Ett svenskt tonnagebeskattningssystem

Prop. 2015/16:127	Innehållsförteckning
	Innehållsförteckning
	1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................			4
	2	Lagförslag .........................................................................................			5
		2.1	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
			(1999:1229) ........................................................................		5
		2.2	Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen
			(2011:1244) ......................................................................		18
	3 Ärendet och dess beredning ............................................................				37
	4	Bakgrund.........................................................................................			38
	5	Ett svenskt tonnagebeskattningssystem ..........................................			40
		5.1	Ett svenskt system med tonnagebeskattning införs ..........		40
		5.2	Definitioner ......................................................................		44
			5.2.1	Kvalificerad rederiverksamhet ........................	44
			5.2.2	Kvalificerat fartyg ...........................................	52
			5.2.3	Koncern ...........................................................	54
		5.3	Godkännande för tonnagebeskattning ..............................		55
			5.3.1	Förutsättningar för godkännande.....................	55
			5.3.2	Ansökan om godkännande för
				tonnagebeskattning..........................................	57
			5.3.3	Ägar- och verksamhetsförändringar i en
				koncern............................................................	58
			5.3.4	Fusioner och fissioner .....................................	59
			5.3.5	Från när gäller ett godkännande?.....................	60
		5.4	Tonnageinkomst ...............................................................		61
			5.4.1	Beräkning av tonnageinkomst .........................	61
			5.4.2	Allmänt avdrag för debiterade
				egenavgifter.....................................................	65
			5.4.3	Avräkning av utländsk skatt ............................	65
		5.5	Blandad verksamhet .........................................................		66
			5.5.1	Fördelning av tillgångar och förpliktelser
				samt intäkter och kostnader .............................	66
			5.5.2	Möjligheter till räkenskapsenlig
				avskrivning för inventarier som inte
				omfattas av tonnagebeskattning ......................	69
			5.5.3	Obehöriga vinstöverföringar ...........................	71
			5.5.4	Koncernbidrag.................................................	72
			5.5.5	Regler om överkapitalisering ..........................	73
		5.6	Tidigare års underskott och tidigare gjorda avdrag
			för avsättningar till periodiseringsfond,
			ersättningsfond och expansionsfond.................................		75
		5.7	Tidigare gjorda avskrivningar av inventarier ...................		77
			5.7.1	Överavskrivningsfond .....................................	77
			5.7.2	Schablonintäkt.................................................	84
		5.8	Återkallelse av godkännande............................................		85
			5.8.1	På initiativ av det godkända företaget .............	85
			5.8.2	På initiativ av Skatteverket..............................	88
2

	5.8.3	Omprövning i samband med återkallelse	Prop. 2015/16:127
		av godkännande för tonnagebeskattning ........	94
	5.8.4	Återkallelseavgift ...........................................	96
	5.8.5	Anstånd med att betala återkallelseavgift .....	102
	5.8.6	Skattetillägg ..................................................	104
	5.8.7	Tidigare års underskott .................................	104
	5.8.8	Anskaffningsvärden och
		anskaffningsutgifter vid övergång till
		konventionell beskattning .............................	106
5.9	Spärrtid	..........................................................................	107
5.10	Uppgifts- och dokumentationsskyldighet......................		108
5.11	Omprövning .....................................och överklagande		110

5.12Förslagets förenlighet med EU:s regler om statligt

		stöd ................................................................................	112
	5.13	Ikraftträdande ................................................................	113
6	Konsekvensanalys........................................................................		114
7	Författningskommentar................................................................		116

7.1Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) ...................................................................

116

7.2Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen

	(2011:1244) ...................................................................	128
Bilaga 1	Sammanfattning av betänkandet Ett svenskt
	tonnageskattesystem (SOU 2015:4) ..............................	141
Bilaga 2	Betänkandets lagförslag.................................................	146
Bilaga 3	Förteckning över remissinstanserna ..............................	171
Bilaga 4	Lagrådsremissens lagförslag .........................................	172
Bilaga 5	Lagrådets yttrande .........................................................	204
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 maj 2016........		213

Lagförslag

Prop. 2015/16:127

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1 dels att 2 kap. 1 §, 15 kap. 1 §, 18 kap. 14 §, 20 a kap. 1 §, 22 kap. 5 §,

23 kap. 2 § och 62 kap. 5 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 39 b kap., två nya paragrafer, 18 kap. 13 a § och 40 kap. 21 a §, och närmast före 40 kap. 21 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §2

I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel.

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer:

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

kvalificerad fusion i 37 kap. 4 §

kvalificerad rederiverksamhet i 39 b kap. 3–5 §§

lagertillgång i 17 kap. 3 §

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

15 kap.

1 §3

Ersättningar för varor, tjänster och inventarier, avkastning av till- gångar, kapitalvinster samt alla andra inkomster i näringsverksamheten

ska tas upp som intäkt.
Utöver bestämmelserna i	detta	Utöver bestämmelserna i	detta
kapitel finns bestämmelser	om	kapitel finns bestämmelser	om
inkomster i 8, 17–39, 44–48,		inkomster i 8, 17–39, 39 b, 44–48,
49–52, 55 och 60 kap. I 42 kap. 43		49–52, 55 och 60 kap. I 42 kap. 43
och 44 §§ finns även bestämmelser		och 44 §§ finns även bestämmelser
om schablonintäkt vid innehav av		om schablonintäkt vid innehav av
andelar i en värdepappersfond eller		andelar i en värdepappersfond eller
en specialfond.		en specialfond.

1Lagen omtryckt 2008:803.

2Senaste lydelse 2013:1106.

3Senaste lydelse 2013:569.

Prop. 2015/16:127	Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i
	61 kap.
	18 kap.
	13 a §
	Vid tillämpning av 13 § ska det
	bortses från sådana inventarier
	som ingår i kvalificerad rederi-
	verksamhet enligt 39 b kap.
	14 §
	Bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning får tillämpas bara om
	den skattskyldige haft ordnad bokföring som avslutats med årsbokslut
	och om avdraget motsvarar avskrivningen i bokslutet.
	Första stycket gäller inte vid beräkning av nettoinkomsten eller
	delägarens andel av lågbeskattade inkomster enligt 39 a kap. 6 och 13 §§.
	Vid tillämpning av första stycket
	ska det bortses från avskrivningar
	i bokslutet av sådana inventarier
	som ingår i kvalificerad rederi-
	verksamhet enligt 39 b kap.

20 a kap.

1 §

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas vid beräkning av anskaff- ningsvärden och anskaffningsutgifter för tillgångar och förpliktelser som ingår i verksamheten vid beskattningsinträdet om

1.en fysisk eller juridisk persons inkomst av en näringsverksamhet eller del av en näringsverksamhet inte har beskattats på grund av att personen inte har varit skattskyldig i Sverige för verksamheten men sådan skattskyldighet inträder,

2.inkomsten i ett svenskt handelsbolag eller i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person inte har beskattats i Sverige på grund av att delägaren inte varit skattskyldig i Sverige för verksamheten men sådan skyldighet inträder,

3.verksamheten bedrivs av en utländsk juridisk person med lågbeskattade inkomster och delägaren inte varit skattskyldig för personens inkomst omedelbart före beskattningsåret,

4.inkomsten har varit undantagen från beskattning i Sverige på grund av ett skatteavtal och undantaget upphör,

	5. en tillgång eller förpliktelse				5. en	tillgång	eller förpliktelse
	förs över från en näringsverksam-				förs över från en näringsverksam-
	het eller del av en näringsverksam-				het eller del av en näringsverksam-
	het, vars inkomst inte beskattas i				het, vars inkomst inte beskattas i
	Sverige till samma		persons		Sverige	till	samma		persons
	näringsverksamhet	eller	del	av	näringsverksamhet			eller	del av
	näringsverksamhet,	vars	inkomst		näringsverksamhet,			vars	inkomst
	beskattas här, eller				beskattas här,
	6. en tillgång eller förpliktelse				6. en	tillgång	eller förpliktelse
	förs över genom en fusion			eller	förs över genom en fusion eller
6	fission från en näringsverksamhet				fission från en näringsverksamhet

eller del av en näringsverksamhet,	eller del av en näringsverksamhet, Prop. 2015/16:127
vars inkomst inte tidigare har	vars inkomst inte tidigare har
beskattats i Sverige.	beskattats i Sverige, eller
	7. verksamheten har varit ton-
	nagebeskattad enligt 39 b kap. och
	tonnagebeskattningen upphör.

Vid tillämpning av första stycket 6 ska vad som sägs om anskaffnings- värde i 3 §, anskaffningsutgift, förbättringsutgift och innehavsår i 4 §, anskaffningsutgift och förbättringsutgift i 5 § samt värdering av för- pliktelse i 8 §, avse förhållandena i det överlåtande företaget.

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte på verksamhet som undantagits från skattskyldighet enligt 7 kap.

22 kap.

5 §

Som uttag räknas också att

1.en näringsverksamhet upphör,

2.skattskyldigheten för inkomsten från en näringsverksamhet helt eller delvis upphör,

3.tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan del om skattskyldighet föreligger för inkomst från den förra delen men inte för inkomst från den senare delen,

4.inkomsten från en närings- verksamhet helt eller delvis inte längre ska beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal, eller

5.tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan del om den senare delen men inte den förra är undantagen från beskattning i Sverige på grund av ett skatteavtal.

4.inkomsten från en närings- verksamhet helt eller delvis inte längre ska beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal,

5.tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan del om den senare delen men inte den förra är undantagen från beskattning i Sverige på grund av ett skatteavtal, eller

6.tillgångar förs över från annan näringsverksamhet till en kvalificerad rederiverksamhet en- ligt 39 b kap.

23 kap.

2 §4 Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte om

1. bestämmelserna om kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap.

ska tillämpas på överlåtelsen,
2. överlåtelsen	innebär att såd-	2. överlåtelsen innebär att såda-
ana andelar i fastighetsförvaltande		na andelar i	fastighetsförvaltande
företag som är	lagertillgångar	företag som	är lagertillgångar
enligt 27 kap. 6 § delas ut enligt		enligt 27 kap. 6 § delas ut enligt
42 kap. 16 § eller skiftas ut enligt		42 kap. 16 § eller skiftas ut enligt

4 Senaste lydelse 2011:1510.

Prop. 2015/16:127 42 kap. 20 §, eller	42 kap. 20 §,
3. marknadsvärdet på tillgången	3. marknadsvärdet på tillgången
är lika med eller lägre än till-	är lika med eller lägre än till-
gångens skattemässiga värde.	gångens skattemässiga värde, eller
	4. överlåtelsen innebär	att till-
	gångar förs över till en kvalifi-
	cerad rederiverksamhet	enligt
	39 b kap.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte heller om en kapitalvinst vid en avyttring är skattefri enligt bestämmelserna i 25 a kap. eller ersättningen ska tas upp som kapitalvinst på grund av bestämmelsen om skalbolagsbeskattning i 25 a kap. 9 §. Bestämmelserna i 11 och 12 §§ tillämpas dock när en näringsbetingad andel, en andel som avses i 25 a kap. 3 a § eller en delägarrätt som avses i 25 a kap. 23 § överlåts utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat om

–det förvärvande företaget är ett svenskt aktiebolag, en svensk ekono- misk förening, ett svenskt handelsbolag, ett utländskt bolag som motsvarar något sådant företag och som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som hör hemma i en stat inom EES,

–det förvärvande företaget inte, direkt eller indirekt, äger andel i det överlåtande företaget, och

–förutsättningarna i 19 § är uppfyllda.

39 b kap. Särskilda bestämmelser om beräkning av resultatet av viss rederiverksamhet

	Innehåll
	1 §
	I detta kapitel finns särskilda
	bestämmelser	om	beräkning	av
	resultatet av viss rederiverksamhet
	(tonnagebeskattning).
	Det finns bestämmelser om
	– tillämpningsområde (2 §),
	– definitioner (3–7 §§),
	– beräkning	av tonnageinkomst
	(8–10 §§),
	– blandad verksamhet
	(11–14 §§),
	– tidigare års underskott (15 §),
	– tidigare	gjorda avdrag		för
	avsättningar (16 §),
	– tidigare gjorda		avskrivningar
	av inventarier (17–26 §§),
	– överkapitalisering (27 §),
	– oriktig prissättning (28 §), och
8	– hänvisningar (29 §).

Prop. 2015/16:127	– restaurangverksamhet,
	– uthyrning av lokaler, och
	– enklare underhållning och an-
	nan förströelse som ingår i ersätt-
	ningen för sjötransporten.
	5 §
	Rederiverksamheten är				kvalifi-
	cerad bara om följande villkor är
	uppfyllda i fråga om de kvalifice-
	rade fartyg som ingår i verksam-
	heten:
	– minst 20 procent av den sam-
	manlagda bruttodräktigheten hän-
	för sig till fartyg som ägs av den
	som bedriver		verksamheten			eller
	är inhyrda utan besättning,
	– minst 20 procent av den sam-
	manlagda bruttodräktigheten hän-
	för sig till fartyg som är svensk-
	registrerade, och
	– andelen av den sammanlagda
	bruttodräktigheten som hänför sig
	till fartyg som är registrerade i
	något	register	inom Europeiska
	unionen bibehålls eller ökas under
	beskattningsåret.
	Om minst 60 procent av den
	sammanlagda		bruttodräktigheten
	för de kvalificerade fartyg som
	ingår i verksamheten i företaget,
	eller i den koncern som företaget
	ingår i, hänför sig till fartyg som
	är registrerade i något register
	inom	Europeiska		unionen,		är
	rederiverksamheten			kvalificerad
	även om andelen inte bibehålls
	eller ökas.
	Kvalificerat fartyg
	6 §
	Med	kvalificerat		fartyg	avses
	fartyg som
	– har	en bruttodräktighet				på
	minst 100,
	– har sin strategiska och ekono-
	miska ledning i Sverige, och
	– huvudsakligen används i inter-
	nationell fart eller i inrikes fart i
10	ett annat land.

Koncern

Prop. 2015/16:127

7 §

Med koncern avses i detta kapi- tel en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisnings- lagen (1995:1554).

Beräkning av tonnageinkomst

Föreslagen lydelse

8 §

För varje kvalificerat fartyg som ingår i den kvalificerade rederiverk- samheten ska en inkomst baserad på fartygets nettodräktighet beräknas. Inkomsten per påbörjat dygn som företaget äger eller hyr in fartyget är summan av följande framräknade tal:

Fartygets nettodräktighet				multipliceras med
som överstiger 0 men inte 1 000				0,000214 procent av prisbasbelop-
				pet
som överstiger	1 000	men	inte	0,000159 procent av prisbasbelop-
10 000				pet
som överstiger	10 000	men	inte	0,000103 procent av prisbasbelop-
25 000				pet
som överstiger 25 000				0,000055 procent av prisbasbelop-
				pet

Om ett fartyg ägs eller hyrs in av flera företag, ska den inkomst som har beräknats per påbörjat dygn enligt första stycket fördelas mellan företagen efter deras andel i fartyget.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	9 §
	Inkomsten av den	kvalificerade
	rederiverksamheten	beräknas ge-
	nom att inkomsterna för respektive
	fartyg, beräknade enligt 8 §, läggs
	samman (tonnageinkomst).
	10 §
	Tonnageinkomsten	ska tas upp
	som intäkt. Från intäkten får av-
	drag inte göras.

Prop. 2015/16:127	Blandad verksamhet
	Vad som gäller vid inträde i
	tonnagebeskattningssystemet		och
	vid nyanskaffning
	11 §
	Företag som bedriver både kva-
	lificerad	rederiverksamhet	och
	annan näringsverksamhet ska hän-
	föra tillgångar och förpliktelser till
	den verksamhet som dessa tillhör.
	Om en tillgång eller förpliktelse
	ska delas upp mellan verksam-
	heterna,	ska fördelningen	göras
	efter vad som är skäligt, om inte
	något annat följer av 12 §.

12 §

Inventarier som till någon del används i den kvalificerade rederi- verksamheten ska i sin helhet hän- föras till den verksamheten.

Beskattningskonsekvenser vid

blandad verksamhet

13 §

Företag som bedriver både kva- lificerad rederiverksamhet och annan näringsverksamhet ska ta upp intäkter och dra av kostnader i den verksamhet som dessa tillhör. Om en intäkt eller kostnad ska delas upp mellan verksamheterna, ska fördelningen göras efter vad som är skäligt.

Finansiella intäkter och kostna- der ska dock fördelas i förhållande till tillgångarnas bokförda värde i respektive verksamhet, om det inte klart framgår att en annan fördel- ning bättre motsvarar verkliga för- hållanden.

Koncernbidrag						Prop. 2015/16:127
14 §
Koncernbidrag ska alltid hänfö-
ras till annan näringsverksamhet.
Tidigare års underskott
15 §
Tidigare års underskott ska i sin
helhet hänföras till annan närings-
verksamhet.
Tidigare gjorda			avdrag		för
avsättningar
16 §
Tidigare gjorda avdrag för av-
sättning	till	periodiseringsfond,
ersättningsfond		och expansions-
fond ska hänföras till annan
näringsverksamhet.
Tidigare gjorda avskrivningar av
inventarier
Beräkning av skillnadsbelopp
17 §
Om det bokförda värdet på de
inventarier som ingår i den kvalifi-
cerade	rederiverksamheten				över-
stiger det skattemässiga värdet vid
utgången av beskattningsåret när-
mast före det första beskattningsår
då tonnagebeskattning ska ske, ska
skillnaden beräknas (skillnads-
belopp).
Med bokfört värde avses det vär-
de som följer av god redovisnings-
sed för sådana företag som klassi-
ficeras	som större		företag enligt
1 kap. 3 § första stycket 4 årsredo-
visningslagen (1995:1554).
Beskattning av skillnadsbelopp
18 §
Skillnadsbeloppet			ska	tas	upp
som en	intäkt	det	första	beskatt-		13
						13

Prop. 2015/16:127	ningsår då tonnagebeskattning ska
	ske.
	Intäkten ska hänföras till annan
	näringsverksamhet.
	Överavskrivningsfond
	19 §
	Avdrag får göras enligt bestäm-
	melserna i 20–22 §§ det första be-
	skattningsår	då	tonnagebeskatt-
	ning ska ske för belopp som sätts
	av till överavskrivningsfond.
	Avdrag respektive återföring av
	avdrag ska hänföras till annan
	näringsverksamhet.
	20 §
	När det gäller svenska handels-
	bolag ska avdraget beräknas för
	bolaget.
	21 §
	Juridiska personer som är skyl-
	diga att upprätta		årsredovisning
	eller årsbokslut enligt bokförings-
	lagen (1999:1078) får göra avdrag
	bara om motsvarande avsättning
	görs i räkenskaperna.
	22 §
	Avdraget får uppgå till högst
	samma belopp som skillnadsbelop-
	pet.
	Återföring av avdrag
	23 §
	Om inte annat följer av 24 och
	25 §§ ska avdraget återföras till
	beskattning med minst 25 procent
	senast vart	femte	beskattningsår
	från och med det beskattningsår
	då avdraget gjordes.
	Om nettodräktigheten för de äg-
	da kvalificerade fartyg som ingår i
	den kvalificerade		rederiverksam-
	heten vid utgången av en femårs-
	period enligt första stycket, har
	minskat med mer än 25 procent i
14	förhållande till vad som gällde fem

Prop. 2015/16:127	Överkapitalisering
	27 §
	Om det främmande kapitalet nå-
	gon gång under beskattningsåret
	understiger hälften av det egna ka-
	pitalet, ska en schablonintäkt tas
	upp. Intäkten ska hänföras till an-
	nan näringsverksamhet.
	Intäkten ska beräknas genom att
	den största skillnaden mellan hälf-
	ten av det egna kapitalet och det
	främmande kapitalet under be-
	skattningsåret	multipliceras med
	statslåneräntan	vid utgången av
	november året före beskattnings-
	året ökad med en procentenhet.

Oriktig prissättning

28 §

Överföring av en tillgång eller tjänst från en kvalificerad rederi- verksamhet till annan näringsverk- samhet ska behandlas som om överföringen har skett mot en ersättning som motsvarar till- gångens eller tjänstens marknads- värde.

	Hänvisningar
	29 §
	Särskilda bestämmelser för före-
	tag som är godkända för tonnage-
	beskattning enligt bestämmelserna
	i 13 a kap.	skatteförfarandelagen
	(2011:1244) finns även när det
	gäller
	– räkenskapsenlig avskrivning					i
	18 kap. 13 a och 14 §§,
	– beskattningsinträde i 20 a kap.
	1 § första stycket 7,
	– uttagsbeskattning			i	22 kap.
	5 § 6,
	– underprisöverlåtelser i 23 kap.
	2 § första stycket 4,
	– tidigare	års	underskott			i
	40 kap. 21 a §, och
	– allmänt avdrag		för	debiterade
16	egenavgifter	i 62	kap.	5	§ första

Prop. 2015/16:127 2.2	Förslag till lag om ändring i
	skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244)1 dels att nuvarande 49 kap. 10 c § ska betecknas 49 kap. 10 d §,

dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 17 §, 31 kap. 1 §, 33 kap. 1, 2 och 11 §§, 34 kap. 10 §, 44 kap. 3 §, 49 kap. 1 §, 52 kap. 1 §, 62 kap. 8 §, 63 kap. 1, 7 och 8 §§, 66 kap. 5, 7 och 27 §§, 67 kap. 12, 24, 25, 33 och 34 §§ och rubriken närmast före 63 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till avdelning V ska lyda ”Särskild inkomstskatt och godkännande för tonnagebeskattning”,

dels att rubriken närmast före den tidigare 49 kap. 10 c § ska sättas närmast före den nya 49 kap. 10 d §,

dels att det ska införas två nya kapitel, 13 a kap. och 49 a kap., åtta nya paragrafer, 31 kap. 15 a §, 33 kap. 9 a §, 49 kap. 10 c §, 52 kap. 8 b §, 57 kap. 4 §, 63 kap. 7 a §, 66 kap. 9 a § och 67 kap. 14 a §, och närmast före 31 kap. 15 a §, 33 kap. 9 a §, 52 kap. 8 b §, 66 kap. 9 a § och 67 kap. 14 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §2

I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter.

Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.

–– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

12 kap. – Skattetabeller

AVDELNING	V.	SÄRSKILD AVDELNING V.		SÄRSKILD
INKOMSTSKATT		INKOMSTSKATT		OCH	GOD-
		KÄNNANDE	FÖR	TONNAGE-
		BESKATTNING
13 kap. – Redovisning och betalning av särskild inkomstskatt
		13 a kap. – Godkännande			för
		tonnagebeskattning
AVDELNING	VI.	KONTROLLUPPGIFTER,	DEKLARATIONER

OCH ÖVRIGA UPPGIFTER

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER 48 kap. – Förseningsavgift

49 kap. – Skattetillägg

49 a kap. – Återkallelseavgift

50 kap. – Kontrollavgift

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

1 Senaste lydelse av 49 kap. 10 c § 2015:633.

2 Senaste lydelse 2015:903.

Prop. 2015/16:127	Ansökan om godkännande
	När ska en ansökan lämnas?
	4 §
	En ansökan om godkännande för
	tonnagebeskattning ska ha kommit
	in till Skatteverket senast fem må-
	nader före ingången av det första
	beskattningsår som ansökan avser.
	5 §
	Om ett företag som bedriver
	kvalificerad rederiverksamhet utan
	att vara godkänt för tonnagebe-
	skattning kommer att ingå i en
	koncern där det finns ett företag
	som är godkänt för tonnagebe-
	skattning, ska			det	förstnämnda
	företaget ansöka om godkännande
	för tonnagebeskattning.
	Ansökan ska ha kommit in till
	Skatteverket		inom		tre	månader
	från den dag då företaget kom att
	ingå i koncernen.
	6 §
	Om ett företag som ingår i en
	koncern där det finns ett företag
	som är godkänt för tonnagebe-
	skattning börjar bedriva kvalifice-
	rad	rederiverksamhet,				ska det
	förstnämnda företaget ansöka om
	godkännande		för tonnagebeskatt-
	ning.
	Ansökan ska ha kommit in till
	Skatteverket		inom		tre	månader
	från den dag då företaget började
	bedriva den kvalificerade rederi-
	verksamheten.
	7 §
	Om ett företag som inte är god-
	känt för tonnagebeskattning ge-
	nom en fusion eller fission tar över
	en	kvalificerad		rederiverksamhet
	eller ett kvalificerat fartyg från ett
	annat företag som är godkänt för
	tonnagebeskattning, ska det över-
	tagande företaget ansöka om god-
20	kännande för tonnagebeskattning.

Prop. 2015/16:127	dokumentationsskyldighet					enligt
	39 kap. 3 § och detta är av bety-
	delse för godkännandet eller för
	tonnagebeskattningen, eller
	4. det	godkända		företaget har
	meddelats en dom som har fått la-
	ga kraft och där lagen (1995:575)
	mot skatteflykt har tilllämpats och
	detta är av betydelse för tonnage-
	beskattningen.
	Första stycket 2 gäller inte om
	1. en	kvalificerad			rederiverk-
	samhet avvecklas och inte bedrivs
	vidare av någon annan,
	2. det beslutas att företaget ska
	gå i likvidation,
	3. företaget		försätts		i konkurs,
	eller
	4. företaget upplöses genom en
	fusion eller fission och det över-
	tagande företaget är godkänt för
	tonnagebeskattning eller enligt 7 §
	ansöker om godkännande och god-
	känns för tonnagebeskattning.
	11 §
	Om det finns särskilda skäl, får
	Skatteverket avstå från att åter-
	kalla ett godkännande för tonnage-
	beskattning		enligt	10 §		första
	stycket 2–4.
	När ska en begäran om återkallel-
	se lämnas eller anses ha lämnats?
	12 §
	En begäran om återkallelse en-
	ligt 10 § första stycket 1 ska ha
	kommit in till Skatteverket senast
	fyra år före ingången av det sista
	beskattningsår då tonnagebeskatt-
	ning ska ske.
	13 §
	Om en kvalificerad rederiverk-
	samhet avvecklas och inte bedrivs
	vidare av någon annan, utan att
	den som är godkänd för tonnage-
	beskattning av verksamheten be-
	gär att godkännandet ska åter-
22	kallas,	ska återkallelse anses ha

Prop. 2015/16:127	Spärrtid
	18 §
	Den som har fått ett godkännan-
	de för tonnagebeskattning återkal-
	lat får inte godkännas för tonnage-
	beskattning igen förrän minst tio
	beskattningsår har gått från utgån-
	gen av det senaste beskattningsår
	då tonnagebeskattning har skett.

31 kap.

1 §3 I detta kapitel finns bestämmelser om

–uppgifter som ska lämnas i samtliga inkomstdeklarationer (2 och 3 §§),

–uppgifter som fysiska personer och dödsbon ska underrättas

om och godkänna eller lämna (4 och 5 §§),

– uppgift som ska lämnas om inkomstslaget tjänst (6 §),

– uppgifter som ska lämnas om	– uppgifter som ska lämnas om
inkomstslaget näringsverksamhet	inkomstslaget näringsverksamhet
(7–15 §§),	(7–15 a §§),

– uppgifter som ska lämnas om inkomstslaget kapital (16–19 b §§),

–uppgift om tillkommande belopp (20 §),

–uppgifter om vissa andelsavyttringar m.m. (21–24 §§),

–uppgifter för beräkning av egenavgifter (25 och 26 §§),

–uppgifter som fåmansföretag samt företagsledare och delägare ska lämna (27–29 §§),

–uppgift om tillskott och uttag (30 §),

–uppgift om betalning till utlandet (31 §),

–uppgift som ekonomiska föreningar ska lämna (32 §),

–uppgifter om skattereduktion för hushållsarbete och mikroproduktion av förnybar el (33 och 33 a §§), och

–uppgifter om prissättningsbesked (34 §).

Uppgift för tonnagebeskattning

15 a §

Den som är godkänd för tonna- gebeskattning och som bedriver både sådan kvalificerad rederi- verksamhet som avses i 39 b kap. 3–5 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) och annan verksam- het ska lämna uppgift om princi- perna för fördelning av tillgångar och förpliktelser samt intäkter och

3 Senaste lydelse 2015:768.

Prop. 2015/16:127

11 §

Nuvarande lydelse

Särskilda uppgifter enligt 5 och 7–9 §§ ska lämnas enligt följande upp- ställning:

Särskilda uppgifter enligt	ska ha kommit in till Skatteverket
	senast
5 §	den 12 i månaden efter den månad
	då tillställningen ägde rum
7 §	den 2 maj året efter beskattnings-
	året
8 §	den 1 oktober året före det kalen-
	derår uppgifterna avser
9 §	tre månader efter den dag då den
	som beslutet om nedsättning av ut-
	ländsk skatt gäller fick del av det

Föreslagen lydelse

Särskilda uppgifter enligt 5 och 7–9 a §§ ska lämnas enligt följande uppställning:

Särskilda uppgifter enligt	ska ha kommit in till Skatteverket
	senast
5 §	den 12 i månaden efter den månad
	då tillställningen ägde rum
7 §	den 2 maj året efter beskattnings-
	året
8 §	den 1 oktober året före det kalen-
	derår uppgifterna avser
9 §	tre månader efter den dag då den
	som beslutet om nedsättning av ut-
	ländsk skatt gäller fick del av det
9 a §	tre månader efter den dag då den
	som beslutet om återkallelse av
	godkännande för tonnagebeskatt-
	ning gäller fick del av det

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse	Prop. 2015/16:127
34 kap.
10 §4
Uppgifter som avses i 6 och 7 §§	Uppgifter som avses i 6 och 7 §§
ska lämnas senast månaden efter	ska lämnas senast månaden efter
det att skyldigheten att lämna kon-	det att skyldigheten att lämna kon-
trolluppgift uppkom, dock inte se-	trolluppgift uppkom, dock inte se-
nare än den 1 januari påföljande	nare än den 15 januari påföljande
år.	år.
Uppgifter som avses i 8 och 9 §§ ska lämnas snarast och senast den

15 januari året efter det år som uppgiften gäller.

Uppgifter som avses i 9 a–9 d §§ ska lämnas snarast och senast den 1 maj året efter det år som uppgiften gäller.

44 kap.

3 §

Ett föreläggande får inte förenas med vite om

1. det finns anledning att anta att	1. det finns anledning att anta att
den som ska föreläggas har begått	den som ska föreläggas har begått
en gärning som är straffbelagd	en gärning som är straffbelagd
eller kan leda till skattetillägg eller	eller kan leda till skattetillägg,
kontrollavgift, och	återkallelseavgift eller kontrollav-
	gift, och

2. föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen.

49 kap.

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–tillämpningsområdet för skattetillägg (2 och 3 §§),

–skattetillägg vid oriktig uppgift (4 och 5 §§),

–skattetillägg vid skönsbeskattning (6 och 7 §§),

–skattetillägg vid omprövning av skönsbeskattningsbeslut (8 §),

–skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts (9 §),

– när skattetillägg inte får tas ut	– när skattetillägg inte får tas ut
(10 §),	(10–10 d §§),
– beräkning av skattetillägg vid	– beräkning av skattetillägg vid
oriktig uppgift (11–14 §§),	oriktig uppgift (11, 13 och 14 §§),

–beräkning av skattetillägg vid skönsbeskattning (15 och 16 §§),

–beräkning av skattetillägg vid omprövning av skönsbeskattnings- beslut (17 §),

–beräkning av skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts (18 §),

–att underlaget ska bestämmas utan hänsyn till andra frågor (19 §),

–rätträkning (20 §), och

4 Senaste lydelse 2015:918.

Prop. 2015/16:127 – när skattetillägg ska tas ut enligt mer än en procentsats (21 §).

10 c §

Skattetillägg får inte tas ut i samband med en återkallelse av godkännande för tonnagebeskatt- ning enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2–4.

49 a kap. Återkallelseavgift

När ska återkallelseavgift tas ut?

1 §

Återkallelseavgift ska tas ut av den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2–4.

Beräkning av återkallelseavgift

2 §

Återkallelseavgiften består av en grundavgift och en tilläggsavgift.

	Grundavgift
	3 §
	Grundavgiften	är	skillnaden
	mellan den skatt som skulle ha be-
	stämts för den högsta tonnagein-
	komsten under de	beskattningsår
	som grundavgiften avser och den
	skatt som bestäms för respektive
	beskattningsår till följd av åter-
	kallelsen, om denna skatt är lägre.
	En grundavgift ska tas ut för
	vart och ett av de tidigare beskatt-
	ningsår som återkallelsen avser
	enligt 13 a kap. 17 § 2.
	Tilläggsavgift
	4 §
	En tilläggsavgift ska tas ut med
	20 procent av den skatt som skulle
	ha bestämts för den högsta tonna-
	geinkomsten under de beskatt-
	ningsår som grundavgiften avser,
28	multiplicerat med	det	resterande

			antal beskattningsår som tonnage- Prop. 2015/16:127
			beskattning skulle ha skett om god-
			kännandet för tonnagebeskattning
			inte hade återkallats.
			Vid beräkning		enligt första
			stycket ska en begäran om åter-
			kallelse anses ha gjorts senast un-
			der det beskattningsår då god-
			kännandet för tonnagebeskattning
			återkallades.
		52 kap.
		1 §
I detta kapitel finns bestämmelser om
– beslut om förseningsavgift (2 §),
– beslut	om	skattetillägg	– beslut	om	skattetillägg
(3–8 §§),			(3–8 a §§),
			– beslut	om återkallelseavgift
			(8 b §),

–beslut om kontrollavgift (9 §),

–att särskild avgift inte får beslutas för en person som har avlidit (10 §), och

–att särskild avgift tillfaller staten (11 §).

Beslut om återkallelseavgift

8 b §

Ett beslut om återkallelseavgift ska meddelas inom två år från den dag då beslutet om återkallelse av godkännandet för tonnagebeskatt- ning meddelades.

57 kap.

4 §

Om den som är skyldig att lämna särskilda uppgifter enligt 33 kap. 9 a § på grund av att ett godkännande för tonnagebeskatt- ning har återkallats inte har gjort det, får skönsbeskattning beslutas.

62 kap.

8 §5

Slutlig skatt beräknad enligt 56 kap. 9 § ska betalas senast den för- fallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slutlig skatt fattades.

5 Senaste lydelse 2013:1068.

Prop. 2015/16:127	Följande skatter och avgifter ska vara betalda senast den förfallodag
	som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut
	fattades:
	1. annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt samt avgifter som har
	bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol,
	2. förseningsavgift och	skatte-	2. förseningsavgift och	skatte-
	tillägg som har bestämts genom ett		tillägg som har bestämts genom ett
	omprövningsbeslut eller	efter ett	omprövningsbeslut eller	efter ett
	beslut av domstol samt kontroll-		beslut av domstol samt återkallel-
	avgift,		seavgift eller kontrollavgift,

3.särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt

4.skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap.

Slutlig skatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skatte- tillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket.

Mervärdesskatt enligt andra stycket 1 samt skattetillägg enligt andra stycket 2 som har beslutats med anledning av beslut om mervärdesskatt behöver inte betalas före den förfallodag som anges i 3 §.

63 kap.

1 §6 I detta kapitel finns bestämmelser om

–ansökan om anstånd (2 §),

–deklarationsanstånd (3 §),

–ändringsanstånd (4 §),

–anstånd för att undvika betydande skada (5 §),

–anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§ (6 §),

– anstånd med att betala skatte-	– anstånd med	att betala skatte-
tillägg och kontrollavgift (7 §),	tillägg, återkallelseavgift och kon-
	trollavgift (7 och	7 a §§),

–säkerhet (8–10 §§),

–anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §),

–anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §),

–anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning (14 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investe- raravdrag (14 a–14 c §§),

–anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §),

–anståndsbeloppet (16–21 a §§),

–ändrade förhållanden (22–22 c §§), och

–anstånd som är till fördel för det allmänna (23 §).

6 Senaste lydelse 2013:772.

3. anståndet avser skattetillägg, återkallelseavgift eller kontroll- avgift,

Anstånd med att betala skatte-	Anstånd med att betala skatte- Prop. 2015/16:127
tillägg och kontrollavgift	tillägg, återkallelseavgift och
	kontrollavgift
	7 §
Skatteverket ska bevilja anstånd	Skatteverket ska bevilja anstånd
med betalning av skattetillägg och	med betalning av skattetillägg,
kontrollavgift om den som avgift-	återkallelseavgift och kontrollav-
en gäller har begärt omprövning av	gift om den som avgiften gäller har
eller till förvaltningsrätten över-	begärt omprövning av eller till för-
klagat	valtningsrätten överklagat
1. beslutet om skattetillägg eller	1. beslutet om skattetillägg, åter-
kontrollavgift, eller	kallelseavgift eller kontrollavgift,
	eller
2. beslutet i den fråga som har	2. beslutet i den fråga som har
föranlett skattetillägget.	föranlett skattetillägget eller åter-
	kallelseavgiften.

Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd tidigare har beviljats enligt första stycket med betalningen i avvaktan på en ompröv- ning av samma fråga.

Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller förvaltnings- rätten har meddelat sitt beslut eller längst tre månader efter dagen för beslutet.

7 a §

Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av återkallelseavgift om det skulle medföra betydande skadeverkningar för den betal- ningsskyldige och framstå som oskäligt att betala avgiften.

Anståndstiden ska bestämmas till längst fem år efter dagen för beslutet om anstånd.

8 §

Om det i de fall som avses i 4 eller 5 § kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas bara om säkerhet ställs för skattens eller avgiftens betalning.

Första stycket gäller inte om

1.anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt,

2.det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att behöva betalas,

3. anståndet avser skattetillägg eller kontrollavgift,

4.det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om förhands- besked, eller

5.det annars finns särskilda skäl.

Prop. 2015/16:127	66 kap.
		5 §
Ett beslut om skatteavdrag, ar-		Ett beslut om skatteavdrag, ar-
betsgivaravgifter,	mervärdesskatt,	betsgivaravgifter, mervärdesskatt,
punktskatt, slutlig skatt, skatte-		punktskatt, slutlig skatt, skatte-
tillägg eller anstånd med betalning		tillägg, återkallelseavgift eller an-
av skatt eller avgift ska omprövas		stånd med betalning av skatt eller
av en särskilt kvalificerad besluts-		avgift ska omprövas av en särskilt
fattare som tidigare inte har prövat		kvalificerad beslutsfattare som ti-
frågan, om		digare inte har prövat frågan, om

1.den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången,

2.de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning,

3.frågan ska prövas i sak, och

4.prövningen inte är enkel.

Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §.

7 §

En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1.registrering,

2.på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,

3.godkännande för tonnagebe- skattning eller återkallelse av god-

	kännande för tonnagebeskattning,
3. uppgifts- eller dokumenta-	4. uppgifts- eller dokumenta-
tionsskyldighet,	tionsskyldighet,
4. föreläggande,	5. föreläggande,
5. revision, tillsyn över kassa-	6. revision, tillsyn över kassa-
register eller kontrollbesök,	register eller kontrollbesök,
6. tvångsåtgärder,	7. tvångsåtgärder,
	8. återkallelseavgift,
7. kontrollavgift,	9. kontrollavgift,
8. säkerhet för slutlig skatt för	10. säkerhet för slutlig skatt för
skalbolag,	skalbolag,
9. betalning eller återbetalning	11. betalning eller återbetalning
av skatt eller avgift,	av skatt eller avgift,
10. verkställighet, eller	12. verkställighet, eller
11. avvisning av en begäran om	13. avvisning av en begäran om
omprövning eller ett överklagande	omprövning eller ett överklagande
eller någon annan liknande åtgärd.	eller någon annan liknande åtgärd.

Förlängd tid för omprövning av Prop. 2015/16:127 beslut om återkallelseavgift

9 a §

Omprövning av ett beslut om återkallelseavgift får begäras så länge beslutet om återkallelse av godkännande för tonnagebeskatt- ning enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2–4 eller de beslut om be- skattning som föranleds av beslutet om återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning inte har fått laga kraft.

27 §7

Ett beslut om omprövning till nackdel för den som beslutet gäller av ett beslut om skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 § får meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (efterbeskattning) om

1.ett beslut har blivit felaktigt eller inte fattats på grund av att den uppgiftsskyldige

a) under förfarandet har lämnat oriktig uppgift till ledning för egen beskattning,

b) har lämnat oriktig uppgift i ett mål om egen beskattning,

c) inte har lämnat en deklaration eller låtit bli att lämna en begärd uppgift, eller

d) inte har lämnat begärt varuprov,

2.en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende ska rättas,

3.kontrolluppgift som ska lämnas utan föreläggande har saknats eller varit felaktig och den som uppgiften ska lämnas för inte har varit skyldig att lämna inkomstdeklaration,

4.det föranleds av ett beslut i ett ärende eller mål

a)om en annan skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, eller samma skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, men för en annan redovisningsperiod, ett annat beskattningsår eller en annan person,

b)om fastighetstaxering,

c)om utländsk skatt eller om obligatoriska utländska socialförsäkrings- avgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229),

d)enligt lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund,

e) om huruvida en inkomst ska beskattas enligt inkomstskatte- lagen eller enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utom- lands bosatta eller lagen

7 Senaste lydelse 2013:967.

Prop. 2015/16:127 (1991:591)	om särskild	inkomst-	(1991:591) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta artister			skatt för utomlands bosatta artister
m.fl., eller			m.fl.,
f) om Skatteverkets		prissätt-	f) om	Skatteverkets		prissätt-
ningsbesked	enligt	lagen	ningsbesked		enligt	lagen
(2009:1289)	om prissättningsbe-		(2009:1289)		om prissättningsbe-
sked vid internationella transak-			sked vid internationella transak-
tioner eller beslut om ändring av			tioner eller beslut om ändring av
sådant prissättningsbesked,			sådant prissättningsbesked, eller
			g) om	återkallelse av		godkän-
			nande	för	tonnagebeskattning
			enligt 13 a kap. 10 § första stycket
			2–4,

5.en förening eller ett registrerat trossamfund inte har genomfört en investering inom den tid som föreskrivs i ett sådant beslut som avses i 7 kap. 9 § inkomstskattelagen eller inte har följt ett annat villkor i be- slutet, eller

6.det föranleds av en uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 §.

67 kap.

12 §

Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1.registrering,

2.på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,

3.godkännande för tonnagebe- skattning eller återkallelse av god-

	kännande för tonnagebeskattning,
3. uppgifts- eller dokumenta-	4. uppgifts- eller dokumenta-
tionsskyldighet,	tionsskyldighet,
4. deklarationsombud,	5. deklarationsombud,
5. tvångsåtgärder,	6. tvångsåtgärder,
	7. återkallelseavgift,
6. kontrollavgift,	8. kontrollavgift,
7. säkerhet för slutlig skatt för	9. säkerhet för slutlig skatt för
skalbolag,	skalbolag,
8. betalning eller återbetalning	10. betalning eller återbetalning
av skatt eller avgift,	av skatt eller avgift,
9. verkställighet, eller	11. verkställighet, eller
10. avvisning av en begäran om	12. avvisning av en begäran om
omprövning eller ett överklagande	omprövning eller ett överklagande
eller någon annan liknande åtgärd.	eller någon annan liknande åtgärd.

3 Ärendet och dess beredning Prop. 2015/16:127

Den 25 november 2004 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda förutsättningarna för att införa ett system med tonnageskatt för sjöfartsnäringen (dir. 2004:165). Utredningen, som antog namnet Tonnageskatteutredningen, lämnade i februari 2006 sitt betänkande Tonnageskatt (SOU 2006:20). Riksdagen tillkännagav den 15 mars 2007 som sin mening att arbetet med en lagstiftning om tonna- geskatt för sjöfartsnäringen måste påskyndas (bet. 2006/07:SkU11).

Regeringen bedömde i budgetpropositionen för 2013 att utredningens
analys samt de förslag som lagts fram på grundval av analysen var brist-
fälliga. Varken beslutsunderlaget eller utredningens förslag bedömdes
därför kunna ligga till grund för lagstiftning (prop. 2012/13:1 Förslag till
statens budget, finansplan m.m, avsnitt 6.19). Den 24 januari 2013 beslu-
tade regeringen att tillsätta en ny utredning, Utredningen om tonnage-
skatt och andra stöd för sjöfartsnäringen, med uppdrag att analysera
möjligheterna att införa ett system med tonnageskatt i Sverige (dir.
2013:6). I januari 2015 lämnade utredningen sitt betänkande Ett svenskt
tonnageskattesystem (SOU 2015:4). I betänkandet föreslås ett svenskt
system med tonnagebeskattning. En sammanfattning av betänkandet
finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns till-
gänglig i lagstiftningsärendet (dnr Fi2015/00699/S1).
I budgetpropositionen för 2016 aviserade regeringen att senare under
riksmötet återkomma med ett förslag om ett svenskt tonnageskattesystem
(prop. 2015/16:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m, avsnitt
6.18).
I denna proposition behandlas den senaste utredningens förslag.
Under ärendets hantering har fråga om ytterligare ändringar i skatte-
förfarandelagen (2011:1244) uppkommit (avsnitt 5.8 och avsnitt 5.10).
Förslagen har beretts under hand med Skatteverket som inte har något att
invända mot förslagen. Skatteverkets svar har bifogats ärendet (dnr
Fi2015/00699/S1).
Vidare har sjöarbetsmarknadens parter m.fl. i skrivelser till Finansde-
partementet begärt att undantaget från skattskyldighet för inkomst av an-
ställning ombord på ett utländskt fartyg som huvudsakligen går i ocean-
fart (sexmånadersregeln för sjömän) ska utvidgas till att avse fartyg som
huvudsakligen går i fjärrfart (dnr Fi2012/03521/S1, dnr Fi2013/02863/S1
och dnr Fi2015/04714/S1).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 5 november 2015 att inhämta Lagrådets yttran-
de över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5. Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i avsnitt 5.4.1,
5.5.1, 5.5.3, 5.6, 5.8.2, 5.8.5 och 5.8.7 samt i författningskommentaren.
Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag och synpunkter. Vissa
språkliga förändringar och förtydliganden har gjorts i förhållande till
lagrådsremissens lagförslag. Därutöver har ansökningstidens längd och
tidpunkten för ikraftträdandet ändrats.	37
	37

Prop. 2015/16:127 Statsstöd

Förslaget utgör ett statligt stöd som måste anmälas till och godkännas av Europeiska kommissionen, i enlighet med artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, innan det genomförs. Förslaget an- mäldes till kommissionen för godkännande den 19 november 2015. Un- der beredningen av anmälan till kommissionen har en justering gjorts i förhållande till lagrådsremissens lagförslag. Denna justering behandlas i avsnitt 5.5.1.

	4	Bakgrund
	Regeringen beslutade i augusti 2015 En svensk maritim strategi – för
	människor, jobb och miljö (dnr N2015/06135/MRT). I strategin lämnar
	regeringen sin syn på inriktningen på arbetet med att främja de maritima
	näringarna. Regeringens mål är att Sverige ska ha konkurrenskraftiga,
	innovativa och hållbara maritima näringar som kan bidra till ökad syssel-
	sättning, minskad miljöbelastning och en attraktiv livsmiljö. Konkurrens-
	neutrala förutsättningar, harmoniserade regler och goda villkor ska bidra
	till att utveckla de maritima näringarna. En stärkt svensk sjöfart utgör ett
	viktigt verktyg för regeringens ambitioner att öka den svenska exporten
	till nya tillväxtmarknader samt bidra till en minskad klimatpåverkan från
	transportsektorn.
		Den internationella konkurrensen är hård på sjöfartsområdet. Till följd
	av den allt hårdare konkurrensen från tredjelands flagg har medlems-
	staterna inom Europeiska unionen (EU) infört olika stödsystem för sina
	sjöfartsnäringar. Syftet är att förmå redarna att registrera och återregist-
	rera sina fartyg under nationell flagg. För att samordna medlemsstaternas
	åtgärder har Europeiska kommissionen utfärdat riktlinjer på området.
	Enligt kommissionens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport (2004/C
	13/03) kan stödåtgärderna avse bl.a. beskattning av rederier och beman-
	ningskostnader. Riktlinjerna behandlas utförligare nedan.
		I Sverige har stödet till sjöfartsnäringen sedan länge varit inriktat på att
	sänka bemanningskostnaderna för anställda på svenskflaggade fartyg.
	Sjöfartsstödet infördes i sin nuvarande form 2001 och omfattar i dag
	svenskregistrerade fartyg som i sin näringsverksamhet är utsatta för inter-
	nationell konkurrens på sjöfartsmarknaden. Sjöfartsstöd lämnas för det
	skatteavdrag som arbetsgivaren har gjort på sjöinkomst och för arbets-
	givarens kostnader för arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift på dessa
	inkomster.
		Andelen svenskflaggade fartyg i den svenska handelsflottan har trots
	detta minskat sedan 2006, både i termer av kapacitet och av antal fartyg.
	Antalet svenskflaggade fartyg har fram till 2009 varit i stort sett oför-
	ändrat för att därefter minska. Siffrorna tyder på en ökning av antalet
	nyregistreringar av fartyg i andra länder från 2006 och framåt samt att
	existerande fartyg har flaggats ut från 2009 och framåt.
		Förutom bemanningskostnader har även skattereglerna betydelse för
	den svenskflaggade sjöfartens konkurrenssituation. Rederiverksamhet är
38	en kapitalintensiv bransch och rederierna behöver balansera inkomster

och utgifter i samband med försäljning och inköp av fartyg. De konven- Prop. 2015/16:127 tionella skattereglerna upplevs ibland som mindre flexibla i detta avseen-

de. De flesta sjöfartsstater inom EU har infört system med tonnage- beskattning för att stödja sina sjöfartsnäringar. Tonnagebeskattning inne- bär att det skattepliktiga resultatet av viss rederiverksamhet bestäms schablonmässigt utifrån fartygens nettodräktighet, dvs. oberoende av in- komster och utgifter. Det schablonmässigt beräknade resultatet läggs samman med eventuellt övrigt överskott av näringsverksamhet och be- skattas med den gällande skattesatsen. Fördelen med tonnagebeskattning anses vara bl.a. att skattereglerna får mindre betydelse för rederiernas investeringsbeslut.

Kommissionens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport

Av kommissionens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport (2004/C 13/03) framgår att ett system med tonnagebeskattning, som ersätter den vanliga företagsbeskattningen, betraktas som ett statligt stöd. Syftet med ett statligt stöd inom ramen för den gemensamma sjöfarts- politiken är att främja gemenskapens flottor på den globala sjöfartsmark- naden. Kommissionen har utfärdat riktlinjer för statligt stöd inom sjö- transportområdet för att i viss mån samordna medlemsstaternas stödåt- gärder i syfte att klargöra vilka stödordningar som kan införas för att främja gemenskapens sjöfartsintressen. De allmänna målen med riktlin- jerna är bl.a. att förbättra en tillförlitlig, effektiv, säker och miljövänlig sjötransport, främja registrering och återregistrering av fartyg i gemen- skapen och att upprätthålla och bevara sakkunskap i fråga om sjöfart. Enligt riktlinjerna får medlemsstaternas stödordningar inte påverka öv- riga medlemsstaters ekonomi negativt eller medföra någon risk för sned- vridning av konkurrensen mellan medlemsstaterna i en större utsträck- ning än vad som ligger i det gemensamma intresset. Riktlinjerna omfattar allt stöd till förmån för sjötransport som beviljas av medlemsstaterna och som finansieras med statliga medel.

