas kvar i den
	svenska begreppsapparaturen vad avser reglering i registerförfattningar
	av elektroniskt utlämnande och då denna typ av utlämnanden kan komma
	att aktualiseras till följd av unionstullkodexen bör det enligt
	Datainspektionen i det fortsatta lagstiftningsarbetet utredas vilka
	konsekvenser detta kan få och vilken författningsreglering som kan
	komma att krävas.
	Datainspektionen anser vidare att betydelsen av artikel 13 i
	unionstullkodexen måste klargöras. Bestämmelsen är enligt
	Datainspektionen otydlig och reser åtskilliga frågor, såsom vad för slags
	situationer som kan aktualisera ett informationsutbyte av aktuellt slag,
	hur utbytet är tänkt att gå till och vilka slags uppgifter som kan komma
	att utbytas, hur utbytet förhåller sig till bestämmelserna i tulldatalagen
	med tillhörande förordning, vad som gäller i fråga om sekretess, om det
	kan bli fråga om behandling av personuppgifter i myndigheternas
	brottsbekämpande verksamheter och hur detta i så fall förhåller sig till
	lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande
	verksamhet med tillhörande förordning. Artikel 13 möjliggör enligt
	Datainspektionen till synes med mycket små begränsningar ett utbyte av
	personuppgifter mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer. Det
	finns en risk att integritetskänslig information kan komma att utbytas i
	stor omfattning på oklara grunder med stöd av den aktuella
	bestämmelsen och det är därför angeläget att den närmare innebörden av
	bestämmelsen klargörs i det fortsatta lagstiftningsärendet och det måste
	också analyseras hur den personliga integriteten kan komma att påverkas
	och det aktuella informationsutbytet förhåller sig till tillämpliga
	dataskyddsbestämmelser.
	Tullverket bedömer att elektroniskt utbyte kan behöva ske genom
	direktåtkomst och delar utredningens bedömning att behovet av
	utlämnande av uppgifter genom direktåtkomst kan behöva hanteras
	ytterligare och anger att verket genomför en genomlysning av frågan.
	Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) vill
	uppmärksamma att det pågår diskussioner på EU-nivå om
	tullmyndigheternas direktåtkomst till de europeiska informationsutbytes-
	systemen ICSMS och RAPEX. Det skulle kunna övervägas om
	marknadskontrollmyndigheterna på samma sätt skulle ha direktåtkomst
	till tulldatabasen.
	Skälen för regeringens bedömning: I avsnitten ovan behandlas
	regeringens bedömning avseende tulldatalagens ändamålsbestämmelser
	och regeringens förslag avseende utlämnande på medium för
	automatiserad behandling till enskild. Utredningen har efter en
	genomgång av tulldatalagen och tulldataförordningen inte funnit behov
	av andra författningsändringar än dem som redovisats men anger att
	frågan kan behöva utredas på nytt med anledning av
	Informationshanteringsutredningens resultat. Som exempel nämns frågor
	om direktåtkomst.
	Regeringen anser att utredningen haft fog för sin bedömning och vill
	tillägga följande. Lagstiftningen på unionsnivå består av såväl unionstull-
	kodexen som en delegerad förordning och en genomförandeförordning.
160	Till dessa kommer ytterligare reglering, såsom ett arbetsprogram för

utveckling och införande av de elektroniska systemen (se artikel 280 i unionstullkodexen). Först när dessa är på plats kan, som Datainspek- tionen påpekar, en fullständig analys göras. Den delegerade förordningen (EU) 2015/2446 antogs av kommissionen den 28 juli 2015, men det var först i slutet av oktober 2015 som det stod klart att varken Europaparla- mentet eller rådet invände mot förordningen. Genomförandeförordningen (EU) 2015/2447 beslutades av kommissionen den 24 november 2015. Både den delegerade förordningen och genomförandeförordningen publicerades den 29 december 2015. Arbetsprogrammet ska uppdateras kontinuerligt och detaljerna för de elektroniska systemen är ännu inte fastslagna. Därför har det inte varit möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende göra en fullständig analys av regelverket på unions- nivå. Analysen är därför baserad på vad som bedöms som nödvändigt med det underlag som finns vid tidpunkten för lagstiftningsärendets genomförande.

Såväl utredningen som Tullverket har hänvisat till Informations- hanteringsutredningen. Utredningen har lämnat sitt betänkande, Myndighetsdatalag (SOU 2015:39), vilket nyligen har remissbehandlats. Förslagen i betänkandet är således ännu inte föremål för lagstiftning. Tullverket har vidare i sitt remissyttrande angett att det genomför en genomlysning av frågor om direktåtkomst m.m. Tullverket har med anledning av detta i juli 2015 hemställt om kompletterande ändringar i bl.a. tullagen, tulldatalagen och tulldataförordningen (Framställan om ändring i tullagen m.m., Finansdepartementets dnr Fi2015/03657/S3). Även den hemställan har nyligen remissbehandlats.

Vad som sägs ovan innebär att ytterligare ändringar kan bli aktuella, men att detta inte kan tas om hand i detta lagstiftningsärende.

Regeringen vill vidare framhålla följande. Precis som den tullkodex som tillämpas nu, utgör unionstullkodexen kärnan i tullagstiftningen och styr en stor del av Tullverkets verksamhet. Det är fråga om unionslagstiftning, men även på unionsnivå är dataskydd ett prioriterat område. En utgångspunkt bör därför vara att de regler som EU skapar tar hänsyn till andra regler på unionsnivå såsom dataskyddsregler. Vidare, på samma sätt som den nationella tullagstiftningen är anpassad till den unionsrättsliga, är den nationella dataskyddsregleringen anpassad till den unionsrättsliga. En generell utgångspunkt får således vara att proportionerlig hänsyn är tagen till dataskydds- och integritetsfrågor, när regler om uppgiftsutbyte fastställs.

Vidare bör nämnas att det uppgiftsutbyte som är aktuellt till stor del handlar om typiskt sett ej direkt integritetskänsliga uppgifter. När det gäller uppgifter i tulldatabasen har ca 99 procent av alla uppgifter av Tullverket bedömts avse näringsidkare, varav 97 procent juridiska personer och ca två procent enskilda näringsidkare (se prop. 2004/05:164 s. 100). Det gäller således i mycket begränsad omfattning uppgifter om enskilda personer. Uppgifterna i tulldatabasen rör sådan behandling som krävs för att uppfylla tullagstiftningen, se uppräkningen av uppgifter i avsnitt 8.1.2 (2 kap. 3 § tulldatalagen).

Datainspektionen anser att betydelsen av en annan bestämmelse i unionstullkodexen, artikel 13, behöver behandlas närmare. I bestämmelsen föreskrivs följande. Tullmyndigheter och ekonomiska aktörer får ha ett utbyte av uppgifter som inte särskilt föreskrivs i

Prop. 2015/16:79

161

Prop. 2015/16:79 tullagstiftningen, särskilt om det sker inom ramen för ömsesidigt samarbete för att identifiera och motverka risk. Ett sådant utbyte får ske enligt ett skriftligt avtal och får inbegripa rätt för tullmyndigheterna att få tillträde till de ekonomiska aktörernas datorsystem (artikel 13.1). Alla uppgifter som en part tillhandahåller den andra parten inom ramen för det samarbete som avses i punkt 1 ska vara konfidentiella, såvida parterna inte överenskommit något annat (artikel 13.2).

Som framgår av artikelns lydelse handlar detta om ett frivilligt uppgiftsutbyte. Informellt eller frivilligt informationsutbyte är ingen nyhet och kan ske på många olika grunder och tekniska sätt. Det finns internationella överenskommelser som innehåller bestämmelser om såväl obligatoriskt som spontant uppgiftsutbyte, se också avsnitt 8.2.1 om ändamålsbestämmelserna i tulldatalagen som ger utrymme för behandling av uppgifter för fullgörande av bindande internationella åtaganden. Dessa bestämmelser innefattar inte heller någon skyldighet att lämna ut uppgifter, men möjliggör såväl utlämnande som insamling, jfr propositionen Dataskydd vid europeiskt polissamarbete och straffrättsligt samarbete (prop. 2012/13:73 s. 81). Regeringen bedömer att artikel 13 inte medför något behov av ändrad lagstiftning.

Swedac anger att det skulle kunna övervägas om marknads- kontrollmyndigheterna skulle ha direktåtkomst till tulldatabasen. Sådana frågor har inte behandlats av utredningen och regeringen har inte för avsikt att föreslå några sådana ändringar i detta lagstiftningsärende.

Sammantaget bedömer regeringen att det för närvarande inte finns skäl att föreslå några andra ändringar i tulldatalagen.

8.2.4 Bestämmelser om sekretess ändras inte

Regeringens bedömning: Varken unionstullkodexen eller den i tulldatalagen föreslagna ändringen medför för närvarande ändringar av gällande bestämmelser om sekretess.

	Utredningens	bedömning:	Överensstämmer	med	regeringens
	bedömning.
	Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän anser det vara av stor
	vikt att sekretessfrågorna lyfts i det fortsatta arbetet. Datainspektionen
	anser att utredningens redogörelse är mycket knapphändig och att många
	viktiga frågor lämnas obesvarade, t.ex. avseende vad som gäller i fråga
	om överföring av sekretess mellan olika myndigheter när uppgifter utbyts
	på annat sätt än genom direktåtkomst, vilka sekretessbrytande regler
	utöver de sekretessbrytande reglerna om samtycke i 12 kap. OSL som
	aktualiseras, hur tystnadsplikt säkerställs för uppgifter om enskilda som
	hanteras av privata aktörer inom ramen för det informationsutbyte som
	unionstullkodexen aktualiserar och vad som gäller då uppgifter överförs
	till andra länder.
	Skälen för regeringens bedömning: Som nämns ovan är
	unionstullkodexen kärnan i tullagstiftningen och den ersätter i princip
	den nuvarande tullkodexen. Redan idag sker uppgiftsutbyte mellan
	tullmyndigheter och mellan tullmyndigheter och olika aktörer som ett
162	naturligt led i	tullförfarandet,	t.ex. lämnandet	av	deklarationer,

anmälningar av varor etc. Unionstullkodexen handlar inte om att nya slag Prop. 2015/16:79 av uppgifter ska lämnas eller att helt nya aktörer ska få del av

uppgifterna. Det får förutsättas att det uppgiftsutbyte som sker med stöd av dagens lagstiftning är förenlig med sekretesslagstiftningen, se även övervägandena i avsnitt 8.2.3. Utgångspunkten är därmed att det uppgiftsutbyte som för närvarande krävs med anledning av unionstullkodexen också är förenligt med sekretesslagstiftningen.

I avsnitt 8.2.2 lämnas förslag på ändring avseende kretsen som kan få uppgifter utlämnade på medium för automatiserad behandling. Utlämnande på detta sätt jämfört med på ett icke-elektroniskt sätt medför ingen skillnad i sekretesshänseende. I motsats till vad som gäller för direktåtkomst krävs inte att eventuell sekretess bryts i förväg för att möjliggöra utlämnandet, utan en sekretessprövning kan göras i varje enskilt fall. Regeringens förslag innebär således inte att bestämmelserna om sekretess påverkas.

Datainspektionen anser att sekretessfrågorna behandlas alltför knapphändigt och även Riksdagens ombudsmän anser det angeläget att sekretessfrågorna lyfts i det fortsatta arbetet. Regeringen har i avsnitt 8.1.3 redogjort för bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt som kan bli aktuella. Då utgångspunkten är att det uppgiftsutbyte som för närvarande krävs med anledning av unionstullkodexen är förenligt med sekretesslagstiftningen och då inte heller regeringens förslag innebär att bestämmelserna om sekretess påverkas, ser regeringen inte skäl att i detta lagstiftningsärende behandla sekretessfrågorna mer ingående.

Som nämns ovan är ännu inte samtliga akter som reglerar det kommande uppgiftsutbytet antagna. Det kan inte uteslutas att dessa kan innehålla bestämmelser som kan kräva att sekretessreglerna ses över på nytt. Sådana analyser låter sig dock inte göras i detta lagstiftningsärende utan kan göras först när akterna är på plats. Regeringen kan således få skäl att återkomma i frågan.

9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya tullagen ska träda i kraft den 1 maj 2016. Samtidigt upphävs tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

De föreslagna ändringarna i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska också träda i kraft den 1 maj 2016.

Den upphävda tullagen ska fortfarande gälla i fråga om

a) betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som ska tas ut vid import avseende varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet,

b) ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet,

163

Prop. 2015/16:79 c) tullkontroller som inletts före ikraftträdandet, och

d) förseningsavgift i fråga om deklarationer som skulle ha lämnats före ikraftträdandet.

Bestämmelsen om dröjsmålstalan i den nya tullagen ska träda i kraft den 1 maj 2016. Några övergångsbestämmelser behövs inte.

De föreslagna bestämmelserna om kontroll av försändelser för- medlade av kurirföretag i lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningens förslag till ny tullag innehåller inga övergångs- bestämmelser.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför att det möjligen skulle kunna finnas behov av övergångsbestämmelser beträffande tulltaxeringsbeslut. Något motsvarande behov finns inte beträffande tulltillägg, enligt Tullverkets bedömning. Transport- industriförbundet anför att man finner skäl att ifrågasätta utredningens slutsats att några svenska övergångsbestämmelser inte är nödvändiga med tanke på de övergångsbestämmelser som nu på EU-nivå utarbetas för att kunna hantera den planerade stegvisa implementeringen av unionstullkodexen.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 287 i unionstullkodexen framgår att förordningen träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). Förordningen publicerades i EUT den 10 oktober 2013 och trädde i kraft den 30 oktober det året.

Två tillämpningstidpunkter gäller enligt artikel 288 för förordningen. Merparten av artiklarna ska tillämpas från och med den 1 maj 2016. Detta gäller dock inte för de artiklar som ger EU-kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter. Dessa artiklar ska tillämpas från och med den 30 oktober 2013.

I och med unionstullkodexen upphör enligt artikel 286 också vissa EU- förordningar att gälla. Det gäller

– den moderniserade tullkodexen (se avsnitt 4.2),

– rådets förordning (EEG) nr 3925/91 av den 19 december 1991 om avskaffande av de kontroller och formaliteter som gäller för handbagage och incheckat bagage som tillhör personer som reser med flyg inom gemenskapen, samt för bagage som tillhör personer som reser med fartyg inom gemenskapen,

– gemenskapstullkodexen (se avsnitt 4.2), och

– rådets förordning (EG) nr 1207/2001 av den 11 juni 2001 om förfaranden för att i enlighet med bestämmelserna om förmånshandel mellan Europeiska gemenskapen och vissa länder underlätta utfärdande eller upprättande i gemenskapen av ursprungsintyg och utfärdande av vissa tillstånd för ekonomiska aktörer att fungera som godkända exportörer.

De tre sistnämnda förordningarna ska upphöra att gälla från och med

den 1 maj 2016. Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses

164

som hänvisningar till unionstullkodexen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellerna i bilagan till den förordningen.

Den nya tullagen bör träda i kraft när unionstullkodexen i huvudsak ska börja tillämpas, dvs. den 1 maj 2016. Samtidigt upphävs tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

De föreslagna ändringarna i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen) och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet bör träda i kraft vid samma tidpunkt.

Utredningen har gjort bedömningen att det inte är nödvändigt att ha några övergångsbestämmelser i den nya tullagen. Regeringen gör följande bedömning. I förslaget till ny tullag finns, liksom i den nuvarande tullagen, bestämmelser om betalning, indrivning, åter- betalning och eftergift av tull och andra skatter, bestämmelser om ränta samt bestämmelser om administrativa sanktionsavgifter (tulltillägg och förseningsavgift) och straffbestämmelser (tullförseelse). Det finns också, liksom i den nuvarande tullagen, bestämmelser som ger Tullverket befogenheter att utföra olika former av tullkontroller och att besluta om förelägganden. Vidare finns det i förslaget till ny tullag, liksom i den nuvarande tullagen, bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003.

Vid införandet av den nuvarande tullagen upphävdes tullagen (1994:1550) och lagen (1994:1552) om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. Den nuvarande tullagen innehåller dock övergångsbestämmelser som innebär att de upphävda lagarna fortfarande ska tillämpas i fråga om

1. varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet, och

2. ansökningar enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 3295/94 som inkommit till Tullverket före ikraftträdandet.

Motsvarigheten till artikel 3 i förordning (EG) nr 3295/94 finns numera närmast i artikel 5 i förordning (EU) nr 608/2013.

Syftet med den första punkten i övergångsbestämmelserna är att säkerställa att förbudet mot retroaktiv lagstiftning i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen efterlevs. Enligt denna bestämmelse gäller som huvudregel att skatt eller statlig avgift inte får tas ut i vidare mån än som följer av föreskrifter som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller avgiftsskyldighet.

Som nämns ovan innehåller förslaget till ny tullag bestämmelser om betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som tas ut för varor vid import. Det är svårt att se att dessa bestämmelser skulle medföra att skatt eller statlig avgift tas ut i vidare mån än som följer av motsvarande bestämmelser i den nuvarande tullagen. Samtidigt innebär den koppling som finns till bakomliggande bestämmelser i unionstullkodexen att detta inte helt kan uteslutas. Därför finns det behov av en övergångsbestämmelse. Av denna bör framgå att den upphävda lagen ska tillämpas i fråga om betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som tas ut vid

Prop. 2015/16:79

165

Prop. 2015/16:79 import som avser varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet.

Regeringen föreslår vissa ändringar i bestämmelserna om ränta. Dessa bestämmelser avser ränta som tas ut på andra skatter än tull som tas ut för varor vid import. Även när det gäller ränta bör en övergångs- bestämmelse tas in. Denna bör ange att den upphävda lagen fortfarande gäller i fråga om ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet.

Regeringen föreslår att bestämmelserna om kontroll av post- försändelser även ska omfatta motsvarande försändelser förmedlade via kurirföretag. Ändringen föreslås i både tullagen och inregränslagen. I övrigt överförs enligt regeringens förslag bestämmelserna om tullkontroller i princip utan ändring i sak från den nuvarande tullagen till den nya tullagen. De nya bestämmelserna om kontroll av försändelser förmedlade av kurirföretag i tullagen och inregränslagen bör bli tillämpliga på kontroller som inleds efter ikraftträdandet. Detsamma bör gälla beträffande övriga bestämmelser om tullkontroll i tullagen. Det innebär, att om tullkontroll har inletts före den 1 maj 2016 ska bestämmelserna i den nuvarande tullagen gälla för den fortsatta handläggningen och eventuella beslut till följd av kontrollen, som t.ex. förelägganden.

I begreppet tullkontroll inbegrips såväl kontroller beträffande intrång i immateriella rättigheter som kontroller av kontanta medel. Någon särskild övergångsbestämmelse beträffande ansökningar enligt artikel 5 i förordning (EU) nr 608/2013 behövs därför inte.

Bestämmelsen om tullförseelse i den nuvarande tullagen föreslås föras över utan ändring i sak till den nya tullagen. Det behövs inte någon övergångsbestämmelse i denna del. I fråga om straffansvar ska, förutom 2 kap. 10 § regeringsformen, de allmänna principer som kommer till uttryck i 5 § första och andra styckena lagen (1964:163) om införande av brottsbalken tillämpas.

Även bestämmelserna om tulltillägg föreslås föras över utan ändring i sak till den nya tullagen. Någon övergångsbestämmelse behövs därför inte.

När det gäller förseningsavgift föreslås en höjning. De nya bestämmelserna om förseningsavgift bör tillämpas beträffande deklarationer som ska lämnas efter ikraftträdandet. Därför behövs en övergångsbestämmelse som anger detta.

Förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen bör träda i kraft samtidigt som de andra bestämmelserna i den lagen, dvs. den 1 maj 2016. När det gäller processrättslig lagstiftning är huvudregeln att nya regler blir omedelbart gällande. Det innebär att sådana regler ska tillämpas på varje processuell företeelse som inträffar efter det att regleringen har trätt i kraft. Det finns inte någon anledning att här frångå denna huvudregel. Några övergångsbestämmelser behövs därmed inte med anledning av bestämmelsen om dröjsmålstalan i den nya tullagen. Några övergångsbestämmelser behövs inte heller beträffande övriga bestämmelser om överklagande i förslaget till ny tullag.

Den fråga som Transportindustriförbundet tar upp behandlas i avsnitt 6.3.

166

10

Konsekvenser

Prop. 2015/16:79

Regeringens bedömning: Lagförslagen bedöms inte innebära några kostnader för myndigheter eller företag. Däremot medför unionstullkodexen och övergången till en helt elektronisk tullhantering kostnader för främst Tullverket och företag som har verksamhet som anknyter till internationell handel. Förslaget om dröjsmålstalan i den nya tullagen bedöms medföra vissa kostnadsökningar för de allmänna förvaltningsdomstolarna, men dessa kostnader bedöms rymmas inom Sveriges Domstolars anslag.

Förslagen bedöms inte ha några eller endast ha försumbara offentligfinansiella effekter.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Kommerskollegium anför att man delar utredningens bedömning avseende de kostnader som unionstullkodexen kommer att innebära. Man delar också bedömningen att den nationella lagstiftning som utredningen föreslår i sig inte kommer att öka företagens administrativa börda. Elektronisk tullhantering är en väl dokumenterad effektiv handelsprocedurförenkling. Men eftersom vi i Sverige under lång tid haft en hög grad av elektronisk hantering av tullärenden och den utveckling som unionstullkodexen kommer att kräva är förenad med stora kostnader initialt, menar Kommerskollegium att vinsterna inte kommer att synas på kort sikt. Tillväxtverket anför att man hade velat se en tydligare beskrivning av hur företagens belastning kan komma att se ut i och med behovet av systemutveckling och nya rutiner samt att kostnadsmässiga konsekvenser för berörda företag överlag borde utretts ytterligare. Regelrådet anför att man är väl medvetet om att kraven på konsekvensutredning vid regelgivning inte omfattar EU-lagstiftning som är direkt tillämplig i medlemsstaterna i de fall det inte finns ett legalt utrymmer för nationella särbestämmelser eller undantag. Regelrådet konstaterar emellertid att det i betänkandet finns uppgifter om att unionstullkodexen föreskriver möjligheter till vissa undantag från tillämpningen om den elektroniska tullhanteringen. Rådet saknar ett utförligt resonemang i konsekvensutredningen om vilka möjligheter som i detta sammanhang eventuellt har övervägts av utredningen. Rådet finner det därmed inte klarlagt i vilken mån det eventuellt hade varit möjligt att få till stånd undantag, vilket till exempel sannolikt skulle kunna vara av betydelse för de små företagens konkurrensvillkor. Regelrådet finner med anledning av det anförda att konsekvens- utredningen inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Regelrådet anser att utredningens redovisning av berörda företag utifrån antal, storlek och bransch är godtagbar. Rådet anser även att utredningens redovisning av förslagets kostnadsmässiga konsekvenser är godtagbar, och att några kostnader till följd av de föreslagna ändringarna i nationell lagstiftning inte har kunnat identifieras. Regelrådet konstaterar att den delen av förslaget som följer av EU:s förordning om unionstullkodexen, medför

167

Prop. 2015/16:79	materiella kostnader för företagen för att dessa ska kunna möta kraven på
	elektronisk tullhantering. Regelrådet anser att det hade varit önskvärt om
	utredningen hade beräknat eller i vart fall uppskattat denna kostnad.
	Regelrådet anför också att det inte går att slå fast att övergången till ett
	elektroniskt förfarande medför minskade administrativa kostnader för
	företagen. Vidare anser Regelrådet att utredningens redovisning av
	behovet av informationsinsatser är bristfällig. Bil Sweden anför att det är
	väsentligt att de anpassningar av elektroniska system etc. som krävs hos
	myndigheter och företag sker på ett så smidigt och samordnat sätt som
	möjligt för att minimera de initialkostnader som uppstår för en
	anpassning till den nya unionstullkodexen. Livsmedelsföretagen anför att
	det måste säkerställas att eventuella investeringar hos företagen går hand
	i hand med motsvarande investeringar i system och kompetens hos
	ansvariga myndigheter. Det finns ingen anledning för näringslivet att
	genomföra en kostnadsdrivande systemutveckling om inte denna är fullt
	kompatibel med myndigheternas system. Det finns anledning för
	regeringen att noga ge akt på utvecklingen framöver, eftersom tekniska
	krav och en risk för bristande kompabilitet mellan affärssystemen kan
	medföra direkta problem från myndigheternas sida gentemot företagen,
	alternativt leda till kostsamma investeringar för företagen utan
	motsvarande nytta. Sveriges handelskamrar anför att det är en förenklad
	bild av verkligheten som framförs i betänkandet när man anger att de
	kostnader som uppkommer för näringslivet enbart beror på reglerna i
	unionstullkodexen. Sveriges handelskamrar anser att införandet av en ny
	svensk tullagstiftning också kommer att medföra kostnader. Uppdatering
	av befintliga datasystem eller införandet av nya elektroniska system
	kommer att krävas för att uppfylla de nationella kraven. Därför borde
	någon form av uppskattning av förmodade kostnadsökningar för
	näringslivet ha presenterats av utredaren. I betänkandet anges att några
	särskilda informationsinsatser inte bedöms vara nödvändiga. Detta
	påstående ställer sig Sveriges handelskamrar frågande till, tvärtom anser
	man att omfattande information är nödvändig efter hand som delar av
	unionstullkodexen kan börja tillämpas.
	Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med
	regeringens bedömning.
	Remissinstanserna: Justitiekanslern anför att promemorian inte
	innehåller någon analys av hur Tullverkets handläggningstider förhåller
	sig till de tidsramar som uppställs i förordningen och då inte heller om
	det kan förväntas att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt
	förekommande eller endast användas i undantagsfall. Utan en sådan
	analys är det svårt att skaffa sig en bild av om rättsmedlet kommer att bli
	användbart och i vilken mån förslaget kommer att leda till att de
	allmänna förvaltningsdomstolarna tvingas handlägga en mängd ärenden
	som avslagits endast till följd av Tullverkets dröjsmål. De beslut från JO
	och JK som promemorian hänvisar till rör endast Tullverkets
	handläggningstider när det gäller myndighetens skyldighet att meddela
	obligatoriska omprövningsbeslut men tar inte upp Tullverkets
	handläggningstider i stort. Domstolsverket anför att bestämmelsen om
	dröjsmålstalan i den nya tullagen innebär att de allmänna
	förvaltningsdomstolarna tillförs en ny måltyp. I konsekvensanalysen görs
168	bedömningen att förslaget medför en viss ökning av arbetsbelastningen

för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningen gör bedömningen Prop. 2015/16:79 att ökningen inte blir större än att de ökade kostnaderna kan hanteras

inom Sveriges Domstolars anslag. Domstolsverket vill emellertid framhålla att det årligen genomförs ett antal reformer inom olika områden som påverkar de allmänna förvaltningsdomstolarnas verksamhet. I den mån dessa reformer innebär en ökad måltillströmning utgör de en belastning på organisationen som sammantaget kan komma att kräva resurstillskott till Sveriges Domstolar.

Skälen för regeringens bedömning En ny svensk tullagstiftning

Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013. Den fastställer de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde. Unionstullkodexen ska ersätta gemenskapstullkodexen, som upphör att gälla vid den tidpunkt då unionstullkodexen blir tillämplig, dvs. den 1 maj 2016.

I samband med det svenska EU-inträdet infördes en ny tullag (1994:1550) som då kom att komplettera gemenskapstullkodexen inom Finansdepartementets ansvarsområde. 1994 års tullag har ersatts av den nu gällande tullagen (2000:1281). Tullagen innehåller bestämmelser inom Finansdepartementets ansvarsområde och trädde i kraft den 1 januari 2001. Vid EU-inträdet infördes också lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Denna författning kompletterar gemenskapstullkodexen inom Utrikesdepartementets ansvarsområde.

Med anledning av att unionstullkodexen kommer att ersätta gemenskapstullkodexen den 1 maj 2016 har det varit nödvändigt att på nytt se över den svenska tullagstiftningen, som kompletterar gemenskapstullkodexen. Det finns skäl att ersätta den nuvarande tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. med en ny tullag, som kompletterar unionstullkodexen.

Bland de nyheter som unionstullkodexen innehåller bör särskilt elektronisk kommunikation nämnas. I det s.k. e-tullbeslutet (se avsnitt 4.2) fastställdes principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk, eftersom det är av grundläggande betydelse för att underlätta handeln och samtidigt sörja för effektiva tullkontroller, vilket både minskar företagens kostnader och riskerna för samhället. I unions- tullkodexen införs nu den rättsliga ram inom vilken e-tullbeslutet kan genomföras. Av kodexen framgår att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheterna samt mellan ekonomiska aktörer och tullmyndig- heterna ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik, liksom lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen.

Övergången från pappershantering till elektroniskt informationsutbyte kommer att vara kostnadsdrivande för både företag och myndigheter då stora omställningar kommer att krävas och IT-system kommer att behöva byggas om under en period fram till 2020. Det är av vikt att påtala att dessa kostnader uppkommer med anledning av den nya unions- tullkodexen och inte med anledning av förslaget till ny svensk tullag, som innehåller kompletterande bestämmelser till kodexen.

169

Prop. 2015/16:79

170

Regelrådet anför att utredningens redovisning av alternativa lösningar och effekter om ingen reglering kommer till stånd är bristfällig. Utredningen borde ha redovisat huruvida det har funnits ett legalt utrymme för nationella undantag samt redogjort för sina överväganden när det gäller behovet av dessa samt, avseende ändringarna i den nationella lagstiftningen, redogjort för alternativa lösningar och effekter av om ingen nationell reglering kommer till stånd.

Enligt regeringens bedömning hade det inte varit något alternativ att inte komplettera unionstullkodexen med nationella bestämmelser. Syftet med unionstullkodexen är visserligen att så uttömmande som möjligt fastställa de regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur EU:s tullområde men det ligger i sakens natur att det behövs en viss flexibilitet, även om denna flexibilitet kommer att vara mindre än den är enligt den nuvarande tullkodexen. Det behöver finnas ett visst utrymme för nationella anpassningar och unionstullkodexen lämnar också ett sådant utrymme. Dessutom innehåller unions- tullkodexen bestämmelser som närmast har formen av ramlagstiftning. Detta gäller bestämmelserna om sanktioner, överklaganden och kontroll av varor. Det är bestämmelser som behöver kompletteras med nationella bestämmelser i lag. När det gäller frågan om nationella undantag från tillämpningen av bestämmelserna om den elektroniska tullhanteringen kan regeringen konstatera att det inte finns något utrymme för medlemstaterna att på egen hand besluta om undantag. Däremot får kommissionen enligt artikel 6.4 i unionstullkodexen i undantagsfall anta beslut om att tillåta en eller flera medlemstater att använda andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än elektronisk databehandlingsteknik. Enligt vad regeringen erfar har det så här långt inte identifierats något behov av att begära något sådant undantag för Sverige.

Offentligfinansiella effekter

I avsnitt 6.2.10 föreslår regeringen att förseningsavgiften höjs från 400 kronor respektive 800 kronor till 500 kronor respektive 1 000 kronor. Förseningsavgiften har legat still sedan 2001, den föreslagna höjningen på 25 procent motsvarar inflationsutvecklingen fram till idag. Förseningsavgifterna har för åren 2012–2014 varit i genomsnitt 1,25 miljoner kronor per år. En höjning på 25 procent skulle kunna innebära en offentligfinansiell förstärkning på lite drygt 300 000 kronor per år. Eftersom utgångspunkten är att tulldeklarationer ska lämnas i tid, får det ses som en osäker förstärkning, i praktiken närmast försumbar. Övriga lagförslag bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter. Sammantaget bedöms lagförslagen inte ha några eller endast ha försumbara offentligfinansiella effekter.

Konsekvenser för myndigheter

I samband med att EU-kommissionen presenterade sitt förslag till moderniserad tullkodex 2005 gjorde kommissionen en uppskattning av kostnaderna. Uppskattningen då var att det skulle krävas investeringar i

”lättillgängliga och driftskompatibla system för tullklarering” på mellan

40 och 50 miljoner euro per år för kommissionen och medlemsstaterna tillsammans under en period om åtta år. Vinsten skulle emellertid kunna

bli 2 500 miljoner euro per år när systemet var fullt funktionsdugligt. När Prop. 2015/16:79 förslaget till unionstullkodex presenterades 2012 hade kommissionen inte

gjort någon ny kalkyl utan hänvisade till beräkningarna för den moderniserade tullkodexen.

I Sverige kommer genomförandet av den nya unionstullkodexen att påverka verksamheterna för främst Tullverket och Kommerskollegium. De nya reglerna om elektronisk tullhantering och elektronisk kommunikation mellan myndigheter och andra aktörer kommer att innebära en omfattande systemutveckling för främst Tullverket under perioden fram till 2020. Tullverkets verksamhet är dock redan i dag präglad av automatiserad handläggning och automatiserade beslut till den enskilde. Totalt under 2014 hanterade Tullverket ca 6 miljoner tulldeklarationer och andelen elektroniska import- och exportärenden uppgick till 99,5 procent. De kostnader som uppstår med anledning av den nya unionstullkodexen är snarare relaterade till ombyggnad av de befintliga IT-systemen än till utvecklingen av nya. Tullverket har uppskattat kostnaden för utvecklingen av de nödvändiga IT-systemen till 626 miljoner kronor fram till år 2020. I budgetpropositionen för 2014 (prop. 2013/14:1) tillfördes Tullverket tillfälliga medel t.o.m. 2017 för arbetet med införande av unionstullkodexen. Tullverkets anslag ökades engångsvis med 10 miljoner kronor enligt propositionen Höst- ändringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2). Dessutom ökades myndig- hetens anslag tillfälligtvis med 16 miljoner kronor 2014, 16 miljoner kronor 2015, 34 miljoner kronor 2016 och 26 miljoner kronor 2017. Vidare ökades anslaget engångsvis med 75 miljoner kronor enligt propositionen Höständringbudget för 2014 (prop. 2014/15:2). Tullverket har därmed kompenserats för ökade kostnader till följd av den nya unionstullkodexen.

Enligt tullagens bestämmelser ska Polismyndigheten och Kust- bevakningen medverka i Tullverkets kontrollverksamhet. Enligt regeringens bedömning har de nya bestämmelserna inte någon inverkan på dessa myndigheter.

Konsekvenser för företagen

De nya reglerna kommer att beröra alla företag som har verksamhet som anknyter till internationell handel. Enligt uppgift från Tullverket bedriver 15 504 företag exportverksamhet och 18 710 företag bedriver import- verksamhet. Utöver dessa import- och exportföretag berörs också andra som i sin näringsverksamhet är involverade i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen. Exempel på aktörer som faller under denna definition är gäldenär enligt tullagstiftningen, fraktförare, transportörer, lagerhavare, speditörer, leverantörer, rederier, hamnbolag och tillstånds- havare.

Utredningen har gjort bedömningen att de kostnader som kommer att uppstå på grund av genomförandet av den nya unionstullkodexen inte härrör från de förslag som lämnas beträffande ändringar i den svenska tullagstiftningen, utan från unionstullkodexen och särskilt övergången från pappershantering till elektroniskt informationsutbyte. Regeringen delar denna bedömning. Sveriges handelskamrar lyfter fram att det kan

antas uppkomma kostnader för kompetensutveckling med anledning av

171

Prop. 2015/16:79 de förändrade rutinerna och systemen, samt att näringslivets kostnader för systemutveckling kan komma att öka. Regeringen instämmer i detta, men vill framhålla att dessa kostnader inte uppstår på grund av regeringens förslag till ändringar i den svenska tullagstiftningen, utan på grund av unionstullkodexen och genomförandet av e-tull.

Regelrådet framför att det hade varit önskvärt om utredningen beräknat eller åtminstone uppskattat företagens kostnader för att möta kraven på elektronisk tullbehandling. Även Tillväxtverket efterlyser en tydligare beskrivning av de kostnadsmässiga konsekvenserna för berörda företag. Regeringen vill i det här sammanhanget lyfta fram följande. Erfarenheterna av att införa system för elektronisk uppgiftslämning på tullområdet har visat att det är mycket komplext. Skiftet från pappersbaserad tullhantering till elektronisk tullhantering som ska ske i och med unionstullkodexen kommer att medföra kostnader för företagen. I stor utsträckning är detta skifte redan genomfört i Sverige. Andelen elektroniska import- och exportärenden uppgick 2014 till 99,5 procent. Svenska företag, oberoende av storlek, agerar således redan i en miljö som i hög grad präglas av elektronisk tullhantering. Detta bör innebära att svenska företag har en förhållandevis god beredskap för genom- förandet av e-tull. Å andra sidan kan detta, som Kommerskollegium påpekar, innebära att vinsterna med genomförandet av e-tull kommer att synas först på längre sikt. Som Kommerskollegium lyfter fram medför en övergång till elektronisk tullhantering en effektiv handelsprocedur- förenkling, men de verkliga vinsterna uppstår först sedan förändringarna har genomförts fullt ut.

Då unionstullkodexen gäller för alla företag som är involverade i import- eller exportverksamhet kan enligt utredningen ingen särskild hänsyn tas till små företag. Regelrådet anser redovisningen av särskilda hänsyn till små företag är bristfällig, eftersom det saknas ett resonemang om behovet av att hitta lösningar för små företag, för att kompensera för de konkurrensnackdelar som bestämmelserna om den elektroniska tullhanteringen i unionstullkodexen sannolikt innebär. Kommers- kollegium påtalar å sin sida att elektronisk tullhantering är en väl dokumenterad effektiv handelsprocedurförenkling. Regeringen gör följande bedömning. Som framgår ovan agerar svenska företag, oberoende av storlek, redan i en miljö som i hög grad präglas av elektronisk tullhantering. Detta vore inte möjligt om inte Tullverket tillhandahöll tekniska lösningar som passar företag av olika storlek och med olika behov. Det finns ingen anledning att tro detta kommer att förändras till det sämre p.g.a. EU:s nya tullagstiftning.

Bil Sweden och Livsmedelsföretagen lyfter fram behovet av samordning så att de anpassningar av elektroniska system som krävs hos myndigheter och företag sker på ett så smidigt sätt som möjligt. Näringslivets systemutveckling måste vara fullt kompatibel med myndigheternas system. Regeringen instämmer och utgår ifrån att Tullverket bereder dessa frågor med näringslivet inom ramen för de samrådsförfaranden som myndigheten upprättat för genomförandet av unionstullkodexen.

172

En bestämmelse om dröjsmålstalan

Om bestämmelsen i artikel 44.1 andra stycket i unionstullkodexen ska kunna tillämpas i Sverige från och med den 1 maj 2016 behöver bestämmelsen kompletteras med preciserande nationell lagstiftning. För att kunna ha en bestämmelse i tullagen på plats till det datumet har det bedömts lämpligt att som förebild använda den konstruktion som redan finns på finansmarknadsområdet.

Offentligfinansiella effekter

Förslaget bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter.

Konsekvenser för myndigheter och domstolar

Med bestämmelserna om dröjsmålstalan i unionstullkodexen och tullagen införs tydliga tidsfrister för att Tullverkets handläggning av en ansökan ska ske inom skälig tid. Det har skapats ett tydligt korrektiv mot långsam handläggning av ärenden hos Tullverket. Enbart den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament att organisera verksamheten för en snabb ärendehandläggning. Enligt regeringens bedömning torde Tullverket ha goda förutsättningar att leva upp till de nya bestämmelsernas krav. För den händelse åtgärder skulle visa sig nödvändiga för att Tullverket ska kunna iaktta handlägg- ningstiderna ska eventuella merkostnader hanteras inom Tullverkets anslag.

Förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen innebär att de allmänna förvaltningsdomstolarna tillförs en ny måltyp, men regeringen förväntar sig inte att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande i tullärenden. Förslaget bedöms medföra en viss ökning av arbetsbelastningen för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Ökningen bedöms dock inte bli större än att de ökade kostnader som förslaget medför kan hanteras inom Sveriges Domstolars anslag.

Konsekvenser för företag

Med bestämmelserna om dröjsmålstalan i unionstullkodexen och tullagen skapas ett tydligt korrektiv mot långsam handläggning hos Tullverket. Enbart den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament för en snabbare handläggning. Skulle domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls ändå inte resultera i ett reellt beslut, föreligger inom en månad ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande som därmed får sin rätt till sakprövning säkrad. Effekten av bestämmelserna torde bli kortare handläggningstider hos Tullverket och sannolikt lägre kostnader som en följd av det. Bestämmelserna torde därmed vara något som i grunden är i huvudsak positivt för företagen.

Övriga bedömningar

Några sociala och miljömässiga konsekvenser förutses inte. Den föreslagna regleringen bedöms överensstämma med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen och bedöms inte gå utöver dessa skyldigheter.

Prop. 2015/16:79

173

Prop. 2015/16:79 Utredningen har gjort bedömningen att några särskilda informationsinsatser med anledning av förslagen till ny svensk tullagstiftning inte är nödvändiga. Regelrådet anför att utredningens redovisning av behovet av speciella informationsinsatser är bristfällig. Utredningen borde ha redovisat sina överväganden angående bedömningen av behovet av informationsinsatser, med tanke på de omställningar som utvecklandet av nya rutiner och IT-system kommer att innebära för företagen. Sveriges handelskamrar ställer sig frågande till utredningens bedömning och anför att omfattande information är nödvändig efter hand som delar av unionstullkodexen börjar tillämpas. Regeringen instämmer i dessa synpunkter. Ett gott samarbete mellan Tullverket och näringslivet är av största vikt för att förändringsarbetet ska kunna genomföras på ett bra sätt. En viktig del i detta är informationsinsatser av Tullverket. Tullverket tillhandahåller allmän information om förändringarna med anledning av unionstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter på sin webbplats (www.tullverket.se). Vidare har Tullverket inrättat ett särskilt samrådsförfarande i form av ett dialogforum för näringslivet.

11 Författningskommentar

11.1 Förslaget till tullag

I den nuvarande tullagen finns många upplysningsbestämmelser, dels sådana av upplysande karaktär som innehåller information om innehållet i gemenskapstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter samt andra författningar, dels upplysningsbestämmelser om verkställighets- föreskrifter. I förslaget till ny tullag har upplysningsbestämmelserna begränsats till ett minimum. I huvudsak har endast sådana upplysnings- bestämmelser som innehåller information om annan nationell lagstiftning behållits. Upplysningsbestämmelserna om verkställighetsföreskrifter har tagits bort, eftersom dessa bestämmelser synes misstas för faktiska bemyndiganden.

I linje med principen att förfarandereglerna på skatte-, avgifts- och tullområdet ska vara så likformiga som möjligt, vilken kommit till uttryck i flera propositioner och betänkanden på skatte- och tullagstiftningens område, har skatteförfarandelagen (2011:1244) beaktats där så varit lämpligt.

Ändringar som endast innebär att hänvisningar till gemenskaps- tullkodexen i den nuvarande tullagen har ändrats till hänvisningar till unionstullkodexen i förslaget till ny tullag kommenteras inte särskilt.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §

Paragrafen ersätter 1 kap. 1 § och 2 § första och fjärde styckena, 4 kap. 23 §, 7 kap. 1 § första stycket och 7 a kap. 1 § i den nuvarande tullagen

174

samt delvis 1 § lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Hänvisningen till lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. i 1 kap. 2 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen har inte fått någon motsvarighet i förslaget till ny tullag, eftersom lagen om tullfrihet m.m. inte innehåller några kompletterande bestämmelser till unionstullkodexen.

Paragrafen innehåller i första stycket en upplysning om att lagen innehåller bestämmelser som kompletterar de uppräknade EU- förordningarna och i andra stycket en upplysning om att vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i förordning (EG) nr 150/2003. Eftersom det är fråga om upplysningsbestämmelser anges endast EU-förordningarnas namn och inte vilken lydelse av dem som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 1 kap. 3 § i den nuvarande tullagen. För ytterligare information, se prop. 1999/2000:126 s. 138. Lagrådets förslag avseende denna paragraf behandlas i avsnitt 6.2.1.

3 §

Paragrafen motsvarar delvis 1 kap. 5 § i den nuvarande tullagen. I paragrafen framgår de begrepp som fortfarande anses vara nödvändiga att definiera på nationell nivå.

Begreppet ”tullagstiftning” definieras visserligen i artikel 5.2 i unionstullkodexen, men den definitionen riskerar att vara för snäv eftersom det anges att tullagstiftningen utgörs av bl.a. unionstullkodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå. Det är osäkert om detta begrepp kan anses omfatta även de delar av tullagen och andra svenska tullförfattningar som avser annan skatt än tull vid import. Därför införs en definition av ”tullagstiftning” i denna paragraf, som i huvudsak motsvarar den definition som finns i 1 kap. 5 § i den nuvarande tullagen. Se även avsnitt 6.2.1.

I den nuvarande tullagen finns en definition av begreppet ”handling” i 6 kap. 25 §. Någon sådan definition finns inte i 4 kap. 24 § i förslaget till ny tullag som är den paragraf som ersätter 6 kap. 25 §. Lagrådet förordar att definitionen av ”handling” ska tas in i 4 kap. 24 och 25 §§. Regeringen föreslår i stället att en generell definition tas in i denna paragraf. Den föreslagna definitionen motsvarar den som finns i 6 kap. 25 § i den nuvarande tullagen och den som finns i 3 kap. 9 § skatteförfarandelagen.

Begreppen ”EU:s tullområde”, ”tredje land”, ”unionsvara” och ”icke- unionsvara” i 1 kap. 5 § i den nuvarande tullagen har ingen motsvarighet i förslaget till ny tullag, eftersom dessa begrepp definieras i unionstullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av kodexen.

Begreppen ”EU:s skatteområde”, ”tullförrättning”, ”tullklarering” och ”förtullning” har utgått ur tullagen då dessa begrepp inte längre fyller någon funktion i den lagen.

Begreppet ”fartyg” har också tagits bort, eftersom detta får anses vara ett allmänt vedertaget begrepp.

Prop. 2015/16:79

175

Prop. 2015/16:79	I andra stycket finns en upplysning om att uttryck som används i lagen
	har samma betydelse som i unionstullkodexen och de förordningar som
	meddelas med stöd av den förordningen. Eftersom det är fråga om en
	upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte
	vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).
	4 §
	Se avsnitt 6.2.11. Paragrafen motsvarar i huvudsak 11 kap. 6 § i den
	nuvarande tullagen. Den kompletterar artikel 12.1 om tystnadsplikt i
	unionstullkodexen och möjliggör det utbyte av uppgifter mellan behöriga
	myndigheter och med EU-kommissionen som avses i artikel 47.2 i
	kodexen. För att öka tydligheten har paragrafen genomgått viss
	redaktionell bearbetning.
	Myndigheten för radio och tv byter fr.o.m. den 1 januari 2016 namn till
	Myndigheten för press, radio och tv. En ändring har därför gjorts i
	11 kap. 6 § i den nuvarande tullagen, se SFS 2015:810 samt prop.
	2015/16:1 utg.omr. 1 s. 19, bet. 2015/16:KU1 och rskr. 2015/16:61.
	Sista stycket motsvarar 2 kap. 1 § sista meningen i den nuvarande
	tullagen. Lagrådet anser att detta stycke bör omformuleras så att det
	lyder ”I Tullverkets verksamhet gäller lagen (2001:185) om behandling
	av uppgifter i Tullverkets verksamhet”. Regeringen har valt att inte följa
	Lagrådets förslag.
	5 §
	Paragrafen motsvarar 11 kap. 6 a § i nuvarande tullagen. För mer
	information, se prop. 2013/14:16 s. 41 f. Paragrafen, som utformats i
	enlighet med Lagrådets förslag, har endast bearbetats språkligt, någon
	ändring i sak är inte avsedd.
	6 §
	Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 1 § i den nuvarande tullagen. För att
	öka tydligheten har paragrafen genomgått viss redaktionell bearbetning.
	I paragrafen anges vilka uppgifter som får användas för statistiska
	ändamål. Statistiken över utrikeshandeln grundas på uppgifter som
	hämtas ur tulldeklarationerna. Att uppgifter om varor och transportmedel
	som har lämnats enligt bestämmelserna i unionstullkodexen får användas
	för statistiska ändamål är nödvändigt för att Sverige ska uppfylla sina
	skyldigheter enligt bl.a. Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
	nr 471/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsstatistik över
	utrikeshandeln med icke-medlemsstater och om upphävande av rådets
	förordning (EG) nr 1172/95. Det är därför ändamålsenligt att
	hänvisningarna till unionstullkodexen är dynamiska, dvs. avser EU-
	förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
	7 §
	Paragrafen motsvarar i sak 2 kap. 4 § i den nuvarande tullagen.
	8 §
	Paragrafen motsvarar i sak 2 kap. 5 § andra stycket i den nuvarande
	tullagen. Tillägget ”genom Europeiska kommissionen” följer av artikel
176	16.1 om elektroniska system i unionstullkodexen. Begreppet ”juridisk

person” har ändrats till ”förmedlare”, i linje med den ändring som gjordes i 2 kap. 4 § i den nuvarande tullagen vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (det s.k. tjänstedirektivet), jfr prop. 2008/09:187 s. 73 f.

Bestämmelsen i 2 kap. 5 § första stycket i den nuvarande tullagen om när ett elektroniskt dokument ska anses vara inkommet har inte tagits in i förslaget till ny tullag eftersom det finns en bestämmelse om när en handling ska anses inkommen i 10 § förvaltningslagen (1986:223).

9 §

Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 11 § och 4 kap. 18 § i den nuvarande tullagen.

Begreppet ”tillfälligt lager” har ändrats till ”anläggning för tillfällig lagring” som är det begrepp som används i unionstullkodexen och begreppet ”frilager” har tagits bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen. Frasen ”för tullbehandling av varor” har ändrats till ”i enlighet med tullagstiftningen”, eftersom begreppet ”tullbehandling” inte används i unionstullkodexen.

10 och 11 §§

Paragraferna kompletterar artiklarna 18–21 om ombud i tullfrågor i unionstullkodexen.

10 § motsvarar 5 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen. Se avsnitt 6.2.6.

11 § motsvarar i sak 1 kap. 6 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafens lydelse följer av artikel 18.3 i unionstullkodexen som anger att medlemsstaterna får fastställa de villkor som gäller för att tullombud ska få tillhandahålla tjänster. Paragrafen har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

12 §

Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 5 § första stycket i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 51.1 om bevarande av dokument i unionstullkodexen. Femårsgränsen har behållits för att följa preskriptionstiden för brott av normalgraden enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, jfr prop. 1994/95:34 s. 130.

Hänvisningen till artikel 15.1 i unionstullkodexen är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

13 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 18 § i den nuvarande tullagen vad avser kostnaden för att anlita en särskild sakkunnig. Den kompletterar artikel 52.2 b i unionstullkodexen som anger att tullmyndigheterna får ta ut avgifter för analyser och expertutlåtanden. Paragrafen har genomgått vissa språkliga ändringar. Någon ändring i sak är inte avsedd. Paragrafen har i allt väsentligt utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Paragrafen är även tillämplig vid anlitande av särskild sakkunnig i ärenden om bindande besked enligt artiklarna 33–37 i unionstullkodexen (se avsnitt 6.2.12) samt om en uppgift i ett ursprungsbevis för

Prop. 2015/16:79

177

Prop. 2015/16:79

178

förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.

14 §

Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 3 och 4 §§ i den nuvarande tullagen. Den kompletterar artikel 52.1 om förbud mot uttag av avgifter i unionstullkodexen. Paragrafen har genomgått språkliga och redaktionella ändringar.

15 §

Paragrafen motsvarar 4 § lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. I den bestämmelsen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för näringsidkare att lämna uppgift om genomsnittliga priser på importerade varor samt om importkvantiteter och transportkostnader avseende sådana varor i samband med bestämmande av tullvärde på vissa lättförstörbara varor. Det bör även fortsättningsvis finnas ett sådant bemyndigande eftersom det kan uppstå ett behov av att utfärda sådana föreskrifter. Paragrafen har genomgått viss språklig bearbetning.

2 kap. Tullskuld, skatt, ränta och garantier

1 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 11 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har genomgått språkliga och redaktionella ändringar. Någon ändring i sak är inte avsedd.

2 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 11 a § i den nuvarande tullagen. Den

paragrafen får ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 2016, se SFS 2015:891 samt propositionen Vissa frågor på området för indirekta skatter (prop. 2015/16:19) s. 27, bet. 2015/16:SkU13 och rskr. 2015/16:75. Den nya lydelsen har beaktats vid utformningen av paragrafen. Därtill har begreppet ”tulltaxeringsbeslutet” ersatts med frasen ”beslutet om fastställande av tull” som ligger närmare de begrepp som används i unionstullkodexen.

3 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 12 § i den nuvarande tullagen.

Begreppet ”icke-gemenskapsvara” har ersatts med ”icke-unionsvara”.

4 §

Paragrafens första och andra stycken motsvarar i sak 5 kap. 9 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen, med den skillnaden att andra stycket inte omfattar tull utan enbart skatt. Begreppet ”säkerhet” har ersatts med ”garanti” i enlighet med terminologin i unionstullkodexen. Lagrådet förordar att ordet ”säkerhet” behålls i paragrafen och genomgående används i lagen i stället för ”garanti”.

Anledningen är att Lagrådet anser att förändringen av terminologin riskerar att leda till att gäldenärens möjlighet att ställa säkerhet inskränks

till just säkerhet i form av garanti, vilket enligt svenskt språkbruk normalt avser en utfästelse av en bank eller annan jämförbar penninginrättning att infria den förpliktelse som säkerheten ska avse. En sådan förändring framstår enligt Lagrådets varken som avsedd eller motiverad och finns inte i tullkodexen. Regeringen vill framhålla att användningen av ordet ”garanti” inte är avsedd att medföra någon sådan inskränkning som Lagrådet nämner. Syftet är endast att anpassa terminologin i tullagen till den som används i unionstullkodexen. Regeringen erinrar om bestämmelsen i 1 kap. 3 § andra stycket, av vilken framgår att uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen.

Paragrafens tredje stycke motsvarar 5 kap. 23 § andra stycket sista meningen i den nuvarande tullagen. Utredningen föreslog att det av bestämmelsen skulle framgå att Tullverket får ta ut beloppet ur garantin eller varan innan en fordran överlämnas för indrivning. Lagrådet påpekar att detta saknar motsvarighet i gällande bestämmelser och att det inte heller framgår hur detta förhåller sig till tullkodexens reglering. Regeringen delar Lagrådets synpunkt och föreslår inte någon sådan bestämmelse.

5 §

Paragrafen kompletterar artikel 103.2 i unionstullkodexen om begränsning av tullskulden när tullskulden har uppkommit på grund av en handling som skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden. Första stycket innebär att den tidsgräns för begränsning av tullskuld som framgår av artikel 103.1 ska förlängas till fem år när tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden. Hänvisningen till artikel 103.1 är utformad på så sätt att den avser unionstullkodexen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Paragrafens andra stycke motsvarar 5 kap. 5 § andra stycket, utom tredje meningen, i den nuvarande tullagen. Paragrafens tredje stycke motsvarar 5 kap. 5 § andra stycket tredje meningen i den nuvarande tullagen. I andra och tredje styckena används begreppet ”underrättelse [om tullskuld]”. Lagrådet har efterlyst ett förtydligande av innebörden av begreppet ”underrättelse”. Vad som avses med begreppet ”underrättelse om tullskuld” framgår av artikel 102 i unionstullkodexen. Om det vid införsel till Sverige uppkommer en tullskuld, kan Tullverket utfärda en underrättelse om tullskuld exempelvis i form av en tullräkning.

6 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 5 § tredje stycket i den nuvarande tullagen.

7 §

Paragrafens första stycke motsvarar i sak 5 kap. 7 § andra stycket i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 108 om betalning av import- eller exporttullbeloppet i unionstullkodexen. Andra stycket innehåller ett bemyndigande som gör det möjligt att meddela föreskrifter om annan tidsfrist för betalning än den som anges i första stycket, vid sammanföring av bokföringsposter enligt artikel 105.1 andra stycket om tidpunkt för bokföring då garanti ställts i samma förordning.

Prop. 2015/16:79

179

Prop. 2015/16:79 Hänvisningarna till artiklarna 105.1 och 108.1 samt artikel 110 om anstånd med betalning i unionstullkodexen är utformade på så sätt att de avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

8–15 §§

Se avsnitt 6.2.7. Paragraferna motsvarar delvis 5 kap. 14–22 §§ i den nuvarande tullagen. Bestämmelserna i 5 kap. 15 § första stycket 1 och 3 har utgått då dessa anses omfattas av de fall då Tullverket på nytt prövat ett beslut eller vid ett beslut av allmän förvaltningsdomstol. Vidare har bestämmelsen i 5 kap. 15 § andra stycket i den nuvarande tullagen utgått då den inte längre fyller någon funktion.

Till grund för beräkning av kreditränta enligt artikel 112.2 i unionstullkodexen ligger Riksbankens reporänta. Dröjsmålsränta och ränta i de fall som avses i 9 § beräknas enligt bestämmelser i skatteförfarandelagen.

Hänvisningarna till artiklarna 112 och 114 i unionstullkodexen i 8 § är utformade på så sätt att de avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Lagrådet har ifrågasatt om bestämmelserna i 10 och 14 §§ i lagrådsremissens förslag har någon funktion. Regeringen bemöter denna synpunkt i avsnitt 6.2.7.

När det gäller 8 § har Lagrådet föreslagit en lydelse som blir för snäv eftersom den inte nämner kreditränta. Regeringen följer därför inte Lagrådets förslag.

I 10 § anges att ränta enligt 8 eller 9 § inte tas ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen. Lagrådet har föreslagit en lydelse av paragrafen som endast nämner kreditränta eller dröjsmålsränta. En sådan lydelse skulle bli för snäv, eftersom den inte fångar upp ränta enligt 9 §. Regeringen följer därför inte Lagrådets förslag.

I 11 § anges att det som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i 8 och 9 §§. Lagrådet anser att bestämmelsen bör kunna undvaras, eftersom det som regleras där får anses följa av 1 § andra stycket. Regeringen delar inte den bedömningen. I 1 § andra stycket anges endast att skatt ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivs. 11 § omfattar såväl uppbörd och indrivning som återbetalning.

I 12 § anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 9 §, om det finns synnerliga skäl.

Lagrådet anser att orden ”ränta på annan skatt än tull enligt 10 §” (numera 9 §) lämpligen kan bytas ut mot orden ”kreditränta eller dröjsmålsränta på annan skatt än tull”. Regeringen konstaterar att bestämmelsen tar sikte just på de fall som omfattas av 9 §, dvs. ränta som tas ut på annan skatt än tull som ska betalas enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol. Regeringen väljer därför att inte följa Lagrådets förslag.

180

16 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 23 §, utom andra stycket sista meningen, i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 113 om åtgärder för indrivning av import- eller exporttullbeloppet i unionstullkodexen. En bestämmelse som motsvarar 5 kap. 23 § andra stycket sista meningen finns i 4 § tredje stycket i detta kapitel.

17 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 15 § andra stycket andra meningen och 6 kap. 18 § tredje stycket andra meningen i den nuvarande tullagen. Hänvisningen till artikel 189.1 om kostnad för undersökning och provtagning av varor i unionstullkodexen är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

18 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 24 § i den nuvarande tullagen.

19 §

Se avsnitt 6.2.5. Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 13 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen vad avser annan skatt än tull och omfattar de skattebeslut som nämns i 5 kap. 3 § andra stycket i den nuvarande tullagen. I fråga om tulltillägg och förseningsavgift gäller vad som sägs i 5 kap. 16 §, se nedan.

I tredje stycket anges i första meningen att det vid återbetalning får göras avdrag för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. Enligt Lagrådets mening bör detta utvecklas närmare. Normalt sett görs en återbetalning som en kreditpost i tullräkningen från Tullverket, vilket i praktiken innebär att ett avdrag görs för den beslutade tull och skatt som tas upp på samma tullräkning. En utbetalning sker sedan bara om beloppet som ska återbetalas överstiger de debiteringar som görs i samma tullräkning. Eftersom unionstullkodexens bestämmelser om återbetalning och eftergift inte innehåller någon bestämmelse om hur tullmyndigheterna ska verkställa återbetalningen, bör unionstullkodexen inte utgöra något hinder mot att återbetalning görs på det sättet.

Beträffande tredje stycket anser Lagrådet att orden ”tull och annan skatt” lämpligen kan ändras till ”tull”. Regeringen anser, med hänsyn till paragrafens utformning i övrigt, att en sådan ändring riskerar att göra bestämmelsen otydlig. Regeringen följer därför inte Lagrådets förslag.

Hänvisningarna till artiklar i unionstullkodexen är utformade på så sätt att de avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

20 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen. Se avsnitt 6.2.5.

Prop. 2015/16:79

181

Prop. 2015/16:79 3 kap. Införsel och utförsel av varor

1 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § i den nuvarande tullagen.

I första stycket har ett tillägg gjorts för att transporter som sker med stöd av artikel 148.5 om befordran av varor i tillfällig lagring i unionstullkodexen inte ska omfattas av anmälningsskyldigheten. Hänvis- ningen till artikel 148.5 är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Andra stycket i den nuvarande bestämmelsen har tagits bort eftersom det som sägs där synes strida mot unionstullkodexens bestämmelser, jfr exempelvis artikel 87 om plats för uppkomst av tullskuld och artikel 158 om tulldeklaration.

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 4 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen. Då paragrafen nu endast omfattar införsel finns ingen motsvarighet till punkten 3 i det nuvarande första stycket. Viss språklig och redaktionell bearbetning har också skett. Med begreppet

”transportmedel” avses transportmedel för sjö-, flyg-, järnvägs- och vägtrafik.

3 §

Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 2 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Här har bestämmelsen gjorts om till en uttrycklig regel, eftersom den skyldighet som avses i bestämmelsen bör regleras i lagen.

4 §

Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 1 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter avseende transportmedel för sjö-, flyg-, järnvägs- och vägtrafik. Här har bestämmelsen gjorts om till en uttrycklig regel, begränsad till transportmedel för sjö- och flygtrafik, eftersom den skyldighet som avses i bestämmelsen bör regleras i lagen.

Paragrafen har utformats så att den kompletterar artikel 133.1 första stycket i unionstullkodexen om operatörens anmälan av ett havsgående fartyg eller ett luftfartyg som förs in i unionens tullområde. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Med anledning av Lagrådets synpunkt att de överväganden som ligger bakom denna kompletterande bestämmelse bör redovisas vill regeringen anföra följande. Bestämmelsen i artikel 133.1 tar sikte på den första införseln i EU:s tullområde. För att säkerställa en god tullövervakning är det värdefullt att Tullverket får information om fartyg och luftfartyg som ankommer till det svenska tullområdet. Bestämmelsen i den här paragrafen tar därför sikte på de anlöp eller landningar som följer i en rutt efter den första införseln.

182

5 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § tredje stycket i den nuvarande tullagen. Uttrycket ”står under tullövervakning” har ändrats till ”omfattas av tullövervakning” som är den formulering som används i unionstullkodexen.

6 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen. Vad som gäller vid lossning av varor framgår av artikel 140.1 i unionstullkodexen. Begreppet har därför tagits bort. Rekvisitet ”utövning av allmän tjänst” har ersatts av ”sin tjänsteutövning”, någon ändring i sak

är inte avsedd.

7 §

Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 7 § tredje stycket sista meningen och 8 § samt 4 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. Begreppen ”icke- gemenskapsvara” och ”tillfälligt lager” har ersatts med ”icke-unionsvara” respektive ”anläggning för tillfällig lagring”. Av praktiska skäl används begreppet ”tullager” i stället för ”anläggning för lagring i tullager”, som

är det begrepp som används i unionstullkodexen. Vidare har begreppet

”säkerhet” ersatts med ”garanti” i enlighet med terminologin i unionstullkodexen. Lagrådets synpunkter på användandet av begreppet

”garanti” bemöts i kommentaren till 2 kap. 4 §. I övrigt har paragrafen utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

8 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 26 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 198 i unionstullkodexen som handlar om åtgärder som ska vidtas av tullmyndigheterna för bortskaffning av varor, inbegripet förverkande och försäljning eller förstöring. Bestämmelsen i första stycket rör formerna för försäljning. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Den nuvarande paragrafens tredje stycke är inte längre nödvändigt då bestämmelserna om bortskaffande av varor har samlats på ett ställe i förslaget till ny tullag.

När det gäller Lagrådets synpunkter avseende denna paragraf, se kommentaren till 2 kap. 4 §.

9 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 27 § i den nuvarande tullagen.

10 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 19 § första stycket, 20 § och 21 § i den nuvarande tullagen, jfr vad som sägs om förstöring av varor i prop. 1999/2000:126 s. 122 f.

Satsen ”de inte kan säljas och” i nuvarande 4 kap. 19 § första stycket har inte förts över till den här paragrafen. Lagrådet förordar att skälen för detta utvecklas. Skälen är att ett villkor att varorna inte kan säljas torde

Prop. 2015/16:79

183

Prop. 2015/16:79 strida mot artikel 198 i unionstullkodexen som inte säger att tullmyndigheterna ska ha försökt att sälja varorna innan de får förstöras.

Hänvisningen i första stycket till artikel 198 i unionstullkodexen är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

11 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Sista meningen i den bestämmelsen är dock struken eftersom den är obsolet. Genom paragrafen genomförs artikel 12.2 i direktiv 2000/59/EG. I den artikeln hänvisas till artikel 79 i gemenskapstullkodexen som motsvarar artikel 201 i unionstullkodexen.

Paragrafen innebär att avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester ska betraktas som övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

12 §

Paragrafen kompletterar artikel 243.1 om angivande av frizoner i unionstullkodexen. Första stycket motsvarar i sak 4 kap. 14 § i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 243.1 första stycket. Bestämmelsen i första stycket innebär att regeringen får fatta beslut om frizon enligt artikel 243.1 i unionstullkodexen. Det är därför ändamåls- enligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Andra stycket är nytt. Det kompletterar artikel 243.1 andra stycket.

13 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 4 § första stycket i den nuvarande tullagen. Då paragrafen nu endast omfattar utförsel finns ingen motsvarighet till punkten 2 i det nuvarande första stycket. Viss språklig och redaktionell bearbetning har också skett.

14 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 4 § tredje stycket i den nuvarande tullagen vad avser utförsel. Begreppet ”tullplats” har ersatts med ”tullkontor”.

Den nuvarande bestämmelsen avser också införsel, men en bestämmelse om införsel vore en upprepning av artikel 135.1 om transport till avsedd plats i unionstullkodexen, därför finns inte någon sådan bestämmelse i förslaget till ny tullag.

15 §

Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 2 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Här har bestämmelsen gjorts om till en uttrycklig regel, eftersom den skyldighet som avses i bestämmelsen bör regleras i lagen.

184

16 §		Prop. 2015/16:79
Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 1 i den nuvarande
tullagen. Den bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse om
verkställighetsföreskrifter. Här har bestämmelsen gjorts om till en
uttrycklig regel, eftersom den skyldighet som avses i bestämmelsen bör
regleras i lagen.
17 §
Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § tredje stycket i den nuvarande
tullagen. Uttrycket ”står under tullövervakning” har ändrats till ”omfattas
av tullövervakning” som är den formulering som används i
unionstullkodexen.
18 §
Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande
tullagen och kompletterar artikel 267.1 i unionstullkodexen om
tullövervakning och formaliteter vid utförsel ur EU:s tullområde.
Rekvisitet ”utövning av allmän tjänst” har ersatts av ”sin tjänsteut-
övning”, någon ändring i sak är inte avsedd.
4 kap. Tullkontroll
Kapitlet motsvarar 6 kap. i den nuvarande tullagen. I syfte att få ett
renodlat och sammanhängande kapitel med i huvudsak kontroll-
bestämmelser har bestämmelser som närmast avser tullövervakning, jfr
art. 5.27 i unionstullkodexen, placerats i 3 kap. Vidare har bestämmel-
serna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter
och tullkontroll av kontanta medel i 7 respektive 7 a kap. i den nuvarande
tullagen inarbetats i kapitlet.
För att tydliggöra innehållet och underlätta orienteringen har kapitlet
fått fler mellanrubriker än vad nuvarande 6 kap. har.
Vid utformningen av bestämmelserna om föreläggande, revision samt
uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll har skatte-
förfarandelagen använts som förebild.
1 §
Paragrafen motsvarar 6 kap. 1 § i den nuvarande tullagen.
2 §
Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 2 § i den nuvarande tullagen men har
getts en utformning som ligger närmare 10 § polislagen (1984:387) och
69 kap. 11 § skatteförfarandelagen.
3 §
Paragrafen motsvarar i sak 6 kap.	20 § i den nuvarande tullagen.
Meningen ”Vad som sägs i 1 § gäller även vid sådan medverkan.” har
tagits bort, eftersom det som sägs där redan framgår av 1 §.
4 §
Paragrafen motsvarar 6 kap. 22 § i	den nuvarande tullagen. Den har
bearbetats språkligt och redaktionellt, någon ändring i sak är inte avsedd.		185

Prop. 2015/16:79	Skyldigheten för berörda transportföretag att utan kostnad för Tullverket
	tillhandahålla lokaler och anordningar för verkets kontrollverksamhet är
	med andra ord oförändrad.
	5 §
	Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 18 § i den nuvarande tullagen vad
	avser att anlita en särskild sakkunnig. Paragrafen har genomgått vissa
	språkliga och redaktionella ändringar. En bestämmelse om kostnaden för
	att anlita en särskild sakkunnig finns i 1 kap. 13 §.
	Paragrafen är även tillämplig vid anlitande av särskild sakkunnig i
	ärenden om bindande besked enligt artiklarna 33–37 i unionstullkodexen
	och om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en
	ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.
	6 och 7 §§
	Paragraferna motsvarar i sak 6 kap. 23 § i den nuvarande tullagen. Den
	paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt, någon ändring i sak
	är inte avsedd.
	8 §
	Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 24 § i den nuvarande tullagen. Tredje
	stycket har bearbetats språkligt och föreslås få samma lydelse som
	motsvarande bestämmelse i polislagen, dvs. 26 § tredje stycket den
	lagen. Någon ändring i sak är inte avsedd.
	9 och 10 §§
	Paragraferna motsvarar i sak 6 kap. 6 § i den nuvarande tullagen. Den
	paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt, någon ändring i sak
	är inte avsedd.
	11 §
	Paragrafen motsvarar 6 kap. 7 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har
	bearbetats språkligt och redaktionellt, någon ändring i sak är inte avsedd.
	12 §
	Paragrafen motsvarar i sak 59 § i den nuvarande tullförordningen.
	Bestämmelsen har flyttats till förslaget till ny tullag eftersom
	bestämmelsen är av sådan karaktär att regleringen bör ske i lag.
	Lagrådet anser att innebörden av uttrycken ”trakterna vid” och ”i
	närheten av” behöver preciseras. Med uttrycket ”i trakterna vid” avses
	följande. Vid Sveriges landgräns mot Norge, som är det enda tredjeland
	Sverige har landgräns mot, sammanfaller uttrycket med den 15 kilometer
	breda kontrollzonen längs riksgränsen mot Norge som avses i 3 § 1
	förordningen (2002:1054) om gränstullsamarbete med Norge. Vid
	Sveriges kuster torde uttrycket kunna ges motsvarande innebörd, dvs.
	som en 15 kilometer bred zon inåt land längs Sveriges kuster.
	”I närheten av” tullager, hamnar, flygplatser m.m. går inte att definiera
	lika tydligt. Begreppet används även i lagen (1996:701) om Tullverkets
	befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
	unionen. Av propositionen Tullens befogenheter vid den inre gränsen
186	(prop. 1995/96:166) s. 92 framgår att det är fråga om ett område som är

såväl tidsmässigt som geografiskt begränsat. Den geografiska begräns- ningen kan t.ex. innebära att personen i fråga inte får befinna sig längre bort från en flygplats än att det med stor sannolikhet kan antas att personen kommer från flygplatsen.

Begreppet ”export- eller turistvagnsskylt” har ersatts med ”interims- skylt”, som är det begrepp som gäller enligt förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. Paragrafen har dessutom genomgått vissa redaktionella ändringar.

13 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 14 § andra meningen i den nuvarande tullagen.

14 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. I andra stycket har ”hamnar” lagts till då det torde vara ett förbiseende i den nuvarande tullagen att dessa inte nämns i sammanhanget. Vidare ska, som Lagrådet påpekar, även frizoner nämnas i bestämmelsen. Paragrafen har i allt väsentligt utformats enligt Lagrådets förslag.

15 §

Paragrafen motsvarar i sak 60 § i den nuvarande tullförordningen. Den bestämmelsen får anses vara av sådan ingripande karaktär att regeln bör placeras i lagen. Paragrafen har genomgått redaktionella ändringar i syfte att öka tydligheten. I 8 kap. 7 § luftfartsförordningen (2010:770) finns bestämmelser om hur en begäran att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa ska hanteras.

16 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 10 § andra och fjärde styckena i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 46.1 om tullkontroller i unionstullkodexen. Hänvisningen till kroppsbesiktning i nuvarande 6 kap. 10 § fjärde stycket har tagits bort, då det inte är aktuellt att tillgripa ett så ingripande tvångsmedel vid de administrativa kontroller som förslaget till paragraf avser.

Hänvisningen till förordning (EU) nr 608/2013 i första stycket är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Paragrafen har i allt väsentligt utformats enligt Lagrådets förslag. Det innebär att även frizoner nämns i första stycket 2.

Paragrafen är även tillämplig om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.

17 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 15 § första stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafen är även tillämplig om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis

behöver kontrolleras.

