Regeringens skrivelse 2015/16:115

Verksamheten i Europeiska unionen under 2015 Skr. 2015/16:115

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 10 mars 2016

Stefan Löfven

Kristina Persson

(Statsrådsberedningen)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen under 2015 i enlighet med 9 kap. 21 § riksdagsordningen. Skrivelsen är en övergripande beskrivning av Europeiska unionens utveckling och förbindelser med omvärlden, det ekonomiska och sociala samarbetet, det rättsliga och inrikes samarbetet samt unionens institutioner. Den tar upp beslut och händelser i unionen och redovisar bredden i unionens frågor utifrån arbetet i rådets olika sammansättningar.

1

Skr. 2015/16:115

2

Innehållsförteckning

 

DEL 1 DEN ÖVERGRIPANDE UTVECKLINGEN I EU ...............

13

1 Inledning .........................................................................................

13

1.1Information till och överläggning och samråd med

 

 

riksdagen ..........................................................................

17

2

Europeiska rådet..............................................................................

18

DEL 2 FRÅGOR UNDER RÅDET FÖR ALLMÄNNA

 

 

FRÅGOR .......................................................................................

26

3

Europa 2020-strategin och den europeiska terminen ......................

26

 

3.1

Strategin för hållbar tillväxt och sysselsättning –

 

 

 

Europa 2020 .....................................................................

26

3.2Europeiska terminen för stärkt ekonomisk

 

 

samordning .......................................................................

26

 

3.3

Sveriges nationella reformprogram 2015 .........................

27

 

 

3.3.1

Sveriges rekommendation 2015 ......................

28

4

Utvidgningsprocessen .....................................................................

29

 

4.1

Kommissionens utvidgningsstrategi.................................

29

 

4.2

Samarbets- och verifikationsmekanismen ........................

30

 

4.3

Turkiet ..............................................................................

 

30

 

4.4

Makedonien (fYROM) .....................................................

31

 

4.5

Montenegro ......................................................................

31

 

4.6

Albanien ...........................................................................

 

31

 

4.7

Serbien..............................................................................

 

32

 

4.8

Bosnien och Hercegovina.................................................

32

 

4.9

Kosovo .............................................................................

 

33

 

4.10

EU:s finansiella stöd till västra Balkan och Turkiet .........

33

5

EU:s strategi för Östersjöregionen och andra makroregionala

 

 

strategier..........................................................................................

 

33

6

Rättsstatens principer ......................................................................

34

7

Medborgarinitiativet .......................................................................

35

8

Förslag till reform av unionsrättsakten om val till

 

 

Europaparlamentet ..........................................................................

 

35

9

Interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning................................

36

10

Delegerade akter och genomförandeakter

 

 

(kommittéförfarande) ......................................................................

37

11

Kärnsäkerhet och strålskydd ...........................................................

37

DEL 3 EU:S FÖRBINDELSER MED OMVÄRLDEN .....................

39

12

Utrikes- och säkerhetspolitik ..........................................................

39

 

12.1

EU:s utrikestjänst och EU:s roll som global aktör............

39

 

12.2

Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.........

40

 

12.3

Externa aspekter av migration ..........................................

45

 

12.4

EU som aktör i FN ...........................................................

47

 

12.5

OSSE och Europarådet .....................................................

48

12.6

Internationella brottmålsdomstolen .................................

49

Skr. 2015/16:115

12.7

Respekten för mänskliga rättigheter i världen ................

49

 

12.8

Nedrustning och icke-spridning.......................................

50

 

12.9

Strategisk exportkontroll .................................................

52

 

12.10

Sanktioner........................................................................

53

 

12.11

Terrorism

.........................................................................

54

 

12.12

Cybersäkerhet ..................................................................

55

 

12.13

Konsulär beredskap .........................................................

56

 

13 Den gemensamma handelspolitiken...............................................

57

 

13.1

Världshandelsorganisationen...........................................

57

 

13.2

EU:s regionala ...................och bilaterala handelspolitik

58

 

 

13.2.1 .........

Regionala och bilaterala frihandelsavtal

58

 

13.3

EU:s arbete .......................med ansvarsfullt företagande

59

 

13.4

Övriga handelspolitiska ........................................frågor

59

 

 

13.4.1 ...........................................

Investeringsskydd

59

 

 

13.4.2

Handelspolitiska skyddsåtgärder

 

 

 

 

(antidumpningsåtgärder,

 

 

 

 

antisubventionsåtgärder och

 

 

 

...............................................

skyddsåtgärder)

60

 

 

13.4.3

Kommissionens handelsstrategi ”Handel

 

 

 

...........................................................

för alla”

60

 

 

13.4.4 ......................

EU:s allmänna preferenssystem

60

 

 

13.4.5 ..................................................

Aid for Trade

61

 

 

13.4.6 ..........................................

Exportfinansiering

61

 

14 EU som global utvecklingsaktör ....................................................

62

 

14.1

Samstämmig ......................................utvecklingspolitik

62

 

14.2

EU:s handlingsplan .............för jämställdhet 2016–2020

62

 

14.3Agenda för förändring och dess betydelse för EU:s

 

utvecklingspolitik ............................................................

63

14.4

EU:s arbete för mänskliga rättigheter och demokrati ......

64

14.5EU:s humanitära bistånd och EUs roll som

humanitär aktör................................................................

65

14.6Förhandlingar om och antagande av 2030-agendan för hållbar utveckling och en ny agenda för

 

utvecklingsfinansiering....................................................

65

15 EU:s bilaterala och regionala förbindelser .....................................

67

15.1

Samarbete mellan EU och EFTA-länderna .....................

67

15.2

EU:s grannskapspolitik....................................................

67

 

15.2.1

Östliga partnerskapet ......................................

68

 

15.2.2

Partnerskapet för demokrati och delat

 

 

 

välstånd i södra Medelhavsregionen...............

69

15.3

Östeuropa och Centralasien .............................................

69

 

15.3.1

Ryssland .........................................................

69

 

15.3.2

Ukraina ...........................................................

70

 

15.3.3

Moldavien.......................................................

71

 

15.3.4

Georgien .........................................................

72

 

15.3.5

Vitryssland......................................................

73

 

15.3.6

Armenien och Azerbajdzjan ...........................

73

 

15.3.7

Centralasien ....................................................

74

3

Skr. 2015/16:115

15.4

Mellanöstern.....................................................................

75

 

 

15.4.1

Fredsprocessen i Mellanöstern ........................

75

 

 

15.4.2

Tunisien ...........................................................

75

 

 

15.4.3

Egypten............................................................

76

 

 

15.4.4

Libyen..............................................................

76

 

 

15.4.5

Syrien ..............................................................

76

 

 

15.4.6

Unionen för Medelhavet..................................

77

 

 

15.4.7

Iran ..............................................................

77

 

 

15.4.8

Irak ..............................................................

78

 

15.5

Nordamerika.....................................................................

78

 

 

15.5.1

USA ..............................................................

78

 

 

15.5.2

Kanada.............................................................

78

 

15.6

EU:s samarbete med Latinamerika och Karibien .............

79

 

 

15.6.1

Regionala associerings- och

 

 

 

 

frihandelsavtal .................................................

79

 

 

15.6.2

Utvecklingssamarbetet med Latinamerika ......

79

 

 

15.6.3

EU:s samarbete med några

 

 

 

 

latinamerikanska länder...................................

80

 

15.7

Afrika ...............................................................................

 

80

 

 

15.7.1

EU-Afrika-partnerskapet och Afrikanska

 

 

 

 

unionen ............................................................

81

 

 

15.7.2

De ekonomiska partnerskapsavtalen ...............

81

 

 

15.7.3

Afrikas horn.....................................................

81

 

 

15.7.4

Västafrika ........................................................

83

 

 

15.7.5

Stora sjöregionen .............................................

85

 

 

15.7.6

Södra Afrika ....................................................

86

 

15.8

Asien ................................................................................

 

87

 

 

15.8.1

Sydasien ..........................................................

87

 

 

15.8.2

Östasien ...........................................................

88

 

 

15.8.3

Sydöstasien......................................................

90

 

 

15.8.4

Regionala frågor ..............................................

91

DEL 4 EKONOMISKA OCH FINANSIELLA FRÅGOR ...............

92

16

Ekonomi och finans ........................................................................

92

 

16.1

Den offentligfinansiella krisen .........................................

92

 

 

16.1.1

Finansiellt stabilitetsstöd .................................

93

 

 

16.1.2

Medlemsstater som fått stabilitetsstöd.............

95

 

16.2

Ekonomisk styrning och samordning ...............................

98

 

 

16.2.1

Stabilitets- och tillväxtpakten ..........................

98

 

 

16.2.2

De allmänna ekonomiska riktlinjerna ..............

99

 

 

16.2.3

Makroekonomiska obalanser:

 

 

 

 

förvarningsmekanismen ..................................

99

 

16.3

Ekonomiska och monetära unionen................................

100

 

 

16.3.1

Reformering av den ekonomiska och

 

 

 

 

monetära unionen ..........................................

100

 

16.4

Initiativ för att främja investeringar ...............................

101

 

16.5

Europeiska investeringsbanken ......................................

103

 

 

16.5.1

Europeiska investeringsfonden......................

103

 

16.6

EU i G20 ........................................................................

 

104

17

Finansmarknaden ..........................................................................

 

105

4

 

 

 

 

 

17.1

Bankmarknaden .............................................................

105

Skr. 2015/16:115

 

 

17.1.1

Förordning om förmedlingsavgifter .............

105

 

 

 

17.1.2

Penningtvättsdirektivet .................................

105

 

 

 

17.1.3

Förordning om information som åtföljer

 

 

 

 

 

överföringar av medel...................................

106

 

 

 

17.1.4

Betaltjänstdirektivet......................................

106

 

 

 

17.1.5

Förordningen om strukturreformer av

 

 

 

 

 

kreditinstitut..................................................

107

 

 

 

17.1.6

Bankunionen.................................................

107

 

 

 

17.1.7

Värdepapperisering.......................................

108

 

 

 

17.1.8

Krishanteringsdirektivet ...............................

109

 

 

17.2

Värdepappersmarknaden ...............................................

110

 

 

 

17.2.1

Förordning om värdepappersfinansiering .....

110

 

 

 

17.2.2

Förordning om referensvärden .....................

110

 

 

 

17.2.3

Kapitalmarknadsunionen ..............................

111

 

 

 

17.2.4

Revidering av prospektdirektivet..................

112

 

 

 

17.2.5

Förordning om europeiska långsiktiga

 

 

 

 

 

investeringsfonder ........................................

112

 

 

17.3

Försäkringsmarknaden ..................................................

112

 

 

 

17.3.1

Ett omarbetat direktiv om

 

 

 

 

 

tjänstepensionsinstitut...................................

112

 

 

 

17.3.2

Försäkringsdistributionsdirektiv ...................

113

 

 

 

17.3.3

Solvens II......................................................

113

 

18

Skatter

..........................................................................................

 

113

 

 

18.1 ...................................................................

Punktskatter

114

 

 

..................

18.1.1

Skatt på finansiella transaktioner

114

 

 

18.2 .......................................................

Företagsbeskattning

114

 

 

 

18.2.1

Gemensam konsoliderad bolagsskattebas

 

 

 

 

 

och handlingsplan på

 

 

 

...................................

 

företagsskatteområdet

114

 

 

....

18.2.2

Uppförandekoden för företagsbeskattning

115

 

 

.........................

18.2.3

Ränte- och royaltydirektivet

116

 

 

18.3 ...............................................

Administrativt samarbete

116

 

 

...............

18.3.1

Upphävande av sparandedirektivet

116

 

 

 

18.3.2

Administrativt samarbete i fråga om

 

 

 

....................................................

 

beskattning

117

 

19

EU:s budget..................................................................................

 

118

 

 

19.1 ...........................

Förhandling om EU:s årsbudget 2015

118

 

 

19.2 ..................................

Sveriges EU - avgift och återflöde

119

 

19.3Ändrad EU:s budgetförordning p.g.a. nytt EU-

direktiv om upphandling................................................

120

20 Skydd av EU:s finansiella intressen .............................................

120

20.1Revisionsrättens årsrapport och ansvarsfrihet för

 

kommissionen för genomförandet av budgeten.............

120

 

20.1.1

Genomförandet av 2013 års budget ..............

120

 

20.1.2

Genomförandet av 2014 års budget ..............

121

20.2

Hantering och användning av EU-medel i Sverige .......

121

21 Statistik

........................................................................................

 

122

5

Skr. 2015/16:115

DEL 5 RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR.............................

124

 

22 Civilrättsligt samarbete .................................................................

124

 

22.1

Ett reviderat småmålsförfarande.....................................

124

 

22.2

E-juridik

.........................................................................

124

 

22.3

Rådsarbetsgruppen .........för civilrätt (allmänna frågor)

125

 

22.4

Makars och ............partners förmögenhetsförhållanden

125

 

22.5

Gemensam ..........................................europeisk köplag

126

 

22.6

Insolvensförordningen....................................................

126

 

22.7

Fri rörlighet .............................för officiella handlingar

127

 

23 Polissamarbete, straffrättsligt ..........samarbete och tullsamarbete

127

 

23.1

Horisontella .........................................................frågor

127

 

 

23.1.1 .........................................

EU:s inre säkerhet

127

 

 

23.1.2 .......................................................

Terrorism

128

 

 

23.1.3 .............

Direktiv om flygpassageraruppgifter

129

 

 

23.1.4

Rättsliga åtgärder mot radikalisering som

 

 

 

 

leder till terrorism och våldsbejakande

 

 

 

......................................................

extremism

129

 

 

23.1.5 ......................................

Europol och CEPOL

130

 

 

23.1.6

Statistik om brott, trygghet och åtgärder

 

 

 

........................................................

mot brott

130

 

23.2

Informationsutbyte för att förebygga och bekämpa

 

 

 

brott ................................................................................

 

130

 

 

23.2.1 ......................

Utbyte av DNA - uppgifter m.m

130

 

 

23.2.2 .........

Utbyte av uppgifter ur kriminalregister

131

 

 

23.2.3

Tillgång till informationssystemen för

 

 

 

 

viseringar och fingeravtryck från

 

 

 

...........

asylsökande i brottsbekämpande syfte

131

 

 

23.2.4

Förhandlingar med USA om ett

 

 

 

.............................................

dataskyddsavtal

131

 

23.3

Schengenfrågor .........................inklusive gränskontroll

131

 

 

23.3.1 ...................

Paket om smart gränsförvaltning

131

 

 

23.3.2

Förslag om en europeisk gräns - och

 

 

 

................................................

kustbevakning

132

 

 

23.3.3

Förslag om ändring i kodex om

 

 

 

........................................

Schengengränserna

133

 

 

23.3.4 ..................................

Schengenutvärderingar

133

 

23.4

Straffrättsligt .................................................samarbete

133

 

 

23.4.1 .........................

Europeisk åklagarmyndighet

133

 

 

23.4.2 .........................................................

Eurojust

134

 

23.5

Materiell ..........................................................straffrätt

135

 

 

23.5.1

Skydd av EU:s finansiella intressen

 

 

 

...............

genom straffrättsliga bestämmelser

135

 

 

23.5.2 ....................................

Narkotikarambeslutet

135

 

 

23.5.3 ........................................

Terrorismdirektivet

135

 

23.6

Processuella .....rättigheter för misstänkta och tilltalade

136

 

 

23.6.1 .........................................

Barnrättsdirektivet

136

 

 

23.6.2 ..............

Direktivet om oskuldspresumtionen

136

 

 

23.6.3 ......................................

Rättshjälpsdirektivet

136

6

 

 

 

 

24 Asyl, invandring, visering och annan politik som rör rörlighet

Skr. 2015/16:115

för personer ..................................................................................

 

137

24.1

En europeisk migrationsagenda.....................................

138

24.2

Gemensamt europeiskt asylsystem ................................

138

24.3

Laglig migration ............................................................

139

24.4

Viseringspolitik .............................................................

139

 

24.4.1

Viseringsinformationssystemet.....................

139

 

24.4.2

Viseringsförenklingsavtal .............................

140

 

24.4.3

Viseringsfrihet ..............................................

140

 

24.4.4

Viseringskodexen .........................................

141

24.5

Återvändande och migrationsströmmar.........................

141

 

24.5.1

Återvändande................................................

141

 

24.5.2

Återtagandeavtal...........................................

142

 

24.5.3

EU-handlingsplan mot

 

 

 

människosmuggling......................................

142

24.6

Migration i de yttre förbindelserna ................................

142

 

24.6.1

EU:s övergripande strategi för migration

 

 

 

och rörlighet..................................................

142

 

24.6.2

Toppmöte om migration och EU-Afrika ......

143

 

24.6.3

Migration och utveckling..............................

143

25 Grundläggande rättigheter och medborgarskap ...........................

144

25.1

Reformen av EU:s dataskyddsreglering ........................

144

25.2

EU:s stadga om grundläggande rättigheter ....................

145

26 Finansieringsprogram för rättsliga och inrikes frågor ..................

145

26.1

Asyl-, migrations- och integrationsfonden ....................

146

26.2

Fonden för inre säkerhet ................................................

146

 

26.2.1

Instrument för ekonomiskt stöd för yttre

 

 

 

gränser och viseringar...................................

147

 

26.2.2

Instrument för ekonomiskt stöd till

 

 

 

polissamarbete, förebyggande och

 

 

 

bekämpande av brottslighet samt

 

 

 

krishantering .................................................

147

26.3

Programmet för rättsliga frågor .....................................

147

26.4Programmet rättigheter, jämlikhet och

 

 

medborgarskap ..............................................................

148

DEL 6 SYSSELSÄTTNING OCH SOCIALPOLITIK,

 

 

HÄLSO- OCH SJUKVÅRD......................................................

149

27

Samordning av sysselsättning och socialpolitik inom

 

 

sysselsättningsstrategin och den öppna samordningsmetoden .....

149

28

Arbetsliv, arbetsmarknad och sociala frågor ................................

151

 

28.1

Paket om arbetskraftens rörlighet ..................................

152

28.2Förslag till ändrat mammaledighetsdirektiv drogs

 

tillbaka ...........................................................................

152

28.3

Rådsslutsatser inom arbetsmiljöområdet .......................

153

28.4

Europeiskt forum om odeklarerat arbete .......................

154

28.5Rådsrekommendation om långtidsarbetslösas

återinträde på arbetsmarknaden .....................................

154

7

Skr. 2015/16:115

28.6

Förordning om europeiskt nätverk för

 

 

 

arbetsförmedlingar .........................................................

155

 

28.7

Fond för europeiskt bistånd till dem som har det

 

 

 

sämst ställt ......................................................................

155

 

28.8

Rådsslutssatser om könsskillnader i pensioner...............

155

 

28.9

Direktiv om sjöfolk ........................................................

156

29 Jämställdhet och arbetet mot diskriminering ................................

156

 

29.1

Jämställdhet....................................................................

156

 

29.2

Arbetet mot diskriminering ............................................

158

30

Hälsofrågor ...................................................................................

 

159

 

30.1

Folkhälsa ........................................................................

 

159

 

30.2

Hälso- och sjukvård........................................................

161

DEL 7 KONKURRENSKRAFTSFRÅGOR ....................................

162

31 Den inre marknadens utveckling...................................................

162

 

31.1

Inremarknadsstrategin för varor och tjänster ..................

162

 

31.2

En strategi för en inre digital marknad i Europa.............

163

 

31.3

Inremarknadsakterna I och II..........................................

164

 

31.4

Den inre marknadens funktionssätt ................................

164

 

 

31.4.1

Solvit – instrument för att lösa

 

 

 

 

handelshinder.................................................

164

 

 

31.4.2

Administrativt samarbete IMI .......................

165

 

 

31.4.3

Resultattavlan för den inre marknaden –

 

 

 

 

statistik på nätet .............................................

165

 

 

31.4.4

Inremarknadsinitiativet Frontrunners ............

165

 

31.5

Associationsrätt ..............................................................

166

 

31.6

Redovisnings- och revisionsfrågor .................................

167

32 Fri rörlighet för varor ....................................................................

168

 

32.1

Det harmoniserade varuområdet.....................................

168

 

32.2

Det icke-harmoniserade varuområdet.............................

168

 

32.3

Förordning om administrativt samarbete på tull- och

 

 

 

jordbruksområdet ...........................................................

169

 

32.4

Direktiv om tullrättsliga överträdelser och sanktioner ...

169

 

32.5

Protokollet för att eliminera olaglig handel med

 

 

 

tobaksvaror .....................................................................

170

33

Immaterialrätt................................................................................

 

170

 

33.1

Det enhetliga patentsystemet ..........................................

170

 

33.2

Översynen av EU:s varumärkessystem ..........................

172

 

33.3

Förordning om portabilitet och ett meddelande om

 

 

 

upphovsrätten .................................................................

172

34

Näringspolitik ...............................................................................

 

173

 

34.1

Ett digitalt Europa och en blomstrande inre marknad ....

173

 

34.2

Den digitala omvandlingen av den europeiska

 

 

 

industrin..........................................................................

 

174

 

34.3

Maximering av det europeiska mervärdet och

 

 

 

bibehållen konkurrenskraft .............................................

174

 

34.4

Tillståndet för den europeiska stålindustrin....................

175

 

34.5

Bättre lagstiftning inom EU ...........................................

175

8

 

 

 

 

 

34.6

Sociala ekonomin ..........................................................

176

Skr. 2015/16:115

 

34.7

Konkurrens och statsstöd...............................................

176

 

35

Konsumentpolitik.........................................................................

177

 

 

35.1

Konsumentprodukters säkerhet .....................................

177

 

 

35.2

Paketresor och sammanlänkade researrangemang.........

177

 

 

35.3

Personlig skyddsutrustning............................................

178

 

36

Forskning och innovation.............................................................

178

 

 

36.1

Horisont 2020 ................................................................

178

 

 

36.2

Europeiska forskningsområdet ......................................

179

 

 

36.3

Öppen och dataintensiv forskning .................................

179

 

 

36.4

Partnerskapsprogram .....................................................

179

 

 

36.5

Europeiska innovationspartnerskap ...............................

180

 

 

36.6

Europeiska institutet för innovation och teknik .............

180

 

 

36.7

Ordförandeskap i EUREKA ..........................................

180

 

37

Den europeiska rymdpolitiken .....................................................

181

 

37.1Direktiv om spridning av jordobservationsdata från

 

 

satelliter för kommersiella ändamål ..............................

181

38

Sammanhållningspolitiken ...........................................................

182

DEL 8 TRANSPORT, TELEKOM OCH ENERGI........................

183

39

Transporter ...................................................................................

 

183

 

39.1

Frågor som rör flera transportslag .................................

183

 

 

39.1.1

Transeuropeiska transportnät........................

183

 

 

39.1.2

Infrastruktur för alternativa bränslen ............

184

 

39.2

Landtransporter .............................................................

184

 

 

39.2.1

Förordningen om färdskrivare ......................

184

 

 

39.2.2

Vägfordons mått och vikt .............................

184

 

 

39.2.3

Nödlarmstjänsten e-call ................................

185

 

 

39.2.4

Gränsöverskridande informationsutbyte

 

 

 

 

om trafiksäkerhetsrelaterade brott ................

185

 

 

39.2.5

Fjärde järnvägspaketet ..................................

186

 

 

39.2.6

Tekniska föreskrifter för fartyg i

 

 

 

 

inlandssjöfart ................................................

187

 

39.3

Sjöfart ............................................................................

 

187

 

 

39.3.1

Hamnpaketet.................................................

187

 

39.4

Den integrerade havspolitiken .......................................

188

 

39.5

Luftfart ..........................................................................

 

188

 

 

39.5.1

Det gemensamma luftrummet.......................

188

 

 

39.5.2

Flygplatspaketet............................................

189

 

 

39.5.3

Översyn av flygpassagerares rättigheter .......

189

40

Politiken för informationssamhället .............................................

190

40.1Europeisk inre marknad för elektronisk

 

kommunikation..............................................................

190

40.2

Direktiv om nät- och informationssäkerhet ...................

190

40.3

Tillgänglighet till myndigheters webbplatser ................

191

40.4Gemensamma ståndpunkter för

 

Världsradiokonferensen 2015........................................

192

40.5

Internetpolitik och internets förvaltning ........................

192

9

Skr. 2015/16:115

10

40.6Interoperabilitet mellan medlemsstaternas offentliga

förvaltningar ...................................................................

192

41 Energi............................................................................................

193

41.1Strategi för en energiunion med en framåtblickande

klimatpolitik ...................................................................

193

41.2Styrningssystemet för Energiunionen inklusive

 

2030-ramverket ..............................................................

194

41.3

Energimärkningen ..........................................................

194

41.4Utsläpp orsakade av indirekt förändrad

markanvändning (ILUC) ................................................

195

41.5Meddelanden om en ny energimarknadsdesign och

 

slutkundsmarknader .......................................................

195

DEL 9 JORDBRUK, FISKE OCH LIVSMEDEL ...........................

196

42 Den gemensamma jordbrukspolitiken...........................................

196

42.1

Utdelning av frukt, grönsaker och mjölk i skolan ..........

196

42.2

Genomförande av den gemensamma

 

 

jordbrukspolitiken ..........................................................

197

42.3

Förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken......

197

42.4Kommissionens åtgärder med anledning av

 

situationen på jordbruksmarknaderna.............................

197

42.5

Ekologisk produktion .....................................................

198

42.6

Hållbart skogsbruk .........................................................

199

42.7

Råvaror ...........................................................................

199

43 Den gemensamma fiskeripolitiken................................................

199

43.1Reform och genomförande av den gemensamma

 

fiskeripolitiken ...............................................................

200

43.2

EU:s fiskepartnerskapsavtal med tredjeland...................

200

43.3Fastställande av fiskemöjligheter i Östersjön för

2016................................................................................

201

43.4Flerårig förvaltningsplan för torsk, sill och skarpsill i

 

Östersjön ........................................................................

201

43.5

Fiskeriförvaltning i Västerhavet .....................................

202

43.6Förslag om upprättande av autonoma tullkvoter för

 

vissa fiskeriprodukter 2016–2018 ..................................

203

44 Livsmedel, djur och växter............................................................

204

44.1

Friskare djur, sundare växter och säkrare livsmedel ......

204

44.2Möjligheter att begränsa eller förbjuda användning av godkända GMO som foder och livsmedel i det

 

egna landet .....................................................................

206

44.3

Förordning om nya livsmedel.........................................

206

44.4

Zooteknisk förordning ....................................................

207

44.5

Livsmedelsbedrägerier ...................................................

207

44.6

Djurskydd .......................................................................

207

44.7

Ursprungsmärkning av kött ............................................

208

44.8

Matsvinn.........................................................................

208

44.9

Djurläkemedel ................................................................

209

44.10

Foderläkemedel ..............................................................

209

DEL 10 MILJÖ ...................................................................................

210

45 Horisontella frågor .......................................................................

210 Skr. 2015/16:115

45.1Miljöanpassning av europeiska terminen och Europa

 

2020-strategin ................................................................

210

45.2

Cirkulär ekonomi och EU:s avfallspaket .......................

210

46 Klimat och luft .............................................................................

211

46.1

FN:s ramkonvention om klimatförändringar .................

211

46.2

EU:s system för handel med utsläppsrätter ...................

211

46.3

Marknadsstabilitetsreserven ..........................................

212

46.4Takdirektivet och medelstora

 

förbränningsanläggningar ..............................................

213

46.5

Utsläppskrav från fordon (Euro 5/6) .............................

213

46.6

Strängare miljökrav för arbetsmaskiner.........................

214

47 Naturresurser och biologisk mångfald .........................................

214

47.1Halvtidsöversyn av EU:s strategi för biologisk

mångfald ........................................................................

214

48 Kemikalier....................................................................................

215

48.1Reglering av farliga ämnen i elektriska och

 

elektroniska produkter – RoHS-direktivet .....................

215

48.2

Genomförande av Stockholmskonventionen .................

215

48.3

Montrealprotokollet .......................................................

216

48.4Ministerinitiativ för stärkt kemikaliekontroll –

 

REACH UP ...................................................................

216

DEL 11 UTBILDNING, UNGDOM, KULTUR OCH IDROTT ...

218

49 Utbildning ....................................................................................

218

49.1

Utbildning 2020-ramverket ...........................................

218

49.2

Mål för yrkesutbildningen .............................................

218

49.3Program för utbildning, ungdom och idrott

(Erasmus+) ....................................................................

219

49.4Deklaration om demokratiska värderingar, tolerans

 

och icke-diskriminering genom utbildning....................

219

49.5

Rådsslutsatser om elever som lämnar skolan i förtid ....

220

49.6Rådsslutsatser om förskoleverksamhet och primär

 

utbildning ......................................................................

220

49.7

Yrkeskvalifikationsdirektivet ........................................

221

50 Ungdom........................................................................................

 

221

50.1Rådsslutsatser om socioekonomiska utmaningar för

 

unga ...............................................................................

222

50.2

Rådsslutsatser om förstärkt ungdomsarbete ..................

222

50.3

EU:s ungdomsrapport ....................................................

222

50.4

Arbetsplan för ungdomsfrågor.......................................

223

50.5Resolution om ungdomar och Europas demokratiska

 

liv .................................................................................

223

51 Kultur, medier och idrott..............................................................

224

51.1

Kultur ............................................................................

224

51.2

Audiovisuella frågor ......................................................

225

51.3

Kreativa Europa 2014–2020..........................................

225

51.4

Ett Europa för medborgarna 2014–2020 .......................

226

11

Skr. 2015/16:115

51.5

Idrott...............................................................................

 

226

DEL 12 EU:S INSTITUTIONER ......................................................

227

52

Institutionernas verksamhet ..........................................................

227

 

52.1

Kommissionen................................................................

227

 

 

52.1.1

Kommissionens arbetsprogram .....................

227

 

 

52.1.2

Arbetsgruppen för Grekland ..........................

228

 

 

52.1.3

Genomförande av direktiv .............................

228

 

 

52.1.4

Överträdelseärenden ......................................

229

 

52.2

Europaparlamentet .........................................................

230

 

52.3

EU-domstolen.................................................................

231

 

52.4

Öppenhet och insyn ........................................................

233

 

52.5

EU-rekrytering ...............................................................

234

 

52.6

Språk ..............................................................................

 

234

 

52.7

Regionkommittén ...........................................................

235

Bilaga 1 Mål av svenskt intresse vid EU-domstolen och tribunalen

 

 

under 2015 ....................................................................................

 

236

Bilaga 2 Under 2015 avslutade och pågående överträdelseärenden .....

291

Bilaga 3 Beslut i rådet under 2015 som Sverige inte stött ....................

327

Sakregister

............................................................................................

 

330

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 2016 .......

336

12

DEL 1 DEN ÖVERGRIPANDE

Skr. 2015/16:115

 

UTVECKLINGEN I EU

 

1

Inledning

 

År 2015 har varit ett dramatiskt år för EU och samarbetet har ställts inför

 

stora utmaningar. Samtidigt har viktiga framsteg gjorts och det reguljära

 

förhandlingsarbetet fortsatt som vanligt. Flyktingkrisen har sammantaget

 

varit den överskuggande frågan med 60 miljoner människor på flykt i

 

världen, varav över en miljon har sökt asyl i EU. Detta har medfört stora

 

utmaningar för EU både praktiskt och politiskt. Den oroliga omvärlden,

 

med flyktingsituationen och konflikter både i EU:s södra och östra

 

grannskap, har understrukit vikten av en mer aktiv och sammanhållen

 

utrikespolitik för att bidra till ökad fred och säkerhet i närområdet.

 

Terroristattackerna i Paris har satt ytterligare fokus på EU:s

 

säkerhetsarbete. Vid det internationella klimatmötet i Paris (COP 21)

 

nåddes en historisk överenskommelse om ett nytt globalt och rättsligt

 

bindande klimatavtal där EU var pådrivande. Den ekonomiska

 

återhämtningen i Europa har fortsatt och de sociala frågorna har också

 

fått ett ökat fokus i EU-arbetet. EU visade politisk handlingskraft när

 

Grekland hölls kvar i eurosamarbetet trots den mycket besvärliga

 

ekonomiska och finansiella situationen. EU-dagordningen har också

 

präglats av Storbritanniens reformkrav på EU inför den kommande

 

folkomröstningen om medlemskapet.

 

De stora flykting- och migrationsströmmarna under 2015 har inneburit

 

en utmaning för asyl- och mottagningssystemen i ett flertal medlems-

 

stater och satt ljuset på humanitära frågor. Frågorna har diskuterats vid

 

ett stort antal ordinarie och extrainsatta möten i rådet och Europeiska

 

rådet. I maj presenterade kommissionen ett meddelande om en europeisk

 

migrationsagenda som innehåller åtgärder på kort, medellång och lång

 

sikt på stora delar av migrationsområdet och som har legat till grund för

 

diskussionerna under året. Europeiska rådet i juni enades om att inrätta

 

en tillfällig mekanism baserad på frivilliga åtaganden från medlems-

 

staterna för omfördelning av 40 000 asylsökande från två av de mest

 

utsatta länderna (Italien och Grekland). Man kom också överens om s.k.

 

vidarebosättning av 20 000 personer som befinner sig utanför EU och är i

 

behov av skydd. Vid samma möte bestämdes att upprätta mottagnings-

 

center s.k. hotspots för registrering av asylsökande så att de sedan ska

 

kunna omfördelas till andra EU-länder, men endast ett fåtal har i nuläget

 

upprättats. Under sommaren etablerades en EU-styrka för att förhindra

 

fler drunkningsolyckor och bekämpa människosmugglare i södra delen

 

av centrala Medelhavet. I september fattade rådet ett uppföljande beslut

 

om en tillfällig mekanism för omfördelning av ytterligare 120 000

 

asylsökande varav 66 000 från Italien och Grekland och resterande

 

platser för senare fördelning. Genomförandet av omfördelningar i

 

enlighet med mekanismen har dock gått långsamt. Kommissionen

 

presenterade även ett förslag till en permanent omfördelningsmekanism

 

mellan medlemsstaterna som kan aktiveras vid kriser, och diskussionerna

 

om denna kommer att fortsätta under 2016. Europeiska rådet i december

13

 

Skr. 2015/16:115

uppmanade rådet att skyndsamt behandla kommissionens nyligen

 

presenterade förslag om en europeisk gräns- och kustbevakning med

 

syfte att få till stånd en bättre kontroll av EU:s yttre gränser.

 

Sverige har tagit ett mycket stort ansvar för hanteringen av

 

flyktingsituationen. Mottagningssituationen i Sverige har dock blivit

 

ohållbar och regeringen har argumenterat kraftfullt för att fler

 

medlemsstater måste ta ett större ansvar för att ta emot människor på

 

flykt. Regeringen har också understrukit vikten av att mottagandet sker

 

på ett sådant sätt att fundamentala principer som asylrätt, mänskliga

 

rättigheter och internationell rätt respekteras.

 

Under 2015 har flyktingkrisen och konflikterna i södra och östra

 

grannskapet, särskilt i Ukraina/Ryssland och Syrien, präglat det

 

utrikespolitiska området. Den 11–12 november ägde ett toppmöte mellan

 

EU-länderna och en stor grupp afrikanska länder rum i Valletta. Vid

 

mötet antogs en deklaration och en handlingsplan som syftar till att

 

fördjupa samarbetet mellan EU och de afrikanska länderna för att få till

 

stånd en bättre hantering av migrationsflödena och ett ökat skydd för de

 

mest utsatta migranterna. En högnivåkonferens om västra Balkan med

 

berörda länder ägde rum i oktober där en deklaration antogs om åtgärder

 

för att stärka kapaciteten hos länderna i området för att hantera

 

migrations-/flyktingsituationen. Den 29 november hölls ett toppmöte

 

mellan EU och Turkiet. I uttalandet från mötet godkändes en

 

handlingsplan med åtgärder från Turkiets sida på migrationsområdet

 

samtidigt som EU gjorde politiska och ekonomiska åtaganden framför

 

allt i form av en stödfacilitet på 3 miljarder euro över två år och att

 

visaliberaliseringsprocessen påskyndas. Regeringen anser att det är

 

viktigt med fortsatt stöd och solidaritet till länderna på västra Balkan och

 

att utvidgningsprocessen är det bästa sättet att åstadkomma detta.

 

Regeringen har välkomnat ambitionshöjningen i relationen med Turkiet,

 

men har samtidigt betonat vikten av att EU är bestämt i kritiken när det

 

gäller mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

 

Inbördeskriget i Syrien fortsätter att orsaka ett mycket stort antal döds-

 

offer och flyktingar. EU har vid flera tillfällen uttryckt oro för att

 

konflikten inte bara allvarligt påverkar Syrien, utan även dess grann-

 

länder, och har intensifierat de diplomatiska ansträngningarna till stöd för

 

en politisk lösning. Under 2015 har Rysslands aggression mot Ukraina,

 

inklusive den olagliga annekteringen av Krim och Sevastopol, fortsatt.

 

EU har kraftigt fördömt Rysslands agerande, och de olika former av

 

sanktioner som EU:s medlemsstater införde under 2014 har förlängts.

 

Regeringen har under året aktivt deltagit i EU:s arbete med att bemöta

 

Rysslands agerande och nå en diplomatisk lösning på konflikten i

 

Ukraina.

 

Efter terroristattentaten i Paris i januari och november har

 

diskussionerna om EU:s säkerhetsarbete intensifierats. I februari gjorde

 

Europeiska rådet ett särskilt uttalande om stärkande av åtgärder för att

 

säkerställa allmänhetens säkerhet, motverka radikalisering och främja

 

tolerans och icke-diskriminering samt samarbeta med internationella

 

partner. Efter terroristattentaten i november antog rådet slutsatser som

 

bekräftade betydelsen av de tidigare aviserade åtgärderna. I november

 

antog rådet också slutsatser om åtgärder mot radikalisering som leder till

14

terrorism och våldsbejakande extremism och i december presenterade

kommissionen ett förslag till direktiv om bekämpande av terrorism. Regeringen har drivit vikten av genomförande av beslutade åtgärder och verkat för att åtgärder för att förebygga våldsbejakande extremism har fått ett ökat fokus.

Vid rådet för allmänna frågor i november hölls den första årliga dialogen i rådet i syfte att förbättra den gemensamma förståelsen av efterlevnaden av rättsstatens principer i EU på temat Rättsstatsprincipen i digitaliseringens tid. Arbetet för att värna mänskliga rättigheter och rätts- staten är en prioritet för regeringen. Regeringen har verkat för en åter- kommande dialog i rådet, parallellt med kommissionens ansvar som väktare av fördragen och för tillämpning av ramverket som inrättades 2014.

Efter valsegern i maj annonserade premiärminister David Cameron den sedan länge omtalade folkomröstningen om Storbritanniens framtida relation till EU. Folkomröstningen ska äga rum före utgången av 2017 och föregås av en överenskommelse om reformer av EU. I november presenterade Cameron sitt önskemål om en rättsligt bindande överenskommelse inom fyra områden: ekonomisk styrning (relationen mellan euroländer och icke-euroländer), konkurrenskraft och tillväxt, institutionella frågor samt fri rörlighet för EU-medborgare. Storbritannien är en viktig partner för Sverige i EU-samarbetet och regeringens utgångspunkt är att landet ska förbli medlem i EU. Samtidigt värnar regeringen om ett väl fungerande EU vars grundläggande principer inte får urvattnas.

Världens länder enades vid klimatmötet COP21 i Paris den 11 december om ett nytt globalt och rättsligt bindande klimatavtal. Avtalet innebär bl.a. att den globala uppvärmningen ska hållas väl under två grader och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader samt att länder successivt ska skärpa sina åtaganden. COP21 föregicks av ett gediget förberedelsearbete inom EU och slutsatser antogs vid Miljö- och Ekofin-råden som gav EU ett mandat att vara pådrivande för ett ambitiöst och långsiktigt hållbart avtal. I EU-arbetet har regeringen fått gehör för att en återkommande översyn av ländernas åtaganden ska skrivas in i avtalet och att alla länder som har utlovat stöd till Gröna klimatfonden ska omvandla sina löften till juridiskt bindande avtal. Sverige har verkat för att den globala överenskommelsen ska vara rättsligt bindande, rättvis, omfatta alla länder och innehålla ambitiösa utsläppsminskningar. Utfallet är en bra kompromiss utifrån förhandlingsläget.

I februari presenterade kommissionen en strategi för energiunionen som består av fem dimensioner: försörjningstrygghet, inre marknad, energieffektivitet, minskade klimatutsläpp samt forskning, innovation och konkurrenskraft. Europeiska rådet ställde sig i mars bakom strategin inklusive de fem dimensionerna. Regeringen verkar för att energiunionen ska bidra till att skapa ett energisystem som är i linje med vad som krävs för att begränsa den globala uppvärmningen så långt under två grader som möjligt. Regeringen har framgångsrikt drivit att alla fem dimensioner, och inte bara försörjningstrygghet, ska prioriteras.

Den ekonomiska och finansiella situationen i Europa fortsätter att förbättras och återhämtningen går nu in på sitt tredje år. Tillväxten är dock låg och återhämtningen långsam jämfört med tidigare erfarenheter, särskilt inom euroområdet. Arbetslösheten minskar långsamt och i olika

Skr. 2015/16:115

15

Skr. 2015/16:115 takt mellan medlemsstaterna. I vissa länder är arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten fortsatt mycket hög.

Den ekonomiska krisen i Grekland fortsatte under 2015. Efter valet i januari tillträdde en ny koalitionsregering ledd av vänsterpartiet Syriza som inte var beredd att genomföra de åtgärder som krävdes för att få fortsatt stöd. I början av sommaren blev situationen akut då anpassnings- programmet löpte ut och Grekland inte kunde fullgöra sina betalningsåtaganden. Situationen förvärrades när regeringen utlyste en folkomröstning till den 5 juli som resulterade i ett nej till EU:s förhandlingsbud och sedan blev tvingad att införa kapitalkontroller och att hålla bankerna stängda. Inte förrän den grekiska regeringen till stor del ändrat sin hållning till långivarnas krav kunde man vid ett extrainsatt eurotoppmöte den 12–13 juli enas om ett tredje stödprogram på upp till 86 miljarder euro över tre år. Detta innebar att Grekland kunde bli kvar i eurosamarbetet. Den 20 september hölls ett extra val i Grekland då den sittande koalitionen fick majoritet i parlamentet. Efter valet har situationen stabiliserats och regeringen har genomfört reformer, men utvecklingen framöver är fortfarande osäker.

