Regeringens proposition 2015/16:62

Skärpta åtgärder mot missbruk Prop.
av tidsbegränsade anställningar 2015/16:62

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 3 december 2015

Stefan Löfven

Ylva Johansson

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i lagen (1982:80) om anställningsskydd. Ändringarna innebär i huvudsak att den nuvarande begränsningen för allmän visstidsanställning kompletteras med en ny regel. I dag övergår en allmän visstidsanställning till en tillsvidareanställning om den sammanlagda anställningstiden i allmän visstidsanställning överstiger två år inom en femårsperiod. Enligt förslaget ska omvandling inte bara ske om anställningstiden överstiger två år under en femårsperiod, utan även om det sker under en period då tidsbegränsade anställningar i form av allmän visstidsanställning, vikariat och säsongsarbete enligt anställningsskyddslagen följt på varandra. En anställning ska anses ha följt på en annan om den tillträtts inom sex månader från den föregående anställningens slutdag. Det ska vara möjligt att i kollektivavtal göra undantag från den föreslagna regeln. Vidare föreslås att arbetstagare som har fyllt 67 år ska undantas från reglerna om omvandling till tillsvidareanställning. Det föreslås också att arbetstagare med tidsbegränsade anställningar ska få en utökad rätt till information.

Syftet med lagändringarna är att förbättra situationen för arbetstagare som riskerar att fastna i tidsbegränsade anställningar under lång tid och att säkerställa att anställningsskyddslagen uppfyller kraven på åtgärder till förebyggande av missbruk enligt det så kallade visstidsdirektivet. Genom ändringarna kommer möjligheterna att under lång tid använda på varandra följande tidsbegränsade anställningar enligt lagen att begränsas.

I propositionen föreslås också en ändring av rättelsekaraktär i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2016.

1

Prop. 2015/16:62

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut ................................................................. 3
2 Lagtext .............................................................................................. 4
  2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om  
  ............................................................... anställningsskydd 4

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1970:943) om

    arbetstid m.m. i husligt arbete ............................................ 9
3 Ärendet och dess beredning ............................................................ 10
4 Skärpta åtgärder mot missbruk av visstidsanställningar ................ 11
  4.1 Möjligheterna att använda upprepade tidsbegränsade  
    anställningar begränsas..................................................... 11

4.2En ny omvandlingsregel för allmän

    visstidsanställning ............................................................ 16
  4.3 Arbetstagare som har fyllt 67 år ....................................... 21
  4.4 Avvikelser genom kollektivavtal...................................... 22
  4.5 Utökad rätt till information............................................... 24
5 Övriga ändringar i anställningsskyddslagen .................................. 26
6 Följdändring i lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete................. 27
7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................................... 28
8 Konsekvenser av ändringarna i anställningsskyddslagen .............. 30

8.1Problembeskrivning och syftet med de föreslagna

  ändringarna....................................................................... 30
8.2 Alternativa lösningar ........................................................ 31
8.3 Vilka som berörs av regleringen....................................... 31
8.4 Kostnadsmässiga och andra konsekvenser ....................... 32
9 Författningskommentar ................................................................... 34

9.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om

anställningsskydd ............................................................. 34

9.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:943) om

  arbetstid m.m. i husligt arbete .......................................... 38
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Ds 2015:29 ................. 39
Bilaga 2 Promemorians lagförslag.................................................. 40
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna ................................. 45
Bilaga 4 Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999............. 47
Bilaga 5 Lagrådets yttrande ............................................................ 53
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 december  
  2015 ....................................................................................... 54

2

1 Förslag till riksdagsbeslut Prop. 2015/16:62
 

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

2.lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete.

3

Prop. 2015/16:62 2   Lagtext              
                 
  Regeringen har följande förslag till lagtext.        
  2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80)  
      om anställningsskydd          
  Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1982:80) om anställnings-
  skydd                
  dels att 2–5 och 6 g §§ ska ha följande lydelse,        
  dels att det ska införas två nya paragrafer, 5 a–b §§, av följande
  lydelse.                
  Nuvarande lydelse   Föreslagen lydelse    
        2 §2          
  Om det i en annan lag eller i en Om det i en annan lag eller i en
  förordning som har meddelats med förordning som har meddelats med
  stöd av en lag finns särskilda stöd av en lag finns särskilda
  föreskrifter som avviker från föreskrifter som avviker från
  denna lag, skall dessa föreskrifter denna lag, ska dessa föreskrifter
  gälla.     gälla.        
  Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbets-
  tagarnas rättigheter enligt denna lag.            
  Genom ett kollektivavtal får det Genom ett kollektivavtal får det
  göras avvikelser från 5, 6, 22 och göras avvikelser från 5–6, 22 och
  25–27 §§. Har avtalet inte slutits 25–27 §§. Om avtalet inte har
  eller godkänts av en central slutits eller godkänts av en central
  arbetstagarorganisation, krävs arbetstagarorganisation, krävs
  dock att det mellan parterna i dock att det mellan parterna i
  andra frågor gäller ett kollektiv- andra frågor gäller ett kollektiv-
  avtal som har slutits eller godkänts avtal som har slutits eller godkänts
  av en sådan organisation eller att av en sådan organisation eller att
  ett sådant kollektivavtal tillfälligt ett sådant kollektivavtal tillfälligt
  inte gäller. Under samma förut- inte gäller. Under samma förut-
  sättning är det också tillåtet att sättning är det också tillåtet att
  genom ett kollektivavtal bestämma genom ett kollektivavtal bestämma
  den närmare beräkningen av den närmare beräkningen av
  förmåner som avses i 12 §.   förmåner som avses i 12 §.  

Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det även göras avvikelser från 11, 15, 21, 28, 32, 33, 40 och 41 §§. Det är också tillåtet att genom ett sådant

kollektivavtal göra avvikelser  
1. från 6 b–6 e §§ under förut- 1. från 6 b–6 e §§ under förut-

1Jfr rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, i den ursprungliga lydelsen.

2Senaste lydelse 2006:440.

4

sättning att avtalet inte innebär att sättning att avtalet inte innebär att Prop. 2015/16:62
mindre förmånliga regler skall mindre förmånliga regler ska
tillämpas för arbetstagarna än som tillämpas för arbetstagarna än som
följer av         följer av            
– rådets direktiv 77/187/EEG av – rådets direktiv 2001/23/EG av
den 14 februari 1977 om den 12 mars 2001 om tillnärmning
tillnärmning av medlemsstaternas av medlemsstaternas lagstiftning
lagstiftning om skydd för om skydd för arbetstagares
arbetstagares rättigheter vid rättigheter vid överlåtelse av
överlåtelse av företag, verksam- företag, verksamheter eller delar
heter eller delar av verksamheter, av företag eller verksamheter, i
eller         den ursprungliga lydelsen, eller
– rådets direktiv 91/533/EEG av – rådets direktiv 91/533/EEG av
den 14 oktober 1991 om arbets- den 14 oktober 1991 om arbets-
givares skyldighet att upplysa givares skyldighet att upplysa
arbetstagarna om de regler som är arbetstagarna om de regler som är
tillämpliga på anställningsavtalet tillämpliga på anställningsavtalet
eller anställningsförhållandet, eller anställningsförhållandet, i den
          ursprungliga lydelsen,      
2. från 30 a §, såvitt gäller 2. från 30 a §, när det gäller
besked enligt 15 §, och   besked enligt 15 §, och      
3. från 30, 30 a och 31 §§, såvitt 3. från 30, 30 a och 31 §§, när
gäller den lokala arbetstagar- det gäller den lokala arbetstagar-
organisationens rättigheter.   organisationens rättigheter.    
Avtal om avvikelser från 21 § Avtal om avvikelser från 21 §
får träffas även utanför kollektiv- får träffas även utanför kollektiv-
avtalsförhållanden, om avtalet avtalsförhållanden, om avtalet
innebär att kollektivavtal som med innebär att kollektivavtal som med
stöd av fjärde stycket har träffats stöd av fjärde stycket har träffats
för verksamhetsområdet skall för verksamhetsområdet ska
tillämpas.       tillämpas.          

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt tredje eller fjärde stycket får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses med avtalet.

          3 §3      
Vid tillämpning av 5 § andra Vid tillämpning av 5 a, 11, 15,
stycket, 11, 15, 22, 25, 26 och 22, 25, 26 och 39 §§ gäller
39 §§ gäller följande särskilda följande särskilda bestämmelser
bestämmelser om beräkning av om beräkning av anställningstid:
anställningstid:                
1. En arbetstagare, som byter 1. En arbetstagare som byter
anställning genom att övergå från anställning genom att övergå från
en arbetsgivare till en annan, får i en arbetsgivare till en annan får i
den senare anställningen tillgodo- den senare anställningen tillgodo-
räkna sig också tiden i den förra, räkna sig också tiden i den förra,

3 Senaste lydelse 2007:389.

5

Prop. 2015/16:62 om arbetsgivarna vid tidpunkten om arbetsgivarna vid tidpunkten
  för övergången tillhör samma för övergången tillhör samma
  koncern.           koncern.          
  2. En arbetstagare, som byter 2. En arbetstagare som byter
  anställning i samband med att ett anställning i samband med att ett
  företag, en verksamhet eller en del företag, en verksamhet eller en del
  av en verksamhet övergår från en av en verksamhet övergår från en
  arbetsgivare till en annan genom arbetsgivare till en annan genom
  en sådan övergång som omfattas en sådan övergång som omfattas
  av 6 b §, får tillgodoräkna sig tiden av 6 b § får tillgodoräkna sig tiden
  hos den förre arbetsgivaren när hos den förra arbetsgivaren när
  anställningstid skall beräknas hos anställningstid ska beräknas hos
  den senare. Detta gäller även vid den senare. Detta gäller även vid
  byte av anställning i samband med byte av anställning i samband med
  konkurs.           konkurs.          
  3. Om det sker flera sådana byten av anställning som avses i 1–2, får
  arbetstagaren räkna samman anställningstiderna hos alla arbetsgivarna.
  Arbetstagare som har fått åter- Arbetstagare som har fått åter-
  anställning enligt 25 § skall anses anställning enligt 25 § ska anses ha
  ha uppnått den anställningstid som uppnått den anställningstid som
  fordras för besked enligt 15 § och fordras för besked enligt 15 § och
  företrädesrätt enligt 25 §.   företrädesrätt enligt 25 §.  
              4 §4            
  Anställningsavtal gäller tills vidare. Avtal om tidsbegränsad
  anställning får dock träffas i de fall som anges i 5 och 6 §§. Träffas i
  annat fall ett sådant avtal, kan arbetstagaren på det sätt som anges i 36 §
  få domstols förklaring att avtalet ska gälla tills vidare.      
  Anställningsavtal som gäller tills Anställningsavtal som gäller tills
  vidare kan sägas upp av arbets- vidare kan sägas upp av arbets-
  givaren eller arbetstagaren för att givaren eller arbetstagaren för att
  upphöra efter en viss uppsägnings- upphöra efter en viss uppsägnings-
  tid. En tidsbegränsad anställning tid. En tidsbegränsad anställning
  upphör utan föregående upp- upphör utan föregående upp-
  sägning vid anställningstidens sägning vid anställningstidens
  utgång eller när arbetet är slutfört, utgång eller när arbetet är slutfört,
  om inte annat har avtalats eller om inte något annat har avtalats
  följer av 5 § andra stycket eller eller följer av 5 a § eller 6 §. I 33 §
  6 §. I 33 § finns särskilda regler finns   särskilda regler om
  om skyldighet   att lämna skyldighet att lämna anställningen
  anställningen vid 67 års ålder och i vid 67 års ålder och i samband
  samband med att arbetstagaren får med att arbetstagaren får rätt till
  rätt till hel sjukersättning enligt hel sjukersättning enligt social-
  socialförsäkringsbalken.   försäkringsbalken.      
  En arbetstagare får med omedelbar verkan frånträda sin anställning,

om arbetsgivaren i väsentlig mån har åsidosatt sina åligganden mot arbetstagaren.

4 Senaste lydelse 2010:1230.

6

I de fall som avses i 18 § kan en arbetsgivare genom avskedande Prop. 2015/16:62 avbryta anställningen med omedelbar verkan.

Att arbetsgivaren i vissa fall är skyldig att informera och överlägga med arbetstagaren och berörd arbetstagarorganisation samt att tillämpa ett visst förfarande i samband med att ett anställningsavtal ingås eller upphör följer av 6, 8–10, 15, 16, 19, 20 och 28–33 §§.

5 §5

Avtal om tidsbegränsad anställ- Avtal om tidsbegränsad anställ-
ning får träffas ning får träffas  
1. för allmän visstidsanställning, 1. för allmän visstidsanställning,
2. för vikariat, 2. för vikariat,  
3. för säsongsarbete, och 3. för säsongsarbete, och
4. när arbetstagaren har fyllt 67 4. när arbetstagaren har fyllt 67
år. år.      
Om en arbetstagare under en        
femårsperiod har varit anställd        
hos arbetsgivaren antingen i all-        
män visstidsanställning i samman-        
lagt mer än två år, eller som        
vikarie i sammanlagt mer än två        
år, övergår anställningen till en        
tillsvidareanställning.        
  5 a §6      
  En allmän visstidsanställning
  övergår till en tillsvidareanställ-
  ning när en arbetstagare har varit
  anställd hos arbetsgivaren i all-
  män visstidsanställning i samman-
  lagt mer än två år  
  1. under en femårsperiod, eller
  2. under en period då arbets-
  tagaren har haft tidsbegränsade
  anställningar hos arbetsgivaren i
  form av allmän visstidsanställning,
  vikariat eller säsongsarbete och
  anställningarna följt på varandra.
  En anställning har följt på en
  annan om den tillträtts inom sex
  månader från den föregående
  anställningens slutdag.

Ett vikariat övergår till en tillsvidareanställning när en arbetstagare har varit anställd hos arbetsgivaren i vikariat i sammanlagt mer än två år under en fem-

5Senaste lydelse 2007:391.

6Tidigare 5 a § upphävd genom 2006:440.

7

Prop. 2015/16:62           årsperiod.        
              5 b §        
              För den som fyllt 67 år övergår
              inte en allmän visstidsanställning
              eller ett vikariat till en tillsvidare-
              anställning enligt 5 a §.  
            6 g §7        
  Arbetsgivaren skall inom tre Arbetsgivaren ska på begäran
  veckor efter en arbetstagares av en arbetstagare lämna skriftlig
  begäran   lämna   skriftlig information om arbetstagarens
  information om   arbetstagarens sammanlagda   anställningstid.
  sammanlagda anställningstid. Arbetsgivaren ska på begäran av
              en arbetstagare som är tids-
              begränsat anställd enligt 5 § 1–3
              lämna skriftlig information om alla
              anställningar som har betydelse
              för tillämpning av 5 a §. För varje
              sådan anställning ska den tids-
              begränsade anställningens form,
              tillträdesdag och slutdag anges.
  Vid beräkning av anställnings- Information enligt första stycket
  tiden skall de särskilda bestäm- ska lämnas inom tre veckor från
  melserna i 3 § första stycket det att begäran framställts. Vid
  tillämpas.         beräkning av anställningstiden och
              vid bedömning av vilka tidigare
              anställningar som   omfattas av
              informationsskyldigheten ska även
              anställningar enligt 3 § första
              stycket 1–3 beaktas.    
                       

1.Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.För avtal om allmän visstidsanställning eller vikariat som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser i fråga om övergång till tillsvidareanställning.

3.Vid beräkning av sammanlagd anställningstid och vid bedömningen av om anställningar följt på varandra enligt 5 a § ska även anställningsavtal som ingåtts före ikraftträdandet beaktas.

4.För anställningar som upphört före ikraftträdandet gäller 6 g § i den äldre lydelsen.

7 Senaste lydelse 2006:440.

8

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:943) Prop. 2015/16:62
  om arbetstid m.m. i husligt arbete      
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i  
husligt arbete ska ha följande lydelse.          
Nuvarande lydelse       Föreslagen lydelse      
          1 §1        
Denna lag är tillämplig på arbete Denna lag är tillämplig på arbete  
som en arbetstagare utför i som en arbetstagare utför i  
arbetsgivarens hushåll. Lagen arbetsgivarens hushåll. Lagen  
gäller dock inte om arbetstagaren gäller dock inte om arbetstagaren  
är medlem av arbetsgivarens är medlem av arbetsgivarens  
familj, utom i det fall arbetstagaren familj, utom i det fall arbetstagaren  
är personlig assistent enligt lagen är personlig assistent enligt lagen  
(1993:387) om stöd och service till (1993:387) om stöd och service till  
vissa funktionshindrade.   vissa funktionshindrade.    
För arbetstagare som inte har För arbetstagare som inte har  
fyllt 18 år gäller endast 11–14, 20 fyllt 18 år gäller endast 11–14, 24  
och 21 §§.         och 25 §§.        
En överenskommelse mellan En överenskommelse mellan  
arbetsgivaren och arbetstagaren arbetsgivaren och arbetstagaren  
som strider mot denna lag är inte som strider mot denna lag är inte  
bindande för arbetstagaren.   bindande för arbetstagaren.    
                     