Prop. 2015/16:79

187

Prop. 2015/16:79	18 §
	Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 21 § första stycket i den nuvarande
	tullagen.
	19 och 20 §§
	Se avsnitt 7. Paragraferna motsvarar i sak 6 kap. 11 § i den nuvarande
	tullagen men har ändrats på så sätt att det tydligt framgår att även sådana
	försändelser som förmedlas av så kallade kurirföretag omfattas då det
	kan förutsättas att även sådana försändeler kan innehålla förtroliga
	meddelanden.
	För att undvika sammanblandning med sådan diplomatisk
	kurirförsändelse som avses i artikel 27 i Wienkonventionen om
	diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961 eller sådan konsulär post
	som avses i Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april
	1963 används lokutionen ”försändelse förmedlad av kurirföretag” i olika
	böjningsförmer i 19–21 §§.
	21 §
	Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 12 § i den nuvarande tullagen men har
	ändrats så att även försändelser förmedlade av kurirföretag omfattas.
	Tredje stycket har utformats med 10 § tredje stycket lagen (1996:701) om
	Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom
	Europeiska unionen som förebild. Se även avsnitt 7.
	22 och 23 §§
	Paragraferna motsvarar i sak 6 kap 13 § i den nuvarande tullagen. Den
	paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt. Utredningen
	föreslog	att	begreppet	”postkontor”	skulle	ersättas	med
	”brevbärarkontor” i 22 §. Lagrådet föreslår att orden ”som väntas till ett
	visst brevbärarkontor” och ”när den kommer till brevbärarkontoret” ska
	strykas. Regeringen delar Lagrådets synpunkt, orden är överflödiga.
	Någon ändring i sak är inte avsedd.
	24 §
	Paragrafen motsvarar i sak			6 kap. 25 § i	den nuvarande tullagen.
	Paragrafen kompletterar artikel 15.1 i unionstullkodexen om
	tillhandahållande av nödvändiga dokument och uppgifter. Den har
	utformats	med	37 kap. 7 § skatteförfarandelagen som förebild. Frasen
	”visa upp handling eller lämna över kopia av handling” har därför inte
	förts över till den nya tullagen. Lagrådet anser att den nuvarande
	formuleringen ska behållas och hänvisar till sitt yttrande avseende aktuell
	bestämmelse i skatteförfarandelagen i prop. 2010/11:165. Regeringen har
	i författningskommentaren till 37 kap. 6 § skatteförfarandelagen i nyss
	nämnda proposition konstaterat att en befogenhet för Skatteverket att
	förelägga någon att lämna uppgift får anses innefatta även en befogenhet
	att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna
	över en kopia av en handling, se prop. 2010/11:165 s. 851. Det rör sig
	bara om två olika sätt att lämna en uppgift. En befogenhet för Tullverket
	att förelägga någon att lämna uppgift får anses innefatta en befogenhet att
	låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna
188	över en kopia av en handling. Eftersom begreppet ”handling” har tagits

bort ur paragrafen har den definition av begreppet som finns i sista meningen i 6 kap. 25 § i den nuvarande paragrafen inte förts över till den här paragrafen. Definitionen av begreppet ”handling” finns istället i

1 kap. 3 §, se författningskommentaren till den paragrafen. Bestämmelserna i 24 och 25 §§ är även tillämpliga om en uppgift i ett

ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.

25 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 26 § i den nuvarande tullagen. Den har utformats med 37 kap. 9 § skatteförfarandelagen som förebild. Frasen

”visa upp handling eller lämna över kopia av handling” har därför inte förts över till den nya tullagen. En befogenhet för Tullverket att förelägga någon att lämna uppgift får anses innefatta en befogenhet att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av en handling. Se författningskommentaren till 24 §.

26 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 28 § i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 15.1 om dokument och uppgifter som på begäran och inom föreskriven tid ska lämnas till tullmyndigheterna och artikel 48 om tullmyndigheternas kontroll av uppgifter efter frigörande i unionstullkodexen. Paragrafen har fått en ny utformning för att närmare följa unionstullkodexen. Hänvisningarna till artiklarna 15.1 och 48 är utformade på så sätt att de avser unionstullkodexen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Bestämmelserna i 26–35 §§ är även tillämpliga om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.

27 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 29 § första–tredje styckena i den nuvarande tullagen. Den har utformats efter 41 kap. 4 § skatteförfarande- lagen.

28 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 29 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen och har utformats efter 41 kap. 5 § skatteförfarandelagen.

29 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 30 § första och tredje styckena och har utformats med 41 kap. 6 § skatteförfarandelagen som förebild.

Andra stycket i den nuvarande paragrafen har flyttats till 31 § nedan för att närmare följa skatteförfarandelagens uppbyggnad.

30 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 31 § i den nuvarande tullagen. I andra stycket finns en upplysning om att revisorns befogenheter framgår av artikel 48 om tullmyndigheternas kontroll av uppgifter efter frigörande i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse

Prop. 2015/16:79

189

Prop. 2015/16:79 anges inte vilken lydelse av artikeln som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

31 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 30 § andra stycket första och andra meningarna samt 6 kap. 32 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Utformningen har sin förebild i 41 kap. 8 § andra stycket skatteför- farandelagen.

32 §

Paragrafens första stycke motsvarar 6 kap. 32 § första stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafens andra stycke motsvarar 6 kap. 30 § andra stycket tredje meningen. Paragrafen har utformats efter 41 kap. 9 och 11 §§ skatteförfarandelagen.

Paragrafens första stycke innehåller en upplysning om bestämmelserna i artikel 15.1 i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges inte vilken lydelse av artikeln som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

33 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 32 § tredje stycket första och andra meningarna samt 32 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen och har hämtat sin utformning från 41 kap. 10 § skatteförfarandelagen.

34 §

Paragrafen motsvarar 6 kap 33 § första stycket första meningen och 33 § tredje stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafen har utformats i enlighet med 41 kap. 13 § skatteförfarandelagen.

35 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 33 § första stycket andra meningen och 33 § andra stycket i den nuvarande tullagen och har utformats efter 41 kap. 14 § skatteförfarandelagen.

	36–38 §§
	Paragraferna ersätter 6 kap. 34 § i den nuvarande tullagen.
	I lagrådsremissen föreslogs en bestämmelse som motsvarar 6 kap. 34 §
	i den nuvarande tullagen. Lagrådet anför att den föreslagna lydelsen av
	24 och 25 §§ riskerar att leda till oklarheter vid tillämpningen av
	bestämmelserna om undantagande av handling och uppgifter i 36–41 §§.
	Regeringen instämmer i att det finns skäl att justera undantagande-
	bestämmelserna. Det bör tydligt framgå vilka uppgifter som ett
	föreläggande inte får avse. Det bör även tydligt framgå vilka handlingar
	som inte får granskas av Tullverket vid en revision. Regeringen föreslår
	därför att den nuvarande regleringen ersätts med bestämmelser som i
	relevanta	delar	motsvarar	bestämmelserna	i 47 kap.	1–3 §§ skatte-
	förfarandelagen.
	I 36 § anges att ett föreläggande enligt 24 eller 25 § inte får avse en
	uppgift i en sådan handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 §
	rättegångsbalken. Ett sådant föreläggande får inte heller avse en uppgift
190	som har	ett	betydande	skyddsintresse,	om det	finns särskilda

omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen. Paragrafen ersätter 6 kap. 34 § andra stycket i den nuvarande tullagen och avser således enbart förelägganden enligt 24 eller 25 §. Undantag av handlingar från granskning vid revision får i stället begäras med stöd av 37–39 §§. Se även författningskommentaren till 24 § när det gäller innebörden av ”föreläggande att lämna uppgift”. Paragrafen har utformats med 47 kap. 1 § skatteförfarandelagen som förebild. Detta innebär att det i paragrafen inte anges vilka handlingar som på begäran av enskild ska undantas, utan vilka uppgifter ett föreläggande inte får avse. Någon ändring i sak är dock inte avsedd. Den som har invändningar mot ett föreläggande kan begära att Tullverket omprövar föreläggandet. Förelägganden ska, precis som enligt bestämmelserna i den nuvarande tullagen, få överklagas och bestämmelsen i denna paragraf ska vara tillämplig i bl.a. mål där ett föreläggande har överklagats. Bestämmelserna om rätt att begära undantag av handlingar från kontroll behöver därför inte omfatta den som föreläggs att lämna uppgifter.

I 37 § första stycket anges att vid revision får Tullverket inte granska en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken (första punkten) eller en handling som inte omfattas av revisionen (andra punkten). Bestämmelsen i första punkten motsvarar i sak 6 kap. 34 § första stycket 1 i den nuvarande tullagen såvitt avser revision. Bestämmelsen i andra punkten motsvarar i sak 6 kap. 37 § andra stycket i den nuvarande tullagen. I andra stycket anges att Tullverket inte heller får granska en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen. Denna bestämmelse motsvarar i sak 6 kap. 34 § första stycket 2 såvitt avser revision.

Av 38 § framgår att undantag av en handling från kontrollen sker på begäran av den som är föremål för revision.

Bestämmelserna i 36–43 §§ är tillämpliga även om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.

39 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 35 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen. Någon motsvarighet till tredje stycket i den paragrafen har inte införts i den nya tullagen då det som sägs där följer av rättsliga grundprinciper, jfr prop. 2010/11:165 s. 924 sista stycket. Paragrafens utformning följer delvis 47 kap. 4 § skatteförfarandelagen.

40 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 36 § andra stycket i den nuvarande tullagen och har utformats efter 47 kap. 5 § skatteförfarandelagen.

41 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 kap. 37 § första stycket i den nuvarande tullagen. Den har delvis utformats efter 47 kap 6 § skatteförfarandelagen. För mer information, se prop. 2010/11:165 s. 925.

Prop. 2015/16:79

191

Prop. 2015/16:79 Någon bestämmelse som motsvarar 6 kap. 37 § andra stycket i den nuvarande tullagen föreslås inte. En bestämmelse om undantag av handling som inte omfattas av en revision har i stället tagits in i 37 § första stycket 2.

42 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 38 § första stycket i den nuvarande tullagen och har utformats efter 47 kap. 7 § skatteförfarandelagen (se prop. 2010/11:165 s. 926). Bestämmelsen tar sikte på fall där granskningen av en handling har påbörjats innan den enskilde begär att den ska undantas.

Frasen ”eller del av handling” upprepas inte i den nya paragrafen eftersom bestämmelsen även gäller för ”uppgift”, vilket får anses täcka in beslut som avser bara en del av en handling. Inte heller andra meningen i 6 kap. 38 § första stycket upprepas, eftersom det fallet täcks av frasen

”har undantagits från kontroll”.

43 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 38 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Motsvarande bestämmelser finns i 68 kap. 1 och 3 §§ skatteförfarande- lagen.

44–49 §§

Se avsnitt 6.2.8. Paragraferna motsvarar 7 kap. 1 § andra stycket och 3– 7 §§ i den nuvarande tullagen. För mer information om dessa bestämmelser, se prop. 2013/14:164. Upplysningsbestämmelsen i nuvarande 7 kap. 1 § första stycket har ersatts av upplysnings- bestämmelsen i 1 kap. 1 §. Nuvarande 7 kap. 2 § har tagits bort, eftersom bestämmelser som avser de statliga myndigheternas organisation, arbetsuppgifter och inre verksamhetsformer ligger inom den s.k. rest- kompetensen.

Viss språklig bearbetning har gjorts av 45, 46 och 49 §§ för att öka tydligheten.

I 44 § finns en upplysning om att uttryck som används i 45–49 §§ har samma betydelse som i förordning (EU) nr 608/2013. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

Bestämmelserna i 45 och 46 §§ rör underrättelse om vissa beslut som fattas med stöd av förordning (EU) nr 608/2013 och bestämmelsen i 47 § rör ansvar för en eventuell skada på en vara vid en inspektion av varan med stöd av den förordningen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningarna till EU-förordningen i dessa paragrafer är dynamiska, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

50–53 §§

Se avsnitt 6.2.8. Paragraferna motsvarar 7 a kap. 2–5 §§ i den nuvarande tullagen. För mer information om dessa bestämmelser, se prop. 2006/07:68. Upplysningsbestämmelsen i nuvarande 7 a kap. 1 § har ersatts av upplysningsbestämmelsen i 1 kap. 1 §. Bemyndigandet i nuvar-

192

ande 7 a kap. 6 § har tagits bort eftersom det avser verkställighets- Prop. 2015/16:79 föreskrifter.

Bestämmelsen i 51 § har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Lagrådet anser att det finns skäl att tydligare utveckla varför

uttryckssättet i 52 § andra stycket skiljer sig från det i 4 kap. 16 § andra stycket. Regeringen har i avsnitt 7.4.1 i prop. 2006/07:68 utvecklat skälen för utformningen av bestämmelserna om kroppsvisitation för att söka efter kontanta medel. Eftersom någon ändring i sak av bestämmelserna om kontantkontroller inte föreslås inom ramen för detta lagstiftningsärende hänvisar regeringen till de skäl som anförs i prop. 2006/07:68.

Bestämmelsen i 50 § rör formerna för att lämna en anmälan enligt
artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005. Det är därför ändamålsenligt att
hänvisningen till EU-förordningen är dynamisk, dvs. avser förordningen
i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningarna till artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 i 51 och
52 §§ och till artikel 4.2 i den förordningen i 53 § är utformade på så sätt
att de avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk
hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.
5 kap. Överträdelser och sanktioner
Se avsnitt 6.2.10.
1 §
Paragrafen motsvarar 8 kap. 1 § första stycket i den nuvarande tullagen.
Andra stycket i den paragrafen har ingen motsvarighet i förslaget till ny
tullag eftersom det inte innehåller några bestämmelser om
enhetstillstånd.
2 §
Paragrafen motsvarar i sak 10 kap. 1 § i den nuvarande tullagen.
Paragrafen har genomgått vissa redaktionella justeringar, någon ändring i
sak är dock inte avsedd. Begreppet ”tillfälligt lager” är ersatt med
”anläggning för tillfällig lagring” och ”icke-gemenskapsvara” har ersatts
med ”icke-unionsvara”. Begreppet ”frilager” har tagits bort då det inte
längre förekommer i unionstullkodexen.
Hänvisningen till artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 i första
stycket är utformad på så sätt att den avser artikeln i en viss angiven
lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.
Se kommentaren till 4 kap. 24 § när det gäller Lagrådets synpunkter i
fråga om ”uppgift” och ”handling”.
3 och 4 §§
Paragraferna motsvarar 10 kap. 2 och 3 §§ i den nuvarande tullagen.
5–7 §§
Paragraferna motsvarar i sak 8 kap. 2 § i den nuvarande tullagen.
Regeln om att tulltillägg ska utgå vid oriktig uppgift finns i 5 §.
I 6 § finns regeln om när en uppgift ska anses vara oriktig. 6 §
motsvarar 8 kap 2 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen.	193

Prop. 2015/16:79 Tulltilläggets storlek regleras i 7 §. 7 § motsvarar 8 kap 2 § fjärde och femte styckena i den nuvarande tullagen. För tydlighetens skull har en hänvisning till 5 § införts.

Paragraferna har utformats med skatteförfarandelagens regler om skattetillägg som vägledning. Utöver detta har en felhänvisning i nuvarande i 8 kap. 2 § femte stycket respektive 2 a § rättats till. Med

”omprövning” avses här att ytterligare tull påförs.

8 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 2 a § i den nuvarande tullagen. I den paragrafen finns i sista meningen en hänvisning till 2 § tredje stycket. Som Lagrådet påpekar ger en jämförelse med den ändring som gjordes i tulltilläggsbestämmelserna i prop. 2002/03:106 (se s. 29 f) vid handen att hänvisningen borde ha varit till 2 § fjärde stycket. Denna felaktighet har rättats till här, vilket innebär att det i paragrafen görs en hänvisning till 7 § första stycket. I övrigt är paragrafen utformad med 57 kap. 1 § skatteförarandelagen som förebild. Begreppet ”skönstull- taxering” har ersatts med ”tull har fastställts på skälig grund”.

9 §

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 3 § i den nuvarande tullagen och reglerar att tulltillägg ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld genom bristande efterlevnad i enlighet med artikel 79 i unionstullkodexen. Hänvisningen till artikel 79 är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

10 §

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 4 § i den nuvarande tullagen. I paragrafen regleras när tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över en vara som hänförts till tullförfarandet övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning av tull samt storleken på tulltillägget. Paragrafen har utformats i linje med Lagrådets förslag.

11 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 5 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har bearbetats språkligt, någon ändring i sak är inte avsedd.

12 §

Paragrafen ersätter 8 kap. 6 § i den nuvarande tullagen. Begreppet

”frivilligt” har ersatts med ”på eget initiativ” för att följa 49 kap. 10 § skatteförfarandelagen. Som Lagrådet påpekar innebär detta en ändring i sak. Avsikten är här, liksom i skatteförfarandelagen (jfr prop. 2010/11:165 s. 943), att åstadkomma en generösare tillämpning än den tidigare bestämmelsen om frivillig rättelse.

13 §

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 8 kap. 12 § i den nuvarande tullagen.

194

14 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 8 § i den nuvarande tullagen. Den har bearbetats språkligt, någon ändring i sak är inte avsedd. Lagrådet påpekar att någon motsvarighet till bestämmelsen inte finns i skatteförfarandelagen och att tulltilläggens och skattetilläggens accessoriska natur torde innebära att en bestämmelse av detta slag är umbärlig. Regeringen avser att återkomma till denna fråga vid den kommande översynen av sanktionsbestämmelserna.

15 §

Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 9 § i den nuvarande tullagen.

Paragrafen är omformulerad då begreppet ”lokalt klareringsförfarande” inte längre finns i unionstullkodexen. Det finns heller inte något skäl att begränsa bestämmelsen till ”övergång till fri omsättning” varför detta har utgått.

Förseningsavgiften föreslås höjas från 400 och 800 kronor till 500 respektive 1 000 kronor, vilket motsvarar inflationsutvecklingen sedan beloppen senast höjdes (2001) fram till i dag (2015).

16 §

Paragrafen motsvarar i sak 5 kap 3 § andra stycket i den nuvarande tullagen vad avser beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Genom hänvisningen till bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning av beslut om tull görs bestämmelserna i unionstullkodexen om omprövning av beslut tillämpliga. Se avsnitt 6.2.5. Att beslut om tulltillägg och förseningsavgift ska omprövas om de har överklagats framgår av 6 kap. 7 §.

17 §

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 10 § i den nuvarande tullagen.

Första stycket har utformats efter 51 kap. 1 § första stycket skatteförfarandelagen i enlighet med Lagrådets förslag. I andra stycket har rekvisiten ”stått i samband med gäldenärens respektive deklarantens ålder, hans eller hans ombuds ålder ” ersatts med ”berott på ålder”, någon

ändring i sak är inte avsedd.

I tredje stycket anges att deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig. Lagrådet ifrågasätter om det finns skäl att behålla bestämmelsen. Bestämmelsen ger en möjlighet att befria från förseningsavgift i de fall där avgiften visserligen står i proportion till passiviteten, men passiviteten är obetydlig och avgiften låg. Bestämmelsen behålls därför.

18 §

Paragrafen har utformats med 52 kap. 10 § skatteförfarandelagen som förebild.

19 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 13 § första stycket i den nuvarande tullagen. Ingen motsvarighet till andra stycket i den paragrafen behövs då rätten att yttra sig framgår av artikel 22.6 om beslut som fattas på ansökan och

Prop. 2015/16:79

195

Prop. 2015/16:79

196

artikel 29 om beslut som fattas utan föregående ansökan i unionstull- kodexen. Se 5 kap. 16 § och avsnitt 6.2.5.

20 §

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 15 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har dock genomgått vissa redaktionella ändringar. Vidare har hänvisningen till artikel 110 om anstånd med betalning i unionstullkodexen utformats på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Av 8 kap. 15 § i den nuvarande tullagen följer att bestämmelsen om dröjsmålsränta i 5 kap. 16 § den lagen ska tillämpas i fråga om tulltillägg och förseningsavgift. Således ska dröjsmålsräntan beräknas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första stycket och andra stycket första meningen skatteförfarandelagen. Som Lagrådet noterat anges i lagrådsremissens förslag att artikel 114 i unionstullkodexen ska tillämpas i fråga om tulltillägg och förseningsavgift. Eftersom någon ändring jämfört med vad som gäller enligt den nuvarande bestämmelsen inte är avsedd, ska i paragrafen i stället anges att 2 kap. 8 § ska tillämpas i fråga om tulltillägg och förseningsavgift.

21 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 7 § i den nuvarande tullagen vad avser tulltillägg. Vad avser förseningsavgifter finns ingen motsvarighet i den nuvarande tullagen. Den delen införs i förslaget till ny tullag för att få bättre överensstämmelse med skatteförfarandelagen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

6 kap. Överklagande

Se avsnitt 6.2.9.

1 §

Paragrafen motsvarar i sak 9 kap. 1 § i den nuvarande tullagen. Den är utformad med 67 kap. 3 § skatteförfarandelagen som förebild. Att Tullverket utser ersättare för det allmänna ombudet framgår av 10 § andra stycket förordningen (2007:782) med instruktion för Tullverket.

Lagrådet har föreslagit att det direkt i bestämmelsen ska anges vilka beslut som det allmänna ombudet kan överklaga. Regeringen har utformat paragrafen i enlighet med Lagrådets förslag, dock med den skillnaden att även beslut om annan skatt än tull nämns i bestämmelsen. Lagrådet har vidare föreslagit att hänvisningarna till 3 och 7 §§ i 6 kap. 8, 11–17, 20 och 21 §§ ska ersättas med en hänvisning till denna paragraf. I denna del har regeringen inte följt Lagrådets förslag.

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 9 kap. 2 § i den nuvarande tullagen.

I paragrafens första stycke anges vilka beslut som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Stycket innehåller hänvisningar till artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1889/2005 och artiklarna 5.3, 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 och 16 i förordning (EU) nr 608/2013. Eftersom innebörden av bestämmelsen är att beslut enligt de nämnda artiklarna får

överklagas, är det lämpligt att hänvisningarna till artiklarna i EU- förordningarna är dynamiska, dvs. avser förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

I andra stycket har en bestämmelse tagits in som motsvarar 9 kap. 2 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Bestämmelsen innebär att Tullverkets eller annan förvaltningsmyndighets beslut om nedsättning eller befrielse enligt 2 kap. 12 och 20 §§ även fortsättningsvis överklagas hos regeringen.

Att Tullverkets beslut om föreskrifter inte får överklagas framgår av 30 § myndighetsförordningen (2007:515). Därför har det nuvarande femte stycket inte någon motsvarighet i förslaget till ny tullag.

3 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 kap. 3 § i den nuvarande tullagen. I stället för ”tulltaxering i en fråga som kan antas ha betydelse för fastställande av tull” används nu begreppet ”beslut om tull”.

I andra stycket första meningen anges att om ett beslut som avses i första stycket har omprövats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom treårsfristen. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I tredje stycket har det i enlighet med Lagrådets förslag tagits in en bestämmelse som anger att gäldenären eller den skattskyldige får överklaga ett beslut som avses i första och andra styckena även om beslutet inte är till nackdel för denne.

4 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 4 § första stycket i den nuvarande tullagen. I paragrafen anges att om ett överklagande inte avvisas och det inte finns hinder mot omprövning, ska Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet. Lagrådet har beträffande denna paragraf och 6 § framfört att det finns anledning att överväga att grunda regleringen på vad som gäller enligt skatteförfarandelagen. Regeringen konstaterar att en sådan förändring av bestämmelserna skulle kräva överväganden som inte ryms inom detta lagstiftningsärende och föreslår därför att de aktuella bestämmelserna i den nuvarande tullagen förs över till den nya tullagen.

5 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 4 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen.

6–11 §§

Paragraferna motsvarar 9 kap. 5–10 §§ i den nuvarande tullagen. Hänvisningen till artikel 45 om uppskjutande av genomförandet i unionstullkodexen i 9 § är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. Se kommentaren till 4 § när det gäller Lagrådets synpunkt beträffande 6 §.

12–15 §§

Paragraferna motsvarar 9 kap. 12–15 §§ i den nuvarande tullagen.

Prop. 2015/16:79

197

Prop. 2015/16:79	16–25 §§
	Paragraferna motsvarar i sak 9 kap. 16–25 §§ i den nuvarande tullagen.
	17 § har bearbetats redaktionellt, någon ändring i sak är inte avsedd. 18 §
	och	22 §	har	utformats	med 67 kap. 33 §	respektive	37 §
	skatteförfarandelagen som förebild. Lagrådets synpunkter har beaktats
	vid utformningen av 22 §.
	I ärenden och mål där frågor om bevissäkring eller betalningssäkring
	prövas, se 24 eller 25 §, tillämpas de bestämmelser i skatteförfarande-
	lagen som framgår av 7 kap. 9 § första stycket 2.
	26 §
	Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om dröjsmålstalan. Den
	har	utformats med 26 kap.			2 § lagen (2007:528)	om värdepappers-
	marknaden		och	21 kap. 5 §	försäkringsrörelselagen	(2010:2043)	som

förebilder, med beaktande av vad som redan framgår av unions- tullkodexen.

Första stycket. Hänvisningen till artikel 22.2 om kontroll av uppgifter i ansökan om beslut i unionstullkodexen innebär att Tullverket, utan dröjsmål och senast inom 30 dagar från det att en ansökan om ett beslut mottagits, ska kontrollera om villkoren för godtagande av denna ansökan är uppfyllda. Om Tullverket fastställer att ansökan innehåller alla de uppgifter som krävs för att verket ska kunna fatta detta beslut, ska verket meddela sitt godtagande till den sökande inom den tidsperiod som anges ovan. Med ”den tidsfrist som avses i artikel 22.3” menas dels den tidsfrist inom vilken ett beslut ska fattas, dvs. utan dröjsmål och senast inom 120 dagar från den dag då ansökan har godtagits, om inget annat föreskrivs, dels den ytterligare tid som tullmyndigheterna bedömer vara nödvändig för att kunna fatta ett beslut, om de inte kan fatta ett beslut i tid. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar.

Eftersom innebörden av paragrafen är att enskild ska kunna föra en dröjsmålstalan, är det lämpligt att hänvisningarna i första stycket till artiklarna 22.2 och 22.3 i unionstullkodexen är dynamiska, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Andra stycket. En dröjsmålstalan ska omfattas av systemet med prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt.

Tredje stycket. Om domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls inte resulterar i ett reellt beslut, föreligger inom en månad ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande med stöd av 6 kap. 2 § första stycket 1.

7 kap. Särskilda bestämmelser

1 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 19 § första stycket i den nuvarande tullagen och 64 § första stycket i den nuvarande tullförordningen. Paragrafen kompletterar artikel 137 om transport under särskilda omständigheter i unionstullkodexen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag såtillvida att meningen ”Underrättelsen ska vidarebefordras till Tullverket.” har tagits in i andra stycket.

198

2 §

Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 19 § andra stycket i den nuvarande tullagen och 64 § andra stycket i den nuvarande tullförordningen. Paragrafen kompletterar artikel 137 i unionstullkodexen. Paragrafen har utformats i linje med Lagrådets förslag genom att en mening som anger att handlingen ska vidarebefordras till Tullverket har tagits in i andra stycket.

3 §

Se avsnitt 6.2.3. Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Den har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

4 §

Paragrafen motsvarar 1 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. För ytterligare information, se prop. 2013/14:164.

I paragrafens första stycke anges att delgivning får användas om Tullverket vid tillämpningen tullagstiftningen, förordning (EG) nr 1889/2005 eller förordning (EU) nr 608/2013 ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat. I andra stycket anges att delgivning bör användas bara om det behövs med hänsyn till omständigheterna. Det är ändamålsenligt att hänvisningarna till EU- förordningarna är dynamiska, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

5 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen. Orden ”eller handling” har tagits bort eftersom begreppet ”uppgift” får anses omfatta också ”handling”. Se författnings- kommentaren till 4 kap. 24 §.

Hänvisningen till artikel 15.1 om dokument och uppgifter som på begäran och inom föreskriven tid ska lämnas till tullmyndigheterna i unionstullkodexen är utformad på så sätt att den avser artikeln i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1.

Bestämmelserna i 5 och 6 §§ är även tillämpliga om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras.

6 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § tredje stycket i den nuvarande tullagen.

7 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 5 § i den nuvarande tullagen.

8 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 2 § i den nuvarande tullagen. Den kompletterar bl.a. artikel 101.3 om fastställande av import- eller exporttullbelopp i unionstullkodexen som anger hur avrundning får ske och hur en medlemsstat som inte har euron som valuta får tillämpa bestämmelserna.

Prop. 2015/16:79

199

Prop. 2015/16:79	9 §
	Paragrafen motsvarar 1 kap. 8 § i den nuvarande tullagen. Lagrådet anser
	att det som sägs i första stycket i paragrafen om ”skatt som ska betalas
	till Tullverket” kan utgå. Regeringen anser att en sådan ändring skulle
	riskera att göra bestämmelsen otydlig och väljer därför att inte följa
	Lagrådets förslag.

11.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

6 kap.

10 a §

Begreppet ”står under tullövervakning” ändras till ”omfattas av tull- övervakning”, som är det begrepp som används i unionstullkodexen. En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat

1 §

I andra stycket införs en definition av begreppet ”tullklarering”.

Samtidigt görs vissa språkliga ändringar i första stycket.

11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

26 §

Nuvarande andra och fjärde styckena hänvisar till bestämmelser om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas dessa stycken bort. Detta får till följd att nuvarande tredje, femte och sjätte styckena i stället blir andra, tredje respektive fjärde stycket. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring i första stycket.

I fjärde stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en upplysning om att beskattningsvärdet utgörs av varans värde för tulländamål bestämt enligt unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

33 §

I andra stycket ändras hänvisningen till den nuvarande tullagen till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

200

11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen Prop. 2015/16:79 (1979:1088) om gränsövervakningen i krig

m.m.

6 §

I andra punkten ändras hänvisningen till den nuvarande tullagen till en hänvisning till förslaget till ny tullag. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring i punkten.

11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

1 §

I första stycket 5 ändras hänvisningen till den nuvarande tullagen till en hänvisning till tullagstiftningen enligt 1 kap. 3 § i förslaget till ny tullag för att återbetalning av både tull och annan skatt än tull ska omfattas av bestämmelsen.

11.7 Förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)

25 §

Paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

11.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering

2 kap.

7 §

I andra stycket 1 ändras hänvisningen till den nuvarande tullagen till en hänvisning till förslaget till ny tullag. Övergångsbestämmelsen till ändringen är tänkt att träffa sådana situationer då den äldre tullagen är tillämplig enligt punkten 3 c i övergångsbestämmelserna till den nya tullagen.

11.9	Förslaget till lag om ändring i
	mervärdesskattelagen (1994:200)
1 kap.
2 §
I nuvarande första stycket 6 c och e finns hänvisningar till bestämmelser
om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den		201

Prop. 2015/16:79

202

nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 6 c och e bort. Detta får till följd att nuvarande första stycket 6 d i stället blir första stycket 6 c. Samtidigt görs mindre, språkliga och redaktionella ändringar i första stycket 6 a och b.

I femte stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. Av tydlighetsskäl har hänvisningen preciserats med den artikel i vilken de nämnda uttrycken definieras. I detta stycke finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

5 §

I sista meningen finns en hänvisning som avser enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas denna mening bort.

19 §

Hänvisningen till gemenskapstullkodexen ändras till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

5 kap.

19 §

I punkten 2 ändras begreppet ”temporär import” till ”tillfällig införsel” som är det begrepp som används i unionstullkodexen.

7 kap.

8 §

I första stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en bestämmelse om att beskattningsunderlaget vid import utgörs av bl.a. varans värde för tulländamål, fastställt av Tullverket, enligt unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Nuvarande andra stycket hänvisar till bestämmelser om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas andra stycket bort. Det nuvarande tredje stycket blir därmed nytt andra stycke.

9 §

I tredje stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

9 c kap. Prop. 2015/16:79

1 §

I första stycket 3 har begreppet ”tillfälligt lager” ändrats till ”anläggning för tillfällig lagring” som är det begrepp som används i unionstullkodexen och begreppet ”frilager” har tagits bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen.

2 §

I paragrafen ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. Samtidigt har begreppet

”tillfälligt lager” ändrats till ”anläggning för tillfällig lagring” som är det begrepp som används i unionstullkodexen och begreppet ”frilager” tagits bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen. I denna paragraf finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

13 kap.

6 §

I punkten 4 har hänvisningarna avseende enhetstillstånd tagits bort, eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4.

22 kap.

1 §

En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

11.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.

1 §

I första stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen och tillämpningsföreskrifterna till den kodexen till en hänvisning till unionstullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av den kodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

3 §

En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

4 och 5 §§

Begreppet ”förtullning” används inte i förslaget till ny tullag. I 4 och

5 §§ används begreppet i verbform. Det har ersatts av lokutionen

203

Prop. 2015/16:79 ”deklareras för övergång till fri omsättning”. Någon ändring i sak är inte avsedd.

6 §

I andra stycket har frasen ”varan anmäldes till förtullning” ersatts med ”tulldeklarationen ingavs till Tullverket”, eftersom begreppet ”förtull- ning” inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd.

8 §

Hänvisningarna till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag.

9 §

I tredje stycket ändras hänvisningarna till paragrafer i den nuvarande tullagen till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag.

11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.

1 kap.

5 §

En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

2 kap.

2 §

I fjärde stycket ändras begreppet ”temporär import” till ”tillfällig införsel” som är det begrepp som används i unionstullkodexen.

5 §

I andra stycket finns en bestämmelse om att frihet från skatt endast medges om varorna omfattas av tullbefrielse enligt artiklarna 203–205 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring i första stycket.

11 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att vad som i övrigt sägs om tullfrihet i bl.a. förordning (EG) nr 1186/2009 ska även gälla i fråga om frihet från skatt vid import. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till förordning (EG) nr 1186/2009 är dynamisk, dvs. avser EU- förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

204

12 §	Prop. 2015/16:79
Paragrafen upphör att gälla eftersom bestämmelserna om återbetalning
och eftergift avseende annan skatt än tull har samlats i 2 kap. 19 § i
förslaget till ny tullag.

3 kap.

9 §

En hänvisning till artikel 45 i förordning (EEG) nr 918/83 ändras till en hänvisning till artikel 41 i förordning (EG) nr 1186/2009. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

4 kap.

1 §

Begreppet ”förtullning” används inte i förslaget till ny tullag, därför har punkten 3 bearbetats språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

11.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

9 c §

Genomgående ändras hänvisningar till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisningar till unionstullkodexen. Första stycket 2 har bearbetats språkligt eftersom begreppet ”förtullning” inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra stycket finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

I tredje stycket finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för varor i samband med deras övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Nuvarande första stycket 3 hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 bort.

15 §

I första stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en bestämmelse om att den som i Sverige avser att yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen, får godkännas som registrerad avsändare. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till

205

Prop. 2015/16:79 unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

20 §

I nuvarande första stycket 8 mot slutet finns en hänvisning som avser enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas denna hänvisning bort.

34 §

En hänvisning i andra stycket till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

37 §

Genomgående ändras hänvisningar till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisningar till unionstullkodexen. Första stycket 2 har bearbetats språkligt eftersom begreppet ”förtullning” inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra stycket finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

I tredje stycket finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för varor i samband med deras övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Nuvarande första stycket 3 hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 bort.

39 §

I nuvarande punkten 5 sista meningen finns en hänvisning som avser enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas denna mening bort.

40 §

I tredje stycket 2 d tas begreppet ”frilager” bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen.

11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

8 c §

Genomgående ändras hänvisningar till gemenskapstullkodexen till

motsvarande hänvisningar till unionstullkodexen. Första stycket 2 har

206

bearbetats språkligt eftersom begreppet ”förtullning” inte används i Prop. 2015/16:79 förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra stycket finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

I tredje stycket finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för varor i samband med deras övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Nuvarande första stycket 3 hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 bort.

14 §

I första stycket ändras en hänvisning till artikel 79 i gemenskapstull- kodexen till motsvarande artikel i unionstullkodexen, dvs. artikel 201. I detta stycke finns en bestämmelse om att den som i Sverige avser att yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen, får godkännas som registrerad avsändare. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU- förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

19 §

I nuvarande första stycket 8 mot slutet finns en hänvisning som avser enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas denna hänvisning bort.

34 §

En hänvisning i andra stycket till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

11.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

4 kap.
1 b §
Genomgående ändras hänvisningar till gemenskapstullkodexen till
motsvarande hänvisningar till unionstullkodexen. Första stycket 2 har
bearbetats språkligt eftersom begreppet ”förtullning” inte används i
förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd.
I andra stycket finns en upplysning om att vissa uttryck som används i
lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är
fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn	207

Prop. 2015/16:79 och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

I tredje stycket finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för bränsle i samband med bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU- förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Nuvarande första stycket 3 hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 bort.

8 §

I första stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en bestämmelse om att den som i Sverige avser att yrkesmässigt avsända bränsle under ett uppskovsförfarande, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen, får godkännas som registrerad avsändare. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

13 §

Första stycket 3 b har bearbetats språkligt eftersom begreppet ”förtullning” inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. Av tydlighetsskäl har hänvisningen preciserats med den artikel i vilken de nämnda uttrycken definieras. I detta stycke finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

I tredje stycket ändras en hänvisning till artikel 79 i gemenskapstullkodexen till motsvarande artikel i unionstullkodexen, dvs. artikel 201. I detta stycke finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för bränsle i samband med bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Nuvarande första stycket 3 c hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 c bort.

5 kap.

2 §

I nuvarande punkten 3 sista meningen finns hänvisningar som avser

enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den

208

nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, Prop. 2015/16:79 tas denna mening bort.

6 kap.

1 §

En hänvisning i andra stycket till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

7 kap.

1 §

I punkten 1 tas begreppet ”frilager” bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen.

11.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

1 §

I andra stycket införs en definition av begreppet ”förtullning”.

11.16 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)

2 kap.

14 §

Begreppet ”frilager” tas bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen.

11.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

4 §

I tredje stycket ersätts det nationella begreppet ”tullplats”, som också har tagits bort ur förslaget till ny tullag, med begreppet ”tullkontor”, som är det begrepp som används i unionstullkodexen.

8 §

Se avsnitt 7. Paragrafen delas in i två stycken. I första stycket läggs orden

”och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag” till för att tydliggöra att även den typen av försändelser omfattas av reglerna om undersökning av försändelser enligt denna paragraf. Som en följd av denna ändring har orden ”vid ett kurirföretags första sorteringsterminal” lagts till i andra stycket.

209

Prop. 2015/16:79 För att undvika sammanblandning med sådan diplomatisk kurirförsändelse som avses i artikel 27 i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961 eller sådan konsulär post som avses i Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april

1963 används lokutionen ”försändelser förmedlade av kurirföretag” i 8 och 9 §§.

9 §

Se avsnitt 7. I paragrafen ersätts som en följd av ändringen i 8 § ”brev och andra sådana försändelser” med ”postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag”.

11 §

Utredningen föreslog att begreppet ”postkontor” skulle ersättas med ”brevbärarkontor” i första stycket. Lagrådet föreslår att orden ”som väntas till ett visst brevbärarkontor” och ”när den kommer till brevbärarkontoret” ska strykas. Regeringen delar Lagrådets synpunkt. Vidare har i andra stycket frasen ”skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tid” ersatts med ”ska gälla en begränsad, kortare tid”. Någon ändring i sak är inte avsedd.

13 §

Förutom vissa mindre, språkliga ändringar i paragrafen, så ändras hänvisningen i andra stycket till 5 kap. 23 § i den nuvarande tullagen till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag, dvs. 2 kap. 16 §.

17 §

I första stycket ersätts begreppet ”tillfälligt lager” med begreppet ”anläggning för tillfällig lagring”, som är det begrepp som används i unionstullkodexen. Samtidigt görs vissa mindre, språkliga ändringar.

18 §

Hänvisningarna till 6 kap. 25–38 §§ och 10 kap. 4 § i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag, dvs. 4 kap. 26–43 §§ och 7 kap. 5 §.

11.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

2 kap.

13 §

Hänvisningen till en paragraf i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag.

210

11.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:714) Prop. 2015/16:79 om ersättning vid frihetsberövanden och andra

tvångsåtgärder

8 §

Hänvisningar till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag. Övergångsbestämmelsen till ändringen är tänkt att träffa sådana situationer då den äldre tullagen är tillämplig enligt punkten 3 c i övergångsbestämmelserna till den nya tullagen.

11.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker

2 §

I definitionen av ”unionsvaror” har hänvisningen till artikel 4.7 i gemenskapstullkodexen ändrats till motsvarande artikel i unionstullkodexen, dvs. artikel 5.23. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

11.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg

2 §

Hänvisningar till artiklar i gemenskapstullkodexen har ändrats till motsvarande artiklar i unionstullkodexen. Paragrafen har kompletterats med en definition av begreppet ”icke-unionsvaror”. Eftersom det är fråga om upplysningsbestämmelser anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

11.22 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

8 kap.

7 §

Hänvisningen i andra strecksatsen till en paragraf i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag.

9 kap.

8 §

Hänvisningarna i andra strecksatsen till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag.

211

Prop. 2015/16:79

212

11.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling

1 §

I tredje stycket ändras en hänvisning till den nuvarande tullagen till en hänvisning till förslaget till ny tullag.

2 §

I andra stycket 2 har definitionen av begreppet ”tullbehandling” anpassats till de förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen och förslaget till ny tullag.

3 §

Nuvarande tredje stycket 5 innehåller en hänvisning till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas bestämmelsen i tredje stycket 5 bort.

8 §

Nuvarande tredje och fjärde styckena innehåller hänvisningar till bestämmelser om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, har bestämmelserna i tredje och fjärde styckena tagits bort. Det nuvarande femte stycket blir därmed nytt tredje stycke.

31 §

Hänvisningarna i första stycket 2 till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag.

11.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

2 kap.

5 §

Bestämmelsen har fått ett nytt inledande led. Genom tillägget har möjligheterna till utlämnande på medium för automatiserad behandling till enskild utvidgats till att omfatta utlämnande som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i 1 kap. 3 § i förslaget till ny tullag. Härigenom innefattas dels Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i unionstullkodexen, dels svenska tullförfattningar. Enligt artikel 5.2 i unionstullkodexen är tullagstiftning det regelverk som utgörs av allt följande: Kodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå (a), gemensamma tulltaxan (b), den lagstiftning som fastställer ett unionssystem för tullbefrielser (c) och internationella avtal som innehåller tullbestämmelser, i den mån de är tillämpliga i unionen (d). Om ett utlämnande till enskild följer av någon av dessa akter eller av

svenska tullförfattningar får utlämnande ske på medium för Prop. 2015/16:79 automatiserad behandling. Några föreskrifter av regeringen behövs

därmed inte för dessa fall. Se avsnitt 8.2.2.

8 a §

Paragrafen upphör att gälla eftersom den hänvisar till bestämmelser som upphör att gälla.

11.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

26 §

Eftersom begreppet ”tullklarering” inte används i förslaget till ny tullag har i första stycket 1 rekvisitet ”plats för tullklarering” ändrats till ”ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt”. Den nya frasen anknyter till uttryckssättet i unionstullkodexen.

11.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd

16 §

I andra stycket finns en bestämmelse om att kontroll av varor som står under tullövervakning enligt artikel 134 i unionstullkodexen ska göras i samråd med Tullverket. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring.

11.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet

23 §

Hänvisningen till en paragraf i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag.

28 §

Hänvisningen i andra stycket till en paragraf i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag.

213

Prop. 2015/16:79

214

11.28 Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)

6 §

I punkten 6 tas begreppet ”frilager” bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen.

11.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd

4 kap.

3 §

I andra stycket finns en bestämmelse om att kontroll av varor som står under tullövervakning enligt artikel 134 i unionstullkodexen ska göras i samråd med Tullverket. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring.

11.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.

8 §

Hänvisningarna i andra stycket till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag. Samtidigt

ändras begreppet ”tillfälligt lager” till motsvarande begrepp i unionstullkodexen som är ”anläggning för tillfällig lagring”.

11.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster

14 kap.

2 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att en upphandlande enhet vid tilldelning av varukontrakt får förkasta ett anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland, om andelen sådana varor, bestämd enligt unionstullkodexen uppgår till mer än hälften av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU- förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring.

11.32 Förslaget till lag om ändring i postlagen	Prop. 2015/16:79
(2010:1045)
2 kap.
16 §
En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till förslaget till ny
tullag. Övergångsbestämmelsen till ändringen är tänkt att träffa sådana
situationer då den äldre tullagen är tillämplig enligt punkten 3 c i
övergångsbestämmelserna till den nya tullagen.
11.33 Förslaget till lag om ändring i alkohollagen
(2010:1622)
12 kap.
5 §
Hänvisningarna till begreppet ”tillfälligt lager” ändras till motsvarande
begrepp i unionstullkodexen som är ”anläggning för tillfällig lagring”.
Eftersom det i den delen är fråga om en upplysningsbestämmelse anges
endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det
hänvisas till (dynamisk hänvisning).
11.34 Förslaget till lag om ändring i
skatteförfarandelagen (2011:1244)
2 kap.
1 §
Hänvisningen i första stycket 4 till den nuvarande tullagen ändras till
förslaget till ny tullag.

215

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/1

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013

om fastställande av en tullkodex för unionen

(omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions sätt, särskilt artiklarna 33, 114 och 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit téns yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (3) behöver ändras på ett flertal punkter. Av tydlighetsskäl bör den förordningen omarbetas.

(2)	Det är lämpligt att se till att förordning (EG)
	nr 450/2008 är förenlig med fördraget om Europeiska
	unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna
	290 och 291. Det är även lämpligt att förordningen
	beaktar utvecklingen av unionsrätten och att anpassa
	vissa bestämmelser i förordningen så att de blir enklare
	att tillämpa.
(1) EUT C 229. 31.7.2012, s. 68.
(2)	Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 september 2013 (ännu ej
(3)	offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 27 september 2013.
	EUT L 145, 4.6.2008, s. 1.

(3) För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar i denna förordning bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF- fördraget. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbe te, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att rele vanta handlingar översänds samtidigt till Europaparla mentet och rådet och att detta sker så snabbt som möj ligt och på lämpligt sätt.

(4) Kommissionen bör då den förbereder och utarbetar de legerade akter särskilt säkerställa öppna samråd med medlemsstaternas experter och näringslivet.

(5) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genom förandebefogenheter för att närmare ange format och koder för de gemensamma uppgiftskraven för utbyte av uppgifter mellan tullmyndigheterna och mellan ekono miska aktörer och tullmyndigheterna och lagring av så dana uppgifter och förfaranderegler om det utbyte och den lagring av uppgifter som kan ske med andra metoder än elektronisk databehandlingsteknik; för att anta beslut

om att tillåta en eller flera medlemsstater att använda andra metoder för utbyte och lagring av information än elektronisk databehandlingsteknik; för att närmare ange de tullmyndigheter som ansvarar för registrering av ekonomiska aktörer och av andra personer; för att närmare ange de tekniska arrangemangen för utveckling, underhåll och användning av elektroniska system; för att närmare ange förfaranderegler om beviljande och styr kande av rätten för ett tullombud att tillhandahålla tjäns ter i en annan medlemsstat än den där han eller hon är etablerad, förfaranderegler om inlämnande och godkän nande av en ansökan om beslut med avseende på till lämpningen av tullagstiftningen och om antagande och övervakning av ett sådant beslut, förfaranderegler om upphävande, återkallelse och ändring av förmånliga be slut, förfaranderegler om utnyttjande av ett beslut som rör bindande besked sedan dess giltighet upphört eller

216

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/2

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

det återkallats, förfaranderegler om anmälan till tullmyn digheterna om att antagande av sådana beslut tillfälligt upphör och om återkallelse av sådant tillfälligt upphöran de; för att anta beslut om att begära att medlemsstaterna återkallar beslut som rör bindande besked; för att anta former för tillämpning av kriterierna för att bevilja status som godkänd ekonomisk aktör; för att anta åtgärder för att säkerställa enhetlig tillämpning av tullkontroller, in begripet utbyte av riskinformation och riskanalys,

gemensamma riskkriterier och riskstandarder, kontroll åtgärder och prioriterade kontrollområden; för att fast ställa förteckningen över de hamnar och flygplatser där tullkontroller och -formaliteter ska tillämpas på handba gage och incheckat bagage; för att fastställa reglerna för valutaomräkning; för att anta åtgärder för enhetlig för valtning av tullkvoter och tulltak och övervakning av varors övergång till fri omsättning eller export; för att anta åtgärder för fastställande av varors klassificering en ligt tulltaxan; för att närmare ange förfaranderegler om bestämmelser för och kontroll av intyg om icke-förmåns berättigande ursprung, regler om förfaranden för att un derlätta fastställande i unionen av förmånsberättigande ursprung för varor; beviljandet av ett tillfälligt undantag från reglerna om förmånsberättigande ursprung för varor som omfattas av förmånsåtgärder som antagits ensidigt av unionen; för att fastställa f särskilda varors ursprung; för att närmare ange förfaranderegler om bestämning av varors tullvärde, för att närmare ange förfaranderegler om ställande av en garanti, bestämning av garantibelop pet och dess övervakning och frisläppande samt återkal lelse och uppsägning av en borgensmans åtagande, för att närmare ange förfaranderegler för tillfälligt förbud mot användning av samlade garantier; för att anta åtgärder för säkerställande av ömsesidigt bistånd mellan tullmyndig heterna i samband med uppkomst av en tullskuld; för att närmare ange förfaranderegler om återbetalning och ef tergift av ett import- eller exporttullbelopp och de upp gifter som ska lämnas till kommissionen; för att anta beslut om återbetalning eller eftergift av import- och exporttullbelopp; för att närmare ange förfaranderegler om ingivande, ändring och ogiltigförklaring av en sum marisk införseldeklaration; för att närmare ange tidsfris ten inom vilken en riskanalys ska genomföras på grund val av den summariska införseldeklarationen; för att när mare ange förfaranderegler om anmälan av ett havs gående fartygs eller ett luftfartygs ankomst och om trans port av varor till avsedd plats;

för att närmare ange förfaranderegler om anmälan av varor till tullen, förfaranderegler om ingivande, ändring och ogiltigförklaring av deklaration för tillfällig lagring och om befordran av varor i tillfällig lagring, förfarande regler om tillhandahållande och kontroll av bevis på tull status för unionsvaror, förfaranderegler om bestämning av behöriga tullkontor och om ingivandet av tulldeklara tioner i de fall då andra metoder än elektronisk databe handlingsteknik används, förfaranderegler om ingivande av en standardiserad tulldeklaration och tillhandahållande

av styrkande handlingar, förfaranderegler om ingivande av en förenklad deklaration och en kompletterande de klaration, förfaranderegler om ingivande av en tulldekla ration före anmälan av varor till tullen, godkännande av tulldeklarationen och ändring av tulldeklarationen efter det att varorna frigjorts; för att anta åtgärder för faststäl lande av undernummer enligt tulltaxan för de varor som omfattas av den högsta import- eller exporttullsatsen i de fall varor som omfattas av olika undernummer ingår i en sändning; för att närmare ange förfaranderegler om cen traliserad klarering och om undantag från kravet på att varorna ska anmälas i samband därmed, förfaranderegler om registrering i deklarantens bokföring, förfaranderegler om de tullformaliteter och tullkontroller som ska genom föras av tillståndshavaren inom ramen för egen bedöm ning; för att anta åtgärder för kontroll av att uppgifterna i en deklaration är riktiga, undersökning och provtagning av varor och resultat av kontrollerna,

förfaranderegler om bortskaffande av varor, förfarande regler om tillhandahållande av uppgifter av vilka det framgår att villkoren för befrielse från importtullar för återinförda varor är uppfyllda och om tillhandahållande av bevisning som styrker att villkoren för befrielse från importtullar för produkter från havsfiske och andra pro dukter som hämtats ur havet är uppfyllda, förfarande regler om undersökning av de ekonomiska villkoren inom ramen för särskilda förfaranden, förfaranderegler om avslutande av särskilda förfaranden, förfaranderegler om överföring av rättigheter och skyldigheter och för flyttning av varor inom ramen för särskilda förfaranden, förfaranderegler om användning av likvärdiga varor inom ramen för särskilda förfaranden, förfaranderegler om till lämpning av bestämmelserna i internationella transite ringsinstrument i unionens tullområde, förfaranderegler om hänförande av varor till förfarandet för unionstran sitering och om ändamålet med detta förfarande, om den förenklade tillämpningen av det förfarandet och om tull övervakningen av varor som passerar genom ett land eller ett territorium utanför unionens tullområde inom ramen för förfarandet för extern unionstransitering, för faranderegler om hänförande av varor till tullagerför farandet eller förfarandet för frizoner; för att fastställa den tidsfrist inom vilken riskanalys ska genomföras på grundval av deklarationer före avgång; för att närmare ange förfaranderegler om utförsel av varor,

förfaranderegler om ingivande, ändring och ogiltigförkla ring av den summariska utförseldeklarationen, förfaran deregler om ingivande, ändring och ogiltigförklaring av anmälan om återexport; för att anta ett arbetsprogram som stöder utvecklingen av relaterade elektroniska sy stem och reglerar fastställandet av övergångsperioder; för att anta beslut om att ge medlemsstaterna tillåtelse att testa förenklingar av tillämpningen av tullagstiftning, särskilt när dessa förenklingar är relaterade till infor mationsteknologi (it). Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

217

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/3

(EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl lande av allmänna regler och principer för medlemssta ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge nomförandebefogenheter (1).

(6) Med tanke på det samarbete som behövs mellan med lemsstaterna och kommissionen för att utveckla, under hålla och använda de elektroniska system som krävs för att genomföra unionens tullkodex (nedan kallad kodexen), bör kommissionen inte anta arbetsprogrammet som stö der denna utveckling och reglerar fastställandet av över gångsperioder om inget yttrande avges av kommittén som granskar utkastet till genomförandeakt.

(10) I syfte att säkerställa effektiv administrativ förenkling bör vederbörlig hänsyn tas till de ekonomiska aktörernas syn punkter vid ytterligare modernisering av tullagstiftningen.

(11) I enlighet med kommissionens meddelande av den 9 au gusti 2004 med titeln Skydd av gemenskapens ekonomiska intressen – Bedrägeribekämpning – Handlingsplan 2004–2005 är det lämpligt att den rättsliga ramen för skyddet av unionens ekonomiska intressen anpassas.

(7) Det rådgivande förfarandet bör användas på följande om råden: beslut om att tillåta en eller flera medlemsstater att använda andra metoder för utbyte och lagring av infor mation än elektronisk databehandlingsteknik, med tanke på att dessa beslut inte berör samtliga medlemsstater; beslut om att begära att medlemsstaterna upphäver beslut som rör bindande besked, med tanke på att dessa beslut enbart berör en medlemsstat och syftar till efterlevnad av tullagstiftningen; beslut om återbetalning eller eftergift av import- och exporttullbelopp, med tanke på att dessa beslut direkt berör den person som ansökt om återbetal ningen eller eftergiften.

(8) I vederbörligen motiverade fall som motiveras av tving ande skäl till skyndsamhet bör kommissionen anta ome delbart tillämpliga genomförandeakter på följande områ den: åtgärder för att säkerställa enhetlig tillämpning av tullkontroller, inbegripet utbyte av riskinformation och riskanalys, gemensamma riskkriterier och riskstandarder, kontrollåtgärder och prioriterade kontrollområden; fast ställande av varors klassificering enligt tulltaxan; bestäm ning av särskilda varors ursprung; åtgärder för tillfälligt förbud mot användning av samlade garantier.

(9) Unionen bygger på en tullunion. Gällande tullagstiftning bör samlas i en tullkodex för unionen, vilket ligger i både de ekonomiska aktörernas och unionens tullmyndighe ters intresse. Med utgångspunkt i den inre marknadens principer bör denna kodex innehålla de allmänna regler och förfaranden som behövs för att säkerställa genom förandet av på unionsnivå införda tulltaxebestämmelser och andra bestämmelser inom ramen för gemensam po litik som har anknytning till handeln med varor mellan unionen och länder och territorier utanför unionens tull område, varvid behoven hos denna gemensamma politik bör beaktas. Tullagstiftningen bör bli bättre anpassad till bestämmelserna om uppbärandet av importavgifter, utan att de gällande skattereglernas räckvidd ändras.

(1) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(12) Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2) hade som syfte att integrera tullförfaranden som hade

tillämpats separat i var och en av medlemsstaterna under 1980-talet. Sedan den infördes har den förordningen upprepade gånger ändrats avsevärt, i syfte att ta itu med särskilda problem som skyddet av god tro eller beaktandet av säkerhetskrav. Ytterligare ändringar av den förordningen infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 (3) - och därefter inkluderade i förordning (EG) nr 450/2008 - till följd av viktiga lagstiftningsändringar under de senaste åren, både på unionsnivå och på inter nationell nivå, exempelvis med anledning av att fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenska pen har upphört att gälla, att 2003, 2005 och 2011 års anslutningsakter trädde i kraft och att ändringsprotokol let till internationella konventionen om förenkling och harmonisering av tullförfaranden (nedan kallad den revide rade Kyotokonventionen), till vilken unionen anslutit sig, vilket godkändes genom rådets beslut 2003/231/EG av den 17 mars 2003 (4), har ändrats.

(13) Det är lämpligt att i kodexen införa en rättslig ram för tillämpningen av vissa bestämmelser i tullagstiftningen på handeln med unionsvaror mellan de delar av tullområdet på vilka bestämmelserna i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (5) eller rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punkt skatt (6) tillämpas och de delar av tullområdet där de bestämmelserna inte tillämpas, eller på handeln mellan de delar av tullområdet där de bestämmelserna inte till lämpas. Med tanke på att de berörda varorna är unions varor och på den skattemässiga arten av de åtgärder som det gäller i denna handel inom unionen är det motiverat att införa lämpliga förenklingar av de tullformaliteter som ska tillämpas på dessa varor.

(2) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. (3) EUT L 117, 4.5.2005, s. 13. (4) EUT L 86, 3.4.2003, s. 21. (5) EUT L 347, 11.12.2006, s. 1. (6) EUT L 9, 14.1.2009, s. 12.

218

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

(14) För att beakta de särskilda skattereglerna i vissa delar av unionens tullområde bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller de tullformaliteter och tullkontroller som ska tillämpas på handeln med unions varor mellan dessa delar och de övriga delarna av unio nens tullområde.

(15) För att underlätta legitim handel och bekämpa bedrägeri krävs det enkla, snabba och standardiserade förfaranden och arbetsmetoder. I linje med kommissionens medde lande av den 24 juli 2003 med titeln En enkel och papperslös miljö för tullen och handeln är det följaktligen lämpligt att förenkla tullagstiftningen, vilket möjliggör användning av moderna verktyg och tekniker, samt att ytterligare främja en enhetlig tillämpning av tullagstift ningen och modernare tillvägagångssätt vid tullkontrol len, vilket bidrar till att skapa en grundval för effektiva och enkla klareringsförfaranden. Tullförfaranden bör slås samman eller anpassas till varandra, och antalet förfaran den bör minskas så att bara de ekonomiskt berättigade förfarandena kvarstår, i syfte att öka näringslivets kon kurrenskraft.

(16) Genom fullbordandet av den inre marknaden, minsk ningen av hindren för internationell handel och interna tionella investeringar och det ökade behovet av säkerhet och skydd vid unionens yttre gränser har tullmyndighe terna fått en ny roll och blivit en viktig del inom leve ranskedjan och, genom sin roll när det gäller att övervaka och hantera internationell handel, en faktor som starkt kan påverka länders och företags konkurrenskraft. Tul lagstiftningen bör därför återspegla den nya ekonomiska verkligheten och tullmyndigheternas nya roll och arbets uppgifter.

(17) Användningen av informations- och kommunikationstek nik enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/ 2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln (1) är av grundläggande be tydelse för att underlätta handeln och samtidigt sörja för effektiva tullkontroller, vilket både minskar företagens kostnader och riskerna för samhället. Det är därför nöd vändigt att i kodexen införa den rättsliga ram inom vil ken det beslutet kan genomföras, särskilt den rättsliga principen att alla tull- och handelstransaktioner hanteras elektroniskt och att systemen för informations- och kom munikationsteknik på tullområdet erbjuder de ekono miska aktörerna samma möjligheter i varje medlemsstat.

(18) För att skapa en papperslös miljö för tullen och handeln bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller gemensamma uppgiftskrav för utbyte och

(1) EUT L 23, 26.1.2008, s. 21.

lagring av uppgifter med användning av elektronisk da tabehandlingsteknik, fall där andra metoder kan användas för det ändamålet samt registrering av personer. Andra metoder än elektronisk databehandlingsteknik skulle sär skilt kunna användas under en övergångsfas när de nöd vändiga elektroniska systemen ännu inte är i drift, men inte längre än till den 31 december 2020. När det gäller centraliserad klarering skulle sådana övergångsmetoder tills de nödvändiga elektroniska systemen är operativa innebära att man behåller det förfarande som för närva rande kallas enhetstillstånd för förenklade förfaranden.

(19) Användning av informations- och kommunikationsteknik bör åtföljas av harmoniserade och standardiserade tull kontroller från medlemsstaternas sida för att säkerställa en likvärdig nivå av tullkontroll i hela unionen som inte ger upphov till beteenden vid unionens olika infarts- och utförselställen som motverkar konkurrensen.

(20) I syfte att underlätta företagsamhet och samtidigt sörja för att varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde kontrolleras tillräckligt är det önskvärt att, med beak tande av relevanta bestämmelser om uppgiftsskydd, de uppgifter som lämnas av ekonomiska aktörer utbyts mel lan tullmyndigheterna och med andra organ som är in volverade i denna kontroll. Dessa kontroller bör harmo niseras så att de ekonomiska aktörerna bara behöver lämna uppgifterna en gång och så att varorna kontrolle ras av dessa myndigheter vid samma tidpunkt och på samma plats.

(21) I syfte att underlätta affärsverksamhet bör varje person fortfarande ha rätt att utse ett ombud för sina kontakter med tullmyndigheterna. Det bör emellertid inte längre vara möjligt för en medlemsstat att genom egen lagstift ning förbehålla sig denna rätt att utse ombud. Dessutom bör ett tullombud som uppfyller kriterierna för att bevil jas ställning som godkänd ekonomisk aktör för tullför enklingar ha rätt att tillhandahålla sina tjänster i en an nan medlemsstat än den medlemsstat där denne är eta blerad. Som allmän regel bör ett tullombud vara etablerat i unionens tullområde. Undantag från denna skyldighet bör göras om tullombudet agerar för sådana personers räkning som inte behöver vara etablerade i unionens tull område, samt i andra motiverade fall.

(22) Alla beslut som avser tillämpningen av tullagstiftning, inbegripet beslut som avser bindande besked, bör omfat tas av samma regler. Alla sådana beslut bör vara giltiga i hela unionen och bör kunna upphävas, ändras (om inget annat föreskrivs) eller återkallas om de inte är förenliga med tullagstiftningen eller med tolkningen av sådan lags tiftning.

219

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/5

(23) En effektivisering av tullförfarandena i en elektronisk miljö förutsätter att tullmyndigheterna från olika med lemsstater delar på ansvaret. Det är nödvändigt att säker ställa effektiva, avskräckande och proportionella sanktio ner på lämplig nivå på hela den inre marknaden.

(24) Pålitliga ekonomiska aktörer som efterlever bestämmel serna bör åtnjuta ställning som godkänd ekonomisk aktör under förutsättning att de har beviljats tillstånd för tull förenkling och/eller för säkerhet och skydd. Beroende på vilken typ av tillstånd som har beviljats bör godkända ekonomiska aktörer dra största möjliga nytta av en ut bredd användning av tullförenklingar eller dra nytta av lättnader i fråga om säkerhet och skydd. De bör också behandlas på ett mer förmånligt sätt när det gäller tull kontroller, t.ex. genom färre fysiska och dokumentbase rade kontroller.

(25) Pålitliga ekonomiska aktörer som efterlever bestämmel serna bör kunna dra nytta av internationellt erkännande av status som godkänd ekonomisk aktör.

(26) För att säkra en jämn avvägning mellan å ena sidan tull myndigheternas behov av att säkerställa en korrekt till lämpning av tullagstiftningen, å andra sidan de ekono miska aktörernas rätt till rättvis behandling, bör tullmyn digheterna få omfattande kontrollbefogenheter och de ekonomiska aktörerna få rätt att överklaga.

(27) I enlighet med Europeiska unionens stadga om de grund läggande rättigheterna är det nödvändigt att föreskriva att alla personer har rätt att överklaga varje beslut som fattas av tullmyndigheterna och att varje person har rätt att bli hörd innan ett beslut fattas som skulle beröra honom eller henne negativt. Begränsningar av denna rätt kan dock vara motiverade, i synnerhet om typen eller omfatt ningen av hotet mot säkerheten och skyddet för unionen och dess invånare, mot människors, djurs och växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter så kräver.

(28) För att minimera risken för unionen och dess medbor gare och handelspartner bör en harmoniserad tillämpning av tullkontroller från medlemsstaternas sida baseras på en

gemensam ram för riskhantering och på ett elektroniskt system för dess tillämpning. Inrättandet av en för alla medlemsstater gemensam ram för riskhantering bör inte hindra dem från att kontrollera varor genom slump visa kontroller.

(29) För att säkerställa en konsekvent och likvärdig behand ling av personer som berörs av tullformaliteter och tull kontroller, bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa andra fall i vilka tullombudet inte måste vara etablerat i unionens tullområde samt regler som rör beslut som fattas av tull myndigheterna, inbegripet avseende bindande besked, godkända ekonomiska aktörer och förenklingar.

(30) Det är nödvändigt att fastställa de faktorer på grundval av vilka import- eller exporttullar och andra åtgärder avse ende varuhandel tillämpas. Det bör även införas mer detaljerade bestämmelser för utfärdandet av ursprungsin tyg i unionen, när detta krävs för handeln.

(31) För att komplettera de faktorer på grundval av vilka import- eller exporttullar och andra åtgärder tillämpas bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller regler om varors ursprung.

(32) Det är önskvärt att sammanföra alla de fall där en tulls kuld uppkommer vid import, utom när tullskulden upp kommit efter uppvisande av en tulldeklaration för över gång till fri omsättning eller tillfällig införsel med partiell tullbefrielse, så att man undviker svårigheter vid faststäl landet av den rättsliga grunden för tullskuldens upp komst. Samma bestämmelser bör gälla när en tullskuld uppkommer vid export.

(33) Det bör anges regler om fastställande av den plats där en tullskuld anses uppkomma och den plats där import- eller exporttullar bör uppbäras.

(34) Reglerna för särskilda förfaranden bör möjliggöra att en enhetsgaranti kan användas för alla kategorier av sär skilda förfaranden och att denna garanti är samlad och täcker flera transaktioner.

(35) En samlad garanti till ett nedsatt belopp, som inbegriper tullskulder och andra avgifter som kan ha uppkommit, eller ett undantag från skyldigheten att ställa en garanti, bör godkännas på vissa villkor. En samlad garanti till ett nedsatt belopp för tullskulder och andra avgifter som har uppkommit bör vara likvärdigt med tillhandahållandet av en garanti för hela det import- eller exporttullbelopp som ska betalas, särskilt för frigörandet av de berörda varorna och för bokföringen.

220

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

(36) För att bättre skydda unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen bör en garanti täcka odeklarerade eller felaktigt deklarerade varor i en sändning eller dekla ration för vilka den ställs. Av samma skäl bör borgens mannens åtagande också täcka beloppet av de import- eller exporttullar som förfaller till betalning efter det att kontroller efter frigörandet av varor har utförts.

(37) För att skydda unionens och medlemsstaternas ekono miska intressen och förebygga bedrägerier bör det fast ställas bestämmelser om gradvisa åtgärder när det gäller att tillämpa en samlad garanti. I sådana fall där det finns en ökad risk för bedrägerier bör det, med beaktande av de berörda ekonomiska aktörernas särskilda situation, vara möjligt att tillfälligt förbjuda användningen av en samlad garanti.

(38) När en tullskuld uppkommer på grund av att tullagstift ningen inte efterlevts bör den berörda personens goda tro beaktas, och verkningarna av vårdslöshet från gäldenä rens sida bör minimeras.

(39) För att skydda unionens och medlemsstaternas ekono miska intressen och komplettera reglerna om tullskuld och garantier bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller fastställande av platsen för uppkomst av tullskuld, beräkning av import- och export tullbelopp, garantier för dessa belopp och uppbörd, åter betalning, eftergift och upphörande av tullskuld.

(40) Det är nödvändigt att fastställa principerna för hur man fastställer varors tullstatus som unionsvaror och de om ständigheter under vilka denna status förloras, samt en grund för att avgöra när denna status kvarstår i de fall varor temporärt förs ut ur unionens tullområde.

(41) För att säkerställa fri rörlighet för unionsvaror i unionens tullområde och tullbehandling av icke-unionsvaror som förs in i det området bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa varors tull status, hur unionsvaror förlorar sin tullstatus, hur varor som temporärt lämnar unionens tullområde behåller denna status och tullbefrielse för återinförda varor.

(42) När en ekonomisk aktör i förväg har lämnat de uppgifter som krävs för riskbaserade kontroller av huruvida varor kan godtas bör ett snabbt frigörande av varorna vara

huvudregeln. Skatterelaterade och handelspolitiska kont roller bör i första hand utföras av det tullkontor som är behörigt för den ekonomiska aktörens anläggningar.

(43) Regler om tulldeklarationer och om att hänföra varor till ett tullförfarande bör moderniseras och effektiviseras och i synnerhet bör det föreskrivas att tulldeklarationer som regel upprättas elektroniskt och att det endast ska finnas en typ av förenklad deklaration och att det ska vara möjligt att inge en tulldeklaration i form av en registre ring i deklarantens bokföring.

(44) Eftersom det enligt den reviderade Kyotokonventionen är att föredra att tulldeklarationen inges, registreras och kontrolleras innan varorna ankommer och att den plats där deklarationen inges inte är den plats där varorna fysiskt befinner sig är det lämpligt att föreskriva en cen traliserad klarering på den plats där den ekonomiska aktören är etablerad.

(45) Det bör fastställas regler på unionsnivå om tullmyndig heternas förstöring eller bortskaffande på annat sätt av varor, eftersom detta avser frågor som hittills krävt na tionell lagstiftning.

(46) För att komplettera reglerna om hänförande av varor till ett tullförfarande och sörja för likvärdig behandling av de berörda personerna bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller regler som rör tulldekla rationer och frigörande av varor.

(47) Det bör fastställas gemensamma och enkla regler för de särskilda förfarandena, kompletterade av en mindre regel uppsättning för varje kategori av särskilt förfarande, för att göra det enkelt för den ekonomiska aktören att välja rätt förfarande, undvika fel och minska antalet uppbörder och återbetalningar efter frigörandet av varorna.

(48) Beviljandet av tillstånd till att flera särskilda förfaranden omfattas av en enhetsgaranti och ett enda övervaknings tullkontor bör underlättas, och i dessa fall bör det finnas enkla regler om uppkomst av tullskuld. Grundprincipen bör vara att de varor som hänförs till ett särskilt för farande, eller de produkter som tillverkas av dem, vär deras vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer. Om

det är ekonomiskt motiverat bör det emellertid också vara möjligt att varorna värderas vid den tidpunkt då de hänförs till ett särskilt förfarande. Samma principer bör gälla i fråga om vanliga former av hantering.

221

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/7

(49) Med hänsyn till det ökade antalet säkerhetsrelaterade åt gärder bör uppläggning av varor i frizoner bli ett tull förfarande, och dessa varor bör omfattas av tullkontroller vid införseln och med avseende på bokföringen.

(50) Eftersom det inte längre krävs en avsikt att återexportera, bör förfarandet för aktiv förädling (suspensionssystemet) slås samman med förfarandet för bearbetning under tull kontroll och förfarandet för aktiv förädling (restitutions systemet) avskaffas. Detta enda förfarande för aktiv för ädling bör även omfatta förstöring av varor, utom när förstöringen utförs av tullen eller under tullens övervak ning.

(51) För att komplettera reglerna om särskilda förfaranden och sörja för likvärdig behandling av de berörda perso nerna bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommis sionen när det gäller regler som rör fall där varor är hänförda till särskilda förfaranden, befordran, vanliga for mer av hantering av och likvärdighet för dessa varor samt avslutande av dessa förfaranden.

(52) Säkerhetsrelaterade åtgärder som avser unionsvaror som förs ut ur unionens tullområde bör också gälla återexport av icke-unionsvaror. Samma regler bör gälla för alla typer av varor, med möjlighet till undantag vid behov, ex empelvis i fråga om varor som endast transiteras genom unionens tullområde.

(53) För att säkerställa tullövervakning av varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde och tillämpning av sä kerhetsrelaterade åtgärder bör befogenhet att anta delege rade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa regler om summariska införseldeklarationer och deklara tioner före avgång.

(54) För att undersöka ytterligare förenklingar när det gäller tullkontroll och handel, i synnerhet genom användningen av de allra nyaste verktygen och den nyaste tekniken, bör medlemsstaterna på vissa villkor och på ansökan bemyn digas att under en begränsad tid testa förenklingar i fråga om tillämpningen av tullagstiftningen. Den möjligheten bör inte få äventyra tillämpningen av tullagstiftningen, eller ge upphov till nya skyldigheter för ekonomiska ak törer, som endast får delta i dessa test på frivillig basis.

(55) I överensstämmelse med proportionalitetsprincipen som anges i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU- fördraget) är det nödvändigt och lämpligt, för att uppnå de grundläggande målen att skapa en välfungerande tul lunion och genomföra den gemensamma handelspoliti ken, att fastställa de allmänna regler och förfaranden som är tillämpliga på varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde. I enlighet med artikel 5.4 första stycket i EU- fördraget denna förordning inte utöver vad som är nöd vändigt för att uppnå dessa mål.

(56) I syfte att förenkla och rationalisera tullagstiftningen och för att uppnå större klarhet har ett antal bestämmelser som finns i självständiga unionsrättsakter införts i kodex en. Rådets förordning (EEG) nr 3925/91 av den 19 de cember 1991 om avskaffande av de kontroller och for maliteter som gäller för handbagage och incheckat ba gage som tillhör personer som reser med flyg inom ge menskapen, samt för bagage som tillhör personer som reser med fartyg inom gemenskapen (1), förordning (EEG) nr 2913/92, rådets förordning (EG) nr 1207/2001 av den 11 juni 2001 om förfaranden för att i enlighet med bestämmelserna om förmånshandel mellan Europeiska gemenskapen och vissa länder underlätta utfärdande eller upprättande i gemenskapen av ursprungsintyg och utfär dande av vissa tillstånd för ekonomiska aktörer att fun gera (2) och förordning (EG) nr 450/2008 bör därför upphöra att gälla.

(57) Bestämmelserna i denna förordning om delegering av befogenheter och tilldelning av genomförandebefogenhe ter och bestämmelserna om avgifter och kostnader bör tillämpas från och med den dag då denna förordning träder i kraft. De övriga bestämmelserna bör tillämpas från och med den 1 juni 2016.

(58) Denna förordning påverkar inte tillämpningen av existe rande eller kommande unionsbestämmelser om tillgång till handlingar som antagits i enlighet med artikel 15.3 i EUF-fördraget. Den påverkar inte heller nationella be stämmelser om tillgång till handlingar.

(59) Kommissionen bör göra allt för att säkerställa att delege rade akter och genomförandeakter enligt denna förord ning ska träda i kraft i tillräckligt god tid före den dag då kodexen börjar tillämpas för att medlemsstaterna ska kunna genomföra den i tid.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

(1) EGT L 374, 31.12.1991, s. 4. (2) EGT L 165, 21.6.2001, s. 1.