Diskussionerna om fördjupningen av den ekonomiska och monetära unionen fick ny aktualitet under 2015, delvis som en följd av Greklandskrisen. Inför Europeiska rådet i juni presenterade kommissionens ordförande en rapport om färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union med åtgärder i två steg fram till 2025. Under hösten presenterade kommissionen ett paket med flertalet av åtgärderna i steg 1, bl.a. förbättringar i den europeiska terminen, bättre verktyg för ekonomisk styrning och förstärkning av euroområdets representation utåt samt ett europeiskt insättningsförsäkringssystem för banker, dvs. det tredje steget i bankunionen. Sverige har ett starkt intresse av ett väl fungerande EMU. Regeringen har samtidigt verkat för att hålla samman EU28 och att nya förfaranden ska vara öppna men frivilliga för icke-euroländer.

I tillväxtöversikten för 2016 som inleder den europeiska terminen och som presenterades i november är kommissionens prioriteringar för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken i linje med föregående år. Dessa är nya ansatser till investeringar, fullföljande av strukturella reformer för att modernisera våra ekonomier och en ansvarsfull finanspolitik. Under våren fördes intensiva förhandlingar om förordningen om inrättandet av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), en central del i kommissionens investeringsplan. Förordningen trädde i kraft i juli och målet är att Efsi under en treårsperiod ska mobilisera långsiktiga investeringar, i huvudsak den privata sektorn, på upp till 315 miljarder euro i bl.a. infrastruktur och små och medelstora företag. Diskussioner har också ägt rum om den del av investeringsplanen som handlar om att förbättra investeringsklimatet genom t.ex. förenklade regleringar och ökad tillgång till långsiktig finansiering. Under 2015 presenterade kommissionen två strategier på inre marknadsområdet. I maj en strategi för den digitala inre marknaden som innehåller 16 nyckelåtgärder som syftar till att få den fria rörligheten att fungera väl i en digital ekonomi. I oktober en strategi om uppgradering av den inre marknaden som innehåller 22 praktiska

16

åtgärder som ska hjälpa små och medelstora företag att växa, främja Skr. 2015/16:115 innovation, låsa upp investeringar och stärka konsumenterna.

Regeringen prioriterar åtgärder för att skapa hållbar tillväxt och fler och bättre jobb och stöder inriktningen på investeringar, strukturreformer och ansvarsfull finanspolitik i den årliga tillväxtöversikten. Regeringen har framgångsrikt verkat för att tillväxtöversikten nu tar upp de stora skillnader som finns mellan mäns och kvinnors arbetskraftsdeltagande inom EU och uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att öka kvinnors arbetskraftsdeltagande. Regeringen har i förhandlingarna säker- ställt att styrningen av Efsi är oberoende och effektiv och fonden kan därmed bli ett viktigt komplement till åtgärder på nationell nivå för att stärka konkurrenskraft och tillväxt samt bidra till en hållbar utveckling. En väl fungerande inre marknad är centralt och kommissionens strategier ligger väl i linje med regeringens målsättningar.

Under 2015 har fokus ökat på de sociala frågorna i EU-arbetet till stor del p.g.a. den ekonomiska krisens konsekvenser. Kommissionen har föreslagit att sysselsättning och sociala resultat ska ges ökad betydelse i den europeiska terminen, vilket framgår av både EMU-paketet och tillväxtöversikten. Kommissionen har också aviserat att den under nästa

år avser att presentera ”en pelare för sociala rättigheter” som ska innehålla både s.k. riktmärken och lagstiftning. Det planerade paketet om arbetskraftens rörlighet har dock blivit uppskjutet till 2016. Regeringen har under året arbetat aktivt för att den sociala dimensionen ska få ökad betydelse i EU-samarbetet. Det är positivt att ökad vikt ges åt sysselsättning och sociala frågor i den europeiska terminen och att arbetsmarknadens parter lyfts fram. Det är samtidigt centralt att de nationella systemen för lönebildning och arbetsmarknadens parters roller respekteras. Regeringen verkar också för att principen om lika lön för lika arbete ska gälla enligt tillämpliga lagar och kollektivavtal i arbetslandet.

1.1Information till och överläggning och samråd med riksdagen

Enligt regeringsformen är regeringen skyldig att löpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen för EU-samarbetet. Denna informationsskyldighet regleras närmare i riksdagsordningen. Där anges att regeringen ska redovisa sitt agerande i EU för riksdagen och varje år lämna denna skrivelse om verksamheten i EU till riksdagen.

Enligt riksdagsordningen ska regeringen också informera riksdagen om sin syn på de dokument som EU:s institutioner överlämnat till riksdagen och som regeringen bedömer som betydelsefulla. Under året överlämnades 65 faktapromemorior (86 under 2014) i vilka regeringen har informerat riksdagen om specifika förslag och regeringens syn på dessa. En anledning till att det har överlämnats färre faktapromemorior är att kommissionen, som planerat, presenterar färre förslag än tidigare år.

Om ett utskott begär det, har regeringen vidare en skyldighet att lämna upplysningar och avge yttranden till utskotten om EU-arbetet.

Regeringen ska även överlägga med utskotten i de frågor om EU-arbetet

17

Skr. 2015/16:115 som utskotten bestämmer. Överläggningar mellan regeringen och utskotten om EU-frågor har ägt rum vid 63 tillfällen under året (44 under 2014).

Riksdagens arbete med subsidiaritetskontroll av utkast till lagstiftningsakter har formaliserats sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Enligt EU-fördraget ska EU på de områden där det råder delad befogenhet vidta åtgärder endast om målet med ett förslag inte kan uppnås av medlemsstaterna själva. Enligt riksdagsordningen ska riksdagen pröva om ett utkast till en lagstiftningsakt strider mot subsidiaritetsprincipen. Om det utskott som är ansvarigt för subsidiaritetsprövningen begär det, ska regeringen informera om sin bedömning av subsidiaritetsprincipen i det aktuella lagstiftningsutkastet.

Om utskottet bedömer att ett lagstiftningsutkast strider mot subsidiaritetsprincipen, lämnar utskottet ett utlåtande till kammaren med förslag att riksdagen ska anta ett motiverat yttrande till ordförandena i Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Under 2015 har riksdagen antagit ett motiverat yttrande. Regeringen har tagit del av det motiverade yttrandet.

Regeringen har också tagit del av de tio utlåtanden om granskningar av EU-dokument, exempelvis grönböcker och meddelanden, som riksdagen har behandlat.

Enligt regeringsformen ska regeringen löpande samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för EU-samarbetet. Denna samrådsskyldighet fullgörs enligt riksdagsordningen med EU- nämnden. EU-nämnden ska hållas underrättad av regeringen om frågor som ska beslutas i rådet. Regeringen ska rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet ska föras inför besluten i rådet. Regeringen ska vidare överlägga med EU-nämnden i andra frågor om EU-arbetet när nämnden av särskilda skäl begär en sådan överläggning. Regeringen ska också rådgöra med nämnden inför möten och beslut i Europeiska rådet. Under året ägde samråd rum inför samtliga möten i rådet och i Europeiska rådet.

En samlad redovisning av de fall där Sverige röstat nej eller avstått från att rösta i rådet finns i skrivelsens bilaga 3.

 

2

Europeiska rådet

 

Informellt möte med Europeiska rådet den 12 februari

 

Vid mötet diskuterades tre frågor: situationen i Ukraina, terrorism-

 

bekämpning och ekonomiska frågor.

 

Diskussionerna vid mötet fokuserade på den dramatiska utvecklingen i

 

östra Ukraina. Förbundskansler Angela Merkel och president François

 

Hollande kom resande till Bryssel direkt från Minsk där de hade

 

förhandlat en fredsplan med Ukrainas president Petro Porosjenko och

 

Rysslands president Vladimir Putin. Fredsplanen innehöll en rad åtgärder

 

för att genomföra det s.k. Minskavtalet, däribland eldupphör med början

 

den 15

februari och tillbakadragande av tunga vapen. Åtgärderna

18

föreskrev också utökat självstyre för Lugansk- och Donetskregionerna.

Förbundskansler Angela Merkel och president François Hollande Skr. 2015/16:115 presenterade resultaten av förhandlingarna för övriga stats- och

regeringschefer och framhöll att avtalet ingav hopp för Ukraina samtidigt som de kommande timmarna och dagarna skulle vara avgörande. Ukrainas president Petro Porosjenko hade bjudits in till mötet. Diskussionen fokuserade på hur EU kunde stödja överenskommelsen. Stats- och regeringscheferna avsåg att noga följa genomförandet av de åtgärder som lanserades i Minsk och ytterligare åtgärder skulle övervägas om avtalet inte följdes.

Vidare diskuterades kampen mot terrorism mot bakgrund av terrorist- attackerna i Paris den 7 januari och EU:s stats- och regeringschefer antog ett uttalande. Uttalandet berörde olika politikområden och tog upp frågor som det förebyggande arbetet mot radikalisering, gränskontroll, informationsutbyte, passageraruppgifter, finansiering av terrorism och utrikespolitikens roll i arbetet mot terrorism. Sverige arbetade aktivt för att uttalandet skulle återspegla vikten av terrorismbekämpning i enlighet med de mänskliga rättigheterna.

Dessutom fick Europeiska rådet en kort redogörelse av ordföranden för eurogruppen Jeroen Dijsselbloem om de diskussioner som fördes bland euroländerna om situationen i Grekland.

Europeiska rådet hade också en kort diskussion om hur medlemsstaterna kunde stärka den ekonomiska styrningen i eurozonen.

Europeiska rådets möte den 19–20 mars

Vid mötet stod huvudsakligen tre frågor på dagordningen: den s.k. energiunionen, ekonomiska frågor och utrikesfrågor.

Diskussionen om energiunionen skedde med utgångspunkt i kommissionens meddelande om en energiunion med en framåtsyftande klimatpolitik från den 25 februari. Meddelandet byggde på fem dimensioner: försörjningstrygghet, inre marknad, energieffektivisering, minskade klimatutsläpp och forskning, innovation och konkurrenskraft.

Från att inledningsvis ha fokuserat på försörjningstrygghet åter- speglade de slutliga slutsatserna samtliga fem dimensioner i kommissionens meddelande, vilket Sverige välkomnade. Rådet fick i uppdrag att återrapportera till Europeiska rådet i dessa frågor före december. I slutsatserna framhölls vikten av snabbare genomförande av infrastrukturprojekt, existerande energilagstiftning och förstärkt juridiskt ramverk för försörjningstrygghet. För Sverige var det viktigt att slutsatserna betonade att försörjningstrygghet även kan uppnås genom ökad energieffektivistering.

Slutsatserna angav även att en mer effektiv marknadsdesign för elmarknaden skulle utvecklas, och innehöll önskemål om förnyad lagstiftning för utsläppsminskningar, energieffektivisering och förnybara energikällor. I slutsatserna slogs det fast att ett styrsystem för uppföljning av 2030-målen gällande klimat- och energiarbetet inom EU skulle införas och stats- och regeringscheferna betonade vikten av att samordna de diplomatiska ansträngningarna inför klimattoppmötet COP 21.

Stats- och regeringscheferna hade därutöver en diskussion om det ekonomiska läget i EU mot bakgrund av kommissionens tillväxtöversyn

och landrapporter och ställde sig bakom de tre prioriteringarna i

19

Skr. 2015/16:115 tillväxtöversynen. Inom ramen för diskussionen av de ekonomiska frågorna avhandlades även läget i förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP). Slutsatserna manade till ansträngningar för att sluta ett ambitiöst, omfattande och ömsesidigt fördelaktigt avtal senast vid slutet av året.

Stats- och regeringscheferna diskuterade även situationen i Ukraina och relationen till Ryssland. De betonade vikten av EU-enighet och antog slutsatser som tydligt kopplade de restriktiva åtgärderna mot Ryssland till efterlevnaden av Minsköverenskommelserna som löpte till slutet av året. Nödvändiga beslut skulle fattas under de kommande månaderna. Slutsatserna angav också beredskap för att vid behov vidta ytterligare åtgärder. Vid mötet hölls även en diskussion om Östliga partnerskapet och rådet var enigt om att ge EU:s fulla stöd till detta och att relationerna med de sex partnerländerna skulle stärkas.

Slutligen diskuterades krisen i Libyen. Den beskrevs samstämmigt som ett allvarligt hot mot internationell säkerhet och starkt stöd uttalades för FN:s ansträngningar. Det konstaterades att endast en politisk lösning kunde komma i fråga och att EU stod berett att samarbeta med andra länder i regionen och internationella aktörer i syfte att främja en nationell samlingsregering. Också migrationsfrågan berördes och vikten av EU- stöd till såväl ursprungs- som transitländer framhölls. Europeiska rådet gjorde även ett kort uttalande som fördömde de terrorattacker som ägde rum i Tunisien dagen före mötet och uttryckte sitt stöd till landets ekonomiska och sociala utveckling.

Extrainsatt möte med Europeiska rådet den 23 april

Europeiska rådet höll ett extrainsatt möte om migration med anledning av de många fartygskatastroferna i Medelhavet där ett stort antal människor drunknat på väg till Europa. Diskussionen kretsade kring vad EU kunde göra både i form av akuta åtgärder och i det längre perspektivet för att rädda liv och ett uttalande antogs.

Medlemsstaterna var eniga om att migrationsfrågan rörde hela EU och att EU solidariskt måste ta ansvar för att skapa en trovärdig migrationspolitik. Det fanns en samsyn om behovet av åtgärder för att upplösa de kriminella nätverken och ställa människosmugglarna inför rätta. Stats- och regeringscheferna var eniga om att åtgärder måste genomföras inom ramen för internationell rätt och eventuella insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, vilken i sin tur skulle kräva ett tydligt mandat från antingen Libyen eller FN:s säkerhetsråd. Stats- och regeringscheferna framhöll vikten av ett brett samarbete med både ursprungs- och transitländer i norra Afrika för att åtgärda de bakomliggande orsakerna till migrationen. Det föreslogs att ett toppmöte mellan EU och Afrika skulle anordnas för att diskutera samarbete och åtgärder mot människosmuggling.

Sverige med flera medlemsstater betonade vikten av att samtliga medlemsstater skulle delta i mottagandet av kvotflyktingar. Sverige drev frågan om behovet av fler lagliga vägar in i EU för människor i behov av skydd och på svenskt initiativ värnades rätten att söka asyl. Samtliga medlemsstater, inklusive Sverige, aviserade stöd till EU-operationerna

Triton och Poseidon i Medelhavet för att öka kapaciteten för sök- och

20

räddningsoperationer. Åtgärder för att snabbt och effektivt genomföra det Skr. 2015/16:115 gemensamma EU-systemet för asyl samt akut stöd till flykting-

hanteringen i medlemsstaterna kring Medelhavet sågs också som viktiga element i en mer solidarisk migrationspolitik. Stats- och regerings- cheferna enades vidare om att ett första projekt för vidarebosättning i EU skulle initieras med deltagande från medlemsstaterna på frivillig grund.

Medlemsstaterna välkomnade att kommissionen skulle presentera ett meddelande om migration i mitten av maj och noterade att en färdplan med åtgärder skulle tas fram till mötet i Europeiska rådet i juni där en ny diskussion om migration skulle äga rum.

Europeiska rådets möte den 25–26 juni

Huvudfrågan på dagordningen var migration och efter en lång diskussion kunde stats- och regeringscheferna komma överens om att fler medlemsstater nu skulle ta emot människor på flykt genom omfördelning av asylsökande inom EU och vidarebosättning. På dagordningen stod även krisen i Grekland, den s.k. fem ordförandenas rapport om EMU- fördjupningen (presenterades den 22 juni av kommissionens ordförande tillsammans med ordförandena för eurogruppen, ECB, Eurotoppmötet och Europaparlamentet), diskussion om den digitala inre marknaden samt säkerhets- och försvarsfrågor.

Mötet var en uppföljning av det extrainsatta toppmötet om migration den 23 april och den centrala frågan om solidaritet i flyktingmottag- ningen inom unionen stod i fokus. Som väntat gick meningarna isär bland medlemsstaterna om kommissionens förslag att omfördela 40 000 asylsökande från Italien och Grekland. Även i frågan om vidare- bosättning av kvotflyktingar till EU:s medlemsstater rådde oenighet. Den springande punkten var om dessa åtaganden skulle vara tvingande eller frivilliga. Till slut kunde alla utom ett fåtal länder gå med på en ordning där medlemsstaterna frivilligt uppgav hur många av de 40 000 asylsökande från Italien och Grekland som de kunde tänka sig att ta emot under en tvåårsperiod. Rådet skulle skyndsamt fortsätta arbetet för att kunna presentera konkreta åtgärder under juli månad. Vidare anger slutsatserna från toppmötet att samtliga medlemsstater ska medverka till vidarebosättning för 20 000 personer i behov av skydd som befinner sig utanför EU.

För Sveriges del var det viktigt att alla medlemsstater deltog i omfördelningen och att slutsatserna innehöll skrivningar om detta. Liksom i tidigare diskussioner betonade Sverige rätten till asyl och vikten av att stå upp för mänskliga rättigheter. På svenskt förslag gjordes ändringar i slutsatserna där respekten för asylrätten betonades.

Europeiska rådets möte i juni ägde rum under ett dramatiskt skede i förhandlingarna mellan institutionerna och Grekland. Detta ledde till att stats- och regeringscheferna fick ägna viss tid åt att diskutera Greklands kris och vägen framåt. Vid mötet återrapporterade eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem från det senaste mötet med eurogruppen och förhandlingarna med Grekland om ytterligare ett stödpaket till landet. Beskedet var att det fanns ett kompromissförslag från de tre institutionerna som nu granskades av Grekland inför fortsatta

21

Skr. 2015/16:115 förhandlingar. Det var uppenbart att Grekland stod under starkt tryck för att gå med på en uppgörelse.

Stats- och regeringscheferna tog vid mötet del av en presentation av den s.k. fem ordförandenas rapport om färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union (EMU). Rapporten innehåller långt- gående planer på hur EMU kan fördjupas fram till år 2025. Därutöver hölls även en kort diskussion om tillväxtfrågor som den europeiska terminen och den digitala inre marknaden. Storbritanniens premiär- minister David Cameron gavs även tillfället att presentera ett antal för landet centrala frågeställningar inför kommande förhandlingar med EU- institutionerna och folkomröstningen om landets medlemskap i EU.

Stats- och regeringscheferna diskuterade säkerhets- och försvarsfrågor. EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetsfrågor Federica Mogherini närvarade och gavs uppdraget att till juni år 2016 presentera en bred strategi för EU:s externa agerande. Behovet av att stärka EU:s civila och militära krishanteringsförmåga lyftes fram i diskussionen.

Informellt möte mellan stats- och regeringscheferna den 23 september

Europeiska rådet höll den 23 september ett extrainsatt möte med anledning av flyktingkrisen i och utanför Europa. Ambitionen med mötet från Europeiska rådets ordförande Donald Tusks sida var att få till stånd en förutsättningslös diskussion om det bredare sammanhanget i hanteringen av flyktingkrisen.

En stor del av mötet ägnades åt diskussioner om en fördjupad dialog med ursprungs- och transitländer. Den kommande konferensen i Valletta den 11–12 november framhölls som ett viktigt tillfälle att diskutera konkreta idéer, liksom konferensen den 8 oktober om flyktingrutten genom östra Medelhavet och västra Balkan. Förutom behovet av närmare samarbete med Turkiet, diskuterades situationen längs den s.k. Västra Balkan-rutten och det konstaterades att i synnerhet Serbien och Makedonien tagit ett stort ansvar i hanteringen av flyktingströmmarna och var i behov av skyndsamt stöd.

Stats- och regeringscheferna diskuterade behovet av att stärka EU:s yttre gränser och kom överens om att frigöra mer resurser, personal och utrustning för att kunna upprätthålla de externa gränserna. Frågor som återvändandepolitik och upprättandet av mottagningscenter för flyktingar, s.k. hotspots, i Grekland och Italien togs även upp. Etablerandet av hotspots skulle få ordning och reda i mottagandet av flyktingar och det beslutades att de skulle finnas på plats senast i november. För regeringen var det viktigt att framföra att alla medlemsstater måste ta sitt ansvar och att det måste bli ordning och reda i flyktingmottagandet. Sverige framhöll under mötet också behovet av en mer aktiv roll för EU i krisen i Syrien och förordade upprättandet av en internationell kontaktgrupp till stöd för FN.

Stats- och regeringscheferna kom överens om att öka EU-stödet till UNHCR och FN:s livsmedelsprogram med en miljard euro för att hjälpa syriska flyktingar i Turkiet, Libanon och Jordanien. Hälften av biståndet skulle tas från EU:s budget och att den andra hälften skulle bestå av bidrag från medlemsstaterna. Ett gemensamt uttalande antogs också där

stats- och regeringscheferna betonade vikten av samarbete och

22

tillämpning av redan gällande regler, såsom Dublinförordningen och Skr. 2015/16:115 Schengenregelverket.

Europeiska rådets möte den 15 oktober

Vid Europeiska rådets traditionella möte i oktober stod flyktingkrisen återigen högt på dagordningen. Samma dag som toppmötet ägde rum förhandlade kommissionen fram en handlingsplan i flyktingfrågan med Turkiet. Handlingsplanen välkomnades på kvällen av Europeiska rådet. På toppmötet behandlades även fördjupningen av EMU med utgångspunkt i den s.k. fem ordförandenas rapport som presenterades den 22 juni av kommissionens ordförande tillsammans med ordförandena för eurogruppen, ECB, Eurotoppmötet och Europaparlamentet samt frågan om en brittisk folkomröstning om EU-medlemskapet. Stats- och regeringscheferna berörde därutöver situationen i Syrien och Libanon.

Stats- och regeringscheferna diskuterade vad EU hittills gjort och vad som återstår att göra för att hantera flyktingkrisen, både inom EU och i relation till andra länder. Frågor som diskuterades var bl.a. s.k. hotspots, Dublinförordningen och omfördelning av asylsökande inom EU. Det rådde en samsyn om att det nu var av största vikt att genomföra de beslut som redan fattats. Sverige framhöll även det stora ansvar som det tagit när det gäller asylsökande och att andra medlemsstater måste göra detsamma.

Sverige drev, tillsammans med andra medlemsstater, frågan om ytterligare åtgärder i form av en permanent mekanism för omfördelning av asylsökande som kan aktiveras i kris. En majoritet medlemsstater motsatte sig kommissionens förslag om en sådan mekanism. Slutsatstexten justerades dock så att det framgick att diskussionen om kommissionens förslag skulle fortsätta. Sverige lyfte därutöver återigen fram frågan om behovet av fler lagliga vägar in i EU.

Frågan om EU:s yttre gräns diskuterades också vid mötet. Medlemsstaterna var överens om att kontroll över EU:s yttre gräns var en förutsättning för ett välfungerande asylsystem och för att den fria rörligheten inom EU inte skulle hotas. Sverige betonade att gränsbevakning i grunden var ett nationellt ansvar och detta återspeglades också i slutsatstexten.

När det gäller relationen till Turkiet återrapporterade kommissionen från de förhandlingar som förts med den turkiska sidan om en gemensam handlingsplan på migrationsområdet. Många medlemsstater betonade att Turkiet var ett nyckelland för en hållbar lösning på flykting- problematiken. Stats- och regeringscheferna välkomnade handlings- planen. För svensk del var det viktigt att framhålla att samarbete med Turkiet borde utgå från tydliga förväntningar på fortsatta reformer och en fördjupad demokratisering.

Vid mötet diskuterades situationen i Syrien och Libanon liksom den direkta kopplingen mellan utvecklingen i dessa länder och den pågående flyktingkrisen. Slutsatstexten om Syrien tydliggjorde bl.a. president Assads ansvar för krisen liksom FN:s ansvar för den politiska processen.

Stats- och regeringscheferna fick även en lägesrapport om EMU- fördjupningen och arbetet med den s.k. fem ordförandenas rapport från

juni. Man beslutade att Europeiska rådet skulle återkomma till frågan i

23

Skr. 2015/16:115

24

december. Frågan om den brittiska folkomröstningen om EU- medlemskapet berördes endast kort vid mötet.

Dessutom fick stats- och regeringscheferna under middagen mycket kort information om det senaste mötet i Normandie-formatet om Minsköverenskommelsen, vilken är en överenskommelse mellan stats- och regeringscheferna om hur EU ska arbeta för att krisen i Ukraina ska lösas.

Extrainsatt informellt möte med Europeiska rådet den 12 november

Det extrainsatta mötet ägde rum på Malta i anslutning till toppmötet mellan EU och Afrika om migration med syftet att skaffa sig en gemensam lägesbild och följa upp de diskussioner och beslut om migration som hade förts under hösten.

Stats- och regeringscheferna diskuterade samarbetet med andra länder, främst Turkiet men också Jordanien, Libanon och länderna på västra Balkan. Vidare diskuterades situationen i Syrien. Kommissionens vice ordförande Frans Timmermans gav en uppdatering av förhandlingarna med Turkiet om en gemensam handlingsplan för migration. Kommissionen aviserade att den avsåg att presentera förslag till finansiering från EU till Turkiet för att hantera flyktingkrisen. Vidare enades stats- och regeringscheferna om att hålla ett möte mellan EU och Turkiet på högsta nivå inom en snar framtid. Sverige välkomnade detta och framhöll vikten av att samarbetet med Turkiet byggde på anslutningsprocessen och därmed tydliga krav från EU:s sida.

Dessutom diskuterades de olika åtgärder som EU vidtagit för att skapa ordning och reda i flyktingmottagandet, såsom införandet av hotspots, omfördelning av asylsökande inom EU och vilka resurser medlems- staterna måste ställa till förfogande. Några medlemsstater, inklusive Sverige, redogjorde för att de bidragit med experter till Frontex och EU:s asylbyrå EASO. Sverige framförde liksom tidigare vikten av att alla medlemsstater måste ta ansvar och bidra till genomförandet av beslutade åtgärder.

Vid mötet informerade Sverige även om läget för asylmottagandet i landet och att Sverige hade lämnat in en begäran om att asylsökande i Sverige ska omfördela till andra medlemsstater. Därutöver informerade Sverige om beslutet att införa gränskontroller. Sverige framförde även vikten av att få på plats en permanent omfördelningsmekanism för asylsökande och där alla medlemsstater deltar.

Europeiska rådets möte den 17–18 december

Årets sista toppmöte handlade ännu en gång främst om migration, men också om frågan om Storbritanniens framtid i EU inför landets folkomröstning om EU-medlemskapet. I slutsatserna som antogs fanns även kortare avsnitt om kampen mot terrorismen, fördjupningen av den ekonomiska och monetära unionen, EU:s inre marknad, energiunionen och utrikes relationer.

Migrationsdiskussionen fokuserade på hur de beslut som hittills har tagits bättre kan genomföras. Liksom vid tidigare möten argumenterade många medlemsstater för att en stärkt yttre EU-gräns var en förutsättning för att andra åtgärder, till exempel omfördelning av asylsökande, skulle

kunna ske. För Sverige var det särskilt viktigt att slå vakt om skrivningen Skr. 2015/16:115 i slutsatserna som öppnar upp för att andra medlemsstater, vid sidan av

Grekland och Italien, under starkt tryck skulle kunna bli föremål för omfördelning av asylsökande. Europeiska rådet höll vidare en första diskussion om kommissionens gränspaket som presenterades den 15 december, i synnerhet förslaget om en europeisk gräns- och kustbevakning. Medlemsstaterna hade skilda meningar om hur EU kunde stärka sin yttre gräns och om kompetensfördelningen mellan den nationella nivån och EU-nivån.

Stats- och regeringscheferna förde en diskussion inför Storbritanniens folkomröstning om EU-medlemskapet och särskilt om de frågor som identifierats som särskilt problematiska av den brittiska regeringen, bland annat frågan om EU-medborgares tillträde till de brittiska välfärds- systemen. Europeiska rådet ska fortsätta diskutera dessa frågor, med ambitionen att nå en överenskommelse, på toppmötet den 18–19 februari 2016.

Terrorattackerna i Paris den 13 november var huvudanledningen till diskussionen om kampen mot terrorismen. Diskussionen blev dock relativt kort och slutsatserna syftade till att påskynda genomförandet av redan beslutade åtgärder som informationsutbyte mellan medlems- staterna, utbyte av passageraruppgifter (PNR) och minskad tillgång till illegala skjutvapen.

Europeiska rådet diskuterade uppföljningen av den rapport om fördjupningen av den ekonomiska och monetära unionen som kommissionens ordförande tillsammans med ordförandena för eurogruppen, Europeiska Centralbanken, Europeiska rådet och Europaparlamentet presenterade i juni. Slutsatserna innehöll en uppmaning till rådet att snabbt behandla de förslag som kommissionen presenterat, särskilt när det gäller ekonomisk styrning, eurozonens externa representation och bankunionen.

Stats- och regeringscheferna antog slutsatser om EU:s inre marknad och det Transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) med innebörden att öka ambitionsnivån när det gäller att genomföra inre marknadsstrategin och strategin för den digitala inre marknaden samt att slutföra de transatlantiska handelsförhandlingarna.

Europeiska rådet antog slutsatser som rör klimatpolitiken och arbetet med att genomföra energiunionen. Slutsatserna om klimatpolitiken speglar förhandlingsresultatet från klimatförhandlingarna inom ramen för COP21 och gör det möjligt för kompletterande åtgärder på EU-nivå för att begränsa den globala uppvärmningen till 1.5°C. I slutsatserna om energiunionen framgår det att dess samtliga dimensioner ska genomföras.

Slutsatser antogs också om några utrikespolitiska frågor. Stöd uttrycktes för de internationella ansträngningarna för att nå en politisk lösning på Syrienkonflikten och fredsprocessen i Libyen välkomnades. Stats- och regeringscheferna noterade även i slutsatserna att EU nått målet att bistå FN:s livsmedelsprogram och FN:s flyktingkommissariat med över en miljard euro.

25

Skr. 2015/16:115

DEL 2 FRÅGOR UNDER RÅDET FÖR

 

 

ALLMÄNNA FRÅGOR

 

3

Europa 2020-strategin och den

 

 

europeiska terminen

Europa 2020 är EU:s gemensamma strategi för smart och hållbar tillväxt för alla. Regeringen har under året förespråkat ett ambitiöst genomförande av Europa 2020-strategin, bl.a. inom ramen för den europeiska terminen, för att främja ekonomisk samordning och en stabil och hållbar ekonomisk utveckling.

3.1Strategin för hållbar tillväxt och sysselsättning

– Europa 2020

Europa 2020-strategin antogs av EU:s stats- och regeringschefer i juni 2010 och är EU:s gemensamma strategi för att skapa långsiktigt hållbar tillväxt, hög sysselsättning och social sammanhållning i unionen. Konkreta åtgärder på EU-nivå och i medlemsstaterna ska bidra till strategins målsättningar i enlighet med strategins riktlinjer (se avsnitt 27).

Under 2014 inleddes en översyn av Europa 2020-strategin. Diskussioner i rådet ägde rum och kommissionen genomförde ett offentligt samråd. I mars publicerade kommissionen ett meddelande som sammanfattar de synpunkter som inkommit i det samrådet om hur Europa 2020-strategin bör utvecklas de kommande fem åren. Några huvudsakliga slutsatser är att Europa 2020-strategin fortsätter att vara ett relevant övergripande ramverk för tillväxt och sysselsättning i EU och på nationell nivå. Vidare bedöms strategins målsättningar fortsatt vara relevanta och spegla de utmaningar som EU och dess medlemsstater står inför. Samtidigt måste ägandeskapet och genomförandet av strategin stärkas.

3.2Europeiska terminen för stärkt ekonomisk samordning

Den femte europeiska terminen inleddes med att kommissionen den 28 november 2014 presenterade sin årliga tillväxtöversikt med förslag till prioriteringar för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken i EU för det kommande året (se faktapromemoria 2014/15:FPM17). Vid Europeiska rådets möte i december 2014 bekräftades dessa prioriteringar av stats- och regeringscheferna som vägledning inför medlemsstaternas årliga rapportering inom ramen för Europa 2020-strategin (nationella reformprogram) och stabilitets- och tillväxtpakten (stabilitets- och

konvergensprogram).

26

I februari publicerade kommissionen landrapporter med fördjupade

Skr. 2015/16:115

analyser över medlemsstaternas ekonomier. Landrapporterna är en del i

uppföljningen inom ramen för den europeiska terminen och utgör en

 

analytisk grund för de landsspecifika rekommendationerna. Regeringen kunde i stort ställa sig bakom kommissionens analys av den svenska ekonomin att bl.a. bostadsmarknaden, hushållens skuldsättning, situationen för unga och utrikes födda på arbetsmarknaden samt övergången från skola till arbetsliv är viktiga utmaningar.

I april överlämnade Sverige sina nationella reform- och konvergensprogram till kommissionen. Efter att samtliga medlemsstater bidragit med sina nationella reformprogram och stabilitets- eller konvergensprogram analyserade kommissionen dessa med hänsyn till medlemsstaternas relativa utgångslägen och nationella förutsättningar.

Kommissionen presenterade resultatet av sin analys den 13 maj i form av ett meddelande och förslag till landsspecifika rekommendationer till medlemsstaterna samt till eurogruppen som helhet. De medlemsstater som genomgår makroekonomiska anpassningsprogram får inte landsspecifika rekommendationer. Under 2015 gällde det Cypern och Grekland.

Rekommendationerna identifierar de huvudsakliga utmaningar som kommissionen anser att medlemsstaterna borde prioritera de kommande 12–18 månaderna för att leva upp till målsättningarna i Europa 2020- strategin och stabilitets- och tillväxtpakten. Kommissionens förslag till landsspecifika rekommendationer behandlades i maj och juni i rådsstrukturen.

Vid Europeiska rådet den 25–26 juni avslutade stats- och regeringscheferna den europeiska terminen genom att ställa sig bakom rådets förslag till rekommendationer som därefter antogs formellt av rådet i juli.

Samråd med EU-nämnden ägde rum ett flertal gånger mellan december och februari inför rådets behandling av tillväxtöversikten och i juni respektive juli inför antagandet av de landsspecifika rekommendationerna.

Samråd med arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer samt den lokala och regionala nivån har ägt rum vid ett flertal tillfällen under 2015.

3.3Sveriges nationella reformprogram 2015

Inom ramen för den europeiska terminen ska medlemsstaterna i april varje år överlämna nationella reformprogram till kommissionen där de med utgångspunkt i de integrerade riktlinjerna för Europa 2020-strategin redogör för genomförandet av Europa 2020-strategin i den nationella politiken. Sveriges nationella reformprogram 2015 överlämnades i april och där redogörs det för regeringens förslag till åtgärder i budgetpropositionen för 2015 och 2015 års ekonomiska vårproposition. Riksdagen tog del av reformprogrammet i april.

Det nationella reformprogrammet inleds med en beskrivning av det ekonomiska läget och en redogörelse för regeringens övergripande mål

27

Skr. 2015/16:115 för den ekonomiska politiken och dess inriktning på kort och medellång sikt. Fokus läggs sedan på de nationella Europa 2020-målen och på åtgärder som vidtas för att hantera de utmaningar som också identifieras av de rekommendationer som Sverige fick inom ramen för den europeiska terminen 2014. Rapporten lyfter även fram andra viktiga områden för tillväxt som inte direkt kan kopplas till de nationella målen eller rekommendationerna som t.ex. den inre marknaden, EU:s strategi för Östersjöregionen samt sammanhållningspolitiken.

3.3.1Sveriges rekommendation 2015

Inom ramen för den femte europeiska terminen antog rådet en landsspecifik rekommendation för Sverige om genomförandet av Europa 2020-strategin och stabilitets- och tillväxtpakten. Sverige rekommenderades att göra följande:

Ta itu med hushållens ökande skuldsättning genom att korrigera skatteincitamenten, särskilt genom att stegvis begränsa ränteavdragen för bostadslån i beskattningen eller genom att höja fastighetsskatten, och genom att öka amorteringstakten på bostadslån. Åtgärda det strukturellt låga utbudet av bostäder, främja konkurrensen i byggsektorn, effektivisera plan- och överklagandeprocesser för byggnation och se över systemet för hyresreglering för att tillåta mer marknadsanpassade hyror.

De landsspecifika rekommendationerna är inte bindande och regeringen ser dessa som ett instrument för att uppmuntra till en ansvarsfull ekonomisk politik och för att uppfylla de mål som sätts upp inom EU. Det är viktigt att medlemsstaterna genomför nödvändiga reformer för att komma tillrätta med EU-ländernas minskande konkurrenskraft och svaga tillväxt.

Kommissionens tillväxtöversikt för 2016

I november presenterade kommissionen sin årliga tillväxtöversikt för 2016 (se faktapromemoria 2015/16:FPM26). Tillväxtöversikten är startskottet för den europeiska terminen 2016 och i rapporten redogör kommissionen för sina övergripande prioriteringar för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken för de kommande tolv månaderna.

De prioriteringar som kommissionen föreslår för 2016 ligger i linje med föregående år; en ny ansats till investeringar, genomförandet av strukturreformer och en ansvarsfull finanspolitik. I tillväxtöversikten konstaterar kommissionen att EU:s ekonomi genomgår en måttlig åter- hämtning och att den ekonomiska aktiviteten förväntas tillta succesivt. Skillnaderna inom EU är dock fortsatt stora när det gäller ekonomiska resultat, sociala villkor och genomförande av reformer. Kommissionen föreslår att politiken 2016 inriktas på att befästa återhämtningen och främja konvergens mot de bästa resultaten. En förnyad process av uppåtgående ekonomisk och social konvergens måste enligt kommissionen till för att åtgärda de ekonomiska och sociala skillnaderna

28

mellan och inom medlemsstaterna. Medlemsstaterna uppmanas att Skr. 2015/16:115 effektivt genomföra reformer och bedriva en ansvarsfull finanspolitik.

Regeringen välkomnar den årliga tillväxtöversikten och stöder det övergripande budskapet om vikten av fortsatta reformer för att förbättra EU:s konkurrenskraft och säkra en varaktig återhämtning av ekonomin.

4 Utvidgningsprocessen

Utvidgningen är en av EU-samarbetets största framgångar. Den har medverkat till att stärka Europas säkerhet, ekonomiska utveckling och stabilitet. Sverige värnar att utvidgningens principer upprätthålls och att unionens åtaganden fullföljs. Viktiga framgångar under 2015 har bl.a. varit att ett stabiliserings- och associeringsavtal (SA-avtal) trätt i kraft med Bosnien-Hercegovina, att ett SA-avtal med Kosovo undertecknats, fortsatta framsteg i normaliseringsdialogen mellan Kosovo och Serbien liksom en fortsatt dynamik i utvecklingen av det regionala samarbetet på västra Balkan. Framstegen ger belägg för utvidgningsprocessens fortsatta dragningskraft och centrala roll för att säkra fred, demokrati och rättsstatens principer i EU:s närområde.

4.1Kommissionens utvidgningsstrategi

Den 10 november presenterade kommissionen sitt årliga utvidgnings-

 

paket. Paketet innehåller en övergripande utvidgningsstrategi för den

 

nuvarande kommissionens mandatperiod samt översynsrapporter för

 

kandidatländerna Albanien, Makedonien (fYROM), Montenegro,

 

Serbien, Turkiet och de potentiella kandidatländerna Bosnien och

 

Hercegovina samt Kosovo.

 

 

 

 

I årets utvidgningspaket fortsätter fokus att vara på rättsstatens

 

principer, mänskliga rättigheter, ekonomisk utveckling och

 

konkurrenskraft,

fungerande

demokratiska

institutioner

och

 

förvaltningsreform. Sverige välkomnar överlag inriktningen att ta itu

 

med de grundläggande frågorna först och därmed stärka utvidgningens

 

trovärdighet. Nytt för i år är att kommissionen har introducerat tydliga

 

bedömningsskalor för ett antal reformområden vilket bidrar till en bättre

 

jämförbarhet mellan länderna. Sverige välkomnar mer transparens och

 

jämförbarhet i utvidgningsprocessen, vilket också förenklar ansvars-

 

utkrävande av regeringarna i de berörda länderna. Vid rådet för allmänna

 

frågor den 15 december antogs rådsslutsatser som slår fast att

 

utvidgningen är en prioritet för EU och bidrar till fred, demokrati,

 

välstånd och stabilitet, och att EU:s åtagande gentemot länderna på västra

 

Balkan och Turkiet står fast. Vidare välkomnas den nya metodologin för

 

bedömningen av ländernas reformframsteg samt fortsatt fokus på att

 

hantera grundläggande frågor. Även behovet av förbättrad strategisk

 

kommunikation om utvidgningsprocessen, ländernas anslutning till EU:s

 

utrikes- och säkerhetspolitik, och stärkt samarbete i kampen mot

 

terrorism samt

i hanteringen

av flykting-

och migrationskrisen

29

Skr. 2015/16:115 understryks. I den ländervisa genomgången av rådsslutsatserna välkomnas de framsteg som har gjorts i länderna under året, samtidigt som behovet av fortsatta genomgripande reformer för att komma tillrätta med tillkortakommanden lyfts fram bl.a. när det gäller rättsstat och yttrandefrihet.

4.2Samarbets- och verifikationsmekanismen

Den samarbets- och verifikationsmekanism (CVM) som beslutades i samband med Bulgariens och Rumäniens EU-anslutning är fortfarande i kraft. I 2015 års CVM-rapport har kommissionen redovisat dessa länders utestående anpassningsarbete när det gäller rättsliga och inrikes frågor samt inom jordbruksområdet. Bulgarien fortsätter att uppvisa betydande brister i genomförandet av CVM:s riktmärken, främst inom rättssystemet, korruption och organiserad brottslighet. Även i Rumänien finns problem men här kan dock vissa förbättringar noteras.

4.3Turkiet

Under 2015 hamnade EU:s och Turkiets gemensamma hantering av flyktingströmmarna i fokus. I november hölls ett toppmöte mellan EU- länderna och Turkiet, där huvudfrågan var antagandet av en gemensam handlingsplan för att hantera flyktingsituationen. Vid toppmötet kom man också överens om en utvecklad utrikes- och säkerhetspolitisk dialog som ska syfta till att bemöta och hantera gemensamma utmaningar i närområdet. I ambitionerna att stärka samarbetet ingår också ekonomiska frågor och energi. Förhandlingar om en uppgraderad tullunion förutses också inledas under 2016. EU har aviserat ett stöd under 2016–2017 på 3 miljarder euro till insatser för att bistå i hanteringen av flykting- situationen i Turkiet, inklusive att förbättra levnadsvillkor för och integration av de syriska flyktingarna i landet.

Vid Europeiska rådet i oktober uttalades ambitionen att ge ny energi till anslutningsförhandlingarna. Rådet för allmänna frågor beslutade i december att öppna kapitel 17 om finansiella och monetära frågor. Det fanns också ett uttalat intresse från flertalet medlemsstater att öppna förhandlingar kring rättsstatens principer och demokratifrågor (kapitel 23 och 24).