Stödordningar i form av skattelättnader får enligt riktlinjerna i regel en- dast tillämpas om fartygen går under gemenskapsflagg. I undantagsfall får sådana stödordningar även tillämpas om de gäller en hel flotta som drivs av ett rederi etablerat inom en medlemstats territorium och som är underkastat företagsbeskattning, om det kan visas att den strategiska och ekonomiska förvaltningen av alla berörda fartyg faktiskt utförs inom territoriet och att denna verksamhet i stor utsträckning bidrar till den eko- nomiska verksamheten och sysselsättningen i gemenskapen. Innan stöd ges till flottor som också består av fartyg som för annan flagg, bör med- lemsstaten se till att de stödmottagande företagen åtar sig att öka eller upprätthålla den andel av tonnaget som förs under en medlemsstats flagg.

Skattebelastningen för ett visst tonnage måste i stort överensstämma med de stödordningar som kommissionen redan har godkänt. De skatte- mässiga fördelarna måste vidare begränsas till sjöfartsverksamhet.

Prop. 2015/16:127	5	Ett svenskt tonnagebeskattningssystem

	5.1	Ett svenskt system med tonnagebeskattning
		införs

	Regeringens förslag: Ett system med schablonbeskattning för företag
	som bedriver kvalificerad rederiverksamhet införs (tonnagebeskatt-
	ning).
	Tonnagebeskattning ska vara frivilligt. De företag som vill att
	verksamheten ska tonnagebeskattas ska ansöka om godkännande för
	tonnagebeskattning.

	Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som har yttrat
	sig tillstyrker eller har inget att invända mot utredningens förslag.
	Skatteverket och Förvaltningsrätten i Uppsala avstyrker förslaget.
	Landsorganisationen i Sverige (LO), SEKO Sjöfolk, SEKO, Sjöbefäls-
	föreningen, Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Trafik-
	verket, Sjöfartsverket, Sjöfartshögskolan, Institutionen för sjöfart och
	marin teknik vid Chalmers tekniska högskola (Chalmers), Föreningen
	Svenskt Näringsliv, Transportstyrelsen, Tillväxtverket, Stockholms Han-
	delskammare, Västra Götalandsregionen, TransportGruppen, Transport-
	industriförbundet, FAR, Sjöfartsforum, Skärgårdsredarna, Sveriges
	Skeppsmäklareförening, Sjöfolkets Socialdemokratiska Riksförbund,
	Föreningen Röda Lanternan och Föreningen Svensk Sjöfart, vars yttran-
	de Sjöfartens Arbetsgivarförbund ansluter sig till, framhåller vikten av att
	svenska rederier har samma konkurrensförutsättningar som rederier i
	andra länder i Europa. Flertalet bedömer att införandet av ett svenskt
	system med tonnagebeskattning kommer att stärka den svenska sjöfarts-
	näringens konkurrenskraft och förhindra fortsatt utflaggning av svenska
	fartyg. Det system med tonnagebeskattning som utredningen föreslår
	kommer enligt flera av remissinstanserna, däribland LO, SEKO, Chal-
	mers och Sjöfartshögskolan, skapa fler arbetstillfällen inom de maritima
	näringarna, medföra att fler företag investerar i Sveriges maritima indus-
	trier samt förbättra förutsättningarna för Sverige att i internationella or-
	gan och samarbeten vara fortsatt ledande och pådrivande inom miljö- och
	säkerhetsfrågor. Trafikanalys ser positivt på förslaget givet att riksdag
	och regering önskar bibehålla andelen svenskregistrerade fartyg, men
	framför samtidigt att frågan om registerland och flaggstat utifrån ett rent
	transportpolitiskt perspektiv inte är av någon större betydelse. Kammar-
	rätten i Göteborg efterfrågar en utförligare redovisning av förslagets för-
	delar, bl.a. varför det är angeläget att fartygen är svenskregistrerade.
	Försvarsmakten anser att den svenska handelsflottan bör värnas av
	beredskapsskäl. Ekonomistyrningsverket (ESV) ifrågasätter om ett system
	med tonnagebeskattning, utan ett svenskt internationellt register, är till-
	räckligt för att vända trenden med utflaggning och öka den svenska han-
	delsflottan.
	Skatteverket, Förvaltningsrätten i Uppsala och ESV framhåller att
	skattemässiga särlösningar för en viss bransch ökar komplexiteten i
40	skattesystemet och medför gränsdragningsproblem mot situationer där

allmänna regler ska tillämpas. De anger att det förhållandet att ett företag kan bedriva både verksamhet som ska tonnagebeskattas och verksamhet som ska beskattas konventionellt ökar komplexiteten ytterligare och ger upphov till svåra avgränsningar och bedömningsfrågor. Det uppstår för dessa företag incitament att redovisa vinster i den verksamhet som tonna- gebeskattas och förluster i den verksamhet som beskattas konventionellt. Ett sätt att minska tillämpningsproblemen och risken för skattebortfall skulle enligt Förvaltningsrätten i Uppsala vara att endast tillåta att nystar- tade företag, som enbart bedriver verksamhet som ska tonnagebeskattas, omfattas av systemet. Även Förvaltningsrätten i Stockholm, Kammar- rätten i Göteborg, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Tillväxtverket framhåller att de föreslagna bestämmelserna är komplice- rade och kommer att medföra gränsdragningsproblem. Införandet av ett system med tonnagebeskattning riskerar enligt Skatteverket och Förvalt- ningsrätten i Uppsala att öppna upp för ytterligare särlösningar inom skattesystemet.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anser att det finns en risk att konkurrensen snedvrids mellan rederier eftersom endast viss re- deriverksamhet kan tonnagebeskattas. Förvaltningsrätten i Uppsala fram- håller att förslagets komplexitet kommer att medföra betydligt ökade kostnader för rederiföretagen. Domstolverket, Förvaltningsrätten i Upp- sala och Förvaltningsrätten i Stockholm efterfrågar en analys av konsek- venserna för Sveriges Domstolar.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens målsättning är att Sveri- ge, i ett internationellt perspektiv, ska ha en konkurrenskraftig sjöfarts- näring. Omkring 90 procent av Sveriges export och import transporteras någon gång under transportkedjan med fartyg. Sjöfarten är därmed en livsnerv för handel med omvärlden, men ytterst också för Sveriges välstånd. Kammarrätten i Göteborg efterfrågar en utförligare redovisning av varför det är angeläget att fartygen är svenskflaggade. Svenskflaggade fartyg har betydelse för svenska sjömäns möjligheter att få arbete, för tillgången till praktikplatser för sjöfartsstudenter och för kompetensen inom sjöfartsklustret. Med svenskflaggade fartyg ökar förutsättningarna att bevara svenskt sjöfartskunnande och möjligheterna för Sverige att vara pådrivande på internationell nivå vad gäller miljö- och sjösäkerhets- frågor. De senaste åren har dock andelen svenskflaggade fartyg i den svenska handelsflottan minskat, både i termer av kapacitet och av antal fartyg. Utflaggningen av svenska fartyg är ett tecken på att den svenska sjöfartsnäringens konkurrensvillkor behöver stärkas.

För att stärka den svenska sjöfartsnäringens konkurrenskraft och öka andelen svenskflaggade fartyg i den svenska handelsflottan föreslår ut- redningen att ett svenskt system med tonnagebeskattning införs.

Det är enligt regeringens mening angeläget att åtgärder vidtas för att förhindra fortsatt utflaggning av svenska fartyg och för att öka andelen svenskflaggade fartyg i den svenska handelsflottan. Sjöfartsnäringen ver- kar på en global marknad vilket påverkar förutsättningarna för näringen. Som flera av remissinstanserna, däribland LO, SEKO Sjöfolk, Sjöbefäls- föreningen, Föreningen Svensk Sjöfart, Saco, Trafikverket, Sjöfartsver- ket, Sjöfartshögskolan och Chalmers, framhåller är likvärdiga konkur- rensvillkor av största vikt för svenska rederier i internationell trafik. En skillnad mellan Sverige och jämförbara länder i Europa är att Sverige

Prop. 2015/16:127

Prop. 2015/16:127 inte har infört något tonnagebeskattningssystem. ESV ifrågasätter om ett system med tonnagebeskattning, utan ett internationellt register, är till-

	räckligt för att vända trenden med utflaggning och öka den svenska
	handelsflottan. Regeringen anser, i likhet med utredningen och majorite-
	ten av remissinstanserna, att införandet av ett svenskt system med ton-
	nagebeskattning är en ändamålsenlig åtgärd för att stärka den svenska
	sjöfartens konkurrensförutsättningar. Frågan om ett internationellt regis-
	ter behandlas inte inom ramen för detta lagstiftningsärende.
	Skatteverket och Förvaltningsrätten i Uppsala, som båda avstyrker för-
	slaget, samt ESV har principiella invändningar mot förslaget. De fram-
	håller bl.a. att skattemässiga särlösningar för en viss bransch ökar komp-
	lexiteten i skattesystemet och medför gränsdragningsproblem mot situa-
	tioner där allmänna regler ska tillämpas. Regeringen gör dock bedöm-
	ningen att det i detta fall finns anledning att avvika från principen om
	generella skatteregler eftersom skattereglerna genom förslaget skapar
	goda villkor för företagande och investeringar. Majoriteten av remiss-
	instanserna delar denna bedömning. Regeringen föreslår därför att ett
	svenskt system med tonnagebeskattning ska införas.
	Fråga är därefter hur systemet ska utformas. Utredningen föreslår att
	alla företag som bedriver rederiverksamhet, förutsatt att verksamheten är
	kvalificerad, ska kunna välja att resultatet från verksamheten ska beräk-
	nas schablonmässigt, dvs. tonnagebeskattas. Tonnagebeskattningen är så-
	ledes frivillig och gäller alla företag oberoende av storlek, belägenhet
	eller i vilken form verksamheten bedrivs. Företag som vill att verksam-
	heten ska tonnagebeskattas måste enligt utredningens förslag ansöka om
	godkännande och godkännas för tonnagebeskattning i förväg. Företagen
	kan som huvudregel lämna systemet tidigast efter tio beskattningsår.
	Flera remissinstanser, däribland Skatteverket, Förvaltningsrätten i
	Uppsala, Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Göteborg
	framhåller att de föreslagna bestämmelserna är komplicerade och kom-
	mer att medföra gränsdragningsproblem. Enligt Skatteverket och Förvalt-
	ningsrätten i Uppsala ökar det förhållandet att ett företag kan bedriva
	både verksamhet som ska tonnagebeskattas och verksamhet som ska be-
	skattas konventionellt komplexiteten ytterligare och ger upphov till svåra
	avgränsningar och bedömningsfrågor. Det uppstår för dessa företag
	incitament att redovisa vinster i den tonnagebeskattade verksamheten och
	förluster i den konventionellt beskattade verksamheten. Ett sätt att min-
	ska tillämpningsproblemen och risken för skattebortfall skulle enligt För-
	valtningsrätten i Uppsala vara att endast tillåta att nystartade företag, som
	enbart bedriver verksamhet som ska tonnagebeskattas, omfattas av
	systemet.
	Regeringen är medveten om att införandet av ett system med tonnage-
	beskattning vid sidan av det konventionella systemet medför gränsdrag-
	ningsproblem och incitament att utnyttja fördelarna med respektive sys-
	tem. Regeringen delar dock utredningens bedömning att tonnagebeskatt-
	ning ska kunna väljas av alla företag oberoende av storlek, belägenhet
	eller i vilken form verksamheten bedrivs.
	Frågan om fördelning av bl.a. intäkter och kostnader för företag som
	bedriver blandad verksamhet behandlas i avsnitt 5.5.1. För att förhindra
	att möjligheten till tonnagebeskattning utnyttjas på ett oönskat sätt före-
42	slås särskilda spärregler mot överföringar som innebär att inkomster

Prop. 2015/16:127

5.2Definitioner

5.2.1Kvalificerad rederiverksamhet

Regeringens förslag: Med kvalificerad rederiverksamhet avses

–transport av gods eller passagerare till sjöss med kvalificerat fartyg (sjötransport),

–verksamhet som är nödvändig för eller nära anknuten till en sjö- transport och som ingår i ersättningen för sjötransporten,

–transport utanför hamnområdet som ingår i ersättningen för en sjötransport, om den som bedriver verksamheten har förvärvat trans- porten mot en marknadsmässig ersättning av ett annat företag,

–uthyrning av kvalificerat fartyg med besättning, och

–uthyrning av kvalificerat fartyg utan besättning under högst tre år under en tioårsperiod och till högst 20 procent av den sammanlagda bruttodräktigheten för de kvalificerade fartyg som ingår i verksam- heten.

Med kvalificerad rederiverksamhet avses även följande verksam- heter ombord på ett fartyg som används för en sjötransport:

–försäljning av varor för konsumtion ombord,

–restaurangverksamhet,

–uthyrning av lokaler, och

–enklare underhållning och annan förströelse som ingår i ersätt- ningen för sjötransporten.

Rederiverksamheten är kvalificerad bara om följande villkor är upp- fyllda i fråga om de kvalificerade fartyg som ingår i verksamheten:

–minst 20 procent av den sammanlagda bruttodräktigheten hänför sig till fartyg som ägs av den som bedriver verksamheten eller är in- hyrda utan besättning,

–minst 20 procent av den sammanlagda bruttodräktigheten hänför sig till fartyg som är svenskregistrerade, och

–andelen av den sammanlagda bruttodräktigheten som hänför sig till fartyg som är registrerade i något register inom Europeiska unionen (EU) bibehålls eller ökas under beskattningsåret.

inågot register inom EU, är rederiverksamheten kvalificerad även om andelen inte bibehålls eller ökas.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I ut- redningens förslag används termerna kvalificerad verksamhet och ton- nagebeskattad verksamhet i stället för kvalificerad rederiverksamhet. Utredningen föreslår vidare att termen bruttotonnage används i stället för bruttodräktighet. Enligt utredningens förslag ska det i lag ges exempel på vilka verksamheter som är att betrakta som nödvändiga för eller nära anknutna till sjötransporter. Kraven avseende flottan var i utredningens förslag i stället knutna till definitionen av kvalificerat fartyg.

Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om det är lämpligt att begränsa vad som ska anses utgöra kvalificerad verksamhet genom en uttömmande uppräkning. Förutsatt att Europeiska kommis-

sionen godtar det föreslår samfundet att bestämmelsen i stället ska utgöra Prop. 2015/16:127 en begränsande exemplifiering. Föreningen Svensk Sjöfart, vars yttrande

Sjöfartens Arbetsgivareförbund ansluter sig till, anser att uthyrning av kvalificerat fartyg utan besättning bör tillåtas i så stor utsträckning som EU:s statsstödsregler tillåter. Förvaltningsrätten i Uppsala anser att be- dömningen av kravet på gemenskapsflagg även bör omfatta fartyg regist- rerade i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Skälen för regeringens förslag

Allmänt

Europeiska kommissionens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport (2004/C 13/03) gäller bara sjötransporter. Med sjötransport avses enligt riktlinjerna transport av passagerare eller gods till sjöss. Av riktlinjerna följer vidare att de skattemässiga fördelar som tonnagebeskattning med- för för företagen måste begränsas till sjöfartsverksamhet. Kommissionen har i sin beslutspraxis uttalat att även aktiviteter som har ett nära sam- band med sjötransporter och är anknytande verksamheter till dessa kan omfattas av stödordningen (se t.ex. kommissionens beslut den 24 mars 2010 i ärende N 37/2010 och den 20 december 2011 i ärende N 448/2010).

Definitionen av kvalificerad rederiverksamhet begränsar tillsammans med definitionen av kvalificerat fartyg (se avsnitt 5.2.2) tillämpningsom- rådet för tonnagebeskattning. Med hänsyn till de krav som ställs i riktlin- jerna anser regeringen, till skillnad från Sveriges advokatsamfund, att de- finitionen av kvalificerad rederiverksamhet bör anges i en uttömmande uppräkning. Att verksamheten tonnagebeskattas innebär att det inte är verksamhetens faktiska resultat som ska beskattas. Den beskattningsbara inkomsten bestäms i stället schablonmässigt utifrån bl.a. storleken på de fartyg som ingår i den kvalificerade rederiverksamheten (se avsnitt 5.4.1).

I utredningens förslag används i stället för termen kvalificerad rederi- verksamhet termerna kvalificerad verksamhet och tonnagebeskattad verksamhet i fråga om verksamhet som kan tonnagebeskattas respektive verksamhet som ska tonnagebeskattas. Det är enligt regeringens mening en fördel om användningen av nya termer kan begränsas. Den verksam- het som ska tonnagebeskattas är kvalificerad rederiverksamhet som be- drivs av ett företag som är godkänt för tonnagebeskattning. Eftersom ett företag som är godkänt för tonnagebeskattning inte kan bedriva kvalifice- rad rederiverksamhet som inte tonnagebeskattas har termerna kvalifice- rad rederiverksamhet och tonnagebeskattad verksamhet i praktiken sam- ma innebörd i det föreslagna 39 b kap. inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. Regeringen föreslår därför att termen kvalificerad rederi- verksamhet används genomgående.

Utredningen använder i fråga om den sammanlagda storleken på far- tygsflottan termen bruttotonnage. Termerna bruttotonnage och brutto- dräktighet har samma betydelse. De är båda ett mått på fartygets totala inneslutna rymd, dvs. lastförmågan inklusive framdrift. I 64 kap. 3 § IL och centrala sjöfartsförfattningar, bl.a. sjölagen (1994:1009), fartygssä- kerhetslagen (2003:364) och förordningen (1994:1162) om skeppsmät-

Prop. 2015/16:127

ning, används dock termen bruttodräktighet. Regeringen anser därför att termen bruttodräktighet även bör användas i detta sammanhang.

De krav som i utredningens förslag ställs i fråga om sammansättningen av flottan för att fartyget ska anses vara kvalificerat, bör enligt regerin- gens mening i stället knytas till definitionen av kvalificerad rederiverk- samhet. Vad som avses med kvalificerad rederiverksamhet behandlas nedan.

Sjötransporter och anknytande verksamheter

Utredningen föreslår att verksamhet som består av transporter av gods eller passagerare till sjöss med kvalificerade fartyg ska vara kvalificerad och därmed kunna omfattas av tonnagebeskattning. Regeringen instäm- mer i utredningens förslag.

Utöver själva sjötransporten kan, som anges ovan, även verksamheter som har ett nära samband med sjötransporter och är anknytande verk- samheter till dessa tonnagebeskattas. För att bedriva verksamhet med sjö- transporter krävs bl.a. planering av rutter, befraktning, bemanning, mark- nadsföring, biljettförsäljning, bokning av gods samt underhåll av gods och fartyg. Exempel på verksamheter som kommissionen har ansett ha ett nära samband med sjötransporter och vara anknytande verksamheter till dessa är bl.a. transport av passagerare och gods i hamnområdet, last- ning och lossning av gods, på- och avstigning av passagerare, sådan till- fällig uppläggning av gods som hanteringen av lasten kräver, drift av gods- och passagerarterminaler samt administrativ verksamhet. Förädling av gods under transport är däremot en sådan verksamhet som inte kan anses ha ett nära samband med och vara en anknytande verksamhet till en sjötransport.

Utredningen gör mot denna bakgrund bedömningen att verksamhet som är nödvändig för eller nära anknuten till en sjötransport ska vara kvalificerad. Flera av de verksamheter som beskrivs ovan kan bedrivas både inom ramen för verksamhet med sjötransporter och fristående. För att förhindra att rederier som tonnagebeskattas får en konkurrensfördel i förhållande till företag vars huvudsakliga verksamhet består av exempel- vis stuveri- och andra hamntjänster föreslår utredningen att en förutsätt- ning för att de anknytande verksamheterna ska vara kvalificerade är att ersättningen för dessa ingår i ersättningen för sjötransporten. De anknytande verksamheterna ska med andra ord vara underordnade sjötransporten. Att verksamheterna ska vara underordnade torde bl.a. innebära att de intäkter dessa verksamheter genererar inte överstiger intäkterna från sjötransporten.

Regeringen delar utredningens bedömning, men anser till skillnad från utredningen att det inte bör ges exempel i lag på verksamheter som är att betrakta som nödvändiga för eller nära anknutna till sjötransporter.

Samlade transporttjänster

Med samlade transporttjänster avses transporttjänster som sker delvis utanför hamnområdet där en del av transporten sker till sjöss och en del av transporten sker på annat vis, t.ex. med tåg eller lastbil. Den här typen av samlade transporter kan även benämnas transporter från-dörr-till-dörr. När det gäller passagerartransporter förekommer det exempelvis att

rederier tillhandahåller en samlad transportlösning med buss för passagerarna till fartyget.

Eftersom rederier inte ska ges någon konkurrensfördel i förhållande till företag som endast bedriver transporter på land, ska landtransporter som huvudregel inte omfattas av tonnagebeskattning.

Utredningen gör dock bedömningen att samlade transporttjänster under vissa förutsättningar bör kunna vara kvalificerad rederiverksamhet. När det i ersättningen för en sjötransport ingår transport utanför hamnen bör denna transport enligt utredningen utgöra kvalificerad rederiverksamhet, om den som bedriver verksamheten har köpt transporten av ett annat företag mot en marknadsmässig ersättning. Om rederiet har köpt in en landtransport från ett utomstående företag drar parterna nämligen ingen fördel av tonnagebeskattningen eftersom rederiet som tonnagebeskattas inte kan göra avdrag för kostnaden.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning och föreslår att trans- porter utanför hamnområdet som ingår i ersättningen för en sjötransport ska kunna vara kvalificerad rederiverksamhet, om den som bedriver verksamheten har förvärvat transporten mot en marknadsmässig ersätt- ning av ett annat företag. En sådan ordning överensstämmer med vad som gäller i andra länder som har system med tonnagebeskattning.

Uthyrning av fartyg med och utan besättning

Ett av målen med kommissionens riktlinjer för statligt stöd till sjötrans- port är att upprätthålla och bevara sakkunskap i fråga om sjöfart. Det är även ett av syftena med att införa ett system med tonnagebeskattning i Sverige. Regeringen anser mot denna bakgrund, i likhet med utrednin- gen, att det saknas anledning att begränsa möjligheterna att hyra ut kvali- ficerade fartyg med besättning. Uthyrning av kvalificerat fartyg med be- sättning ska således vara kvalificerad rederiverksamhet. Det förhållandet att fartyget ska vara kvalificerat innebär bl.a. att fartyget alltjämt måste ha sin strategiska och ekonomiska ledning i Sverige och huvudsakligen användas i internationell fart eller i inrikes fart i annat land (se avsnitt 5.2.2).

När det gäller uthyrning av fartyg utan besättning (bare-boat-villkor) finns det dock anledning att vara mer restriktiv. Vid uthyrning av fartyg utan besättning har ägaren närmast ställning som finansiär för fartyget, medan den egentliga sjöfarten bedrivs av inhyraren som utrustar, beman- nar och använder fartyget i trafik. Samtidigt kan det finnas situationer när det är motiverat att låta uthyrning av fartyg utan besättning omfattas av tonnagebeskattning. Överkapacitet kan exempelvis uppstå som en följd av konjunkturförändringar som resulterar i att företagets verksamhet är tillfälligt överdimensionerad. Företaget kan ha ägda fartyg och inhyrda fartyg på långtidskontrakt som det kan vara både kostsamt och svårt att göra sig av med på kort tid. För att inte tvinga företagen till kortsiktiga och mindre lönsamma affärer finns det enligt utredningens bedömning skäl att tillåta en viss flexibilitet som ger rederier möjlighet att vid en till- fällig överkapacitet hyra ut fartyg utan besättning. Det ger den som är godkänd för tonnagebeskattning möjlighet att möta en övergående mins- kad efterfrågan, utan att behöva minska sin flotta mer permanent genom t.ex. avyttringar.

Prop. 2015/16:127

Föreningen Svensk Sjöfart och Sjöfartens Arbetsgivareförbund anser att uthyrning av kvalificerat fartyg utan besättning bör tillåtas i så stor utsträckning som EU:s statsstödsregler tillåter. Kommissionen har uttalat att det är motiverat att låta inkomster från tillfällig uthyrning av fartyg utan besättning omfattas av tonnagebeskattning under högst tre år. Det ska vara fråga om undantagsfall i samband med överkapacitet som beror på variationen i efterfrågan av rederitjänster. Andelen fartyg som hyrs ut utan besättning får inte överstiga 20 procent av det totala antalet fartyg som ingår i den kvalificerade rederiverksamheten (se t.ex. kommissio- nens beslut den 20 december 2011 i ärende N 448/2010). Regeringen in- stämmer mot denna bakgrund i utredningens bedömning att uthyrning av kvalificerade fartyg utan besättning bör tillåtas under högst tre år under en tioårsperiod och till högst 20 procent av den sammanlagda bruttodräk- tigheten för de fartyg som ingår i den kvalificerade rederiverksamheten. Detta innebär att hyresinkomster för uthyrning av fartyg utan besättning kan tonnagebeskattas under högst tre år under en tioårsperiod, oavsett om det är ett eller flera fartyg som hyrs ut. Det är således inte möjlighet att först hyra ut ett fartyg i tre år och därefter ett annat fartyg under ytterli- gare en treårsperiod under en och samma tioårsperiod.

Verksamhet ombord

Regeringen anser, i likhet med utredningen, att viss varu- och tjänste- försäljning ombord har ett sådant nära samband med transporter till sjöss av passagerare att verksamheten bör vara kvalificerad och därmed ingå i rederiverksamhet som ska tonnagebeskattas.

Försäljningen av varor och tjänster ombord kan avse dels sådana varor och tjänster som konsumeras under resan, dels sådana varor som är av- sedda att föras i land, exempelvis taxfree-försäljning. Om försäljning av varor och tjänster ombord som även tillhandahålls på land tonnagebe- skattas, innebär det en konkurrensfördel för den försäljning som sker om- bord. Det är därför nödvändigt att begränsa vilka verksamheter ombord som kan tonnagebeskattas. Det bör endast vara sådan försäljning av varor och tjänster som har ett nära samband med och är underordnade sjötransporten som ska kunna utgöra kvalificerad rederiverksamhet. Försäljning av varor och tjänster utan egentligt samband med genom- förandet av en sjötransport bör med andra ord inte omfattas av systemet med tonnagebeskattning.

Försäljning av varor som är avsedda att konsumeras ombord samt res- taurangverksamhet ombord på ett fartyg som används för sjötransport bör, som utredningen föreslår, omfattas av tonnagebeskattning. Begräns- ningen till varor som är avsedda att konsumeras ombord innebär att tax- free-försäljning faller utanför tillämpningsområdet för tonnagebeskatt- ning.

När det gäller övriga tjänster ombord är det brukligt att viss enklare förströelse och enklare underhållning tillhandahålls passagerare i sam- band med färjetransporter. I den mån sådan verksamhet ingår i biljett- priset saknas det enligt regeringens mening skäl att dela upp ersättningen för biljetten i en del som avser sjötransporten och en del som avser till- handahållandet av tjänster ombord. Enklare underhållning och annan enklare förströelse ombord på ett fartyg som ingår i ersättningen för sjö-

transporten bör därför, som utredningen föreslår, kunna tonnagebe- skattas.

Exempel på enklare underhållning och annan enklare förströelse är enklare middagsunderhållning eller anordnad dans som en passagerare inte betalar särskilt för. Det kan även röra sig om vissa faciliteter ombord som passagerare kan bruka under transporten utan extra kostnad, exem- pelvis en relax- och poolavdelning eller barnverksamhet. Vid bedöm- ningen av om det är fråga om enklare underhållning eller annan enklare förströelse bör det särskilt beaktas om underhållningen eller förströelsen vid en samlad bedömning är av underordnad betydelse i förhållande till ersättningen för sjötransporten. Som anges ovan bör tjänster utan egentligt samband med genomförandet av sjötransporter inte omfattas av systemet med tonnagebeskattning. Det kan exempelvis vara fråga om större konsertevenemang, frisör-, kurs-, casino- och biografverksamhet. Sådan verksamhet kan inte anses ha ett naturligt samband med passagerartrafik.

För rederier vars verksamhet består av sjötransporter med passagerar- färjor är vidare uthyrning av affärslokaler ombord normalt förekomman- de. Hyresintäkter vid uthyrning av lokaler ombord omfattas av tonnage- beskattning i bl.a. Danmark och Norge. Syftet med att införa ett system med tonnagebeskattning i Sverige är att ge svenska rederier konkurrens- villkor som är likvärdiga med villkoren för rederier i våra grannländer. Utredningen föreslår mot denna bakgrund att uthyrning av lokaler om- bord, både till andra företag och för rederiets egen användning, ska räk- nas som kvalificerad verksamhet. Regeringen instämmer i utredningens förslag. Vid egen användning av lokaler ombord gäller armlängdsprinci- pen (se avsnitt 5.5.3).

Avgränsningen av vilka verksamheter ombord som kan tonnagebe- skattas överensstämmer med vad som gäller i andra länder som har sys- tem med tonnagebeskattning.

Ägda och inhyrda fartyg

Den strategiska och ekonomiska förvaltningen av fartygen ska utövas i Sverige (se avsnitt 5.2.2). I det ligger att verksamhet som enbart består av att hyra in fartyg med besättning inte bör omfattas av stödordningen.

Kommissionens riktlinjer om statligt stöd till sjötransport innehåller inte några begränsningar i fråga om fartyg som hyrs in med besättning. I tidigare statsstödsbeslut avseende andra länders stödordningar har dock kommissionen godkänt ordningar där förhållandet mellan tonnaget för egna fartyg och fartyg som hyrs in med besättning uppgått till 3:1 eller 4:1. Syftet har varit att undvika att företag som är rena skeppsmäklare, utan ansvar för besättningsadministration och teknisk drift av de fartyg som de bedriver trafik med, tonnagebeskattas. Om de stödberättigade företagen enbart skulle bedriva trafik med fartyg som hyrs in med be- sättning, skulle de förlora i sakkunskap i fråga om besättningsadministra- tion och teknisk drift av fartygen. Detta skulle strida mot de allmänna målen med riktlinjerna som är bl.a. att upprätthålla och bevara sakkun- skap i fråga om sjöfart. Syftet med stöd till sjöfarten har också varit att försöka hålla kvar landverksamhet som avser de fartyg som ingår i den kvalificerade rederiverksamheten. Detta för att konsolidera de sjöfarts-

Prop. 2015/16:127

Prop. 2015/16:127 kluster som har etablerats i gemenskapen (se bl.a. kommissionens beslut den 20 december 2011 i statsstödsärende N 448/2010). Bevarandet av svenskt sjöfartskunnande är även ett av syftena med att införa ett system med tonnagebeskattning i Sverige.

Utredningen föreslår mot bl.a. denna bakgrund att en viss andel av den samlade bruttodräktigheten för de fartyg som ingår i den verksamhet som ska tonnagebeskattas, ska ägas eller hyras in utan besättning. För att det svenska systemet med tonnagebeskattning inte ska vara mindre attraktivt än de stödordningar som finns i våra grannländer bedömer utredningen att kravet på ägt tonnage och inhyrt tonnage utan besättning inte bör sättas högre än 20 procent. Andelskravet avser förhållandena under be- skattningsåret. Regeringen instämmer i denna bedömning och föreslår att rederiverksamheten ska vara kvalificerad bara om minst 20 procent av den sammanlagda bruttodräktigheten för de kvalificerade fartyg som in- går i verksamheten hänför sig till fartyg som ägs av den som bedriver verksamheten eller är inhyrda utan besättning.

Svenskregistrerade fartyg

Syftet med att införa ett system med tonnagebeskattning är att öka an- delen svenskflaggade fartyg i den svenska handelsflottan. Med svensk- flaggade fartyg ökar förutsättningarna att bevara svenskt sjöfartskunnan- de och möjligheterna för Sverige att vara pådrivande på internationell ni- vå vad gäller miljö- och sjösäkerhetsfrågor. Att bevara sjöfartskunnande och att förbättra en tillförlitlig, effektiv, säker och miljövänlig sjötrans- port är även en del av de allmänna målen för kommissionens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport.

Utredningen anser mot bl.a. denna bakgrund att det bör införas ett krav på att en viss andel av den sammanlagda bruttodräktigheten för de fartyg som ingår i den verksamhet som ska tonnagebeskattas ska ha svensk flagg.

Finland har ett liknande krav på nationell flagg. Enligt de finska be- stämmelserna är ett villkor för tonnagebeskattning att minst 25 procent av flottans bruttodräktighet är registrerad i den finska handelsfartygs- förteckningen. Även det svenska sjöfartsstödet enligt förordningen (2001:770) om sjöfartsstöd är begränsat till sjömän som är anställda om- bord på svenskregistrerade fartyg. Ett krav på nationell flagg bedöms därför enligt regeringen vara förenligt med såväl riktlinjerna som den ge- mensamma marknaden. Det svenska tonnagebeskattningssystemet bör mot denna bakgrund innehålla ett krav på svensk flagg.

Kravet på nationell flagg bör enligt utredningen inte sättas alltför högt eftersom det skulle kunna utgöra ett hinder för inträde i systemet för de företag vars flotta i dag till stor del består av utlandsflaggade fartyg. Kra- vet på svensk flagg bör bestämmas till en sådan nivå att det uppmuntrar ny- och återinflaggning. Utredningen föreslår att andelen bruttodräktig- het som hänför sig till svenskregistrerade fartyg ska uppgå till minst 20 procent av den sammanlagda bruttodräktigheten för de fartyg som in- går i verksamheten. Andelskravet avser förhållandena under beskatt- ningsåret. Regeringen instämmer i denna bedömning och föreslår att re- deriverksamheten ska vara kvalificerad bara om minst 20 procent av den

sammanlagda bruttodräktigheten för de kvalificerade fartyg som ingår i verksamheten hänför sig till fartyg som är svenskregistrerade.

Fartyg registrerade i ett register inom EU

Enligt kommissionens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport får stöd- ordningar i form av skattelättnader i regel endast tillämpas om fartygen går under gemenskapsflagg. I undantagsfall får sådana stödordningar även tillämpas om de gäller en hel flotta som drivs av ett rederi etablerat inom en medlemsstats territorium om det kan visas att den strategiska och ekonomiska förvaltningen av alla berörda fartyg faktiskt utförs inom territoriet. Kravet på strategisk och ekonomisk förvaltning behandlas i avsnitt 5.2.2. Innan stöd ges till flottor som också består av fartyg som för annan flagg, bör medlemsstaterna enligt riktlinjerna se till att de stöd- mottagande företagen åtar sig att öka eller upprätthålla den andel av ton- naget som förs under en medlemsstats flagg. Detta krav gäller dock inte företag som har minst 60 procent av sin flotta under flagg från gemen- skapen. Med medlemsstatsregister avses enligt kommissionens riktlinjer alla register som lyder under en medlemsstats lagstiftning och som om- fattar de medlemsstatsterritorier som är en del av EU. Alla förstaregister i medlemsstaterna är medlemsstatsregister. Dessutom är Danmarks, Tysk- lands, Italiens, Madeiras och Kanarieöarnas internationella sjöfartsregis- ter medlemsstatsregister.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund att andelen bruttodräktighet för de fartyg som ingår i den verksamhet som ska tonnagebeskattas och som hänför sig till fartyg som är registrerade i ett register inom EU ska bibehållas eller ökas under beskattningsåret, om inte minst 60 procent av den sammanlagda bruttodräktigheten är registrerad i något register inom EU. Företag som ingår i en koncern kan välja att uppfylla andelskravet på 60 procent på koncernnivå. Förvaltningsrätten i Uppsala anser att be- dömningen av kravet på gemenskapsflagg även bör omfatta fartyg regist- rerade i en stat inom EES. Regeringen ser dock ingen anledning till att justera kravet så att det även ska vara möjligt att uppfylla det med fartyg registrerade i en stat inom EES. Regeringen föreslår således att rederi- verksamhet ska vara kvalificerad bara om andelen av den sammanlagda bruttodräktigheten för de kvalificerade fartyg som ingår i verksamheten och som hänför sig till fartyg som är registrerade i ett register inom EU bibehålls eller ökas under beskattningsåret. Rederiverksamhet ska anses vara kvalificerad, även om andelen inte bibehålls eller ökas, om minst 60 procent av den sammanlagda bruttodräktigheten, i företaget eller i den koncern som företaget ingår i, hänför sig till fartyg som är registrerad i något register inom EU.

Andelskravet avser förhållandena under beskattningsåret. Att andelen bruttodräktighet som hänför sig till fartyg som är registrerade i ett regis- ter inom EU ska bibehållas eller ökas innebär därmed att andelen brutto- dräktighet som hänför sig till fartyg som är flaggade i register inom EU vid ingången av det första beskattningsåret med tonnagebeskattning inte får minska under den period som verksamheten tonnagebeskattas. Det innebär även att en ökning av andelen gemenskapsflaggad bruttodräktig- het under ett beskattningsår ska upprätthållas senare beskattningsår, förutsatt att andelskravet på 60 procent inte är uppfyllt.

Prop. 2015/16:127

Prop. 2015/16:127 Lagförslag

Definitionen, som föranleder ändring i 2 kap. 1 § IL, tas in i de tre nya paragraferna 39 b kap. 3–5 §§ IL.

5.2.2Kvalificerat fartyg

Regeringens förslag: Med kvalificerat fartyg avses fartyg som

–har en bruttodräktighet om minst 100,

–har sin strategiska och ekonomiska ledning i Sverige, och

–huvudsakligen används i internationell fart eller inrikes fart i ett annat land.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Ut- redningen föreslår att termen bruttotonnage används i stället för brutto- dräktighet. Enligt utredningens förslag ska även vissa andra krav avseen- de flottan vara uppfyllda för att fartyget ska anses vara kvalificerat.

Remissinstanserna: Transportstyrelsen och Föreningen Svensk Sjö- fart, vars yttrande Sjöfartens arbetsgivareförbund ansluter sig till, anser att den nedre storleksgränsen bör sänkas till 20 brutto eftersom mindre fartyg är ett starkt växande fartygssegment. FAR anger att kravet på stra- tegisk och ekonomisk ledning i Sverige saknar motsvarighet i nuvarande skatteregler och att det skulle vara bättre att anknyta till befintliga skatte- rättsliga termer, exempelvis verklig ledning. Transportstyrelsen, Förenin- gen Svensk Sjöfart, Sjöbefälsföreningen Transportindustriförbundet och

Trafikverket anser att tillämpningsområdet för tonnagebeskattning även bör omfatta fartyg som är utsatta för internationell konkurrens, och inte begränsas till fartyg som används i internationell trafik. De framhåller bl.a. att det i svensk inrikestrafik finns många utländska tonnage- beskattade fartyg som konkurrerar med svenska fartyg. Även Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) anser att en utvidgad modell som omfattar svenska fartyg som möter en stark internationell konkurrens bör övervägas.

Skälen för regeringens förslag

Definitionen av kvalificerat fartyg begränsar tillsammans med definition- en av kvalificerad rederiverksamhet (se avsnitt 5.2.1) tillämpningsområ- det för tonnagebeskattning. För att ett fartyg ska vara kvalificerat ska det enligt utredningens förslag uppfylla villkor avseende storlek, ledning och fart. Vidare ställs krav på sammansättningen av den flotta som fartyget ingår i. Regeringen anser att kraven på flottan i stället bör knytas till defi- nitionen av kvalificerad rederiverksamhet (se avsnitt 5.2.1). Villkoren av- seende storlek, ledning och fart behandlas nedan.

	Bruttodräktighet om minst 100
	Utredningen föreslår att ett fartyg för att vara kvalificerat ska ha ett brut-
	totonnage på minst 100. Termen bruttotonnage har samma betydelse som
	termen bruttodräktighet. De är båda ett mått på fartygets totala inneslutna
	rymd, dvs. lastförmågan inklusive framdrift. I 64 kap. 3 § IL och centrala
52	sjöfartsförfattningar, bl.a. sjölagen (1994:1009), fartygssäkerhetslagen
52

(2003:364) och förordningen (1994:1162) om skeppsmätning, används dock termen bruttodräktighet. Regeringen anser därför att termen brutto- dräktighet ska användas även i detta sammanhang.

Transportstyrelsen, Föreningen Svensk Sjöfart och Sjöfartens arbetsgi- vareförbund anser att den nedre storleksgränsen bör sänkas till 20 brutto eftersom mindre fartyg är ett starkt växande fartygssegment. Regeringen konstaterar att i de allra flesta tonnageskattesystem i Europa är den nedre storleksgränsen 100 brutto. Även den nedre storleksgränsen för sjöfarts- stöd enligt förordningen (2001:770) om sjöfartsstöd och för sjöinkomst enligt 64 kap. 3 § IL är 100 brutto. En nedre storlekgräns på 100 brutto bedöms vidare uppfyllas av i princip alla fartyg som är avsedda för fart i öppet vatten. Regeringen anser därför, i likhet med utredningen, att ett fartyg för att vara kvalificerat ska ha en bruttodräktighet om minst 100.

Strategisk och ekonomisk ledning i Sverige

Av Europeiska kommissionens riktlinjer om statligt stöd till sjötransport (2004/C 13/03) framgår att stödet till sjötransport måste vara nödvändigt för att främja återföringen till gemenskapen av den strategiska och eko- nomiska förvaltningen av alla berörda fartyg och att alla förmånstagare ska vara underkastade företagsbeskattning i gemenskapen.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund att ett fartyg för att vara kva- lificerat måste ha sin strategiska och ekonomiska ledning i Sverige. Med strategisk ledning avses den högre företagsledningen för fartyget, bl.a. beslut om och hantering av kontrakt samt köp och försäljning av fartyg. Med ekonomisk ledning avses bl.a. planering av rutter, teknisk drift, för- säljning av frakter och persontransporter, proviantering och företagsled- ning i anslutning till upplags-, terminaltjänst-, personalförvaltnings- och underhållsverksamhet.

FAR anser att det skulle vara bättre att anknyta till befintliga skatte- rättsliga termer, exempelvis verklig ledning. Regeringen anser i likhet med FAR att det är en fördel om redan etablerade termer kan användas. Med hänsyn till de krav som kommissionen ställer är det enligt regerin- gens mening dock i detta fall lämpligare att använda de termer som finns i kommissionens riktlinjer. Regeringen föreslår därför att ett fartyg för att vara kvalificerat ska ha sin strategiska och ekonomiska ledning i Sverige.

Företagen ska kunna visa att den strategiska och ekonomiska ledningen av respektive fartyg utövas från Sverige. Det är dock inte något krav att samtliga beslut avseende förvaltningen av fartyget ska fattas i Sverige utan en sammanvägning av samtliga åtgärder och omständigheter ska göras.

Huvudsaklig användning i internationell fart eller i inrikes fart i ett annat land

Enligt utredningens bedömning bör det svenska systemet med tonnage- beskattning omfatta fartyg som huvudsakligen används i utrikestrafik av betydelse för den svenska utrikeshandeln eller den svenska tjänsteexpor- ten. Utredningen föreslår därför att ett fartyg för att vara kvalificerat hu- vudsakligen ska användas i internationell fart eller inrikes fart i ett annat land. Transportstyrelsen, Föreningen Svensk Sjöfart, Sjöbefälsförenin- gen, Transportindustriförbundet och Trafikverket anser att tillämpnings-

Prop. 2015/16:127

Prop. 2015/16:127 området för tonnagebeskattning även bör omfatta fartyg som är utsatta för internationell konkurrens. Även Saco anser att en utvidgad modell som omfattar svenska fartyg som möter en stark internationell konkur- rens bör övervägas.

Syftet med att införa ett system med tonnagebeskattning är att ge sven- ska rederier i internationell trafik konkurrensvillkor som är likvärdiga med villkoren för rederier i jämförbara länder i Europa. Även om sven- ska fartyg i inrikestrafik kan utsättas för konkurrens från utländska fartyg som omfattas av tonnagebeskattning är det enligt regeringens bedömning framför allt fartyg i internationell trafik som är utsatta för internationell konkurrens. Utgångspunkten är således att systemet med tonnagebeskatt- ning ska begränsas till fartyg som används i internationell trafik. En av- gränsning till fartyg som är utsatta för internationell konkurrens skulle vidare medföra svåra bedömningsfrågor och gränsdragningsproblem. All näringsverksamhet som bedrivs med fartyg skulle kunna omfattas, t.ex. kustsjöfart, skärgårdstrafik och trafik på inre vattenvägar eller sjöar. Re- geringen anser mot denna bakgrund, i likhet med utredningen, att en av- gränsning till fartyg som är utsatta för internationell konkurrens är alltför långtgående. Regeringen föreslår därför att ett fartyg för att vara kvalifi- cerat huvudsakligen ska användas i internationell fart eller i inrikes fart i ett annat land.

Att fartyget huvudsakligen ska användas i internationell fart eller inri- kes fart i ett annat land innebär att fartyget till 75 procent eller mer ska användas i sådan trafik (jfr prop. 1999/2000:2, del 1, s. 502 ff.). För far- tyg som ägs eller hyrs in en del av året ska bedömningen av om fartyget huvudsakligen har varit i internationell fart eller inrikes fart i utlandet gö- ras för den del av året som fartyget har ägts eller hyrts in.

Lagförslag

Definitionen tas in i den nya paragrafen 39 b kap. 6 § IL.

	5.2.3	Koncern

	Regeringens förslag: Med koncern avses en koncern av sådant slag
	som anges i årsredovisningslagen.

	Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt kommenterat för-
	slaget.
	Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 5.2.1 och
	5.3.1 ska förutsättningarna för tonnagebeskattning delvis bedömas på
	koncernnivå. Eftersom begreppet koncern har olika innebörd i olika lagar
	bedöms en definition av begreppet öka förutsebarheten och underlätta
	tillämpningen av bestämmelserna. Det är önskvärt att även koncerner där
	en annan juridisk person än ett aktiebolag är moderbolag omfattas. Enligt
	koncerndefinitionen i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) kan
	alla fysiska och juridiska personer som direkt eller indirekt omfattas av
	en årsredovisning, koncernredovisning eller delårsrapport vara moder-
	företag. Regeringen anser därför i likhet med utredningen att koncernde-
54	finitionen ska knytas till årsredovisningslagen.

Förenklat innebär årsredovisningslagens definition att om ett företag, Prop. 2015/16:127 moderföretaget, innehar mer än hälften av rösterna i en annan juridisk

person, dotterföretaget, så ingår företagen i samma koncern. Det finns även några andra i årsredovisningslagen beskrivna sätt att skapa ett kon- cernförhållande.

Lagförslag

Definitionen tas in i den nya paragrafen 39 b kap. 7 § IL.

5.3Godkännande för tonnagebeskattning

5.3.1	Förutsättningar för godkännande

Regeringens förslag: Den som bedriver eller har för avsikt att bedriva
kvalificerad rederiverksamhet ska efter ansökan godkännas av Skatte-
verket för tonnagebeskattning.
Företag som ingår i en koncern ska godkännas för tonnagebeskatt-
ning bara om alla företag i koncernen, som bedriver eller har för avsikt
att bedriva kvalificerad rederiverksamhet, är godkända för eller an-
söker om godkännande och godkänns för tonnagebeskattning.
Regeringens bedömning: Det bör inte ställas krav på att företag
ska ställa utbildningsplatser till förfogande för att bli godkända för
tonnagebeskattning.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens. Av utredningens förslag framgår det inte tydligt att en
förutsättning för godkännande är att alla företag i en koncern som be-
driver eller har för avsikt att bedriva kvalificerad rederiverksamhet an-
söker om och godkänns för tonnagebeskattning.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg anser att argumenten
mot utbildningsplatser inte är övertygande och att frågan bör analyseras
vidare.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Tonnagebeskattning
är frivilligt. Ett val av tonnagebeskattning bör dock vara bindande för en
viss tidsperiod. Detta för att systemet inte ska möjliggöra byten mellan
tonnagebeskattning och konventionell beskattning föranledda av t.ex.
förändringar i konjunkturen. Det ska således inte vara möjligt för ett
företag att tonnagebeskattas under de år som företaget går med vinst och
beskattas konventionellt under de år som företaget går med förlust. Euro-
peiska kommissionen har vidare i fråga om Danmarks system med tonna-
gebeskattning uttalat att ett av de viktigaste elementen i tonnageskatte-
systemen är att rederierna ska välja mellan tonnagebeskattning och kon-
ventionell beskattning och vara bundna av detta val i minst tio år. Detta
för att förhindra att företagen utnyttjar fördelarna med den bästa disponi-
bla skatteordningen efter eget godtycke (C-58/2007).
Ett system med godkännande i förväg i form av ett ansökningsförfaran-
de där valet av tonnagebeskattning är bindande framstår som den lämpli-
gaste lösningen för att förhindra byten mellan de två beskattningssyste-
men. Företag som vill tonnagebeskattas ska därför, som utredningen fö-
reslår, ansöka om och godkännas för tonnagebeskattning i förväg. Be-		55

Prop. 2015/16:127 stämmelserna om ansökan för godkännande bör lämpligen utformas med bestämmelserna om godkännande för F-skatt som förebild. Frågan om hur lång bindningstiden ska vara behandlas i avsnitt 5.8.

Eftersom tonnagebeskattning är frivilligt kommer två parallella be- skattningsmetoder att vara tillämpliga samtidigt. Det finns därmed en risk att företagen kommer att försöka utnyttja fördelarna i respektive sys- tem genom att organisera verksamheten så att verksamheter med stora vinster läggs i företag som tonnagebeskattas och verksamheter där vins- ten kan neutraliseras genom stora avskrivningar läggs i företag som be- skattas konventionellt. Företag som bedriver kvalificerad rederiverksam- het i en koncern bör därför inte kunna välja olika beskattningsmetoder. En koncernregel finns även i andra länders tonnageskattesystem och är en sådan åtgärd som kommissionen särskilt beaktar vid bedömningen av om den stödberättigade verksamheten ska anses vara avgränsad från an- nan verksamhet. Utredningen föreslår mot bl.a. denna bakgrund att före- tag som ingår i en koncern ska godkännas för tonnagebeskattning bara om alla företag inom koncernen, som avser att bedriva kvalificerad re- deriverksamhet, ansöker om godkännande. Regeringen instämmer i den- na bedömning. I förhållande till den av utredningen föreslagna lagtexten förtydligas att en förutsättning för godkännande är att alla företag i en koncern som bedriver eller har för avsikt att bedriva kvalificerad rederi- verksamhet ska vara godkända eller ansöka om och godkännas för tonna- gebeskattning.

Fråga är därefter om ytterligare villkor ska ställas för att en ansökan om tonnagebeskattning ska godkännas. På grund av de senaste årens ut- flaggning av svenska fartyg har antalet utbildningsplatser ombord för stu- denter på landets sjöfartshögskolor minskat. För att kunna söka arbete efter utbildningen måste studenter få behörighet. För att få behörighet måste även fartygsförlagd praktik ha genomförts. Utbildningsplatser om- bord på fartyg är därför helt avgörande för möjligheten att få arbete.

Utredningen har därför övervägt om ett krav för tonnagebeskattning ska vara att utbildningsplatser ställs till förfogande ombord på kvalifice- rade fartyg. Krav på att ställa utbildningsplatser till förfogande ombord finns i dag i fråga om sjöfartsstödet enligt förordningen (2001:770) om sjöfartsstöd. Det system med utbildningsplatser som finns inom ramen för sjöfartsstödet hanteras av Transportstyrelsen som avgör från fartyg till fartyg hur många platser ett fartyg ska ha. En sådan ordning bedöms enligt utredningen inte kunna införlivas i skattesystemet. Ett separat sys- tem med utbildningsplatser bedöms inte heller som lämpligt. Eftersom ett företag kan få både sjöfartsstöd och tonnagebeskattas finns det dessutom en risk för en dubbelreglering av kravet på utbildningsplatser. Till skill- nad från Kammarrätten i Göteborg gör regeringen bedömningen att det inte bör ställas krav på utbildningsplatser ombord för att godkännas för tonnagebeskattning.