222

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

AVDELNING I

KAPITEL 1

KAPITEL 2

A v s n i t t 1 A v s n i t t 2 A v s n i t t 3 A v s n i t t 4 A v s n i t t 5 A v s n i t t 6 A v s n i t t 7 A v s n i t t 8

KAPITEL 3

AVDELNING II

KAPITEL 1

KAPITEL 2

A v s n i t t 1 A v s n i t t 2 A v s n i t t 3

KAPITEL 3

AVDELNING III

KAPITEL 1

A v s n i t t 1 A v s n i t t 2 A v s n i t t 3

KAPITEL 2

KAPITEL 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
	Sida
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	11
Tullagstiftningens tillämpningsområde, tullens uppgifter och definitioner . . .	11
Personers rättigheter och skyldigheter enligt tullagstiftningen . . . . . . . . . . . .	15
T i l l h a n d a h å l l a n d e a v i n f o r m a t i o n . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	15
O m b u d i t u l l f r å g o r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	18
B e s l u t m e d s t ö d a v t u l l a g s t i f t n i n g e n . . . . . . . . . . . . . . . . . .	19
G o d k ä n d e k o n o m i s k a k t ö r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	24
S a n k t i o n e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	25
Ö v e r k l a g a n d e n . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	26
K o n t r o l l a v v a r o r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	26
B e v a r a n d e a v d o k u m e n t o c h a n d r a u p p g i f t e r , o c h a v
g i f t e r o c h k o s t n a d e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	28
Valutaomräkning och tidsfrister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	29
FAKTORER SOM SKA LÄGGAS TILL GRUND FÖR TILLÄMPNINGEN AV IM
PORT- ELLER EXPORTTULLAR OCH ANDRA ÅTGÄRDER BETRÄFFANDE VA
RUHANDEL . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	29
Gemensamma tulltaxan och varors klassificering enligt tulltaxan . . . . . . . . .	29
Varors ursprung . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	31
I c k e - f ö r m å n s b e r ä t t i g a n d e u r s p r u n g . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	31
F ö r m å n s b e r ä t t i g a n d e u r s p r u n g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	31
F a s t s t ä l l a n d e a v s ä r s k i l d a v a r o r s u r s p r u n g . . . . . . . . . . . .	32
Varors värde för tulländamål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	33
TULLSKULD OCH GARANTIER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	35
Uppkomst av en tullskuld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	35
T u l l s k u l d v i d i m p o r t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	35
T u l l s k u l d v i d e x p o r t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	37
B e s t ä m m e l s e r s o m g ä l l e r b å d e t u l l s k u l d v i d i m p o r t
o c h t u l l s k u l d v i d e x p o r t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	38
Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	39
Uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av import- eller exporttull
belopp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	42

223

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 269/9
				Sida
	A v s n i t t 1		F a s t s t ä l l a n d e a v i m p o r t - e l l e r e x p o r t t u l l b e l o p p , u n
			d e r r ä t t e l s e o m t u l l s k u l d o c h b o k f ö r i n g . . . . . . . . . . . . . . .	42
	A v s n i t t 2		B e t a l n i n g a v i m p o r t - e l l e r e x p o r t t u l l b e l o p p e t . . . . . . . .	44
	A v s n i t t 3		Å t e r b e t a l n i n g o c h e f t e r g i f t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	47
	KAPITEL 4		Upphörande av tullskuld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	50
	AVDELNING IV		INFÖRSEL AV VAROR I UNIONENS TULLOMRÅDE . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	51
	KAPITEL 1		Summarisk införseldeklaration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	51
	KAPITEL 2		Varors ankomst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	53
	A v s n i t t 1		I n f ö r s e l a v v a r o r i u n i o n e n s t u l l o m r å d e . . . . . . . . . . . . . .	53
	A v s n i t t 2		A n m ä l a n , l o s s n i n g o c h u n d e r s ö k n i n g a v v a r o r . . . . . . . .	54
	A v s n i t t 3		T i l l f ä l l i g l a g r i n g a v v a r o r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	55
	AVDELNING V		ALLMÄNNA REGLER OM TULLSTATUS, HÄNFÖRANDE AV VAROR TILL ETT	58
			TULLFÖRFARANDE, KONTROLL OCH BORTSKAFFANDE AV VAROR . . . . . . .
	KAPITEL 1		Varors tullstatus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	58
	KAPITEL 2		Hänförande av varor till ett tullförfarande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	59
	A v s n i t t 1		A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	59
	A v s n i t t 2		S t a n d a r d t u l l d e k l a r a t i o n e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	60
	A v s n i t t 3		F ö r e n k l a d e t u l l d e k l a r a t i o n e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	60
	A v s n i t t 4		B e s t ä m m e l s e r s o m g ä l l e r a l l a t u l l d e k l a r a t i o n e r . . . . . . .	61
	A v s n i t t 5		A n d r a f ö r e n k l i n g a r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	63
	KAPITEL 3		Kontroll och frigörande av varor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	65
	A v s n i t t 1		K o n t r o l l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	65
	A v s n i t t 2		F r i g ö r a n d e . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	66
	KAPITEL 4		Bortskaffande av varor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	66
	AVDELNING VI		ÖVERGÅNG TILL FRI OMSÄTTNING OCH BEFRIELSE FRÅN IMPORTTULLAR	68
	KAPITEL 1		Övergång till fri omsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	68
	KAPITEL 2		Befrielse från importtullar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	68
	A v s n i t t 1		Å t e r i n f ö r d a v a r o r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	68
	A v s n i t t 2		H a v s f i s k e o c h p r o d u k t e r s o m h ä m t a t s u r h a v e t . . . . . . .	69

224

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/10

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

AVDELNING VII

KAPITEL 1

KAPITEL 2

A v s n i t t 1 A v s n i t t 2

KAPITEL 3

A v s n i t t 1 A v s n i t t 2 A v s n i t t 3

KAPITEL 4

A v s n i t t 1 A v s n i t t 2

KAPITEL 5

A v s n i t t 1 A v s n i t t 2 A v s n i t t 3

TITLE VIII

KAPITEL 1

KAPITEL 2

KAPITEL 3

KAPITEL 4

KAPITEL 5

KAPITEL 6

AVDELNING IX

KAPITEL 1

KAPITEL 2

KAPITEL 3

KAPITEL 4

BILAGA

	Sida
SÄRSKILDA FÖRFARARANDEN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	70
Allmänna bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	70
Transitering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	73
E x t e r n o c h i n t e r n t r a n s i t e r i n g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	73
U n i o n s t r a n s i t e r i n g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	75
Lagring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	76
G e m e n s a m m a b e s t ä m m e l s e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	76
T u l l a g e r f ö r f a r a n d e t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	76
F r i z o n e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	77
Särskild användning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	78
T i l l f ä l l i g i n f ö r s e l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	78
S l u t a n v ä n d n i n g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	79
Förädling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	80
A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	80
A k t i v f ö r ä d l i n g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	80
P a s s i v f ö r ä d l i n g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	81
VAROR SOM FÖRS UT UR UNIONENS TULLOMRÅDE . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	82
Formaliteter inför utförsel av varor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	82
Formaliteter vid utförsel av varor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	83
Export och återexport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	83
Summarisk utförseldeklaration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	84
Anmälan om återexport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	85
Befrielse från exporttullar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	86
ELEKTRONISKA SYSTEM, FÖRENKLINGAR, DELEGERING AV BEFOGENHETER,
KOMMITTÉFÖRFARANDE OCH SLUTBESTÄMMELSER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	86
Utveckling av elektroniska system . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	86
Förenklingar av tillämpningen av tullagstiftning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	86
Delegering av befogenheter och kommittéförfarande . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	87
Slutbestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	87
JÄMFÖRELSETABELL . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	89

225

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/11

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

KAPITEL 1

Tullagstiftningens tillämpningsområde, tullens uppgifter och definitioner

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. Genom denna förordning fastställs en tullkodex för unio nen (nedan kallad kodexen) som fastställer de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde.

Utan att det påverkar tillämpningen av internationell rätt, inter nationella konventioner eller unionslagstiftning på andra områ den ska kodexen tillämpas enhetligt inom hela unionens tull område.

2. Vissa av tullagstiftningens bestämmelser kan tillämpas utanför unionens tullområde inom ramen för lagstiftning på särskilda områden eller internationella konventioner.

3. Vissa av bestämmelserna i tullagstiftningen, inbegripet de förenklingar som föreskrivs i denna, ska tillämpas på handeln med unionsvaror mellan de delar av unionens tullområde på vilka bestämmelserna i direktiv 2006/112/EG eller direktiv 2008/118/EG tillämpas och de delar av tullområdet där de bestämmelserna inte tillämpas, eller på handeln mellan de delar av unionens tullområde där de bestämmelserna inte tillämpas.

Artikel 2

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att specificera de bestämmelser i tullags tiftningen och förenklingen av denna som avser tulldeklaratio ner, de bevis på tullstatus och den användning av förfarandet för intern unionstransitering som inte påverkar en korrekt till lämpning av de skattemässiga åtgärder som berörs, som gäller för sådan handel med unionsvaror som avses i artikel 1.3. Dessa akter kan behandla särskilda omständigheter som gäller för handel med unionsvaror som berör enbart en medlemsstat.

Artikel 3

Tullmyndigheternas uppgifter

Tullmyndigheterna ska ha det primära ansvaret för att övervaka unionens internationella handel och därigenom bidra till rättvis och öppen handel, till genomförandet av de externa aspekterna av den inre marknaden, den gemensamma handelspolitiken och annan gemensam politik på unionsnivå som har betydelse för handeln och till säkerhet i hela leveranskedjan. Tullmyndighe terna ska inrätta åtgärder med särskilt följande syften:

a) Att skydda unionens och dess medlemsstaters ekonomiska intressen.

b) Att skydda unionen från illojal och olaglig handel samtidigt som legitim affärsverksamhet får stöd.

c) Att säkerställa unionens och dess invånares säkerhet och skydd, samt skyddet av miljön, vid behov i nära samarbete med andra myndigheter.

d) Att bevara en lämplig balans mellan tullkontroll och under lättande av laglig handel.

Artikel 4

Tullområde

1. Unionens tullområde ska omfatta följande territorier, in begripet deras territorialvatten, inre vatten och luftrum:

—Konungariket Belgiens territorium.

—Republiken Bulgariens territorium.

—Republiken Tjeckiens territorium.

—Konungariket Danmarks territorium, utom Färöarna och Grönland.

—Förbundsrepubliken Tysklands territorium, utom ön Helgo land och området Büsingen (avtal av den 23 november 1964 mellan Tyskland och Schweiz).

—Republiken Estlands territorium.

—Irlands territorium.

—Republiken Greklands territorium.

—Konungariket Spaniens territorium, utom Ceuta och Melilla.

—Republiken Frankrikes territorium, utom de franska utom europeiska länder och territorier på vilka bestämmelserna i fjärde delen i EUF-fördraget ska tillämpas.

226

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/12

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

—Republiken Kroatiens territorium.

—Republiken Italiens territorium, utom kommunerna Livigno och Campione d’Italia och de italienska delar av Luganosjön som är belägna mellan stranden och den politiska gränsen för området mellan Ponte Tresa och Porto Ceresio.

—Republiken Cyperns territorium, i enlighet med 2003 års anslutningsakt.

—Republiken Lettlands territorium.

—Republiken Litauens territorium.

—Storhertigdömet Luxemburgs territorium.

—Ungerns territorium.

—Maltas territorium.

—Konungariket Nederländernas territorium i Europa.

—Republiken Österrikes territorium.

—Republiken Polens territorium.

—Republiken Portugals territorium.

—Rumäniens territorium.

—Republiken Sloveniens territorium.

—Republiken Slovakiens territorium.

—Republiken Finlands territorium.

—Konungariket Sveriges territorium.

—Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands ter ritorium inklusive Kanalöarna och Isle of Man.

2. Följande utanför medlemsstaternas territorier belägna ter ritorier, inklusive deras territorialvatten, inre vatten och luftrum, ska med beaktande av de konventioner och fördrag som är till lämpliga på dem anses utgöra en del av unionens tullområde:

a) FRANKRIKE

Furstendömet Monacos territorium, som det definieras i den tullkonvention som undertecknades i Paris den 18 maj 1963 (Journal officiel de la République française (Frankrikes offici ella tidning) av den 27 september 1963, s. 8679).

b) CYPERN

Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiris och Dhekelias territorium, som det definieras i fördraget om upp rättandet av Republiken Cypern, undertecknat i Nicosia den 16 augusti 1960 (United Kingdom Treaty Series No 4 (1961) Cmnd. 1252).

Artikel 5

Definitioner

I denna kodex gäller följande definitioner:

1. tullmyndigheter: de tullförvaltningar i medlemsstaterna som ansvarar för tillämpningen av tullagstiftningen samt alla andra myndigheter som enligt nationell lagstiftning har befogenhet att tillämpa viss tullagstiftning.

2. tullagstiftning: det regelverk som utgörs av allt följande:

a) Kodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller natio nell nivå.

b) Gemensamma tulltaxan.

c) Den lagstiftning som fastställer ett unionssystem för tullbefrielser.

d) Internationella avtal som innehåller tullbestämmelser, i den mån de är tillämpliga i unionen.

227

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/13

3. tullkontroller: särskilda åtgärder som vidtas av tullmyndighe terna för att säkerställa efterlevnad av tullagstiftningen och annan lagstiftning om införsel, utförsel, transitering, beford ran, lagring och slutanvändning av varor som befordras mellan unionens tullområde och länder eller territorier som är belägna utanför det området, och om förekomst och befordran inom unionens tullområde av icke-unions varor och varor som omfattas av förfarandet för slut användning.

4. person: en fysisk eller juridisk person eller en sammanslut ning av personer som enligt unionslagstiftning eller natio nell lagstiftning tillerkänns rättskapacitet utan att vara juri disk person.

5. ekonomisk aktör: en person som i sin näringsverksamhet är involverad i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen.

6. tullombud: varje person som av en annan person har utsetts att genomföra de åtgärder och formaliteter som enligt tul lagstiftningen erfordras vid den senares kontakter med tull myndigheter.

7. risk: sannolikheten för och effekterna av att det i samband med införsel, utförsel, transitering, befordran eller slut användning av varor som befordras mellan unionens tull område och länder eller territorier som är belägna utanför det området eller i samband med förekomsten av icke- unionsvaror inom unionens tullområde inträffar en hän delse som skulle

a) förhindra att unionsåtgärder eller nationella åtgärder till lämpas korrekt,

b) äventyra unionens och dess medlemsstaters ekonomiska intressen, eller

c) innebära ett hot mot säkerhet och skydd för unionen och dess invånare, mot människors, djurs och växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter.

8. tullformaliteter: all verksamhet som genomförs av en person och av tullmyndigheterna för att följa tullagstiftningen.

9. summarisk införseldeklaration: den handling genom vilken en person anger för tullmyndigheterna, i föreskriven form och på föreskrivet sätt och inom en särskild tidsfrist, att varor ska föras in i unionens tullområde.

10. summarisk utförseldeklaration: den handling genom vilken en person anger för tullmyndigheterna, i föreskriven form och på föreskrivet sätt och inom en särskild tidsfrist, att varor ska föras ut ur unionens tullområde.

11. deklaration för tillfällig lagring: den handling genom vilken en person anger, i föreskriven form och på föreskrivet sätt, att varor lagras tillfälligt.

12. tulldeklaration: den handling genom vilken en person i fö reskriven form och på föreskrivet sätt anger ett önskemål om att hänföra varor till ett visst tullförfarande, i tillämp liga fall med uppgift om vilka eventuella särskilda arrange mang som önskas.

13. deklaration om återexport: den handling genom vilken en

person i föreskriven form och på föreskrivet sätt anger ett önskemål om att föra icke-unionsvaror, med undantag för varor som omfattas av förfarandet för frizoner eller är i tillfällig lagring, ut ur unionens tullområde.

14. anmälan om återexport: den handling, genom vilken en per son i föreskriven form och på föreskrivet sätt anger ett önskemål om att föra icke-unionsvaror som omfattas av förfarandet för frizoner eller är i tillfällig lagring ut ur unionens tullområde.

15. deklarant: den person som inger en tulldeklaration, en de klaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldekla ration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport i eget namn eller den person i vars namn en sådan deklaration eller en sådan anmälan inges.

16. tullförfarande: vart och ett av följande förfaranden till vilka varor får hänföras i enlighet med kodexen:

a) Övergång till fri omsättning.

b) Särskilda förfaranden.

c) Export.

17. tillfällig lagring: den situation där icke-unionsvaror tillfälligt lagras under tullövervakning under perioden från det att varornas ankomst har anmälts till tullen till dess att varorna har hänförts till ett tullförfarande eller återexport.

228

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/14

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

18. tullskuld: en persons skyldighet att erlägga den importtull eller den exporttull som gäller för särskilda varor enligt gällande tullagstiftning.

19. gäldenär: varje person som är skyldig att betala en tullskuld.

20. importtullar: tullar som ska betalas vid import av varor.

21. exporttullar: tullar som ska betalas vid export av varor.

22. tullstatus: varornas status som unionsvaror eller icke- unionsvaror.

23. unionsvaror: varor som tillhör någon av följande kategorier:

a) Varor som i sin helhet har framställts i unionens tull område och i vilka det inte införlivats varor som im porterats från länder eller territorier som är belägna utanför unionens tullområde.

b) Varor som förts in i unionens tullområde från länder eller territorier belägna utanför detta tullområde och som övergått till fri omsättning.

c) Varor som har framställts i unionens tullområde, an tingen endast av varor som avses i led b eller av varor som avses i leden a och b.

24.icke-unionsvaror: andra varor än de som avses i led 23 eller varor som har förlorat sin tullstatus som unionsvaror.

25. riskhantering: systematisk riskidentifiering, även genom slumpvisa kontroller, och genomförande av alla åtgärder som krävs för att begränsa riskexponering.

26. frigörande av varor: den åtgärd genom vilken tullmyndighe terna gör varor tillgängliga för de ändamål som föreskrivs enligt det tullförfarande som de har hänförts till.

27. tullövervakning: varje allmän åtgärd som vidtas av tullmyn digheterna i syfte att sörja för att tullagstiftningen och, i förekommande fall, andra bestämmelser som gäller varor som omfattas av sådana åtgärder, iakttas.

28. återbetalning: återbetalning av ett import- eller exporttull belopp som har betalats.

29. eftergift: befrielse från skyldigheten att betala ett import- eller exporttullbelopp som inte har betalats.

30. förädlade produkter: varor som har hänförts till ett förfarande för förädling och som har genomgått förädlingsprocesser.

31. person etablerad i unionens tullområde:

a) Beträffande fysiska personer, varje person som har sin vanliga vistelseort i unionens tullområde.

b) Beträffande juridiska personer och sammanslutningar av personer, varje person som har sitt säte, sitt huvudkon tor eller ett fast etableringsställe i unionens tullområde.

32. fast etableringsställe: en stadigvarande plats för affärsverk samhet där både nödvändiga personal- och tekniska resur ser är permanent närvarande och genom vilket en persons tullrelaterade transaktioner helt eller delvis bedrivs.

33. anmälan till tullen av varors ankomst: en anmälan till tull myndigheterna om att varor har ankommit till tullkontoret eller till någon annan plats som anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna och om att varorna är tillgängliga för tullkontroller.

34. innehavare av varor: den person som äger varorna eller har en liknande förfoganderätt över dem eller har fysisk kont roll över dem.

35. person som är ansvarig för förfarandet:

a) Den person som inger tulldeklarationen eller för vars räkning den deklarationen inges, eller

b) den person till vilken rättigheter och skyldigheter i fråga om ett tullförfarande har överförts.

229

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/15

36. handelspolitiska åtgärder: icke-tariffära åtgärder som inom ramen för den gemensamma handelspolitiken har införts i form av unionsbestämmelser för internationell handel med varor.

37. förädlingsprocesser: var och en av följande processer:

a) Behandling av varor, inbegripet uppsättning eller mon tering av varorna eller anpassning av varorna till andra varor.

b) Förädling av varor.

c) Förstöring av varor.

d) Reparation av varor, inklusive återställande och justering av varor.

e) Användning av varor som inte ingår i de förädlade produkterna men som möjliggör eller underlättar pro duktionen av dessa produkter, även om de helt eller delvis förbrukas i processen (produktionstillbehör).

38. avkastningsgrad: den kvantitet eller procentsats förädlade produkter som erhålls vid förädling av en bestämd kvan titet varor som hänförts till ett förfarande för förädling.

39. beslut: varje åtgärd av tullmyndigheterna i fråga om tullags tiftningen för att ta ställning i ett visst fall, och då denna åtgärd har rättslig verkan för den eller de berörda perso nerna.

40. fraktförare:

a) i samband med införsel, den person som för in varorna eller som tar på sig ansvaret för varornas transport in i unionens tullområde. Emellertid gäller följande:

i) Vid kombinerad transport avses med fraktförare den person som sköter det transportmedel, som när det förts in i gemenskapens tullområde, går av sig självt som ett aktivt transportmedel.

ii)Vid sjötrafik eller lufttrafik inom ramen för ett far tygsandelsavtal eller fraktarrangemang avses med

fraktförare den person som ingår ett avtal och utfär dar ett konossement eller en flygfraktsedel för att föra varorna in i unionens tullområde.

b) i samband med utförsel, den person som för ut varorna eller som tar på sig ansvaret för varornas transport ut ur unionens tullområde. Emellertid gäller följande:

i) Vid kombinerad transport, där det aktiva transport medel som lämnar unionens tullområde endast trans porterar ett annat transportmedel, som efter det ak tiva transportmedlets ankommer till dess destination, kommer att gå av sig självt som ett aktivt transport medel, avses med fraktförare den person som kom mer att sköta det transportmedel, som efter det att det har lämnar unionens tullområde och har anlänt till sin destination, kommer att gå av sig självt.

ii)Vid sjötrafik eller lufttrafik inom ramen för ett far tygsandelsavtal eller fraktarrangemang avses med fraktförare den person som har ingår ett avtal och utfärdar ett konossement eller en flygfraktsedel för att föra varorna ut ur unionens tullområde.

41. inköpsprovision: en avgift som en importör betalar till en agent för att denne företräder honom eller henne vid in köpet av varor som värderas.

KAPITEL 2

Personers rättigheter och skyldigheter enligt tullagstiftningen

A v s n i t t 1

T i l l h a n d a h å l l a n d e a v i n f o r m a t i o n

Artikel 6

Metoder för utbyte och lagring av uppgifter och gemensamma uppgiftskrav

1. Alla utbyten av uppgifter såsom deklarationer, ansök ningar eller beslut mellan tullmyndigheterna och mellan ekono miska aktörer och tullmyndigheterna och lagring av de upp gifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik.

2. Gemensamma uppgiftskrav ska upprättas för utbyte och lagring av uppgifter enligt punkt 1.

3. Andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än elektronisk databehandlingsteknik enligt punkt 1 får användas enligt följande:

230

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/16

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

a) På permanent basis när det motiveras av typen av varuflöden eller när elektronisk databehandlingsteknik inte är lämplig för de berörda tullformaliteterna.

b) På tillfällig basis, vid ett tillfälligt fel i tullmyndigheternas eller de ekonomiska aktörernas datorsystem.

4. Genom undantag från punkt 1 får kommissionen i un dantagsfall anta beslut om att tillåta en eller flera medlemsstater att använda andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än elektronisk databehandlingsteknik.

Ett sådant beslut om undantag ska motiveras av den särskilda situationen i den medlemsstat som begär det och undantaget ska beviljas för en specifik tidsperiod. Undantaget ska ses över regelbundet och får förlängas för ytterligare särskilda tidsperio der genom en ny ansökan från den medlemsstat som det är riktat till. Det ska återkallas om det inte längre är motiverat.

Undantaget ska inte påverka vare sig utbytet av uppgifter mellan den medlemsstat som det är riktat till och andra medlemsstater eller utbytet och lagringen av information i andra medlemsstater inom ramen för tillämpningen av tullagstiftningen.

Artikel 7

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) de gemensamma uppgiftskrav som avses i artikel 6.2, med beaktande av behovet att fullgöra de tullformaliteter som fastställts i tullagstiftningen och beskaffenheten hos och syf tet med det utbyte och den lagring av uppgifter som avses i artikel 6.1,

b) de särskilda fall i vilka andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än elektronisk databehandlingsteknik får använ das i enlighet med artikel 6.3,

c) vilken typ av uppgifter och detaljer som ska finnas i den bokföring som avses i artiklarna 148.4 och 214.1.

Artikel 8

Tilldelning av genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera

a) format och koder för de gemensamma uppgiftskrav som avses i artikel 6.2, när så krävs,

b) förfaranderegler om det utbyte och den lagring av uppgifter som kan göras med andra metoder än elektronisk databe handlingsteknik enligt artikel 6.3.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

2. Kommissionens ska anta de beslut om undantag som av ses i artikel 6.4 genom genomförandeakter.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgi vande förfarande som avses i artikel 285.2.

Artikel 9

Registrering

1. De ekonomiska aktörer som är etablerade i unionens tull område ska registrera sig hos de tullmyndigheter som ansvarar för de platser där de är etablerade.

2. I särskilda fall ska ekonomiska aktörer som inte är etable rade i unionens tullområde registrera sig hos de tullmyndigheter som ansvarar för den plats där de först inger en deklaration eller ansöker om ett beslut.

3. Andra personer än ekonomiska aktörer ska inte vara skyl diga att registrera sig hos tullmyndigheterna, om inget annat föreskrivs.

Om de personer som avses i första stycket ska vara skyldiga registrera sig ska följande gälla:

a) Om de är etablerade i unionens tullområde ska de registrera sig hos de tullmyndigheter som ansvarar för de platser där de är etablerade.

231

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/17

b) Om de inte är etablerade i unionens tullområde ska de re gistrera sig hos de tullmyndigheter som ansvarar för de plat ser där de först inlämnar en deklaration eller ansöker om ett beslut.

4. I särskilda fall ska tullmyndigheterna ogiltigförklara regi streringen.

Artikel 10

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) de fall som avses i artikel 9.2, när ekonomiska aktörer som inte är etablerade i unionens tullområde är skyldiga att regi strera sig hos tullmyndigheterna,

b) de fall som avses i artikel 9.3 första stycket, när andra per soner än ekonomiska aktörer är skyldiga att registrera sig hos tullmyndigheterna,

c) de fall som avses i artikel 9.4, när tullmyndigheterna ogiltig förklarar en registrering.

Artikel 11

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera de tullmyndigheter som ansvarar för registrering enligt artikel 9.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 12

Meddelande av uppgifter och dataskydd

1. Alla uppgifter som tullmyndigheterna erhåller vid utövan det av sin verksamhet och som är av konfidentiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell grund ska omfattas av kravet på tystnadsplikt. De får inte röjas av de behöriga myndigheterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller myndighet som tillhandahållit dem, utom i de fall som föreskrivs i artikel 47.2.

Sådana uppgifter får dock röjas utan tillstånd om tullmyndig heterna är skyldiga eller bemyndigade att göra detta enligt gäl lande bestämmelser, särskilt beträffande uppgiftsskydd, eller i samband med rättsliga förfaranden.

2. Konfidentiella uppgifter som avses i punkt 1 får meddelas tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter i länder el ler territorier som är belägna utanför unionens tullområde när det gäller tullsamarbete med dessa länder eller territorier inom ramen för ett internationellt avtal eller unionslagstiftning på området för den gemensamma handelspolitiken.

3. Om uppgifter röjs eller meddelas enligt punkterna 1 och 2 ska det ske så att en lämplig nivå på uppgiftsskyddet säkerställs

ifull överensstämmelse med gällande bestämmelser om upp giftsskydd.

Artikel 13

Utbyte av ytterligare uppgifter mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer

1. Tullmyndigheter och ekonomiska aktörer får ha ett utbyte av uppgifter som inte särskilt föreskrivs i tullagstiftningen, sär skilt om det sker inom ramen för ömsesidigt samarbete för att identifiera och motverka risk. Ett sådant utbyte får ske enligt ett skriftligt avtal och får inbegripa rätt för tullmyndigheterna att få tillträde till de ekonomiska aktörernas datorsystem.

2. Alla uppgifter som en part tillhandahåller den andra par ten inom ramen för det samarbete som avses i punkt 1 ska vara konfidentiella, såvida parterna inte överenskommit något annat.

Artikel 14

Uppgifter från tullmyndigheterna

1. Varje person får begära uppgifter av tullmyndigheterna om tillämpningen av tullagstiftningen. En sådan begäran får avslås om den inte gäller en verksamhet som avser internationell va ruhandel och som är faktiskt förestående.

2. Tullmyndigheterna ska ha en regelbunden dialog med eko nomiska aktörer och andra myndigheter som är involverade i internationell varuhandel. De ska främja öppenhet genom att göra tullagstiftningen och allmänna förvaltningsbeslut och an sökningshandlingar fritt tillgängliga, där så är möjligt kostnads fritt, och via internet.

Artikel 15

Uppgifter till tullmyndigheterna

1. Varje person som direkt eller indirekt är involverad i full görandet av tullformaliteter eller i tullkontroller ska, på tullmyn digheternas begäran och inom föreskriven tid, tillhandahålla dessa myndigheter alla nödvändiga dokument och uppgifter i lämplig form, och ge dem all nödvändig hjälp för att fullgöra dessa formaliteter eller kontroller.

232

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/18

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

2. En person som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summa risk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport till tullmyndigheterna, eller en ansökan om ett tillstånd eller något annat beslut, ska ansvara för allt följande:

a) Att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller i ansökan är riktiga och fullständiga.

b) Att de dokument som lämnas till stöd för deklarationen, anmälan eller ansökan är äkta, riktiga och fullständiga.

c) I tillämpliga fall, att alla skyldigheter när det gäller hän förande av de berörda varorna till det berörda tullförfarandet eller genomförande av de godkända transaktionerna är full gjorda.

Första stycket ska också gälla tillhandahållande av alla de upp gifter i all annan form som krävs av eller lämnas till tullmyn digheterna.

Om deklarationen eller anmälan inges, ansökan lämnas eller uppgifter tillhandahålls av ett tullombud för den berörda perso nen, som avses i artikel 18, ska även det tullombudet iaktta de skyldigheter som anges i första stycket i den här punkten.

Artikel 16

Elektroniska system

1. Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen för att utveckla, underhålla och använda elektroniska system för utbyte av uppgifter mellan olika tullmyndigheter och med kommissio nen och för lagring av sådan information i enlighet med kodex en.

2. Medlemsstater som har beviljats undantag enligt artikel 6.4 behöver inom räckvidden för detta undantag inte utveckla, un derhålla och använda de elektroniska system som avses i punkt

1 i den här artikeln.

Artikel 17

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

O m b u d i t u l l f r å g o r

Artikel 18

Tullombud

1. Varje person får utse ett tullombud.

Detta ombudskap får vara direkt, varvid tullombudet ska agera i en annan persons namn och för dennes räkning, eller indirekt, varvid tullombudet ska agera i eget namn men för en annan persons räkning.

2. Ett tullombud ska vara etablerat i unionens tullområde.

Om inget annat föreskrivs ska denna skyldighet frångås när tullombudet agerar för sådana personers räkning som inte be höver vara etablerade i unionens tullområde.

3. Medlemsstaterna får i enlighet med unionslagstiftningen fastställa de villkor på vilka ett tullombud får tillhandahålla tjänster i den medlemsstat där denne är etablerad. Utan att det påverkar den berörda medlemsstatens tillämpning av mindre stränga kriterier ska emellertid ett tullombud som uppfyller kriterierna i artikel 39 a–d ha rätt att tillhandhålla sådana tjäns ter i en annan medlemsstat än den där denne är etablerad.

4. Medlemsstaterna får tillämpa villkoren fastställda i enlighet med punkt 3 första meningen på tullombud som inte är eta blerade i unionens tullområde.

Artikel 19

Fullmakt

1. Vid sina kontakter med tullmyndigheterna ska tullombud uppge att de agerar för huvudmannens räkning och ange om ombudskapet i tullfrågor är direkt eller indirekt.

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera de tekniska arrangemangen för utveckling, underhåll och använd ning av de elektroniska system som avses i artikel 16.1.

Personer som inte uppger att de agerar som tullombud eller som uppger att de agerar som tullombud utan att ha fullmakt att göra detta, ska anses agera i eget namn och för egen räkning.

233

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/19

2. Tullmyndigheterna får kräva att personer som uppger att de agerar som tullombud styrker att de har fullmakt från den person som de företräder.

I särskilda fall ska tullmyndigheterna inte begära ett sådant styrkande.

3. Tullmyndigheterna ska inte begära att en person som agerar som tullombud och regelbundet genomför åtgärder och formaliteter varje gång styrker att denne har fullmakt, förutsatt att den personen kan styrka detta på tullmyndigheternas begä ran.

Artikel 20

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) de fall där det undantag som avses i artikel 18.2 andra stycket inte ska tillämpas,

b) de fall där tullmyndigheterna inte behöver begära ett sådant styrkande av fullmakt som avses i artikel 19.2 första stycket.

Artikel 21

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler om beviljande och styrkande av den rätt som avses i artikel 18.3.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 3

B e s l u t m e d s t ö d a v t u l l a g s t i f t n i n g e n

Artikel 22

Beslut som fattas på ansökan

1. En person som ansöker om ett beslut som rör tillämp ningen av tullagsstiftningen ska tillhandahålla alla uppgifter som de behöriga tullmyndigheterna behöver för att kunna fatta det beslutet.

Även flera personer får gemensamt ansöka om och omfattas av ett beslut, i enlighet med villkoren i tullagstiftningen.

Om inget annat föreskrivs ska den behöriga tullmyndigheten vara myndigheten för den plats där den sökandes huvudsakliga bokföring för tulländamål förs eller är tillgänglig och där åtmin stone en del av den verksamhet som omfattas av beslutet avses bedrivas.

2. Tullmyndigheterna ska, utan dröjsmål och senast inom 30 dagar från det att ansökan om ett beslut mottagits, kontrollera om villkoren för godtagande av denna ansökan är uppfyllda.

Om tullmyndigheterna fastställer att ansökan innehåller alla de uppgifter som krävs för att de ska kunna fatta detta beslut, ska de meddela sitt godtagande till den sökande inom den tids period som anges i första stycket.

3. Den behöriga tullmyndigheten ska fatta ett beslut enligt punkt 1, och ska meddela den sökande utan dröjsmål och senast inom 120 dagar från den dag då ansökan har godtagits, om inget annat föreskrivs.

Om tullmyndigheterna inte kan iaktta tidsfristen för att fatta ett beslut, ska de underrätta den sökande om detta innan tiden gått ut, ange skälen till detta överskridande och ange den ytterligare tid som de bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i det andra stycket får tullmyndigheterna förlänga tidsfristen för att fatta ett beslut, enligt tullagstiftningen, om sökanden begär en förlängning för att genomföra anpassningar i syfte att säkerställa att villkoren och kriterierna uppfylls. Dessa anpassningar och den ytterligare tid som är nödvändig för att genomföra dem ska meddelas till tullmyndigheten, som ska besluta om förlängning en.

4. Om inget annat föreskrivs i beslutet eller tullagstiftningen, ska beslutet börja gälla från och med den dag då den sökande mottar det eller ska anses ha mottagit det. Utom i de fall som avses i artikel 45.2 ska fattade beslut kunna verkställas av tull myndigheterna från och med den dagen.

5. Om inget annat föreskrivs i tullagstiftningen ska beslutet vara giltigt utan tidsbegränsning.

234

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/20

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

6. Innan tullmyndigheterna fattar ett beslut som skulle vara negativt för den sökande, ska de meddela på vilka grunder de avser att basera sitt beslut till den sökande, som ska ges möj lighet att framföra sin ståndpunkt inom en föreskriven tid från och med den dag då denne mottar meddelandet eller ska anses ha mottagit det. När den tiden löpt ut ska den sökande i lämplig form meddelas beslutet.

Första stycket ska inte tillämpas i något av följande fall:

a) I fråga om ett beslut som avses i artikel 33.1.

b) I fall av vägran att tillämpa en tullkvot om den fastställda tullkvotvolymen uppnås enligt artikel 56.4 första stycket.

c) Om typen eller omfattningen av hotet mot säkerhet och skydd för unionen och dess invånare, mot människors, djurs och växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter så kräver.

d) Om beslutet syftar till att säkerställa genomförandet av ett annat beslut där första stycket har tillämpats, utan att det påverkar tillämpningen av den berörda medlemsstatens lags tiftning.

e) Om det skulle inverka menligt på utredningar som inletts i syfte att bekämpa bedrägeri.

f) I andra särskilda fall.

7. Ett beslut som är negativt för den sökande ska innehålla en beskrivning av de grunder på vilka det baseras och ska innehålla en hänvisning till rätten att överklaga enligt artikel 44.

Artikel 23

Hantering av beslut som fattats på ansökan

1. Innehavaren av beslutet ska fullgöra de skyldigheter som följer av det beslutet.

2. Innehavaren av beslutet ska utan dröjsmål underrätta tull myndigheterna om alla händelser som inträffat efter det att beslutet fattats och som kan inverka på beslutets upprätthål lande eller innehåll.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser på andra områden som anger de fall där beslut är ogiltiga eller förlorar sin giltighet, får de tullmyndigheter som fattat ett beslut när som helst upphäva, ändra eller återkalla beslutet om det inte är förenligt med tullagstiftningen.

4. I särskilda fall ska tullmyndigheterna

a) ompröva ett beslut,

b) tillfälligt dra in ett beslut som inte ska upphävas, återkallas eller ändras.

5. Tullmyndigheterna ska övervaka de villkor och kriterier som innehavaren av ett beslut ska fullgöra. De ska också över vaka att de skyldigheter som följer av beslutet fullgörs. Om innehavaren av beslutet har varit etablerad i mindre än tre år ska tullmyndigheterna noggrant övervaka det under det första året efter det att beslutet fattats.

Artikel 24

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) undantag från artikel 22.1 tredje stycket,

b) villkor för godtagande av en ansökan enligt artikel 22.2,

c) tidsfristen för att fatta ett särskilt beslut, inbegripet en even

tuell förlängning av denna tidsfrist, i enlighet med arti kel 22.3,

d) de fall, enligt artikel 22.4, där beslutet börjar gälla en annan dag än den då den sökande mottar det eller anses ha mot tagit det,

e) de fall, enligt artikel 22.5, där beslutet inte är giltigt under obegränsad tid,

f) den period som avses i artikel 22.6 första stycket,

g) de särskilda fall som avses i artikel 22.6 andra stycket f där den sökande inte får möjlighet att framföra sin ståndpunkt,

235

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/21

h) fall och regler för omprövning och tillfällig indragning av beslut enligt artikel 23.4.

Artikel 25

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler

a) för inlämnande och godtagande av ansökan om ett beslut, enligt artikel 22.1 och 22.2,

b) för fattande av beslut enligt artikel 22, i förekommande fall inbegripet samråd med de berörda medlemsstaterna,

c) för övervakning av ett beslut i enlighet med artikel 23.5.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 26

Besluts giltighet i hela unionen

Utom i de fall där ett beslut har verkan endast i en eller flera medlemsstater ska beslut som rör tillämpningen av tullagstift ning vara giltiga överallt i unionens tullområde.

Artikel 27

Upphävande av förmånliga beslut

1. Tullmyndigheterna ska upphäva ett beslut som är till för del för innehavaren av beslutet, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Beslutet fattades på grundval av felaktiga eller ofullständiga uppgifter.

b) Innehavaren av beslutet visste eller borde rimligen ha vetat att uppgifterna var felaktiga eller ofullständiga.

c) Beslutet skulle ha varit annorlunda om uppgifterna hade varit korrekta och fullständiga.

2. Innehavaren av beslutet ska underrättas om att det upp

hävts.

3. Upphävandet ska börja gälla från och med den dag då det ursprungliga beslutet började gälla, om inget annat föreskrivs i beslutet i enlighet med tullagstiftningen.

Artikel 28

Återkallelse och ändring av förmånliga beslut

1. Ett förmånligt beslut ska återkallas eller ändras i andra fall än de som avses i artikel 27

a) om ett eller flera av villkoren för att fatta beslutet inte var uppfyllda eller inte längre uppfylls, eller

b) på ansökan av innehavaren av beslutet.

2. Om inget annat föreskrivs får ett förmånligt beslut som riktas till flera personer återkallas endast i fråga om en person som inte fullgör en skyldighet som gäller inom ramen för be slutet.

3. Innehavaren av beslutet ska underrättas om dess återkal lelse eller ändring.

4. Artikel 22.4 ska gälla vid återkallelse eller ändring av ett beslut.

Emellertid får tullmyndigheterna i undantagsfall och om berät tigade intressen för innehavaren av beslutet så kräver skjuta upp den dag då återkallelsen eller ändringen börjar gälla upp till ett år. Det datumet ska anges i beslutet om återkallelse eller änd ring.

Artikel 29

Beslut som fattas utan föregående ansökan

Utom när en tullmyndighet agerar som en rättslig myndighet ska artiklarna 22.4, 22.5, 22.6, 22.7, 23.3, 26, 27 och 28 också gälla beslut som tullmyndigheterna fattar utan en föregående ansökan från den berörda personen.

Artikel 30

Begränsningar som är tillämpliga på beslut om varor som hänförts till ett tullförfarande eller som lagras tillfälligt

Utom när den berörda personen begär det ska en återkallelse eller ändring eller tillfällig indragning av ett förmånligt beslut inte gälla för varor som vid den tidpunkt då återkallelsen, änd ringen eller den tillfälliga indragningen börjar gälla redan är hänförda till och fortfarande omfattas av ett tullförfarande eller lagras tillfälligt genom tillämpning av det återkallade, ändrade eller tillfälligt indragna beslutet.

236

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

Artikel 31

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) de fall som avses i artikel 28.2 där ett förmånligt beslut som vänder sig till flera personer får återkallas också när det gäller andra personer än den som inte fullgör en skyldighet som föreskrivits enligt det beslutet,

b) de undantagsfall i vilka tullmyndigheterna får skjuta upp den dag då återkallelsen eller ändringen börjar gälla i enlighet med artikel 28.4 andra stycket.

a) för tullmyndigheterna gentemot innehavaren av beslutet en dast i fråga om varor för vilka tullformaliteterna fullgörs efter den dag då beslutet får verkan,

b) för innehavaren av beslutet gentemot tullmyndigheterna med verkan först från och med den dag då denne mottar eller anses ha mottagit underrättelse om beslutet.

3. Beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bin dande ursprungsbesked ska vara giltiga i tre år från och med den dag då beslutet börjar gälla.

4. När det gäller en ansökan om ett beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bindande ursprungsbesked i sam band med ett visst tullförfarande ska innehavaren av beslutet kunna styrka följande:

Artikel 32

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för farandereglerna för att upphäva, återkalla eller ändra förmånliga beslut.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

a) När det gäller ett beslut om bindande klassificeringsbesked, att de deklarerade varorna i alla avseenden motsvarar de varor som beskrivs i beslutet.

b) När det gäller ett beslut om bindande ursprungsbesked, att de berörda varorna och de omständigheter som avgör visst ursprung i alla avseenden motsvarar de varor och omstän digheter som beskrivs i beslutet.

Artikel 33	Artikel 34
Beslut som avser bindande besked	Hantering av beslut som rör bindande besked

1. Tullmyndigheterna ska på grundval av en ansökan fatta beslut som rör bindande klassificeringsbesked eller beslut som rör bindande ursprungsbesked.

En sådan ansökan ska inte godtas i någon av följande situatio ner:

a) Om ansökan upprättas eller redan har upprättats vid samma eller ett annat tullkontor av innehavaren av ett beslut avse ende samma varor eller för denna persons räkning och, när det gäller ett beslut om bindande ursprungsbesked, enligt samma omständigheter som avgör visst ursprung.

b) Om ansökan inte hänför sig till något avsett utnyttjande av beslutet om bindande klassificeringsbesked eller beslutet om bindande ursprungsbesked eller avsedd användning av ett tullförfarande.

2. Beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bin dande ursprungsbesked ska vara bindande endast i fråga om en varas klassificering enligt tulltaxan eller bestämning av en varas ursprung

1. Ett beslut om bindande klassificeringsbesked ska upphöra att gälla innan den period som avses i artikel 33.3 löper ut om det inte längre är förenligt med lagstiftningen på grund av något av följande:

a) antagandet av en ändring av de nomenklaturer som avses i artikel 56.2 a och b,

b) antagandet av åtgärder enligt artikel 57.4,

med verkan från och med den dag då ändringen eller åtgärderna börjar tillämpas.

2. Ett beslut om bindande ursprungsbesked ska upphöra att gälla innan den period som avses i artikel 33.3 löper ut i något av följande fall:

a) Om en förordning antas eller ett avtal ingås av unionen och börjar tillämpas i unionen och beslutet om bindande ur sprungsbesked inte längre överensstämmer med den lagstift ning som därmed fastställs, med verkan från och med den dag då förordningen eller avtalet börjar tillämpas.

237

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/23

b) Om det inte längre är förenligt med det avtal om ursprungs regler som utarbetats inom ramen för Världshandelsorgani sationen (WTO) eller med de förklarande anmärkningar eller yttranden om ursprung som antagits för tolkningen av detta avtal, med verkan från och med den dag då de offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning.

3. Beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bin dande ursprungsbesked ska inte upphöra att gälla med retro aktiv verkan.

4. Med undantag från artikel 23.3 och artikel 27 ska beslut om bindande klassificeringsbesked och om bindande ursprungs besked upphävas om de grundas på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från de sökande.

5. Beslut om bindande klassificeringsbesked och om bin dande ursprungsbesked ska återkallas i enlighet med artikel 23.3 och artikel 28. Sådana beslut ska dock inte återkallas på ansö kan av innehavaren av beslutet.

6. Beslut om bindande klassificeringsbesked och om bin dande ursprungsbesked får inte ändras.

7. Tullmyndigheterna ska återkalla beslut om bindande klas sificeringsbesked

a) när de inte längre är förenliga med tolkningen av någon av de nomenklaturer som avses i artikel 56.2 a och b till följd av något av följande:

i) Sådana förklarande anmärkningar som avses i artikel 9.1 a andra strecksatsen i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och sta tistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (1) med verkan från och med den dag då de offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning.

ii)En dom från Europeiska unionens domstol, med verkan från och med den dag då domslutet offentliggörs i Eu ropeiska unionens officiella tidning.

iii)Klassificeringsbeslut, klassificeringsuttalanden eller änd ringar i de förklarande anmärkningarna till nomenkla

turen till systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering som antagits av den organisation som inrättats genom konventionen om inrättandet av ett tull samarbetsråd, undertecknad i Bryssel den 15 december 1950, med verkan från och med den dag då kommis sionens meddelande offentliggörs i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

b) i andra särskilda fall.

(1) EGT L 256, 7.9.1987, s. 1.

8. Beslut om bindande ursprungsbesked ska återkallas

a) när de inte längre är förenliga med en dom från Europeiska unionens domstol, med verkan från och med den dag då domslutet offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller

b) i andra särskilda fall.

9. Om punkt 1 b eller punkterna 2, 7 eller 8 tillämpas, får ett beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bindande ursprungsbesked fortfarande användas i samband med bindande kontrakt som baserades på det beslutet och som ingicks innan det upphörde att gälla eller återkallades. Den förlängda använd ningen ska inte tillämpas när ett beslut om bindande ursprungs besked fattas för varor som ska exporteras.

Den förlängda användning som avses i första stycket ska inte överstiga sex månader från och med den dag då beslutet om bindande klassificeringsbesked eller bindande ursprungsbesked upphör att gälla eller återkallas. Genom en sådan åtgärd som avses i artikel 57.4 eller artikel 67 kan dock denna förlängda användning uteslutas eller en kortare tidsperiod föreskrivas. Om det gäller produkter för vilka en import- eller exportlicens in lämnas när tullformaliteterna genomförs, ska tiden på sex må nader ersättas med licensens giltighetstid.

För att den förlängda användningen av ett beslut om bindande klassificeringsbesked eller bindande ursprungsbesked ska kunna utnyttjas ska innehavaren av detta beslut inge en ansökan till den tullmyndighet som fattade beslutet inom 30 dagar från och med den dag då beslutet upphör att gälla eller återkallas, med angivande av de kvantiteter för vilka en förlängd användnings period begärs och den medlemsstat eller de medlemsstater i vilka varorna kommer att klareras under den förlängda använd ningsperioden. Denna tullmyndighet ska fatta beslut om för längd användning och utan dröjsmål underrätta innehavaren, och senast inom 30 dagar från den dag då den mottar alla de uppgifter som krävs för att den ska kunna fatta detta beslut.

10. Kommissionen ska underrätta tullmyndigheterna när

a) fattande av beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bindande ursprungsbesked i fråga om varor där en kor rekt och enhetlig klassificering enligt tulltaxan eller bestäm ning av varors ursprung inte är säkerställd tillfälligt ska upp höra, eller

b) ett tillfälligt upphörande enligt led a dras tillbaka.

11. I syfte att säkerställa en korrekt och enhetlig klassifice ring enligt tulltaxan eller bestämning av varors ursprung får kommissionen anta beslut där medlemsstaterna uppmanas att återkalla beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bin dande ursprungsbesked.

238

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/24

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

Artikel 35

Beslut som rör bindande besked avseende andra faktorer

I särskilda fall ska tullmyndigheterna på grundval av en ansökan fatta beslut som gäller bindande besked när det gäller andra faktorer som avses i avdelning II, på grundval av vilka import- eller exporttullar och andra åtgärder avseende handel med varor tillämpas.

Artikel 36

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) de särskilda fall enligt artikel 34.7 b och 34.8 b i vilka beslut om bindande klassificeringsbesked och bindande ursprungs besked ska återkallas,

b) de fall enligt artikel 35 i vilka beslut som rör bindande besked fattas när det gäller andra faktorer på grundval av vilka import- eller exporttullar och andra åtgärder avseende handel med varor tillämpas.

Artikel 37

Tilldelning av genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta för faranderegler för

a) användning av ett beslut om bindande klassificeringsbesked eller bindande ursprungsbesked efter det att giltigheten har upphört eller det har återkallats, i enlighet med artikel 34.9,

b) kommissionens underrättelser till tullmyndigheterna i enlig het med artikel 34.10 a och b,

c) användning av beslut som avses i artikel 35 och som fast ställts i enlighet med artikel 36 b efter det att giltigheten upphört,

d) tillfälligt upphörande av beslut som avses i artikel 35 och som fastställts i enlighet med artikel 36 b och underrättelser om det tillfälliga upphörandet eller återkallelsen av uppskju tandet till tullmyndigheterna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de be slut genom vilka medlemsstaterna uppmanas att återkalla

a) beslut som avses i artikel 34.11, eller

b) beslut som avses i artikel 35 och som fastställts i enlighet med artikel 36 b.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgi vande förfarande som avses i artikel 285.2.

När ett yttrande från den kommitté som avses i artikel 285.1 ska erhållas genom ett skriftligt förfarande ska artikel 285.6 till lämpas.

A v s n i t t 4

G o d k ä n d e k o n o m i s k a k t ö r

Artikel 38

Ansökan och tillstånd

1. En ekonomisk aktör som är etablerad i unionens tull område och uppfyller kriterierna i artikel 39 får ansöka om status som godkänd ekonomisk aktör.

Tullmyndigheterna ska, vid behov efter samråd med andra be höriga myndigheter, bevilja denna status, som ska vara föremål för övervakning.

2. Status som godkänd ekonomisk aktör ska beviljas genom följande typer av tillstånd:

a) Tillstånd som godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar, vilket ska göra det möjligt för innehavarenatt åtnjuta vissa förenklingar i enlighet med tullagstiftningen.

b) Tillstånd som godkänd ekonomisk aktör för säkerhet och skydd, vilket ska ge innehavaren rätt till lättnader i fråga om säkerhet och skydd.

3. Båda typerna av tillstånd enligt punkt 2 kan innehas sam

tidigt.

4. Status som godkänd ekonomisk aktör ska, om inte annat följer av artiklarna 39, 40 och 41, erkännas av tullmyndighe terna i alla medlemsstater.

239

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/25

5. På grundval av erkännandet av status som godkänd eko nomisk aktör för tullförenklingar och under förutsättning att kraven för en särskild form av förenkling enligt tullagstiftningen har uppfyllts ska tullmyndigheterna låta aktören omfattas av denna förenkling. Tullmyndigheterna ska inte granska de krite rier på nytt som redan har granskats när status som godkänd ekonomisk aktör beviljades.

6. Den godkända ekonomiska aktör som avses i punkt 2 ska

ienlighet med den typ av tillstånd som har beviljats behandlas på ett mer förmånligt sätt än andra ekonomiska aktörer när det gäller tullkontroller, inbegripet färre fysiska och dokumentbase rade kontroller.

7. Tullmyndigheterna ska bevilja förmåner som följer av sta tus som godkänd ekonomisk aktör till personer som är etable rade i länder eller territorier utanför unionens tullområde som uppfyller villkor och fullgör skyldigheter som har fastställts ge nom relevant lagstiftning i dessa länder eller territorier, under förutsättning att dessa villkor och skyldigheter erkänns av unio nen som likvärdiga med dem som ålagts godkända ekonomiska aktörer som är etablerade i unionens tullområde. Ett sådant beviljande av förmåner ska vara baserat på ömsesidighetsprinci pen om inte annat beslutats av unionen, och ska stödjas genom ett internationellt avtal eller unionslagstiftning på området för den gemensamma handelspolitiken.

Artikel 39

Beviljande av status

Kriterierna för att bevilja status som ”godkänd ekonomisk aktör” ska innefatta följande:

a) Frånvaro av alla former av allvarliga överträdelser eller upp repade överträdelser av tullagstiftningen och skattereglerna, inbegripet att den sökande inte får vara dömd för allvarliga brott som rör hans eller hennes ekonomiska verksamhet.

b) Den sökandes uppvisande av en hög grad av kontroll över dennes transaktioner och av varuflödet, genom ett system för affärsbokföring och, vid behov, bokföring av transporter, som möjliggör lämpliga tullkontroller.

c) Ekonomisk solvens, som ska anses ha bevisats om den sö kande har en god ekonomisk ställning som innebär att denne kan fullfölja sina åtaganden, med vederbörlig hänsyn tagen till den aktuella affärsverksamhetens särdrag.

d) När det gäller det tillstånd som avses i artikel 38.2 a, prak tiska normer i fråga om kunskaper eller yrkeskvalifikationer som direkt avser den verksamhet som utförs.

e) När det gäller det tillstånd som avses i artikel 38.2 b, lämp liga säkerhets- och skyddsnormer, som ska anses vara upp fyllda om den sökande visar att denne har vidtagit lämpliga åtgärder för att garantera den internationella leveranskedjans säkerhet och skydd, bland annat när det gäller fysisk integ ritet och åtkomstkontroller samt logistiska processer för och hantering av särskilda typer av varor, personal och identifie ring av dennes affärspartner.

Artikel 40

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) de förenklingar som avses i artikel 38.2 a,

b) de lättnader som avses i artikel 38.2 b,

c) den mer förmånliga behandling som avses i artikel 38.6.

Artikel 41

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta metoder för tillämpningen av de kriterier som avses i artikel 39.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 5

S a n k t i o n e r

Artikel 42

Tillämpning av sanktioner

1. Varje medlemsstat ska fastställa sanktioner för överträdel ser av tullagstiftningen. Sanktionerna ska vara effektiva, propor tionella och avskräckande.

2. Om administrativa sanktioner tillämpas får de bland annat ha en eller båda av följande former:

a) En penningavgift som tas ut av tullmyndigheterna, inbegri pet, vid behov, en betalning som gäller i stället för en straff rättslig påföljd.

240

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/26

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

b) Återkallelse, tillfällig indragning eller ändring av ett tillstånd som innehas av den berörda personen.

3. Medlemsstaterna ska inom 180 dagar från tillämpnings

dagen för denna artikel, som fastställs i enlighet med arti kel 288.2, till kommissionen anmäla de nationella bestämmelser som är i kraft med stöd av punkt 1 i den här artikeln och ska utan dröjsmål anmäla alla senare ändringar av dessa bestämmel ser.

A v s n i t t 6

Ö v e r k l a g a n d e n

Artikel 43

Beslut fattade av en rättslig myndighet

Artiklarna 44 och 45 ska inte tillämpas på överklaganden som inges i syfte att upphäva, återkalla eller ändra ett beslut rörande tillämpningen av tullagstiftningen som fattas av en rättslig myn dighet eller av tullmyndigheter som agerar som rättsliga myn digheter.

Artikel 44

Rätt att överklaga

Artikel 45

Uppskjutande av genomförandet

1. Ett överklagande får inte medföra att genomförandet av det ifrågasatta beslutet skjuts upp.

2. Tullmyndigheterna ska dock helt eller delvis skjuta upp genomförandet av ett sådant beslut, om de har goda skäl att anta att det ifrågasatta beslutet är oförenligt med tullagstift ningen eller om det är fara att den person som har överklagat kan vållas irreparabel skada.

3. I de fall som avses i punkt 2, om det ifrågasatta beslutet innebär att import- eller exporttullar ska betalas, ska uppskju tandet av genomförandet av beslutet förutsätta att det ställs en garanti, såvida det inte på grundval av en dokumenterad be dömning fastställs att en sådan garanti sannolikt skulle åsamka gäldenären allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter.

A v s n i t t 7

K o n t r o l l a v v a r o r

Artikel 46

Riskhantering och tullkontroller

1. Varje person ska ha rätt att överklaga beslut som fattats av tullmyndigheterna när det gäller tillämpningen av tullagstift ningen om beslutet eller sanktionen berör personen direkt och personligen.

Varje person som hos tullmyndigheterna ansökt om ett beslut och inte fått ett beslut med anledning av ansökan inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 ska också ha rätt att överklaga.

2. Rätten att överklaga får utövas i åtminstone två instanser:

a) I första instans, vid tullmyndigheterna eller en rättslig myn dighet eller ett annat organ som utsetts för det ändamålet av medlemsstaterna.

b) I andra instans, vid ett högre oberoende organ, som kan vara en rättslig myndighet eller ett likvärdigt specialiserat organ, enligt gällande bestämmelser i medlemsstaterna.

3. Överklagandet ska inges i den medlemsstat där beslutet har fattats eller där ansökan om beslutet har ingetts.

4. Medlemsstaterna ska se till att förfarandet för överklagan den gör det möjligt att skyndsamt bekräfta eller rätta till beslut som fattats av tullmyndigheterna.

1. Tullmyndigheterna får genomföra alla tullkontroller som de anser nödvändiga.

Tullkontrollerna kan särskilt bestå i att undersöka varor, utföra provtagning, kontrollera att de uppgifter som lämnas i en de klaration eller en anmälan är riktiga och fullständiga, kontrollera att dokument finns och är äkta, riktiga och giltiga, granska ekonomiska aktörers räkenskaper och annan bokföring eller undersöka transportmedel, bagage och andra varor som perso ner för med sig eller bär på sig samt utföra officiella under sökningar och andra liknande handlingar.

2. Andra tullkontroller än slumpvisa kontroller ska främst baseras på riskanalys som görs med hjälp av elektronisk data behandlingsteknik i syfte att, på grundval av kriterier som ut arbetats på nationell nivå, unionsnivå och, i förekommande fall, internationell nivå, identifiera och bedöma risker och utarbeta nödvändiga motåtgärder.

3. Tullkontroller ska utföras inom en gemensam ram för riskhantering som grundar sig på utbyte av riskinformation och riskanalysresultat mellan tullförvaltningar och genom vilken det fastställs gemensamma riskkriterier och standarder, kontroll åtgärder och prioriterade kontrollområden.

Kontroller som grundar sig på sådan information och sådana kriterier ska utföras utan att det påverkar andra kontroller som utförs i enlighet med punkt 1 eller med andra gällande bestäm melser.

241

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/27

4. Tullmyndigheterna ska bedriva en riskhantering som inne bär att de skiljer mellan de olika risknivåer som är förknippade med varor som är föremål för tullkontroller eller tullövervak ning samt för att fastställa om varorna ska underkastas särskilda tullkontroller, och i så fall var.

Riskhanteringen ska innefatta aktiviteter som insamling av upp gifter och information, riskanalys och riskbedömning, föreskrif ter om och vidtagande av åtgärder samt regelbunden övervak ning och översyn av denna process och dess resultat, baserat på internationella och nationella källor och strategier, källor i unio nen och unionsstrategier.

5. Tullmyndigheterna ska utbyta riskinformation och resultat av riskanalys när

a) en tullmyndighet bedömer att riskerna är betydande samt kräver en tullkontroll och det av kontrollresultaten framgår att en händelse som utlöser riskerna har inträffat, eller

b) det av kontrollresultaten inte framgår att en händelse som utläser riskerna har inträffat, men den berörda tullmyndig heten bedömer att hotet utgör en hög risk någon annanstans i unionen.

6. Vid fastställandet av gemensamma riskkriterier och stan darder, kontrollåtgärder och prioriterade kontrollområden enligt punkt 3 ska allt följande beaktas:

a) Proportion till risken.

b) Hur angelägna de nödvändiga kontrollerna är.

c) Den troliga inverkan på handelsflödet, enskilda medlemssta ter och resurser för kontroll.

7. De gemensamma riskkriterier och standarder som avses i punkt 3 ska innefatta allt följande:

a) En beskrivning av riskerna.

b) De riskfaktorer eller riskindikatorer som ska användas för att välja ut vilka varor eller ekonomiska aktörer som ska ge nomgå tullkontroll.

c) Den typ av tullkontroll som tullmyndigheterna ska utföra.

d) Perioden för tillämpning av de tullkontroller som avses i led c.

8. Prioriterade kontrollområden ska täcka särskilda tullför faranden, varutyper, transportrutter, transportsätt eller ekono miska aktörer som är föremål för mer omfattande riskanalys och tullkontroller under en viss period, utan att detta påverkar andra kontroller som normalt utförs av tullmyndigheterna.

Artikel 47

Samarbete mellan myndigheter

1. Om andra kontroller än tullkontroller ska genomföras av andra behöriga myndigheter än tullmyndigheterna i fråga om samma varor, ska tullmyndigheterna i nära samarbete med dessa andra myndigheter, anstränga sig för att få dessa kontroller utförda om möjligt vid samma tidpunkt och på samma plats som tullkontrollerna (”one-stop-shop”), varvid tullmyndighe terna ska ha den samordnande rollen för att uppnå detta.

2. Inom ramen för de kontroller som avses i detta avsnitt och om det är nödvändigt för att minimera risker och bekämpa bedrägerier, får tullmyndigheterna och andra behöriga myndig heter med varandra och med kommissionen utbyta uppgifter som mottas om införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning, inbegripet posttrafik, som befordras mellan unionens tullområde och länder eller territorier utanför unio nens tullområde, om förekomst och befordran inom unionens tullområde av icke-unionsvaror och varor som omfattas av för farandet för slutanvändning samt om resultaten av eventuella kontroller. Tullmyndigheterna och kommissionen får också ut byta sådana uppgifter med varandra i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av tullagstiftningen.

Artikel 48

Kontroll efter frigörande

För tullkontrolländamål får tullmyndigheterna kontrollera att de uppgifter som lämnas i en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summa risk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport är riktiga och fullständiga, kontrollera att styrkande handlingar finns och är äkta, riktiga och giltiga och får granska deklarantens räkenskaper och annan bokföring som avser transaktionerna för varorna eller de tidigare eller efterföljande kommersiella transaktioner som berör varorna ef ter att ha frigjort dessa varor. Tullmyndigheterna får också un dersöka dessa varor och/eller ta prover av varorna om det fort farande är möjligt för dem att göra detta.

Dessa kontroller får genomföras på plats hos innehavaren av varorna eller innehavarens företrädare eller hos varje annan person som av yrkesmässiga skäl är direkt eller indirekt inblan dad i dessa transaktioner eller hos varje annan person som innehar dessa dokument och uppgifter i kommersiellt syfte.

242

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/28

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

Artikel 49

Flygningar och sjöförbindelser inom unionen

1. Tullkontroller eller tullformaliteter ska utföras för handba gage och lastrumsbagage som tillhör personer som antingen reser med flyg inom unionen eller reser med fartyg inom unio nen, endast då tullagstiftningen föreskriver sådana kontroller eller formaliteter.

2. Punkt 1 ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av någondera av följande:

a) Säkerhets- och skyddskontroller.

b) Kontroller med anledning av förbud eller restriktioner.

Artikel 50

Tilldelning av genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska i form av genomförandeakter anta åt gärder för att säkerställa en enhetlig tillämpning av tullkontrol ler, inklusive utbyte av resultaten av riskinformation och risk analys, gemensamma riskkriterier och standarder, kontrollåtgär der och prioriterade kontrollområden som avses i artikel 46.3.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

När det finns tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om sådana åtgärder, vederbörligen motiverade av behovet att snabbt upp datera den gemensamma ramen för riskhantering och anpassa utbytet av riskinformation och riskanalys, gemensamma riskkri terier och riskstandarder, kontrollåtgärder och prioriterade kont rollområden till riskutvecklingen, ska kommissionen anta ome delbart tillämpliga genomförandeakter i enlighet med det för farande som avses i artikel 285.5.

När ett yttrande från den kommitté som avses i artikel 285.1 ska erhållas genom ett skriftligt förfarande ska artikel 285.6 till lämpas.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa vid vilka hamnar och flygplatser tullkontroller och tullformali teter ska tillämpas på följande i enlighet med artikel 49:

a) Handbagage och lastrumsbagage som tillhör personer som

i) reser med flyg som kommer från en flygplats utanför unionen och som efter en mellanlandning på en flygplats i unionen fortsätter till en annan flygplats i unionen,

ii)reser med flyg som mellanlandar på en flygplats i unio nen innan de fortsätter till en flygplats utanför unionen,

iii)använder en sjöfartsservice som tillhandahålls av samma fartyg och som innehåller flera etapper med avresa, up pehåll eller slutdestination i hamnar utanför unionen,

iv)är ombord på en fritidsbåt eller ett turist- eller affärsflyg plan.

b) Handbagage och lastrumsbagage som

i) anländer till en flygplats i unionen ombord på ett flyg plan som kommer från en flygplats utanför unionen och på denna flygplats flyttas över till ett annat flygplan som flyger vidare inom unionen,

ii)lastas vid en flygplats i unionen på ett flygplan som flyger inom unionen för transferering vid en annan flygplats inom unionen till ett flygplan vars destination är en flygplats utanför unionen.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

	A v s n i t t 8
B e v a r a n d e a v	d o k u m e n t o c h a n d r a u p p g i f
t e r , o c h	a v g i f t e r o c h k o s t n a d e r

Artikel 51

Bevarande av dokument och andra uppgifter

1. Den berörda personen ska för tullkontrolländamål bevara de dokument och uppgifter som avses i artikel 15.1 under minst tre år, med alla medel som är tillgängliga för och god kända av tullmyndigheterna.

För varor som övergår till fri omsättning under andra omstän digheter än dem som avses i tredje stycket eller varor som deklareras för export ska tiden löpa från utgången av det år under vilket tulldeklarationen för övergång till fri omsättning eller exportdeklarationen godtas.

För varor som övergår till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats på grund av deras användning för slutändamål ska tiden löpa från utgången av det år under vilket varorna upphör att vara föremål för tullövervakning.

För varor som hänförs till ett annat tullförfarande eller för varor i tillfällig lagring ska tiden löpa från utgången av det år under vilket tullförfarandet i fråga har avslutats eller den tillfälliga lagringen har upphört.

243

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/29

2. Om en tullkontroll beträffande en tullskuld visar att bok föringsposten i fråga måste rättas och om den berörda personen har underrättats om detta, ska dokumenten och uppgifterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 103.4, bevaras tre år efter utgången av den tid som fastställs i punkt 1 i den här artikeln.

Om ett överklagande har ingetts eller om ett domstolsförfarande har inletts, ska dokumenten och uppgifterna bevaras under den tid som föreskrivs i punkt 1 eller tills överklagandeförfarandet eller domstolsförfarandet har slutförts, beroende på vilket som infaller senare.

Artikel 52

Avgifter och kostnader

1. Tullmyndigheterna får inte ta ut avgifter för tullkontroller eller annan tillämpning av tullagstiftningen som äger rum under de behöriga tullkontorens officiella öppettider.

2. Tullmyndigheterna får ta ut avgifter eller ersättning för särskilda tjänster, särskilt följande:

a) Tullpersonals närvaro, på begäran, under annan tid än offi ciell kontorstid eller på annan plats än i tullens lokaler.

b) Analyser eller expertutlåtanden avseende varor samt postav gifter för att återlämna varor till en sökande, särskilt när det är fråga om beslut som fattas enligt artikel 33 eller tillhan dahållande av uppgifter enligt artikel 14.1.

c) Undersökning eller provtagning av varor för kontrollända mål eller förstöring av varor, om andra kostnader än kost nader för att ta tullpersonal i anspråk uppstår.

d) Exceptionella kontrollåtgärder som är nödvändiga till följd av varornas beskaffenhet eller en potentiell risk.

KAPITEL 3

Valutaomräkning och tidsfrister

Artikel 53

Valutaomräkning

1. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra och/eller göra tillgänglig på internet den växelkurs som ska tillämpas när en valutaomräkning krävs i ett av följande två fall:

a) Faktorer som används för att fastställa varors tullvärde ut trycks i en annan valuta än den som används i den med lemsstat där tullvärdet fastställs.

b) Ett motvärde i nationell valuta till euro behövs i syfte att fastställa varors klassificering enligt tulltaxan och beloppet av import- och exporttull inklusive värdetrösklar enligt Gemen samma tulltaxan.

2. För valutaomräkning som krävs av andra orsaker än de som avses i punkt 1 ska det inom ramen för tillämpning av tullagstiftningen användas ett motvärde i nationell valuta till euro som ska fastställas minst en gång per år.

Artikel 54

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa regler om valutaomräkning för de ändamål som avses i artikel 53.1 och 53.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 55

Tider, dagar och tidsfrister

1. Om en tid, dag eller tidsfrist är fastställd i tullagstiftningen, får denna tid inte förlängas eller förkortas och denna dag eller tidsfrist får inte skjutas upp eller tidigareläggas, om inte annat anges.

2. De regler som är tillämpliga på tider, dagar eller tidsfrister

enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister (1), ska tillämpas utom när det finns andra bestäm melser om detta i tullagstiftningen.

AVDELNING II

FAKTORER SOM SKA LÄGGAS TILL GRUND FÖR TILLÄMPNINGEN AV IMPORT- ELLER EXPORTTULLAR OCH ANDRA ÅTGÄRDER BETRÄFFANDE VARUHANDEL

KAPITEL 1

Gemensamma tulltaxan och varors klassificering enligt tulltaxan

Artikel 56

Gemensamma tulltaxan och övervakning

1. Import- och exporttullar som ska betalas ska grunda sig på Gemensamma tulltaxan.

Andra åtgärder som föreskrivs i unionsbestämmelser på sär skilda områden som rör varuhandeln ska i förekommande fall tillämpas enligt varornas klassificering enligt tulltaxan.

(1) EGT L 124, 8.6.1971, s. 1.

244

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/30

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

2. Gemensamma tulltaxan ska omfatta allt följande:

a) Kombinerade nomenklaturen för varor enligt förordning (EEG) nr 2658/87.

b) Varje annan nomenklatur som helt eller delvis bygger på Kombinerade nomenklaturen eller som lägger ytterligare un deruppdelningar till denna och som har upprättats genom unionsbestämmelser på särskilda områden med tanke på till lämpningen av tulltaxeåtgärder som rör varuhandeln.

c) Avtalsenliga eller normala autonoma tullar som ska tillämpas på varor som omfattas av Kombinerade nomenklaturen.

d) Bestämmelser om förmånstull som anges i avtal som unio nen har ingått med vissa länder eller territorier som är be lägna utanför unionens tullområde eller med grupper av sådana länder eller territorier.

e) Bestämmelser om förmånstull som antagits ensidigt av unio nen beträffande vissa länder eller territorier som är belägna utanför unionens tullområde eller beträffande grupper av sådana länder eller territorier.

f) Autonoma åtgärder som för vissa varor föreskriver en ned sättning av tull eller tullfrihet.

g) Gynnsam tullbehandling som fastställts för vissa varor på grund av deras beskaffenhet eller slutanvändning inom ra men för de åtgärder som avses i leden c–f eller h.

h) Andra tulltaxebestämmelser som anges i jordbrukslagstift ning, handelslagstiftning eller annan unionslagstiftning.

3. Om de berörda varorna uppfyller villkoren i bestämmel serna enligt punkt 2 d–g, ska bestämmelserna i de leden på ansökan av deklaranten gälla i stället för de som avses i punkt

2 c. En ansökan om detta får inges i efterhand, under förutsätt ning att tillämpliga tidsfrister och villkor enligt den berörda bestämmelsen eller kodexen efterlevs.

4. Om en tillämpning av de bestämmelser som avses i punkt

2d–g eller befrielse från de bestämmelser som avses i punkt 2 h är begränsad till en viss import- eller exportvolym, ska, i fråga om tullkvoter, tillämpningen eller befrielsen upphöra så snart som den fastställda import- eller exportvolymen uppnås.

I fråga om tulltak ska tillämpningen upphöra genom en unions rättsakt.

5. Övergång till fri omsättning eller export av sådana varor som omfattas av åtgärder enligt punkterna 1 och 2 får bli föremål för övervakning.

Artikel 57

Varors klassificering enligt tulltaxan

1. Vid tillämpning av Gemensamma tulltaxan ska klassifice ring enligt tulltaxan av varor innebära att man fastställer enligt vilket undernummer eller enligt vilken ytterligare underuppdel ning av Kombinerade nomenklaturen dessa varor ska klassifice ras.

2. Vid tillämpning av icke-tariffära åtgärder ska klassificering enligt tulltaxan av varor innebära att man fastställer enligt vilket undernummer eller enligt vilken ytterligare underuppdelning av Kombinerade nomenklaturen, eller av varje annan nomenklatur som har upprättats genom unionsbestämmelser och som helt eller delvis grundar sig på Kombinerade nomenklaturen eller lägger ytterligare underuppdelningar till denna, dessa varor ska klassificeras.

3. Det undernummer eller den ytterligare underuppdelning som fastställs enligt punkterna 1 och 2 ska användas för till lämpningen av åtgärder som är knutna till det undernumret.

4. Kommissionen får anta åtgärder för att fastställa varors klassificering enligt tulltaxan i enlighet med punkterna 1 och 2.