Kommissionens årliga översynsrapport, liksom slutsatser från rådet för allmänna frågor den 15 december, riktade skarp kritik mot Turkiets inrikespolitiska utveckling, bl.a. på yttrandefrihetsområdet. Det konstaterades att den instabila inrikespolitiska situationen försämrats mellan det ordinarie parlamentsvalet i juni och nyvalet den 1 november. EU uppmanade också Turkiet att återuppta den kurdiska fredsprocessen.

Sverige har under 2015 fortsatt att understryka vikten av samarbetet med Turkiet, men samtidigt betonat vikten av att bygga detta samarbete på den formella EU-anslutningsprocessen. På så sätt säkerställs konditionalitet och möjligheten att ställa krav på interna reformer i

Turkiet mot ökad rättssäkerhet, yttrandefrihet och respekt för minoriteter.

30

4.4

Makedonien (fYROM)

Skr. 2015/16:115

Landet har under året präglats av en djup politisk kris. Stora mängder avlyssnat material har påvisat allvarliga brister i landet när det gäller bl.a. rättsväsendets oberoende, maktmissbruk, valfusk och bristande respekt för fundamentala rättigheter inklusive yttrandefrihet. EU hjälpte till att medla fram en politisk uppgörelse mellan de fyra största politiska partierna i juli som innebar att oppositionen återgick till parlamentet, att en rad genomgripande reformer ska genomföras och att nyval skulle ske under våren 2016.

Kommissionen har i sin översynsrapport behållit den rekommendation om att inleda anslutningsförhandlingar om EU-medlemskap som man gett varje år sedan 2009, dock villkorad med att framsteg görs i genomförandet av överenskommelsen från juli 2015. Den olösta namnfrågan mellan Grekland och Makedonien som har medfört att beslut om förhandlingsöppning har blockerats tidigare år kvarstår.

4.5Montenegro

Montenegros medlemskapsförhandlingar inleddes år 2012. I enlighet med den nya förhandlingsmetodiken och den s.k. nya ansatsen ligger ett särskilt fokus på granskningen av rättsstatsfrågorna. Den nya ansatsen innebär att kapitel 23 (rättsväsende och fundamentala rättigheter) och 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) öppnas tidigt och hålls öppna under hela förhandlingsprocessen. Dessa kapitel öppnades i december 2013 och då beslutades även 84 reformriktmärken för att vägleda arbetet. Sammanlagt har 22 kapitel av 35 totalt nu öppnats för förhandling. Gransknings- processen av befintlig montenegrinsk lagstiftning i förhållande till EU:s lagstiftning avslutades i maj 2014.

Inom ramen för medlemskapsförhandlingarna betonar Sverige aktivt vikten av att EU noggrant analyserar och håller rådet informerat om Montenegros reformarbete inom rättsområdet med fokus på organiserad brottslighet, korruption och mänskliga rättigheter.

4.6Albanien

Efter framsteg på rättsstatsområdet, mot korruption och organiserad brottslighet, och mot bakgrund av att valet den 23 juni och efterföljande regeringsskifte kunde genomföras i enlighet med internationella normer, beslutade rådet den 24 juni 2014 att bevilja Albanien status som kandidatland. Beslutet var ett viktigt symboliskt och politiskt steg i riktning mot framtida medlemskapsförhandlingar med EU.

För att Albanien ska anses redo att inleda förhandlingar ställer dock kommissionen krav på att landet genomför ytterligare en rad reformer. Det gäller bl.a. rättsstatens funktionssätt, kampen mot korruption och organiserad brottslighet samt att öka respekten för de mänskliga rättigheterna. EU har också understrukit vikten av en kontinuerlig och

förbättrad dialog mellan regering och opposition samt ett konstruktivt

31

Skr. 2015/16:115 arbete i parlamentet. I årets framstegsrapport noterade kommissionen vissa förbättringar inom ovan nämnda områden, men det konstaterades också att det inom rättsväsendet alltjämt fanns ”substantiella tillkortakommanden”.

4.7Serbien

Europeiska rådet beslutade 2013 att inleda medlemskapsförhandlingar och anta det s.k. förhandlingsverket, vilket gjordes vid det första formella förhandlingstillfället mellan Serbien och EU i januari 2014. Förhandlingskapitel ska öppnas i enlighet med den nya förhandlingsmetodik, den s.k. nya ansatsen, som introducerades i och med Montenegros förhandlingar. Den nya förhandlingsmetodiken trycker på vikten av rättsstatsfrågorna genom att kapitel 23 och 24 öppnas tidigt och hålls öppna under hela förhandlingsprocessen. Vidare gäller den frågor med koppling till normaliseringsdialogen mellan Serbien och Kosovo som samlas under kapitel 35 (övrigt).

Överenskommelsen mellan Serbien och Kosovo inom ramen för normaliseringsdialogen den 25 augusti har möjliggjort framsteg i utvidgningsförhandlingarna. Den 14 december öppnades kapitel 35 (se ovan) och kapitel 32 om finansiell kontroll. Att Serbien nu har öppnat sina första kapitel i medlemskapsförhandlingarna sänder en viktig politisk signal och uppmuntrar till ytterligare reformansträngningar i landet.

4.8Bosnien och Hercegovina

I Bosnien har reformarbetet för landets EU-närmande återupptagits efter ett långvarigt dödläge. Inom ramen för den nya ansats för Bosnien som rådet för utrikes frågor beslutade om i december 2014 kunde landets stabiliserings- och associeringsavtal med EU träda i kraft i juni 2015. I juli antog sedan regeringarna på de olika nivåerna i Bosnien en om- fattande reformagenda som innehöll såväl socioekonomiska som institutionella reformer. Meningsfulla framsteg i genomförandet av reformagendan ska bana väg för en trovärdig bosnisk EU- medlemskapsansökan.

Landrapporten för Bosnien som kommissionen presenterade i november reflekterar de framsteg som har gjorts under året. Den pekar samtidigt på de utmaningar som kvarstår inte minst på rättsstatsområdet, inklusive åtgärder mot korruption och organiserad brottslighet. När det gäller socioekonomiska reformer består utmaningen bl.a. i att tackla en fortsatt hög arbetslöshet. En fortsatt källa till kritik är behovet av att an- passa landets författning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna (Europa- konventionen). Kommissionen uppmanar Bosnien att etablera en mekanism som säkerställer ett effektivt genomförande av EU-lagstiftning liksom understryker vikten av att godkänna den anpassning av

32

stabiliserings- och associeringsavtalet som krävs med anledning av Skr. 2015/16:115 Kroatiens anslutning till EU.

Sverige fortsätter att inom ramen för rådsarbetet vara engagerat i att föra Bosnien närmare EU.

4.9Kosovo

Efter parlamentsval den 8 juni 2014 dröjde det ända till den 9 december innan en ny regering kunde bildas. Detta, och parlamentsvalet i Serbien våren 2014, innebar att den viktiga normaliseringsprocessen mellan Kosovo och Serbien saktade in. Processen har dock fått nytt momentum i och med överenskommelsen om inrättandet av ett serbiskt kommunförbund i norra Kosovo som träffades i Bryssel den 25 augusti mellan de bägge länderna. Den inrikespolitiska situationen i Kosovo har blivit alltmer spänd den senaste tiden. Oppositionen har demonstrerat, ibland våldsamt, mot överenskommelsen från den 25 augusti och mot den allmänna normaliseringen med Serbien. Tårgas har vid upprepade tillfällen kastats i parlamentet för att störa den demokratiska processen.

Den 27 oktober undertecknades ett s.k. stabiliserings- och associeringsavtal (SA-avtal) mellan EU och Kosovo. Förhandlingarna inleddes hösten 2013 och med undertecknandet tar Kosovo ett viktigt steg mot EU. Natos insatsstyrka KFOR och EU:s civila rättsstatsinsats i Kosovo (EULEX Kosovo) spelar fortfarande en viktig roll för stabilitet och utveckling i landet, inte minst i norr. EU har beslutat om att förlänga EULEX mandat med två år fram till juni 2018.

4.10EU:s finansiella stöd till västra Balkan och Turkiet

Det nya instrumentet för EU:s förmedlemskapsstöd (IPA II) inrättades 2014 och har till syfte att stödja utvidgningsländernas EU- närmandeprocesser genom riktade insatser inom bl.a. rättsstatsområdet och kapacitetsbyggande inom offentlig förvaltning. IPA II har i stort sett oförändrad finansiering jämfört med föregående period och har utvecklats när det gäller flexibilitet, resultatfokus och kopplingar till utvidgningen. Finansiellt stöd ges även inom ramen för EU:s regionala förvaltningsfond med anledning av krisen i Syrien (Madadfonden) i syfte att hjälpa Syriens grannländer och västra Balkan att omhänderta och förbättra situationen för flyktingar.

5

EU:s strategi för Östersjöregionen och

 

 

 

andra makroregionala strategier

 

 

 

 

 

EU:s strategi för Östersjöregionen har som övergripande mål att bidra

 

 

till att rädda havsmiljön i Östersjön, att länka samman regionen och

33

 

 

 

Skr. 2015/16:115 att öka tillväxten i regionen. Under året som gått har handlingsplanen för dess genomförande reviderats i syfte att fokusera arbetet ytterligare, och en ny makroregional EU-strategi för Alpregionen har antagits av rådet.

Mer fokuserad handlingsplan för ett effektivt genomförande

Kommissionens handlingsplan för genomförandet av strategin har under året reviderats i syfte att fokusera insatserna för att nå de mål och delmål som ligger till grund för handlingsplanen. Sverige är fortsatt drivande i det genomförande arbetet och flera statliga myndigheter innehar rollen som samordnare för policyområden samt är delaktiga i genomförandet av projekt med stöd av EU-finansiering. Som ett resultat av rådets slutsatser från 2014 om att stärka styrningen av EU:s makroregionala strategier (se faktapromemoria 2013/14:FPM92) har medlemsstaterna tagit ett större ägarskap i det genomförande arbetet genom inrättandet av ett roterande ordförandeskap bland de nationella samordnarna för EU:s strategi för Östersjöregionen. Första halvåret leddes av Finland, därefter Lettland. Från den 1 juli förlängdes ordförandeskapen från halvårsvis till årsvisa ordförandeskap med början med Polen.

Årligt strategiforum i Jurmala

Det sjätte årliga forumet för EU:s strategi för Östersjöregionen ägde rum i Jurmala, Lettland den 15–16 juni vilket sammanföll med Lettlands ordförandeskap i EU. De digitala frågorna var ett dominerande tema. Under forumet presenterades den reviderade handlingsplanen för EU:s strategi för Östersjöregionen. Liksom vid tidigare forum tilldrog sig även detta ett brett deltagande från hela Östersjöregionen.

EU:s strategi för Alpregionen

En fjärde makroregional EU-strategi antogs formellt vid Europeiska rådets möte den 17–18 december, den här gången för Alpregionen. Den nya strategin berör ca 80 miljoner människor bosatta i 48 regioner i sammanlagt sju länder (fem EU-medlemmar: Österrike, Frankrike, Tyskland, Italien, Slovenien och två icke-EU-medlemmar: Lichtenstein, Schweiz). Huvudprioriteringarna är inriktade på ekonomisk tillväxt och innovation, tillgänglighet i regionen samt hållbara miljö- och energi- lösningar.

6 Rättsstatens principer

I enlighet med rådsslutsatserna från december 2014, om att stärka rådets

roll i arbetet för att främja och upprätthålla rättsstaten inom unionen,

34

hölls den första årligen återkommande dialogen vid rådet för allmänna Skr. 2015/16:115 frågor den 17 november på det luxemburgska ordförandeskapets initiativ.

Dialogen fokuserade särskilt på utmaningar inom området digitalisering, bl.a. när det gäller balansen mellan behovet att stärka skyddet för individens rättigheter och att säkerställa grundläggande rättigheter som yttrandefrihet. Samtliga medlemsstater delade också med sig av egna goda exempel och utmaningar på rättsstatsområdet för att bidra till att öka den gemensamma förståelsen av respekt för rättsstatens principer.

Nästa dialog kommer att hållas i maj 2016 under det nederländska ordförandeskapet. Erfarenheterna av dialogerna ska utvärderas i slutet av 2016.

Samråd med EU-nämnden ägde rum i november.

7 Medborgarinitiativet

Det europeiska medborgarinitiativet ger EU-medborgarna en formell möjlighet att direkt påverka arbetet på EU-nivå. Sedan april 2012 kan EU-medborgare genom ett medborgarinitiativ uppmana kommissionen att lägga fram ett lagförslag. Ett initiativ ska stödjas av minst en miljon unionsmedborgare från minst en fjärdedel av medlemsstaterna för att kommissionen ska ta ställning till det. Det krävs minst 15 000 stödförklaringar från Sverige för att Sverige ska räknas som en av de medlemsstaterna. Minimiåldern för den som vill stödja ett initiativ är den ålder som ger rösträtt i valen till Europaparlamentet.

Under 2015 har inte något initiativ inkommit till Valmyndigheten, som är behörig myndighet för kontroll och intygande av stödförklaringar från personer med svenskt personnummer. Däremot pågår tre namn- insamlingar som kan komma att lämnas in under 2016. De handlar om att förhindra plast i havet, om likabehandling av transportarbetare respektive om ett stärkt samarbete mot fattigdom i Europa.

8Förslag till reform av unionsrättsakten om val till Europaparlamentet

Den 11 november beslutade Europaparlamentet att anta en resolution om reform av Europeiska unionens valrättsakt (se faktapromemoria 2015/16:FPM28). I resolutionen uppmanas rådet att besluta om ändringar i 1976 års akt om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet. Resolutionen innehåller bl.a. förslag om en gemensam valdag, om inrättande av en gränsöverskridande valkrets med

kandidatnomineringar från rådet av toppkandidater till posten som

 

kommissionens ordförande och synliggörande av de europeiska politiska

 

partierna i nationella val. Rådets enhälliga godkännande och ratificering

 

enligt varje medlemsstats konstitutionella ordning krävs för att de

 

nuvarande bestämmelserna ska kunna ändras.

35

Skr. 2015/16:115

9

Interinstitutionellt avtal om bättre

 

lagstiftning

Kommissionen presenterade ett förslag till ett Interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning (IIA) den 19 maj (se faktapromemoria 2014/15:FPM39).

Förslaget blev underlag för förhandlingar mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om ett nytt avtal som ska ersätta IIA från 2003. Förslaget behandlar bl.a. frågor som rör institutionernas samarbete i lagstiftningsprocessen, metoder för bättre lagstiftningskvalitet, delegerade akter och genomförandeakter samt bättre genomförande av lagstiftning.

Innan förslaget antogs överlämnade rådet en skrivelse till kommissionen med sina prioriteringar inför de kommande förhandlingarna. Dessa inkluderade samarbetet om program och planering (flerårig planering såväl som samarbete om kommissionens årliga arbetsprogram), verktyg för bättre lagstiftning samt delegerade akter.

Frågan har behandlats av rådet för allmänna frågor vid ett flertal tillfällen under året. Dessa möten har föregåtts av samråd med EU- nämnden. I oktober hölls en överläggning med konstitutionsutskottet.

I december nåddes en preliminär överenskommelse mellan institutionerna.

Överenskommelsen innebär bl.a. att man skapar en process för hur institutionerna ska samarbeta om program och planering där Europaparlamentet och rådet likställs. Den innehåller förstärkningar när det gäller kommissionens konsultationer och konsekvensutredningar innan de lägger nya förslag samt ett mer öppet, stärkt och konsekvent samråd med medlemsstaternas experter innan delegerade akter antas. Kommissionen åtar sig att göra förteckningar över planerade delegerade akter tillgängliga. Överenskommelsen innebär också att institutionerna ska beakta öppenhet i lagstiftningsarbetet såväl inom ramen för den ordinarie lagstiftningsproceduren som inom arbetet med delegerade akter och genomförandeakter. Betydelsen av att beakta subsidiaritet och proportionalitet betonas liksom vikten av att fortsätta arbetet med regelförenkling.

Institutionerna kommer att arbeta vidare i syfte att också nå överenskommelser om icke bindande kriterier för tillämpningen av delegerade akter/genomförandeakter och ett register där man ska kunna följa var i processen ett lagstiftningsärende befinner sig. Vidare förbinder sig institutionerna att senast under 2017 upprätta ett gemensamt register över delegerade akter i syfte att bl.a. öka transparensen.

Sammantaget kan överenskommelsen sägas motsvara rådets prioriteringar och de ståndpunkter regeringen verkat för.

36

10

Delegerade akter och genomförandeakter Skr. 2015/16:115

 

(kommittéförfarande)

Den horisontella diskussionen om delegerade akter och genomförande- akter har under året framförallt handlat om två frågor: att hitta en tillfredsställande lösning för en förstärkt roll för konsultation av medlemsstaternas experter i samband med antagandet av delegerade akter samt frågan om kriterier för tillämpning av delegerade akter och genomförandeakter. Frågorna diskuterades under året inom ramen för ett nytt interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning (IIA) på basen av det förslag kommissionen presenterade den 19 maj.

Regeringen verkade bl.a. för att överenskommelsen leder till att antagandet av en delegerad akt blir mer öppet och konsekvent. Regeringen värnade i detta sammanhang ökad insyn i kommissionens förslag till delegerade akter och sammankallande av samråd med medlemsstaternas experter, notering av experters åsikter och återkoppling av kommissionens slutsatser av samrådet samt införandet av ett särskilt register med förslag till delegerade akter. Regeringen verkade också för att vägledande kriterier för tillämpningen av delegerade akter och genomförandeakter ska tas fram. Sammantaget kan överens- kommelsen sägas motsvara regeringens ståndpunkter, se även avsnitt 9 Interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning.

Den 10 mars fattade kommissionen beslut om att dra tillbaka de tre förslagen från 2013 till ramförordningar som syftade till att anpassa ett stort antal nu gällande rättsakter som hänvisar till det kommittéförfarande som kallas föreskrivande förfarandet med kontroll, det s.k. PRAC- förfarandet (se faktapromemorior 2012/13:FPM143 och 2013/14:FPM22). Kommissionen angav att frågan skulle tas upp inom ramen för IIA. I den preliminära överenskommelse mellan institutionerna som nåddes i december anges att de tre institutionerna bör ge särskilt hög prioritet till anpassning av alla grundläggande akter där det fortfarande hänvisas till PRAC-förfarandet och att kommissionen kommer att föreslå en anpassning i slutet av 2016.

11

Kärnsäkerhet och strålskydd

 

 

 

 

 

 

Frågor om kärnsäkerhet och strålskydd regleras i Euratomfördraget.

 

 

 

Sedan kärnkraftsolyckan i Japan 2011 har uppmärksamheten för

 

 

 

kärnsäkerhetsfrågor varit hög i EU-arbetet. Efter de genomförda

 

 

 

stresstesterna vid de europeiska kärnkraftverken har en revidering av

 

 

 

kärnsäkerhetsdirektivet antagits.

 

 

Rådet för allmänna frågor antog under året två rådsslutsatser på

 

strålskyddsområdet. Den ena som antogs den 15 december handlar om

 

beredskap inför kärntekniska olyckor och den andra som antogs den 3

 

december handlar om berättigande av röntgenundersökningar.

 

Rådsslutsatserna baserar sig på det reviderade strålskyddsdirektivet från

37

Skr. 2015/16:115 2013 och det reviderade kärnsäkerhetsdirektivet från 2014. Regeringen har välkomnat dessa slutsatser.

Rådsslutsatserna om beredskap inför kärntekniska olyckor innehåller bl.a. formuleringar om ökat samarbete och ökad harmonisering inom beredskapsområdet så att medlemsstaterna agerar på ett mer enhetligt sätt.

Rådsslutsatserna om berättigande av röntgenundersökningar innehåller formuleringar om genomförandet av strålskyddsdirektivet samt vikten av ökat samarbete och harmonisering kring dessa frågor.

38

Skr. 2015/16:115

DEL 3 EU:S FÖRBINDELSER MED

OMVÄRLDEN

12 Utrikes- och säkerhetspolitik

Målet med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är att värna unionens gemensamma värden och intressen, stärka unionens säkerhet och främja internationellt samarbete. I juni gav Europeiska rådet den höga representanten i uppdrag att ta fram en ny bred strategi för EU:s samlade externa relationer och förmågor.

12.1EU:s utrikestjänst och EU:s roll som global aktör

EU:s utrikestjänsts (EEAS) femte verksamhetsår, 2015, har präglats av utvecklingen i EU:s närområde och dess konsekvenser, inte minst flyktingkrisen, och EU:s ansträngningar att möta de utmaningar som utvecklingen innebär. Utvecklingen har återigen bekräftat behovet av ett ökat samarbete mellan EEAS, kommissionen och medlemsstaterna. Det gäller att så långt som möjligt ta ett samlat grepp om de olika instrument och politikområden som står till unionens förfogande.

Den höga representanten har under året visat att hon fullt ut avser att utnyttja sin roll som vice ordförande i kommissionen. Detta skapar bättre förutsättningar för att ytterligare utveckla samarbetet mellan EEAS och kommissionen, vilket är viktigt för ett effektivt och samstämmigt externt agerande.

Den höga representanten har under året genomfört en omorganisation av EEAS. Den nya organisationen trädde i kraft i mitten av september och syftar bl. a. till en förenklad struktur och tydligare rapporterings- linjer. Bland annat har den tidigare ledningsgruppen avskaffats och en tredje biträdande generalsekreterartjänst har inrättats med ansvar för ekonomiska och globala frågor. Den första innehavaren av denna nya tjänst är svensken Christian Leffler. En annan nyhet är att en tjänst som senior jämställdhetsrådgivare inrättats, direkt underställd EEAS generalsekreterare.

Statistik från EEAS (per den 31 december 2014) visar att målet om att diplomater från medlemsstaternas utrikesförvaltningar ska representera minst en tredjedel av EEAS-personal på chefs- och handläggarnivå fortsatt uppfylls. Andelen är 33,8 procent. När det gäller fördelningen kvinnor–män är 31 procent kvinnor av den samlade EEAS-personalen (i Bryssel och på EU-delegationerna) på chefs- och handläggarnivå. På chefsnivå är andelen kvinnor 19 procent. Under året har dialogen fortsatt att föras mellan EEAS-företrädare och representanter för medlemsstaterna om rekryterings- och personalpolitiska frågor, inklusive behovet av fortsatta ansträngningar för att uppnå en jämnare

39

Skr. 2015/16:115

könsfördelning

mellan

kvinnor

och

män

samt

förstärka

 

jämställdhetsarbetet i vidare bemärkelse.

 

 

 

 

 

En mer omfattande dialog om hur samarbetet mellan EEAS och

 

medlemsstaterna ska kunna förstärkas, särskilt mellan EU-delegationerna

 

och medlemsstaternas utlandsmyndigheter, har också fortsatt under året.

 

Dialogen rör ett brett spektrum av frågor, såväl tematiska diskussioner

 

om olika policyområden som diskussioner om t.ex. informationsdelning,

 

diplomatiska framställningar och praktiskt samarbete i form av

 

samlokalisering.

 

 

 

 

 

 

 

Sverige har under året fortsatt verkat för en stark utrikestjänst och ett

 

väl fungerande samarbete mellan EEAS, medlemsstaterna och

 

kommissionen, i syfte att främja en samlad och effektiv extern politik.

 

Sverige välkomnar EEAS omorganisation, inte minst inrättandet av den

 

seniora tjänsten som jämställdhetsrådgivare som Sverige aktivt verkat

 

för.

 

 

 

 

 

 

 

Målet med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är att

 

värna unionens gemensamma värden och intressen, stärka unionens

 

säkerhet och främja internationellt samarbete. Utvecklingen i EU:s

 

grannskap och dess konsekvenser, inte minst flyktingkrisen, visar på

 

behovet av ett än starkare och enat agerande från EU.

 

 

 

I juni gav Europeiska rådet den höga representanten i uppdrag att ta

 

fram en ny och bred global strategi för EU:s utrikes- och

 

säkerhetspolitik. Strategin ska överlämnas till Europeiska rådet i juni

 

2016 och ett utkast förhandlas nu i olika konstellationer direkt mellan

 

EU:s medlemsstater och EU:s utrikestjänst. Utgångspunkterna för

 

strategiarbetet bygger till stora delar på det arbete som Sverige,

 

tillsammans med Polen, Spanien och Italien, initierade för fyra år sedan

 

under benämningen en europeisk global strategi.

 

 

12.2 Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken

Europeiska rådet behandlade den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) vid sitt möte i juni. I linje med Europeiska rådets slutsatser från december 2013, och från rådet för utrikes frågor i maj, beslutade Europeiska rådet att fortsätta arbetet med en mer effektiv, synlig och resultatorienterad GSFP. I linje med detta ska de civila och militära förmågor utvecklas och den europeisk försvarsindustri, inklusive små och medelstora företag, stärkas. Rådet strök också under ett antal försvarsinriktade frågor, och vikten av tillräckliga nivåer för medlemsstaternas nationella försvarsutgifter. Därtill betonade rådet vikten av möjligheter till framtida program inom forskning och utveckling, hybridhot samt stärkt partnerskap med FN, Nato, OSSE och Afrikanska unionen. Rådet slog fast att det regelbundet ska diskutera GSFP.

 

EU-fördragets försvarsklausul utlöst

 

Frankrike begärde vid rådet för utrikes frågor (försvar) i november stöd

40

och bistånd av de övriga medlemsstaterna i enlighet med fördraget om

 

Europeiska Unionens artikel 42.7. Den s.k. försvarsklausulen tillämpades Skr. 2015/16:115 därmed för första gången i EU:s historia. Frankrikes begäran kom som en

följd av terroristattacken i Paris och Sverige samt övriga medlemsstater gav sitt fulla stöd till Frankrikes begäran.

Insatser i kontinuerlig förändring

EU:s militära och civila krishanteringsinsatser inom ramen för GSFP är ett konkret uttryck för unionens vilja och förmåga att bidra till fred och säkerhet. Sverige har fortsatt att bidra till utvecklingen av denna förmåga och har engagerat sig i samtliga insatser. Sammanlagt 17 insatser bedrevs under året i Europa, Afrika, Mellanöstern och Asien varav sju var militära och tio civila. Under året lanserades en ny militär insats på Medelhavet.

Insatser i Afrika

 

I februari 2014 upprättades den militära insatsen EUFOR RCA mot

 

bakgrund av den allvarliga krisen i Centralafrikanska republiken. Den 16

 

mars 2015 övergick denna insats i EUMAM RCA som har till uppgift att

 

stödja Centralafrikanska republiken genom militär rådgivning för att

 

förbereda en säkerhetssektorreform. Som en del av EU:s övergripande

 

sahelstrategi fortsatte EU:s civila förmågehöjande insats i Mali (EUCAP

 

SAHEL Mali) sin verksamhet under året. Med uppdrag att bidra till

 

reformeringen av landets interna säkerhetsstyrkor är den ett civilt

 

komplement till EU:s militära utbildningsinsats i landet (EUTM Mali).

 

Tillsammans med EU:s civila förmågehöjande insats i Niger (EUCAP

 

SAHEL Niger), som har ett liknande uppdrag, ska regional samverkan

 

inom säkerhetsområdet främjas.

 

EUCAP SAHEL Niger utvidgade under året sin närvaro till Agadez, en

 

transitort för många migranter, för att fördjupa engagemanget i gräns-

 

och migrationsrelaterade frågor. På grund av det fortsatt svåra

 

säkerhetsläget i Libyen verkade EU:s utbildnings- och rådgivningsinsats

 

EUBAM Libyen även 2015 från Tunisien med reducerad bemanning och

 

kapacitet.

 

Det pågående engagemanget på Afrikas horn fortgick under året med

 

tre GSFP-insatser som ömsesidigt förstärker varandra. EU:s militära

 

utbildningsinsats för somaliska säkerhetsstyrkor (EUTM Somalia) har

 

fortsatt sitt arbete i nära samarbete med främst Afrikanska unionen. Den

 

civila insatsen EUCAP Nestor, som tidigare haft regionen som arbetsfält

 

har under året fokuserats till Somalia. EUCAP Nestor bidrar till att

 

utveckla kustbevakningsförmåga och att motverka sjöröveri.

 

EU:s marina insats utanför Somalias kust (EU NAVFOR Atalanta) har

 

under året fortsatt att skydda hjälpleveranser från FN:s

 

livsmedelsprogram till Somalia, och tillsammans med andra

 

internationella aktörer motverkat sjöröveri och bidragit till att hålla

 

sjövägar öppna för handelstrafik. Insatsen har varit framgångsrik och

 

sjöröveriet har minskat betydligt i omfattning. Under februari till maj

 

bidrog Sverige med ett styrkebidrag till insatsen placerat på ett

 

nederländskt fartyg. Den svenska insatsen, liksom samarbetet med

 

Nederländerna, var framgångsrik. Under hösten och vintern genomfördes

 

en strategisk översyn av alla de tre insatserna samlat. Syftet var att

41

 

Skr. 2015/16:115 koordinera insatserna bättre och se till att de bidrar med mervärde till varandra. Insatsen för säkerhetssektorreform i Demokratiska republiken Kongo (EUSEC DR Kongo) förlängdes under året till den 30 juni 2016.

Insatser i Europa

För att bidra till att förhindra fler tragiska drunkningsolyckor på Medelhavet fattade rådet den 18 maj beslut om att etablera en insats för att bekämpa människosmuggling på den södra delen av centrala Medelhavet (EUNAVFOR MED). Insatsen inleddes den 22 juni efter beslut av rådet. Sverige har under utformningen av insatsen framgångsrikt verkat för att den ska genomföras med full respekt för internationell rätt och mänskliga rättigheter, inklusive asylrätt. Samråd med EU-nämnden ägde rum i maj och september.

EU:s rådgivande civila insats i Ukraina (EUAM Ukraina) fortsatte arbetet med att stödja en reform av civila säkerhetssektorn, inklusive polisen och rättsväsendet. Insatsen ger råd till ukrainska myndigheter och bistår dem i att ta fram en strategi för att reformera säkerhetssektorn, och att genomföra den. Målsättningen är legitima säkerhetsstrukturer som, under demokratisk kontroll, agerar i enlighet med rättsstatens principer och har allmänhetens förtroende. Rådet beslöt i november att förlänga insatsen till och med den 30 november 2017. Sverige bidrog under året med sju personer i insatsen.

På Balkan fortsatte EU:s krishanteringsinsatser. Rättsstödssinsatsen i Kosovo (EULEX Kosovo) har genom åren varit EU:s överlägset största och mest komplexa civila insats och den enda med ett exekutivt mandat. Den har bidragit till rättsskipningen i Kosovo, gränshantering och till att stödja rättsväsendet i stort. I EULEX Kosovos mandat ingår även stöd till det kosovanska rättsväsendets hantering av inhuman behandling och organhandel i Kosovo genom en domstol utanför Kosovo. Insatsen har även stöttat genomförandet av den EU-ledda normaliseringsdialogen mellan Serbien och Kosovo.

Vidare undertecknandes i oktober stabiliserings- och associeringsavtalet (SAA) och framsteg gjordes i genomförandet av viseringsliberaliseringen för en ökad normalisering i förbindelserna mellan EU och Kosovo inom ramen för det europeiska perspektivet i regionen.

Det nuvarande mandatet för insatsen sträcker sig till juni 2016, men förlängs till juni 2018 med ett reviderat och begränsat mandat. Under insatsens förlängning fortsätter överföring till EU:s instrument inom ramen för EU-närmandeprocessen och delar av personalstyrkan fasas successivt över till EU:s särskilde representant för Kosovo (EUSR) och EU-kontoret. EU:s militära insats i Bosnien och Hercegovina (EUFOR Althea) bidrog till att stödja reformeringen av den bosniska säkerhetssektorn. Styrkan bestod av ca 600 personer.

I Georgien bidrog EU:s civila observatörsinsats (EUMM Georgien) fortsatt till stabilisering i landet genom sitt uppdrag att övervaka avtalet om eldupphör mellan Ryssland och Georgien från konflikten år 2008. Insatsens nuvarande mandat löper till december 2016.

42

Insatser i Mellanöstern och Asien

I Mellanöstern har polisinsatsen i Palestina (EUPOL COPPS) fortsatt sitt arbete med fokus på att bygga upp den palestinska civilpolisen till stöd för en tvåstatslösning. De politiska förutsättningarna har saknats för att bedriva aktiv verksamhet vid EU:s stödinsats för gränsövergången i Rafah (EUBAM Rafah) men EU utfäste sin beredskap för att återaktivera insatsen i Rafah när de politiska förutsättningarna finns och att ta ytterligare ansvar för att bidra till att häva Gazas isolering. De två insatserna förlängdes under året till den 30 juni 2016.

Polisinsatsen i Afghanistan (EUPOL Afghanistan) fortsatte sitt stöd för att bygga upp den afghanska civila polisen. Rådet fattade i december beslut om att förlänga verksamheten till 2016. En viktig uppgift för polisinsatsen är en övergång av verksamheten till nationella myndigheter och internationella organisationer.

Förbättrad förmåga att genomföra krishanteringsinsatser

EU:s förmåga att bidra till internationell fred och säkerhet är beroende av effektiva strukturer och kapaciteter för att besluta, planera, bemanna och genomföra militära och civila insatser. Under 2015 fortsatte arbetet vid EU:s operationscentrum (Opcen), som koordinerar och samordnar insatserna i Sahel och på Afrikas horn. Det nuvarande mandatet sträcker sig till 2016.

Europeiska försvarsbyrån

Verksamheten inom ramen för den mellanstatliga europeiska försvars- byrån (EDA) syftar till att stärka det europeiska förvarssamarbetet inom bl.a. förmågeutveckling, forskning, materiel-utveckling och den försvarsindustriella basen. EDA:s arbete har under året präglats av förberedelser inför Europeiska rådets möte i juni och genomförande av mötets slutsatser. Fokus har varit på förberedelserna inför lanseringen av ett pilotprojekt samt en förberedande åtgärd när det gäller forskning om GSFP tillämpningar i syfte att undersöka om sådan verksamhet kan bedrivas inom EU:s nästa fleråriga budgetram. Även materiel och industrifrågor som försörjningstrygghet och standardisering har upp- märksammats. Arbete har påbörjats för att utveckla EDA:s förmågeutvecklingsplan med bakgrund av det förändrade säkerhetsläget. Sverige har också samverkat i diskussioner med kommissionen och med EDA. I stor utsträckning har en gemensam syn uppnåtts, med fokus på genomförandet av det nya försvars- och säkerhetsupphandlingsdirektivet och på generella åtgärder.

Samarbete med andra aktörer

EU:s samarbete med internationella och regionala organisationer är av stor betydelse. Det ramavtal om samarbete inom krishantering mellan EU och FN som förhandlades fram under förra året har under 2015 börjat genomföras. Ett effektivt samarbete mellan EU och Nato är av betydelse för såväl europeisk och transatlantisk säkerhet som internationell krishantering. Sverige verkar för att samarbetet mellan EU och Nato ska utvecklas, inte minst i fråga om att kunna stå emot hybridkrigföring.

Skr. 2015/16:115

43

Skr. 2015/16:115 Samarbetet mellan EU och länderna inom Östliga partnerskapet har under året fortsatt att utvecklas inom frågor som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). Flera samarbetsaktiviteter genomfördes och Sverige har fortsatt att aktivt bidra till samarbetet bl.a. genom att organisera ett seminarium om partnerländernas civila krishanteringsförmåga.

Samarbetet med regionala afrikanska organisationer som Afrikanska unionen (AU) och den västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS har fortsatt att spela en stor roll i EU:s arbete för att stärka fred och säkerhet i Afrika. Arbetet med fred och säkerhet är alltjämt högsta prioritet i samarbetet. Bland annat har arbetet inriktats på att utveckla den politiska dialogen och arbetsmetoderna kring hur säkerhetsutmaningar i Afrika gemensamt ska bemötas. Arbetet med stärkandet av den afrikanska säkerhetsarkitekturen, APSA, bl.a. genom stöd till regionala beredskapsstyrkan ASF har fortsatt. Under året fortsatte även samarbetet med ett antal länder utanför EU som deltar i unionens fredsfrämjande insatser. EU fattade beslut om ett ramavtal med Australien, Bosnien-Hercegovina och Marocko om deltagande i krishanteringsinsatser.

Konfliktförebyggande och medling

Europeiska fredsinstitutet (EIP) bildades 2014 av Sverige, Finland, Belgien, Italien, Luxemburg, Polen, Schweiz, Spanien och Ungern. EIP är en oberoende organisation som ska bidra till och komplettera EU:s globala fredsarbete, framförallt genom medlingsinsatser och dialogarbete. Organisationen har under året bedrivit medlings- och dialoginsatser i Mellanöstern och på västra Balkan samt bidragit med stöd till internationella insatser som ska motverka extremism på bl.a. Afrikas horn.

Kvinnor, fred och säkerhet

Sverige arbetar aktivt inom EU för att stärka genomförandet av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 (2000) och de efterföljande resolutionerna 1820, 1888, 1889, 1960, 2106, 2122 och 2242 om kvinnor, fred och säkerhet. Resolutionerna behandlar frågan om hur krig och konflikter påverkar kvinnor och flickor samt kvinnors deltagande i konfliktlösning och i arbetet med att uppnå långsiktigt hållbar fred. Arbetet vilar på en helhetssyn på säkerhet, utveckling, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Sverige verkar aktivt för att resolution 1325 och de efterföljande resolutionerna genomförs fullt ut i EU:s freds- och säkerhetsskapande arbete. Sverige har under året framgångsrikt verkat för att EEAS ska inrätta en högnivåtjänst för genderfrågor, vilket fick stöd i rådsslutsatserna vid rådet för utrikes frågor den 18 maj samt rådet för utrikes frågor (utveckling) den 26 maj. EU:s nya genderrådgivare tillträdde i september. Sverige presenterade tillsammans med andra medlemsstater under våren ett förslag på tillvägagångssätt för att stärka genderperspektivet i EU:s krishanteringsinsatser.

44

Utveckling och säkerhet

Skr. 2015/16:115

Under året har EU:s arbete med klimat och säkerhet fortskridit. EU har

 

internt och i internationella sammanhang även fortsatt arbetet med bl.a.

 

tidig varning och konfliktförebyggande, konflikthantering och

 

fredsbyggande. Syftet med tidig varning är att identifiera och hantera

 

konfliktrisker innan de blir verklighet. EU har även varit fortsatt verksam

 

i fredsbyggande inom ramen för New Deal, en överenskommelse om ett

 

bättre fredsbyggande och statsbyggande i sviktande och konfliktdrabbade

 

stater. När det gäller genomförandet av New Deal-överenskommelsen

 

landnivå har man varit mest aktiv i Somalia. EU är även en aktiv medlem

 

i Internationella dialogen för fredsbyggande och statsbyggande där

 

Sverige innehar ordförandeskapet tillsammans med Sierra Leone.

 

12.3 Externa aspekter av migration

EU har ställts inför ett ökat migrationstryck och ökade flyktingströmmar vid EU:s södra och östra gränser. Upp till 60 miljoner människor befinner sig på flykt från krig och förföljelse i världen, varav en stor andel är ensamkommande barn. Detta har ställt nya krav på EU:s gemensamma agerande, såväl internt som externt, och situationen diskuterades vid rådet för utrikes frågor den 12 oktober och den 16 november.

I den samlade ansatsen för genomförandet av den europeiska dagordningen för migration som kommissionen presenterade den 9 september, ingick ett meddelande som redogjorde för vad EU har gjort och gör i de länder och regioner där människor flyr från fattigdom och förtryck (se faktapromemoria 2015/16:FPM7). Regeringen välkomnade de åtgärder som vidtagits och betonade samtidigt att flyktingkrisen visar på behovet av en än mer aktiv och sammanhållen utrikespolitisk ansats från EU:s sida. Bredden av unionens instrument kan stärka ursprungsländernas förmåga att skapa förutsättningar som motverkar orsakerna till människors flykt.

Västra Balkanrutten har under året varit den främsta vägen för flyktingar och migranter in i EU. I oktober hölls en högnivåkonferens med deltagande av EU:s medlemsstater och länderna på västra Balkan, Turkiet, Jordanien och Libanon, såväl som en extra högnivåkonferens under kommissionens ledning med länderna i och omkring västra Balkan. Sverige har understrukit vikten av att samarbete med länderna på västra Balkan och Turkiet sker inom ramen för utvidgningsprocessen. Utökat finansiellt stöd ges inom ramen för existerande instrument som förmedlemskapsstödet och katastrofhjälpen, och genom att utsträcka EU:s regionala förvaltningsfond med anledning av krisen i Syrien (Madadfonden). Vid Europeiska rådets möte i oktober presenterade kommissionen en handlingsplan om migrationsfrågor för Turkiet, som innebar ömsesidiga åtaganden från både EU och Turkiet. EU har också utökat sitt stöd till, och dialogen med, Turkiet, Libanon och Jordanien med målsättningen att förbättra möjligheterna till arbete, utbildning och hälsovård för flyktingar som uppehåller sig i länderna. I november hölls

ett toppmöte mellan EU:s medlemsstater och Turkiet, där huvudfrågan

45

Skr. 2015/16:115

var att anta den gemensamma handlingsplanen för att hantera

 

flyktingsituationen.

 

I ljuset av ytterligare katastrofer på Medelhavet intensifierades EU:s

 

samarbete med relevanta transit- och urspungsländer för migranter och

 

flyktingar i Afrika. Samarbetet fokuserar på migrationens utvecklings-

 

effekter och grundorsaker, laglig migration och rörlighet, internationellt

 

skydd och asyl, att förebygga och bekämpa människosmuggling och

 

trafficking samt återvändande och återtagandeavtal. I november hölls ett

 

toppmöte i Valletta på Malta mellan EU:s medlemsstater och en stor

 

grupp afrikanska länder. Under mötet antogs en gemensam deklaration

 

och handlingsplan. EU:s nödfond för stabilitet och för att hantera

 

grundorsakerna till irreguljär migration och folkförflyttningar i Afrika

 

etablerades i samband med toppmötet.

 

Sverige bidrar med personal till EU:s kapacitetsbyggande insatser i

 

bl.a. Sahel och på Afrikas horn för att stärka den institutionella förmågan

 

såväl som säkerhetsläget i regionen, vilket har bäring på migrations- och

 

flyktingsituationen. För att bidra till att förhindra fler tragiska

 

drunkningsolyckor på Medelhavet fattade rådet den 18 maj beslut om att

 

etablera en insats för att bekämpa människosmugglare på den södra delen

 

av centrala Medelhavet (EUNAVFOR MED, Operation Sophia). Insatsen

 

inleddes den 22 juni efter beslut av rådet. Sverige har framgångsrikt

 

verkat för att insatsen ska genomföras med full respekt för folkrätt,

 

inklusive mänskliga rättigheter och asylrätt.