Lagförslag

Förslaget föranleder ändringar i 1 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, och att ett nytt kapitel, 13 a kap. SFL, in- förs. Förslaget tas in i de två nya paragraferna 13 a kap. 2 och 3 §§ SFL.

5.3.2

Ansökan om godkännande för tonnagebeskattning Prop. 2015/16:127

Regeringens förslag: Den som vill bli godkänd för tonnagebeskatt- ning ska ansöka om detta hos Skatteverket senast fem månader före ingången av det första beskattningsår som ansökan avser.

Ansökan ska innehålla de uppgifter som är nödvändiga för att Skatteverket ska kunna bedöma om förutsättningarna för tonnage- beskattning är uppfyllda.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Ut- redningen föreslår att ansökningstiden ska vara sex månader samt att även principerna för fördelning av tillgångar samt inkomster och utgifter mellan olika verksamheter ska anges i ansökan.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att det bör tydliggöras att upp- gifterna i ansökan inte påverkar frågan om det i deklarationen har läm- nats en oriktig uppgift om fördelning av bl.a. inkomster och utgifter. Även principerna för skuldfördelning bör enligt Skatteverket anges i an- sökan för att verket ska kunna se hur verksamheten är kapitaliserad.

Skälen för regeringens förslag: Den som bedriver kvalificerad rederi- verksamhet och som vill att verksamheten ska tonnagebeskattas ska an- söka hos Skatteverket om godkännande för tonnagebeskattning i förväg. Enligt utredningens förslag skulle ansökningstiden vara sex månader. En ansökningstid om sex månader föreslogs även i lagrådsremissen. Vid be- stämmande av ansökningstidens längd bör hänsyn tas till såväl vikten av att ett system med tonnagebeskattning kan börja tillämpas så snart som möjligt som att Skatteverket ska ha möjlighet att begära eventuella kom- pletteringar och göra de kontroller som är nödvändiga innan ansökan kan godkännas. Regeringen föreslår därför att den som vill bli godkänd för tonnagebeskattning ska ansöka om godkännande senast fem månader före ingången av det första beskattningsår som ansökan avser.

Ansökan ska, som utredningen föreslår, innehålla de uppgifter som är nödvändiga för att Skatteverket ska kunna bedöma om förutsättningarna för tonnagebeskattning är uppfyllda.

Enligt utredningens förslag ska företagen även ange principerna för fördelning av tillgångar samt inkomster och utgifter mellan olika verk- samheter i ansökan. Skatteverket efterfrågar ett förtydligande av vilken betydelse dessa uppgifter har för bedömningen av om det i deklarationen har lämnats en oriktig uppgift. Regeringen konstaterar att uppgiften om fördelning av bl.a. inkomster och utgifter saknar betydelse för bedöm- ningen av om förutsättningarna för tonnagebeskattning är uppfyllda. Det är enligt regeringens mening därför lämpligare att sådana uppgifter läm- nas i inkomstdeklarationen. Frågan om uppgiftsskyldighet i inkomst- deklarationen behandlas i avsnitt 5.10.

Lagförslag

Förslaget tas in i de två nya paragraferna 13 a kap. 4 och 8 §§ SFL.

5.3.4

Fusioner och fissioner

Prop. 2015/16:127

Regeringens förslag: Om ett företag som inte är godkänt för tonnage- beskattning genom en fusion eller fission tar över en kvalificerad rede- riverksamhet eller ett kvalificerat fartyg från ett annat företag som är godkänt för tonnagebeskattning, ska det övertagande företaget ansöka om godkännande för tonnagebeskattning.

Ansökan ska ha kommit in till Skatteverket inom tre månader från den dag då fusionen eller fissionen blev genomförd.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Enligt utredningens förslag är skyldigheten för ett övertagande företag att ansöka om godkännande för tonnagebeskattning inte begränsad till de fall där det övertagande företaget tar över en kvalificerad rederi- verksamhet eller ett kvalificerat fartyg.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt kommenterat för- slaget.

Skälen för regeringens förslag: Eftersom valet av tonnagebeskattning är bindande bör det regleras vad som ska gälla när ett företag som är god- känt för tonnagebeskattning ingår i en fusion av två eller flera företag och när ett sådant företag delas i två eller flera företag (fission).

Enligt utredningens förslag ska det företag som genom en fusion eller fission tar över tillgångar samt skulder och förpliktelser hos ett företag som är godkänt för tonnagebeskattning ansöka om godkännande för ton- nagebeskattning. Regeringen anser i likhet med utredningen att ett över- tagande företag i en fusion eller fission ska vara bundet av det eller de övertagna företagens val av tonnagebeskattning. En annan ordning skulle innebära att ett företag genom en fusion eller fission skulle kunna lämna systemet med tonnagebeskattning under bindningstiden (se avsnitt 5.8). Ett övertagande företag som vid en fission tar över en icke kvalificerad verksamhet bör dock inte åläggas en skyldighet att ansöka om godkän- nande för tonnagebeskattning. Skyldigheten för ett övertagande företag att ansöka om godkännande bör därför begränsas till de fall där det över- tagande företaget tar över en kvalificerad rederiverksamhet eller ett kva- lificerat fartyg. Regeringen föreslår därför att om ett företag som inte är godkänt för tonnagebeskattning genom en fusion eller fission tar över en kvalificerad rederiverksamhet eller ett kvalificerat fartyg från ett annat företag som är godkänt för tonnagebeskattning, ska det övertagande före- taget ansöka om godkännande för tonnagebeskattning.

Ansökan ska ha kommit in till Skatteverket inom tre månader från den dag då fusionen eller fissionen blev genomförd. Bestämmelser om be- skattning vid fusioner och fissioner finns i 37 kap. inkomstsskattelagen (1999:1229), förkortad IL. Av 37 kap. 8 § IL framgår att en fusion eller fission ska anses genomförd när det överlåtande företaget har upplösts. Det bör enligt Lagrådet klargöras vilka effekter det får på tonnagebe- skattningen när det överlåtande företaget upplöses eller godkännande inte ges eller ansökan inte görs. Denna fråga behandlas i avsnitt 5.8.2.

Lagförslag

Förslaget tas in i den nya paragrafen 13 a kap. 7 § SFL.

Prop. 2015/16:127

5.3.5Från när gäller ett godkännande?

Regeringens förslag: Ett godkännande för tonnagebeskattning gäller tidigast från och med det beskattningsår som följer närmast efter det beskattningsår då beslutet om godkännande meddelades.

Ett godkännande för tonnagebeskattning som beviljas det överta- gande företaget efter en fusion eller fission gäller från och med det be- skattningsår som börjar samtidigt som det överlåtande företagets sista beskattningsår. Om företagen har olika beskattningsår gäller godkän- nandet från och med det beskattningsår som börjar närmast före det överlåtande företagets sista beskattningsår.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Av utredningens förslag framgår det inte tydligt att godkännandet gäller från och med det beskattningsår som följer närmast efter det beskattningsår då beslutet om godkännande meddelades. Utredningen föreslår inte några särskilda bestämmelser för godkännande som beviljas det övertagande företaget efter en fusion eller fission.

Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund framhåller att hand- läggningstiden hos Skatteverket, eller en fördröjning till följd av ett över- klagande, kan medföra att ikraftträdandetidpunkten förskjuts framåt i ti- den för den skattskyldige. Vid ett slutligt bifall till ansökan innebär detta enligt samfundet en negativ behandling på den skattskyldiges bekostnad.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen instämmer i utredningens bedömning att ett bindande val att verksamheten ska tonnagebeskattas bör ha gjorts senast vid ingången av det första beskattningsår som tonna- gebeskattning ska ske.

Enligt utredningens förslag ska ett beslut om godkännande för tonnage- beskattning gälla från och med det beskattningsår som följer närmast efter det år då beslutet om godkännande meddelades. Som Sveriges advo- katsamfund framhåller kan en sådan ordning medföra att inträdet i syste- met fördröjs till följd av exempelvis ett överklagande. Regeringen anser trots detta att den av utredningen föreslagna lösningen är den mest lämp- liga. Regeringen föreslår att det förtydligas att godkännandet för tonna- gebeskattning gäller tidigast från och med det beskattningsår som följer närmast efter det beskattningsår då beslutet om godkännande meddela- des.

När det gäller en ansökan om tonnagebeskattning som görs av det övertagande företaget efter en fusion eller fission behövs det särskilda regler för att kontinuiteten av tonnagebeskattning inte ska brytas. Rege- ringen föreslår därför att ett godkännande för tonnagebeskattning som beviljas det övertagande företaget efter en fusion eller fission ska gälla från och med det beskattningsår som börjar samtidigt som det överlåtan- de företagets sista beskattningsår. Om företagen har olika beskattningsår ska godkännandet gälla från och med det beskattningsår som börjar när- mast före det överlåtande företagets sista beskattningsår. Därmed kom- mer perioden med tonnagebeskattning att vara sammahängande även vid fusioner och fissioner. Det bör enligt Lagrådet klargöras vilka effekter det får på tonnagebeskattningen när det överlåtande företaget upplöses eller godkännande inte ges eller ansökan inte görs. Denna fråga behand- las i avsnitt 5.8.2.

Ett beslut om godkännande för tonnagebeskattning gäller tills vidare. Prop. 2015/16:127 Den som inte längre vill att verksamheten ska tonnagebeskattas måste

begära att godkännandet ska återkallas. När en sådan begäran ska göras och förutsättningarna för att begäran ska beviljas behandlas i avsnitt 5.8.1.

Lagförslag

Förslaget tas in i den nya paragrafen 13 a kap. 9 § SFL.

5.4Tonnageinkomst

5.4.1	Beräkning av tonnageinkomst

Regeringens förslag: För varje kvalificerat fartyg som ingår i den
kvalificerade rederiverksamheten ska en inkomst baserad på fartygets
nettodräktighet beräknas. Inkomsten per påbörjat dygn som företaget
äger eller hyr in fartyget är summan av följande framräknade tal:
– fartygets nettodräktighet som överstiger 0 men inte 1 000 multi-
pliceras med 0,000214 procent av prisbasbeloppet,
– fartygets nettodräktighet som överstiger 1 000 men inte 10 000
multipliceras med 0,000159 procent av prisbasbeloppet,
– fartygets nettodräktighet som överstiger 10 000 men inte 25 000
multipliceras med 0,000103 procent av prisbasbeloppet, och
– fartygets nettodräktighet som överstiger 25 000 multipliceras med
0,000055 procent av prisbasbeloppet.
Om ett fartyg ägs eller hyrs in av flera företag fördelas inkomsten
som har beräknats per påbörjat dygn mellan företagen efter deras
andel i fartyget.
Inkomsten av den kvalificerade rederiverksamheten beräknas genom
att inkomsterna för respektive fartyg läggs samman (tonnageinkomst).
Tonnageinkomsten ska tas upp som intäkt. Från intäkten får avdrag
inte göras.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår att beräkningen av tonnageinkomsten ska baseras
på vissa procenttal av prisbasbeloppet per 100 nettotonnage i stället för
per nettodräktighet.
Remissinstanserna: Trafikanalys anger att kopplingen till prisutveck-
lingen innebär en risk för att det svenska systemet blir mindre konkur-
renskraftigt ju högre prisutvecklingen i Sverige blir. Ekonomistyrnings-
verket (ESV) anser att indexeringen bör följa de befintliga reglerna för
indexering av energiskatter, det vill säga med förändringen av konsu-
mentprisindex (KPI).
Skälen för regeringens förslag: Tonnagebeskattning innebär att resul-
tatet av den kvalificerade rederiverksamheten bestäms schablonmässigt
utifrån nettodräktigheten för de kvalificerade fartyg som ingår i verksam-
heten. Av Europeiska kommissionens riktlinjer för statligt stöd till sjö-
transport (2004/C 13/03) framgår att kommissionen endast godkänner
sådana stödordningar som har en skattebelastning för ett visst tonnage
som i stort överensstämmer med de ordningar som redan har godkänts.		61

Prop. 2015/16:127 Flertalet länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har system med tonnagebeskattning. Dessa länders system är utformade så att ett schablonbelopp multipliceras med det antal dagar som företaget förfogar över respektive fartyg. Schablonbeloppen anges i olika inter- valler. Intervallerna överensstämmer i stort mellan länderna.

Utredningen har studerat andra EES-länders system med tonnage- beskattning och föreslår en liknande modell. Enligt utredningens förslag ska inkomsten för varje kvalificerat fartyg och därmed även tonnage- inkomsten bestämmas schablonmässigt utifrån det antal påbörjade dygn som företaget äger eller hyr in fartyget, fartygets nettodräktighet samt prisbasbeloppet. Inkomsten räknas fram med hjälp av olika intervall. När det gäller nivån på inkomsten föreslår utredningen ett genomsnitt av nivåerna i Finland och Danmark.

Regeringen instämmer i utredningens förslag om grunderna för in- komstberäkningen. Regeringen delar även utredningens ambition att sys- temet med tonnagebeskattning ska vara konkurrenskraftigt gentemot våra närmaste grannländer och att inkomstintervallen bör vara i paritet med dessa länders nivåer.

Trafikanalys anger att kopplingen till prisutvecklingen vid inkomst- beräkningen innebär en risk för att det svenska systemet blir mindre kon- kurrenskraftigt ju högre prisutvecklingen i Sverige blir. Regeringen in- stämmer i att effekten kan bli den som Trafikanalys påtalar, men delar utredningens bedömning att inkomsten bör indexeras för att undvika att löpande uppräkningar av inkomsten måste göras lagstiftningsvägen. Till skillnad från ESV anser regeringen att inkomsten bör baseras på en andel av prisbasbeloppet som är den normala indexeringen i inkomstskatte- lagen (1999:1229), förkortad IL. Prisbasbeloppet är kopplat till konsu- mentprisindex och avser att visa prisutvecklingen för den privata in- hemska konsumtionen i Sverige.

Utredningen föreslår att inkomsten ska beräknas per 100 nettotonnage. Termerna nettotonnage och nettodräktighet har samma betydelse. De är båda ett mått för de utrymmen som finns tillgängliga i fartyget för in- tjänande av frakt (under däck) och biljettintäkter. Termen nettodräktighet definieras i förordningen (1994:1162) om skeppsmätning. Nettodräktig- het är enligt 1 § förordningen om skeppsmätning ett jämförelsetal baserat bl.a. på fartygets nyttiga volym, fastställt enligt reglerna i bilaga 1 till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention. Regeringen anser mot denna bakgrund att termen nettodräktighet bör användas i stället för nettotonnage. För att förenkla beräkning föreslår regeringen att inkoms- ten ska beräknas per nettodräktighet i stället för per 100 nettotonnage.

Inkomsten per påbörjat dygn som företaget äger eller hyr in fartyget

	ska beräknas genom att följande framräknade tal summeras:
	– fartygets nettodräktighet som överstiger 0 men inte 1 000 multiplice-
	ras med 0,000214 procent av prisbasbeloppet,
	– fartygets nettodräktighet som överstiger 1 000 men inte 10 000 multi-
	pliceras med 0,000159 procent av prisbasbeloppet,
	– fartygets nettodräktighet som överstiger 10 000 men inte 25 000 mul-
	tipliceras med 0,000103 procent av prisbasbeloppet, och
	– fartygets nettodräktighet som överstiger 25 000 multipliceras med
62	0,000055 procent av prisbasbeloppet.

Följande exempel kan illustrera tillämpningen.

Anta att ett företag, A, som är godkänt för tonnagebeskattning, äger ett kvalificerat fartyg som har en nettodräktighet, förkortad NT, på 22 400. A har ägt fartyget under hela beskattningsåret (365 dygn). Prisbasbeloppet är 44 500 kronor.

Inkomsten per intervall beräknas enligt följande:

(1 000 NT × 0,00000214 × 44 500 kronor) = 95,23 kronor (9 000 NT × 0,00000159 × 44 500 kronor) = 636,795 kronor (12 400 NT× 0,00000103 × 44 500 kronor) = 568,354 kronor

Inkomsten per dygn beräknas genom att de tal som har räknats fram för respektive intervall läggs samman. Inkomsten per dygn är således 1 300,379 kronor (= 95,23 + 636,795 + 568,354). Eftersom A har ägt fartyget under hela året multipliceras den beräknade inkomsten per dygn med 365. Inkomst för hela beskattningsåret är således 474 638,335 kronor (= 1 300,379 × 365).

Eftersom både ägda, inhyrda och uthyrda fartyg kan ingå i en kvalifi- cerad rederiverksamhet kan ett och samma fartyg ingå i inkomstberäk- ningen för flera företag som tonnagebeskattas. Följande exempel illust- rerar hur inkomsten för ett kvalificerat fartyg kan ingå i inkomstbe- räkningen för flera företag som tonnagebeskattas.

Anta att företag A i exemplet ovan under hela beskattningsåret hyr ut fartyget med besättning till företag B, som i sin tur hyr ut fartyget med besättning till företag C. C använder fartyget för transport av gods eller passagerare till sjöss (sjötransport). Alla tre företagen be- driver kvalificerad rederiverksamhet och är godkända för tonnage- beskattning. Alla tre företagen ska därför ta upp en inkomst baserad på fartygets nettodräktighet vid beräkningen av inkomsten av den kvalificerade rederiverksamheten. Den framräknade inkomsten för fartyget, dvs. 474 638 kronor, ska alltså tas upp till beskattning i sin helhet hos alla tre företagen i detta exempel.

Ett fartyg kan ägas eller hyras in av flera företag. När ett fartyg ägs av flera företag kan företagens del av fartyget och dess intjänandeförmåga bestämmas genom avtal (så kallade partrederiavtal) eller genom sam- ägande. När ett fartyg hyrs in av flera företag är det fråga om olika typer av hyresavtal. Det finns inget krav på att samtliga företag som till- sammans äger eller hyr ett kvalificerat fartyg ska tonnagebeskattas eller beskattas konventionellt.

För det fall flera företag, varav ett eller flera är godkända för tonnagebeskattning, äger eller hyr ett fartyg tillsammans behöver det reg- leras hur inkomsten ska beräknas för de företag som tonnagebeskattas. Utredningen föreslår att inkomsten ska fördelas mellan de företag som äger eller hyr fartyget efter deras andel i fartyget. Fördelningen bör enligt utredningen ske efter det att inkomsten för fartyget har beräknats. Regeringen instämmer i utredningens bedömning och föreslår att den inkomst som har beräknats för fartyget per påbörjat dygn ska fördelas

Prop. 2015/16:127

mellan de företag som äger eller hyr fartyget efter deras andel i fartyget. Följande exempel kan visa på tillämpningen.

Anta att företag A i exemplet ovan säljer en del av fartyget till före- tag D, som från och med den 1 november äger halva fartyget. D är inte godkänt för tonnagebeskattning. Både A och D har kalenderår som räkenskapsår och därmed som beskattningsår. A kommer således att ha ägt 100 procent av fartyget under 304 dygn och 50 procent under 61 dygn. Inkomsten baserad på fartygets netto- dräktighet har beräknats till 1 300,379 kronor per dygn. För perio- den den 1 januari – 31 oktober beräknas A:s inkomst från fartyget till 395 315 kronor (= 1 300,379 × 304). För perioden den 1 novem- ber – 31 december ska endast en så stor andel av inkomsten per dygn tas upp som motsvarar A:a andel i fartyget, dvs. 50 procent. För november och december kommer således A:s inkomst från far- tyget uppgå till 39 662 kronor (= 1 300,379/2 × 61). Inkomsten för A uppgår totalt till 434 977 kronor (= 395 315 + 39 662). För D be- hövs ingen del av inkomsten beräknas eftersom D beskattas kon- ventionellt.

Tonnageinkomsten bestäms genom att inkomsterna som har beräknats för respektive fartyg läggs samman.

Tonnageinkomsten ska tas upp som intäkt. Från intäkten får inte några avdrag göras. Det innebär att avdrag för bl.a. utgifter för förvärvande och bibehållande av inkomster och avskrivningar på fartyg och andra inven- tarier som ingår i den kvalificerade rederiverksamheten inte får göras. Avdrag får inte heller göras för avskrivningar på byggnader och mark- anläggningar som ingår i den verksamhet som ska tonnagebeskattas. Detsamma gäller avdrag för avsättningar till periodiseringsfond, lämnade koncernbidrag, m.m. Vid beräkning av resultatet av näringsverksamheten kan inte heller intäkten minskas med kostnadsposter som är hänförliga till annan näringsverksamhet som företaget eventuellt bedriver. Företag som är godkända för tonnagebeskattning kommer således alltid att ha ett överskott av näringsverksamhet som minst motsvarar tonnageinkomsten. Lagrådet föreslår att de i lagrådsremissen föreslagna ändringarna 1 kap. 5 och 7 §§ samt 14 kap. 21 § IL ska utgå eftersom intäkten ingår i det överskott i inkomstslaget näringsverksamhet som anges i dessa paragra- fer i dess nuvarande utformning. Regeringen instämmer i denna bedöm- ning och lämnar därför inte något sådant förslag.

Följande exempel kan illustrera hur skatten beräknas.

Anta att företag A i exemplet ovan är ett aktiebolag. A äger endast ett fartyg. Tonnageinkomsten för A kommer därmed att uppgå till 434 977 kronor. Eftersom A inte bedriver någon annan verksamhet (jfr avsnitt 5.5) eller i övrigt har några intäkter som ska beskattas konventionellt (jfr bl.a. avsnitt 5.6 och 5.7) kommer även A:s be- skattningsbara inkomst att uppgå till 434 977 kronor.

Lagförslag

Förslaget föranleder att tre nya paragrafer, 39 b kap. 8–10 §§ IL, införs.

5.4.2

Allmänt avdrag för debiterade egenavgifter

Prop. 2015/16:127

Regeringens förslag: Allmänt avdrag ska inte göras för debiterade egenavgifter som hänför sig till kvalificerad rederiverksamhet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt kommenterat för-

slaget.

Skälen för regerings förslag: Enligt 62 kap. 5 § första stycket IL ska allmänt avdrag göras för debiterade egenavgifter som inte ska dras av i något av inkomstslagen. I verksamhet som tonnagebeskattas får dock av- drag för kostnader inte göras. Det innebär t.ex. att den som bedriver verk- samhet som ska tonnagebeskattas i handelsbolag eller som enskild nä- ringsidkare inte får göra avdrag för debiterade egenavgifter enligt 16 kap. 29 § IL. För att avdrag inte heller ska kunna göras som allmänt avdrag föreslår utredningen att bestämmelsen i 62 kap. 5 § första stycket IL kompletteras med en bestämmelse som anger att debiterade egenavgifter, som hänför sig till kvalificerad rederiverksamhet, inte ska dras av som allmänt avdrag. Regeringen instämmer i utredningens förslag.

Lagförslag

Förslaget föranleder ändringar i 62 kap. 5 § IL.

5.4.3Avräkning av utländsk skatt

Regeringens bedömning: Särskilda bestämmelser för avräkning av utländsk skatt bör inte införas.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: FAR ifrågasätter utredningens bedömning att

dubbelbeskattning inte kan uppstå och anser att det bör finnas en möjlig- het till avräkning av utländsk skatt enligt vanliga regler för att undvika dubbelbeskattning.

Skälen för regeringens bedömning: Som framgår av avsnitt 5.4.1 innebär tonnagebeskattning att resultatet av den kvalificerade rederiverk- samheten bestäms schablonmässigt utifrån nettodräktigheten för de far- tyg som är kvalificerade och som ingår i verksamheten. Intäkter i den kvalificerade rederiverksamheten blir alltså inte föremål för konventio- nell löpande beskattning och från tonnageinkomsten får heller inte några avdrag göras.

För att rederiverksamhet ska vara kvalificerad måste den bl.a. bedrivas med fartyg som har sin strategiska och ekonomiska ledning i Sverige. Sådan kvalificerad rederiverksamhet som ska tonnagebeskattas kan emel- lertid generera intäkter som också är föremål för beskattning i utlandet. Detta kan vara fallet exempelvis när en utländsk stat beskattar intäkter från verksamheten på grund av att företaget har ett fast driftställe där. Med hänsyn till den fördel som tonnagebeskattning innebär för företa- gen, bör i utlandet erlagd skatt på verksamhet som är föremål för tonna- gebeskattning i Sverige inte få avräknas från skatt på tonnageinkomsten.

Sådan avräkning kan inte heller ges enligt nuvarande bestämmelser i

Prop. 2015/16:127 avräkningslagen eftersom villkoret att den utländska intäkten ska ha tagits upp enligt inkomstskattelagen (2 kap. 1 § första stycket 1 lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, förkortad avräkningslagen) inte är uppfyllt.

Sverige har ingått s.k. skatteavtal med ett stort antal stater. I dessa avtal fördelas beskattningsrätten mellan de avtalsslutande staterna samt regle- ras hur eventuell dubbelbeskattning ska undvikas. I fall där en utländsk stat i enlighet med bestämmelserna i ett skatteavtal har beskattat intäkter som uppbärs av ett svenskt företag och det i avtalet föreskrivs att Sverige ska avräkna sådan skatt, kan inte rätten till avräkning inskränkas genom en ensidig intern bestämmelse. I enlighet härmed gäller därför, i dessa fall, inte de ovan beskrivna begränsningarna i 2 kap. 1 § avräkningslagen (2 kap. 2 § avräkningslagen). Övriga bestämmelser i avräkningslagen tillämpas dock vid sådan avräkning.

Mot denna bakgrund anser regeringen, i motsats till FAR, att det saknas skäl att införa särskilda bestämmelser om avräkning av utländsk skatt för verksamhet som ska tonnagebeskattas.

	5.5	Blandad verksamhet
	5.5.1	Fördelning av tillgångar och förpliktelser samt
		intäkter och kostnader

	Regeringens förslag: Vid inträde i tonnagebeskattningssystemet och
	vid nyanskaffning ska företag som bedriver både kvalificerad rederi-
	verksamhet och annan verksamhet hänföra tillgångar och förpliktelser
	till den verksamhet som dessa tillhör. Om en tillgång eller förpliktelse
	ska delas upp mellan verksamheterna, ska fördelningen göras efter vad
	som är skäligt. Inventarier som till någon del används i den kvalifice-
	rade rederiverksamheten ska dock i sin helhet hänföras till den verk-
	samheten.
	Företag som bedriver både kvalificerad rederiverksamhet och annan
	verksamhet ska ta upp intäkter och dra av kostnader i den verksamhet
	som dessa tillhör. Om en intäkt eller kostnad ska delas upp mellan
	verksamheterna, ska fördelningen göras efter vad som är skäligt. Fi-
	nansiella intäkter och kostnader ska dock fördelas i förhållande till till-
	gångarnas bokförda värde i respektive verksamhet, om det inte klart
	framgår att en annan fördelning bättre motsvarar verkliga förhållan-
	den.

	Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Ut-
	redningen föreslår olika fördelningsregler för fartyg respektive andra in-
	ventarier. Av utredningens lagförslag framgår det inte tydligt att en förut-
	sättning för att finansiella intäkter och kostnader inte ska fördelas mellan
	verksamheterna i förhållande till tillgångarnas bokförda värde i respek-
	tive verksamhet, är att det klart framgår att en annan fördelning bättre
	motsvarar verkliga förhållanden.
	Remissinstanserna: Skatteverket framhåller att skillnaden i beskatt-
	ning av verksamheterna inom ett och samma företag medför ett naturligt
66	incitament för företagen att låta inkomster uppkomma i den kvalificerade

rederiverksamheten och att försöka hänföra kostnader till den övriga verksamheten. Det föreligger därmed en viss risk att reglerna kommer att utnyttjas i skatteplaneringssyfte. Förvaltningsrätten i Uppsala anser att fördelningen av tillgångar mellan verksamheterna medför svåra värde- rings- och gränsdragningsfrågor. Bestämmelserna om att fördelningen ska göras efter vad som är skäligt kommer enligt förvaltningsrätten att vara svåra att tillämpa. Kammarrätten i Göteborg framhåller att asymme- trier i skattesystemet medför risker, framför allt när det gäller finansiella transaktioner. Risken för att verksamhet som tonnagebeskattas kan kom- ma att användas i skatteplanering med s.k. räntesnurror bör enligt kam- marrätten uppmärksammas ytterligare. Kammarrätten anser att förslaget till fördelning av finansiella intäkter och skulder är naturligt, men att den närmare tillämpningen väcker frågor, exempelvis hur utlåning av medel som intjänats inom ramen för verksamhet som tonnagebeskattas ska han- teras.

Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 5.1 ska ton- nagebeskattning kunna väljas av alla företag oberoende av storlek, belä- genhet eller i vilken form verksamheten bedrivs. Det innebär att företag som bedriver både kvalificerad rederiverksamhet och annan verksamhet kan välja att den kvalificerade rederiverksamheten ska tonnagebeskattas. Företag kommer därmed att kunna bedriva s.k. blandad verksamhet. Det kommer för dessa företag att bli nödvändigt att vid inträdet i tonnagebe- skattningssystemet och vid nyanskaffning fördela tillgångar och förplik- telser mellan verksamheterna. Även löpande intäkter och kostnader måste fördelas mellan verksamheterna.

Det är med hänsyn till såväl risken för skatteundandragande som stats- stödsreglerna angeläget att tillgångar och förpliktelser samt intäkter och kostnader fördelas mellan verksamheterna på ett korrekt sätt. Som Skatteverket framför medför två parallella beskattningsmetoder risk för att företagen låter inkomster uppkomma i den kvalificerade rederiverk- samheten och hänför kostnader till den konventionellt beskattade verk- samheten. Av Europeiska kommissionens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport (2004/C 13/03) följer vidare att de skattemässiga fördelar som tonnagebeskattning medför måste begränsas till sjöfartsverksamhet.

Som utredningen föreslår ska i första hand tillgångar och förpliktelser samt intäkter och kostnader hänföras till den verksamhet som de tillhör.

Om en tillgång, förpliktelse, intäkt eller kostnad ska delas upp mellan verksamheterna behöver det regleras hur denna fördelning ska gå till. Det kan röra sig om exempelvis kontorshyror och lönekostnader, men även byggnader och inventarier som används i båda verksamheterna. Utred- ningen föreslår att sådana tillgångar och förpliktelser samt intäkter och kostnader som behöver fördelas mellan verksamheterna, som huvudregel, ska fördelas utifrån vad som är skäligt.

Som Förvaltningsrätten i Uppsala framhåller medför fördelningen av tillgångar mellan verksamheterna ofrånkomligen värderings- och gräns- dragningsproblem. Enligt förvaltningsrätten kommer bestämmelserna om att fördelningen ska göras efter vad som är skäligt att vara svåra att till- lämpa. Lagrådet anför att det bör belysas vad som ska ligga till grund för skälighetsbedömningen. Regeringen har förståelse för de synpunkter som förvaltningsrätten och Lagrådet framför. Samtidigt är det enligt regerin- gens mening varken lämpligt eller möjligt att närmare ange vilka för-

Prop. 2015/16:127

Prop. 2015/16:127 hållanden i företaget som ska beaktas eller vilken betydelse de ska till- mätas vid bedömningen av om fördelningen är skälig. Bedömningen bör

	därför ske utifrån en samlad bedömning av förhållandena i företaget.
	Företagen ska vidare lämna uppgift om principerna för fördelningen (se
	avsnitt 5.10). De angivna principerna kan vara till ledning vid bedömnin-
	gen av om den aktuella fördelningen är skälig och bedöms underlätta
	Skatteverkets kontroll.
	När det gäller inventarier gör utredningen bedömningen att dessa av
	bl.a. kontrollskäl i sin helhet bör fördelas till respektive verksamhet. Ut-
	redningen uppmärksammar även att kommissionen vid sin prövning av
	de ändringar som Finland gjorde i sitt tonnageskattesystem 2009 inte
	godkände, i oförändrad form, möjligheten att delvis göra avdrag för an-
	skaffningsutgiften för anläggningstillgångar som delvis används i kon-
	ventionellt beskattad verksamhet. Enligt det finska förslaget skulle t.ex.
	den andel av fartygets avskrivningar som hänför sig till fartygets konven-
	tionellt beskattade försäljningsverksamhet kunna dras av i den konven-
	tionellt beskattade verksamheten. Utredningen föreslår därför att fartyg
	som ingår i den verksamhet som ska tonnagebeskattas i sin helhet ska
	hänföras till den verksamheten. Övriga inventarier ska enligt utrednin-
	gens förslag hänföras till den verksamhet i vilken de används till över-
	vägande del. En sådan fördelning föreslogs även i lagrådsremissen.
	Regeringen instämmer i utredningens förslag i fråga om hanteringen av
	fartyg. När det gäller övriga inventarier innebär den föreslagna fördel-
	ningsregeln att inventarier som delvis används i en verksamhet som ska
	tonnagebeskattas i sin helhet kan komma att skrivas av i den konventio-
	nellt beskattade verksamheten. Regeringen har under den fortsatta bered-
	ningen av anmälan av stödordningen till kommissionen gjort bedömnin-
	gen att en sådan ordning inte kan anses vara förenlig med kravet på att de
	skattemässiga fördelar som tonnagebeskattning medför ska begränsas till
	sjöfartsverksamhet. Övriga inventarier bör mot denna bakgrund behand-
	las på samma sätt som fartyg. Regeringen föreslår därför att inventarier
	som till någon del används i den kvalificerade rederiverksamheten i sin
	helhet ska hänföras till den verksamheten.
	Som Kammarrätten i Göteborg framhåller är riskerna med asymmetri-
	ska skatteregler som störst när det gäller finansiella transaktioner, fram-
	för allt i fråga om ränteutgifter som är hänförliga till den verksamhet som
	tonnagebeskattas. Det finns en risk att ränteutgifter i större utsträckning
	än vad som är motiverat hänförs till konventionellt beskattad verksamhet.
	Med hänsyn till svårigheten att bedöma till vilken verksamhet exem-
	pelvis en ränteutgift hör samt företagens möjligheter att styra finansierin-
	gen av verksamheten föreslår utredningen en fördelningsregel som inne-
	bär att finansiella intäkter och kostnader ska fördelas mellan verksamhet
	som tonnagebeskattas och konventionellt beskattad verksamhet i förhål-
	lande till de bokförda värdena på tillgångarna i respektive verksamhet.
	Kammarrätten i Göteborg anser att förslaget till fördelning av finansiella
	intäkter och skulder är naturligt men framhåller att den närmare tillämp-
	ningen väcker frågor, exempelvis hur utlåning av medel som intjänats
	inom ramen för den verksamhet som tonnagebeskattas ska hanteras. Lag-
	rådet anser att det bör utvecklas vilka avvägningar som ska göras i fråga
	om exempelvis likviditet som ska användas till framtida återanskaffning
68	men som tills vidare är föremål för aktiv kapitalförvaltning. Regeringen

instämmer i utredningens förslag till fördelningsregel. I fråga om företa- Prop. 2015/16:127 gens innehav av exempelvis kontanter, bankkonton och tillfälliga place-

ringar konstaterar regeringen att företagen som ett led i sjöfartsverksam- heten behöver ha tillgång till likvida medel. Ett företag som enbart bedri- ver kvalificerad rederiverksamhet kommer således inte anses bedriva blandad verksamhet enbart på grund av innehavet av likvida medel. Av definitionen av kvalificerad rederiverksamhet (se avsnitt 5.2.1) följer dock att bl.a. utlåning av medel och förvaltning av värdepapper och lik- nande tillgångar inte är kvalificerad rederiverksamhet. Huruvida en pla- cering ska anses som tillfällig eller inte är en fråga som bör överlåtas till rättstillämpningen att avgöra i det enskilda fallet.

Det kan inte uteslutas att tillämpningen av den föreslagna fördelnings- regeln i det enskilda fallet framstår som mindre lämplig. Utredningen föreslår därför att en annan fördelningsgrund ska kunna tillämpas om det kan visas att en annan fördelning skulle vara klart mer lämplig. Regerin- gen instämmer i utredningens bedömning. I förhållande till utredningens lagförslag bör det dock förtydligas att en förutsättning för att finansiella intäkter och kostnader inte ska fördelas mellan tonnagebeskattad och konventionellt beskattad verksamhet i förhållande till de bokförda värde- na på tillgångarna i respektive verksamhet, är att det klart framgår att en annan fördelning bättre motsvarar verkliga förhållanden.

Lagförslag

Förslaget tas in i de tre nya paragraferna, 39 b kap. 11–13 §§ inkomst- skattelagen (1999:1229), förkortad IL.

5.5.2	Möjligheter till räkenskapsenlig avskrivning för
	inventarier som inte omfattas av
	tonnagebeskattning

Regeringens förslag: Vid tillämpning av reglerna om räkenskapsenlig
avskrivning i inkomstskattelagen bortses från sådana inventarier som
ingår i kvalificerad rederiverksamhet.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens. Utred-
ningen lämnar inte något förslag på ändringar av inkomstskattelagens be-
stämmelser om räkenskapsenlig avskrivning.
Remissinstanserna: Skatteverket framhåller att företag som bedriver
blandad verksamhet sannolikt inte kan behålla den räkenskapsenliga
avskrivningsmetoden i den konventionellt beskattade verksamheten, utan
blir hänvisade till restvärdesavskrivning. Detta blir mindre förmånligt
och medför administrativt merarbete för både företagen och Skatteverket.
Skälen för regeringens förslag: Årliga värdeminskningsavdrag kan
antingen göras enligt reglerna om räkenskapsenlig avskrivning eller
enligt reglerna om restvärdesavskrivning. Båda metoderna bygger på en
kollektiv värdering av inventarierna. Avdrag för räkenskapsenlig av-
skrivning får enligt huvudregeln göras med högst 30 procent av avskriv-
ningsunderlaget (18 kap. 13 § IL). Räkenskapsenlig avskrivning kan
också göras enligt den s.k. kompletteringsregeln (18 kap. 17 § IL). Den
tillåter en årlig avskrivning på 20 procent av anskaffningsvärdet, vilket		69

Prop. 2015/16:127 gör att en tillgång kan vara helt avskriven efter fem år. En förutsättning för avdrag för räkenskapsenlig avskrivning är att avdraget ska motsvara avskrivningarna i räkenskaperna (18 kap. 14 § IL).

Restvärdesavskrivning skiljer sig från räkenskapsenlig avskrivning bl.a. genom att det inte krävs att det skattemässiga värdet på inventarier- na är samma värde som redovisas i räkenskaperna. Avskrivningstakten är lägre, högst 25 procent av avskrivningsunderlaget (18 kap. 13 § IL). Det finns heller ingen kompletteringsregel vid restvärdesavskrivning.

Avskrivningsunderlaget består av

1.värdet på inventarierna vid det föregående beskattningsårets utgång,

2.ökat med anskaffningsvärdet på de inventarier som anskaffats under beskattningsåret och som fortfarande finns kvar vid utgången av detta år,

3.minskat med vissa avdrag som anges i 18 kap. 15 och 16 §§ IL. Utgångspunkten för beräkningen av avskrivningsunderlaget är värdet

på inventarierna vid det föregående beskattningsårets utgång. Vid räken- skapsenlig avskrivning är det värdet enligt balansräkningen och vid rest- värdesavskrivning är det inventariernas skattemässiga värde.

Som Skatteverket framhåller råder det ett starkt samband mellan redo- visning och beskattning när det gäller den räkenskapsenliga avskriv- ningsmetoden. När avskrivningsunderlaget fastställs utgår man från värdet enligt balansräkningen vid föregående års utgång och avdraget för skattemässiga värdeminskningsavdrag får inte vara större än avskriv- ningen i bokslutet. Ett företag som både har inventarier som beskattas konventionellt och inventarier som ingår i verksamhet som tonnage- beskattas måste göra avskrivningar i bokslutet på alla inventarier. Vid be- skattningen ska man dock inte göra avskrivningar på sådana inventarier som ingår i verksamhet som tonnagebeskattas. Det gör att den totala av- skrivningen i bokslutet kommer att skilja sig från den avskrivning som görs vid beskattningen. Utan någon särregel skulle företaget därför inte kunna tillämpa den räkenskapsenliga avskrivningsmetoden. Detta är dock inte avsikten.

För att lösa det här problemet föreslår regeringen att reglerna om räkenskapsenlig avskrivning i 18 kap. IL kompletteras. När värdet enligt balansräkningen fastställs ska det bortses från sådana inventarier som ingår i kvalificerad rederiverksamhet. Detsamma ska gälla när man avgör om avdraget vid beskattningen överensstämmer med avdraget i bokslutet.

Lagförslag

Förslaget föranleder ändringar i 18 kap. 14 § IL och att den nya paragrafen, 18 kap. 13 a §, införs.

5.5.3	Obehöriga vinstöverföringar	Prop. 2015/16:127

Regeringens förslag: Som uttag räknas att tillgångar förs över från
näringsverksamhet som beskattas konventionellt till en kvalificerad
rederiverksamhet.
Bestämmelserna om underprisöverlåtelser gäller inte för överlåtelser
som innebär att tillgångar förs över till en kvalificerad rederiverksam-
het.
En överföring av en tillgång eller en tjänst från en kvalificerad
rederiverksamhet till näringsverksamhet som beskattas konventionellt
ska behandlas som om överföringen har skett mot en ersättning som
motsvarar tillgångens eller tjänstens marknadsvärde.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt kommenterat för-
slaget.
Skälen för regeringens förslag: Ett system med tonnagebeskattning
ger företag incitament att maximera vinsten i verksamhet som tonnagebe-
skattas och minimera resultatet i verksamhet som beskattas konventio-
nellt. Det krävs därför regler som förhindrar att tillgångar förs över till ett
pris som understiger marknadsvärdet från verksamhet som beskattas kon-
ventionellt till verksamhet som tonnagebeskattas.
I 22 kap. IL finns bestämmelser om uttagsbeskattning. Om en skatt-
skyldig bl.a. överför en tillgång till en annan verksamhet eller om en till-
gång överlåts utan ersättning eller till ett pris som understiger marknads-
värdet utan att detta är affärsmässigt motiverat ska uttagsbeskattning ske.
Bestämmelserna om uttag av en tillgång tillämpas även på tjänster om
värdet av tjänsten är mer än ringa. Uttag av en tillgång eller en tjänst ska
behandlas som om den har avyttrats mot en ersättning som motsvarar
marknadsvärdet. I 23 kap. IL om underprisöverlåtelser finns bestämmel-
ser om undantag från uttagsbeskattning.
För att förhindra att transaktioner sker till ett pris som understiger
marknadsvärdet från näringsverksamhet som beskattas konventionellt till
en kvalificerad rederiverksamhet anser regeringen, i likhet med utrednin-
gen, att sådana transaktioner ska räknas som uttag enligt bestämmelserna
i 22 kap. IL. Bestämmelserna om undantag från reglerna om uttagsbe-
skattning i 23 kap. IL bör inte gälla för överlåtelser som innebär att till-
gångar förs över till en kvalificerad rederiverksamhet.
Vinstöverföringar kan även ske genom att tillgångar eller tjänster säljs
eller på annat sätt förs över till ett pris som överstiger marknadsvärdet
från en kvalificerad rederiverksamhet till näringsverksamhet som beskat-
tas konventionellt. Det bör som utredningen föreslår i sådana situationer
finnas en möjlighet att jämka anskaffningsutgiften hos köparen. I lag-
rådsremissen föreslås att överföringar av tillgångar och tjänster mellan
tonnagebeskattad verksamhet och annan verksamhet ska behandlas som
om överföringen har skett mot en ersättning som motsvarar marknadsvär-
det. Lagrådet påpekar att en sådan armlängdsprincip i sak överensstäm-
mer med de föreslagna bestämmelserna om uttagsbeskattning i 22 kap.
5 § IL och föreslår att 39 b kap. 14 § IL i lagrådsremissen utgår. Överfö-
ringar av tillgångar och förpliktelser från en kvalificerad rederiverksam-
het till annan näringsverksamhet i samma koncern bör enligt Lagrådet i		71

Prop. 2015/16:127 stället hanteras på samma sätt som tillgångar som ingår i verksamheten när tonnagebeskattningen upphör, dvs. som ett beskattningsinträde (jfr avsnitt 5.8.8). Det är enligt Lagrådet inte motiverat att dessa två situatio- ner hanteras på olika sätt.

Syftet med armlängdsprincipen är att förhindra att tillgångar och tjäns- ter säljs från en kvalificerad rederiverksamhet till näringsverksamhet som beskattas konventionellt till överpris. Bestämmelserna om beräkning av anskaffningsvärden och anskaffningsutgifter för tillgångar som ingår i verksamheten vid beskattningsinträdet är ett sätt att förhindra att detta sker. Regeringen ser dock flera fördelar med att överföringar av tillgån- gar och tjänster från en kvalificerad rederiverksamhet till annan närings- verksamhet hanteras enligt en armlängdsprincip. Den föreslagna arm- längdsprincipen omfattar både tillgångar och tjänster. Vidare finns en armlängdsprincip intagen i bl.a. de danska och finska tonnagebeskatt- ningssystemen för att säkerställa att de skattemässiga fördelarna med ton- nagebeskattning begränsas till sjöfartsverksamhet. Det bedöms vid stats- stödsprövningen vara en fördel om Sverige i detta avseende har regler som liknar reglerna i andra EU-länder. Regeringen delar dock Lagrådets bedömning att bestämmelsens utformning i lagrådsremissen delvis inne- bär en dubbelreglering. Den föreslagna bestämmelsen bör därför formu- leras om så att den enbart avser överföringar av tillgångar och tjänster från en kvalificerad rederiverksamhet till annan näringsverksamhet. Det bör även förtydligas att bestämmelsen även gäller för företag som inte är godkända för tonnagebeskattning.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att en överföring av en till- gång eller en tjänst från en kvalificerad rederiverksamhet till närings- verksamhet som beskattas konventionellt ska behandlas som om överfö- ringen har skett mot en ersättning som motsvarar tillgångens eller tjäns- tens marknadsvärde.

Lagförslag

Förslaget föranleder ändringar i 22 kap. 5 § och 23 kap. 2 § IL samt att två nya paragrafer, 39 b kap. 2 och 28 §§ IL, införs.

	5.5.4	Koncernbidrag

	Regeringens förslag: Koncernbidrag ska alltid hänföras till verksam-
	het som beskattas konventionellt.

	Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt kommenterat för-
	slaget.
	Skälen för regeringens förslag: I en koncern finns det möjlighet att
	jämna ut resultatet mellan koncernföretagen med koncernbidrag. Bestäm-
	melserna om koncernbidrag finns i 35 kap. IL. Ett koncernbidrag är en
	vederlagsfri överföring av pengar eller andra tillgångar. Det finns inte nå-
	got krav på att koncernbidraget ska betalas ut kontant för att det ska ut-
	göra en avdragsgill kostnad hos givaren. Det är tillräckligt att det bokförs
	som en skuld hos givaren och en fordran hos mottagaren. Ett koncernbi-
72	drag som får dras av hos givaren ska alltid tas upp hos mottagaren.

Eftersom tonnagebeskattning är frivilligt kommer två parallella be- Prop. 2015/16:127 skattningsmetoder att vara tillämpliga samtidigt. Det finns därmed en

risk att företagen kommer att försöka utnyttja fördelarna i respektive sys- tem genom att maximera vinsten i verksamhet som tonnagebeskattas och minimera resultatet i verksamhet som beskattas konventionellt. För att motverka detta föreslås bl.a. en armlängdsprincip och att alla företag som bedriver kvalificerad verksamhet i en koncern ska välja samma beskatt- ningsmetod (se avsnitt 5.3.1 och 5.5.3).

Av samma skäl bör det inte vara möjligt för ett företag som beskattas konventionellt att genom koncernbidrag föra över vinster till företag eller verksamhet som tonnagebeskattas. För att förhindra detta föreslår utred- ningen att koncernbidrag ska hänföras till verksamhet som inte ska ton- nagebeskattas. Det innebär att företag som är godkända för tonnagebe- skattning kan ta emot koncernbidrag, men att bidraget inte ska hänföras till den kvalificerade rederiverksamheten utan till konventionellt beskat- tad verksamhet.

När det gäller koncernbidrag som lämnas av ett företag som tonnage- beskattas till ett annat företag konstaterar utredningen att några avdrag inte får göras vid beräkningen av resultatet av den tonnagebeskattade verksamheten. Det är därmed enligt utredningens bedömning inte möjligt att lämna ett koncernbidrag från den tonnagebeskattade sfären till den konventionellt beskattade sfären.

Regeringen ansluter sig till utredningens bedömning och föreslår att mottagna koncernbidrag alltid ska hänföras till verksamhet som beskattas konventionellt.

Lagförslag

Förslaget tas in i den nya paragrafen 39 b kap. 14 § IL.

5.5.5Regler om överkapitalisering

Regeringens förslag: Om det främmande kapitalet i ett företag som är godkänt för tonnagebeskattning någon gång under beskattningsåret understiger hälften av det egna kapitalet, ska en schablonintäkt tas upp. Schablonintäkten ska hänföras till verksamhet som beskattas konventionellt.

Intäkten ska beräknas genom att den största skillnaden mellan hälf- ten av det egna kapitalet och det främmande kapitalet under beskatt- ningsåret multipliceras med statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret ökad med en procentenhet.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Av utredningens förslag framgår det inte tydligt vid vilken tidpunkt be- dömningen av förhållandet mellan eget kapital och främmande kapital ska göras.

Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Uppsala anser att bestäm- melsen är svår att förstå och att den därmed behöver förtydligas. Det bör enligt Bokföringsnämnden förtydligas vid vilken tidpunkt bedömningen av förhållandet mellan det främmande och det egna kapitalet ska göras.