Artikel 58

Tilldelning av genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta åtgär der för enhetlig förvaltning av de tullkvoter och tulltak som avses i artikel 56.4 och för förvaltning av den övervakning av varors övergång till fri omsättning eller export som avses i artikel 56.5.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de åt gärder som avses i artikel 57.4.

245

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 269/31
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk			Artikel 61
ningsförfarande som avses i artikel 285.4.			Ursprungsbevis

När det finns tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om sådana åtgärder, vederbörligen motiverade av behovet att snabbt säker ställa en korrekt och enhetlig tillämpning av Kombinerade no menklaturen, ska kommissionen anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 285.5.

När ett yttrande från den kommitté som avses i artikel 285.1 ska erhållas genom ett skriftligt förfarande ska artikel 285.6 till lämpas.

KAPITEL 2

Varors ursprung

A v s n i t t 1

I c k e - f ö r m å n s b e r ä t t i g a n d e u r s p r u n g

Artikel 59

Räckvidd

I artiklarna 60 och 61 fastställs regler för att bestämma icke- förmånsberättigande ursprung för varor vid tillämpning av föl jande:

a) Gemensamma tulltaxan, med undantag av de åtgärder som avses i artikel 56.2 d och e.

b) Andra åtgärder än tulltaxeåtgärder, som fastställs genom unionsbestämmelser på särskilda områden som rör varuhan deln.

c) Andra unionsåtgärder som rör varors ursprung.

Artikel 60

Förvärv av ursprung

1. Varor som är helt framställda i ett enda land eller territo rium ska anses ha sitt ursprung i det landet eller territoriet.

2. Varor vars tillverkning sker inom mer än ett land eller territorium ska anses ha sitt ursprung i det land eller territorium där de genomgick den sista väsentliga och ekonomiskt berätti gade bearbetning eller behandling som skedde i ett företag ut rustat för det ändamålet och som resulterade i tillverkningen av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverkningen.

1. Om ursprung har angivits i tulldeklarationen i enlighet med tullagstiftningen, får tullmyndigheterna begära att deklaran ten styrker varornas ursprung.

2. Om bevisning för varors ursprung uppvisas i enlighet med tullagstiftningen eller annan unionslagstiftning på särskilda om råden, får tullmyndigheterna i fall av rimliga tvivel begära ytter ligare bevisning som är nödvändig för att säkerställa att ur sprungsbeteckningen överensstämmer med reglerna i tillämplig unionslagstiftning.

3. När detta krävs för handeln får ett dokument som styrker ursprung utfärdas i unionen i enlighet med gällande ursprungs regler i destinationslandet eller destinationsterritoriet eller med någon annan metod för fastställande av det land där varorna i sin helhet framställdes eller genomgick den sista väsentliga be arbetningen.

Artikel 62

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa de regler enligt vilka varor, för vilka fastställandet av deras icke-förmånsberättigade ur sprung krävs för tillämpningen av de unionsåtgärder som avses i artikel 59, anses vara helt framställda i ett enda land eller territorium eller anses ha genomgått den sista väsentliga, ekono miskt berättigade bearbetning eller behandling som skedde i ett företag utrustat för det ändamålet och som resulterade i tillverk ningen av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverk ningen i ett land eller territorium, i enlighet med artikel 60.

Artikel 63

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta förfarande regler för tillhandahållande och kontroll av det ursprungsbevis som avses i artikel 61.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

F ö r m å n s b e r ä t t i g a n d e u r s p r u n g

Artikel 64

Förmånsberättigande ursprung för varor

1. För att varor ska kunna omfattas av de åtgärder som avses

iartikel 56.2 d eller e eller av icke-tariffära förmånsåtgärder ska de uppfylla de regler om förmånsberättigande ursprung som avses i punkterna 2–5 i den här artikeln.

246

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/32

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

2. För varor som omfattas av förmånsåtgärder enligt avtal som unionen har ingått med vissa länder eller territorier som är belägna utanför unionens tullområde eller med grupper av sådana länder eller territorier ska regler om förmånsberättigande ursprung fastställas i dessa avtal.

3. För varor som omfattas av förmånsåtgärder som antagits ensidigt av unionen beträffande vissa länder eller territorier som är belägna utanför unionens tullområde eller beträffande grup per av sådana länder eller territorier, andra än de varor som avses i punkt 5, ska kommissionen anta regler om förmåns berättigande ursprung.

Dessa regler ska bygga antingen på kriteriet att varorna har framställts i sin helhet eller på kriteriet att varorna härrör från tillräcklig bearbetning eller behandling.

4. För varor som omfattas av förmånsåtgärder för handel mellan unionens tullområde och Ceuta och Melilla och som anges i protokoll nr 2 till 1985 års anslutningsakt, ska regler om förmånsberättigande ursprung antas i enlighet med artikel 9 i det protokollet.

5. För varor som omfattas av förmånsåtgärder i enlighet med förmånsordningar för utomeuropeiska länder och territorier som är associerade med unionen ska regler om förmånsberätti gande ursprung antas i enlighet med artikel 203 i EUF-fördra get.

6. Kommissionen får på eget initiativ eller på begäran av ett land eller territorium som omfattas av en förmånsordning, för vissa varor, bevilja det landet eller territoriet ett tillfälligt undan tag från de regler om förmånsberättigande ursprung som avses i punkt 3.

Det tillfälliga undantaget ska motiveras av något av följande skäl:

a) Interna eller externa faktorer gör att det land eller territorium som omfattas av förmånsordningen tillfälligt inte är i stånd att följa reglerna om förmånsberättigande ursprung.

b) Det land eller territorium som omfattas av förmånsord ningen behöver tid för att förbereda sig för att följa dessa regler.

En begäran om undantag ska lämnas skriftligen till kommissio nen av det berörda land eller territorium som omfattas av för månsordningen. Begäran ska ange skälen, enligt andra stycket, till att undantag begärs anges, och den ska innehålla lämpliga styrkande handlingar.

Det tillfälliga undantaget ska inte ha längre varaktighet än ef fekterna av de interna eller externa faktorer som gett upphov till det eller den tid som det land eller territorium som omfattas av förmånsordningen behöver för att kunna efterleva reglerna.

När ett undantag beviljas ska det berörda land eller territorium som omfattas av förmånsordningen uppfylla alla krav i fråga om vilka uppgifter som ska lämnas till kommissionen beträf fande användning av undantaget och förvaltning av de kvan titeter som omfattas av undantaget.

Artikel 65

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa de regler om förmånsberätti gande ursprung som avses i artikel 64.3.

Artikel 66

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta

a) regler om förfaranden, som avses i artikel 64.1, för att un derlätta fastställande i unionen av förmånsberättigande ur sprung för varor,

b) åtgärder som beviljar ett land eller territorium som omfattas av en förmånsordning ett tillfälligt undantag som avses i artikel 64.6.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 3

F a s t s t ä l l a n d e a v s ä r s k i l d a v a r o r s u r s p r u n g

Artikel 67

Åtgärder som vidtas av kommissionen

Kommissionen får anta åtgärder för att fastställa särskilda varors ursprung i enlighet med de ursprungsregler som är tillämpliga på dessa varor.

Artikel 68

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de åtgärder som avses i artikel 67. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i arti kel 285.4.

247

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/33

När det finns tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om sådana åtgärder, vederbörligen motiverade av behovet att snabbt säker ställa en korrekt och enhetlig tillämpning av reglerna om ur sprung, ska kommissionen anta omedelbart tillämpliga genom förandeakter i enlighet med det förfarande som avses i arti kel 285.5.

När ett yttrande från den kommitté som avses i artikel 285.1 ska erhållas genom ett skriftligt förfarande ska artikel 285.6 till lämpas.

KAPITEL 3

Varors värde för tulländamål

Artikel 69

Tillämpningsområde

Varors tullvärde ska för tillämpningen av Gemensamma tull taxan och icke-tariffära åtgärder som fastställs i unionsbestäm melser på särskilda områden som rör varuhandeln fastställas i enlighet med artiklarna 70 och 74.

Artikel 70

Fastställande av tullvärde grundat på transaktionsvärde

1. Grundvalen för varors tullvärde ska vara transaktionsvär det, det vill säga det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till unionens tullområde, vid behov justerat.

2. Det pris som faktiskt betalats eller ska betalas ska utgöras av hela den betalning som gjorts eller ska göras av köparen till säljaren eller av köparen till en tredje part till förmån för sälja ren för de importerade varorna och inkluderar alla betalningar som gjorts eller ska göras som ett villkor för försäljningen av den importerade varan.

3. Transaktionsvärdet ska tillämpas under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Att köparen fritt får förfoga över eller använda varorna utan andra inskränkningar än någon av följande inskränkningar:

i) Restriktioner som införs eller krävs enligt lag eller av de offentliga myndigheterna i unionen.

ii)Begränsningar av det geografiska område inom vilket varorna får återförsäljas.

iii)Restriktioner som inte avsevärt påverkar varornas tullvär de.

b) Att försäljningen eller priset inte är beroende av något villkor eller någon ersättning som inte kan åsättas ett bestämt värde med avseende på de varor som ska värderas.

c) Att förtjänsten från en av köparen vidtagen efterföljande återförsäljning, förfogande eller användning av varorna inte till någon del direkt eller indirekt tillfaller säljaren, om inte en lämplig justering kan göras.

d) Att köparen och säljaren inte är varandra närstående eller att förhållandet dem emellan inte påverkar priset.

Artikel 71

Delar av transaktionsvärdet

1. Vid fastställandet av tullvärdet enligt artikel 70 ska föl jande läggas till det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas för de importerade varorna:

a) Följande kostnader, i den utsträckning de utgör kostnader som köparen svarar för men som inte ingår i det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas för varan:

i) Provisioner och mäklararvoden, med undantag för in köpsprovisioner.

ii)Kostnaden för förpackningar som för tulländamål be handlas gemensamt med varorna i fråga.

iii)Emballeringskostnader, inklusive kostnader för arbete och material.

b) Värdet av följande varor och tjänster, fördelat på vederbörligt sätt, om de tillhandahållits direkt eller indirekt av köparen utan kostnad eller till nedsatt pris för användning i samband med framställning och försäljning för export av de impor terade varorna, i den utsträckning detta värde inte ingår i det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas:

i) Material, komponenter, delar och liknande artiklar som ingår i de importerade varorna.

ii)Verktyg, matriser, formar och liknande artiklar som an vänts vid framställningen av de importerade varorna.

iii)Material som förbrukats vid framställningen av de impor terade varorna.

248

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/34

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

iv)Konstruktionsarbete, utvecklingsarbete, konstnärligt arbe te, formgivningsarbete, ritningar och skisser som utförts utanför unionen och är nödvändiga för framställningen av de importerade varorna.

c) Royaltyer och licensavgifter som avser de varor som ska värderas och som köparen ska betala, antingen direkt eller indirekt, som ett villkor för försäljning av de varor som ska värderas, i den utsträckning dessa royaltyer och avgifter inte

ingår i det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas.

d) Värdet av den del av förtjänsten av varje efterföljande åter försäljning, förfogande eller användning av importerade va ror som direkt eller indirekt tillfaller säljaren.

e) Följande kostnader fram till den plats där varorna har förts in i unionens tullområde:

i) Kostnaderna för transport och försäkring av de impor terade varorna.

ii)Lastning och hantering som hänför sig till transporten av de importerade varorna.

2. Tillägg till det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas enligt punkt 1 ska endast göras på grundval av objektiva och mätbara uppgifter.

3. Vid fastställande av tullvärdet ska inga andra tillägg än sådana som föreskrivits i den här artikeln göras till det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas.

Artikel 72

Delar som inte ska inbegripas i tullvärdet

Vid fastställande av tullvärdet enligt artikel 70 ska inget av följande inbegripas:

a) Kostnader för transport av de importerade varorna efter det att de förts in till unionens tullområde.

b) Kostnader för arbete med konstruktion, uppförande, sam mansättning, underhåll eller tekniskt bistånd som utförts efter att de importerade varorna förts in till unionens tull område, såsom industrianläggningar, maskiner eller utrust ning.

c) Räntekostnader enligt en överenskommelse om finansiering som ingåtts av köparen och som gäller köpet av de impor terade varorna, oavsett om finansieringen tillhandahålls av säljaren eller av någon annan person, under förutsättning att överenskommelsen om finansiering har träffats skriftligen och att köparen om så krävs kan visa att följande villkor är uppfyllda:

i) Sådana varor säljs verkligen till det pris som uppges som det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas.

ii)Den räntesats som begärts överstiger inte den nivå som är vanlig för sådana transaktioner i det land där och vid den tidpunkt då finansieringen tillhandahölls.

d) Kostnader för rätten att reproducera de importerade varorna

iunionen.

e) Inköpsprovisioner.

f) Importtullar eller andra avgifter som ska betalas i unionen på grund av importen eller försäljningen av varorna.

g) Utan hinder av vad som sägs i artikel 71.1 c, betalningar som gjorts av köparen för rätten att distribuera eller åter försälja de importerade varorna, såvida dessa betalningar inte är ett villkor för försäljningen av varorna för export till unionen.

Artikel 73

Förenkling

Tullmyndigheterna får på ansökan godkänna att följande belopp fastställs på grundval av särskilda kriterier, om dessa belopp inte kan mätas den dag då tulldeklarationen godtas:

a) Belopp som ska inbegripas i tullvärdet enligt artikel 70.2.

b) Belopp som avses i artiklarna 71 och 72.

Artikel 74

Metoder som ska användas i andra hand för fastställande av tullvärde

1. Om varors tullvärde inte kan fastställas enligt artikel 70, ska det fastställas genom att punkt 2 a–d genomgås i ordnings följd fram till och med det första led enligt vilket tullvärdet kan fastställas.

249

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/35

Punkt 2 c och d får, på begäran av deklaranten, tillämpas i omvänd ordning.

2. Det tullvärde som fastställs enligt punkt 1 ska motsvara följande:

a) Transaktionsvärdet av identiska varor som sålts för export till unionens tullområde och exporterats vid samma eller nästan samma tidpunkt som de varor som ska värderas.

b) Transaktionsvärdet av liknande varor som sålts för export till unionens tullområde och exporterats vid samma eller nästan samma tidpunkt som de varor som ska värderas.

c) Ett värde som grundas på det pris per enhet till vilket de importerade varorna eller identiska eller liknande impor terade varor säljs inom unionens tullområde i den största sammanlagda kvantiteten till personer som inte är säljarna närstående.

d) Det beräknade värde som består av summan av

i) kostnaden för eller värdet av material och tillverkning eller annan bearbetning som ägt rum vid framställningen av de importerade varorna,

Artikel 75

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i artikel 73.

Artikel 76

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för

a) fastställande av tullvärdet i enlighet med artiklarna 70.1, 70.2, 71 och 72 inklusive regler om justering av det pris som faktiskt betalats eller ska betalas,

b) tillämpningen av de villkor som avses i artikel 70.3,

c) fastställande av det tullvärde som avses i artikel 74.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

AVDELNING III

ii)ett belopp för vinst och allmänna omkostnader som är lika med det som vanligen återfinns vid försäljning av varor av samma klass eller slag som de varor som ska värderas och som tillverkats i exportlandet för export till unionen,

iii)kostnaden för eller värdet på de poster som avses i ar tikel 71.1 e.

TULLSKULD OCH GARANTIER

KAPITEL 1

Uppkomst av en tullskuld

A v s n i t t 1

T u l l s k u l d v i d i m p o r t

Artikel 77

Övergång till fri omsättning och tillfällig införsel

3. Om tullvärdet inte kan fastställas enligt punkt 1, ska det fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter i unionens tull område genom användning av rimliga metoder som är förenliga med principerna och de allmänna bestämmelserna i samtliga följande texter:

a) Avtalet om tillämpning av artikel VII i allmänna tull- och handelsavtalet.

b) Artikel VII i allmänna tull- och handelsavtalet.

c) Detta kapitel.

1. En tullskuld vid import ska uppkomma genom att icke- unionsvaror som omfattas av importtullar hänförs till något av följande tullförfaranden:

a) Övergång till fri omsättning, inbegripet bestämmelserna om slutanvändning.

b) Tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar.

2. Tullskulden ska uppkomma vid den tidpunkt då tulldekla rationen godtas.

250

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/36

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

3. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär.

Om en tulldeklaration för ett av de förfaranden som anges i punkt 1 upprättas på grundval av uppgifter som leder till att importtullar helt eller delvis inte tas ut, ska den person som har lämnat de för deklarationen nödvändiga uppgifterna och som visste eller som rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var felaktiga också vara gäldenär.

Artikel 78

Särskilda bestämmelser för icke-ursprungsvaror

1. Om ett förbud mot restitution av importtull eller tullfrihet vid import gäller för icke-ursprungsvaror som använts vid till verkningen av produkter för vilka ett ursprungsintyg utfärdats eller upprättats inom ramen för en förmånsordning mellan unionen och vissa länder eller territorier som är belägna utanför unionens tullområde eller med grupper av sådana länder eller territorier, ska en tullskuld vid import uppkomma för dessa icke-ursprungsvaror, genom godtagande av en deklaration om återexport för de berörda produkterna.

2. När en tullskuld uppkommer enligt punkt 1, ska beloppet av den importtull som motsvarar denna skuld fastställas på samma villkor som när en tullskuld uppkommer till följd av ett godtagande samma dag av en tulldeklaration för övergång till fri omsättning av icke-ursprungsvaror som använts vid till verkning av de berörda produkterna vilken inges i syfte att slutföra ett förfarande för aktiv förädling.

3. Artikel 77.2 och 77.3 ska gälla. I fråga om sådana icke- unionsvaror som avses i artikel 270 ska emellertid den person som inger deklarationen om återexport vara gäldenär. Vid in direkt ombudskap ska den person för vars räkning deklaratio nen inges också vara gäldenär.

Artikel 79

Tullskuld som uppkommer genom bristande efterlevnad

1. För varor som omfattas av importtull ska en tullskuld vid import uppkomma genom bristande efterlevnad av något av följande:

a) En skyldighet enligt tullagstiftningen som rör införsel av icke-unionsvaror i unionens tullområde, undandragande från tullövervakning eller befordran, förädling, tillfällig lag ring, tillfällig införsel eller bortskaffande av sådana varor inom det området.

b) En skyldighet enligt tullagstiftningen som rör slutanvändning inom unionens tullområde.

c) Ett villkor som rör hänförande av icke-unionsvaror till ett tullförfarande eller beviljande av tullfrihet eller nedsatt im porttullsats på grund av varornas slutanvändning.

2. Tullskulden ska anses uppkomma vid någon av följande tidpunkter:

a) Den tidpunkt då den skyldighet som, genom att den inte uppfylls, ger upphov till tullskulden inte uppfylls eller inte längre är uppfylld.

b) Den tidpunkt då en tulldeklaration godtas genom vilken varorna hänförs till ett tullförfarande, om det i efterhand fastställs att ett av villkoren för hänförande av varorna till det förfarandet eller för beviljande av tullfrihet eller nedsatt importtullsats på grund av varornas användning för slutän damål i själva verket inte var uppfyllt.

3. I de fall som avses i punkt 1 a och b ska någon av följande personer vara gäldenär:

a) Varje person som var skyldig att fullgöra de berörda skyl digheterna.

b) Varje person som var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att en skyldighet enligt tullagstiftningen inte var fullgjord och som agerat för den persons räkning som var skyldig att fullgöra skyldigheten eller som medver kat i den handling som ledde till att skyldigheten inte full gjordes.

c) Varje person som förvärvat eller tagit hand om varorna i fråga och som vid förvärvet eller mottagandet av varorna var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att en skyldighet enligt tullagstiftningen inte var full gjord.

4. I de fall som avses i punkt 1 c ska gäldenären vara den person som är skyldig att uppfylla villkoren för att hänföra varorna till ett tullförfarande, eller tulldeklarationen för de varor som hänförts till det tullförfarandet eller för att tullfrihet eller nedsatt importtullsats på grund av varornas användning för slutändamål ska beviljas.

251

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/37

Om en tulldeklaration för något av de tullförfaranden som avses i punkt 1 c upprättas och sådana uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen beträffande villkoren för att hänföra varor till det tullförfarandet lämnas till tullmyndigheterna och detta leder till att importtullar helt eller delvis inte tas ut, ska också den person som lämnade de uppgifter som krävdes för att upprätta tulldeklarationen och som visste eller rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var felaktiga vara gäldenär.

Artikel 80

Avdrag för redan betalt importtullbelopp

1. Om en tullskuld uppkommit i enlighet med artikel 79.1 för varor som övergått till fri omsättning till nedsatt importt ullsats på grund av deras användning för slutändamål, ska det importtullbelopp som betalades när varorna övergick till fri omsättning dras av från det importtullbelopp som motsvarar tullskulden.

Första stycket ska gälla om en tullskuld uppkommit för skrot och avfall från förstöring av sådana varor.

2. Om en tullskuld uppkommit i enlighet med artikel 79.1 för varor som hänförts till ett förfarande för tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar, ska det importtullbelopp som betalats inom ramen för den partiella befrielsen dras av från den importtull som motsvarar tullskulden.

A v s n i t t 2

T u l l s k u l d v i d e x p o r t

Artikel 81

Export och passiv förädling

1. En tullskuld vid export ska uppkomma genom att export tullpliktiga varor hänförs till förfaranden som avser export eller passiv förädling.

2. Tullskulden ska uppkomma vid den tidpunkt då tulldekla rationen godtas.

3. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär.

Om en tulldeklaration upprättas på grundval av uppgifter som leder till att exporttullar helt eller delvis inte tas ut, ska också

den person som har lämnat de för deklarationen nödvändiga uppgifterna vara gäldenär, om den personen visste eller rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var felaktiga.

Artikel 82

Tullskuld som uppkommer genom bristande efterlevnad

1. För varor som är exporttullpliktiga ska en tullskuld vid export uppkomma genom bristande efterlevnad av något av följande:

a) En skyldighet enligt tullagstiftningen som rör utförsel av varor.

b) De villkor enligt vilka varorna tilläts föras ut ur unionens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från export tullar.

2. Tullskulden ska anses uppkomma vid någon av följande tidpunkter:

a) Den tidpunkt då varorna faktiskt förs ut ur unionens tull område utan någon tulldeklaration.

b) Den tidpunkt då varorna når en annan destination än den för vilken de tilläts föras ut ur unionens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från exporttullar.

c) Om tullmyndigheterna inte kan fastställa den tidpunkt som avses i led b, den tidpunkt då tidsfristen för att uppvisa bevisning för att villkoren för sådan befrielse är uppfyllda löper ut.

3. I de fall som avses i punkt 1 a ska någon av följande personer vara gäldenär:

a) Varje person som var skyldig att fullgöra den berörda skyl digheten.

b) Varje person som var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att skyldigheten i fråga inte var fullgjord och som agerat för den persons räkning som var skyldig att fullgöra skyldigheten.

252

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/38

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

c) Varje person som medverkade i den handling som ledde till att en skyldighet inte fullgjordes och som var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att en tulldekla ration inte hade ingetts men borde ha ingetts.

4. I de fall som avses i punkt 1 b ska gäldenären vara den person som är skyldig att fullgöra de villkor enligt vilka varorna tilläts föras ut ur unionens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från exporttullar.

A v s n i t t 3

B e s t ä m m e l s e r s o m g ä l l e r b å d e t u l l s k u l d v i d i m p o r t o c h t u l l s k u l d v i d e x p o r t

Artikel 83

Förbud och restriktioner

1. En tullskuld vid import eller export ska uppkomma även om den gäller varor som är föremål för någon form av förbud eller restriktioner vid import eller export.

2. Emellertid ska ingen tullskuld uppkomma vid något av följande:

a) Olaglig införsel i unionens tullområde av falsk valuta.

b) Införsel i unionens tullområde av annan narkotika och andra psykotropa ämnen än den narkotika och de psykotropa äm nen som noggrant övervakas av de behöriga myndigheterna i syfte att användas för medicinska och vetenskapliga ändamål.

3. Vid tillämpning av sanktioner för tullöverträdelser ska en tullskuld dock anses ha uppkommit om import- eller exporttul lar eller förekomst av en tullskuld enligt en medlemsstats lags tiftning utgör grund för att fastställa sanktioner.

Artikel 84

Flera gäldenärer

Om flera personer är gäldenärer för det import- eller exporttull belopp som motsvarar en och samma tullskuld ska de solida riskt ansvara för betalningen av det beloppet.

Artikel 85

Allmänna regler för beräkning av import- eller exporttullbelopp

1. Beloppet av import- eller exporttull ska fastställas på grundval av de regler för beräkning av tull som var tillämpliga på de berörda varorna vid den tidpunkt då tullskulden för dem uppkom.

2. Om det inte är möjligt att exakt fastställa den tidpunkt då tullskulden uppkom, ska denna tidpunkt anses vara den tid punkt då tullmyndigheterna drar slutsatsen att varorna befinner sig i en situation som gör att en tullskuld har uppkommit.

Om de uppgifter som är tillgängliga för tullmyndigheterna gör det möjligt för dem att fastställa att tullskulden uppkom före den tidpunkt då de drog denna slutsats, ska emellertid tulls kulden anses ha uppkommit vid den tidigaste tidpunkt då en sådan situation kan konstateras ha förelegat.

Artikel 86

Särskilda regler för beräkning av importtullbelopp

1. Om kostnader för lagring eller vanliga former av hante ring har uppstått i unionens tullområde för varor som hänförts till ett tullförfarande eller i tillfällig lagring, ska dessa kostnader eller ökningen av varornas värde inte beaktas vid beräkningen av beloppet av importtull om deklaranten lämnar tillfredsstäl lande bevisning för dessa kostnader.

Vid beräkningen av importtullbeloppet ska emellertid hänsyn tas till tullvärde, kvantitet, beskaffenhet och ursprung för de icke-unionsvaror som använts i verksamheten.

2. Om klassificeringen enligt tulltaxan av varor som hänförts till ett tullförfarande ändras som ett resultat av vanliga former av hantering inom unionens tullområde, ska på begäran av deklaranten den ursprungliga klassificeringen enligt tulltaxan av de varor som hänförts till förfarandet tillämpas.

3. Om en tullskuld uppkommer för förädlade produkter som framställts enligt förfarandet för aktiv förädling, ska det import tullbelopp som motsvarar denna skuld på begäran av deklaran ten fastställas på grundval av klassificeringen enligt tulltaxan av, tullvärdet för, kvantiteten av, beskaffenheten hos och ursprunget för de varor som hänfördes till förfarandet för aktiv förädling när tulldeklarationen för dessa varor godtogs.

4. För att undvika kringgående av de tulltaxebestämmelser som avses i artikel 56.2 h ska importtullbeloppet i särskilda fall fastställas i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln utan att deklaranten begär det.

5. Om en tullskuld uppkommer för förädlade produkter som framställts enligt förfarandet för passiv förädling eller ersätt ningsprodukter enligt artikel 261.1, ska importtullbeloppet be räknas på grundval av kostnaden för förädlingsverksamheten utanför unionens tullområde.

253

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/39

6. Om det i tullagstiftning föreskrivs gynnsam tullbehandling för varor, befrielse från import- eller exporttullar eller fullständig eller partiell tullfrihet vid import eller export, i enlighet med artikel 56.2 d–g, 203, 204, 205, 208 eller 259–262 i den här förordningen eller enligt rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskaps system för tullbefrielse (1), ska denna gynnsamma tullbehand ling, befrielse eller tullfrihet också tillämpas när en tullskuld uppkommer enligt artikel 79 eller 82 i den här förordningen, förutsatt att den underlåtenhet som medförde att tullskulden uppkom inte var uppsåtlig.

Artikel 87

Plats för uppkomst av tullskuld

1. En tullskuld ska anses uppkomma på den plats där den tulldeklaration eller deklaration om återexport som avses i ar tiklarna 77, 78 och 81 inges.

I alla andra fall ska platsen för uppkomst av tullskuld vara den plats där de omständigheter uppstår som förorsakar skulden.

Om det inte är möjligt att fastställa den platsen, ska tullskulden anses ha uppkommit på den plats där tullmyndigheterna drar slutsatsen att varorna befinner sig i en situation som gör att en tullskuld har uppkommit.

2. Om varorna har hänförts till ett tullförfarande som inte har avslutats eller varit i tillfällig lagring som inte har avslutats på korrekt sätt, och om platsen för uppkomst av tullskuld inte kan fastställas inom en särskild tidsfrist genom tillämpning av punkt 1 andra eller tredje stycket, ska tullskulden anses ha uppkommit på den plats där varorna hänfördes till det berörda förfarandet eller infördes i unionens tullområde enligt det för farandet eller var i tillfällig lagring.

3. Om de uppgifter som är tillgängliga för tullmyndigheterna gör det möjligt för dem att fastställa att tullskulden kan ha uppkommit på flera platser, ska tullskulden anses ha uppkom mit på den plats där den först uppkom.

4. Om en tullmyndighet fastställer att en tullskuld har upp kommit enligt artikel 79 eller 82 i en annan medlemsstat och det import- eller exporttullbelopp som motsvarar denna skuld är lägre än 10 000 EUR, ska tullskulden anses ha uppkommit i den medlemsstat där fastställandet gjordes.

Artikel 88

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

(1) EUT L 324, 10.12.2009, s. 23.

a) regler för beräkning av de import- eller exporttullbelopp som ska tillämpas på varor för vilka en tullskuld uppkommer i samband med ett särskilt förfarande, som kompletterar de regler som anges i artiklarna 85 och 86,

b) de fall som avses i artikel 86.4

c) den tidsfrist som avses i artikel 87.2.

KAPITEL 2

Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld

Artikel 89

Allmänna bestämmelser

1. Detta kapitel ska gälla garantier för både tullskulder som har uppkommit och tullskulder som kan uppkomma, om inget annat föreskrivs.

2. När tullmyndigheterna kräver att en garanti ställs för en potentiell eller befintlig tullskuld, ska denna garanti täcka im port- eller exporttullbeloppet och de andra avgifter som ska betalas i samband med import eller export av varor när:

a) Garantin används för hänförande av varor till förfarandet för unionstransitering, eller

b) Garantin kan användas i mer än en medlemsstat.

En garanti som inte kan användas utanför den medlemsstat där den krävs ska vara giltig endast i den medlemsstaten och ska täcka minst import- eller exporttullbeloppet.

3. När tullmyndigheterna kräver att en garanti ställs ska den krävas av gäldenären eller den person som kan komma att bli gäldenär. De får även medge att garantin ställs av en annan person än den person från vilken den avkrävs.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 97 ska tull myndigheterna kräva endast en garanti för bestämda varor eller en bestämd deklaration.

En garanti som ställs för en bestämd deklaration ska gälla för det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter för alla de varor som omfattas av eller frigörs på grundval av den deklarationen, oavsett om deklarationen är korrekt eller inte.

254

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/40

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

Om garantin inte har frigjorts får den, inom det säkrade belop pet, också användas för betalning av import- eller exporttull belopp och andra avgifter som ska betalas efter en kontroll efter frigörandet av dessa varor.

5. På ansökan av den person som avses i punkt 3 i den här artikeln får tullmyndigheterna i enlighet med artikel 95.1, 95.2 och 95.3 ge tillstånd till att en samlad garanti ställs för att täcka det import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld för två eller flera transaktioner, deklarationer eller tullförfaran den.

6. Tullmyndigheterna ska övervaka garantin.

7. Garanti ska inte krävas av stater, regionala och lokala myndigheter eller andra offentligrättsliga organ i fråga om verk samheter som de bedriver i egenskap av offentliga myndigheter.

8. Garanti ska inte krävas i någon av följande situationer:

a) När varor transporteras på Rhen och på Rhens vattenvägar samt på Donau och på Donaus vattenvägar.

b) När varor transporteras via fasta transportinstallationer.

c) I särskilda fall där varor hänförs till förfarandet för tillfällig införsel.

d) Varor som hänförts till förfarandet för unionstransitering för vilka de förenklingar som avses i artikel 233.4 e används och som transporteras sjövägen eller med flyg mellan ham nar eller mellan flygplatser i unionen.

9. Tullmyndigheterna får frångå kravet på garanti när det

import- eller exporttullbelopp för vilket garanti	skall ställas
inte överstiger det statistiska tröskelvärde för	deklarationer

som fastställts i enlighet med artikel 3.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlems stater (1).

Artikel 90

Obligatorisk garanti

1. Om det är obligatoriskt att ställa en garanti, ska tullmyn digheterna fastställa garantibeloppet till en nivå som motsvarar det exakta import- eller exporttullbelopp som motsvarar tulls kulden och övriga avgifter, om detta belopp med säkerhet kan fastställas vid den tidpunkt då garantin krävs.

(1) EUT L 152, 16.6.2009, s. 23

Om det inte är möjligt att fastställa det exakta beloppet, ska garantin fastställas till det högsta belopp som tullmyndigheterna uppskattar att det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och övriga avgifter uppgår till eller kan komma att uppgå till.

2. Om en samlad garanti ställs för det import- eller export tullbelopp som motsvarar tullskulder och övriga avgifter vars belopp varierar i storlek över tiden, ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 95, garantibeloppet fastställas till en sådan nivå att det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulderna och övriga avgifter alltid är täckt.

Artikel 91

Valfri garanti

Om det är valfritt att ställa en garanti, ska tullmyndigheterna ändå kräva att en garanti ställs när de är osäkra på huruvida det import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld och övriga avgifter kommer att betalas inom föreskriven tid. Dessa myndigheter ska då fastställa garantibeloppet till en nivå som inte överstiger den nivå som avses i artikel 78.

Artikel 92

Ställande av en garanti

1. En garanti får ställas på något av följande sätt:

a) I form av en kontant deposition eller något annat betalnings medel som av tullmyndigheterna erkänns som likvärdigt med en kontant deposition, som görs i euro eller i valutan för den medlemsstat där garantin krävs.

b) I form av ett åtagande från en borgensman.

c) I någon annan form som ger likvärdig säkerhet för att det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter kommer att betalas.

2. En garanti i form av en kontant deposition eller något annat likvärdigt betalningsmedel ska ställas enligt gällande be stämmelser i den medlemsstat där garantin krävs.

Om en garanti ställs i form av en kontant deposition eller något annat likvärdigt betalningsmedel, ska tullmyndigheterna inte be tala ränta för denna deposition.

255

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/41

Artikel 93

Val av garanti

Den person som ska ställa en garanti får fritt välja mellan de former av garantier som fastställs i artikel 92.1.

Tullmyndigheterna får dock vägra att godta den valda formen av garanti, om den inte är förenlig med ett korrekt genom förande av det berörda tullförfarandet.

Tullmyndigheterna får kräva att den valda formen av garanti ska bibehållas under en bestämd tid.

2. I de fall där en samlad garanti ska ställas för tullskulder och övriga avgifter som kan uppkomma, får en ekonomisk aktör använda en samlad garanti till ett nedsatt belopp eller beviljas undantag från skyldigheten att ställa en garanti, förutsatt att aktören uppfyller de villkor som anges i artikel 39 b och c.

3. Om en samlad garanti ska ställas för tullskulder och andra avgifter som har uppkommit ska en godkänd ekonomisk aktör för tullförenkling på ansökan få tillstånd att använda en samlad garanti till ett nedsatt belopp.

4. Den samlade garantin till ett nedsatt belopp som avses i punkt 3 ska vara likvärdig med ställandet av en garanti.

Artikel 94

Borgensman

1. Borgensmannen enligt artikel 92.1 b ska vara en tredje person som är etablerad i unionens tullområde. Borgensmannen ska godkännas av de tullmyndigheter som kräver en garanti, såvida borgensmannen inte utgörs av ett kreditinstitut, finansi ellt institut eller försäkringsföretag med ackreditering i unionen i enlighet med gällande unionsbestämmelser.

2. Borgensmannen ska skriftligen åta sig att betala det im port- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskuldbeloppet och de övriga avgifter för vilka en garanti ställs.

3. Tullmyndigheterna får vägra att godkänna den föreslagna borgensmannen eller formen av garanti, om det inte förefaller säkert att borgensmannen eller garantin inom den föreskrivna tiden kan säkerställa betalning av det import- eller exporttull belopp som motsvarar tullskulden och övriga avgifter.

Artikel 95

Samlad garanti

1. Det tillstånd som avses i artikel 89.5 ska endast beviljas personer som uppfyller samtliga följande villkor:

a) De är etablerade i unionens tullområde,

b) de uppfyller de kriterier som anges i artikel 39 a,

c) de använder sig regelbundet av de berörda tullförfarandena eller driver anläggningar för tillfällig lagring eller uppfyller de kriterier som anges i artikel 39 d.

Artikel 96

Tillfälliga förbud mot användningen av samlade garantier

1. Inom ramen för särskilda förfaranden eller tillfällig lagring får kommissionen besluta att tillfälligt förbjuda användningen av något av följande:

a) En samlad garanti för ett nedsatt belopp eller ett undantag från skyldigheten att ställa en garanti enligt artikel 95.2.

b) En samlad garanti enligt artikel 95 för varor som har fast ställts vara föremål för bedrägeri i stor omfattning.

2. Om punkt 1 a eller b i den här artikeln tillämpas får användning av en samlad garanti för ett nedsatt belopp eller ett undantag från skyldigheten att ställa en garanti eller använd ning av en samlad garanti enligt artikel 95 tillåtas om den berörda personen uppfyller något av följande villkor:

a) Denna person kan visa att det inte uppkommit någon tulls kuld med avseende på de berörda varorna inom ramen för de transaktioner som den personen har inlett under de två år som föregått det beslut som avses i punkt 1.

b) Den berörda personen kan, om tullskulder har uppkommit under de två år som föregått det beslut som avses i punkt 1,, visa att dessa skulder till fullo betalats av gäldenären eller gäldenärerna eller borgensmannen inom den föreskrivna tidsfristen.

För att få tillstånd att använda en samlad garanti vars använd ning tillfälligt förbjudits ska den berörda personen även uppfylla de kriterier som fastställs i artikel 39 b och c.

256

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/42

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

Artikel 97

Ytterligare garanti eller ersättningsgaranti

Om tullmyndigheterna fastställer att den ställda garantin inte säkerställer eller inte längre klart eller i tillräcklig omfattning säkerställer betalning inom föreskriven tid av det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter, ska de kräva att någon av de personer som avses i artikel 89.3 efter eget val antingen ställer en ytterligare garanti eller ersätter den ursprungliga garantin med en ny garanti.

Artikel 98

Frisläppande av garantin

a) för fastställande av garantins belopp, inbegripet det nedsatta belopp som avses i artikel 95.2 och 95.3,

b) när det gäller ställandet och övervakningen av den garanti som avses i artikel 89, den återkallelse och uppsägning av en borgensmans åtagande som avses i artikel 94 och det fri släppande av garantin som avses i artikel 98,

c) när det gäller de tillfälliga förbud som avses i artikel 96.

1. Tullmyndigheterna ska omedelbart frisläppa garantin, när tullskulden eller betalningsskyldigheten avseende andra avgifter har upphört eller inte längre kan uppkomma.

2. När tullskulden eller betalningsskyldigheten avseende an dra avgifter delvis har upphört eller endast kan uppkomma i fråga om en del av det belopp för vilket en garanti har ställts, ska en motsvarande del av garantin frisläppas på begäran av den berörda personen, såvida inte det berörda beloppet gör en sådan åtgärd oberättigad.

Artikel 99

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) de särskilda fall, som avses i artikel 89.8 c, där en garanti inte krävs för varor som hänförts till förfarandet för tillfällig införsel c,

b) formen av den garanti som avses i artikel 92.1 c och reg lerna avseende den borgensman som avses i artikel 94,

c) villkoren för beviljande av ett tillstånd att använda en samlad garanti till ett nedsatt belopp eller en befrielse från skyldig heten att ställa en garanti enligt artikel 95.2,

d) tidsfrister för frisläppandet av en garanti.

Artikel 100

Tilldelning av genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera förfaranderegler

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de åt gärder som avses i artikel 96.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

När det finns tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om sådana åtgärder, vederbörligen motiverade av behovet av att snabbt stärka skyddet av unionens och dess medlemsstaters ekono miska intressen, ska kommissionen anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 285.5.

När ett yttrande från den kommitté som avses i artikel 285.1 ska erhållas genom ett skriftligt förfarande ska artikel 285.6 till lämpas.

KAPITEL 3

Uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av import- eller exporttullbelopp

A v s n i t t 1

F a s t s t ä l l a n d e a v i m p o r t - e l l e r e x p o r t t u l l b e l o p p , u n d e r r ä t t e l s e o m t u l l s k u l d o c h b o k f ö r i n g

Artikel 101

Fastställande av import- eller exporttullbelopp

1. Det import- eller exporttullbelopp som ska betalas ska fastställas av de tullmyndigheter som är behöriga för den plats där tullskulden har uppkommit eller anses ha uppkommit i enlighet med artikel 87, så snart som de har nödvändiga upp gifter.

257

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/43

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 48 får tull myndigheterna godta det av deklaranten fastställda import- eller exporttullbelopp som ska betalas.

3. Om import- eller exporttullbeloppet som ska betalas inte är ett heltal får beloppet avrundas.

Om det belopp som avses i första stycket uttrycks i euro får avrundningen inte vara större än en avrundning uppåt eller nedåt till närmaste heltal.

En medlemsstat som inte har euron som valuta får antingen i tillämpliga delar tillämpa bestämmelserna i andra stycket eller avvika från det stycket, förutsatt att de regler som är tillämpliga på avrundning inte har större ekonomiska konsekvenser än de regler som anges i andra stycket.

Artikel 102

Underrättelse om tullskuld

1. Gäldenären ska underrättas om tullskulden på det sätt som anges på den plats där tullskulden har uppkommit eller anses ha uppkommit i enlighet med artikel 87.

Den underrättelse som avses i första stycket ska inte lämnas i något av följande fall:

a) När en provisorisk handelspolitisk åtgärd i form av en im port- eller exporttull har införts i avvaktan på ett slutgiltigt fastställande av tullbeloppet.

b) När import- eller exporttullbeloppet överstiger det som fast

ställts på grundval av ett beslut i enlighet med artikel 33.

c) När det ursprungliga beslutet att inte underrätta gäldenären om tullskulden eller att underrätta gäldenären om ett lägre import- eller exporttullbelopp än det import- eller exportbe lopp som ska betalas fattades på grundval av allmänna be stämmelser som senare förklarats ogiltiga genom domstols beslut.

d) När tullmyndigheterna enligt tullagstiftningen är befriade från kravet på att underrätta gäldenärer om tullskulden.

2. När det import- eller exporttullbelopp som ska betalas är lika med det belopp som har tagits upp i tulldeklarationen ska tullmyndigheternas frigörande av varorna anses likvärdigt med underrättelse till gäldenären om tullskulden.

3. I de fall där punkt 2 inte är tillämplig ska gäldenären underrättas om tullskulden av tullmyndigheterna när de är i stånd att fastställa det import- eller exporttullbelopp som ska betalas och fatta ett beslut om detta.

Om underrättelsen om tullskuld skulle inverka menligt på en brottsutredning får tullmyndigheterna dock skjuta upp denna underrättelse till dess att den inte längre inverkar menligt på brottsutredningen.

4. Om garanti har ställts får den tullskuld som motsvarar hela import- eller exporttullbeloppet för alla varor som frigörs till en och samma person under en tid som har fastställts av tullmyndigheterna meddelas vid slutet av den tiden. Den tid som fastställs av tullmyndigheterna får inte överstiga 31 dagar.

Artikel 103

Begränsning av tullskuld

1. Gäldenären ska inte underrättas om någon tullskuld efter en utgången av en period om tre år efter den dag då tullskulden uppkom.

2. När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straff rättsliga förfaranden, ska den treårsperiod som avses i punkt 1 förlängas till minst fem år och högst tio år i enlighet med nationell lagstiftning.

3. De perioder som avses i punkterna 1 och 2 ska tillfälligt upphöra att löpa om

a) ett överklagande inges i enlighet med artikel 44; ett sådant tillfälligt upphörande ska tillämpas från och med den dag då överklagandet inges och ska gälla så länge som överklagan deförfarandet varar, eller

b) tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 22.6, har meddelat gäldenären på vilka grunder de avser att underrätta tullskul den; ett sådant tillfälligt upphörande ska tillämpas, från och med dagen för detta meddelande till och med slutet av den period inom vilken gäldenären givits möjlighet att framföra sin ståndpunkt.

4. Om en tullskuld återinförs i enlighet med artikel 116.7 ska de perioder som avses i punkterna 1 och 2 anses ha till fälligt upphört att löpa från och med den dag då ansökan om återbetalning eller eftergift lämnats in i enlighet med artikel 121 och fram till och med den dag då beslutet om återbetalning eller eftergift fattas.

258

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/44

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

Artikel 104

Bokföring

1. De tullmyndigheter som avses i artikel 101 ska, i enlighet med den nationella lagstiftningen, i sin bokföring införa de import- eller exporttullbelopp som ska betalas enligt vad som fastställs i enlighet med den artikeln.

Första stycket ska inte gälla sådana fall som avses i artikel 102.1 andra stycket.

2. Tullmyndigheterna behöver inte bokföra sådana import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld som gälde nären i enlighet med artikel 103 inte längre kan underrättas om.

3. Medlemsstaterna ska fastställa de praktiska förfarandena för bokföring av import- eller exporttullbeloppen. Dessa för faranden får vara olika beroende på tullmyndigheternas förviss ning om huruvida beloppen kommer att betalas eller inte med hänsyn till omständigheterna då tullskulden uppkom.

Artikel 105

Tidpunkt för bokföring

1. Om en tullskuld uppkommer till följd av att en tulldekla ration av varor för ett annat tullförfarande än tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar godtas eller till följd av någon annan åtgärd med samma rättsliga verkan, ska tullmyn digheterna bokföra det import- eller exporttullbelopp som ska betalas inom fjorton dagar efter det att varorna frigjorts.

3. Om en tullskuld uppkommer under omständigheter som inte omfattas av punkt 1 ska det import- eller exporttullbelopp som ska betalas bokföras inom fjorton dagar från och med den dag då tullmyndigheterna är i stånd att fastställa import- eller exporttullbeloppet i fråga och fatta ett beslut.

4. Punkt 3 ska gälla i fråga om det import- eller exporttull belopp som ska uppbäras eller som återstår att uppbära om det import- eller exporttullbelopp som ska betalas inte har bokförts

ienlighet med punkterna 1, 2 och 3 eller har fastställts och bokförts till ett lägre belopp än det som ska betalas.

5. De tidsfrister för bokföring som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska inte gälla vid oförutsebara omständigheter eller i fall av force majeure.

6. Bokföringen får skjutas upp i det fall som avses i arti kel 102.3 andra stycket, tills underrättelsen om tullskuld inte längre inverkar menligt på en brottsutredning.

Artikel 106

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa de fall enligt artikel 102.1 d där tullmyndigheterna är befriade från kravet på att underrätta gäldenärer om en tullskuld,

Artikel 107

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Om en garanti har ställts får dock hela import- eller exporttull beloppet för alla varor som frigörs till en och samma person under en tid som fastställs av tullmyndigheterna och som inte får överstiga 31 dagar tas upp som en enda bokföringspost vid slutet av perioden. Sådan bokföring ska ske inom fjorton dagar efter periodens utgång.

2. Om varor får frigöras på vissa villkor som reglerar an tingen fastställande eller uttag av det import- eller exporttull belopp som ska betalas, ska bokföringen äga rum inom fjorton dagar efter den dag då det import- eller exporttullbelopp som ska betalas eller skyldigheten att betala denna tull fastställs.

Om tullskulden avser en provisorisk handelspolitisk åtgärd i form av en tull ska dock det import- eller exporttullbelopp som ska betalas bokföras inom två månader efter den dag då den förordning genom vilken den slutgiltiga handelspolitiska åtgärden fastställs offentliggörs i Europeiska unionens officiella tid ning.

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta åtgärder för att säkerställa ömsesidigt bistånd mellan tullmyndigheterna när en tullskuld uppkommer.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

B e t a l n i n g a v i m p o r t - e l l e r e x p o r t t u l l b e l o p p e t

Artikel 108

Allmänna tidsfrister för betalning och tillfälligt upphörande av tidsfristen för betalning

1. Import- eller exporttullbelopp motsvarande en tullskuld som gäldenären underrättats om i enlighet med artikel 102 ska betalas av denne inom den tid som föreskrivs av tullmyn digheterna.

259

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/45

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 45.2 ska tids fristen inte överskrida tio dagar från och med det att gäldenären underrättats om tullskulden. Vid sammanföring av flera bokfö ringsposter enligt artikel 105.1 andra stycket ska tidsfristen fast ställas så, att gäldenären inte erhåller längre tidsfrist för betal ningen än om denne hade beviljats anstånd med betalningen enligt artikel 110.

Tullmyndigheterna får förlänga tidsfristen på ansökan av gälde nären, om det import- eller exporttullbelopp som ska betalas har fastställts vid en kontroll efter frigörande enligt artikel 48. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 112.1 ska sådana förlängningar inte överskrida den tid som gäldenären behöver för att vidta lämpliga åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter.

2. Om gäldenären är berättigad till någon av de betalnings lättnader som fastställs i artiklarna 110–112, ska betalning ske inom den tidsfrist eller de tidsfrister som bestämts för dessa betalningslättnader.

3. Tidsfristen för betalning av import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld ska tillfälligt upphöra att löpa i något av i följande fall:

a) När en ansökan om eftergift av tull görs enligt artikel 121.

b) När varor ska förverkas, förstöras eller överlåtas till staten.

c) När tullskulden har uppkommit i enlighet med artikel 79 och det finns flera gäldenärer.

Artikel 109

Betalning

1. Betalning ska ske kontant eller på något annat sätt med liknande betalningseffekt, inbegripet genom justering av ett kre ditsaldo i enlighet med nationell lagstiftning.

2. Betalning får göras av en tredje person i gäldenärens ställe.

3. Gäldenären får i vilket fall som helst betala hela eller delar av import- eller exporttullbeloppet utan att invänta utgången av den betalningstidsfrist denne har beviljats.

Artikel 110

Anstånd med betalning

Tullmyndigheterna ska på ansökan av den berörda personen och förutsatt att en garanti ställts, bevilja anstånd med betal ningen av tull på något av följande sätt:

a) Separat för varje import- eller exporttullbelopp som bokförts i enlighet med artikel 105.1 första stycket eller artikel 105.4.

b) Gemensamt för alla import- eller exporttullbelopp som bok förts i enlighet med artikel 105.1 första stycket under en period som fastställts av tullmyndigheterna och som inte överstiger 31 dagar.

c) Gemensamt för alla import- eller exporttullbelopp som tagits upp som en enda bokföringspost i enlighet med artikel 105.1 andra stycket.

Artikel 111

Tider för vilka anstånd med betalning beviljas

1. Den tid för vilken anstånd med betalning beviljas enligt artikel 110 ska vara 30 dagar.

2. När anstånd med betalning beviljas i enlighet med arti kel 110 a ska tiden börja löpa dagen efter den dag då gäldenä ren underrättades om tullskulden.

3. När anstånd med betalning beviljas i enlighet med arti kel 110 b ska tiden börja löpa dagen efter den dag då perioden för de sammanförda bokföringsposterna löper ut. Tiden ska minskas med det antal dagar som motsvarar hälften av antalet dagar i perioden för de sammanförda bokföringsposterna.

4. När anstånd med betalning beviljas i enlighet med arti kel 110 c ska tiden börja löpa dagen efter utgången av den period som fastställts för frigörande av de berörda varorna. Tiden ska minskas med det antal dagar som motsvarar hälften av antalet dagar i perioden i fråga.

5. Om antalet dagar i de perioder som avses i punkterna 3 och 4 utgör ett ojämnt antal, ska det antal dagar som ska dras av från perioden om 30 dagar enligt dessa punkter motsvara hälften av det närmast lägre jämna antalet.

260

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/46

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

6. Om de perioder som avses i punkterna 3 och 4 utgör veckor, får medlemsstaterna föreskriva att det import- eller ex porttullbelopp för vilket anstånd med betalning beviljas ska betalas senast på fredagen den fjärde veckan efter veckan i fråga.

Om dessa perioder utgör månader, får medlemsstaterna före skriva att det import- eller exporttullbelopp för vilket anstånd med betalning beviljas ska betalas senast den sextonde dagen i månaden efter månaden i fråga.

Artikel 112

Andra betalningslättnader

1. Tullmyndigheterna får bevilja gäldenären andra betalnings lättnader än anstånd med betalning, på villkor att en garanti ställs.

2. Om lättnader beviljas i enlighet med punkt 1, ska kredit ränta debiteras för import- eller exporttullbeloppet.

För en medlemsstat som har euro som valuta ska kreditränte satsen motsvara den räntesats som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, och som Europeiska central banken tillämpade vid sina huvudsakliga refinansieringstrans aktioner på den första dagen i den månad som innehåller för fallodagen, med tillägg av en procentenhet.

För en medlemsstat som inte har euron som valuta ska kredit räntesatsen motsvara den ränta som den nationella centralban ken tillämpade vid sina huvudsakliga refinansieringstransaktio ner på den första dagen i den berörda månaden, med tillägg av en procentenhet eller, för en medlemsstat som inte har tillgång till den nationella centralbankens räntesats, den mest likvärdiga räntesats som tillämpades på den första dagen i den berörda månaden på medlemsstatens penningmarknad, med tillägg av en procentenhet.

3. Tullmyndigheterna får frångå kravet på en garanti eller en debitering av kreditränta, om det på grundval av en dokumen terad bedömning av gäldenärens situation fastställs att detta skulle medföra allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter.

4. Tullmyndigheterna ska avstå från att debitera kreditränta om beloppet för varje uppbörd är mindre än 10 EUR.

Artikel 113

Åtgärder för att driva in betalning

Om import- eller exporttullbeloppet inte har betalats inom fö reskriven tid, ska tullmyndigheterna säkerställa betalning av det

beloppet med alla medel som står till buds enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning.

Artikel 114

Dröjsmålsränta

1. Dröjsmålsränta ska debiteras för import- eller exporttull beloppet från och med den dag då den föreskrivna perioden löper ut till och med dagen för betalning.

För en medlemsstat som har euro som valuta ska dröjsmåls räntesatsen motsvara den räntesats som offentliggjorts i Europe iska unionens officiella tidning, C-serien, och som Europeiska cen tralbanken tillämpade vid sina huvudsakliga refinansieringstrans aktioner på den första dagen i den månad som innehåller för fallodagen, med tillägg av två procentenheter.

För en medlemsstat som inte har euron som valuta ska dröjs målsräntesatsen motsvara den ränta som den nationella central banken tillämpade vid sina huvudsakliga refinansieringstrans aktioner på den första dagen i den berörda månaden, med till lägg av två procentenheter eller, för en medlemsstat som inte har tillgång till den nationella centralbankens räntesats, den mest likvärdiga räntesats som tillämpades på den första dagen i den berörda månaden på medlemsstatens penningmarknad, med tillägg av två procentenheter.

2. Om tullskulden uppkommit på grundval av artikel 79

eller 82, eller om underrättelsen om en tullskuld är en följd av en kontroll efter frigörande, ska dröjsmålsränta debiteras utöver import- eller exporttullbeloppet från och med den dag då tullskulden uppkommit till och med dagen för underrättel sen.

Dröjsmålsräntesatsen ska fastställas i enlighet med punkt 1.

3. Tullmyndigheterna får frångå kravet på att debitera dröjs målsränta om det på grundval av en dokumenterad bedömning av gäldenärens situation fastställs att en sådan debitering skulle medföra allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter.

4. Tullmyndigheterna ska avstå från att debitera dröjsmåls ränta om beloppet för varje uppbörd är mindre än 10 EUR.

Artikel 115

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 284 för att fastställa regler om tillfälligt upphörande av tidsfristen för betalning av ett import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld enligt artikel 108.3 och perioden för det tillfälliga upphörandet.

261

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/47

A v s n i t t 3

Å t e r b e t a l n i n g o c h e f t e r g i f t

Artikel 116

Allmänna bestämmelser

1. Om inte annat följer av detta avsnitt ska import- eller exporttullbelopp återbetalas eller efterges av något av följande skäl:

a) Import- eller exporttull har tagits ut med ett för stort belopp.

b) Varorna är defekta eller uppfyller inte villkoren i avtalet.

c) De berörda myndigheterna har begått ett fel.

d) Av rättviseskäl.

I de fall import- eller exporttullbelopp har betalats och den berörda tulldeklarationen förklarats ogiltig i enlighet med arti kel 150, ska detta belopp återbetalas.

2. Tullmyndigheterna ska återbetala eller efterge det import- eller exporttullbelopp som avses i punkt 1 om det är 10 EUR eller mer, utom när den person som berörs begär återbetalning eller eftergift av ett lägre belopp.

3. Om tullmyndigheterna anser att återbetalning eller efter gift bör beviljas på grundval av artikel 119 eller 120 ska den berörda medlemsstaten vidarebefordra ärendet till kommissio nen för beslut i något av följande fall:

a) Om tullmyndigheterna anser att de särskilda omständighe terna följer av att kommissionen har försummat att fullgöra sina skyldigheter.

b) Om tullmyndigheterna anser att kommissionen har begått ett misstag i den mening som avses i artikel 119.

c) Om omständigheterna i det berörda fallet har samband med resultatet av en unionsutredning som genomförts i enlighet med rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administra tiva myndigheter och om samarbete mellan dessa och kom missionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av

tull- och jordbrukslagstiftningen (1) eller genomförts på grundval av annan unionslagstiftning eller avtal som ingåtts av unionen med vissa länder eller grupper av länder där det ingår bestämmelser om genomförande av sådana unions utredningar.

d) Om det belopp som den berörda personen är skyldig att betala och som kan hänföras till en eller flera import- eller exporttransaktioner motsvarar eller överstiger 500 000 EUR till följd av ett misstag eller särskilda omständigheter.

Trots vad som sägs i första stycket, ska ärenden dock inte vidarebefordras i någon av följande situationer:

a) Om kommissionen redan har antagit ett beslut i ett fall med jämförbara faktiska och rättsliga omständigheter.

b) Om kommissionen redan har förelagts ett fall med jämför bara faktiska och rättsliga omständigheter.

4 Med förbehåll för regler om vem som är behörig att fatta ett beslut ska tullmyndigheterna, när de själva inom de tids ramar som avses i artikel 121.1 upptäcker att ett import- eller exporttullbelopp ska återbetalas eller efterges enligt artikel 117, 119 eller 120, på eget initiativ återbetala eller efterge tullar.

5. Någon återbetalning eller eftergift får inte beviljas när den situation som ledde till underrättelsen om tullskulden är ett resultat av bedrägligt beteende från gäldenärens sida.

6. Vid återbetalning behöver de berörda tullmyndigheterna inte betala ränta.

Ränta ska dock betalas om ett beslut att bevilja återbetalning inte genomförs inom tre månader från den dag då beslutet fattades, såvida inte underlåtenheten att iaktta tidsfristen låg utanför tullmyndigheternas kontroll.

I sådana fall ska ränta betalas från och med den dag då tremå nadersperioden löper ut till och med dagen för återbetalning. Räntesatsen ska fastställas i enlighet med artikel 112.

7. Om tullmyndigheterna felaktigt har beviljat återbetalning eller eftergift ska skyldigheten att betala den ursprungliga tulls kulden återinföras i den mån uppbörden av den inte är förbju den av tidsmässiga skäl enligt artikel 103.

(1) EGT L 82, 22.3.1997, s. 1.

262

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/48

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

I sådana fall ska ränta som betalats enligt punkt 5 andra stycket återbetalas.

Artikel 117

Import- eller exporttullar som har tagits ut med ett för stort belopp

1. Import- eller exporttullbelopp ska återbetalas eller efterges

iden mån det belopp som motsvarar den tullskuld som ur sprungligen meddelades överstiger det belopp som skulle beta lats eller om gäldenären har underrättats om tullskulden i strid med artikel 102.1 c eller d.

2. Om ansökan om återbetalning eller eftergift grundar sig på att det vid den tidpunkt då deklarationen för övergång till fri omsättning godtogs kunde tillämpas en nedsatt importtullsats eller en nolltullsats för varorna enligt en tullkvot, ett tulltak eller andra gynnsamma tulltaxeåtgärder, ska återbetalning eller efter gift beviljas förutsatt att något av följande villkor är uppfyllda då ansökan tillsammans med de nödvändiga handlingarna inges:

a) Om, i fråga om en tullkvot, denna inte har uttömts.

b) Om, i övriga fall, den normala tullsatsen inte har återinförts.

Artikel 118

Defekta varor eller varor som inte uppfyller villkoren i avtalet

1. Importtullbelopp ska återbetalas eller efterges om under rättelsen om tullskulden avser varor som avvisats av importören därför att de vid tidpunkten för frigörandet var defekta eller inte uppfyllde villkoren i det avtal som låg till grund för importen.

Defekta varor ska anses innefatta varor som skadats innan de frigjordes.

2. Trots vad som sägs i punkt 3 ska återbetalning eller efter gift beviljas förutsatt att varorna inte har använts, utom i fråga om en inledande användning som kan ha varit nödvändig för att fastställa att de var defekta eller inte uppfyllde villkoren i avtalet och under förutsättning att de förs ut ur unionens tull område.

3. Återbetalning eller eftergift ska inte beviljas när

a) varorna, innan de övergått till fri omsättning, hänförts till ett särskilt förfarande för testning, såvida det inte fastställs att

det faktum att varorna var defekta eller inte uppfyllde vill koren i avtalet normalt sett inte kunde ha upptäckts vid dessa tester,

b) defekter hos varorna har beaktats vid fastställande av vill koren i avtalet, särskilt när det gäller priset, innan varorna har hänförts till ett tullförfarande som innebär att en tulls kuld uppkommer, eller

c) varorna säljs av den sökande efter det att det har konstaterats att de är defekta eller att de inte uppfyller villkoren i avtalet.

4. I stället för att varorna förs ut ur unionens tullområde och på ansökan av den berörda personen ska tullmyndigheterna till låta att dessa hänförs till ett förfarande för aktiv förädling, in begripet förstöring, eller ett förfarande för extern transitering, tullagerförfarandet eller ett förfarande för frizoner.

Artikel 119

Fel från de behöriga myndigheternas sida

1. I andra fall än dem som nämns i artikel 116.1 andra stycket, och i artiklarna 117, 118 och 120, ska ett import- eller exporttullbelopp återbetalas eller efterges, om det belopp som svarar mot den tullskuld som ursprungligen meddelades till följd av ett fel från de behöriga myndigheternas sida är lägre än det belopp som ska betalas, förutsatt att följande villkor är upp fyllda:

a) Gäldenären kunde inte rimligen ha upptäckt felet.

b) Gäldenären agerade i god tro.

2. Om de villkor som fastställs i artikel 117.2 inte är upp fyllda, ska återbetalning eller eftergift beviljas, om den nedsatta tullsatsen eller nolltullsatsen inte kunde tillämpas till följd av ett fel från tullmyndigheternas sida, och tulldeklarationen för över gång till fri omsättning innehöll alla de uppgifter och åtföljdes av alla de handlingar som krävdes för tillämpning av den ned satta tullsatsen eller nolltullsatsen.

3. Om varor erhåller förmånsbehandling på grundval av ett system för administrativt samarbete som inbegriper myndighe ter i ett land eller territorium som är beläget utanför unionens tullområde, ska ett intyg som utfärdats av dessa myndigheter,

om det skulle visa sig vara felaktigt, betraktas som ett fel som inte rimligen kunde ha upptäckts på det sätt som avses i punkt 1 a.

263

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/49

Ett utfärdande av ett felaktigt intyg ska emellertid inte betraktas som ett fel när det grundar sig på felaktiga uppgifter från ex portören, utom när det är uppenbart att de utfärdande myndig heterna var eller borde ha varit medvetna om att varorna inte uppfyllde villkoren för förmånsbehandling.

Gäldenären ska anses vara i god tro om denne kan visa att denne under den period då den berörda kommersiella verksam heten pågick iakttog noggrannhet när det gäller att försäkra sig om att samtliga villkor för förmånsbehandling var uppfyllda.

Gäldenären kan dock inte åberopa god tro när kommissionen i

Europeiska unionens officiella tidning har offentliggjort ett tillkän nagivande om att det finns välgrundade tvivel om huruvida det land eller territorium som omfattas av förmånsordningen till lämpar den korrekt.

Artikel 120

Rättviseskäl

1. I andra fall än sådana som avses i artikel 116.1 andra stycket och i artiklarna 117, 118 och 119 ska import- eller exporttullbelopp återbetalas eller efterges av rättviseskäl när en tullskuld uppkommit under särskilda omständigheter, vid vilka varken uppsåt eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas gälde nären.

2. Särskilda omständigheter enligt punkt 1 ska anses före ligga om det framgår av omständigheterna i fallet att gäldenären befinner sig i en exceptionell situation jämfört med andra ak törer som bedriver samma verksamhet, och att denne inte skulle ha lidit skada av att import- eller exporttullbeloppet togs ut, om dessa omständigheter inte hade förelegat.

Artikel 121

Förfarande för återbetalning och eftergift

1. Ansökan om återbetalning eller eftergift i enlighet med artikel 116 ska inges till tullmyndigheterna inom följande tids frister:

a) När det rör sig om import- eller exporttullbelopp som tagits ut till ett för stort belopp, fel av den behöriga myndigheten eller rättviseskäl, inom tre år från dagen för underrättelse om tullskulden.

b) När det rör sig om defekta varor eller varor som inte upp fyller villkoren i avtalet, inom ett år från dagen för under rättelse om tullskulden.

c) När en tulldeklaration förklarats ogiltig, inom den period som anges i de regler som gäller ogiltigförklarande.

De tidsfrister som anges i första stycket a och b ska förlängas om bevisning lämnas av den sökande för att denne hindrats från att lämna en ansökan inom den föreskrivna tiden till följd av oförutsebara omständigheter eller force majeure.

2. Om tullmyndigheterna inte kan bevilja återbetalning eller eftergift av ett import- eller exporttullbelopp på grundval av de skäl som anförts, ska de pröva en ansökan om återbetalning eller eftergift i sak mot bakgrund av de andra skäl för återbe talning eller eftergift som avses i artikel 116.

3. Om ett överklagande inges enligt artikel 44 avseende en underrättelse om tullskuld, ska den period som avses i punkt 1 första stycket tills vidare tillfälligt upphöra att löpa från och med den dag då överklagandet inges och så länge som över klagandeförfarandet varar.

4. Om en tullmyndighet beviljar återbetalning eller eftergift i enlighet med artiklarna 119 och 120 ska den berörda medlems staten informera kommissionen om detta.

Artikel 122

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa regler som den ska efterleva när den fattar ett beslut som avses i artikel 116.3 och i syn nerhet om följande:

a) Villkor för godtagande av ärendet.

b) Tidsfrist för att fatta beslut och tillfälligt upphörande av denna tidsfrist.

c) Meddelandet om den grundval som kommissionen avser att basera sitt beslut på innan den fattar ett beslut som skulle vara negativt för den person det berör.

d) Underrättelse om beslutet.

e) Följderna av underlåtenhet att fatta beslut eller att meddela ett sådant beslut.

264

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/50

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

Artikel 123

Tilldelning av genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera förfaranderegler för

a) återbetalning och eftergift enligt artikel 116,

b) att informera kommissionen i enlighet med artikel 121.4 och vilka uppgifter som ska lämnas.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de be slut som avses i artikel 116.3.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgi vande förfarande som avses i artikel 285.2.

När ett yttrande från den kommitté som avses i artikel 285.1 ska erhållas genom ett skriftligt förfarande ska artikel 285.6 till lämpas.

KAPITEL 4

Upphörande av tullskuld

Artikel 124

Upphörande

1. Utan att det påverkar tillämpningen av gällande bestäm melser om de fall när ett import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld inte uppbärs på grund av att gäldenä rens insolvens har fastställts på rättslig väg, ska en tullskuld vid import eller export upphöra på något av följande sätt:

a) När gäldenären inte längre kan underrättas om tullskulden i enlighet med artikel 103.

b) Genom betalning av import- eller exporttullbeloppet.

c) Om inte annat sägs i punkt 5, genom att import- eller exporttullbeloppet efterges.

d) Om, i fråga om varor som deklarerats för ett tullförfarande som medför skyldighet att betala import- eller exporttullar, tulldeklarationen förklaras ogiltig.

e) Om varor som omfattas av import- eller exporttullar förver kas eller beslagtas och samtidigt eller därefter förverkas.

f) Om varor som omfattas av import- eller exporttullar förstörs under tullövervakning eller överlåts till staten.

g) Om det faktum att varor försvinner eller skyldigheter enligt tullagstiftningen inte fullgörs beror på att dessa varor full ständigt förstörts eller gått helt förlorade som en följd av deras faktiska beskaffenhet, oförutsebara omständigheter eller force majeure, eller till följd av instruktioner från tullmyn digheterna. Vid tillämpningen av detta led ska varor anses som helt förlorade när de har gjorts oanvändbara för var och en.

h) Om tullskulden uppkommit enligt artikel 79 eller 82 och följande villkor är uppfyllda:

i) Den underlåtenhet som medförde att en tullskuld upp kom hade ingen avgörande inverkan på det korrekta ge nomförandet av det berörda tullförfarandet och utgjorde inte ett försök till bedrägeri.

ii)Alla formaliteter som krävs för att varornas situation ska uppfylla gällande krav fullgörs därefter.

i) Om varor som övergår till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats på grund av deras användning för slutändamål har exporterats med tullmyndigheternas till stånd.

j) Om tullskulden uppkommit enligt artikel 78 och de forma liteter som fullgjorts för att erhålla förmånlig tullbehandling enligt den artikeln ogiltigförklaras.

k) Om, med förbehåll för vad som sägs i punkt 6, tullskulden uppkommit enligt artikel 79 och för tullmyndigheterna till fredsställande bevisning lämnas för att varorna inte har an vänts eller förbrukats och har förts ut ur unionens tullområ de.

2. I de fall som avses i punkt 1 e ska tullskulden emellertid, vid tillämpning av sanktioner för tullöverträdelser, inte anses ha upphört om import- eller exporttullar eller förekomst av en tullskuld enligt en medlemsstats lagstiftning utgör grund för att fastställa sanktioner.

265

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/51

3. Om tullskulden i enlighet med punkt 1 g upphör för varor som övergår till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importt ullsats på grund av deras användning för slutändamål, ska allt skrot eller avfall från förstöringen av dem anses vara icke- unionsvaror.

4. Den gällande lagstiftningen om schablonsatser när varor gått helt förlorade på grund av deras beskaffenhet ska tillämpas, om den berörda personen inte kan visa att den verkliga för lusten överstiger den som beräknats genom tillämpning av scha blonsatsen för varorna i fråga.

5. Om flera personer ansvarar för betalning av import- eller exporttullbelopp som svarar mot tullskulden och eftergift bevil jas, ska tullskulden upphöra bara för den eller de personer som beviljats eftergiften.

6. I de fall som avses i punkt 1 k ska tullskulden inte upp höra för den eller de personer som har försökt agera bedrägligt.

7. Om tullskulden uppkommit enligt artikel 79, ska den upphöra för sådana personer vars beteende inte varit bedrägligt och som bidragit till kampen mot bedrägeri.

2. Den skyldighet som avses i punkt 1 ska frångås i följande fall:

a) I fråga om de transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom unionens tullområdes territorialvatten eller luftrum utan att göra uppehåll.

b) I andra fall, när det motiveras av typen av varor eller varuf löden eller föreskrivs i internationella avtal.

3. En summarisk införseldeklaration ska inges av den ansva riga personen till tullkontoret för första införsel inom en sär skild tidsfrist, innan varorna förs in i unionens tullområde.

Tullmyndigheterna får medge att den summariska införseldekla rationen inges till ett annat tullkontor under förutsättning att det sistnämnda omedelbart överför de nödvändiga uppgifterna till tullkontoret för första införsel eller gör dem elektroniskt tillgängliga för det.

Artikel 125	4.	Den summariska införseldeklarationen ska inges av
	fraktföraren.

Tillämpning av sanktioner

När tullskulden upphör på grundval av artikel 124.1 h ska medlemsstaterna inte hindras från att tillämpa sanktioner till följd av att tullagstiftningen inte efterlevts.

Trots fraktförarens skyldigheter får den summariska införsel deklarationen i stället inges av någon av följande personer:

Artikel 126

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa en förteckning över sådan underlåtenhet som inte har någon avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av det berörda tullförfarandet, och för att komplettera artikel 124.1 h i.

a) Importören, varumottagaren eller en annan person i vars namn eller för vars räkning fraktföraren agerar.

b) Varje person som kan anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till införseltullkontoret.

AVDELNING IV

INFÖRSEL AV VAROR I UNIONENS TULLOMRÅDE

KAPITEL 1

Summarisk införseldeklaration

Artikel 127

Ingivande av en summarisk införseldeklaration

1. Varor som förs in i unionens tullområde ska omfattas av en summarisk införseldeklaration.

5. Den summariska införseldeklarationen ska innehålla de upplysningar som krävs för riskanalys av säkerhets- och skydds skäl.

6. I särskilda fall där alla de upplysningar som avses i punkt

5 inte kan erhållas från de personer som avses i punkt 4, får andra personer som har dessa upplysningar och vederbörliga rättigheter att tillhandahålla dem anmodas att lämna dessa upp lysningar.

266

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/52

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

7. Tullmyndigheterna får godta att system för kommersiella uppgifter, hamnuppgifter eller transportuppgifter används för ingivande av en summarisk införseldeklaration förutsatt att så dana system innehåller de upplysningar som krävs för en sådan deklaration och att upplysningarna är tillgängliga inom en sär skild tidsfrist, innan varorna förs in i unionens tullområde.

8. Tullmyndigheterna får godta ingivande av en anmälan och tillgång till de upplysningar som ska anges i en summarisk införseldeklaration i den ekonomiska aktörens datorsystem i stället för ingivande av en summarisk införseldeklaration.

Artikel 128

Riskanalys

Det tullkontor som avses i artikel 127.3 ska säkerställa att det, främst i säkerhets- och skyddssyfte, inom en särskild tidsfrist utförs en riskanalys på grundval av den summariska införsel deklaration som avses i artikel 127.1 eller de upplysningar som avses i artikel 127.8 och vidta de åtgärder som krävs med anledning av riskanalysresultaten.

Artikel 129

Ändring och ogiltigförklaring av den summariska införseldeklarationen

1. Deklaranten kan på ansökan tillåtas att ändra en eller flera uppgifter i en summarisk införseldeklaration efter det att den har ingetts.

En ändring ska inte vara möjlig efter det att något av följande har inträffat:

a) Tullmyndigheterna har underrättat den person som ingav den summariska införseldeklarationen om att de avser att undersöka varorna.

b) Tullmyndigheterna har fastställt att uppgifterna i den sum mariska införseldeklarationen är felaktiga.

c) Varornas ankomst har redan anmälts till tullen.