 

Slutsatserna från rådet för utrikesfrågor från den 12 oktober berör ovan

 

områden och understryker vikten av att finna en politisk lösning på

 

konflikterna i Syrien och Libyen samt stärka samarbete med ursprungs-

 

och transitländer. Slutsatserna visar på behovet av att alla tillgängliga

 

EU-instrument mobiliseras och ger i uppdrag åt kommissionen samt

 

EU:s utrikestjänst att presentera skräddarsydda förslag för att nå resultat i

 

samarbetet med tredjeland. Därtill välkomnas tillsättningen av

 

sambandsofficerare för migration vid några av EU:s delegationer och det

 

ökade stödet till UNHCR och WFP i linje med uttalandet från det

 

Europeiska rådet den 23 september.

 

Vid rådet för utrikesfrågor den 16 november fokuserade diskussionen

 

på uppföljningen av högnivåkonferensen mellan EU och länderna på

 

västra Balkan samt toppmötet i Valletta mellan EU:s medlemsstater och

 

en stor grupp afrikanska länder.

 

Inom ramen för rådet för utrikes frågor (utveckling) har uppföljningen

 

av rådsslutsatser från december 2014 diskuterats, i synnerhet

 

genomförandet av åtaganden om migration och utveckling i Agenda

 

2030 och Addis Abeba Action Agenda om utvecklingsfinansiering,

 

liksom förbättrad samstämmighet mellan politikområden (PCD).

 

Inför Europeiska rådet den 17–18 december redovisade kommissionen

 

tillsammans med EU:s utrikestjänst de samtal som förts med

 

partnerländerna under året, bl. a Marocko, Afghanistan, Nigeria, Pakistan

 

och länderna inom gruppen G5 Sahel (Tchad, Mauretanien, Burkina

 

Faso, Niger och Mali). Fokus under dessa möten låg på återvändande-

 

och återtagandeprogram. Europeiska rådet betonade vikten av en fortsatt

 

dialog med dessa länder samt ett effektivt genomförande av åtgärderna

 

som överenskommits under högnivåkonferensen för Västra Balkanrutten,

46

toppmötet i Valetta samt toppmötet med Turkiet.

12.4 EU som aktör i FN

Skr. 2015/16:115

EU:s status i FN regleras av, och formaliserades genom, resolution 65/276 som antogs i maj 2011. Liksom tidigare år har EU under 2015, med aktiv svensk medverkan, spelat en viktig roll i FN:s arbete. EU har fortsatt att vara drivande i flera förhandlingsprocesser, resolutioner och initiativ. Därutöver är många av EU:s medlemsstater, däribland Sverige, betydande aktörer i FN. EU utarbetar varje år gemensamma prioriteringar för arbetet i FN:s generalförsamling och dess utskott. EU har talat i flera debatter i generalförsamlingen och regelbundet hållit anföranden i öppna tematiska och geografiska debatter i FN:s säkerhetsråd, bl.a. de årliga debatterna om resolution 1325, barn i väpnad konflikt och skydd av civila. I FN:s arbete med att genomföra resolution 1325 och efterföljande resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet (1820, 1888, 1889, 1960, 2106, 2122 och 2242) har EU varit en viktig aktör. Sverige och EU har också stöttat FN:s generalsekreterares särskilda representant för frågor om sexuellt våld i konflikt.

Det fleråriga samarbetet mellan EU och FN har under 2015 fortsatt att utvecklas och konsoliderats i ett strategiskt partnerskap för fredsbevarande och krishantering. FN och EU genomför fredsinsatser sida vid sida i bl.a. Mali, Centralafrikanska republiken, Kosovo och i Somalia. Koordinering av insatserna görs både i fält och mellan FN- sekretariatet och EU:s utrikestjänst. Möten har ägt rum mellan säkerhetsrådets medlemmar och EU:s kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik. Inom ramen för partnerskapet EU–FN sker även samarbete med Afrikanska unionen.

EU var under 2015 fortsatt en ledande aktör i FN:s olika forum för mänskliga rättigheter. EU har lagt fram resolutioner som adresserar såväl geografiska som tematiska situationer när det gäller mänskliga rättigheter, och har arbetat aktivt för att FN:s råd för mänskliga rättigheter – som det huvudsakliga forumet – ska bli verksamt och effektivt i ansträngningarna för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna globalt.

EU spelade även en pådrivande roll i förhandlingarna om en ny 2030- agenda med 17 globala mål för hållbar utveckling. Agendan antogs vid ett FN-toppmöte i september 2015 och EU fortsätter att verka för ett starkt globalt och nationellt genomförande.

EU har arbetat aktivt för fortsatt reformering och modernisering av FN:s styrning och förvaltning. Inom ramen för en dialogprocess i ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC) om den långsiktiga rollen för FN:s utvecklingssystem enades EU i oktober om en gemensam handlingslinje. Dialogen syftar till framtida reformer för ett FN som är ändamålsenligt i ett nytt utvecklingslandskap under Agenda 2030. EU har fortsatt att framhålla vikten av effektiv och ändamålsenlig användning av FN:s resurser, med ökad transparens och ansvarsutkrävande, och en budget på en rimlig nivå som samtidigt gör det möjligt för organisationen att genomföra sitt mandat. Medan EU:s medlemsstater är överens om vikten av att reformera säkerhetsrådet finns i nuläget dock ingen gemensam EU-ståndpunkt för hur en sådan reform bör se ut.

47

Skr. 2015/16:115

48

12.5OSSE och Europarådet

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)

Under året har OSSE:s verksamhet dominerats av den ryska aggression som har lett till den pågående krisen i Ukraina, vilket även har genomsyrat EU:s arbete i organisationen. EU har drivit frågan om krisen och OSSE:s möjligheter att bidra till en lösning på konflikten i såväl OSSE:s löpande verksamhet som vid den årliga översynskonferensen om den mänskliga dimensionen (HDIM) och det årliga ministermötet. I det löpande arbetet har EU verkat för att förstärka OSSE:s kapacitet inom rustningskontroll och militär transparens, konfliktförebyggande och krishantering. Arbetet har dock försvårats till följd av krisen i Ukraina. EU har även prioriterat arbetet inom OSSE när det gäller frågor om mänskliga rättigheter, rättsstaten och demokrati, inklusive mediefrihet. EU har även riktat fortsatt stort fokus på transnationella hot, cyberfrågor och gränssäkerhet.

Europarådet

Samarbetet mellan Europarådet och EU återspeglas i ett avtal från 2007. Dessutom finns ett särskilt avtal mellan Europarådet och EU:s byrå för grundläggande rättigheter i Wien samt gemensamma biståndsprogram. Arbetet har utvecklats och blivit mer strategiskt under senare år och innefattar såväl ett nära geografiskt samarbete som ett tematiskt samarbete i ett antal specifika mänskliga rättighets-, demokrati- och rättsstatsprincipfrågor. Inom ramen för detta sker även en politisk samverkan som inkluderar nära och regelbundna kontakter på alla nivåer, samt ett rättsligt arbete som syftar till att stärka samstämmigheten mellan Europarådets och EU:s rättsliga standards samt till att öka samarbete inom ramen för gemensamma program och åtgärdsplaner, särskilt när det gäller assistans och arbeten gentemot Västra balkanländerna och länderna inom Östliga partnerskapet.

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande inträdde en skyldighet för EU att ansluta sig till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. En anslutning skulle innebära att EU och dess institutioner sätts under extern kontroll av Europadomstolen som kan hålla EU:s institutioner ansvariga för kränkningar av konventionen. Arbetet med anslutningen fortsätter, och processen har även resulterat i en ökad dialog på andra områden och avsikten är att se över möjligheterna för EU att ansluta sig till andra Europaråds-konventioner och att närma sig Europarådets arbete på korruptionsområdet (GRECO). Oenighet råder dock mellan kommissionen och rådet om den rättsliga grunden för en sådan anslutning, även om ambitionen kvarstår. Konsultationer sker återkommande mellan Europarådets generalsekreterare och kommissionens ordförande, den höga representanten samt andra kommissionärer. I slutet av året antog EU:s utrikesministrar prioriteringar för samarbetet med Europarådet för åren 2016–2017.

12.6

Internationella brottmålsdomstolen

Skr. 2015/16:115

Det finns ett starkt stöd från EU till Internationella brottmålsdomstolens (ICC) arbete för att förebygga folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser och förhindra att förövarna av dessa brott får straffrihet. Stödet manifesterades och tydliggjordes 2011 genom ett rådsbeslut och handlingsplan om ICC. EU har under året arbetet med genomförande av dessa dokument.

Enskilda länder som ännu inte tillträtt Romstadgan uppvaktades med uppmaning om att tillträda den. Redan anslutna stater påmindes om den skyldighet de har att samarbeta med domstolen. Den höga representanten gjorde flera uttalanden till stöd för ICC, bl.a. vid fall av icke-samarbete med domstolen. EU verkade även för att de lagändringar som krävs för att leva upp till stadgans bestämmelser genomförs i statsparternas nationella lagstiftning. Stöd har vidare getts till enskilda organisationer som på olika sätt främjar universell anslutning till domstolens stadga och ICC:s arbete.

12.7Respekten för mänskliga rättigheter i världen

EU har ett fortsatt starkt engagemang för de mänskliga rättigheterna (MR) och är en global aktör på området. EU:s arbete baseras på det strategiska ramverk för mänskliga rättigheter och demokrati som EU:s utrikesministrar antog 2012 och den handlingsplan för genomförandet av det strategiska ramverk för perioden 2015–2019 som rådet antog i juli. Handlingsplanen innefattar fem strategiområden: öka lokala aktörers delaktighet, uppmärksamma centrala MR-utmaningar, säkerställa en helhetssyn på MR-perspektivet på konflikt- och krissituationer, öka samstämmigheten samt fördjupa effektivitet och resultatinriktat arbete inom MR och demokrati.

Genomförandet av handlingsplanen följs upp i EU:s årliga rapport för mänskliga rättigheter. Utöver det strategiska ramverket har drygt 150 landstrategier utarbetats sedan 2012 med prioriteringar inom området mänskliga rättigheter för varje land. Arbetet med att genomföra dessa pågår. EU:s riktlinjer för mänskliga rättigheter syftar till att ge stöd och vägledning åt ambassader och EU-delegationer runt om i världen att uppnå en mer enhetlig och tydlig gemensam EU-politik för mänskliga rättigheter.

EU:s arbete för mänskliga rättigheter som kampen mot dödsstraff, tortyr, skyddet av religions- och övertygelsefrihet, diskriminering av hbt- personer, våld mot kvinnor, skyddet av människorättsförsvarare, barnets rättigheter, barn i väpnade konflikter och respekten för den internationella humanitära rätten har fortsatt i enlighet med de EU- riktlinjer som finns på dessa områden. EU har även under året uppmärksammat flera individuella fall där människorättsförsvarares mänskliga rättigheter kränkts. EU har också systematiskt uppmärksammat den globala trenden med ökade hinder för civilsamhällets möjligheter att verka. I december hölls EU:s årliga forum

49

Skr. 2015/16:115 för frivilligorganisationer som hade skydd och främjade av civila samhället som tema.

EU prioriterar fortsatt att stärka arbetet för mänskliga rättigheter inom ramen för FN. Rådet antog i februari en strategi för EU:s agerande i FN:s forum för mänskliga rättigheter – generalförsamlingens tredje utskott och FN:s råd för mänskliga rättigheter. EU har lagt fram ett antal resolutioner i dessa forum, bl.a. om religions- och övertygelsefrihet samt om situationen i Nordkorea. Därtill har EU arbetat för antagande av resolutioner om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar och Syrien, men även tematiska resolutioner som exempelvis barnets rättigheter. Enskilda EU-medlemsstater har också varit aktiva i att lägga fram nationella initiativ som fått brett stöd från EU, exempelvis den svenska resolutionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter som i mars förlängde mandatet för specialrapportören för Iran med ett år. Under 2015 granskades EU av FN:s övervakningskommitté för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). EU var den första regionala organisationen som granskats av en av FN:s övervakningskommittéer. CRDP är den första konventionen som regionala organisationer har möjlighet att ansluta sig till.

EU:s särskilda representant (EUSR) för mänskliga rättigheter har under året genomfört ett stort antal resor till flera stater inom och utanför EU i linje med EU:s riktlinjer för MR-dialoger. Bland annat ledde EU:s första dialog om mänskliga rättigheter med Kuba. Den särskilda representantens mandat förlängdes i februari med ytterligare två år, och Sverige har stöttat dennes arbete genom att ställa en rådgivare till förfogande till EUSR:s stab. EU för regelbundet dialoger om mänskliga rättigheter med över 40 organisationer och stater, däribland Ryssland, Kina och Afrikanska unionen. EU inledde även för första gången i MR- dialoger med ASEAN i oktober.

 

12.8

Nedrustning och icke-spridning

 

Massförstörelsevapen

 

Sverige har verkat för en tydlig nedrustnings- och icke-spridningspolitik

 

för EU. Under året fortsatte EU att följa upp den strategi mot spridning

 

av massförstörelsevapen som rådet antog 2003. Inom ramen för strategin

 

antas regelbundet rådsbeslut till stöd för de olika internationella

 

konventionerna på området. Uppföljning sker även genom en s.k.

 

ickespridningsklausul i samarbetsavtal mellan EU och tredjeland. Vidare

 

fortsatte genomförandet av den handlingsplan om ickespridning som EU

 

antog 2008. Därutöver deltog EU vid den 70:e generalförsamlingens

 

session i första utskottet i FN (nedrustning och internationellt säkerhet).

 

Sverige deltog aktivt i framtagandet av EU:s gemensamma anföranden.

 

Rådet antog slutsatser i april om EU:s gemensamma ståndpunkter inför

 

ickespridningsfördragets (NPT) översynskonferens i maj. Sverige intog

 

en aktiv roll i förhandlingarna. Rådsslutsatserna utgjorde grunden för

 

EU:s anföranden vid konferensen.

 

Den höga representanten fortsatte under året att leda de diplomatiska

50

samtalen

mellan EU3+3 (Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Kina,

 

 

Ryssland, USA) och Iran för att nå en lösning

på frågan om Irans

Skr. 2015/16:115

kärntekniska program. Den 14 juli enades parterna om en gemensam

övergripande handlingsplan (JCPOA) som syftar

till att säkerställa att

 

Irans kärntekniska program har uteslutande fredliga syften och att de tekniska förutsättningarna för att utveckla kärnvapen försvåras. Gradvis avskaffande av sanktioner relaterade till den kärntekniska frågan har utfästs om Iran verifierbart lever upp till sina åtaganden i överenskommelsen. EU har antagit nödvändiga rättsakter för suspendering av dessa sanktioner.

Vid den ministerkonferens som FN organiserade under general- församlingens högnivådel för att främja provstoppsavtalet CTBT och där även utrikesministern deltog, talade den höga representanten om EU:s starka stöd för avtalets ikraftträdande och universella anslutning samt verifikationssystemets trovärdighet. Den höga representanten framhöll även att EU har bidragit med mer än 15 miljoner euro från GUSP- budgeten för bl.a. kapacitetsbyggnad och uppbyggnad av verifikationssystemet.

EU har fördömt Nordkoreas fortsatta utveckling av kärn- och missilteknik, i strid med FN:s säkerhetsråds resolutioner, och EU:s medlemsstater har gemensamt genomfört de av FN beslutade sanktionerna mot Nordkorea.

EU har vid ett flertal tillfällen uttryckt oro för den fortsatta användningen av kemiska vapen i Syrien. Den syriska regimen har upp- manats att samarbeta till fullo med Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) i dess arbete med att verifiera fullständigheten i Syriens initiala rapporter och utreda påstådd användning av kemiska vapen. EU har även uttryckt starkt stöd för FN:s säkerhetsrådsresolution 2235 (2015) om upprättandet av en gemensam FN/OPCW- undersökningsmekanism för att utreda skuldfrågan i samband med attacker med kemiska vapen i Syrien. I slutet av året fattade EU ett råds- beslut om bidrag på 5 miljoner euro, varav hälften tilldelades OPCW:s utredningar och hälften den gemensamma undersökningsmekanismen under FN:s säkerhetsråd.

På området biologiska vapen antogs under året två rådsbeslut, varav ett handlade om finansiellt stöd och ett fastställde EU:s gemensamma ståndpunkt inför 2016 års översynskonferens för konventionen om biologiska och toxiska vapen. Besluten återspeglar EU:s ambition att bidra till en stärkt B-vapenkonvention och att underlätta för FN att undersöka påstådd användning av biologiska vapen. Sverige intog en aktiv roll i förhandlingarna.

EU:s arbete med att stärka skyddskapacitet för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot och risker för närområdet har fortsatt. EU deltog i G7:s ickespridningsarbete, under tysk ledning, och det globala partnerskapet mot spridning av material och teknologi för massförstörelsevapen till terrorister. EU och Sverige var även representerat vid ett högnivåmöte i Seoul inom initiativet för en global hälsosäkerhetsagenda, som syftar till att minska hot från utbrott av smittsamma sjukdomar.

51

Skr. 2015/16:115 Konventionella vapen

Genomförandet av EU:s strategi och handlingsplan för bekämpning av illegal spridning av små och lätta vapen (SALW), som antogs av Europeiska rådet 2005, har fortsatt under året. Rådets slutsatser om ändring i den särskilda SALW-klausulen för EU:s samarbetsavtal med tredjeland började tillämpas i förhandlingarna under året. Den nya lydelsen, som har utarbetats på svenskt initiativ, tar hänsyn till antagandet och ikraftträdandet av FN:s vapenhandelsfördrag (ATT). Under 2015 bidrog såväl EU som Sverige också aktivt till ett expertmöte inom ramen för FN:s handlingsprogram mot illegal handel med små och lätta vapen. Arbetet inriktade sig på de konsekvenser som ny vapenteknologi kan ha för möjligheten att effektivt märka, spåra, registrera och kontrollera små och lätta vapen.

EU talade vid 2015 års översynskonferens för konventionen om klusterammunition och betonade unionens stöd för konventionens humanitära mål, liksom behovet av stöd till offer och för röjning av oexploderad klusterammunition.

Under årets statspartsmöte för Ottawakonventionen, som förbjuder antipersonella landminor, höll EU ett anförande där bl.a. stödet till minoffer och behovet av samordning med andra relevanta konventioner betonades. EU har även fortsatt verkat för universell anslutning till konventionen. Sedan 2012 är samtliga EU:s medlemsstater parter till konventionen.

Rymden

EU fortsatte arbetet med att få till stånd en internationell uppförandekod för rymdaktiviteter. EU anordnade ett möte i juli i New York om Rymdkoden, med deltagande av fler än 100 stater.

12.9Strategisk exportkontroll

Krigsmateriel

Sverige har aktivt medverkat i EU:s utbyte av information om tillämpningen av den gemensamma ståndpunkten om export av militär teknik och krigsmateriel (2008/944/GUSP) och synen på enskilda exportdestinationer. I juli avslutades översynen av den gemensamma ståndpunkten genom antagandet av rådslutsatser. Översynen har bl. a syftat till att ytterligare främja konvergensen i medlemsstaternas exportpraxis och anpassa ståndpunktens användarguide till ikraftträdandet av vapenhandelsfördraget ATT.

I februari antog rådet en uppdaterad förteckning av EU:s gemensamma militära lista som återspeglar de senaste ändringar som överenskommits inom det s.k. Wassenaar-arrangemanget. Dialogmöten har hållits med Europaparlamentet, tredjeländer som tillämpar EU:s gemensamma ståndpunkt på frivillig bas, samt med enskilda organisationer. Ett nytt program har också antagits när det gäller EU:s arbete med exportkontrollstöd och främjande av kriterierna enligt den gemensamma

ståndpunkten, till stater i EU:s grannskapsområde.

52

EU deltog aktivt i arbetet för att universalisera och genomföra FN:s Skr. 2015/16:115 vapenhandelsfördrag, som trädde i kraft den 24 december 2014. EU:s

treåriga program för stöd till fördragets genomförande i tredjeland fortsatte under året. EU bidrog också aktivt i förberedelseprocessen inför den första statspartskonferensen som hölls i Cancun, Mexiko, 24–27 augusti 2015. Sverige ledde arbetet för ökad öppenhet i rapporteringen av den internationella handeln och kontrollen av krigsmateriel. EU välkomnade det positiva resultatet av konferensen som lägger en solid grund för det fortsatta fördragsarbetet.

Produkter med dubbla användningsområden (PDA)

Medlemsstaterna fortsatte sitt arbete att stärka regelverk, arbetsrutiner och samarbetsformer bl.a. som följd av skyldigheter genom FN:s säkerhetsrådsresolutioner om icke-spridning och åtaganden i de internationella exportkontrollregimerna Australiengruppen, Nuclear Suppliers Group, Zangger-kommittén, Missilteknologikontrollregimen och Wassenaar-arrangemanget. Dessa regimer reglerar produkter med dubbla användningsområden inom de nukleära, biologiska, kemiska och konventionella vapenområdena.

Sverige bidrog aktivt till det fortsatta arbetet med den översyn av EU:s regelverk exportkontroll för produkter med dubbla användningsområden som inleddes 2011. Under året genomförde Sipri på kommissionens uppdrag en utvärdering av de olika utvecklingsalternativ som kommissionen presenterade 2014. Kommissionen avser återkomma med konkreta lagstiftningsförslag och förslag till andra åtgärder under första halvåret 2016. I enlighet med sina delegerade befogenheter antog kommissionen i månadsskiftet november/december en uppdaterad produktförteckning över PDA-produkter som omfattas av exportkontroll, baserad på de ändringar som beslutats i respektive exportkontrollregim.

12.10Sanktioner

EU använder s.k. restriktiva åtgärder som ett utrikespolitiskt instrument för att påverka regimer i vissa länder. Under året har EU genomfört FN- sanktioner, infört nya självständiga sanktioner eller förstärkt, förlängt, suspenderat eller på annat sätt ändrat befintliga sanktioner när det gäller:

Afghanistan

Burundi

Centralafrikanska republiken

Egypten

Elfenbenskusten

Guinea

Guinea-Bissau

Irak

Iran

Jemen

Kongo (Demokratiska republiken)

Liberia

53

Skr. 2015/16:115

Libyen

 

– Moldavien (avseende regionen Transnistrien)

 

Myanmar (Burma)

 

Nordkorea

 

Somalia

 

Sudan

 

Sydsudan

 

Ryssland

 

Syrien

 

Tunisien

 

Ukraina/Ryssland

 

Vitryssland

 

Zimbabwe

 

Terrorism

 

Under året har EU upprättat en ny sanktionsregim mot Burundi.

 

Sanktionerna riktar sig mot vissa individer med ledande positioner som

 

på olika sätt ansetts försvåra en fredlig lösning i landet. I övrigt kvarstår

 

EU:s inrättade sanktioner mot ovan länder. EU har dessutom sanktioner

 

mot personer och enheter som saknar särskild koppling till ett bestämt

 

land eller en bestämd region. Detta gäller dels personer och enheter som

 

har samröre med al-Qaida-nätverket, dels sanktioner mot andra som är

 

inblandade i terroristhandlingar.

 

 

Under året har en förhandlingsprocess om Irans kärntekniska program

 

pågått mellan Iran och de s.k. E3+3-länderna (Frankrike, Storbritannien

 

och Tyskland samt Kina, Ryssland och USA) med den höga

 

representanten i en samordnande roll. Den tillfälliga överenskommelse

 

som ingicks i januari 2014 om en viss lättnad av sanktionerna mot Iran

 

har förlängts till 2016. En övergripande överenskommelse nåddes under

 

förhandlingar i Wien den 14 juli som innebär att Iran åtar sig att på olika

 

sätt begränsa sitt kärntekniska program samtidigt som programmet

 

underkastas ingående inspektioner av det Internationella atomenergi-

 

organet (IAEA). I gengäld ska FN:s, EU:s och USA:s kärntekniskt

 

relaterade sanktioner hävas eller suspenderas i takt med att IAEA

 

verifierar att Iran genomför sina åtaganden enligt överenskommelsen. Så

 

beräknas ske i månadsskiftet mellan januari och februari 2016.

 

 

Sverige har fortsatt att vara drivande i frågan om rättssäkerhet och

 

trovärdighet i EU:s sanktioner.

12.11 Terrorism

EU har fortsatt sitt arbete mot terrorism internt inom unionen och externt med utgångspunkt i EU:s övergripande strategi mot terrorism och EU:s handlingsplan mot terrorism. Terrorism är ett gränsöverskridande fenomen som kräver internationell samverkan baserad på multilaterala ramverk, i kombination med nationella åtgärder och bilateralt samarbete.

EU:s strategi för kampen mot terrorism från 2005 är uppbyggd efter fyra principer: förhindra, skydda, fullfölja och reagera. De fyra principerna genomsyrar EU:s arbete och återkommer i tre andra viktiga

54

strategier på området: Strategi för motverkande av radikalisering och Skr. 2015/16:115 rekrytering till terrorism, Strategi för motverkande av finansiering av

terrorism, Strategi för EU:s inre säkerhet. I antiterrorismarbetet fokuseras särskilt på Syrien och Irak och utländska terroriststridande. Det är en del av arbetet att förbättra och återskapa de grundläggande förutsättningarna för politisk stabilitet i regionen.

Under 2015 har EU:s samarbete mot terrorism intensifierats. Vid rådet för utrikes frågor i februari antogs rådsslutsatser och stats- och regeringscheferna antog ett särskilt uttalande vid Europeiska rådet i februari. Insatserna har särskilt varit inriktade på att stärka samarbetet med tredjeland och åtgärder mot utländska terroriststridande. Fokus för arbetet var vidare dialog och samarbete med länder i MENA-regionen, ytterligare kapacitetsbyggande i samarbetsländer för att påskynda efterlevnad av FN:s säkerhetsrådsresolution 2178, motverkande av radikalisering till våldsbejakande extremism, fokus på dialog och kommunikation, fortsatt arbete för yttrande- och religionsfrihet och främjande av internationellt samarbete med FN och forumet för global antiterrorism (GCTF).

Samarbetet med länder i MENA-regionen prioriteras särskilt och arbete pågår med att ta fram ett ramverk för informationsbyte, ömsesidig rättshjälp och utlämningsavtal med MENA-länderna. Vidare har EU:s delegationer i regionen förstärkts med sekonderade säkerhetsexperter. Utöver situationen i Syrien och Irak har utvecklingen i Sahel, på Afrikas horn, i Jemen och Pakistan ägnats stor uppmärksamhet och varit föremål för särskilda insatser. Vid uppdateringen av EU:s Sahelstrategi har antiterrorismfrågor särskilt uppmärksammats. EU har även medverkat i genomförandet av FN:s strategi mot terrorism och bidragit aktivt i arbetet med att försöka nå ett positivt avslut i de långvariga förhandlingarna om en övergripande FN-konvention mot terrorism.

Efter terroristattentaten i Paris den 13 november intensifierades genomförandet av åtgärder för att bekämpa våldsbejakande extremism och terrorism. Rådsslutsatser beslutades av rådet den 20 november, vilka innehöll texter om bl.a. utbyte av information om passageraruppgifter (PNR), skjutvapen, terrorfinansiering, gränskontroll och informations- utbyte.

Vid rådet för utrikes frågor den 14 december och Europeiska rådet den 17–18 december redovisades pågående arbete och hur åtgärder på olika områden påskyndas och förstärks, i all huvudsak med utgångspunkt i de beslut som fattats i februari 2105 (av rådet och Europeiska rådet). Det gäller förutom åtgärder inom ramen för rättsliga och inrikes frågor även externa frågor som dialog och kapacitetsbyggande i tredjeland, i första hand med MENA-länderna, västra Balkan samt Turkiet. Det gäller också frågor om transportsäkerhet och luftfartsskydd, som nu ser ut att ges allt större uppmärksamhet.

12.12Cybersäkerhet

Under året fortsatte uppföljningsarbetet med EU:s cybersäkerhetsstrategi

”En öppen, säker och trygg cyberrymd” – som togs fram 2013. Strategin

55

Skr. 2015/16:115 berör såväl EU-interna som externa aspekter av internetrelaterade frågor i ett brett perspektiv och lyfter fram EU:s vision och principer för hur unionens centrala värderingar och intressen ska tydliggöras och tillvaratas inom cyberområdet. Mänskliga rättigheter online, It-säkerhet, IT-brottslighet, industri- och handelsrelaterade frågor liksom utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik inom cyberområdet är viktiga delar av strategin.

Flera viktiga processer pågår inom EU arbetet, bl.a. ett nytt direktiv för nät- och informationssäkerhet samt ett säkerhetssamarbete för att bl.a. stärka EU-institutionernas nät- och informationssäkerhet liksom samarbete när det gäller bekämpandet av it-brottslighet och terrorism- relaterade aktiviteter på internet. Ett strategidokument för europeisk cyberdiplomati förhandlades fram under våren i en s.k. vängrupp för cyberfrågor. EU genomför inom ramen för denna strategi regelbundna strategiska cyberdialoger med bl.a. Japan, Kina och USA och planerar för dialoger med bl.a. Indien och Brasilien. Arbete pågår för att förstärka cyberförsvarsaspekter inom GSFP i ett s.k. ramverk för cyberförsvars- policy. EEAS och kommissionen har inlett diskussioner om att stärka samarbetet på cyber/utvecklingsområdet.

G5-kretsen har stora möjligheter att påverka utvecklingen av cyberfrågor inom EU på en rad områden – mänskliga rättigheter, säkerhetspolitik, normskapande, brotts- och terrorismbekämpning, rustningskontroll, handel samt teknologi-och industrifrågor. Europarådet är ett av de viktigare normbildande organen på området mänskliga rättigheter och internet. Rådets strategi löpte ut 2015 men arbetet med att bl.a. definiera användares rättigheter och staters förpliktelser online utifrån mänskliga rättigheter kommer att fortsätta.

12.13Konsulär beredskap

EU:s medlemsstater fortsätter att arbeta med att stärka informations- och erfarenhetsutbytet för att utarbeta god praxis och smidiga samarbetsformer i det dagliga konsulära arbetet. Verktyg och rutiner för samverkan vid större konsulära kriser som drabbar EU-medborgare har använts vid ett antal tillfällen under året.

Löpande informationsutbyte har under året ägt rum mellan EU- huvudstäderna om reseråd samt om strandsatta EU-medborgare och befintliga transportmöjligheter ut ur länder som drabbats av kriser, bl.a. i samband med utbrottet av konflikten i Jemen.

På huvudstadsnivå har EU-samarbetet främst fokuserat på att nå ett avslut i behandlingen av kommissionens förslag till direktiv från december 2011 om konsulärt skydd för EU-medborgare utomlands (se faktapromemoria 2011/12:FPM86). Enligt artikel 23 i EUF-fördraget har den EU-medborgare som befinner sig i ett tredjeland där hennes eller hans eget land saknar representation rätt att söka konsulär hjälp av någon annan EU-medlemsstat som finns representerad i landet, på samma villkor som den statens medborgare.

Syftet med direktivet är att förtydliga formerna för hur denna rätt ska tillgodoses. Sverige ställde sig i huvudsak positivt till införandet av ett

56

direktiv och välkomnade förslagets ambition att tydliggöra ansvaret för Skr. 2015/16:115 icke-representerade EU-medborgare och att fördjupa beredskaps-

samarbetet. Många medlemsstater värnade dock strikt den nationella kompetensen för de konsulära frågorna. Förhandlingarna slutfördes den 20 april då rådet antog direktivet. Medlemsstaterna har nu fram till den 1 maj 2018 på sig att anpassa nationell lagstiftning i enlighet med direktivets innehåll. Under året har också arbetet för utökat konsulärt samarbete (CCI) fortskridit. Syftet med CCI är att i några utvalda länder (Dominikanska republiken, Kambodja, Nepal, Nigeria och Tunisien) stärka det lokala samarbetet mellan EU:s medlemsstater och utforska möjligheter för därvarande EU-delegationer att bidra till detta.

13 Den gemensamma handelspolitiken

EU:s handelspolitik fokuserar på EU:s gemensamma agerande i skapandet av globala och regionala regler för import och export, i Världshandelsorganisationen (WTO) och i bilaterala frihandelsavtal. Sverige är en stark förespråkare för fri och rättvis handel, ökad öppenhet och mot protektionism. Miljön, löntagarnas intressen och människors hälsa ska värnas i handelspolitiken. EU:s externa handel bidrar till EU:s tillväxt och sysselsättning och är en central del i EU:s roll som global aktör.

Vid Världshandelsorganisationens (WTO) tionde ministerkonferens i Nairobi i december (MC10) lyckades medlemsländerna enas om det s.k. Nairobipaketet, uppdatera det plurilaterala avtalet ITA2 och välkomna Liberia och Afghanistan som nya medlemmar.

Till framgångarna under året hör att EU:s förhandlingar med Vietnam kunde avslutas och att förhandlingar med Tunisien inletts. Tekniska framsteg har även gjorts på flera områden i förhandlingarna med USA.

13.1Världshandelsorganisationen

De förhandlingar som går under benämningen Doharundan omfattar bl.a. handel med jordbruksvaror, industrivaror och tjänster. Förhandlingarna, som inleddes 2001, har varit svåra och präglats av flera sammanbrott. Under 2015 ratificerade EU avtalet om förenklade handelsprocedurer. Vid WTO:s tionde ministermöte i Nairobi i december 2015 lyckades medlemmar komma överens om en uppgörelse, det s.k. Nairobipaketet. Detta innehöll utfasning av alla former av exportstöd, vissa beslut för att öka marknadstillträde för de minst utvecklade länderna i världen bl.a. tull- och kvotfritt tillträde för bomull och preferentiella ursprungsregler samt en ministerdeklaration som bekräftade vikten av WTO:s arbete.

Därutöver enades 53 av WTO:s medlemsländer om att uppdatera det s.k. Informationsteknikavtalet (ITA2), som innebar borttagande av tullar på 201 IT-produkter. Avtalet omfattar ca 10 procent av världshandeln

57

Skr. 2015/16:115 och förväntas bidra positivt till den tekniska utvecklingen och till världsekonomin i stort.

Plurilaterala förhandlingar om borttagande av tullar på miljövaror pågår sedan juli 2014. För Sveriges del har fokus legat på att produkt- listan bör bestämmas utifrån miljökriterier och att tjänster inkluderas. Sedan mars 2013 förhandlar 50 länder ett separat plurilateralt tjänsteavtal (TiSA). Särskilt intressanta för svensk del blir de länder med vilka EU inte har frihandelsavtal eller aktiva förhandlingar. Sverige arbetar aktivt för att dessa plurilaterala förhandlingarna om miljövaror och om tjänster ska bli klara under 2016, samt att flera länder ska ansluta sig. I juli 2015 godkändes Kazakstans medlemskap i WTO, och i december välkomnades Afghanistan och Liberia som nya medlemmar i WTO. WTO har nu 164 medlemmar.

13.2 EU:s regionala och bilaterala handelspolitik

13.2.1 Regionala och bilaterala frihandelsavtal

EU förhandlar en rad bilaterala och regionala frihandelsavtal med prioriterade länder och regioner som komplement till det multilaterala regelverket i WTO. Förhandlingarna som EU för med USA om ett transatlantiskt frihandels- och investeringsavtal (TTIP) är en av de viktigare frihandelsförhandlingar som EU hittills har inlett. Avtalet är tänkt att bli mer omfattande och djupgående än något av de frihandelsavtal som EU tidigare ingått och är en av de främsta prioriteringarna för regeringen i EU:s relationer med USA.

Sveriges övergripande målsättning är att nå ett så ambitiöst resultat som möjligt, samtidigt som möjligheten att upprätthålla och förstärka skyddet för bland annat miljön, människors och djurs hälsa samt arbetstagare kvarstår. Hittills har elva s.k. förhandlingsrundor genomförts, den senaste i oktober. I samband med förhandlingarna har kommissionen presenterat ett förslag om investeringsskydd samt ett moderniserat system för tvistlösning. Dessa förslag är tänkta att fungera som grund för de fortsatta förhandlingarna med USA om relevanta avsnitt av TTIP.

EU och Japan förhandlar sedan mars 2013 om ett frihandelsavtal. Vissa framsteg gjordes i den 14:e förhandlingsrundan som ägde rum i november och i december, men det finns fortfarande utrymme för för- bättringar. Regeringen ser gärna att förhandlingarna avslutas under 2016.

Diskussioner pågår för att fortsatt fördjupa existerande handels- relationer mellan EU och grannländerna inom i Östliga partnerskapet och södra grannskapet. Förhandlingar om djupgående frihandelsavtal (DCFTA), som en del av breda associeringsavtal, inleds när respektive

 

land är redo. Förhandlingar om ett DCFTA med Tunisien inleddes i

 

oktober i samband med handelskommissionär Cecilia Malmström besökt

 

i Tunis.

 

Förhandlingarna med Ukraina om DCFTA avslutades i december 2011

 

och avtalet undertecknades i juni 2014. I september 2014 beslutade dock

58

EU, Ryssland och Ukraina att skjuta upp den provisoriska tillämpningen

 

av DCFTA till den 1 januari 2016 för att undgå ryska handelspolitiska Skr. 2015/16:115 straffåtgärder gentemot Ukraina. EU har under tiden förlängt

tillämpningen av sina autonoma handelspreferenser (ATM) gentemot Ukraina.

13.3EU:s arbete med ansvarsfullt företagande

Frågor om hållbart företagande (CSR) behandlas i en högnivågrupp med representanter från medlemsstaterna som möts två gånger per år. Under året har kommissionen följt upp åtgärder som aviserades i meddelandet om en CSR-strategi för 2011–2014, där fokus bl.a. har legat på hur EU kan underlätta samstämmigheten i hur medlemsstaterna genomför FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter.

Kommissionens förslag till förordning från 2014, om konsekvens- analyser av konfliktmineraler i leverantörskedjan, har under året behandlats vidare och en överenskommelse uppnåddes i december om rådets mandat inför de triloger som kommer att inledas i början av 2016. Det är viktigt att EU kan få en förordning på plats, som kan bidra till att minska krigsherrars möjligheter att finansiera övergrepp på befolkningen genom försäljning av guld, tenn, tantal och volfram. Under processen förespråkade Sverige att krav om obligatorisk certifiering för importörer ska reflekteras i förordningen, en fråga som kommer att drivas under den fortsatta processen.

13.4Övriga handelspolitiska frågor

13.4.1

Investeringsskydd

 

Genom Lissabonfördragets ikraftträdande 2009 har beslutsbefogenheten

 

på investeringsområdet förskjutits från medlemsstaterna till EU. Denna

 

förskjutning påverkar medlemsstaternas bilaterala investeringsskydds-

 

avtal. En övergångsförordning för bilaterala investeringsavtal som

 

reglerar avtalens EU-rättsliga status trädde i kraft den 9 januari 2013 (se

 

även faktapromemoria 2009/10: FPM108). Investeringsskydd är en del i

 

flera bilaterala frihandelsförhandlingar så som de pågående med bl.a.

 

Japan, Vietnam, och USA och de avslutade med Kanada och Singapore.

 

Separata investeringsförhandlingar förs även med Kina och Myanmar.

 

Sverige har också stött kommissionens strategi med offentliga

 

konsultationer om tvistlösningsmekanismen mellan investerare och stat

 

(ISDS) i frihandelsavtalet med USA och strävan att skapa principer för

 

en modern tvistlösningsmekanism som ska vara rättssäker och öppen och

 

inte inskränka staters demokratiska beslutsfattande.

 

Kommissionen har utarbetat ett förslag till ett förändrat investerings-

 

skydd och en moderniserad tvistlösningsmekanism (ICS) för att

 

möjliggöra ett återupptagande av de suspenderade förhandlingarna med

 

USA området. Avsikten är att denna modell för ett reformerat

 

investeringsskydd även ska tillämpas i alla EU:s frihandelsförhandlingar

 

där investeringsskydd ingår.

59

Skr. 2015/16:115

60

13.4.2Handelspolitiska skyddsåtgärder (antidumpningsåtgärder, antisubventionsåtgärder och skyddsåtgärder)

Handelspolitiska skyddsinstrument är samlingsnamnet för åtgärder (skyddstullar) mot import som befunnits vara prisdumpad eller subventionerad, eller mot import som ökat kraftigt. Åtgärderna får bara användas om man funnit att europeisk industri lider skada och det inte går emot EU:s intresse att införa åtgärderna.

Regeringen anser att handelsskyddsåtgärder, i synnerhet antidumpningsåtgärder, är allvarliga ingrepp i det fria handelsutbytet och därför bör användas restriktivt. Regeringen har konsekvent framfört behovet av en reformering av regelverket i en mer frihandelsvänlig riktning.

Under året har Sverige fortsatt att kritiskt granska kommissionens förslag till åtgärder. Ett antal nya åtgärder har införts. Till detta kommer frågor om förlängning, översyn och utvidgning av existerande åtgärder. I de flesta fallen har förslagen godkänts med en klar majoritet. Särskilt uppmärksammat var införandet av antidumpningsåtgärder mot platta produkter av kisellegerat elektrostål (GOES) som används i transformatorer. Sverige har följt sin traditionella frihandelslinje och motsatt sig förslag på nya och förlängda åtgärder. I september hade EU 98 åtgärder i kraft. Kina är fortsatt det land som flest åtgärder och nya undersökningar riktas mot.

Från svensk sida har det varit särskilt viktigt att värna om berörda parters möjlighet att komma till tals i kommissionens undersökningar och att fortsatt föra fram hållningen att åtgärderna endast bör införas om de är effektiva och ändamålsenliga. Detta fördes fram i samband med kommissionens arbete med att ta fram en ny handelsstrategi, och inkluderades även i den färdiga strategin i oktober.

13.4.3Kommissionens handelsstrategi ”Handel för alla”

Handelskommissionär Cecilia Malmström presenterade i oktober en ny handelsstrategi, kallad ”Handel för alla”. Sverige verkade under framtagandet aktivt för skrivningar om vikten av en fri och rättvis handel och fick genomgående bra genomslag. På rådet för utrikes frågor (handel) den 27 november antogs rådsslutsatser där prioriterade frågor i handelsstrategin välkomnades. Strategins prioriteringar kommer att ligga till grund för kommissionen, rådet och Europaparlamentets arbete med handelspolitik de närmsta fyra åren.

13.4.4EU:s allmänna preferenssystem

Genom EU:s allmänna preferenssystem (GSP) erbjuds utvecklingsländer sedan 1971 tullsänkningar och tullfrihet vid import till EU. Syftet med preferenssystemet är att genom ökad handel skapa inkomster och därmed resurser för utveckling. Från den 1 januari 2014 gäller ett reformerat regelverk för GSP-systemet vilket ska gälla till den 31 december 2023.