Prop. 2015/16:127	Skälen för regeringens förslag: För att på ett effektivt sätt avgränsa
	tonnagebeskattad verksamhet från konventionellt beskattad verksamhet
	är det nödvändigt att förhindra att företag som är godkända för tonnage-
	beskattning överkapitaliseras. Eftersom ränteutgifter inte får dras av vid
	tonnagebeskattning finns det en risk att en koncern väljer att styra finan-
	sieringen med lånat kapital till de företag i koncernen som beskattas kon-
	ventionellt och finansieringen med eget kapital till de tonnagebeskattade
	företagen. Ett sådant förfarande minskar beskattningsunderlaget och ris-
	kerar att medföra att det statliga stödet i form av tonnagebeskattning
	överförs till andra verksamheter.
	För att förhindra denna typ av kringgående har bl.a. Finland infört reg-
	ler om överkapitalisering av företag som tonnagebeskattas. Den finska
	överkapitaliseringsregeln innebär att det tonnagebeskattade företaget ska
	ta upp en schablonintäkt när det främmande kapitalet understiger hälften
	av det egna kapitalet. Det innebär att de tonnagebeskattade företagen kan
	ha en relativt hög soliditet utan att bestämmelserna om överkapitalisering
	ska tillämpas. Detta talar för att ett annat förhållande mellan främmande
	och eget kapital skulle ge en effektivare reglering. Utredningen föreslår
	dock att de svenska reglerna om överkapitalisering utformas så att de i
	huvudsak motsvarar de finska reglerna.
	Regeringen håller med om att det behövs regler som förhindrar att
	verksamhet som tonnagebeskattas i alltför stor omfattning finansieras
	med eget kapital. Det är viktigt att räntor som rätteligen är hänförliga till
	verksamhet som tonnagebeskattas inte dras av och överkapitaliserings-
	regler kan vara ett sätt för att förebygga det. Regeringen delar utrednin-
	gens bedömning att den föreslagna regeln gör att ett tonnagebeskattat
	företag kan ha en relativt hög soliditet innan regeln slår till. Eftersom re-
	geln liknar motsvarande regler i Finland föreslår dock regeringen att den
	svenska regeln utformas på ett liknande sätt. Det kan dock inte uteslutas
	att relationen mellan eget och främmande kapital kan behöva ses över i
	framtiden.
	Bokföringsnämnden tar upp frågan om vid vilken tidpunkt som relatio-
	nen mellan eget och främmande kapital ska mätas. Även Förvaltnings-
	rätten i Uppsala anser att bestämmelsen behöver förtydligas. Avsikten är
	att regeln ska motverka missbruk av systemet på så sätt att man i för stor
	utsträckning finansierar tonnagebeskattad verksamhet med eget kapital.
	Mot denna bakgrund anser regeringen att regeln bör tillämpas om företa-
	get någon gång under beskattningsåret har en för hög andel eget kapital i
	förhållande till främmande kapital och att ett förtydligande om detta tas
	in i lagförslaget. Om man skulle nöja sig med att mäta relationen enbart
	vid exempelvis beskattningsårets utgång skulle regeln bli alltför lätt att
	kringgå. Det skulle i så fall vara enkelt att ta upp ett lån omedelbart före
	årsskiftet som betalas tillbaka omedelbart efter för att på så sätt kortfris-
	tigt uppnå en sådan relation mellan eget och främmande kapital att regeln
	inte blir tillämplig.
	Den föreslagna överkapitaliseringsregeln är avsedd att stoppa miss-
	bruk. Det innebär att schablonintäkten inte bör bestämmas till en alltför
	låg nivå. Ett sätt att beräkna schablonintäkten är att använda sig av stats-
	låneräntan. Statslåneräntan används i andra skattesammanhang som t.ex.
	vid beräkningen av schablonintäkten vid innehav av ett investeringsspar-
74	konto enligt 42 kap. 36 § IL. Det skulle även medföra att beräkningen

skulle vara i linje med Finlands system. I utredningen föreslås därför att Prop. 2015/16:127 intäkten ska beräknas genom att skillnaden mellan hälften av det egna

kapitalet och det främmande kapitalet multipliceras med statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret ökad med en pro- centenhet. Regeringen delar utredningens bedömning i fråga om nivån på schablonintäkten. Statslåneräntan vid utgången av november 2015 var 0,65 procent.

Regeringen föreslår att schablonintäkten ska beräknas utifrån den stör- sta skillnaden mellan hälften av det egna kapitalet och det främmande kapitalet som företaget har under beskattningsåret. Det kan självfallet bli svårt att visa vilken relation som råder mellan eget och främmande kapi- tal vid en tidpunkt då företaget varken har gjort ett fullständigt bokslut eller ett periodbokslut. Den acceptabla soliditeten är dock så hög att före- tagen enkelt kan lägga sig på rätt sida.

Vid beräkningen av schablonintäkten har det inte någon betydelse hur stor del av beskattningsåret som det främmande kapitalet har understigit hälften av det egna kapitalet. Intäkten kommer bli densamma oberoende av om den aktuella skillnaden föreligger under hela beskattningsåret eller en del av beskattningsåret.

Schablonintäkten ska hänföras till verksamhet som beskattas konven- tionellt.

Lagförslag

Förslaget tas in i den nya paragrafen 39 b kap. 27 § IL.

5.6Tidigare års underskott och tidigare gjorda avdrag för avsättningar till periodiseringsfond, ersättningsfond och expansionsfond

Regeringens förslag: Tidigare gjorda avdrag för avsättning till perio- diseringsfond, ersättningsfond och expansionsfond ska i sin helhet hänföras till verksamhet som beskattas konventionellt.

Även tidigare års underskott ska i sin helhet hänföras till verksamhet som beskattas konventionellt.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Ut- redningen föreslår att även övriga avsättningar ska hänföras till verksam- het som ska beskattas konventionellt.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt kommenterat för- slaget.

Skälen för regeringens förslag: Vid en övergång till tonnagebeskatt- ning måste tidigare års underskott och tidigare gjorda avdrag för avsätt- ning till periodiseringsfond, ersättningsfond och expansionsfond hante- ras. Tonnagebeskattning innebär att verksamhetens resultat bestäms schablonmässigt. Från den schablonmässigt beräknade inkomsten får av- drag inte göras. Det innebär att avdrag inte kommer att få göras för tidi- gare års underskott i den mån dessa hänförs till den verksamhet som ska tonnagebeskattas.

5.7	Tidigare gjorda avskrivningar av inventarier	Prop. 2015/16:127
5.7.1	Överavskrivningsfond

Regeringens förslag: Om det bokförda värdet på inventarierna som
ingår i den kvalificerade rederiverksamheten överstiger det skattemäs-
siga värdet vid utgången av beskattningsåret närmast före det första
beskattningsår då tonnagebeskattning ska ske, ska skillnaden beräknas
(skillnadsbelopp). Med bokfört värde avses det värde som följer av
god redovisningssed för sådana företag som klassificeras som större
företag enligt årsredovisningslagen.
Skillnadsbeloppet ska tas upp som en intäkt det första beskattnings-
år då tonnagebeskattning ska ske. Intäkten ska hänföras till verksam-
het som beskattas konventionellt.
Företaget får samma år göra avdrag för avsättning till överavskriv-
ningsfond. Avdraget får uppgå till högst samma belopp som skillnads-
beloppet. Företag som är skyldiga att upprätta årsredovisning eller
årsbokslut får göra avdrag bara om motsvarande avsättning görs i
räkenskaperna.
Avdraget ska återföras till beskattning vart femte beskattningsår
som tonnagebeskattning ska ske med minst 25 procent per gång. Om
nettodräktigheten för ägda kvalificerade fartyg har minskat med mer
än 25 procent vid någon av de femåriga återföringstidpunkterna ska i
stället en så stor del som motsvarar minskningen återföras.
Ingen del av avdraget behöver återföras till beskattning om den
nettodräktighet som utgör underlag för beräkning av tonnageinkoms-
ten och nettodräktigheten för ägda kvalificerade fartyg har ökat i för-
hållande till vad som gällde fem beskattningsår tidigare. I så fall
flyttas de återstående återföringstidpunkterna fram med fem beskatt-
ningsår.
Avdraget ska återföras till beskattning i sin helhet om företaget får
sitt godkännande för tonnagebeskattning återkallat eller om företaget
går i likvidation eller konkurs.
Avdraget ska återföras det sista beskattningsåret då tonnagebeskatt-
ning sker eller, vid återkallelse på initiativ av Skatteverket, det
beskattningsår då återkallelsen sker.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dock en annan lagteknisk lösning. Enligt utrednin-
gens förslag ska skillnadsbeloppet fastställas men inte tas upp som
skattepliktig intäkt vid inträdet i systemet och den särskilda avsättningen
är inte avdragsgill. Skillnadsbeloppet ska därefter tas upp som en intäkt
under samma förutsättningar som regeringen föreslår att avdraget för av-
sättningen ska återföras. I utredningens förslag anges inte heller uttryck-
ligen att det bokförda värdet ska beräknas utifrån sådan god redovis-
ningssed som gäller för större företag.
Remissinstanserna: Skatteverket anser att förfarandereglerna beträf-
fande fastställandet av skillnadsbeloppet är ofullständiga. Bland annat
behöver det förtydligas när och genom vilken typ av beslut som skill-
nadsbeloppet ska fastställas. Verket anser också att det bör förtydligas att
redovisningen av den särskilda avsättningen ska göras som en separat		77

Prop. 2015/16:127 post under obeskattade reserver. Förvaltningsrätten i Uppsala anser att bestämmelserna är svåra att förstå och leder till svåra skatteberäkningar. Bokföringsnämnden anser att det bör vara möjligt att redovisa skattedelen i skillnadsbeloppet som en uppskjuten skatteskuld. FAR anser att regler- na om återföring av skillnadsbeloppet innebär en straffbeskattning av re- derier som inte har en tillväxt. FAR framhåller också att företag har en inte obetydlig valfrihet att själva bestämma vilken avskrivningstid som ska tillämpas på fartyg och andra inventarier, exempelvis kan företag som tillämpar redovisningsregelverket K2 bestämma avskrivningstiden på alla tillgångar till fem år. Dessa företag kommer i praktiken inte att ha några överavskrivningar och behöver då inte heller göra någon avsättning till skillnadsbelopp. Det bör också förtydligas att det för den särskilda avsättningen är fråga om en omföring till ett annat konto och inte ytter-

	ligare en avsättning.
	Skälen för regeringens förslag
	Bakgrund
	Skattemässigt klassificeras fartyg som inventarier. Som framgår av av-
	snitt 5.5.2 är de svenska avskrivningsreglerna för inventarier starkt scha-
	bloniserade. Om man maximerar de skattemässiga avskrivningarna kan
	inventarier skrivas av på fem år. Fartyg har en ekonomisk livslängd som
	är mycket längre än så – ofta 25 år – och eftersom det kan utgöra investe-
	ringar för miljardbelopp innebär de förmånliga skattemässiga avskriv-
	ningsreglerna att företagen kan bygga upp stora ackumulerade överav-
	skrivningar och därmed stora latenta skatteskulder.
	I bokslutet ska företaget göra avskrivningar utifrån nyttjandeperioden.
	Anta att anskaffningsutgiften för ett fartyg är 100, att nyttjandeperioden
	är 25 år, att man inte räknar med något restvärde efter denna tid (vilket
	innebär att hela anskaffningsutgiften ska skrivas av) och att företaget
	maximerar de skattemässiga avskrivningarna. Efter fem år är då fartyget
	skattemässigt helt avskrivet men i bokföringen har bara 20 skrivits av
	(4 procent per år i fem år). Företaget har då ackumulerade överavskriv-
	ningar, dvs. en skillnad mellan det skattemässiga och det bokförda vär-
	det, som uppgår till 80. Under de kommande 20 åren kommer dessa 80
	att skrivas av i bokföringen med 4 per år, men eftersom fartyget redan är
	skattemässigt helt avskrivet kommer dessa avskrivningar inte att påverka
	det skattepliktiga resultatet. Allt annat lika kommer företaget alltså att ha
	ett skattemässigt resultat som är 4 högre än det bokföringsmässiga resul-
	tatet varje år under de kommande 20 åren. Ekonomiskt sett bygger före-
	taget upp en skattekredit under de första fem åren som sedan ”betalas
	tillbaka” under den återstående nyttjandeperioden. Om fartyget säljs in-
	nan den beräknade nyttjandeperioden är slut kan man säga att den åter-
	stående delen av den latenta skattekrediten betalas tillbaka. Detta behö-
	ver dock inte medföra någon omedelbar likviditetseffekt.
	Försäljningssumman för sålda inventarier är en skattepliktig intäkt. Om
	företaget bara har en enda inventarie kommer skillnaden mellan försälj-
	ningssumman och det skattemässiga värdet att beskattas respektive dras
	av. Om företaget däremot har flera inventarier behöver det inte räkna ut
	någon vinst eller förlust vid varje enskild försäljning. De svenska regler-
78	na för inventarier bygger nämligen på en kollektiv värdering. I stället för

att beräkna resultatet vid varje enskild försäljning får företaget ett avdrag för hela försäljningssumman under förutsättning att avskrivningsunder- laget för kvarvarande inventarier sätts ned med samma belopp. Om för- säljningssumman är större än avskrivningsunderlaget kommer mellan- skillnaden att beskattas. Den ekonomiska effekten av de här reglerna är att om en inventarie säljs med ”vinst” (som alltså inte behöver beräknas för skattemässiga ändamål) så kommer vinsten att beskattas på så sätt att de framtida avskrivningarna blir lägre än vad de annars skulle ha varit. På motsvarande sätt dras en ”förlust” av genom att de framtida avskriv- ningarna blir högre än vad de annars skulle ha varit.

Förvärv av nya fartyg ökar avskrivningsunderlaget. Det innebär att företagen de facto kan skjuta den latenta skatteskulden framför sig så länge som man förvärvar nya fartyg.

De svenska avskrivningsreglerna medför alltså att företag som har dyra inventarier med lång ekonomisk livslängd kan bygga upp stora latenta skatteskulder. Om dessa skulle få tas med in i ett system med tonnage- beskattning utan några särregler skulle det innebära att rederierna skulle omvandla en latent skatteskuld till en definitiv skattelättnad. Ett sådant utfall är inte önskvärt.

Utredningen konstruerade en modell som innebär att de latenta skatte- skulderna inte efterges men inte heller skattas av omedelbart. Utrednin- gen ville också bygga in ett incitament att öka den verksamhet som be- drivs vid övergången till tonnagebeskattning. I sina grunddrag innebär modellen att de latenta skatteskulderna skattas av på 20 år (med fyra femårsintervall) men om tonnaget har ökat vid varje femårig återförings- tidpunkt så skjuts den obligatoriska avskattningen fem beskattningsår framåt. Regeringen delar utredningens uppfattning om grunddragen i mo- dellen men väljer en annan lagteknisk lösning än den som utredningen föreslår.

Beräkning av ett skillnadsbelopp

Eftersom fartyg utgör stora investeringar och har en lång ekonomisk livs- längd kan huvuddelen av de ackumulerade överavskrivningarna antas utgöras av avskrivningar på fartyg, även om avskrivningar föreligger även på andra inventarier. I det befintliga konventionella skattesystemet hanteras inventarier kollektivt. Även om det skulle vara teoretiskt möjligt att utifrån enskilda företags bokföring och anläggningsregister fördela avskrivningsunderlaget på inventarierna skulle det vara både tidsödande för företagen och svårkontrollerat för Skatteverket. Ett sådant förfarande uppfyller inte heller målsättningen med att regelverket ska vara lätt att tillämpa och lätt att kontrollera. Utredningen anser därför att en schab- lonmässig bestämning av överavskrivningarna är att föredra. Regeringen delar den uppfattningen.

Den mest närliggande lösningen är att anse att överavskrivningarna ut- görs av skillnaden mellan inventariernas bokförda värde (det värde som finns på balansräkningens tillgångssida) och det skattemässiga värdet. Det är också denna lösning som utredningen föreslår.

FAR framhåller att företag har en inte obetydlig valfrihet att själva bestämma vilken avskrivningstid som ska tillämpas på fartyg och andra inventarier. FAR framför också att företag som tillämpar redovisnings-

Prop. 2015/16:127

Prop. 2015/16:127 regelverket K2 kan bestämma avskrivningstiden på alla tillgångar till fem år. Dessa företag kommer i praktiken inte att ha några överavskrivningar.

Enligt 4 kap 4 § årsredovisningslagen (1995:1554), förkortad ÅRL, ska anläggningstillgångar med begränsad nyttjandeperiod skrivas av syste- matiskt över denna period. En årsredovisning ska vidare upprättas i enlighet med god redovisningssed. Vad som i detta sammanhang utgör god redovisningssed kommer till uttryck i Bokföringsnämndens allmänna råd och i Rådet för finansiell rapporterings rekommendation RFR 2 Redovisning för juridiska personer.

Huvudregelverket för företag som ska upprätta en årsredovisning enligt ÅRL är det s.k. K3-regelverket, Bokföringsnämndens allmänna råd Års- redovisning och koncernredovisning (BFNAR 2012:1). Mindre aktie- bolag kan i stället välja att upprätta sin årsredovisning enligt det s.k. K2- regelverket, Bokföringsnämndens allmänna råd Årsredovisning i mindre aktiebolag (BFNAR 2008:1), förkortat K2. RFR 2 ska tillämpas vid upp- rättandet av den egna årsredovisningen av företag som upprättar koncern- redovisning med tillämpning av de internationella redovisningsstandar- der som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovis- ningsstandarder (IFRS). För noterade företag är det tvingande att upp- rätta koncernredovisningen med ledning av dessa standarder.

Redovisning av avskrivningar skiljer sig åt enligt de olika regelverken. Något förenklat kan man säga att K3 och IFRS innebär att tillgången skrivs av under nyttjandeperioden. Detsamma gäller enligt det förenklade K2-regelverket men företag som tillämpar detta regelverk får bestämma nyttjandeperioden till fem år. Detta är en anpassning till skattereglerna och avsikten är att göra det möjligt att minimera antalet skattemässiga justeringar i deklarationen. Om ett företag tillämpar K2 kan det alltså redovisa så att det inte är någon skillnad mellan det skattemässiga värdet och det bokförda värdet. Det är oklart om något rederi tillämpar K2 men om så är fallet så är det självfallet inte en acceptabel ordning att använda dessa förenklade regler för att fastställa de ackumulerade överavskriv- ningarna.

Ett alternativ för att lösa problemet skulle vara att i inkomstskattelagen ta in bestämmelser om acceptabla avskrivningstider för olika typer av fartyg. Det är emellertid en väl långtgående lösning för, vad som sanno- likt är, ett ganska begränsat problem. Det bör vara tillräckligt att använda bokförda värden, som ju måste beräknas utifrån god redovisningssed. Det förutsätter dock att de bokförda värdena har beräknats utifrån redovis- ningsmässiga överväganden där syftet är att redovisningen ska ge en rätt- visande bild av företagets ställning och resultat. Regeringen föreslår där- för att det bokförda värdet i detta sammanhang inte får beräknas utifrån de förenklade regelverken K1 (som kan tillämpas av enskilda närings- idkare som upprättar ett förenklat årsbokslut) och K2. Förslaget innebär att det bokförda värdet definieras som det värde som följer av sådan god redovisningssed som gäller för större företag enligt årsredovisningslagen. Ett företag som klassificeras som ”större företag” får nämligen inte tillämpa de förenklade regelverken.

Överavskrivningsfond

Enligt utredningen bör de ackumulerade överavskrivningarna vara fast- ställda och kända redan från början. Utredningen föreslår därför att skill- nadsbeloppet ska fastställas i samband med att ett företag träder in i systemet med tonnagebeskattning. Utredningen föreslår också att ett mot- svarande belopp ska sättas av till en särskild reserv på balansräkningens skuldsida. Avsättningen – som inte är avdragsgill – motiveras av att skillnadsbeloppet utgör underlag för en latent skatteskuld, av kontrollskäl och för att förhindra utdelning av obeskattade medel.

Skatteverket är kritiskt till detta förslag. Verket anser att förfarandere- glerna beträffande fastställandet av skillnadsbeloppet är ofullständiga. Bland annat behöver det förtydligas när och genom vilket typ av beslut som skillnadsbeloppet ska fastställas. Verket anser också att det bör för- tydligas att redovisningen av den särskilda avsättningen ska göras som en separat post under obeskattade reserver. När det gäller den särskilda av- sättningen anser Bokföringsnämnden att det bör vara möjligt att redovisa skattedelen som en uppskjuten skatteskuld. FAR anser att det bör förtyd- ligas att det är fråga om en omföring till ett annat konto och inte ytter- ligare en avsättning.

Regeringen delar uppfattningen att storleken på de ackumulerade över- avskrivningarna – och därmed det belopp som ska återföras till beskatt- ning i framtiden – bör vara klarlagt när företaget går in i systemet med tonnagebeskattning. Regeringen har emellertid förståelse för den kritik av den tekniska lösningen som Skatteverket framför och föreslår därför en annan metod.

Den modell som regeringen föreslår innebär att skillnadsbeloppet ska tas upp som skattepliktig intäkt det första beskattningsåret som tonnage- beskattning ska ske. Intäkten ska tas upp i sådan verksamhet som ska be- skattas konventionellt. Om företaget önskar undvika en omedelbar skatteeffekt kan avdrag göras för maximalt ett lika stort belopp som sätts av till en överavskrivningsfond. För företag som upprättar årsbokslut eller årsredovisning får avdrag bara göras om motsvarande avsättning göras i räkenskaperna. Denna fond återförs sedan till beskattning enligt de regler som behandlas nedan.

Med en lösning enligt den här modellen behövs det inget särskilt beslut om att fastställa skillnadsbeloppet. I och med att skillnadsbeloppet tas upp som skattepliktig intäkt kommer det att fastställas som en del av det beskattningsbara resultatet inom ramarna för beslutet om slutlig skatt. Skillnadsbeloppet kommer alltså att hanteras som vilken skattepliktig intäkt som helst vilket exempelvis medför att vanliga omprövningsregler blir tillämpliga. Genom att konstruera den särskilda avsättningen som en avdragsgill fondavsättning som återförs under kommande år får man också ett system som anknyter till redan kända företeelser inom företags- beskattningen såsom exempelvis periodiseringsfonder och ersättnings- fonder. Dessutom får den särskilda avsättningen en materiell betydelse som den inte hade med utredningens förslag.

Hur fonden ska redovisas i balansräkningen är en fråga för god redo- visningssed. Det går dock att konstatera att såväl ackumulerade över- avskrivningar på inventarier, periodiseringsfonder och ersättningsfonder redovisas under rubriken ”Obeskattade reserver” och det förefaller

Prop. 2015/16:127

logiskt om även överavskrivningsfond redovisas där. Bokföringsnämn- den framför att det bör vara möjligt att redovisa det som ekonomiskt sett är skattedelen av reserveringen som en uppskjuten skatteskuld. Detta är emellertid en fråga om hur sambandet mellan redovisning och beskatt- ning ska se ut och den faller utanför ramen för detta lagstiftningsärende.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen alltså en modell som innebär att de obeskattade reserverna som är hänförliga till inventarier som ingår i den kvalificerade rederiverksamheten ska tas upp som intäkt. Ett lika stort belopp kan dras av som kostnad om det sätts av till en överavskriv- ningsfond. Fonderingen återförs till beskattning under kommande år. Denna lösning skiljer sig såvitt avser tekniken från utredningens förslag. Avsikten är dock att slutresultatet ska bli detsamma. Fördelen med rege- ringens modell är att den bättre knyter an till det befintliga skattesyste- met, vilket bland annat gör att det inte krävs några särskilda förfarande- regler.

Återföring av överavskrivningsfond

Utredningen övervägde olika modeller för hanteringen av de latenta skatteskulderna. Det alternativ som utredningen föreslår innebär ett sys- tem med olika återföringstidpunkter. Om nettodräktigheten har minskat eller är oförändrat vid en sådan tidpunkt ska en del av skillnadsbeloppet tas upp som intäkt.

FAR avstyrker förslaget och anser att regeln innebär en straffbeskatt- ning för de rederier som det inte går bra för och som inte har en tillväxt.

Den modell som utredningen föreslår innehåller ett incitament att öka flottans storlek, särskilt den ägda andelen. Den medför förvisso att ett företag som inte har någon tillväxt får ta upp en del av skillnadsbeloppet som intäkt. Samtidigt ska den latenta skatteskulden, oavsett om det är fråga om det konventionella systemet eller systemet med tonnagebeskatt- ning, vid någon tidpunkt betalas av. Modellen kan således inte innebära en straffbeskattning för de rederier som inte går bra. Regeringen instäm- mer därför i utredningens förslag.

Vid beräkningen av hur lång återföringstid som kan vara lämplig ut- gick utredningen från den ekonomiska livslängden för fartyg. Den fann att en genomsnittlig ekonomisk livslängd för fartyg bedöms vara cirka 25 år. Vidare bedömdes att återföringstiden för överavskrivningarna bör motsvara en planmässig avskrivningstakt inom det konventionella be- skattningssystemet. Detta ger en återföringstid inom tonnageskattesyste- met på 20 år. Regeringen delar den bedömningen.

Utredningen utgick vidare från att det ska vara femåriga återföringstid- punkter. Det innebär enligt huvudregeln att 25 procent av fonden bör återföras vart femte år. För att skapa incitament att öka andelen svensk- registrerat tonnage föreslår utredningen att företagen skulle slippa åter- föring under vissa förhållanden. Om både det ägda tonnaget och det totala tonnaget har ökat vid en av de femåriga avstämningarna behöver företaget inte återföra någon del detta år. I så fall flyttas de obligatoriska återföringarna fem år framåt. Detta kan ske så länge som både det totala tonnaget och det ägda tonnaget ökar. Det finns alltså ingen bortre gräns. Om däremot tonnaget minskar med mer än 25 procent bör en så stor andel av fonden som motsvarar minskningen återföras. Regeringen delar

utredningens uppfattning. Regeringens förslag innebär därför att avdraget ska återföras till beskattning vart femte år som tonnagebeskattning ska ske med 25 procent per gång. Om nettodräktigheten för ägda kvalifi- cerade fartyg har minskat med mer än 25 procent vid någon av de fem- åriga återföringstidpunkterna ska i stället en så stor del som motsvarar minskningen återföras. Ingen del av avdraget behöver dock återföras till beskattning om nettodräktigheten som utgör underlag för beräkning av tonnageinkomsten och nettodräktigheten för ägda kvalificerade fartyg har ökat i förhållande till vad som gällde fem beskattningsår tidigare. I så fall flyttas de återstående återföringstidpunkterna fram med fem beskatt- ningsår.

Den föreslagna modellen innehåller inget krav på hur stor ökningen av tonnaget ska vara. Utredningen diskuterade om det borde införas ett krav på viss procentuell ökning. Den fann att ett sådant krav skulle medföra en risk för att det skapas incitament till fartygsinvesteringar som inte är kommersiellt motiverade. Tonnagebeskattningen bör visserligen ge inci- tament till att öka andelen svenskflaggade fartyg i den svenska handels- flottan men rederibranschen innehåller företag av olika storlek. Ett krav på en viss procentuell ökning skulle riskera att medföra skilda beskatt- ningskonsekvenser utifrån de skiftande förutsättningar som finns mellan rederiföretagen. Utredningen föreslog därför inte något krav på en viss procentuell ökning av den ägda och totala nettodräktigheten. Regeringen instämmer i denna bedömning.

Enligt huvudregeln ska fonden alltså återföras med 25 procent per fem- årsperiod men under vissa förutsättningar kan återföringen skjutas framåt under obestämd tid. I vissa situationer bör emellertid hela den återstående fonden återföras till beskattning. Det gäller olika situationer då företaget inte längre omfattas av tonnagebeskattningssystemet.

Ett företag ansöker självt om återkallelse av godkännandet för tonnage- beskattning och bestämmer när det vill lämna tonnagebeskattningssyste- met, med förbehåll för bindningstiden på tio beskattningsår, se avsnitt 5.8.1. Företagen kan således själva styra om och när de lämnar systemet. Förutsättningen för att ett företag har en överavskrivningsfond är att det omfattas av tonnagebeskattningssystemet. Om det träder ut ur systemet så saknas alltså denna förutsättning. Den återstående delen av fonden bör därför återföras till beskattning senast vid en eventuell övergång till kon- ventionell beskattning. Ett ytterligare skäl för att fonden ska återföras i sin helhet senast vid utträde ur tonnagebeskattningssystemet är att den latenta skatteskulden inte ska behöva hanteras vid övergången till kon- ventionell beskattning. Även vid återkallelse av godkännande för tonna- gebeskattning samt vid konkurs och likvidation bör fonden återföras till beskattning.

Som nämnts ovan innebär den modell som regeringen föreslår att skill- nadsbeloppet ska tas upp som skattepliktig intäkt i sådan verksamhet som beskattas konventionellt. Även avdrag för avsättning till överavskriv- ningsfond ska göras i sådan verksamhet. Det är därför naturligt att även belopp som återförs till beskattning från överavskrivningsfond tas upp i konventionellt beskattad verksamhet.

Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag att 25 procent av det belopp som har satts av till överavskrivningsfonden ska återföras till be- skattning vart femte år. Om både den totala nettodräktigheten och netto-

Prop. 2015/16:127

Prop. 2015/16:127 dräktigheten för ägda fartyg har ökat behöver ingen del återföras. I så fall skjuts återstående obligatoriska återföringar framåt med fem år. Om nettodräktigheten har minskat med mer än 25 procent vid en av de fem- åriga avstämningarna ska en så stor del som motsvarar minskningen tas upp.

Lagförslag

Förslaget föranleder nio nya paragrafer, 39 b kap. 17–25 §§ inkomst- skattelagen (1999:1229), förkortad IL.

	5.7.2	Schablonintäkt

	Regeringens förslag: Den som har en överavskrivningsfond ska ta
	upp en schablonintäkt. Intäkten ska beräknas till 1,67 procent av
	fondens storlek vid beskattningsårets ingång. Intäkten ska hänföras till
	verksamhet som beskattas konventionellt.

	Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
	Utredningen lämnar dock inget lagförslag i denna del.
	Remissinstanserna: Flera av de remissinstanser som har yttrat sig in-
	vänder mot förslaget, däribland Landsorganisationen i Sverige (LO),
	SEKO sjöfolk, Trafikverket, Sjöfartshögskolan, Institutionen för sjöfart
	och marin teknik vid Chalmers högskola, Transportstyrelsen, Föreningen
	Svensk Sjöfart, Delegationen för sjöfartsstöd, Sveriges advokatsamfund,
	Tillväxtverket och Västra Götalandsregionen. De anser att en räntebe-
	läggning av skillnadsbeloppet motverkar syftet med införandet av tonna-
	gebeskattning. Ekonomistyrningsverket framhåller att införandet av ett
	system för räntebeläggning av skillnadsbeloppet verkar onödigt kompli-
	cerat och medför administrativa kostnader samtidigt som beloppet det
	väntas bidra med är lågt. Sjöfartsverket framhåller att en ränta på skill-
	nadsbeloppet förvisso endast skulle påverka de fartyg som väljer att gå in
	i systemet med tonnagebeskattning men att det skulle minska systemets
	attraktivitet, vilket går emot syftet med systemet.
	Skälen för regerings förslag: I budgetpropositionen för 2016 (prop.
	2015/16:1, Förslag till statens budget, finansplan, m.m., avsnitt 6.18)
	aviserar regeringen att tonnagebeskattning ska införas. Där görs bedöm-
	ningen att införandet av tonnagebeskattning delvis ska finansieras genom
	att de ackumulerade överavskrivningar som rederierna har när de träder
	in i systemet räntebeläggs.
	Införandet av ett system med tonnagebeskattning är ett stöd till rederi-
	näringen som syftar till att ge rederierna villkor som är likvärdiga med
	villkoren för konkurrerande rederier i andra länder i Europa. Fördelen
	med tonnagebeskattning är bl.a. att skattereglerna får mindre betydelse
	för rederiernas investeringsbeslut men innebär också en lägre skatte-
	belastning. Det är därför enligt regeringens mening motiverat att ränte-
	belägga de latenta skatteskulder som rederierna har när de träder in i sys-
	temet och som de väljer att inte återföra till beskattning direkt. Rege-
	ringen föreslår mot denna bakgrund, trots vad flera remissinstanser –
	däribland LO, SEKO sjöfolk, Trafikverket, Sjöfartshögskolan, Trans-
84	portstyrelsen, Föreningen Svensk Sjöfart, ESV, Delegationen för sjöfarts-

stöd och Tillväxtverket – anför om syftet med att införa tonnagebeskatt- Prop. 2015/16:127 ning, systemets attraktivitet och reglernas komplexitet, att den som har

en överavskrivningsfond ska ta upp en schablonintäkt. Intäkten ska be- räknas till 1,67 procent av fondens storlek vid beskattningsårets ingång. Intäkten ska hänföras till verksamhet som beskattas konventionellt.

Lagförslag

Förslaget föranleder en ny paragraf, 39 b kap. 26 § IL.

5.8Återkallelse av godkännande

5.8.1	På initiativ av det godkända företaget

Regeringens förslag: Skatteverket ska återkalla ett godkännande för
tonnagebeskattning om det godkända företaget begär det.
En återkallelse på begäran av det godkända företaget gäller tidigast
från och med det tionde beskattningsåret efter det första beskattningsår
då tonnagebeskattning ska ske.
Om flera företag i en koncern har godkänts för tonnagebeskattning,
gäller en återkallelse på begäran av det godkända företaget tidigast
från och med det tionde beskattningsåret efter det första beskattningsår
då tonnagebeskattning ska ske för det företag i koncernen som senast
godkändes för tonnagebeskattning.
Om ett överlåtande företag i en fusion eller fission har godkänts för
tonnagebeskattning senare än det övertagande företaget, gäller en åter-
kallelse på begäran av det övertagande företaget tidigast från och med
det tionde beskattningsåret efter det överlåtande företagets första be-
skattningsår med tonnagebeskattning.
En begäran om återkallelse av godkännandet för tonnagebeskattning
ska ha kommit in till Skatteverket senast fyra år före ingången av det
sista beskattningsår då tonnagebeskattning ska ske.
Om en kvalificerad rederiverksamhet avvecklas och inte drivs vida-
re av någon annan, utan att den som är godkänd för tonnagebeskatt-
ning av verksamheten begär att godkännandet ska återkallas, ska åter-
kallelse anses ha begärts under det beskattningsår då verksamheten har
avvecklats.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår, i stället för återkallelse på egen begäran, termen
utträde för när det godkända företaget lämnar systemet på eget initiativ.
Remissinstanserna: FAR är tveksam till en bindningstid på tio år och
anser att bindningstiden inte bör förlängas vid ägar- och verksamhetsför-
ändringar. Förslaget kan enligt FAR hämma företag att genomföra nyför-
värv och omstruktureringar.
Skälen för regeringens förslag
Valet av tonnagebeskattning är bindande
Införandet av ett system med tonnagebeskattning innebär att två olika
beskattningsmetoder kommer att vara tillämpliga samtidigt. Det är ange-		85

Prop. 2015/16:127 läget att företagen inte kan byta mellan tonnagebeskattning och konven- tionell beskattning utifrån förändringar i konjunkturen eller inkomstut- vecklingen i företaget och därigenom utnyttja fördelarna med respektive system. I andra länder som utredningen har studerat är ett val att verk- samheten ska tonnagebeskattas bindande i tio år. Europeiska kommissio- nen har vidare i fråga om Danmarks system med tonnagebeskattning ut- talat att ett av de viktigaste elementen i tonnageskattesystemen är att re- derierna ska välja mellan tonnagebeskattning och konventionell beskatt- ning och vara bundna av detta val i minst tio år. Detta för att förhindra att företagen utnyttjar fördelarna med den bästa disponibla skatteordningen efter eget godtycke (C-58/2007).

Utredningen anser mot denna bakgrund att ett val av tonnagebeskatt- ning bör vara bindande i minst tio beskattningsår. Regeringen instämmer, i motsats till FAR, i denna bedömning.

När det har skett en ägar- eller verksamhetsförändring i en koncern föreslår utredningen att bindningstiden för samtliga koncernföretag ska räknas utifrån det företag som senast godkändes för tonnagebeskattning. FAR anser att bindningstiden inte bör förlängas vid ägar- och verksam- hetsförändringar. Regeringen konstaterar att en förutsättning för att vara godkänd för tonnagebeskattning är att samtliga företag i en koncern som bedriver kvalificerad rederiverksamhet är godkända för tonnagebeskatt- ning. För att denna koncernregel ska kunna upprätthållas utan att bind- ningstiden för något av koncernföretagen understiger tio beskattningsår är det nödvändigt att bindningstiden för samtliga företag i en koncern be- stäms utifrån det företag som senast godkändes för tonnagebeskattning. Av samma skäl bör bindningstiden efter en fusion eller fission, som ut- redningen föreslår, bestämmas utifrån det överlåtande eller övertagande företag som senast godkändes för tonnagebeskattning.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att en begäran om återkallelse ska gälla tidigast från och med det tionde beskattningsåret efter det första beskattningsår då tonnagebeskattning ska ske. Om flera företag i en kon- cern har godkänts för tonnagebeskattning, gäller en begäran om återkal- lelse tidigast från och med det tionde beskattningsåret efter det första be- skattningsår då tonnagebeskattning ska ske för det företag i koncernen som senast godkändes för tonnagebeskattning. Om ett överlåtande före- tag i en fusion eller fission har godkänts för tonnagebeskattning senare än det övertagande företaget gäller en återkallelse på begäran av det övertagande företaget tidigast från och med det tionde beskattningsåret efter det överlåtande företagets första beskattningsår med tonnage- beskattning. Förslaget innebär att företaget kan lämna systemet tidigast efter tio beskattningsår. Detta oavsett eventuella omstruktureringar. En förutsättning för att lämna systemet är vidare att företaget i förväg begär att godkännandet ska återkallas. Denna fråga behandlas nedan.

Utredningen använder termen utträde för när det godkända företaget lämnar systemet på egen begäran. Regeringen anser att det inte är nöd- vändigt att utöka begreppsapparaten utan att, efter förebild i bestämmel- serna om godkännande för F-skatt, återkallelse på egen begäran kan an- vändas i stället.

Prop. 2015/16:127

5.8.2På initiativ av Skatteverket

Regeringens förslag: Skatteverket ska återkalla ett godkännande för tonnagebeskattning om

–förutsättningarna för godkännande för tonnagebeskattning inte är uppfyllda,

–det godkända företaget inte har fullgjort viss uppgifts- eller dokumentationsskyldighet enligt skatteförfarandelagen och detta är av betydelse för godkännandet eller för tonnagebeskattningen, eller

–det godkända företaget har meddelats en dom som har fått laga kraft och där lagen mot skatteflykt har tillämpats och detta är av bety- delse för tonnagebeskattningen.

Ett godkännande för tonnagebeskattning ska dock inte återkallas på grund av att förutsättningarna för godkännandet inte är uppfyllda om en kvalificerad rederiverksamhet avvecklas och inte bedrivs vidare av någon annan, om det beslutas att företaget ska gå i likvidation eller om företaget försätts i konkurs. Ett godkännande för tonnagebeskattning ska inte heller återkallas på denna grund om företaget upplöses genom en fusion eller fission och det övertagande företaget är godkänt för tonnagebeskattning eller ansöker om godkännande och godkänns för tonnagebeskattning.

Skatteverket får avstå från att återkalla ett godkännande för tonnage- beskattning om det finns särskilda skäl.

En återkallelse på initiativ av Skatteverket avser godkännande för

–det beskattningsår då beslut om återkallelse meddelades, och

–tidigare beskattningsår som verksamheten har tonnagebeskattats, dock tidigast det beskattningsår som har gått ut under det sjätte kalenderåret före det kalenderår då beslut om återkallelse meddelades.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att återkallelse även ska ske om innehavaren inte fullgör sin bokföringsskyldighet enligt skatteförfarandelagen. Utred- ningens lagförslag innehåller inte heller en begränsning av återkallelse- grunden att det godkända företaget inte har fullgjort sin uppgifts- eller dokumentationsskyldighet till att endast avse viss skyldighet och fall där underlåtelsen har betydelse för godkännandet för tonnagebeskattning eller tonnagebeskattningen. Av utredningens förslag framgår det inte tydligt att ett av kraven för återkallelse är att innehavaren har meddelats en dom som har fått laga kraft och där lagen mot skatteflykt har tilläm- pats. Utredningen föreslår inget undantag från återkallelse när ett företag upplöses genom en fusion eller fission. Enligt utredningens förslag ska återkallelse underlåtas vid synnerliga skäl. Utredningen föreslår även en annan utformning av återkallelsetiden.

Remissinstanserna: FAR avstyrker förslaget. Det är enligt FAR inte proportionerligt att återkalla godkännandet för samtliga företag inom en koncern för att ett av koncernföretagen inte längre uppfyller kraven. FAR anser också att en återkallelse till följd av brister i uppgiftslämnandet strider mot principen om fri bevisföring samt att det är tveksamt om en särskild bestämmelse avseende lagen (1995:575) mot skatteflykt (skatte- flyktslagen) är nödvändig. Kammarrätten i Göteborg anser att det inte är rimligt med en mekanisk koppling till skatteflyktslagen eftersom andra

förfaranden som inte beivras genom skatteflyktslagen därmed faller utan- Prop. 2015/16:127 för. Kammarrätten förordar i stället en mer fristående bestämmelse som

kan låna drag från skatteflyktslagen. Kammarrätten i Göteborg och Skatteverket anser att det bör förtydligas om det krävs en lagakraft- vunnen dom där lagen mot skatteflykt har tillämpats för att grund för återkallelse ska föreligga. Skatteverket föreslår att det införs en regel som möjliggör för verket att i vissa situationer återkalla ett godkännande för tonnagebeskattning, även om företaget har försatts i konkurs eller trätt i likvidation. Det kommer enligt verket annars att vara enkelt att kringgå reglerna om återkallelse genom att försätta bolaget i konkurs eller ansöka om likvidation när Skatteverket inleder ett återkallelseärende. FAR anser att återkallelse ska kunna underlåtas vid särskilda skäl.

Skälen för regeringens förslag

Återkallelse när förutsättningarna för godkännande för tonnagebeskattning inte är uppfyllda

Om de förutsättningar som har legat till grund för godkännandet för ton- nagebeskattning brister bör, som utredningen föreslår, godkännandet för tonnagebeskattning återkallas.

En grundläggande förutsättning för godkännande är att företaget bedri- ver rederiverksamhet som är kvalificerad. Kvalificerad rederiverksamhet är bl.a. transporter av gods och passagerare till sjöss (sjötransporter), nödvändig eller nära anknuten verksamhet som ingår i ersättningen för sjötransporten och uthyrning av fartyg. För att verksamheten ska vara kvalificerad krävs även att viss andel av fartygsbeståndet ägs av det god- kända företaget eller är inhyrt utan besättning samt registrerat i vissa far- tygsregister (se avsnitt 5.2.1 och 5.3.1).

För företag som ingår i en koncern ställs vidare krav på att alla företag i koncernen som bedriver kvalificerad rederiverksamhet väljer samma beskattningsmetod. Vid ägar- eller verksamhetsförändringar inom en koncern kan företag, som bedriver kvalificerad rederiverksamhet men som inte är godkända för tonnagebeskattning, komma att ingå i en kon- cern med företag som är godkända för tonnagebeskattning. De företag som inte är godkända för tonnagebeskattning ska då ansöka om godkän- nande för tonnagebeskattning. Om kraven inte uppfylls finns inte förut- sättningar för fortsatt tonnagebeskattning för övriga företag i koncernen. Motsvarande gäller om ett företag som inte är godkänt för tonnage- beskattning genom en fusion eller fission tar över samtliga tillgångar samt skulder och förpliktelser hos ett företag som är godkänt för tonnage- beskattning, men inte ansöker om godkännande för tonnagebeskattning (avsnitt 5.3.1).

Det är enligt FAR inte proportionerligt att återkalla godkännandet för samtliga företag inom en koncern för att ett av koncernföretagen inte längre uppfyller kraven. Regeringen har viss förståelse för att en återkal- lelse i en sådan situation i vissa fall kan upplevas som oproportionerlig. Med hänsyn till risken för missbruk av reglerna inom en koncern som be- står dels av företag som är godkända för tonnagebeskattning, dels av företag som bedriver kvalificerad rederiverksamhet men som ändå inte skulle vara godkända för tonnagebeskattning och därmed beskattas enligt

Prop. 2015/16:127

konventionella regler anser regeringen dock att det är motiverat att god- kännandet för tonnagebeskattning för samtliga företag återkallas.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att Skatteverket ska återkalla ett godkännande för tonnagebeskattning om förutsättningarna för god- kännande inte längre är uppfyllda.

Återkallelse vid felaktigheter eller brister i fråga om viss uppgifts- eller dokumentationsskyldighet enligt skatteförfarandelagen

Ett företag kan bedriva både verksamhet som ska tonnagebeskattas och verksamhet som ska beskattas konventionellt. Det är av stor vikt att grän- serna mellan verksamheterna upprätthålls i beskattningshänseende och att resultatet av näringsverksamheten redovisas på ett korrekt sätt och kan kontrolleras. Enligt skatteförfarandelagen finns skyldigheter att läm- na kontrolluppgifter, deklaration och övriga uppgifter (14–35 kap.) samt dokumentationsskyldighet (39 kap.). För företag som bedriver verksam- het som ska tonnagebeskattas föreslår utredningen även särskilda krav på att redovisning och dokumentation av verksamheten ska vara lätt att ur- skilja och följa. Den som är godkänd för tonnagebeskattning och som inte fullgör sin uppgifts-, bokförings- eller dokumentationsskyldighet ska enligt utredningens förslag inte längre tonnagebeskattas.

Det är enligt regeringens mening inte nödvändigt att, som utredningen föreslår, föra in särskilda bestämmelser om bokföring i skatteförfarande- lagen, utan den befintliga bestämmelsen i 39 kap. 3 § SFL om generell dokumentationsskyldighet bedöms vara tillräcklig (se avsnitt 5.10).

I motsats till FAR anser regeringen att brister i uppgifts- eller dokumentationsskyldigheten bör kunna utgöra grund för återkallelse av godkännandet för tonnagebeskattning. Återkallelsegrunden bör dock be- gränsas till sådana brister i uppgifts- eller dokumentationsskyldigheten som är av betydelse för godkännandet för tonnagebeskattning eller tonna- gebeskattningen. Det är inte all uppgiftsskyldighet enligt skatteförfaran- delagen som har betydelse för godkännandet eller för tonnagebeskattnin- gen. Enligt regeringens uppfattning bör grunden för återkallelse begrän- sas till situationer när skyldigheten att lämna uppgifter i inkomstdeklara- tionen (29–32 kap.) eller särskilda uppgifter (33 kap.) inte fullgörs. När det gäller dokumentationsskyldigheten, så är det den generella dokumen- tationsskyldigheten enligt 39 kap. 3 § SFL som är av betydelse för god- kännandet eller för tonnagebeskattningen. Regeringen föreslår därför att grund för återkallelse ska föreligga när det godkända företaget inte full- gör sin uppgifts- eller dokumentationsskyldighet enligt dessa bestämmel- ser och detta är av betydelse för godkännandet för tonnagebeskattning eller för tonnagebeskattningen.

Återkallelse på grund av missbruk av systemet med tonnagebeskattning

Utredningen anser att ett godkännande för tonnagebeskattning måste kunna återkallas i fall av missbruk av systemet, dvs. när rättshandlingar företas med avsikt att skapa otillbörliga skatteförmåner. Utredningen föreslår därför att godkännandet för tonnagebeskattning ska återkallas om lagen mot skatteflykt har tillämpats avseende den som bedriver den verksamhet som tonnagebeskattas och detta är av betydelse för tonnage- beskattningen.

FAR anser att det är tveksamt om en särskild bestämmelse avseende lagen mot skatteflykt är nödvändig. Regeringen delar dock utredningens uppfattning att godkännandet för tonnagebeskattning bör kunna återkal- las vid missbruk av systemet. Regeringen anser till skillnad från Kam- marrätten i Göteborg att det inte är lämpligt att införa en särskild miss- bruksbestämmelse i inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, utan att en mekanisk hänvisning till skatteflyktslagen är att föredra.

Som Kammarrätten i Göteborg och Skatteverket framhåller bör det för- tydligas att det krävs att det godkända företaget har meddelats en dom som har fått laga kraft och där lagen mot skatteflykt har tillämpats samt detta är av betydelse för tonnagebeskattningen för att grund för återkal- lelse ska föreligga.

Avveckling av verksamhet, likvidation, konkurs samt fusion och fission

Ett företag som har valt att verksamheten ska tonnagebeskattas är bunden av det valet i minst tio beskattningsår. Det finns således ingen möjlighet för den som har valt tonnagebeskattning att av affärsmässiga skäl av- veckla verksamheten och lämna systemet i förtid. Samtidigt föreligger inom associationsrätten, konkurs- och utsökningsrätten samt skatterätten krav på att den som bedriver näringsverksamhet ska fullgöra sina ekono- miska åtaganden gentemot enskilda och det allmänna och i tid avveckla en verksamhet som saknar eller kan förutses komma att sakna dessa förutsättningar.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund att det ska finns en möjlighet att lämna systemet med tonnagebeskattning i förtid under ordnade for- mer. Enligt utredningens förslag ska ett godkännande för tonnagebeskatt- ning därför inte återkallas på grund av att förutsättningarna för godkän- nande inte längre är uppfyllda om verksamheten avvecklas och inte bedrivs vidare av någon annan. Motsvarande ska gälla vid likvidation och konkurs.

Regeringen instämmer i utredningens förslag. Att, som Skatteverket föreslår, införa en möjlighet för verket att i vissa situationer ändå åter- kalla godkännandet för tonnagebeskattning bedöms öka komplexiteten i regelverket. Det nu aktuella undantaget från återkallelse av godkännandet är vidare begränsat till de fall när det föreligger grund för återkallelse på grund av att förutsättningarna för godkännande inte längre är uppfyllda. Mot denna bakgrund bedöms det enligt regeringens mening inte som mo- tiverat att införa en sådan möjlighet som Skatteverket efterfrågar i nulä- get. Regeringen har dock för avsikt att följa upp och utvärdera den kom- mande lagstiftningen.

När en kvalificerad rederiverksamhet eller ett kvalificerat fartyg tas över av ett annat företag genom en fusion eller en fission upphör det överlåtande företaget med kvalificerad rederiverksamhet. Det överlåtan- de företaget uppfyller därmed inte längre förutsättningarna för tonnage- beskattning. Som beskrivits ovan utgör detta grund för återkallelse av godkännandet. Avsikten är dock att det övertagande företaget ska ta över det överlåtande företagets val av tonnagebeskattning. I avsnitt 5.3.4 före- slås därför att ett företag som inte är godkänt för tonnagebeskattning och som genom en fusion eller fission tar över en kvalificerad rederiverksam- het eller ett kvalificerat fartyg från ett annat företag som är godkänt för

Prop. 2015/16:127

tonnagebeskattning ska ansöka om godkännande för tonnagebeskattning. Ansökan ska ha kommit in till Skatteverket inom tre månader från den dag då fusionen eller fissionen blev genomförd. Det bör enligt Lagrådet klargöras vilka effekter det får på tonnagebeskattningen när det överlå- tande företaget i en fusion eller fission upplöses och ett godkännande inte ges till det övertagande företaget eller det övertagande företaget inte an- söker om godkännande. Regeringen instämmer i denna bedömning och föreslår att det införs en särskild bestämmelse om att godkännandet för tonnagebeskattning inte ska återkallas efter en fusion eller fission på grund av att förutsättningarna för godkännande inte längre är uppfyllda, om det övertagande företaget är godkänt för tonnagebeskattning eller an- söker om och godkänns för tonnagebeskattning. Om ett övertagande företag som inte är godkänt för tonnagebeskattning underlåter att ansöka om godkännande eller inte godkänns för tonnagebeskattning kan det dock bli aktuellt att återkalla godkännandet.

Särskilda skäl

Om grund för återkallelse av godkännandet för tonnagebeskattning före- ligger är utgångspunkten att återkallelse ska ske.

Det kan dock förekomma situationer eller omständigheter som gör att en återkallelse av godkännandet i det enskilda fallet framstår som obillig. När en återkallelse av godkännandet sker kommer företaget att utestän- gas från systemet med tonnagebeskattning under minst tio beskattnings- år. Därtill ska beskattningen under tidigare beskattningsår omprövas en- ligt konventionella regler och företaget kan komma att påföras en åter- kallelseavgift (se avsnitt 5.8.4). I utredningen förslås därför att det bör finnas en möjlighet för Skatteverket att underlåta att återkalla ett godkän- nande om de rättsföljder som är knutna till återkallelsen vid en samlad bedömning framstår som oproportionerliga. Utredningen föreslår vidare att skälen för att underlåta en återkallelse av godkännandet bör vara starka, dvs. synnerliga skäl ska föreligga.