2. Om varor för vilka en summarisk införseldeklaration har ingetts inte har förts in i unionens tullområde ska tullmyndig heterna ogiltigförklara deklarationen i något av följande fall:

a) På ansökan av deklaranten, eller

b) inom 200 dagar efter ingivandet av deklarationen.

Artikel 130

Deklarationer som ingetts i stället för en summarisk införseldeklaration

1. Det tullkontor som avses i artikel 127.3 får frångå kravet på att det ska inges en summarisk införseldeklaration i fråga om varor för vilka en tulldeklaration ingetts före utgången av tids fristen för ingivande av den summariska införseldeklarationen. I det fallet ska tulldeklarationen innehålla åtminstone de uppgifter som krävs för en summarisk införseldeklaration. Till dess att tulldeklarationen godtas i enlighet med artikel 172 ska den betraktas som en summarisk införseldeklaration.

2. Det tullkontor som avses i artikel 127.3 får frångå kravet på att det ska inges en summarisk införseldeklaration i fråga om varor för vilka en deklaration för tillfällig lagring inges före utgången av tidsfristen för ingivande av den summariska inför seldeklarationen. En sådan deklaration ska innehålla åtminstone de uppgifter som krävs för en summarisk införseldeklaration. Till dess att de deklarerade varornas ankomst anmälts till tullen

ienlighet med artikel 139 ska deklarationen för tillfällig lagring betraktas som en summarisk införseldeklaration.

Artikel 131

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) de fall där kravet på att det ska inges en summarisk inför seldeklaration frångås enligt artikel 127.2 c,

b) den särskilda tidsfrist som avses i artikel 127.3 och 127.7 inom vilken den summariska införseldeklarationen ska inges innan varorna förs in i unionens tullområde med beaktande av typen av varor eller varuflöden,

c) de fall som avses i artikel 127.6 och de andra personer som kan komma att avkrävas uppgifter om den summariska in förseldeklarationen i dessa fall.

Artikel 132

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera

a) förfaranderegler för ingivande av den summariska införsel deklaration som avses i artikel 127,

267

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/53

b) förfaranderegler för och lämnande av uppgifter avseende en summarisk införseldeklaration av de andra personer som avses i artikel 127.6,

c) den tidsfrist inom vilken en riskanalys ska utföras och nöd vändiga åtgärder vidtas, i enlighet med artikel 128,

d) förfaranderegler för ändring av en summarisk införseldekla ration, i enlighet med artikel 129.1,

e) förfaranderegler för ogiltigförklaring av en summarisk inför seldeklaration i enlighet med artikel 129.2, med beaktande av att hanteringen av införseln av varor sker korrekt.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 2

Varors ankomst

A v s n i t t 1

I n f ö r s e l a v v a r o r i u n i o n e n s t u l l o m r å d e

Artikel 133

Anmälan av ett havsgående fartygs eller ett luftfartygs ankomst

1. Operatören av ett havsgående fartyg eller ett luftfartyg som förs in i unionens tullområde ska anmäla ankomsten till tullkontoret för den första införseln när transportmedlet an kommer.

När tullmyndigheterna har tillgång till uppgifter om ett havs gående fartygs eller ett luftfartygs ankomst får de frångå kravet på den anmälan som avses i första stycket.

2. Tullmyndigheterna får godta att hamn- eller flygplats system eller andra tillgängliga informationskällor används för anmälan av transportmedels ankomst.

Artikel 134

Tullövervakning

1. Varor som förs in i unionens tullområde ska, från och med tidpunkten för införseln, omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller. I tillämpliga fall ska de bli föremål för förbud och restriktioner som bl.a. grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller beho vet att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara

växter, att skydda miljön, att skydda nationella skatter av konst närligt, historiskt eller arkeologiskt värde och att skydda indu striell eller kommersiell äganderätt, inbegripet kontroller avse ende narkotikaprekursorer, varumärkesförfalskade varor och kontanter samt genomförandet av åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskeresurser och handelspolitiska åtgärder.

Varorna ska kvarstå under tullövervakning under den tid som krävs för att fastställa deras tullstatus och får inte undandras sådan övervakning utan tullmyndigheternas tillstånd.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 254 får unions varor inte omfattas av tullövervakning sedan deras tullstatus fastställts.

Icke-unionsvaror ska kvarstå under tullövervakning till dess att deras tullstatus ändras eller de förs ut ur unionens tullområde eller förstörs.

2. Innehavaren av varor som befinner sig under tullövervak ning får, med tullmyndigheternas tillstånd, när som helst un dersöka varorna eller ta prover, särskilt i syfte att fastställa varornas klassificering enligt tulltaxan, deras tullvärde eller tull status.

Artikel 135

Transport till avsedd plats

1. Den person som för in varor i unionens tullområde ska utan dröjsmål transportera dem via den rutt som tullmyndighe terna angivit och enligt deras anvisningar, till det tullkontor som utsetts av tullmyndigheterna eller till någon annan plats som de anvisat eller godkänt, eller till en frizon.

2. Varor som förs in i en frizon ska föras in i den frizonen direkt, antingen sjövägen eller med flyg eller, om det sker land vägen, utan att passera genom någon annan del av unionens tullområde, om frizonen gränsar till landgränsen mellan en medlemsstat och ett tredjeland.

3. Den som tar på sig ansvaret för att transportera varor efter det att de förts in i unionens tullområde ska bli ansvarig för att skyldigheterna enligt punkterna 1 och 2 efterlevs.

4. Varor som, även om de fortfarande befinner sig utanför unionens tullområde, får underkastas tullkontroller av en med lemsstats tullmyndighet till följd av ett avtal med det berörda landet eller territoriet utanför unionens tullområde ska behand las på samma sätt som varor som förts in i unionens tullområ de.

268

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/54

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

5. Punkterna 1 och 2 får inte hindra tillämpningen av sär skilda regler om varor som transporteras inom gränsområden eller i rörledningar och kablar liksom trafik av försumbar eko nomisk betydelse, t.ex. brev, vykort och trycksaker och deras elektroniska motsvarigheter i andra medier eller varor som med förs av resande, förutsatt att möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll därigenom inte äventyras.

6. Punkt 1 ska inte gälla de transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom unionens tullområdes territorialvatten eller luftrum utan att göra uppehåll.

Artikel 136

Luft- och sjöfartsförbindelser inom unionen

Artiklarna 127–130, 133, 135.1, 137, 139–141 och 144–149 ska inte gälla icke-unionsvaror och varor som avses i artikel 155 som tillfälligt lämnar unionens tullområde under transport mel lan två platser inom det området sjövägen eller med flyg, för utsatt att transporten äger rum via en direkt rutt utan något uppehåll utanför unionens tullområde.

Artikel 137

Transport under särskilda omständigheter

1. Om skyldigheten enligt artikel 135.1 på grund av oför utsebara omständigheter eller force majeure inte kan fullgöras, ska den person som har denna skyldighet eller varje annan person som agerar för dennes räkning utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om detta. Om de oförutsebara omständighe terna eller force majeure inte leder till att varorna går helt förlorade, ska tullmyndigheterna även underrättas om exakt var de finns.

2. Om ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av artikel 135.6 på grund av oförutsebara omständigheter eller force majeure tvingas göra ett tillfälligt uppehåll i en hamn i eller tillfälligt tvingas landa i unionens tullområde och skyldigheten enligt artikel 135.1 inte kan fullgöras, ska den person som fört farty get eller luftfartyget in i unionens tullområde eller varje annan person som agerar för dennes räkning utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om detta.

3. Tullmyndigheterna ska besluta vilka åtgärder som ska vid tas för att möjliggöra tullövervakning av de varor som avses i punkt 1, eller av fartyg eller luftfartyg samt de varor som dessa transporterar under de omständigheter som anges i punkt 2, och för att vid behov se till att de i ett senare skede transpor teras till ett tullkontor eller någon annan plats som har anvisats eller godkänts av myndigheterna.

Artikel 138

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för

a) anmälan av ankomst enligt artikel 133,

b) transport av varor enligt artikel 135.5,

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

A n m ä l a n , l o s s n i n g o c h u n d e r s ö k n i n g a v v a r o r

Artikel 139

Anmälan till tullen av varors ankomst

1. Införsel av varor till unionens tullområde ska omedelbart vid ankomst anmälas till tullen vid det anvisade tullkontoret eller till någon annan plats som tullmyndigheterna anvisat eller godkänt eller till en frizon av någon av följande personer:

a) Den person som för in varorna i unionens tullområde.

b) Den person i vars namn eller för vars räkning den person som för in varorna i unionens tullområde agerar.

c) Den person som tar på sig ansvaret för att transportera varorna efter det att de förts in i unionens tullområde.

2. Varor som förs in i unionens tullområde sjövägen eller med flyg och som för transporten förblir på samma transport medel ska endast anmälas till tullen vid den hamn eller flygplats

iunionen där de lossas eller omlastas. Varor som förs in i unionens tullområde och som lossas från och lastas på samma transportmedel under färd för att andra varor ska kunna lossas eller lastas ska emellertid inte anmälas till tullen vid den ham nen eller flygplatsen.

3. Trots skyldigheterna för den person som avses i punkt 1 får i stället någon av följande personer anmäla varornas an komst till tullen:

a) Varje person som omedelbart hänför varorna till ett tullför farande.

269

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/55

b) Innehavaren av ett tillstånd till drift av lagringsanläggningar eller varje person som bedriver verksamhet i en frizon.

4. Den person som anmäler varornas ankomst ska hänvisa till den summariska införseldeklaration eller, i de fall som avses

iartikel 130, tulldeklaration eller deklaration för tillfällig lagring som har ingetts för varorna, utom i de fall undantag medges från skyldigheten att inge en summarisk införseldeklaration.

5. I de fall sådana icke-unionsvaror vars ankomst anmäls till tullen inte täcks av en summarisk införseldeklaration, och utom

ide fall undantag medges från skyldigheten att inge en sådan, ska en av de personer som avses i artikel 127.4, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 127.6, omedelbart inge en sådan deklaration eller ska istället inge en tulldeklaration eller en deklaration för tillfällig lagring.

6. Punkt 1 får inte hindra tillämpningen av särskilda regler om varor som transporteras inom gränsområden eller i rörled ningar och kablar liksom trafik av försumbar ekonomisk bety delse, t.ex. brev, vykort och trycksaker samt elektroniska mot svarigheter till dessa lagrade på andra medier eller varor som medförs av resande, förutsatt att möjligheterna till tullövervak ning och tullkontroll därigenom inte äventyras.

7. Varor vars ankomst anmälts till tullen får inte utan tull myndigheternas medgivande föras bort från den plats där de har anmälts.

Artikel 140

Lossning och undersökning av varor

1. Varor får lossas eller omlastas från det transportmedel på vilket de transporteras endast med tullmyndigheternas tillstånd och på platser som anvisats eller godkänts av dessa myndighe ter.

Ett sådant tillstånd ska emellertid inte krävas i händelse av en så överhängande fara att det är nödvändigt att omedelbart lossa alla eller en del av varorna. I så fall ska tullmyndigheterna omedelbart underrättas om detta.

2. Tullmyndigheterna får när som helst kräva att varor lossas och packas upp i syfte att undersöka eller ta prover av dem eller undersöka det transportmedel på vilket de transporteras.

Artikel 141

Varor som befordras under transit

1. Artiklarna 135.2–135.6, 139, 140 och 144–149 ska inte tillämpas när varor som redan omfattas av ett förfarande för transitering förs in i unionens tullområde.

2. Artiklarna 140 och 144–149 ska tillämpas på icke- unionsvaror som befordras enligt ett transiteringsförfarande, ef ter det att sådana varors ankomst har anmälts vid destinations tullkontoret i unionens tullområde i enlighet med reglerna om förfarandet för transitering.

Artikel 142

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa villkoren för godkännande av de platser som avses i artikel 139.1.

Artikel 143

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för anmälan till tullen av varors ankomst i enlig het med artikel 139.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 3

T i l l f ä l l i g l a g r i n g a v v a r o r

Artikel 144

Varor i tillfällig lagring

Icke-unionsvaror ska hänföras till tillfällig lagring vid den tid punkt varorna anmäls till tullen.

Artikel 145

Deklaration för tillfällig lagring

1.Icke-unionsvaror som har anmälts till tullen ska omfattas av en deklaration för tillfällig lagring som innehåller alla upp gifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om till fällig lagring.

2. Handlingar med anknytning till varor i tillfällig lagring ska lämnas till tullmyndigheterna när det föreskrivs i unionslagstift ningen eller när det krävs för tullkontroller.

3. Deklarationen för tillfällig lagring ska inges av någon av de personer som avses i artikel 139.1 eller 139.2 senast vid den tidpunkt då varornas ankomst anmäls till tullen.

270

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/56

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

4. Deklarationen för tillfällig lagring ska utom i de fall un dantag medges från skyldigheten att inge en summarisk inför seldeklaration innehålla en hänvisning till eventuella summa riska införseldeklarationer som ingetts för varor som anmälts till tullen utom i de fall dessa redan varit föremål för tillfällig lagring eller hänförts till ett tullförfarande och inte lämnat unio nens tullområde.

5. Tullmyndigheterna får godta att deklarationen för tillfällig lagring även sker på något av följande sätt:

11. I de fall där icke-unionsvaror som befordras inom ramen för ett förfarande för transitering anmäls vid destinationstull kontoret på unionens tullområde ska vid tillämpningen av punkterna 1–10 uppgifterna avseende den berörda transite ringen anses vara en deklaration för tillfällig lagring, förutsatt att de uppfyller kraven för detta ändamål. Innehavaren av va rorna får dock inge en deklaration för tillfällig lagring efter det att transiteringsförfarandet har slutförts.

Artikel 146

Ändring och ogiltigförklaring av en deklaration för tillfällig lagring

a) En hänvisning till en summarisk införseldeklaration som ing etts för varorna i fråga, kompletterad av uppgifterna i en deklaration för tillfällig lagring.

b) Ett manifest eller annat transportdokument, om det innehål ler uppgifterna i en deklaration för tillfällig lagring inbegripet en hänvisning till eventuella summariska införseldeklaratio ner för varorna i fråga.

6. Tullmyndigheterna får godta att system för affärs-, hamn- eller transportinformation används för ingivande av en deklara tion för tillfällig lagring om de innehåller de nödvändiga upp gifterna för en sådan deklaration och dessa uppgifter är tillgäng liga i enlighet med punkt 3.

7. Artiklarna 188–193 ska tillämpas på deklarationen för tillfällig lagring.

8. Deklarationen för tillfällig lagring får också användas med avseende på

a) anmälan av ankomst enligt artikel 133, eller

b) anmälan av varorna till tullen enligt artikel 139, förutsatt att villkoren i dessa bestämmelser är uppfyllda.

9. Det krävs ingen deklaration för tillfällig lagring om varor nas tullstatus som unionsvaror senast vid den tidpunkt då deras ankomst anmäls till tullen, fastställs i enlighet med artiklarna 153–156.

1. Deklaranten ska på ansökan tillåtas att ändra en eller flera uppgifter i en deklaration för tillfällig lagring efter det att den har ingetts. Ändringen får dock inte göra deklarationen tillämp lig på andra varor än dem som den omfattade från början.

En ändring ska inte vara möjlig efter det att något av följande har inträffat:

a) Tullmyndigheterna har underrättat den person som ingav deklarationen om att de avser att undersöka varorna.

b) Tullmyndigheterna har fastställt att uppgifterna i deklaratio nen är felaktiga.

2. Om varor för vilka en deklaration för tillfällig lagring har ingetts inte anmäls till tullen ska tullmyndigheterna ogiltigför klara deklarationen i något av följande fall:

a) På ansökan av deklaranten, eller

b) inom 30 dagar efter ingivandet av deklarationen.

Artikel 147

Villkoren och skyldigheterna som hör samman med tillfällig lagring

1. Varor i tillfällig lagring ska endast förvaras i anläggningar för tillfällig lagring enligt artikel 148 eller, i de fall detta är berättigat, på andra platser som anvisats eller godkänts av tull myndigheterna.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 134.2 ska

10. Tullmyndigheterna ska behålla eller ha tillgång till dekla varor i tillfällig lagring endast utsättas för sådana former av

rationen för tillfällig lagring, i syfte att kontrollera att de varor deklarationen avser senare hänförs till ett tullförfarande eller återexporteras i enlighet med artikel 149.

hantering som är ämnade att säkerställa att de bevaras i ett oförändrat skick utan att deras utseende eller tekniska egenska per förändras.

271

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/57

3. Innehavaren av det tillstånd som avses i artikel 148 eller den person som lagrar varorna i de fall där varor lagras på andra platser som anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna ska ansvara för allt följande:

a) Att sörja för att varor i tillfällig lagring inte undandras tul lens övervakning.

b) Att fullgöra de skyldigheter som hör samman med lagringen av varorna i tillfällig lagring.

4. Om varor av vilket skäl som helst inte längre kan kvar hållas i tillfällig lagring, ska tullmyndigheterna utan dröjsmål vidta alla åtgärder som krävs för att varornas status ska uppfylla kraven i artiklarna 197, 198 och 199.

Artikel 148

Driftstillstånd för anläggningar för tillfällig lagring

1. Det ska krävas ett tillstånd från tullmyndigheterna för drift av anläggningar för tillfällig lagring. Ett sådant tillstånd ska inte krävas om det är tullmyndigheten själv som driver den tillfälliga lagringsanläggningen.

Villkoren för att driften av anläggningen för tillfällig lagring ska vara tillåten ska framgå av tillståndet.

2. Det tillstånd som avses i punkt 1 ska endast beviljas per soner som uppfyller samtliga följande villkor:

a) De är etablerade i unionens tullområde.

b) De lämnar nödvändiga garantier för ett korrekt genom förande av verksamheten, en godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar ska anses uppfylla detta villkor förutsatt att driften av anläggningar för tillfällig lagring beaktas i det till stånd som avses i artikel 38.2 a.

c) De lämnar en garanti i enlighet med artikel 89.

När en samlad garanti ges ska efterlevnaden av de skyldigheter som är knutna till garantin övervakas genom vederbörlig granskning.

3. Det tillstånd som avses i punkt 1 ska endast beviljas när tullmyndigheterna kan utöva tullövervakning utan att behöva använda administrativa arrangemang som inte står i proportion till de ekonomiska behoven i fråga.

4. Innehavaren av tillståndet ska hålla lämplig bokföring i en form som godkänns av tullmyndigheterna.

Bokföringen ska innehålla den information och de uppgifter som gör det möjligt för tullmyndigheterna att övervaka driften av anläggningar för tillfällig lagring, i synnerhet när det gäller att identifiera de varor som lagras, deras tullstatus och befordran av dessa varor.

En godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar ska anses uppfylla den skyldighet som avses i första och andra styckena om dennes bokföring är ändamålsenlig för den tillfälliga lag ringen.

5. Tullmyndigheterna får enligt följande bemyndiga till ståndshavaren att befordra varor i tillfällig lagring mellan olika anläggningar för tillfällig lagring förutsatt att sådan befordran inte ökar risken för bedrägeri:

a) En sådan befordran sker på en tullmyndighets ansvar,

b) en sådan befordran täcks av endast ett tillstånd som utfärdats till en godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar, eller

c) i andra fall av befordran.

6. När det finns ett ekonomiskt behov och tullövervakningen inte kommer att påverkas negativt får tullmyndigheterna tillåta lagring av unionsvaror i en anläggning för tillfällig lagring. Dessa varor ska inte betraktas som ”varor i tillfällig lagring”.

Artikel 149

Upphörande av tillfällig lagring

Icke-unionsvaror i tillfällig lagring ska hänföras till ett tullför farande eller återexporteras inom 90 dagar.

272

			Prop. 2015/16:79
			Bilaga 1
L 269/58		Europeiska unionens officiella tidning	10.10.2013
	SV
		Artikel 150	AVDELNING V

Val av tullförfarande

Om inget annat föreskrivs ska deklaranten fritt få välja till vilket tullförfarande varorna ska hänföras, enligt villkoren för det för farandet, oberoende av varornas beskaffenhet, mängd, ur sprungsland, avsändningsland eller destinationsland.

Artikel 151

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) villkoren för godkännande av de platser som avses i artikel 147.1,

b) villkoren för beviljande av tillstånd för drift av anläggningar för tillfällig lagring enligt artikel 148,

c) fall av befordran som avses i artikel 148.5 c.

Artikel 152

Tilldelning av genomförandebefogenheter

ALLMÄNNA REGLER OM TULLSTATUS, HÄNFÖRANDE AV VAROR TILL ETT TULLFÖRFARANDE, KONTROLL, FRIGÖRANDE OCH BORTSKAFFANDE AV VAROR

KAPITEL 1

Varors tullstatus

Artikel 153

Antagande om varors tullstatus som unionsvaror

1. Alla varor som befinner sig i unionens tullområde ska antas ha tullstatus som unionsvaror, såvida det inte fastställs att de inte har tullstatus som unionsvaror.

2. I särskilda fall då antagandet enligt punkt 1 inte gäller, måste varors tullstatus som unionsvaror bevisas.

3. I särskilda fall ska varor som i sin helhet har framställts i unionens tullområde inte ha tullstatus som unionsvaror om de har framställts av varor i tillfällig lagring eller som hänförts till förfarandet för extern transitering, ett förfarande för lagring, förfarandet för tillfällig införsel eller förfarandet för aktiv för ädling.

Artikel 154

Förlust av varors tullstatus som unionsvaror

Unionsvaror ska bli icke-unionsvaror i följande fall:

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för

a)	ingivande av en deklaration för tillfällig		lagring	enligt
	artikel	145,
b)	ändring av en deklaration för tillfällig		lagring	enligt
	artikel	146.1,

c) ogiltigförklaring av en deklaration för tillfällig lagring enligt artikel 146.2,

d) befordran av varor i tillfällig lagring enligt artikel 148.5.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

a) När de förs ut ur unionens tullområde, i den mån reglerna om intern transitering inte är tillämpliga.

b) När de har hänförts till förfarandet för extern transitering, ett förfarande för lagring eller förfarandet för aktiv förädling, i den mån det är tillåtet enligt tullagstiftningen.

c) När de har hänförts till ett förfarande för användning för slutändamål och därefter antingen överlåts till staten eller förstörs och endast återstår som avfall.

d) När deklarationen för övergång till fri omsättning förklaras ogiltig efter frigörandet av varorna.

Artikel 155

Unionsvaror som tillfälligt lämnar unionens tullområde

1. I de fall som avses i artikel 227.2 b–f ska varor behålla sin tullstatus som unionsvaror bara om denna status kan fastställas enligt vissa villkor och på det sätt som föreskrivs i tullagstift ningen.

273

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/59

2. I särskilda fall får unionsvaror, utan att omfattas av ett tullförfarande, befordras från en plats till en annan inom unio nens tullområde och tillfälligt lämna detta område utan att deras tullstatus ändras.

Artikel 156

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) de fall där det antagande som anges i artikel 153.1 inte är tillämpligt,

b) villkor för att bevilja lättnader vid styrkande av varors tull status som unionsvaror,

c) de fall där de varor som avses i artikel 153.3 inte har tull status som unionsvaror,

d) de fall där tullstatusen för de varor som avses i artikel 155.2 inte ändras.

3. Unionsvaror som deklareras för export, intern unionstran sitering eller passiv förädling ska omfattas av tullövervakning från och med den tidpunkt då den deklaration som avses i punkt 1 godtas till och med den tidpunkt då de förs ut ur unionens tullområde eller överlåts till staten eller förstörs eller tulldeklarationen förklaras ogiltig.

Artikel 159

Behöriga tullkontor

1. Utom när annat föreskrivs i unionslagstiftningen ska med lemsstaterna fastställa belägenheten och behörigheten för de olika tullkontor som är belägna på deras territorium.

2. Medlemsstaterna ska sörja för att officiella öppettider fast ställs för dessa kontor och att öppettiderna är rimliga och ända målsenliga med beaktande av typen av varuflöden, varornas beskaffenhet och det tullförfarande som de hänförs till, så att det internationella varuflödet varken hindras eller snedvrids.

3. Om inte annat anges ska det tullkontor som är behörigt för att hänföra varor till ett tullförfarande vara det ansvariga tullkontoret på den ort där varorna anmäls till tullen.

Artikel 157

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för tillhandahållande och kontroll av bevis för varors tullstatus som unionsvaror.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 2

Hänförande av varor till ett tullförfarande

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 158

Tulldeklaration av varor och tullövervakning av unionsvaror

1. Alla varor som ska hänföras till ett tullförfarande, utom förfarandet för frizoner, ska omfattas av en tulldeklaration som är anpassad till förfarandet i fråga.

2. I särskilda fall, förutom dem som avses i artikel 6.2 får en tulldeklaration inges på annat sätt än genom elektronisk data behandlingsteknik.

Artikel 160

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa de fall då en tulldeklaration får inges på annat sätt än med hjälp av elektronisk databehand lingsteknik i enlighet med artikel 158.2.

Artikel 161

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för

a) bestämningen av de tullkontor som är behöriga utöver det som avses i artikel 159.3, inbegripet tullkontor för införsel och tullkontor för utförsel,

b) ingivande av tulldeklaration i de fall som avses i artikel 158.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

274

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/60

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

A v s n i t t 2

S t a n d a r d t u l l d e k l a r a t i o n e r

Artikel 162

Innehållet i standardtulldeklarationer

Standardtulldeklarationer ska innehålla alla de uppgifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullför farande för vilket varorna deklareras.

Artikel 163

Styrkande handlingar

1. De styrkande handlingar som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna dekla reras ska innehas av deklaranten och ställas till förfogande för tullmyndigheterna vid den tidpunkt då tulldeklarationen inges.

A v s n i t t 3

f ö r e n k l a d e t u l l d e k l a r a t i o n e r

Artikel 166

Förenklad deklaration

1. Tullmyndigheterna får godta att en person har varor hän förda till ett tullförfarande på grundval av en förenklad dekla ration, i vilken vissa av de uppgifter som avses i artikel 162 eller de styrkande handlingar som avses i artikel 163 får utelämnas.

2. Regelbunden användning av en förenklad deklaration som avses i punkt 1 förutsätter ett tillstånd från tullmyndigheterna.

Artikel 167

Kompletterande deklaration

2. Styrkande handlingar ska lämnas till tullmyndigheterna när det föreskrivs i unionslagstiftningen eller när det krävs för tullkontroller.

3. I särskilda fall får ekonomiska aktörer upprätta styrkande handlingar under förutsättning att tullmyndigheterna har bevil jat dem tillstånd att göra detta.

Artikel 164

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa regler för beviljande av det tillstånd som avses i artikel 163.3.

Artikel 165

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för

a) ingivande av standardiserade tulldeklarationer enligt arti kel 162,

b) tillhandahållande av de styrkande handlingar som avses i artikel 163.1.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

1. När det gäller en förenklad deklaration enligt artikel 166 eller en registrering i deklarantens bokföring enligt artikel 182 ska deklaranten inge en kompletterande deklaration som inne håller de uppgifter som krävs för det berörda tullförfarandet vid det behöriga tullkontoret inom en särskild tidsfrist.

När det gäller en förenklad deklaration enligt artikel 166 ska de styrkande handlingar som krävs innehas av deklaranten och vara tillgängliga för tullmyndigheterna inom en särskild tidsfrist.

Den kompletterande deklarationen får vara av allmän, periodisk eller sammanfattande art.

2. I följande fall ska skyldigheten att inge en kompletterande deklaration frångås:

a) Då varor har hänförts till tullagerförfarandet.

b) I andra särskilda fall.

3. Tullmyndigheterna får frångå kravet på en kompletterande deklaration när följande villkor tillämpas:

a) Den förenklade deklarationen avser varor vars värde och kvantitet faller under den statistiska tröskeln.

275

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/61

b) Den förenklade deklarationen innehåller redan all infor mation som behövs för det berörda tullförfarandet.

c) Den förenklade deklarationen inges inte som en registrering i deklarantens bokföring.

4. Den förenklade deklaration som avses i artikel 166 eller den registrering i deklarantens bokföring som avses i artikel 182 och den kompletterande deklarationen ska anses utgöra en en da, odelbar handling som börjar gälla den dag då den förenk lade deklarationen godtas i enlighet med artikel 172 respektive den dag då varorna registreras i deklarantens bokföring.

5. Den plats där den kompletterande deklarationen ska inges ska för tillämpningen av artikel 87 anses vara den plats där tulldeklarationen har ingetts.

Artikel 168

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i arti kel 166.2,

b) den särskilda tidsfrist som avses i artikel 167.1 första stycket inom vilken en kompletterande deklaration ska inges,

c) den särskilda tidsfrist som avses i artikel 167.1 andra stycket inom vilken styrkande handlingar ska innehas av deklaran ten,

d) de särskilda fall där skyldigheten att inge en kompletterande deklaration ska frångås i enlighet med artikel 167.2 b.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 4

B e s t ä m m e l s e r s o m g ä l l e r a l l a t u l l d e k l a r a t i o n e r

Artikel 170

Ingivande av tulldeklaration

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 167.1 får en tulldeklaration inges av varje person som kan lämna alla de uppgifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras. Denna person ska även vara i stånd att anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till tullen.

Om det faktum att en tulldeklaration godtas innebär att en bestämd person får särskilda skyldigheter, ska den deklarationen emellertid inges av denna person eller av dennes representant.

2. Deklaranten ska vara etablerad i unionens tullområde.

3. Genom undantag från punkten 2, behöver inte följande deklaranter vara etablerade i unionens tullområde:

a) Personer som inger en tulldeklaration för transitering eller tillfällig införsel.

b) Personer som vid enstaka tillfällen inger en tulldeklaration, inbegripet för användning för slutändamål eller aktiv för ädling, under förutsättning att tullmyndigheterna anser det vara berättigat.

Artikel 169

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för ingivande av

a) den förenklade deklaration som avses i artikel 166,

c) Personer som är etablerade i ett land vars territorium an gränsar till unionens tullområde och som anmäler varor som tulldeklarationen avser vid ett tullkontor vid gränsen till detta land under förutsättning att landet där personerna är etablerade beviljar motsvarande förmån för personer som är etablerade i unionens tullområde.

b) den kompletterande deklaration som avses i artikel 167.

4.

Tulldeklarationer ska vara autentiserade.

276

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/62

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

Artikel 171

Ingivande av en tulldeklaration innan varornas ankomst anmäls

En tulldeklaration får inges innan varornas ankomst väntas an mälas till tullen. Om varorna inte anmäls inom 30 dagar efter ingivandet av tulldeklarationen ska den anses inte ha ingetts.

Artikel 172

Godtagande av en tulldeklaration

Artikel 174

Ogiltigförklarande av en tulldeklaration

1. Tullmyndigheterna ska på ansökan av deklaranten ogiltig förklara en redan godtagen tulldeklaration i något av följande fall:

a) När de är förvissade om att varorna omedelbart kommer att hänföras till ett annat tullförfarande.

1. Tulldeklarationer som uppfyller villkoren i detta kapitel ska omedelbart godtas av tullmyndigheterna, förutsatt att de varor som de avser har anmälts till tullen.

2. Den dag då tullmyndigheterna godtar tulldeklarationen ska, om inget annat föreskrivs, vara den dag som används för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vil ket varorna deklareras och för alla andra import- eller export formaliteter.

Artikel 173

Ändring av en tulldeklaration

1. Deklaranten ska på ansökan tillåtas att ändra en eller flera av uppgifterna i tulldeklarationen efter det att den godtagits av tullen. Ändringen får dock inte göra tulldeklarationen tillämplig på andra varor än dem som den omfattade från början.

2. En ändring får inte tillåtas om den är föremål för en ansökan efter det att något av följande inträffat:

a) Tullmyndigheterna har underrättat deklaranten om att de avser att undersöka varorna.

b) Tullmyndigheterna har fastställt att uppgifterna i tulldeklara tionen är felaktiga.

c) Tullmyndigheterna har frigjort varorna.

3. Om en ansökan inges av deklaranten inom tre år från och med tidpunkten för godtagandet av tulldeklarationen får ändring av tulldeklarationen tillåtas efter det att varorna frigjorts så att deklaranten ska kunna fullgöra sina skyldigheter som hör sam man med hänförande av varorna till det berörda tullförfarandet.

b) När de är förvissade om att ett hänförande av varorna till det tullförfarande för vilket de deklarerats på grund av särskilda omständigheter inte längre är berättigat.

Om tullmyndigheterna har underrättat deklaranten om att de avser att undersöka varorna, ska emellertid en ansökan om ogiltigförklaring av tulldeklarationen inte bifallas förrän under sökningen ägt rum.

2. Tulldeklarationen får inte ogiltigförklaras efter det att va rorna frigjorts, om inget annat föreskrivs.

Artikel 175

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa de fall där en tulldeklaration får ogiltigförklaras efter det att varorna frigjorts i enlighet med artikel 174.2.

Artikel 176

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för

a) ingivande av en tulldeklaration enligt artikel 171,

b) godtagande av en tulldeklaration enligt artikel 172, inbegri

pet tillämpning av dessa regler i de fall som avses i arti kel 179,

c) ändring av en tulldeklaration efter det att varorna frigjorts i enlighet med artikel 173.3.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

277

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/63

A v s n i t t 5

a n d r a f ö r e n k l i n g a r

Artikel 177

Förenkling av upprättandet av tulldeklarationer för sådana varor som omfattas av olika undernummer i tulltaxan

1. I de fall en sändning utgörs av varor som omfattas av olika undernummer enligt tulltaxan och behandlingen av var och en av dessa varor i enlighet med dess undernummer enligt tulltaxan vid upprättandet av tulldeklarationen skulle medföra en arbetsbörda och omkostnad som inte står i proportion till de import- eller exporttullar som kan tas ut, får tullmyndigheterna på ansökan av deklaranten tillåta att import- eller exporttullar tillämpas på hela sändningen på grundval av undernummer enligt tulltaxan för de varor som är föremål för den högsta import- eller exporttullen.

2. Tullmyndigheterna ska vägra att tillämpa förenklingen som avses i punkt 1 med avseende på varor som är föremål för förbud eller restriktioner eller punktskatter i de fall en kor rekt klassificering är nödvändig för åtgärdens tillämpning.

Artikel 178

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta åtgärder för fastställande av undernummer enligt tulltaxan vid tillämpning av artikel 177.1.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 179

Centraliserad klarering

1. Tullmyndigheterna får på ansökan tillåta en person att till det ansvariga tullkontoret på den ort där den personen är eta blerad inge en tulldeklaration för varor som anmälts vid ett annat tullkontor.

Undantag från det krav på tillstånd som avses i första stycket får medges när tulldeklarationen inges och varorna anmäls till tull kontor som omfattas av en tullmyndighets ansvar.

3. Det tullkontor där tulldeklarationen ingetts ska

a) övervaka hänförandet av varor till det berörda tullförfaran det,

b) genomföra de tullkontroller för att kontrollera tulldeklaratio nen som avses i artikel 188 a och b,

c) i berättigade fall, begära att det tullkontor till vilket varornas ankomst har anmälts genomför de tullkontroller för att kontrollera tulldeklarationen som avses i artikel 188 c och d, och

d) vidta tullformaliteterna för att uppbära det import- eller ex porttullbelopp som svarar mot eventuella tullskulder.

4. Det tullkontor där tulldeklarationen ingetts och det tull kontor till vilket varornas ankomst har anmälts ska utbyta in formation som är nödvändig för att kontrollera tulldeklaratio nen och för att frigöra varorna.

5. Det tullkontor till vilket varornas ankomst anmäls ska, utan att detta påverkar dess egna kontroller som avser varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde, utföra de tull kontroller som avses i punkt 3 c och överlämna resultaten av dessa kontroller till det tullkontor där tulldeklarationen inges.

6. Det tullkontor där tulldeklarationen inges ska frigöra va rorna i enlighet med artiklarna 194 och 195 och därvid beakta

a) resultaten av dess egna kontroller för kontrollen av tulldekla rationen,

b) resultaten av de kontroller som genomförs av det tullkontor till vilket varornas ankomst har anmälts för kontroll av tull deklarationen och de kontroller som avser varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde.

Artikel 180

Delegering av befogenheter

2. Den som ansöker om ett tillstånd enligt punkt 1 ska vara en godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i artikel 179.1 första stycket.

278

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/64

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

Artikel 181

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för

a) centraliserad klarering, inklusive relevanta tullformaliteter och kontroller enligt artikel 179,

b) undantag från kravet på att varornas ankomst ska anmälas till tullen enligt artikel 182.3 mot bakgrund av centraliserad klarering.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 182

Registrering i deklarantens bokföring

1. Tullmyndigheterna får efter en ansökan ge tillstånd till att en person inger en tulldeklaration, inbegripet en förenklad de klaration, i form av en registrering i deklarantens bokföring, om uppgifterna i deklarationen är tillgängliga för tullmyndigheterna

ideklarantens elektroniska system vid den tidpunkt då tulldekla rationen inges i form av en registrering i deklarantens bokfö ring.

2. Tulldeklarationen ska anses ha godtagits vid den tidpunkt då varorna registreras i bokföringen.

3. Efter en ansökan får tullmyndigheterna frångå kravet på att varornas ankomst ska anmälas till tullen. I detta fall ska varorna anses ha frigjorts vid tidpunkten för registrering i de klarantens bokföring.

Undantaget får beviljas om samtliga följande villkor är uppfyll da:

a) Deklaranten är en godkänd ekonomisk aktör för tullförenk lingar.

b) Det kan anses motiverat mot bakgrund av varornas och varuflödenas beskaffenhet och den omständigheten att va rorna är kända av tullmyndigheten.

c) Övervakningstullkontoret har tillgång till alla de uppgifter det anser nödvändiga för att, om behov uppstår, kunna utöva sin rätt att undersöka varorna.

d) Varorna är vid tidpunkten för registrering i bokföringen inte längre föremål för förbud eller restriktioner, om inget annat föreskrivs i tillståndet.

Övervakningstullkontoret får emellertid i särskilda situationer begära att varornas ankomst anmäls.

4. De förutsättningar som gäller för att frigörande av varorna ska medges ska anges i tillståndet.

Artikel 183

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i artikel 182.1.

Artikel 184

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för registrering av uppgifter i deklarantens bokfö ring enligt artikel 182, inklusive relevanta tullformaliteter och kontroller.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 185

Egenbedömning

1. Efter en ansökan får tullmyndigheterna tillåta en ekono misk aktör att utföra vissa tullformaliteter som egentligen skulle utföras av tullmyndigheterna, i syfte att fastställa vilket import- och exporttullbelopp som ska betalas, och att utföra vissa kont roller under tullövervakning.

2. Den som ansöker om ett tillstånd enligt punkt 1 ska vara en godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar.

Artikel 186

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

279

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/65

a) villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i arti kel 185.1,

b) de tullformaliteter och kontroller som ska utföras av till ståndshavaren i enlighet med artikel 185.1.

Artikel 187

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för de tullformaliteter och kontroller som ska ut föras av tillståndshavaren i enlighet med artikel 185.1.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 3

Kontroll och frigörande av varor

A v s n i t t 1

K o n t r o l l

Artikel 188

Kontroll av en tulldeklaration

I syfte att kontrollera riktigheten av uppgifterna i en godtagen tulldeklaration får tullmyndigheterna

a) granska deklarationen och de styrkande handlingarna,

b) begära att deklaranten lämnar andra handlingar,

c) undersöka varorna,

d) ta prover för analys eller för fördjupad undersökning av varorna.

Artikel 189

Undersökning och provtagning av varor

1. Transport av varor till de platser där de ska undersökas och där prover ska tas samt all hantering som är nödvändig för denna undersökning eller provtagning ska utföras av deklaran ten eller på dennes ansvar. De kostnader som uppstår ska bäras av deklaranten.

2. Deklaranten ska ha rätt att vara närvarande eller företrädas när varorna undersöks och när prover tas. Om tullmyndighe terna har rimliga skäl härför, får de kräva att deklaranten eller ett ombud för denne är närvarande när varorna undersöks eller prover tas eller att deklaranten ger tullmyndigheterna den hjälp som behövs för att underlätta undersökningen eller provtag ningen.

3. Under förutsättning att prover tas i enlighet med gällande bestämmelser ska tullmyndigheterna inte vara skyldiga att betala ersättning som en följd av provtagningen, men de ska bära kostnaderna för analys eller undersökning av proverna.

Artikel 190

Partiell undersökning och provtagning av varor

1. Om endast en del av de varor som omfattas av en tull deklaration undersöks eller blir föremål för provtagning, ska resultatet av denna partiella undersökning eller av analysen eller undersökningen av proverna anses gälla alla de varor som om fattas av samma deklaration.

Deklaranten får dock begära en ytterligare undersökning eller provtagning av varorna om denne anser att resultatet av den partiella undersökningen eller av analysen eller undersökningen av proverna inte är giltigt för resten av de deklarerade varorna. Denna begäran ska beviljas, förutsatt att varorna inte har frig jorts eller, om de har frigjorts, att deklaranten visar att de inte har ändrats på något sätt.

2. Om en tulldeklaration omfattar varor som klassificeras enligt två eller fler kategorier i tulltaxan, ska uppgifterna för varor som klassificeras enligt var och en av kategorierna i tull taxan vid tillämpningen av punkt 1 anses utgöra en separat deklaration.

Artikel 191

Resultat av kontrollen

1. De resultat som erhållits vid en kontroll av en tulldekla ration ska användas vid tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande till vilket varorna hänförs.

2. Om en tulldeklaration inte kontrolleras, ska bestämmel serna i punkt 1 tillämpas på grundval av de uppgifter som lämnats i den deklarationen.

3. Resultatet av tullmyndigheternas kontroll ska ha samma bevisvärde i hela unionens tullområde.

280

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/66

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

Artikel 192

Identifieringsåtgärder

1. Om identifiering krävs för att sörja för att de bestämmel ser som gäller för det tullförfarande för vilket varorna deklareras följs, ska tullmyndigheterna eller, i tillämpliga fall, ekonomiska aktörer som bemyndigats för detta ändamål av tullmyndigheter na, vidta de åtgärder som krävs för att identifiera varorna.

Dessa identifieringsåtgärder ska ha samma rättsverkan i hela unionens tullområde.

2. Identifieringsmärken som fästs på varorna, förpackningen eller transportmedlen får avlägsnas eller förstöras endast av tull myndigheterna eller, med tillstånd från tullmyndigheterna, av ekonomiska aktörer, såvida det inte är nödvändigt att avlägsna eller förstöra dem för att skydda varorna eller transportmedlen till följd av oförutsebara omständigheter eller force majeure.

Artikel 193

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera åtgär der om kontroll av tulldeklarationer, undersökning och prov tagning av varor och resultat av kontroller.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

F r i g ö r a n d e

Artikel 194

Frigörande av varorna

1. Om villkoren för att hänföra varorna till förfarandet i fråga är uppfyllda och förutsatt att eventuella restriktioner har tillämpats och att varorna inte är föremål för några förbud, ska tullmyndigheterna frigöra varorna så snart uppgifterna i tull deklarationen har kontrollerats eller godtagits utan kontroll.

Första stycket ska även gälla om kontroll enligt artikel 188 inte kan slutföras inom rimlig tid och varorna inte längre behöver vara tillgängliga för kontrolländamål.

2. Alla varor som omfattas av samma deklaration ska frigö ras på samma gång.

Om en tulldeklaration omfattar varor som klassificeras enligt två eller fler varuposter, ska uppgifterna för varor som klassificeras enligt var och en av varuposterna vid tillämpningen av första stycket anses utgöra en separat tulldeklaration.

Artikel 195

Frigörande under förutsättning att det import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld har betalats eller att en garanti ställts

1. Om hänförandet av varorna till ett tullförfarande innebär att en tullskuld uppkommer får varorna endast frigöras om det import- eller exporttullbelopp som svarar mot tullskulden har betalats eller en garanti ställts för detta.

Utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket, ska första stycket dock inte tillämpas på förfarandet för tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar.

Om tullmyndigheterna, enligt bestämmelserna om det tullför farande för vilket varorna deklareras, kräver att en garanti ställs, ska dessa varor inte frigöras för det avsedda tullförfarandet förrän en sådan garanti ställts.

2. I särskilda fall ska frigörande av varorna inte förutsätta att en garanti ställts för varor som är föremål för en begäran om uttag från en tullkvot.

3. När den förenkling som avses i artiklarna 166, 182 och

185 tillämpas och en samlad garanti ställs, ska varornas frigö rande inte förutsätta att tullmyndigheterna utövar tillsyn över garantin.

Artikel 196

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa de fall som avses i arti kel 195.2.

KAPITEL 4

Bortskaffande av varor

Artikel 197

Förstöring av varor

Om tullmyndigheterna har rimliga skäl härför, får de kräva att varor vars ankomst anmälts till tullen förstörs, och de ska i så fall underrätta innehavaren av varorna. Kostnaderna för att förs töra varorna ska bäras av innehavaren av varorna.

281

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/67

Artikel 198

Åtgärder som ska vidtas av tullmyndigheterna

1. Tullmyndigheterna ska vidta alla de åtgärder som krävs, inbegripet förverkande och försäljning eller förstöring, för att bortskaffa varor i följande fall:

a) Om en skyldighet enligt tullagstiftningen som rör införsel av icke-unionsvaror i unionens tullområde inte är fullgjord, eller varorna har undanhållits tullövervakningen.

b) Om varorna inte kan frigöras av något av följande skäl:

i) Det har inte varit möjligt, av skäl som kan tillskrivas deklaranten, att genomföra eller fortsätta en undersök ning av varorna inom den tid som föreskrivs av tull myndigheterna.

ii)De dokument som ska lämnas innan varorna kan hän föras till eller frigöras för det begärda tullförfarandet har inte lämnats.

När varor som ska förstöras, överlåtas till staten, tas i beslag eller förverkas redan omfattas av en tulldeklaration ska de regi strerade uppgifterna innefatta en hänvisning till tulldeklaratio nen. Tullmyndigheterna ska ogiltigförklara den tulldeklaratio nen.

3. Kostnaden för de åtgärder som avses i punkt 1 ska bäras av

a) varje person som var skyldig att fullgöra de berörda skyldig heterna eller som undanhöll varorna från tullövervakningen i det fall som avses i punkt 1 a,

b) deklaranten i de fall som avses i punkt 1 b och c,

c) den person som är skyldig att uppfylla villkoren för frigö rande av varor i det fall som avses i punkt 1 d,

d) den person som överlåter varorna till staten i det fall som avses i punkt 1 e.

iii)En betalning som skulle ha gjorts eller en garanti som skulle ha ställts för import- eller exporttullar har inte gjorts eller ställts inom föreskriven tid.

iv)Varorna är föremål för förbud eller restriktioner.

c) Om varorna inte förts bort inom rimlig tid efter det att de har frigjorts.

d) Om det efter frigörandet konstateras att varorna inte upp fyller villkoren för frigörandet.

e) Om varorna överlåtits till staten i enlighet med artikel 199.

2. Icke-unionsvaror som har överlåtits till staten, tagits i be slag eller förverkats ska anses ha hänförts till förfarandet för lagring i tullager. Varorna ska registreras i bokföringen hos den som driver tullagret alternativt hos tullmyndigheterna om det är där varorna förvaras.

Artikel 199

Överlåtelse till staten

Icke-unionsvaror och varor som omfattas av förfarandet för slutanvändning får, med förhandstillstånd från tullmyndigheter na, överlåtas till staten av den person som är ansvarig för för farandet eller, i tillämpliga fall, innehavaren av varorna.

Artikel 200

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för

a) förstöring av varor enligt artikel 197,

b) försäljning av varor enligt artikel 198.1,

c) överlåtelse av varor till staten enligt artikel 199.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

282

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/68

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

AVDELNING VI

ÖVERGÅNG TILL FRI OMSÄTTNING OCH BEFRIELSE FRÅN

IMPORTTULLAR

KAPITEL 1

Övergång till fri omsättning

Artikel 201

Tillämpningsområde och verkan

4. Om det i unionslagstiftningen föreskrivs handelspolitiska åtgärder vid övergång till fri omsättning ska dessa åtgärder inte tillämpas på de förädlingsprodukter som övergår till fri omsätt ning efter passiv förädling om:

a) förädlingsprodukterna behåller sitt ursprung i den mening som avses i artikel 60,

1.Icke-unionsvaror, avsedda att släppas ut på unionens marknad eller avsedda för privat användning eller konsumtion inom unionens tullområde, ska hänföras till förfarandet för övergång till fri omsättning.

2. En övergång till fri omsättning ska medföra följande åt gärder:

a) Att tillämpliga importtullar tas ut.

b) Att, i förekommande fall, andra avgifter tas ut i enlighet med tillämpliga gällande bestämmelser för uttag av dessa avgifter.

c) Att handelspolitiska åtgärder och förbud och restriktioner tillämpas, i den mån de inte ska tillämpas i ett tidigare skede.

d) Att de övriga formaliteter som införts för import av varorna fullgörs.

3. Övergång till fri omsättning ska ge icke-unionsvaror tull status som unionsvaror.

Artikel 202

Handelspolitiska åtgärder

1. Om förädlade produkter som framställts genom aktiv för ädling övergår till fri omsättning och beräkningen av import tullen sker enligt artikel 86.3 gäller de handelspolitiska åtgärder som tillämpas på övergång till fri omsättning av varor som hänförs till förfarandet för aktiv förädling.

2. Punkt 1 ska inte gälla avfall och skrot.

3. Om förädlade produkter som framställts genom aktiv för ädling övergår till fri omsättning och beräkningen av import tullen sker enligt artikel 85.1 ska de handelspolitiska åtgärder som gäller för dessa varor endast tillämpas i de fall varorna som är föremål för aktiv förädling omfattas av sådana åtgärder.

b) den passiva förädlingen innefattar reparation, inbegripet det standardutbytessystem som avses i artikel 261, eller

c) den passiva förädlingen följer på ytterligare bearbetning i enlighet med artikel 258.

KAPITEL 2

Befrielse från importtullar

A v s n i t t 1

Å t e r i n f ö r d a v a r o r

Artikel 203

Tillämpningsområde och verkan

1. Icke-unionsvaror som efter att ursprungligen ha expor terats som unionsvaror från unionens tullområde återinförs till detta område inom tre år och deklareras för övergång till fri omsättning ska på ansökan av den berörda personen beviljas befrielse från importtullar.

Första stycket ska tillämpas även om de återinförda varorna endast utgör en del av de varor som tidigare exporterades från unionens tullområde.

2. Den treårsperiod som avses i punkt 1 får förlängas för att ta hänsyn till särskilda omständigheter.

3. Om de återinförda varorna före exporten från unionens tullområde hade övergått till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats på grund av deras slutanvändning, ska befrielse från tull enligt punkt 1 beviljas endast om de ska övergå till fri omsättning för samma slutanvändning.

Om den slutanvändning för vilken varorna i fråga ska övergå till fri omsättning inte längre är densamma, ska det importtull belopp som ska betalas minskas med det belopp som tagits ut för varorna när de först övergick till fri omsättning. Om det senare beloppet överstiger det som påförs när de återinförda varorna övergår till fri omsättning, ska ingen återbetalning be viljas.

283

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/69

4. Om unionsvaror har förlorat sin tullstatus som unions varor i enlighet med artikel 154 och därefter övergår till fri omsättning, ska punkterna 1, 2 och 3 gälla.

5. Befrielse från importtullar ska beviljas endast om varor återinförs i samma skick som de var i när de exporterades.

6. Befrielse från importtullar ska styrkas av uppgifter av vilka det framgår att villkoren för befrielsen är uppfyllda.

Artikel 204

Varor som omfattats av åtgärder enligt den gemensamma jordbrukspolitiken

Befrielse från importtullar enligt artikel 203 ska inte beviljas för varor som omfattats av sådana åtgärder enligt den gemensamma jordbrukspolitiken som inbegriper att de exporteras från unio nens tullområde, om inte annat föreskrivs i särskilda fall.

Artikel 205

Varor som tidigare hänförts till ett förfarande för aktiv förädling

1. Artikel 203 ska gälla för förädlade produkter som ur

sprungligen återexporterades från unionens tullområde efter ett förfarande för aktiv förädling.

2. På deklarantens ansökan och om deklaranten lämnar de nödvändiga uppgifterna, ska det importtullbelopp som ska be talas för de varor som omfattas av punkt 1 fastställas i enlighet med artikel 86.3. Dagen för godtagande av deklarationen om återexport ska anses vara den dag då varorna övergår till fri omsättning.

3. Befrielse från importtullar enligt artikel 203 får inte bevil jas för förädlade produkter som exporterats i enlighet med ar tikel 223.2 c, såvida det inte garanteras att varorna till ingen del kommer att hänföras till förfarandet för aktiv förädling.

Artikel 206

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) de fall där varor anses ha återinförts i samma skick som de var i när de exporterades,

b) de särskilda fall som avses i artikel 204.

Artikel 207

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för tillhandahållande av uppgifter enligt arti kel 203.6.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

H a v s f i s k e o c h p r o d u k t e r s o m h ä m t a t s u r h a v e t

Artikel 208

Produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur havet

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 60.1 ska följande produkter befrias från importtullar när de övergår till fri omsättning:

a) Produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur territorialhavet för ett land eller territorium som är beläget utanför unionens tullområde av fartyg som enbart är regi strerade eller anmälda för registrering i en medlemsstat och för den medlemsstatens flagg.

b) Produkter som framställts av de produkter som avses i led a ombord på fabriksfartyg som uppfyller de villkor som avses i led a.

2. Befrielsen från importtullar enligt punkt 1 ska styrkas av bevisning för att de villkor som anges i denna punkt är upp fyllda.

Artikel 209

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för tillhandahållande av den bevisning som avses i artikel 208.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

284

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/70

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

AVDELNING VII

SÄRSKILDA FÖRFARANDEN

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 210

c) Sökanden har med stöd av bokföring eller registrerade upp gifter visat att

i) samtliga av de villkor som uppställs i förfarandet har uppfyllts,

Tillämpningsområde

Varor får hänföras till någon av följande kategorier av särskilda förfaranden:

a) Transitering, som ska omfatta extern och intern transitering.

b) Lagring, som ska omfatta lagring i tullager och frizoner.

c) Särskild användning, som ska omfatta tillfällig införsel och slutanvändning.

d) Förädling, som ska omfatta aktiv och passiv förädling.

Artikel 211

Tillstånd

1. Ett tillstånd från tullmyndigheterna krävs i följande fall:

a) Användning av förfarandet för aktiv och passiv förädling, för tillfällig införsel eller för slutanvändning.

b) Drift av anläggningar för lagring i tullager, utom i de fall då driftsledaren för lagringsanläggningen är tullmyndigheten själv.

De villkor på vilka användningen av ett eller flera av de för faranden som avses i första stycket, eller driften av anläggningar för lagring, tillåts ska anges i tillståndet.

2. Tullmyndigheterna ska bevilja tillstånd med retroaktiv ver kan i de fall samtliga följande förutsättningar är uppfyllda:

a) Det finns ett styrkt ekonomiskt behov.

b) Ansökan har inte samband med försök att handla bedrägligt.

ii)importvarorna, i de fall detta är lämpligt, kan identifieras för den aktuella perioden,

iii)sådana uppgifter eller bokföringen möjliggör en kontroll av förfarandet.

d) Alla formaliteter som är nödvändiga för att reglera varornas status kan iakttas, inbegripet att tulldeklarationen vid behov ogiltigförklaras.

e) Inget tillstånd med retroaktiv verkan har beviljats sökanden inom tre år från den tidpunkt då ansökan godkändes.

f) Det krävs inte någon prövning av ekonomiska villkoren utom i de fall en ansökan avser förnyelse av tillstånd för samma slags verksamhet och varor.

g) Ansökan avser inte drift av anläggningar för tullagring av varor.

h) Om en ansökan avser förnyelse av ett tillstånd för samma slags verksamhet och varor ska ansökan lämnas in inom tre år från den dag det ursprungliga tillståndet upphörde att gälla.

Tullmyndigheterna får bevilja ett tillstånd retroaktivt också om de varor som hänförts till ett tullförfarande inte längre var till gängliga vid den tidpunkt då ansökan om ett sådant tillstånd godtogs.

3. Om inget annat föreskrivs, får ett tillstånd enligt punkt 1 endast beviljas personer som uppfyller samtliga följande villkor:

a) De är etablerade i unionens tullområde.

b) De lämnar nödvändiga garantier för ett korrekt genom förande av verksamheten; en godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar ska anses uppfylla detta villkor i den mån den verksamhet som avser det särskilda förfarandet i fråga beaktas i det tillstånd som avses i artikel 38.2 a.

285

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/71

c) När en tullskuld eller andra avgifter kan behöva betalas för varor som hänförts till ett särskilt förfarande, ställer de en garanti i enlighet med artikel 89.

d) I fråga om förfarandet för tillfällig införsel eller aktiv för ädling, använder de varorna eller låter använda dem eller utför de förädlingsprocesser beträffande varorna eller låter utföra sådana förädlingsprocesser.

4. Om inget annat föreskrivs och utöver vad som sägs i punkt 3, får ett tillstånd enligt punkt 1 beviljas endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Tullmyndigheterna kan utöva tullövervakning utan att be höva använda administrativa arrangemang som inte står i proportion till de ekonomiska behoven i fråga.

b) Väsentliga intressen för tillverkare i unionen inte skulle på verkas negativt genom ett tillstånd till förädlingsförfarandet (ekonomiska villkor).

5. Väsentliga intressen för tillverkare i unionen ska inte anses vara negativt påverkade enligt punkt 4 b, såvida det inte före ligger bevisning för motsatsen eller de ekonomiska villkoren anses vara uppfyllda.

6. Om det föreligger bevisning för att väsentliga intressen för tillverkare i unionen sannolikt kommer att påverkas negativt, ska en undersökning av de ekonomiska villkoren göras på unionsnivå.

Artikel 212

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) villkoren för beviljande av tillstånd till de förfaranden som avses i artikel 211.1,

b) undantag från de villkor som avses i artikel 211.3 och 211.4,

c) de fall där de ekonomiska villkoren anses vara uppfyllda enligt artikel 211.5.

Artikel 213

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för prövning av de ekonomiska villkor som avses i artikel 211.6.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 214

Bokföring

1. Utom i fråga om förfarandet för transitering, eller om annat föreskrivs, ska tillståndshavaren, den person som är an svarig för förfarandet och samtliga personer som bedriver en verksamhet som innefattar lagring, behandling eller förädling av varor, eller försäljning eller inköp av varor i frizoner, hålla lämplig bokföring i en form som godkänns av tullmyndigheter na.

Bokföringen ska innehålla den information och de uppgifter som gör det möjligt för tullmyndigheterna att övervaka det berörda förfarandet, i synnerhet när det gäller att identifiera de varor som hänförts till förfarandet, deras tullstatus och be fordran av dessa varor.

2. En godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar ska an ses uppfylla skyldigheten enligt punkt 1 om dennes bokföring är ändamålsenlig för det berörda särskilda förfarandet.

Artikel 215

Avslutande av ett särskilt förfarande

1. I andra fall än vid förfarandet för transitering och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 254 ska ett särskilt för farande avslutas när de varor som hänförts till förfarandet, eller de förädlade produkterna, hänförs till ett påföljande tullförfaran de, har förts ut ur unionens tullområde, eller har förstörts utan att något avfall återstår, eller överlåts till staten i enlighet med artikel 199.

2. Tullmyndigheterna ska avsluta förfarandet för transitering när de kan fastställa att förfarandet har slutförts på ett korrekt sätt, på grundval av en jämförelse mellan de uppgifter som är tillgängliga vid avgångstullkontoret och de som är tillgängliga vid destinationstullkontoret.

3. Tullmyndigheterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att reglera situationen för de varor för vilka ett förfarande inte har avslutats enligt de villkor som föreskrivs.

286

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/72

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

4. Förfarandet ska avslutas inom en viss tidsfrist, om inget annat föreskrivs.

Artikel 216

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa den tidsfrist som avses i artikel 215.4.

Artikel 217

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för avslutande av ett särskilt förfarande i enlighet med artikel 216.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 218

Överföring av rättigheter och skyldigheter

Rättigheterna och skyldigheterna för den person som är ansva rig för förfarandet när varor har hänförts till ett särskilt för farande, dock ej förfarandet för transitering, får helt eller delvis överföras till en annan person som uppfyller villkoren för det berörda förfarandet.

Artikel 219

Befordran av varor

I särskilda fall får varor som har hänförts till ett annat särskilt förfarande än för transitering eller lagts upp i en frizon beford ras mellan olika platser i unionens tullområde.

Artikel 220

Vanliga former av hantering

Varor som har hänförts till tullagerförfarandet eller ett för farande för förädling eller lagts upp i en frizon får genomgå sådana vanliga former av hantering som är avsedda att bevara dem, förbättra deras utseende eller marknadsmässiga kvalitet eller förbereda dem för distribution eller återförsäljning.

Artikel 221

Delegering av befogenheter

a) fastställa i vilka fall och på vilka villkor befordran av varor som hänförts till ett särskilt förfarande annat än transitering

eller som lagts upp i en frizon enligt artikel 219 får ske,

b) fastställa vanliga former av hantering för varor som hänförts till tullagerförfarandet eller ett förfarande för förädling eller som lagts upp i en frizon enligt artikel 220.

Artikel 222

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för

a) överföring av rättigheterna och skyldigheterna för den per son som är ansvarig för förfarandet när det gäller varor som har hänförts till ett särskilt förfarande annat än transitering i enlighet med artikel 218,

b) befordran av varor som hänförts till ett särskilt förfarande annat än transitering eller som lagts upp i en frizon enligt artikel 219.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Artikel 223

Likvärdiga varor

1. Med likvärdiga varor avses unionsvaror som lagras, an vänds eller förädlas i stället för varor som hänförts till ett sär skilt förfarande.

Inom ramen för förfarandet för passiv förädling avses med likvärdiga varor icke-unionsvaror som förädlas i stället för unionsvaror som hänförts till ett förfarande för passiv förädling.

Om inget annat föreskrivs ska likvärdiga varor omfattas av samma åttasiffriga KN-nummer och ha samma handelskvalitet och tekniska egenskaper som de varor de ersätter.

2. Tullmyndigheterna ska på ansökan ge tillstånd till följan de, förutsatt att ett korrekt genomförande av förfarandet, särskilt vad beträffar tullövervakning, säkerställs:

a) Användning av likvärdiga varor inom ramen för tullagerför farandet eller förfarandet för frizoner, slutanvändning eller förädling.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att

b) Användning av likvärdiga varor inom ramen för förfarandet för tillfällig införsel, i särskilda fall.

287

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/73

c) I fråga om förfarandet för aktiv förädling, export av sådana förädlade produkter som framställts av likvärdiga varor före importen av de varor de ersätter.

d) I fråga om förfarandet för passiv förädling, import av sådana förädlade produkter som framställts av likvärdiga varor före exporten av de varor de ersätter.

En godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar ska anses uppfylla villkoret att ett korrekt genomförande av förfarandet är säkerställt, i den mån den verksamhet som avser användning av likvärdiga varor för förfarandet i fråga beaktas i det tillstånd som avses i artikel 38.2 a.

3. Användning av likvärdiga varor får inte tillåtas i något av följande fall:

a) Om endast vanliga former av hantering enligt definitionen i artikel 220 genomförs inom ramen för förfarandet för aktiv förädling.

b) Om ett förbud mot restitution av importtull eller tullfrihet vid import gäller för icke-ursprungsvaror som använts vid tillverkningen av förädlade produkter inom ramen för för farandet för aktiv förädling för vilka ett ursprungsintyg ut färdats eller upprättats inom ramen för en förmånsordning mellan unionen och vissa länder eller territorier som är be lägna utanför unionens tullområde eller med grupper av sådana länder eller territorier.

c) Om det skulle medföra oberättigade fördelar i fråga om importtull eller när det föreskrivs i unionslagstiftning.

4. I det fall som avses i punkt 2 c och om de förädlade produkterna skulle omfattas av exporttullar om de inte expor terades inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, ska till ståndshavaren ställa en garanti för att säkerställa betalning av exporttullarna för det fall att icke-unionsvarorna inte skulle im porteras inom den period som avses i artikel 257.3.

b) de villkor	på vilka likvärdiga varor används enligt arti
kel 223.2,

c) de särskilda fall där likvärdiga varor används inom ramen för förfarandet för tillfällig införsel enligt artikel 223.2 b,

d) de fall där användning av likvärdiga varor inte tillåts i enlig het med artikel 223.3 c.

Artikel 225

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för den användning av likvärdiga varor som tillåts i enlighet med artikel 223.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 2

Transitering

A v s n i t t 1

E x t e r n o c h i n t e r n t r a n s i t e r i n g

Artikel 226

Extern transitering

1. Inom ramen för förfarandet för extern transitering får icke-unionsvaror befordras från en plats till en annan inom unionens tullområde utan att omfattas av något av följande:

a) Importtullar.

b) Andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmel ser.

c) Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde.

Artikel 224

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) undantag från artikel 223.1 tredje stycket,

2. I särskilda fall ska unionsvaror hänföras till förfarandet för extern transitering.

3. Befordran enligt punkt 1 ska äga rum på något av följande

sätt:

288

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/74

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

a) Enligt förfarandet för extern unionstransitering.

b) I enlighet med TIR-konventionen under förutsättning att be fordran

i) har påbörjats eller ska avslutas utanför unionens tull område,

ii)genomförs mellan två platser i unionens tullområde och går genom ett land eller territorium som är beläget utan för unionens tullområde.

c) I enlighet med ATA-konventionen/Istanbulkonventionen om en transiteringsbefordran äger rum.

d) Med varorna upptagna i Rhenmanifestet (artikel 9 i den reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen).

e) Med varorna upptagna i formulär 302 enligt avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styr kor, undertecknat i London den 19 juni 1951.

f) Genom postsystemet i enlighet med bestämmelser som an tagits av Världspostföreningen, när varorna medförs av per soner som har rättigheter och skyldigheter enligt sådana bestämmelser eller av personer som agerar för sådana per soners räkning.

Artikel 227

Intern transitering

1. Inom ramen för förfarandet för intern transitering får, på de villkor som anges i punkt 2, unionsvaror befordras från en plats till en annan inom unionens tullområde och passera ge nom ett land eller territorium utanför det tullområdet utan att varornas tullstatus förändras.

2. Befordran enligt punkt 1 ska äga rum på något av följande

sätt:

a) Enligt förfarandet för intern unionstransitering om sådan möjlighet finns i internationell överenskommelse.

b) I enlighet med TIR-konventionen.

c) I enlighet med ATA-konventionen/Istanbulkonventionen om en transiteringsbefordran äger rum.

d) Med varorna upptagna i Rhenmanifestet (artikel 9 i den reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen).

e) Med varorna upptagna i formulär 302 enligt avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styr kor, undertecknat i London den 19 juni 1951.

f) Genom postsystemet i enlighet med bestämmelser som an tagits av Världspostföreningen, när varorna medförs av per soner som har rättigheter och skyldigheter enligt sådana bestämmelser eller av personer som agerar för sådana per soners räkning.

Artikel 228

Ett enda territorium för transiteringsändamål

När varor befordras från en plats inom unionens tullområde till en annan i enlighet med TIR-konventionen, i enlighet med ATA-konventionen/Istanbulkonventionen, med varorna upp tagna i formulär 302 eller genom postsystemet, ska unionens tullområde för sådan transport anses utgöra ett enda territori um.

Artikel 229

Uteslutande av personer från TIR-transiteringar

1. När en medlemsstats tullmyndigheter beslutar att utesluta en person från TIR-transiteringar enligt artikel 38 i TIR-kon ventionen ska det beslutet tillämpas i unionens hela tullområde och TIR-carneter som ingetts av den personen ska inte godtas av något tullkontor.

2. En medlemsstat ska underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om sitt beslut enligt punkt 1 jämte uppgift om dag från vilken beslutet tillämpas.

Artikel 230

Godkänd mottagare för TIR-ändamål

Tullmyndigheterna får efter en ansökan ge tillstånd till att en person, nedan kallad godkänd mottagare, på en godkänd plats tar emot varor som befordrats i enlighet med TIR-konventionen, så att förfarandet slutförs i enlighet med artikel 1 d i TIR-konven tionen.

Artikel 231

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) de särskilda fall där unionsvaror ska hänföras till förfarandet för extern transitering enligt artikel 226.2,

289

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/75

b) villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i artikel 230.

Artikel 232

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för tillämpning i unionens tullområde av artiklarna 226.3 b–f och 227.2 b–f med beaktande av unionens behov.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

U n i o n s t r a n s i t e r i n g

Artikel 233

Skyldigheter för den person som är ansvarig för förfarandet för unionstransitering och skyldigheter för fraktföraren och mottagaren av varor som befordras enligt förfarandet för unionstransitering

1. Den person som är ansvarig för förfarandet för unions transitering ska ansvara för allt följande:

a) Att ankomsten av varorna i oförändrat skick anmäls och de nödvändiga upplysningarna lämnas till destinationstullkon toret inom föreskriven tid och i enlighet med de åtgärder som tullmyndigheterna vidtagit för att sörja för att varorna identifieras.

b) Att tullbestämmelserna om förfarandet efterlevs.

c) Att, om inget annat föreskrivs i tullagstiftningen, en garanti ställs för att i enlighet med andra gällande tillämpliga be stämmelser säkerställa betalning av det import- eller export tullbelopp som svarar mot tullskulder eller andra avgifter som kan behöva erläggas för varorna.

2. Skyldigheten för den person som är ansvarig för förfaran det ska vara fullgjord och transiteringsförfarandet ska slutföras när de varor som hänförts till förfarandet och de nödvändiga upplysningarna är tillgängliga på destinationstullkontoret i en lighet med tullagstiftningen.

3. En fraktförare eller varumottagare som tar emot varor i vetskap om att de befordras enligt förfarandet för unionstran sitering ska också vara ansvarig för att ankomsten av varorna i oförändrat skick anmäls till destinationstullkontoret inom före skriven tid och i enlighet med de åtgärder som tullmyndighe terna vidtagit för att sörja för att varorna identifieras.

4. På ansökan får tullmyndigheterna tillåta var och en av följande förenklingar vid hänförande av varor till förfarandet för unionstransitering eller vid slutförande av det förfarandet:

a) Status som godkänd avsändare, som ger tillståndshavaren befogenhet att hänföra varor till förfarandet för unionstran sitering utan att varornas ankomst anmäls till tullen.

b) Status som godkänd mottagare, som ger tillståndshavaren befogenhet att på en godkänd plats ta emot varor som be fordrats enligt förfarandet för unionstransitering, för att slut föra förfarandet enligt artikel 233.2.

c) Användning av förseglingar av en särskild typ, när försegling krävs för att säkerställa identifieringen av de varor som hän förts till förfarandet för unionstransitering.

d) Användning av en tulldeklaration med minskade uppgifts krav för att hänföra varor till förfarandet för unionstransite ring.

e) Användning av ett elektroniskt transportdokument som tull deklaration för att hänföra varor till förfarandet för unions transitering, förutsatt att dokumentet innehåller de upplys ningar som krävs för en sådan deklaration och att upplys ningarna är tillgängliga för tullmyndigheterna vid avgång och ankomst, så att varorna kan övervakas av tullen och för farandet avslutas.

Artikel 234

Varor som passerar genom ett territorium som tillhör ett land eller territorium beläget utanför unionens tullområde inom ramen för förfarandet för extern unionstransitering

1. Förfarandet för extern unionstransitering ska tillämpas på varor som passerar genom ett land eller territorium som är beläget utanför unionens tullområde om något av följande vill kor uppfylls:

a) Bestämmelser om tillämpning av förfarandet anges i ett in ternationellt avtal.

b) Transport genom det landet eller territoriet genomförs med varorna upptagna i ett enda transportdokument, som upp rättats i unionens tullområde.

2. I det fall som avses i punkt 1 b ska förfarandet för extern unionstransitering tillfälligt upphöra när varorna befinner sig utanför unionens tullområde.

290

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/76

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

Artikel 235

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa villkoren för beviljande av de tillstånd som avses i artikel 233.4.

Artikel 236

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för

a) hänförande av varor till förfarandet för unionstransitering och slutförande av det förfarandet,

b) genomförande av de förenklingar som avses i artikel 233.4,

c) tullövervakning av varor som passerar genom ett territorium som tillhör ett land eller territorium beläget utanför unio nens tullområde inom ramen för förfarandet för extern unionstransitering enligt artikel 234.

särskilda områden eller för att kunna omfattas av ett beslut om återbetalning eller eftergift av importtullar.

3. När det finns ett ekonomiskt behov och tullövervakningen inte kommer att påverkas negativt får tullmyndigheterna tillåta lagring av unionsvaror i en anläggning för lagring i tullager. Dessa varor ska inte anses vara hänförda till tullagerförfarandet.

Artikel 238

Varaktighet av ett förfarande för lagring

1. Det får inte förekomma någon begränsning av den tid under vilken varor får kvarstå under ett förfarande för lagring.

2. I undantagsfall får tullmyndigheterna fastställa en tidsfrist för avslutande av ett förfarande för lagring, särskilt om slaget av varor eller deras beskaffenhet vid långtidslagring kan innebära ett hot mot människors eller djurs hälsa, mot växter eller mil jön.

Artikel 239

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för hänförande av unionsvaror till tullagerförfaran det eller förfarandet för frizoner enligt artikel 237.2.

KAPITEL 3

Lagring

A v s n i t t 1

G e m e n s a m m a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 237

Tillämpningsområde

1. Enligt ett förfarande för lagring får icke-unionsvaror lagras

iunionens tullområde utan att omfattas av något av följande:

a) Importtullar.

b) Andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmel ser.

c) Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde.

2. Unionsvaror får hänföras till tullagerförfarandet eller förfarandet för frizoner i enlighet med unionslagstiftning på

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

A v s n i t t 2

T u l l a g e r f ö r f a r a n d e t

Artikel 240

Lagring i tullager

1. Inom ramen för tullagerförfarandet får icke-unionsvaror lagras i lokaler eller på annan plats som har godkänts för det förfarandet av tullmyndigheterna och under tullövervakning (ne dan kallade tullager).

2. Tullagren får vara tillgängliga för användning av vilken person som helst till lagring av varor i tullager (nedan kallat allmänt tullager), eller för lagring av varor av en innehavare av ett tillstånd till tullagerförfarandet (nedan kallat privat tullager).

3. Varor som hänförts till tullagerförfarandet får tillfälligt föras bort från tullagret. Ett sådant bortförande ska godkännas

iförväg av tullmyndigheterna, utom i fall av force majeure.