Genom reformen läggs tydligare vikt vid de minst utvecklade ländernas Skr. 2015/16:115 behov.

Arbetet med GSP-systemet inriktas nu på tillämpningen av det reformerade regelverket. År 2014 uppgick värdet av de produkter som importerades till EU med stöd av GSP-systemet till 60 miljarder euro, vilket motsvarar 4 procent av EU:s totala import och 9 procent av EU:s import från utvecklingsländer.

Under 2015 lämnade flera länder GSP-systemet då de klassats som övre medelinkomstländer av Världsbanken tre år i rad; Kina, Ecuador, Maldiverna och Thailand. Däremot återinfördes Myanmar i GSP från att ha varit suspenderade sedan 1997.

13.4.5Aid for Trade

Aid for Trade-arbetet syftar till att ta ett helhetsgrepp om det handels- relaterade biståndet. Det handlar om att stödja utvecklingsländernas möjlighet att delta i och dra nytta av den internationella handeln, exempelvis genom stärkta handelsrelaterade institutioner, minskade handelskostnader och förbättrad förhandlingskapacitet. Sverige och EU har spelat en central roll i Aid for Trade-arbetet och fortsätter att avsätta betydande resurser på området.

Den femte globala översynen av Aid for Trade-initiativet ägde rum under sommaren 2015. Huvudbudskap från mötet var att minskade handelskostnader och förenklade handelsprocedurer är fortsatt prioriterade, i synnerhet med fokus på de fattigaste länderna och mest utsatta grupperna. Även handelns och det handelsrelaterade biståndets roll inom Agenda 2030 uppmärksammades.

Vid den globala översynen av Aid for Trade genomfördes konsultationer som ett led i kommissionens arbete med att revidera EU:s nuvarande Aid for Trade-strategi. Arbetet med strategin fortlöpte under året.

13.4.6Exportfinansiering

År 2012 inleddes en internationell förhandlingsprocess med syfte att förhandla fram ett nytt globalt regelverk för exportkrediter tänkt att ersätta OECD:s nuvarande regelverk. Sverige tillhör de pådrivande länderna inom EU-kretsen eftersom frågan om jämlika konkurrensvillkor inom exportfinansiering är viktig för svensk export. Under året har Sverige genom EU, även drivit på för mer flexibla exportfinansieringsvillkor för klimatvänliga projekt inom OECD, t.ex. smarta elnät. En överenskommelse har även nåtts i OECD som begränsar möjligheterna att stödja nya investeringar i kolkraftverk med exportkrediter.

61

Skr. 2015/16:115

14

EU som global utvecklingsaktör

 

14.1Samstämmig utvecklingspolitik

EU har ett fördragsbundet åtagande till samstämmighet för utveckling, vilket innebär hänsyn till utvecklingsmålen vid beslut inom olika politikområden med påverkan på utvecklingsländer. Inom EU går detta arbete under benämningen samstämmighet för utveckling (PCD). I linje med Sveriges politik för global utveckling (PGU) har Sverige länge aktivt arbetat med PCD inom EU.

Under 2015 presenterade kommissionen den femte rapporten om EU:s arbete med PCD. Rådsslutsatser om rapporten antogs vid rådet för utrikes frågor (utveckling) i oktober. I rådsslutsatserna bekräftar rådet sitt engagemang för PCD. Rådet betonar att ytterligare ansträngningar krävs för att förbättra EU-arbetet med PCD, inte minst i ljuset av antagandet av 2030-agendan. Alla EU:s institutioner och politikområden har ett ansvar för att genomföra, rapportera och dela med sig erfarenheter av PCD- arbetet. Kommissionen och medlemsstaterna bör öka sina ansträngningar att göra systematiska bedömningar av hur politikområden påverkar hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Rådslutsatserna uppmuntrar kommissionen och EEAS att, tillsammans med andra aktörer, komma med konkreta förslag på hur PCD och Agenda 2030 kan få större genomslag inom alla EU:s politikområden och institutioner. EU:s nästa PCD-rapport ska spegla detta.

Sverige ser PCD som ett centralt verktyg inom EU för att leverera på åtagandena inom ramen för 2030-agendan. För att bidra till den nya globala utvecklingsagendan behöver åtgärder inom olika politikområden sträva åt samma håll. Sverige har i förhandlingarna argumenterat för ett starkt ansvarstagande för PCD inom EU:s institutioner och medlems- stater. Politiken för global utveckling (PGU) kommer ha särskilt betydelse för Sveriges genomförande av Agenda 2030. Det är viktigt att medlemsstaterna och EU:s institutioner tar ett helhetsgrepp kring genom- förandet av Agenda 2030 och stärker arbetet med samstämmighetspolitik som ett viktigt verktyg för genomförande. Sverige har betonat vikten av att EU-institutionerna och medlemsstaterna tar fram arbetsprogram och handlingsplaner för PCD och Agenda 2030. Sverige har fört fram att hållbarhets-, rättighets- och jämställdhetsperspektiven är särskilt viktiga i sådana planer.

14.2 EU:s handlingsplan för jämställdhet 2016–2020

 

En ny handlingsplan för jämställdhet i EU:s externa relationer 2016–

 

2020 antogs vid rådet för utrikes frågor (utveckling) i oktober. Den

 

tidigare handlingsplanen berörde endast utvecklingspolitiken medan den

 

nya planen blir ett viktigt verktyg för att bidra till att stärka jämställdhet

 

inom EU:s alla politikområden, inte minst i relation till Agenda 2030.

 

Jämställdhet har överlag fått bra genomslag i olika policydokument

62

inom EU. Svårigheterna har legat i att omsätta policydokumenten i

 

praktiken. Jämställdhetsperspektivet måste tydligare finnas med i dialog, Skr. 2015/16:115 beslut, aktiviteter och uppföljning, bl.a. genom bättre jämställdhetsanalyser och användande av köns- och åldersuppdelad

statistik. I syfte att få genomslag för jämställdhet i bredare i EU:s externa relationer innehåller den nya handlingsplanen åtgärder för att förbättra samarbetet internt mellan EU:s olika institutioner och mellan institutionerna och medlemsstaterna. Stärkt ledarskap, ansvarsutkrävande och ökade resurser är nyckelfaktorer för att den nya planen ska kunna genomföras på ett effektivt sätt.

Sverige har ingått i den arbetsgrupp som utarbetat handlingsplanen. Planens åtgärder överensstämmer med Sveriges jämställdhetspolitiska prioritingar. Sverige ställde även nationella jämställdhetsexperter till förfogande för kommissionens generaldirektorat som ingått i arbetet med att ta fram handlingsplanen. Den nya planen innefattar insatser för att förebygga och bekämpa alla former av genusrelaterat våld och stärkta sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter bl.a. genom att kvinnor och flickor ges tillgång till preventivmedel och sexualundervisning.

Vidare innehåller planen åtgärder för att öka kvinnors och flickors politiska och ekonomiska egenmakt samt kvinnors deltagande i alla skeden av fredsprocesser och i fredsfrämjande insatser. Sverige har bl.a. drivit frågan om jämställdhet som en integrerad del av allt externt EU- agerande och betonat vikten av ett tydligt rättighetsperspektiv i jämställdhetsarbetet samt stärkt ledarskap och ansvarsutkrävande. Sverige är tydligt med att arbetet för ökad jämställdhet måste involvera kvinnor och män, flickor och pojkar.

14.3Agenda för förändring och dess betydelse för EU:s utvecklingspolitik

Målet med EU:s utvecklingspolitik är enligt Fördraget om Europeiska unionen att minska och på sikt utrota fattigdomen. Sverige har under året fortsatt att arbeta för att den strategiska inriktningen för EU:s utvecklingssamarbete – den s.k. Agenda för förändring – ska få genomslag i programmeringen och genomförandet av EU:s bistånd. Särskilt viktiga frågor inom ramen för denna agenda är att mer resurser riktas till områdena mänskliga rättigheter, demokrati och samhällsstyrning samt till inkluderande och hållbar tillväxt för mänsklig utveckling. Därtill kommer frågor som bidrar till stärkt effektivitet, bättre resultat, ökad transparens och aktiv korruptionsbekämpning inom EU:s utvecklingssamarbete.

För att få genomslag för Agenda för förändring har Sverige också under året fortsatt att vara drivande i arbetet med att ta fram ett resultatramverk som mer systematiskt ska redogöra för resultat från EU:s projekt och program. I Agenda för förändring finns ett ökat fokus på resultat, uppföljning och resultatredovisning. Resultatramverket som tagits fram utgår från EU:s prioriteringar för utvecklingssamarbetet i agendan.

EU-gemensam programmering är en del av Agenda för förändring och

har pågått och genomförs eller planerar genomföras i drygt 40 länder.

63

Skr. 2015/16:115 Etiopien, Mali, Rwanda, Kenya, Tanzania, Uganda, Mocambique, Bolivia, Afghanistan, Bangladesh, Myanmar, Kambodja, Georgien och Palestina är några av de länder som berör Sverige. EU-gemensam programmering av EU:s och medlemsstaternas bistånd syftar till ökad biståndseffektivitet och bättre resultat bl.a. genom att minska fragmenteringen av det totala biståndet. En central del i detta är att planering och samordning av biståndet ska göras med utgångspunkt i samarbetsländernas egna utvecklingsplaner, strategier för fattigdomsbekämpning eller motsvarande.

Flera av för Sverige prioriterade frågor inom Agenda för förändring har genomförts och utvecklats i olika processer, policys och handlingsplaner. Ett exempel på frågor som Sverige drev för att få integrerade i Agenda för förändring är jämställdhetsfrågorna, som har omhändertagits i framtagandet av en ny handlingsplan för jämställdhet i EU:s externa agerande. Samstämmighetspolitiken för global utveckling har integrerats i den nya globala hållbarhetsagendan och är ett centralt verktyg i dess genomförande.

14.4EU:s arbete för mänskliga rättigheter och demokrati

EU antog i juli 2015 en ny handlingsplan för genomförandet av det strategiska ramverket om mänskliga rättigheter och demokrati. Det strategiska ramverket, tillsammans med handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati, är styrande för hur EU ska integrera respekten för mänskliga rättigheter i de externa förbindelserna. Arbetet har påbörjats med att genomföra rådsslutsatserna från 2014 om rättighetsperspektivet som metod i EU:s utvecklingssamarbete. År 2016 förväntas en första utvärdering.

Genomförandet av rådsslutsatserna om demokratistöd i EU:s yttre förbindelser fortskrider för att förbättra samstämmighet och effektivitet mellan utrikes-, säkerhets- och utvecklingspolitiken. Genomförandet av rådsslutsatserna är nu fokuserat på en andra generations pilotländer. Under 2015 har demokratiprofiler presenterats inom ramen för andra generationers pilotländer.

Den demokratistödjande stiftelsen Europeiskt initiativ för demokrati (EED) inledde sitt arbete 2013 och har etablerat sig som en viktig aktör inom EU:s arbete för stärkt demokrati. Stödet har hittills i huvudsak riktats till EU:s södra och östra grannskap, men man har under året utvidgat EED:s verksamhetsområde till några länder bortom grannskapen. Sverige är en av de största givarna till EED och stöder aktivt processerna när det gäller genomförande av rådsslutsatserna om rättighetsperspektivet och demokratistöd i EU:s yttre förbindelser.

Det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) är bl.a. ett viktigt instrument för skyndsamt stöd till MR- försvarare. I oktober tog EIDHR även fram ett flerårigt åtgärdsprogram (MAAP) för 2016–2017 och ett nytt handlingsprogram (AAP) för valövervakning.

64

14.5

EU:s humanitära bistånd och EUs roll som

Skr. 2015/16:115

 

humanitär aktör

 

Genom att tillhandahålla humanitärt bistånd försöker EU att rädda liv och minska mänskligt lidande till följd av krig, konflikter, naturkatastrofer och andra kriser.

EU:s 28 medlemsstater ger omfattande bilateralt humanitärt bistånd. Utöver detta ger kommissionen, genom generaldirektoratet för humanitärt bistånd och civilskydd (DG ECHO), humanitärt bistånd som finansieras av EU:s budget och därigenom av medlemsstaterna genom EU-avgiften. Mer än en tredjedel av världens humanitära bistånd 2014 kom från EU, varav över två tredjedelar från medlemsstaterna bilateralt. Detta bekräftar EU:s ställning som världens största givare av humanitärt bistånd. EU bidrog med humanitär hjälp till närmare 121 miljoner människor i mer än 80 länder. Precis som tidigare år gick en stor del av EU:s finansiering till Afrika (45 procent). Omfattande hjälp gavs också till Mellanöstern – främst Syrien och dess grannländer.

Det humanitära biståndet är behovsbaserat och ges i enlighet med internationell humanitär rätt och de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende. EU arbetar fortsatt för att detta följs. EU arbetar även fortsatt med att bättre länka humanitärt bistånd med långsiktig återuppbyggnad och utvecklingsinsatser.

Arbetet har även fortsatt med att öka koordineringen och samarbetet mellan humanitärt bistånd och civilskydd. I juni antogs rådsslutsatser om gemensamma principer för kontantbaserat stöd med många användnings- områden som svar på humanitära behov. I september presenterade kommissionen ett meddelande med kommissionens rekommendationer på det humanitärpolitiska området inför världstoppmötet om humanitära frågor i maj 2016 (se faktapromemoria 2015/16:FPM13). I december antogs processrelaterade rådsslutsatser om världstoppmötet. Sverige fortsatte under året att verka för ett stärkt samarbete mellan EU:s humanitära bistånd och FN, respekt för de humanitära principerna och jämställdhetsintegrering i humanitära insatser.

14.6Förhandlingar om och antagande av 2030- agendan för hållbar utveckling och en ny agenda för utvecklingsfinansiering

Under 2015 antogs den s.k. post 2015-agendan (2030-agendan för hållbar utveckling) samt ett nytt ramverk för utvecklingsfinansiering. Förberedelserna inom ramen för dessa båda processer hade varit omfattande och pågått under flera år.

2030-agendan för hållbar utveckling

De mellanstatliga förhandlingarna om 2030-agendan inleddes i New York i januari. 2030-agendan lägger fast 17 målen för hållbar utveckling och inkluderar även en politisk deklaration, medel för genomförande och

ett ramverk för uppföljning och översyn.

65

Skr. 2015/16:115 Förhandlingarna om 2030-agendan avslutas den 2 augusti och antogs därefter av världens stats- och regeringschefer vid toppmötet i New York den 25 september.

Sverige fick ett gott genomslag i en rad prioriterade frågor i 2030- agendan. Detta gäller i såväl EU:s förhandlingslinjer som i den slutliga texten. Sverige har bidragit till gott utfall i skrivningar om bl. a. miljö, klimat, jämställdhet, sexuell och reproduktiv hälsa och reproduktiva rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, jämlikhet, FN-reform, migration, utbildning, barn- och ungdomar, anständiga jobb, officiellt utvecklingsbistånd (ODA) och ministrarnas årliga översyn (AMR).

Konferensen om utvecklingsfinansiering

Ett nytt globalt ramverk för finansiering av hållbar utveckling (FfD) antogs vid den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering den 16 juli i Addis Abeba. Konferensen i Addis Abeba var en fristående process, men spelade också en central roll i förhållande till den nya 2030-agendan. FfD-agendans medel för genomförande kompletterar och konkretiserar de medel som anges i 2030-agendan.

Genom antagandet av Addis Abeba-handlingsplanen (AAAA) har agendan för utvecklingsfinansiering breddats till att inkludera hållbarhet ur tre dimensioner; ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Agendan går därför i hand med den nya globala 2030-agendan för hållbar utveckling och dess 17 mål (SDGs) och kan ses om ett ramverk för finansieringen av hållbar utveckling.

Sverige har förhandlat om utvecklingsfinansiering genom EU tillsammans med andra medlemsstater. Kommissionen presenterade i februari ett meddelande om EU:s prioriteringar inför mötet i Addis Abeba samt efterföljande möte i september om 2030-agendan i New York (se faktapromemoria 2014/15:FPM19). Meddelandet från kommissionen var också ett bidrag till förberedelserna för klimatkonferensen i Paris (COP21) i december.

På basis av kommissionens meddelande utarbetades rådsslutsatser under våren som sedan antogs på rådet för utrikes frågor (utveckling) i slutet av maj. I rådsslutsatserna bekräftade rådet sitt engagemang för officiellt utvecklingsbistånd (ODA) ytterligare samt förpliktelsen att uppnå 0.7 procent av BNI i bistånd.

Regeringen har särskilt prioriterat att EU åter bekräftar sitt åtagande om att allokera 0,7 procent av BNI till bistånd och att en större andel av det samlade biståndet ska gå till de minst utvecklade länderna. Sverige har även argumenterat i förhandlingarna för att världen ska ta ett starkt ansvarstagande för jämställdhet och ser det som medel för ökad resursmobilisering, bekämpande av skatte- och kapitalflykt, sociala aspekter av hållbar utvecklingsfinansiering och ökade finansiella flöden. I FfD-processen har Sverige också betonat att de fattigaste och mest utsatta länderna och människornas behov av, och perspektiv på, utvecklingsfinansiering måste ges särskilt fokus.

66

15

EU:s bilaterala och regionala

Skr. 2015/16:115

 

förbindelser

15.1Samarbete mellan EU och EFTA-länderna

Förhandlingarna mellan EU och de tre EFTA/EES-länderna om den nya avtalsperioden 2014–2021 för EES och Norges finansiella mekanismer slutfördes den 17 juli. De nya avtalen kommer att innebära fortsatt ekonomiskt stöd till socialt och ekonomiskt utsatta länder inom EU. Sverige är inte mottagare av medel från mekanismerna men påverkas av de bilaterala avtalen om tullfria kvoter för norsk och isländsk fisk som också ingick i förhandlingarna.

Två möten hölls under året med EES-rådet som är Europeiska ekonomiska samarbetsområdets högsta organ (EU, Island, Liechtenstein och Norge).

15.2EU:s grannskapspolitik

Den europeiska grannskapspolitiken (ENP) omfattar 16 länder i södra Medelhavsregionen och i Östeuropa. EU:s grannskap har under 2015 i hög grad präglats av kriser, men det finns även viktiga framsteg att notera. I Östeuropa har Rysslands aggression mot Ukraina fortsatt, samtidigt som EU-inspirerade reformprocesser har intensifierats i flera av partnerländerna. I det södra grannskapet finns en blandning av fullskaligt krig, länder i sönderfall, repressiva regimer och ett allt sämre klimat när det gäller mänskliga rättigheter samt terrorism och stora flyktingströmningar, men även framsteg i länder som Tunisien och Marocko.

EU har gett ett omfattande politiskt och ekonomiskt stöd till de berörda länderna. En bred uppsättning instrument har använts, inklusive reformstöd genom grannskapsinstrumentet ENI, riktade handelslättnader, makrofinansiellt stöd, humanitära insatser och stöd, politisk dialog och särskilda EU-missioner för att övervaka vapenvila och stödja reformer på centrala områden.

Mot bakgrund av utvecklingen under de senaste åren har kommissionen och EU:s utrikestjänst genomfört en översyn av ENP, i syfte att skapa en mer flexibel, skräddarsydd och effektiv politik. Översynen inleddes med ett gemensamt meddelande från kommissionen och den höga representanten representant den 4 mars, varefter en omfattande konsultationsrunda genomfördes med EU:s medlemsstater, partnerländerna och det civila samhället. Totalt inkom omkring 250 bidrag till översynen. Den 18 november presenterades ett nytt meddelande, med förslag om en förnyad grannskapspolitik, med bl.a. förstärkt fokus på att främja stabilitet och att stärka partnerländernas förmåga att hantera de utmaningar de står inför. Rådet antog slutsatser om ENP i april och välkomnade sedan meddelandet om översynen i

förnyade slutsatser i december. Överläggningar om processen och de två

67

Skr. 2015/16:115 meddelandena ägde rum med utrikesutskottet i april respektive december. I mars presenterade kommissionen och EU:s utrikestjänst också det årliga meddelandet om genomförandet av ENP under 2014, som bestod av ett övergripande meddelande, tolv landsspecifika lägesrapporter och två regionala rapporter (om Östliga partnerskapet respektive södra Medelhavsregionen). Ett resultat av översynen är att denna typ av samlade meddelanden om genomförandet av ENP inte längre kommer att tas fram på årlig basis.

15.2.1Östliga partnerskapet

Under året har arbetet fortsatt med att genomföra och utveckla Östliga partnerskapet, som är en regional dimension av ENP omfattande EU:s bilaterala och multilaterala relationer med länderna i Östeuropa (Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland). Fokus under våren låg i hög grad på toppmötet inom partnerskapet, som genomfördes den 21–22 maj i Riga, och resulterade i en gemensam toppmötesdeklaration. Deklarationen återbekräftade EU:s och partnerländernas åtaganden inom partnerskapet och framhöll särskilt områdena stärkande av institutioner och god samhällsstyrning, mobilitet och mellanfolkliga kontakter, utveckling av handelsrelationer samt sammanlänkning för det fortsatta genomförandet av partnerskapet. Överläggning om Östliga partnerskapet, inklusive inför toppmötet, med utrikesutskottet ägde rum i maj.

På det bilaterala området har flera framsteg gjorts, samtidigt som utvecklingen i flera av partnerländerna varit en källa till oro när det gäller den demokratiska utvecklingen. Framsteg har gjorts när det gäller Östliga partnerskapets mål om fördjupad politisk associering och ekonomisk integration med EU. Under året har genomförandet av associeringsavtalen, inklusive fördjupade frihandelsområden, fortsatt i Georgien, Moldavien och Ukraina. En stor majoritet av EU medlemsstater, inklusive Sverige, har ratificerat avtalen. Både Ukraina och Georgien har gjort framsteg mot målet om viseringsfrihet. Den politiska dialogen med Vitryssland har intensifierats och sanktionerna har suspenderats, efter att landet släppt kvarvarande politiska fångar. Med Armenien har förhandlingar inletts om ett nytt mer avancerat samarbetsavtal med EU. Partnerskapets multilaterala samarbete har under året utvecklats ytterligare inom områden som harmonisering av digitala marknader, statistik, stöd till små och medelstora företag, energi, jämställdhet och säkerhetspolitik. Samarbetet med det civila samhället fortsätter att vara centralt.

Utvecklingen i regionen, och särskilt Rysslands agerande, har satt sin prägel på genomförandet av politiken och bl.a. föranlett EU att stärka sitt stöd till de länder som fattat suveräna beslut om att närma sig EU på olika områden. Ett exempel är de ensidiga handelslättnader som EU tillämpat under året för produkter från Ukraina. Som svar på ökande statligt kontrollerad propaganda och desinformation från Ryssland har EU:s utrikestjänst under året etablerat av en ny grupp för strategisk kommunikation med fokus på Östeuropa.

68

15.2.2 Partnerskapet för demokrati och delat välstånd i Skr. 2015/16:115 södra Medelhavsregionen

I mars antog EU en regional strategi för Syrien och Irak. Syftet är att verka för en långsiktig fred och stabilitet i Syrien och Irak och möta hotet från IS. På handelsområdet har förhandlingar om djupgående frihandelsavtal (DCFTA) fortsatt med Marocko, och näst i tur står Tunisien. På migrationsområdet har ett partnerskap för rörlighet med Tunisien etablerats. Bistånd till regionen fortsätter att vara ett prioriterat område, och EU har även genom andra internationella finansiella institutioner bidragit till reformer, ekonomisk tillväxt och demokratisering.

I april hölls ett informellt utrikesministermöte i Barcelona mellan EU och partnerländerna i det södra grannskapet där man bl. a. enades om behovet av ökad differentiering i relationerna liksom ökad flexibilitet. Regeringen beslutade även att bidra till EU:s ansvarsfond för finansiering av åtgärder såväl för migrationshantering som för att hantera grund- orsaker till ofrivillig migration och flykt: EU:s nödfond för stabilitet och migration i Afrika som lanserades vid migrationstoppmötet på Malta, samt EU:s regionala förvaltningsfond med anledning av krisen i Syrien (Madadfonden). Sverige bidrar med 3 miljoner euro till vardera fond.

15.3Östeuropa och Centralasien

15.3.1Ryssland

EU:s och Rysslands relation har även under 2015 präglats av Rysslands aggression mot Ukraina, inklusive Rysslands olagliga annektering av Krim och Sevastopol. EU har i likhet med stora delar av världssamfundet kraftigt fördömt Rysslands agerande. Till följd av detta trappade EU ned eller suspenderade vissa kontakter och samarbeten med Ryssland under 2014, vilket bl.a. innebar att vissa påbörjade förhandlingar mellan EU och Ryssland avbröts. Då Ryssland fortsatt sin aggression mot Ukraina under 2015 har dessa samarbeten och förhandlingar, som det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Ryssland och EU, som var avsett att fördjupa samarbetsavtalet från 1994, och förhandlingsprocessen om viseringsfrihet, mellan Ryssland och EU inte kunnat återupptas.

De olika former av sanktioner som EU:s medlemsstater införde under 2014 till följd av Rysslands aggression mot Ukraina har förlängts. Sanktionerna och de restriktiva åtgärderna innefattar frysning av tillgångar och reserestriktioner för ett antal personer och företag enligt en lista som successivt utökats till att i dagsläget omfatta 149 personer och 37 enheter. Särskilda sektoriella ekonomiska sanktioner har även införts inom finans-, energi- och försvarsbranscherna, inklusive ett vapenembargo och exportrestriktioner för produkter med dubbla användningsområden samt utrustning och vissa tjänster till oljeindustrin. Sverige har under året aktivt deltagit i EU:s arbete med att bemöta Rysslands agerande och nå en diplomatisk lösning på konflikten i

69

Skr. 2015/16:115 Ukraina. Den 21 december antog EU beslut om att förlänga de sektoriella sanktionerna till den 31 juli 2016.

Under andra halvåret 2015 har Rysslands bombningar i Syrien hamnat i fokus. De ryska flyganfallen, som inleddes den 30 september, är Rysslands mest omfattande militära ingripande utanför f.d. Sovjetunionen sedan Afghanistan 1979. EU:s utrikesministrar konstaterade vid sitt möte den 12 oktober 2015 att den ryska militära offensiven, som går bortom att attackera Daesh och andra terroristgrupper som pekats ut av FN, är djupt oroväckande och måste upphöra omedelbart.

Sverige har under 2015 fortsatt att betona vikten av att demokrati och mänskliga rättigheter har en framskjuten plats i EU:s dialog med Ryssland, inte minst mot bakgrund av den ryska ledningens repressiva agerande. Sverige har vidare kritiserat Rysslands politiska, ekonomiska och handelsrelaterade påtryckningar mot partnerländerna i Östliga partnerskapet. Sverige har regelbundet upprepat att Rysslands aggression mot Ukraina, inklusive Rysslands olagliga annektering av Krim och Sevastopol, strider mot folkrätten. Sverige har hela tiden stått bakom EU:s sanktionspolitik mot Ryssland och varit en stark och tydlig röst till stöd för Ukrainas självständighet och oberoende.

Ryssland blev medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) år 2012. Ryssland har dock inte fullföljt sina åtaganden inom ramen för sin anslutning till WTO, exempelvis när det gäller reglerna för tullsänkningar. Nya handelshinder har införts som neutraliserar eller motverkar vissa av WTO-avtalens centrala krav. Under 2015 har Ryssland väckt en tvist om antidumpningstullar mot EU i WTO:s tvistlösningsorgan. EU har sedan tidigare tvister med Ryssland när det gäller Rysslands importförbud av fläskkött, antidumpningstullar på vissa kommersiella fordon, tillämpning av vissa bundna tullar och återvinningsavgifter på importerade bilar. För Sverige har en av de viktigaste frågorna varit de bundna tullarna på pappersprodukter, då Ryssland sedan WTO-inträdet inte följt de överenskomna tullarna, och i stället tagit ut en högre tull på import av pappersprodukter.

15.3.2Ukraina

Konflikten med Ryssland präglades i början av 2015 av intensiva strider i östra Ukraina. Den 12 februari resulterade ett möte i Minsk på stats- och regeringschefsnivå i Normandie-format (Frankrike, Tyskland, Ukraina, Ryssland) i en överenskommelse om eldupphör kopplat till en rad åtaganden från parterna att genomföra under 2015. Dokumentet skrevs under av den trilaterala kontaktgruppen (Ukraina, Ryssland samt OSSE:s ordförandeland) med deltagande även av ledarna för de självutnämnda s.k. ”folkrepublikerna” i Donetsk och Luhansk. Minsköverenskommelsen

är en slags vägkarta för genomförandet av de två tidigare Minsk- överenskommelserna från september 2014. Sammantaget förutskickar Minskpaketet Ukrainas kontroll över hela sin statsgräns. Men dokumentet begränsar Ukrainas rätt att försvara sitt eget territorium samtidigt som landet åläggs en rad nya förpliktelser. Få explicita krav

ställs i dokumentet på Ryssland.

70

Rådet för utrikes frågor den 22 juni beslutade om en förlängning av de Skr. 2015/16:115 ekonomiska sektoriella sanktionerna mot Ryssland till slutet av 2015, i

enlighet med principbeslut av Europeiska rådet i mars att koppla sanktionsregimen till Minskpaketet. Beslut om att förlänga sanktionerna i ytterligare sex månader då Minskpaketet inte uppfyllts togs vid Europeiska rådet i december.

Sverige ökade under 2015 sitt humanitära stöd kopplat till den väpnade konflikten i östra Ukraina till 66 miljoner kronor från 38 miljoner kronor 2014.

Sverige fortsatte sitt reformstöd om totalt 220 miljoner kr kopplat till centrala reformer som energieffektivisering och decentralisering samt korruptionsbekämpning. Dessutom ska Sverige ansvara för 30 miljoner euro, ur EU:s grannskapsinstruments (ENI) budget, när det gäller decentraliseringsreformarbete. För att stödja Ukrainas ekonomi och reformprogram erbjöd Sverige i samband med statsministerns besök i mars Ukraina ett bilateralt lån om 100 miljoner USD kopplat till IMF:s program. Riksbanken har även fattat beslut om att ingå ett swapavtal med Ukrainas centralbank. Avtalet omfattar köp och försäljning av högst 500 miljoner amerikanska dollar mot ukrainska hryvnia.

Ukraina omfattas av Östliga partnerskapet, EU:s politik för att fördjupa relationerna med länderna i Östeuropa. Ukrainas reformer inom ramen för EU-närmandet fortgick under 2015. Under året pågick förberedelser för att den 1 januari 2016 börja genomföra handelsdelen av associeringsavtalet med EU, det s.k. djupgående frihandelsområdet (DCFTA), som förutom betydande handelslättnader i båda riktningarna innebär att Ukraina antar viktiga delar av EU:s regelverk på handelsområdet. EU och Ukraina fortsatte även den särskilda dialogen om viseringsfrihet inom ramen för en gemensamt överenskommen handlingsplan för det ukrainska anpassningsarbetet.

Den ukrainska importen av rysk gas upphörde helt under sommaren. Ukraina började i stället importera gas via EU-länder till ett förmånligt pris. Den 25 september enades Ukraina och Ryssland, i samtal som understöddes av kommissionen, om villkor för ryska gasleveranser till Ukraina under den kommande vintern.

EU:s rådgivande civila insats i Ukraina (EUAM Ukraina) fortsatte arbetet under året med att stödja reform av civila säkerhetssektorn, inklusive polisen och rättsväsendet. Insatsen ger råd till ukrainska myndigheter och bistår dem i att ta fram en strategi för reform av säkerhetssektorn, och att genomföra den.

15.3.3Moldavien

Moldavien omfattas av Östliga partnerskapet, EU:s politik för att fördjupa relationerna med länderna i Östeuropa. Associeringsavtalet mellan EU och Moldavien undertecknades av parterna i Bryssel i juni 2014 och delar av avtalet tillämpas provisoriskt från och med den 1 september 2014. Till de delar som tillämpas provisoriskt hör handelsdelen, vilket innebär att ett långtgående frihandelsområde har upprättats mellan Moldavien och EU. Associeringsavtalet har ratificerats

av samtliga EU:s medlemsstater och Europaparlamentet och träder i kraft

71

Skr. 2015/16:115 när samtliga medlemsstater underrättat Generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd.

Reformerna till stöd för landets EU-anpassning har tappat fart under 2015, delvis på grund av tre regeringsskiften under året. Omfattande och återkommande demonstrationer har anordnats i centrala Chisinau i protest mot avsaknaden av reformer, oligarkernas inflytande över politiken och den utbredda korruptionen.

EU suspenderade under hösten sitt budgetstöd till Moldavien efter att en storskalig förskingringsskandal uppdagats där landets tre största banker var inblandade. För att återuppta stödet kräver EU en reformering av banksektorn och att ett IMF-program upprättas.

Med anledning av att avtalet hittills inte kunnat tillämpas när det gäller utbrytarregionen Transnistrien har EU beslutat om autonoma handelspreferenser som innebär förmånliga villkor för export från regionens företag till EU. Inför det att dessa löpte ut den 31 december har EU fört diskussioner med de facto-myndigheterna i Transnistrien om hur handel med regionenens företag ska vara reglerad. De formella förhandlingarna om Transnistrienkonflikten, i det s.k. 5+2-formatet, där EU deltar som observatör, har fortsatt under året, dock utan större konkreta resultat. I oktober beslöt EU att formellt förlänga de reserestriktioner som tidigare riktats mot personer med ansvar för en kampanj mot skolor i Transnistrien som använder latinskt alfabet. EU beslutade dock att listan med personer som ska omfattas av åtgärderna ska förbli tom. EU:s gränsövervakningsinsats (EUBAM), som verkar på gränsen mellan Moldavien och Ukraina, har fortsatt sitt arbete under året.

15.3.4Georgien

Georgien omfattas av Östliga partnerskapet, EU:s politik för att fördjupa relationerna med länderna i Östeuropa. Associeringsavtalet mellan EU och Georgien undertecknades av parterna i Bryssel i juni 2014 och delar av avtalet tillämpas provisoriskt sedan den 1 september 2014. Till de delar som tillämpas provisoriskt hör handelsdelen, som innebär att ett långtgående frihandelsområde har upprättats mellan Georgien och EU. Associeringsavtalet har ratificerats av samtliga EU:s medlemsstater och Europaparlamentet och träder i kraft när samtliga medlemsstater underrättat Generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd.

Reformtakten i Georgien har varit fortsatt ambitiös och viseringsdialogen mellan EU och Georgien har fortskridit med utgångspunkt i handlingsplanen för viseringsliberalisering. Kommissionens fjärde rapport om viseringsdialogen presenterades den 18 december. I rapporten gav kommissionen positiva rekommendationer om viseringsfrihet för Georgien.

EU har uttryckt oro med anledning av de rättsliga åtgärder som vidtagits mot personer som under tidigare regering innehaft centrala politiska positioner och den selektiva rättskipning som detta är tecken på. Kritik har även framförts mot bristande mediefrihet efter domstolsåtgärder mot en regeringskritisk tevekanal. EU har understrukit vikten av ett självständigt och transparent rättsväsende fritt från politiska

motiv.

72

EU:s civila observatörsinsats EUMM Georgien, som upprättades efter Skr. 2015/16:115 den väpnade konflikten mellan Ryssland och Georgien i augusti 2008,

fortsatte under året att övervaka eldupphöravtalets genomförande. Insatsens mandat förlängdes till den 14 december 2016. De internationella samtalen i Genève som inleddes som en del av eldupphöravtalet 2008 fortsatte under 2015. EU har under året uttryckt stark kritik mot Rysslands ökade och förflyttade gränsmarkeringar mellan utbrytarregionerna och Georgien samt Rysslands integrationsförsök med utbrytarregionerna.

15.3.5Vitryssland

Vitryssland omfattas av Östliga partnerskapet, EU:s politik för att fördjupa relationerna med länderna i Östeuropa. EU:s och Sveriges politik gentemot Vitryssland har sin grund i ett tydligt ställningstagande för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatlighet. Som komplement till EU:s engagemangspolitik, som syftar till att motverka en isolering av det vitryska folket, har EU sedan 2004 tillämpat sanktioner som omfattar viseringsförbud och frysningar av tillgångar för ett antal utpekade personer och företag samt förbud mot handel med vapen och materiel för intern repression.

Ett av de viktigaste skälen till EU:s sanktioner har varit Vitrysslands hållande av politiska fångar. Den 22 augusti frigav Vitryssland återstående politiska fångar. I slutet av oktober beslutade EU, för att bibehålla rättssäkerheten och trovärdigheten i sanktionsinstrumentet samt för att uppmuntra till en fortsatt positiv utveckling, att förlänga sanktionerna mot Vitryssland med fyra månader samtidigt som dessa suspenderades för merparten av de personer som listats. Suspenderingen gällde dock inte vapenembargot eller de fyra personer som kopplas till ouppklarade politiska försvinnanden kring millennieskiftet. Under året fattades även beslut om uppdateringar av listan med personer och företag.

I jämförelse med andra partnerländer är EU:s bilaterala relation till Vitryssland mindre utvecklad, till följd av att landet hittills inte levt upp till EU:s förväntningar när det gäller respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Vitryssland saknar därför ett modernt ramverk för samarbetet med EU. Under året har förhandlingarna fortsatt om ett viseringsförenklings- och återtagandeavtal som syftar till att underlätta resande för den vitryska allmänheten.

15.3.6Armenien och Azerbajdzjan

Både Armenien och Azerbajdzjan omfattas av Östliga partnerskapet, EU:s politik för att fördjupa relationerna med länderna i Östeuropa. De båda ländernas kontraktuella relationer med EU utgörs av s.k. partnerskaps- och samarbetsavtal (PSA). För Armenien inleddes dock under året förhandlingar om ett nytt avtal som ska ersätta PSA-avtalet. Genomförandet har fortgått av de viseringsförenklings- och återtagandeavtal mellan EU och Armenien respektive Azerbajdzjan som

73

Skr. 2015/16:115 trädde i kraft under föregående år och samarbetet har fortsatt mellan EU och de båda länderna inom de s.k. partnerskapen för rörlighet.

EU har när det gäller Nagorno-Karabach-konflikten uttryckt oro över det ökade våldet längst med kontaktlinjen, liksom längs med den internationella gränsen mellan Armenien och Azerbajdzjan. EU har under året även uttalat oro över en rad arresteringar av människorätts- aktivister och journalister i Azerbajdzjan, händelser som bekräftar den negativa trend EU ser i landet när det gäller respekten för mänskliga rättigheter. Den övergripande relationen mellan Azerbajdzjan har under året försämrats till följd av denna kritik och Azerbajdzjans uttalade minskade intresse av deltagande i Östliga partnerskapet.

15.3.7Centralasien

Förhandlingarna av ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och republiken Kazakstan, å andra sidan avslutades under året och undertecknades. I väntan på att avtalet träder i kraft för medlemsstaternas del kommer vissa delar tillämpas provisoriskt mellan EU och Kazakstan. Förhandlingar om ett kazakiskt inträde i WTO avslutades under året och Kazakstan blev organisationens 162:a medlem i november.

Arbetet med att genomföra EU:s strategi för Centralasien fortgick under året. Strategin innefattar områdena mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat, utbildning, ekonomi, handel och investeringar, energi och transport, miljö-och vattenfrågor samt gemensamma hot och utmaningar. Centralasien utgjorde ett fokusområde för det lettiska ordförandeskapet och under våren genomfördes en utvärdering av nuvarande strategi. Utvärderingen av strategin resulterade i förslag till rådsslutsatser som bekräftar tidigare prioriterade områden.

Sverige välkomnade att en översyn av centralasienstrategin gjorts och förordade en mer differentierad ansats gentemot de fem centralasiatiska länderna, att EU ska verka för en enad och tydlig röst i regionen, och att frågor rörande demokratiutveckling och mänskliga rättigheter ska fortsätta att vara en grundläggande del av strategin. Rådets slutsatser om EU:s strategi för Centralasien antogs i juni och fastslog att de viktigaste målen och de prioriterade områdena i 2007 års strategi alltjämt är relevanta. Därtill betonades vikten av stärkta handels- och energiförbindelserna mellan EU och länderna i Centralasien liksom av samarbetet om säkerhet och stabilitet, inbegripet hållbar förvaltning av naturresurser.

I april återinrättades tjänsten särskild representant (EUSR) för Centralasien. Under året har EU genomfört möten bilateralt, i form av samarbetsråd med samtliga länder utom Turkmenistan där forum är en gemensam kommitté. Dialoger om mänskliga rättigheter har genomförts med samtliga centralasiatiska länder. Med Kazakstan och Uzbekiskan fördes i samband med dialogerna också samtal om rättsliga och inrikes frågor.

Därutöver har möten ägt rum gemensamt mellan EU och de centralasiatiska republikerna på områden inom grön teknologi,

utbildning, miljö- och vattenfrågor. Säkerhetsdialogen på hög nivå som

74

sköts upp i fjol ägde rum i mars 2015. Året avslutades med en Skr. 2015/16:115 utrikesministerkonferens i Astana i december.

15.4Mellanöstern

15.4.1Fredsprocessen i Mellanöstern

Den israelisk-palestinska fredsprocessen är en prioriterad fråga för EU. Rådsslutsatserna som antogs av rådet för utrikes frågor i december 2009 ligger fortsatt till grund för EU:s Mellanösternpolitik. De freds- förhandlingar som återupptogs 2013, under ledning av USA:s utrikesminister, suspenderades i april 2014. Förhandlingarna blev resultatlösa när det gäller de s.k. slutstatusfrågorna – gränser, säkerhet, flyktingar, Jerusalem och vatten/naturresurser. Några förhandlingar har sedan dess inte återupptagits.

I avsaknad av pågående fredsförhandlingar verkar EU för att skapa bättre förutsättningar för att få till stånd ett slut på ockupationen och en slutstatuslösning. EU har under året tillsatt en särskild representant för fredsprocessen i Mellanöstern som har till uppgift att verka för en konstruktiv väg framåt i nära dialog med parterna, USA och den s.k. Kvartetten (FN, EU, USA, Ryssland) samt Arabförbundet.

Rådet har diskuterat fredsprocessen i juni, juli, och november. Rådsslutsatser antogs i juli. EU har under året publicerat ett tolkningsmeddelande om märkning av produkter från israeliska bosättningar. Detta skedde som uppföljning på rådslutsatserna från maj 2012, som gav EU-institutionerna i uppdrag att gå vidare med genomförandet av EU:s politik i relation till produkter från israeliska bosättningar i Palestina och på Golan.

Sverige bidrog under året med personal till EU:s polisinsats i de palestinska områdena, EUPOL COPPS, som har gjort betydande insatser.