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1 Senaste lydelse 2008:296.

9

Prop. 2015/16:62 3 Ärendet och dess beredning
 
  Inom Arbetsmarknadsdepartementet har departementspromemorian
  Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar
  (Ds 2015:29) utarbetats. En sammanfattning av promemorian finns i
  bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2.
  Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
  serna finns i bilaga 3. Remissyttrandena och en remissammanställning
  finns tillgängliga i Arbetsmarknadsdepartementet

(dnr A2015/01507/ARM).

Europeiska unionens råd antog år 1999 det så kallade visstidsdirektivet (rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP). Den svenska versionen av direktivet finns i bilaga 4. Den 22 mars 2010 fick Sverige en formell underrättelse av Europeiska kommissionen (kommissionen) för bristande genomförande av visstidsdirektivet. Sverige svarade på underrättelsen den 21 juni 2010. Därefter utarbetades två departementspromemorior (Ds 2011:22 respektive Ds 2012:25) i syfte att förtydliga eller ytterligare stärka den befintliga lagstiftningen och dess regler till skydd mot missbruk av tidsbegränsade anställningar. Förslagen har inte lett till lagändringar. Sverige fick den 22 februari 2013 ett motiverat yttrande av kommissionen, vilket besvarades den 22 april 2013. Den 22 april 2014 fick Sverige ett kompletterande motiverat yttrande av kommissionen, vilket besvarades av den förra regeringen den 19 juni 2014.

Förslagen i Ds 2015:29, som behandlas i denna proposition, syftar bl.a. till att säkerställa att lagen (1982:80) om anställningsskydd uppfyller kraven på åtgärder till förebyggande av missbruk enligt visstidsdirektivet.

I propositionen lämnas även förslag på en ändring av rättelsekaraktär i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 22 oktober 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över förslaget om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd. Lagförslaget i lagrådsremissen överensstämmer med lagförslaget i propositionen. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

Förslaget om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete har inte granskats av Lagrådet eftersom förslaget författningstekniskt och även i övrigt är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

10

4 Skärpta åtgärder mot missbruk Prop. 2015/16:62
 

av visstidsanställningar

4.1Möjligheterna att använda upprepade tidsbegränsade anställningar begränsas

Regeringens förslag: Möjligheterna att använda upprepade tidsbegränsade anställningar enligt anställningsskyddslagen ska begränsas.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Fastighetsbranschens Arbetsgivarorganisation (Fastigo), Arbetsgivarverket, Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarföreningen KFO, Idea – Arbetsgivarförbundet för ideella organisationer (Idea), Företagarna och Svensk Scenkonst anser att anställningsskyddslagens regler redan uppfyller direktivets krav. Några av dessa remissinstanser har dock uttryckt förståelse för att lagändringar föreslås för att undvika en fördragsbrottstalan. Svenskt Näringsliv anser att det saknas skäl för att införa den föreslagna regleringen ur såväl sakligt nationellt perspektiv som ur EU-rättsligt perspektiv. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att det är lämpligt att se över omvandlingsreglerna utifrån de problem som kommissionen pekat på. Umeå universitet anser att det finns behov av att ytterligare begränsa möjligheterna att tidsbegränsat anställa enligt anställningsskyddslagen. Arbetsgivarverket,

Umeå universitet, Konstfack, Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarföreningen KFO, Idea och Svensk Scenkonst delar promemorians bedömning att lagändringarna bara ska avse anställningsskyddslagen. Sveriges advokatsamfund menar att frågan om huruvida Sverige lever upp till kraven i visstidsdirektivet inte enbart sammanhänger med utformningen av anställningsskyddslagen utan gäller även tidsbegränsade anställningar enligt kollektivavtal och enligt specialförfattningar.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Naturvetarna och Fackförbundet ST har påtalat att det finns anledning att se över specialförfattningar om tidsbegränsade anställningar. Naturvetarna anser att en separat utredning bör tillsättas. TCO anser att regeringen bör arbeta vidare med skydd mot missbruk av intermittent anställda. Sveriges universitetslärarförbund påtalar problemen med tidsbegränsat anställda inom högskolan och anser att speciallagstiftningen inom det statliga området bör ses över. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att möjligheten att använda sig av daglönare måste upphöra.

Skälen för regeringens förslag

Aktuella bestämmelser om tidsbegränsade anställningar

Lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen) skiljer mellan tillsvidareanställningar och tidsbegränsade anställningar. Huvud-

regeln, som framgår av 4 §, är att anställningsavtal gäller tills vidare.

11

Prop. 2015/16:62 Avtal om tidsbegränsad anställning får enligt 5 § träffas för allmän visstidsanställning, för vikariat, för säsongsarbete och när arbetstagaren fyllt 67 år samt enligt 6 § för provanställning. Avtal om tidsbegränsad anställning kan också ingås med stöd av annan lag eller med stöd av en förordning som meddelats med stöd av lag. Av 2 § anställningsskyddslagen framgår att sådana specialförfattningar har företräde framför anställningsskyddslagen. Vidare är det möjligt att ingå avtal om tidsbegränsad anställning med stöd av kollektivavtal. Detta framgår av 2 § tredje stycket anställningsskyddslagen.

Det så kallade visstidsdirektivet, rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, antogs 1999 av Europeiska unionens råd. Syftet med visstidsdirektivet är att genomföra det ramavtal om visstidsarbete som samma år ingicks mellan de allmänna branschövergripande organisationerna, dvs. den europeiska industri- och arbetsgivarorganisationen (UNICE), Europeiska centrumet för offentliga företag (CEEP) och Europeiska fackliga samorganisationen (EFS). Ramavtalet innehåller bland annat bestämmelser som avser att förhindra missbruk av tidsbegränsade anställningar. I ramavtalets klausul 5 föreskrivs följande:

1.För att förhindra missbruk som uppstår genom användandet av på varandra följande visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållanden, så ska medlemsstaterna, efter samråd med arbetsmarknadens parter i enlighet med nationell lagstiftning, kollektivavtal eller praxis, och/eller arbetsmarknadens parter, där det inte finns likvärdiga lagliga åtgärder för att förhindra missbruk, på ett sätt som tar hänsyn till behoven i särskilda branscher och/eller till kategorier av arbetstagare, införa en eller fler av följande åtgärder:

a) Bestämmelser om objektiva grunder för förnyad visstidsanställning. b) Bestämmelser om en övre sammanlagd tidsgräns för flera på

varandra följande visstidsanställningar.

c) Bestämmelser om hur många gånger en visstidsanställning får förnyas.

2.Medlemsstaterna ska, efter samråd med arbetsmarknadens parter, och/eller arbetsmarknadens parter, där så är lämpligt, fastställa under vilka förutsättningar visstidsanställningar

a) ska betraktas som ”på varandra följande”, b) ska betraktas som tillsvidareanställningar.

Av klausul 8 i ramavtalet framgår att avtalet inte påverkar rätten för arbetsmarknadens parter att på lämplig nivå sluta avtal som anpassar och/eller kompletterar bestämmelserna i avtalet på ett sätt som innebär att hänsyn tas till berörda arbetsmarknadsparters särskilda behov.

Överträdelseärendet

Anställningsskyddslagens regler om tidsbegränsade anställningar fick sin nuvarande utformning genom regeringens förslag i propositionen Bättre möjligheter till tidsbegränsad anställning, m.m. (prop. 2006/2007:111), som överlämnades till riksdagen våren 2007. Efter att riksdagen antagit propositionen anmälde TCO Sverige till Europeiska kommissionen (kommissionen). Anmälan grundade sig på att de nya reglerna enligt

TCO innebar ett bristfälligt genomförande av visstidsdirektivet.

12

Kommissionen inledde ett överträdelseärende. I ärendet har Prop. 2015/16:62 kommissionen överlämnat en formell underrättelse, ett motiverat

yttrande och ett kompletterande motiverat yttrande. Sverige har besvarat samtliga skrivelser.

Under överträdelseärendets gång har kommissionen delvis frånfallit sin kritik av Sveriges genomförande av visstidsdirektivet. Det problem som enligt kommissionen kvarstår gäller bristen på effektiva åtgärder för att förhindra missbruk som uppstår genom att flera på varandra följande allmänna visstidsanställningar kombineras med andra typer av visstidsanställningar. Kommissionen anser att ingen av de tre typerna av åtgärder som anges i ramavtalets klausul 5 har vidtagits när det gäller allmän visstidsanställning. Det finns inte heller några andra likvärdiga åtgärder.

För allmän visstidsanställning och vikariat gäller enligt 5 § andra stycket anställningsskyddslagen att de övergår till tillsvidareanställning om den sammanlagda anställningstiden i vikariat respektive allmän visstidsanställning överstiger två år under en femårsperiod. Kommissionen anser emellertid inte att denna tidsgräns uppfyller kraven på en sådan

”övre sammanlagd tidsgräns för flera på varandra följande visstidsanställningar” som anges i klausul 5.1 b i ramavtalet. Detta eftersom tidsgränserna för vikariat och allmän visstidsanställning inte kan räknas ihop och dessa anställningsformer dessutom kan kombineras med säsongsanställning och korta uppehåll mellan anställningarna.

Kommissionen har som exempel angett att en person är anställd i allmän visstidsanställning i två år, i vikariat i två år och säsongsanställning i sex månader med tre månaders uppehåll mellan anställningarna. När den senaste anställningen upphört kan kedjan av anställningar upprepas utan att vare sig ett vikariat eller en allmän visstidsanställning någonsin omvandlas till en tillsvidareanställning. Som ytterligare exempel har kommissionen angett att en person får ett niomånaders vikariat det första året inom ramtiden, ett nytt niomånaders vikariat det andra året, ett sexmånadersvikariat och en tremånaders allmän visstidsanställning det tredje året, en niomånaders allmän visstidsanställning det fjärde året och en niomånaders allmän visstidsanställning det femte året. Även denna kedja kan därefter upprepas utan att någon anställning någonsin omvandlas till en tillsvidarenställning.

Möjligheten att kombinera allmän visstidsanställning med vikariat eller säsongsanställning och att ha korta uppehåll mellan avtalen, innebär enligt kommissionen att anställningsskyddslagen inte hindrar arbetsgivare från att hålla kvar arbetstagare i visstidsanställning i det oändliga. Även om det kan hävdas att det för delar av sysselsättningskedjan finns

”objektiva grunder” i den mening som avses i klausul 5.1 a i ramavtalet, stämmer inte detta för den sammanlagda kedjan av visstidsanställningar eftersom inga objektiva grunder krävs för allmän visstidsanställning. Detta skulle enligt kommissionen inte vara möjligt om ramavtalet genomförts fullt ut.

Det finns behov av att begränsa möjligheterna att använda upprepade visstidsanställningar enligt anställningsskyddslagen

Den förra regeringen har i överträdelseärendet hävdat att anställnings-

skyddslagens regler uppfyller direktivets krav och förnekat att det skulle

13

Prop. 2015/16:62 vara felaktigt genomfört. Till stöd för den ståndpunkten har sammanfatt-
  ningsvis anförts att anställningsskyddslagens regler tillsammans utgör
  åtgärder som på ett effektivt sätt samverkar och ger ett tillräckligt skydd
  mot missbruk. Därutöver bidrar den svenska arbetsmarknadsmodellen till
  att arbetstagare ges ett sådant skydd. Den förra regeringen ställde sig
  också tveksam till om det ens förekommer i praktiken att olika typer av
  visstidsanställningar kombineras med allmän visstidsanställning i det
  oändliga. Flera av remissinstanserna instämmer i den förra regeringens
  bedömning.
  Många remissinstanser, däribland Arbetsgivarverket, Stockholms
  universitet, SKL, Fastigo, Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarföreningen
  KFO, Företagarna och Idea, har påtalat att det inte är visat att det före-
  kommer missbruk av visstidsanställningar på den svenska arbetsmark-
  naden.
  Under hösten 2014 genomförde Statistiska centralbyrån (SCB) på den
  förra regeringens uppdrag en undersökning med syfte att kartlägga före-
  komsten av upprepade visstidsanställningar hos samma arbetsgivare och
  skatta dess omfattning. SCB redovisade uppdraget i december 2014 i
  rapporten Undersökning om visstidsanställda. Av rapporten framgår att
  av totalt 547 300 visstidsanställda hade 39 000 personer haft visstids-
  anställning hos samma arbetsgivare i mer än fem år. Bland dessa hade
  12 000 haft endast en anställning och 27 000 fler än en anställning. Av de
  27 000 personer som haft fler än en anställning hade 8 000 haft anställ-
  ningar utan uppehåll mellan dem, medan 17 000 hade haft sådant uppe-
  håll (2 000 personer visste inte hur det förhöll sig). I gruppen om 17 000
  hade 2 000 haft uppehåll som var kortare än två månader, medan 15 000
  hade haft längre uppehåll än så. Av undersökningen framgår alltså att
  sammanlagt 10 000 (8 000 + 2 000) personer hade haft upprepade viss-
  tidsanställningar hos samma arbetsgivare under mer än fem år utan
  uppehåll mellan anställningarna eller med endast kortare uppehåll
  (kortare än två månader). SCB:s undersökning ger stöd för att det före-
  kommer att arbetstagare har upprepade visstidsanställningar under lång
  tid. Den visar emellertid inte huruvida det är fråga om missbruk. Den
  visar inte heller på vilken rättslig grund de aktuella personerna har
  anställts.
  Kommissionen menar emellertid att skyldigheten att vidta en eller flera
  av åtgärderna i ramavtalets klausul 5.1, om det inte redan finns likvärdiga
  lagliga åtgärder, inte är villkorad av att det faktiskt förekommer något
  missbruk.
  Att genomföra ett direktiv på ett felaktigt sätt är ett brott mot EU-
  rätten. Kommissionen kan därför komma att väcka talan om fördrags-
  brott mot Sverige i EU-domstolen. Sverige har möjlighet att undvika
  detta genom att ändra anställningsskyddslagens regler på ett sätt som
  kommissionen anser godtagbart.
  Det är inte givet hur EU-domstolen skulle bedöma frågan om fördrags-
  brott eftersom ramavtalet ger utrymme för olika tolkningar. Av dom-
  stolens praxis går det inte att dra någon säker slutsats om huruvida
  anställningsskyddslagens regler uppfyller direktivets krav eller inte.
  Oavsett hur det förhåller sig med detta så innebär en fördragsbrottstalan
  en risk för att Sveriges handlingsutrymme minskar att välja lämpliga
14 åtgärder för att förhindra missbruk av tidsbegränsade anställningar.

Regeringen anser, mot denna bakgrund, att det finns behov av en Prop. 2015/16:62 lagändring för att ytterligare begränsa möjligheterna att använda på

varandra följande visstidsanställningar enligt anställningsskyddslagen. Lagändringen bör medföra en förbättrad situation för arbetstagare som riskerar att fastna i tidsbegränsade anställningar under lång tid och säkerställa att lagen uppfyller kraven på åtgärder till förebyggande av missbruk i visstidsdirektivet.

Begränsningen ska ta sikte på allmänna visstidsanställningar

Problemet från EU-rättslig synpunkt är framför allt den av kommissionen hävdade möjligheten att kombinera allmän visstidsanställning med vikariat eller säsongsarbete och att ha kortare uppehåll mellan avtalen. På så sätt kan nämligen långa kedjor av visstidsanställningar uppkomma.

Av EU-domstolens praxis framgår att om det finns objektiva grunder  
för en visstidsanställning behövs det inte någon begränsning i fråga om  
längsta tillåtna tid i visstidsanställning. Det behövs inte heller någon  
bestämmelse om hur många gånger en visstidsanställning får förnyas. (Se  
mål C-586/10, Bianca Kücük mot Land Nordrhein-Westfalen och mål  
C-190/13 Antonio Márquez Samohano mot Universitat Pompeu Fabra.)  
För vikariat enligt anställningsskyddslagen krävs i princip att det finns  
en anknytning till en ledig arbetstagare eller befattning. Säsongsanställ-  
ning förutsätter att det arbete som avses med avtalet är tidsbegränsat på  
så sätt att det bara kan utföras under en viss del av året på grund av natu-  
rens växlingar eller andra jämförbara orsaker. För vikariat och säsongs-  
anställning ställs det alltså krav på objektiva skäl enligt anställnings-  
skyddslagen. Därför innebär det inte något problem ur EU-rättslig syn-  
punkt när sådana anställningar ingår i en kedja av på varandra följande  
visstidsanställningar.  
För allmänna visstidsanställningar finns det emellertid inget krav på  
objektiva skäl för anställning. När sådana anställningar ingår i en kedja  
av på varandra följande visstidsanställningar krävs därför att det finns  
någon annan bestämmelse som förhindrar att missbruk kan ske. Den  
nuvarande omvandlingsregeln, som innebär att en allmän visstidsanställ-  
ning övergår till en tillsvidareanställning om en arbetstagare under en  
femårsperiod har varit anställd hos en arbetsgivare i allmän visstids-  
anställning i mer än två år, är enligt kommissionens mening inte tillräck-  
lig för att uppfylla direktivets krav på åtgärder till förebyggande av miss-  
bruk. För att förhindra missbruk som kan uppstå genom användandet av  
på varandra följande visstidsanställningar bör det därför införas någon  
ytterligare begränsning avseende allmänna visstidsanställningar.  
Regeringen anser, mot denna bakgrund, att det bör göras en ändring i  
anställningsskyddslagen. Lagändringen bör ta sikte på allmänna visstids-  
anställningar och möjligheten för en arbetsgivare att upprepa sådana  
anställningar i en kedja av på varandra följande visstidsanställningar.  
Lagändringen ska bara gälla anställningsskyddslagen  
Som nämnts ovan kan tidsbegränsade anställningar ingås även med stöd  
av annan lag än anställningsskyddslagen eller med stöd av en förordning  
som har meddelats med stöd av lag. Sådana särskilda bestämmelser har  
företräde framför anställningsskyddslagens regler. Till följd av sådan 15
 

Prop. 2015/16:62 reglering finns områden som inte alls eller endast i delar omfattas av anställningsskyddslagens regler. Dessa särskilda bestämmelser bärs upp av speciella skäl. Ett antal remissinstanser har påtalat att det finns anledning att se över även specialförfattningar om tidsbegränsade anställningar.