291

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 269/77
		Artikel 241	3.	Frizoner ska vara inhägnade.
		Förädling

1. Om ett ekonomiskt behov föreligger och tullövervak ningen inte påverkas negativt får tullmyndigheterna tillåta för ädling av varor enligt förfarandet för aktiv förädling eller för slutanvändning i ett tullager, med förbehåll för de villkor som gäller för dessa förfaranden.

2. De varor som avses i punkt 1 ska inte anses vara hänförda till tullagerförfarandet.

Frizonernas gränser samt deras infarts- och utförselställen ska vara föremål för tullövervakning.

4. Personer, varor och transportmedel som kommer in i eller lämnar en frizon får underkastas tullkontroller.

Artikel 242

Ansvarsområden för tillståndshavaren eller den person som är ansvarig för förfarandet

1. Tillståndshavaren och den person som är ansvarig för förfarandet ska ansvara för följande:

a) Att sörja för att varor som omfattas av tullagerförfarandet inte undandras tullens övervakning.

b) Att de skyldigheter som hör samman med lagring av varor som omfattas av tullagerförfarandet fullgörs.

2. Med undantag från punkt 1 får det i ett tillstånd som

avser ett allmänt tullager anges att de skyldigheter som avses i punkt 1 a eller b endast åligger den person som är ansvarig för förfarandet.

3. Den person som är ansvarig för förfarandet ska ansvara för att de skyldigheter som hör samman med hänförandet av varorna till tullagerförfarandet fullgörs.

A v s n i t t 3

F r i z o n e r

Artikel 243

Angivande av frizoner

1. Medlemsstaterna får utse delar av unionens tullområde till frizoner.

För varje frizon ska medlemsstaterna fastställa vilken yta som omfattas och var infarts- och utförselställena är belägna.

2. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen uppgifter om de frizoner som är i drift.

Artikel 244

Byggnader och verksamhet i frizoner

1. Uppförandet av byggnader i en frizon ska kräva förhands godkännande av tullmyndigheterna.

2. Om inte annat föreskrivs i tullagstiftningen ska varje typ av industriell eller kommersiell verksamhet eller tjänsteverksam het vara tillåten i en frizon. Bedrivande av sådan verksamhet ska anmälas i förväg till tullmyndigheterna.

3. Tullmyndigheterna får, med hänsyn till de berörda varor nas beskaffenhet, behovet av tullövervakning eller säkerhets- och skyddsbehov, införa förbud mot eller begränsningar av sådan verksamhet som avses i punkt 2.

4. Tullmyndigheterna får förbjuda personer som inte lämnar nödvändiga garantier för att de iakttar tullbestämmelserna att bedriva verksamhet i en frizon.

Artikel 245

Anmälan av varors ankomst och hänförande av dem till ett förfarande

1. Varor som förs in i en frizon ska anmälas till tullen och genomgå de föreskrivna tullformaliteterna i något av följande fall:

a) När de förs in i en frizon direkt från en plats utanför unio nens tullområde.

b) När de har varit hänförda till ett tullförfarande som slutförs eller avslutas när de hänförs till ett förfarande för frizoner.

c) När de hänförs till ett förfarande för frizoner för att kunna omfattas av ett beslut om återbetalning eller eftergift av importtullar.

292

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/78

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

d) När sådana formaliteter föreskrivs i annan lagstiftning än tullagstiftningen.

2. Ankomsten av varor som förs in i en frizon under andra omständigheter än de som avses i punkt 1 ska inte anmälas till tullen.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 246 ska varor som förs in i en frizon anses bli hänförda till ett för farande för frizoner

a) vid den tidpunkt då de förs in i en frizon, såvida de inte redan har hänförts till ett annat tullförfarande, eller

b) vid den tidpunkt då förfarandet för transitering slutförs, så vida varorna inte omedelbart hänförs till ett påföljande tull förfarande.

Artikel 246

Unionsvaror i frizoner

1. Unionsvaror får föras in i eller lagras, befordras, användas, förädlas eller förbrukas i en frizon. I sådana fall ska varorna inte anses omfattas av förfarandet för frizoner.

2. På ansökan av den berörda personen ska tullmyndighe terna fastställa att vart och ett av följande varor har tullstatus som unionsvaror:

a) Unionsvaror som förs in i en frizon.

b) Unionsvaror som har genomgått förädlingsprocesser i en frizon.

c) Varor som övergår till fri omsättning i en frizon.

Artikel 247

Icke-unionsvaror i frizoner

1. Icke-unionsvaror får under den tid som de kvarstår i en frizon övergå till fri omsättning eller hänföras till förfarandet för aktiv förädling, för tillfällig införsel eller för slutanvändning på de villkor som föreskrivs för dessa förfaranden.

I sådana fall ska varorna inte anses omfattas av förfarandet för frizoner.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna

om leveranser eller proviantering och om förfarandet i	fråga
så föreskriver, ska punkt 1 inte förhindra användning	eller

förbrukning av varor som vid övergång till fri omsättning eller vid tillfällig införsel inte skulle omfattas av importtullar eller åtgärder som föreskrivs enligt den gemensamma jordbrukspoli tiken eller handelspolitiken.

Om sådan användning eller förbrukning äger rum, ska någon tulldeklaration för övergång till fri omsättning eller förfarandet för tillfällig införsel inte krävas.

En sådan deklaration ska emellertid krävas om varorna omfattas av en tullkvot eller ett tulltak.

Artikel 248

Utförsel av varor ur en frizon

1. Utan att det påverkar tillämpningen av lagstiftningen på andra områden än tullområdet får varor som befinner sig i en frizon exporteras eller återexporteras från unionens tullområde eller föras in i en annan del av unionens tullområde.

2. Artiklarna 134–149 ska gälla varor som förs ut ur en frizon in i andra delar av unionens tullområde.

Artikel 249

Tullstatus

När varor förs ut ur en frizon till en annan del av unionens tullområde eller hänförs till ett tullförfarande ska de betraktas som icke-unionsvaror såvida inte deras tullstatus som unions varor har bevisats.

När det gäller tillämpningen av exporttullar och exportlicenser eller exportkontrollåtgärder inom ramen för den gemensamma jordbruks- eller handelspolitiken ska varorna emellertid anses vara unionsvaror, såvida det inte är fastställt att de inte har tullstatus som unionsvaror.

KAPITEL 4

Särskild användning

A v s n i t t 1

T i l l f ä l l i g i n f ö r s e l

Artikel 250

Tillämpningsområde

1. Inom ramen för förfarandet för tillfällig införsel får icke- unionsvaror som är avsedda för återexport bli föremål för sär skild användning i unionens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från importtullar, utan att varorna blir föremål för något av följande:

293

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/79

a) Andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmel ser.

b) Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde.

2. Förfarandet för tillfällig införsel får endast användas om följande villkor är uppfyllda:

a) Varorna är inte avsedda att genomgå någon förändring, fö rutom normal värdeminskning till följd av att de används.

b) Det är möjligt att säkerställa att de varor som hänförts till förfarandet kan identifieras, utom när, med hänsyn till va rornas beskaffenhet eller den användning som avses, från varon av identifieringsåtgärder inte riskerar att medföra att förfarandet missbrukas eller, i det fall som avses i artikel 223, när det kan kontrolleras att de villkor som fastställts för likvärdiga varor är uppfyllda.

c) Den person som är ansvarig för förfarandet är etablerad utanför unionens tullområde om inte annat föreskrivs.

4. Den totala tid under vilken varor får kvarstå under för farandet för tillfällig införsel får inte överstiga tio år, förutom vid oförutsedda händelser.

Artikel 252

Importtullbelopp vid tillfällig införsel med partiell befrielse från importtull

1. Det importtullbelopp som ska betalas för varor som hän förts till förfarandet för tillfällig införsel med partiell befrielse från importtull ska uppgå till 3 % av det importtullbelopp som skulle ha betalats för varorna om de hade övergått till fri om sättning den dag då de hänfördes till förfarandet för tillfällig införsel.

Detta belopp ska betalas för varje månad eller del av månad under vilken varorna är hänförda till förfarandet för tillfällig införsel med partiell befrielse från importtull.

2. Det importtullbelopp som ska betalas får inte överstiga det belopp som skulle ha betalats om varorna hade övergått till fri omsättning den dag då de hänfördes till förfarandet för tillfällig införsel.

Artikel 253

Delegering av befogenheter

d) Kraven för fullständig eller partiell tullbefrielse enligt tullags tiftningen är uppfyllda.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 243 för att fastställa

Artikel 251

a) den särskilda användning som avses i artikel 250.1,

Tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet för tillfällig införsel

1. Tullmyndigheterna ska fastställa den tid inom vilken varor som hänförts till ett förfarande för tillfällig införsel måste åter exporteras eller hänföras till ett påföljande tullförfarande. Denna tid ska vara så lång att ändamålet med den tillåtna använd ningen kan uppnås.

2. Den längsta tid under vilken varor får kvarstå under för farandet för tillfällig införsel för samma ändamål och under ansvar av samma tillståndshavare ska, om inget annat föreskrivs, vara 24 månader, även när förfarandet avslutats genom att varorna hänförts till ett annat särskilt förfarande och därefter återigen hänförts till förfarandet för tillfällig införsel.

3. Om, under exceptionella omständigheter, den tillåtna an vändningen inte kan uppnås inom den tid som avses i punk terna 1 och 2, får tullmyndigheterna bevilja en rimlig förläng ning av den tiden, om tillståndshavaren lämnar en motiverad ansökan.

b) de krav som avses i artikel 250.2 d.

A v s n i t t 2

S l u t a n v ä n d n i n g

Artikel 254

Förfarande för slutanvändning

1. Inom ramen för förfarandet för användning för särskilda ändamål får varor övergå till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt tullsats på grund av deras särskilda användning.

2. Om varorna är i en produktionsfas som ekonomiskt skulle medge enbart den föreskrivna slutanvändningen, får tullmyndig heterna i tillståndet fastställa villkoren för att varorna ska anses ha använts för de ändamål som fastställts för tillämpningen av tullfrihet eller nedsatt tullsats.

294

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/80

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

3. Om varorna lämpar sig för upprepad användning och tullmyndigheterna anser det vara lämpligt för att undvika miss bruk, ska tullövervakningen fortgå under en tid som inte över stiger två år från den dag då varorna för första gången användes för de ändamål som fastställts för tillämpningen av tullfrihet eller nedsatt tullsats.

4. Tullövervakningen inom ramen för förfarandet för slut användning ska upphöra i något av följande fall:

a) När varorna har använts för de ändamål som fastställts för tillämpningen av tullfrihet eller nedsatt tullsats.

b) När varorna har förts ut ur unionens tullområde, förstörts eller överlåtits till staten.

c) När varorna har använts för andra ändamål än dem som fastställts för tillämpningen av tullfrihet eller nedsatt tullsats och de tillämpliga importtullarna har betalats.

5. När en avkastningsgrad krävs ska artikel 255 gälla för förfarandet för slutanvändning.

6. Avfall och skrot från behandling eller förädling av varor enligt det föreskrivna särskilda ändamålet och naturligt svinn ska betraktas som varor som har hänförts till den föreskrivna slutanvändningen.

7. Avfall och skrot till följd av förstöringen av varor som hänförts till förfarandet för slutanvändning ska anses ha hän förts till tullagerförfarandet.

KAPITEL 5

Förädling

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 255

Avkastningsgrad

Utom i de fall en avkastningsgrad har fastställts i unionslags tiftning på särskilda områden ska tullmyndigheterna fastställa antingen avkastningsgraden eller den genomsnittliga avkast ningsgraden för förädlingsprocessen eller, vid behov, metoden för att fastställa avkastningsgraden.

Avkastningsgraden eller den genomsnittliga avkastningsgraden ska fastställas på grundval av de faktiska omständigheter under

vilka förädlingsprocesserna genomförs eller ska genomföras. Av kastningsgraden får i förekommande fall justeras i enlighet med artikel 28.

A v s n i t t 2

A k t i v f ö r ä d l i n g

Artikel 256

Tillämpningsområde

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 223 får inom ramen för förfarandet för aktiv förädling icke-unionsvaror användas i unionens tullområde i en eller flera förädlingspro cesser utan att varorna omfattas av något av följande:

a) Importtullar.

b) Andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmel ser.

c) Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte förbjuder in försel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområ de.

2. Förfarandet för aktiv förädling får användas i andra fall än vid reparationer och förstöring endast när de varor som hän förts till förfarandet kan identifieras i de förädlade produkterna, utom om de använts som produktionstillbehör.

I det fall som avses i artikel 223 får förfarandet användas när det kan kontrolleras att de villkor som fastställts för likvärdiga varor uppfylls.

3. Utöver punkterna 1 och 2 får förfarandet för aktiv för ädling även användas för var och en av följande varor:

a) Varor avsedda för att genomgå processer för att uppfylla de tekniska villkoren för deras övergång till fri omsättning.

b) Varor som måste genomgå vanliga former av hantering i enlighet med artikel 220.

Artikel 257

Tid för avslutande av förfarandet

1. Tullmyndigheterna ska ange den tid inom vilken förfaran det för aktiv förädling ska avslutas i överensstämmelse med artikel 216.

295

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/81

Denna tid ska löpa från och med den dag då icke-unionsvarorna hänförs till förfarandet, och hänsyn ska tas till den tid som krävs för att genomföra förädlingsprocesserna och att avsluta förfarandet.

2. Tullmyndigheterna får bevilja en rimlig förlängning av den tid som avses i punkt 1, om tillståndshavaren lämnar in en motiverad ansökan om detta.

I tillståndet får det anges att en tid som börjar löpa under en månad eller ett kvartal eller halvår ska löpa ut den sista dagen i påföljande månad, kvartal eller halvår.

3. Vid export i förväg i enlighet med artikel 223.2 c ska det i tillståndet anges inom vilken tid icke-unionsvarorna ska dekla reras för förfarandet för aktiv förädling, med beaktande av den tid som krävs för anskaffning och transport till unionens tull område.

Den tid som avses i första stycket ska anges i månader och får inte överstiga sex månader. Den ska löpa från dagen för god tagandet av exportdeklarationen för de förädlade produkter som framställts av motsvarande likvärdiga varor.

4. På tillståndshavarens begäran får den sexmånadersperiod som avses i punkt 3 förlängas även efter det att den har löpt ut, förutsatt att den totala perioden inte överstiger tolv månader.

Artikel 258

Temporär återexport för ytterligare förädling

På ansökan får tullmyndigheterna ge tillstånd till att några av eller alla de varor som hänförts till förfarandet för aktiv för ädling, eller de förädlade produkterna, temporärt återexporteras för ytterligare förädling utanför unionens tullområde, i enlighet med villkoren för förfarandet för passiv förädling.

A v s n i t t 3

P a s s i v f ö r ä d l i n g

Artikel 259

Tillämpningsområde

1. Inom ramen för förfarandet för passiv förädling får

unionsvaror temporärt exporteras från unionens tullområde för att genomgå förädlingsprocesser. De förädlade produkter som framställts av dessa varor får övergå till fri omsättning med fullständig eller partiell befrielse från importtullar på ansökan av tillståndshavaren eller en annan person som är

etablerad på unionens tullområde, förutsatt att den personen har fått tillståndshavarens samtycke och villkoren i tillståndet är uppfyllda.

2. Förfarandet för passiv förädling får inte tillåtas för någon av följande typer av unionsvaror:

a) Varor vars export medför att importtullar återbetalas eller efterges.

b) Varor som före export övergått till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt tullsats på grund av deras slutanvändning, så länge som slutanvändningen inte har fullbordats och så vida varorna inte måste repareras.

c) Varor vars export medför att exportbidrag beviljas.

d) Varor för vilka en finansiell förmån annan än det bidrag som avses i led c beviljas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken när varorna exporteras.

3. Tullmyndigheterna ska ange den tid inom vilken de tem porärt exporterade varorna ska återimporteras till unionens tull område i form av förädlade produkter och övergå till fri omsätt ning, för att varorna ska kunna omfattas av fullständig eller partiell befrielse från importtullar. De får bevilja en rimlig för längning av denna tid om tillståndshavaren lämnar in en moti verad ansökan om detta.

Artikel 260

Kostnadsfritt reparerade varor

1. Om det på ett för tullmyndigheterna tillfredsställande sätt fastställs att varor har reparerats kostnadsfritt, antingen på grund av en kontraktsenlig eller lagstadgad garantiförpliktelse eller på grund av ett fabrikations- eller materialfel, ska varorna beviljas fullständig befrielse från importtullar.

2. Punkt 1 ska inte tillämpas om fabrikations- eller materi alfelet beaktades när varorna först övergick till fri omsättning.

Artikel 261

Standardutbytessystemet

1. Inom ramen för standardutbytessystemet får en impor terad produkt (nedan kallad ersättningsprodukt) i enlighet med punkterna 2–5 ersätta en förädlad produkt.

296

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/82

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

2. Tullmyndigheterna ska på ansökan tillåta att standardutby tessystemet används om förädlingsprocessen består i reparation av andra defekta unionsvaror än dem som omfattas av åtgärder enligt den gemensamma jordbrukspolitiken eller av de särskilda arrangemang som är tillämpliga på vissa varor som framställts genom förädling av jordbruksprodukter.

3. Ersättningsprodukter ska omfattas av samma åttasiffriga KN-nummer och ha samma handelskvalitet och tekniska egen skaper som de defekta varorna skulle ha haft efter att ha repa rerats.

4. Om de defekta varorna har använts före exporten, ska ersättningsprodukterna också ha använts.

Tullmyndigheterna ska emellertid frångå kravet enligt första stycket om ersättningsprodukterna har levererats kostnadsfritt, antingen på grund av en kontraktsenlig eller lagstadgad garanti förpliktelse eller på grund av ett materialfel eller ett fabrikations fel.

5. De bestämmelser som skulle vara tillämpliga på de för ädlade produkterna ska även gälla ersättningsprodukterna.

Artikel 262

Import i förväg av ersättningsprodukter

1. Tullmyndigheterna ska, enligt de villkor de fastställer och på ansökan av den berörda personen, tillåta att ersättningspro dukter importeras innan de defekta varorna exporteras.

Vid en sådan import i förväg av en ersättningsprodukt ska en garanti ställas för att täcka det importtullbelopp som kommer att vara tillämpligt om de defekta varorna inte exporteras i enlighet med punkt 2.

2. De defekta varorna ska exporteras inom två månader från den dag då tullmyndigheterna godtar deklarationen för ersätt ningsprodukternas övergång till fri omsättning.

AVDELNING VIII

VAROR SOM FÖRS UT UR UNIONENS TULLOMRÅDE

KAPITEL 1

Formaliteter inför utförsel av varor

Artikel 263

Ingivande av deklaration före avgång

1. Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska om fattas av en deklaration före avgång som ska inges till det behöriga tullkontoret inom en fastställd tidsfrist innan varorna förs ut ur unionens tullområde.

2. Den skyldighet som avses i punkt 1 ska frångås i följande

fall:

a) I fråga om de transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom unionens tullområdes territorialvatten eller luftrum utan att göra uppehåll.

b) I andra särskilda fall när det motiveras av typen av varor eller varuflöden eller föreskrivs i internationella avtal.

3. Deklarationen före avgång ska utgöras av något av följan de:

a) En tulldeklaration, om de varor som ska föras ut ur unionens tullområde är hänförda till ett tullförfarande för vilket en sådan deklaration krävs.

b) En deklaration om återexport i enlighet med artikel 270.

c) En summarisk utförseldeklaration enligt artikel 271.

4. Deklarationen före avgång ska innehålla de uppgifter som krävs för riskanalys av säkerhets- och skyddsskäl.

Artikel 264

Riskanalys

3. Om, under exceptionella omständigheter, de defekta va rorna inte kan exporteras inom den tid som avses i punkt 2, får tullmyndigheterna på en motiverad ansökan av tillståndshavaren bevilja en rimlig förlängning av fristen.

Det tullkontor till vilket deklarationen före avgång enligt arti kel 263 inges ska, främst i säkerhets- och skyddssyfte, se till att en riskanalys utförs inom en särskild tidsfrist på grundval av denna deklaration och ska vidta de åtgärder som krävs med anledning av riskanalysresultaten.

297

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 269/83
		Artikel 265	a) Återbetalning eller eftergift av importtullar.

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att fastställa

a) den särskilda tidsfrist som avses i artikel 263.1 inom vilken deklarationen före avgång ska inges innan varorna förs ut ur unionens tullområde med beaktande av typen av varuflöden,

b) de särskilda fall där skyldigheten att inge en deklaration före avgång får frångås i enlighet med artikel 263.2 c.

Artikel 266

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera den tidsfrist som avses i artikel 264 inom vilken riskanalys ska utföras med beaktande av den tidsfrist som avses i artikel 263.1.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 2

Formaliteter vid utförsel av varor

b) Betalning av exportbidrag.

c) Uttag av exporttullar.

d) De formaliteter som krävs enligt gällande bestämmelser när det gäller andra avgifter.

e) Tillämpning av förbud och restriktioner som grundas på bland annat hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset av att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda miljön, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller ar keologiskt värde, att skydda industriell eller kommersiell äganderätt, bl.a. genom kontroller avseende narkotikaprekur sorer, varor som innebär intrång i vissa immateriella rättig heter och kontanter, samt att genomföra åtgärder för beva rande och förvaltning av fiskeresurser och handelspolitiska åtgärder.

4. Tullmyndigheterna får frigöra varorna för utförsel på vill kor att de kommer att föras ut ur unionens tullområde i samma skick som när

Artikel 267

Tullövervakning och formaliteter vid utförsel

1. Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska om fattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller. Vid behov får tullmyndigheterna fastställa vilken rutt som ska an vändas och vilken tidsfrist som ska iakttas när varorna ska föras ut ur unionens tullområde.

2. Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska vid utförsel uppvisas för tullen av en av följande personer:

a) Den person som för ut varorna ur unionens tullområde.

b) Den person i vars namn eller för vars räkning den person som för ut varorna ur unionens tullområde agerar.

c) Den person som tar på sig ansvaret för att transportera varorna innan de förs ut ur unionens tullområde.

a) tulldeklarationen eller deklarationen om återexport godtogs, eller

b) den summariska utförseldeklarationen ingavs.

Artikel 268

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera de förfaranderegler för utförsel som avses i artikel 267.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 3

Export och återexport

Artikel 269

Export av unionsvaror

3. Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska i till lämpliga fall omfattas av följande:

1. Unionsvaror som ska föras ut ur unionens tullområde ska hänföras till förfarandet för export.

298

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/84

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

2. Punkt 1 ska inte gälla följande unionsvaror:

a) Varor som hänförs till förfarandet för passiv förädling.

b) Varor som förs ut ur unionens tullområde efter att ha hän förts till förfarandet för slutanvändning.

c) Mervärdesskattebefriade eller punktskattebefriade varor som levereras till luftfartyg eller fartyg, oavsett luftfartygets eller fartygets destination, och för vilka leveransbevis krävs.

d) Varor som hänförs till förfarandet för intern transitering.

e) Varor som tillfälligt befordras ut ur unionens tullområde i enlighet med artikel 155.

3. De formaliteter för en tulldeklaration om export som fast ställs i tullagstiftningen ska tillämpas i de fall som avses i punkt 2 a, b och c.

Artikel 270

Återexport av icke-unionsvaror

1.Icke-unionsvaror som ska föras ut ur unionens tullområde ska bli föremål för en deklaration om återexport, som ska inges till det behöriga tullkontoret.

2. Artiklarna 158–195 ska gälla en deklaration om åter export.

3. Punkt 1 ska inte gälla följande varor:

a) Varor som hänförs till förfarandet för extern transitering och endast passerar genom unionens tullområde.

b) Varor som omlastas i, eller återexporteras direkt från, en frizon.

c) Varor i tillfällig lagring som återexporteras direkt från en anläggning för tillfällig lagring.

KAPITEL 4

Summarisk utförseldeklaration

Artikel 271

Ingivande av en summarisk utförseldeklaration

1. När varor ska föras ut ur unionens tullområde och en tulldeklaration eller en deklaration om återexport inte inges

som en deklaration före avgång, ska en summarisk utförsel deklaration inges till utförseltullkontoret.

Tullmyndigheterna får medge att den summariska utförseldekla rationen inges till ett annat tullkontor under förutsättning att det sistnämnda omedelbart överför de nödvändiga uppgifterna till utförseltullkontoret eller gör dem elektroniskt tillgängliga för det.

2. Den summariska utförseldeklarationen ska inges av fraktföraren.

Trots fraktförarens skyldigheter får den summariska utförsel deklarationen i stället inges av någon av följande personer:

a) Exportören, avsändaren eller en annan person i vars namn eller för vars räkning fraktföraren agerar.

b) Varje person som kan anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till utförseltullkontoret.

3. Tullmyndigheterna får godta att system för kommersiella uppgifter, hamnuppgifter eller transportuppgifter används för ingivande av en summarisk utförseldeklaration förutsatt att de innehåller de upplysningar som krävs för en sådan deklaration och att dessa upplysningar är tillgängliga inom en särskild tids frist, innan varorna förs ut ur unionens tullområde.

4. Tullmyndigheterna får, i stället för ingivande av en sum marisk utförseldeklaration, godta ingivande av en anmälan och tillgång till de upplysningar som ska anges i en summarisk utförseldeklaration i den ekonomiska aktörens datorsystem.

Artikel 272

Ändring och ogiltigförklaring av den summariska utförseldeklarationen

1. Deklaranten får på ansökan tillåtas att ändra en eller flera uppgifter i den summariska utförseldeklarationen efter det att den har ingetts.

En ändring ska inte vara möjlig efter det att något av följande har inträffat:

a) Tullmyndigheterna har underrättat den person som ingav den summariska utförseldeklarationen om att de avser att undersöka varorna.

299

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/85

b) Tullmyndigheterna har fastställt att en eller flera uppgifter i den summariska utförseldeklarationen är felaktiga eller ofull ständiga.

c) Tullmyndigheterna har redan gett tillstånd till att varorna frigörs för utförsel.

2. Om varor för vilka en summarisk utförseldeklaration har ingetts inte förs ut ur unionens tullområde ska tullmyndighe terna ogiltigförklara deklarationen i något av följande fall:

a) På ansökan av deklaranten.

b) Inom 150 dagar efter ingivandet av deklarationen.

Artikel 273

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för

a) ingivande av den summariska utförseldeklaration som avses i artikel 271,

b) ändring av den summariska utförseldeklarationen enligt ar tikel 272.1 första stycket,

c) ogiltigförklaring av den summariska utförseldeklarationen enligt artikel 272.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 5

Anmälan om återexport

Artikel 274

Ingivande av en anmälan om återexport

1. När icke-unionsvaror enligt artikel 270.3 b och c förs ut ur unionens tullområde och skyldigheten att inge en summarisk utförseldeklaration för varorna frångås, ska en anmälan om återexport inges.

2. Anmälan om återexport ska inges till varornas utförseltull kontor av den person som ansvarar för att varorna uppvisas vid utförsel i enlighet med artikel 267.2.

3. Anmälan om återexport ska innehålla de upplysningar som krävs för att avsluta förfarandet för frizoner eller för att slutföra den tillfälliga lagringen.

Tullmyndigheterna får godta att system för kommersiella upp gifter, hamnuppgifter eller transportuppgifter används för ingi vande av en anmälan om återexport förutsatt att de innehåller de upplysningar som krävs för en sådan anmälan och att dessa upplysningar är tillgängliga innan varorna förs ut ur unionens tullområde.

4. Tullmyndigheterna får, i stället för ingivande av en anmä lan om återexport, godta ingivande av en anmälan och tillgång till de upplysningar som ska anges i en anmälan om återexport i den ekonomiska aktörens datorsystem.

Artikel 275

Ändring och ogiltigförklaring av en anmälan om återexport

1. Deklaranten kan på ansökan tillåtas att ändra en eller flera uppgifter i en anmälan om återexport efter det att den har ingetts.

En ändring ska inte vara möjlig efter det att något av följande har inträffat:

a) Tullmyndigheterna har underrättat den person som ingav anmälan om återexport om att de avser att undersöka va rorna.

b) Tullmyndigheterna har fastställt att en eller flera uppgifter i anmälan om återexport är felaktiga eller ofullständiga.

c) Tullmyndigheterna har redan gett tillstånd till att varorna frigörs för utförsel.

2. Om varor för vilka en anmälan om återexport har ingetts inte förs ut ur unionens tullområde ska tullmyndigheterna ogil tigförklara anmälan i något av följande fall:

a) På ansökan av deklaranten.

b) Inom 150 dagar efter ingivandet av anmälan.

300

			Prop. 2015/16:79
			Bilaga 1
L 269/86		Europeiska unionens officiella tidning	10.10.2013
	SV
		Artikel 276	Artikel 280
Tilldelning av genomförandebefogenheter			Arbetsprogram

Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera för faranderegler för

a) ingivande av den anmälan om återexport som avses i arti kel 274,

b) ändring av anmälan om återexport enligt artikel 275.1 första stycket,

c) ogiltigförklaring av anmälan om återexport enligt arti kel 275.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 6

Befrielse från exporttullar

Artikel 277

Befrielse från exporttullar för temporärt exporterade unionsvaror

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 259 ska unions varor som exporteras temporärt från unionens tullområde om fattas av befrielse från exporttullar under förutsättning att de återimporteras.

AVDELNING IX

ELEKTRONISKA SYSTEM, FÖRENKLINGAR, DELEGERING AV BEFOGENHETER, KOMMITTÉFÖRFARANDE OCH SLUT BESTÄMMELSER

KAPITEL 1

Utveckling av elektroniska system

Artikel 278

Övergångsbestämmelser

Andra metoder för utbyte och lagring av information än elek tronisk databehandlingsteknik enligt artikel 6.1 får användas på övergångsbasis, till och med den 31 december 2020, när de elektroniska system som krävs för tillämpningen av kodexens bestämmelser ännu inte är i funktion.

Artikel 279

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284 för att specificera regler om utbyte och lagring av uppgifter i den situation som avses i artikel 278.

1. För att stödja utvecklingen av de elektroniska system som avses i artikel 278 och reglera fastställandet av övergångsperio der ska kommissionen senast den 1 maj 2014 utarbeta ett arbetsprogram för utveckling och införande av de elektroniska system som avses i artikel 16.1.

2. Det arbetsprogram som avses i punkt 1 ska ha följande prioriteringar:

a) Ett harmoniserat informationsutbyte på grundval av interna tionellt godkända datamodeller och meddelandeformat.

b) En omstrukturering av tullförfaranden och tullrelaterade för faranden, för att öka deras ändamålsenlighet och effektivitet, för att främja deras enhetliga tillämpning och för att minska kostnaderna för efterlevnad.

c) Tillgång för de ekonomiska aktörerna till ett stort urval av elektroniska tulltjänster som gör det möjligt för dem att interagera på ett och samma sätt med tullmyndigheterna i samtliga medlemsstater.

3. Det arbetsprogram som avses i punkt 1 ska uppdateras regelbundet.

Artikel 281

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta det arbets program som avses i artikel 280.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen

inte	anta de genomförandeakter som avses i första stycket,
och	artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011

ska tillämpas.

KAPITEL 2

Förenklingar av tillämpningen av tullagstiftningen

Artikel 282

Tester

Kommissionen får på ansökan bemyndiga en eller flera med lemsstater att under en begränsad tid testa förenklingar av till lämpningen av tullagstiftning, särskilt när det rör sig om it- relaterade förenklingar. Testet ska inte påverka tillämpningen av tullagstiftning i de medlemsstater som inte deltar i testet och ska utvärderas regelbundet.

301

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 269/87

Artikel 283

Tilldelning av genomförandebefogenheter

Kommissionens ska genom genomförandeakter anta de beslut som avses i artikel 282.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 285.4.

KAPITEL 3

Delegering av befogenheter och kommittéförfarande

Artikel 284

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2, 7, 10, 20, 24, 31, 36, 40, 62, 65, 75, 88, 99, 106, 115, 122, 126, 131, 142, 151, 156, 160, 164, 168, 175, 180, 183, 186, 196, 206, 212, 213, 221, 224, 231, 235, 253,

265 och 279, ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 30 oktober 2013. Kommissionen ska ut arbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med pe rioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2, 7, 10, 20, 24, 31, 36, 40, 62, 65, 75, 88, 99, 106, 115, 122, 126, 131, 142, 151, 156, 160, 164, 168, 175, 180, 183, 186, 196, 206, 212, 213, 221, 224, 231, 235, 253, 265 och 279 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogen het som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påver kar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2, 7, 10, 20, 24, 31, 36, 40, 62, 65, 75, 88, 99, 106, 115, 122, 126, 131, 142, 151, 156, 160, 164, 168, 175, 180, 183, 186, 196, 206, 212, 213, 221, 224, 231, 235, 253, 265 eller 279 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort

invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före ut gången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 285

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av tullkodexkommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses

iförordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förord ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förord ning (EU) nr 182/2011, jämförd med artikel 4 i den förord ningen, tillämpas.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

5. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förord ning (EU) nr 182/2011, jämförd med artikel 5 i den förord ningen, tillämpas.

6. När kommitténs yttrande ska erhållas genom ett skriftligt förfarande och det hänvisas till denna punkt ska det förfarandet avslutas utan resultat först när, inom tidsfristen för avgivande av yttrandet, kommitténs ordförande beslutar det.

KAPITEL 4

Slutbestämmelser

Artikel 286

Upphävande och ändring av gällande lagstiftning

1. Förordning (EG) nr 450/2008 ska upphöra att gälla.

2. Förordning	(EEG)	nr 3925/91, förordning	(EEG)
nr 2913/92 och	förordning	(EG) nr 1207/2001 ska	upphöra

att gälla från och med den dag som avses i artikel 288.2.

3. Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellerna i bilagan.

302

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

L 269/88

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.10.2013

4.	I artikel		3.1	sjätte strecksatsen		i	förordning	(EEG)
nr 2913/92		ska	frasen ”och		Mayotte” strykas från och			med
den 1 januari 2014.
5.	Artikel	9.1 a		första	strecksatsen	i	förordning	(EEG)
nr 2658/87		ska	strykas från		och med	den	dag som avses i

artikel 288.2.

Artikel 287

Ikraftträdande

Artikel 288

Tillämpning

1. Artiklarna 2, 7, 8, 10, 11, 17, 20, 21, 24, 25, 31, 32, 36, 37, 40, 41, 50, 52, 54, 58, 62, 63, 65, 66, 68, 75, 76, 88, 99, 100, 106, 107, 115, 122, 123, 126, 131, 132, 138, 142, 143, 151, 152, 156, 157, 160, 161, 164, 165, 168, 169, 175, 176, 178, 180, 181, 183, 184, 186, 187, 193, 196, 200, 206, 207, 209, 212, 213, 216, 217, 221, 222, 224, 225, 231, 232, 235, 236, 239, 253, 265, 266, 268, 273, 276, 279, 280, 281, 283, 284, 285 och 286 ska tillämpas från och med den 30 oktober 2013.

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2. De artiklar som inte anges i punkt 1 ska tillämpas från och med den 1 juni 2016.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 9 oktober 2013.
På Europaparlamentets vägnar	På rådets vägnar
M. SCHULZ	V. LEŠKEVIČIUS
Ordförande	Ordförande

303

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning			L 269/89
						BILAGA
						JÄMFÖRELSETABELL
					Förordning (EG) nr 450/2008		Denna förordning
	Artikel 1.1			och 1.2			Artikel 1.1 och 1.2
		Artikel 1.3		första stycket			Artikel 1.3
	Artikel 1.3			andra stycket			Artikel 2
	Artikel 2						Artikel 3
	Artikel 3						Artikel 4
	Artikel 4.1–4.8						Artikel 5.1–5.8
	Artikel 4.9						Artikel 5.9 och 5.10
		Artikel 4.10					Artikel 5.12
		Artikel 4.11 och 4.12					Artikel 5.15 och 5.16
		Artikel 4.13–4.17					Artikel 5.18–5.22
		Artikel 4.18 a första meningen					Artikel 5.23 a
		Artikel 4.18 a andra meningen					Artikel 130.3
		Artikel 4.18 b och c					Artikel 5.23 b och c
		Artikel 4.19–4.26					Artikel 5.24–5.31
		Artikel 4.27–4.32					Artikel 5.33–5.38
		Artikel 4.33					—
		Artikel 5.1		första stycket			Artikel 6.1
		Artikel 5.1		andra och tredje styckena			Artiklarna 6.3 och 7 b
		Artikel 5.2					Artiklarna 6.2, 7 a och 8.1 a
		Artikel 6					Artikel 12
		Artikel 7					Artikel 13
		Artikel 8					Artikel 14
		Artikel 9					Artikel 15
		Artikel 10.1					Artiklarna 9 och 16.1
		Artikel 10.2					Artiklarna 10, 11 och 17
		Artikel 11.1 första och andra styckena					Artikel 18
		Artikel 11.1 tredje stycket					Artikel 18.2 första stycket
		Artikel 11.2					Artikel 18.3
		Artikel 11.3 a					Artiklarna 18.2 andra stycket och 21
		Artikel 11.3 b					Artikel 21
		Artikel 11.3 c					—
		Artikel 12.1					Artikel 19.1
		Artikel 12.2 första stycket					Artikel 19.2 första stycket
		Artikel 12.2 andra stycket					Artiklarna 19.2 andra stycket och 20 b

304

					Prop. 2015/16:79
					Bilaga 1
L 269/90				Europeiska unionens officiella tidning		10.10.2013
		SV
			Förordning (EG) nr 450/2008		Denna förordning
	Artikel 13.1				Artikel 38.1
	Artikel 13.2				Artikel 38.2 och 38.3
	Artikel 13.3				Artikel 38.4
	Artikel 13.4				Artikel 38.5 första meningen
	Artikel 13.5				—
	Artikel 13.6				Artikel 23.2
	Artikel 14				Artikel 39
	Artikel 15.1 a				Artiklarna 22, 24 a–g och 25 a och b
	Artikel 15.1 b				Artiklarna 23.4 b och 24 h
	Artikel 15.1 c				—
	Artikel 15.1 d				Artiklarna 22.1 tredje stycket och 24 a
	Artikel 15.1 e				Artikel 40 b
	Artikel 15.1 f				Artikel 25 b
	Artikel 15.1 g				Artiklarna 23.4 b, 24 h, 24 c, 28, 31 b och 32
	Artikel 15.1 h				—
	Artikel 15.2				—
	Artikel 16.1				Artikel 22.1 första och andra styckena
	Artikel 16.2				Artikel 22.3 första och andra styckena
	Artikel 16.3				Artikel 22.2
	Artikel 16.4 första stycket				Artikel 22.6 första stycket första meningen
	Artikel 16.4 andra stycket				Artiklarna 22.6 första stycket andra meningen och 22.7
	Artikel 16.5 a				Artiklarna 22.6 andra stycket och 24 g
	Artikel 16.5 b				Artikel 24 f
	Artikel 16.6				Artikel 23.3
	Artikel 16.7				Artikel 29
	Artikel 17				Artikel 26
	Artikel 18.1–18.3				Artikel 27
	Artikel 18.4				Artikel 32
	Artikel 19.1				Artikel 28.1 a
	Artikel 19.2 och 19.3				Artikel 28.2 och 28.3
	Artikel 19.4				Artikel 28.4 första stycket och andra stycket första mening
					en
	Artikel 19.5				Artikel 31 a
	Artikel 20.1–20.4				Artikel 33
	Artikel 20.5				Artikel 34.4
	Artikel 20.6 första stycket				Artikel 34.5 första meningen
	Artikel 20.6 andra stycket				Artikel 34.6

305

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 269/91
				Förordning (EG) nr 450/2008		Denna förordning
	Artikel 20.7					Artiklarna 22, 23, 24, 25 och 32
	Artikel 20.8 a					Artikel 34.1–34.3
	Artikel 20.8 b					Artiklarna 34.9 och 37.1 a
		Artikel 20.8 c				Artiklarna 34.11 och 37.2
		Artikel 20.9				Artiklarna 35, 36 b och 37.1 c och d
		Artikel 21				Artikel 42
		Artikel 22				Artikel 43
		Artikel 23				Artikel 44
		Artikel 24.1 och 24.2				Artikel 45.1 och 45.2
		Artikel 24.3 första stycket				Artikel 45.3
		Artikel 24.3 andra stycket				—
		Artikel 25.1				Artikel 46.1
		Artikel 25.2 första stycket				Artikel 46.2
		Artikel 25.2 andra och tredje styckena				Artikel 46.3
		Artikel 25.3				Artiklarna 46.4–46.8 och 50.1
		Artikel 26				Artikel 47
		Artikel 27				Artikel 48
		Artikel 28.1 och 28.2				Artikel 49
		Artikel 28.3				Artikel 50.2
		Artikel 29				Artikel 51
		Artikel 30.1				Artikel 52
		Artikel 30.2				—
		Artikel 31.1				Artikel 53.1
		Artikel 31.2				Artikel 53.3
		Artikel 31.3				Artikel 54
		Artikel 32				Artikel 55
		Artikel 33.1–33.4				Artikel 56.1–56.4
		Artikel 33.5				Artiklarna 56.5 och 58.1
		Artikel 34				Artikel 57.1–57.3
		Artikel 35				Artikel 59
		Artikel 36				Artikel 60
		Artikel 37				Artikel 61
		Artikel 38				Artiklarna 62, 63, 67 och 68
		Artikel 39.1 och 39.2				Artikel 64.1 och 64.2
		Artikel 39.3				Artikel 64.3 första stycket
		Artikel 39.4 och 39.5				Artikel 64.4 och 64.5

306

					Prop. 2015/16:79
					Bilaga 1
L 269/92				Europeiska unionens officiella tidning		10.10.2013
		SV
			Förordning (EG) nr 450/2008		Denna förordning
	Artikel 39.6				Artiklarna 64.3 andra stycket, 64.6 och 63–68
	Artikel 40				Artikel 69
	Artikel 41				Artikel 70
	Artikel 42.1				Artikel 74.1
	Artikel 42.2				Artikel 74.2 a–c och d inledande meningen
	Artikel 42.3				Artikel 74.3
	Artikel 43 a				Artiklarna 71, 72 och 76 a
	Artikel 43 b				Artikel 74.2 d i–iii
	Artikel 43 c				—
	Artikel 43 d				Artiklarna 73, 75 och 76 b och c
	Artikel 44				Artikel 77
	Artikel 45				Artikel 78
	Artikel 46				Artikel 79
	Artikel 47				Artikel 80
	Artikel 48				Artikel 81
	Artikel 49				Artikel 82
	Artikel 50				Artikel 83
	Artikel 51				Artikel 84
	Artikel 52				Artikel 85
	Artikel 53.1–53.3				Artikel 86.1–86.3
	Artikel 53.4				Artikel 86.6
	Artikel 54 a och b				Artiklarna 86.5 och 88 a
	Artikel 54 c				Artiklarna 86.4 och 88 b
	Artikel 55.1				Artikel 87.1
	Artikel 55.2 första stycket				Artikel 87.2
	Artikel 55.2 andra stycket				Artikel 88 c
	Artikel 55.3 och 55.4				Artikel 87.3 och 87.4
	Artikel 56.1–56.5				Artikel 89.1–89.5
	Artikel 56.6				Artikel 89.7
	Artikel 56.7				Artikel 89.9
	Artikel 56.8				Artikel 89.2 andra stycket
	Artikel 56.9 första strecksatsen				Artikel 100.1 b
	Artikel 56.9 andra strecksatsen				Artiklarna 89.8 och 99 a
	Artikel 56.9 tredje strecksatsen				Artikel 89.2 andra stycket
	Artikel 57.1 och 57.2				Artikel 90
	Artikel 57.3				Artikel 100.1 a

307

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 269/93
				Förordning (EG) nr 450/2008		Denna förordning
	Artikel 58 första stycket					Artikel 91
		Artikel 58 andra stycket				—
		Artikel 59.1 första stycket				Artikel 100.1
		Artikel 59.1 andra stycket				Artikel 99 b
		Artikel 59.2				Artikel 92.2
		Artikel 60				Artikel 93
		Artikel 61				Artikel 94
		Artikel 62.1 och 62.2				Artikel 95.1 och 95.2
		Artikel 62.3				Artiklarna 22, 24 a–g, 25 a och b och 99 c
		Artikel 63.1 och 63.2				—
		Artikel 63.3 a				—
		Artikel 63.3 b				Artiklarna 96.1 a, 96.2, 100.1 c och 100.2
		Artikel 63.3 c				Artiklarna 96.1 b, 96.2, 100.1 c och 100.2
		Artikel 64				Artikel 97
		Artikel 65.1 och 65.2				Artikel 98
		Artikel 65.3				Artiklarna 99 d och 100.1 b
		Artikel 66				Artikel 101.1 och 101.2
		Artikel 67.1 första och andra styckena				Artikel 102.1
		Artikel 67.1 tredje stycket				Artikel 106
		Artikel 67.2 och 67.3				Artikel 102.2 och 102.3 första stycket
		Artikel 68.1 och 68.2				Artikel 103.1 och 103.2
		Artikel 68.3				Artikel 103.3 a
		Artikel 68.4				Artikel 103.4
		Artikel 69				Artikel 104
		Artikel 70				Artikel 105.1–105.5
		Artikel 71				Artikel 105.6
		Artikel 72.1 och 72.2				Artikel 108.1 och 108.2
		Artikel 72.3				Artiklarna 108.3 och 115
		Artikel 73				Artikel 109
		Artikel 74				Artikel 110
		Artikel 75				Artikel 111
		Artikel 76				—
		Artikel 77.1 första stycket				Artikel 112.1
		Artikel 77.1 andra och tredje styckena				Artikel 112.2
		Artikel 77.2				Artikel 112.3
		Artikel 77.3				Artikel 112.4

308

					Prop. 2015/16:79
					Bilaga 1
L 269/94				Europeiska unionens officiella tidning		10.10.2013
		SV
			Förordning (EG) nr 450/2008		Denna förordning
	Artikel 78.1 första stycket				Artikel 113
	Artikel 78.1 andra stycket				Artiklarna 99 d och 100.1 b
	Artikel 78.2–78.4				Artikel 114.1–114.3
	Artikel 78.5				Artikel 114.4
	Artikel 79.1				Artikel 116.1
	Artikel 79.2–79.5				Artikel 116.4–116.7
	Artikel 80				Artikel 117.1
	Artikel 81.1 och 81.2				Artikel 118.1 och 118.2
	Artikel 81.3				Artikel 118.4
	Artikel 82.1				Artikel 119.1
	Artikel 82.2				Artikel 119.3
	Artikel 83				Artikel 120.1
	Artikel 84.1				Artikel 121.1
	Artikel 84.2				Artikel 121.3
	Artikel 85 första meningen				Artiklarna 116.2, 117.2, 118.3, 119.2, 120.2, 121.2 och
					123.1
	Artikel 85 andra meningen				Artiklarna 106.3, 122 och 123.2
	Artikel 86.1 inledande meningen				Artikel 124.1 inledande meningen och led a
	Artikel 86.1 a–c				Artikel 124.1 b–d
	Artikel 86.1 d och e				Artikel 124.1 e
	Artikel 86.1 f–k				Artikel 124.1 f–k
	Artikel 86.2 och 86.3				Artikel 124.2 och 124.3
	Artikel 86.4–86.6				Artikel 124.5–124.7
	Artikel 86.7				Artikel 126
	Artikel 87.1				Artikel 127.1 och 127.2 a
	Artikel 87.2 första stycket				Artikel 127.3 första stycket
	Artikel 87.2 andra stycket				Artikel 127.8
	Artikel 87.3 första stycket a				Artiklarna 127.2 b och 131 a
	Artikel 87.3 första stycket b och c				Artikel 131 b
	Artikel 87.3 första stycket d				Artiklarna 127.3 och 161 a
	Artikel 87.3 andra stycket				—
	Artikel 88.1 första stycket första meningen				Artikel 6.1
	Artikel 88.1 första stycket andra meningen				Artikel 127.7
	Artikel 88.1 andra stycket				Artikel 6.2
	Artikel 88.2				Artikel 127.4 första stycket
	Artikel 88.3				Artikel 127.4 andra stycket och 127.6
	Artikel 88.4 första stycket				Artikel 133.1 första stycket

309

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 269/95
				Förordning (EG) nr 450/2008		Denna förordning
	Artikel 88.4 andra och tredje styckena					Artiklarna 6.2 och 7 a
	Artikel 89.1					Artikel 129.1
	Artikel 89.2					—
	Artikel 90					Artikel 130.1
	Artikel 91					Artikel 134
	Artikel 92.1 första stycket					Artikel 135.1
	Artikel 92.1 andra stycket					Artikel 135.2
	Artikel 92.1 tredje stycket					—
	Artikel 92.2–92.5					Artikel 135.3–135.6
	Artikel 93.1					Artikel 136
	Artikel 93.2					—
	Artikel 94					Artikel 137
	Artikel 95.1					Artikel 139.1
	Artikel 95.2 och 95.3					Artikel 139.3 och 139.4
	Artikel 95.4					Artikel 139.6
	Artikel 96.1 och 96.2					Artikel 140
	Artikel 96.3					Artikel 139.7
	Artikel 97.1					Artikel 149
	Artikel 97.2					Artikel 150
	Artikel 98.1					Artikel 144
	Artikel 98.2					Artikel 139.5
	Artikel 99					Artikel 141.1
	Artikel 100					Artikel 141.2
	Artikel 101.1					Artikel 153.1
	Artikel 101.2 a					Artiklarna 153.2 och 156 a
	Artikel 101.2 b					Artiklarna 156 b och 157
	Artikel 101.2 c					Artiklarna 153.3 och 156 c
	Artikel 102					Artikel 154
	Artikel 103					Artiklarna 155.2 och 156 d
	Artikel 104.1					Artikel 158.1
	Artikel 104.2					Artikel 158.3
	Artikel 105.1					Artikel 159.1 och 159.2
	Artikel 105.2 a och b					Artiklarna 159.3 och 161 a
		Artikel 105.2 c				Artiklarna 22.1 tredje stycket och 25 c
		Artikel 106.1 första stycket första meningen				Artikel 179.1 första stycket
		Artikel 106.1 första stycket andra meningen				—
		Artikel 106.2				Artikel 179.3 och 179.6

310

					Prop. 2015/16:79
					Bilaga 1
L 269/96				Europeiska unionens officiella tidning		10.10.2013
		SV
			Förordning (EG) nr 450/2008		Denna förordning
	Artikel 106.3				Artikel 179.5
	Artikel 106.4 första stycket a				Artiklarna 22, 24 a–g och 25 a och b
	Artikel 106.4 första stycket b				Artiklarna 23.4 a och 24 h
	Artikel 106.4 första stycket c				Artiklarna 179.1 andra stycket, 179.2 och 180
	Artikel 106.4 första stycket d				Artiklarna 22.1 tredje stycket och 24 a
	Artikel 106.4 första stycket e				Artikel 25 b
	Artikel 106.4 första stycket f				Artiklarna 23.4 b, 24 h, 28, 31 b och 32
	Artikel 106.4 första stycket g och h				Artikel 181c
	Artikel 106.4 andra stycket				—
	Artikel 107.1 första meningen				Artikel 6.1
	Artikel 107.1 andra meningen				Artikel 182.1
	Artikel 107.2				Artikel 158.2
	Artikel 107.3				Artiklarna 160, 161 b, 182.2–182.4, 183 och 184
	Artikel 108.1 första stycket första meningen				Artikel 162
	Artikel 108.1 första stycket andra och tredje meningarna				Artikel 170.4
	Artikel 108.1 andra stycket				Artiklarna 6.2, 7 a och 8.1 a
	Artikel 108.2				Artikel 163.1 och 163.2
	Artikel 108.3 första stycket				Artikel 6.1
	Artikel 108.3 andra stycket				—
	Artikel 108.4				Artiklarna 163.3, 164 och 165 b
	Artikel 109.1				Artikel 166.1
	Artikel 109.2				Artiklarna 166.2 och 168 a
	Artikel 109.3				Artiklarna 6.2, 7 a, 8.1 a och 165 a
	Artikel 110.1 första stycket				Artikel 167.1 första stycket
	Artikel 110.1 andra stycket				Artikel 167.1 tredje stycket
	Artikel 110.1 tredje stycket				Artiklarna 167.2, 167.3 och 168 d
	Artikel 110.2 och 110.3				Artikel 167.4 och 167.5
	Artikel 111.1				Artikel 170.1
	Artikel 111.2 första meningen				Artikel 170.2
	Artikel 111.2 andra meningen				Artikel 170.3 a och b
	Artikel 111.3				Artikel 170.3 c
	Artikel 112.1 första stycket				Artikel 172.1
	Artikel 112.1 andra stycket första meningen				Artikel 182.2
	Artikel 112.1 andra stycket andra meningen				Artikel 182.3
	Artikel 112.2				—
	Artikel 112.3				Artikel 172.2

311

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 269/97
				Förordning (EG) nr 450/2008		Denna förordning
	Artikel 112.4					Artikel 176 b
		Artikel 113.1 och 113.2				Artikel 173.1 och 173.2
	Artikel 113.3					Artiklarna 173.3 och 176 c
		Artikel 114.1				Artikel 174.1
		Artikel 114.2 första stycket				Artikel 174.2
		Artikel 114.2 andra stycket				Artikel 175
		Artikel 115 första stycket				Artikel 177.1
		Artikel 115 andra stycket				Artiklarna 177.2 och 178
		Artikel 116.1				Artikel 185.1
		Artikel 116.2 första stycket a				Artiklarna 22, 24 a–g och 25 a och b
		Artikel 116.2 första stycket b				Artiklarna 23.4 a, 23.5, 24 h och 25 c
		Artikel 116.2 första stycket c och d				Artiklarna 185.2 och 186 a
		Artikel 116.2 första stycket e				Artiklarna 22.1 tredje stycket och 24 a
		Artikel 116.2 första stycket f				Artikel 25 b
		Artikel 116.2 första stycket g				Artiklarna 23.4 b, 24 h, 28, 31 b och 32
		Artikel 116.2 första stycket h och i				Artiklarna 186 b och 187
		Artikel 116.2 andra stycket				—
		Artikel 117				Artikel 188
		Artikel 118				Artikel 189
		Artikel 119.1 och 119.2				Artikel 190
	Artikel 119.3					Artikel 193
	Artikel 120					Artikel 191
	Artikel 121					Artikel 192
	Artikel 122					Artikel 193
	Artikel 123.1 och 123.2					Artikel 194
	Artikel 123.3					Artikel 179.4
	Artikel 124.1					Artikel 195.1
	Artikel 124.2					Artiklarna 195.2, 195.3 och 196
	Artikel 125					Artikel 197
	Artikel 126.1					Artikel 198.1
	Artikel 126.2					Artikel 198.2 första stycket första meningen
	Artikel 127.1					Artikel 199
	Artikel 127.2					Artikel 198.3 d
	Artikel 128					Artiklarna 198.2 första stycket andra meningen och andra
						stycket, 198.3 a–c och 200
	Artikel 129					Artikel 201
	Artikel 130.1					Artikel 203.1 första stycket

312

						Prop. 2015/16:79
						Bilaga 1
L 269/98				Europeiska unionens officiella tidning		10.10.2013
		SV
			Förordning (EG) nr 450/2008		Denna förordning
	Artikel 130.2–130.5				Artikel 203.2–203.5
	Artikel 131 a				—
	Artikel 131 b				Artikel 204
	Artikel 132				Artikel 205
	Artikel 133				Artikel 208.1
	Artikel 134				Artiklarna 202, 203.1 andra stycket, 203.6, 206, 207 och
					209
	Artikel 135				Artikel 210
	Artikel 136.1				Artikel 211.1
	Artikel 136.2 första stycket a				Artiklarna 22, 24 a–g och 25 a och b
	Artikel 136.2 första stycket b				Artiklarna 23.4 b och 24 h
	Artikel 136.2 första stycket c				Artikel 212 a
	Artikel 136.2 första stycket d				Artiklarna 22.1 tredje stycket och 24 a
	Artikel 136.2 första stycket e				Artikel 25 b
	Artikel 136.2 första stycket f				Artiklarna 23.4 b, 24 h, 28, 31 b och 32
	Artikel 136.2 första stycket g				—
	Artikel 136.2 första stycket h				—
	Artikel 136.2 andra stycket				—
	Artikel 136.3 första stycket a				Artikel 211.3 första stycket a
	Artikel 136.3 första stycket b				Artikel 211.3 första stycket b och c
	Artikel 136.3 första stycket c				Artikel 211.3 första stycket d
	Artikel 136.3 andra stycket				Artikel 212 b
	Artikel 136.4 första stycket				Artikel 211.4
	Artikel 136.4 andra stycket				Artikel 211.5
	Artikel 136.4 tredje stycket				Artikel 211.6
	Artikel 136.4 fjärde stycket a och b				Artikel 213
	Artikel 136.4 fjärde stycket c				Artikel 212 c
	Artikel 136.5				Artikel 23.2
	Artikel 137.1				Artikel 214.1
	Artikel 137.2				Artiklarna 214.2 och 7 c
	Artikel 138				Artikel 215.1–215.3
	Artikel 139				Artikel 218
	Artikel 140.1				Artikel 219
	Artikel 140.2				Artiklarna 221 a och 222 b
	Artikel 141				Artikel 220
	Artikel 142.1 första, andra och tredje styckena				Artikel.223.1
	Artikel 142.1 fjärde stycket				Artikel 224 a

313

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 269/99
				Förordning (EG) nr 450/2008		Denna förordning
	Artikel 142.2 första stycket a					Artikel 232 första stycket a
	Artikel 142.2 första stycket b och c					Artikel 223.2 första stycket c och d
		Artikel 142.2 andra stycket				Artiklarna 223.2 första stycket b och 224 c
		Artikel 142.3 första stycket				Artikel 223.3
		Artikel 142.3 andra stycket				Artikel 224 d
		Artikel 142.4				Artikel 223.4
		Artikel 143				Artiklarna 211.2, 216, 217, 221 b, 222 b, 224 b, 225,
						228, 229, 230, 231 b, 232, 233.4, 235, 236, 243.2,
						251.4, 254.2, 254.3, 254.6, 254.7 och 257.4
		Artikel 144.1				Artikel 266.1
		Artikel 144.2				Artiklarna 226.2 och 231 a
		Artikel 144.3				Artikel 226.3
		Artikel 144.4				—
		Artikel 145.1 och 145.2				Artikel 227
		Artikel 145.3 första stycket				Artikel 155.1
		Artikel 145.3 andra stycket				Artikel 157
		Artikel 146				Artikel 233.1–233.3
		Artikel 147				Artikel 234
		Artikel 148.1				Artikel 237.1
		Artikel 148.2 första stycket				Artikel 237.2
		Artikel 148.2 andra stycket				Artiklarna 237.3 och 239
		Artikel 149				Artikel 242
		Artikel 150.1				Artikel 238.1
		Artikel 150.2 a				—
		Artikel 150.2 b				Artikel 238.2
		Artikel 150.3				—
		Artikel 151.1 första stycket				Artikel 144
		Artikel 151.1 andra stycket				Artikel 145.3
		Artikel 151.2				Artikel 145.5 och 145.11
		Artikel 151.3				—
		Artikel 151.4				Artikel 147.4
		Artikel 151.5				Artiklarna 145.1, 145.2, 145.4, 145.6–145.10, 146,
						147.3, 147.4, 148 och 151
		Artikel 152				Artikel 147.1 och 147.2
		Artikel 153				Artikel 240
		Artikel 154.1 a				Artikel 237.3 första meningen
	Artikel 154.1 b					Artikel 241.1
	Artikel 154.2					Artiklarna 237.3 andra meningen och 241.2

314

						Prop. 2015/16:79
						Bilaga 1
L 269/100				Europeiska unionens officiella tidning		10.10.2013
		SV
			Förordning (EG) nr 450/2008		Denna förordning
	Artikel 155.1				Artikel 243.1
	Artikel 155.2 och 155.3				Artikel 243.3 och 243.4
	Artikel 156				Artikel 244
	Artikel 157				Artikel 245
	Artikel 158				Artikel 246
	Artikel 159				Artikel 247
	Artikel 160				Artikel 248
	Artikel 161				Artikel 249
	Artikel 162				Artikel 250
	Artikel 163				Artikel 251.1–251.3
	Artikel 164 första stycket				Artikel 253
	Artikel 164 andra stycket				—
	Artikel 165				Artikel 252
	Artikel 166.1				Artikel 254.1
	Artikel 166.2 och 166.3				Artikel 254.4 och 254.5
	Artikel 167				Artikel 255
	Artikel 168				Artikel 256
	Artikel 169				Artikel 257.1–257.3
	Artikel 170				Artikel 258
	Artikel 171.1 och 171.2				Artikel 259.1 och 259.2
	Artikel 171.3				Artikel 86.5
	Artikel 171.4				Artikel 259.3
	Artikel 172				Artikel 260
	Artikel 173				Artikel 261
	Artikel 174				Artikel 262
	Artikel 175.1 första stycket				Artikel 263.1
	Artikel 175.1 andra stycket				Artikel 263.2 a
	Artikel 175.2 och 175.3				Artikel 263.3 och 263.4
	Artikel 176.1 a och b				Artiklarna 263.2 b och 265 b
	Artikel 176.1 c och d				Artikel 265 b
	Artikel 176.1 e				Artikel 161 a
	Artikel 176.2				—
	Artikel 177.1 och 177.2				Artikel 267.1 och 267.3
	Artikel 177.3				Artikel 267.2
	Artikel 177.4				Artikel 267.2
	Artikel 177.5				Artikel 268
	Artikel 178.1				Artikel 269.1

315

Prop. 2015/16:79

Bilaga 1

10.10.2013		SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 269/101
			Förordning (EG) nr 450/2008		Denna förordning
	Artikel 178.2 a				Artikel 269.2 a och b
	Artikel 178.2 b				Artikel 269.2 d och e
	Artikel 178.3				Artikel 269.3
	Artikel 179				Artikel 270
	Artikel 180.1				Artikel 271.1 första stycket
	Artikel 180.2 första meningen				Artikel 6.1
	Artikel 180.2 andra meningen				Artikel 271.3
	Artikel 180.3 första stycket				Artikel 6.2
	Artikel 180.3 andra stycket				Artikel 271.4
	Artikel 180.4				Artikel 271.2
	Artikel 181 första och andra styckena				Artikel 272.1
	Artikel 181 andra och tredje styckena				—
	Artikel 182.1				Artikel 277
	Artikel 182.2				—
	Artikel 183.1				Artiklarna 16.1 och 17
	Artikel 183.2 a och b				—
	Artikel 183.2 c				Artiklarna 280 och 283
	Artikel 184				Artikel 285
	Artikel 185				—
	Artikel 186				Artikel 286.2 och 286.3
	Artikel 187				Artikel 287
	Artikel 188.1				Artikel 288.1
	Artikel 188.2				Artikel 288.2
	Artikel 188.3				Artikel 288.1

316

Prop. 2015/16:79

Bilaga 2

L 287/90

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.10.2013

RÄTTELSER

Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (omarbetning)

(Europeiska unionens officiella tidning L 269 av den 10 oktober 2013, s. 1)

Sidan 7, skäl 57, andra meningen

I stället för: "(…). De övriga bestämmelserna bör tillämpas från och med den 1 juni 2016." ska det stå: "(…). De övriga bestämmelserna bör tillämpas från och med den 1 maj 2016."

Sidan 88, artikel 288.2

I stället för: "2. De artiklar som inte anges i punkt 1 ska tillämpas från och med den 1 juni 2016." ska det stå: "2. De artiklar som inte anges i punkt 1 ska tillämpas från och med den 1 maj 2016.".

317

Prop. 2015/16:79

Bilaga 3

318

Sammanfattning av betänkandet (SOU 2015:5)

Utredningens uppdrag har varit att anpassa den svenska tullag-stiftningen till den nya unionstullkodexen genom att lämna förslag till en ny svensk tullagstiftning. I uppdraget har ingått att lämna förslag till lagar som ersätter tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. och också att lämna förslag till förordningar som ersätter tullförordningen (2000:1306) och förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Därutöver har det i utredningens uppdrag ingått att bedöma behovet av särskilda regler i den nya tullagen om omprövning, att ta ställning till om tullagens regler för postförsändelser bör vidgas till att omfatta andra försändelser och att bedöma behovet av anslutande ändringar i vissa andra lagar och förordningar.

Utredningens metod har varit att granska bestämmelserna i den nuvarande tullagen i jämförelse med unionstullkodexen och de utkast till delegerade akter och genomförandeakter som EU-kommissionen presenterat. Det bör i detta sammanhang noteras att de sistnämnda akterna fortfarande är under förhandling och alltså inte utgör en stabil grund. Det kan inte uteslutas att ändringar i de förslag som utredningen nu presenterar kan komma att krävas med anledning av detta.

Utredningen har för att undvika dubbelreglering strävat efter att endast föra över de bestämmelser som har bedömts komplettera kodexen och fortfarande vara relevanta i förslagen till nya nationella regler.

En ny tullag och en ny tullförordning

Utredningen föreslår att det med anledning av unionstullkodexen införs en ny tullag för att ersätta den nuvarande tullagen och att en ny tullförordning införs med anledning av den nya tullagen. Den nya förordningen föreslås ersätta den nuvarande tullförordningen. Utredningen föreslår att bestämmelserna i den nuvarande tullagen om överklaganden och kontroll av varor införs i den nya tullagen.

Detsamma gäller för bestämmelserna om tullförseelse, tulltillägg och förseningsavgift. Dessa bestämmelser föreslås dock införas i den nya tullagen i ett gemensamt kapitel. Bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel behålls i den nya tullagen och den nya tullförordningen. Bestämmelserna om övervakning beträffande regler om produktsäkerhet behålls i den nya tullförordningen men under benämningen tullkontroll i samband med marknadskontroll.

Dagens bestämmelser om kontroll av postförsändelser föreslås fortsättningsvis även omfatta motsvarande försändelser förmedlade via kurirföretag. Ändringen bör avse tullagen och lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

En ny lag och en ny förordning om vissa tullbestämmelser

Med anledning av unionstullkodexen föreslås en ny lag om vissa tullbestämmelser, för att ersätta lagen (1994:1548) om vissa

tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. En ny förordning om vissa								Prop. 2015/16:79
tullbestämmelser		föreslås		också.	Den nya	förordningen	ersätter	Bilaga 3
förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk
verkan, m.m.
Ändringar i lagen och förordningen om behandling av uppgifter i
Tullverkets verksamhet
Utredningen har haft i uppdrag att överväga vilka ändringar, mot
bakgrund av bestämmelserna i unionstullkodexen, som kan behövas i
lagen (2001:185) och förordningen (2001:646) om behandling av
uppgifter i Tullverkets verksamhet samt att föreslå de
författningsändringar som kan behövas. Utredningen föreslår att
bestämmelsen i 2 kap. 5 § lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets
verksamhet om utlämnande av uppgift till enskild anpassas till de
förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen. I övrigt föreslås inga
ändringar i lagen eller förordningen.
Anslutande ändringar i andra lagar och förordningar
Utredningen har identifierat ett antal lagar och förordningar där
anslutande ändringar med anledning av de nya nationella reglerna är
nödvändiga. På grund av tidsbrist har utredningen dock endast kunnat
lämna vissa ändringsförslag.
Konsekvensbeskrivningar
I utredningens uppdrag har också ingått att analysera de konsekvenser
som utredningens förslag kan komma att få för myndigheter och företag.
Genomförandet av den nya unionstullkodexen kommer att påverka
verksamheterna för främst Tullverket och Kommerskollegium och de
nya reglerna om elektronisk tullhantering och elektronisk
kommunikation mellan myndigheter och andra aktörer kommer att
innebära en omfattande systemutveckling för främst Tullverket. De nya
reglerna kommer att också att beröra alla företag som har verksamhet
som	anknyter	till	internationell		handel. Utöver import- och
exportföretagen berörs också andra som i sin näringsverksamhet är
involverade i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen. Det kan
antas att kostnader för kom-petensutveckling med anledning av de
förändrade rutinerna och systemen kan komma att uppstå. Det kan också
antas att näringslivets kostnader för systemutveckling kan komma att
öka. Utredningen kan dock konstatera att de kostnadsdrivande reglerna
för såväl myndigheter som näringsliv härrör direkt från unions-
tullkodexen snarare än från de förslag som presenteras av denna
utredning. Utredningen har också haft att bedöma de offentlig-finansiella
konsekvenserna av de författningsförslag som lämnas. Utredningen
bedömer att några sådana konsekvenser av förslagen inte kommer att
uppstå.
Ikraftträdande
Den nya tullagen och den nya lagen om vissa tullbestämmelser föreslås
träda	i kraft den 1		maj	2016.	Detsamma	gäller för	den nya

319

Prop. 2015/16:79

Bilaga 3

320

tullförordningen och den nya förordningen om vissa tullbestämmelser. De föreslagna ändringarna i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m., lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet föreslås också träda i kraft den 1 maj 2016. Utredningen anser att några svenska övergångsbestämmelser inte är nödvändiga.

Betänkandets lagförslag

Förslag till tullag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Tillämpningsområde och definitioner

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen1 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen,

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den

12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/20032, och

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den

26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen3.

Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen finns i lagen (2016:000) om vissa tullbestämmelser.

2 § Genom denna lag genomförs

1. delar av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt4, och

2. delar av rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt5, samt

3. artikel 12.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av

den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester6.

3 § Vad som sägs i denna lag om tull gäller även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket, om inte något annat uttryckligen anges.

4 § I denna lag förstås med

det svenska tullområdet: svenskt territorium,

EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga,

1 EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.

2 EUT L 181, 29.6.2013, s. 15.

3 EUT L 309, 25.11.2005, s. 9.

4 EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

5 EUT L 9, 14.1.2009, s. 12.

6 EGT L 332, 28.12.2000, s. 81.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

321

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

322

tullförrättning: sådan klarering av fartyg och luftfartyg i kommersiell trafik direkt med tredjeland och av kommersiellt gods som verkställs av tulltjänsteman,

fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken.

I övrigt har uttryck som används i denna lag samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen.

Tillhandahållande av information

5 § Bestämmelser om tillhandahållande av information finns i artiklarna 6–17 i förordning (EU) nr 952/2013.

Bestämmelser om Tullverkets behandling av uppgifter finns i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet.

6 § Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor:

– Arbetsmiljöverket,

– Boverket,

– Elsäkerhetsverket,

– Havs- och vattenmyndigheten,

– Kemikalieinspektionen,

– Kommerskollegium,

– Konsumentverket,

– Kronofogdemyndigheten,

– Livsmedelsverket,

– Läkemedelsverket,

– Myndigheten för radio och tv,

– Myndigheten för samhällsskydd och beredskap,

– Naturvårdsverket,

– Post- och telestyrelsen,

– Skatteverket,

– Skogsstyrelsen,

– Statens energimyndighet,

– Statens jordbruksverk,

– Statistiska centralbyrån,

– Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll,

– Sveriges riksbank, och

– Transportstyrelsen.

Tullverket ska på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor.

7 § Tullverket ska skriftligen underrätta Skatteverket, om

1. det finns anledning att anta att någon

a) på annat sätt än muntligen har lämnat eller kommer att lämna en oriktig uppgift till Skatteverket, eller

b) har underlåtit eller kommer att underlåta att lämna

mervärdesskattedeklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift till Skatteverket, och

2. det därigenom finns risk för att mervärdesskatt undandras, felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas.

Av underrättelsen ska det framgå vilka omständigheter som ligger till grund för antagandet.

8 § Följande uppgifter får användas för statistiska ändamål:

1. uppgifter som någon har lämnat om en vara enligt bestämmelser i förordning (EU) nr 952/2013, och

2. uppgifter som någon har lämnat om ett transportmedel enligt artikel 133 i förordning (EU) nr 952/2013 eller enligt 3 eller 6 kap.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna åt annan att förmedla uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket.

Den som i förmedlingsverksamhet som avses i första stycket tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller bestäm- melserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

10 § Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom en annan myndighet än Tullverket eller genom en juridisk person efter bemyndigande enligt 9 §, anses dokumentet ha kommit in till Tullverket när det togs emot och kan antas ha avskilts för verket hos förmedlaren.

11 § Den som i verksamhet vid anläggning för tillfällig lagring, tullager eller frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats för tullbehandling av varor får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden.

I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Ombud i tullfrågor

12 § Bestämmelser om ombud i tullfrågor (tullombud) finns i artiklarna 18–21 i förordning (EU) nr 952/2013.

13 § Om ett tullombud har tagit emot medel av en huvudman för betalning av tullräkningar, ska tullombudet hålla medlen skilda från andra tillgångar.

14 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i enlighet med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 952/2013 meddela föreskrifter om de villkor på vilka ett tullombud får tillhandahålla tjänster i Sverige.

Bevarande av uppgifter samt avgifter och kostnader

15 § Den som enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013 är skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar, ska bevara dessa i

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

323

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

324

fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller författning.

16 § Tullverket får anlita en särskild sakkunnig om det finns anledning att anta att en uppgift som har lämnats enligt tullagstiftningen är felaktig, för att få fram den information som behövs. Om uppgiften är felaktig, ska den som har lämnat uppgiften stå för kostnaden för den sakkunnige. Detta gäller inte, om den felaktiga uppgiften avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent.

Tullverket får också anlita en särskild sakkunnig när en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara inte har följts. Den som skulle ha lämnat uppgiften eller handlingen ska stå för kostnaden, om Tullverket inte beslutar något annat.

Om Tullverket haft en kostnad som enligt första eller andra stycket någon annan ska stå för, ska denne ersätta Tullverkets kostnad.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. när en tullförrättning inte är avgiftsfri, och

2. tullförrättningsavgiftens storlek.

2 kap. Tullskuld, skatt och garantier

1 § Bestämmelser om uppkomst av tullskuld, garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld, uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av import- eller exporttullbelopp samt upphörande av tullskuld finns i artiklarna 77–126 i förordning (EU) nr 952/2013.

2 § Bestämmelser om skyldighet att med anledning av import eller införsel som avses i 3 kap. 2 § eller 4 kap. 11 § betala annan skatt än tull finns i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Skatt som avses i första stycket ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte annat föreskrivits. Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt ska ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som fastställts i annan valuta, ska sådant underlag omräknas till svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen gällde den dag som tullvärdet fastställdes.

3 § Mervärdesskatt som avses i 2 § första stycket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlighet med skatteförfarandelagen (2011:1244), om deklaranten eller, om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar

1. är registrerad till mervärdesskatt i Sverige vid tidpunkten för beslutet om fastställande av tull, och

2. agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdes- skattelagen vid importen eller införseln.