15.4.2Tunisien

EU har fortsatt sitt samarbete med Tunisien under året med bl.a. ett partnerskap för rörlighet, i vilket Sverige deltar aktivt. EU och Tunisien har även inlett förhandlingar om ett djupgående frihandelsavtal (DCFTA). I rådsslutsatser från juli 2015 bekräftade EU:s utrikesministrar sitt stöd för konsolideringen av demokratin i Tunisien samt upprepade åtaganden om samarbete och stöd till landet. Den tunisiska koalitionsregeringen, bestående av både sekulära och moderat islamistiska partier, har fortsatt reformarbetet med att genomföra den demokratiska konstitutionen från 2014. Under året har Tunisien mottagit drygt 170 miljoner euro från EU i utvecklingsstöd och fortsatt att nyttja den kredit om 300 miljoner euro (100 miljoner euro/år) som beviljades av EU 2014. EU har också intensifierat dialogen med tunisiska myndigheter om stöd till säkerhetssektorn, ett planerat reformprogram

om 23 miljoner euro.

75

Skr. 2015/16:115 15.4.3 Egypten

Repressionen i Egypten har förvärrats under året och den politiska polariseringen har ökat. Flera terroristattacker har ägt rum, bl.a. på Sinai. Landets antiterroristoperationer har fortsatt under året och ökat i omfattning. EU har under året uttalat oro över hur detta påverkar respekten för de mänskliga rättigheterna i Egypten. Under hösten ägde parlamentsval rum i två omgångar, där EU närvarade med valexperter. Valobservatörsmissionen konstaterade att trots ett mycket lågt valdeltagande så kan valen anses som fria och rättvisa. Den höga representanten har besökt Egypten under hösten.

15.4.4Libyen

Situationen i Libyen försämrades kraftigt under året. Maktkampen mellan olika milisgrupper, vilken under 2014 ledde till att två rivaliserande parlament och regeringar etablerades, fortsatte. De FN- ledda medlingssamtalen för att få slut på krisen mynnade den 8 oktober ut i ett förslag till ordföranderåd bestående av sex personer, inklusive en premiärminister, för en framtida samlingsregering. Parterna förhalade dock godkännandet av avtalet, vilket fick svåra följder politiskt, humanitärt och säkerhetsmässigt. EU:s utrikesministrar har under året i rådsslutsatser flera gånger uttryckt oro över situationen, betonat vikten av en politisk lösning och gett stöd till FN:s medlingsinitiativ. Den civila GSFP-insatsen för att utbilda libysk gränspersonal, som omlokaliserades temporärt till Tunisien 2014, förlängdes. EU har sedan krisen eskalerade 2014 bidragit med drygt 8,76 miljoner euro i humanitärt stöd till Libyen.

15.4.5 Syrien

 

Oroligheterna i Syrien inleddes i mars 2011 då demonstranter som

 

försökte uttrycka sitt missnöje mot den syriska regimen brutalt slogs ned.

 

Konflikten har sedan dess utvecklats till ett regelrätt inbördeskrig som

 

orsakat över 250 000 dödsoffer, ca 6,5 miljoner internflyktingar och att

 

ca 4,3 miljoner människor har tvingats lämna landet. EU har vid flera

 

tillfällen uttryckt oro för att Syrienkonflikten inte bara allvarligt påverkar

 

Syrien, utan även dess grannländer där situationen fortsatte att försämras

 

under året.

 

EU har återkommande, i rådsslutsatser och i uttalanden från den höga

 

representanten fördömt våldet och uppmanat till en politisk lösning. EU

 

beslutade i maj 2011 att införa sanktioner mot den syriska regimen och

 

mot de personer, företag och institutioner som är ansvariga för det våld-

 

samma förtrycket. Dessa har successivt utvidgats då våldet har fortsatt.

 

EU har tillsammans med övriga medlemsstater hittills bidragit med 4,2

 

miljarder euro, varav Sverige med 2,2 miljarder kr, i humanitärt och

 

annat bistånd sedan konflikten bröt ut 2011. 2015 sjösattes EU:s

 

regionala förvaltningsfond med anledning av Syrienkrisen, den s.k.

 

Madadfonden. Under 2015 intensifierades EU:s diplomatiska

 

ansträngningar till stöd för en politisk lösning på konflikten, bl.a. genom

76

dialog med regionala och internationella nyckelaktörer och deltagande i

 

den internationella stödgrupp som etablerades i samband med samtal Skr. 2015/16:115 mellan de internationella och regionala nyckelaktörerna i Wien i slutet av

oktober.

15.4.6Unionen för Medelhavet

Unionen för Medelhavet (UfM) bildades 2008 och är en fortsättning på Barcelonaprocessen. Ombildningen syftade till att ge samarbetet mellan EU och dess sydliga partnerländer en starkare politisk förankring. Utöver EU:s medlemsstater deltar Marocko, Mauretanien, Algeriet, Tunisien, Libyen, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Palestina, Turkiet, Albanien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro samt Monaco. En rad expertmöten och ministermöten har hållits inom UfM under året.

15.4.7Iran

EU:s engagemang med Iran under året har till stor del fokuserat på Irans kärntekniska program och den förhandlingsprocess som pågått mellan Iran och de s.k. E3+3-länderna (Frankrike, Storbritannien och Tyskland samt Kina, Ryssland och USA) med den höga representanten i en samordnande roll. Den tillfälliga överenskommelse som ingicks i januari 2014 om en viss lättnad av sanktionerna mot Iran har förlängts till 2016.

En övergripande överenskommelse nåddes under förhandlingar i Wien den 14 juli. Den gemensamma övergripande handlingsplanen (JCPOA) innebär att Iran åtar sig att på olika sätt begränsa sitt kärntekniska program samtidigt som programmet underkastas ingående inspektioner av det Internationella atomenergiorganet (IAEA). I gengäld ska FN:s, EU:s och USA:s kärntekniskt relaterade sanktioner hävas eller suspenderas i takt med att IAEA verifierar att Iran genomför sina åtaganden enligt överenskommelsen. Den 20 juli antog FN:s säkerhetsråd resolution 2231, som anbefaller åtgärder i enlighet med den övergripande överenskommelsen. Den 18 oktober antog EU ett rådsbeslut i enlighet med JCPOA och säkerhetsrådets resolution 2231.

Sverige har välkomnat överenskommelsen som ett viktigt diplomatiskt framsteg som förhoppningsvis också kan leda till utökade kontakter mellan EU och Iran.

EU har reagerat kraftfullt mot den försämrade situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran, inte minst det ökade antalet avrättningar. EU:s sanktioner mot individer som är ansvariga för eller har kopplingar till genomförandet av allvarliga kränkningar mot mänskliga rättigheter i Iran omfattas inte av den kärntekniska överenskommelsen. Irans bristande respekt för de mänskliga rättigheterna har uppmärksammats och kritiserats av EU genom uttalanden av den höga representanten och dennes talesperson. EU har även aktivt stöttat arbetet i FN för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran.

77

Skr. 2015/16:115 15.4.8

Irak

EU:s relationer med Irak har under året till stor del präglats av den svåra säkerhetspolitiska utvecklingen. Daesh framfart i de nordvästliga, västliga och centrala delarna i landet upptog en viktig plats i EU:s dagordning. Den 6 februari presenterade kommissionen och den höga representanten en omfattande regional strategi för att hantera kriserna i både Syrien och Irak, och för att motarbeta hotet från Daesh. Strategin blandar säkerhetsarbete med utvecklingsinitiativ, och den antogs av rådet den 16 mars. Sverige välkomnade strategin och dess potential att verka för fred och säkerhet i Irak.

Sedan föregående år har EU:s institutionella humanitära bidrag till Irak ökat betydligt. Kommissionen anslog för 2015 över 600 miljoner kr till humanitär hjälp i Irak. Detta bistånd har främst riktats mot de mest behövande såsom internflyktingar och syriska flyktingar i Irak. Den höga representanten och dennes talesperson har under året fördömt de grymma handlingar som utförts i Daesh och andra terrorgruppers namn. EU har under året också uttryckt sitt stöd för den internationella koalitionen mot Daesh och andra insatser för att bekämpa Daesh inom gränserna för internationell rätt. Vikten av en inkluderande politisk process som bevarar Iraks mångfaldiga religiösa och etniska karaktär har understrukits, parallellt med hanteringen av landets kriser, som en nödvändighet för en långvarig och fredlig lösning.

15.5Nordamerika

15.5.1USA

Ett nära samarbete mellan EU och den strategiska partnern USA utgör ett viktigt instrument för att hantera globala utmaningar på ett effektivt sätt. Under året fortsatte områden som migration, ekonomiska frågor, anti- terrorism, cybersäkerhet, energisamarbete, och rättsliga och inrikes frågor att stå högt på den transatlantiska dagordningen. Politiska högnivåmöten och konsultationer ägde rum inom ramen för Transatlantic Regulators Dialogue och EU-US Migration Platform. Förhandlingarna om ett transatlantisk frihandels- och investeringsavtal (TTIP) har under 2015 blivit mer substansorienterade. Sverige har gett fortsatt stöd till kommissionen i processen, och framgångsrikt drivit ett stärkt samarbete för att minska antibiotikaanvändning i djurproduktionen i syfte att bekämpa antibiotikaresistens.

 

15.5.2

Kanada

 

Relationerna mellan EU och Kanada har under 2015 präglats av den

 

förestående ratificeringen av frihandelsavtalet CETA samt det strategiska

 

partnerskapsavtalet (SPA). CETA representerar ett av de mest ambitiösa

 

frihandelsavtal EU har förhandlat och förväntas ratificeras under 2016.

 

SPA kommer ersätta det tidigare 1976 års ramverksavtal mellan EU och

78

Kanada

och innehåller förbättrade samarbetsformer på områden som

hälsa, miljö och hållbar utveckling samt bekämpning av organiserad Skr. 2015/16:115 brottslighet och terrorism.

15.6EU:s samarbete med Latinamerika och Karibien

Toppmöten mellan EU och Latinamerika/Karibien hålls som regel vartannat år. Den senare regionens motpart till EU är CELAC som bildades 2010. Det senaste toppmötet EU-CELAC hölls i Bryssel i juni 2015, där statsministern och utrikesministern deltog. Under mötet beslutade parterna att bl. a fortsatt föra en regelbunden dialog samt stärka samarbetet för fred och säkerhet, utvecklingsfrågor, och i kampen mot narkotika.

15.6.1Regionala associerings- och frihandelsavtal

EU har sedan 2000 ett frihandelsavtal med Mexiko och, sedan år 2002 ett associeringsavtal med Chile. Båda avtalen fungerar väl och årliga konsultationer hålls. Parterna har överenskommit att en uppdatering av de båda avtalen ska göras.

EU och den s.k. Sydliga gemensamma marknaden (Mercosur) har sedan 1995 ett ramavtal för samarbete. År 2010 återupptogs förhandlingarna mellan EU och Mercosur om ett djupare samarbete inom ramen av ett associeringsavtal. Nio förhandlingsrundor har genomförts men framstegen är än så länge begränsade då parterna ännu inte utväxlat tullbud.

15.6.2Utvecklingssamarbetet med Latinamerika

Utvecklingsinstrumentet DCI styr EU:s samarbete med både Asien och Latinamerika. För arton latinamerikanska mottagarländer har sjuåriga strategier utarbetats för perioden 2014–2020. Det finns även regionala och subregionala samarbetsprogram. De tre övergripande prioriteringarna för EU:s bistånd till Latinamerika är att bekämpa fattigdom och social ojämlikhet, att främja fred och gott samhällsstyre, samt att stödja regional integration – samtliga områden där EU kan dela med sig av sina erfarenheter.

Fördjupad regional integration i Latinamerika är också en förutsättning för att frihandelsområden med EU ska kunna utvecklas till sin fulla potential. Sverige har i DCI-kommittén bl.a. betonat vikten av nationellt ägarskap, komplementaritet och givarsamordning med betoning på lokal samordning. I linje med dessa tankar genomför EU nu gemensam- programmering av EU:s och medlemsstaternas bistånd i flera latinamerikanska länder.

79

Skr. 2015/16:115 15.6.3 EU:s samarbete med några latinamerikanska länder

Brasilien

Brasilien och EU inrättade 2007 en fördjupad relation i form av ett strategiskt partnerskap. Partnerskapet omfattar bl.a. politiska och ekonomiska frågor, handelsfrågor, klimatfrågor och hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, utbildning och vetenskap samt kulturella frågor. Under året har flera dialoger mellan EU och Brasilien hållits, bl.a. om mänskliga rättigheter, nedrustnings- och icke-spridningsfrågor och om narkotika.

Colombia

EU:s övergripande målsättning är att stödja Colombias ansträngningar att uppnå fred i den interna väpnade konflikten. EU:s politiska stöd till den pågående fredsprocessen är starkt. Beslut har fattats om viseringsfrihet för colombianer vid inresa till Schengenområdet.

Guatemala

EU har varit en aktiv partner i genomförandet av de nationella fredsavtalen från 1996. För 2014–2020 uppgår kommissionens bistånd till Guatemala till 186,8 miljoner euro, med fokus på förebyggande av våld och konflikter, livsmedelssäkerhet samt ekonomisk tillväxt.

Kuba

I februari 2014 fattade rådet beslut om att bemyndiga kommissionen och den höga representanten att inleda förhandlingar om ett avtal om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba samtidigt som man antog direktiv för förhandlingarna. Förhandlingarna kommer sannolikt att avslutas under 2016.

Mexiko

Mexiko och EU har sedan år 2000 ett globalt samarbetsavtal som inbegriper politisk dialog, handel och samarbete. Ett bilateralt toppmöte ägde rum i juni 2015. Förhandlingar om en uppdatering av det globala avtalet kommer att inledas under 2016. Sedan 2008 utgör Mexiko också en av EU:s strategiska partners, vilket har möjliggjort en breddad dialog och fördjupat samarbete. Mexiko får sedan 2014 inte längre något bistånd från EU.

 

15.7

Afrika

 

Europa och Afrika har starka band och ett nära partnerskap som växer

 

och utvecklas. EU har ett nära samarbete med Afrikanska unionen (AU),

 

där EU bl.a. bidrar till hanteringen av konflikter och kriser på den

 

afrikanska kontinenten. EU bidrar också aktivt till att främja den

 

regionala integrationen mellan afrikanska länder, bl.a. genom stöd till de

80

subregionala ekonomiska gemenskaperna.

15.7.1 EU-Afrika-partnerskapet och Afrikanska unionen Skr. 2015/16:115

I samband med kommissionens och AU-kommissionens möte i april 2015 betonades vikten av fortsatt arbete med att genomföra den gemensamma s.k. vägkartan för perioden 2014–2017. Områdena fred och säkerhet, demokratisk styrning och mänskliga rättigheter, hållbar och inkluderande utveckling, tillväxt och kontinental integration, globala och uppkomna utmaningar, samt administrativt och finansiellt samarbete, lyftes särskilt fram under mötet. Fred och säkerhet, liksom stödet till Afrikanska unionens (AU) institutions- och kapacitetsstärkande, är prioriteringar i samarbetet med AU. EU:s utrikestjänst och EU- delegationen i Addis Abeba spelar en allt viktigare roll i dialogen.

15.7.2De ekonomiska partnerskapsavtalen

Arbetet med att förhandla de ekonomiska partnerskapsavtalen (EPA) mellan EU och AVS-länderna (78 utvecklingsländer i Afrika, Karibien och Stillahavsasien) har under senare år gjort flera framsteg. Förhandlingarna om fullödiga EPA avslutades under 2014 med tre av de sju regionala grupper som EU förhandlar med: ECOWAS (Västafrika), SADC (södra Afrika) och EAC (Östafrika). Arbetet pågår med att färdigställa avtalen inför kommande ratificeringsprocesser.

15.7.3Afrikas horn

Den 26 oktober antogs rådsslutsatser om en regional handlingsplan för

Afrikas horn för perioden 2015–2020, som syftar till att genomföra det

strategiska ramverket från 2011. Handlingsplanen tar hänsyn till de

senaste årens utveckling med ett ökat inflytande från den bredare

regionen,

växande

våldsam

radikalisering

och

tilltagande

migrationsflöden. EU ska enligt planen ge prioritet åt fem områden: 1) regional säkerhet och stabilitet,

2) migration och tvångsförflyttningar,

3) motverka radikalisering och extremt våld,

4) ungdomar och arbete och

5) mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och demokratiskt styrelseskick.

Etiopien

 

I Etiopien har EU särskilt följt frågor om ekonomiska relationer,

 

migration, den humanitära situationen, relationen till Eritrea samt

 

demokrati och mänskliga rättigheter. Den höga representanten besökte

 

Etiopien i oktober och förde då samtal med etiopiska motparter om bl.a.

 

migration, ekonomiska relationer samt relationen mellan Etiopien och

 

Eritrea. I samband med besöket tillkännagavs att EU och Etiopien

 

kommit överens om att etablera ett närmare politiskt samarbete. Etiopien

 

deltog även i toppmötet om migration mellan EU och Afrika i Valletta,

 

och där upprättade EU och Etiopien ett partnerskap för samarbete kring

 

migrationsfrågor. Efter valet i maj uttryckte sig EU positivt över att valet

 

gått fredligt till, men uttryckte även oro över arrestering av journalister

 

och bloggare samt det begränsade utrymmet för en öppen debatt. EU har

81

 

Skr. 2015/16:115 fortsatt påtalat vikten av att uppmärksamma gränstvisten mellan Etiopien och Eritrea, och vikten av att gränskommissionens beslut ska genomföras.

Eritrea

EU har följt den ekonomiska och politiska utvecklingen i Eritrea nära. Under året har särskilt frågan om den stora mängden eritreanska flyktingar till EU lyfts fram i den politiska dialogen. Eritrea har engagerat sig i den s.k. Khartoum-processen om migration från Afrikas horn och deltog i toppmötet mellan EU och Afrika i Valetta i november. EU har fört en dialog med Eritreas regering om behovet av att hantera grundorsakerna till varför människor väljer att lämna Eritrea. Det inbegriper både ekonomiska reformer, ökad rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter och fler möjligheter för ungdomar. Ett huvudskäl som anges för asyl är den obligatoriska samhällstjänstgöringen i Eritrea, som för närvarande inte är begränsad till stipulerade 18 månader och EU har ställt krav på att denna praxis måste förändras.

EU har också förhandlat med Eritrea om ett nytt flerårigt utvecklingssamarbetsprogram under den elfte Europeiska utvecklingsfonden. Programmet fokuserar på förnyelsebar energi, men har också viktiga delprogram kring ekonomiska reformer och arbete med mänskliga rättigheter.

EU:s medlemmar i FN:s råd för mänskliga rättigheter ställde sig bakom den resolution om Eritrea som antogs av rådet i juni. Genom resolutionen förlängdes mandatet för den särskilda rapportören för mänskliga rättigheter i Eritrea och utredningskommissionen för Eritrea.

Somalia

Under 2015 fortsatte det internationella samfundet att ge starkt stöd till Somalia, bl.a. genom den gemensamma utvecklingsplan som den somaliska regeringen och internationella samfundet fattade beslut om i Bryssel i september 2013. Politiskt signalerade det internationella samfundet fortsatt stöd till Somalia vid en internationell högnivåkonferens i Mogadishu i juli. I oktober samarrangerade EU och UNHCR en konferens i Bryssel för att mobilisera stöd för att förbättra förutsättningarna för frivilligt återvändande av somaliska flyktingar, med särskilt fokus på flyktingar i Kenya. EU gav löfte om 60 miljoner euro i stöd för detta arbete.

EU är en central aktör i Somalia, bl.a. genom EU:s särskilda representant för Afrikas horn och genom EU:s engagemang i det ramverk som håller samman det internationella samfundet och regeringens arbete med att främja en inkluderande politik, utveckling och säkerhet. EU är även en av de tre största finansiärerna av AMISOM, vars trupper är en förutsättning för stabiliteten i stora delar av landet.

Därtill arbetar EU:s insats EU NAVFOR Atalanta med att bemöta problematiken med sjöröveri och skydda matsändningar från FN:s livsmedelsprogram, och den marina kapacitetsbyggande insatsen, EUCAP Nestor, med att förstärka kustbevakningsförmågan i regionen, samt utbildningsinsatsen EUTM Somalia med att bl.a. utbilda den

82

nationella armén. Sverige bidrog med personal till EUTM Somalia, Skr. 2015/16:115 EUCAP Nestor och EU NAVFOR Atalanta.

Sudan

EU har under 2015 följt situationen i Sudan nära och fortsatt verkat för fred och försoning i landet samt för att utestående frågor i fredsavtalet med Sydsudan ska lösas. EU har varit tydlig när det gäller Sudans skyldighet att samarbeta med den internationella brottmålsdomstolen (ICC) och följa de häktningsbeslut som utfärdats av domstolen. EU är den största biståndsgivaren till Sudan. EU:s särskilda representant för Afrikas horn är aktivt engagerad och har under året besökt Sudan vid flera tillfällen. I ett uttalande i anslutning till valen i Sudan i april beklagade EU att en genuin nationell dialog inte hade kunnat inledas och förklarade att valen inte skulle kunna leda till ett trovärdigt resultat med legitimitet i hela Sudan. EU har fortsatt ett vapenembargo mot Sudan och reserestriktioner samt frysning av tillgångar för personer som motverkar fredsprocessen.

När det gäller samarbetet och dialogen under Cotonou-avtalet, och det gemensamma EU-biståndet under den elfte Europeiska utvecklings- fonden, har Sudan fortsatt avstått från att ratificera det reviderade Cotonou-avtalet från 2005, delvis på grund av dess skrivningar om straffrihet och stöd till Internationella brottmålsdomstolen. Sudan omfattas därför i nuläget inte av Cotonou-avtalet.

Sydsudan

Den interna konflikten i Sydsudan som inleddes i december 2013 förändrade drastiskt situationen i landet. Efter medlingsansträngningar från den regionala organisationen IGAD kunde parterna under augusti månad 2015 underteckna en fredsöverenskommelse. EU följer och stödjer genomförandet av överenskommelsen. EU:s särskilda representant för Afrikas horn kommer att ha en fortsatt viktig roll i detta arbete. I rådsslutsatser från den 12 oktober välkomnades undertecknandet av fredsöverenskommelsen, samtidigt som parternas ansvar för att fullfölja genomförandet underströks. EU har infört restriktiva åtgärder mot sammanlagt sex personer. Samtidigt är existerande vapenembargo alltjämt gällande.

EU är den största biståndsgivaren till Sydsudan och medlemsstaternas bistånd samordnas genom s.k. gemensamprogrammering. Sydsudan har valt att i nuläget inte ansluta sig till Cotonou-avtalet. På grund av det allt besvärligare humanitära krisen har EU successivt kommit att öka det humanitära biståndet.

15.7.4 Västafrika

Ebola-frågan

 

Spridningen av sjukdomen ebola i några västafrikanska länder minskade

 

gradvis under vintern och våren 2015, efter omfattande lokala, nationella

 

och internationella insatser. De tre värst drabbade länderna, Liberia,

 

Sierra Leone och Guinea kunde alla under året förklaras fria från ebola,

83

 

Skr. 2015/16:115

84

men nya, mindre utbrott uppstod vid några tillfällen och risken för ytterligare utbrott bedöms kvarstå. Frågan behandlades i rådet för utrikes frågor i mars, och EU var en av arrangörerna av konferensen i ämnet som ägde rum i Bryssel den 3 mars. EU har gett omfattande stöd till insatser mot ebola.

Nigeria

Den höga representanten har i flera uttalanden fördömt Boko Harams terroristattacker och förklarat beredskap att stödja Nigeria i kampen mot rörelsen och alla former av terrorism och kriminalitet. I februari antogs rådsslutsatser i vilka vikten av ett heltäckande svar betonas, inklusive starkare samhällsstyre och ekonomisk utveckling, för att förhindra fortsatta terroristaktiviteter från Boko Haram. Vidare välkomnades i rådsslutsatserna beslutet av regionens länder att upprätta en multinationell styrka för att bekämpa Boko Haram.

Val hölls i Nigeria under mars och april månad och i februari antogs rådsslutsatser om valen. I dessa framhölls att EU bidragit med ett stödpaket till valprocessen på 38 miljoner euro och att en valobservatörsmission placerats ut. I ett uttalande från EU efter valen den 15 april konstaterades att valen varit transparenta, trovärdiga och i huvudsak fredliga, och utgjort ett historiskt ögonblick för nigeriansk och afrikansk demokrati.

Guinea-Bissau

Som en följd av statskuppen i landet i april 2012 införde EU restriktiva åtgärder i form av reserestriktioner och frysning av tillgångar för vissa personer och entiteter, däribland företag, som ansågs hota fred, säkerhet och stabilitet i Guinea-Bissau. Genom rådsbeslut har dessa restriktiva åtgärder förlängts årligen, senast i juni.

Mot bakgrund av den politiska reformvilja som regeringen visat beslöt EU att i mars återuppta sitt biståndssamarbete med Guinea-Bissau. EU- biståndet inom ramen för den elfte Europeiska utvecklingsfonden omfattar stöd på 127 miljoner euro med fokus på samhällsstyrning, landsbygdsutveckling och hälsa. I slutet av mars genomförde EU och UNDP, tillsammans med Guinea-Bissaus regering, en internationell givarkonferens för att stödja återuppbyggnadsprocessen och bidra till en långsiktigt hållbar utveckling i landet. Utfästelser gjordes om 160 miljoner euro från EU.

Mali/Sahel

Mali brottades under 2015 med flera utmaningar, inte minst det fortsatt besvärliga säkerhetsläget i norr med stridande rebellgrupper och närvaro av väpnade islamistiska grupper. Den 20 juni undertecknades dock ett fredsavtal av alla inblandade parter, vilket var ett viktigt steg i återbyggandet av landet. EU gjorde i samband med undertecknandet ett uttalande där betydelsen av fredsavtalet lyftes fram. EU arbetade tillsammans med Algeriet som ledde medlingen mellan parterna. EU och Malis regering kommer under de kommande sex åren arbeta med områdena fredskonsolidering och statsreformering, livsmedelssäkerhet och landsbygdsutveckling samt utbildning och infrastruktur. EU

fortsätter stötta FN-insatsen MINUSMA för att skapa säkerhet i landet. Skr. 2015/16:115 Sverige bidrar med 250 personer till insatsen.

Under 2015 har utrikeministrarna från den s.k. G5 (Burkina Faso, Mali, Mauretanien, Niger och Tchad) besökt Bryssel för möte med den höga representanten. Under mötet enades man om att fortsättningsvis träffas regelbundet för att diskutera tre prioriterade områden: kampen mot terrorism och organiserad brottslighet, hanteringen av migrationsflöden och smugglingsnätverk samt klimatförändringar. Den höga representanten besökte i september Niger och i november G5- ländernas toppmöte i Tchad.

Centralafrikanska republiken

Under 2015 har EU fortsatt att uppmärksamma situationen i Centralafrikanska republiken, mot bakgrund av det tidvis uppblossande våldet och den fortgående humanitära krisen i landet. Efter 11 månaders arbete avslutades EU:s fredsbevarande militära operation EUFOR RCA den 16 mars. Operationen lämnade över ansvaret för säkerheten i dess operationsområde i huvudstaden till FN-insatsen MINUSCA. Under våren lanserade EU en rådgivande militär insats i Centralafrikanska republiken, EUMAM RCA, med syfte att bereda väg för reformer av säkerhetssektorn. Centralafrikanska republiken har figurerat på Rådets agenda: slutsatser om situationen i landet antogs i februari, juli och november. EU har uttryckt stöd för den demokratiska utvecklingen i landet och lämnat stöd genom den särskilt inrättade Bêkou-fonden. EU sände en valexpertmission till landet inför president- och parlamentsvalen som inleddes i december.

15.7.5 Stora sjöregionen

Demokratiska republiken Kongo

Genomförandet av det ramavtal för fred och säkerhet i Demokratiska republiken Kongo (DRK) och regionen, som undertecknades av elva afrikanska länder 2013, har inneburit stora utmaningar under 2015. EU antog den 19 januari rådsslutsatser om DRK med anledning av att det ultimatum som FN:s säkerhetsråd ställde för avväpning av den väpnade gruppen Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR). EU är fortsatt en politisk aktör och ledande inom humanitärt stöd och utvecklingssamarbete i DRK. EU:s insats för säkerhetssektorreform (EUSEC), som bistår den kongolesiska försvarsmakten med att reformera de nationella väpnade styrkorna, förlängdes till juni 2016.

Burundi

 

Den negativa politiska utvecklingen i Burundi till följd av presidentens

 

beslut att ställa upp i presidentval för en tredje mandatperiod i strid med

 

Arusha- fredsavtalet från år 2000, har inneburit kraftigt höjt politiskt

 

engagemang från EU:s sida, med rådsslutsatser den 22 juni, beslut om

 

restriktiva åtgärder den 1 oktober liksom beslut om påbörjande av dialog

 

enligt artikel 96 i Cotonou-avtalet med den burundiska regeringen. Rådet

 

antog ytterligare slutsatser den 22 november med anledning av den

85

 

Skr. 2015/16:115 oroväckande utvecklingen i landet, och i december uttryckte EU sitt stöd för Afrikanska unionens ansträngningar att söka finna en lösning på krisen. Konsultationer påbörjades även med Burundi om EU:s utvecklingsstöd till landet i linje med artikel 96.

15.7.6Södra Afrika

Angola

Det andra ministerdialogmötet mellan EU och Angola genomfördes den 19 november. Dialogen tog upp frågor kring fred och säkerhet, mänskliga rättigheter och samhällstyrning, handel och hållbar utveckling, energifrågor, migrationsfrågor, forskning och innovation samt frågan kring uppföljning av ministerdialogen. Dialogen är baserad på det partnerskapsavtal, (JWF) som EU och Angola ingick i juli 2012 i syfte att fördjupa den politiska dialogen och samarbetet mellan EU och Angola. JWF är tänkt att utveckla den tidigare relationen som huvudsakligen baserades på ett samarbete rörande bistånd. Angolas roll, med ökat engagemang i regionala och mulitlaterala fora, förhållandevis god ekonomisk potential med demokratisk bas, och ökat internationellt engagemang har bidragit till en stärkt dialog. Årliga högnivåmöten utgör en del i partnerskapsavtalet.

Sydafrika

EU har ett strategiskt partnerskap med Sydafrika sedan år 2007. Vanligtvis hålls varje år ett toppmöte mellan EU och Sydafrika, men detta har fått skjutas upp flera gånger. Andra dialogtillfällen på hög nivå har ägt rum, och rör inte minst Sydafrikas roll i regionen och AU. En särskild dialog hålls också regelbundet kring mänskliga rättigheter, där både arbetet inom FN och respektive inhemskt arbete tas upp. EU bedriver fortfarande utvecklingssamarbete med Sydafrika, vilket ger goda samarbetsytor och dialogmöjligheter när det gäller exempelvis utbildning och infrastruktur.

Zimbabwe

EU följer den politiska utvecklingen i Zimbabwe nära. I februari genomfördes en årlig översyn av EU:s restriktiva åtgärder mot Zimbabwe. Åtgärderna infördes 2002 som svar på allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i landet och består av ett vapenembargo samt reserestriktioner och frysning av tillgångar för ett antal personer och företag. Översynen ledde till att EU fattade beslut om en förlängning av sanktionerna med ytterligare ett år (t.o.m. februari 2016). I takt med att situationen för mänskliga rättigheter har förbättrats i landet har EU successivt lättat på åtgärderna. De aktiva åtgärder som i dag kvarstår är vapenembargot samt reserestriktioner och frysning av tillgångar för presidentparet. Dessutom tillämpas också restriktiva åtgärder för ett zimbabwiskt vapenföretag.

I februari undertecknade EU och Zimbabwes regering ett gemensamt nationellt indikativt program inom ramen för den elfte Europeiska

86

utvecklingsfonden (2014–2020). Programmet på 234 MEUR fokuserar Skr. 2015/16:115 på hälsa, jordbruk samt god samhällsstyrning och institutionsbyggande.

15.8Asien

15.8.1Sydasien

Afghanistan

EU har tillsammans med FN spelat en viktig roll i Afghanistan under 2015. Med anledning av det internationella militära tillbakadragandet har biståndet och statsbyggandet kommit mer i centrum. EU:s strategi för Afghanistan löper till 2016 och har som mål att utveckla afghanska institutioner och att skapa förutsättningar för en mer effektiv utveckling av den afghanska staten. EU:s särskilda representant för Afghanistan (EUSR) har en viktig roll i att bidra till genomförandet av EU:s strategi.

Under 2015 paraferades det långsiktiga partnerskapsavtalet (CAPD) mellan EU och Afghanistan. Sverige var drivande i processen. Partnerskapsavtalet bygger på EU:s strategi för åren 2014–2016, och ska vara ett stöd för den afghanska regeringen inom en rad områden, bl.a. landsbygdsutveckling, utbildning och korruptionsbekämpning.

Under året hölls även den första dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Afghanistan, under vilken åtgärder diskuterades för att stärka de mänskliga rättigheterna på ett antal områden, bl.a. när det gäller dödsstraffet, yttrandefrihet samt rättigheter för kvinnor, barn och andra utsatta grupper. Tokyoprocessen utgör det ramverk inom vilket Afghanistan åtagit sig att genomföra ett antal reformer i utbyte mot stöd från det internationella givarsamfundet. I de rådsslutsatser om Afghanistan som antogs i november aviserades att EU skulle åta sig värdskapet för nästa ministerkonferens. Även åtgärder för att hantera flyktingkrisen lyftes fram samt vikten av god dialog i syfte att förbättra situationen vid återtagande av afghanska medborgare.

Bangladesh

EU:s samarbete med Bangladesh under perioden 2014–2020 fokuserar främst på tre områden: 1) stärkt demokratiskt styre, 2) livsmedels- och näringsförsörjning samt 3) utbildning och kompetensutveckling. Under 2015 fortsatte arbetet inom ramen för EU:s hållbarhetspakt, som särskilt syftar till att stärka arbetstagares rättigheter och säkerhet, samt miljö- mässig hållbarhet inom textilindustrin.

Indien

EU:s samarbete med Indien har under 2015 fortgått inom ramen för det strategiska partnerskapet och den gemensamma handlingsplanen. Förhoppningar finns att de förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien som inleddes 2007 ska kunna återupptas. Det pågår även arbete för att få till stånd ett toppmöte mellan EU och Indien.

87

Skr. 2015/16:115 EU och Indien höll under året en dialog om cyberfrågor under året för att bekräfta vikten av samarbete inom det området. Under mötet diskuterades bl.a. cybersäkerhet, kapacitetsuppbyggnad och internationellt samarbete.

Nepal

EU är en av de största biståndsgivarna till Nepal. Efter den katastrofala jordbävningen och följande efterskalv i april och maj, riktade EU omfattande finansiellt stöd till Nepal för att bemöta de mest akuta problemen. Kommissionens totala stöd till jordbävningsoffren uppgick till över 130 miljoner euro. I september antog Nepal en ny konstitution. EU uttalade sig positivt och manade samtidigt till en inkluderande dialog med det nepalesiska folket då slutförhandlingarna av konstitutionen kantats av protester i delar av landet.

Pakistan

I de rådsslutsatser som antogs under året välkomnas en fördjupad dialog i frågor om terrorismbekämpning, nedrustning och icke-spridning samt migration. EU välkomnade även Pakistans värdskap för ett ministermöte som syftar till att främja stabilitet i regionen med utgångspunkt i Afghanistan.

Pakistan berördes även i de rådsslutsatser som antogs i november angående åtgärder för att hantera flyktingkrisen. EU betonade vikten av en dialog för att kunna förbättra situationen vid återtagande.

Sri Lanka

EU:s relationer med Sri Lanka förbättrades efter presidentvalet i januari 2015 och parlamentsvalet i augusti 2015. EU hade valobservatörer på plats för att övervaka parlamentsvalet. FN:s råd för mänskliga rättigheter, med stöd från Sri Lanka, antog i oktober en resolution för försoning och rättvisa efter inbördeskriget i Sri Lanka som tog slut 2009. I de rådsslutsatser som EU antog i november, välkomnades Sri Lankas demokratiska framsteg och samarbete med FN:s råd för mänskliga rättigheter. Rådsslutsatserna lyfter fram att det nu finns nya möjligheter till samarbete mellan EU och Sri Lanka, och Sri Lanka uppmanas att fortsätta arbetet för att återigen kvalificera sig för EU:s generösare handelsvillkor under det s.k. GSP+ -systemet.

Under 2015 har EU även haft en dialog med Sri Lanka inom ramen för blandkommissionssamarbetet, som syftar till att stärka genomförandet av det samarbetsavtal som antogs 1995. Dialogen resulterade i ett beslut om att skapa en gemensam arbetsgrupp för samhällsstyrning, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter.

15.8.2Östasien

Kina

Under året har samarbetet mellan EU och Kina fortsatt med

utgångspunkt i den strategiska agendan för förbindelserna mellan EU och

88

Kina fram till 2020, som antogs vid ett toppmöte 2013. Årets toppmöte Skr. 2015/16:115 ägde rum den 29 juni under vilket beslut fattades om en uppföljningsmekanism för den strategiska agendan. Därtill beslutade

parterna att genomföra en handlingsplan rörande migration och mobilitet, samt upprätta en gemensam plattform för infrastruktursamarbete och en dialog om juridiska frågor.

Förhandlingarna om ett bilateralt investeringsavtal, som inleddes i januari 2014 och som kommer omfatta både investeringsskydd och ökat marknadstillträde, har fortsatt under 2015. Ett möte i den strategiska högnivådialog som EU och Kina etablerade 2010 ägde rum i maj. I september hölls ett möte inom ramen för högnivådialogen om handel och ekonomi. Det tredje mötet inom högnivådialogen om mellanfolkliga kontakter, som inrättades 2012, ägde rum i september. Ett större möte mellan EU och Kina med fokus på handelsrelationen hölls i oktober. Utöver de tre högnivådialogerna bedriver EU sammanlagt ett sextiotal dialoger med Kina inom en rad policyområden. EU och Kinas dialog om mänskliga rättigheter ägde rum den 30 november och den 1 december i Kina. Sverige deltog på tjänstemannanivå. Dialogen är en central del i EU:s politik för mänskliga rättigheter i förhållande till Kina.

Japan

Ett toppmöte mellan EU och Japan ägde rum i maj i Tokyo samtidigt som 70-årsminnet av andra världskrigets slut i Europa och Asien uppmärksammades. I det gemensamma pressuttalandet efter mötet betonades vikten av försoning och regionalt samarbete, samtidigt som Japans och EU:s bidrag till fred, stabilitet och välstånd sedan FN:s tillkomst underströks. Ledarna enades om att påskynda de pågående förhandlingarna mellan EU och Japan om ett strategiskt partnerskapsavtal och om ett frihandelsavtal.

Nordkorea

EU för en kritisk engagemangspolitik gentemot Nordkorea för att stärka fred och säkerhet, förhindra utveckling och spridning av massförstörelsevapen samt stöd för mänskliga rättigheter. EU genomförde, inom ramen för sin kritiska engagemangpolitik, den 14:e politiska dialogen med Nordkorea på tjänstemannanivå. EU har under 2015 fortsatt att verka för att Nordkorea ska avbryta sitt kärnvapenprogram. Likt tidigare år lade EU, tillsammans med Japan, fram en resolution i FN:s generalförsamling om situationen för de mänskliga rättigheterna i Nordkorea.

Sydkorea

EU och Sydkorea höll den 15 september sitt åttonde toppmöte. Toppmötet byggde vidare på pågående samarbeten, där forskning och utveckling, klimat och hållbar utveckling, handel samt ett fördjupat utbyte kring utrikespolitiken lyftes fram. Sydkorea är en strategisk partner och är det enda landet i Asien som har både ett frihandelsavtal, ett strategiskt partnerskapsavtal, och ett ramavtal för Sydkoreas deltagande i krishanteringsinsatser på plats med EU.

89

Skr. 2015/16:115

90

15.8.3Sydöstasien

Myanmar

Under 2015, som var ett valår i Myanmar, har den demokratiska utvecklingen kontinuerligt lyfts fram i EU:s relationer till landet. EU betonade vikten av trovärdiga, fredliga, transparenta och inkluderande val. I EU:s rådsslutsatser inför valen framhölls vikten av att kvinnor och minoriteter får möjlighet att utöva sina politiska rättigheter. Rådet uppmärksammade särskilt situationen i delstaten Rakhine och folkgruppen rohingya.

Förhandlingarna om ett investeringsskyddsavtal mellan EU och Myanmar, som inleddes i mars 2014, fortsatte under 2015 genom förhandlingsrundor i februari, juni och september. I oktober inledde EU en konsekvensanalys av avtalets effekter på hållbar utveckling och i november skedde inom ramen för denna process en första konsultation med berörda civilsamhällesaktörer.

I april förlängdes EU:s vapenembargo och embargot mot utrustning som kan användas för intern repression, till den 30 april 2016. EU har framfört att antagandet av lagar ”till skydd för ras och religion” strider mot internationella konventioner om mänskliga rättigheter och har även riktat kritik mot gripandet av studenter. Den 18 juni hölls det andra mötet inom ramen för den formella dialogen om mänskliga rättigheter med Burma/Myanmar.

I augusti beslöt EU att ge ytterligare 4,5 miljoner euro i bistånd till Burma/Myanmar i syfte att bidra till hjälparbetet efter de stora översvämningar som drabbat landet.

EU har även aktivt stöttat den pågående fredsprocessen. I oktober skrev EU, i egenskap av officiellt vittne, under det nationella stilleståndsavtalet mellan regeringen och flera etniska väpnade grupper. Den höga representanten betonade i sammanhanget vikten av fortsatt dialog med de grupper som valt att stå utanför avtalet.

I oktober och november skickade EU en valobservatörsinsats inför, under, och efter de nationella valen. Dess initiala bedömning var att valen, frånsett enstaka oegentligheter, varit välorganiserade och över förväntan fria. E U betonade emellertid att det förelåg konstitutionella, legala och procedurrelaterade hinder för att valen skulle kunna betraktas som helt fria och rättvisa.

Thailand

Militärkuppen i Thailand i maj 2014 fick konsekvenser för EU:s relationer med landet, bl.a. i form av besöksrestriktioner och en översyn av pågående samarbeten. Förhandlingarna om partnerskaps- och frihandelsavtal har avstannat och kommer inte att undertecknas förrän en demokratiskt vald regering har tillträtt. Den ursprungliga vägkartan för en demokratisk utveckling som militärregeringen har presenterat har inte följts. Allmänna val har skjutits på framtiden ytterligare minst 20 månader och förutses inte äga rum förrän under andra hälften av 2017. I de kontakter som EU tog under 2015 uppmanade EU Thailands regering att respektera internationella normer rörande mänskliga rättigheter och

skyndsamt återställa den demokratiska processen genom att hålla fria och Skr. 2015/16:115 rättvisa val.