Det nu aktuella lagstiftningsärendet grundar sig framför allt på det överträdelseärende som inletts av kommissionen. Överträdelseärendet avser endast anställningsskyddslagens överensstämmelse med visstidsdirektivet. Det finns därför inte skäl att nu föreslå några ändringar i andra författningar än anställningsskyddslagen.

4.2En ny omvandlingsregel

för allmän visstidsanställning

Regeringens förslag: En ny kompletterande omvandlingsregel ska införas för allmän visstidsanställning. Den nya regeln innebär att en sådan anställning övergår till en tillsvidareanställning när den sammanlagda anställningstiden i allmän visstidsanställning överstiger två år under en period då arbetstagaren haft tidsbegränsade anställningar hos arbetsgivaren i form av allmän visstidsanställning, vikariat eller säsongsarbete och anställningarna har följt på varandra. En anställning ska anses ha följt på en annan om den tillträtts inom sex månader från den föregående anställningens slutdag.

Arbetstagaren ska få tillgodoräkna sig anställningstid hos en tidigare arbetsgivare om arbetstagaren bytt anställning inom en koncern eller i samband med verksamhetsövergång eller konkurs.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås dock att anställningar ska ha anses följt på varandra om det varit högst 180 dagars mellanrum mellan anställningarna. Vidare föreslås en något annorlunda utformning av bestämmelsen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till huvudförslaget, tycker att det kan godtas eller har inga invändningar. Många av remissinstanserna har emellertid lämnat synpunkter avseende vissa delar av förslaget. Stockholms universitet, Fastigo, Kommunala Företagens Samorganisation, Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet och Naturvetarna avstyrker eller är negativa till förslaget i promemorian. LO tillstyrker förslaget utifrån förutsättningen att förslaget uppfyller EU-rättens krav. Saco menar att förslagen i promemorian visserligen går i rätt riktning men att regeringen behöver återkomma i frågan. TCO anser att förslaget inte kommer förhindra stapling av tidsbegränsade anställningar under lång men tillstyrker förslaget trots detta eftersom det ändå begränsar möjligheterna att missbruka användandet av visstidsanställningar. TCO uppmanar regeringen att överväga ändringar i linje med organisationens eget förslag. Svenskt Näringsliv anser att det aktuella förslaget i huvudsak är tillfredsställande och motsätter sig inte att det genomförs men har vissa synpunkter på förslaget. SKL tillstyrker det huvudsakliga

förslaget och har bara synpunkter på den föreslagna tidsgränsen och den

16

lagtekniska utformningen. Arbetsgivarverket har förståelse för att en Prop. 2015/16:62 fördragsbrottstalan skulle minska handlingsutrymmet och att man därför

föreslår delvis nya regler. TCO, Saco, Kommerskollegium, Lunds universitet, Sveriges universitetslärarförbund, Naturvetarna och Fackförbundet ST förordar införandet av en takregel.

Skälen för regeringens förslag

En kompletterande omvandlingsregel för allmän visstidsanställning

För att säkerställa att lagen uppfyller kraven i direktivet är det lämpligt att vid lagändringen utgå från någon av de alternativa åtgärder som direktivet anvisar i klausul 5.1 till förebyggande av missbruk. Det alternativ som ligger närmast lagens nuvarande begränsning av allmän visstidsanställning är alternativet i klausul 5.1 b, en övre sammanlagd tidsgräns för på varandra följande anställningar. Ett antal remissinstanser har förordat införandet av en så kallad takregel. En sådan regel skulle kunna innebära att en tidsbegränsad anställning övergår till en tillsvidareanställning när en arbetstagare under en viss angiven tidsperiod har haft tidsbegränsade anställningar i ett visst antal år hos samma arbetsgivare. Det finns även andra möjliga sätt att konstruera en ny regel.

När det gäller utformningen av den nya regeln finns det motstående intressen. Under arbetet med lagstiftningsärendet har det förts en dialog med företrädare för svenska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Det är angeläget med en konstruktion som kan antas få acceptans hos parterna på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund anser regeringen att den lämpligaste lösningen är att behålla den nuvarande omvandlingsregeln och införa en kompletterande omvandlingsregel. En sådan kompletterande regel bör ta sikte på problemet att allmänna visstidsanställningar genom att kombineras med vikariat, säsongsanställningar och kortare uppehåll inte inom en femårsperiod överskrider tidsgränsen för att övergå till en tillsvidareanställning enligt den nuvarande omvandlingsregeln.

Enligt den nuvarande omvandlingsregeln krävs att arbetagaren har varit anställd i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år under en femårig ramperiod för att anställningen ska övergå till en tillsvidareanställning. Denna regel bör kompletteras med en omvandlingsregel där en allmän visstidsanställning omvandlas till en tillsvidareanställning om den sammanlagda anställningstiden i allmän visstidsanställning överstiger två år, inte bara om det skett inom en tidsram om fem år som i dag, utan även om det – oberoende av en sådan tidsram – sker under en period då tidsbegränsade anställningar enligt anställningsskyddslagen följt på varandra. Detta kommer innebära att fler allmänna visstidsanställningar kommer att kunna övergå i en tillsvidareanställning. Det kommer också begränsa möjligheterna att använda på varandra följande visstidsanställningar.

När ska anställningar anses följa på varandra?

Av klausul 5.2 a i ramavtalet framgår att det är medlemsstaterna som, där så är lämpligt, ska fastställa under vilka förutsättningar visstidsanställ-

ningar ska betraktas som på varandra följande. Medlemsstaternas

17

Prop. 2015/16:62 utrymme för skönsmässig bedömning är emellertid inte obegränsat.
  Utrymmet får inte i något fall bli så stort att ramavtalets syfte och ända-
  målsenliga verkan äventyras. En nationell bestämmelse enligt vilken
  tidsbegränsade anställningar endast anses som på varandra följande om
  högst 20 dagar förflyter mellan dem innebär att ramavtalets syfte och
  ändamålsenliga verkan äventyras. (Se mål C-212/04 Konstantinos
  Adeneler m.fl. mot Ellinikos Organismos Galaktos.) Däremot kan en
  tidsperiod på 60 dagar generellt anses tillräckligt för att anse att anställ-
  ningarna inte är på varandra följande. Det ankommer emellertid på de
  nationella myndigheter och domstolar som har att avgöra hur på varandra
  följande avtal om visstidsanställning ska klassificeras, att i varje enskilt
  fall undersöka alla omständigheter i målet eller ärendet. Vid prövningen
  ska beaktas bland annat hur många på varandra följande avtal som ingåtts
  med samma person eller för fullgörandet av ett och samma arbete för att
  utesluta att visstidsanställning missbrukas av arbetsgivaren. (Se de före-
  nade målen C-362/13, C-363/13 och C-407/13 Maurizio Fiamingo m.fl.
  mot Rete Ferroviaria Italiana SpA.)    
  EU-domstolens uttalanden får förstås så att ett krav på minst två måna-
  ders uppehåll mellan anställningarna i regel är tillräckligt för att en kedja
  av på varandra följande anställningar ska brytas. I undantagsfall kan dock
  omständigheterna vara sådana att en anställning ska anses följa på en
  annan trots att uppehållet varat längre än så.  
  Det finns inget som hindrar att det i lagen tydligt bestäms hur långt
  uppehållet minst måste vara för att bryta en kedja av på varandra följande
  anställningar. Om en sådan tidsperiod införs bör den dock vara så lång att
  det aldrig kan vara fråga om missbruk genom användandet av på
  varandra följande visstidsanställningar, oavsett omständigheterna i det
  enskilda fallet. Vidare bör tidsperioden vara så lång att den tillgodoser
  arbetstagarnas behov av skydd.    
  En regel som anger att en kedja av på varandra följande visstidsanställ-
  ningar bryts om det går sex månader, eller 180 dagar, eller mer från den
  föregående anställningens slutdag måste anses uppfylla de kraven. Flera
  remissinstanser, däribland Svenskt Näringsliv, Arbetsgivarverket, SKL,
  Företagarna, Kammarrätten i Göteborg, Domstolsverket, Småföretagar-
  nas riksförbund och Umeå universitet, ifrågasätter nödvändigheten av en
  så lång tidsperiod med hänvisning till EU-domstolens praxis.  
  Regeringen har förståelse för remissinstansernas synsätt men anser att
  det är angeläget med en så lång tidsperiod att det aldrig kan vara fråga
  om missbruk genom användandet av på varandra följande visstids-
  anställningar. Därför är det nödvändigt med en tidsperiod som med bred
  marginal överstiger 60 dagar. En tidsperiod om 180 dagar eller
  6 månader får anses uppfylla det kravet. Har det gått så lång tid bör det
  inte kunna hävdas att det är fråga om på varandra följande anställningar.
  Dessutom ger en så lång tidsperiod ett eftersträvansvärt starkt skydd för
  arbetstagarna.    
  Arbetsgivarverket, Företagarna, Uppsala universitet, Högskolan Väst,
  Konstfack och Umeå universitet anser att tidsperioden ska anges i
  månader i stället för dagar. Skäl som anförts för detta är att anställnings-
  skyddslagens befintliga bestämmelser utgår ifrån år och månader samt att
  beräkningen blir komplicerad om uppehållet anges i dagar. Regeringen
18 instämmer med remissinstanserna i detta avseende. Regleringen blir

enklare och tydligare om tidsperioden anges i månader i stället för dagar. Prop. 2015/16:62 Dessutom blir det i enlighet med systematiken i anställningsskyddslagen.

Vilka anställningar ska kunna ingå i en kedja av på varandra följande visstidsanställningar?

Som redogjorts för ovan kan tidsbegränsade anställningar även ingås med stöd av specialförfattningar eller kollektivavtal. Bestämmelser i specialförfattningar och kollektivavtal är särskilt anpassade efter förhållanden och behov på de områden där författningarna eller avtalen är tillämpliga. Sådana anställningar bör därför inte omfattas av den nu föreslagna regleringen. Vid bedömningen av om det är fråga om en period med på varandra följande visstidsanställningar bör alltså endast anställningar enligt anställningsskyddslagen beaktas.

Tidsbegränsade anställningar enligt anställningsskyddslagen kan ingås för allmän visstidsanställning, vikariat, säsongsarbete och när arbetstagaren har fyllt 67 år. Vidare utgör provanställning en tidsbegränsad anställningsform enligt anställningsskyddslagen.

Provanställningar, som regleras i 6 § anställningsskyddslagen, skiljer sig från de övriga formerna av tidsbegränsade anställningar i lagen. Provanställningen är avsedd att övergå i en tillsvidareanställning vid prövotidens utgång. Det anses ligga i sakens natur att det ska finnas en avsikt hos arbetsgivaren att pröva arbetstagaren. Vidare finns det en spärr mot missbruk genom att provanställningen inte får förlängas utöver den tillåtna tiden om sex månader. Provanställningen får inte heller upprepas, utom möjligen under alldeles speciella omständigheter som att det rör sig om andra arbetsuppgifter med andra krav på arbetstagaren än i det arbete i vilket prövning redan har skett. I överträdelseärendet har kommissionen inte uppehållit sig vid provanställningar som en tänkbar källa till missbruk. Kommissionen har konstaterat att provanställningen inte utformats för att i sig fungera som en visstidsanställning. Mot denna bakgrund anser inte regeringen att det är motiverat att beakta provanställningar vid bedömningen av om det är fråga om en period med på varandra följande visstidsanställningar.

Den särskilda anställningsformen för arbetstagare som har fyllt 67 år gör det möjligt att anställa en person som har fyllt 67 år utan att anställningen övergår i en tillsvidareanställning. I avsnitt 4.3 nedan föreslås vidare att personer som har uppnått den åldern ska undantas från omvandlingsreglerna för allmän visstidsanställning och vikariat. Det innebär att sådana tidsbegränsade anställningar inte kommer kunna övergå i tillsvidareanställning när en arbetstagare har fyllt 67 år. Därför bör inte den särskilda anställningsformen för sådana personer beaktas vid bedömningen av om det är fråga om en period med på varandra följande visstidsanställningar.

Regeringen anser, mot bakgrund av ovanstående, att endast allmänna visstidsanställningar, vikariat och säsongsarbete enligt anställningsskyddslagen ska beaktas vid bedömningen av om det är fråga om en kedja av på varandra följande tidsbegränsade anställningar enligt den nu föreslagna nya kompletterande omvandlingsregeln.

19

Prop. 2015/16:62

20

Utformningen av bestämmelsen

Flera remissinstanser har framfört synpunkter på utformningen av den nu föreslagna nya omvandlingsregeln. Många remissinsatser, bl.a. TCO, Saco och LO, anser att förslaget är komplicerat och kommer bli svårt att tillämpa. Regeringen har förståelse för dessa synpunkter men anser ändå att fördelarna med den valda konstruktionen överväger de eventuella tillämpningsproblem som kan uppkomma eftersom dessa kan antas vara övergående. Ett antal remissinstanser, däribland Arbetsdomstolen,

Konkurrensverket, Arbetsgivarverket, Högskolan Väst och Umeå universitet har framfört att det finns skäl att se över lagtextens utformning. Regeringen instämmer i att vissa justeringar bör göras av lagtexten i syfte att förtydliga regeln.

Domstolsverket, Arbetsgivarverket, Svenskt Näringsliv, SKL och Umeå universitet anser att den nya omvandlingsregeln bör föras in i 5 § tillsammans med den nuvarande omvandlingsregeln. Ett skäl som anförts för detta är att befintliga kollektivavtal hänvisar till 5 §. Arbetsdomstolen har å andra sidan föreslagit att omvandlingsreglerna för allmän visstidsanställning och vikariat ska delas upp i olika paragrafer. Av lagtekniska skäl anser regeringen inte att det är lämpligt att föra in ytterligare en omvandlingsregel i 5 §. Det mest lämpliga är därför att ha omvandlingsreglerna i en ny egen paragraf. Att det som SKL påpekar finns omvandlingsregler i kollektivavtal som hanterar frågan om stapling i förhållande till omvandlingsreglerna i 5 § anser inte regeringen är ett skäl att frångå den lagtekniskt mest lämpliga lösningen med en uppdelning i flera paragrafer. De eventuella problem som det kan leda till att lagstiftaren ändrar det materiella innehållet i en paragraf som kollektivavtal hänvisar till får lösas genom avtalstolkning i varje enskilt fall.

Är bestämmelsen tillräcklig i förhållande till EU-rätten?

TCO, Kommerskollegium och Sveriges universitetslärarförbund ifrågasätter om förslaget uppfyller visstidsdirektivets krav. Lunds universitet påtalar att den föreslagna omvandlingsregeln ger fortsatt utrymme för långa kedjor av tidsbegränsade anställningar. Stockholms tingsrätt påtalar att 180-dagarsfristen lätt kan kringgås och att det därför kan ifrågasättas om förslaget kommer få de effekter som avses. Sveriges advokatsamfund menar att förslaget inte är tillräckligt för att Sverige ska leva upp till de krav på lagstiftning som krävs enligt visstidsdirektivet. LO och Lunds universitet anser att förslaget antagligen är tillräckligt för att möta kommissionens kritik. Fackförbundet ST bedömer att förslaget lever upp till EU-rättens krav men tror inte att förslaget kommer att få avsedd effekt mot missbruk av visstidsanställningar. Uppsala universitet konstaterar att den föreslagna bestämmelsen förmodligen uppfyller förslagets bakomliggande syfte.

Regeringens bedömning är att den nya omvandlingsregeln i kombination med befintliga regler till skydd för tidsbegränsat anställda medför att anställningsskyddslagen har ett tillfredsställande skydd mot missbruk i direktivets mening. Efter ikraftträdandet av de nu föreslagna lagändringarna kommer Sverige därför att uppfylla visstidsdirektivets krav på åtgärder för att förhindra missbruk genom på varandra följande visstidsanställningar.