Det som sägs om beskattningsunderlag i 2 § gäller även i de fall som	Prop. 2015/16:79
avses i första stycket.	Bilaga 4
4 § Om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas, ska annan skatt än
tull inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare
meddelat beslut om sådan pålaga ska upphävas eller ändras sedan dom
eller beslut som innefattar förverkande har vunnit laga kraft.
Betald tull ska beaktas vid förverkande av en varas värde och vid
bestämmande av påföljd.
Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld
5 § Om det behövs för att säkerställa uppbörden får Tullverket i ett
enskilt fall besluta att garanti ska ställas för annan skatt än tull som ska
betalas till Tullverket.
Om garanti inte har ställts, utgör varan säkerhet för tullen och skatten
så länge den står under Tullverkets övervakning och kontroll.
Om garanti har ställts eller om varan utgör säkerhet, får Tullverket ta ut
beloppet ur garantin eller varan innan en fordran överlämnas för
indrivning i enlighet med 20 §.
Uppbörd av import- eller exporttullbelopp
6 § Om det vid fastställande av import- eller exporttullbelopp enligt
artikel 101 i förordning (EU) nr 952/2013 saknas nödvändiga uppgifter
får beloppet uppskattas till vad som framstår som skäligt.
7 § Belopp som enligt tullagstiftningen ska betalas till eller utbetalas från
Tullverket ska avrundas till närmaste lägre hela kron-tal.
8 § När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den
utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, ska
den treårsperiod som avses i artikel 103.1 i förordning (EU) nr 952/2013
förlängas till fem år.
Om gäldenären har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om
straff för smuggling får gäldenären underrättas om tullskulden efter
utgången av den femårsperiod som avses i första stycket, för den vara
som åtalet gäller. En sådan underrättelse får ske senast under
kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Ingen underrättelse om
tullskuld får ske efter utgången av en period om 10 år efter den dag då
tullskulden uppkom.
Om en gäldenär har avlidit, får en underrättelse ske senast sex månader
efter dödsfallet.
9 § Bestämmelserna i 8 § ska tillämpas också i fall då den som har
företrätt en juridisk person har åtalats för ett brott enligt lagen
(2000:1225) om straff för smuggling, om brottet avser tull som den
juridiska personen skulle ha betalat.
	325

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

326

Betalning av import- eller exporttullbelopp

10 § Betalning av tullbelopp enligt artikel 108.1 i förordning (EU) nr 952/2013 ska göras till Tullverket inom 10 dagar, om inte anstånd med betalning enligt artikel 110 i den förordningen har beviljats.

11 § Underrättelse om tullskuld enligt artikel 102.1 i förordning (EU) nr 952/2013 får göras till den som lämnat tulldeklaration som direkt ombud för gäldenär, om ombudet gentemot Tullverket åtagit sig att fullgöra gäldenärens betalningsskyldighet.

Ränta

12 § Bestämmelserna om kreditränta i artikel 112 och om dröjs- målsränta i artikel 114 i förordning (EU) nr 952/2013 tillämpas även på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import.

13 § Ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas

1. enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol, eller

2. i fall som avses i artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013, när andra skatter än tull undandragits genom förfarandet.

Om en underrättelse enligt artikel 102.1 i förordning (EU) nr 952/2013 har fördröjts till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid, tas ränta ut på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import.

14 § Ränta enligt 12 eller 13 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

15 § Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i 12– 14 §§.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 12 och 13 §§, om det finns synnerliga skäl.

17 § Ränta som avses i 13 § första stycket 1 ska beräknas från utgången av den första månaden efter den då varan deklarerades för övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet ska betalas. Ränta på skatt, som motsvarar tidigare återbetalt belopp, beräknas dock från utgången av den månad då beloppet återbetalades.

Ränta enligt 13 § andra stycket tas ut för den tid fördröjningen omfattar.

Räntesatsen för ränta enligt 13 § första stycket 1 ska vara den som anges i 65 kap. 4 § första stycket eller, om det är fråga om skönsbeskattning, den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

Räntesatsen för ränta enligt 13 § första stycket 2 och andra stycket ska vara den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen.

18 § På belopp som återbetalas i fall som anges i 24 § tillgodoförs ränta. Ränta tillgodoförs även på ränta enligt 12–14 §§ som återbetalas. Räntan tillgodoförs från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet återbetalas.

Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

19 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 12 eller 13 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, ska en ny beräkning av räntan göras. För mycket betald ränta ska betalas tillbaka.

Ränta utgår inte på räntebelopp enligt 12 eller 13 § som ska betalas utöver tidigare betald ränta.

Om ett beslut som föranlett ränta enligt 18 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha tillgodoförts eller skulle ha tillgodoförts med lägre belopp, ska den som tillgodoräknats räntan betala tillbaka mellanskillnaden. Bestämmelserna i tullagstiftningen om återbetalning av tull ska då tillämpas.

Indrivning

20 § Om tull inte har betalats i rätt tid ska fordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver

begäras för ett ringa belopp.

21 § Det som sägs om indrivning av tull i 20 § ska gälla även för ersättning enligt 1 kap. 16 § tredje stycket.

22 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en gäldenär som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och på rätt sätt tillämpas 59 kap. 13, 15–21, 26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244).

Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende tull enligt denna lag.

Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske enligt 20 §.

23 § Bestämmelser om ränta, indrivning, avräkning och preskription som gäller i fråga om fordringar mot en gäldenär gäller även motsvarande fordringar mot ett tullombud enligt 11 §.

Återbetalning och eftergift

24 § Om en ansökan om återbetalning eller eftergift av tull görs enligt bestämmelserna i artikel 121 i förordning (EU) nr 952/2013 ska även frågan om återbetalning eller eftergift av skatt som avses i 2 § prövas.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

327

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

328

Omprövning av beslut om sådan skatt ska även i övrigt ske om det finns skäl för det.

Om annan skatt än tull, har betalats med högre belopp än som rätteligen ska betalas, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när annan skatt än tull rätteligen inte skulle ha betalats. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9–13 §§ den lagen återbetalas dock inte.

Vid återbetalning får avdrag göras för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också före-skrifter som begränsar rätten till återbetalning.

25 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull.

3 kap. Införsel av varor till Europeiska unionens tullområde

1 § Bestämmelser om summarisk införseldeklaration, införsel av varor i unionens tullområde, anmälan, lossning och undersökning av varor samt tillfällig lagring av varor finns i artiklarna 127–152 i förordning (EU) nr 952/2013.

Införsel av varor och transportmedel

2 § Den som till Sverige för in eller låter föra in en vara från ett område som ligger inom Europeiska unionens tullområde, men utanför Europeiska unionens skatteområde ska anmäla detta till Tullverket.

En unionsvara som förs in från ett område enligt första stycket får förvaras i en anläggning för tillfällig lagring samt hänföras till tullförfarandet lagring i tullager eller frizon, aktiv förädling eller tillfällig införsel.

3 § Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men inom EU:s tullområde, till det svenska tullområdet för in eller låter föra in en icke-unionsvara, som inte är underkastad ett tullförfarande, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket vid gränspasseringen.

Tullverket tar då ut tull för varan och övervakar att handels-politiska åtgärder vidtas och att andra villkor för övergång till fri omsättning följs. Vad som sägs i 1 kap. 3 § gäller inte vid tillämpningen av denna paragraf.

För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket rätt att utföra de kontroller som framgår av lagen (1996:701) om Tull-verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

4 § Ett transportmedel omfattas av tullövervakning om

1. det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning, eller

2. transportmedlet kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, till dess att en anmälan om transportmedlet enligt 6 § har behandlats av Tullverket.

5 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas komma till ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgift om transportmedlet och dess last.

6 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst till Tullverket även i andra fall än det som avses i artikel 133.1 första stycket i förordning (EU) nr 952/2013.

7 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. att utan Tullverkets medgivande ankomma med transportmedlet.

8 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna, lossa eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i utövning av allmän tjänst behöver få tillträde till transportmedlet.

Tillfällig lagring av varor

9 § Tullverket får tillfälligt ta hand om en icke-unionsvara, om det behövs för tullövervakningen. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring.

Tullverket får bestämma att varan inte får tas ut från anläggningen för tillfällig lagring förrän kostnaderna har ersatts eller säkerhet har ställts för dem.

Innehavaren av en anläggning för tillfällig lagring är skyldig att ta emot icke-unionsvaror, om det kan göras utan avsevärda problem.

4 kap. Hänförande av varor till ett tullförfarande och bortskaffande av varor

1 § Bestämmelser om hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll och frigörande av varor samt bortskaffande av varor finns i artiklarna 158–200 i förordning (EU) nr 952/2013.

Hänförande av varor till ett tullförfarande

2 § En tulldeklaration får lämnas av någon som är anställd och kan anses ha en förtroendeställning hos deklaranten eller, om tulldeklarationen lämnas genom ett ombud, hos ombudet.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

329

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

330

3 § I fråga om varor som kommer in till det svenska tullområdet i postförsändelser ska ett postbefordringsföretag som regeringen bestämmer anses som deklarant och, i förekommande fall, gäldenär, om varorna inte deklareras för övergång till fri omsättning eller hänförs till ett annat tullförfarande, överlåtelse eller förstöring av någon annan.

Har försändelsen kommit adressaten till handa, ska dock denne anses som deklarant och, i förekommande fall, gäldenär vid tillämpning av regler om omprövning.

Enhetstillstånd

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utfärda enhetstillstånd att använda förenklat deklarationsförfarande eller lokalt klareringsförfarande för att hänföra varor som befinner sig i ett annat EU-land till en godkänd tullbehandling.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om hanteringen av ärenden där varor fysiskt befinner sig i Sverige när de övergår till fri omsättning, exporteras eller återexporteras från Sverige med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land.

5 § En vara får inte fysiskt sättas i fri omsättning i Sverige eller föras ut från landet med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land, om det beträffande varan finns

1. ett i Sverige gällande villkor som inte är uppfyllt, eller

2. ett i Sverige gällande förbud mot införsel eller utförsel.

6 § Om det finns en skyldighet att lämna en underrättelse till ett annat EU-lands behöriga myndighet enligt artikel 266 eller 285a i förordningen (EEG) nr 2454/93, ska en underrättelse med motsvarande innehåll även lämnas till Tullverket om

1. varan ska deklareras för övergång till fri omsättning, export eller återexport med stöd av ett enhetstillstånd, och

2. varan befinner sig inom det svenska tullområdet när den ska övergå till fri omsättning eller föras ut till tredjeland.

Det är innehavaren av enhetstillståndet som är skyldig att lämna underrättelsen till Tullverket. Underrättelsen ska lämnas inom samma tidsfrist som gäller för underrättelsen enligt förordningen.

Tullverket får i enskilda fall medge undantag från skyldigheten att lämna underrättelse enligt första stycket.

7 § Tullverket har samma befogenheter att utföra kontroller avseende sådana varor som inom det svenska tullområdet är föremål för ett förfarande med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land, som avseende sådana varor som är föremål för motsvarande förfarande med stöd av ett tillstånd utfärdat i Sverige.

Om en vara som omfattas av ett förfarande enligt första stycket är föremål för ett förbud eller ett villkor som innebär att varan inte får föras in till eller ut från landet, får Tullverket ta hand om varan om det behövs för att hindra att den hanteras i strid med sådant förbud eller villkor.

En vara som har tagits om hand får läggas upp på en anläggning för	Prop. 2015/16:79
tillfällig lagring på bekostnad av den som för in eller för ut varan. Varan	Bilaga 4
får inte tas ut från lagret så länge omhändertagandet består.
8 § Ett omhändertagande enligt 7 § andra stycket upphör om varan tas i
beslag eller förverkas.
Tullverket får besluta att omhändertagandet ska upphöra om det inte
längre finns grund för åtgärden. En gemenskapsvara ska i så fall
återlämnas till den som avsåg att föra ut varan. Annan vara ska hänföras
till en sådan godkänd tullbehandling för vilken inget hinder finns.
9 § Om det finns en skyldighet att lämna en underrättelse enligt artikel
266 eller 285a i förordningen (EEG) nr 2454/93 till Tullverket när ett
förfarande med stöd av ett enhetstillstånd tillämpas, och underrättelsen i
enlighet med tillståndet ges in till den behöriga myndigheten i det andra
EU-landet, ska underrättelsen anses ha kommit in till Tullverket när den
togs emot av det andra landets behöriga myndighet.
10 § Vid tillämpning inom ett annat EU-lands tullområde av ett
förfarande med stöd av ett enhetstillstånd som utfärdats i Sverige får
Tullverket överlåta till tullmyndigheten i det andra landet att utföra
kontrollåtgärder enligt tullagstiftningen för svensk räkning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om förfarandet vid överlåtelse av förvaltnings-
uppgifter enligt första stycket.
11 § Om en vara deklareras för övergång till fri omsättning med stöd av
ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land, och varan fysiskt befinner
sig i Sverige när den övergår till fri omsättning, ska importen i
skattehänseende anmälas till Tullverket genom en deklaration med
skatteredovisning.
Tullverket får tillåta innehavaren av enhetstillståndet att lämna in
deklarationen med skatteredovisning till den myndighet i det andra landet
som är behörig att ta emot tulldeklarationen. Deklarationen med
skatteredovisning ska i sådant fall anses ha kommit in till Tullverket när
den togs emot av det andra landets behöriga myndighet.
Första och andra styckena gäller endast när skatt ska fastställas och
betalas enligt det förfarande som gäller för tull i enlighet med
bestämmelserna i 2 kap. 2 §.
12 § Den som har fått ett enhetstillstånd av Tullverket är skyldig att
förvara sådana handlingar, som avses i 1 kap. 15 § och som hänför sig till
den verksamhet som tillståndet omfattar. Handlingarna ska förvaras i
Sverige i ordnat skick samt på ett betryggande och överskådligt sätt. Om
informationen förvaras i sådan form att den endast kan läsas med tekniskt
hjälpmedel ska utrustning och system som behövs för att omedelbart
skriva ut informationen i läsbar form finnas tillgängliga.
Bortskaffande av varor
13 § Med bortskaffande av varor avses	331

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

332

– förstöring av varor enligt artikel 197 i förordning (EU) nr 952/2013,

– försäljning av varor enligt artikel 198.1 i den förordningen, och

– överlåtelse till staten av varor enligt artikel 199 i den förordningen. Ytterligare bestämmelser om förstöring av varor finns i lagen

(1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

14 § Om en vara som förvaras på en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager som innehas av Tullverket inte avhämtas inom rimlig tid, får den säljas.

15 § Om en vara ska säljas enligt artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013 får detta ske genom Tullverkets försorg på offentlig auktion (tullauktion) eller på annat sätt, om Tullverket finner det vara lämpligare. Detsamma gäller om Tullverket enligt 2 kap. 5 § tredje stycket ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör säkerhet.

Vid försäljning av varor som är föremål för införselförbud eller införselvillkor tillämpas 4 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

16 § En tullauktion ska kungöras i god tid och på lämpligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauktion eller på annat sätt, ska Tullverket i god tid skicka en underrättelse, om adressen är känd, till gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd samt till annan som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan.

5 kap. Övergång till fri omsättning och lagring

1 § Bestämmelser om övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar samt lagring finns i artiklarna 201–209 och 237–249 i förordning (EU) nr 952/2013.

Övergång till fri omsättning

2 § Avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester som avses i direktivet 2000/59/EG ska betraktas som övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013.

Lagring

3 § En vara som omhändertagits av Tullverket enligt 3 kap. 9 § får läggas upp på tullager. I sådant fall tillämpas 3 kap. 9 § andra stycket.

Innehavaren av ett allmänt tullager är skyldig att ta emot icke- unionsvaror, om det kan göras utan avsevärda problem.

4 § Regeringen får besluta att en del av det svenska tullområdet ska vara en frizon enligt artikel 243.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa frizonens gränser och var dess infarts- och utfartsställen ska vara belägna.

6 kap. Varor som förs ut ur Europeiska unionens tullområde

1 § Bestämmelser om formaliteter inför eller vid utförsel av varor, export och återexport, summarisk utförseldeklaration, anmälan om återexport samt befrielse från exporttullar finns i artiklarna 263–277 i förordning (EU) nr 952/2013.

2 § Den som från Sverige för ut eller låter föra ut en vara till ett område som ligger inom EU:s tullområde, men utanför EU:s skatteområde ska anmäla detta till Tullverket.

En vara som ska föras ut till ett område enligt första stycket får hänföras till tullförfarandet export eller passiv förädling.

3 § Ett transportmedel omfattas av tullövervakning om

1. det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning, eller

2. transportmedlet ska avgå från det svenska tullområdet direkt till tredjeland utan att medföra varor, sedan en anmälan om detta har gjorts.

4 § Ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska avgå från

1. ett tullkontor, eller

2. en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Tullverket kan i vissa fall medge undantag från första stycket, om möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll inte äventyras.

5 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas avgå från ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgift om transportmedlet och dess last.

6 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som ska föras ut ur det svenska tullområdet ska anmäla transport-medlets avgång till Tullverket.

7 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. att utan Tullverkets medgivande avgå med transportmedlet.

8 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna, lossa eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i utövning av allmän tjänst behöver få tillträde till transportmedlet.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

333

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

334

7 kap. Kontroll av varor och transportmedel Inledande bestämmelser

1 § Ett beslut om en kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde.

2 § En tulltjänsteman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld eller tvång för att genomföra en åtgärd som avses i 3 kap. 9 § samt 7, 8, 13, 15 och 18 §§ i detta kapitel.

Våld mot person får endast användas om tulltjänstemannen möts av motstånd och det med hänsyn till ändamålet med åtgärden är försvarligt.

3 § Polismyndigheten och Kustbevakningen ska medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt denna lag. Då gäller det som sägs i 1 §.

För Polismyndigheten och Kustbevakningen samt polisman och kust- bevakningstjänsteman som medverkar i Tullverkets kontrollverksamhet gäller också det som sägs i 3 kap. 7 och 8 §§ och 6 kap. 7 och 8 §§ samt 2, 7, 8, 10, 13, 15, 16 och 47–49 §§ i detta kapitel om Tullverket och tulltjänsteman.

4 § Ett transportföretag som befordrar passagerare från tredjeland ska utan kostnad för Tullverket ställa de lokaler och anordningar till verkets förfogande som enligt verkets bedömning behövs för

– kontroll av fordon samt bagage, handväskor och liknande som resande för med sig,

– handläggning av resandes tulldeklarationer,

– förhör och kroppsvisitation samt kroppsbesiktning av resande, och

– tullpersonalen under uppehåll i tjänstgöringen.

Tullkontroll av transportmedel

5 § Ett transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige ska på begäran av Tullverket skyndsamt lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter som företaget har tillgång till.

I fråga om passagerare får Tullverket endast begära uppgifter om

– namn,

– resrutt,

– bagage,

– medpassagerare,

– betalningssätt, och

– bokningssätt.

Tullverket får begära uppgifter enligt första och andra styckena endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

6 § Ett transportföretag får lämna uppgifter enligt 5 § på så sätt att de görs läsbara för Tullverket genom terminalåtkomst.

Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den	Prop. 2015/16:79
omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella	Bilaga 4
transporter. Uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt får inte ändras
eller på annat sätt bearbetas eller lagras av Tullverket.
Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom
terminalåtkomst ska omedelbart förstöras, om de visar sig sakna
betydelse för utredning av eller lagföring för brott.

7 § Tullverket får preja ett fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor.

Tullverket får föra ett fartyg till en plats inom det svenska tullområdet om

1. fartyget under färd mellan orter inom Europeiska unionens tullområde lämnar tullområdet och därigenom avviker från sin rätta kurs utan att nöd eller något annat tvingande skäl föreligger, och

2. befälhavaren inte följer en uppmaning att återvända till Europeiska unionens tullområde.

En sådan åtgärd får ske utan föregående uppmaning om

1. uppmaningen inte kan ges, eller

2. om det finns särskild anledning att anta att en uppmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra åtgärden.

En åtgärd enligt andra stycket får inte vidtas mot ett utländskt fartyg eller inom en annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten.

8 § En förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska stanna på uppmaning av en tulltjänsteman.

Även en annan person än föraren eller befälhavaren ska stanna på tulltjänstemannens uppmaning. En sådan uppmaning får endast ges om det finns anledning att anta att personen är anmälnings-skyldig enligt tullagstiftningen.

9 § En uppmaning enligt 8 § första stycket till föraren av ett fordon får ges

1. när fordonet finns

– i trakterna vid Sveriges landgräns mot ett tredjeland,

– i trakterna vid Sveriges kuster,

– i närheten av eller inom en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon, eller

– i närheten av eller inom en hamn, en flygplats eller ett annat område som har trafikförbindelser med ett tredjeland,

2. om tulltjänstemannen har anledning att anta att varor som står under tullövervakning transporteras med fordonet, eller

3. när fordonet är försett med interimsskyltar eller registreringsskyltar från ett tredjeland.

En uppmaning enligt 8 § andra stycket får riktas till en person som anträffas på en plats enligt första stycket 1.

335

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

336

10 § Tullverket får tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar som avser ett transportmedel som omfattas av tull- övervakning, om det behövs för att hindra transportmedlets avgång.

11 § Ett transportmedel som har kommit till det svenska tullområdet och tagits ut för kontroll enligt 15 § omfattas av tullövervakning till dess att kontrollen har avslutats.

Tullkontroll av varor

12 § Allmänna bestämmelser om tullkontroller finns i artikel 46.1, 46.2 och 46.3 i förordning (EU) nr 952/2013.

13 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel.

Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från anläggningar för tillfällig lagring, hamnar och flygplatser.

14 § Om det är absolut nödvändigt för att tullkontroller ska kunna göras får Tullverket

1. uppehålla ett tåg på en järnvägsstation vid gräns mot ett tredjeland och på tågets slutstation inom Sverige, och

2. begära att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa. Bestämmelser om hur en begäran enligt första stycket 2 ska hanteras

finns i 8 kap. 7 § luftfartsförordningen (2010:770).

15 § För kontroll av

– att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt, och

– att de dokument som lämnas till Tullverket är äkta, riktiga och fullständiga, eller

– att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003

får Tullverket undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras,

2. anläggningar för tillfällig lagring och tullager samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och

3. bagage samt handväskor och liknande som förs med av en resande vid inresa till eller utresa från EU:s tullområde eller av en person som uppmanats att stanna enligt 8 § andra stycket.

Bestämmelser om kroppsvisitation finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

16 § Vid en kontroll enligt 15 § ska den person vars uppgifter ska	Prop. 2015/16:79
kontrolleras eller för vars räkning varan förs in i eller ut ur EU:s	Bilaga 4
tullområde ge den tulltjänsteman som verkställer kontrollen tillfälle att
undersöka varan, transportmedlet eller bagaget.
Personen ska också lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen
som används för den transport, förvaring eller verksamhet som
kontrollen avser.
På tulltjänstemannens begäran ska föraren av eller befälhavaren på det
transportmedel som ska undersökas närvara vid undersökningen om det
är möjligt.

17 § Ett befordringsföretag ska

– göra en anmälan till Tullverket, om det i företagets verk-samhet uppkommer en misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

– på begäran av Tullverket överlämna försändelsen till verket. Befordringsföretaget ska också på annat sätt medverka i

kontrollverksamhet enligt tullagstiftningen i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg.

För det medverkande företaget gäller inte 2, 7, 8, 13, 15 och 16 §§.

Tullkontroll av post- och kurirförsändelser

18 § För en sådan kontroll som avses i 15 § får en tulltjänsteman undersöka post- och kurirförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser.

En försändelse får öppnas om den finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal och det finns anledning att anta att försändelsen innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte har fullgjorts.

19 § Beslut om att öppna en post- eller kurirförsändelse som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

20 § En post- eller kurirförsändelse som har öppnats med stöd av 18 och 19 §§ får inte undersökas närmare än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med undersökningen.

Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska syftet med undersökningen framgå och vad som har kommit fram vid denna.

Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

21 § En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till visst brevbärarkontor och som kommer från tredjeland ska hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till brevbärarkontoret om

337

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

338

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske.

Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist.

Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket överlämna en försändelse som hållits kvar enligt första stycket.

Föreläggande

22 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt.

Första stycket gäller även den för vars räkning en vara importerats eller exporterats.

23 § Tullverket får förelägga den som bedriver verksamhet i vilken uppgift av betydelse för kontrollen av en annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten, att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan.

Revision

24 § För att göra sådana kontroller som avses i artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013 får Tullverket besluta om revision.

25 § Ett beslut om revision ska innehålla

1. uppgift om syftet med revisionen,

2. uppgift om möjligheten att undanta uppgifter och handlingar enligt 34 §, och

3. förordnande av den eller de tulltjänstemän som ska verkställa revisionen (revisor).

Av den uppgift som avses i första stycket 1 behöver det inte framgå vilken person eller rättshandling som kontrollen eller uppgifterna avser om

1. beslutet om revision gäller för granskning av någon annan än den som revideras, och

2. det finns särskilda skäl att inte nämna personen eller rätts- handlingen.

26 § Innan en revision verkställs ska den som ska revideras underrättas om beslutet om revision.

Underrättelsen får ske i samband med att revisionen verkställs om en inventering eller en liknande fysisk kontroll behöver göras och kontrollen skulle förlora sin betydelse om den som ska revideras underrättas i förväg.

27 § En revision ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne.

Om den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 10 kap. 4 § och om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244).

28 § Vid en revision får revisorn granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, om de inte ska undantas enligt 34 §.

I övrigt framgår revisorns befogenheter av artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013.

29 § En revision får genomföras hos den reviderade, om denne medger det. Revisionen ska genomföras hos den reviderade, om denne begär det och revisionen kan genomföras där utan betydande svårighet.

Om revisionen genomförs hos den reviderade ska denne, om det är möjligt, ställa en ändamålsenlig arbetsplats till revisorns förfogande.

30 § Att den reviderade ska tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar samt i övrigt ge revisorn all den hjälp som behövs vid revisionen följer av artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Om handlingar ska granskas på någon annan plats än hos den reviderade, ska denne på begäran och mot kvitto överlämna handlingarna till revisorn.

31 § Den reviderade ska på begäran ge revisorn tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska en upptagning som kan uppfattas bara med sådana hjälpmedel. Detta gäller inte om

1. den reviderade tillhandahåller en kopia av upptagningen, och

2. kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som revisorn har tillgång till.

Den reviderade ska ge revisorn möjlighet att kontrollera att den kopia som avses i första stycket stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning eller kontroll av kopia får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose syftet med revisionen. Granskningen eller kontrollen får göras via telenätet, om den reviderade medger det.

32 § En revision får inte pågå under längre tid än nödvändigt.

Tullverket ska snarast meddela den reviderade resultatet av revisionen i de delar som rör den reviderade.

33 § Tullverket ska lämna tillbaka räkenskapsmaterial och andra handlingar till den reviderade så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats.

Om den reviderade har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska Tullverket

1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och

2. underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren.

Handlingar och uppgifter som ska undantas från kontroll

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

339

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

340

34 § På begäran av en enskild ska följande handlingar undantas från föreläggande eller revision:

1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, och

2. en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen.

Första stycket tillämpas även i fråga om föreläggande enligt 22 eller 23 § att lämna uppgifter.

35 § En begäran om undantag enligt 34 § ska ges in till förvaltningsrätten. Begäran ska vara skriftlig och ges in tillsammans med föreläggandet och den handling eller uppgift som begäran avser.

Om den som ska revideras begär att en handling ska undantas från revisionen, ska handlingen omedelbart förseglas och överlämnas till förvaltningsrätten, om Tullverket anser att den bör granskas.

36 § Om en uppgift i en upptagning ska undantas från granskning, får förvaltningsrätten besluta om sådana begränsningar i Tullverkets rätt att använda tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgiften inte ska bli tillgänglig för verket.

37 § Om den enskilde begär det, ska förvaltningsrätten pröva om ett beslut om undantag kan fattas utan att rätten granskar handlingen.

Anser den enskilde att en handling eller en uppgift inte omfattas av kontrollen, handläggs frågan om undantagande på det sätt som anges i 35 och 36 §§ samt i första stycket.

38 § Om en handling eller en uppgift har undantagits från kontroll, får Tullverket inte återge eller åberopa innehållet i handlingen eller uppgiften.

39 § Ett beslut i fråga om undantagande av en handling eller en uppgift gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter

40 § Uttryck som används i 41–45 §§ har den innebörd som anges i förordning (EU) nr 608/2013.

41 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om sitt beslut enligt artikel 11.3, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 11.3 eller 16 i den förordningen, eller

2. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 13 i den för- ordningen.

42 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om följande beslut som verket fattar enligt förordning (EU) nr 608/2013:

1. beslut att avslå eller avvisa en begäran enligt artikel 12.1 om förlängning, eller

2. beslut enligt artikel 12.5 att återkalla eller ändra ett beslut om förlängning.

En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 12.1, eller

2. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 12.5.

43 § Uppkommer en skada på en vara vid en sådan inspektion som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 608/2013, ansvarar den som inspekterar varan för skadan.

44 § Frågor om en vara gör intrång i en immateriell rättighet och hur en sådan vara ska hanteras prövas av en domstol enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga.

Domstolen får meddela ett interimistiskt beslut om att ett uppskov med att frigöra eller hålla kvar en vara ska upphöra.

Tullverket ska verkställa lagakraftvunna domar och beslut från domstolen om frigörande, ändring eller förstöring av varor vars frigörande skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket.

45 § När det finns en lagakraftvunnen dom eller ett beslut om förstöring av eller annan åtgärd med varor vars frigörande har skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket, har innehavaren av ett beslut rätt till ersättning för sina kostnader i samband med Tullverkets ingripande mot varorna.

Ersättningsskyldig enligt första stycket är den som domstolens beslut har gått emot. Kan ersättningskravet riktas mot flera personer, har dessa ett solidariskt ansvar att ersätta innehavaren av beslutet.

Tullkontroll av kontanta medel

46 § En anmälan enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 ska lämnas skriftligt eller elektroniskt.

47 § För kontroll av att anmälningsplikten enligt förordning (EG) nr 1889/2005 har fullgjorts får Tullverket undersöka transport-medel och bagage, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från EU:s tullområde.

48 § Om det finns anledning att anta att en person inte har fullgjort sin anmälningsplikt enligt förordning (EG) nr 1889/2005, får kroppsvisitation i syfte att eftersöka kontanta medel utföras på honom eller henne.

Vid kroppsvisitationen ska bestämmelserna i 29 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas.

49 § Om anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 inte har fullgjorts, får Tullverket kvarhålla kontanta medel i

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

341

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

342

enlighet med artikel 4.2 i den förordningen om det behövs för att genomföra en kontroll.

8 kap. Överträdelser och sanktioner

1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel gäller det som sägs om gäldenär även den som är skyldig att betala skatt enligt 2 kap.

2 §.

Det som sägs om tulldeklaration gäller även sådan deklaration med

skatteredovisning som avses i 4 kap. 11 §.

Tullförseelse

2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

1. föreskrift i tullagstiftningen, eller

2. anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 jämförd med 7 kap. 46 § döms för tullförseelse till böter.

Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen

1. om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, tullager eller frizon som är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande,

2. om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket, eller

3. om användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

3 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terrorist-brott.

4 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av Tullverket.

Tulltillägg

5 § Tulltillägg ska tas ut av den som är gäldenär och skyldig att inge tulldeklaration skriftligen eller med elektronisk databehandlingsteknik och som på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för fastställande av tull.

Detsamma gäller, om gäldenären har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser

1. omprövning, återbetalning, eftergift eller ett överklagande, och

2. uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

6 § En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att

1. en lämnad uppgift är felaktig, eller

2. en uppgift som ska lämnas till ledning för beslut om tull har utelämnats.

En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om

1. uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör	Prop. 2015/16:79
tillräckligt underlag för ett riktigt beslut, eller	Bilaga 4
2. den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.
7 § Tulltillägget enligt 5 § är tjugo procent av den tull som inte skulle ha
tagits ut, om den oriktiga uppgiften godtagits.
Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när det
gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt
mervärdesskattelagen (1994:200).

8 § Tulltillägg ska tas ut av gäldenären i de fall då

1. tull har fastställts på skälig grund på grund av utebliven tull- deklaration och sådan inte har kommit in trots att ett föreläggande sänts ut till gäldenären, eller

2. då avvikelse från deklarationen har skett när tull har fastställts på skälig grund.

Tulltillägget är tjugo procent av den tull som fastställts enligt första stycket och som tas ut av gäldenären utöver den tull som annars skulle ha tagits ut av denne. Till den del tulltaxeringen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från gäldenären tas tulltillägg ut enligt 7 §.

9 § Tulltillägg ska, även i andra fall än dem som avses i 5 och 8 §§, tas ut om tull ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld i enlighet med artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013.

Första stycket gäller endast om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller med elektronisk databehandlingsteknik upprättad tulldeklaration till ledning för beslut om tull.

Tulltillägget enligt första stycket är tjugo procent av den tull som tas ut.

10 § Tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över vara som hänförts till tullförfarandet övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull.

Tulltillägget är då tjugo procent av den tullförmån som gäldenären går miste om.

11 § Vid tillämpning av 5 och 8 §§ ansvarar gäldenären för handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en gäldenär som är juridisk person ska anses ha lämnats av gäldenären, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda gäldenären.

12 § Tulltillägg ska inte tas ut

1. om gäldenären på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften eller anmält förhållande som avses i 9 §, eller

2. om det tullbelopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller passiviteten är obetydligt.

13 § Tulltillägg ska inte	tas ut om en icke-unionsvara eller dess värde
förverkas. Om endast en del av varan eller dess värde		har förverkats
gäller förbudet att ta ut	tulltillägg endast för den delen	av varan eller	343

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

344

värdet som förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om tulltillägg ska upphävas eller ändras efter det att dom eller beslut som innefattar förverkande har vunnit laga kraft.

14 § Tulltillägg tillfaller staten.

15 § Om betalningsskyldighet för tull inte längre föreligger, får Tullverket inte ta ut tulltillägg på beloppet.

Förseningsavgift

16 § Om den som deklarerat en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande som medför skyldighet att inge en kompletterande deklaration inte har ingivit den kompletterande deklarationen vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, ska en särskild avgift (förseningsavgift) tas ut av deklaranten.

Förseningsavgiften är 500 kronor. Om den som uppmanats att lämna deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, är avgiften dock 1 000 kronor.

17 § Förseningsavgift tillfaller staten.

Gemensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift

18 § Tullverket ska ompröva beslut om tulltillägg och förseningsavgift om deklaranten eller gäldenären begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning av sådana beslut ska ske om de överklagats framgår av 9 kap. 4 och 7 §§.

19 § Gäldenären respektive deklaranten ska helt eller delvis befrias från tulltillägg respektive förseningsavgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om

1. den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas ha

– stått i samband med gäldenärens respektive deklarantens ålder, hans eller hans ombuds hälsa eller liknande förhållanden, eller

– berott på en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena,

2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten,

3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller

4. felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den som avgiften gäller fällts till ansvar för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller 2 § eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

Deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig.

20 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte tas ut sedan gäldenären respektive deklaranten har avlidit.

21 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av Tullverket. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna ombud som avses i 9 kap. 1 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan ska väckas genom ansökan inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

22 § Följande bestämmelser tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgift:

– artikel 110 om betalningsanstånd i förordning (EU) nr 952/2013,

– artikel 114 om dröjsmålsränta i den förordningen, och

– 2 kap. 5, 10, 11 och 20 §§.

9 kap. Överklagande

1 § Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut i sådana ärenden som avses i 3 och 7 §§.

2 § Tullverkets beslut överklagas till förvaltningsrätten. Tullverkets eller annan förvaltningsmyndighets beslut om nedsättning eller befrielse enligt 2 kap. 16 eller 25 § överklagas till regeringen.

Tullverkets beslut om revision enligt 7 kap. 24 § får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Detsamma gäller vid överklagande i mål som avses i 8 kap. 21 §.

3 § Om ett överklagande enligt 2 § gäller beslut om tull eller beslut om annan skatt än tull enligt 2 kap. 2 § andra stycket, ska överklagandet ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde. Om beslutet har meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första stycket har ändrats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av omprövningsbeslutet.

4 § Om ett överklagande som avses i 3 § inte avvisas som för sent inkommet, ska Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet.

Ett överklagande ska inte avvisas om

1. förseningen beror på att Tullverket har lämnat den som beslutet gäller en felaktig underrättelse om hur man överklagar, eller

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

345

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

346

2. det i rätt tid har kommit in till en allmän förvaltningsdomstol.

5 § Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras så som klaganden begär. Beslutet ska innehålla en uttrycklig upplysning om att det medför denna verkan.

Om ett beslut enligt första stycket ändras på annat sätt än vad som begärts, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får klaganden lämnas tillfälle att återkalla överklagandet.

6 § Ett överklagande som inte avvisas såsom för sent inkommet enligt 4 § eller som förfaller enligt 5 § ska tillsammans med handlingarna i ärendet överlämnas till den domstol som ska pröva överklagandet. Om det finns särskilda skäl, får överklagandet överlämnas utan föregående omprövning.

7 § Bestämmelserna i 3–6 §§ gäller också överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

En gäldenärs eller skattskyldigs yrkande i fråga om tulltillägg ska, oavsett tidsfristerna i 3 §, prövas om beslutet om den tull som tulltillägget avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om Tullverket eller det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären eller den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen besluta att det ska tas upp till prövning av Tullverket.

Vad som sägs i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga om förseningsavgift.

8 § Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant ärende som avses i 3 och 7 §§, får också motparten överklaga beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse ska ha kommit in till Tullverket inom två månader från den dag då motparten fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.

Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet.

9 § Bestämmelser om verkställighet av beslut som överklagas finns i artikel 45 i förordning (EU) nr 952/2013. Dessa bestämmelser gäller även beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

10 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull, ska talan om tulltillägg eller förseningsavgift med anledning av beslutet föras samtidigt.

11 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut av förvaltningsrätten eller kammarrätten i frågor som avses i 3 och 7 §§ om ombudet inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

12 § Om någon har överklagat ett beslut av en förvaltningsrätt eller	Prop. 2015/16:79
kammarrätt i frågor som avses i 3 och 7 §§, får även någon annan som	Bilaga 4
har haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, även om den
tid för överklagande som gäller för honom eller henne har gått ut. Ett
sådant överklagande ska ges in inom en vecka från utgången av den tid
inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.
Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även
det senare överklagandet förfallet.
13 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut, ska ombudet föra
det allmännas talan.
I mål som gäller beslut i frågor som avses i 3 och 7 §§ förs det
allmännas talan i Högsta förvaltningsdomstolen av det allmänna
ombudet.
14 § Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän
förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en
viss grupp av ärenden som gäller frågor som avses i 3 och 7 §§.
Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Tullverket att
företräda det allmänna i allmän förvaltningsdomstol.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i mål om
betalningssäkring.
15 § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för
överklagande föra talan i frågor som avses i 3 och 7 §§ till förmån för en
enskild part. Ombudet har då samma behörighet som den enskilde.
Bestämmelserna i första stycket gäller också i mål om
betalningssäkring.

16 § I mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får talan inte ändras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§.

Det ska dock inte anses vara en ändring av talan när klaganden

1. inskränker sin talan, eller

2. åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan utan att frågan som ska prövas ändras.

17 § I ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får den som överklagat yrka något nytt under förutsättning att någon ny fråga inte tas upp i målet.

I mål i förvaltningsrätten får den som överklagat dessutom, inom den tid som gäller för överklagande, ta upp en ny fråga som har samband med den fråga som ska prövas, om förvaltningsrätten finner att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

18 § I ett mål om beslut om tull får den som överklagat ta upp en fråga om tulltillägg som har föranletts av den fråga som är föremål för prövning, om domstolen anser att tulltilläggsfrågan utan olägenhet kan prövas i målet.

347

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

348

19 § Om domstolen i ett fall som avses i 17 § andra stycket och 18 § inte prövar den nya frågan, får domstolen överlämna frågan till Tullverket för prövning.

20 § Om det finns flera frågor i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt i någon av frågorna trots att handläggningen av övriga frågor inte är klar.

21 § Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt om

1. en eller flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse för utgången i målet, eller

2. hur en uppkommen fråga, som främst har betydelse för rätts- tillämpningen, ska bedömas vid avgörandet av målet.

Domstolen bestämmer om beslutet ska få överklagas direkt eller först i samband med domstolens beslut i själva målet.

Om domstolen bestämmer att ett särskilt beslut får överklagas direkt, får domstolen besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det särskilda beslutet har fått laga kraft.

22 § Förvaltningsrätt och kammarrätt ska hålla muntlig förhandling i ett mål om tulltillägg eller förseningsavgift om en enskild begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om avgift inte kommer att tas ut.

23 § Om talan om betalningsskyldighet enligt 59 kap. 13 § skatte- förfarandelagen (2011:1244) har väckts genom ansökan mot en företrädare för en juridisk person, ska vad som sägs i detta kapitel om skattskyldig, klagande, enskild, part eller motpart även gälla företrädaren.

24 § Frågor om bevissäkring prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslut om bevissäkring ska verkställas eller har verkställts.

25 § Frågor om betalningssäkring prövas av den förvaltningsrätt som är behörig enligt 46 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) eller den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut om den tull, skatt, ränta eller avgift som betalningssäkringen gäller.

10 kap. Särskilda bestämmelser Åtgärder vid nöd eller olycka

1 § Den som på grund av nöd eller något annat tvingande skäl undandrar varor eller transportmedel från tullövervakning, ska snarast underrätta Tullverket om detta.

En underrättelse enligt första stycket får göras till Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och till Kustbevakningen i fråga om fartyg.

2 § Om ett transportmedel som omfattas av tullövervakning eller medför varor som omfattas av tullövervakning förolyckas, ska den som har

någon handling som avser transportmedlet eller varorna genast lämna	Prop. 2015/16:79
handlingen till Tullverket.	Bilaga 4
En handling enligt första stycket får lämnas till Kustbevakningen, om
transportmedlet är ett fartyg.
Delgivning
3 § Om Tullverket vid tillämpningen av tullagstiftningen, förordning
(EG) nr 1889/2005 eller förordning (EU) nr 608/2013 ska underrätta
någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det ske
genom delgivning.
Delgivning bör användas bara om det är påkallat med hänsyn till
omständigheterna.
Vite
4 § Tullverket kan förena ett föreläggande med vite

1. när verket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för Tullverkets kontrollverksamhet, samt

2. om någon

– inte har lämnat uppgift eller handling som krävs enligt tullag- stiftningen, eller

– inte har fullgjort sådan skyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013 eller i 7 kap. 4, 5, 30 eller 31 §.

5 § Bestämmelserna i 4 § gäller inte om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas om vite eller, i förekommande fall, dennes ställföreträdare har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till tulltillägg och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

6 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt 8 kap. 2 § för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Tillämpning av skatteförfarandelagen (2011:1244)

7 § I ärenden och mål om tull, skatt som ska betalas till Tullverket, ränta, tulltillägg och avgift enligt denna lag gäller bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt

2. bevissäkring och betalningssäkring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2–16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap.

Vid tillämpningen av första stycket ska det som sägs i skatte- förfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndigheten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stället gälla Tullverket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Genom lagen upphävs tullagen (2000:1281).

349

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

Förslag till lag om vissa tullbestämmelser

Härigenom föreskrivs följande.

Inledandande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen1 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen, i fråga om

– bindande besked,

– varors klassificering, ursprung och tullvärde,

– varors tullstatus, och

– transitering, särskild användning och förädling av varor

Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning2.

Ytterligare kompletterande bestämmelser finns i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. och tullagen (2016:000).

2 § Uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen samt tullagen (2016:000).

Bindande besked

3 § Bestämmelser om beslut om bindande besked finns i artiklarna 33–37 i förordning (EU) nr 952/2013.

4 § Om Tullverket vid handläggningen av en ansökan om bindande besked anlitar en särskild sakkunnig, tillämpas 1 kap. 16 § andra och tredje styckena och 2 kap. 21 § tullagen (2016:000).

Varors klassificering, ursprung och tullvärde

5 § Bestämmelser om varors klassificering, ursprung och tullvärde finns i artiklarna 56–76 i förordning (EU) nr 952/2013.

6 § Om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras ska bestämmelserna i 1 kap. 16 §, 7 kap. 15, 16 och 22–39 §§ samt 10 kap. 4 och 5 §§ tullagen (2016:000) tillämpas.

Varors tullstatus

7 § Bestämmelser om varors tullstatus finns i artiklarna 153–157 i förordning (EU) nr 952/2013.

1 EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.

2 EUT L 25, 30.1.2003, s. 1.

350

8 § Oljeprodukter	som inte har		tullstatus som		unionsvara	får tillföras	Prop. 2015/16:79
sådana märkämnen som avses i 2 kap. 8 § lagen (1994:1776) om skatt på							Bilaga 4
energi.
Transitering, särskild användning och förädling av varor
9 § Bestämmelser om transitering, särskild användning och förädling av
varor finns i artiklarna 226–228, 231–236 och 250–262 i förordning (EU)
nr 952/2013. Vissa ytterligare bestämmelser om dessa förfaranden finns i
artiklarna 210–225 i den förordningen.
Bestämmelser om transitering finns även i konventionen den 20 maj
1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande3.
Bestämmelser	om	transitering		enligt	tullkonventionen den
14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-
carnet (TIR-konventionen)4 finns i tullförordningen (2016:000).
10 § Tullverket får tillämpa bestämmelserna i artikel 148.6 i förordning
(EU) nr 952/2013 på varor som transiteras med tillämpning av artikel
2.3 b i konventionen		den	20 maj	1987	om ett	gemensamt

transiteringsförfarande, när transiteringsdokumentet visar att varorna tidigare exporterats.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Genom lagen upphävs lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

3 Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ) 1988:6.

4 Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ) 1976:133.

351

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

352

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 4, 8, 9, 11, 13, 17 och 18 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1

Den som för in en vara från ett annat EU-land till Sverige ska anmäla varan till Tullverket om varan omfattas av ett förbud mot införsel eller ett villkor för införsel som inte är uppfyllt eller om varan förs in med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. En sådan anmälan ska göras också av den som för ut en vara från Sverige till ett annat EU-land om varan omfattas av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt eller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift.

Den som från ett annat EU-land till Sverige för in eller från Sverige till ett sådant land för ut en vara som avses i 3 § 1, 3, 8, 10 eller 11, eller 15 när det gäller tillståndspliktiga sprängämnesprekursorer enligt 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, ska dock alltid anmäla varan till

Tullverket.
Anmälan enligt			första	stycket		Anmälan enligt första			stycket
ska göras utan dröjsmål vid						ska göras utan dröjsmål till
närmaste	bemannade			tullplats.		närmaste	bemannade tullkontor.
Regeringen eller, efter regeringens						Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande,		Tullverket			får	bemyndigande,		Tullverket		får
meddela	närmare	föreskrifter om				meddela	närmare	föreskrifter		om
anmälnings-skyldigheten					enligt	anmälningsskyldigheten			enligt
första och andra styckena.						första och andra styckena.
					8 §2
En tulltjänsteman får undersöka						En tulltjänsteman får undersöka
postförsändelser,		såsom			paket,	post- och kurirförsändelser, såsom
brev och liknande försändelser, för						paket,	brev	och	liknande
att kontrollera om sådana förbud						försändelser, för att kontrollera om
eller villkor som anges i 4 § första						sådana förbud eller villkor som
stycket	iakttagits		och		om	anges i 4 § första stycket iakttagits
anmälningsskyldigheten enligt 4 §						och om	anmälningsskyldigheten
andra stycket fullgjorts riktigt och						enligt 4 § andra stycket fullgjorts
fullständigt. En sådan försändelse						riktigt och fullständigt.
får öppnas, om det finns anledning
att anta att den innehåller en vara

1 Senaste lydelse 2014:800.

2 Senaste lydelse 2003:811.

som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret.

			9 §3
Beslut om att med stöd av 8 §				Beslut om att med stöd av 8 §
öppna brev och andra sådana				öppna post- och kurirförsändelser
försändelser som kan antas inne-				som kan antas innehålla förtroliga
hålla	förtroliga		meddelanden får	meddelanden får fattas endast av
fattas endast av en tjänsteman som				en tjänsteman som förordnats för
förordnats för uppgiften av chefen				uppgiften av chefen för Tullverket.
för Tullverket. Om en försändelse				Om en försändelse innehåller ett
innehåller ett förtroligt med-				förtroligt meddelande,	ska	detta
delande,		skall	detta omedelbart	omedelbart tillslutas och skickas
tillslutas och skickas vidare till				vidare till mottagaren.
mottagaren.
			11 §4
En chefstjänsteman som för-				En chefstjänsteman som för-
ordnats för uppgiften av chefen för				ordnats för uppgiften av chefen för
Tullverket får besluta att en				Tullverket får besluta att en
postförsändelse som väntas till ett				postförsändelse som väntas till ett
visst postkontor och som kommer				visst brevbärarkontor	och	som
från ett annat EU-land skall hållas				kommer från ett annat EU-land ska
kvar	av	postbefordringsföretaget		hållas kvar av postbefordrings-
när den kommer till postkontoret,				företaget när den kommer till
om				brevbärarkontoret, om

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2. det är nödvändigt för att	2. det är	nödvändigt för		att
beslag skall kunna ske.	beslag ska kunna ske.
Ett beslut om kvarhållande skall	Ett beslut om kvarhållande ska
meddelas att gälla viss angiven,	gälla en begränsad, kortare			tid.
kortare tid. Beslutet får verkställas	Beslutet	får	verkställas

3 Senaste lydelse 2004:208.

4 Senaste lydelse 2004:208.

353

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

omedelbart, men skall snarast	omedelbart, men ska snarast
prövas av Tullverkets chef eller av	prövas av Tullverkets chef eller av
verkets chefsjurist.	verkets chefsjurist.

Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket till verket överlämna en försändelse som kvarhållits enligt första stycket.

13 §5

Vid kontroll enligt denna lag

Vid kontroll enligt denna lag ska

skall den vars uppgifter skall

den vars uppgifter ska kon-

kontrolleras, eller för vars räkning

trolleras, eller för vars räkning

varan införs eller utförs, ge den

varan införs eller utförs, ge den

som verkställer kontrollen tillfälle

som verkställer kontrollen till-fälle

att

undersöka

varan

och

att

undersöka

varan

och

transportmedlet

och utan kostnad

transportmedlet och utan kostnad

tillhandahålla

de

varuprov

som

tillhandahålla

de varuprov

som

behövs. Den som utför kontrollen

behövs. Den som utför kontrollen

skall också lämnas tillträde till de

ska också lämnas tillträde till de

lokaler och andra utrymmen som

lokaler och andra utrymmen som

används

för

den

transport,

används

för

den

transport,

förvaring

eller

verksamhet

som

förvaring

eller

verksamhet

som

kontrollen avser.

kontrollen avser.

Den vars uppgifter skall kon-

Den vars uppgifter ska kon-

trolleras eller för vars räkning

trolleras eller för vars räkning

varan införs eller utförs skall svara

varan införs eller utförs ska svara

för den transport av varan som

för den transport av varan som

behövs samt för uppackning och

behövs samt för uppackning och

återinpackning.

Han

skall

även

återinpackning.

Han

ska

även

tillhandahålla

någon

som hjälper

tillhandahålla

någon

som hjälper

till vid provtagning och vägning.

till vid provtagning och vägning.

Den

som

åsidosätter

dessa

Den

som

åsidosätter

dessa

skyldigheter skall enligt beslut av

skyldigheter ska enligt beslut av

Tullverket ersätta staten för dess

Tullverket ersätta staten för dess

kostnader för åtgärderna i fråga.

kostnader för åtgärderna i fråga.

Vad

som

sägs

i

5 kap.

23 §

Vad

som

sägs

i

2 kap.

20 §

tullagen (2000:1281) om in-

tullagen (2016:000) om indrivning

drivning av tull skall gälla även

av tull ska gälla även sådan

sådan

ersättning.

Tullverket får

ersättning.

Tullverket

får besluta

besluta om befrielse helt eller

om befrielse helt eller delvis från

delvis

från

ersättnings-

ersättningsskyldigheten.

skyldigheten.

17 §6

Tullverket får ta hand om en

Tullverket får ta hand om en

vara om det behövs för att

vara om det behövs för att

genomföra en kontroll enligt denna

genomföra en kontroll enligt denna

lag. Tullverket får även ta hand om

lag. Tullverket får även ta hand om

5 Senaste lydelse 2000:1301.

6 Senaste lydelse 2000:1232.

354

en vara på den grunden att varan

en vara på den grunden att varan

Prop. 2015/16:79

inte får föras in till eller ut från

inte får

föras

in

till

eller

ut

från

Bilaga 4

landet till följd av att varan

landet till följd av att varan

omfattas av ett sådant förbud eller

omfattas av ett sådant förbud eller

villkor

som

avses

i 4 §

första

villkor

som

avses

i 4 §

första

stycket eller att varan förs in eller

stycket eller att varan förs in eller

ut med stöd av ett tillstånd som

ut med stöd av ett tillstånd som

föranletts av oriktig uppgift eller

föranletts av oriktig uppgift eller

underlåtenhet att lämna före-

underlåtenhet att lämna före-

skriven uppgift. Varan får därvid

skriven uppgift. Varan får då

läggas upp på tillfälligt lager. De

läggas upp på en anläggning för

kostnader som Tullverket haft för

tillfällig lagring. De kostnader

varans uppläggning och förvaring

som Tullverket haft för varans

skall ersättas av den som för in

uppläggning

och

förvaring

ska

eller för ut varan.

ersättas av den som för in eller för

ut varan.

Tullverket kan besluta att varan inte får tas ut från lagret förrän

kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från

ersättningsskyldigheten, om det finns särskilda skäl.

18 §7

Tullverket har rätt att göra

Tullverket har rätt att göra

kontrollbesök

och revisioner

hos

kontrollbesök

och

revisioner

hos

den som för ut sådana varor som

den som för ut sådana varor som

nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos

nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos

den som för in sådana varor som

den som för in sådana varor som

nämns

i

3 §

3.

Vid

sådana

nämns

i

3 §

3.

Vid

sådana

kontrollbesök

och

revisioner

kontrollbesök

och

revisioner

tillämpas

6 kap.

25–38 §§

och

tillämpas

7 kap.

24–39 §§

och

10 kap. 4 § tullagen (2000:1281).

10 kap. 4 § tullagen (2016:000).

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

7 Senaste lydelse 2011:468.

355

Prop. 2015/16:79

Bilaga 4

356

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §

Uppgifter i databasen får lämnas			Utöver vad som följer av ett för
ut till en enskild på medium för			Sverige bindande internationellt
automatisk behandling endast om			åtagande får uppgifter i databasen
regeringen	har	meddelat	lämnas ut till en enskild på
föreskrifter om det.			medium för automatisk behandling
			endast om regeringen har meddelat
			föreskrifter om det.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

Förteckning över remissinstanserna avseende betänkandet

Prop. 2015/16:79

Bilaga 5

Följande remissinstanser har getts möjlighet att yttra sig över betänkandet. Riksdagens ombudsmän, Sveriges riksbank, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Domstols- verket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Kustbevakningen, Datainspektionen, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Kommerskollegium, Tullverket, Skatteverket, Krono- fogdemyndigheten, Post- och telestyrelsen, Sjöfartsverket, Transport- styrelsen, Konkurrensverket, Tillväxtverket, Regelrådet, Aktiebolaget Svensk Bilprovning, PostNord Sverige AB, Association of Swedish Fashion Brands, BIL Sweden, Chamber Trade Sweden, Elektronik- branschen, Företagarförbundet, Företagarna, Innovations och kemi- industrierna (IKEM), Jernkontoret, Leksakshandlarna, Livsmedels- företagen, Läkemedelsindustriföreningen (Lif), Näringslivets regelnämnd (NNR), Skogsindustrierna, Stockholms handelskammare, Svensk handel, Svenska ICC, Svenskt näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges hamnar, Sveriges Integrerade Express Transportörer (SIET), Sveriges redareförening (numera Föreningen Svensk sjöfart), Sveriges skepps- mäklareförening, Sveriges åkeriföretag, Sydsvenska industri- och handelskammaren, Tekoindustrierna (TEKO), Textilimportörerna, Trans- portindustriförbundet, Västsvenska handelskammaren, Tull-Kust, Saco/S-föreningen vid Tullverket.

Sveriges Handelskamrar lämnade ett gemensamt svar för Stockholms handelskammare, Sydsvenska industri- och handelskammaren och Väst- svenska handelskammaren.

Transportindustriförbundet inkom med två svar, varav det andra svaret var en komplettering.

Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Kustbevakningen, Skatteverket, Kronofogden, Post- och telestyrelsen, Sjöfartsverket, Konkurrensverket, AB Svensk Bilprovning, PostNord Sverige AB, BIL Sweden och Föreningen Svensk sjöfart (tidigare Sveriges redareförening) tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot förslaget.

Sveriges riksbank, Företagarförbundet, Företagarna och Läkemedels- industriföreningen (Lif) har avstått från att yttra sig:

Association of Swedish Fashion Brands, Chamber Trade Sweden, Elektronikbranschen, Innovations och kemiindustrierna (IKEM), Jern- kontoret, Leksakshandlarna, Näringslivets regelnämnd (NNR), Skogs- industrierna, Svensk handel, Svenska ICC, Svenskt näringsliv, Sveriges hamnar, Sveriges Integrerade Express Transportörer (SIET), Sveriges skeppsmäklareförening, Sveriges åkeriföretag, Tekoindustrierna (TEKO), Textilimportörerna och Saco/S-föreningen vid Tullverket har inte inkommit med yttrande.

357

Prop. 2015/16:79	Sammanfattning av promemorian
Bilaga 6
	I denna promemoria finns ett förslag till en bestämmelse om
	dröjsmålstalan i den nya tullagen. Det kompletterar förslaget till ny tullag
	i betänkandet En ny svensk tullagstiftning (SOU 2015:5). Förslaget är
	utformat utifrån den konstruktion som redan används i vissa svenska
	lagar och innebär en möjlighet att begära en förklaring av allmän för-
	valtningsdomstol att ett ärende onödigt uppehålls om Tullverket inte har
	fattat beslut inom en viss angiven tidfrist.
	Bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 maj 2016.

358

Promemorians lagförslag

Förslag till tullag – komplettering

Härigenom föreskrivs att 9 kap. X1 § tullagen ska följande lydelse.

9 kap.

X § Om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt artikel 22.2 i förordning (EU) nr 952/2013, inte har meddelat ett beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i den förordningen, får den sökande begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 7

1 Slutlig placering har inte bestämts.

359

Prop. 2015/16:79

Bilaga 8

Förteckning över remissinstanserna avseende promemorian

Följande remissinstanser har getts möjlighet att yttra sig över promemorian. Riksdagens ombudsmän, Kammarrätten i Stockholm, För- valtningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Tull- verket, Regelrådet, Stockholms handelskammare, Svensk handel, Sveriges advokatsamfund, Sydsvenska industri- och handelskammaren, Transportindustriförbundet och Västsvenska handelskammaren.

Riksdagens ombudsmän, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltnings- rätten i Stockholm, Domstolsverket, Tullverket, Sydsvenska industri- och handelskammaren och Transportindustriförbundet tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot förslaget.

Regelrådet har avstått från att yttra sig.

Stockholms handelskammare, Svensk handel och Västsvenska handels- kammaren har inte inkommit med yttrande.

360

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till tullag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser Tillämpningsområde och uttryck i lagen

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen,

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen.

Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen finns i lagen (2016:000) om vissa tullbestämmelser.

2 § Genom denna lag genomförs artikel 12.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester.

3 § Det som sägs i denna lag om tull gäller även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket, om inte något annat uttryckligen anges.

4 § I denna lag förstås med

det svenska tullområdet: svenskt territorium, och

fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken.

I övrigt har uttryck som används i denna lag samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen.

Tillhandahållande av information

5 § Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter upp- gifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor:

– Arbetsmiljöverket,

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester, i lydelsen enligt

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1137/2008.

361

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

– Boverket,

– Elsäkerhetsverket,

– Havs- och vattenmyndigheten,

– Kemikalieinspektionen,

– Kommerskollegium,

– Konsumentverket,

– Kronofogdemyndigheten,

– Livsmedelsverket,

– Läkemedelsverket,

– Myndigheten för press, radio och tv2,

– Myndigheten för samhällsskydd och beredskap,

– Naturvårdsverket,

– Post- och telestyrelsen,

– Skatteverket,

– Skogsstyrelsen,

– Statens energimyndighet,

– Statens jordbruksverk,

– Statistiska centralbyrån,

– Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll,

– Sveriges riksbank, och

– Transportstyrelsen.

Tullverket ska på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor.

I lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet finns bestämmelser om Tullverkets behandling av uppgifter.

6 § Tullverket ska skriftligen underrätta Skatteverket, om

1. det finns anledning att anta att någon

a) på annat sätt än muntligen har lämnat eller kommer att lämna en oriktig uppgift till Skatteverket, eller

b) inte har lämnat eller kommer att låta bli att lämna mervärdesskattedeklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift till Skatteverket, och

2. det därigenom finns risk för att mervärdesskatt undandras eller felaktigt tillgodoräknas eller betalas tillbaka.

Av underrättelsen ska det framgå vilka omständigheter som ligger till grund för antagandet.

7 § Följande uppgifter får användas för statistiska ändamål:

1. uppgifter som någon har lämnat om en vara enligt bestämmelser i förordning (EU) nr 952/2013, och

2. uppgifter som någon har lämnat om ett transportmedel enligt artikel 133 i förordning (EU) nr 952/2013 eller enligt 3 kap.

2 Myndigheten för radio och tv byter namn fr.o.m. den 1 januari 2016. Den föreslagna följdändringen avseende tullagen finns i budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1

Utgiftsområde 1 s. 19).

362

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna åt någon annan att förmedla uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket.

Den som i förmedlingsverksamhet som avses i första stycket tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller bestäm- melserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

9 § Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom Europeiska kommissionen, genom en annan myndighet än Tullverket eller genom en förmedlare efter bemyndigande enligt 8 §, anses dokumentet ha kommit in till Tullverket när det togs emot och kan antas ha avskilts för verket hos den som förmedlar dokumentet.

10 § Den som i verksamhet vid en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats i enlighet med tullagstiftningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden.

I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Tullombud

11 § Om ett tullombud har tagit emot medel av en huvudman för betalning av tull och andra avgifter till Tullverket, ska tullombudet hålla medlen skilda från andra tillgångar.

12 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för tullombud för att tillhandahålla tjänster i Sverige.

Bevarande av uppgifter

13 § Den som enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar är föreskriven i annan lag eller författning.

Kostnader för sakkunnig

14 § Kostnaden för att anlita en särskild sakkunnig ska den stå för som i fall som avses i

1. 4 kap. 5 § 1 har lämnat den felaktiga uppgiften, eller

2. 4 kap. 5 § 2 skulle ha lämnat uppgiften eller handlingen, om Tullverket inte beslutar något annat.

Första stycket 1 gäller inte, om den felaktiga uppgiften avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent.

Om Tullverket har haft en kostnad som någon annan ska stå för enligt

första stycket, ska denne ersätta Tullverkets kostnad.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

363

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

Avgifter

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. när avgift för tullkontroller eller annan tillämpning av tullagstiftningen får tas ut, och

2. avgiftens storlek.

2 kap. Tullskuld, skatt och garantier Skyldighet att betala annan skatt än tull

1 § Bestämmelser om skyldighet att betala annan skatt än tull vid import eller införsel till det svenska tullområdet finns i

– lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

– mervärdesskattelagen (1994:200),

– lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

– lagen (1994:1564) om alkoholskatt, och

– lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Skatt som avses i första stycket ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt ska ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som fastställts i annan valuta, ska sådant underlag omräknas till svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen gällde den dag då tullvärdet fastställdes.

2 §3 Mervärdesskatt som avses i 1 § första stycket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlighet med skatteförfarandelagen (2011:1244), om deklaranten eller, om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar är registrerad till mervärdesskatt i Sverige vid tidpunkten för beslutet om fastställande av tull och

1. agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen (1994:200) vid importen eller införseln, eller

2. är en juridisk person som inte agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen vid importen eller införseln.

Det som sägs om beskattningsunderlag i 1 § gäller även i de fall som avses i första stycket.

3 § Om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas, ska annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan pålaga ska upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft.

Betald tull ska beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd.

3 Paragrafen motsvarar 5 kap. 11 a § tullagen (2000:1281), som föreslås få ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 2016, se propositionen Vissa frågor på området för indirekta skatter

(prop. 2015/16:19 s. 27). Den nya lydelsen har beaktats vid utformningen.

364

Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld

4 § Om det behövs för att säkerställa uppbörden, får Tullverket i ett enskilt fall besluta att garanti ska ställas för annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

Om garanti inte har ställts, utgör varan garanti för tullen och skatten så länge den står under Tullverkets övervakning och kontroll.

Om garanti har ställts eller om varan utgör garanti, får Tullverket ta ut beloppet ur garantin eller varan innan en fordran överlämnas för indrivning i enlighet med 17 §.

Fastställande av import- eller exporttullbelopp

5 § Belopp som enligt tullagstiftningen ska betalas till eller betalas ut från Tullverket ska avrundas till närmaste lägre hela krontal.

Begränsning av tullskuld

6 § När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, ska den treårsperiod som avses i artikel 103.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, förlängas till fem år.

Om gäldenären har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, får gäldenären underrättas om tullskulden efter utgången av den femårsperiod som avses i första stycket, för den vara som åtalet gäller. En sådan underrättelse får ske senast under kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Ingen underrättelse om tullskuld får ske efter utgången av en period på tio år efter den dag då tullskulden uppkom.

Om en gäldenär har avlidit, får en underrättelse ske senast sex månader efter dödsfallet.

7 § Bestämmelserna i 6 § ska tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om brottet avser tull som den juridiska personen skulle ha betalat.

Betalning av import- eller exporttullbelopp

8 § Betalning av tullbelopp enligt artikel 108.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska göras till Tullverket inom tio dagar från det att gäldenären underrättats om tullskulden, om inte anstånd med betalning enligt artikel 110 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, har beviljats.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en annan tidsfrist för betalning än den som anges i första stycket, vid sammanföring av bokföringsposter enligt artikel 105.1 andra stycket i samma förordning, i den ursprungliga lydelsen.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

365

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

366

Ränta

9 § Bestämmelserna om kreditränta i artikel 112 och om dröjsmålsränta i artikel 114 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas även på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import.

Dröjsmålsräntan ska beräknas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första stycket och andra stycket första meningen skatteförfarandelagen (2011:1244).

10 § Ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltnings- domstol, om inte ränta tas ut enligt 9 §.

Om en underrättelse enligt artikel 102.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, har fördröjts till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid, tas ränta ut på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import.

11 § Ränta enligt 9 eller 10 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

12 § Det som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i 9 och 10 §§.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 10 §, om det finns synnerliga skäl.

14 § Ränta som avses i 10 § första stycket ska beräknas från utgången av den första månaden efter den månad då varan deklarerades för övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet ska betalas. Ränta på skatt som motsvarar tidigare återbetalt belopp beräknas dock från utgången av den månad då beloppet återbetalades.

Räntesatsen för ränta enligt 10 § första stycket ska vara den som anges i 65 kap. 4 § första stycket eller, om det är fråga om skönsbeskattning, den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

Ränta enligt 10 § andra stycket tas ut för den tid fördröjningen omfattar. Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen.

15 § På belopp som betalas tillbaka i fall som anges i 20 § tillgodoförs ränta. Ränta tillgodoförs även på ränta enligt 9 och 10 §§ som betalas tillbaka. Räntan tillgodoförs från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet betalas tillbaka.

Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

16 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 9 eller 10 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, ska en ny beräkning av räntan göras. För mycket betald ränta ska betalas tillbaka.

Ränta tas inte ut på räntebelopp enligt 9 eller 10 § som ska betalas utöver tidigare betald ränta.

Om ett beslut som föranlett ränta enligt 15 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha tillgodoförts eller skulle ha tillgodoförts med lägre belopp, ska den som tillgodoräknats räntan betala tillbaka mellanskillnaden. Bestämmelserna i tullagstiftningen om återbetalning av tull ska då tillämpas.

Indrivning

17 § Om tull inte har betalats i rätt tid, ska fordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver

begäras för ett ringa belopp.

18 § Det som sägs om indrivning av tull i 17 § ska gälla även för ersättning för kostnad enligt artikel 189.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och 1 kap. 14 § tredje stycket.

19 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en gäldenär som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och på rätt sätt tillämpas 59 kap. 13, 15–21, 26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244).

Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende tull enligt denna lag.

Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske enligt 17 §.

Återbetalning och eftergift

20 § Om en ansökan om återbetalning eller eftergift av tull görs enligt bestämmelserna i artikel 121 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska även frågan om återbetalning eller eftergift av skatt som avses i 1 § första stycket prövas. Vid prövningen gäller artiklarna 116–120 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, i tillämpliga delar.

Bestämmelsen om återbetalning och eftergift på eget initiativ i artikel 116.4 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska tillämpas även på skatt som avses i 1 § första stycket.

Vid återbetalning får avdrag göras för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller som

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

367

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

368

medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11–13 och 15 §§ den lagen betalas inte tillbaka.

3 kap. Införsel och utförsel av varor Tullövervakning vid införsel

1 § Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men inom Europeiska unionens tullområde, till det svenska tullområdet för in eller låter föra in en icke-unionsvara som inte är hänförd till ett tullförfarande och som inte befordras enligt artikel 148.5 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket vid gränspasseringen.

För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket rätt att utföra de kontroller som framgår av lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

2 § Ett transportmedel som kommer till det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning.

Om transportmedlet kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning till dess att en anmälan om transportmedlet enligt 4 § har behandlats av Tullverket.

Har transportmedlet tagits ut för kontroll enligt 4 kap. 16 §, omfattas det av tullövervakning till dess att kontrollen har avslutats.

3 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas komma till ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena.

4 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst till Tullverket även i andra fall än det som avses i artikel 133.1 första stycket i förordning (EU) nr 952/2013.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket.

5 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. att utan Tullverkets medgivande ankomma med transportmedlet.

6 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid införsel.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för	Prop. 2015/16:79
den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet.	Bilaga 9
7 § Tullverket får tillfälligt ta hand om en icke-unionsvara, om det
behövs för tullövervakningen. Varan får då läggas upp på en anläggning
för tillfällig lagring eller ett tullager.
Tullverket får bestämma att varan inte får tas ut från anläggningen för
tillfällig lagring eller tullagret förrän verkets kostnader för förvaringen
har ersatts eller säkerhet har ställts för dem. Deklaranten är
ersättningsskyldig för sådana kostnader.
Innehavaren av en anläggning för tillfällig lagring eller ett allmänt
tullager är skyldig att ta emot varan, om det kan göras utan avsevärda
problem.
Bortskaffande av varor
8 § Om en vara ska säljas enligt artikel 198 i förordning (EU) nr
952/2013 får detta ske genom Tullverkets försorg på offentlig auktion
(tullauktion) eller på något annat sätt, om Tullverket anser att det är
lämpligare. Detsamma gäller om Tullverket enligt 2 kap. 4 § tredje
stycket ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör garanti.
Vid försäljning av varor som är föremål för införselförbud eller
införselvillkor tillämpas 4 § lagen (1973:980) om transport, förvaring
och förstöring av införselreglerade varor, m.m.
9 § En tullauktion ska kungöras i god tid och på lämpligt sätt.
Innan en vara säljs på tullauktion eller på något annat sätt, ska
Tullverket i god tid skicka en underrättelse, om adressen är känd, till
gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit
tullbelagd samt till någon annan som kan antas vara ägare eller ha
särskild rätt till varan.

10 § Vid tillämpning av artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, får varorna förstöras, om

1. det finns en risk för att varorna förstörs eller minskar väsentligt i värde, eller

2. kostnaden för förvaringen av varorna är orimligt hög.

Innan varorna förstörs ska om möjligt bestämmelserna om underrättelse i 9 § andra stycket tillämpas.

I 2 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. finns ytterligare bestämmelser om förstöring av varor.

Övergång till fri omsättning

11 § Avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester som avses i direktiv 2000/59/EG ska betraktas som övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013.

369

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

370

Lagring

12 § Regeringen får besluta att en del av det svenska tullområdet ska vara en frizon enligt artikel 243.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa frizonens gränser och var dess infarts- och utfartsställen ska vara belägna.

Tullövervakning vid utförsel

13 § Ett transportmedel som ska avgå från det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning.

Om transportmedlet ska avgå från det svenska tullområdet direkt till tredjeland utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning sedan en anmälan om detta har gjorts.

14 § Ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska avgå från

1. ett tullkontor, eller

2. en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Tullverket kan i vissa fall medge undantag från första stycket, om möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll inte försämras.

15 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas avgå från ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena.

16 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som ska föras ut ur det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets avgång till Tullverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket.

17 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. att utan Tullverkets medgivande avgå med transportmedlet.

18 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid utförsel.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet.

4 kap. Tullkontroll

Allmän princip för tullkontroller

1 § Ett beslut om en kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde.

Användning av våld eller tvång

2 § En tulltjänsteman får, i den utsträckning andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld eller tvång för att genomföra en åtgärd som avses i 3 kap. 7 § samt 9–11, 14, 16 och 19 §§ i detta kapitel.

Våld mot person får endast användas om tulltjänstemannen möts av motstånd och det med hänsyn till ändamålet med åtgärden är försvarligt.

Medverkan av Polismyndigheten och Kustbevakningen

3 § Polismyndigheten och Kustbevakningen ska medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt denna lag.

För Polismyndigheten och Kustbevakningen samt polisman och kustbevakningstjänsteman som medverkar i Tullverkets kontroll- verksamhet gäller det som sägs om Tullverket och tulltjänsteman i 3 kap. 5, 6, 17 och 18 §§ samt 2, 9–17 och 49–51 §§ i detta kapitel.

Tillhandahållande av lokaler

4 § Ett transportföretag som befordrar passagerare från tredjeland ska utan kostnad för Tullverket ställa de lokaler och anordningar till verkets förfogande som enligt verkets bedömning behövs för

– kontroll av fordon samt bagage, handväskor och liknande som resande för med sig,

– handläggning av resandes tulldeklarationer,

– förhör och kroppsvisitation samt kroppsbesiktning av resande, och

– tullpersonalen under uppehåll i tjänstgöringen.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

Anlitande av särskild sakkunnig

5 § Tullverket får anlita en särskild sakkunnig

1. om det finns anledning att anta att en uppgift som har lämnats enligt tullagstiftningen är felaktig, för att få fram den information som behövs, och

2. när en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara inte har följts.