FAR invänder mot kravet på synnerliga skäl och anser att det borde vara tillräckligt med särskilda skäl.

Regeringen har som alternativ övervägt om ett företag innan återkallel- se av godkännandet sker i stället ska beredas möjlighet att vidta rättelse av de brister som ligger till grund för återkallelse av godkännandet. Re- geringen har dock i likhet med utredningen funnit att en reglering enligt vilken återkallelse kan underlåtas är mer lämplig. I likhet med FAR anser regeringen emellertid att det bör räcka med särskilda skäl för att en återkallelse ska kunna underlåtas.

När förutsättningarna för godkännande för tonnagebeskattning inte längre är uppfyllda är utgångspunkten att företaget inte kan vara kvar i systemet med tonnagebeskattning och att godkännandet ska återkallas. Vissa av de uppställda kraven avseende flottan är dock av sådan art att återkallelse bör kunna underlåtas vid en mindre tillfällig avvikelse om det föreligger särskilda skäl. Även om den nu föreslagna bestämmelsen inte är avsedd att fungera som en allmän möjlighet att vidta rättelse av brister bör det vid bedömningen av om det finns särskilda skäl vägas in om företaget har vidtagit rättelse. Vid bedömningen av om särskilda skäl finns bör även beaktas om situationen beror på företagets eget agerande

eller planering av en verksamhet eller om det rör sig om omständigheter som ligger utanför företagets kontroll. Ett exempel är om flaggkraven inte har uppfyllts och det beror på att ett beställt fartyg inte har levererats i tid.

När det gäller fullgörandet av uppgifts- och dokumentationsskyldig- heten kan särskilda skäl anses föreligga om bristen är ursäktlig.

Vid återkallelse på grund av missbruk av systemet med tonnagebe- skattning bör särskilda skäl för att underlåta återkallelse inte anses före- ligga.

Vilka beskattningsår en återkallelse på initiativ av Skatteverket avser

Ett val att verksamheten ska tonnagebeskattas kan sägas vara bindande i två avseenden. Dels kan den som har valt att en kvalificerad rederiverk- samhet ska tonnagebeskattas på egen begäran lämna systemet med tonna- gebeskattning tidigast efter tio beskattningsår, dels måste en begäran om återkallelse av ett godkännande för tonnagebeskattning ha kommit in till Skatteverket senast fyra år före ingången av det sista beskattningsår då tonnagebeskattning ska ske.

En återkallelse på begäran av Skatteverket innebär att det godkända företaget kommer att lämna systemet med tonnagebeskattning i förtid, dvs. under bindningstiden. Företaget kan därmed sägas ha tagit systemet med tonnagebeskattning i anspråk på felaktiga grunder. När ett godkän- nande för tonnagebeskattning återkallas på initiativ av Skatteverket bör återkallelsen därför avse godkännandet för alla de beskattningsår som den kvalificerade rederiverksamheten har tonnagebeskattats.

Reglerna för omprövning och efterbeskattning bör enligt utredningen dock även gälla vid återkallelse av ett godkännande för tonnagebeskatt- ning. Regeringen instämmer i denna bedömning. Det innebär att det god- kända företaget, med de begränsningar som följer av reglerna om efterbe- skattning, ska behandlas som om godkännandet aldrig hade getts. Ett be- slut om omprövning av beskattning till nackdel för den det gäller får meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då beskattnings- året har gått ut (efterbeskattning). För att överensstämma med den tid som efterbeskattning kan ske ska återkallelsetiden för tid bakåt vara maximalt sex år. För beskattningsåret närmast före det beskattningsår då beslut om återkallelse meddelades bör således beslut om skatt fattas en- ligt konventionella regler. Beskattningsbeslut för tidigare beskattningsår bör omprövas enligt reglerna för omprövning.

Utredningen föreslår att återkallelsebeslutet även, i formell mening, ska avse resterande del av den tid som tonnagebeskattning skulle ha skett. Detta sett i ljuset av att ett val av tonnagebeskattning är bindande på sätt som beskrivs ovan. Regeringen menar dock att det är naturligt att ett beslut om återkallelse innebär en slutpunkt och att efter det att god- kännandet har återkallats, beskattning ska ske enligt konventionella reg- ler. Det är därför inte nödvändigt att beslutet i formell mening ska anses omfatta tid efter beslutet.

Följande exempel kan visa på tillämpningen.

Anta att ett företag, som har kalenderår som räkenskapsår och där- med som beskattningsår, godkänns för tonnagebeskattning 2017. År

Prop. 2015/16:127

Prop. 2015/16:127 2027 beslutar Skatteverket att godkännandet ska återkallas på grund av att förutsättningarna för godkännande för tonnagebeskattning inte längre är uppfyllda. Beslutet att återkalla godkännandet avser det beskattningsår då beslutet om återkallelse meddelades, dvs. 2027, samt de sex tidigare beskattningsåren 2021–2026.

Lagförslag

Förslaget föranleder att tre nya paragrafer, 13 a kap. 10 § första stycket 2–4 och andra stycket samt 13 a kap. 11 och 17 §§ SFL, införs.

	5.8.3	Omprövning i samband med återkallelse av
		godkännande för tonnagebeskattning

	Regeringens förslag: Ett beslut om omprövning till nackdel för den
	som beslutet gäller av ett beslut om skatt får meddelas inom sex år
	från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (efter-
	beskattning) om det föranleds av ett beslut i ett ärende eller mål om
	återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning.
	Den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat
	på initiativ av Skatteverket ska lämna de särskilda uppgifter som
	Skatteverket behöver för att kunna fatta beslut om beskattning för de
	tidigare beskattningsår som återkallelsen avser. Uppgifterna ska ha
	kommit in till Skattverket senast tre månader efter den dag då den som
	beslutet om återkallelse av godkännandet för tonnagebeskattning
	gäller fick del av det. Om uppgifterna inte lämnas får skönsbeskatt-
	ning beslutas.

	Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Ut-
	redningen lämnar inte något förslag om skyldighet att lämna särskilda
	uppgifter eller skönsbeskattning när ett godkännande för tonnagebeskatt-
	ning har återkallats på initiativ av Skatteverket.
	Remissinstanserna: Det bör enligt Skatteverket förtydligas vilka åt-
	gärder som företaget ska vidta efter ett beslut om återkallelse för att verk-
	samheten ska kunna beskattas konventionellt.
	Skälen för regeringens förslag: När ett godkännande för tonnagebe-
	skattning återkallas på initiativ av Skatteverket avser återkallelsen god-
	kännandet för alla de beskattningsår som den kvalificerade rederiverk-
	samheten har tonnagebeskattats med de begränsningar som följer av be-
	stämmelserna om efterbeskattning till nackdel för den som beslutet gäller
	i 66 kap. 27 § SFL. Fråga är hur beskattningen ska kunna verkställas en-
	ligt konventionella regler för den tid som återkallelsen avser.
	Utredningen föreslår att bestämmelsen om efterbeskattning ska vara
	tillämplig även vid återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning.
	Regeringen instämmer i utredningens förslag.
	Efterbeskattning avser omprövning till nackdel för den som beslutet
	gäller. Vid en omprövning av beskattning med konventionella beskatt-
	ningsregler kan dock beskattningsresultatet bli både högre och lägre.
	Frågan om ett beslut är till fördel eller nackdel är dock enligt regeringens
	mening av begränsad betydelse då fall som är till fördel för den enskilde
94	borde kunna omprövas med stöd av bestämmelsen i 66 kap. 19 § SFL.

Prop. 2015/16:127 5.8.4

Återkallelseavgift

Regeringens förslag: En återkallelseavgift, som är en särskild avgift, ska tas ut av den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat av andra skäl än på egen begäran.

Återkallelseavgiften består av en grundavgift och en tilläggsavgift. Grundavgiften är skillnaden mellan den skatt som skulle ha be- stämts för den högsta tonnageinkomsten under de beskattningsår som grundavgiften avser och den skatt som bestäms för respektive beskatt-

ningsår till följd av återkallelsen, om denna skatt är lägre.

En grundavgift ska tas ut för vart och ett av de tidigare beskattnings- år som återkallelsen avser.

En tilläggsavgift ska tas ut med 20 procent av den skatt som skulle ha bestämts för den högsta tonnageinkomsten under de beskattningsår som grundavgiften avser, multiplicerat med det resterande antal be- skattningsår som tonnagebeskattning skulle ha skett om godkännandet för tonnagebeskattning inte hade återkallats. Vid beräkning av de re- sterande antal beskattningsår som tonnagebeskattning skulle ha skett ska en begäran om återkallelse anses ha gjorts senast under det be- skattningsår då godkännandet för tonnagebeskattning återkallades.

Skatteverket ska meddela ett beslut om återkallelseavgift inom två år från den dag då beslutet om återkallelse av godkännandet för tonna- gebeskattning meddelades. Återkallelseavgiften ska vara betald senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades.

Ett föreläggande får inte förenas med vite om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som kan leda till återkallelseavgift.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Ut- redningen lämnar inga lagförslag om förfarandet för återkallelseavgifter eller om möjligheterna att förena föreläggande med vite.

Remissinstanserna: FAR avstyrker förslaget och föreslår att reglerna om skattetillägg i stället ska gälla. FAR anger att bestämmelsen inte är proportionerlig med avseende på de intressen som den ska tillvarata och att den inte följer svensk beskattningstradition. Skatteverket framhåller betydelsen av att vägledning ges i fråga om i vilka situationer som det kan bli aktuellt att tillämpa befrielsereglerna för särskilda avgifter.

Skälen för regeringens förslag

Skäl för en återkallelseavgift

Regeringen föreslår att återkallelse av godkännande, omprövning av tidi- gare beskattningsår och spärrtid ska följa när ett företag inte uppfyller förutsättningarna för tonnagebeskattning (avsnitten 5.8.2, 5.8.3 och 5.9). Detta bedöms dock inte i tillräcklig utsträckning förhindra att företag väl- jer tonnagebeskattning och tillgodogör sig fördelarna med schablonbe- skattningen för att därefter lämna systemet under bindningstiden och till- godogöra sig fördelarna med de konventionella reglerna, exempelvis de generösa avskrivningsreglerna.

Omprövning av beskattningen genom efterbeskattning innebär att före- taget ges en sådan behandling i beskattningshänseende som det skulle ha fått utan tonnagebeskattning. Beskattningen enligt de konventionella be- skattningsreglerna är således inte en sanktion utan innebär endast att en riktig beskattning åsätts företaget.

Spärrtiden skulle kunna anses utgöra en sanktion genom att ett företag vars godkännande har återkallats inte kan träda in i systemet igen förrän minst tio beskattningsår har gått från utgången av det senaste beskatt- ningsår som tonnagebeskattning har skett. Spärrtidens syfte är dock främst att förhindra att företagen växlar mellan tonnagebeskattning och konventionell beskattning.

Enligt regeringens bedömning fyller en särskild avgift, en återkallelse- avgift, behovet av att förebygga att företag som har valt tonnagebeskatt- ning lämnar systemet under bindningstiden. Utan en ekonomisk sanktion skulle det bindande valet av tonnagebeskattning förlora sin betydelse i praktiken. En sådan avgift är även i linje med Europeiska kommissionens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport (2004/C 13/03).

Regeringen instämmer därför, i motsats till FAR, i utredningens förslag att en särskild avgift i form av en återkallelseavgift ska tas ut av den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat. Återkallelse- avgiften ska avse alla beskattningsår som återkallelsen avser samt de res- terande beskattningsår som tonnagebeskattning skulle ha skett om god- kännandet inte hade återkallats, dvs. den resterande bindningstiden. Av- giften föreslås bestå av en grundavgift och en tilläggsavgift.

Återkallelsesavgiften ska såsom förseningsavgift, skattetillägg och kontrollavgift utgöra en särskild avgift i skatteförfarandelagen. Det inne- bär bl.a. att bestämmelserna i 51 kap. 1 § SFL om befrielse från särskilda avgifter blir tillämpliga på återkallelseavgiften. Bestämmelserna innebär att Skatteverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från en särskild avgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Det ska sär- skilt beaktas t.ex. om den felaktighet eller passivitet som har lett till av- giften kan antas ha berott på ålder, hälsa eller liknande förhållande, om det är fråga om en felbedömning av en regel eller betydelsen av faktiska förhållanden, om avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten eller om det har varit fråga om en oskäligt lång hand- läggningstid.

Skatteverket efterfrågar vägledning i fråga om i vilka situationer som det kan bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna om befrielse från särskil- da avgifter. När det gäller återkallelseavgiften torde befrielse komma i fråga mer sällan än beträffande andra särskilda avgifter, eftersom Skatte- verket redan i samband med att beslut om återkallelse övervägs ska pröva om det finns särskilda skäl att underlåta att återkalla ett godkännande. Det kan emellertid inte uteslutas att situationer uppkommer där det skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Ett sådant fall skulle kunna vara när exempelvis den ägda andelen av den kvalificerade flottan har minskat och detta beror på omständigheter utanför den godkändes kontroll och det inte är ekonomiskt försvarbart att komplettera flottan. Om flottan hade kompletterats hade återkallelse kunnat underlåtas. I det här exemplet skulle det dock vara rätt att återkalla godkännandet efter- som flottan har minskat permanent, men det kan ändå vara oskäligt att ta ut full återkallelseavgift.

Prop. 2015/16:127

I 44 kap. 3 § SFL finns sedan tidigare ett förbud att förena ett föreläg- gande med vite om det finns anledning att anta att den som ska föreläg- gas har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skatte- tillägg eller kontrollavgift. Motsvarande bör gälla för återkallelseavgift.

Grundavgift

Ett företag som har valt att en kvalificerad rederiverksamhet ska tonnage- beskattas kan i efterhand konstatera vilken beskattningsmetod som skulle ha varit mest fördelaktig. Av det skälet bör återkallelseavgiften konstrue- ras på ett sådant sätt att företaget, för de år som den kvalificerade rederi- verksamheten har tonnagebeskattats, i vart fall inte vinner på en ompröv- ning av beskattningen enligt konventionella regler. Återkallelseavgiften ska därför konstrueras så att den som återkallelsen av godkännandet gäl- ler alltid ska betala minst lika mycket skatt avseende den kvalificerade rederiverksamheten som om godkännandet inte hade återkallats. Denna del av återkallelseavgiften benämns grundavgift.

Om omprövningen av tidigare beskattningsår medför att den skatt som företaget ska betala för respektive beskattningsår avseende den kvalifice- rade rederiverksamheten blir lägre än den skatt som har betalats inom ramen för tonnagebeskattningen ska grundavgift tas ut för dessa år. Om däremot omprövningen av tidigare beskattningsår medför att den skatt som företaget ska betala för respektive beskattningsår blir högre än den skatt som har betalats inom ramen för tonnagebeskattning ska ingen grundavgift tas ut. För att det inte ska vara möjligt att planera inför en återkallelse och en lägre återkallelseavgift genom att minska flottans storlek bör jämförelsen för respektive beskattningsår göras med den skatt som skulle ha bestämts för den högsta tonnageinkomsten under de be- skattningsår som grundavgiften avser.

Regeringen föreslår sammanfattningsvis att grundavgiften ska vara skillnaden mellan den skatt som skulle ha bestämts för den högsta tonna- geinkomsten under de beskattningsår som grundavgiften avser och den skatt som bestäms för respektive beskattningsår till följd av återkallelsen, om denna skatt är lägre. En grundavgift ska tas ut för vart och ett av de tidigare beskattningsår som återkallelsen avser. I avsnitt 5.8.2 behandlas frågan vilka tidigare beskattningsår en återkallelse av godkännandet avser.

Tilläggsavgift

Utredningen föreslår att en del av återkallelseavgiften bör avse den tid som tonnagebeskattning skulle ha skett om godkännandet inte hade åter- kallats. Syftet är att understryka betydelsen av att ett val med tonnagebe- skattning är bindande. Denna del av avgiften benämns tilläggsavgift.

Tilläggsavgiften ska enligt utredningens förslag motsvara 20 procent av skatten på företagets högsta tonnageinkomst under de beskattningsår som grundavgiften avser, multiplicerat med antal år som tonnagebeskatt- ning skulle ha skett om godkännandet inte hade återkallats. Anledning till att tilläggsavgiften ska beräknas på den högsta inkomsten är att det inte ska vara möjligt att planera inför en återkallelse för att få en lägre åter- kallelseavgift genom att minska storleken på flottan. Tilläggsavgiften be- räknas således utifrån den resterande bindningstiden. Regeringen instäm-

mer i utredningens förslag, men föreslår en annan utformning av bestäm- melserna.

Antalet resterande beskattningsår i systemet med tonnagebeskattning är beroende av när återkallelsen sker samt om företaget dessförinnan själv har begärt att godkännandet ska återkallas. Har företaget begärt att god- kännandet för tonnagebeskattning ska återkallas, ska tilläggsavgiften be- räknas utifrån det antal beskattningsår som hade återstått fram till att återkallelsen på egen begäran började gälla. Om företaget inte tidigare har begärt att godkännandet ska återkallas, ska en begäran om återkallel- se anses ha gjorts senast under det beskattningsår då godkännandet för tonnagebeskattning återkallades. Följande exempel kan visa på tillämp- ningen.

Anta att ett aktiebolag, som har kalenderår som räkenskapsår och därmed som beskattningsår, är inne på sitt sjunde beskattningsår med tonnagebeskattning och tagit upp 600 000 kronor varje år i ton- nageinkomst. Aktiebolaget får detta år godkännandet för tonnage- beskattning återkallat. Tilläggsavgiften beräknas då enligt följande. Med en skattesats på 22 procent uppgår skatten på 600 000 kronor till 132 000 kronor per år. 20 procent av 132 000 kronor, dvs. 26 400 kronor, multipliceras med resterande antal år som tonnage- beskattning skulle ha skett om godkännandet inte hade återkallats. Bolaget har inte tidigare begärt att godkännandet ska återkallas. En begäran om återkallelse ska därför anses ha gjorts under det be- skattningsår då godkännandet återkallas, dvs. år sju. Eftersom upp- sägningstiden är fem år, uppgår de resterande antal beskattningsår med tonnagebeskattning till sex, det innevarande sjunde året och de följande fem åren. Tilläggsavgiften skulle således uppgå till 158 400 kronor (= 26 400 × 6).

Om företaget själv under år fem hade begärt att godkännandet för tonnagebeskattning skulle återkallas, skulle tilläggsavgiften i stället ha beräknats genom att skatten på den högsta tonnageinkomsten (26 400 kronor) multipliceras med fyra år (det innevarande sjunde året och de följande tre åren). Tilläggsavgiften blir i detta fall 105 600 kronor (= 26 400 × 4).

Skatteverket ska meddela ett beslut om återkallelseavgift inom två år från den dag då beslutet om återkallelse av godkännandet för tonnagebeskatt- ning meddelades. Återkallelseavgiften ska vara betald senast den för- fallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades. Vid beredningen av detta lagstiftningsärende har upp- märksammats att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) sannolikt behöver kompletteras så att sekretess omfattar åter- kallelseavgiften. Regeringen avser att återkomma till frågan i ett senare lagstiftningsärende.

Återkallelseavgift och dubbelprövningsförbudet

I den europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonven- tionen) finns civila och politiska rättigheter reglerade.

Prop. 2015/16:127

Prop. 2015/16:127 I artikel 4.1 i sjunde tilläggsprotokollet till konventionen regleras prin- cipen om att den som en gång blivit dömd eller frikänd av domstol för ett brott ska vara skyddad mot nytt åtal och ny dom för samma brott. Rättig- heten eller förbudet har många benämningar: dubbelbestraffningsförbu- det, mer korrekt dock dubbelprövningsförbudet, förbudet mot dubbla för- faranden och den latinska benämningen ne bis in idem (ej två gånger i samma sak). I det följande använder regeringen uttrycket dubbelpröv- ningsförbudet. I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättig-

heterna (EU:s rättighetsstadga) finns också en bestämmelse om dubbel- prövningsförbudet. En viktig skillnad mot Europakonventionen med till- hörande lag är att EU:s rättighetsstadga bara gäller vid tillämpning av unionsrätten.

Artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet har följande lydelse på svenska.

1.Ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat.

2.Bestämmelserna i föregående punkt skall inte utgöra hinder mot att målet tas upp på nytt i enlighet med lagen och rättegångsordningen i den berörda staten, om det föreligger bevis om nya eller nyuppdagade omständigheter eller om ett grovt fel har begåtts i det tidigare rätte- gångsförfarandet, vilket kan ha påverkat utgången i målet.

3.Avvikelse får inte ske från denna artikel med stöd av artikel 15 i konventionen.

Av ordalydelsen i punkt 1 framgår tydligt att dubbelprövningsförbudet är begränsat till att gälla samma rättssubjekt. Vidare skyddar bestämmel- sen bara mot lagföring inom en och samma stat. I andra delar är bestäm- melsen inte lika tydlig. Detta gäller bl.a. frågor om vad som avses med att lagföras eller straffas eller vad som utgör samma brott. Förenklat kan dock sägas att bestämmelsen avser att förhindra att samma person prövas för samma brott två gånger. Det kan framhållas att dubbelprövningsför- budet inte förbjuder att flera straff döms ut för samma brott, utan att sam- ma brott prövas på nytt, dvs. vid olika tillfällen.

Enligt Europadomstolen måste begreppen "lagföring" och "straff" i artikel 4.1 tolkas med utgångspunkt i begreppen "anklagelse för brott" och "straff" i artikel 6 punkten 1 och artikel 7 punkten 1 i Europakonven- tionen (Zolotukhin mot Ryssland, no 14939/03, den 10 februari 2009).

I fråga om tolkningen av begreppet "anklagelse för brott" enligt artikel 6.1 har Europadomstolen genom avgörande i målet Engel m.fl. mot Nederländerna, no 5100/71 m.fl., den 8 juni 1976, etablerat tre kriterier (de s.k. "Engelkriterierna”) som ska tillämpas vid en prövning av om en sanktion är att bedöma som anklagelse för brott i Europakonventionens mening. De tre kriterierna är:

1.klassificering i inhemsk rätt,

2.gärningens art, och

3.den påföljd som kan komma i fråga.

Vid bedömningen av om en handling omfattas av artikel 6.1 måste ut- gångspunkten, enligt domstolen, vara hur en viss handling klassificeras i inhemsk rätt. Klassificeringen utgör dock enligt domstolen enbart en ut-

gångspunkt för bedömningen och av större betydelse är gärningens art

100

samt den påföljd som en person riskerar att dömas till. I fråga om gärnin- gens art har det betydelse om det rör sig om en gärning som kan utföras av vem som helst och mot vilken lagstiftaren har velat införa ett allmänt förbud eller om det är fråga om en kränkning av förhållningsregler för en viss avgränsad grupp personer med särskild ställning och särskilda skyl- digheter.

Utgångspunkten är att det andra och tredje kriteriet är alternativa i för- hållande till varandra. För det fall att de sedda var för sig inte ger något klart svar på frågan om ett förfarande innefattar en anklagelse för brott, kan dock den kumulativa effekten av dem föranleda en sådan slutsats.

Engelkriterierna har kommit att tillämpas i ett stort antal avgöranden där Europadomstolen funnit att sådant som i olika staters interna rätts- ordningar inte bedöms utgöra anklagelse för brott ändå omfattas av artikel 6.1 i Europakonventionen. I Europadomstolens praxis anses till exempel det svenska skattetillägget omfattas av artikel 6.1 i Europa- konventionen. I domstolens avgörande i målet Janosevic mot Sverige, no 34619/97, den 23 juli 2002, konstaterade domstolen att tillägget kunde drabba samtliga svenska skattebetalare och hade ett avskräckande och bestraffande syfte. Därmed var tillägget enligt domstolen att jämställa med "anklagelse för brott".

Återkallelseavgift ska tas ut om ett godkännande för tonnagebeskatt- ning återkallas. Avgiften ska tas ut som en grundavgift och en tilläggs- avgift. Det finns möjlighet att få hel eller delvis befrielse från avgiften. Enligt förslaget kan inte skattetillägg tas ut i samband med återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning (avsnitt 5.8.6).

Fråga är nu om aktuell återkallelseavgift kan vara att betrakta som en anklagelse för brott enligt Europakonventionen.

Återkallelseavgiften är enligt nationell rätt inte en straffrättslig utan en administrativ sanktion. Även om de generella reglerna om återkallelse- avgift teoretiskt sett kan beröra alla sorters skattskyldiga, kommer det rent faktiskt att beröra ett litet antal skattskyldiga. Utredningen beräknar att det totalt sett finns 455 fartyg som i och för sig skulle kunna ingå i systemet med tonnagebeskattning, men att endast 33 av de 116 aktie- bolag som äger fartygen skulle kunna ingå i systemet. Det beräknas även att endast 23 företag med totalt 84 fartyg kan antas träda in i systemet.

Vad gäller sanktionens storlek kan avgiften uppgå till relativt höga belopp. Det kan enligt regeringens mening inte uteslutas att påförande av återkallelseavgift kan komma att bedömas som en anklagelse för brott enligt Europakonventionen.

Om en person får sitt godkännande för tonnagesbeskattning återkallat och en återkallelseavgift tas ut i samband med detta, skulle dubbelpröv- ningsförbudet i vissa fall kunna komma att aktualiseras, nämligen om återkallelsen grundas på att den skattskyldige har underlåtit att lämna uppgifter enligt skatteförfarandelagen. Sådana omständigheter skulle kunna ligga till grund för en process om skattebrott om även de övriga rekvisiten för skattebrott är uppfyllda.

Som nämnts ovan torde systemet med tonnagebeskattning endast kom- ma att beröra få skattskyldiga. Det kan därför antas att situationer där dubbelprövningsförbudet skulle kunna aktualiseras bara kommer att in- träffa sällan om ens någonsin. Regeringen anser därför att det inte är nöd-

Prop. 2015/16:127

101

Prop. 2015/16:127 vändigt att i detta lagstiftningsärende föreslå någon särskild reglering av dubbelprövningsförbudet.

För det fall att det trots allt i praktiken skulle komma att bedömas att påförandet av återkallelseavgift och en annan sanktion i ett enskilt fall omfattas av dubbelprövningsförbudet, kan påminnas om att Europakon- ventionen gäller som lag här i landet och att myndigheterna ska tillämpa dess regler.

Regeringen kommer att följa upp och utvärdera effekterna av den kom- mande lagstiftningen. I utvärderingen kommer även tillämpningen av be- stämmelserna om återkallelseavgift i förhållande till dubbelprövningsför- budet att ingå.

Lagförslag

Förslaget föranleder ändringar i 1 kap. 1 §, 3 kap. 17 §, 44 kap. 3 §, 52 kap. 1 § och 62 kap. 8 § SFL samt att en ny paragraf, 52 kap. 8 b § SFL, och ett nytt kapitel, 49 a kap. SFL, införs.

	5.8.5	Anstånd med att betala återkallelseavgift

	Regeringens förslag: Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning
	av återkallelseavgift om den som avgiften gäller har begärt ompröv-
	ning av eller till förvaltningsrätten överklagat beslutet om återkallelse-
	avgift eller beslutet i den fråga som föranlett återkallelseavgiften.
	Skatteverket ska även bevilja anstånd med betalning av återkallelse-
	avgift om det skulle medföra betydande skadeverkningar för den
	betalningsskyldige och framstå som oskäligt att betala avgiften. An-
	ståndstiden ska bestämmas till längst fem år efter dagen för beslutet
	om anstånd.
	Det får inte ställas krav på säkerhet för att bevilja anstånd med åter-
	kallelseavgiften.

	Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Ut-
	redningen lämnar inte något förslag i fråga om möjligheten att kräva
	säkerhet för beviljande av anstånd med återkallelseavgiften.
	Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt kommenterat för-
	slaget.
	Skälen för regeringens förslag: Den under avsnitt 5.8.4 föreslagna
	återkallelseavgiften är en ny form av särskild avgift. Avgiften ska i prin-
	cip påföras vid samtliga återkallelser av godkännande för tonnagebe-
	skattning. Avgiften kan uppgå till relativt höga belopp, vilket kan inne-
	bära betydande svårigheter om företagen tvingas betala hela återkallelse-
	avgiften vid ett och samma tillfälle. Det finns därför behov av anstånds-
	regler. I 63 kap. SFL finns vissa anståndsbestämmelser som kan tilläm-
	pas vid påförandet av en återkallelseavgift.
	Fråga är om ytterligare anståndsregler behöver införas. Enligt 63 kap.
	7 § SFL ska Skatteverket i vissa fall av omprövning och överklagande
	automatiskt bevilja anstånd med betalning av skattetillägg och kontroll-
	avgift. Anståndstiden är begränsad till som längst tre månader efter
	dagen för Skatteverkets eller förvaltningsrättens beslut. Bakgrunden till
102	bestämmelsen är att skattetillägg i Europakonventionens mening har an-

setts utgöra en anklagelse för brott som medger rätt till domstolsprövning (artikel 6 i Europakonventionen). Utredningen föreslår att bestämmelsen i 63 kap. 7 § SFL även bör omfatta återkallelseavgift. Regeringen bedö- mer som framgår av avsnitt 5.8.4 att det inte kan uteslutas att påförande av återkallelseavgift kan komma att bedömas som en anklagelse för brott enligt Europakonventionen. Mot denna bakgrund instämmer regeringen i utredningens förslag.

Enligt 63 kap. 5 § SFL ska anstånd beviljas om den som är skyldig att betala skatt har begärt omprövning av eller överklagat beslutet och det skulle medföra betydande skadeverkningar för den betalningsskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten. Bestämmelsen är be- gränsad till att gälla fall av omprövning eller överklagande och anstånds- tiden är som längst tre månader efter dagen för beslutet.

Utredningen föreslår att det för återkallelseavgift införs en anstånds- bestämmelse för att undvika betydande skada som ska gälla generellt, dvs. inte vara begränsad till överklagande- och omprövningsfall som 63 kap. 5 § SFL. Enligt utredningens förslag ska det framstå som oskäligt att betala avgiften för att anstånd ska kunna beviljas.

Lagrådet anser att omständigheterna kan vara sådana – företaget har utan egen förskyllan drabbats av en tillfällig likviditetsbrist och en ome- delbar betalning skulle ge relativt stora skador på företaget – att det skulle vara oskäligt att kräva omedelbar betalning även om en omedelbar betalning inte skulle medföra betydande skadeverkningar. Lagrådet före- slår därför att anstånd ska kunna beviljas om det skulle medföra betydan- de skadeverkningar för den betalningsskyldige eller annars framstå som oskäligt att omedelbart driva in betalning av avgiften. Regeringen anser dock att anstånd inte bör kunna beviljas om exempelvis systemet med tonnagebeskattning har missbrukats. Det bör därför förutom kravet på betydande skadeverkningar krävas att det framstår som oskäligt att betala avgiften omedelbart. Regeringen instämmer därför i utredningens för- slag. Anstånd kommer således att kunna beviljas om det skulle få långt- gående konsekvenser för den betalningsskyldige, t.ex. om denne riskerar att hamna på obestånd eller tvingas avyttra tillångar som är av betydelse för den fortsatta verksamheten. Kravet på att det ska framstå som oskä- ligt att betala avgiften innebär att anstånd inte kommer att kunna beviljas om exempelvis systemet med tonnagebeskattning har missbrukats.

Regeringen anser i likhet med utredningen att anstånd bör kunna bevil- jas för en tid som uppgår till längst fem år.

Regeringen anser vidare att det, i likhet med vad som gäller för skatte- tillägg, i omprövnings- och överklagandefall bör införas ett förbud mot att kräva säkerhet för att bevilja anstånd med återkallelseavgift.

Ränta på beloppet tas ut enligt bestämmelserna i 65 kap. SFL om kost- nadsränta vid anstånd.

Lagförslag

Förslaget föranleder ändringar i 63 kap. 1, 7 och 8 §§ SFL och att en ny paragraf, 63 kap. 7 a § SFL, införs.

Prop. 2015/16:127

103

Prop. 2015/16:127 5.8.6

Skattetillägg

Regeringens förslag: Skattetillägg får inte tas ut i samband med åter- kallelse av godkännande för tonnagebeskattning.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Ut- redningen föreslår även en särskild bestämmelse om att skattetillägg inte ska kunna tas ut i samband med beslut om efterbeskattning som föranleds av ett beslut om återkallelse.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt kommenterat för- slaget.

Skälen för regeringens förslag: När ett godkännande för tonnagebe- skattning återkallas ska Skatteverket ta ut en återkallelseavgift (se avsnitt 5.8.4). Samtidigt kan bestämmelserna om skattetillägg i skatteförfarande- lagen vara tillämpliga. En reglering av förhållandet mellan återkallelse- avgift och skattetillägg är därför nödvändig.

Utredningen föreslår att skattetillägg inte ska kunna tas ut i samband med en återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning eller vid be- slut om efterbeskattning som föranleds av ett beslut om återkallelse av godkännandet för tonnagebeskattning.

Återkallelseavgiften är den sanktion som är avsedd att tillämpas vid återkallelsesituationerna. Vid en återkallelse bör därför inte skattetillägg kunna påföras. Mot denna bakgrund instämmer regeringen i utredningens förslag. Regeringen menar emellertid att resultatet uppnås redan genom att införa ett förbud mot att ta ut skattetillägg i samband med återkallelse av ett godkännande för tonnagebeskattning. Regeringen föreslår därför inte, till skillnad från utredningen, någon särskild bestämmelse om att skattetillägg inte ska kunna tas ut i samband med efterbeskattning som föranleds av ett beslut om återkallelse.

Det är naturligtvis ett sakligt samband med återkallelsen som avses. Det finns inget som hindrar att skattetillägg i övriga fall tas ut av den som bedriver eller har bedrivit verksamhet som tonnagebeskattas, exem- pelvis när oriktig uppgift till ledning för beskattningen har lämnats som inte utgör grund för ett beslut om återkallelse.

Lagförslag

Förslaget föranleder ändringar i 49 kap. 1 § SFL samt att en ny paragraf, 49 kap. 10 c § SFL, införs.

5.8.7Tidigare års underskott

Regeringens förslag: Om ett godkännande för tonnagebeskattning har återkallats, får underskott som har uppkommit i den kvalificerade re- deriverksamheten under det beskattningsår då beslutet om återkallelse meddelades eller under de tidigare beskattningsår som återkallelsen omfattar inte dras av.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt kommenterat för-

slaget.

104

Skälen för regeringens förslag: En återkallelse av ett godkännande för tonnagebeskattning omfattar det beskattningsår som beslutet medde- las, men även tidigare beskattningsår som verksamheten har tonnagebe- skattats med de begränsningar som följer av bestämmelserna om efter- beskattning. Det innebär att beskattningsbesluten som avser tidigare år kommer att omprövas enligt reglerna om efterbeskattning och att verk- samheten i stället kommer att beskattas konventionellt. Företaget kan vid beräkningen av resultatet av den kvalificerade rederiverksamheten ha haft ett underskott de år återkallelsen avser.

Syftet med de föreslagna bestämmelserna om återkallelse, omprövning av beskattning och återkallelseavgift (se avsnitt 5.8.2–5.8.4) är att förhin- dra att företag lämnar systemet med tonnagebeskattning under bindnings- tiden för att tillgodogöra sig fördelarna med de konventionella reglerna, exempelvis de generösa avskrivningsreglerna. Utredningen föreslår där- för att underskott som har uppkommit i den kvalificerade rederiverksam- heten under det beskattningsår som beslutet om återkallelse meddelades eller under de tidigare beskattningsår som återkallelsen omfattar inte ska få dras av i samband med omprövning på grund av att ett godkännande för tonnagebeskattning återkallas. Det eventuella underskott av kvalifice- rad rederiverksamhet som kan komma att föreligga enligt de konventio- nella beskattningsreglerna ska således inte kunna dras av och inte heller rullas vidare till senare beskattningsår.

Lagrådet påpekar att detta är en sanktion som läggs till återkallelseav- giften och att det bör belysas om förbudet mot dubbelprövning och kra- vet på proportionalitet är tillämpligt. Det bör enligt Lagrådet även bely- sas vilka underskott som avses i ett företag som bedriver blandad verk- samhet. Den omständigheten att möjligheten till avdrag för underskott går förlorad i samband med omprövning av beskattningen är enligt rege- ringens bedömning inte en sanktion i den meningen att dubbelprövnings- förbudet enligt artikel 4.1 i det sjunde tilläggsprotokollet till Europakon- ventionen kan aktualiseras. Det kan enligt regeringens mening inte heller anses som oproportionerligt att ett företag som lämnar systemet med ton- nagebeskattning under bindningstiden inte kan utnyttja underskott som har uppkommit i den kvalificerade rederiverksamheten under den tid verksamheten schablonbeskattades. Skatteverket ska vidare besluta om hel eller delvis befrielse från återkallelseavgiften om det skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Regeringen instämmer mot denna bakgrund i utredningens förslag. Den föreslagna bestämmelsen av- ser enbart underskott som har uppkommit i den kvalificerade rederiverk- samheten under de beskattningsår som återkallelsen avser. Underskott som har uppkommit i annan verksamhet som företaget bedriver påverkas således inte.

Lagförslag

Förslaget tas in i den nya paragrafen 40 kap. 21 a § inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL.

Prop. 2015/16:127

105

Prop. 2015/16:127 5.8.8	Anskaffningsvärden och anskaffningsutgifter vid
	övergång till konventionell beskattning

Regeringens förslag: Anskaffningsvärden och anskaffningsutgifter för tillgångar och förpliktelser som ingår i verksamhet som har varit tonnagebeskattad ska beräknas enligt bestämmelserna om beskatt- ningsinträde i 20 a kap. inkomstskattelagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: FAR anser att förslaget bör ges en generösare ut-

formning för att undvika tröskeleffekter vid en övergång till konventio- nell beskattning. Sveriges advokatsamfund anser att förslaget medför en oproportionerligt hård konsekvens och att en särreglering för fartyg, som har en lång ekonomisk livslängd bör övervägas.

Skälen för regeringens förslag: Vid en övergång från tonnagebeskatt- ning till konventionell beskattning behöver det regleras vilka anskaff- ningsvärden och anskaffningsutgifter som ska gälla vid inträdet i det konventionella systemet, inte minst för de fartyg som ingår i verksam- heten.

I 20 a kap. IL finns det bestämmelser om anskaffningsvärden och an- skaffningsutgifter för tillgångar och förpliktelser när svenska skatteregler till följd av ändrade förhållanden blir tillämpliga (beskattningsinträde). Inventarier ska enligt 20 a kap. 4 § IL anses anskaffade för den ursprung- liga anskaffningsutgiften ökad med förbättringsutgifter och minskad med ett årligt värdeminskningsavdrag om 20 procent för varje innehavsår. Ut- redningen föreslår att dessa bestämmelser även ska tillämpas vid en över- gång från tonnagebeskattning till konventionell beskattning. FAR och Sveriges advokatsamfund anser att förslaget bör ges en generösare ut- formning, exempelvis med en särreglering för fartyg som har en lång ekonomisk livslängd.

Ett val av tonnagebeskattning är bindande under minst tio beskatt- ningsår och ett företag som väljer att träda ur systemet kan inte godkän- nas för tonnagebeskattning igen förrän minst tio beskattningsår har gått från utgången av det senaste beskattningsår som tonnagebeskattning har skett (se avsnitt 5.8.1 och 5.9). Syftet med dessa regler är att förhindra att företagen byter mellan tonnagebeskattning och konventionell beskatt- ning. Mot denna bakgrund saknas det anledning att ge de av utredningen föreslagna reglerna om beskattningsinträde en mer generös utformning. Regeringen instämmer därför i utredningens förslag.

Lagförslag

Förslaget föranleder en ny sjunde punkt i 20 a kap. 1 § första stycket IL.

106

5.9

Spärrtid

Prop. 2015/16:127

Regeringens förslag: Den som har fått ett godkännande för tonnage- beskattning återkallat får inte godkännas för tonnagebeskattning igen förrän minst tio beskattningsår har gått från utgången av det senaste beskattningsår som tonnagebeskattning har skett.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. En- ligt utredningens förslag ska spärrtiden beräknas på olika sätt beroende av om återkallelsen av godkännandet sker på initiativ av det godkända företaget eller på initiativ av Skatteverket.

Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Uppsala ifrågasätter om det överhuvudtaget ska finnas spärrtider eftersom systemet med spärrtider lätt kan kringgås och därför i realiteten saknar betydelse. FAR anser att spärrtiden bör bestämmas till fem år.

Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att företagen inte kan byta mellan tonnagebeskattning och konventionell beskattning uti- från förändringar i konjunkturen eller inkomstutvecklingen i företaget och därigenom utnyttja fördelarna med respektive system. I avsnitt 5.8.1 föreslås därför att ett val av tonnagebeskattning ska vara bindande i minst tio beskattningsår. Av samma skäl bör ett företag som har lämnat syste- met inte omedelbart kunna träda in i systemet igen.

Utredningen föreslår att den som har beviljats utträde ur tonnagebe- skattningen ska kunna godkännas för tonnagebeskattning igen först efter att minst tio beskattningsår har förflutit från det senaste beskattningsår då tonnagebeskattning har skett eller, vid avveckling av verksamheten eller återkallelse av godkännandet på initiativ av Skatteverket, det senaste be- skattningsår då tonnagebeskattning skulle ha skett. Till skillnad från För- valtningsrätten i Uppsala anser regeringen att det bör finnas en spärrtid under vilken ett företag som har fått godkännandet för tonnagebeskatt- ning återkallat inte kan godkännas för tonnagebeskattning igen. I de andra länder som utredningen har studerat finns liknande bestämmelser. FAR anser att spärrtiden bör bestämmas till fem år. Regeringen instäm- mer dock i utredningens bedömning att spärrtiden bör bestämmas till tio beskattningsår. Av förenklingsskäl bör spärrtiden, till skillnad från vad utredningen föreslår, beräknas på samma sätt oavsett om återkallelsen sker på initiativ av det godkända företaget eller på initiativ av Skattever- ket. Regeringen föreslår därför att den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat inte får godkännas för tonnagebeskattning igen förrän minst tio beskattningsår har gått från utgången av det senaste beskattningsår som tonnagebeskattning har skett.

Följande exempel kan visa på tillämpningen.

Anta att ett företag, som har kalenderår som beskattningsår, god- känns för tonnagebeskattning från och med beskattningsåret 2017. År 2023 återkallas godkännandet. Det senaste beskattningsår som tonnagebeskattning har skett kommer därmed att vara 2022. Skatte- verket får inte meddela ett nytt godkännande för tonnagebeskattning under beskattningsåren 2023–2032 (spärrtiden). Först från och med

beskattningsåret 2033	kan den kvalificerade rederiverksamheten
tonnagebeskattas igen.	107

Prop. 2015/16:127 Lagförslag

Förslaget tas in i den nya paragrafen 13 a kap. 18 § SFL.

5.10Uppgifts- och dokumentationsskyldighet

Regeringens förslag: Den som bedriver verksamhet som ska tonnage- beskattas och samtidigt bedriver verksamhet som ska beskattas kon- ventionellt ska i inkomstdeklarationen lämna uppgifter om principerna för fördelning av tillgångar och förpliktelser samt intäkter och kostna- der mellan verksamheterna.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas en särskild bestäm- melse om att den som bedriver verksamhet som ska tonnagebeskattas i inkomstdeklarationen ska lämna de uppgifter som behövs för beräk- ning av skatt enligt inkomstskattelagens bestämmelser om tonnagebe- skattning. Inte heller bör det införas en särskild bestämmelse om att bokföringen och dokumentationen av verksamhet som tonnagebeskat- tas ska vara lätt att urskilja och följa.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. En- ligt utredningens förslag ska en särskild bestämmelse tas in i skatteför- farandelagen (2011:1244), förkortad SFL, om att den som bedriver verk- samhet som ska tonnagebeskattas i inkomstdeklarationen ska lämna de uppgifter som behövs för beräkning av skatt enligt inkomstskattelagens bestämmelser om tonnagebeskattning. Utredningen föreslår även att en särskild bestämmelse om att bokföringen och dokumentationen av verk- samhet som tonnagebeskattas ska vara lätt att urskilja och följa ska tas in i skatteförfarandelagen.

Remissinstanserna: FAR avstyrker förslaget. Det saknas enligt FAR skäl för att redovisningsskyldigheten ska vara mer långtgående inom verksamhet som tonnagebeskattas än inom annan verksamhet. Kammar- rätten i Göteborg framhåller att det är tydligt att det behövs särskilda regler om särredovisning av den del av verksamheten som tonnagebe- skattas, men att reglerna bör förtydligas. Förvaltningsrätten i Uppsala anser att den föreslagna bestämmelsen om bokföring och dokumentation är alltför oprecis och allmänt formulerad för att kunna ligga till grund för lagstiftning.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Företag som bedri- ver verksamhet som ska tonnagebeskattas kan även bedriva annan verk- samhet. Av Europeiska kommissionens riktlinjer för statligt stöd till sjö- transport (2004/C 13/03) följer att de skattemässiga fördelarna måste be- gränsas till sjöfartsverksamhet. Om ett rederi är verksamt inom andra affärsområden krävs det enligt riktlinjerna insyn i bokföringen för att för- hindra att stödet spiller över till verksamhet som inte är sjöfartsrelaterad. I avsnitt 5.5 behandlas frågan hur ett företag som bedriver blandad verk- samhet ska fördela tillgångar och förpliktelser samt intäkter och kostna- der mellan verksamheterna. I samma avsnitt behandlas även olika spärr- regler som ska förhindra att överföringar mellan olika delar av verksam- heten sker till under- eller överpris.

108

Utredningen föreslår att den som bedriver verksamhet som ska tonna- gebeskattas ska lämna de uppgifter i inkomstdeklarationen som behövs för beräkning av skatt enligt inkomstskattelagens bestämmelser om ton- nagebeskattning. Det bör enligt utredningen vidare i skatteförfarande- förordningen (2011:1261) regleras att uppgifter för den verksamheten som tonnagebeskattas ska lämnas separat. Regeringen instämmer i be- dömningen att uppgifterna behövs, men menar att de kommer att behöva lämnas redan med stöd av nuvarande lydelse av 31 kap. 2 och 3 §§ SFL. Av 31 kap. 2 § 2 framgår att uppgifter om intäktsposter och kostnadspos- ter ska lämnas i inkomstdeklarationen. Att den som är deklarationsskyl- dig ska lämna de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna fatta beslut om slutlig skatt framgår av 31 kap. 3 §. Regeringen instäm- mer i utredningens bedömning att en komplettering i skatteförfarande- förordningen kan bli aktuell.

Skatteverket kommer dessutom att behöva uppgift om principerna för fördelning av tillgångar och förpliktelser samt intäkter och kostnader för att kunna kontrollera att både verksamhet som ska tonnagebeskattas och verksamhet som ska beskattas konventionellt blir riktigt beskattade.

När det gäller dokumentationsskyldigheten föreslår utredningen att det i skatteförfarandelagen ska tas in en särskild bestämmelse om att bok- föringen och dokumentationen av verksamhet som tonnagebeskattas ska vara lätt att urskilja och följa. FAR anser att det saknas skäl för att redo- visningsskyldigheten ska vara mer långtgående inom verksamhet som tonnagebeskattas än inom annan verksamhet. Kammarrätten i Göteborg och Förvaltningsrätten i Uppsala framhåller att den föreslagna bestäm- melsen behöver förtydligas. Bestämmelsen är enligt förvaltningsrätten alltför oprecis och allmänt formulerad för att kunna ligga till grund för lagstiftning. Det är för Skatteverkets kontroll nödvändigt att räkenskaper- na är organiserade på ett sådant sätt att den verksamhet som ska tonnage- beskattas kan urskiljas från annan verksamhet som företaget bedriver. Det torde dock följa redan av bestämmelsen om generell dokumenta- tionsskyldighet i 39 kap. 3 § SFL. Den generella dokumentationsskyldig- heten innebär ett krav på att se till att det finns underlag som behövs, dels för att fullgöra uppgiftsskyldigheten, dels för kontroll av såväl uppgifts- skyldighet som beskattning. Sådant underlag kan utgöras av räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation. Regeringen anser mot denna bakgrund att den av utredningen föreslagna bestämmelsen om bokförings- och dokumentationsskyldighet är obehövlig. Av 9 kap. 1 § skatteförfarandeförordningen framgår att dokumentationen ska bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår som underlaget avser.

I avsnitt 5.8 behandlas vilka konsekvenserna blir om innehavaren av ett godkännande för tonnagebeskattning inte fullgör sin uppgifts- eller doku- mentationsskyldighet.

Lagförslag

Förslaget föranleder ändringar i 31 kap. 1 § samt att en ny paragraf, 31 kap. 15 a § SFL, införs.

Prop. 2015/16:127

109

Prop. 2015/16:127	5.11	Omprövning och överklagande

	Regeringens förslag: En begäran om omprövning eller ett överkla-
	gande av ett beslut om godkännande för tonnagebeskattning, åter-
	kallelse av ett godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse-
	avgift ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den
	dag då den som beslutet gäller fick del av beslutet.
	En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut om
	återkallelseavgift får dock göras så länge beslutet om återkallelse av
	godkännande för tonnagebeskattning på Skatteverkets initiativ eller de
	beslut om beskattningen som föranleds av beslutet om återkallelse inte
	har fått laga kraft.
	Skatteförfarandelagens bestämmelser om särskilt kvalificerad be-
	slutsfattare och allmänna ombudets hantering i fråga om skattetillägg
	ska gälla även för återkallelseavgifter. Även rätten att, i samband med
	överklagande av beslut som föranlett skattetillägg, få ta upp frågan om
	skattetillägg i målet ska gälla för återkallelseavgifter.

	Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. En-
	ligt utredningens förslag skulle en begäran om omprövning eller ett över-
	klagande av ett beslut om fastställande av skillnadsbelopp ha kommit in
	till Skatteverket inom två månader från det att den som beslutet avser har
	fått del av beslutet. Utredningen lämnar inga förslag om att återkallelse-
	avgifter i fråga om särskilt kvalificerad beslutsfattare, omprövning och
	överklagande och allmänna ombudets hantering ska behandlas på samma
	sätt som skattetillägg.
	Remissinstanserna: Skatteverket anser att det bör införas särskilda
	regler om omprövning av skillnadsbeloppet till nackdel för den skattskyl-
	dige.
	Skälen för regeringens förslag: Enligt skatteförfarandelagen
	(2011:1244), förkortad SFL, ska en begäran om omprövning eller ett
	överklagande enligt huvudregeln ha kommit in till Skatteverket senast
	det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har
	gått ut. För vissa typer av beslut ska en begäran om omprövning eller ett
	överklagande dock ha kommit in inom två månader från den dag då den
	som beslutet gäller fick del av beslutet. Det gäller bl.a. beslut om regist-
	rering och uppgifts- eller dokumentationsskyldighet.
	Införandet av ett system med tonnagebeskattning innebär att Skatte-
	verket kommer att fatta beslut om godkännande för tonnagebeskattning,
	återkallelse av ett godkännande för tonnagebeskattning och påförande av
	återkallelseavgift. Fråga är vilken tidsfrist för omprövning och över-
	klagande som ska gälla för dessa beslut.
	När det gäller beslut om godkännande för tonnagebeskattning ska ett
	godkännande lämnas före ingången av det första beskattningsår som
	verksamheten ska tonnagebeskattas. Om den sökande inte godkänns för
	tonnagebeskattning, framstår det som meningslöst att kunna begära om-
	prövning eller överklaga beslutet i upp till sex år eftersom verksamheten
	kan tonnagebeskattas först när ett godkännande har lämnats. Det torde
	således vara enklare att i stället ansöka om godkännande på nytt. Ett val
	av tonnagebeskattning är vidare bindande för en period om minst tio be-
110	skattningsår. Det bör därför inte vara möjligt att begära omprövning eller

överklaga ett beslut om godkännande i upp till sex år. En sådan möjlighet skulle kunna medföra att kravet på att företaget ska vara bunden av sitt val av tonnagebeskattning för en viss tid inte kan upprätthållas. Det finns därför anledning att begränsa tidsfristen för en begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut om godkännande för tonnagebeskatt- ning.