Införande av undantag?

Småföretagarnas riksförbund anser att de minsta arbetsgivarna bör undantas från den nya bestämmelsen och Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet anser att ett generellt undantag bör göras för den gröna näringen.

Anställningsskyddslagens nuvarande regler till skydd för missbruk innehåller inte några undantag för speciella branscher eller för företag med viss storlek. Vad remissinstanserna har anfört utgör inte skäl att nu införa sådana undantag. Regeringen anser därför att den nya omvandlingsregeln i anställningsskyddslagen bör gälla i alla branscher och för alla företag utan särskilda undantag. De eventuella behov av undantag som kan finnas får omhändertas genom kollektivavtal.

Arbetstagaren ska få tillgodoräkna sig anställningstid hos en tidigare arbetsgivare

En arbetstagare som byter anställning inom en koncern eller i samband med verksamhetsövergång eller konkurs får vid tillämpning av de nuvarande omvandlingsreglerna tillgodoräkna sig anställningstid även hos den förra arbetsgivaren enligt 3 § anställningsskyddslagen. Regeringen anser att detsamma bör gälla vid tillämpning av den nu föreslagna nya omvandlingsregeln.

4.3Arbetstagare som har fyllt 67 år

Regeringens förslag: Arbetstagare som fyllt 67 år ska inte omfattas av reglerna om omvandling av allmän visstidsanställning och vikariat.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås även att den särskilda anställningsformen för 67-åringar tas bort som ett led i att förenkla regelverket.

Remissinstanserna: TCO, Svenskt Näringsliv, Idea och Stockholms universitet, anser att den nuvarande anställningsformen för personer som har fyllt 67 år bör finnas kvar. Argument som förs fram till stöd för detta är att regeln är enkel att tillämpa och vid det här laget väl känd samt att det lätt kan missuppfattas som att avtal om tidsbegränsad anställning när arbetstagaren har fyllt 67 år inte längre är tillåtet enligt lagen. Vidare anses det onödigt att arbetsgivaren ska behöva motivera om det är fråga om en vikariats-, säsongs- eller allmän visstidsanställning för denna kategori av anställda. Lunds universitet och Arbetsdomstolen är tveksamma till om regleringen blir tydligare genom att slopa den aktuella anställningsformen. Arbetsdomstolen anser att ett tydligare alternativ är att behålla den särskilda anställningsformen och därutöver undanta den som fyllt 67 år från omvandlingsreglerna.

Arbetsgivarverket anser att anställningsformen för 67-åringar kan tas bort. Uppsala universitet stödjer förslaget att ett undantag införs för 67- åringar och anser att tidsbegränsningsformen för 67-åringar därmed kan tas bort. Umeå universitet har inget att invända mot förslaget.

Prop. 2015/16:62

21

Prop. 2015/16:62 Skälen för regeringens förslag

Undantag för arbetstagare som har fyllt 67 år

Enligt klausul 5.1 i ramavtalet får medlemsstaterna vid utformningen av bestämmelserna för att förebygga missbruk ta hänsyn till särskilda kategorier av arbetstagare. I det pågående överträdelseärendet har kommissionen godtagit att det kan anses finnas ”objektiva grunder” i den mening som avses i klausul 5.1 a i ramavtalet när det gäller visstidsanställningar av arbetstagare som har fyllt 67 år. Anställningsskyddslagens särskilda anställningsform för personer som har fyllt 67 år kan därför anses förenlig med visstidsdirektivet. Av regeringens bedömning i propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering (prop. 2007/08:95 s. 182 f.) framgår att den särskilda anställningsformen även kan anses förenlig med rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (arbetslivsdirektivet).

I konsekvens med att det finns en särskild tidsbegränsad anställningsform för personer som har fyllt 67 år, och att rätten för en arbetstagare med tillsvidareanställning att kvarstå i anställning endast gäller till utgången av den månad då han eller hon fyller 67 år, bör det införas ett undantag från omvandlingsreglerna för allmän visstidsanställning och vikariat för personer som har fyllt 67 år. Undantaget bör innebära att en allmän visstidsanställning eller ett vikariat inte övergår i en tillsvidareanställning om arbetstagaren har fyllt 67 år. Därmed undviks att en allmän visstidsanställning eller ett vikariat som pågår när arbetstagaren fyller 67 år övergår i en tillsvidareanställning.

En bestämmelse som undantar den som har fyllt 67 år från omvandlingsreglerna bör anses förenlig med visstidsdirektivet och arbetslivsdirektivet på samma sätt som den särskilda anställningsformen för den som har fyllt 67 år.

Den särskilda anställningsformen tas inte bort

I promemorian föreslås, i syfte att förtydliga reglerna, att införandet av ett undantag från omvandlingsreglerna ska kombineras med att den särskilda anställningsformen för arbetstagare som har fyllt 67 år avskaffas. Förslaget har i denna del fått kritik eftersom många remissinstanser är tveksamma till om avskaffandet av den särskilda anställningsformen för personer som har fyllt 67 år verkligen innebär ett förtydligande. Regeringen är angelägen om att det inte råder några tveksamheter om att man får anställa personer som har fyllt 67 år och anser därför att denna särskilda anställningsform bör behållas.

4.4Avvikelser genom kollektivavtal

Regeringens förslag: Det ska vara tillåtet att genom kollektivavtal göra avvikelser från den nya omvandlingsregeln och från det föreslagna undantaget från omvandlingsreglerna för den som har fyllt

67 år.

22

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Svenskt Närings-

liv, TCO, Arbetsgivarverket, Arbetsdomstolen, Umeå universitet, Konstfack, SKL, Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarföreningen KFO och Idea, delar promemorians bedömning att den nya begränsningsregeln ska vara semidispositiv. Småföretagarnas riksförbund anser att semidispositivitet är tveksamt i förhållande till visstidsdirektivet. Näringslivets regelnämnd och Svenskt Näringsliv anser att redan ingångna avtal inte ska påverkas.

Skälen för regeringens förslag: Anställningsskyddslagens nuvarande bestämmelser om tidsbegränsade anställningar är semidispositiva vilket innebär att det är möjligt att göra avvikelser från bestämmelserna genom kollektivavtal. Det framgår av 2 § tredje stycket. På så sätt går det att anpassa lagens regler till särskilda behov i vissa branscher eller hos en enskild arbetsgivare. Enligt visstidsdirektivet, ramavtalets klausul 5.1, får åtgärder mot missbruk vidtas på ett sätt som tar hänsyn till behoven i särskilda branscher eller till olika kategorier av arbetstagare. Av klausul 8.4 framgår vidare att ramavtalet inte påverkar rätten för arbetsmarknadens parter att på lämplig nivå sluta avtal som anpassar och/eller kompletterar bestämmelserna i avtalet så att hänsyn tas till berörda arbetsmarknadsparters särskilda behov.

Att det genom kollektivavtal går att göra avvikelser från anställningsskyddslagens regler om tidsbegränsade anställningar är lämpligt eftersom förhållandena kan skilja sig åt i olika branscher. Den nya omvandlingsregeln motiverar inte att lagen blir tvingande i större utsträckning än den är idag. Regeringen anser därför att det bör vara tillåtet att genom kollektivavtal avvika från den nya omvandlingsregeln på samma sätt som gäller för de nuvarande omvandlingsreglerna avseende allmän visstidsanställning och vikariat. I enlighet med detta bör det också vara tillåtet att genom kollektivavtal avvika från det föreslagna undantaget från omvandlingsreglerna för den som har fyllt 67 år. Det bör alltså vara möjligt att i kollektivavtal komma överens om regler som är särskilt anpassade till förhållandena på respektive avtalsområde.

Uppsala universitet ifrågasätter om bestämmelserna i klausul 5.1 och 8.4 ger arbetsmarknadens parter ett fritt spelrum när det gäller reglering av tidsbegränsade anställningar och anser att det finns anledning att överväga att införa en så kallad EU-spärr i linje med de direktivrelaterade spärrar som redan finns i 2 § fjärde stycket anställningsskyddslagen. En sådan spärr skulle hindra arbetsmarknadens parter att genom kollektivavtal göra avvikelser som innebär mindre förmånliga regler för arbetstagarna än vad som följer av visstidsdirektivet.

Regeringen konstaterar att syftet med visstidsdirektivet är att genomföra ett ramavtal som ingåtts mellan arbetsmarknadens parter på branschövergripande nivå. I klausul 8.4 anges att ramavtalet inte påverkar arbetsmarknadsparternas rätt att på lämplig nivå sluta avtal som anpassar och/eller kompletterar bestämmelserna i avtalet. Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på ansvarstagande parter. Regeringen anser därför att det saknas skäl att införa en så kallad EU-spärr avseende visstidsdirektivet.

Prop. 2015/16:62

23

Prop. 2015/16:62 4.5 Utökad rätt till information
   
  Regeringens förslag: En arbetstagare som är anställd i allmän viss-
  tidsanställning, vikariat eller säsongsarbete ska ha rätt att få
  information av sin arbetsgivare om alla anställningar som har bety-
  delse för tillämpningen av omvandlingsreglerna. Informationen ska
  vara skriftlig och innehålla uppgift om formen för anställningarna
  samt anställningarnas tillträdesdag och slutdag. Informationen ska
  bara behöva lämnas om arbetstagaren särskilt begär det. I så fall ska
  informationen lämnas inom tre veckor från det att begäran framställts.
  Informationsskyldigheten ska även omfatta anställningar hos en
  tidigare arbetsgivare om arbetstagaren har bytt anställning inom en
  koncern eller i samband med verksamhetsövergång eller konkurs.
   
  Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
  Remissinstanserna: LO, TCO, Kommerskollegium, Lunds universitet,
  Konstfack, Kommunala Företagens Samorganisation, Naturvetarna och
  Fackförbundet ST tillstyrker eller är positivt inställda till förslaget. Saco
  anser att det är viktigt att arbetsgivaren lämnar information såsom före-
  slås men är tveksamt till om arbetstagarna i praktiken får ett adekvat
  skydd mot missbruk eftersom många arbetsgivare kommer ha svårt att
  hålla reda på den aktuella informationen. Svenskt Näringsliv, Stockholms
  universitet och Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet avstyrker genom-
  förandet av informationsplikten. Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivar-
  föreningen KFO, Idea, Näringslivets regelnämnd, Svensk Scenkonst och
  Småföretagarnas riksförbund är tveksamma eller negativt inställda till
  förslaget.  
  Skälen för regeringens förslag: Anställningsskyddslagen innehåller
  regler om arbetstagares rätt till information om anställningsvillkoren.
  Enligt 6 c § ska arbetsgivaren, om anställningstiden inte är kortare än tre
  veckor, lämna skriftlig information till arbetstagaren om alla anställ-
  ningsvillkor som är av väsentlig betydelse. Informationen ska bland
  annat innehålla uppgifter om tillträdesdag och huruvida anställningen
  gäller tills vidare eller för begränsad tid. Är anställningen tidsbegränsad
  ska information lämnas om anställningens slutdag eller de förutsättningar
  som gäller för att den ska upphöra och vilken form av tidsbegränsad
  anställning som avses. Informationen ska lämnas senast en månad efter
  att arbetstagaren har börjat arbeta.
  Enligt 6 g § är arbetsgivaren även skyldig att lämna skriftlig informa-
  tion om arbetstagarens sammanlagda anställningstid. Informationen ska
  lämnas inom tre veckor efter det att arbetstagaren begärt det. Denna rätt
  till information gäller både för arbetstagare med tillsvidareanställningar
  och för arbetstagare med tidsbegränsade anställningar. För arbetstagare
  med tidsbegränsade anställningar får bestämmelsen betydelse bland
  annat vid bedömningen av om en allmän visstidsanställning eller ett
  vikariat ska övergå till en tillsvidareanställning enligt omvandlingsregeln
  i 5 § andra stycket.
  En uppgift om den sammanlagda anställningstiden är emellertid inte
  alltid tillräckligt för att en anställd med tidsbegränsad anställning ska
  kunna bedöma sin situation. Den anställde behöver också veta vilken
24 form av tidsbegränsad anställning han eller hon har och tidsperioden för

anställningen. Har den anställde även tidigare varit tidsbegränsat anställd så behövs samma information om dessa anställningar.

Vid beräkningen av den sammanlagda anställningstiden är det enligt den nuvarande omvandlingsregeln endast allmänna visstidsanställningar respektive vikariat under den senaste femårsperioden som är relevanta. Arbetsgivarens informationsskyldighet enligt 6 g § tillgodoser inte alltid en tidsbegränsat anställd arbetstagares behov av information för att ha möjlighet att bedöma sin situation. Inte heller i kombination med informationsskyldigheten enligt 6 c §, i samband med anställningens början, tillgodoses arbetstagarens behov av information. Reglerna i 6 c § gäller ju inte anställningar som är kortare än tre veckor. Dessutom, även om det varit fråga om längre anställningar än så, kan det vara svårt för arbetstagaren att själv hålla reda på i vilken utsträckning han eller hon tidigare varit anställd och vilken slags anställning det då varit fråga om. Detta gäller särskilt om det förekommit ett stort antal anställningar under en längre tidsperiod. Det finns alltså redan i dag ett behov av en utökad informationsskyldighet.

Införandet av den nya kompletterande omvandlingsregeln innebär att arbetstagare kommer att ha rätt till tillsvidareanställning i fler fall än i dag. Arbetstagarnas behov av information för att bedöma sin situation kommer därför att bli större. En arbetstagare som inte själv har dokumenterat relevant information saknar, såsom informationsskyldigheten är utformad i dag, möjlighet att bevaka om och när en visstidsanställning övergår till en tillsvidareanställning. Om det inte införs en utökad informationsskyldighet finns det därför risk för att omvandlingsreglerna kommer leda till tillsvidareanställningar i färre fall än de borde. För att omvandlingsreglerna ska få effekt är det alltså, som LO också påpekat, nödvändigt med en utökad informationsskyldighet. Regeringen anser därför att arbetsgivarnas informationsskyldighet bör utökas.

Den utökade informationsskyldigheten bör endast gälla för sådana anställningar som kan ha betydelse för omvandlingsreglernas tillämplighet. Informationsskyldigheten bör innefatta uppgift om anställningens form, tillträdesdag och slutdag. En del remissinstanser har framfört att en sådan utökad informationsskyldighet innebär ökade administrativa bördor och regelkrångel i samband med anställningar, särskilt för mindre arbetsgivare. Regeringen anser inte att detta utgör tillräckliga skäl mot att införa en utökad informationsskyldighet. Redan i dag kan det antas att en arbetsgivare, bl.a. för att kunna bedöma konsekvenserna av en ny anställning, håller reda på tillträdesdag och slutdag för alla allmänna visstidsanställningar och vikariat fem år bakåt i tiden. Att arbetsgivaren nu blir skyldig att lämna ut denna information till arbetstagaren kan därför inte anses alltför betungande.

Den nya omvandlingsregeln som föreslås innebär att en arbetsgivare i fortsättningen även kommer behöva hålla reda på motsvarande uppgifter om säsongsanställningar. I vissa fall kommer arbetsgivaren också behöva spara information om tidsbegränsade anställningar längre tillbaka i tiden än fem år. Detta är en effekt av att det införs en ny omvandlingsregel. Att arbetsgivarna också blir skyldiga att lämna ut denna information kan mot denna bakgrund inte heller anses alltför betungande.

Svensk Scenkonst framför att den föreslagna regleringen gör det omöjligt att på förhand bedöma hur lång tid framåt som denna typ av

Prop. 2015/16:62

25

Prop. 2015/16:62 uppgifter kan behöva finnas lättillgängliga för utlämnande. Frågan kompliceras ytterligare vid verksamhetsövergångar då den nya arbetsgivaren kan få överta ett informationsansvar från tidigare arbetsgivare för betydligt längre tid än fem år bakåt i tiden. Regeringen inser att den nya omvandlingsregeln i vissa fall kan leda till att information måste sparas under lång tid. Det kommer emellertid, på grund av de nu aktuella bestämmelserna, inte vara nödvändigt att spara information om anställningar som sträcker sig längre bakåt i tiden än fem år om den anställde har haft ett uppehåll på sex månader eller mer under den senaste femårsperioden. Detta eftersom en kedja av på varandra följande visstidsanställningar enligt den föreslagna nya omvandlingsregeln då är bruten.

Naturvetarna ser gärna att arbetsgivaren alltid ska tillhandahålla information till arbetstagaren och inte bara på förfrågan. Regeringen anser inte att det finns skäl att i detta avseende frångå nuvarande ordning i 6 g §. Arbetsgivaren bör därför även i fortsättningen bara vara tvungen att lämna informationen om arbetstagaren begär det. När en arbetstagare har begärt att få informationen så bör arbetsgivaren på samma sätt som i dag vara skyldig att lämna informationen inom tre veckor från begäran.

Eftersom anställningar hos tidigare arbetsgivare i de fall som anges i 3 § första stycket 1–3 anställningsskyddslagen har betydelse för tillämpningen av omvandlingsreglerna, bör även den utökade informationsskyldigheten omfatta sådana anställningar.