15.8.4Regionala frågor

Regionalt samarbete: Forum för Asien och Europa (ASEM) och Organisationen för sydostasiatiska nationer (ASEAN)

ASEM:s tolfte utrikesministermöte ägde rum i Luxemburg i november. I ett ordförandeuttalande av den höga representanten redovisades mötets främsta teman: klimat, FN:s hållbara utvecklingsmål, katastrofhantering, migration, och regionala konflikter i Asien och Europa.

EEAS och kommissionen presenterade i maj ett gemensamt meddelande om att utveckla relationen mellan EU och ASEAN till ett partnerskap med ett strategiskt syfte. I juni antogs rådsslutsatser i vilka rådet bl.a. framhöll att ett ingående av ett strategiskt partnerskap mellan EU och ASEAN bör hanteras parallellt med frågan om EU:s framtida deltagande i de strategiska diskussioner som förs i regionen.

Sydkinesiska havet

Den spända situationen i Sydkinesiska havet har fortsatt under året. EU har uppmuntrat parterna att lösa dispyter på fredlig väg i enlighet med internationell rätt, särskilt havsrättskonventionen. EU har starka intressen att i synnerhet bevaka rätten till fri sjöfart samt att den internationella handeln inte hindras.

Frihandels- och investeringsavtal med Asien

Frihandelsavtalet med Sydkorea har tillämpats provisoriskt sedan juli 2011 och den sydkoreanska regeringen samt alla EU:s medlemsstater har ratificerat avtalet. Kommissionen har fått i uppdrag att underteckna avtalet.

Förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Japan har pågått under året och kan eventuellt slutföras 2016. Sex förhandlingsrundor genomfördes, vilka täckte in avtalets beståndsdelar, såsom marknadstillträde (tullar), offentlig upphandling, tjänstehandel, investeringar, icke-tariffära handelshinder, sanitära och fytosanitära frågor, regelsamarbete samt transparens.

Kommissionen begärde i mars ett yttrande från EU-domstolen om EU:s kompetens att signera och ratificera det sedan 2013 färdig- förhandlade frihandelsavtalet med Singapore. Ett långtgående frihandelsavtal med Vietnam blev färdigförhandlat under året och skrevs under i december. Ratificering av Europaparlamentet väntas under 2017.

Kommissionen förbereder ett formellt öppnande av frihandels- förhandlingar med Filippinerna och avser be medlemstaterna om förhandlingsmandat för frihandelsavtal med Australien och Nya Zeeland.

Förhandlingar om ett bilateralt investeringsavtal med Kina pågår sedan oktober 2013. EU lanserade i mars 2014 förhandlingar med Myanmar om ett investeringsskyddsavtal.

91

Skr. 2015/16:115

DEL 4 EKONOMISKA OCH

 

 

FINANSIELLA FRÅGOR

 

16

Ekonomi och finans

 

 

 

 

 

Det ekonomiska samarbetet inom EU bedrivs genom samordning av

 

 

den ekonomiska politiken och gemensamma finansieringsinstrument.

 

 

Det syftar bl.a. till att understödja ekonomisk tillväxt, hög

 

 

sysselsättning och hög konkurrenskraft. Under 2015 fortsatte den

 

 

ekonomiska återhämtningen i EU och arbetslösheten sjönk något från

 

 

höga nivåer. Arbetet under året har inriktats på initiativ för att öka

 

 

investeringarna och stärka tillväxtpotentialen. Bland annat har

 

 

Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) etablerats och

 

 

arbete med en kapitalmarknadsunion har påbörjats. Ett annat

 

 

fokusområde har varit fördjupningen av EMU.

 

 

 

 

 

16.1

Den offentligfinansiella krisen

Den ekonomiska och finansiella situationen i Europa fortsätter att förstärkas och återhämtningen vidgas till att omfatta fler länder och sektorer. Samtidigt är tillväxten låg och återhämtningen långsam jämfört med tidigare erfarenheter, speciellt i euroområdet. Under senvåren och sommaren ökade den finansiella och ekonomiska oron då den grekiska regeringen och institutionerna (kommissionen, IMF och ECB) till att börja med omförhandlade delar av det andra stödprogrammet till Grekland och därefter förhandlade fram villkoren för ett tredje finansiellt stödprogram. Situationen lugnade ner sig i augusti då man nådde en överenskommelse om det tredje stödprogrammet.

Finanskrisen 2008–2009 och den efterföljande skuldkrisen visade på betydande svagheter i EU:s ekonomisk-politiska regelverk vilket ledde till en mer regelbaserad och tydlig struktur för krishantering, i synnerhet för medlemsstater med euro som valuta. Under året har arbetet med att fördjupa EMU-samarbetet intensifierats, i syfte att skapa en bättre ekonomisk styrning inom euroområdet och en bättre fungerande ekonomi.

Grekland och Irland beviljades under 2010 finansiellt stöd för att genomföra ekonomiska anpassningsprogram. Portugal och Cypern påbörjade liknande anpassningsprogram under 2011 respektive 2013 och Spanien fick finansiellt stöd mot att genomföra ett program riktat mot finanssektorn 2013. Av dessa har Irland, Spanien och Portugal sedan tidigare avslutat sina anpassningsprogram.

92

16.1.1

Finansiellt stabilitetsstöd

Skr. 2015/16:115

Stabilitetsmekanismer inrättade för euroländer

Det finns tre stabilitetsmekanismer som inrättats under eurokrisen för att ge stabilitetsstöd till medlemsstater med betalningssvårigheter. Det är den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), Europeiska finansiella stabilitetsfaciliten (EFSF) samt Europeiska finansiella stabilitetsmekanismen (EFSM). I tabell 1 finns en översikt av de tre mekanismernas verksamhet 2015.

Tabell 1: Finansiella nyckeltal för ESM, EFSF och EFSM 2015 (miljarder euro)

 

Åtagande

Utbetalt

Utestående

Kommentar

 

2015

2015

lån

 

ESM

86

22

63,4

Total utlåningskapacitet 369

 

 

 

 

miljarder euro

Grekland

86

21,4

21,4

Avser 3:e programmet

Cypern

0,6

6,3

Programmet löper till mars 2016

Spanien

35,7

Programmet avslutat 2013

EFSF

-10,9

174,6

Nya stöd ges inte

Grekland

-10,9

130,9

Avser återföring av medel som

 

 

 

 

avsatts för bankrekapitalisering

 

 

 

 

under 2:a stödprogrammet

Irland

17,7

Programmet avslutat 2013

Portugal

26

Programmet avslutat 2014

EFSM

7,16

7,16

46,8

Kapacitet uppskattningsvis 11,5

 

 

 

 

miljarder euro

Grekland

7,16

7,16

 

Irland

22,5

Programmet avslutat 2013

Portugal

24,3

Programmet avslutat 2014

Källor: ESM, EFSF, DG ECFIN

 

 

ESM är den permanenta stabilitetsmekanismen för medlemsstater som

 

har euron som valuta. I augusti godkände ESM:s guvernörsråd, som är

 

ESM:s högsta beslutade organ, ett tredje stödpaket för Grekland på upp

 

till 86 miljarder euro. ESM har under 2015 betalat ut 21,4 miljarder euro

 

till Grekland och 600 miljoner euro har betalats ut till Cypern. Cyperns

 

stödprogram löper till utgången av mars 2016. ESM har vidare

 

utestående lån till Spanien på 35,7 miljarder euro. Det spanska

 

programmet avslutades 2013 och under 2015 har Spanien frivilligt gjort

 

förtida återbetalningar på 4 miljarder euro på sitt lån till ESM. ESM

 

beräknar sin återstående utlåningskapacitet till 369 miljarder euro.

 

Euroländernas tillfälliga stabilitetsmekanism EFSF är sedan ESM

 

etablerats stängd för nya stödprogram. EFSF kommer dock att finnas

 

kvar för att ta emot återbetalningar och förvalta tidigare stödprogram. I

 

december 2014 beslutade eurogruppen att förlänga det andra

 

stödprogrammet till Grekland fram till den 30 juni 2015. Grekland

 

uppfyllde dock inte villkoren för utbetalningar. När programmet

 

upphörde innebar det att 10,9 miljarder euro som avsatts för

 

rekapitalisering av banksystemet återfördes till EFSF. EFSF har

 

utestående lån till Irland och Portugal som båda framgångsrikt har

 

avslutat sina stödprogram.

93

Skr. 2015/16:115 EFSM baseras på EU-budgeten och regleras av rådets förordning 407/2010/EU. Stöd från EFSM beslutas av samtliga medlemsstater. Under juli 2015 blev betalningssituationen för Grekland akut. Landet behövde göra stora betalningar till IMF, samtidigt som det andra stödprogrammet hade löpt ut och det inte fanns några utsikter att hinna etablera ett nytt stödprogram innan stora betalningar förföll. För att undvika en betalningsinställelse med svåröverblickbara konsekvenser behövdes i juli ett överbryggningslån. Eurogruppen såg över olika möjligheter och det framkom att det enda alternativ som på kort varsel fanns tillgängligt var EFSM. Ekofin-rådet beslutade om ett överbryggningslån på 7,16 miljarder euro som betalades ut den 20 juli så att Grekland kunde klara förfallande betalningar i juli och augusti. Vid två tillfällen i juli samrådde regeringen med EU-nämnden i ärendet.

Euroländernas hantering av överbryggningslånet väckte stark kritik hos Sverige och andra icke-euroländer. Det framkom nämligen att det i eurogruppens interna diskussioner nämndes möjligheten att euroländerna kunde använda sin röststyrka i rådet för att på egen hand få ett rådsbeslut om EFSM-stöd till stånd (beslutsregeln är kvalificerad majoritet). Regeringens hållning är att frågor som rör alla medlemsstater måste diskuteras och beslutas av samtliga medlemsstater. Initialt motsatte sig därför regeringen EFSM-stöd till Grekland. Kommissionen och euroländerna tog emellertid intryck av kritiken från icke-euroländerna. Ett arrangemang som gav icke-euroländerna en tillfredsställande säkerhet inrättades. Säkerheten bestod i vinstmedel för ECB från innehav av grekiska statsobligationer. Med denna förbättring av lånevillkoren ställde sig regeringen positiv till ett överbryggningslån till Grekland och fick stöd i EU-nämnden för detta. Även i augusti var det aktuellt med ett ytterligare överbryggningslån från EFSM, men en utbetalning under det tredje Greklandsprogrammet kunde verkställas i tid. Därmed behövdes inte ett andra överbryggningslån från EFSM. Överbryggningslånet från EFSM har till fullo återbetalats.

Som en följd av diskussionerna om EFSM-lånet till Grekland ändrades EFSM-förordningen. Den innehåller numera en bestämmelse om att i det fall som stöd i framtiden ges till en medlemsstat som har euron som valuta, ska en tillfredsställande säkerhet ställas för den finansiella risk som icke-euroländer löper. Säkerheten måste ge full och omedelbar kompensation i händelse av utebliven betalning från låntagaren.

Till detta kommer att eurogruppen med anledning av beslutet om EFSM-lån i juli gjorde ett uttalade om mer öppenhet och stärkt samarbete med de övriga medlemsstaterna. Eurogruppen bekräftade att alla frågor av generell tillämpning, inklusive EU-budgeten och EFSM, ska diskuteras och beslutas i rådet med alla medlemsstater.

Betalningsbalansstöd till medlemsstater med nationell valuta

Medlemsstater med nationell valuta som har drabbats av, eller allvarligt hotas av, svårigheter när det gäller betalningsbalansen kan söka särskilt stöd. Stöd ges i form av villkorade medelfristiga lån som finansieras genom marknadsupplåning av kommissionen i EU:s namn. Stöd har getts i samarbete med Internationella valutafonden (IMF). Under 2015 har

Rumäniens program inom ramen för betalningsbalansstödet löpt ut och

94

övervakning efter avslutat program har inletts. Övervakningen efter Skr. 2015/16:115 avslutade program för Ungern och Lettland har avslutats.

Makrofinansiellt stöd till länder utanför EU

EU:s makrofinansiella stöd kan ges till länder i unionens närområde som drabbats av kortfristiga betalningsbalansproblem. Syftet är att stabilisera det ekonomiska läget och att stimulera reformer. Det makrofinansiella stödet ges under vissa villkor som anges i ett s.k. samförståndsavtal och under förutsättning att ett IMF-program genomförs i landet under hela tiden stödet betalas ut.

Under 2015 godkände rådet och Europaparlamentet ett tredje makrofinansiellt stödprogram (MFA III) till Ukraina om 1,8 miljarder euro. Regeringen stödde beslutet. MFA III syftade till att täcka Ukrainas återstående finansieringsgap under 2015 och 2016, samt att på kort sikt minska sårbarheten i Ukrainas ekonomi och främja nödvändiga reformer. Den första utbetalningen av MFA III, om 600 miljoner euro, beslutades i juni. Ytterligare två utbetalningar, om 600 miljoner euro vardera, återstår efter 2015. I samband med att MFA III godkändes bjöd rådet även in kommissionen att vid lämpligt tillfälle föreslå ytterligare makrofinansiellt stöd till Ukraina, i syfte att vidare underlätta och stödja Ukrainas reformprocess. Regeringen stödde deklarationen, givet att ytterligare stöd finansieras genom omfördelning inom EU-budgeten. Samråd med EU- nämnden ägde rum i februari inför beslutet om makrofinansiellt stöd till Ukraina.

Förutom Ukraina har Georgien, Jordanien, Tunisien och Kirgizistan varit föremål för makrofinansiella stödprogram under 2015. När det gäller Jordanien så löpte programmet ut under 2015 och övervakningen efter avslutat program har inletts.

16.1.2 Medlemsstater som fått stabilitetsstöd

Grekland

 

Efter valet i januari tillträdde en ny regering i Grekland med ett politiskt

 

program som var starkt kritiskt till det då gällande anpassnings-

 

programmet. Den ekonomiska situationen i Grekland försämrades under

 

2015 när det blev tydligt att den nya regeringen inte var beredd att

 

genomföra de åtgärder som krävdes för att få fortsatt stöd. Den tillväxt

 

som uppnåddes under 2014, efter flera år av recession, blev därmed

 

kortvarig. Under första halvåret 2015 misslyckades den grekiska

 

regeringen och långivarna med att komma överens om den sista

 

utbetalningen i det andra stödprogrammet som löpte ut den 30 juni. Som

 

en konsekvens av detta kunde inte Grekland fullgöra en återbetalning till

 

Internationella valutafonden (IMF) om 1,5 miljarder euro. Den allvarliga

 

situationen kulminerade under juli månad och räntan på den tioåriga

 

statsobligationen steg kraftigt.

 

Under juni och juli månad var det en intensiv förhandlings- och

 

mötesverksamhet. Eurogruppen och eurotoppmötet sammanträde ett

 

flertal gånger. Den 26 juni kungjordes att Grekland skulle hålla en

 

folkomröstning om långivarnas förhandlingsbud. I samband med detta

95

 

Skr. 2015/16:115 frös ECB sin nödfinansiering till de grekiska bankerna, vilket tvingade fram kapitalkontroller och ledde till att bankerna fick stänga. Folkomröstningen hölls den 5 juli och resulterade i ett tydligt nej till förhandlingsbuden, vilket var vad den grekiska regeringen arbetat för. Den 20 juli behövde Grekland göra stora betalningar till IMF. En utebliven betalning riskerade att framkalla en allvarlig finansiell kris som skulle kunna ha lett till att Grekland inte kunde ha kvar euron som valuta. För att klara denna betalning fick Grekland ett överbryggningslån från EU:s stabilitetsmekanism EFSM (se avsnitt 16.1.1).

Efter folkomröstningen ändrade emellertid den grekiska regeringen sin hållning till långivarnas krav. Den 12 juli enades eurotoppmötet om ett tredje stödprogram om upp till 86 miljarder euro som ska löpa under tre år. Förhandlingar om ett samförståndsavtal som i detalj specificerar reformkraven slutfördes i mitten av augusti. Kraven innefattar bl.a. pensionsreformer och åtgärder som syftar till att göra ekonomin mer konkurrenskraftig. Den 20 augusti gjordes en första utbetalning om 13 miljarder euro till Grekland som bl.a. användes till att återbetala ett lån till ECB som förfallit och det ovannämnda lånet från EFSM. Samråd med EU-nämnden ägde rum vid två tillfällen i juli.

Under hösten antog det grekiska parlamentet flera stora reformpaket vilket medfört att ytterligare utbetalningar om 3 miljarder euro kunnat göras. Dessutom har utbetalningar om sammanlagt 5,43 miljarder euro gjorts för att täcka kapitalbehov i två av de största grekiska bankerna som uppdagades vid en genomlysning av banksystemet under hösten.

IMF, som deltog i förhandlingarna om det tredje stödprogrammet, har ännu inte meddelat om den kommer att ge Grekland mer finansiellt stöd. Oron över den ekonomiska situationen och statsskuldens långsiktiga hållbarhet kvarstår.

Irland

År 2010 beslutades om ett anpassningsprogram för Irland som omfattade 85 miljarder euro. 67,5 miljarder utgjordes av externt stöd, lika fördelat mellan IMF, EFSM och EFSF (inklusive bilaterala långivare). De bilaterala långivarna är Sverige, Danmark och Storbritannien.

Sverige har bidragit till Irlands finansiella stöd dels genom sin andel i EFSM och IMF och dels genom ett bilateralt lån om 600 miljoner euro. Utbetalningen av det svenska lånet ägde rum i fyra lika stora utbetalningar på 150 miljoner euro var under 2012 och 2013. Det bilaterala lånet ska återbetalas 2019–2021.

Irland följde genomgående sitt anpassningsprogram väl. I december 2013 lämnade landet anpassningsprogrammet. Återhämtningen i den irländska ekonomin har gått bra sedan man lämnade programmet och 2014 hade Irland den högsta BNP-tillväxten i EU. Även 2015 beräknas tillväxttakten bli den högsta i EU. Arbetslösheten är fortfarande hög men minskar och beräknas 2015 ligga på EU-genomsnittet 9,5 procent.

Den goda återhämtningen har bidragit till att finansmarknadernas förtroende för Irlands ekonomi har återvänt, vilket bl.a. visar sig i låga statsobligationsräntor. Det innebar att Irland kunde ersätta huvuddelen av lånen i IMF med marknadsfinansiering 2014. Regeringen godkände

96

denna återbetalning i november 2014. Detta efter att riksdagen godkänt Skr. 2015/16:115 att motsvarande förtida återbetalning inte gjordes till Sverige.

Portugal

2011 beslutade Ekofin-rådet om finansiellt stöd till Portugal om totalt 78 miljarder euro, där IMF, EFSF och EFSM stod för 26 miljarder vardera. Stödet har varit knutet till ett ekonomiskt anpassningsprogram som syftar till att återställa förtroendet för den portugisiska ekonomin, möjliggöra en återgång till hållbar tillväxt och värna den finansiella stabiliteten. Portugal avstod från den sista utbetalningen inom stödprogrammet och lämnade programmet 2014. Sverige har bidragit med finansiering till Portugal via EFSM och Sveriges andel av IMF:s resurser.

Enligt den uppföljning av programmet som har gjorts under året har genomförandet i stort varit i överensstämmelse med planen och reformarbetet fortgår.

Återhämtningen i den portugisiska ekonomin har fortsatt under 2015 och tillväxten väntas uppgå till 1,7 procent. Arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå men sjunker gradvis. Den offentliga sektorns bruttoskuld beräknas uppgå till ca 128 procent av BNP vid slutet av 2015 och budgetunderskottet beräknas uppgå till 3 procent av BNP. Portugals underskottsförfarande skulle ha löpt ut 2015. Någon bedömning av om Portugal kan lämna underskottsförfarandet har emellertid inte kunnat göras eftersom kommissionen inte delgivits någon budgetplan. Detta har sin grund i den oklara politiska situationen i landet som rådde under hösten efter parlamentsvalet i oktober.

Återhämtningen har bidragit till att finansmarknadernas förtroende för Portugals ekonomi har återvänt och statsobligationsräntorna har sjunkit kraftigt. Det innebär att Portugal nu kan låna till lägre upplåningskostnad på marknaden än den landet har för lånet i IMF. Portugal ansökte därför i januari hos sina övriga långivare om att få göra förtida återbetalningar motsvarande drygt 50 procent av IMF-lånet. Med anledning av det ägde samråd rum med EU-nämnden i februari, vilket resulterade i att Sverige kunde godkänna denna återbetalning.

Spanien

I juli 2012 lämnade den spanska regeringen in en formell begäran om lån till eurogruppen för rekapitalisering av den spanska banksektorn. Euroländerna enades därefter om att genom ESM låna ut upp till 100 miljarder euro till den spanska staten för rekapitalisering av bankerna och om ett anpassningsprogram för banksektorn. Under 2012–2013 utbetalades totalt 41,3 miljarder euro. Efter eurogruppens möte i november 2013 meddelades att Spanien skulle lämna anpassningsprogrammet i januari 2014, utan att ansöka om ytterligare stöd från ESM.

Enligt de uppföljningar som har gjorts under 2015 har banksektorn fortsatt att stabiliseras. Återhämtningen i Spanien har stärkts och tillväxten beräknas uppgå till 3,1 procent 2015. Samtidigt kvarstår utmaningar. Arbetslösheten har minskat under året, men beräknas ändå uppgå till ca 21 procent vid slutet av 2015. Den offentliga sektorns

97

Skr. 2015/16:115 brottoskuld som andel av BNP beräknas till strax under 101 procent. Budgetunderskottet som andel av BNP beräknas uppgå till 4,7 procent.

Cypern

Cypern beviljades 2013 ett lån om upp till 10 miljarder euro under ett ekonomiskt anpassningsprogram, varav 9 miljarder via ESM och 1 miljard euro via IMF. Målet med anpassningsprogrammet som sträcker sig in i 2016 är bl.a. att strukturera om banksektorn och korrigera landets alltför stora budgetunderskott. Ytterligare ett mål med programmet är att genomföra strukturreformer för att stärka landets konkurrenskraft för att uppnå en hållbar och balanserad tillväxt.

Enligt översyner av programmet som genomförts under 2015 har framsteg gjorts. Den ekonomiska återhämtningen har startat och från början av året har tillväxten varit positiv. Tillväxten väntas bli 1,2 procent 2015. Reformarbete för att stärka tillväxten har pågått, om än med förseningar inom vissa områden. Kapitalkontrollerna avskaffades i april och situationen inom banksektorn har gradvis förbättrats. Fortsatt kvarstår dock behov av att minska den höga andelen oreglerade fordringar. Arbetslösheten beräknas ha sjunkit till 15,6 procent 2015. Finanspolitiska mål inom ramen för programmet har överträffats med god marginal. Den offentliga sektorns bruttoskuld som andel av BNP beräknas till ca 107 procent 2015 och budgetunderskottet för 2015 beräknas motsvara 0,7 procent av BNP.

Under året har ESM betalat ut 600 miljoner euro till Cypern och från IMF har ca 400 miljoner euro betalats ut. Sverige bidrar med finansiering till Cypern via sin andel av IMF:s resurser. Samråd med EU-nämnden angående Cyperns anpassningsprogram ägde rum i juli.

16.2Ekonomisk styrning och samordning

16.2.1Stabilitets- och tillväxtpakten

Stabilitets- och tillväxtpakten är EU:s gemensamma regelverk för att säkra sunda offentliga finanser. Pakten består av en förebyggande och en korrigerande del, det s.k. underskottsförfarandet. Medlemsstater med alltför stora underskott eller alltför hög skuldkvot kan bli föremål för ett underskottsförfarande. I början av 2015 var 11 av EU:s medlemsstater i ett underskottsförfarande. Grekland och Cypern var också formellt i ett underskottsförfarande, men då de befinner sig i anpassningsprogram med regelbundna översyner ingår de inte i övervakningen för underskottsförfarandet. Sverige var ett av de länder som inte var föremål för ett underskottsförfarande.

Underskottsförfarandena har löpande följts upp vid rådsmöten under året. Ekofin-rådet beslutade i juni om att avsluta underskottsförfarandet för Malta och Polen. Dessa länder ansågs då av rådet ha korrigerat sina alltför stora budgetunderskott på ett hållbart och varaktigt sätt enligt de rekommendationer som rådet gett. Samråd med EU-nämnden ägde rum i

juni.

98

Kommissionen presenterade den 13 januari 2015 ett meddelande om Skr. 2015/16:115 tolkning av flexibilitet i stabilitets- och tillväxtpakten. Meddelandet följer

Europeiska rådets slutsatser från juni 2014 om att på bästa sätt utnyttja den flexibilitet som är inbyggd i stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler. Det handlar om att det enligt gällande regler finns utrymme för viss flexibilitet beroende av konjunkturläge, vid genomförande av strukturreformer och vid genomförande av offentliga investeringar som samfinansieras av europeiska struktur- och investeringsfonder. I december godkände Ekofin-rådet det dokument som utgör en gemensam ståndpunkt med kommissionen om flexibilitet i stabilitets- och tillväxtpakten. Samråd med EU-nämnden ägde rum i december.

16.2.2De allmänna ekonomiska riktlinjerna

Kommissionen presenterade i mars förslag till riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik och riktlinjer för medlemsstaternas ekonomiska politik. Dessa utgör tillsammans de integrerade riktlinjerna, se faktapromemoria 2014/15:FPM22. De integrerade riktlinjerna utgör grunden för Europa 2020-strategin, vilken i sin tur genomförs genom den europeiska planeringsterminen, EU:s ramverk för den ekonomiskpolitiska samordningen.

Kommissionen föreslog fyra nya riktlinjer; stimulera investeringar, främja tillväxt genom strukturreformer i medlemstaterna, undanröja viktiga tillväxt- och sysselsättningshinder på unionsnivå och mer hållbara och tillväxtfrämjande offentliga finanser.

Samråd med EU-nämnden ägde rum i juni och i juli. Den 14 juli antogs de ekonomiska riktlinjerna vid Ekofin-rådet.

16.2.3Makroekonomiska obalanser: förvarningsmekanismen

För fjärde året i rad genomfördes förfarandet för övervakning av makroekonomiska obalanser inom ramen för den europeiska terminen. Förfarandet inleddes genom att kommissionen i november 2014 publicerade 2015 års förvarningsrapport. Rapporten innehöll en preliminär ekonomisk analys av medlemsstaterna, inklusive en resultattavla med elva olika makroekonomiska indikatorer. Syftet med analysen var att avgöra om medlemsstaterna skulle bli föremål för en djupgranskning för att där eventuellt påvisa om det fanns makroekonomiska obalanser.

Utifrån den preliminära analysen av medlemsstaterna föreslogs djupgranskningar av 16 medlemsstater. För Sveriges del överskred tre av indikatorerna angivna tröskelvärden (bytesbalansöverskott, minskande exportmarknadsandelar och hög privat skuldsättning) och en djupgranskning inleddes likt tidigare år. Samtliga djupgranskningar presenterades i februari som del av de landrapporter som publicerades inom ramen för den europeiska terminen. Dessa var sedan en del av underlagen för de landsspecifika rekommendationer som kommissionen presenterade i maj.

99

Skr. 2015/16:115 I djupgranskningen konstaterades att Sverige uppvisade makroekonomiska obalanser som inte bedömdes vara allvarliga, men som borde åtgärdas. Det framhölls att särskilt hushållens skuldsättning och de snabbt ökande priserna på bostadsmarknaden förtjänade fortsatt uppmärksamhet och åtgärder för att minska risken för skadliga effekter på ekonomin.

Samråd om 2015 års förvarningsrapport och kommissionens landrapporter, där djupgranskningen ingår, ägde rum med EU-nämnden i februari, mars och maj inför Ekofin-rådet. Finansutskottet informerades i april om landrapporterna, inom ramen för det nationella reform- och konvergensprogrammet. Samråd med EU-nämnden om de landsspecifika rekommendationerna skedde i juni. I november 2015 publicerade kommissionen 2016 års förvarningsrapport, för behandling under 2016 års europeiska termin. Samråd om 2016 års rapport ägde rum med EU- nämnden i december inför Ekofin-rådet. Regeringen välkomnar publiceringen av förvarningsrapporten och djupgranskningarna.

 

16.3

Ekonomiska och monetära unionen

 

16.3.1

Reformering av den ekonomiska och monetära

 

 

unionen

 

På eurotoppmötet i oktober 2014 uppmanades kommissionens

 

ordförande att i nära samarbete med ordförandena för eurotoppmötet,

 

eurogruppen och Europeiska centralbanken ”förbereda de kommande

 

stegen för en bättre ekonomisk styrning inom euroområdet”. På

 

Europeiska rådets möte i december 2014 bekräftades de fyra

 

ordförandenas uppdrag. Även Europaparlamentets talman knöts senare

 

till arbetet. Rapporten Färdigställandet av EU:s ekonomisk och monetära

 

union, kallad De fem ordförandenas rapport, lades fram vid Europeiska

 

rådets möte i juni 2015 (se faktapromemoria 2014/15:FPM44). I oktober

 

ägde en överläggning om rapporten rum med finansutskottet.

 

Överläggning ägde även rum med finansutskottet i april inför regeringens

 

inspel i den förberedande processen under våren. Samråd med EU-

 

nämnden har skett vid ett flertal tillfällen under året: inför Ekofin-rådet i

 

juni, juli och november, inför Europeiska rådet i juni, oktober och

 

december, samt inför Allmänna rådet i april, maj, juni, juli, oktober och

 

december. Information gavs till näringsutskottet och samråd med EU-

 

nämnden hölls i november inför Konkurrenskraftsrådet om den del av

 

förslagen som berör konkurrenskraftsnämnder.

 

Förslagen i rapporten är uppdelade i två steg. Det första steget handlar

 

om åtgärder de närmsta två åren och ska bygga på de befintliga

 

fördragens möjligheter. Åtgärderna syftar till att öka konkurrenskraften

 

och den strukturella konvergensen, fullborda bankunionen och

 

kapitalmarknadsunionen, uppnå och upprätthålla en ansvarsfull

 

finanspolitik samt stärka de demokratiska aspekterna av samarbetet.

 

Det andra steget, som sträcker sig från juli 2017, inbegriper förslag av

 

mer långtgående karaktär. Samordningen av den ekonomiska politiken

100

ska stärkas genom juridiskt bindande riktmärken. I denna fas ska en

makroekonomisk stabiliseringsmekanism inrättas. För att få del av denna Skr. 2015/16:115 behöver en medlemsstat uppvisa tillräckliga framsteg mot de gemensamt

satta målen. Senast år 2025 ska processen vara avslutad.

I oktober lade kommissionen fram en rad förslag, som uppföljning på det första steget i de fem ordförandenas rapport (se faktapromemoria 2015/16:FPM15).

En del av förslagen gäller den europeiska terminen och den ekonomisk-politiska samordningen. Euroområdet som helhet bör enligt kommissionen få ökad vikt i den europeiska terminen. Kommissionen anser även att riktmärken för den ekonomiska politiken i ökad utsträckning bör användas i samordningen. Förenklingar och ökad öppenhet föreslås när det gäller det finanspolitiska ramverket och makroobalansförfarandet. Förslaget förordar att ett ökat fokus ska läggas på sysselsättning och sociala resultat.

Kommissionen vill inrätta två nya organ. På ett nationellt plan föreslås att konkurrenskraftsnämnder inrättas i euroländerna, i syfte att förbättra konkurrenskraften. Icke euroländer uppmuntras att också inrätta liknande organ. Kommissionen har dessutom beslutat att inrätta en europeisk rådgivande finanspolitisk nämnd. Den ska vara oberoende och ge råd om tillämpningen av det finanspolitiska ramverket.

Euroområdets representation utåt bör enligt kommissionen stegvis bli mer enhetlig. Målet är att euroområdet senast 2025 ska ha en enad representation i IMF. Till att börja med bör den interna samordningen förändras på olika sätt. Sammansättningen av valkretsar bör stegvis göras mer homogen för euroländerna.

De fem ordförandenas rapport och förslagen från kommissionen har under hösten diskuterats i Ekofin-rådet, men även i andra rådskonstellationer. På Europeiska rådet i december uppmanades rådet att skyndsamt ta vidare de förslag som kommissionen lade fram i oktober, framförallt när det gäller ekonomisk-politisk samordning, euroområdets externa representation och bankunionen. Rådet ska rapportera tillbaka till Europeiska rådet i juni 2016.

Regeringen vill ta tillvara på EU-medlemskapets möjligheter. Att så långt som möjligt värna EU:s sammanhållning är en central utgångspunkt för Sverige i processen med ett fördjupat EMU. Bland de förslag som har lagts fram under året finns det delar som kan stödjas, medan det finns andra delar där det finns oklarheter. Det är lovvärt att åtgärdsförslagen i hög utsträckning gäller samtliga medlemsstater eller står öppna för frivilligt deltagande av icke euroländer. För ytterligare ståndpunkter om enskilda förslag, se nämnda faktapromemorior 2014/15:FPM44 och 2015/16:FPM15.

16.4Initiativ för att främja investeringar

Under 2015 har ett arbete bedrivits för att genomföra den investeringsplan som kommissionen presenterade i ett meddelande under 2014 (se faktapromemoria 2014/15:FPM13). Syftet med planen, som består av tre olika pelare, är att försöka öka investeringarna inom EU.

101

Skr. 2015/16:115

Inom

ramen för

den första pelaren

av

investeringsplanen

lade

 

kommissionen i januari fram ett förslag till förordning om inrättandet av

 

en Europeisk fond för strategiska investeringar (Efsi) (se

 

faktapromemoria 2014/15:FPM18). Efter förhandlingar och beslut i rådet

 

och Europaparlamentet trädde förordningen i kraft i juli 2015. Efsi

 

kapitaliseras med 5 miljarder euro från Europeiska investeringsbanken

 

(EIB) och förses med 16 miljarder euro i garantier från EU-budgeten. De

 

investeringar som finansieras med hjälp av Efsi ska riktas mot

 

långsiktiga projekt inom bl.a. forskning, utveckling och innovation,

 

energisektorn samt till miljö och resurseffektivitet. Även finansiering av

 

små och medelstora företag kan omfattas. Investeringar kan ske i projekt

 

i hela EU och baseras på projektens egna meriter.

 

 

 

Efsi är inordnat i EIB:s struktur och har påbörjat sin verksamhet under

 

2015. Målet är att investeringsfondens verksamhet under en treårsperiod

 

ska leda till en mobilisering av investeringar på mer än 315 miljarder

 

euro, varav huvuddelen privata investeringar.

 

 

 

 

Den andra pelaren av investeringsplanen består av en översiktlig

 

förteckning

av

investeringsprojekt

EU-nivå

och

ett

 

rådgivningscentrum (Europeiskt centrum för investeringsrådgivning,

 

EIAH). Förteckningen av investeringsprojekt ska underlätta för

 

investerare att hitta lämpliga investeringar. EIAH:s syfte är att bygga på

 

EIB:s och kommissionens redan existerande rådgivningsverksamhet samt

 

vara

ett

centralt

rådgivningscentrum.

EIAH ska

tillhandahålla

 

rådgivningsstöd i samband med investeringsprojekt. Det kan till exempel

 

inbegripa stöd när det gäller användningen av tekniskt bistånd till

 

projektstrukturering, användning av innovativa finansieringsinstrument

 

och användning av offentlig-privat samverkan (OPS). Vid behov

 

tillhandahålls även rådgivning om relevanta frågor som rör EU-

 

lagstiftningen. EIAH ska delvis finansieras av EU-budgeten med upp till

 

20 miljoner euro per år fram till 2020.

 

 

 

 

 

Målet för den tredje pelaren av investeringsplanen är att uppnå ett

 

förbättrat investeringsklimat genom förenklade regleringar, ökad tillgång

 

till långsiktig finansiering samt en stärkt inre marknad. På informella

 

Ekofin-rådet i april 2015 diskuterade finansministrarna hinder för

 

investeringar. Baserat på detta presenterade kommissionen i september

 

2015 en färdplan där fyra områden lyftes fram: flaskhalsar på nationell

 

nivå, infrastruktur, immateriella tillgångar och finansmarknader.

 

Avsikten är att Ekofin-rådet under 2016 ska ta ställning till ett antal

 

åtgärder för att förbättra investeringsklimatet.

 

 

 

 

Regeringen har välkomnat investeringsplanen, där Efsi ingår, som

 

syftar till att öka investeringar i EU och därmed bidra till förutsättningar

 

för fler jobb och högre tillväxtpotential. Investeringsplanen kan under de

 

kommande åren bli ett viktigt komplement till de åtgärder som

 

genomförs på nationell nivå, inklusive strukturreformer, för att stärka

 

konkurrenskraft och tillväxt samt bidra till en hållbar utveckling.

 

 

Det är positivt att planen fokuserar på att stimulera privata

 

investeringar. Regeringen ska fortsatt arbeta aktivt för att eventuella

 

ökade risker för EU:s budget som investeringsplanen kan innebära

 

minimeras och att eventuella tillkommande utgiftsbehov inte får leda till

 

ökade medlemsavgifter utan hanteras genom omprioriteringar. När det

102

gäller Efsi har regeringen vidare verkat för att EIB:s roll förblir central,

att styrformerna inte kringskär EIB:s beslutsautonomi samt att projekt Skr. 2015/16:115 granskas och bedöms – och att garanti och finansiering beviljas – på

transparenta och objektiva grunder.

Samråd om Efsi och investeringsplanen ägde rum med EU-nämnden i januari, februari, mars, maj, juni och september. Överläggningar med finansutskottet ägde rum i februari och juni.

16.5Europeiska investeringsbanken

Europeiska investeringsbanken (EIB) är ett fristående organ inom EU. Bankens huvudsyfte är att bidra till tillväxt och sysselsättning inom EU. Detta görs genom långsiktig finansiering av samhällsekonomiskt lönsamma projekt som främjar detta syfte. 2015 uppgick EIB:s utlåning till drygt 77 miljarder euro i tecknade lån. Det är något högre än under 2014. Prioriterade områden för bankens verksamhet är finansiering inom områdena innovation, små och medelstora företag, infrastruktur och miljö. Ekonomisk och social sammanhållning samt klimatåtgärder betraktas som två tvärgående, övergripande prioriteringar. Genomförandet av Efsi som inleddes under 2015 påverkade EIB:s verksamhet, framför allt genom att merparten av bedömningen av Efsi- projekten kommer att genomföras av EIB. Efsi-projekten är som regel mindre och mer riskfyllda än de projekt som EIB normalt finansierar. Genomförandet av Efsi ställer därför nya krav på bankens verksamhet.

Huvudsakliga frågor som behandlades inom EIB under året var:

Förberedelser inför genomförandet av Efsi, inklusive förhandlingen av ett avtal med kommissionen om rollfördelningen mellan EIB och kommissionen rörande Efsi samt beslut kring hur den katalytiska effekten (multiplikatorn) av Efsi-investeringar ska beräknas.

EIB:s budget, inklusive bankens årliga procedur för att godkänna ökningar i lönebudgeten och beslut om att öka personalstyrkan för att underlätta genomförandet av Efsi och investeringsplanen.

Antagande av en klimatstrategi som ska styra EIB:s klimatarbete under de kommande åren.

EIB:s insatser för att möta de ökade flyktingströmmarna.

Antagande av en reviderad transparenspolicy för EIB:s verksamhet.

Samråd med EU-nämnden om EIB:s roll rörande Efsi ägde rum i januari, februari, mars, maj, juni och september. Överläggningar med finansutskottet ägde rum i februari och juni.

16.5.1

Europeiska investeringsfonden

Europeiska investeringsfonden (EIF) som ingår i EIB-gruppen är EU:s

gemensamma organ för riskkapital och garantier till små och medelstora

företag.

Fonden investerar indirekt i företag via europeiska

riskkapitalfonder. Under året har fondens investeringar ökat jämfört med

 

tidigare år. Ökningen beror framförallt på att en del av Efsi genomförs

 

inom ramen för EIF:s verksamhet. Efsi gör att EIF kan utöka sin

 

verksamhet med riskkapital och garantier till små och medelstora företag.

103

 

Skr. 2015/16:115 16.6

EU i G20

Inför varje G20-möte tas EU-gemensamma ståndpunkter fram och god- känns av respektive rådskonstellation eller Europeiska rådet. Vid G20:s toppmöten representeras EU av ordförandena för Europeiska rådet och kommissionen. På finansministermöten representeras EU av ordförande- skapet, kommissionen och ECB. Utöver EU är följande länder medlemmar i G20: Argentina, Australien, Brasilien, Frankrike, Indien, Indonesien, Italien, Japan, Kanada, Kina, Mexiko, Ryssland, Saudiarabien, Storbritannien, Sydafrika, Sydkorea, Turkiet, Tyskland och USA. Spanien deltar vid G20-möten som observatör och tidvis engagerar G20-länderna även andra icke-medlemmar för att säkra en bred representation av internationella åsikter. Under året hölls ett stats- och regeringschefsmöte, fyra vice finansminister- och centralbankschefs- möten samt fyra finansminister- och centralbankschefsmöten. Det turkiska ordförandeskapet 2015 hade tre huvudteman: delaktighet, genomförande och investeringar. Temat delaktighets syfte är att se till att välstånd och tillväxt tillfaller alla delar av samhällsekonomin medan genomförande syftar till genomförandet av G20-ländernas tidigare åtaganden. Det turkiska ordförandeskapet har även haft stort fokus på investeringar som drivkraft för ekonomisk tillväxt. Huvud- prioriteringarna under dessa tre teman var:

iDen globala ekonomin och arbetet med att främja en starkare tillväxt

iiGenomföra reformer av den internationella finansiella arkitekturen, inklusive inflytande och representation i IMF

iiiInitiativ för att främja långsiktiga investeringar och reformer för att stärka investeringsklimatet

ivReformprocessen i finansiell sektor

vÖkad transparens och informationsutbyte på skatteområdet

Vid toppmötet i Antalya den 14–15 november kom stats- och regeringscheferna bl.a. överens om att:

Beslutsamt genomföra tidigare åtaganden, såsom medlemsländernas tillväxtstrategier, för att öka ländernas gemensamma BNP med 2 procent till 2018.

Öka investeringarna för att accelerera tillväxten. Detta infattar bl.a. att förbättra investeringsklimatet, med särskilt fokus på små- och medelstora företag samt infrastruktur.

Öka delaktigheten för att välståndet som skapas ska tillfalla alla. G20 kommer bl.a. att verka för en bättre samordning av sitt arbete med FN:s agenda för hållbar utveckling.

Skyndsamt genomföra den åtgärdsplan som OECD tagit fram inom ramen för BEPS-projektet (Base Erosion and Profit Shifting) och som syftar till att förhindra att länders skattebaser urholkas och att vinster överförs.