Ett beslut om godkännande för tonnagebeskattning kan återkallas bl.a. om förutsättningarna för tonnagebeskattning inte längre är uppfyllda. Ett beslut om återkallelse får konsekvenser även för tidigare beskattningsår. Återkallelsen innebär bl.a. att de upp till sex närmast föregående beskatt- ningsåren ska omprövas och beskattas konventionellt. Om beslutet om återkallelse skulle omprövas i upp till sex år skulle det försvåra möjlig- heterna att ompröva de tidigare beskattningsår som verksamheten har tonnagebeskattats. Även tiden för omprövning eller överklagande av ett beslut om att återkalla godkännandet för tonnagebeskattning bör därför begränsas.

Utredningen föreslår att tiden för begäran om omprövning och över- klagande av beslut om godkännande för tonnagebeskattning och åter- kallelse av godkännande ska bestämmas till två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av beslutet. Även tiden för begäran om omprövning och överklagande av beslut om återkallelseavgift ska enligt utredningen bestämmas till två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av beslutet. Regeringen instämmer i utredningens förslag. När det gäller omprövning och överklagande av beslut om återkallelse- avgift, som är en särskild avgift, är det dock nödvändigt att ytterligare reglera möjligheten till omprövning och överklagande.

Återkallelseavgift ska beräknas med utgångspunkt i den skatt som efter återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning kommer att bestäm- mas för tidigare beskattningsår. Det är därför viktigt att, för det fall skat- ten kommer att ändras genom senare beslut, det finns en rätt att få åter- kallelseavgiften omprövad eller kunna överklaga beslutet. Regeringen anser därför att beslut om återkallelseavgift bör kunna omprövas eller överklagas så länge beslutet om återkallelse av godkännande för tonnage- beskattning på Skatteverkets initiativ eller de beslut om beskattning som föranleds av beslutet om återkallelse av godkännande för tonnagebeskatt- ning inte har fått laga kraft.

Utredningen har inte behandlat frågan om omprövning av särskilt kva- lificerad beslutsfattare, särskilda regler för omprövning och överklagande av återkallelseavgift när det beslut som ligger till grund för återkallelse- avgiften ännu inte har fått laga kraft, regler för allmänna ombudets hante- ring av återkallelseavgiften eller rätten att få återkallelseavgiften prövad i samband med att det beslut som ligger till grund för avgiften prövas. Återkallelseavgiften ligger så nära skattetillägget, att båda avgifterna i dessa sammanhang bör behandlas på ett likartat sätt. Regeringen föreslår därför att skatteförfarandelagens bestämmelser om särskilt kvalificerad beslutsfattare och allmänna ombudets hantering av skattetillägg ska gälla även för återkallelseavgiften. Detsamma bör gälla rätten att i samband med överklagande av beslut som föranlett skattetillägg, få ta upp frågan om skattetillägg i målet.

När det gäller skillnadsbeloppet föreslår regeringen en annan hantering än utredningen. Enligt regeringens förslag ska skillnadsbeloppet tas upp

Prop. 2015/16:127

111

Prop. 2015/16:127 till beskattning det första beskattningsår som tonnagebeskattning sker. Om den skattskyldige begär det får ett avdrag med högst samma belopp göras under förutsättning att motsvarande belopp sätts av till överav- skrivningsfond. Skillnadsbeloppet ska därefter återföras till beskattning under samma förutsättningar som utredningen föreslår. Skillnadsbeloppet kommer därmed att hanteras inom ramen den årliga beskattningen. Några särskilda omprövnings- eller överklaganderegler på sätt som Skatteverket föreslår bedöms därför inte behövas.

Lagförslag

Förslaget föranleder ändringar i 66 kap. 5 och 7 §§, 67 kap. 12, 24, 25, 33 och 34 §§ samt två nya paragrafer, 66 kap. 9 a § och 67 kap. 14 a § SFL.

	5.12	Förslagets förenlighet med EU:s regler om
		statligt stöd

	Regeringens bedömning: Tonnagebeskattning är ett sådant statligt
	stöd som måste anmälas till Europeiska kommissionen för godkännan-
	de innan det genomförs.
	Det föreslagna systemet med tonnagebeskattning uppfyller de vill-
	kor som kommissionen har ställt upp i gemenskapens riktlinjer för
	statligt stöd till sjötransport. Åtgärden bör därför vara förenlig med
	EU:s regler om statligt stöd.

	Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanser: Ingen remissinstans har särskilt kommenterat be-
	dömningen.
	Skälen för regeringens bedömning: Av Europeiska kommissionens
	riktlinjer för statligt stöd till sjötransport (2004/C 13/03) framgår att ett
	system med tonnagebeskattning, som ersätter den vanliga företagsbe-
	skattningen, betraktas som ett statligt stöd. Syftet med ett statligt stöd
	inom ramen för den gemensamma sjöfartspolitiken är att främja gemen-
	skapens flottor på den globala sjöfartsmarknaden. Kommissionen har
	utfärdat riktlinjer för statligt stöd inom sjötransportområdet för att i viss
	mån samordna medlemsstaternas stödåtgärder i syfte att klargöra vilka
	stödordningar som kan införas för att främja gemenskapens sjöfarts-
	intressen. De allmänna målen med riktlinjerna är bl.a. att förbättra en till-
	förlitlig, effektiv, säker och miljövänlig sjötranport, främja registrering
	och återregistrering av fartyg i gemenskapen och att upprätthålla och be-
	vara sakkunskap i fråga om sjöfart. Enligt riktlinjerna får medlems-
	staternas stödordningar inte påverka övriga medlemsstaters ekonomi ne-
	gativt eller medföra någon risk för snedvridning av konkurrensen mellan
	medlemsstaterna i en större utsträckning än vad som ligger i det gemen-
	samma intresset. Riktlinjerna omfattar allt stöd till förmån för sjötrans-
	port som beviljas av medlemsstaterna och som finansieras med statliga
	medel.
	Stödordningar i form av skattelättnader får enligt riktlinjerna i regel
112	endast tillämpas om fartygen går under gemenskapsflagg. I undantagsfall

får sådana stödordningar även tillämpas om de gäller en hel flotta som Prop. 2015/16:127 drivs av ett rederi etablerat inom en medlemstats territorium och som är

underkastat företagsbeskattning, om det kan visas att den strategiska och ekonomiska förvaltningen av alla berörda fartyg faktiskt utförs inom territoriet och att denna verksamhet i stor utsträckning bidrar till den eko- nomiska verksamheten och sysselsättningen i gemenskapen. Innan stöd ges till flottor som också består av fartyg som för annan flagg, bör med- lemsstaten se till att de stödmottagande företagen åtar sig att öka eller upprätthålla den andel av tonnaget som förs under en medlemstats flagg. Dessa villkor behandlas i avsnitt 5.2.1.

Om åtgärden överensstämmer med vad som sägs i riktlinjerna bör det stå klart att stödet inte strider mot EU:s regler om förbud mot statligt stöd. Det system med tonnagebeskattning som föreslås i denna proposi- tion är utformat i enlighet med kommissionens riktlinjer om statligt stöd till sjötransport och den praxis som har utvecklats genom kommissionens statsstödsbeslut beträffande andra länders tonnagebeskattningssystem. Regeringen bedömer därför att åtgärden bör vara förenlig med EU:s regler om statligt stöd. Åtgärden, som anmäldes till kommissionen för godkännande den 19 november 2015, bör därmed kunna godkännas.

5.13Ikraftträdande

Regeringens förslag: De nya bestämmelserna i inkomstskattelagen och skatteförfarandelagen träder i kraft den 20 juli 2016.

Bestämmelserna tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2016.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår att bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2016.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser däribland Landsorganisa- tionen i Sverige (LO), SEKO Sjöfolk, Sjöbefälsföreningen, Föreningen Svensk Sjöfart, Transportstyrelsen, Institutionen för sjöfart och marin teknik vid Chalmers tekniska högskola, Sjöfartshögskolan, Sjöfartsforum och TransportGruppen framhåller att ett svenskt tonnageskattesystem bör införas med största skyndsamhet.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser, i likhet med bl.a.

LO, SEKO Sjöfolk, Sjöbefälsföreningen och Föreningen Svensk Sjöfart, att ett svenskt tonnagebeskattningssystem bör träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till att en ansökan om godkännande för tonnage- beskattning ska göras senast fem månader före ingången av det första beskattningsår som ansökan avser (se avsnitt 5.3) föreslår regeringen att de nya bestämmelserna i inkomstskattelagen (1999:1229) och skatteför- farandelagen (2011:1244) ska träda i kraft den 20 juli 2016 och tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2016.

113

Prop. 2015/16:127

114

6 Konsekvensanalys

Offentligfinansiella effekter

Förslaget innebär att ett svenskt system med tonnagebeskattning införs. Tonnagebeskattning innebär att resultatet av kvalificerad rederiverksam- het bestäms schablonmässigt. Det schablonmässigt beräknade resultatet beskattas därefter med den gällande skattesatsen. Systemet med tonnage- beskattning är frivilligt för företagen.

Beräkningen av den offentligfinansiella effekten utgår från ekonomiska data för rederier för åren 2003–2012. Fartygsinformation har hämtats från Lighthouse och Föreningen Svensk Sjöfart för 2013. Med utgångs- punkt från denna information uppskattar utredningen att det finns 33 rederier som bedriver kvalificerad rederiverksamhet med totalt 125 kvalificerade fartyg. Dessa rederier betalade inkomstskatt med i snitt ca 77,5 miljoner kronor per år under åren 2003–2012. Under samma period har storleken på den svenskregistrerade handelsflottan minskat. För att ta hänsyn till denna effekt viktas inkomstskatten mot den svenskregistre- rade handelsflottans utveckling under perioden mätt i dödviktston. Den genomsnittliga viktade inkomstskatten uppgår till ca 48,8 miljoner kronor per år för de 33 rederierna under åren 2003–2012.

Enbart de rederier som skulle gynnas skattemässigt samt rederier som har en ålderstigen fartygsflotta och som i närtid behöver förnya denna flotta antas ansöka om tonnagebeskattning. Den senare kategorin antas ansöka om tonnagebeskattning med hänsyn till att de konventionella skattereglerna vid återinvesteringar upplevs som besvärliga. Med dessa antaganden som utgångspunkt finns det 23 rederier som bedriver kvalifi- cerad rederiverksamhet och som antas ansöka om tonnagebeskattning. Dessa rederier har en kvalificerad fartygsflotta med 84 fartyg. Den genomsnittliga viktade inkomstskatten för dessa rederier uppgår till ca 48,8 miljoner kronor per år under åren 2003–2012.

Utredningen beräknar att tonnageinkomsten för dessa 23 rederier upp- går till ca 17,4 miljoner kronor per år och skatten på dessa inkomster till ca 3,8 miljoner kronor per år. Införandet av schablonbeskattning beräk- nas enligt utredningen ge minskade skatteintäkter med ca 45 miljoner kronor per år (48,8-3,8). Framskrivet till 2017 års priser och volymer beräknas införandet av schablonbeskattning minska skatteintäkterna med 50 miljoner per år.

Införandet av schablonbeskattning ska enligt förslaget delvis finansie- ras genom att de rederier som har ett skillnadsbelopp när de träder in i systemet och som inte återför detta till beskattning ska ta upp en schab- lonintäkt. Schablonintäkten uppgår till 1,67 procent av skillnadsbeloppet och ska tas upp som en intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet till en beskattning på 22 procent (se avsnitt 5.7.2).

Skillnadsbeloppet för de 23 rederier som antas ansöka om tonnage- beskattning uppskattas till ca 1,3 miljarder kronor. Detta resulterar i en schablonintäkt på ca 21,7 miljoner kronor och ökade skatteintäkter på ca 5 miljoner kronor.

Den offentligfinansiella nettokostnaden av att införa ett system med tonnagebeskattning beräknas till ca 45 miljoner kronor per år. De offent- ligfinansiella effekterna redovisas i tabell 1.

Tabell 6.1	Offentligfinansiella effekter av ett system med						Prop. 2015/16:127
	tonnagebeskattning, mnkr

		2017	2018	2019	2020	Varaktigt

Införande av		-50	-50	-50	-50	-50
schablonbeskattning		-50	-50	-50	-50	-50
schablonbeskattning
Schablonintäkt		5	5	5	5	5
Offentligfinansiell effekt		-45	-45	-45	-45	-45
(netto)		-45	-45	-45	-45	-45
(netto)

Minskningen av statens intäkter föreslås finansieras genom att anslags- medlen till utveckling av statens transportinfrastruktur minskas med 25 miljoner kronor per år från 2017 och anslaget för sjöfartsstöd minskas med 20 miljoner kronor per år från 2017 (prop. 2015/16:1 utg.omr. 22, avsnitt 3.6).

Effekter för företagen och enskilda

Förslaget bedöms bidra till att svenska rederier får villkor som är likvär- diga med villkoren för konkurrenter i jämförbara länder. Juridiska fakul- teten vid Stockholms universitet anser att det finns en risk att konkurren- sen snedvrids mellan rederier eftersom endast viss rederiverksamhet kan tonnagebeskattas. Enligt utredningens bedömning kan dock inte någon väsentlig förändring i konkurrenskraft mellan företag som går med i sys- temet och de som fortsatt beskattas konventionellt förväntas. Förslaget bedöms inte heller påverka konkurrensförhållanden mellan trafikslagen. Om den svenska handelsflottan utvecklas kan det enligt utredningen medföra positiva effekter på sysselsättningen inom det maritima klustret. En ökning av antalet svenskflaggade fartyg bedöms även ha positiva effekter för sjöfartsstudenters tillgång på praktikplatser.

De 23 rederier som antas ansöka om tonnagebeskattning fördelar sig enligt följande; 10 rederier klassificeras som mikroföretag, färre än 5 re- derier klassificeras som småföretag, ca 5 rederier klassificeras som små eller medelstora företag och ca 5 rederier klassificeras som stora företag. Klassificeringen bygger på EU:s definitioner av små och medelstora företag. Dock har enbart nettoomsättningskriteriet använts vid klassi- ficeringen.

Förvaltningsrätten i Uppsala framhåller att förslagets komplexitet kommer att medföra betydligt ökade kostnader för rederiföretagen. Med hjälp av Föreningen Svensk Sjöfart har utredningen uppskattat den till- kommande administrativa kostnaden av ett införande av tonnagebeskatt- ning. Den redovisade kostnaden utgår från ett medelstort företag. Någon ytterligare uppdelning av tillkommande kostnader per företagsstorlek har inte låtit sig göras. Föreningen Svensk Sjöfart gör bedömningen att det kommer att ta ca 1–2 timmar per år för boksluts- och deklarationsarbete per fartyg. En uppskattad lönekostnad för detta arbete antas ligga på ca 500 kronor per timme. Därtill kommer en ökad kostnad för extern revisionsexpertis om ca 125 000–150 000 kronor.

Ett införande av tonnagebeskattning beräknas således öka de administ-

rativa kostnaderna för företagen med ca 3–3,5 miljoner kronor årligen

115

18 kap.	Prop. 2015/16:127
13 a §
Av den nya paragrafen framgår att vid tillämpningen av 13 § ska företag
bortse från sådana inventarier som ingår i kvalificerad rederiverksamhet
enligt 39 b kap. Vad som avses med kvalificerad rederiverksamhet anges
i 39 b kap. 3–5 §§. Se kommentarerna till dessa paragrafer.
Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, be-
handlas närmare i avsnitt 5.5.2.
14 §
I paragrafen anges förutsättningarna för att få tillämpa räkenskapsenlig
avskrivning.
Ett nytt tredje stycke läggs till där det framgår att avskrivningar i bok-
slutet av sådana inventarier som ingår i kvalificerad rederiverksamhet
enligt 39 b kap. inte ska beaktas vid bedömningen av om avdraget mot-
svarar avskrivningen i bokslutet. Vad som avses med kvalificerad rederi-
verksamhet anges i 39 b kap. 3–5 §§. Se kommentarerna till dessa para-
grafer. Tredje stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Ändringen behandlas närmare i avsnitt 5.5.2.
20 a kap.
1 §
Ändringen innebär att en ny sjunde punkt införs i första stycket av vilken
det framgår att bestämmelserna i kapitlet ska tillämpas vid beräkning av
anskaffningsvärden och anskaffningsutgifter för tillgångar och förpliktel-
ser som ingår i verksamheten vid beskattningsinträdet, om verksamheten
har varit tonnagebeskattad enligt 39 b kap. och tonnagebeskattningen
upphör.
Ändringen behandlas närmare i avsnitt 5.8.8.
22 kap.
5 §
I paragrafen införs en ny sjätte punkt. Av den nya punkten framgår att
som uttag ur näringsverksamhet räknas att tillgångar förs över från en del
av en näringsverksamhet som beskattas konventionellt till en kvalificerad
rederiverksamhet. Vad som avses med kvalificerad rederiverksamhet an-
ges i 39 b kap. 3–5 §§. Se kommentarerna till dessa paragrafer. Se även
kommentaren till 23 kap. 2 §. Sjätte punkten har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
Ändringen behandlas närmare i avsnitt 5.5.3.
23 kap.
2 §
I första stycket införs en ny fjärde punkt av vilken det framgår att be-
stämmelserna om underprisöverlåtelser inte gäller om överlåtelsen inne-
bär att tillgångar förs över till en kvalificerad rederiverksamhet. Vad som
avses med kvalificerad rederiverksamhet anges i 39 b kap. 3–5 §§. Se
	117

Prop. 2015/16:127 kommentarerna till dessa paragrafer. Se även kommentaren till 22 kap. 5 §. Fjärde punkten har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Ändringen behandlas närmare i avsnitt 5.5.3.

39 b kap.

I kapitlet, som är nytt, föreslås särskilda bestämmelser om beräkning av resultatet av viss rederiverksamhet (tonnagebeskattning). Tonnagebe- skattning innebär att det skattepliktiga resultatet av kvalificerad rederi- verksamhet beräknas schablonmässigt utifrån fartygets eller fartygens nettodräktighet, dvs. oberoende av inkomster och utgifter. Det schablon- mässigt beräknade resultatet läggs samman med eventuellt övrigt över- skott av inkomstslaget näringsverksamhet, och i förekommande fall över- skott i inkomstslaget tjänst, och beskattas med den gällande skattesatsen.

Kapitlet behandlar rederiföretag med kvalificerad rederiverksamhet, men även rederiföretag med s.k. blandad verksamhet. Rederiföretag med blandad verksamhet bedriver både kvalificerad rederiverksamhet och annan verksamhet. Dessa företag är alltså föremål för både tonnagebe- skattning och konventionell beskattning.

Kapitlet placeras i den allmänna delen om inkomstslaget näringsverk- samhet, i anslutning till de särskilda bestämmelserna för vissa juridiska personer (39 kap.) och för delägare i vissa utländska juridiska personer (39 a kap.).

Rubriken på kapitlet har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

1 §

Av paragrafen framgår kapitlets innehåll.

2 §

Av paragrafen framgår kapitlets tillämpningsområde.

Enligt första stycket gäller kapitlet för företag som är godkända för ton- nagebeskattning enligt bestämmelserna i 13 a kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). Dessa företag ska beräkna resultatet av kvalificerad rederi- verksamhet enligt bestämmelserna i detta kapitel. Det innebär att företag som är godkända för tonnagebeskattning inte kan välja att beräkna resul- tatet av kvalificerad rederiverksamhet enligt konventionella regler. Vad som avses med kvalificerad rederiverksamhet framgår av 3–5 §§. Se kommentarerna till dessa paragrafer.

I andra stycket anges att bestämmelsen i 28 § även gäller för andra företag.

3 §

I paragrafen definieras vad som avses med kvalificerad rederiverksam- het. Uppräkningen i paragrafen är uttömmande. I 4 § regleras uttömman- de vilka verksamheter ombord på ett fartyg som används för sjötransport som kan ingå i en kvalificerad rederiverksamhet. För att rederiverksam- heten ska vara kvalificerad krävs även att förutsättningarna i 5 § är uppfyllda.

Första strecksatsen anger att transport av gods eller passagerare till sjöss med kvalificerat fartyg är kvalificerad rederiverksamhet och defi-

118

nierar termen sjötransport. Vad som avses med kvalificerat fartyg anges i 6 §.

Förutom sjötransporter är verksamhet som är nödvändig för eller nära anknuten till en sjötransport kvalificerad om verksamhetens utförande ingår i ersättningen för sjötransporten (andra strecksatsen). Exempel på verksamhet som kan betraktas som nödvändig för eller nära anknuten till sjötransport är transport av last och passagerare på hamnområdet till och från fartyget, lastning och lossning av gods, på- och avstigning av passagerare och sådan tillfällig uppläggning av gods som hantering av lasten kräver. Även verksamhet i form av bokning av gods för sjö- transporter, biljettförsäljning, drift av gods- och passagerarterminaler och viss administrativ verksamhet som löne- och personaladministration kan betraktas som nödvändig för eller nära anknuten till en sjötransport.

Enligt tredje strecksatsen är transport utanför hamnområdet som ingår i ersättningen för en sjötransport kvalificerad rederiverksamhet, om den som bedriver verksamheten har förvärvat transporten mot en marknads- mässig ersättning av ett annat företag. Utför den som bedriver sjötrans- portverksamheten själv en transport utanför hamnområdet, är transporten utanför hamnområdet däremot inte kvalificerad rederiverksamhet.

Uthyrning av kvalificerat fartyg med besättning utgör kvalificerad rederiverksamhet (fjärde strecksatsen).

I femte strecksatsen anges under vilka förutsättningar uthyrning av ett kvalificerat fartyg utan besättning är att anse som kvalificerad rederiverk- samhet. Uthyrning av kvalificerat fartyg utan besättning kan utgöra kva- lificerad rederiverksamhet under högst tre år under en tioårsperiod och till högst 20 procent. Detta innebär att hyresinkomster för uthyrning av fartyg utan besättning kan tonnagebeskattas under högst tre år, oavsett om det är ett eller flera fartyg som hyrs ut. Det är således inte möjligt att först hyra ut ett fartyg i tre år och därefter ett annat fartyg under ytter- ligare en treårsperiod inom en och samma tioårsperiod.

Begränsningen till 20 procent av bruttodräktigheten för de kvalifice- rade fartyg som ingår i verksamheten innebär att om bruttodräktigheten för ett uthyrt fartyg utgör 20 procent av den sammanlagda bruttodräktig- heten för de kvalificerade fartygen kan uthyrning av ytterligare ett fartyg inte utgöra kvalificerad rederiverksamhet.

Ett företag måste inte bedriva alla de i paragrafen angivna typerna av verksamhet för att verksamheten ska vara kvalificerad. Det räcker att företaget bedriver en av de angivna verksamheterna. Denna verksamhet är då en kvalificerad rederiverksamhet.

Av 2 § följer att om företaget är godkänt för tonnagebeskattning enligt bestämmelserna i 13 a kap. SFL, ska rederiverksamheten tonnagebe- skattas.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.2.1.

4 §

I paragrafen anges uttömmande vilka verksamheter ombord på ett fartyg som används för sjötransport som är kvalificerad rederiverksamhet. Vad som avses med sjötransport anges i 3 § första strecksatsen. För att verk- samheten ska vara kvalificerad krävs även att förutsättningarna i 5 § är uppfyllda.

Prop. 2015/16:127

119

Prop. 2015/16:127 Enligt första strecksatsen är försäljning av varor för konsumtion om- bord kvalificerad rederiverksamhet. Varuförsäljning som inte är avsedd för konsumtion ombord, exempelvis taxfree-försäljning, är inte kvalifice- rad rederiverksamhet.

Av andra strecksatsen följer att restaurangverksamhet ombord är kva- lificerad rederiverksamhet. Med restaurangverksamhet avses bl.a. bered- ning, tillagning och servering av mat och dryck avsedd för försäljning och konsumtion ombord.

I tredje strecksatsen anges att uthyrning av lokaler ombord är kvalifi- cerad rederiverksamhet.

Enklare underhållning och annan förströelse ombord som ingår i ersätt- ningen för sjötransporten är kvalificerad rederiverksamhet (fjärde streck- satsen).

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.2.1.

5 §

I paragrafen finns villkor för att rederiverksamheten ska anses vara kvali- ficerad. Samtliga villkor i paragrafen måste vara uppfyllda i fråga om de kvalificerade fartyg om ingår i verksamheten för att en rederiverksamhet ska anses vara kvalificerad.

Enligt första strecksatsen ska minst 20 procent av den sammanlagda bruttodräktigheten för de kvalificerade fartyg som ingår i verksamheten vara hänförlig antingen till fartyg som ägs av den som bedriver verksam- heten eller till fartyg som är inhyrda utan besättning.

I andra strecksatsen anges att minst 20 procent av den sammanlagda bruttodräktigheten för de kvalificerade fartyg som ingår i verksamheten ska vara hänförlig till fartyg som är svenskregistrerade. Bestämmelser om fartygsregistret finns i 2 kap. sjölagen (1994:1009).

Enligt tredje strecksatsen ska andelen av den sammanlagda bruttodräk- tigheten för de kvalificerade fartyg som ingår i verksamheten och som hänför sig till fartyg som är registrerade i något register inom Europeiska unionen (EU) bibehållas eller ökas. Andelskravet avser förhållandena un- der beskattningsåret. Det innebär att bruttodräktigheten avseende de kva- lificerade fartyg som är flaggade i ett register i en stat inom EU vid in- gången av det första beskattningsåret med tonnagebeskattning inte får minska under den tid som företaget tonnagebeskattas. Det innebär även att en ökning av andelen bruttodräktighet som är gemenskapsflaggad un- der ett beskattningsår måste upprätthållas under efterföljande beskatt- ningsår.

I paragrafens andra stycke finns ett undantag från villkoret i första stycket tredje strecksatsen. Om minst 60 procent av den sammanlagda bruttodräktigheten för de kvalificerade fartyg som ingår i verksamheten i företaget, eller i den koncern som företaget ingår i, hänför sig till fartyg som är registrerade i något register inom EU är rederiverksamheten kva- lificerad även om andelen med gemenskapsflagg inte bibehålls eller ökas. Bedömningen av om andelskravet är uppfyllt får således göras även på koncernnivå. Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.2.1.

120

6 §

I paragrafen definieras vad som avses med kvalificerat fartyg. För att ett fartyg ska vara kvalificerat ska det uppfylla villkor avseende storlek, led- ning och fart. Samtliga tre rekvisit måste vara uppfyllda för att fartyget ska vara ett kvalificerat fartyg.

Enligt första strecksatsen ska fartyget ha en bruttodräktighet om minst 100. Bruttodräktighet anger fartygets storlek eller volym. Ett fartygs dräktighet beräknas med stöd av förordningen (1994:1162) om skepps- mätning och redovisas i fartygets mätbrev. Enligt förordningen om skeppsmätning avses med bruttodräktighet fartygets totala inneslutna rymd, dvs. lastförmågan inklusive framdrift.

Enligt andra strecksatsen ska fartyget ha sin strategiska och ekono- miska ledning i Sverige. Med strategisk ledning avses den högre före- tagsledningen för fartyget, bl.a. beslut om och hantering av kontrakt samt köp och försäljning av fartyg. Med ekonomisk ledning avses bl.a. plane- ring av rutter, teknisk drift, försäljning av frakter och persontransporter, proviantering och företagsledning i anslutning till upplags-, terminal- tjänst-, personalförvaltnings- och underhållsverksamhet. Det är inte något krav att alla de nämnda åtgärderna uteslutande utförs i Sverige. Vid be- dömningen av om den strategiska och ekonomiska ledningen av fartyget utförs från Sverige ska en sammanvägning av samtliga åtgärder och om- ständigheter göras.

I tredje strecksatsen anges att fartyget huvudsakligen ska användas i internationell fart eller inrikes fart i ett annat land. Att fartyget huvud- sakligen ska användas i internationell fart eller inrikes fart i ett annat land innebär att fartyget till 75 procent eller mer ska användas i sådan trafik (jfr prop. 1999/2000:2, del 1, s. 502 ff.). För fartyg som ägs eller hyrs in under en del av ett beskattningsår ska bedömningen av om fartyget hu- vudsakligen har varit i internationell fart eller inrikes fart i utlandet göras för den del av året som fartyget har ägts eller hyrts in.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.2.2.

7 §

I paragrafen definieras termen koncern som den ska förstås i detta kapitel.

Med koncern avses en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554), förkortad ÅRL. Förenklat innebär års- redovisningslagens definition att om ett företag, moderföretag, äger mer än hälften av rösterna i en annan juridisk person, dotterföretaget, så ingår företagen i samma koncern. Det finns även några andra i årsredovis- ningslagen beskrivna sätt att skapa ett koncernförhållande. Att koncernen ska vara av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § ÅRL innebär att även ut- ländska koncerner omfattas om företagen upprätthåller förbindelser mellan varandra motsvarande vad som anges i årsredovisningslagen.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.2.3.

8 §

Inkomsten av kvalificerad rederiverksamhet beräknas schablonmässigt utifrån nettodräktigheten för vart och ett av de kvalificerade fartyg som ingår i verksamheten. Vad som avses med kvalificerad rederiverksamhet

Prop. 2015/16:127

121

Prop. 2015/16:127 och kvalificerat fartyg definieras i 3–6 §§. Se kommentarerna till dessa paragrafer.

I paragrafen anges hur inkomsten för respektive fartyg ska beräknas. I 9 § finns bestämmelser om tonnageinkomst. Se även kommentaren till den paragrafen.

Av paragrafens första stycke framgår att för varje kvalificerat fartyg som ingår i den kvalificerade rederiverksamheten ska en inkomst baserad på fartygets nettodräktighet beräknas. Vad som avses med nettodräktig- het definieras i förordningen (1994:1162) om skeppsmätning. Nettodräk- tighet är ett jämförelsetal baserat på bl.a. fartygets nyttiga volym, fast- ställt enligt reglerna i bilaga 1 till 1969 års internationella skeppsmät- ningskonvention.

Inkomsten per påbörjat dygn beräknas genom att fartygets nettodräk- tighet – enligt i paragrafen angivna intervall – multipliceras med en i paragrafen angiven andel av prisbasbeloppet. De framräknade talen läggs sedan samman. Resultatet är inkomsten i kronor per påbörjat dygn. Ett företag ska ta upp inkomsten för de påbörjade dygn som det äger eller hyr in fartyget.

Av 2 kap. 27 § framgår att med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde för det kalen- derår då beskattningsåret gick ut.

Av andra stycket framgår att om ett fartyg ägs eller hyrs in av flera företag, ska den inkomst som har beräknats per påbörjat dygn, enligt första stycket, fördelas mellan delägarna eller operatörerna efter deras andel i fartyget.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.4.1 där även exempel på till-

	lämpningen finns.
	9 §
	I paragrafen anges hur inkomsten av den kvalificerade rederiverksam-
	heten beräknas och termen tonnageinkomst definieras. Tonnageinkoms-
	ten beräknas genom att inkomsten för vart och ett av företagets kvalifice-
	rade fartyg läggs samman. Tonnageinkomsten ska läggas till företagets
	övriga inkomster före allmänna avdrag.
	Eftersom både ägda, inhyrda och uthyrda fartyg kan ingå i den ton-
	nagebeskattade verksamheten, kan ett och samma fartyg ingå i inkomst-
	beräkningen för flera tonnagebeskattade företag.
	Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.4.1 där även exempel på till-
	lämpningen finns.
	10 §
	I paragrafen anges att tonnageinkomsten ska tas upp som intäkt. Från in-
	täkten får avdrag inte göras. Det innebär att avdrag för bl.a. lämnat kon-
	cernbidrag och avsättningar till periodiseringsfond inte får göras. Vid be-
	räkning av resultatet av näringsverksamheten kan inte heller intäkten
	minskas med kostnadsposter som är hänförliga till annan näringsverk-
	samhet som företaget eventuellt bedriver. Företag som är godkända för
	tonnagebeskattning kommer således alltid att ha ett överskott av närings-
	verksamhet som minst motsvarar tonnageinkomsten.
	Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, be-
122	handlas närmare i avsnitt 5.4.1.

11 §

I paragrafen finns bestämmelser om fördelning av tillgångar och förplik- telser vid inträde i tonnagebeskattningssystemet och vid nyanskaffning för företag som bedriver både kvalificerad rederiverksamhet och annan näringsverksamhet, s.k. blandad verksamhet.

Enligt första stycket ska tillgångar och förpliktelser hänföras till den verksamhet som dessa tillhör.

I andra stycket anges huvudregeln för fördelning av en tillgång eller förpliktelse som hänför sig till både kvalificerad rederiverksamhet och annan näringsverksamhet. En tillgång eller förpliktelse ska enligt huvud- regeln fördelas mellan verksamheterna utifrån vad som är skäligt. Vad som är skäligt får avgöras utifrån en samlad bedömning av förhållandena i företaget. Det är den skattskyldige som ska visa att den företagna för- delningen är skälig. Från huvudregeln i andra stycket finns undantag i 12 §.

Paragrafen och rubriken närmast före har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.5.1.

12 §

I paragrafen finns undantag från huvudregeln i 11 § andra stycket i fråga om fördelningen av inventarier mellan kvalificerad rederiverksamhet och annan näringsverksamhet. Inventarier som till någon del används i den kvalificerade rederiverksamheten ska i sin helhet hänföras till den verk- samheten. Inventarier som används i den kvalificerade rederiverksam- heten ska således inte till någon del hänföras till konventionellt beskattad verksamhet.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.5.1.

13 §

I paragrafen finns bestämmelser om fördelning av intäkter och kostnader för företag som bedriver både kvalificerad rederiverksamhet och annan näringsverksamhet (s.k. blandad verksamhet).

Enligt huvudregeln i första stycket ska intäkter tas upp och kostnader dras av i den verksamhet som dessa tillhör. Om en intäkt eller kostnad ska fördelas mellan verksamheterna ska fördelningen enligt huvudregeln göras efter vad som är skäligt.

I andra stycket finns undantag från huvudregeln i första stycket i fråga om fördelning av finansiella intäkter och kostnader mellan kvalificerad rederiverksamhet och annan näringsverksamhet. Finansiella intäkter och kostnader ska fördelas mellan verksamheterna i förhållande till tillgån- garnas bokförda värde i respektive verksamhet, om det inte klart framgår att en annan fördelningsgrund bättre motsvarar verkliga förhållanden.

Paragrafen och rubriken närmast före har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.5.1.

Prop. 2015/16:127

123

Prop. 2015/16:127 14 §

Innebörden av paragrafen är att mottagna koncernbidrag alltid ska hän- föras till annan näringsverksamhet än kvalificerad rederiverksamhet. Det innebär att om ett företag som bedriver kvalificerad rederiverksamhet tar emot ett koncernbidrag så ska detta beskattas konventionellt. Företaget kommer då, även om det till synes bara tycks bedriva kvalificerad rederi- verksamhet, ha inkomster från både kvalificerad rederiverksamhet och annan näringsverksamhet.

Vad gäller lämnade koncernbidrag får sådana inte dras av i kvalificerad rederiverksamhet. Att avdrag inte får göras i den kvalificerade rederi- verksamheten framgår av 10 §.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.5.4.

15 §

Enligt paragrafen ska tidigare års underskott i sin helhet hänföras till annan näringsverksamhet än kvalificerad rederiverksamhet. Underskott som har uppstått före inträdet i systemet med tonnagebeskattning kan så- ledes, i förekommande fall, dras av i annan näringsverksamhet enligt bestämmelserna i 40 kap. Underskott kan aldrig uppkomma i kvalificerad rederiverksamhet.

Paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, behandlas när- mare i avsnitt 5.6.

16 §

Av paragrafen framgår att tidigare gjorda avdrag för avsättningar till periodiseringsfond, ersättningsfond och expansionsfond, som har gjorts i en näringsverksamhet innan inträdet i systemet med tonnagebeskattning, i sin helhet ska hänföras till annan näringsverksamhet än kvalificerad rederiverksamhet. Avdragen för avsättningar till periodiseringsfond, er- sättningsfond och expansionsfond ska återföras till beskattning i konven- tionellt beskattad verksamhet enligt reglerna i 30, 31 och 34 kap.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.6.

17–25 §§

I dessa paragrafer finns bestämmelser som reglerar hur de ackumulerade överavskrivningarna på sådana inventarier som ingår i den tonnage- beskattade verksamheten ska behandlas. De ackumulerade överavskriv- ningarna vid inträdet i tonnagebeskattningssystemet ska beräknas (skill- nadsbelopp) och tas upp som skattepliktig intäkt. Företaget får avdrag för belopp som sätts av till överavskrivningsfond. Avdraget får högst uppgå till samma belopp som skillnadsbeloppet. Fonden ska återföras till be- skattning under kommande år.

Paragraferna behandlas närmare i avsnitt 5.7.1.

17 §

I paragrafens första stycke anges när och hur ett skillnadsbelopp ska be- räknas vid inträdet i systemet med tonnagebeskattning och termen skill- nadsbelopp definieras. Ett skillnadsbelopp ska beräknas om det bokförda värdet på inventarier som ingår i den tonnagebeskattade verksamheten, vid utgången av beskattningsåret närmast före det första beskattningsår

124

då tonnagebeskattning ska ske, överstiger det skattemässiga värdet. Med skillnadsbeloppet avses skillnaden mellan dessa värden.

Av andra stycket framgår att med bokfört värde avses det värde som följer av god redovisningssed för sådana företag som klassificeras som större företag enligt 1 kap. 3 § första stycket 4 ÅRL. Bestämmelsen inne- bär att det enbart är vid den särskilda beräkningen av skillnadsbeloppet som företaget måste tillämpa god redovisningssed för större företag. Om företaget är ett mindre företag som tillämpar ett förenklat regelverk för redovisning så måste ändå skillnadsbeloppet beräknas som om företaget hade varit ett större företag. Konsekvensen av det blir att det bokförda värdet vid tillämpning av bestämmelsen måste beräknas utifrån den fak- tiska nyttjandeperioden.

18 §

Av paragrafens första stycke framgår att skillnadsbeloppet ska tas upp som en intäkt det första beskattningsår då tonnagebeskattning ska ske. Skillnadsbeloppet definieras i 17 §.

Enligt andra stycket ska intäkten tas upp i konventionellt beskattad verksamhet.

19 §

I paragrafens första stycke anges att avdrag får göras för belopp som sätts av till överavskrivningsfond enligt bestämmelserna i 20–22 §§. Avdraget får göras det första beskattningsår då tonnagebeskattning ska ske.

Av andra stycket framgår att avdrag respektive återföring av gjorda av- drag ska göras i konventionellt beskattad verksamhet.

Rubriken närmast före paragrafen har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

20 §

Enligt paragrafen ska avdraget för avsättning till överavskrivningsfond i fråga om svenska handelsbolag beräknas för bolaget.

21 §

Av paragrafen framgår att juridiska personer som är skyldiga att upprätta årsredovisning eller årsbokslut enligt bokföringslagen (1999:1078) får göra avdrag för avsättning till överavskrivningsfond bara om motsvaran- de avsättning görs i räkenskaperna.

22 §

Av paragrafen framgår att avdraget för avsättning till överavskrivnings- fond får uppgå till högst samma belopp som skillnadsbeloppet. Skillnads- beloppet definieras i 17 §. Se kommentaren till den paragrafen.

23 §

I paragrafen anges när avdraget för avsättning till överavskrivningsfond, som har gjorts enligt 19 §, senast ska återföras till beskattning. Bestäm- melser om återföring av avdraget finns även i 24 och 25 §§.

Enligt första stycket ska avdraget återföras till beskattning med minst 25 procent senast vart femte beskattningsår räknat från och med det

Prop. 2015/16:127

125

Prop. 2015/16:127 beskattningsår som avdraget gjordes. Det framgår av 19 § vilket beskatt- ningsår som avdraget gjordes.

I andra stycket regleras det förhållandet att nettodräktigheten för de ägda kvalificerade fartyg som ingår i den kvalificerade rederiverksam- heten vid utgången av en femårsperiod enligt första stycket, har minskat med mer än 25 procent i förhållande till vad som gällde fem beskatt- ningsår tidigare. I sådana fall ska i stället en så stor del som motsvarar minskningen återföras.

	Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
	24 §
	I paragrafen finns ett undantag från bestämmelserna i 23 § om återföring
	av avdraget för avsättning till överavskrivningsfond. Om både den netto-
	dräktighet som utgör underlag för beräkning av tonnageinkomsten och
	nettodräktigheten för de ägda kvalificerade fartyg som ingår i den kvali-
	ficerade rederiverksamheten har ökat vid utgången av det femte beskatt-
	ningsåret ska tidpunkten för återföring enligt 23 § flyttas fram med fem
	beskattningsår. Bedömningen av om tonnaget har ökat ska göras i för-
	hållande till vad som gällde fem beskattningsår tidigare. Bestämmelsen
	innebär att det inte finns någon bortre gräns för hur länge ett företag kan
	skjuta upp återföringen. Så länge som både den totala och ägda netto-
	dräktigheten har ökat vid de femåriga avstämningarna behöver ingen del
	återföras.
	Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
	25 §
	Av paragrafens första stycke framgår att avdraget för avsättning till över-
	avskrivningsfond ska återföras till beskattning i sin helhet om ett god-
	kännande för tonnagebeskattning återkallas (första strecksatsen) eller
	företaget går i likvidation eller konkurs (andra strecksatsen).
	Enligt andra stycket ska avdraget återföras det sista beskattningsåret
	som tonnagebeskattning sker eller, vid återkallelse på initiativ av Skatte-
	verket, det beskattningsår då återkallelsen sker.
	Paragrafen har formulerats om efter synpunkter från Lagrådet.
	26 §
	I paragrafens första stycke anges att den som har en överavskrivnings-
	fond ska ta upp en schablonintäkt. Intäkten ska beräknas till 1,67 procent
	av fondens storlek vid beskattningsårets ingång. Bestämmelser om över-
	avskrivningsfond finns i 19–25 §§. Se kommentarerna till dessa paragra-
	fer.
	Enligt andra stycket ska schablonintäkten tas upp i näringsverksamhet
	som ska beskattas konventionellt.
	Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, be-
	handlas närmare i avsnitt 5.7.2.
	27 §
	Paragrafen innehåller bestämmelser om överkapitalisering i det tonnage-
	beskattade företaget.
	Enligt första stycket ska företaget ta upp en schablonintäkt om det
126	främmande kapitalet någon gång under beskattningsåret understiger hälf-

ten av det egna kapitalet. Schablonintäkten ska tas upp i näringsverksam- Prop. 2015/16:127 het som ska beskattas konventionellt.

Intäkten ska enligt paragrafens andra stycke beräknas genom att den största skillnaden mellan hälften av det egna kapitalet och det främmande kapitalet under beskattningsåret multipliceras med statslåneräntan vid ut- gången av november året före beskattningsåret ökad med en procent- enhet.

Med främmande kapital avses företagets externa finansiering, dvs. skulder inklusive latenta skatteskulder. Här ingår lån och krediter, till exempel leverantörskrediter, men också den latenta skatteskuld som hän- för sig till exempelvis överavskrivningsfonden. Se författningskommen- taren till 19–25 §§.

Av 2 kap. 28 § framgår att med statslåneräntan vid en viss tidpunkt avses den statslåneränta som Riksgäldskontoret fastställt att gälla för den period under vilken tidpunkten infaller.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.5.5.

28 §

I paragrafen anges att en överföring av en tillgång eller en tjänst från en kvalificerad rederiverksamhet till en annan näringsverksamhet ska be- handlas som om överföringen har skett mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet. Om de villkor som har avtalats avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare, ska så- ledes transaktionen ändå behandlas som om den har skett till marknads- mässiga villkor.

Paragrafen, som har formulerats om efter synpunkter från Lagrådet, behandlas närmare i avsnitt 5.5.3.

29 §

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, är en hänvisningsparagraf.

40 kap.

21 a §

I paragrafen, som är ny, begränsas möjligheten att dra av underskott av kvalificerad rederiverksamhet i samband med en återkallelse av ett god- kännande för tonnagebeskattning enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2–4 SFL. Underskott som har uppkommit i den kvalificerade rederiverksam- heten under det beskattningsår som beslutet om återkallelse meddelades eller under de tidigare beskattningsår som återkallelsen avser får inte dras av. Förutsättningarna för att återkalla ett godkännande för tonnage- beskattning och den tid som ett beslut om återkallelse avser regleras i 13 a kap. 10 § första stycket 2–4 och 17 § SFL. Se kommentarerna till dessa paragrafer. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Ändringen behandlas närmare i avsnitt 5.8.7.

127

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, be- handlas närmare i avsnitt 5.3.1.

3 §

I paragrafen anges förutsättningarna för att godkännas för tonnage- beskattning för företag som ingår i en koncern. Genom hänvisning till 39 b kap. 7 § IL kommer med koncern att avses en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554). Företag som ingår i en koncern ska godkännas för tonnagebeskattning bara om alla företag i koncernen som bedriver eller har för avsikt att bedriva sådan kvalificerad rederiverksamhet som avses i 39 b kap. 3–5 §§ IL antingen redan är godkända för tonnagebeskattning eller ansöker om godkännande och godkänns för tonnagebeskattning. Denna ”väljer en, väljer alla-regel” innebär att alla företag, som ingår i en koncern och som bedriver eller har för avsikt att bedriva kvalificerad rederiverksamhet, måste välja samma beskattningsmetod.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.3.1.

4 §

Av paragrafen framgår att en ansökan om godkännande för tonnage- beskattning ska ha kommit in till Skatteverket senast fem månader före ingången av det första beskattningsår som ansökan avser.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.3.2.

5 §

I paragrafen anges vad som gäller i fråga om ansökan om godkännande för tonnagebeskattning när det har skett en ägarförändring som innebär att ett företag som bedriver sådan kvalificerad rederiverksamhet som av- ses i 39 b kap. 3–5 §§ IL, utan att vara godkänt för tonnagebeskattning, kommer att ingå i samma koncern som ett företag som är godkänt för tonnagebeskattning.

Av paragrafens första stycke framgår att företaget som inte är godkänt för tonnagebeskattning ska ansöka om godkännande för tonnagebeskatt- ning.

Ansökan ska enligt andra stycket ha kommit in till Skatteverket inom tre månader från den dag då företaget kom att ingå i koncernen.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.3.3.

6 §

I paragrafen anges vad som gäller i fråga om ansökan om godkännande för tonnagebeskattning när det har skett en verksamhetsförändring som innebär att ett företag som ingår i en koncern börjar bedriva sådan kvali- ficerad rederiverksamhet som avses i 39 b kap. 3–5 §§ IL och det i kon- cernen finns ett eller flera företag som är godkända för tonnagebeskatt- ning.

Av paragrafens första stycke framgår att företaget som inte är godkänt för tonnagebeskattning i en sådan situation ska ansöka om godkännande för tonnagebeskattning.

Ansökan ska enligt andra stycket ha kommit in till Skatteverket inom tre månader från den dag då företaget började bedriva den kvalificerade rederiverksamheten.

Prop. 2015/16:127

129

Prop. 2015/16:127	Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.3.3.
	7 §
	I paragrafen anges vad som gäller i fråga om ansökan om godkännande
	för tonnagebeskattning vid fusioner och fissioner. Vad som avses med
	fusion respektive fission framgår av 37 kap. 3 och 5 §§ IL.
	Av paragrafens första stycke framgår att om ett övertagande företag
	som inte är godkänt för tonnagebeskattning tar över en kvalificerad re-
	deriverksamhet eller ett kvalificerat fartyg från ett annat företag som är
	godkänt, ska det övertagande företaget ansöka om godkännande för ton-
	nagebeskattning. Det övertagande företaget är således bundet av det eller
	de överlåtande företagens val av tonnagebeskattning.
	Vad som avses med kvalificerad rederiverksamhet anges i 39 b kap.
	3–5 §§ IL och vad som avses med kvalificerat fartyg framgår av
	39 b kap. 6 § IL. Se kommentarerna till dessa paragrafer.
	Ansökan ska enligt andra stycket ha kommit in till Skatteverket inom
	tre månader från den dag fusionen eller fissionen blev genomförd. Av
	37 kap. 8 § IL framgår att en fusion eller fission ska anses genomförd när
	det överlåtande företaget har upplösts.
	Om det övertagande företaget inte fullgör sin skyldighet att ansöka om
	godkännande, eller inte blir godkänt, kan det bli fråga om återkallelse av
	det överlåtande företagets godkännande. Se kommentaren till 10 §.
	Paragrafen, som har formulerats om efter synpunkter från Lagrådet,
	behandlas närmare i avsnitt 5.3.4.
	8 §
	Av paragrafen framgår att en ansökan om godkännande för tonnage-
	beskattning ska innehålla de uppgifter som är nödvändiga för att Skatte-
	verket ska kunna bedöma om förutsättningarna för godkännande för ton-
	nagebeskattning enligt 2 och 3 §§ är uppfyllda. Se kommentarerna till
	dessa paragrafer.
	Uppgifter som är nödvändiga torde vara bl.a. uppgifter om vilken typ
	av verksamhet som ska bedrivas, vilka fartyg som ska användas, farty-
	gens brutto- respektive nettodräktighet, vilken flagg fartygen för och
	vilken typ av fart de går i. Om den som har gjort ansökan ingår i en kon-
	cern behövs även uppgift om andra företag i koncernen bedriver eller har
	för avsikt att bedriva kvalificerad rederiverksamhet. Vad som avses med
	kvalificerad rederiverksamhet framgår av 39 b kap. 3–5 §§ IL. Se kom-
	mentarerna till dessa paragrafer.
	Paragrafen behandlas närmare avsnitt 5.3.2.
	9 §
	I paragrafens anges från när ett godkännande för tonnagebeskattning
	gäller. Ett beslut om godkännande för tonnagebeskattning gäller enligt
	första stycket tidigast från och med det beskattningsår som följer närmast
	efter det beskattningsår då beslutet meddelades. Beslutet om tonnage-
	beskattning gäller tills vidare. I 10–17 §§ finns bestämmelser om åter-
	kallelse av godkännande för tonnagebeskattning.
	I andra stycket behandlas det fall där godkännande för tonnagebeskatt-
	ning har beviljats övertagande företag efter en fusion eller en fission. För
130	att kontinuiteten av tonnagebeskattningen inte ska brytas ska godkännan-

det gälla från och med det beskattningsår som börjar samtidigt som det överlåtande företagets sista beskattningsår. Om företagen har olika be- skattningsår ska godkännandet i stället gälla från och med det beskatt- ningsår som börjar närmast före det överlåtande företagets sista beskatt- ningsår.

Paragrafen, som har kompletterats med ett andra stycke efter syn- punkter från Lagrådet, behandlas närmare i avsnitt 5.3.5.

10 §

I paragrafen regleras förutsättningarna för återkallelse av ett godkännan- de för tonnagebeskattning. Första stycket omfattar fyra punkter i vilka fyra alternativa återkallelsegrunder anges.