Regeringen anser inte att det finns skäl att, som Arbetsgivaralliansen,

Arbetsgivarföreningen KFO, Idea och Kommunala Företagens Samorganisation föreslår, tillåta att det genom kollektivavtal kan göras avvikelser från den utökade informationsbestämmelsen.

5Övriga ändringar

i anställningsskyddslagen

Regeringens förslag: Det ska göras en följdändring i 4 § anställningsskyddslagen med anledning av att det föreslås att omvandlingsreglerna för allmänna visstidsanställningar och vikariat ska regleras i en ny paragraf.

Hänvisningen i 2 § anställningsskyddslagen till ett upphävt direktiv ska ersättas av en hänvisning till rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter. Vidare ska det av hänvisningarna till EU-direktiven i 2 § framgå vilken lydelse av direktiven som avses.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag när det gäller följdändringen. I promemorian föreslås emellertid även en språklig justering av 4 §. Frågan om uppdatering av hänvisningen till ett direktiv och angivandet av direktivens lydelse behandlas inte alls i promemorian.

26

Remissinstanserna: Uppsala universitet har uppmärksammat att det Prop. 2015/16:62 finns anledning att uppdatera hänvisningen till direktiv 77/187/EEG som

ersatts av direktiv 2001/23/EG. Stockholms universitet avstyrker förslaget att i 4 § anställningsskyddslagen byta ut ”åligganden” mot ”skyldigheter” eftersom samma uttryckssätt används i 18 §.

Skälen för regeringens förslag: Av 4 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen) följer att en tidsbegränsad anställning upphör utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång eller när arbetet är slutfört, om inte annat har avtalats eller följer av 5 § andra stycket eller 6 §. I avsnitt 4.2 föreslås att den nuvarande regeln om omvandling av visstidsanställning till tillsvidareanställning, som finns i 5 § andra stycket, ska flyttas till en ny paragraf, 5 a §, där även den nya kompletterande omvandlingsregeln föreslås regleras. Med anledning av detta bör hänvisningen i 4 § ersättas av en hänvisning till den föreslagna nya 5 a §. I promemorian har det även föreslagits en del språkliga justeringar av 4 § tredje och femte styckena. Regeringen anser inte att det nu finns skäl att gå vidare med dessa justeringar.

Av 2 § fjärde stycket anställningsskyddslagen framgår att det är tillåtet att genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation göra avvikelser från bestämmelserna i 6 b– 6 e §§. Avvikelser får dock bara göras under förutsättning att avtalet inte innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarna än som följer av två i paragrafen angivna direktiv. Det ena direktivet är rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (direktiv 77/187/EEG). Detta direktiv, inklusive dess ändringsdirektiv, rådets direktiv 98/50/EG av den 29 juni 1998, har upphävts genom rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (direktiv 2001/23/EG). Det finns därför behov av att ändra 2 § fjärde stycket anställningsskyddslagen så att det gällande EU-direktivet anges. Vid hänvisning till EU-direktiv ska det, om hänvisningen ger den svenska författningstexten materiellt innehåll, anges vilken lydelse av direktivet som avses. Ett tillägg i detta avseende bör därför göras när det gäller hänvisningarna till de båda EU-direktiven i 2 § fjärde stycket.

6Följdändring i lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete

Regeringens förslag: En följdändring ska göras i lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete med anledning av att numreringen för två paragrafer i den lagen har ändrats.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete gäller arbete som en arbetstagare utför i arbetsgivarens

27

Prop. 2015/16:62 hushåll. För arbetstagare som inte har fyllt 18 år gäller endast vissa av lagens bestämmelser. Vilka paragrafer som är tillämpliga för arbetstagare som inte har fyllt 18 år framgår av en hänvisning i 1 § andra stycket. Den 1 juli 2014 infördes sanktionsavgifter i lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete efter regeringens förslag i propositionen Effektivare sanktioner för arbetsmiljö- och arbetstidsreglerna (prop. 2012/13:143). I samband med det ändrades numreringen av två paragrafer som det hänvisas till i 1 § andra stycket. Genom ett förbiseende ändrades emellertid inte hänvisningen till dessa paragrafer. Hänvisningen i 1 § andra stycket bör därför justeras så att rätt paragrafnummer anges.

7Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 maj 2016.

Avtal om allmän visstidsanställning ska bara övergå i en tillsvidareanställning enligt den nya omvandlingsregeln om anställningsavtalet ingåtts den 1 maj 2016 eller senare. Avtal om allmän visstidsanställning, vikariat och säsongsarbete som ingåtts dessförinnan ska emellertid beaktas vid avgörande av om anställningar har följt på varandra och vid sammanräkningen av sammanlagd anställningstid enligt den nya omvandlingsregeln.

Den utökade informationsskyldigheten ska bara gälla anställningar som pågår vid ikraftträdandet eller som tillträds därefter.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås att den utökade informationsskyldigheten även ska gälla tidsbegränsade anställningar som upphört före ikraftträdandet.

Remissinstanserna: Arbetsgivarverket, Uppsala universitet, Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarföreningen KFO, Företagarna, Idea och

Svensk Scenkonst har ingen invändning mot det föreslagna ikraftträdandedatumet. Några av dessa remissinstanser uppger dock att de förutsätter att beslut är taget i god tid innan avtalsrörelsen för 2016 inleds. TCO, Svenskt Näringsliv, Arbetsgivarverket, Konstfack, Näringslivets regelnämnd, Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarföreningen KFO, Företagarna, Svensk Scenkonst, Umeå universitet och Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet instämmer i att det bara är allmänna visstidsanställningar som ingåtts efter ikraftträdandet som ska kunna övergå i en tillsvidareanställning.

TCO tillstyrker att anställningsavtal som har ingåtts innan lagens ikraftträdande ska beaktas vid avgörande av om anställningar följt på varandra och vid beräkningen av sammanlagd anställningstid enligt den nya omvandlingsregeln för allmän visstidsanställning. Flera remissinstanser, bl.a. Svenskt Näringsliv, Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarföreningen KFO, Svensk Scenkonst, Arbetsgivarverket, Idea, och Före-

28

tagarna, avstyrker eller anser inte att anställningar som ingåtts före ikraftträdandet ska ingå i en kedja av på varandra följande anställningar. Umeå universitet anser att övervägande skäl talar för att även anställningar som ingåtts före ikraftträdandet ska kunna ingå i en kedja av på varandra följande visstidsanställningar.

TCO tillstyrker att anställningsavtal som ingåtts innan lagens ikraftträdande ska beaktas enligt regeln om arbetsgivares informationsskyldighet. Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarföreningen KFO, Svensk Scenkonst, Arbetsgivarverket och Idea anser inte att anställningar före ikraftträdandet ska beaktas när det gäller informationsskyldigheten. Småföretagarnas riksförbund anser att det bör införas någon form av övergångsregel för informationsskyldigheten som skyddar en arbetsgivare som inte dokumenterat arten av tidigare ingångna anställningsavtal.

Skälen för regeringens förslag: De lagändringarna som föreslås i avsnitt 4.2 syftar i huvudsak till att säkerställa att anställningsskyddslagen uppfyller kraven på åtgärder till förebyggande av missbruk i visstidsdirektivet. Av detta skäl är det angeläget att lagändringarna i anställningsskyddslagen träder i kraft så snart det är möjligt. Det datum då lagändringarna tidigast kan träda i kraft är den 1 maj 2016. Ett ikraftträdande detta datum borde ge parterna tillräckligt med framförhållning för att de ska kunna beakta de nya bestämmelserna i samband med 2016 års avtalsrörelse. Regeringen anser därför att lagändringarna i anställningsskyddslagen bör träda i kraft den 1 maj 2016.

Den föreslagna nya omvandlingsbestämmelsen bör inte ändra förutsättningarna för redan ingångna avtal om allmän visstidsanställning. Regeringen anser därför att en allmän visstidsanställning endast bör kunna övergå i en tillsvidareanställning enligt den nya omvandlingsregeln om anställningsavtalet har ingåtts efter ikraftträdandet. Däremot är det rimligt att tidsbegränsade anställningsavtal som ingåtts före ikraftträdandet får beaktas vid bedömningen av om en allmän visstidsanställning, som ingåtts efter ikraftträdandet, ingår i en kedja av på varandra följande visstidsanställningar. Vidare är det rimligt att avtal om allmän visstidsanställning som ingåtts före ikraftträdandet får beaktas vid sammanräkningen av anställningstid i allmän visstidsanställning. Flera remissinstanser har motsatt sig att anställningsavtal som ingåtts före ikraftträdandet ska ingå i en kedja av på varandra följande anställningar. Argument som förts fram är att en sådan reglering riskerar att leda till tillämpningsproblem och att vara förhandlings- och tvistedrivande. Vidare kan den leda till ökade kostnader och administration för företagen. Detta måste dock ställas mot det faktum att om sådana tidigare anställningar inte får beaktas så kommer det dröja lång tid innan den nya omvandlingsregeln får effekt. Regeringen anser därför att anställningsavtal som ingåtts före ikraftträdandet bör räknas med vid prövning av om det är en kedja av på varandra följande visstidsanställningar.

Ett antal remissinstanser har även motsatt sig att den utökade informationsskyldigheten ska omfatta tid före ikraftträdandet. Regeringen har förståelse för att det kan innebära svårigheter för arbetsgivare att i efterhand åläggas en skyldighet att lämna ut information som arbetsgivaren inte tidigare haft anledning att spara. Som angetts ovan är arbetsgivare emellertid redan på grund av de nuvarande omvandlingsreglerna i prakti-

Prop. 2015/16:62

29

Prop. 2015/16:62 ken tvungna att, för att kunna förutse effekterna av en ny tidsbegränsad anställning, veta när tillträdesdag och slutdag för alla allmänna visstidsanställningar och vikariat har varit fem år bakåt i tiden. De flesta arbetsgivare borde därför redan i dag ha tillgång till en stor del av den information som de nu föreslås bli skyldiga att lämna ut. Detta talar för att arbetsgivarna borde kunna lämna ut efterfrågad information även för tid före ikraftträdandet. Att ålägga arbetsgivarna en skyldighet i detta avseende är emellertid inte lämpligt eftersom det tidigare inte funnits någon direkt anledning att spara information om säsongsanställningar och anställningar som sträcker sig längre bakåt i tiden än fem år. Regeringen anser därför att den utökade informationsskyldigheten bara bör omfatta anställningar som pågår vid ikraftträdandet eller som tillträds därefter. Regeringen förutsätter emellertid att arbetsgivare kommer att göra vad de kan för att tillhandahålla information om tidigare anställningar om en arbetstagare begär det. Detta även om det inte införs någon skyldighet i den delen. Att arbetsgivaren inte är skyldig att lämna information om anställningar som upphört före ikraftträdandet innebär inte att sådana anställningar inte ska beaktas enligt den nya omvandlingsregeln.

I avsnitt 6 föreslås en följdändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. Eftersom denna lagändring syftar till att korrigera en felaktig hänvisning bör den träda i kraft så snart som möjligt. Tidigaste möjliga datum för ikraftträdande är, som redan nämnts ovan, den 1 maj 2016.

8Konsekvenser av ändringarna i anställningsskyddslagen

8.1Problembeskrivning och syftet med de föreslagna ändringarna

Europeiska kommissionen (kommissionen) driver ett överträdelseärende mot Sverige angående lagen (1982:80) om anställningsskydds (anställningsskyddslagen) förenlighet med rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (visstidsdirektivet). Nästa steg i ärendet skulle kunna bli att kommissionen väcker talan om fördragsbrott mot Sverige i EU- domstolen. Regeringen vill stärka skyddet för arbetstagarna. Det finns mot denna bakgrund behov av att ytterligare begränsa möjligheterna att enligt anställningsskyddslagen använda på varandra följande visstidsanställningar under lång tid. De föreslagna ändringarna i lagen syftar därför till att säkerställa att lagen uppfyller kraven på åtgärder till förebyggande av missbruk enligt visstidsdirektivet. Ändringarna syftar också till att förbättra situationen för arbetstagare som riskerar att fastna i tidsbegränsade anställningar under lång tid.

30

8.2 Alternativa lösningar Prop. 2015/16:62

För att säkerställa att anställningsskyddslagen uppfyller kraven enligt visstidsdirektivet måste det göras en ändring i anställningsskyddslagen. Några andra alternativa lösningar finns inte. När det gäller hur lagen ska ändras finns däremot olika lösningar. Regeringens bedömning är att nuvarande struktur med en kombination av krav på objektiva skäl och tidsgränser för olika former av tidsbegränsade anställningar är det lämpligaste sättet att åstadkomma en balans mellan de olika intressen som gör sig gällande. Det finns också ett värde i att behålla befintlig lagstiftning i så stor utsträckning som möjligt. Genom den föreslagna nya kompletterande omvandlingsregeln för allmän visstidsanställning förhindras missbruk med utgångspunkt i en av de åtgärder som direktivet anvisar. Samtidigt bevaras i huvudsak den numera väl kända och inarbetade systematiken. Lagändringen medför att det säkerställs att lagen uppfyller kraven enligt visstidsdirektivet.

8.3Vilka som berörs av regleringen

Anställningsskyddslagen omfattar arbetstagare och arbetsgivare inom såväl den privata som den offentliga sektorn av arbetsmarknaden. Enligt 1 § är dock vissa kategorier av arbetstagare undantagna från lagens tillämpningsområde, bland annat arbetstagare med företagsledande eller därmed jämförlig ställning och arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller i utvecklingsanställning.

Till följd av regler i olika specialförfattningar finns också områden som inte alls eller endast delvis omfattas av anställningsskyddslagens bestämmelser. Sådana särskilda regler finns exempelvis på utbildningsområdet, inom hälso- och sjukvården och inom försvaret.

Vidare är många arbetstagare och arbetsgivare helt eller delvis undantagna från anställningsskyddslagens regler om visstidsanställningar genom kollektivavtal. Vissa kollektivavtal innebär att lagens bestämmelser om tidsbegränsade anställningar inte alls är tillämpliga, medan andra innehåller avvikande eller kompletterande bestämmelser.

Det nu sagda innebär att det inte är möjligt att med någon större precision uppskatta hur många företag och offentliga verksamheter eller arbetstagare som påverkas av den föreslagna lagändringen, eftersom det inte framgår av befintlig statistik om visstidsanställningar ingåtts med stöd av anställningsskyddslagen eller andra specialförfattningar, kollektivavtal eller en kombination av dessa.

Allmänt kan emellertid konstateras att andelen tidsbegränsat anställda i Sverige 2014 enligt Arbetskraftsundersökningen (AKU) utgjorde 17,5 procent av samtliga anställda. Av rapporten Undersökning om visstidsanställda som lades fram av SCB i december 2014 framgår vidare att uppskattningsvis 10 000 personer hade haft upprepade visstidsanställningar under mer än fem år utan uppehåll mellan anställningarna eller med endast kortare uppehåll (kortare än två månader.) Enligt SCB:s temarapport för fjärde kvartalet 2014 Utvecklingen av tidsbegränsat anställda, är det vidare vanligast med tidsbegränsat anställda inom hotell-

31

Prop. 2015/16:62 och restaurangbranschen och i branschen personliga och kulturella tjänster. Den vanligaste typen av yrken bland de visstidsanställda finns vidare, enligt SCB:s rapport Undersökning om visstidsanställda, inom kategorin service, omsorgs- och försäljningsarbete. Beräknat efter arbetsplatsens näringsgren eller huvudsakliga verksamhet är antalet visstidsanställda störst inom vård och omsorg samt utbildning, skola och förskola. De flesta visstidsanställda arbetar inom privat eller kommunal sektor.

8.4Kostnadsmässiga och andra konsekvenser

Konsekvenser för arbetsgivare och arbetstagare

Arbetsgivare påverkas av de föreslagna reglerna genom att möjligheterna att anställa en och samma person i tidsbegränsade anställningar begränsas. Friheten att bestämma hur verksamheten ska organiseras och hur ett arbetskraftsbehov ska tillgodoses inskränks därmed något. I vilken mån detta innebär ökade kostnader går knappast att beräkna.

De föreslagna reglerna kommer vidare påverka arbetsgivarna genom att de i ökad utsträckning måste hantera uppgifter om vilka tidsbegränsade anställningar en arbetstagare tidigare har haft och dessas tillträdes- och slutdatum. Informationsskyldigheten kan därför komma att innebära krav på bättre administrativa rutiner kring dokumentering och arkivering av uppgifter. I större företag kan antas att det finns en personalfunktion som kan hantera detta och i mindre företag kan antas att antalet personer det gäller är så pass begränsat att det inte blir oproportionerligt betungande. Arbetsgivare kan emellertid antas hålla reda på de flesta uppgifterna redan i dag. De administrativa kostnadsökningarna bedöms därför som marginella.

De föreslagna reglerna bedöms leda till att färre arbetstagare blir kvar i upprepade visstidsanställningar under lång tid och att fler tidsbegränsat anställda får tillsvidareanställningar inom rimlig tid.