Tullkontroll av varor och transportmedel
6 § Tullverket får begära att ett transportföretag som befordrar varor,
passagerare eller fordon till eller från Sverige ska lämna de aktuella
uppgifter om ankommande och avgående transporter som företaget har
tillgång till.
I fråga om passagerare får Tullverket endast begära uppgifter om
– namn,	371

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

372

– resrutt,

– bagage,

– medpassagerare,

– betalningssätt, och

– bokningssätt.

Tullverket får begära uppgifter enligt första och andra styckena endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

7 § Transportföretaget ska skyndsamt lämna Tullverket de uppgifter som verket begär enligt 6 §.

8 § Ett transportföretag får lämna uppgifter enligt 6 § på så sätt att de görs läsbara för Tullverket genom terminalåtkomst.

Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella transporter. Uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt får inte ändras eller på annat sätt bearbetas eller lagras av Tullverket.

Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom terminalåtkomst ska omedelbart förstöras, om de visar sig sakna betydelse för utredning av eller lagföring för brott.

9 § Tullverket får preja ett fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor.

Tullverket får föra ett fartyg till en plats inom det svenska tullområdet, om

1. fartyget under färd mellan orter inom Europeiska unionens tullområde lämnar tullområdet och därigenom avviker från sin rätta kurs utan att det sker på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl, och

2. befälhavaren inte följer en uppmaning att återvända till Europeiska unionens tullområde.

10 § En åtgärd enligt 9 § får vidtas utan föregående uppmaning, om

1. uppmaningen inte kan ges, eller

2. det finns särskild anledning att anta att en uppmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra åtgärden.

En åtgärd enligt 9 § andra stycket får inte vidtas mot ett utländskt fartyg eller inom en annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten.

11 § En förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska stanna på uppmaning av en tulltjänsteman.

Även en annan person än föraren eller befälhavaren ska stanna på tulltjänstemannens uppmaning. En sådan uppmaning får endast ges om det finns anledning att anta att personen är anmälningsskyldig enligt tullagstiftningen.

12 § En uppmaning enligt 11 § första stycket till föraren av ett fordon får ges

1. när fordonet finns

– i trakterna vid Sveriges landgräns mot ett tredjeland,	Prop. 2015/16:79
– i trakterna vid Sveriges kuster,	Bilaga 9

– i närheten av eller inom en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon, eller

– i närheten av eller inom en hamn, en flygplats eller ett annat område som har trafikförbindelser med ett tredjeland,

2. om tulltjänstemannen har anledning att anta att varor som står under tullövervakning transporteras med fordonet, eller

3. när fordonet är försett med interimsskyltar eller registreringsskyltar från ett tredjeland.

En uppmaning enligt 11 § andra stycket får riktas till en person som anträffas på en plats enligt första stycket 1.

13 § Tullverket får tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar som avser ett transportmedel som omfattas av tullövervakning, om det behövs för att hindra transportmedlets avgång.

14 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel.

Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från anläggningar för tillfällig lagring, hamnar och flygplatser.

15 § Om det är absolut nödvändigt för att tullkontroller ska kunna göras, får Tullverket

1. uppehålla ett tåg på en järnvägsstation vid gräns mot ett tredjeland och på tågets slutstation inom Sverige, och

2. begära att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa.

16 § För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt eller att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av förordning (EU) nr 608/2013, i den ursprungliga lydelsen, får Tullverket undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras,

2. anläggningar för tillfällig lagring och tullager samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och

3. bagage samt handväskor och liknande som förs med av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde eller av en person som uppmanats att stanna enligt 11 § andra stycket.

I lagen (2000:1225) om straff för smuggling finns bestämmelser om kroppsvisitation.

17 § Vid en kontroll enligt 16 § ska den person vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan förs in i eller ut ur Europeiska unionens tullområde ge den tulltjänsteman som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan, transportmedlet eller bagaget.

373

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

374

Personen ska också lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

På tulltjänstemannens begäran ska föraren av eller befälhavaren på det transportmedel som ska undersökas närvara vid undersökningen om det är möjligt.

18 § Ett befordringsföretag ska

– göra en anmälan till Tullverket, om det i företagets verksamhet uppkommer en misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

– på begäran av Tullverket överlämna försändelsen till verket. Befordringsföretaget ska också på annat sätt medverka i

kontrollverksamhet enligt tullagstiftningen i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg.

För befordringsföretaget gäller inte 2 och 9–17 §§.

Tullkontroll av postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag

19 § För en sådan kontroll som avses i 16 § får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag.

En försändelse får öppnas om den finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal och det finns anledning att anta att försändelsen innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte har fullgjorts.

20 § Beslut om att öppna en postförsändelse eller en försändelse förmedlad av ett kurirföretag som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

21 § En postförsändelse eller en försändelse förmedlad av ett kurirföretag som har öppnats med stöd av 19 och 20 §§ får inte undersökas närmare än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med undersökningen.

Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska syftet med undersökningen framgå och vad som har kommit fram vid denna.

Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

22 § En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till ett visst brevbärarkontor och som kommer från tredjeland ska hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till brevbärarkontoret, om

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske.

Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet	Prop. 2015/16:79
får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av chefen för	Bilaga 9
Tullverket.
23 § Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket
överlämna en försändelse som hållits kvar enligt 22 § första stycket.
Föreläggande
24 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara
deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna
uppgift som verket behöver för kontroll av att deklarations- eller
uppgiftsskyldigheten har fullgjorts riktigt och fullständigt.
Första stycket gäller även den för vars räkning en vara importerats eller
exporterats.
25 § Tullverket får förelägga den som bedriver verksamhet i vilken
uppgift av betydelse för kontrollen av en annan persons deklarations-
eller uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen kan hämtas ur handlingar
som rör verksamheten, att lämna uppgift om en rättshandling med någon
annan.
Revision
26 § Tullverket får besluta om revision

1. för att kontrollera att alla nödvändiga dokument och uppgifter har tillhandahållits enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och att dokumenten och uppgifterna är riktiga och fullständiga, och

2. för att göra sådana kontroller som avses i artikel 48 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen.

27 § Ett beslut om revision ska innehålla

1. uppgift om syftet med revisionen,

2. uppgift om möjligheten att undanta uppgifter och handlingar enligt 36 §, och

3. förordnande av den eller de tulltjänstemän som ska verkställa revisionen (revisor).

Av den uppgift som avses i första stycket 1 behöver det inte framgå vilken person eller rättshandling som kontrollen eller uppgifterna avser, om

1. beslutet om revision gäller för granskning av någon annan än den som revideras, och

2. det finns särskilda skäl att inte nämna personen eller rätts- handlingen.

28 § Innan en revision verkställs ska den som ska revideras underrättas om beslutet om revision.

Underrättelsen får ske i samband med att revisionen verkställs om en inventering eller en liknande fysisk kontroll behöver göras och kontrollen

375

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

376

skulle förlora sin betydelse om den som ska revideras underrättas i förväg.

29 § En revision ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne.

Om den reviderade inte samverkar, får bestämmelser om vite i 7 kap. 5 § och om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas.

30 § Vid en revision får revisorn granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, om de inte ska undantas enligt 36 §.

I övrigt framgår revisorns befogenheter av artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013.

31 § En revision får genomföras hos den reviderade, om denne medger det. Revisionen ska genomföras hos den reviderade, om denne begär det och revisionen kan genomföras där utan betydande svårighet.

Om revisionen genomförs hos den reviderade, ska denne ställa en ändamålsenlig arbetsplats till revisorns förfogande, om det är möjligt.

32 § Att den reviderade ska tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar samt i övrigt ge revisorn all den hjälp som behövs vid revisionen följer av artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Om handlingar ska granskas på någon annan plats än hos den reviderade, ska denne på begäran och mot kvitto överlämna handlingarna till revisorn.

33 § Den reviderade ska på begäran ge revisorn tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska en upptagning som kan uppfattas bara med sådana hjälpmedel. Detta gäller inte om

1. den reviderade tillhandahåller en kopia av upptagningen, och

2. kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som revisorn har tillgång till.

Den reviderade ska ge revisorn möjlighet att kontrollera att den kopia som avses i första stycket stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning eller kontroll av kopia får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att till- godose syftet med revisionen. Granskningen eller kontrollen får göras via telenätet, om den reviderade medger det.

34 § En revision får inte pågå under längre tid än nödvändigt.

Tullverket ska snarast meddela den reviderade resultatet av revisionen i de delar som rör den reviderade.

35 § Tullverket ska lämna tillbaka räkenskapsmaterial och andra handlingar till den reviderade så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats.

Om den reviderade har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska Tullverket

1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och

2. underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till	Prop. 2015/16:79
konkursförvaltaren.	Bilaga 9
Handlingar och uppgifter som ska undantas från kontroll
36 § På begäran av en enskild ska följande handlingar undantas från
föreläggande eller revision:

1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, och

2. en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen.

Första stycket tillämpas även i fråga om föreläggande enligt 24 eller 25 § att lämna uppgifter.

37 § En begäran om att undanta handlingar ska ges in till allmän förvaltningsdomstol. Begäran ska vara skriftlig och ges in tillsammans med föreläggandet och den handling eller uppgift som begäran avser.

Om Tullverket redan har den handling som en begäran avser, ska verket omedelbart försegla handlingen och överlämna den till domstolen.

38 § Om en uppgift i en upptagning ska undantas från granskning, får domstolen besluta om sådana begränsningar i Tullverkets rätt att använda tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgiften inte ska bli tillgänglig för verket.

39 § Om den enskilde begär det, ska domstolen pröva om ett beslut om att undanta handlingen kan fattas utan att domstolen granskar handlingen.

Anser den enskilde att en handling eller en uppgift inte omfattas av kontrollen, handläggs den frågan på det sätt som anges i 37 och 38 §§ samt i första stycket.

40 § Om en handling eller en uppgift har undantagits från kontroll, får Tullverket inte återge eller åberopa innehållet i handlingen eller uppgiften.

41 § Ett beslut i fråga om att undanta en handling eller en uppgift gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter

42 § Uttryck som används i 43–47 §§ har den innebörd som anges i förordning (EU) nr 608/2013.

43 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om sitt beslut enligt artikel 11.3, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

377

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

378

1. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 11.3 eller 16 i den förordningen, eller

2. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 13 i den för- ordningen.

44 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om följande beslut som verket fattar enligt förordning (EU) nr 608/2013:

1. beslut att avslå eller avvisa en begäran enligt artikel 12.1 om förlängning, eller

2. beslut enligt artikel 12.5 att återkalla eller ändra ett beslut om förlängning.

En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 12.1, eller

2. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 12.5.

45 § Uppkommer en skada på en vara vid en sådan inspektion som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 608/2013, ansvarar den som inspekterar varan för skadan.

46 § Frågor om huruvida en vara gör intrång i en immateriell rättighet och hur en sådan vara ska hanteras prövas av en domstol enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga.

Domstolen får meddela ett interimistiskt beslut om att ett uppskov med att frigöra eller hålla kvar en vara ska upphöra.

Tullverket ska verkställa sådana domar och beslut från domstolen som fått laga kraft och som gäller frigörande, ändring eller förstöring av varor vars frigörande skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket.

47 § När en dom eller ett beslut om förstöring av eller annan åtgärd med varor vars frigörande har skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket har fått laga kraft, har innehavaren av ett beslut om ingripande rätt till ersättning för sina kostnader i samband med Tullverkets ingripande mot varorna.

Ersättningsskyldig enligt första stycket är den som domstolens beslut har gått emot. Kan ersättningskravet riktas mot flera personer, har dessa ett solidariskt ansvar att ersätta innehavaren av beslutet.

Tullkontroll av kontanta medel

48 § En anmälan enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 ska lämnas skriftligt eller elektroniskt.

49 § För kontroll av att anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, har fullgjorts får Tullverket undersöka transportmedel och bagage, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde.

50 § Om det finns anledning att anta att en person inte har fullgjort sin anmälningsplikt enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, får en tulltjänsteman kroppsvisitera personen för att söka efter kontanta medel på honom eller henne.

Vid kroppsvisitationen ska bestämmelserna i 29 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas.

51 § Om anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 inte har fullgjorts, får Tullverket hålla kvar kontanta medel i enlighet med artikel 4.2 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, om det behövs för att genomföra en kontroll.

5 kap. Överträdelser och sanktioner

1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel gäller det som sägs om gäldenär även den som är skyldig att betala skatt enligt 2 kap. 1 §.

Tullförseelse

2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, jämförd med 4 kap. 48 § döms för tullförseelse till böter.

Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om

1. skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon som är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande,

2. skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket,

eller

3. användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

3 § Ansvar för tullförseelse ska inte dömas ut, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

4 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av Tullverket.

Tulltillägg

5 § Tulltillägg ska tas ut av den som är gäldenär och skyldig att ge in tulldeklaration skriftligen eller med elektronisk databehandlingsteknik och som på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för fastställande av tull.

Detsamma gäller om gäldenären har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser

1. omprövning, återbetalning, eftergift eller ett överklagande, och

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

379

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

380

2. uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

6 § En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att

1. en lämnad uppgift är felaktig, eller

2. en uppgift som ska lämnas till ledning för beslut om tull har utelämnats.

En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om

1. uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut, eller

2. den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

7 § Tulltillägget enligt 5 § är tjugo procent av den tull som inte skulle ha tagits ut, om den oriktiga uppgiften godtagits.

Tulltillägget är dock tio procent när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

8 § Tulltillägg ska tas ut av gäldenären i de fall då

1. tull har fastställts på skälig grund på grund av utebliven tull- deklaration och sådan inte har kommit in trots att ett föreläggande sänts ut till gäldenären, eller

2. avvikelse från deklarationen har skett när tull har fastställts på skälig grund.

Tulltillägget är tjugo procent av den tull som fastställts enligt första stycket och som tas ut av gäldenären utöver den tull som annars skulle ha tagits ut av denne. Till den del fastställandet av tull innefattar rättelse av en oriktig uppgift från gäldenären tas tulltillägg ut enligt 7 §.

9 § Tulltillägg ska, även i andra fall än de som avses i 5 och 8 §§, tas ut om tull ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld i enlighet med artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen.

Första stycket gäller endast om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller med elektronisk databehandlingsteknik upprättad tulldeklaration till ledning för beslut om tull.

Tulltillägget enligt första stycket är tjugo procent av den tull som tas ut.

10 § Tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över en vara som hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull.

Tulltillägget är då tjugo procent av den tullförmån som gäldenären går miste om.

11 § Vid tillämpning av 5 och 8 §§ ansvarar gäldenären för det som gäldenärens ombud gör eller låter bli att göra. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en gäldenär som är juridisk person ska anses ha lämnats av gäldenären, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda gäldenären.

12 § Tulltillägg ska inte tas ut

1. om gäldenären på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften eller anmält förhållande som avses i 9 §, eller

2. om det tullbelopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller passiviteten är obetydligt.

13 § Tulltillägg ska inte tas ut om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas. Om endast en del av varan eller dess värde har förverkats, gäller förbudet att ta ut tulltillägg endast för den delen av varan eller värdet som förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om tulltillägg ska upphävas eller ändras efter det att en dom eller ett beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft.

14 § Tulltillägg tillfaller staten.

15 § Om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får Tullverket inte ta ut tulltillägg på beloppet.

Förseningsavgift

16 § Om den som deklarerat en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration inte har gett in den kompletterande deklarationen vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, ska en särskild avgift (förseningsavgift) tas ut av deklaranten.

Förseningsavgiften är 500 kronor. Om den som uppmanats att lämna deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, är avgiften dock 1 000 kronor.

17 § Förseningsavgifter tillfaller staten.

Gemensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift

18 § Tullverket ska ompröva beslut om tulltillägg och förseningsavgift om deklaranten eller gäldenären begär det eller om det finns andra skäl.

19 § Gäldenären respektive deklaranten ska helt eller delvis befrias från tulltillägg respektive förseningsavgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om

1. den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas ha

– berott på ålder, hälsa eller liknande förhållanden, eller

– berott på en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena,

2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten,

3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller

4. felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den som avgiften gäller fällts till ansvar för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller 2 § eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

381

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

382

Deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig.

20 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte tas ut sedan gäldenären respektive deklaranten har avlidit.

21 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av Tullverket. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna ombud som avses i 6 kap. 1 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan ska väckas genom ansökan inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har fått laga kraft.

22 § Följande bestämmelser tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgift:

– artikel 110 om anstånd med betalning i förordning (EU) nr 952/2013,

iden ursprungliga lydelsen,

– artikel 114 om dröjsmålsränta i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, och

– 2 kap. 4 §, 8 § första stycket och 17 §.

6 kap. Överklagande Det allmänna ombudet

1 § Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut i sådana ärenden som avses i 3 och 7 §§.

Överklagande av Tullverkets beslut

Vilka beslut får överklagas?

2 § Följande beslut av Tullverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1. beslut enligt tullagstiftningen,

2. beslut enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1889/2005, och

3. beslut enligt artikel 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013 samt beslut att avvisa en ansökan som inte uppfyller villkoren i artikel 5.3 i den förordningen.

Tullverkets beslut om revision enligt 4 kap. 26 § får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Detsamma gäller vid överklagande i mål som avses i 5 kap. 21 §.

Tiden för överklagande

3 § Om ett överklagande enligt 2 § gäller beslut om tull eller beslut om annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket, ska överklagandet ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde. Om beslutet har meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock komma in inom två

månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av beslutet, om tiden för överklagande därigenom blir längre.

Om beslut som avses i första stycket har ändrats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom treårsfristen. Om omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av omprövningsbeslutet, om tiden för överklagande därigenom blir längre.

Omprövning av det överklagade beslutet

4 § Om ett överklagande enligt 3 § inte avvisas som för sent inkommet, ska Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet.

5 § Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras så som den klagande begär. Beslutet ska innehålla en uttrycklig upplysning om att det medför denna verkan.

Om beslutet ändras på annat sätt, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Om det finns skäl för det, får den klagande ges tillfälle att återkalla överklagandet.

Överlämnande av handlingar till förvaltningsrätten

6 § Om ett överklagande varken avvisas eller förfaller, ska Tullverket överlämna handlingarna i ärendet till förvaltningsrätten. Om det finns särskilda skäl, får ett överklagande enligt 3 § överlämnas utan föregående omprövning.

Överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift

7 § Bestämmelserna i 3–6 §§ gäller också överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

En gäldenärs eller skattskyldigs yrkande i fråga om tulltillägg ska, oavsett tidsfristerna i 3 §, prövas om beslutet om den tull som tulltillägget avser inte har fått laga kraft. Detsamma gäller om Tullverket eller det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären eller den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen besluta att det ska tas upp till prövning av Tullverket.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga om förseningsavgift.

Anslutningsöverklagande

8 § Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant ärende som avses i 3 och 7 §§, får också motparten överklaga beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse ska ha kommit in till Tullverket inom två månader från den dag då motparten fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet på annat sätt, förfaller även det senare överklagandet.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

383

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

384

Verkställighet av beslut som överklagas

9 § Bestämmelserna om verkställighet av beslut som överklagas i artikel 45 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas även på beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

Talan om tulltillägg eller förseningsavgift

10 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull, ska talan om tulltillägg eller förseningsavgift med anledning av beslutet föras samtidigt.

Överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut

Det allmänna ombudets rätt att överklaga beslut

11 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut av förvaltningsrätten eller kammarrätten i frågor som avses i 3 och 7 §§ även om ombudet inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

Anslutningsöverklagande

12 § Om någon har överklagat ett beslut av en förvaltningsrätt eller kammarrätt i frågor som avses i 3 och 7 §§, får även någon annan som har haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, även om den tid för överklagande som gäller för honom eller henne har gått ut. Ett sådant överklagande ska ges in inom en vecka från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet på annat sätt, förfaller även det senare överklagandet.

När för det allmänna ombudet det allmännas talan?

13 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut, ska ombudet föra det allmännas talan.

I mål som gäller beslut i frågor som avses i 3 och 7 §§ förs det allmännas talan i Högsta förvaltningsdomstolen av det allmänna ombudet.

14 § Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden som gäller frågor som avses i 3 och 7 §§.

Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Tullverket att företräda det allmänna i allmän förvaltningsdomstol.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i mål om betalningssäkring.

Det allmänna ombudet får överklaga till förmån för enskild part

15 § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande föra talan i frågor som avses i 3 och 7 §§ till förmån för en enskild part. Ombudet har då samma behörighet som den enskilde.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i mål om betalningssäkring.

Handläggning vid domstol

Ändring av talan

16 § I mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får talan inte ändras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§.

Det ska dock inte anses vara en ändring av talan när den som överklagat

1. inskränker sin talan, eller

2. åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan utan att frågan som ska prövas ändras.

17 § I ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får den som överklagat yrka något nytt under förutsättning att någon ny fråga inte tas upp i målet.

I mål i förvaltningsrätten får den som överklagat ta upp en ny fråga, om

1. det görs inom den tid som gäller för överklagande,

2. den nya frågan har samband med den fråga som ska prövas, och

3. förvaltningsrätten anser att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

18 § Den som har överklagat ett beslut i en fråga som har föranlett tulltillägg får även ta upp frågan om tulltillägg om domstolen anser att tulltillägget utan olägenhet kan prövas i målet.

19 § Om domstolen i ett fall som avses i 17 § andra stycket och 18 § inte prövar den nya frågan, får domstolen överlämna frågan till Tullverket för prövning.

Deldom

20 § Om det finns flera frågor i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt i någon av frågorna trots att handläggningen av övriga frågor inte är klar.

Mellandom

21 § Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt om

1. en eller flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse för utgången i målet, eller

2. hur en uppkommen fråga, som främst har betydelse för rätts- tillämpningen, ska bedömas vid avgörandet av målet.

Domstolen bestämmer om beslutet ska få överklagas direkt eller först i samband med domstolens beslut i själva målet.

Om domstolen bestämmer att ett särskilt beslut får överklagas direkt, får domstolen besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det särskilda beslutet har fått laga kraft.

Muntlig förhandling

22 § Förvaltningsrätten och kammarrätten ska hålla muntlig förhandling i ett mål om tulltillägg eller förseningsavgift om en enskild begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om avgift inte kommer att tas ut.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

385

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

386

Företrädaransvar

23 § Om talan om betalningsskyldighet enligt 59 kap. 13 § skatte- förfarandelagen (2011:1244) har väckts genom ansökan mot en företrädare för en juridisk person, ska det som sägs i detta kapitel om skattskyldig, klagande, enskild, part eller motpart även gälla företrädaren.

Behörig förvaltningsrätt

Frågor om bevissäkring

24 § Frågor om bevissäkring prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslut om bevissäkring ska verkställas eller har verkställts.

Frågor om betalningssäkring

25 § Frågor om betalningssäkring prövas av den förvaltningsrätt som är behörig enligt 46 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) eller den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut om den tull, skatt, ränta eller avgift som betalningssäkringen gäller.

Dröjsmålstalan

26 § Om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt artikel 22.2 i förordning (EU) nr 952/2013, inte har meddelat ett beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i den förordningen, får den sökande begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits.

7 kap. Särskilda bestämmelser Åtgärder vid nöd eller olycka

1 § Den som på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl undandrar varor eller transportmedel från tullövervakning, ska snarast underrätta Tullverket om detta.

En underrättelse enligt första stycket får göras till Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och till Kustbevakningen i fråga om fartyg.

2 § Om ett transportmedel som omfattas av tullövervakning eller medför varor som omfattas av tullövervakning förolyckas, ska den som har någon handling som avser transportmedlet eller varorna genast lämna handlingen till Tullverket.

En handling enligt första stycket får lämnas till Kustbevakningen, om transportmedlet är ett fartyg.

Flygtrafik med tredjeland

3 § Beslut om att en flygplats ska få bedriva flygtrafik med tredjeland fattas av regeringen.

Delgivning

4 § Om Tullverket vid tillämpningen av tullagstiftningen, förordning (EG) nr 1889/2005 eller förordning (EU) nr 608/2013 ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det ske genom delgivning.

Delgivning bör användas bara om det behövs med hänsyn till omständigheterna.

Vite

5 § Tullverket kan förena ett föreläggande med vite

1. när verket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för Tullverkets kontrollverksamhet, samt

2. om någon

– inte har lämnat uppgift som krävs enligt tullagstiftningen, eller

– inte har fullgjort sådan skyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, eller i 4 kap. 4, 7, 32 eller 33 §.

6 § Bestämmelserna i 5 § gäller inte om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas om vite eller, i förekommande fall, dennes ställföreträdare har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till tulltillägg och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

7 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt 5 kap. 2 § för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Tillämpning av skatteförfarandelagen

8 § I ärenden och mål om tull, skatt som ska betalas till Tullverket, ränta, tulltillägg och avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt

2. bevissäkring och betalningssäkring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2–16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap.

Vid tillämpningen av första stycket ska det som sägs i skatte- förfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndigheten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stället gälla Tullverket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Genom lagen upphävs tullagen (2000:1281).

3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om

a) betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som ska tas ut vid import avseende varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet,

b) ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet,

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

387

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

388

c) tullkontroller som inletts före ikraftträdandet, och

d) förseningsavgift i fråga om deklarationer som skulle ha lämnats före ikraftträdandet.

Förslag till lag om vissa tullbestämmelser	Prop. 2015/16:79
	Bilaga 9
Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen, i fråga om

– bindande besked,

– varors klassificering, ursprung och tullvärde,

– varors tullstatus, och

– transitering, särskild användning och förädling av varor.

Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning.

Ytterligare kompletterande bestämmelser finns i tullagen (2016:000).

2 § Uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen samt i tullagen (2016:000).

Bindande besked

3 § Bestämmelser om beslut om bindande besked finns i artiklarna 33–37 i förordning (EU) nr 952/2013.

4 § Bestämmelser om anlitande av och kostnader för särskild sakkunnig vid handläggning av bindande besked finns i 4 kap. 5 § och 1 kap. 14 § tullagen (2016:000).

Varors klassificering, ursprung och tullvärde

5 § Bestämmelser om varors klassificering, ursprung och tullvärde finns i artiklarna 56–76 i förordning (EU) nr 952/2013.

6 § Om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras, ska bestämmelserna i 1 kap. 14 §, 4 kap. 5, 16, 17 och 24–41 §§ samt 7 kap. 5 och 6 §§ tullagen (2016:000) tillämpas.

Varors tullstatus

7 § Bestämmelser om varors tullstatus finns i artiklarna 153–157 i förordning (EU) nr 952/2013.

Transitering, särskild användning och förädling av varor

8 § Bestämmelser om transitering, särskild användning och förädling av varor finns i artiklarna 226–228, 231–236 och 250–262 i förordning (EU)

389

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

390

nr 952/2013. Vissa ytterligare bestämmelser om dessa förfaranden finns i artiklarna 210–225 i den förordningen.

Bestämmelser om transitering finns även i konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande och i tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen).

Bemyndigande

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för näringsidkare att lämna uppgift om genomsnittliga priser på importerade varor samt om importkvantiteter och transportkostnader avseende sådana varor i samband med bestämmande av tullvärde på vissa lättfördärvliga varor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Genom lagen upphävs lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 4, 8, 9, 11, 13, 17 och 18 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	4 §1

Den som för in en vara från ett annat EU-land till Sverige ska anmäla varan till Tullverket om varan omfattas av ett förbud mot införsel eller ett villkor för införsel som inte är uppfyllt eller om varan förs in med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. En sådan anmälan ska göras också av den som för ut en vara från Sverige till ett annat EU-land om varan omfattas av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt eller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift.

Den som från ett annat EU-land till Sverige för in eller från Sverige till ett sådant land för ut en vara som avses i 3 § 1, 3, 8, 10 eller 11, eller 15 när det gäller tillståndspliktiga sprängämnesprekursorer enligt 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, ska dock alltid anmäla varan till

Tullverket.
Anmälan	enligt första		stycket		Anmälan enligt första			stycket
ska göras utan dröjsmål vid					ska göras utan dröjsmål till
närmaste	bemannade		tullplats.		närmaste	bemannade tullkontor.
Regeringen eller, efter regeringens					Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande,		Tullverket		får	bemyndigande,		Tullverket		får
meddela närmare		föreskrifter		om	meddela	närmare	föreskrifter		om
anmälningsskyldigheten			enligt		anmälningsskyldigheten			enligt
första och andra styckena.					första och andra styckena.
					8 §2

En tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara

1 Senaste lydelse 2014:800.

2 Senaste lydelse 2003:811.

En tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

391

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

392

som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret.

En försändelse enligt första stycket får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringster- minal.

9 §3

Beslut om att med stöd av 8 § öppna brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett för- troligt meddelande, skall detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

Beslut om att med stöd av 8 § öppna postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag som kan antas inne- hålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddel- ande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

			11 §4
En	chefstjänsteman	som	En chefstjänsteman som för-
förordnats för uppgiften av chefen			ordnats för uppgiften av chefen för
för Tullverket får besluta att en			Tullverket får besluta att en
postförsändelse som väntas till ett			postförsändelse som väntas till ett
visst postkontor och som kommer			visst brevbärarkontor och som
från ett annat EU-land skall hållas			kommer från ett annat EU-land ska
kvar	av postbefordringsföretaget		hållas kvar av postbefordrings-
när den kommer till postkontoret,			företaget när den kommer till
om			brevbärarkontoret, om

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2. det är nödvändigt för att	2. det är nödvändigt för att
beslag skall kunna ske.	beslag ska kunna ske.

3 Senaste lydelse 2004:208.

4 Senaste lydelse 2004:208.

Ett beslut om kvarhållande ska Prop. 2015/16:79 gälla en begränsad, kortare tid. Bilaga 9 Beslutet får verkställas omedel-

bart, men ska snarast prövas av chefen för Tullverket.

Ett beslut om kvarhållande skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men skall snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist.

Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket till verket överlämna en försändelse som kvarhållits enligt första stycket.

13 §5

Vid kontroll enligt denna lag skall den vars uppgifter skall kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

Den vars uppgifter skall kon- trolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs skall svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter skall enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 5 kap. 23 § tullagen (2000:1281) om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldig- heten.

Vid kontroll enligt denna lag ska den vars uppgifter ska kontrol- leras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transport- medlet och utan kostnad tillhanda- hålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen ska också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

Den vars uppgifter ska kon- trolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs ska svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Samma person ska även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter ska enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 2 kap. 17 § tullagen (2016:000) om indrivning av tull ska gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.

5 Senaste lydelse 2000:1301.

393

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

	17 §6
Tullverket får ta hand om en	Tullverket får ta hand om en
vara om det behövs för att	vara om det behövs för att
genomföra en kontroll enligt denna	genomföra en kontroll enligt denna
lag. Tullverket får även ta hand om	lag. Tullverket får även ta hand om
en vara på den grunden att varan	en vara på den grunden att varan
inte får föras in till eller ut från	inte får föras in till eller ut från
landet till följd av att varan	landet till följd av att varan
omfattas av ett sådant förbud eller	omfattas av ett sådant förbud eller
villkor som avses i 4 § första	villkor som	avses	i 4 § första
stycket eller att varan förs in eller	stycket eller att varan förs in eller
ut med stöd av ett tillstånd som	ut med stöd av ett tillstånd som
föranletts av oriktig uppgift eller	föranletts av oriktig uppgift eller
underlåtenhet att lämna före-	underlåtenhet att lämna före-
skriven uppgift. Varan får därvid	skriven uppgift. Varan får då
läggas upp på tillfälligt lager. De	läggas upp på en anläggning för
kostnader som Tullverket haft för	tillfällig lagring. De kostnader
varans uppläggning och förvaring	som Tullverket haft för varans
skall ersättas av den som för in	uppläggning	och	förvaring ska
eller för ut varan.	ersättas av den som för in eller för
	ut varan.

Tullverket kan besluta att varan inte får tas ut från lagret förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättnings- skyldigheten, om det finns särskilda skäl.

18 §7

Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 6 kap. 25–38 §§ och

10 kap. 4 § tullagen (2000:1281).

Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 4 kap. 26–41 §§ och

7 kap. 5 § tullagen (2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ i den nya lydelsen tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet.

6 Senaste lydelse 2000:1232.

7 Senaste lydelse 2011:468.

394

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §

Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat före- skrifter om det.

Utöver vad som följer av tullagstiftningen enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, i den ursprungliga lydelsen, får uppgifter i databasen lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 9

395

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

396

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2015-12-07

Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Lennart Hamberg samt justitierådet Agneta Bäcklund.

En ny svensk tullagstiftning

Enligt en lagrådsremiss den 12 november 2015 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. tullag,

2. lag om vissa tullbestämmelser,

3. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,

4. lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Mats Barregren från Finansdepartementet samt rättssakkunnige Pontus Abado Nilsson och departementssekreteraren Henrik Bergfeldt, båda från Utrikesdepartementet.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Inledning

I lagrådsremissen lämnas förslag till lagändringar som framför allt ska komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (tullkodexen). De kompletterande bestämmelserna föreslås i allt väsentligt införas genom två nya lagar; dels en tullag och dels en lag om vissa tullbestämmelser. Det kan sättas i fråga om uppdelningen främjar tydlighet och enhetlighet i regleringen.

De två lagarnas struktur skiljer sig åt väsentligt. I förslaget till tullag har upplysningsbestämmelser om tullkodexen och dess tillämpnings- föreskrifter, liksom upplysningsbestämmelser om andra författningar och verkställighetsföreskrifter, begränsats till ett minimum (se remissen s. 114). Lagen om vissa tullbestämmelser innehåller nästan uteslutande sådana upplysningsbestämmelser.

Lagen om vissa tullbestämmelser anges innehålla bestämmelser som kompletterar tullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen i fråga om bindande besked, varors klassificering, ursprung och tullvärde, varors tullstatus samt transitering, särskild användning och förädling av varor. Lagen saknar dock materiella bestämmelser som rör angivna frågor eller förfarandet vid hantering av sådana frågor. Den kompletterande regleringen finns i tullagen och

hänvisning sker till den lagens bestämmelser (se 1, 4 och 6 §§ i lagen om	Prop. 2015/16:79
vissa tullbestämmelser).	Bilaga 10
Uppdelningen på två lagar har samband med ansvarsfördelningen inom
regeringskansliet som innebär att Finansdepartementet har huvudansvaret
för tullagstiftningen och att Utrikesdepartementet ansvarar för vissa delar
av den. Några sakliga skäl för att behålla uppdelningen på två lagar har i
övrigt inte redovisats i remissen (se remissen s. 62). Det måste dock
också beaktas att tullagstiftningen på EU-nivå inte gör någon sådan
åtskillnad och att en betydande del av de bestämmelser som ska gälla är
gemensamma för de sakfrågor som enligt förslaget delas upp på två
lagar. Uppdelningen leder, som vissa remissinstanser också har påpekat,
till att regleringen blir mer svårtillgänglig.
Uppdelningen är enligt Lagrådets mening olämplig och onödig.
Regleringen bör samlas i den nya tullagen. (Se även Lagrådets yttrande i
prop.1999/2000:126 s. 271). Detta kan ske utan några genomgripande
förändringar av tullagen (se vad som anförs nedan under 1 kap. 1 §
tullagen och under lagen med vissa tullbestämmelser).
Den nya tullagen bygger i stor utsträckning på den gällande tullagen och
många bestämmelser har förts över till den nya lagen. Förarbetena till
den nya lagen är mycket kortfattade. Hänvisningar görs huvudsakligen
till motsvarande bestämmelser i gällande tullag.
Hänvisningarna till gällande lag är i vissa fall inte korrekta, t.ex. på så
sätt att det anges att den föreslagna paragrafen i sak motsvarar en tidigare
gällande bestämmelse, trots att sakliga ändringar gjorts. Vidare är
sambandet mellan föreslagna paragrafer och reglering på EU-nivå ofta
oklar. För att underlätta tillämpningen av den nya lagen förordar
Lagrådet att remissen inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet
utvecklas och korrigeras i dessa delar så att det klart framgår när en
bestämmelse utan sakliga förändringar har förts över från gällande tullag
och i vilka fall justeringar skett och vad dessa innebär. Vidare bör skälen
för sakliga ändringar redovisas. Slutligen bör bestämmelsernas koppling
till EU-regleringen redovisas tydligare.
I lagrådsremissen berörs de problem som uppkommer om ett förfarande
kan träffas av såväl tulltillägg som av sanktion av annat slag. Remissen
innehåller inga förslag till ändrad lagstiftning inom det aktuella området.
En hänvisning görs till det arbete som bedrivs inom EU. Vidare hänvisas
till den bedömning som gjorts i prop. 2014/15:131 rörande
skattetilläggen, nämligen att sanktionerna på tullområdet bör ses över.
Lagrådet finner det angeläget att så sker snarast.

397

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

398

Förslaget till tullag

1 kap. 1 §

Se vad Lagrådet har anfört inledningsvis om att samla den kompletterande regleringen i tullagen. Om så sker blir upplysningen i paragrafens andra stycke onödig och bör utgå.

1 kap. 2 §

Denna bestämmelse kan enligt Lagrådets mening utgå.

1 kap. 3 §

I bestämmelsen anges, på samma sätt som i nu gällande tullag (2000:1281), att det som sägs om tull även gäller annan skatt som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket, om inte något annat uttryckligen anges. Denna bestämmelse, tillsammans med den bestämmelse som finns i 2 kap. 1 § andra stycket och som anger att i första stycket avsedda skatter om inte annat föreskrivits ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, innebär att såväl tullagens regler i allmänhet som tullkodexens förfaranderegler blir tillämpliga även på skatter som betalas till Tullverket.

I åtskilliga bestämmelser i tullagen finns emellertid också en koppling till vad som benämns ”tullagstiftningen”. I exempelvis 4 kap. 24 § anges att Tullverket får rikta förelägganden mot den som kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen, och i

7 kap. 4 § anges att Tullverket vid tillämpning av tullagstiftningen får använda delgivning.

I artikel 5.2 i tullkodexen definieras tullagstiftningen som det regelverk som utgörs av bl.a. tullkodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå. Vid föredragningen har fråga uppkommit om denna definition kan anses omfatta även det korresponderande regelverk som ska användas vid Tullverkets uppbörd av skatt vid import.

För att undvika osäkerhet i detta hänseende föreslår Lagrådet att 3 § kompletteras med en andra mening av följande lydelse.

Vidare ska det som sägs om tullagstiftningen gälla även de motsvarande regler som vid import ska tillämpas på annan skatt än tull.

1 kap. 5 §

Lagrådet anser att sista stycket bör omformuleras enligt följande.

I Tullverkets verksamhet gäller lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet.

1 kap. 6 §

Enligt Lagrådets mening bör första stycket 1 b inledas med ”inte har lämnat eller inte kommer att lämna … ”. Vidare bör, för tydlighetens skull, andra stycket avslutas med ” … till grund för antagandet enligt första stycket 1”.

1 kap. 12 §

I paragrafen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lagrådet förordar att bestämmelsen ges följande lydelse.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ett tullombud ska få tillhandahålla tjänster i Sverige.

1 kap. 14 §

Lagrådet föreslår att första och andra styckena utformas på följande sätt.

Om en särskild sakkunnig har anlitats enligt 4 kap. 5 §, ska kostnaden för den sakkunnige betalas av den som lämnat en felaktig uppgift respektive av den som inte följt en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara. Tullverket kan besluta att den som inte följt en uppmaning inte ska vara betalningsskyldig.

Betalningsskyldighet enligt första stycket gäller inte om en felaktig uppgift avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent.

Rubriken till 2 kap.

Kapitlet innehåller ett flertal bestämmelser om ränta. Lagrådet anser att detta bör framgå av rubriken till kapitlet och att rubriken bör lyda

”Tullskuld, skatt och ränta m.m.”

2 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om åtgärder som får vidtas för att säkerställa betalning av en tullskuld.

I författningskommentaren anges att bestämmelserna motsvarar

5 kap. 9 § andra och tredje styckena samt 23 § andra stycket sista meningen i den gällande tullagen.

Paragrafens rubrik lyder ”Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld”. Några materiella bestämmelser – motsvarande förordningens reglering i artikel 89 och följande i tullkodexen – som reglerar en potentiell tullskuld finns inte i förslaget. Vad som avses med en sådan

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

399

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

400

tullskuld framgår inte heller. I gällande bestämmelser finns inte någon motsvarande rubrik och såvitt framgår finns inte heller någon motsvarande möjlighet att besluta om säkerhet för en potentiell fordran. Formuleringen av rubriken leder till oklarhet om vad som regleras i paragrafen. Orden ”potentiell eller befintlig” bör därför utgå ur rubriken.

Med beaktande av förordningens reglering kan ifrågasättas om inte ordet

”tull” bör utgå ur andra stycket.

Ordet ”säkerhet” har genomgående bytts ut mot ”garanti” i paragrafen.

Någon saklig ändring synes inte vara avsedd. Ändringen av terminologin inger emellertid betänkligheter. Begreppet säkerhet används normalt i svensk rätt för att beskriva det som avses i bestämmelsen (se t.ex. utsökningsbalken och konkurslagen). Enligt normalt språkbruk kan en vara inte utgöra garanti (se paragrafens andra och tredje stycken).

Förändringen av terminologin riskerar att leda till att gäldenärens möjlighet att ställa säkerhet inskränks till just säkerhet i form av garanti, som normalt avser en utfästelse av bank eller annan jämförbar penninginrättning att infria den förpliktelse som säkerheten ska avse. En sådan begränsning framstår varken som avsedd eller motiverad och finns inte i tullkodexen.

Som skäl för att göra den föreslagna förändringen anförs att ordet garanti används i unionstullkodexen (se t.ex. artikel 105, 110 och 112). I den svenska versionen av unionstullkodexen används således ordet ”garanti”. Det engelska uttrycket som används är ”guarantee”, ett uttryck som har en vidare och delvis annan innebörd än det svenska, och som torde kunna motsvara det svenska uttrycket ”säkerhet”. Detsamma gäller det franska uttrycket ”garantie”.

Det framstår därför som om den svenska textversionen av begreppet begränsar betydelseområdet för de angivna bestämmelserna om garanti eller säkerhet.

Till detta kommer att ordet ”säkerhet” används i 3 kap. 7 § som reglerar Tullverkets möjlighet att bestämma att en vara inte får tas ut från en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager förrän verkets kostnader för förvaringen har ersatts eller säkerhet har ställts för dem. Det innebär att olika uttryck används i lagen för att beskriva samma företeelse, vilket inte är lämpligt.

Mot bakgrund av vad som nu anförts förordar Lagrådet att ordet

”säkerhet” behålls i paragrafen och genomgående används i lagen för att beskriva den angivna företeelsen.

I tredje stycket anges att Tullverket får ”ta ut beloppet ur garantin eller varan innan en fordran överlämnas för indrivning i enlighet med 17 §”. Att Tullverket skulle kunna ta ut betalning innan fordran lämnas för indrivning saknar motsvarighet i gällande bestämmelser. Det framgår inte heller hur bestämmelsen förhåller sig till tullkodexens reglering. I

remissen redovisas inte några skäl för förslaget. Frågan bör övervägas ytterligare inom ramen för den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. Se också vad Lagrådet har anfört i anslutning till 3 kap. 8 §.

2 kap. 6 §

I paragrafen finns bestämmelser om begränsning av tullskuld. Enligt författningskommentaren kompletterar paragrafen artikel 103.2 i tullkodexen. Andra och tredje styckena motsvarar 5 kap. 5 § andra stycket i nuvarande lag och reglerar inom vilken tid en gäldenär får underrättas om en tullskuld i vissa situationer. Motsvarande bestämmelse i gällande regler reglerar när beslut om tullskuld ska meddelas. Lagrådet anser att innebörden av uttrycket underrättelse bör utvecklas och tydliggöras.

2 kap. 9–14 §§

Bestämmelserna avser ränta vid betalning av andra skatter än tull, när skatterna ska tas ut av tullverket vid import.

När det gäller ränta i samband med uppbörd av tull, är regleringen i tullkodexen om kreditränta i artikel 112 och dröjsmålsränta i artikel 114 direkt tillämpliga. Generellt ska enligt 2 kap. 1 § det förfarande som gäller för tull också tillämpas när de skatter som nämns där ska fastställas och betalas. Av lagrådsremissen framgår emellertid att det, i fråga om dröjsmålsräntan vid för sena skattebetalningar, eftersträvats att den ska motsvara nivån för kostnadsränta vid för sen betalning av skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Detta innebär att två olika regelverk behöver tillämpas i fråga om dröjsmålsränta (s. 71 f.).

I 9 § föreslås som huvudregel att bestämmelserna om kreditränta och dröjsmålsränta i artiklarna 112 och 114 i tullkodexen ska tillämpas även på skatt, men att dröjsmålsräntan ska beräknas enligt vissa bestämmelser i skatteförfarandelagen. I 10 § första stycket och 14 § första och andra styckena regleras emellertid vissa situationer särskilt, men där gäller som en förutsättning för tillämpningen att ränta inte ska tas ut enligt huvudregeln i 9 §. De särskilda situationerna avser skatt som ska betalas enligt beslut om omprövning eller enligt beslut av förvaltningsdomstol. Om de särskilda räntereglerna behövs framgår således först när det står klart att ränta i dessa situationer inte kan tas ut på motsvarande tullbelopp enligt artiklarna 112 eller 114.

Vidare framgår av 10 § andra stycket och 14 § tredje stycket att en särskild reglering ska gälla vid försening av kompletterande tulldeklaration i ett visst fall.

Av den utredning som föregått remissen framgår att det inte gått att utreda om de olika reglerna kompletterar varandra, eller om det är fråga om en dubbelreglering. Frågan belyses ytterligare i remissen, men

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

401

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

402

analysen är inte tillräcklig för att det ska gå att dra några säkra slutsatser om behovet av de nämnda särbestämmelserna.

Den ränta som ska användas enligt artikel 114 motsvarar Riksbankens reporänta med tillägg av 2 procentenheter. Dröjsmålsränta enligt skatteförfarandelagen vid för sen betalning utgörs av basräntan med tillägg av 15 procentenheter. Av remissen synes följa att den sist nämnda räntenivån förutsatts vara lämpligt avvägd i alla de situationer som regleras i artikel 114 i tullkodexen, till den del tullskulden utgörs av skatt.

Enligt Lagrådets mening framstår det som oklart om de särskilda reglerna i 10 och 14 §§ överhuvudtaget har någon funktion. Vidare framstår det som osäkert om det, vid en jämförelse med skatteförfarandelagens regler, vid uppbörd av skatt på import är motiverat att genomgående tillämpa den högsta räntesatsen i alla de fall som kan omfattas av artikel 114 i tullkodexen.

Det är uppenbart att betydande förenklingar kan uppnås om tullkodexens räntebestämmelser genomgående görs tillämpliga inte bara på tullbeloppet utan även på den skatt som tas ut vid importen. Om avvikande räntenivåer bedöms nödvändiga avseende skatteuppbörden, måste reglernas funktionssätt tydliggöras.

När det gäller den tekniska utformningen av de olika paragraferna kan följande nämnas.

9 § bör kunna förenklas enligt följande.

9 § Vid betalning av andra skatter än tull ska dröjsmålsränta, i stället för vad som anges i artikel 114 i förordning (EU) nr 952/2013, beräknas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första stycket och andra stycket första meningen skatteförfarandelagen (2011:1244).

10 och 14 §§ – om behovet av dessa, se ovan.

11 § kan utformas enligt följande.

11 § Kreditränta eller dröjsmålsränta ska inte tas ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

I 12 § anges att det som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta enligt 9 och 10 §§. Bestämmelsen bör kunna undvaras, eftersom det som regleras där får anses följa av 1 § andra stycket.

I 13 § ges en möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att besluta om befrielse från skyldigheten att betala ”ränta på annan skatt än tull enligt 10 §”, om det finns synnerliga skäl. De markerade orden kan lämpligen bytas ut mot orden ”kreditränta eller dröjsmålsränta på annan skatt än tull”.

2 kap. 20 §

I första och andra styckena anges att fråga om återbetalning och eftergift av skatt ska prövas, om en ansökan om detta görs avseende tull. Därvid ska angivna bestämmelser i tullkodexen även tillämpas beträffande skatten. Enligt författningskommentaren till bestämmelsen motsvarar den delvis andra och tredje styckena av 5 kap. 13 § i den nuvarande tullagen.

I remissen (s. 69) anges att den föreslagna paragrafen även är avsedd att ge stöd för omprövning av beslut om annan skatt än tull (omprövning avseende tulltillägg och förseningsavgift är reglerad i 7 kap. 18 §). Paragrafen skulle således till viss del motsvara den reglering som i den nu gällande tullagen finns i 5 kap. 3 § andra stycket jämförd med 11 § andra stycket. Lagrådet kan inte finna att 2 kap. 20 § ger något lagstöd för omprövning. Möjligen följer detta i stället av den föreslagna regeln i 2 kap. 1 § andra stycket, enligt vilken skatt ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull. Regleringen bör övervägas ytterligare.

I tredje stycket anges att det vid återbetalning får göras avdrag för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. Vid föredragningen har framkommit att bestämmelsen är att förstå så att sådant avdrag för tull och skatt även ska ske inte bara när skatt utan också när tull återbetalas, och att tullkodexen inte bedömts utgöra hinder mot en sådan nationell avräkningsregel vid återbetalning av tull. Enligt Lagrådets mening bör frågan utvecklas närmare i det fortsatta lagstiftningsarbetet, och bestämmelsen förtydligas. Vid utformningen av bestämmelsen bör observeras att orden ”tull och annan skatt” lämpligen kan ändras till ”tull” (se 1 kap. 3 §).

I 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nu gällande tullagen finns en bestämmelse av innebörd att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull. Den dispensbestämmelsen föreslås inte överförd till den nya lagen. Frågan kommenteras inte. Vid föredragningen har dock upplysts om att artikel 120 i tullkodexen, som enligt paragrafens första stycke ska tillämpas vid återbetalning och eftergift av skatt, får anses ersätta den nuvarande dispensbestämmelsen.

I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör redovisas i vad mån en tillämpning av artikel 120 i tullkodexen kan utgöra ersättning för den nuvarande dispensregeln. Det bör beaktas att den nuvarande regleringen avseende skatt överensstämmer med 60 kap. 1 § skatteförfarandelagen.

Det bör vidare observeras att särskilda överklaganderegler för närvarande gäller när dispensbeslut fattas på myndighetsnivå, och det bör närmare övervägas hur beslut avseende befrielse från skatt eller ränta på skatt ska överklagas. Se nuvarande 9 kap. 2 § andra stycket tullagen och även 67 kap. 6 § skatteförfarandelagen.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

403

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

404

3 kap. 4 §

Artikel 133.1 i unionstullkodexen tar sikte på den anmälningsskyldighet som operatören av ett havsgående fartyg eller ett luftfartyg har när fartyget eller luftfartyget förs in i unionens tullområde men däremot inte på anlöp eller landningar som följer i en rutt därefter.

Genom den kompletterande anmälningsskyldigheten i paragrafens första stycke som gäller ”i andra fall” vidgas anmälningsskyldigheten till att avse en senare ankomst till svenskt tullområde. Lagrådet anser att de överväganden som ligger bakom den kompletterande bestämmelsen bör redovisas i författningskommentaren.

3 kap. 7 §

Paragrafen motsvarar, enligt författningskommentaren, i sak 3 kap. 7 § tredje stycket sista meningen och 8 § samt 4 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. I andra stycket andra meningen föreskrivs att deklaranten är ersättningsskyldig för kostnader för förvaring. Detta torde framgå av andra bestämmelser och Lagrådet förordar att den meningen, som saknar motsvarighet i gällande bestämmelser, utgår.

Se även vad Lagrådet har anfört under 2 kap. 4 § i fråga om begreppen

”garanti” och ”säkerhet”.

3 kap. 8 §

I paragrafens första stycke finns bestämmelser om försäljning av varor på offentlig auktion. Se vad Lagrådet har anfört i fråga om 2 kap. 4 § tredje stycket. Frågan bör övervägas inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Om andra meningen behålls bör ordet ”garanti” ersättas av ”säkerhet”

även i den nu aktuella paragrafen (se vad Lagrådet anfört under 2 kap. 4 § i fråga om uttrycken ”garanti” och ”säkerhet”).

3 kap. 10 §

I paragrafen finns bestämmelser om rätten i vissa fall att förstöra varor. I författningskommentaren anges att bestämmelsen i sak motsvarar 4 kap. 19 § första stycket, 20 och 21 §§ i nuvarande tullag. En förutsättning för att få förstöra varor i nuvarande tullag är dock att varorna inte kan säljas. Något sådant krav, som framstår som rimligt, återfinns inte i den föreslagna lagtexten. Några skäl till förändringen redovisas inte i remissen. Lagrådet förordar att skälen för ändringen utvecklas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Rubriken till 3 kap. 12 §

Rubriken till paragrafen, ”Lagring”, återspeglas inte paragrafens innehåll och bör ersättas, t.ex. av ”Frizoner”.

4 kap. 11 §

Av paragrafen framgår att en förare eller befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska stanna på uppmaning av en tulltjänsteman och att detsamma gäller annan person om det finns anledning att anta att personen är anmälningsskyldig enligt tullagstiftningen.

Lagrådet konstaterar att det här liksom vid andra kontrollåtgärder ska göras en proportionalitetsbedömning enligt 4 kap. 1 § (jfr vad som anfördes vid införandet av generell proportionalitetsbestämmelse, prop.1999/2000:126 s. 101 f.).

4 kap. 12 §

I paragrafen används uttrycken ”i trakterna vid” och ”i närheten av”. Den avsedda innebörden av uttrycken bör preciseras i författnings- kommentaren.

4 kap. 14 §

I paragrafen finns bestämmelser om Tullverkets möjligheter att tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel. Paragrafen motsvarar enligt författningskommentaren 6 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen omfattar även infarter till och utfarter från frizoner.

Motsvarande reglering avseende frizoner har inte förts över till den nya lagen. Några skäl för detta har inte redovisats och det framstår närmast som ett förbiseende att frizoner inte nämns.

Lagrådet förordar att paragrafens andra stycke ges följande lydelse.

Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från hamnar, flygplatser, frizoner och anläggningar för tillfällig lagring.

4 kap. 16 §

I paragrafen finns bestämmelser om Tullverkets möjlighet att undersöka egendom och områden för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten enligt tullagstiftningen har fullgjorts. Bestämmelsen motsvarar enligt författningskommentaren 6 kap. 10 § i den nuvarande lagen.

Den bestämmelsen omfattar även frizoner. Motsvarande reglering avseende frizoner har inte förts över till den nya lagen. Lagrådet för- ordar att en bestämmelse som ger rätt att undersöka frizoner och lokaler inom frizoner införs i paragrafen och att punkten två i första stycket förslagsvis ges följande lydelse.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

405

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

406

2. frizoner, anläggningar för tillfällig lagring och tullager samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och

4 kap. 22 §

I första stycket bör textdelarna ”som väntas till ett visst brevbärarkontor och” och ”när den kommer till brevbärarkontoret” kunna strykas.

4 kap. 24 och 25 §§

Paragraferna motsvarar 6 kap. 25 och 26 §§ i nuvarande tullag och ger Tullverket möjlighet att meddela föreläggande om uppgiftsskyldighet i vissa fall.

I 6 kap. 25 och 26 §§ i nuvarande tullag anges att föreläggandet får avse, inte bara att lämna en uppgift, utan även att visa upp en handling eller lämna över kopia av handling. Enligt författningskommentaren (s. 124) får en befogenhet för Tullverket att förelägga någon att lämna uppgift anses innefatta en befogenhet att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av en handling. För att undanröja oklarheter och risk för tillämpningssvårigheter förordar Lagrådet att den nuvarande formuleringen behålls.

Med handling avses, enligt nu gällande bestämmelse i 6 kap. 25 §, framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas med tekniskt hjälpmedel. Definitionen har inte förts över till den nya lagen. Den föreslagna lydelsen av paragraferna riskerar att leda till oklarheter vid tillämpningen av bestämmelserna om handlingar och uppgifter som undantas från kontroll (se 4 kap. 36– 41 §§). Lagrådet förordar att definitionen förs in i paragraferna.

Kravet på en tydlig reglering gör sig särskilt starkt gällande med hänsyn till att en överträdelse av ett beslut att lämna en uppgift eller en handling kan föranleda straffansvar (se 5 kap. 2 §) och att ett föreläggande kan förenas med vite (se 7 kap. 5 §). (Se även Lagrådets yttrande i prop. 2010/11:165 s. 1803.)

4 kap. 36–41 §§

I paragraferna finns bestämmelser om handlingar och uppgifter som får undantas från föreläggande och revision samt förfarandet när handlingen eller uppgiften undantas.

Enligt 36 § andra stycket gäller första stycket även i fråga om ett föreläggande enligt 24 eller 25 § att lämna uppgifter. Bestämmelsen framstår som onödig eftersom det framgår av första stycket att vissa handlingar ska undantas från föreläggande. Om det anses nödvändigt att behålla bestämmelsen i andra stycket bör det anges att även 37–41 §§ ska gälla vid förelägganden enligt 24 och 25 §§.

I de nu aktuella paragraferna används uppgift i en annan betydelse än i 24 och 25 §§. (Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till de paragraferna).

4 kap. 49 §

I 4 kap. 16 § första stycket 3 ges Tullverket rätt att undersöka ”… bagage samt handväskor och liknande som förs med av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde”. I den nu aktuella paragrafen exemplifieras vad som kan ingå i bagage. Något behov av en sådan exemplifiering finns knappast. Lagrådet förordar att den formulering som finns i 4 kap. 16 § första stycket 3 används också i den nu aktuella paragrafen; ordet ”förs med” bör dock ersättas med ”medförs”.

4 kap. 50 §

Lagrådet anser det finns anledning att i författningskommentaren på ett tydligare sätt utveckla varför uttryckssättet i andra stycket skiljer sig från det i 4 kap. 16 § andra stycket.

5 kap. 2 §

Se vad Lagrådet har anfört under 4 kap. 24 och 25 §§ i fråga om uppgift och handling.

5 kap. 8 §

Paragrafen avser tulltillägg när tull fastställs på skälig grund. I andra stycket anges tillämplig procentsats, varvid en hänvisning görs till 7 §. Enligt författningskommentaren motsvarar bestämmelsen nuvarande regler. Detta synes emellertid tveksamt, till den del hänvisningen avser 7 § andra stycket som reglerar den situationen att tulltillägget avser mervärdesskatt som får dras av vid redovisning enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

Enligt Lagrådets mening förefaller dock den nu föreslagna lydelsen ge ett korrekt materiellt resultat, sannolikt till skillnad från lagens nuvarande utformning som kan vara felaktig (jfr prop. 2002/03:106 s. 29, 30, 251, 325 och 345). Frågan bör övervägas och redovisas närmare.

5 kap. 10 §

Tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över en vara som hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull (första stycket i paragrafen). Tulltillägget är 20 procent av den tullförmån som gäldenären går miste om (andra stycket).

Det något udda begreppet tullförmån definieras inte i den föreslagna tullagen och så har inte heller skett i tidigare tullagar. Innebörden av

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

407

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

408

begreppet är inte självklar. Ledning kan emellertid hämtas från ändringar som gjordes i 1973 års tullag i mitten av 1980-talet.

En då införd bestämmelse innebar att den tullskyldige inte fick åtnjuta förmånen (kurs. här) i form av befrielse av tull m.m. om en föreskriven förutsättning för befrielse eller dylikt inte iakttogs. När reglerna om tulltillägg infördes, knöts till bestämmelsen om förmån att tulltillägg skulle tas ut med ”tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om”.

Med EG-inträdet kom de materiella tullreglerna för svensk del att regleras på europeisk nivå. I svensk rätt försvann därmed den tidigare kopplingen mellan en ”förmån” på vilken tull skulle utgå och en ”tullförmån” på vilken skulle utgå tulltillägg. Kvar blev bara bestämmelsen om tulltillägg grundat på en ”tullförmån”.

Lagrådet finner mot denna bakgrund att det nu finns anledning att använda ett annat uttryckssätt och att andra stycket i paragrafen bör ges följande lydelse.

Tulltillägget är då tjugo procent av den tull som tas ut.

5 kap. 12 §

I paragrafen finns bestämmelser om att tulltillägg inte ska tas ut i vissa fall, bl.a. om gäldenären på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften. I författningskommentaren anges att paragrafen motsvarar 8 kap. 5 och 6 §§ i den nuvarande tullagen samt att begreppet ”frivilligt” har ersatts med ”på eget initiativ” för att följa skatteförfarandelagen men att någon

ändring i sak är inte avsedd.

Vid skatteförfarandelagens tillkomst infördes en bestämmelse om att skattetillägg inte skulle tas ut om den uppgiftsskyldige på eget initiativ hade rättat den oriktiga uppgiften. Avsikten var att åstadkomma en mer generös tillämpning än den tidigare gällande bestämmelsen om frivillig rättelse (se prop. 2010/11:165 s. 943).

Det är därför inte lämpligt att med hänvisning till skatteförfarandelagen ersätta begreppet ”frivilligt” om avsikten är att innebörden ska vara densamma som tidigare. Lagrådet förordar att begreppet ”frivilligt” används i paragrafen om inte någon saklig ändring är avsedd.

5 kap. 14 och 17 §§

I 14 § föreskrivs att tulltillägg tillfaller staten och i 17 § att försenings- avgift tillfaller staten. Lagrådet förordar att de båda paragraferna förs samman till en paragraf som placeras efter 22 § under rubriken ”Ge- mensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift”.

5 kap. 15 och 20 §§

I 15 § anges att om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får tulltillägg på beloppet inte tas ut. I 20 § anges på motsvarande sätt att tulltillägg eller förseningsavgift inte längre får tas ut sedan gäldenären eller deklaranten avlidit.

Enligt båda paragraferna gäller således att tulltillägg eller förseningsavgift inte längre får ”tas ut” i vissa situationer. I den nuvarande tullagen regleras dessa situationer i 8 kap. 8 och 11 §§, där det anges att tillägg eller avgift inte längre kan ”åläggas” resp. får ”påföras”.

Av författningskommentaren synes framgå att någon ändring i sak inte är avsedd.

Paragrafernas nuvarande lydelser innebär endast att beslut om tillägg eller avgift inte längre kan meddelas i de aktuella situationerna. Det föreslagna uttrycksättet indikerar dock att redan beslutade tillägg eller avgifter inte längre skulle kunna krävas in. Ordvalet är alltså missvisande. Det är bättre att utforma paragraferna enligt följande,

jfr 52 kap. 10 § skatteförfarandelagen.

15 § Om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får Tullverket inte besluta om tulltillägg på beloppet.

20 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte beslutas för en gäldenär eller deklarant som har avlidit.

Det bör nämnas att någon motsvarighet till 15 § inte finns i skatteför- farandelagen. Tulltilläggens och skattetilläggens accessoriska natur torde innebära att en bestämmelse av detta slag är umbärlig.

5 kap. 18 §

Bestämmelsen avser omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Bestämmelsen kan omformuleras enligt följande.

18 § Om gäldenären eller deklaranten begär det, eller om det finns andra skäl, ska Tullverket ompröva ett beslut om tulltillägg eller förseningsavgift.

Denna omprövningsbestämmelse innehåller inga förutsättningar för inom vilken tidsram omprövning kan ske, hur omprövning förhåller sig till frågor som avgjorts av förvaltningsdomstol, etc. När det gäller omprövning avseende tull och annan skatt är avsikten att förfarandet helt ska bygga på regleringen i tullkodexen, se lagrådsremissen s. 67–69. Tullkodexens omprövningsbestämmelser har dock inte gjorts tillämpliga i fråga om förfarandet för påförande av tulltillägg och förseningsavgift. Mot den bakgrunden bör i det fortsatta lagstiftningsarbetet analyseras om den föreslagna regleringen i paragrafen är tillräcklig.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

409

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

410

5 kap. 19 §

Paragrafen reglerar befrielse från tulltillägg och förseningsavgift. Andra stycket i paragrafen är utformad i anslutning till motsvarande bestämmelser i 51 kap. 1 § skatteförfarandelagen. Enligt Lagrådets mening skulle det vara till fördel om även paragrafens första stycke formuleras på motsvarande sätt som i den lagen. Paragrafen skulle då kunna inledas på följande sätt.

19 § Tullverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från tulltillägg eller förseningsavgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Enligt tredje stycket får deklaranten helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig. Bestämmelsen har ingen motsvarighet i skatteförfarandelagen. Lagrådet anser att det finns anledning att i det fortsatta lagstiftningsarbetet pröva om det finns skäl att behålla bestämmelsen.

5 kap. 21 §

I paragrafen finns bestämmelser om prövning av frågor om tulltillägg och förseningsavgift. Paragrafen motsvarar 8 kap. 13 § i den nuvarande lagen. I andra stycket i den paragrafen föreskrivs att gäldenären respektive deklaranten ska ges tillfälle att yttra sig innan beslut om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift. Andra stycket har inte förts över till nya lagen. Enligt författningskommentaren behövs inte bestämmelsen eftersom rätten att yttra sig framgår av artiklarna 22.6 och 29 i tullkodexen.

I artikel 22.6 finns visserligen sådana bestämmelser. Det framstår dock som oklart om dessa bestämmelser ska tillämpas vid beslut om tulltillägg och förseningsavgift. I remissen (s. 69) anges att omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift inte omfattas av tullkodexens bestämmelser om omprövning. Om så är fallet bör bestämmelsen i nuvarande 8 kap. 13 § andra stycket föras över till den nya tullagen. Frågan bör övervägas inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet.

5 kap. 22 §

Enligt paragrafen ska bl.a. artikel 114 i tullkodexen om dröjsmålsränta tillämpas i fråga om tulltillägg och förseningsavgift. Som framgår av förslaget till 2 kap. 9–14 §§, som Lagrådet kommenterat ovan, ska dröjsmålsräntan vid försenade skattebetalningar beräknas på ett sätt som avviker från tullkodexen. Fråga är om det är lämpligt att samma beräkningssätt ska användas vid sena betalningar av tulltillägg och förseningsavgift som avser skatt. I så fall får bestämmelsen modifieras. Frågan bör belysas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

6 kap. 1, 8, 11–17 samt 20 och 21 §§

Enligt 6 kap. 1 § ska allmänna ombudet få överklaga Tullverkets beslut i ärenden som avses i 3 och 7 §§. Enligt Lagrådets mening blir bestämmelsen tydligare om den direkt anger de beslut som det allmänna ombudet kan överklaga. Paragrafen kan utformas enligt följande.

1 § Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut avseende tull, ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

Att skatt även omfattas följer av bestämmelsen i 1 kap. 3 §.

Om Lagrådets förslag i denna del följs, kan lämpligen 6 kap. 8, 11–17 samt 20 och 21 §§ förenklas så att hänvisningarna där till ”som avses i 3 och 7 §§” ersätts av ”som avses i 1 §”.

6 kap. 2 §

I paragrafen finns bestämmelser om vilka beslut av Tullverket som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Enligt författningskommen- taren motsvarar den 9 kap. 2 § i nuvarande tullagen. I andra stycket i den paragrafen finns en bestämmelse om att beslut om nedsättning eller befrielse från annan skatt än tull och från ränta på annan skatt än tull får överklagas hos regeringen. Bestämmelsen i andra stycket föreslås inte överförd till den nya lagen. Skälen till den förändringen bör utvecklas inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet, se vad Lagrådet har anfört under 2 kap. 20 §.

6 kap. 3 §

I paragrafen finns bestämmelser om tiden för överklagande. Första stycket avser överklagande av Tullverkets beslut enligt 2 §. Andra stycket avser överklagande av verkets beslut om omprövning av det tidigare beslutet.

För att ett omprövningsbeslut ska kunna överklagas måste inte, vilket förutsätts i inledningen av andra stycket i den föreslagna lagtexten, det första beslutet ha ”ändrats”. Ordet bör ersättas med ”omprövats”.

Enligt 9 kap. 3 § tredje stycket i den nuvarande tullagen krävs inte för att överklaga att det överklagade beslutet gått den enskilde emot. Det stycket har fallit bort i lagförslaget. Bestämmelsen bör tas in som ett tredje stycke paragrafen.

6 kap. 4 och 6 §§

Paragraferna behandlar Tullverkets omprövning av överklagade beslut (4 §) och överlämnande av handlingar till förvaltningsrätten (6 §). Enligt den sist nämnda bestämmelsen får ett överklagande av beslut om tull, om det finns särskilda skäl, överlämnas utan föregående omprövning.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

411

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

412

I förarbetena till 1994 års tullag sägs att ett fall då ärendet bör överlämnas utan omprövning är då det föreligger skäl att avvisa överklagandet på annan grund än att det kommit in för sent (prop. 1994/95:34 s. 161).

En annan ordning gäller enligt skatteförfarandelagen. I 67 kap. 20 § regleras uttömmande i vilka fall omprövning ska ske. Av 22 § följer att handlingarna i ärendet, efter omprövningen, ska överlämnas till förvaltningsrätten.

Enligt Lagrådets mening finns det anledning att i det fortsatta lagstiftningsarbetet överväga att grunda den aktuella regleringen i tullagen på vad som gäller enligt skatteförfarandelagen.

6 kap. 22 §

För att nå samstämmighet med 67 kap. 37 § skatteförfarandelagen bör orden ”Förvaltningsrätten” och ”kammarrätten” i första meningen skrivas i obestämd form. Vidare bör i andra meningen ordet ”avgift” föregås av ”tillägg eller”.

6 kap. 26 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om dröjsmålstalan. Den grundläggande regleringen finns i artikel 44.1 i tullkodexen. Den innebär att den som ansökt om men inte fått något beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i tullkodexen har rätt att överklaga. Tidsfristen löper från den dag då ansökan godtas, dvs. då det bedöms att ansökan innehåller alla de uppgifter som krävs för att fatta beslut. Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter och fastställa bl.a. villkor för att godta en ansökan och för beräkning av tidsfrist i speciella fall.

Den modell som valts i den aktuella paragrafen, och som har förebilder särskilt på finansmarknadsområdet, innebär att sökanden hos förvaltningsrätten efter utgången av tidsfristen kan begära förklaring att ärendet onödigt uppehålls. Om en sådan förklaring lämnats och Tullverket inte inom en månad därefter har meddelat ett beslut ska ansökan anses ha avslagits. Detta fiktiva avslagsbeslut kan sedan överklagas (jfr artikel 44.1 andra stycket i tullkodexen).

Som framhållits vid remissbehandlingen av promemorian och i andra sammanhang leder den valda konstruktionen till att den materiella domstolsprövningen av tullärenden kan komma att försenas. När väl en sådan kommer till stånd avgörs saken av domstolen (förvaltningsrätten) som första instans. Med tanke på tullfrågornas komplexitet – och domstolarnas ovana vid sådana frågor – torde yttrande ofta behöva inhämtas från Tullverket.

Även om konstruktionen har svagheter finner Lagrådet, mot bakgrund av den praxis som har etablerats, inte skäl att motsätta sig förslaget.

7 kap. 1 §

Paragrafen kompletterar artikel 137 i förordning (EU) nr 952/2013 och reglerar närmare den underrättelseskyldighet som den har som av tvingande skäl undandrar varor eller transportmedel från tullövervakning.

Enligt vad som uppgetts vid föredragningen är avsikten med andra stycket att den ordning som nu gäller enligt 64 § tullförordningen ska bestå, dvs. att underrättelse till Tullverket ska kunna ske genom för- medling av Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och genom Kustbevakningen i fråga om fartyg.

En sådan ordning kommer till bättre uttryck om andra stycket i den aktuella paragrafen formuleras enligt följande.

Underrättelse avseende fordon och luftfartyg får i stället göras till Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och till Kustbevakningen i fråga om fartyg. Underrättelsen ska vidarebefordras till Tullverket.

7 kap. 2 §

Av motsvarande skäl som angetts under 7 kap. 1 § bör andra stycket i den nu aktuella paragrafen formuleras enligt följande.

Om det är fråga om ett fartyg, får handlingen i stället lämnas till Kust- bevakningen för vidarebefordran till Tullverket.

7 kap. 3 §

I paragrafen föreskrivs att beslut om att en flygplats ska få bedriva flygtrafik med tredjeland fattas av regeringen. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 12 § i den nuvarande tullagen och avser inrättande av internationella unionsflygplatser (tidigare gemenskapsflygplatser).

Paragrafen reglerar således endast en aspekt av frågan om tillstånd för flygtrafik. Detta bör tydliggöras i bestämmelsen. En möjlig lösning kan vara att bestämmelsen utformas på samma sätt som nuvarande reglering och ges följande lydelse.

Beslut om att en flygplats ska utgöra internationell unionsflygplats fattas av regeringen.

7 kap. 5 §

Se vad Lagrådet har anfört under 4 kap. 24 och 25 §§ angående begreppen uppgift och handling.

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

413

Prop. 2015/16:79

Bilaga 10

414

7 kap. 8 §

Vad som sägs i första stycket om ”skatt som ska betalas till Tullverket” kan utgå, jfr 1 kap. 3 §.

Förslaget till lag om vissa tullbestämmelser

I lagen finns bestämmelser som kompletterar tullkodexen i vissa frågor. Lagrådet förordar att den kompletterande regleringen samlas i den nya tullagen. Bemyndigandet i 9 § och punkten 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna bör då föras över till tullagen. Övriga bestämmelser i lagen torde bli överflödiga. Se vad Lagrådet har anfört inledningsvis under förslaget till ny tullag.

Förslaget till lag om ändring i lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

11 §

Lagrådet har under 4 kap. 22 § i tullagen förordat att textdelarna ”som väntas till ett visst brevbärarkontor och” och ”när den kommer till brevbärarkontoret” stryks. Lagrådet förordar att begreppet ”brevbärarkontor” utmönstras också här.

Förslaget till lag om ändring i lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Förslaget föranleder inga anmärkningar.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 januari 2016

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Romson, Wallström, Baylan, Persson, Bucht, Hultqvist, Hellmark Knutsson, Lövin, Regnér, Andersson, Ygeman, A Johansson, Bolund, Kaplan, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Hadzialic

Föredragande: statsrådet Andersson

Regeringen beslutar proposition En ny tullag

Prop. 2015/16:79

415

Prop. 2015/16:79

Rättsdatablad

Författningsrubrik	Bestämmelser som		Celexnummer för
	inför, ändrar, upp-		bakomliggande EU-
	häver eller upprepar		regler
	ett normgivnings-
	bemyndigande
Tullag	1 kap. 11, 14 och		32013R0952
	15	§§, 2 kap. 7 och	32013R0608
	16	§§ samt 3 kap. 3, 4,	32005R1889
	15 och 16 §§		32000L0059

416