Enligt första punkten ska godkännandet för tonnagebeskattning åter- kallas om det godkända företaget begär det. När en återkallelse på begä- ran av företaget senast ska göras regleras i 12 §. I 14–16 §§ regleras från vilken tidpunkt en återkallelse på begäran av det godkända företaget gäller. Se kommentarerna till dessa paragrafer.

Enligt andra punkten ska godkännandet för tonnagebeskattning åter- kallas om förutsättningarna för godkännande för tonnagebeskattning enligt 2 och 3 §§ inte är uppfyllda. Det innebär att godkännandet för ton- nagebeskattning ska återkallas om den verksamhet företaget bedriver inte längre är kvalificerad enligt bestämmelserna i 39 b kap. 3–5 §§ IL, exem- pelvis om mindre än 20 procent av den sammanlagda bruttodräktigheten för de kvalificerade fartyg som ingår i den kvalificerade rederiverksam- heten hänför sig till fartyg som är svenskregistrerade. Hänvisningen till 3 § avser företag som ingår i en koncern. Alla företag i en koncern som bedriver kvalificerad rederiverksamhet ska vara godkända för tonnagebe- skattning. Om ett företag i en koncern börjar bedriva kvalificerad rederi- verksamhet utan att ansöka om godkännande för tonnagebeskattning inom den tidsfrist som anges i 6 § ska således godkännandet för samtliga företag i koncernen återkallas.

Enligt tredje punkten ska godkännandet återkallas om en uppgiftsskyl- dighet enligt 29–33 kap. eller en dokumentationsskyldighet enligt 39 kap. 3 § inte fullgörs och detta är av betydelse för godkännandet eller för ton- nagebeskattningen. Enklare fel och brister avses inte leda till återkallelse, utan i sådana fall kan Skatteverket avstå från att återkalla godkännandet. Bestämmelser om detta finns i 11 §.

Av fjärde punkten framgår att godkännandet ska återkallas om det god- kända företaget har meddelats en dom, som har fått laga kraft och där lagen (1995:575) mot skatteflykt har tillämpats och detta är av betydelse för tonnagebeskattningen. Det behöver inte vara så att den rättshandling som ligger till grund för tillämpningen av lagen mot skatteflykt har vidta- gits inom ramen för den kvalificerade rederiverksamheten. Även rätts- handlingar vidtagna inom annan verksamhet kan vara av sådan betydelse för den kvalificerade rederiverksamheten att återkallelse av godkännan- det kan bli aktuellt. Lagrådet föreslår att det genom exempel belyses när en tillämpning av lagen mot skatteflykt är av betydelse för tonnagebe- skattningen. Återkallelsegrunden skulle exempelvis kunna bli aktuell om lagen mot skatteflykt har tillämpats avseende rättshandlingar som inne- bär att ett företag som bedriver både kvalificerad rederiverksamhet och

Prop. 2015/16:127

131

Prop. 2015/16:127 annan näringsverksamhet har utnyttjat skillnaderna i de båda beskatt- ningssystemen för att uppnå en skatteförmån.

Vilka beskattningsår en återkallelse på begäran av Skatteverket avser regleras i 17 §.

I andra stycket finns undantag från första stycket andra punkten. Åter- kallelse ska inte ske på den grunden att förutsättningarna för tonnagebe- skattning enligt 2 och 3 §§ inte är uppfyllda om en verksamhet som är kvalificerad enligt 39 b kap. 3–5 §§ IL avvecklas och verksamheten inte bedrivs vidare av någon annan (första punkten). Det är således möjligt att lägga ner en verksamhet utan att godkännandet återkallas. I 13 § finns särskilda bestämmelser om återkallelse när en verksamhet avvecklas utan att bedrivas vidare av någon annan. Godkännandet ska inte heller åter- kallas på denna grund om det beslutas att företaget ska gå i likvidation (andra punkten) eller om företaget försätts i konkurs (tredje punkten). När en kvalificerad rederiverksamhet eller ett kvalificerat fartyg tas över av ett annat företag genom fusion eller fission, upphör det överlåtande företaget med kvalificerad rederiverksamhet. Om det övertagande före- taget är godkänt för tonnagebeskattning, eller ansöker om och godkänns för tonnagebeskattning, ska godkännandet inte återkallas (fjärde punk- ten). Tidpunkten när en ansökan om godkännande ska lämnas om det övertagande företaget inte är godkänt framgår av 7 §. Om det över- tagande företaget underlåter att ansöka om godkännande kan det bli fråga om återkallelse. Senast när Bolagsverket har registrerat tillstånd till fusionen och det överlåtande bolaget har upplösts, kan man konstatera att det inte bedriver någon kvalificerad rederiverksamhet och att åter- kallelsegrund föreligger enligt första styckets andra punkt.

Paragrafen, som har kompletterats med en fjärde punkt i andra stycket efter synpunkter från Lagrådet, behandlas närmare i avsnitt 5.8.1 och

	5.8.2.
	11 §
	I paragrafen anges när Skatteverket får avstå från att återkalla ett godkän-
	nande för tonnagebeskattning enligt 10 kap. första stycket 2–4. Ett god-
	kännande för tonnagebeskattning ska inte återkallas om det finns särskil-
	da skäl. Det skulle exempelvis kunna vara en situation där förutsättnin-
	garna i 39 b kap. 5 § IL inte har varit helt uppfyllda under beskattnings-
	året men där det framgår att situationen har varit tillfällig och därför inte
	är bestående. Ett exempel är om flaggkravet inte har varit uppfyllt och
	det beror på att beställda fartyg inte har levererats i tid. Ett annat exempel
	är om uppgiftsskyldigheten inte har uppfyllts fullt ut men att bristen har
	varit ursäktlig. Om en uppgiftsskyldighet eller dokumentationsskyldighet
	inte har uppfyllts, men det endast har varit frågan om enklare fel och
	brister, kan Skatteverket avstå från att återkalla ett godkännande.
	Lagrådet har föreslagit redaktionella förändringar av paragrafen. Para-
	grafen är emellertid utformad efter bl.a. 9 kap. 4 §. Regeringen anser där-
	för att den föreslagna lydelsen bör behållas.
	Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.8.2.
	12 §
	Enligt paragrafen ska en begäran från det godkända företaget om att god-
132	kännandet för tonnagebeskattning ska återkallas, ha kommit in till

Skatteverket senast fyra år före ingången av det sista beskattningsår då tonnagebeskattning ska ske. Det innebär att en begäran ska göras senast fem hela år i förväg.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.8.1 där även exempel på tillämpningen finns.

13 §

Av paragrafen framgår att om en sådan kvalificerad rederiverksamhet som avses i 39 b kap. 3–5 §§ IL avvecklas och inte bedrivs vidare av någon annan, utan att den som är godkänd för tonnagebeskattning begär att godkännandet ska återkallas, ska återkallelse anses ha begärts under det beskattningsår som verksamheten har avvecklats. Enligt 10 § andra stycket ska Skatteverket inte återkalla ett godkännande för tonnagebe- skattning om verksamheten avvecklas utan att den bedrivs vidare av någon annan. Innebörden blir att godkännandet återkallas först efter en tidsperiod om fem hela år (12 §) och att en spärrtid om tio beskattningsår därefter kommer att löpa (18 §).

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.8.1.

14 §

I paragrafen anges från när en återkallelse på begäran av det godkända företaget gäller. En sådan återkallelse får beviljas tidigast från och med det tionde beskattningsåret efter det första beskattningsår då tonnagebe- skattning ska ske. Den som är godkänd för tonnagebeskattning kommer således att tonnagebeskattats under en sammanhängande period om minst tio beskattningsår.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.8.1.

15 §

I paragrafen regleras från när en återkallelse på begäran av det godkända företaget gäller när det i en koncern har skett en ägar- eller verksamhets- förändring.

Tidpunkten styrs av det företag i koncernen som senast godkändes för tonnagebeskattning. Det innebär att tiden för återkallelse på begäran av det godkända företaget, vid en ägarförändring eller en verksamhetsför- ändring, kommer att skjutas framåt i tiden om det i koncernen har till- kommit ett företag som godkändes för tonnagebeskattning senare än kon- cernens övriga tonnagebeskattade företag. Det är således det företag som senast godkändes för tonnagebeskattning som kommer att bestämma från när en återkallelse av godkännandet tidigast kan gälla för alla företag i koncernen.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.8.1.

16 §

I paragrafen anges från vilken tidpunkt en återkallelse tidigast gäller, när ett övertagande företag efter en fusion eller fission begär att godkännan- det för tonnagebeskattning ska återkallas. Om det överlåtande företaget godkändes för tonnagebeskattning senare än det övertagande företaget är det den förstnämnda tidpunkten som avgör från vilken tidpunkt en åter- kallelse av godkännandet tidigast kan gälla för det eller de övertagande företagen.

Prop. 2015/16:127

133

Prop. 2015/16:127 Paragrafen, som har formulerats om efter synpunkter från Lagrådet, behandlas närmare i avsnitt 5.8.1.

17 §

I paragrafen anges vilka beskattningsår en återkallelse av ett godkännan- de för tonnagebeskattning på initiativ av Skatteverket avser.

En återkallelse på initiativ av Skatteverket avser godkännandet för det beskattningsår då beslutet om återkallelse meddelades (första punkten) samt tidigare beskattningsår som verksamheten har tonnagebeskattats, dock tidigast det beskattningsår som har gått ut under det sjätte kalender- året före det kalenderår då beslutet om återkallelse meddelades (andra punkten). Det innebär att innehavaren, med de begränsningar som följer av reglerna om efterbeskattning, ska behandlas som om godkännandet aldrig hade getts.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.8.2 där även exempel på tillämpningen finns.

18 §

I paragrafen anges när den som har fått ett godkännande för tonnagebe- skattning återkallat återigen kan beviljas godkännande för tonnagebe- skattning, dvs. hur lång den s.k. spärrtiden är.

Den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat får inte godkännas för tonnagebeskattning igen förrän minst tio beskatt- ningsår har gått från utgången av det senaste beskattningsår som tonna- gebeskattning har skett. Spärrtiden är således tio beskattningsår.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.9 där även exempel på till- lämpningen finns.

31 kap.

1 §

Paragrafen, som anger kapitlets innehåll, kompletteras med den nya 15 a §.

15 a §

I paragrafen, som är ny, anges att den som är godkänd för tonnage- beskattning och som bedriver blandad verksamhet, dvs. både sådan kvali- ficerad rederiverksamhet som avses i 39 b kap. IL och sådan verksamhet som inte ska tonnagebeskattas, ska lämna uppgift om principerna för för- delning av såväl tillgångar och förpliktelser som intäkter och kostnader mellan verksamheterna. De uppgifterna är viktiga för Skatteverkets kont- roll av att bestämmelserna i 39 b kap. 11 § IL om fördelning följs.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.10.

33 kap.

1 §

Paragrafen som visar kapitlets innehåll kompletteras med anledning av att en ny 9 a § införs.

134

2 §	Prop. 2015/16:127
Av paragrafen framgår i vilket syfte särskilda uppgifter ska lämnas. Den
kompletteras med en ny punkt 6. Särskilda uppgifter ska enligt den nya
punkten lämnas till ledning för beslut om beskattning för den som har
fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat.
9 a §
I paragrafen, som är ny, anges att den som har fått ett godkännande för
tonnagebeskattning återkallat på grund av bestämmelserna i 13 a kap.
10 § första stycket 2–4, ska lämna de särskilda uppgifter som Skatte-
verket behöver för att kunna fatta beslut om beskattning för de tidigare
beskattningsår som återkallelsen avser, jfr 13 a kap. 17 § andra punkten.
De uppgifter som avses torde i de flesta fallen vara desamma som ska
lämnas i inkomstdeklarationen av dem som inte är godkända för tonnage-
beskattning.
Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.8.3.
11 §
I paragrafen anges när särskilda uppgifter ska lämnas. En komplettering
föreslås med att uppgifter enligt 9 a § ska ha kommit in till Skatteverket
senast inom tre månader efter den dag då den som beslutet om återkallel-
se gäller fick del av beslutet. Om de särskilda uppgifterna inte lämnas i
tid kan förseningsavgift komma i fråga, vilket framgår av 48 kap. 1 §.
Ändringen behandlas närmare i avsnitt 5.8.3.
34 kap.
10 §
Paragrafens första stycke ändras på så sätt att tidsangivelsen ”den 1 ja-
nuari” ersätts med ”den 15 januari”. Tidangivelsen ”den 15 januari” änd-
rades av misstag till ”den 1 januari” efter förslag i prop. 2015/16:29 där
någon ändring i första stycket inte var avsedd. Nu rättas detta misstag.
44 kap.
3 §
Paragrafen, som innehåller ett vitesförbud, får genom tillägget i första
stycket sitt tillämpningsområde utsträckt till att även avse återkallelse-
avgift. I 49 a kap. finns bestämmelser om återkallelseavgift.
Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.8.4.
49 kap.
1 §
Paragrafen som utgör kapitlets innehållsförteckning, kompletteras med
en hänvisning till 10 a–10 d §§. Kompletteringen är, förutom en redaktio-
nell ändring, en följd av att den nya 10 c § införs. Dessutom har en reda-
ktionell ändring gjorts i den efterföljande strecksatsen.
10 c §
Paragrafen är ny och ersätter den tidigare 10 c §, vilken i stället benämns
10 d §. I paragrafen anges att skattetillägg inte får tas ut i samband med	135

Prop. 2015/16:127 en återkallelse av ett godkännande	för tonnagebeskattning	enligt
13 a kap. 10 § första stycket 2–4. I 49 a kap. finns bestämmelser om åter-
kallelseavgift när ett godkännande för tonnagebeskattning har återkallats.
Det är ett sakligt samband som avses. Om ett skattetillägg övervägs på
andra grunder än de som har samband med återkallelseavgiften, så
hindrar inte paragrafen att Skatteverket fattar beslut om skattetillägget
och återkallelseavgiften vid samma tid.
Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.8.6.
49 a kap.
I kapitlet, som är nytt, finns bestämmelser om återkallelseavgift. Kapitlet
har placerats i avdelning XII Särskilda avgifter, efter bestämmelserna om
skattetillägg (49 kap.).
1 §
Enligt paragrafen ska en återkallelseavgift tas ut av den som har fått ett
godkännande för tonnagebeskattning	återkallat enligt 13 a kap.	10 §

	första stycket 2–4.
	2 §
	Återkallelseavgiften består av två delar, en grundavgift och en tilläggs-
	avgift.
	Bestämmelserna i 51 kap. om befrielse från särskilda avgifter är
	tillämpliga på återkallelseavgiften.
	3 §
	I paragrafen finns bestämmelser om grundavgift.
	I första stycket anges hur grundavgiften ska beräknas. Grundavgiften är
	skillnaden mellan den skatt som skulle ha bestämts för den högsta tonna-
	geinkomsten under de beskattningsår som grundavgiften avser och den
	skatt som bestäms för den kvalificerade rederiverksamheten för respek-
	tive beskattningsår till följd av återkallelsen, om denna skatt är lägre.
	Vad som avses med tonnageinkomst framgår av 39 b kap. 9 § IL. Se
	kommentaren till den paragrafen. Effekten av grundavgiften är att den
	skattskyldige varje tidigare beskattningsår som återkallelsen avser får
	betala minst lika mycket skatt som om den kvalificerade rederiverksam-
	heten hade tonnagebeskattats.
	Enligt andra stycket ska en grundavgift tas ut för vart och ett av de
	tidigare beskattningsår som återkallelsen avser enligt 13 a kap. 17 § 2.
	Enligt 13 a kap. 17 § 2 avser en återkallelse tidigare beskattningsår som
	verksamheten har tonnagebeskattats, dock tidigast det beskattningsår
	som har gått ut under det sjätte kalenderåret före det kalenderår då beslu-
	tet om återkallelse meddelades. Se kommentaren till den paragrafen.
	Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, be-
	handlas närmare i avsnitt 5.8.4 där även exempel på tillämpningen finns.
	4 §
	I paragrafen finns bestämmelser om tilläggsavgift.
	En tilläggsavgift ska enligt första stycket tas ut med 20 procent av den
136	skatt som skulle ha bestämts för den högsta tonnageinkomsten under de
136

Prop. 2015/16:127 7 §

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att bestämmelserna om an- stånd i samband med begäran om omprövning eller överklagande även gäller återkallelseavgift.

	Ändringen behandlas närmare i avsnitt 5.8.5.
	7 a §
	I den nya paragrafens första stycke anges att Skatteverket ska bevilja an-
	stånd med betalning av återkallelseavgift om det skulle medföra betydan-
	de skadeverkningar för den betalningsskyldige och framstå som oskäligt
	att betala avgiften. Betydande skadeverkningar kan bl.a. vara att den be-
	talningsskyldige riskerar att hamna på obestånd eller tvingas att avyttra
	tillgångar som är av betydelse för verksamheten.
	Av andra stycket framgår att anståndstiden ska bestämmas till längst
	fem år efter dagen för beslut om anstånd.
	Kostnadsränta ska enligt 65 kap. 7 § beräknas för anståndstiden.
	Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.8.5.
	8 §
	Paragrafen reglerar Skatteverkets rätt att kräva säkerhet som villkor för
	att bevilja anstånd med betalning av skatt. I andra stycket finns undantag
	från sådant villkor. Undantaget kompletteras till att även avse återkallel-
	seavgift.
	Ändringen behandlas närmare i avsnitt 5.8.5.
	66 kap.
	5 §
	Paragrafens första stycke, som anger i vilka fall en särskilt kvalificerad
	beslutsfattare ska ompröva ärenden, kompletteras till att även omfatta be-
	slut om återkallelseavgift.
	Ändringen behandlas närmare i avsnitt 5.11.
	7 §
	I paragrafen anges när en begäran om omprövning ska ha kommit in till
	Skatteverket. Enligt andra stycket ska en begäran om omprövning ha
	kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som
	beslutet gäller fick del av beslutet. Andra stycket kompletteras med två
	nya punkter. En begäran om omprövning ska ha kommit in inom två
	månader om beslutet avser godkännande för tonnagebeskattning eller
	återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning (punkten 3) eller om
	beslutet avser återkallelseavgift (punkten 8). I 9 a § finns en bestämmelse
	om förlängd tid för omprövning av beslut om återkallelseavgift.
	Ändringen behandlas närmare i avsnitt 5.11.
	9 a §
	Paragrafen, som är ny, anger att omprövning av ett beslut om återkallel-
	seavgift får begäras så länge beslutet om återkallelse av godkännande för
	tonnagebeskattning enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2–4 eller de beslut
	om beskattning som föranleds av beslutet om återkallelse av godkännan-
138	de för tonnagebeskattning inte har fått laga kraft.
138

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.11.

Prop. 2015/16:127

27 §

I paragrafen anges när efterbeskattning får ske, dvs. när Skatteverket får ompröva ett beslut om skatt eller avgift till nackdel för den enskilde. En ny punkt g) införs i fjärde punkten, av vilken framgår att efterbeskattning får ske om det föranleds av ett beslut om återkallelse av ett godkännande för tonnagebeskattning.

Ändringen behandlas närmare i avsnitt 5.8.3.

67 kap.

12 §

I paragrafen anges när ett överklagande ska ha kommit in till Skatte- verket. Enligt andra stycket ska ett överklagande ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av beslutet. Andra stycket kompletteras med två nya punkter. Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader om beslutet avser god- kännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning (punkten 3) eller om beslutet avser återkallelseavgift (punkten 7). I 14 a § finns en bestämmelse om förlängd tid för över- klagande av beslut om återkallelseavgift.

Ändringen behandlas närmare i avsnitt 5.11.

14 a §

Paragrafen, som är ny, anger att ett beslut om återkallelseavgift får överklagas så länge beslutet om återkallelse av godkännande för tonnage- beskattning enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2–4 eller de beslut om be- skattning som föranleds av beslutet om återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning inte har fått laga kraft.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.11.

24 §

Paragrafen, som behandlar allmänna ombudets överklagandetid när det allmänna ombudet överklagar ett beslut om efterbeskattning eller ett beslut om skattetillägg som har meddelats samtidigt, har ett nytt andra stycke vari anges att det som sägs om skattetillägg i första stycket även gäller återkallelseavgift. Lagrådet har föreslagit redaktionella föränd- ringar av paragrafen. Paragrafen bör emellertid korrespondera med 52 kap. 5 §. Regeringen anser därför att den föreslagna lydelsen bör behållas.

Ändringen behandlas närmare i avsnitt 5.11.

25 §

Paragrafen behandlar det allmänna ombudets skyldighet att ta upp frågan om skattetillägg när ombudet överklagar ett beslut i en fråga som har föranlett skattetillägget. Genom den föreslagna ändringen omfattas även återkallelseavgift.

Ändringen behandlas närmare i avsnitt 5.11.

139

Sammanfattning av betänkandet Ett svenskt tonnageskattesystem (SOU 2015:4)

Utredningen har tagit fram ett förslag till reglering av ett tonnageskatte- system. Utredningen föreslår att de materiella reglerna om beräkning av resultatet av viss rederiverksamhet ska tas in i inkomstskattelagen (1999:1229) i ett nytt kapitel med rubriken Tonnagebeskattad verksam- het. Utredningen föreslår vidare att regler om förfarandet tas in i skatte- förfarandelagen (2011:1244), även här huvudsakligen i ett nytt kapitel med rubriken Godkännande för tonnagebeskattning.

Tonnageskattesystemet ska vara frivilligt för företagen. Den som vill ingå i tonnageskattesystemet ska ansöka om detta hos Skatteverket som, om förutsättningar föreligger, godkänner företaget för tonnagebeskatt- ning. Ett godkännande för tonnagebeskattning innebär att resultatet av viss verksamhet, s.k. kvalificerad verksamhet, beräknas enligt bestäm- melserna i inkomstskattelagen om tonnagebeskattad verksamhet. Ton- nagebeskattning innebär att företagen beskattas utifrån fartygens netto- tonnage och inte utifrån deras resultat.

En förutsättning för att verksamheten ska vara kvalificerad verksamhet är att den bedrivs med kvalificerade fartyg. Kvalificerade fartyg är fartyg som har en bruttodräktighet på minst 100, som har sin strategiska och ekonomiska ledning i Sverige och som under beskattningsåret huvud- sakligen används i internationell fart eller i inrikes fart i ett annat land.

För att ett fartyg ska vara kvalificerat krävs även att fartyget ingår i en flotta av viss beskaffenhet. Ett fartyg är endast kvalificerat om minst 20 procent av bruttotonnaget för de fartyg som ingår i den tonnage- beskattade verksamheten ägs eller hyrs in utan besättning av den som bedriver verksamheten. För att ett fartyg ska vara kvalificerat krävs också att minst 20 procent av bruttotonnaget av de fartyg som ingår i den tonnagebeskattade verksamheten är registerat i det svenska registret. Vidare ska gälla att andelen bruttotonnage för de fartyg som ingår i den tonnagebeskattade verksamheten som är registrerade i ett register inom Europeiska unionen (EU) ska öka eller bibehållas under beskattningsåret. Ifråga om kravet på EU-registrerat tonnage och att detta ska öka eller bibehållas finns ett undantag. Om minst 60 procent av bruttotonnaget i den tonnagebeskattade verksamheten eller i en annan tonnagebeskattad verksamhet inom samma koncern är registrerat i ett register inom EU uppställs inget krav på att tonnaget ska öka eller bibehållas under beskattningsåret.

Kvalificerad verksamhet är transporter av gods eller passagerare med kvalificerade fartyg (sjötransporter) och verksamhet som är nödvändig för eller nära anknuten till sjötransporter. En förutsättning för att en sådan nödvändig eller nära anknuten verksamhet ska vara kvalificerad är att ersättningen för verksamheten ingår i ersättning för sjötransporten. Det kvalificerade kärnområdet är således sjötransporter och därtill nödvändig eller anknytande verksamhet. Kvalificerade verksamheter är även vissa specifika verksamheter i form av samlade transporttjänster och uthyrning av kvalificerade fartyg utan besättning vid tillfällig över- kapacitet.

Prop. 2015/16:127

Bilaga 1

141

Prop. 2015/16:127

Bilaga 1

142

Med verksamheter som är nödvändiga för eller nära anknutna till sjötransporterna avses verksamheter såsom transporter på hamnområdet till och från fartyget, lastning och lossning av gods, på- och avstigning av passagerare, tillfällig uppläggning av gods, biljettförsäljning och bokning av sjötransporter och drift av gods- och passagerarterminaler. De nu nämnda verksamheterna utgör exempel på verksamheter som till sin art kan anses nödvändiga för eller nära anknutna till sjötransporter.

Till området kvalificerade verksamheter hör även vissa verksamheter ombord på fartyg som används för sjötransport. Dessa s.k. ombordverk- samheter är försäljning av varor för konsumtion ombord, restaurang- verksamhet ombord, uthyrning av lokaler ombord och enklare under- hållning samt annan förströelse som tillhandhålls under sjötransporten och som ingår i priset för sjötransporten.

Tonnagebeskattning innebär att inkomsten bestäms schablonmässigt med utgångspunkt från fartygets nettodräktighet. Tonnagebeskattning är till skillnad från den konventionella beskattningen inte resultatbaserad. Den beskattningsbara inkomsten består inte av överskottet av närings- verksamheten, utan av en schablonberäknad inkomst baserad på farty- gens nettotonnage. Denna kallas tonnageinkomst. Ett företag som har valt tonnagebeskattning beskattas därmed inte för faktiska inkomster som erhållits genom den tonnagebeskattade verksamheten och som en kon- sekvens får avdrag från tonnageinkomst inte göras. Tonnageinkomsten ska beräknas för varje kvalificerat fartyg utifrån fartygets nettodräktighet per 100 nettoton med fasta belopp. De fasta beloppen föreslås vara in- dexerade och följa den svenska prisutvecklingen. Utredningen föreslår att de fasta beloppen utgörs av en procentuell andel av prisbasbeloppet. Den framräknade tonnageinkomsten ska läggas samman med den skattskyl- diges övriga inkomster av näringsverksamhet och sedan beskattas med bolagsskattestatsen.

De företag som efter inträdet i tonnageskattesystemet bedriver en blandad verksamhet ska fördela tillgångar och skulder, inklusive obe- skattade reserver, till den verksamhet de hör. Om inventarier kan anses höra till både tonnagebeskattad verksamhet och konventionellt beskattad verksamhet ska inventariet hänföras till den verksamhet i vilken det ska användas till övervägande del. Fartyg som ska användas i den tonnage- beskattade verksamheten ska hänföras till den verksamheten. Om andra tillgångar eller skulder ska fördelas mellan verksamheterna ska det göras efter vad som kan anses skäligt. Fördelningen ska företas vid ingången av det första beskattningsåret med tonnagebeskattning.

Företag kommer vid övergången till tonnagebeskattning i många fall att ha avsättningar, underskott och ackumulerade överavskrivningar, dvs. rester av den konventionella beskattningsmetoden. Tidigare års avsätt- ningar till periodiseringsfonder, ersättningsfonder och expansionsfonder ingår inte i den tonnagebeskattade verksamheten, utan ska återföras enligt bestämmelserna i 30, 31 och 34 kap. inkomstskattelagen, dvs. de ska tas upp i den konventionella beskattningen. Samma princip ska gälla tidigare års underskott. Tidigare års underskott ingår inte i den tonnage- beskattade verksamheten, utan får i den utsträckning det är möjligt, dras av inom ramen för konventionell beskattning enligt befintliga bestäm- melser i 40 kap. inkomstskattelagen.

Enligt utredningens direktiv ska latenta skatteskulder på ackumulerade överavskrivningarna inte efterges, men en avskattning av dessa skulder ska heller inte ske omedelbart. Vidare framgår det att den metod för avskattning som väljs, bör syfta till att uppmuntra företagen att bibehålla eller öka den verksamhet företaget har vid övergången till tonnage- beskattning. De latenta skatteskulderna består huvudsakligen av ackumu- lerade överavskrivningar på fartyg. Utredningen föreslår att de ackumu- lerade överavskrivningarna ska, till den del de är hänförliga till inventa- rier som ingår i den tonnagebeskattade verksamheten, fastställas i ett skillnadsbelopp. Om det bokförda värdet på fartygen och de andra inven- tarierna som ingår i den tonnagebeskattade verksamheten vid utgången av beskattningsåret närmast före det första beskattningsåret som tonnage- beskattning ska ske överstiger det skattemässiga värdet, ska skillnaden fastställas i ett skillnadsbelopp. För skillnadsbeloppet ska en särskild av- sättning göras i företagets räkenskaper. Avsättningen ska göras från och med det första året med tonnagebeskattning. Om skillnadsbeloppet tas upp som intäkt, helt eller delvis, ska avsättningen sättas ned med mot- svarande belopp.

Skillnadsbeloppet ska återföras till beskattning. Om ett företag har ökat både sitt totala nettotonnage och den ägda andelen av nettotonnaget behöver någon återföring inte ske. Om det totala och ägda nettotonnaget däremot är oförändrat eller har minskat, ska 25 procent av skillnads- beloppet tas upp till beskattning. Har andelen nettotonnage minskat med mer än 25 procent, ska skillnadsbeloppet tas upp till beskattning med belopp motsvarande andelelen minskat nettotonnage. Skillnadsbeloppet ska tas upp som intäkt enligt 15 kap. inkomstskattelagen, dvs. i den konventionella beskattningen.

En avstämning av nettotonnaget för prövning om skillnadsbeloppet ska tas upp till beskattning ska göras det femte beskattningsåret med tonnagebeskattning och därefter vart femte år i förhållande till den förra avstämningen. Skillnadsbeloppet ska återföras till beskattning senast när företaget lämnar tonnageskattesystemet och återgår till konventionell beskattning. Vid utträde ur tonnageskattsystemet eller vid återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning ska därför skillnadsbeloppet, eller vad som återstår av det, tas upp som intäkt det sista året med tonnage- beskattning eller det beskattningsår som återkallelsen sker.

Under tiden med tonnagebeskattning ska företag som bedriver både tonnagebeskattad verksamhet och annan verksamhet som beskattas kon- ventionellt, s.k. blandad verksamhet, löpande fördela intäktsposter och kostnadsposter samt tillgångar och skulder till den verksamhet de hör. Det företag som har blandad verksamhet och som har finansiella intäkter eller kostnader ska fördela dessa i proportion till tillgångarnas bokförda värde i respektive verksamhet. Om den som bedriver verksamheten kan visa en mer lämplig fördelningsgrund, t.ex. en omsättningsbaserad sådan, kan annan fördelningsprincip få tillämpas. Principerna för fördelning ska anges i ansökan om godkännande för tonnagebeskattning. Övriga intäkts- poster och kostnadsposter som inte kan hänföras till varken tonnage- beskattad eller konventionellt beskattad verksamhet, ska fördelas mellan tonnagebeskattad och konventionellt beskattad verksamhet utefter vad som är skäligt. Fartyg som utgör inventarier i tonnagebeskattad verksam- het kan inte samtidigt utgöra inventarier i annan verksamhet. Om andra

Prop. 2015/16:127

Bilaga 1

143

Prop. 2015/16:127

Bilaga 1

144

inventarier än fartyg ingår och används i både tonnagebeskattad och konventionellt beskattad verksamhet ska de hänföras till den verksamhet i vilken de används till övervägande del.

För tonnagebeskattad verksamhet ska vidare gälla att bokföringen och dokumentationen ska vara lätt att urskilja och följa. För värdeöver- föringar till eller från en tonnagebeskattad verksamhet ska den s.k. arm- längdsprincipen gälla. Reglerna om uttagsbeskattning ska tillämpas när tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet som är konven- tionellt beskattad till en tonnagebeskattad del. Vid transaktioner mellan tonnagebeskattad verksamhet och annan verksamhet gäller att dessa ska behandlas som om överföringen av tillgångar och tjänster har skett mot ersättning som motsvarar marknadsvärdet.

En godkänd ansökan om att ingå i tonnageskattesystemet ska gälla för en tid om minst tio år. Under den tiden har företaget åtagit sig att upp- fylla förutsättningarna för tonnagebeskattning. Precis som det är valfritt för företag att träda in i tonnageskattsystemet är det efter en period om minst tio beskattningsår med tonnagebeskattning valfritt att träda ut ur systemet och återgå till konventionell beskattning. Byten mellan tonnage- beskattning och konventionell beskattning föranledda av t.ex. förändring av konjunkturen eller inkomstutvecklingen i ett företag ska inte vara möjliga att göra direkt. En begäran om utträde ska därför göras i god tid och ha kommit in till Skatteverket minst fyra år innan det sista året som tonnagebeskattning ska ske. Om tiden med tonnagebeskattning kommer att ha varat i minst tio år (giltighetstid) kommer utträde att beviljas.

Det får inte vara möjligt att när som helst växla mellan tonnage- beskattning och konventionell beskattning för att uppnå skattefördelar. Den som träder ut ur tonnageskattsystemet är därför förhindrad att under en spärrtid på minst tio år åter godkännas för att träda in i tonnageskatte- systemet.

Om ett företag inte längre uppfyller förutsättningarna för att ingå i ton- nageskattesystemet kan tonnagebeskattningen inte fortgå. Godkännandet för tonnagebeskattning måste då återkallas. Återkallelse ska ske om förutsättningarna för tonnagebeskattning inte längre är uppfyllda, t.ex. om kravet på att minst 20 procent av bruttotonnaget av de fartyg som ingår i den tonnagebeskattade verksamheten är registerat i det svenska registret inte uppfylls. Återkallelse kan även ske om bokförings- eller dokumentationsskyldigheten inte fullgörs eller om lagen mot skatteflykt (1995:575) har tillämpats på den som är godkänd för tonnagebeskattning.

Återkallelsen av godkännandet för tonnagebeskattning innebär att ton- nagebeskattning aldrig skulle ha skett. Möjligheterna till omprövning av beskattningsbesluten begränsar dock möjligheterna att återställa beskatt- ningen för hela perioden. Vid återkallelse av godkännande för tonnage- beskattning ska omprövning av beskattning ske enligt bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244). Det innebär att omprövning t.ex. genom efterbeskattning kan göras upp till sex år efter utgången av ett beskattningsår. Eventuella underskott som uppkommit får inte dras av. Återkallelse av godkännandet ska även avse de kvarvarande beskatt- ningsåren av giltighetstiden.

Spärrtid ska även tillämpas vid återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning. Spärrtiden för återinträde i tonnageskattesystemet

Prop. 2015/16:127

Bilaga 2

Betänkandets lagförslag

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1, dels att 1 kap. 5 och 7 §§, 14 kap. 21 §, 15 kap. 1 §, 22 kap. 5 §,

23 kap. 2 § och 62 kap. 5 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 20 a kap. 1 a § och 40 kap. 21 a §, samt närmast före 40 kap. 21 a § en ny rubrik av följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 39 b kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §2

Fysiska personers skatt på förvärvsinkomster ska beräknas på den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Denna ska beräknas på följande

sätt.
Summan av överskott i inkomst-	Summan av överskott i inkomst-
slagen tjänst och näringsverksam-	slaget	tjänst,	tonnageinkomst
het minskas med allmänna avdrag.	enligt 39 b kap. och övrigt över-
Det återstående beloppet avrundas	skott i inkomstslaget näringsverk-
nedåt till helt hundratal kronor och	samhet	minskas	med	allmänna
är den fastställda förvärvs-	avdrag. Det återstående			beloppet
inkomsten.	avrundas nedåt till helt hundratal
	kronor och är den fastställda för-
	värvsinkomsten.

Från den fastställda förvärvsinkomsten dras grundavdrag och sjö- inkomstavdrag. Avdragen ska göras i nu nämnd ordning. Det återstående beloppet är den beskattningsbara förvärvsinkomsten.

7 §3

Juridiska personers skatt ska beräknas på den beskattningsbara inkomsten. Denna ska beräknas på följande sätt.

	Överskottet i	inkomstslaget	Tonnageinkomst enligt 39 b kap.
näringsverksamhet		minskas med	och övrigt överskott i inkomstsla-
allmänna avdrag. Det återstående			get näringsverksamhet minskas
beloppet avrundas nedåt till helt			med allmänna avdrag. Det åter-
tiotal kronor och är den fastställda			stående beloppet avrundas nedåt
och den beskattningsbara inkomst-			till helt tiotal kronor och är den
en.			fastställda och den beskattnings-
			bara inkomsten.
1	Lagen omtryckt 2008:803.
2	Senaste lydelse 2011:1256.
3	Senaste lydelse 2013:960.
146

För sådana ideella föreningar och registrerade trossamfund som upp-					Prop. 2015/16:127
fyller kraven i 7 kap. 4–6 och 10 §§ minskas den fastställda inkomsten					Bilaga 2
med grundavdrag. Det belopp som återstår är den beskattningsbara
inkomsten.
	14 kap.
	21 §
Överskott och underskott i en näringsverksamhet ska beräknas genom
att intäktsposterna minskas med kostnadsposterna.
		Särskilda bestämmelser om be-
		räkning	av viss rederiverksamhet
		finns i 39 b kap.
Särskilda bestämmelser om makar som tillsammans deltar i närings-
verksamhet finns i 60 kap.
	15 kap.
	1 §4
Ersättningar för varor, tjänster och inventarier, avkastning av
tillgångar, kapitalvinster samt alla andra inkomster i näringsverksam-
heten ska tas upp som intäkt.
Utöver bestämmelserna i	detta	Utöver bestämmelserna i		detta
kapitel finns bestämmelser	om	kapitel	finns bestämmelser	om
inkomster i 8, 17–39, 44–48, 49–		inkomster i 8, 17–39, 39 b, 44–48,
52, 55 och 60 kap. I 42 kap. 43 och		49–52, 55 och 60 kap. I 42 kap. 43
44 §§ finns även bestämmelser om		och 44 §§ finns även bestämmelser
schablonintäkt vid innehav av an-		om schablonintäkt vid innehav av
delar i en värdepappersfond eller		andelar i en värdepappersfond eller
en specialfond.		en specialfond

Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i 61 kap.

20 a kap.

1 a §

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas även vid beräkning av anskaffningsvärden och anskaff- ningsutgifter för tillgångar och förpliktelser som ingår i verksam- het som varit tonnagebeskattad enligt 39 b kap.

22 kap.

5 §

Som uttag räknas också att

1.en näringsverksamhet upphör,

2.skattskyldigheten för inkomsten från en näringsverksamhet helt eller delvis upphör,

4 Senaste lydelse 2013:569.

147

4. inkomsten från en närings- verksamhet helt eller delvis inte längre ska beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal,

5. tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan del om den senare delen men inte den förra är undantagen från beskattning i Sverige på grund av ett skatteavtal, eller

6. tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet som inte omfattas av bestämmelserna i 39 b kap. till en annan del som omfattas av dessa bestämmelser.

Prop. 2015/16:127

Bilaga 2

3. tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan del om skattskyldighet föreligger för inkomst från den förra delen men inte för inkomst från den senare delen,

4. inkomsten från en närings- verksamhet helt eller delvis inte längre ska beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal, eller

5. tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan del om den senare delen men inte den förra är undantagen från beskattning i Sverige på grund av ett skatteavtal.

23 kap.

2 §5 Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte om

1. bestämmelserna om kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap.

ska tillämpas på överlåtelsen,
2. överlåtelsen innebär att	2.	överlåtelsen	innebär	att
sådana andelar i fastighetsförval-	sådana andelar i fastighetsförval-
tande företag som är lagertill-	tande företag som är lagertill-
gångar enligt 27 kap. 6 § delas ut	gångar enligt 27 kap. 6 § delas ut
enligt 42 kap. 16 § eller skiftas ut	enligt 42 kap. 16 § eller skiftas ut
enligt 42 kap. 20 §, eller	enligt 42 kap. 20 §,
3. marknadsvärdet på tillgången	3.	marknadsvärdet på tillgången
är lika med eller lägre än till-	är lika med eller lägre är till-
gångens skattemässiga värde.	gångens skattemässiga värde, eller
	4.	tillgångar förs över till en
	verksamhet som		omfattas	av
	bestämmelserna i 39 b kap.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte heller om en kapitalvinst vid en avyttring är skattefri enligt bestämmelserna i 25 a kap. eller ersätt- ningen ska tas upp som kapitalvinst på grund av bestämmelsen om skal- bolagsbeskattning i 25 a kap. 9 §. Bestämmelserna i 11 och 12 §§ tillämpas dock när en näringsbetingad andel, en andel som avses i 25 a kap. 3 a § eller en delägarrätt som avses i 25 a kap. 23 § överlåts utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat om

– det förvärvande företaget är ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening, ett svenskt handelsbolag, ett utländskt bolag som motsvarar något sådant företag och som hör hemma i en stat inom

5 Senaste lydelse 2011:1510.

148

Prop. 2015/16:127

Bilaga 2

156

				att skillnaden mellan det främman-
				de kapitalet och hälften av det
				egna kapitalet			multipliceras med
				statslåneräntan			vid utgången		av
				november året före beskattnings-
				året ökad med en procentenhet.
			40 kap.
				Begränsning efter återkallelse av
				godkännande för tonnage-
				beskattning
				21 a §
				Om godkännandet för tonnage-
				beskattning		har återkallats enligt
				13 a kap. 15 § skatteförfarande-
				lagen (2011:1244), får underskott
				som uppkommit det beskattningsår
				som beslutet om återkallelse med-
				delades eller under de tidigare
				beskattningsår			som återkallelsen
				omfattar inte dras av.
			62 kap.
			5 §6
Allmänt	avdrag ska	göras	för	Allmänt		avdrag ska		göras	för
debiterade	egenavgifter	som	inte	debiterade		egenavgifter		som	inte
ska dras av i något av		inkomst-		ska dras	av i		något av inkomst-
slagen.				slagen.	Detta		gäller	dock	inte
				debiterade egenavgifter som avser

sådan verksamhet som omfattas av bestämmelserna i 39 b kap.

Allmänt avdrag ska också göras i sådana fall som avses i 5 kap. 5 § skatteförfarandelagen (2011:1244) för debiterade arbetsgivaravgifter som inte ska dras av i inkomstslaget tjänst. Detta gäller dock inte till den del avgifterna har kunnat dras av i en utländsk stat.

Om avgifterna sätts ned, ska motsvarande belopp tas upp i inkomstslaget tjänst det beskattningsår då debiteringen ändras.

Denna lag träder ikraft den 1 januari 2016 och tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2015.

6 Senaste lydelse 2012:832.

Prop. 2015/16:127	AVDELNING V. SÄRSKILD	AVDELNING	V.	SÄRSKILD
Bilaga 2	INKOMSTSKATT	INKOMSTSKATT		OCH GOD-
		KÄNNANDE	FÖR	TONNAGE-

BESKATTNING

13 kap. – Redovisning och betalning av särskild inkomstskatt

13 a kap. – Godkännande för tonnagebeskattning

AVDELNING VI. KONTROLLUPPGIFTER, DEKLARATIONER OCH ÖVRIGA UPPGIFTER

14 kap. – Syftet med kontrolluppgifter

15 kap. – Kontrolluppgift om intäkt i inkomstslaget tjänst

16 kap. – Kontrolluppgift om intäkt och avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet

17 kap. – Kontrolluppgift om ränteinkomster och annan avkastning på fordringsrätter

18 kap. – Kontrolluppgift om ränteutgifter

19 kap. – Kontrolluppgift om avkastning på delägarrätter

20 kap. – Kontrolluppgift om avyttring av andelar i vissa fonder och fondföretag

21 kap. – Kontrolluppgift om avyttring av fordringsrätter och vissa andra delägarrätter

22 kap. – Kontrolluppgift om vissa andra förhållanden

23 kap. – Kontrolluppgift om utländska förhållanden

24 kap. – Övriga bestämmelser om kontrolluppgifter

25 kap. – Undantag från kontrolluppgiftsskyldighet

26 kap. – Skattedeklaration

27 kap. – Skalbolagsdeklaration

28 kap. – Preliminär inkomstdeklaration

29 kap. – Syftet med inkomstdeklaration

30 kap. – Vem ska lämna en inkomstdeklaration?

31 kap. – Vad ska en inkomstdeklaration innehålla?

32 kap. – När och var ska en inkomstdeklaration lämnas? 33 kap. – Särskilda uppgifter

34 kap. – Informationsuppgifter

35 kap. – Periodiska sammanställningar

36 kap. – Anstånd med att lämna deklaration och särskilda uppgifter 37 kap. – Föreläggande

38 kap. – Formkrav

	AVDELNING VII. DOKUMENTATION
	39 kap. – Dokumentationsskyldighet
	AVDELNING VIII. UTREDNING OCH KONTROLL
	40 kap. – Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera
	41 kap. – Revision
	42 kap. – Tillsyn över kassaregister och kontrollbesök
	AVDELNING IX. ERSÄTTNING FÖR KOSTNADER FÖR
	OMBUD, BITRÄDE ELLER UTREDNING
158	43 kap. – Ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning

Prop. 2015/16:127 AVDELNING X. TVÅNGSÅTGÄRDER Bilaga 2

44 kap. – Vitesföreläggande

45 kap. – Bevissäkring

46 kap. – Betalningssäkring

AVDELNING XI. UNDANTAG FRÅN KONTROLL

47 kap. – Uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll

AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER 48 kap. – Förseningsavgift

49 kap. – Skattetillägg

49 a kap. Återkallelseavgift

50 kap. – Kontrollavgift

51 kap. – Befrielse från särskilda avgifter

52 kap. – Beslut om särskilda avgifter

AVDELNING XIII. BESLUT OM SKATTER OCH AVGIFTER 53 kap. – Beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt

54 kap. – Beslut om särskild inkomstskatt

55 kap. – Beslut om preliminär skatt

56 kap. – Beslut och besked om slutlig skatt

57 kap. – Skönsmässiga beslut om skatter och avgifter

58 kap. – Beslut om säkerhet för slutlig skatt för skalbolag 59 kap. – Ansvar för skatter och avgifter

60 kap. – Beslut om befrielse från skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt

AVDELNING XIV. BETALNING OCH ÅTERBETALNING AV SKATTER OCH AVGIFTER

61 kap. – Skattekonton

62 kap. – Betalning av skatter och avgifter

63 kap. – Anstånd med betalning av skatter och avgifter 64 kap. – Återbetalning av skatter och avgifter

65 kap. – Ränta

AVDELNING XV. OMPRÖVNING SAMT ÖVERKLAGANDE OCH ÄNDRING I BESLUT PÅ GRUND AV SKATTEAVTAL

66 kap. – Omprövning

67 kap. – Överklagande och ändring i beslut på grund av skatteavtal

AVDELNING XVI. VERKSTÄLLIGHET 68 kap. – Besluts verkställbarhet

69 kap. – Verkställighet av beslut om bevissäkring och betalnings- säkring

70 kap. – Indrivning

71 kap. – Övriga bestämmelser om verkställighet.

159

Prop. 2015/16:127

Bilaga 2

3 kap.

17 §

Med särskilda avgifter avses för-	Med särskilda avgifter avses för-
seningsavgift, skattetillägg och	seningsavgift, skattetillägg, kon-
kontrollavgift.	trollavgift och återkallelseavgift.

AVDELNING V. SÄRSKILD	AVDELNING V. SÄRSKILD
INKOMSTSKATT	INKOMSTSKATT OCH GOD-
	KÄNNANDE FÖR TONNAGE-
	BESKATTNING
	13 a kap. Godkännande för
	tonnagebeskattning
	Innehåll
	1 §
	I detta kapitel finns bestäm-
	melser om
	– förutsättningar för godkänn-
	ande för tonnagebeskattning (2–3
	§§),
	– ansökan om godkännande för
	tonnagebeskattning (4–7 §§)
	– giltighetstid (8–11 §§),
	– utträde (12–14 §§),
	– återkallelse av godkännande

för tonnagebeskattning (15–17 §§), och

– spärrtid (18 §).

Förutsättningarna för godkänn- ande

2 §

Skatteverket ska efter ansökan godkänna för tonnagebeskattning den som kan antas ha inkomst från sådan kvalificerad verksamhet som avses i 39 b kap. 5 § inkomst- skattelagen (1999:1229) och som vill att resultatet från den kvalifi- cerade verksamheten ska beräknas enligt bestämmelserna i nämnda kapitel (tonnagebeskattning), om det är sannolikt att den sökande kommer att ha inkomst från sådan kvalificerad verksamhet.

160

b) 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt		på vissa förvärvs- Prop. 2015/16:127
inkomster,		Bilaga 2
c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
e) 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
f) 34 kap. inkomstskattelagen (1999:1229),
g) 3 kap. socialavgiftslagen	g) 3 kap.	socialavgiftslagen
(2000:980), och	(2000:980),
h) lagen (2007:1398) om kom-	h) lagen (2007:1398) om kom-
munal fastighetsavgift,	munal fastighetsavgift, och

i)39 b kap. inkomstskattelagen,

5.de uppgifter som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken, samt

6.de uppgifter som behövs för att avgöra om en begränsat skattskyldig uppfyller kraven för att få allmänna avdrag enligt 62 kap. 5–8 §§ eller grundavdrag enligt 63 kap. inkomstskattelagen.

39 kap.

16 a §

Bokföringen och dokumenta- tionen av verksamhet som ska tonnagebeskattas enligt 39 b kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska vara lätt att urskilja och följa.

49 kap.

2 §

Skattetillägg ska tas ut på skatter som omfattas av denna lag, dock inte på skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Skattetillägg får inte tas ut i samband med återkallelse av god- kännande för tonnagebeskattning enligt 13 a kap. 15 §.

49 a kap Återkallelseavgift

Tillämpningsområdet för åter- kallelseavgift

1 §

En återkallelseavgift ska tas ut av den som har fått ett godkännan- de för tonnagebeskattningen åter- kallat enligt 13 a kap. 15 §.

Återkallelseavgiften består av en grundavgift och en tilläggsavgift

165

– anstånd med att betala åter-	Prop. 2015/16:127
kallelseavgift (7 a §),	Bilaga 2

–säkerhet (8–10 §§),

–anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §),

–anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §),

–anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning (14 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag (14 a–14 c §§),

–anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §),

–anståndsbeloppet (16–21 a §§),

–ändrade förhållanden (22–22 c §§), och

–anstånd som är till fördel f ör det allmänna (23 §).

Anstånd med att betala skatte- tillägg och kontrollavgift

Anstånd med att betala skatte- tillägg, kontrollavgift och åter- kallelseavgift

	7 §
Skatteverket ska bevilja anstånd	Skatteverket ska bevilja anstånd
med betalning av skattetillägg och	med betalning	av	skattetillägg,
kontrollavgift om den som avgift-	kontrollavgift	och	återkallelse-
en gäller har begärt omprövning av	avgift om den som avgiften gäller
eller till förvaltningsrätten över-	har begärt omprövning av eller till
klagat	förvaltningsrätten överklagat
1. beslutet om skattetillägg eller	1. beslutet om skattetillägg, kon-
kontrollavgift, eller	trollavgift eller	återkallelseavgift,
2. beslutet i den fråga som	eller
föranlett skattetillägget.	2. beslutet i den fråga som föran-
	lett skattetillägget eller åter-
	kallelseavgiften.
Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd tidigare har
beviljats enligt första stycket med betalningen i avvaktan på en ompröv-
ning i samma fråga.
Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller förvaltnings-
rätten har meddelat sitt beslut eller längst tre månader efter dagen för
beslutet.
	Anstånd med att betala åter-
	kallelseavgift
	7 a §
	Skatteverket ska bevilja anstånd
	med betalning av återkallelseavgift
	om det skulle medföra betydande
	skadeverkningar för den betal-
	ningsskyldige och det framstår
	som oskäligt att betala avgiften
	direkt.
	Anståndstiden	ska	bestämmas	167

Prop. 2015/16:127

Bilaga 2

168

till längst fem år.