Genom den utökade rätten till information får arbetstagarna bättre möjligheter att tillvarata sina rättigheter. Övergångsreglerna avseende den föreslagna kompletterande omvandlingsregeln innebär att de nya reglerna relativt snabbt kommer börja kunna få effekt. Att den utökade informationsskyldigheten bara ska gälla anställningar som pågår vid ikraftträdandet eller som tillträds därefter medför att arbetstagare under en övergångsperiod själva måste hålla reda på dessa uppgifter.

En möjlig konsekvens av regelförändringarna kan dock vara att arbetsgivare väljer att lösa sitt behov av arbetskraft även på andra sätt än genom tillsvidareanställningar, t.ex. genom anlitande av bemanningsföretag eller ett ökat övertidsuttag för befintliga anställda. I vilken utsträckning så kan komma att ske är svårt att bedöma. Det är därför inte möjligt att beräkna hur andelen tidsbegränsat anställda på arbetsmarknaden kommer att förändras som en följd av de föreslagna lagändringarna.

Det föreslagna undantaget från omvandlingsregler avseende 67-åringar bör göra det mindre osäkert vilka konsekvenser en anställning av en äldre

arbetstagare får.

32

Att det införs en definition i anställningsskyddslagen av när anställ- Prop. 2015/16:62 ningar ska anses följa på varandra är nytt i förhållande till vad som tidi-

gare gällt. Konsekvensen i denna del är en för både arbetsgivare och arbetstagare tydligare reglering. Den valda perioden om sex månader ger större möjligheter för arbetstagaren att tillgodoräkna sig tid i allmän visstidsanställning enligt den föreslagna kompletterande omvandlingsregeln än om en kortare period för att definiera när en kedja av anställningar är bruten hade valts. För arbetsgivare minskar i motsvarande mån möjligheterna att under längre tid anställa en person på olika tidsbegränsade anställningar efter varandra.

Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män, för unga och för de integrationspolitiska målen

Som nämnts ovan utgjorde andelen tidsbegränsat anställda i Sverige 2014 enligt AKU 17,5 procent av samtliga anställda. Kvinnor har i större omfattning än män tidsbegränsade anställningar. År 2014 var enligt AKU 19,4 procent av de anställda med tidsbegränsad anställning kvinnor, medan motsvarande siffra för män var 15,5 procent. Lagändringarna kan därför antas gynna kvinnor i större utsträckning än män och därmed antas ha positiva konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Andelen tidsbegränsat anställda är som störst bland unga arbetstagare. Av temarapporten från SCB, Utvecklingen av tidsbegränsat anställda, framgår att 56 procent av de anställda i åldern 16–24 var tidsbegränsat anställda. Andelen som har tidsbegränsad anställning är alltså mycket högre bland unga än i andra grupper. En tidsbegränsad anställning kan fungera som ett steg in på arbetsmarknaden. Det är dock viktigt att personer inte fastnar i denna typ av anställningar under lång tid. Den föreslagna kompletterande omvandlingsregeln kommer att ytterligare begränsa möjligheterna att använda på varandra följande tidsbegränsade anställningar under lång tid. Detta bör gynna ungdomar utan att ta bort de positiva effekter som visstidsanställningar kan ha ur ett etableringsperspektiv.

Bland utrikes födda var andelen tidsbegränsat anställda högre än bland inrikes födda, omkring 24 procent jämfört med 15 procent för de inrikes födda. Lagändringarna kan därför antas få relativt sett större effekt för utrikes födda och kan därför antas bidra till att nå de integrationspolitiska målen.

Påverkan på konkurrensförhållandena

De föreslagna bestämmelserna kommer gälla lika för alla företag. Lagändringarna kan därför inte antas få några negativa konsekvenser för konkurrensförhållandena mellan företag.

Konsekvenser för små företag och det civila samhället

Lagändringarna bedöms inte få några särskilda konsekvenser för små företag eftersom bestämmelserna kommer gälla lika för alla företag. De bedöms inte heller få några särskilda konsekvenser för det civila samhället. I den mån den det finns särskilda behov inom vissa sektorer så finns det möjlighet att omhänderta sådana behov genom kollektivavtal.

33

Prop. 2015/16:62 Konsekvenser för de offentliga finanserna

Lagändringarna bedöms inte få några effekter på kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen eller några andra konsekvenser för de offentliga finanserna.

Konsekvenser för domstolarna

Lagändringarna bedöms kunna medföra något fler mål i tingsrätt, men det är i så fall en marginell måltillströmning som bedöms kunna finansieras inom ramen för befintliga budgetanslag. Detsamma får antas gälla mål i Arbetsdomstolen.

Informationsinsatser

Information om lagändringarna kommer att ske på sedvanligt sätt. Regeringen bedömer inte att det behövs några ytterligare särskilda insatser i detta hänseende från det offentliga.

Europeiska unionen

Lagändringarna säkerställer anställningsskyddslagens överensstämmelse med visstidsdirektivet. Även i övrigt bedöms lagändringarna vara förenliga med EU-rätten.

ILO

Förslagen står inte i strid med Sveriges åtaganden enligt någon ILO- konvention ratificerad av Sverige. Svenska ILO-kommittén delar denna bedömning.

Ikraftträdande

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2016. Tidpunkten för ikraftträdandet är vald utifrån hänsyn till kommande avtalsrörelse och till det pågående överträdelseärendet.

  9 Författningskommentar
  9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80)
    om anställningsskydd
  2 §  
  Förslaget behandlas i avsnitten 4.4 och 5.
  I tredje stycket har en hänvisning till 5 a och 5 b §§ lagts till vid upp-
  räkningen av de bestämmelser som det får göras avvikelser från genom
  kollektivavtal. Det innebär att det under de förutsättningar som preciseras
  i bestämmelsen får göras avvikelser i kollektivavtal från omvandlings-
  reglerna i 5 a § och från undantaget i 5 b §.
  I fjärde stycket 1 första strecksatsen har det upphävda direktivet av den
  14 februari 1977 ersatts av rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars
34 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för

arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller Prop. 2015/16:62 delar av företag eller verksamheter. Vidare har det i första och andra

strecksatserna angetts vilken lydelse av EU-direktiven som avses. Hänvisningarna är utformade i enlighet med nya föreskrifter för författningsskrivning.

I övrigt har vissa språkliga justeringar gjorts.  
3 §  
Förslaget behandlas i avsnitt 4.2.  
I det första stycket har den nya 5 a § lagts till i uppräkningen av para-  
grafer. Hänvisningen till 5 § andra stycket har tagits bort. Det är dels en  
följdändring med anledning av att det materiella innehållet i 5 § andra  
stycket flyttats till 5 a §. Det innebär även att tid hos tidigare arbets-  
givare, i de situationer som anges i paragrafen, ska beaktas vid beräkning  
av den sammanlagda anställningstiden i allmän visstidsanställning enligt  
den nya omvandlingsregeln i 5 a § första stycket 2.  
I övrigt har vissa språkliga justeringar gjorts.  
4 §  
Förslaget behandlas i avsnitt 5.  
I andra stycket har hänvisningen till 5 § andra stycket tagits bort sam-  
tidigt som en hänvisning till nya 5 a § har lagts till. En tidsbegränsad  
anställning upphör utan föregående uppsägning vid anställningstidens  
utgång eller när arbetet är slutfört, om inte något annat har avtalats eller  
följer av 5 a § eller 6 §. Av 5 a § framgår att en allmän visstidsanställning  
och ett vikariat i vissa fall kan omvandlas till en tillsvidareanställning.  
I övrigt har en språklig justering gjorts.  
5 §  
Förslaget behandlas i avsnitt 4.2.  
Reglerna i andra stycket har flyttats till nya 5 a §.  
5 a §  
Förslaget behandlas i avsnitt 4.2.  
Paragrafen är ny.  
Första stycket innehåller regler om omvandling av allmän visstids-  
anställning till tillsvidareanställning. Omvandling kan ske i två fall. För  
omvandling krävs i båda fallen att arbetstagaren har varit anställd hos  
arbetsgivaren i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år. I  
det första fallet, som regleras i första punkten, sker omvandling när  
anställningstiden på mer än två år uppnåtts under en femårsperiod.  
Regeln motsvarar den tidigare omvandlingsregeln i 5 § andra stycket.  
Någon ändring i sak är inte avsedd. I det andra fallet, som regleras i  
andra punkten, sker omvandling när anställningstiden på mer än två år i  
allmän visstidsanställning enligt 5 § uppnåtts under en period då tids-  
begränsade anställningar har följt på varandra. Den anställning som  
omvandlas är den allmänna visstidsanställning som pågår vid den tid-  
punkt då den sammanlagda anställningstiden i sådan anställning över- 35
 

Prop. 2015/16:62 stiger två år. Vid bedömningen av om tidsbegränsade anställningar följt på varandra är det bara anställningar enligt 5 § i form av allmän visstidsanställning, vikariat och säsongsarbete som ska beaktas. Eventuellt tidsbegränsade anställningar som ingåtts med stöd av kollektivavtal eller specialförfattning ska inte beaktas. Omvandlingsreglerna i första och andra punkten gäller parallellt och kompletterar varandra. Den regel som först leder till att en allmän visstidsanställning omvandlas till en tillsvidareanställning är den regel som ska tillämpas.

I andra stycket anges när en anställning har följt på en annan. För att anställningar ska anses ha följt på varandra måste en ny anställning enligt 5 § 1–3 tillträdas inom sex månader från den föregående anställningens slutdag. Det har ingen betydelse vad arbetstagaren har gjort under ett eventuellt uppehåll mellan sådana anställningar. Det innebär att arbetstagaren kan ha fortsatt att arbeta hos arbetsgivaren under uppehållet, men då haft en anställning med stöd av kollektivavtal eller specialförfattning vilken inte ska beaktas vid bedömningen av om anställningar följt på varandra. Avgörande vid beräkningen av om två anställningar följt på varandra är tillträdesdagen och slutdagen. Med tillträdesdag avses den dag då anställningen börjar gälla. Tillträdesdagen behöver inte sammanfalla med dagen för anställningsavtalets ingående eller dagen då arbetet faktiskt påbörjades. Infaller tillträdesdagen på en söndag är det alltså den dagen som räknas, även om arbetstagaren börjar arbeta först på måndagen. Med slutdag avses den dag då anställningen upphörde, vilken kan infalla efter den sista dagen då arbetstagaren faktiskt utförde arbete. Tiden inom vilken en ny anställning ska tillträdas räknas från – inte från och med – den föregående anställningens slutdag och löper till och med den dag i månaden som genom sitt nummer motsvarar den föregående anställningen slutdag. Det innebär alltså att om en anställning upphör den 15 mars ett visst år så måste nästa anställning tillträdas senast den 15 september samma år för att anställningarna ska anses följa på varandra. Om motsvarande dag inte finns i den månad då tiden löper ut så ska den nya anställningen tillträdas senast på den månadens sista dag. Detta betyder att om en anställning upphör den 31 mars ett visst år så måste nästa anställning tillträdas senast den 30 september samma år.

Tredje stycket innehåller en regel om omvandling av vikariat till tillsvidareanställning. Regeln motsvarar den tidigare omvandlingsregeln för vikariat i 5 § andra stycket. Någon ändring i sak är inte avsedd.

5 b §

Förslaget behandlas i avsnitt 4.3.

Av paragrafen, som är ny, framgår att ett vikariat eller en allmän visstidsanställning inte omvandlas till en tillsvidareanställning enligt bestämmelserna i 5 a § om en arbetstagare har fyllt 67 år. Det avgörande i detta avseende är arbetstagarens ålder vid den tidpunkt då den sammanlagda anställningstiden i vikariat respektive allmän visstidsanställning överskrider tvåårsgränsen.

6 g §

Förslaget behandlas i avsnitt 4.5.

36

I första stycket har ett tillägg gjorts som innebär att arbetsgivaren har Prop. 2015/16:62
fått en utökad informationsskyldighet i förhållande till arbetstagare med  
tidsbegränsad anställning. Arbetstagare som har tidsbegränsad anställ-  
ning i form av allmän visstidsanställning, vikariat eller säsongsarbete har  
rätt att få viss information om alla anställningar som har betydelse för  
tillämpningen av 5 a §.  
De anställningar som har betydelse för beräkningen av om en allmän  
visstidsanställning eller ett vikariat ska övergå till en tillsvidareanställ-  
ning enligt 5 a § första stycket 1 eller 5 a § tredje stycket är de allmänna  
visstidsanställningar respektive vikariat som pågått under de senaste fem  
åren. De anställningar som har betydelse för beräkningen av om en all-  
män visstidsanställning ska övergå till en tillsvidareanställning enligt den  
nya omvandlingsregeln i 5 a § första stycket 2 är de allmänna visstids-  
anställningar, vikariat och säsongsarbeten som följt på varandra enligt  
5 a § andra stycket. Det är emellertid bara sådana anställningar som före-  
kommit från och med arbetstagarens första allmänna visstidsanställning  
hos arbetsgivaren som kan ha betydelse för tillämpningen av 5 a § första  
stycket 2.  
Den utökade informationsskyldigheten omfattar information om  
anställningarnas form, tillträdesdag och slutdag. Anställningarnas form  
kan vara allmän visstidsanställning, vikariat eller säsongsarbete som  
ingåtts med 5 § som rättslig grund. Med tillträdesdag avses den dag som  
anställningen gäller från, vilken inte behöver sammanfalla med dagen för  
anställningsavtalets ingående eller dagen då arbetet faktiskt påbörjades.  
Med slutdag avses den dag då anställningen upphörde, vilken kan infalla  
efter den sista dagen då arbetstagaren faktiskt utförde arbete.  
I andra stycket har ett tillägg gjorts när det gäller hänvisningen till 3 §  
första stycket. Tillägget innebär att även anställningar hos tidigare  
arbetsgivare i de fall som anges i 3 § första stycket 1–3 omfattas av den  
utökade informationsskyldigheten.  
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser  
Förslaget behandlas i avsnitt 7.  
Punkt 2  
En allmän visstidsanställning eller ett vikariat ska inte övergå i en tills-  
vidareanställning enligt den nya 5 a § om anställningsavtalet har ingåtts  
före den 1 maj 2016. I sådana fall gäller i stället äldre bestämmelser i 5 §  
andra stycket. Det är tidpunkten för anställningsavtalets ingående som är  
avgörande i detta avseende. En övergång till tillsvidareanställning enligt  
den nya omvandlingsregeln i 5 a § första stycket 2 blir alltså bara aktuellt  
i de fall ett avtal om allmän visstidsanställning har ingåtts den 1 maj  
2016 eller senare.  
Punkt 3  
I denna punkt tydliggörs att även anställningsavtal som ingåtts före den  
1 maj 2016 ska beaktas vid beräkningen av sammanlagd anställningstid  
och vid bedömningen av om anställningar följt på varandra enligt 5 a §.  
En allmän visstidsanställning som det ingåtts avtal om efter 37

Prop. 2015/16:62 ikraftträdandet kan alltså övergå i en tillsvidareanställning enligt 5 a § första stycket 2 genom att den ingår i en kedja av på varandra följande anställningar som det ingåtts avtal om före ikraftträdandet.

Punkt 4

Den utökade informationsskyldigheten enligt 6 g § första stycket ska inte gälla anställningar som har upphört före ikraftträdandet. Det innebär att en arbetsgivare bara är skyldig att lämna information om anställningsform, tillträdesdag och slutdag för anställningar som pågår den 1 maj 2016 eller som tillträds därefter.

9.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete

1 §

Förslaget behandlas i avsnitt 6.

I andra stycket har hänvisningen till 20 och 21 §§ bytts ut mot en hänvisning till 24 och 25 §§. Det är en följdändring med anledning av ändringar som infördes efter förslag i propositionen Effektivare sanktioner för arbetsmiljö- och arbetstidsreglerna (prop. 2012/13:143).

38

Sammanfattning av promemorian Ds 2015:29 Prop. 2015/16:62
Bilaga 1
 
Promemorian innehåller förslag till ändringar i lagen (1982:80) om  
anställningsskydd (anställningsskyddslagen). Ändringarna innebär i  
huvudsak att den nuvarande begränsningen för allmän visstidsanställning  
kompletteras med en ny regel. Den nya regeln innebär att en sådan  
anställning övergår till en tillsvidareanställning i flera fall än i dag. En  
allmän visstidsanställning omvandlas således automatiskt till en tills-  
vidareanställning om den sammanlagda anställningstiden i allmän viss-  
tidsanställning överstiger två år. Detta gäller inte bara om det sker inom  
en tidsram om fem kalenderår som i dag, utan även om det – oberoende  
av en sådan tidsram – sker under en period då tidsbegränsade anställ-  
ningar enligt anställningsskyddslagen följt på varandra utan uppehåll  
eller med högst 180 dagars mellanrum. I en sådan kedja av tidsbegrän-  
sade anställningar kan allmän visstidsanställning, vikariat och säsongs-  
anställning ingå som länkar, men endast sammanlagd tid i allmän viss-  
tidsanställning har betydelse för om en anställning övergår till en tills-  
vidareanställning. Undantag görs för arbetstagare som har fyllt 67 år. På  
samma sätt som i dag blir det möjligt att i kollektivavtal komma överens  
om andra regler som är anpassade till förhållandena i olika branscher.  
Vidare föreslås att arbetstagare med tidsbegränsad anställning får rätt till  
preciserad information från arbetsgivaren om sådant som har betydelse  
för rätten till en tillsvidareanställning.  
Lagändringarna syftar till att ytterligare begränsa möjligheterna att  
använda upprepade visstidsanställningar, att förbättra situationen för  
arbetstagare som riskerar att fastna i tidsbegränsade anställningar under  
lång tid och att säkerställa att anställningsskyddslagen uppfyller kraven  
på åtgärder till förebyggande av missbruk enligt rådets direktiv  
1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete  
undertecknat av EFS, UNICE och CEEP.  
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2016.  

39

Prop. 2015/16:62

Bilaga 2

40

Promemorians lagförslag

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1982:80) om anställningsskydd

dels att 2–5 och 6 g §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §2
Om det i en annan lag eller i en Om det i en annan lag eller i en
förordning som har meddelats med förordning som har meddelats med
stöd av en lag finns särskilda stöd av en lag finns särskilda
föreskrifter som avviker från föreskrifter som avviker från
denna lag, skall dessa föreskrifter denna lag, ska dessa föreskrifter
gälla. gälla.

Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker

arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag.        
Genom ett kollektivavtal får det Genom ett kollektivavtal får det
göras avvikelser från 5, 6, 22 och göras avvikelser från 5–6, 22 och
25–27 §§. Har avtalet inte slutits 25–27 §§. Har avtalet inte slutits
eller godkänts av en central eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation, krävs arbetstagarorganisation, krävs
dock att det mellan parterna i dock att det mellan parterna i
andra frågor gäller ett andra frågor gäller ett
kollektivavtal som har slutits eller kollektivavtal som har slutits eller
godkänts av en sådan organisation godkänts av en sådan organisation
eller att ett sådant kollektivavtal eller att ett sådant kollektivavtal
tillfälligt inte gäller. Under samma tillfälligt inte gäller. Under samma
förutsättning är det också tillåtet förutsättning är det också tillåtet
att genom ett kollektivavtal att genom ett kollektivavtal
bestämma den närmare bestämma den närmare
beräkningen av förmåner som beräkningen av förmåner som
avses i 12 §.       avses i 12 §.      

Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det även göras avvikelser från 11, 15, 21, 28, 32, 33, 40 och 41 §§. Det är också tillåtet att genom ett sådant

kollektivavtal göra avvikelser        
1. från 6 b–6 e §§ under 1. från   6 b–6 e §§ under
förutsättning att avtalet inte förutsättning att avtalet inte
innebär att mindre förmånliga innebär att mindre förmånliga
regler skall tillämpas för regler ska tillämpas för
arbetstagarna än som följer av arbetstagarna än som följer av
– rådets direktiv 77/187/EEG av – rådets direktiv 77/187/EEG av

1Jfr rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP.

2Senaste lydelse 2006:440.

den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter, eller

– rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet

den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter, eller

– rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet

2.från 30 a §, såvitt gäller besked enligt 15 §, och

3.från 30, 30 a och 31 §§, såvitt gäller den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter.

Avtal om avvikelser från 21 § Avtal om avvikelser från 21 §
får träffas även utanför får träffas även utanför
kollektivavtalsförhållanden, om kollektivavtalsförhållanden, om
avtalet innebär att kollektivavtal avtalet innebär att kollektivavtal
som med stöd av fjärde stycket har som med stöd av fjärde stycket har
träffats för verksamhetsområdet träffats för verksamhetsområdet
skall tillämpas.     ska tillämpas.      

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt tredje eller fjärde stycket får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men

sysselsätts i arbete som avses med avtalet.    
        3 §3    
Vid tillämpning av 5 § andra Vid tillämpning av 5 a, 11, 15,
stycket, 11, 15, 22, 25, 26 och 22, 25, 26 och 39 §§ gäller
39 §§ gäller följande särskilda följande särskilda bestämmelser
bestämmelser om beräkning av om beräkning av anställningstid:

anställningstid:

1. En arbetstagare, som byter anställning genom att övergå från en arbetsgivare till en annan, får i den senare anställningen tillgodoräkna sig också tiden i den förra, om arbetsgivarna vid tidpunkten för övergången

tillhör samma koncern.    
2. En arbetstagare, som byter 2. En arbetstagare, som byter
anställning i samband med att ett anställning i samband med att ett
företag, en verksamhet eller en del företag, en verksamhet eller en del
av en verksamhet övergår från en av en verksamhet övergår från en
arbetsgivare till en annan genom arbetsgivare till en annan genom
en sådan övergång som omfattas en sådan övergång som omfattas
av 6 b §, får tillgodoräkna sig tiden av 6 b §, får tillgodoräkna sig tiden
hos den förre arbetsgivaren när hos den förra arbetsgivaren när

3 Senaste lydelse 2007:389.

Prop. 2015/16:62

Bilaga 2

41

Prop. 2015/16:62

Bilaga 2

anställningstid skall beräknas hos anställningstid ska beräknas hos
den senare. Detta gäller även vid den senare. Detta gäller även vid
byte av anställning i samband med byte av anställning i samband med
konkurs. konkurs.

3. Om det sker flera sådana byten av anställning som avses i 1–2, får arbetstagaren räkna samman anställningstiderna hos alla arbetsgivarna.

Arbetstagare som har fått Arbetstagare som har fått
återanställning enligt 25 § skall återanställning enligt 25 § ska
anses ha uppnått den anses ha uppnått den
anställningstid som fordras för anställningstid som   fordras för
besked enligt 15 § och besked enligt 15 § och
företrädesrätt enligt 25 §.   företrädesrätt enligt 25 §.  
        4 §4          
Anställningsavtal gäller tills vidare. Avtal om tidsbegränsad

anställning får dock träffas i de fall som anges i 5 och 6 §§. Träffas i annat fall ett sådant avtal, kan arbetstagaren på det sätt som anges i 36 § få domstols förklaring att avtalet ska gälla tills vidare.

Anställningsavtal som gäller tills Anställningsavtal som gäller tills
vidare kan sägas upp av vidare kan sägas upp av
arbetsgivaren eller arbetstagaren arbetsgivaren eller arbetstagaren
för att upphöra efter en viss för att upphöra efter en viss
uppsägningstid. En tidsbegränsad uppsägningstid. En tidsbegränsad
anställning upphör   utan anställning upphör utan
föregående uppsägning   vid föregående uppsägning vid
anställningstidens utgång eller när anställningstidens utgång eller när
arbetet är slutfört, om inte annat arbetet är slutfört, om inte annat
har avtalats eller följer av 5 § har avtalats eller följer av 5 a eller
andra stycket eller 6 §. I 33 § finns 6 §. I 33 § finns särskilda regler
särskilda regler om skyldighet att om skyldighet att lämna
lämna anställningen vid 67 års anställningen vid 67 års ålder och i
ålder och i samband med att samband med att arbetstagaren får
arbetstagaren får rätt till hel rätt till hel sjukersättning enligt
sjukersättning enligt social- social-försäkringsbalken.  
försäkringsbalken.                
En arbetstagare får   med En arbetstagare får frånträda sin
omedelbar verkan frånträda sin anställning med omedelbar
anställning, om arbetsgivaren i verkan, om arbetsgivaren i
väsentlig mån har åsidosatt sina väsentlig mån har åsidosatt sina
åligganden mot arbetstagaren.   skyldigheter mot arbetstagaren.

I de fall som avses i 18 § kan en arbetsgivare genom avskedande avbryta anställningen med omedelbar verkan.

Att arbetsgivaren i vissa fall är Av 6, 8–10, 15, 16, 19, 20 och
skyldig att informera och 28–33 §§ följer att arbetsgivaren i
överlägga med arbetstagaren och vissa fall är skyldig att informera
berörd arbetstagarorganisation och överlägga med arbetstagaren
samt att tillämpa ett visst och berörd arbetstagarorganisation

4 Senaste lydelse 2010:1230.

42

5 §5 tidsbegränsad

förfarande i samband med att ett anställningsavtal ingås eller upphör följer av 6, 8–10, 15, 16, 19, 20 och 28–33 §§.

Avtal om anställning får träffas

1.för allmän visstidsanställning,

2.för vikariat,

3.för säsongsarbete, och

4.när arbetstagaren har fyllt 67

år.

Om en arbetstagare under en femårsperiod har varit anställd hos arbetsgivaren antingen i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år, eller som vikarie i sammanlagt mer än två år, övergår anställningen till en tillsvidareanställning.

samt att tillämpa ett visst Prop. 2015/16:62
förfarande i samband med att ett Bilaga 2
anställningsavtal ingås eller  
upphör.          

Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas för

1.allmän visstidsanställning,

2.vikariat, och

3.säsongsarbete.

5 a §6

En allmän visstidsanställning enligt 5 § övergår till en tillsvidareanställning om en arbetstagare

1.under en femårsperiod har varit anställd hos arbetsgivaren i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år, eller

2.under en period då tids-

begränsade anställningar enligt 5 § följt på varandra utan uppehåll eller med högst 180 dagars mellanrum, har varit anställd hos arbetsgivaren i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år.

Ett vikariat enligt 5 § övergår till en tillsvidareanställning om en arbetstagare under en femårsperiod har varit anställd hos arbetsgivaren som vikarie i sammanlagt mer än två år.

5Senaste lydelse 2007:391.

6Tidigare 5 a § upphävd genom 2006:440.

43

Arbetsgivaren ska på begäran av en arbetstagare lämna skriftlig information om arbetstagarens sammanlagda anställningstid. Arbetsgivaren ska på begäran av arbetstagare som är tidsbegränsat anställd enligt 5 § lämna skriftlig information om alla anställningar som har betydelse för tillämpning av 5 a §. För varje sådan anställning ska anges den tidsbegränsade anställningens form, börjedag och slutdag.
Information enligt första stycket ska lämnas inom tre veckor från det att begäran framställs. Vid beräkning av anställningstiden och vilka tidigare anställningar som omfattas av upplysningsskyldigheten ska de särskilda bestämmelserna i 3 § första stycket tillämpas.

Prop. 2015/16:62

Bilaga 2

Det som sägs i första och andra styckena gäller inte om arbetstagaren har fyllt 67 år.

6 g §7 Arbetsgivaren skall inom tre

veckor efter en arbetstagares begäran lämna skriftlig information om arbetstagarens sammanlagda anställningstid.

Vid beräkning av anställningstiden skall de särskilda bestämmelserna i 3 § första stycket tillämpas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.För avtal om allmän visstidsanställning eller vikariat som har ingåtts före den 1 maj 2016 gäller äldre bestämmelser i fråga om övergång till tillsvidareanställning.

3.Vid avgörande av om tidsbegränsade anställningar har följt på varandra enligt 5 a § första stycket 2 och vid beräkning av sammanlagd anställningstid enligt 5 a och 6 g §§ ska även anställningsavtal som ingåtts före den 1 maj 2016 beaktas.

7 Senaste lydelse 2006:440.

44

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2015/16:62

Bilaga 3

Remissinstanser som har gett in yttrande

Svea Hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Göteborg, Domstolsverket, Migrationsverket, Kommerskollegium, Försvarsmakten, Konkurrensverket, Tillväxtverket, Regelrådet, Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Överklagandenämnden för högskolan, Arbetsdomstolen, Diskrimineringsombudsmannen, Arbetsmiljöverket, Svenska ILO-kommittén, Medlingsinstitutet, Uppsala universitet, Lunds universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Högskolan Väst, Konstfack, Näringslivets Regelnämnd, Sveriges advokatsamfund, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Arbetsgivaralliansen, Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation, Fastighetsbranschens Arbetsgivarorganisation, Företagarna, Idea – Arbetsgivarförbundet för ideella organisationer, Kommunala Företagens Samorganisation, Arbetsgivarföreningen KFO, Svensk Scenkonst, Småföretagarnas Riksförbund.

Remissinstanser som har inbjudits men avstått från att yttra sig

Företagarförbundet Fria Företagare.

Övriga som har yttrat sig

Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet, Sveriges universitetslärarförbund, Naturvetarna och Fackförbundet ST.

45

Prop. 2015/16:62

Bilaga 4

10. 7. 1999 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 175/43
       

RÅDETS DIREKTIV 1999/70/EG av den 28 juni 1999

om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 139.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

1.Till följd av Amsterdamfördragets ikraftträdande har bestämmelserna i det avtal om socialpolitik, som är fogat till protokollet om socialpolitik till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, införlivats med artiklarna 136–139 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

2.Arbetsmarknadens parter får i enlighet med artikel 139.2 i fördraget gemensamt begära att avtalen på gemenskapsnivå skall genomföras genom ett beslut av rådet på förslag av kommissionen.

3.I punkt 7 i gemenskapens stadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter föreskrivs bland annat att genomförandet av den inre marknaden skall leda till en förbättring av levnads- och arbetsvillkoren för arbetstagarna inom gemenskapen. Detta skall ske genom tillnärmning av dessa villkor samtidigt som de förbättras; i synnerhet vad gäller andra arbetsformer än tillsvidareanställning, såsom visstidsanställning, deltidsarbete, tillfällig anställning och säsongsarbete.

4.Rådet har inte kunnat fatta beslut om förslaget till direktiv om vissa anställningsförhållanden med avseende på snedvridningar av konkurrensen (1) och inte heller om direktivet om vissa anställningsförhållanden med avseende på arbetsvillkoren (2).

5.I slutsatserna från Europeiska rådet i Essen betonas behovet av att vidta åtgärder för att ”öka tillväxtens sysselsättningsintensitet, i synnerhet genom en smidigare arbetsorganisation, som svarar både mot arbetstagarnas önskemål och konkurrensens krav.”

6.I rådets resolution av den 9 februari 1999 om riktlinjer för sysselsättningen under år 1999 uppmanas arbetsmarknadens parter att på alla lämpliga nivåer förhandla

fram avtal som syftar till att modernisera arbetsorganisationen, däribland flexibla arbetsformer, för att göra företagen produktiva och konkurrenskraftiga och för att

(1) EGT C 224, 8.9.1990, s. 6 och EGT C 305, 5.12.1990, s. 8. (2) EGT C 224, 8.9.1990, s. 4.

uppnå en nödvändig jämvikt mellan flexibilitet och trygghet.

7.Kommissionen har i enlighet med artikel 3.2 i avtalet om socialpolitik samrått med arbetsmarknadens parter om den möjliga inriktningen av en gemenskapsåtgärd om flexibel arbetstid och arbetstagarnas trygghet.

8.Kommissionen fann efter detta samråd att en gemenskapsåtgärd borde vidtas och har på nytt samrått med arbetsmarknadens parter om det planerade förslagets

innehåll i enlighet med artikel 3.3 i avtalet.

9.De allmänna branschövergripande organisationerna, dvs. den europeiska industri- och arbetsgivarorganisationen (UNICE), Europeiska centrumet för offentliga företag (CEEP) och Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) informerade den 23 mars 1998 i ett gemensamt brev kommissionen om att de önskade inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 4 i det nämnda avtalet. I ett gemensamt brev bad de kommissionen om en ytterligare tidsfrist på tre månader. Kommissionen biföll denna begäran och förlängde förhandlingsfristen till och med den 30 mars 1999.

10.De ovannämnda branschorganisationerna ingick den 18 mars 1999 ett ramavtal om visstidsarbete. De överlämnade en gemensam begäran till kommissionen om att ramavtalet skall genomföras enligt beslut av rådet på förslag av kommissionen, i enlighet med artikel 4.2 i avtalet om socialpolitik.

11.I sin resolution av den 6 december 1994 om vissa aspekter på en socialpolitik för Europeiska unionen: Bidrag till ekonomisk och social konvergens i unionens (3), uppmanar rådet arbetsmarknadens parter att utnyttja möjligheten att ingå avtal, eftersom de i allmänhet befinner sig närmare den sociala verkligheten och de sociala problemen.

12. I inledningen till ramavtalet om deltidsarbete av den
  6 juni 1997 anger de undertecknande parterna att de
  har för avsikt att undersöka behovet av liknande avtal
  om andra former av flexibelt arbete.

13.Arbetsmarknadens parter har särskilt velat uppmärksamma visstidsarbetet, samtidigt som de anger att de har för avsikt att utreda behovet av liknande avtal för personal inhyrd från personaluthyrningsföretag.

(3) EGT C 368, 23.12.1994, s. 6.

47

Prop. 2015/16:62

Bilaga 4

L 175/44 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 10. 7. 1999
       

14.De undertecknande parterna har velat ingå ett ramavtal 21. Genomförandet av ramavtalet bidrar till att nå de mål

om visstidsarbete med allmänna principer och minimikrav för anställningsavtal och anställningsförhållanden i samband med visstidsarbete. De har visat sin vilja att förbättra visstidsarbetets kvalitet genom att garantera att principen om icke-diskriminering tillämpas och genom att ange en ram för att förhindra att visstidsanställning missbrukas genom att flera visstidsanställningar följer på varandra.