66 kap.

7 §

En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1.registrering,

2.på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,

3.uppgifts- eller dokumentationsskyldighet,

4.föreläggande,

5.revision, tillsyn över kassaregister eller kontrollbesök,

6.tvångsåtgärder,

7.kontrollavgift,

8.säkerhet för slutlig skatt för skalbolag,

9.betalning eller återbetalning av skatt eller avgift,

10. verkställighet, eller	10. verkställighet,
11. avvisning av en begäran om	11.	avvisning av en begäran om
omprövning eller ett överklagande	omprövning eller ett överklagande
eller någon annan liknande åtgärd.	eller någon annan liknande åtgärd,
	12.	godkännande för tonnage-
	beskattning enligt 13 a kap. 2 §,
	13. beviljande av en begäran om
	utträde ur		tonnagebeskattningen
	enligt 13 a kap. 12 §,
	14.	återkallelse av ett godkän-
	nande	för	tonnagebeskattning
	enligt 13 a kap. 15 §,
	15. återkallelseavgift enligt 49 a
	kap., eller
	16.	fastställande av skillnads-
	beloppet enligt 39 b kap. 19 §
	inkomstskattelagen (1999:1229).

27 §

1.ett beslut har blivit felaktigt eller inte fattats på grund av att den uppgiftsskyldige

a) under förfarandet har lämnat oriktig uppgift till ledning för egen beskattning,

b) har lämnat oriktig uppgift i ett mål om egen beskattning,

c) inte har lämnat en deklaration eller låtit bli att lämna en begärd uppgift, eller

d) inte har lämnat begärt varuprov,

2.en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende

ska rättas,

5. en förening eller ett registrerat trossamfund inte har genomfört en investering inom den tid som föreskrivs i ett sådant beslut som avses i 7 kap. 9 § inkomstskatte- lagen eller inte har följt ett annat villkor i beslutet,

6. det föranleds av en uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 §, eller 7. det föranleds av ett beslut om återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning enligt 13 a

kap. 15 §.

3. kontrolluppgift som ska lämnas utan föreläggande har saknats eller	Prop. 2015/16:127
varit felaktig och den som uppgiften ska lämnas för inte har varit skyldig	Bilaga 2
att lämna inkomstdeklaration,
4. det föranleds av ett beslut i ett ärende eller mål

a)om en annan skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, eller samma skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, men för en annan redovisnings- period, ett annat beskattningsår eller en annan person,

b)om fastighetstaxering,

c)om utländsk skatt eller om obligatoriska utländska socialför- säkringsavgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229),

d)enligt lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund,

e)om huruvida en inkomst ska beskattas enligt inkomstskattelagen eller enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., eller

f)om Skatteverkets prissättningsbesked enligt lagen (2009:1289) om

prissättningsbesked vid internationella transaktioner eller beslut om ändring av sådant prissättningsbesked,

6. det föranleds av en uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 §.

67 kap.

12 §

Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1.registrering,

2.på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,

3.uppgifts- eller dokumentationsskyldighet,

4.deklarationsombud,

5.tvångsåtgärder,

6.kontrollavgift,

7.säkerhet för slutlig skatt för skalbolag,

8.betalning eller återbetalning av skatt eller avgift,

9. verkställighet, eller	9. verkställighet,
10. avvisning av en begäran om	10. avvisning av en begäran om
omprövning eller ett överklagande	omprövning eller ett överklagande
eller någon annan liknande åtgärd.	eller någon annan liknande åtgärd,	169

Prop. 2015/16:127

Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1 dels att 1 kap. 5 och 7 §§, 14 kap. 21 §, 15 kap. 1 §, 18 kap. 14 §,

20 a kap. 1 §, 22 kap. 5 §, 23 kap. 2 § och 62 kap. 5 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 39 b kap., två nya paragrafer, 18 kap. 13 a § och 40 kap. 21 a §, och närmast före 40 kap. 21 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §2

Fysiska personers skatt på förvärvsinkomster ska beräknas på den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Denna ska beräknas på följande

sätt.
Summan av överskott i inkomst-	Summan av överskott i inkomst-
slagen tjänst och näringsverksam-	slaget tjänst, tonnageinkomst en-
het minskas med allmänna avdrag.	ligt 39 b kap. och övrigt överskott i
Det återstående beloppet avrundas	inkomstslaget näringsverksamhet
nedåt till helt hundratal kronor och	minskas med allmänna avdrag. Det
är den fastställda förvärvsin-	återstående beloppet avrundas ned-
komsten.	åt till helt hundratal kronor och är
	den fastställda förvärvsinkomsten.

Från den fastställda förvärvsinkomsten dras grundavdrag och sjöin- komstavdrag. Avdragen ska göras i nu nämnd ordning. Det återstående beloppet är den beskattningsbara förvärvsinkomsten.

7 §3

Juridiska personers skatt ska beräknas på den beskattningsbara inkomsten. Denna ska beräknas på följande sätt.

Överskottet i	inkomstslaget	Tonnageinkomst enligt 39 b kap.
näringsverksamhet	minskas med	och övrigt överskott i inkomst-
allmänna avdrag. Det återstående		slaget näringsverksamhet minskas
beloppet avrundas nedåt till helt		med allmänna avdrag. Det åter-
tiotal kronor och är den fastställda		stående beloppet avrundas nedåt
och den beskattningsbara inkomst-		till helt tiotal kronor och är den
en.		fastställda och den beskattnings-
		bara inkomsten.

För sådana ideella föreningar och registrerade trossamfund som upp- fyller kraven i 7 kap. 4–6 och 10 §§ minskas den fastställda inkomsten

1	Lagen omtryckt 2008:803.
2	Senaste lydelse 2011:1256.
3	Senaste lydelse 2013:960.
172

med grundavdrag. Det belopp som		återstår	är den beskattningsbara		Prop. 2015/16:127
inkomsten.					Bilaga 4
	14 kap.
	21 §
Överskott och underskott i en näringsverksamhet ska beräknas genom
att intäktsposterna minskas med kostnadsposterna.
		Särskilda bestämmelser om ton-
		nagebeskattning finns i 39 b kap.
Särskilda bestämmelser om makar som tillsammans deltar i
näringsverksamhet finns i 60 kap.
	15 kap.
	1 §4
Ersättningar för varor, tjänster och inventarier, avkastning av till-
gångar, kapitalvinster samt alla andra inkomster i näringsverksamheten
ska tas upp som intäkt.
Utöver bestämmelserna i	detta	Utöver bestämmelserna i		detta
kapitel finns bestämmelser	om	kapitel	finns bestämmelser	om
inkomster i 8, 17–39, 44–48,		inkomster i 8, 17–39, 39 b, 44–48,
49–52, 55 och 60 kap. I 42 kap. 43		49–52, 55 och 60 kap. I 42 kap. 43
och 44 §§ finns även bestämmelser		och 44 §§ finns även bestämmelser
om schablonintäkt vid innehav av		om schablonintäkt vid innehav av
andelar i en värdepappersfond eller		andelar i en värdepappersfond eller
en specialfond.		en specialfond.

Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i 61 kap.

18 kap.

13 a §

Vid tillämpning av 13 § bortses från sådana inventarier som ingår i verksamhet som ska tonnage- beskattas enligt 39 b kap.

14 §

Bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning får tillämpas bara om den skattskyldige haft ordnad bokföring som avslutats med årsbokslut och om avdraget motsvarar avskrivningen i bokslutet.

Första stycket gäller inte vid beräkning av nettoinkomsten eller delägarens andel av lågbeskattade inkomster enligt 39 a kap. 6 och 13 §§.

Vid tillämpning av första stycket bortses från avskrivningar i bok- slutet av sådana inventarier som ingår i verksamhet som ska ton- nagebeskattas enligt 39 b kap.

4 Senaste lydelse 2013:569.

173

Prop. 2015/16:127

Bilaga 4

20 a kap.

1 §

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas vid beräkning av anskaff- ningsvärden och anskaffningsutgifter för tillgångar och förpliktelser som ingår i verksamheten vid beskattningsinträdet om

3.verksamheten bedrivs av en utländsk juridisk person med lågbeskattade inkomster och delägaren inte varit skattskyldig för personens inkomst omedelbart före beskattningsåret,

4.inkomsten har varit undantagen från beskattning i Sverige på grund av ett skatteavtal och undantaget upphör,

5. en	tillgång	eller förpliktelse			5. en	tillgång	eller förpliktelse
förs över från en näringsverksam-					förs över från en näringsverksam-
het eller del av en näringsverksam-					het eller del av en näringsverksam-
het, vars inkomst inte beskattas i					het, vars inkomst inte beskattas i
Sverige	till	samma		persons	Sverige	till	samma		persons
näringsverksamhet			eller	del av	näringsverksamhet			eller	del	av
näringsverksamhet,			vars	inkomst	näringsverksamhet,			vars	inkomst
beskattas här, eller					beskattas här,
6. en	tillgång	eller förpliktelse			6. en	tillgång	eller förpliktelse
förs över genom en fusion eller					förs över genom en fusion eller
fission från en näringsverksamhet					fission från en näringsverksamhet
eller del av en näringsverksamhet,					eller del av en näringsverksamhet,
vars inkomst inte tidigare har					vars inkomst inte tidigare har
beskattats i Sverige.					beskattats i Sverige, eller
					7. verksamheten			har varit		ton-
					nagebeskattad enligt 39 b kap. och
					tonnagebeskattningen upphör.

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte på verksamhet som undantagits från skattskyldighet enligt 7 kap.

	22 kap.
	5 §
	Som uttag räknas också att
	1. en näringsverksamhet upphör,
	2. skattskyldigheten för inkomsten från en näringsverksamhet helt eller
	delvis upphör,
	3. tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan
	del om skattskyldighet föreligger för inkomst från den förra delen men
174	inte för inkomst från den senare delen,

4.inkomsten från en närings- verksamhet helt eller delvis inte längre ska beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal, eller

5.tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan del om den senare delen men inte den förra är undantagen från beskattning i Sverige på grund av ett skatteavtal.

4. inkomsten från en närings- Prop. 2015/16:127 verksamhet helt eller delvis inte Bilaga 4

längre ska beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal,

6.tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet som inte omfattas av bestämmelserna i 39 b kap. till en annan del som omfattas av de bestämmelserna.

23 kap.

2 §5 Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte om

1. bestämmelserna om kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap.

ska tillämpas på överlåtelsen,
2. överlåtelsen	innebär att såd-	2. överlåtelsen innebär att såda-
ana andelar i fastighetsförvaltande		na andelar i		fastighetsförvaltande
företag som är	lagertillgångar	företag	som	är	lagertillgångar
enligt 27 kap. 6 § delas ut enligt		enligt 27 kap. 6 § delas ut enligt
42 kap. 16 § eller skiftas ut enligt		42 kap. 16 § eller skiftas ut enligt
42 kap. 20 §, eller		42 kap. 20 §,
3. marknadsvärdet på tillgången		3. marknadsvärdet på tillgången
är lika med eller lägre än till-		är lika med eller lägre än till-
gångens skattemässiga värde.		gångens skattemässiga värde, eller
		4. överlåtelsen			innebär att till-
		gångar förs över från en över-
		låtare	som inte omfattas av be-

stämmelserna i 39 b kap. till en förvärvare som omfattas av de bestämmelserna.

5 Senaste lydelse 2011:1510.

175

transport och som ingår i ersätt-				Prop. 2015/16:127
ningen för sjötransporten,				Bilaga 4
– transport		utanför	hamnom-
rådet som ingår i ersättningen för
en sjötransport, om den som be-
driver verksamheten har förvärvat
transporten mot en marknads-
mässig ersättning av ett annat
företag,
– uthyrning av kvalificerat far-
tyg med besättning, och
– uthyrning av kvalificerat far-
tyg utan besättning under högst tre
år under en tioårsperiod och till
högst 20 procent av den samman-
lagda bruttodräktigheten för de
kvalificerade fartyg som ingår i
verksamheten.
4 §
Med kvalificerad rederiverksam-
het avses även följande verksam-
heter ombord på fartyg som
används	för	sådan sjötransport
som anges i 3 §:
– försäljning av varor för kon-
sumtion ombord,
– restaurangverksamhet,
– uthyrning av lokaler, och
– enklare underhållning och an-
nan förströelse som ingår i ersätt-
ningen för sjötransporten.
5 §
Rederiverksamheten			är kvalifi-
cerad bara om följande villkor är
uppfyllda i fråga om de kvalifi-
cerade fartyg som ingår i verksam-
heten:
1. minst 20 procent av den sam-
manlagda bruttodräktigheten hän-
för sig till fartyg som ägs av den
som bedriver		verksamheten eller
är inhyrda utan besättning,
2. minst 20 procent av den sam-
manlagda bruttodräktigheten hän-
för sig till fartyg som är svensk-
registrerade, och
3. andelen av den sammanlagda
bruttodräktigheten som hänför sig
till fartyg	som är registrerade i			177

Beräkning av tonnageinkomst

Föreslagen lydelse

8 §

För varje kvalificerat fartyg som ingår i den kvalificerade rederi- verksamheten ska en inkomst baserad på fartygets nettodräktighet beräknas. Inkomsten per påbörjat dygn som företaget äger eller hyr in fartyget är summan av följande framräknade tal:

Fartygets nettodräktighet				multipliceras med
som överstiger 0 men inte 1 000				0,000214	procent	av	prisbas-
				beloppet
som överstiger	1 000	men	inte	0,000159	procent	av	prisbas-
10 000				beloppet
som överstiger	10 000	men	inte	0,000103	procent	av	prisbas-
25 000				beloppet
som överstiger 25 000				0,000055	procent	av	prisbas-
				beloppet

Prop. 2015/16:127

Bilaga 4

Om ett fartyg ägs eller hyrs in av flera företag, ska den inkomst som har beräknats per påbörjat dygn enligt första stycket fördelas mellan företagen efter deras andel i fartyget.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	9 §
	Inkomsten av den			kvalificerade
	rederiverksamheten			beräknas ge-
	nom att inkomsterna för respektive
	fartyg, beräknade enligt 8 §, läggs
	samman (tonnageinkomst).
	10 §
	Från tonnageinkomsten får av-
	drag inte göras.
	Blandad verksamhet
	11 §
	Företag	som	bedriver både
	kvalificerad rederiverksamhet och
	annan verksamhet ska hänföra till-
	gångar och skulder samt intäkts-
	poster och kostnadsposter till den
	verksamhet som dessa tillhör.
	Om en	tillgång,	skuld, intäkts-		179

Prop. 2015/16:127

Bilaga 4

184

				Schablonintäkt
				28 §
				Den som har en fond för skill-
				nadsbelopp ska ta upp en schab-
				lonintäkt.		Intäkten ska		beräknas
				till 1,67 procent av fondens storlek
				vid beskattningsårets ingång.
				Schablonintäkten ska inte hän-
				föras till kvalificerad rederiverk-
				samhet utan till annan verksamhet.
			40 kap.
				Begränsningar efter återkallelse
				av ett godkännande för
				tonnagebeskattning
				21 a §
				Om	ett		godkännande		för
				tonnagebeskattning har återkallats
				enligt 13 a kap. 10 § första stycket
				2–4		skatteförfarandelagen
				(2011:1244), får underskott					som
				har uppkommit det beskattningsår
				då beslutet om återkallelse med-
				delades eller under de tidigare
				beskattningsår			som återkallelsen
				omfattar inte dras av.
			62 kap.
			5 §6
Allmänt	avdrag ska	göras	för	Allmänt		avdrag ska		göras	för
debiterade	egenavgifter	som	inte	debiterade		egenavgifter		som	inte
ska dras av i något av		inkomst-		ska dras av i något av inkomst-
slagen.				slagen.	Detta		gäller	dock	inte
				debiterade egenavgifter som avser

sådan kvalificerad rederiverksam- het som omfattas av bestämmel- serna i 39 b kap.

Om avgifterna sätts ned, ska motsvarande belopp tas upp i inkomst- slaget tjänst det beskattningsår då debiteringen ändras.

6 Senaste lydelse 2012:832.

Prop. 2015/16:127

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244)1 dels att nuvarande 49 kap. 10 c § ska betecknas 49 kap. d §,

dels att rubriken närmast före den tidigare 49 kap. 10 c § ska sättas närmast före den nya 49 kap. 10 d §,

dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 17 §, 31 kap. 1 §, 33 kap. 1, 2 och 11 §§, 44 kap. 3 §, 49 kap. 1 §, 52 kap. 1 §, 62 kap. 8 §, 63 kap. 1, 7 och 8 §§, 66 kap. 5, 7 och 27 §§, 67 kap. 12, 24, 25, 33 och 34 §§ och rubriken närmast före 63 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till avdelning V ska lyda ” Särskild inkomstskatt och godkännande för tonnagebeskattning”,

Lydelse enligt prop. 2015/16:29

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter.

Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.

–– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

12 kap. – Skattetabeller

AVDELNING	V.	SÄRSKILD AVDELNING V.		SÄRSKILD
INKOMSTSKATT		INKOMSTSKATT		OCH	GOD-
		KÄNNANDE	FÖR	TONNAGE-
		BESKATTNING
13 kap. – Redovisning och betalning av särskild inkomstskatt
		13 a kap. – Godkännande			för
		tonnagebeskattning
AVDELNING	VI.	KONTROLLUPPGIFTER,	DEKLARATIONER
OCH ÖVRIGA UPPGIFTER

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER 48 kap. – Förseningsavgift

49 kap. – Skattetillägg

49 a kap. – Återkallelseavgift

50 kap. – Kontrollavgift

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

1 Senaste lydelse av 49 kap. 10 c § bet. 2015/16:SkU4.

186

			Prop. 2015/16:127
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse	Bilaga 4
	3 kap.
	17 §
Med särskilda	avgifter avses	Med särskilda	avgifter avses
förseningsavgift,	skattetillägg och	förseningsavgift,	skattetillägg,
kontrollavgift.		återkallelseavgift	och kontroll-
		avgift.

13 a kap. Godkännande för tonnagebeskattning

Innehåll

1 §

I detta kapitel finns bestämmel- ser om

–förutsättningar för godkän- nande (2 och 3 §§),

–ansökan om godkännande (4–8 §§),

–från när ett godkännande gäller (9 §),

–återkallelse av godkännande (10–17 §§), och

–spärrtid (18 §).

Förutsättningar för godkännande

2 §

Den som uppger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva sådan kvalificerad rederiverksam- het som avses i 39 b kap. 3–5 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) ska efter ansökan godkännas av Skatteverket för tonnagebeskatt- ning.

3 §
Företag som ingår i en sådan
koncern som avses i 39 b kap. 7 §
inkomstskattelagen	(1999:1229)
ska godkännas för tonnagebeskatt-
ning bara om alla de företag i
koncernen som bedriver eller har
för avsikt att bedriva kvalificerad
rederiverksamhet är godkända för
tonnagebeskattning	eller ansöker
om godkännande och godkänns för		187

ning, gäller en återkallelse enligt	Prop. 2015/16:127
10 § första stycket 1 tidigast från	Bilaga 4
och med det tionde beskattnings-
året efter det första beskattningsår
då tonnagebeskattning ska ske för
det företag i koncernen som senast
godkändes för tonnagebeskattning.
16 §
Om ett företag har godkänts för
tonnagebeskattning efter en fusion
eller fission, gäller en återkallelse
enligt 10 § första stycket 1 tidigast
från och med det tionde beskatt-
ningsåret efter det första beskatt-
ningsår då tonnagebeskattning ska
ske för det överlåtande eller över-
tagande företag som senast god-
kändes för tonnagebeskattning.

17 §

En återkallelse enligt 10 § första stycket 2–4 avser godkännande för

1.det beskattningsår då beslut om återkallelse meddelades, och

2.tidigare beskattningsår som verksamheten har tonnagebe- skattats, dock tidigast det beskatt- ningsår som har gått ut under det sjätte kalenderåret före det kalen- derår då beslut om återkallelse meddelades.

Spärrtid

18 §

Den som har fått ett god- kännande för tonnagebeskattning återkallat får inte godkännas för tonnagebeskattning igen förrän minst tio beskattningsår har gått från utgången av det senaste beskattningsår då tonnagebeskatt- ning har skett.

191

Prop. 2015/16:127

Bilaga 4

Lydelse enligt prop. 2015/16:1

Föreslagen lydelse

31 kap.

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–uppgifter som ska lämnas i samtliga inkomstdeklarationer (2 och 3 §§),

–uppgifter som fysiska personer och dödsbon ska underrättas

om och godkänna eller lämna (4 och 5 §§),

– uppgift som ska lämnas om inkomstslaget tjänst (6 §),

– uppgifter som ska lämnas om	– uppgifter som ska lämnas om
inkomstslaget näringsverksamhet	inkomstslaget näringsverksamhet
(7–15 §§),	(7–15 a §§),

– uppgifter som ska lämnas om inkomstslaget kapital (16–19 b §§),

–uppgift om tillkommande belopp (20 §),

–uppgifter om vissa andelsavyttringar m.m. (21–24 §§),

–uppgifter för beräkning av egenavgifter (25 och 26 §§),

–uppgifter som fåmansföretag samt företagsledare och delägare ska lämna (27–29 §§),

–uppgift om tillskott och uttag (30 §),

–uppgift om betalning till utlandet (31 §),

–uppgift som ekonomiska föreningar ska lämna (32 §),

–uppgifter om skattereduktion för hushållsarbete och mikroproduktion av förnybar el (33 och 33 a §§), och

–uppgifter om prissättningsbesked (34 §).

	Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
		Uppgift för tonnagebeskattning
		15 a §
		Den som är godkänd för
		tonnagebeskattning		och	som
		bedriver både sådan		kvalificerad
		rederiverksamhet	som avses i
		39 b kap. 3–5 §§	inkomstskatte-
		lagen (1999:1229)		och	annan
		verksamhet ska lämna uppgift om
		principerna för fördelning av till-
		gångar och skulder samt intäkts-
		poster och kostnadsposter mellan
		verksamheterna.
		33 kap.
		1 §
	I detta kapitel finns bestämmelser om
	– syftet med särskilda uppgifter (2 §),
	– uppgifter som ska lämnas av stiftelser, ideella föreningar och
	registrerade trossamfund (3–5 §§),
	– uppgifter som ska lämnas av svenska handelsbolag och i utlandet
192	delägarbeskattade juridiska personer (6 §),

– uppgifter om ersättningsbostad i utlandet (7 §),	Prop. 2015/16:127
– uppgifter som ska lämnas av redare (8 §),	Bilaga 4

–uppgifter om nedsättning av utländsk skatt (9 §),

–uppgifter som ska lämnas av den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat (9 a §),

–när särskilda uppgifter ska lämnas (10 och 11 §§), och

–redares uppgiftsskyldighet vid ändrade förhållanden (12 §).

2 § Särskilda uppgifter ska lämnas till ledning för

1.bedömning av stiftelsers, ideella föreningars och registrerade trossamfunds skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229),

2.beskattning av delägare i svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer,

3.bestämmande av vilket fartområde ett fartyg går i,

4. kontroll av	uppskovsbelopp	4. kontroll		av	uppskovsbelopp
enligt 47 kap. inkomstskattelagen		enligt 47 kap. inkomstskattelagen
när ersättningsbostaden är belägen		när ersättningsbostaden är belägen
utomlands, och		utomlands,
5. beslut om	avräkning av ut-	5. beslut	om		avräkning av ut-
ländsk skatt.		ländsk skatt, och
		6. beslut om beskattning för den
		som har fått ett godkännande för
		tonnagebeskattning återkallat.
		Den som har fått ett godkännande
		för tonnagebeskattning återkallat
		9 a §
		Den som har fått ett god-
		kännande	för	tonnagebeskattning
		återkallat	enligt		13 a kap. 10 §

första stycket 2–4 ska lämna de uppgifter som Skatteverket be- höver för att kunna fatta riktiga beslut om beskattning för de beskattningsår som återkallelsen avser.

193

Prop. 2015/16:127

Bilaga 4

11 §

Nuvarande lydelse

Särskilda uppgifter enligt 5 och 7–9 §§ ska lämnas enligt följande uppställning:

Särskilda uppgifter enligt	ska ha kommit in till Skatteverket
	senast
5 §	den 12 i månaden efter den månad
	då tillställningen ägde
7 §	den 2 maj året efter beskatt-
	ningsåret
8 §	den 1 oktober året före det
	kalenderår uppgifterna avser
9 §	tre månader efter den dag då den
	som beslutet om nedsättning av
	utländsk skatt gäller fick del av det

Föreslagen lydelse

Särskilda uppgifter enligt 5 och 7–9 §§ ska lämnas enligt följande uppställning:

Särskilda uppgifter enligt	ska ha kommit in till Skatteverket
	senast
5 §	den 12 i månaden efter den månad
	då tillställningen ägde
7 §	den 2 maj året efter beskatt-
	ningsåret
8 §	den 1 oktober året före det
	kalenderår uppgifterna avser
9 §	tre månader efter den dag då den
	som beslutet om nedsättning av
	utländsk skatt gäller fick del av det
9 a §	tre månader efter den dag då den
	som beslutet om återkallelse av
	godkännande för tonnagebeskatt-
	ning gäller fick del av det

194

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse	Prop. 2015/16:127
44 kap.		Bilaga 4
44 kap.
	3 §
Ett föreläggande får inte förenas med vite om
1. det finns anledning att anta att	1. det finns anledning att anta att
den som ska föreläggas har begått	den som ska föreläggas har begått
en gärning som är straffbelagd	en gärning som är straffbelagd
eller kan leda till skattetillägg eller	eller kan leda till skattetillägg,
kontrollavgift, och	återkallelseavgift eller	kontroll-
	avgift, och

2. föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen.

49 kap.

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–tillämpningsområdet för skattetillägg (2 och 3 §§),

–skattetillägg vid oriktig uppgift (4 och 5 §§),

–skattetillägg vid skönsbeskattning (6 och 7 §§),

–skattetillägg vid omprövning av skönsbeskattningsbeslut (8 §),

–skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts (9 §),

– när skattetillägg inte får tas ut	– när skattetillägg inte får tas ut
(10 §),	(10–10 d §§),

–beräkning av skattetillägg vid oriktig uppgift (11–14 §§),

–beräkning av skattetillägg vid skönsbeskattning (15 och 16 §§),

–beräkning av skattetillägg vid omprövning av skönsbeskattnings- beslut (17 §),

–beräkning av skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts (18 §),

–att underlaget ska bestämmas utan hänsyn till andra frågor (19 §),

–rätträkning (20 §), och

–när skattetillägg ska tas ut enligt mer än en procentsats (21 §).

10 c §

Skattetillägg får inte tas ut i
samband med en återkallelse av
godkännande för tonnagebeskatt-
ning enligt 13 a kap. 10 § första
stycket 2–4.
49 a kap. Återkallelseavgift
När ska återkallelseavgift tas ut?
1 §
Återkallelseavgift ska tas ut av
den som har fått ett godkännande
för tonnagebeskattning återkallat
enligt 13 a kap. 10 § första stycket	195

Prop. 2015/16:127

Bilaga 4

2–4.

Beräkning av återkallelseavgift

2 §

Återkallelseavgiften består av en grundavgift och en tilläggsavgift.

Grundavgift

3 §

En grundavgift ska tas ut för vart och ett av de tidigare beskattningsår som återkallelsen avser enligt 13 a kap. 17 § 2.

Grundavgiften är skillnaden mellan den skatt som skulle ha bestämts för den högsta tonnage- inkomsten under de beskattningsår som grundavgiften avser och den skatt som bestäms för respektive beskattningsår till följd av åter- kallelsen, om denna skatt är lägre.

Tilläggsavgift

4 §

En tilläggsavgift ska tas ut med 20 procent av den skatt som skulle ha bestämts för den högsta ton- nageinkomsten under de beskatt- ningsår som grundavgiften avser, multiplicerat med det resterande antal beskattningsår som tonnage- beskattning skulle ha skett om godkännandet för tonnagebeskatt- ning inte hade återkallats.

Vid beräkning enligt första stycket ska en begäran om åter- kallelse anses ha gjorts senast under det beskattningsår då god- kännandet för tonnagebeskattning återkallades.

		52 kap.
		1 §
I detta kapitel finns bestämmelser om
– beslut om förseningsavgift (2 §),
– beslut	om	skattetillägg	– beslut	om	skattetillägg
(3–8 §§),			(3–8 a §§),

196

– beslut om	återkallelseavgift Prop. 2015/16:127
(8 b §),	Bilaga 4

–beslut om kontrollavgift (9 §),

–att särskild avgift inte får beslutas för en person som har avlidit (10 §), och

–att särskild avgift tillfaller staten (11 §).

Beslut om återkallelseavgift

8 b §

Ett beslut om återkallelseavgift ska meddelas inom två år från den dag då beslutet om återkallelse av godkännandet för tonnagebeskatt- ning meddelades.

57 kap.

4 §

62 kap.

8 §2

Slutlig skatt beräknad enligt 56 kap. 9 § ska betalas senast den för- fallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slutlig skatt fattades.

Följande skatter och avgifter ska vara betalda senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades:

1. annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt samt avgifter som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol,

2. förseningsavgift och	skatte-	2. förseningsavgift och	skatte-
tillägg som har bestämts genom ett		tillägg som har bestämts genom ett
omprövningsbeslut eller	efter ett	omprövningsbeslut eller	efter ett
beslut av domstol samt kontroll-		beslut av domstol samt åter-
avgift,		kallelseavgift eller kontrollavgift,

3.särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt

4.skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap.

Slutlig skatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skatte- tillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket.

2 Senaste lydelse 2013:1068.

197

Prop. 2015/16:127

Bilaga 4

63 kap.

1 §3 I detta kapitel finns bestämmelser om

–ansökan om anstånd (2 §),

–deklarationsanstånd (3 §),

–ändringsanstånd (4 §),

–anstånd för att undvika betydande skada (5 §),

–anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§ (6 §),

– anstånd med att betala skatte-	– anstånd med	att betala skatte-
tillägg och kontrollavgift (7 §),	tillägg, återkallelseavgift och kon-
	trollavgift (7 och	7 a §§),

–säkerhet (8–10 §§),

–anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §),

–anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §),

–anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning (14 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag (14 a–14 c §§),

–anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §),

–anståndsbeloppet (16–21 a §§),

–ändrade förhållanden (22–22 c §§), och

–anstånd som är till fördel för det allmänna (23 §).

Anstånd	med	att	betala	Anstånd	med		att	betala
skattetillägg och kontrollavgift				skattetillägg,		återkallelseavgift
				och kontrollavgift
				7 §
Skatteverket ska bevilja anstånd				Skatteverket ska bevilja anstånd
med betalning av skattetillägg och				med betalning av skattetillägg,
kontrollavgift om den som avgift-				återkallelseavgift			och	kontroll-
en gäller har begärt omprövning av				avgift om den som avgiften gäller
eller till förvaltningsrätten över-				har begärt omprövning av eller till
klagat				förvaltningsrätten överklagat
1. beslutet om skattetillägg eller				1. beslutet om skattetillägg, åter-
kontrollavgift, eller				kallelseavgift		eller	kontrollavgift,
				eller
2. beslutet	i den	fråga som		2. beslutet		i den fråga som
föranlett skattetillägget.				föranlett skattetillägget eller åter-
				kallelseavgiften.

3 Senaste lydelse 2013:772.

198

Ett beslut om skatteavdrag, ar- betsgivaravgifter, mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, skatte- tillägg, återkallelseavgift eller anstånd med betalning av skatt eller avgift ska omprövas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har prövat frågan, om

3. anståndet avser skattetillägg, återkallelseavgift eller kontroll- avgift,

Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd tidigare har beviljats enligt första stycket med betalningen i avvaktan på en ompröv- ning av samma fråga.

Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller förvaltnings- rätten har meddelat sitt beslut eller längst tre månader efter dagen för beslutet.

7 a §

Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av återkallelseavgift om det skulle medföra betydande skadeverkningar för den betal- ningsskyldige och framstå som oskäligt att betala avgiften.

Anståndstiden ska bestämmas till längst fem år efter dagen för beslutet om anstånd.

8 §

Första stycket gäller inte om

1.anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt,

2.det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att behöva betalas,

3. anståndet avser skattetillägg eller kontrollavgift,

4.det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om förhands- besked, eller

5.det annars finns särskilda skäl.

66 kap.

5 § Ett beslut om skatteavdrag, ar-

betsgivaravgifter, mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, skatte- tillägg eller anstånd med betalning av skatt eller avgift ska omprövas av en särskilt kvalificerad besluts- fattare som tidigare inte har prövat frågan, om

1.den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången,

2.de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning,

3.frågan ska prövas i sak, och

4.prövningen inte är enkel.

Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §.

Prop. 2015/16:127

Bilaga 4

199

Prop. 2015/16:127

Bilaga 4

7 §

En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1.registrering,

2.på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,

3.godkännande för tonnage- beskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskatt-

	ning,
3. uppgifts- eller dokumenta-	4. uppgifts- eller dokumenta-
tionsskyldighet,	tionsskyldighet,
4. föreläggande,	5. föreläggande,
5. revision, tillsyn över kassa-	6. revision, tillsyn över kassa-
register eller kontrollbesök,	register eller kontrollbesök,
6. tvångsåtgärder,	7. tvångsåtgärder,
	8. återkallelseavgift,
7. kontrollavgift,	9. kontrollavgift,
8. säkerhet för slutlig skatt för	10. säkerhet för slutlig skatt för
skalbolag,	skalbolag,
9. betalning eller återbetalning	11. betalning eller återbetalning
av skatt eller avgift,	av skatt eller avgift,
10. verkställighet, eller	12. verkställighet, eller
11. avvisning av en begäran om	13. avvisning av en begäran om
omprövning eller ett överklagande	omprövning eller ett överklagande
eller någon annan liknande åtgärd.	eller någon annan liknande åtgärd.
	Förlängd tid för omprövning av
	beslut om återkallelseavgift
	9 a §
	Omprövning av ett beslut om
	återkallelseavgift får begäras		så
	länge beslutet om återkallelse av
	godkännande för tonnagebeskatt-
	ning enligt 13 a kap. 10 § första
	stycket 2–4 eller de beslut om be-
	skattning som föranleds av beslutet
	om	återkallelse av godkännande
	för	tonnagebeskattning inte	har
	fått laga kraft.

200

27 §4	Prop. 2015/16:127
Ett beslut om omprövning till nackdel för den som beslutet gäller av ett	Bilaga 4
beslut om skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 § får meddelas inom sex
år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut
(efterbeskattning) om

1.ett beslut har blivit felaktigt eller inte fattats på grund av att den uppgiftsskyldige

a) under förfarandet har lämnat oriktig uppgift till ledning för egen beskattning,

b) har lämnat oriktig uppgift i ett mål om egen beskattning,

c) inte har lämnat en deklaration eller låtit bli att lämna en begärd uppgift, eller

d) inte har lämnat begärt varuprov,

2.en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende ska rättas,

3.kontrolluppgift som ska lämnas utan föreläggande har saknats eller varit felaktig och den som uppgiften ska lämnas för inte har varit skyldig att lämna inkomstdeklaration,

4.det föranleds av ett beslut i ett ärende eller mål

b)om fastighetstaxering,

c)om utländsk skatt eller om obligatoriska utländska socialförsäkrings- avgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229),

d)enligt lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för

kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund,
e) om huruvida en inkomst ska					e) om huruvida en inkomst ska
beskattas	enligt		inkomstskatte-		beskattas	enligt		inkomstskatte-
lagen eller enligt lagen (1991:586)					lagen eller enligt lagen (1991:586)
om särskild		inkomstskatt		för	om särskild		inkomstskatt			för
utomlands	bosatta eller			lagen	utomlands	bosatta eller				lagen
(1991:591) om särskild inkomst-					(1991:591) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta artister					skatt för utomlands bosatta artister
m.fl., eller					m.fl.,
f) om	Skatteverkets prissätt-				f) om	Skatteverkets			prissätt-
ningsbesked			enligt	lagen	ningsbesked			enligt		lagen
(2009:1289)		om	prissättningsbe-		(2009:1289)		om	prissättningsbe-
sked vid internationella transak-					sked vid internationella transak-
tioner eller beslut om ändring av					tioner eller beslut om ändring av
sådant prissättningsbesked,					sådant prissättningsbesked, eller
					g) om	återkallelse			av	god-
					kännande	för	tonnagebeskattning
					enligt 13 a kap. 10 § första stycket
					2–4,

5. en förening eller ett registrerat trossamfund inte har genomfört en investering inom den tid som föreskrivs i ett sådant beslut som avses i

4 Senaste lydelse 2013:967.

201

Prop. 2015/16:127

Bilaga 4

202

7 kap. 9 § inkomstskattelagen eller inte har följt ett annat villkor i beslutet, eller

6. det föranleds av en uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 §.

67 kap.

12 §

Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1.registrering,

2.på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,

3.godkännande för tonnage- beskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskatt- ning,

3. uppgifts- eller dokumenta-	4. uppgifts- eller dokumenta-
tionsskyldighet,	tionsskyldighet,
4. deklarationsombud,	5. deklarationsombud,
5. tvångsåtgärder,	6. tvångsåtgärder,
	7. återkallelseavgift,
6. kontrollavgift,	8. kontrollavgift,
7. säkerhet för slutlig skatt för	9. säkerhet för slutlig skatt för
skalbolag,	skalbolag,
8. betalning eller återbetalning	10. betalning eller återbetalning
av skatt eller avgift,	av skatt eller avgift,
9. verkställighet, eller	11. verkställighet, eller
10. avvisning av en begäran om	12. avvisning av en begäran om
omprövning eller ett överklagande	omprövning eller ett överklagande
eller någon annan liknande åtgärd.	eller någon annan liknande åtgärd.
	Förlängd tid för överklagande av
	beslut om återkallelseavgift
	14 a §
	Ett	beslut om återkallelseavgift
	får överklagas så länge beslutet
	om återkallelse av godkännande
	för	tonnagebeskattning enligt
	13 a kap. 10 § första stycket 2–4
	eller de beslut om beskattning som

föranleds av beslutet om åter- kallelse av godkännande för ton- nagebeskattning inte har fått laga kraft.

24 §

Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut om efterbeskattning eller ett beslut om skattetillägg som har meddelats samtidigt och yrkar ändring till nackdel för den som beslutet gäller, ska överklagandet ha

14 kap.

21 §

I andra stycket anges att det finns särskilda bestämmelser om tonnage- beskattning i 39 b kap. Lagrådet föreslår av skäl som anförs under 1 kap 5 och 7 §§ att den föreslagna ändringen utgår.

18 kap.

13 a §

Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att ges följande lydelse:

Vid tillämpning av 13 § ska det bortses från sådana inventarier som ingår i kvalificerad rederiverksamhet enligt 39 b kap.

14 §

Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att tredje stycket ges följande lydelse:

Vid tillämpning av första stycket ska det bortses från avskrivningar i bokslutet av sådana inventarier som ingår i kvalificerad rederiverksam- het enligt 39 b kap.

20 a kap.

1 §

Lagrådet konstaterar att både vid beskattningsinträde och vid överföring av enstaka tillgångar från den tonnagebeskattade verksamheten till den konventionellt beskattade det är fråga om tillgångar som förvärvats i den tonnagebeskattade verksamheten. I fråga om sådana tillgångar har som en konsekvens av att kostnadsavdrag inte får göras vid tonnagebeskatt- ningen inte heller avdrag för t.ex. avskrivningar kunnat göras. Om till- gångarna tas upp till marknadsvärdet vid beskattningsinträdet innebär det att företaget i vissa fall kan komma att medges avdrag i efterhand i den konventionellt beskattade verksamheten. I detta avseende är det inte någon skillnad mellan att hela verksamheten överförs till konventionell beskattning vid beskattningsinträde och att en enstaka tillgång under på- gående tonnagebeskattning förs över. Problematiken torde i första hand gälla andra tillgångar än fartyg eftersom en överföring av enstaka fartyg kan medföra att godkännandet för tonnagebeskattning återkallas.

Punkt 7 i paragrafen behandlar en situation där hela verksamheten har varit tonnagebeskattad och tonnagebeskattningen upphör. I sådant fall ska anskaffningsvärdet och anskaffningsutgifter vid beskattningsinträdet läggas till grund för skatteberäkningen. Det kan jämföras med 39 b kap. 14 § som behandlar den situationen att tillgångar och tjänster överförts från kvalificerad rederiverksamhet till annan näringsverksamhet eller vice versa. Vid en sådan överföring i blandad verksamhet ska marknads- värdet tillämpas. Denna skillnad är inte motiverad. Lagrådet föreslår att

Prop. 2015/16:127

Bilaga 5

205

5 §

Lagrådet föreslår att punkten 3 andra stycket förtydligas genom att ges följande lydelse:

Om minst 60 procent av den sammanlagda bruttodräktigheten för de kvalificerade fartyg som ingår i verksamheten i företaget, eller i den koncern som företaget ingår i, hänför sig till fartyg som är registrerade i något register inom Europeiska unionen, är rederiverksamheten kvalifi- cerad även om andelen inte bibehålls eller ökas.

10 §

Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att ges följande lydelse:

Tonnageinkomsten ska tas upp som intäkt. Från intäkten får avdrag inte göras.

11 och 12 §§

Om ett företag bedriver blandad verksamhet ska vid tonnageskattein- trädet tillgångar och skulder m.m. fördelas mellan den kvalificerade rederiverksamheten och annan näringsverksamhet. I 11 och 12 §§ anges att de ska hänföras till den verksamhet som de tillhör. Fördelningen ska inte behandlas som ett uttag. Nyanskaffade tillgångar ska på motsvarande sätt hänföras till den verksamhet som den tillhör. Lagrådet finner det sannolikt att företag kommer att anpassa sin verksamhet inför över- gången till tonnagebeskattning. En fråga i sammanhanget är om den likviditet som därvid uppkommer ska hänföras till den tonnagebeskattade verksamheten t.ex. när det görs gällande att medlen ska användas för en framtida återanskaffning men tills vidare är föremål för en aktiv kapital- förvaltning. Motsvarande problematik uppkommer vid tillämpningen av 39 a kap 11 och 13 §§. I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör utvecklas hur dessa avvägningar ska göras.

Av 11 § framgår att också en intäktspost eller kostnadspost ska delas upp mellan verksamheterna. Eftersom detta inte gäller vid beskattnings- inträdet föreslår Lagrådet att bestämmelserna om dessa poster förs ihop med regleringen om finansiella intäkter och kostnader i 13 §.

Lagrådet föreslår i förtydligande syfte att det tas in en ny underrubrik närmast före 11 § av följande lydelse:

Vad som gäller vid inträde i tonnagebeskattningssystemet och vid ny- anskaffning

Det föreslås att posterna fördelas efter vad som är skäligt. I den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet bör belysas vad som ska ligga till grund för skälighetsbedömningen. Lagrådet föreslår att 11 § förtydligas genom att ges följande lydelse:

Företag som bedriver både kvalificerad rederiverksamhet och annan näringsverksamhet ska hänföra tillgångar och förpliktelser till den verk- samhet som dessa tillhör.

Om en tillgång eller förpliktelse ska delas upp mellan verksamheterna, ska fördelningen göras efter vad som är skäligt om inte något annat följer av 12 §.

Prop. 2015/16:127

Bilaga 5

207

19 § (21 §)

Lagrådet föreslår att paragrafrubriken ändras till ”Överavskrivnings- fond”.

23 § (25 §)

Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att ges följande lydelse:

Om inte annat följer av 24 och 25 §§ ska avdraget återföras till be- skattning med minst 25 procent senast vart femte beskattningsår från och med det beskattningsår då avdraget gjordes.

Om nettodräktigheten för de ägda kvalificerade fartyg som ingår i den kvalificerade rederiverksamheten vid utgången av en femårsperiod enligt första stycket, har minskat med mer än 25 procent i förhållande till vad som gällde fem beskattningsår tidigare, ska dock en så stor del som mot- svarar minskningen återföras.

24 § (26 §)

Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att ges följande lydelse:

Om både den nettodräktighet som utgör underlag för beräkning av tonnageinkomst och nettodräktigheten för de ägda kvalificerade fartyg som ingår i den kvalificerade rederiverksamheten har ökat vid utgången av det femte beskattningsåret i förhållande till vad som gällde fem beskattningsår tidigare, ska tidpunkten för respektive återföring enligt 25 § flyttas fram med fem beskattningsår.

25 § (27 §)

Lagrådet föreslår att i första stycket orden ”fond för skillnadsbelopp” byts mot Överavskrivningsfonden.

Vidare föreslår Lagrådet att den tredje och fjärde strecksatsen i första stycket förs samman och ges följande lydelse:

– företaget går i likvidation eller konkurs.

26 § (28 §)

Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att ges följande lydelse:

Den som har en överavskrivningsfond ska ta upp en schablonintäkt. Intäkten ska beräknas till 1,67 procent av fondens storlek vid beskatt- ningsårets ingång.

Schablonintäkten ska hänföras till annan näringsverksamhet.

Lagrådet kan vidare konstatera att ett företag som saknar skulder och som har hela det egna kapitalet nedlagt i verksamheten kommer att för- utom tonnagebeskattning även att påföras schablonintäkt. Detta gäller också om företaget ingår i en koncern som inte heller är skuldbelastad.

Prop. 2015/16:127

Bilaga 5

209

Prop. 2015/16:127

Bilaga 5

210

Hänvisningar

Uttrycket ”kvalificerad rederiverksamhet” används i flera paragrafer i 39 b kap. Lagrådet föreslår att uttrycket också tas in i 18 kap. 13 a och 14 §§, 20 a kap. 1 § och 23 kap. 2 §. Uttrycket bör tas in i den lista med definitioner och förklaringar som finns i 2 kap. 1 § andra stycket.

Det finns inte bara bestämmelser som berör de aktuella företagen i 39 b kap. utan även i 18 kap. 13 a och 14 §§, 20 a kap. 1 §, 22 kap. 5 §, 23 kap. 2 § 40 kap. 21 a § och 62 kap. 5 §. Lagrådet föreslår att det i slutet av 39 b kap. införs en bestämmelse som upplyser läsaren om att det finns bestämmelser även i andra kapitel, se t.ex. 39 a kap. 14 §.

40 kap.

21 a §

Lagrådet finner att lagtexten och författningskommentaren inte stämmer överens när det gäller vilken verksamhet som begränsningen gäller. Lag- rådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att orden ”i den kvalifi- cerade rederiverksamheten” läggs till efter ordet ”uppkommit”.

Lagrådet noterar att paragrafen innehåller bestämmelser om förlust av underskottsavdrag som ska träffa den som fått ett godkännande för ton- nagebeskattning återkallat. Det är en sanktion som läggs till den åter- kallelseavgift som kan ha ålagts enligt 49 a kap. skatteförfarandelagen. I den fortsatta beredningen bör behandlas frågan om förbudet mot dubbel- prövning och kravet på proportionalitet är tillämpligt på förlust av under- skottsavdrag för den som har ålagts skattetillägg och återkallelseavgift för uppgifter som lämnats i ett ärende om tonnagebeskattning. I det sam- manhanget bör också behandlas frågan om vilka underskott som avses i blandad verksamhet.

Lagen om ändring i skatteförfarandelagen

13 a kap.

2 §

Paragrafen läst efter bokstaven föreskriver att den som uppger sig be- driva eller uppger sig ha för avsikt att bedriva viss rederiverksamhet ska godkännas av Skatteverket för tonnagebeskattning om han eller hon be- gär det. Av författningskommentaren och 8 § framgår emellertid att det inte räcker att begära ett sådant godkännande. En förutsättning för god- kännande är att den verksamhet som sökanden beskriver i sin ansökan är en sådan kvalificerad rederiverksamhet som lagen kräver. Skatteverket ska alltså pröva alla ansökningar om godkännande för tonnagebeskatt- ning och avslå ansökningar från sökande vars rederiverksamhet inte uppfyller lagens krav.

Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att orden ”Den som uppger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva” byts mot ”Den som bedriver eller har för avsikt att bedriva”.

13 a kap.	Prop. 2015/16:127
7 §	Bilaga 5
7 §
Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att orden ”det över-
tagande” förs in omedelbart före ”företaget”. I den fortsatta beredningen
av lagstiftningsärendet bör klargöras vilka effekter på tonnagebeskatt-
ningen det får när det överlåtande företaget upplöses eller godkännande
inte ges eller ansökan inte görs.
10 §
Lagrådet föreslår att man i den fortsatta beredningen av lagstiftnings-
ärendet genom exempel belyser när en tillämpning av skatteflyktslagen
är av betydelse för tonnagebeskattningen.
11 §
Lagrådet föreslår att första stycket förtydligas genom att orden ”för det”
infogas omedelbart efter ”skäl”.
49 a kap.
3 §
Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att ges följande
lydelse:
Grundavgiften är skillnaden mellan den skatt som skulle ha bestämts
för den högsta tonnageinkomsten under de beskattningsår som grund-
avgiften avser och den skatt som bestäms för respektive beskattningsår
till följd av återkallelsen, om denna skatt är lägre.
En grundavgift ska tas ut för vart och ett av de tidigare beskattningsår
som återkallelsen avser enligt 13 a kap. 17 § 2.
57 kap.
4 §
Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att orden ”gjort det”
byts mot ”fullgjort sin skyldighet”.
63 kap.
7 a §
I första stycket föreskrivs att Skatteverket ska bevilja anstånd med
betalning av återkallelseavgift, om det skulle medföra betydande skade-
verkningar för den betalningsskyldige och framstå som oskäligt att betala
avgiften.
Lagrådet menar att det kan vara oskäligt av Skatteverket att kräva att
det betalningsskyldiga företaget omedelbart ska betala en återkallelse-	211

beskattningsår tidigare, ska dock		Prop. 2015/16:127
en så stor del som	motsvarar
minskningen återföras.

Allmänt avdrag ska göras för	Allmänt avdrag ska göras för de-
debiterade egenavgifter som inte	biterade egenavgifter som inte ska
ska dras av i något av inkomst-	dras av i något av inkomstslagen.
slagen.	Detta gäller dock inte debiterade
	egenavgifter som hänför sig till
	sådan kvalificerad rederiverksam-
	het som omfattas av bestämmel-
	serna i 39 b kap.

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller en i utlandet	Prop. 2015/16:127
delägarbeskattad juridisk person som hör hemma i en stat inom EES,	Bilaga 2

hälften av det egna kapitalet och		Prop. 2015/16:127
det främmande	kapitalet under	Bilaga 4
beskattningsåret multipliceras med
statslåneräntan	vid utgången av
november året före beskattnings-
året ökad med en procentenhet.

kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då beslutet	Prop. 2015/16:127
meddelades. Detsamma gäller om det allmänna ombudet yrkar att skatte-	Bilaga 4
tillägg ska tas ut.

Finansdepartementet		Prop. 2015/16:127
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 maj 2016
Närvarande: statsrådet Wallström, ordförande, och statsråden Romson,
Baylan, Persson, Bucht, Hultqvist, Hellmark Knutsson, Lövin, Regnér,
Andersson, Ygeman, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll,
Shekarabi, Fridolin, Wikström, Hadzialic
Föredragande: statsrådet Andersson