15.Ramavtalet genomförs lämpligen genom ett direktiv enligt artikel 249 i fördraget. Direktivet är bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som skall uppnås, samtidigt som de kan välja form och tillvägagångssätt för genomförandet.

16.Målen för detta direktiv kan, i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen, vilka principer framgår av artikel 5 i fördraget, inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna utan kan uppnås bättre på gemenskapsnivå. Detta direktiv går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

17.När det gäller de uttryck som används i ramavtalet utan att särskilt definieras i detta, ger detta direktiv medlemsstaterna möjlighet att definiera uttrycken i enlighet med nationell lagstiftning och praxis, på samma sätt som är möjligt när det gäller andra direktiv som har antagits på det sociala området och där liknande uttryck används, förutsatt att dessa definitioner respekterar innehållet i ramavtalet.

som anges i artikel 136 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syftet med detta direktiv är att genomföra det bilagda ramavtalet om visstidsarbete, som den 18 mars 1999 ingicks mellan de allmänna branschövergripande organisationerna (EFS, UNICE och CEEP).

Artikel 2

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 10 juli 2001 eller senast vid den tidpunkten försäkra sig om att arbetsmarknadens parter genom avtal har vidtagit alla nödvändiga åtgärder, eftersom medlemsstaterna är skyldiga att vidta alla nödvändiga åtgärder för att när som helst kunna garantera de resultat som åläggs genom detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

Om det är nödvändigt för att ta hänsyn till särskilda svårigheter eller till att genomförandet sker genom kollektivavtal kan medlemsstaterna vid behov och efter samråd med arbetsmarknadens parter förfoga över ytterligare högst ett år. De skall genast underrätta kommissionen om dessa förhållanden.

När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i första stycket, skall dessa innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs.

18.Kommissionen har utarbetat sitt förslag till direktiv i Närmare föreskrifter om hur hänvisningarna skall göras skall

enlighet med sitt meddelande av den 14 december 1993 om genomförandet av protokollet om socialpolitik och sitt meddelande av 20 maj 1998 om att anpassa och främja den sociala dialogen på gemenskapsnivå, med beaktande av de undertecknande parternas representativitet, deras mandat och lagenligheten hos varje klausul i ramavtalet. De undertecknande parterna har en tillräckligt stor sammanlagd representativitet.

19.Kommissionen har informerat Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén genom att översända avtalstexten, åtföljd av kommissionens förslag till direktiv och motiveringen, i enlighet med sitt meddelande om genomförandet av protokollet om socialpolitik.

20.Europaparlamentet antog den 6 maj 1999 en resolution om ramavtalet mellan arbetsmarknadens parter.

varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i

Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 28 juni 1999.

På rådets vägnar

M. NAUMANN

Ordförande

48

Prop. 2015/16:62

Bilaga 4

10. 7. 1999 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 175/45
       

BILAGA

EFS–UNICE–CEEP

Ramavtal om visstidsarbete

Inledning

Detta ramavtal belyser vilken roll arbetsmarknadens parter kan spela i den europeiska sysselsättningsstrategi som antogs vid det extra toppmötet i Luxemburg 1997. Efter ramavtalet om deltidsarbete tas genom detta avtal ytterligare ett steg mot en bättre balans mellan ”flexibel arbetstid och arbetstagarnas trygghet”.

Avtalets parter fastslår att tillsvidareanställning är och kommer att fortsätta att vara den generella formen av anställningsförhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare. De konstaterar vidare att visstidsanställningar, under vissa omständigheter, svarar mot både arbetsgivares och arbetstagares behov.

I detta avtal fastställs allmänna principer och minimikrav för visstidsarbete. Vid den detaljerade tillämpningen av dessa måste hänsyn tas till specifika nationella, bransch- och säsongförhållanden. Avtalet visar arbetsmarknadsparternas vilja att skapa en övergripande ram för att visstidsanställda skall kunna garanteras likabehandling genom att de skyddas mot diskriminering och för att anställningskontrakt för visstidsanställning skall användas på grunder som godtas av både arbetsgivare och arbetstagare.

Detta avtal gäller alla visstidsanställda, med undantag av personal inhyrd från personaluthyrningsföretag. Parterna har för avsikt att utreda behovet av ett liknande avtal om uthyrning av arbetskraft.

Detta avtal gäller anställningsvillkor för visstidsanställda utan att påverka medlemsstaternas egen beslutanderätt om frågor som gäller lagstadgad social trygghet. I detta sammanhang kan arbetsmarknadens parter konstatera att man i Dublinförklaringen om sysselsättningen, som gjordes vid Europeiska rådets möte i Dublin 1996, bland annat betonade att de sociala skyddssystemen måste göras mer sysselsättningsvänliga genom utvecklande av sociala skyddssystem som kan anpassas till nya arbetsmönster och erbjuda dem som är verksamma inom sådant arbete ett lämpligt socialt skydd. Avtalsparterna vidhåller den uppfattning som uttrycktes i avtalet om deltidsarbete från 1997 att medlemsstaterna utan dröjsmål bör genomföra det som föreskrivs i denna förklaring.

Vidare fastslås att nytänkande behövs i fråga om de sociala trygghetssystemen för förvärvsarbetande, så att dessa skall anpassas till dagens situation och i synnerhet så att man ser till att rättigheter kan överföras.

EFS, UNICE och CEEP uppmanar kommissionen att lägga fram detta ramavtal för rådet, för att rådet skall kunna ett beslut som gör dessa villkor bindande i de medlemsstater som undertecknat det avtal om socialpolitik som fogats till Protokollet om socialpolitik (nr 14) som fogats till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Avtalets parter anmodar kommissionen att i sitt förslag till genomförande av avtalet begära att medlemsstaterna inom två år efter beslutets antagande antar de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta rådsbeslut eller säkerställer (1) att arbetsmarknadens parter genom avtal inrättar nödvändiga bestämmelser inom samma tidsperiod. Efter samråd med arbetsmarknadens parter, kan medlemsstater vid behov, för att kunna beakta särskilda problem eller för att kunna genomföra avtalet genom kollektivavtal, få denna tidsfrist förlängd med högst ett år.

Avtalets parter uppmanar medlemsstaterna att samråda med arbetsmarknadens parter innan de tar initiativ till ny lagstiftning eller andra författningar i syfte att efterfölja vad som föreskrivs i detta avtal.

Utan att inskränka på nationella domstolars och EG-domstolens roll begär parterna i detta avtal att varje ärende som rör tolkningen av detta avtal på europeisk nivå i första hand ska hänskjutas av kommissionen till dem för yttrande.

Allmänna överväganden

1. Med beaktande av det avtal om socialpolitik som är fogat till det sociala protokollet (nr 14) till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 3.4 och 4.2 i detta, och av följande skäl:

2.I artikel 4.2 i Avtalet om socialpolitik fastställs att avtal som ingås på gemenskapsnivå kan genomföras på gemensam begäran av de undertecknande parterna genom rådsbeslut på förslag av kommissionen.

(1) I enlighet med artikel 2.4 i Avtalet om socialpolitik som fogats till Protokollet (nr 14) om socialpolitik som fogats till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

49

Prop. 2015/16:62

Bilaga 4

L 175/46 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 10. 7. 1999
       

3. I det andra samrådsdokumentet om flexibel arbetstid och arbetstagarnas trygghet meddelade kommissionen sin avsikt att lägga fram ett förslag till rättsligt bindande gemenskapsbestämmelser.

4.I sitt yttrande över förslaget till direktiv om deltidsarbete uppmanade Europaparlamentet kommissionen att omgående lägga fram förslag till direktiv om andra flexibla arbetsformer, som visstidsarbete och uthyrning av arbetskraft.

5.Europeiska rådet uppmanade i sina slutsatser från det extra toppmötet i Luxemburg om sysselsättningen arbetsmarknadens parter att förhandla fram avtal i syfte att ”modernisera arbetsorganisationen, bland annat flexiba arbetsformer, för att göra företagen produktiva och konkurrenskraftiga och för att uppnå den nödvändiga jämvikten mellan flexibilitet och trygghet”.

6.Tillsvidareanställning är det generella anställningsförhållandet och förbättrar arbetstagarnas livskvalitet och ökar prestationer i arbetet.

7.Tillämpningen av visstidsanställning på objektiva grunder är ett sätt att förhindra att denna anställningsform missbrukas.

8.Visstidsanställningskontrakt är en kännetecknande anställningsform inom vissa branscher, yrken och verksamheter som kan passa både arbetsgivare och arbetstagare.

9.Mer än hälften av Europeiska unionens visstidsanställda är kvinnor. Detta avtal kan därför bidra till att öka jämställdheten mellan kvinnor och män.

10.Enligt detta avtal hänskjuts till medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att ombesörja tillämpningen av avtalets allmänna principer, minimikrav och bestämmelser, så att hänsyn kan tas till varje medlemsstats specifika situation och till förhållanden inom enskilda sektorer och yrken, däribland säsongsbetonat arbete.

11.Detta avtal tar hänsyn till behovet av att förbättra villkoren för socialpolitiken, öka gemenskapens ekonomiska konkurrenskraft och undvika sådana finansiella, administrativa eller rättsliga förpliktelser som kan motverka tillkomst och utveckling av små och medelstora företag.

12.Arbetsmarknadens parter är bäst lämpade att finna lösningar som tillfredsställer både arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov. De skall därför ges en framträdande roll i genomförandet och tillämpningen av detta avtal.

HÄRIGENOM AVTALAS FÖLJANDE.

Syfte (klausul 1)

Syftet med detta ramavtal är

a) att förbättra kvaliteten på visstidsarbete genom att garantera att principen om icke-diskriminering tillämpas, och

b)upprätta ett ramverk för att förhindra missbruk som uppstår vid tillämpningen av på varandra följande anställningskontrakt eller anställningsförhållanden.

Räckvidd (klausul 2)

1.Detta avtal gäller visstidsanställda som har ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande, enligt definitionerna i lagar, kollektivavtal eller praxis i varje medlemsstat.

2.Medlemsstaterna, efter samråd med arbetsmarknadens parter, och/eller arbetsmarknadens parter kan besluta att detta avtal inte skall gälla

a)inledande yrkesutbildning och lärlingsutbildning, eller

b)anställningskontrakt eller anställningsförhållanden som har ingåtts inom ramen för särskild offentlig eller offentligt finansierad utbildning, integrering och program för yrkesomskolning.

Definitioner (klausul 3)

I detta avtal avses med

1.visstidställd: en person som har ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande som ingåtts direkt mellan en arbetsgivare och en arbetstagare och vars längd fastställts på grundval av objektiva kriterier som att det gäller fram till

ett visst datum, till dess en viss uppgift har utförts eller med anledning av en särskild händelse.

2.jämförbar tillsvidareanställd: en arbetstagare med ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande som gäller tills vidare och som på samma arbetsplats utför samma arbete eller ett liknande arbete, med vederbörlig hänsyn tagen till kvalifikationer/yrkeskunnande.

Om ingen jämförbar tillsvidareanställd finns på samma arbetsplats, skall jämförelsen göras med hänvisning till tillämpliga kollektivavtal och om tillämpliga kollektivavtal saknas, enligt lagar, kollektivavtal eller praxis i landet i fråga.

50

Prop. 2015/16:62

Bilaga 4

10. 7. 1999 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 175/47
       

Principen om icke-diskriminering (klausul 4)

1. När det gäller anställningsvillkor, skall visstidsanställda inte behandlas mindre fördelaktigt än jämförbara tillsvidareanställda enbart på grund av att de har en visstidsanställning, om detta inte motiveras på objektiva grunder.

2. I förekommande fall skall proportionalitetsprincipen (pro rata temporis-principen) tillämpas.

3.Tillämpningsföreskrifterna för denna klausul skall fastställas av medlemsstaterna, efter samråd med arbetsmarknadens parter, och/eller av arbetsmarknadens parter, med beaktande av gemenskapslagstiftningen, nationell lagstiftning, kollektivavtal och praxis.

4.Den anställningstid som behövs för att kvalificera för särskilda anställningsvillkor skall vara densamma för visstidsanställda arbetstagare som för fast anställda arbetstagare utom där olika längd på denna kvalifikationstid är motiverad på objektiva grunder.

Bestämmelser för att förhindra missbruk (klausul 5)

1.För att förhindra missbruk som uppstår genom användandet av på varandra följande visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållanden, så skall medlemsstaterna, efter samråd med arbetsmarknadens parter i enlighet med

nationell lagstiftning, kollektivavtal eller praxis, och/eller arbetsmarknadens parter, där det inte finns likvärdiga lagliga åtgärder för att förhindra missbruk, på ett sätt som tar hänsyn till behoven i särskilda branscher och/eller till kategorier av arbetstagare, införa en eller fler av följande åtgärder:

a)Bestämmelser om objektiva grunder för förnyad visstidsanställning.

b)Bestämmelser om en övre sammanlagd tidsgräns för flera på varandra följande visstidsanställningar.

c)Bestämmelser om hur många gånger en visstidsanställning får förnyas.

2.Medlemsstaterna, efter samråd med arbetsmarknadens parter, och/eller arbetsmarknadens parter, där så är lämpligt, fastställa under vilka förutsättningar visstidsanställningar

a)skall betraktas som ”på varandra följande”,

b)skall betraktas som tillsvidareanställningar.

Information om anställningstillfällen (klausul 6)

1.Arbetsgivare skall informera visstidsanställda om lediga tjänster som uppstår i företaget eller på arbetsplatsen, för att garantera att dessa arbetstagare har samma möjlighet som andra arbetstagare att få en tillsvidareanställning. Sådan

information kan tillkännages genom ett allmänt anslag på lämplig plats i företaget eller på arbetsplatsen.

2.Arbetsgivare bör i möjligaste mån underlätta för visstidsanställda att få tillgång till lämplig fortbildning för att öka deras yrkeskunnande, deras karriärmöjligheter och deras möjligheter till yrkesrörlighet.

Information och samråd (klausul 7)

1.Visstidsanställda skall tas med vid beräkningen av om det finns så många anställda att sådana arbetstagarorgan som avses i nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning kan bildas på företaget i enlighet med nationella bestämmelser.

2.Medlemsstaterna, efter samråd med arbetsmarknadens parter, och/eller arbetsmarknadens parter skall fastställa hur klausul 7.1 skall tillämpas, i enlighet med nationell lagstiftning, kollektivavtal eller praxis och med beaktande av klausul 4.1.

3.Arbetsgivare bör i möjligaste mån ta i beaktande att lämna relevant information till de befintliga arbetstagarorganisationerna om visstidsarbete i företaget.

Genomförandebestämmelser (klausul 8)

1.Medlemsstater och/eller arbetsmarknadens parter kan bibehålla eller införa för arbetstagarna mer förmånliga bestämmelser än vad som anges i detta avtal.

2.Detta avtal skall inte påverka mer specifika gemenskapsbestämmelser, och särskilt inte gemenskapsbestämmelser som

rör lika behandling av, eller lika möjligheter för, kvinnor och män.

3.Genomförandet av detta avtal skall inte utgöra en skälig grund för att minska den allmänna skyddsnivån för de arbetstagare som omfattas av avtalet.

4.Detta avtal påverkar inte arbetsmarknadsparternas rätt att på lämplig nivå, även på europeisk nivå, sluta avtal som anpassar och/eller kompletterar bestämmelserna i detta avtal på ett sätt som innebär att hänsyn tas till berörda arbetsmarknadsparters särskilda behov.

51

Prop. 2015/16:62

Bilaga 4

L 175/48 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 10. 7. 1999
       

5.Förebyggande och lösande av tvister och klagomål som uppstår vid tillämpning av detta avtal skall ske i enlighet med nationell lagstiftning, kollektivavtal och praxis.

6.De undertecknande parterna skall se över detta avtal fem år efter datumet för rådets beslut, om en av avtalsparterna begär detta.

Fritz VERZETNITSCH Emilio GABAGLIO Georges JACOBS
Ordförande EFS Generalsekreterare EFS Ordförande UNICE
Dirk F. HUDIG Antonio CASTELLANO CUYANET Jytte FREDENSBORG
Generalsekreterare UNICE Ordförande CEEP Generalsekreterare CEEP

18 mars 1999

52

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2015-10-28

Närvarande: F.d. justitierådet Lennart Hamberg samt justitieråden Anita Saldén Enérus och Agneta Bäcklund.

Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

Enligt en lagrådsremiss den 22 oktober 2015 (Arbetsmarknadsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Frida Kylberg.

Prop. 2015/16:62

Bilaga 5

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

53

Prop. 2015/16:62

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 december 2015

Närvarande: statsministern S Löfven, ordförande, och statsråden

Å Romson, Y Johansson, I Baylan, K Persson, P Hultqvist, H Hellmark Knutsson, I Lövin, Å Regnér, M Andersson, A Johansson, P Bolund, M Damberg, A Bah Kuhnke, G Fridolin, G Wikström, A Hadzialic

Föredragande: statsrådet Ylva Johansson

Regeringen beslutar proposition Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar

54