Stärka arbetet när det gäller flyktingar och migranter, samtidigt som åtgärder även måste riktas mot de bakomliggande orsakerna till att människor flyr.

104

Samråd med EU-nämnden ägde rum i februari, april, maj och oktober Skr. 2015/16:115 inför de tillfällen som Ekofin-rådet har diskuterat EU:s gemensamma

ståndpunkter. Kina är sedan december nytt ordförandeland i G20.

17 Finansmarknaden

Arbetet inom finansmarknadsområdet syftar till att säkerställa ett stabilt finansiellt system och en välfungerande finansmarknad. Den höga regleringstakt som präglat området de senaste åren har minskat något men har fortsatt att vara hög under 2015. Kommissionen har presenterat flera nya regleringsförslag inom ramen för en s.k. kapitalmarknadsunion med syfte att öka integreringen av kapitalmarknaderna inom EU. En lång rad lagstiftningsärenden har avhandlats i trilog mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet. Exempel på förhandlingar där politisk överenskommelse nåtts är förordningen om förmedlingsavgifter, penningtvättsdirektivet och försäkringsdistributionsdirektivet.

17.1Bankmarknaden

17.1.1Förordning om förmedlingsavgifter

Kommissionen presenterade i juli 2013 en förordning om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (se faktapromemoria 2012/13:FPM155), som hör ihop med förslaget till ett reviderat betaltjänstdirektiv (se avsnitt 17.1.4). Förordningen introducerar gemensamma regler för tak för förmedlingsavgifter (vanligen kallade mellanbanksavgifter) i EU när man betalar med kort. Förordningen innehåller också ett antal företagsregler som riktar in sig mot kortföretagen.

Förordningen antogs slutligt vid Ekofin-rådet i januari 2015 och publicerades i maj 2015.

Överläggning i finansutskottet ägde rum senast i december 2014. Samråd med EU-nämnden ägde rum senast i januari 2015.

17.1.2Penningtvättsdirektivet

I februari 2013 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (det fjärde penningtvättsdirektivet). Förslaget syftar till att uppdatera och anpassa den befintliga lagstiftningen till reviderade internationella standarder. Revidering genomförs också med hänsyn till utfallet av den interna översyn som har gjorts av tillämpningen av det befintliga direktivet (2005/60/EG) (det tredje

penningtvättsdirektivet). Förslagen medför bl.a. att omfattningen av det

105

Skr. 2015/16:115 administrativa ramverket för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i vissa delar utvidgas (se faktapromemoria 2012/13:FPM72). Den 20 maj 2015 antog Europaparlamentet och rådet det fjärde penningtvättsdirektivet.

Det beslutade direktivet 2015/849/EU ska vara genomfört i nationell rätt senast den 26 juni 2017. Samråd med EU-nämnden ägde rum i januari och överläggning ägde rum med finansutskottet i december 2014.

17.1.3Förordning om information som åtföljer överföringar av medel

Tillsammans med penningtvättsdirektivet presenterade kommissionen också ett förslag till förordning om information som åtföljer överföringar av medel. I likhet med direktivförslaget syftar även detta förslag till att uppdatera och anpassa den befintliga förordningen (1781/2006) med hänsyn till reviderade internationella standarder och till utfallet av den interna översyn som har gjorts av tillämpningen av den befintliga förordningen. Revideringen medför bl.a. att omfattningen av förordningen i vissa delar utvidgas och att tidigare luckor när det gäller genomlysningskraven åtgärdas (se faktapromemoria 2012/13:FPM73).

Förhandlingar om förordningen har förts parallellt med penningtvättsdirektivet och en politisk överenskommelse nåddes i december 2014. Den 20 maj 2015 antog Europaparlamentet och rådet förordningen. Den beslutade EU-förordningen nr 2015/847 ska tillämpas i medlemsstaterna från och med den 26 juni 2017. Samråd med EU- nämnden ägde rum i januari och överläggning med finansutskottet ägde senast rum i december 2014.

17.1.4Betaltjänstdirektivet

Kommissionen presenterade i juli 2013 ett förslag till ett reviderat betaltjänstdirektiv (se faktapromemoria 2012/13:FPM156). Det reviderade direktivet syftar till att anpassa ramverket för marknaden för elektroniska betalningar i EU till den utveckling som ständigt sker. De föreslagna nya reglerna är tänkta att säkerställa att det inte uppstår luckor i regelverket. Revideringen syftar även till att bidra till lika konkurrensvillkor mellan medlemsstaterna, konsumentskydd och den inre marknadens funktionalitet.

En allmän inriktning togs i december 2014. Överläggning i finansutskottet ägde rum vid flera tillfällen, senast i mars 2014. Samråd med EU-nämnden ägde rum i december 2014.

Direktivet antogs slutligt vid rådet den 16 november och publicerades den 23 december. Direktivet träder i kraft den 13 januari 2016 och ska vara genomfört i nationell lagstiftning senast den 13 januari 2018.

106

17.1.5

Förordningen om strukturreformer av

Skr. 2015/16:115

 

kreditinstitut

 

 

 

I januari 2014 lade kommissionen fram ett förordningsförslag om

strukturella reformer i den europeiska banksektorn (se faktapromemoria

2013/14:FPM59). Förslaget ska ses mot bakgrund av den ekonomiska

och finansiella krisen och de svagheter som har uppdagats i ett antal

banker. Det syftar således till att minska risken i det finansiella systemet

inom EU. Reformerna ska komplettera tidigare lagstiftningsprojekt som

har överenskommits eller presenterats inom ramen för EU,

Baselkommittén eller i medlemsstaterna, vars syfte också är att minska

riskerna i det finansiella systemet inom EU.

 

 

 

Förslaget innebär ett förbud för vissa kreditinstitut att bedriva handel

för egen räkning i den del av banken som hanterar insättningar. Förslaget

innebär även att den nationella tillsynsmyndigheten, i Sverige

Finansinspektionen, under vissa förutsättningar får granska ett

kreditinstitut för att på så vis utreda om institutet spekulerar med medel

som omfattas av insättningsgarantin. Skulle Finansinspektionen bedöma

att sådan verksamhet bedrivs måste denna verksamhet enligt förslaget

avyttras, avvecklas eller omorganiseras till en annan enhet.

 

En allmän inriktning nåddes i juni, men trilog mellan

Europaparlamentet, kommissionen och rådet har ännu inte inletts.

Finansutskottet informerades om frågan senast i mars. Samråd ägde

rum med EU-nämnden senast i juni.

 

 

 

17.1.6

Bankunionen

 

 

 

I september 2012 presenterade kommissionen ett meddelande om en

samlad bankunion. Enligt kommissionen är syftet med att skapa en

europeisk bankunion att återskapa förtroende i den europeiska

banksektorn och för euron.

 

 

 

Sedan dess har förslag om två komponenter i bankunionen presenterats

av kommission och slutförhandlats, dels den gemensamma

tillsynsmekanismen (se faktapromemoria 2012/13:FPM10), dels den

gemensamma

resolutionsmekanismen

(se

faktapromemoria

2012/13:FPM148). Den gemensamma tillsynsmekanismen är verksam

sedan slutet av 2014 och innebär att Europeiska centralbanken är

ansvarig tillsynsmyndighet för kreditinstitut i eurozonen samt i övriga

medlemsstater som väljer att ingå så kallat nära samarbete. Den

gemensamma resolutionsmekanismen kommer att vara fullt verksam från

och med januari 2016. Resolutionsmekanismen

innebär att

bankresolution i de medlemsstater som ingår i bankunionen hanteras

centralt. Det skapas också en gemensam resolutionsfond

för att täcka

vissa kostnader.

Vissa frågor om överföringar av bankernas avgifter till den gemensamma resolutionsfonden regleras i ett mellanstatligt avtal. Detta mellanstatliga avtal skrevs under av alla medlemsstater utom Sverige och Storbritannien i maj 2014. Sverige ansåg att det vore olämpligt att skriva på avtalet innan man slutligt tagit ställning till medlemskap i

bankunionen. Ingen medlemsstat utanför euroområdet har ännu gått med

107

Skr. 2015/16:115 i bankunionen. Under 2015 har förhandlingar inletts om s.k. överbryggningsfinansiering till fonden, om dess medel skulle ta slut.

Den 24 november presenterade kommissionen nästa del i bankunionen, ett första steg mot en gemensam insättningsgaranti (se faktapromemoria 2015/16:FPM27). En gemensam insättningsgaranti har varit en del i den tänkta bankunionen redan från början och i de fem ordförandenas rapport som presenterades i juni angavs att en sådan nu borde införas. Kommissionens förslag innebär att en gemensam försäkring för nationella insättningsgarantier inom bankunionen ska byggas upp successivt till 2024.

Förhandlingarna om förslaget i rådet förväntas börja i januari 2016. Sverige kommer liksom under tidigare förhandlingar om bankunionen driva att skapandet av bankunionen inte får leda till att medlemsstater som inte deltar diskrimineras eller påverkas negativt. Sverige kommer även lyfta fram att nationella myndigheter i deltagande medlemsstater bör ha så stort inflytande som möjligt i beslutsfattandet. I förhandlingarna om den gemensamma tillsynsmekanismen och den gemensamma resolutionsmekanismen har Sveriges krav i huvudsak blivit tillgodosedda, men viss problematik från ett svenskt perspektiv finns i de slutliga utformningarna.

Tillsammans med förslaget om en gemensam insättningsgaranti presenterade kommissionen den 24 november ett meddelande om slutförande av bankunionen. Utöver inrättandet av den gemensamma insättningsgarantin nämns även tänkta åtgärder för att minska risker i banksektorn, t.ex. genom kommande lagförslag. Som icke deltagande i bankunionen berörs Sverige i nuläget inte av den gemensamma insättningsgarantin. De åtgärder som kommissionen kan komma att föreslå för att minska risker i banksektorn kan dock komma att rikta sig till samtliga medlemsstater.

Samråd, överläggning och informationstillfällen med riksdagen i frågan om bankunionen har skett vid ett flertal tillfällen. Frågor om det praktiska genomförandet av bankunionen samt om insättningsgaranti- förslaget behandlades senast i EU-nämnden i december 2015. Finansutskottet informerades senast i oktober 2014.

17.1.7Värdepapperisering

Kommissionen presenterade den 30 september ett förordningsförslag om värdepapperisering och skapandet av ett europeiskt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering (se faktapromemoria 2015/16:FPM11). Samtidigt presenterades ett förslag till revidering av kapitaltäckningsförordningen med justering av kapitalkrav för värdepapperiserade produkter (se faktapromemoria 2015/16:FPM12). Förslagen är de första lagstiftningsinitiativen inom ramen för kapital- marknadsunionen (faktapromemoria 2015/16:FPM10). Syftet med förslagen är återskapa förtroendet för värdepapperisering inom EU och på så sätt underlätta finansieringen av främst små och medelstora företag. Förslaget ska ses mot bakgrund av att den europeiska värde- papperiseringsmarknaden, i motsats till den amerikanska, inte återhämtat

108

sig efter finanskrisen trots att de realiserade förlusterna på den Skr. 2015/16:115 europeiska marknaden var jämförelsevis små.

Förslaget till ramverk för värdepapperisering behandlar i huvudsak de kriterier som värdepapperisering ska leva upp till för att klassificeras som enkel, transparent och standardiserad (så kallat STS). Avsikten är att dessa kriterier ska bidra till att minska den strukturella risken i värdepapperiseringen. Uppfyller värdepapperiseringen ramverkets krav så blir kapitalkravet lägre än vad som annars vore fallet. På så sätt skapas incitament för att göra värdepapperisering på ett enkelt, transparent och standardiserat sätt.

Det nya ramverket för värdepapperisering som föreslås följs av ändringsförslag i kapitaltäckningsförordningen. Tanken är att det nya ramverket ska avspeglas i kapitalkrav som är mer riskkänsliga och som till viss del ger lägre kapitalkrav till värdepapperiserade tillgångar som kvalificerar för STS-behandling. Regelverket för att hantera kapitalkrav angående värdepapperiserade tillgångar kommer enligt förslaget att förenklas och harmoniseras.

Sakfrågan har diskuterats i rådsarbetsgrupp under hösten. En allmän inriktning nåddes i december, men det är oklart när trilog kan inledas. Överläggning med finansutskottet ägde rum i november. Frågan var även uppe i EU-nämnden för samråd i december inför ministermöte.

17.1.8Krishanteringsdirektivet

I juni 2012 presenterade kommissionen ett förslag till ramverk för hantering av kreditinstitut och värdepappersföretag i kris (se faktapromemoria 2011/12:FPM165). Förslaget syftar till att säkerställa att myndigheter har lämpliga verktyg för att hantera systemviktiga institut på ett sätt som minimerar spridningsrisker och samtidigt bevarar tillgången till grundläggande finansiella tjänster. Ett nytt förfarande för rekonstruktion eller avveckling (resolution) av institut i kris införs. Det innebär att aktieägarna, vissa borgenärer och instituten ska bära kostnaderna för hanteringen av krisen. På så sätt ska incitamenten för ett överdrivet risktagande från institutens sida minskas.

Krishanteringsdirektivet innehåller bestämmelser inom följande områden: förberedande och förebyggande arbete, åtgärder för tidigt ingripande, resolutionsåtgärder, samordning av gränsöverskridande krishantering, finansiering av kostnaderna för resolution och sanktioner.

Direktivet antogs vid Ekofin-rådet i maj 2014. Vissa frågor kvarstår att lösa i delegerade akter och genomförandeakter.

Samråd med EU-nämnden ägde rum senast inför Ekofin-rådet i december 2014. Finansutskottet informerades i mars 2014.

Krishanteringsdirektivet skulle ha varit genomfört i svensk rätt den 1 januari 2015. I maj 2015 inkom kommissionen med ett motiverat yttrande i vilket den anförde att Sverige inte i tid genomfört direktivet eller anmält det som genomfört i svensk rätt. Regeringen svarade i juli att lagförslag för att genomföra direktivet hade remitterats till Lagrådet i maj och att lagstiftningen, efter sedvanlig behandling i Lagrådet och riksdagen, beräknades kunna träda i kraft den 1 januari 2016. I november

överlämnade regeringen en proposition till riksdagen med lagförslag för

109

Skr. 2015/16:115 att genomföra direktivet. Samma månad informerades finansutskottet närmare om förslagen i propositionen. Lagstiftningen ska träda i kraft den 1 februari 2016.

17.2Värdepappersmarknaden

17.2.1Förordning om värdepappersfinansiering

Förslaget till förordning om värdepappersfinansiering lades fram i januari 2014 och syftar till en bättre genomlysning av finansieringsåtgärder som baseras på värdepapper inom den s.k. skuggbankssektorn vid sidan av traditionell bankverksamhet. Förordningen inför en bred rapporteringsskyldighet för motparter som lånar upp eller lånar ut pengar mot säkerhet i värdepapper i form av återköpsavtal (s.k. repor), eller som genomför någon annan typ av värdepappersfinansiering. Genom förordningen införs även krav på förvaltare av värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder att informera andelsägarna om fondernas användning av värdepappers- finansiering. Krav införs även på genomlysning som ska gälla vid s.k. återpantsättning, när panthavare använder pantsatt egendom för egen eller någon annans räkning.

Regeringen har under förhandlingarna begärt och fått ett undantag från rapporteringsskyldighet för små och medelstora icke-finansiella företag som inte hotar den finansiella stabiliteten och som genom undantaget undgår risken att träffas av sanktioner enligt förordningen. Med små och medelstora företag avses i detta sammanhang företag med en balansomslutning på högst 20 miljoner euro, vars nettoomsättning inte överstiger 40 miljoner euro och genomsnittligt antal anställda inte överstiger 250 under ett räkenskapsår (minst två av tre kriterier ska vara uppfyllda). Regeringen har även begärt och fått förtydliganden av reglerna om återpantsättning.

I maj inleddes trilog med Europaparlamentet. Rådet antog förordningen den 16 november.

17.2.2Förordning om referensvärden

I september 2013 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om index som används som referensvärden för finansiella instrument eller finansiella avtal (se faktapromemoria 2013/14:FPM13). Ett index är ett mått som bestäms utifrån ett urval av underliggande data. När ett finansiellt instrument eller finansiellt avtal refererar till ett index eller ett index används för att mäta resultatet i en värdepappersfond anses det utgöra ett referensvärde.

Förordningen har motiverats av misstänkta manipulationer av centrala referensvärden för kortfristiga räntesatser (som LIBOR och EURIBOR) men även när det gäller referensvärden för olja, guld och valutor. Förordningen syftar till att säkerställa förtroendet för referensvärden

genom förbättrad styrning och kontroll över processen för att

110

tillhandahålla referensvärden. Detta inkluderar rapportering av Skr. 2015/16:115 ingångsinformation, fastställande av referensvärden och deras

användning.

Rådet nådde en allmän inriktning i februari, trilog inleddes i juni och den slutliga kompromisstexten bekräftades på Coreper i december. Ett slutligt antagande och en publicering av förordningen förväntas ske under början av 2016.

Överläggning med finansutskottet ägde rum senast i december 2014.

17.2.3Kapitalmarknadsunionen

Kommissionen presenterade den 30 september en handlingsplan om skapandet av en kapitalmarknadsunion (se faktapromemoria 2015/16:FPM10). Handlingsplan för skapandet av en kapitalmarknads- union är ett samlingsbegrepp för en serie initiativ som syftar till att främja den inre marknadens funktionssätt när det gäller rörlighet för kapital och finansiella tjänster. Handlingsplanen ingår bland flera EU- initiativ som har som övergripande syfte att främja sysselsättning och tillväxt genom att avveckla hinder för gränsöverskridande investeringar. Syftet är även att stärka den europeiska kapitalmarknadens förmåga att allokera kapital i allmänhet och till små och medelstora företag, nystartade företag och infrastrukturprojekt i synnerhet.

Handlingsplanen föreslår initiativ inom följande sex områden:

utöka finansieringkällorna för främst små och medelstora företag

öka tillgänglighet till kapitalmarknaden för europeiska företag

introducera lämplig reglering för att främja långsiktigt hållbara investeringar och investeringar i infrastruktur

öka investeringsmöjligheterna för både professionella och icke- professionella investerare

öka bankers kapacitet att finansiera den reala ekonomin

reducera barriärer i syfte att öka gränsöverskridande investeringar.

De initiativ som presenteras i handlingsplanen ska vara initierade senast 2019. Under 2015 har följande initiativ påbörjats:

förslag till förordning om ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering

förslag till nya regler för behandling av infrastrukturprojekt inom Solvens II-regleringen för försäkringsbolag

modernisering av prospektdirektivet

offentligt samråd om riskkapital

offentligt samråd om säkerställda obligationer

offentligt samråd om finansiella tjänster för privatpersoner

samråd om de kumulativa effekterna av finansmarknadslagstiftningen på finansieringen av den reala ekonomin.

Samråd med EU-nämnden om handlingsplanen ägde rum inför Ekofinmötet i november då rådsslutsatser om handlingsplanen antogs.

111

Skr. 2015/16:115

112

17.2.4Revidering av prospektdirektivet

Den 30 november presenterade kommissionen ett förslag om att revidera prospektdirektivet (se faktapromemoria 2015/16:FPM25). Förslaget är ett prioriterat initiativ i kommissionens handlingsplan för skapandet av en kapitalmarknadsunion (se faktapromemoria 2015/16:FPM40).

Förslaget syftar till att förenkla införskaffandet av kapital genom att minska den administrativa bördan kopplat till att upprätta ett prospekt, särskilt för små och medelstora företag. Avsikten är att prospekt- skyldighet endast ska uppstå där behov föreligger och att det, när skyldighet väl uppstår, finns en balans mellan informationskraven i prospektet och emittentens resurser.

Förhandlingar i rådet om förordningen kommer att inledas i januari 2016.

17.2.5Förordning om europeiska långsiktiga investeringsfonder

Förslaget till förordning som presenterades i juni 2013 syftar till att förbättra möjligheterna till finansiering av små och medelstora företag och långsiktiga projekt inom EU (se faktapromemoria 2012/13:FPM140). Förslaget kompletterar direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM-direktivet). Genom att uppfylla tillkommande krav i förordningen ges förvaltare som har auktoriserats i enlighet med det direktivet (AIF-förvaltare) möjlighet att marknadsföra fondandelar inom EU på grundval av hemlandstillsyn (EU-pass).

Rådet enades om en allmän inriktning om förslaget i juni 2014. En överenskommelse mellan Europaparlamentet, kommissionen och rådet nåddes i december 2014. Förordning (EU) 2015/760 om europeiska långsiktiga investeringsfonder började tillämpas den 9 december 2015. Överläggning med finansutskottet ägde rum i juni 2014 och information lämnades till finansutskottet i december 2014. Samråd med EU-nämnden ägde rum i juni 2014.

17.3Försäkringsmarknaden

17.3.1Ett omarbetat direktiv om tjänstepensionsinstitut

Kommissionen presenterade i mars 2014 ett omarbetat direktiv om tjänstepensionsinstitut (se faktapromemoria 2013/14:FPM76). Förslaget syftar till att avlägsna återstående tillsynsrelaterade hinder för gränsöverskridande verksamhet, säkerställa god styrning och riskhantering, tydlig och relevant information till medlemmar samt att tillsynsmyndigheterna har nödvändiga verktyg för en effektiv tillsyn. Direktivet innehåller däremot inte några nya solvensregler.

I december 2014 antogs en allmän inriktning i rådet. Trilog mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet förväntas börja i februari 2016.

17.3.2

Försäkringsdistributionsdirektiv

Skr. 2015/16:115

Kommissionens förslag till ett reviderat försäkringsförmedlingsdirektiv lades fram i juli 2012 och syftar till att stärka konsumentskyddet för distribution av försäkringar. Detta ska ske genom att försäkrings- produkter ska regleras likvärdigt (konkurrensneutralitet), intresse- konflikter ska begränsas, regler om rådgivning för komplexa produkter ska förbättras och gränsöverskridande verksamhet förenklas (se faktapromemoria 2011/12:FPM176). I september 2014 ändrades direktivnamnet till försäkringsdistributionsdirektivet för att tydliggöra att direktivet träffar all försäkringsdistribution och inte bara försäkringsförmedling.

En överenskommelse mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet nåddes i juni. Direktivet träder i kraft januari 2016. Bestämmelserna ska i huvudsak vara genomförda samt tillämpas i medlemsstaterna i början på 2018.

17.3.3Solvens II

Den 16 april 2014 beslutade Europaparlamentet och rådet att anta Omnibus II-direktivet. Direktivet innehåller ändringar i Solvens II- direktivet och prospektdirektivet (se faktapromemoria 2010/11:FPM76). En överläggning med finansutskottet om Omnibus II-direktivet ägde rum i november 2013.

Solvens II-direktivet innehåller ett nytt riskbaserat regelverk för försäkringsföretag och syftar bl.a. till att stärka sambandet mellan kapitalkrav och de risker som företagen är exponerade för. I prospektdirektivet finns regler om de prospekt som ska upprättas och offentliggöras när överlåtbara värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad.

I Omnibus II-direktivet preciseras befogenheterna för de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten (EIOPA) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA). Dessa befogenheter har ursprungligen fastställts i särskilda EU-förordningar om inrättande av myndigheterna. Det är i huvudsak fråga om regler som säkerställer ett väl fungerande samarbete mellan de behöriga myndigheterna och de europeiska tillsynsmyndigheterna.

Riksdagen antog i november regeringens proposition Genomförande av Solvens II-direktivet på försäkringsområdet. Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2016.

18

Skatter

 

 

 

 

 

Skattesystemet är ett viktigt nationellt instrument för att främja en

 

 

god ekonomisk utveckling, en varaktig hög sysselsättning och en

 

 

uthållig finansiering av offentliga utgifter. Samarbetet inom EU på

 

 

skatteområdet syftar bl.a. till att säkerställa den inre marknadens

113

Skr. 2015/16:115 upprättande och funktion och att undvika snedvridning av konkurrensen. Under året har man kommit överens om ändringar i ett direktiv om administrativt samarbete för beskattning. Vidare har diskussioner förts om kommissionens förslag om bl.a. en standardiserad mervärdesskattedeklaration, en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och en skatt på finansiella transaktioner.

18.1Punktskatter

18.1.1Skatt på finansiella transaktioner

I januari 2013 bemyndigade Ekofin-rådet elva medlemsstater (Belgien, Estland, Frankrike, Grekland, Italien, Portugal, Slovenien, Slovakien, Spanien, Tyskland och Österrike) att inleda ett fördjupat samarbete om en skatt på finansiella transaktioner (FTT). Detta eftersom det inte fanns enhälligt stöd för den FTT som kommissionen föreslog 2011.

I februari 2013 presenterade kommissionen ett förslag till rådets direktiv om genomförande av det fördjupade samarbetet på området (se faktapromemoria 2012/13:FPM76). Under året har fortsatta förhandlingar om direktivförslaget pågått i rådsarbetsgruppen för skattefrågor. De deltagande medlemsstaterna har dock ännu inte nått någon överenskommelse om skatten. Sverige har deltagit aktivt i diskussionerna, men har inte rösträtt. En lägesrapport presenterades vid Ekofin-rådet i december. Samråd ägde rum med EU-nämnden i december.

 

18.2

Företagsbeskattning

 

18.2.1

Gemensam konsoliderad bolagsskattebas och

 

 

handlingsplan på företagsskatteområdet

 

Diskussioner har under året ägt rum i rådsarbetsgruppen för skattefrågor

 

om det förslag om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB)

 

som kommissionen överlämnade i mars 2011 (se faktapromemoria

 

2010/11:FPM96). En första övergripande läsning av förslaget avslutades

 

under 2012. Därefter har diskussioner förts om olika kompromissförslag

 

om beräkningen av skattebasen och en generell regel mot missbruk.

 

Under året har diskussionerna om skattebasen fortsatt i rådsarbets-

 

gruppen med fokus på internationella aspekter i ljuset av OECD:s arbete

 

med urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS). En

 

konsoliderad text avseende dessa frågor har lämnats av det luxemburgska

 

ordförandeskapet, som har diskuterats i rådsarbetsgruppen. Vidare har

 

den handlingsplan om en rättvis och effektiv företagsbeskattning i EU

 

som kommissionen presenterade i juni behandlats i rådsarbetsgruppen (se

 

faktapromemoria 2014/15:FPM48). Dessa frågor har även diskuterats i

 

högnivågruppen för skattefrågor. Vid Ekofin-rådet i december lämnades

114

en lägesrapport om arbetet med CCCTB och rådsslutsatser om arbetet

med urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) inom Skr. 2015/16:115 EU antogs. Samråd ägde rum med EU-nämnden i december.

Enligt kommissionen är ett av huvudsyftena med CCCTB-förslaget att lösa problemen med internprissättning och gränsöverskridande förlustutjämning. Enligt förslaget ska CCCTB fungera parallellt vid sidan av nuvarande nationella bestämmelser och vara frivilligt, det vill säga företagen ska kunna välja om de vill bli beskattade enligt de vanliga nationella skattereglerna eller enligt CCCTB. Modellen innebär att en gemensam skattebas räknas fram för alla företag i EU i en koncern. Basen kommer därefter att fördelas på ett schablonmässigt sätt mellan dessa företag. Företagen ska alltså beskattas utifrån en schablonmässigt fördelad vinst och inte utifrån den verkliga vinsten. Varje stat tillämpar sedan sin bolagsskattesats på sin andel av skattebasen.

Enligt kommissionens handlingsplan ska CCCTB-förslaget nylanseras. Systemet ska bli obligatoriskt, åtminstone för multinationella företag, och införas stegvis. I första steget ska man besluta om materiella skatteregler för skattebasen och först därefter gå vidare med regler om gränsöverskridande konsolidering. Vidare menar kommissionen att det finns fördelar med att OECD:s BEPS-arbete genomförs på ett gemensamt sätt inom EU då det skulle stärka den inre marknaden och skydda den mot urholkning av skattebasen.

18.2.2Uppförandekoden för företagsbeskattning

Enligt uppförandekoden ska skatteåtgärder som innebär en påtagligt lägre effektiv beskattningsnivå än den som normalt tillämpas i en medlemsstat granskas. Medlemsstaterna åtar sig också att inte införa nya skadliga skatteåtgärder och att se över nuvarande bestämmelser (frysning). Vidare ska medlemsstaterna avveckla de skatteåtgärder som bedöms vara skadliga (avveckling).

En särskild högnivågrupp, uppförandekodgruppen, har inrättats inom rådet för att genomföra uppförandekodens bestämmelser. Vissa andra frågor inom kodens ram ska därutöver behandlas enligt gruppens arbets- paket från 2011. Detta gäller förhållandet till tredjeland, administrativ praxis, åtgärder för att motverka skattebedrägeri och annat missbruk, övervakning av genomförande av överenskomna riktlinjer, framtagande av riktlinjer för olika typer av förmånliga regimer samt vissa frågor om skatteplanering med hjälp av särskilda skatteregimer för investerings- fonder. Gruppen lämnar varje halvår en rapport som antas av rådet.

Uppförandekoden och uppförandekodgruppen är viktiga instrument i arbetet mot skadlig skattekonkurrens.

Sverige anser att det är viktigt att gruppens arbete med avveckling och frysning av skadliga skatteåtgärder fortsätter utifrån kodens principer samt att framsteg görs i gruppens arbete med de andra frågor som ingår i arbetspaketet. Det är viktigt att gruppen arbetar effektivt med att motverka skadlig skattekonkurrens. Gruppens roll kan stärkas men detta bör i första hand ske inom ramen för det existerande mandatet. Sverige anser att den nuvarande styrningen fungerar tillfredsställande.

Rådsslutsatser om uppförandekodens framtid antogs vid Ekofin-rådet i

december. Vidare antogs 2015 års arbetspaket som innehåller samma

115

Skr. 2015/16:115 frågor som 2011 års arbetspaket med undantag av frågan om investeringsfonder. Dessutom har det tillkommit två nya frågor, procedurfrågor samt att identifiera problem som eventuellt är kopplade till utgående vinstöverföringar.

Samråd ägde senast rum med EU-nämnden i juni och december och överläggning ägde rum med skatteutskottet i november.

18.2.3Ränte- och royaltydirektivet

Kommissionen överlämnade i november 2011 förslag till ändringar i ränte- och royaltydirektivet (se faktapromemoria 2011/12:FPM45). Direktivet innebär att källskatter inte ska tas ut på ränte- och royaltybetalningar mellan närstående företag i olika medlemsstater.

Under våren diskuterades för det första om en antimissbruks- bestämmelse skulle införas som är likadan som den som medlemsstaterna har enats om att införa i moder- och dotterbolagsdirektivet. Bestämmelsen innebär att betalningar som är en del av vissa arrangemang som har införts med det huvudsakliga syftet att få en skattefördel som strider mot syftet med direktivet inte ska åtnjuta förmånerna enligt direktivet. Det rör sig om arrangemang som inte har införts av giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten. För det andra diskuterades om bara ränte- eller royaltybetalningar som är föremål för en minsta effektiv beskattning i den stat där företaget som tar emot betalningen är beläget ska åtnjuta förmånerna enligt direktivet. Inför Ekofin-rådet i juni föreslog ordförandeskapet att man som ett första steg skulle införa antimissbruksbestämmelsen och därefter fortsätta diskussionen om en minsta effektiv beskattning. Någon överenskommelse med denna innebörd kunde dock inte nås eftersom vissa medlemsstater krävde att frågan om minsta effektiv beskattning också måste diskuteras innan någon ändring av direktivet kan bli aktuell.

Under hösten har förhandlingarna främst handlat om en bestämmelse om minsta effektiv beskattning i ränte- och royaltydirektivet. Om en sådan regel införs skulle det innebära att källstaten kan ta ut källskatt på ränte- och royaltybetalningar om den effektiva beskattningen i mottagarstaten är lägre än en viss nivå. Medlemsstaterna har ännu inte kunnat ena sig kring om en sådan bestämmelse ska införas och hur den i så fall ska utformas.

Överläggning ägde rum med skatteutskottet i juni och information gavs till samma utskott i mars och november. Samråd med EU-nämnden ägde rum i juni.

18.3Administrativt samarbete

18.3.1Upphävande av sparandedirektivet

Sparandedirektivet tillämpas i medlemsstaterna sedan den 1 juli 2005. I

slutet av 2008 lade kommissionen fram förslag till ändringar i direktivet

116

för att täppa till vissa kryphål. Ändringarna antogs av rådet i mars 2014. Skr. 2015/16:115 Ungefär samtidigt uttalades i slutsatser av Europeiska rådet att den

globala standard som utvecklats av OECD för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton skulle tillämpas även inom EU. I december 2014 antog rådet ändringar i direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning, som innebar att det direktivet anpassades till den globala standarden.

Informationsutbytet enligt de nya bestämmelserna i direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning, är brett och överlappar med några få smärre undantag informationsutbytet enligt sparande- direktivet. Dessa bestämmelser ska med visst undantag i fråga om Österrike tillämpas från och med den 1 januari 2016. För att undvika dubbelrapportering och resurskrävande hantering av dubbla standarder föreslog kommissionen i mars att sparandedirektivet skulle upphävas vid utgången av året. För att det inte ska uppstå luckor i rapporteringen föreslogs även vissa övergångsbestämmelser, dels mer generellt dels specifikt när det gäller förhållandet till Österrike (se faktapromemoria 2014/15:FPM28). Rådet antog direktivet om upphävande i november. Att sparandedirektivet upphävs innebär också att ändringsdirektivet som antogs 2014 inte ska genomföras i medlemsstaterna.

Överläggning med skatteutskottet ägde rum i april och samråd med EU-nämnden ägde rum i november.

18.3.2Administrativt samarbete i fråga om beskattning

I mars 2015 lade kommissionen fram ett förslag till ändringar i direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (se faktapromemoria 2014/15:FPM30). Förslaget avsåg införande av automatiskt utbyte av information om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och om förhandsbesked när det gäller prissättning.

Vid Ekofin-rådet i oktober ingicks en politisk överenskommelse om ett reviderat förslag med en, jämfört med kommissionens förslag, mer begränsad räckvidd. Direktivet antogs vid Ekofin-rådet i december. Det reviderade förslaget innebär bl.a. att medlemsstaternas behöriga myndigheter genom automatiskt utbyte ska lämna information om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och om förhandsbesked när det gäller prissättning. Vissa grundläggande upplysningar ska lämnas till samtliga medlemsstater. Kommissionen ska få del av en begränsad uppsättning grundläggande upplysningar, vilket inte innefattar identiteten på den sökande. En medlemsstat ska på begäran kunna få kompletterande information, inbegripet den fullständiga texten till ett besked. Beskeden som omfattas avser endast besked till juridiska personer och besked som den juridiska personen kan förlita sig på. Bilaterala eller multilaterala förhandsbesked om prissättning med tredjeländer är i vissa fall undantagna från informationsutbytet. Information om besked som meddelats under de senaste fem åren före förslagets ikraftträdande ska, med vissa undantag, även lämnas. Direktivet ska tillämpas från och med den 1 januari 2017.

Sverige välkomnar arbete som syftar till att förhindra skatteflykt,

skatteundandragande och skadlig skattekonkurrens, och står därför

117

Skr. 2015/16:115 bakom syftet med de föreslagna bestämmelserna. Sverige har hela tiden stöttat ordförandeskapets inriktning med en mera begränsad räckvidd jämfört med kommissionens förslag.

Överläggning med skatteutskottet ägde rum i april och september. Samråd med EU-nämnden ägde rum i oktober.

19 EU:s budget

EU:s budget omfattar Europeiska unionens samtliga förväntade inkomster och utgifter. Under 2015 förhandlades budgeten för 2016. Den svenska EU-avgiften bestäms utifrån betalningsanslagen på EU:s årsbudget.

 

19.1

Förhandling om EU:s årsbudget 2015

 

EU-budgetens inriktning och nivå bestäms dels av den fleråriga

 

budgetramen som anger ramar för samtliga utgifter och åtaganden under

 

varje utgiftsrubrik för en sjuårsperiod och dels av EU:s årliga

 

budgetprocess. Utgifterna bestäms även av de nivåer som fastställs i det

 

löpande lagstiftningsarbetet i EU.

 

Årsbudgetförfarandet för 2016 inleddes med att kommissionen i maj

 

presenterade sitt budgetförslag. Åtagandeanslagen föreslogs uppgå till

 

154 miljarder euro, vilket lämnade en marginal till taket för åtaganden på

 

1,7 miljarder euro. Betalningsanslagen föreslogs uppgå till 143,6

 

miljarder euro vilket lämnade en marginal till taket för betalningar på 1,5

 

miljarder euro. Eftersom kommissionen dessutom föreslog 434 miljoner

 

euro i betalningar i särskilda instrument ovanför betalningstaket, och

 

Sverige anser att särskilda instrument ska rymmas under betalningstaket,

 

var marginalen i regeringens tolkning 1,1 miljard euro.

 

Efter att årsbudgetförslaget presenterades i maj presenterade

 

kommissionen ett förslag till ändringsskrivelse 1 för att finansiera

 

Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) vilket innebar

 

ökade åtaganden med 303 miljoner euro. I oktober presenterade

 

kommissionen förslag till ändringsskrivelse 2 för att uppdatera

 

prognoserna för och föreslå ytterligare insatser på jordbruksområdet samt

 

föreslå ytterligare insatser till följd av migrationskrisen. Ändrings-

 

skrivelsen innebar en nettoökning av åtaganden med 1 071 miljoner euro

 

och en nettoökning av betalningar om 914 miljoner euro. Efter

 

ändringsskrivelserna sjönk betalningsmarginalen i kommissionens

 

budgetförslag därför markant från 1,1 miljard euro till endast 229

 

miljoner euro.

 

Mot bakgrund av Sveriges allmänna budgetrestriktiva hållning har

 

Sverige under förhandlingarna i rådet ansett att kommissionens förslag

 

legat för högt och saknar tillräckliga marginaler för att kunna möta

 

oförutsedda händelser under budgetåret.

 

Rådets behandling utgick från kommissionens ursprungliga förslag till

118

årsbudget inklusive ändringsskrivelse 1 om EFSI. Ändringsskrivelse 2

om migration och jordbruk presenterades i oktober och därför hade rådet Skr. 2015/16:115 inte tagit ställning till det i sin läsning. Rådets position sänkte

åtagandeanslagen med ca 0,6 miljarder euro och sänkte betalnings- anslagen med ca 1,4 miljarder euro. Marginalerna för betalningar och åtaganden ökade därmed i rådets läsning till ca 2,6 miljarder euro vardera. Alla medlemsstater röstade ja till rådets position.

Europaparlamentets förslag innebar att åtagandeanslagen skulle höjas med ca 4,2 miljarder euro och betalningarna med ca 4,3 miljarder euro jämfört med rådets läsning. Till skillnad från rådets läsning inkluderade Europaparlamentets förslag såväl ändringsskrivelse 1 som ändrings- skrivelse 2. De totala nivåerna för betalningar och åtaganden föreslogs överskrida taken i budgetramen.

Den 13 november nådde Europaparlamentet och rådet en överens- kommelse om EU:s årsbudget för 2016. Alla medlemsstater i rådet kunde ställa sig bakom överenskommelsen. Överenskommelsen innebär en nivå för åtaganden på 155 miljarder euro och för betalningarna på 144 miljarder euro. Detta leder till en betalningsmarginal på 800 miljoner euro och en åtagandemarginal på 2,3 miljarder euro. Tre deklarationer antogs. De handlade om vikten av initiativet om sysselsättning för ungdomar (YEI), behovet av betalningsprognoser för 2016–2020 och om Europaparlamentets tillämpning av överenskommelsen om neddragning av antalet anställda i EU:s institutioner med 5 procent.

Samråd med EU-nämnden och överläggning med finansutskottet genomfördes inför rådets behandling av budgetförslaget i juni samt inför Ekofin/Budget-förlikningen i november. Samråd ägde även rum i november med EU-nämnden inför rådets godkännande.

19.2Sveriges EU-avgift och återflöde

Sveriges EU-avgift bestäms utifrån betalningsanslagen på EU:s årsbudget och baseras på de faktiska utgifterna på EU-budgeten. För 2015 beräknas Sveriges avgift till EU uppgå till ca 37,7 miljarder kr. Det är högre än prognosen i budgetpropositionen för 2016. Då beräknades den svenska avgiften för 2015 uppgå till 36,2 miljarder kr. Den ökade avgiften förklaras av att budgetära effekter till följd av tidigare revideringar av BNI- och mervärdesskattebas troligen kommer att effektueras först 2016 i stället för 2015.

Enligt årsredovisningen för staten uppgick Sveriges återflöde från EU- budgeten under 2014 till sammanlagt ca 13,7 miljarder kr. Återflödet kommer huvudsakligen från garantifonden för jordbruket (6 165 miljoner kr), jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (1 945 miljoner kr), bidrag från EU:s regionalfond (1 395 miljoner kr) samt bidrag från EU:s socialfond (1 982 miljoner kr).

119

Skr. 2015/16:115 19.3

Ändrad EU:s budgetförordning p.g.a. nytt EU-

 

direktiv om upphandling

Under 2015 har ändringar av EU:s budgetförordning (966/2012) beslutats (2015/1929). Förändringarna avser främst anpassning till EU- direktivet om offentlig upphandling (2014/24/EU) och reglerar EU- institutionernas, inte medlemsstaternas, offentliga upphandling. Bland annat ändras kriterierna för på vilka grunder en ekonomisk aktör ska uteslutas från upphandling. Kommissionen åläggs att skapa och förvalta ett system för tidig upptäckt och uteslutning av aktörer för att förbättra skyddet av EU:s finansiella intressen. Systemet ska till exempel innehålla information om misstänkta fall av bedrägerier och oegentligheter mot EU:s finansiella intressen. Medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter minskar och förenklas jämfört med den tidigare budgetförordningen och ska nu endast ske på basis av överenskomna sektorsspecifika bestämmelser. Samråd med EU-nämnden ägde rum i april och juni.

20 Skydd av EU:s finansiella intressen

Europeiska revisionsrättens granskning av kommissionens genomförande av budgeten ligger till grund för bedömningen av om kommissionen ska beviljas ansvarsfrihet för det aktuella budgetåret.

20.1Revisionsrättens årsrapport och ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av budgeten

I november varje år presenterar Europeiska revisionsrätten sin årsrapport för föregående budgetår. I november var det således rapporten om 2014 års budgetår som presenterades. Revisionsrättens slutsatser ligger till grund för den rekommendation som rådet ska lämna till Europaparlamentet om kommissionen ska beviljas ansvarsfrihet för det aktuella budgetåret. Detta görs vid ett rådsmöte i februari 2016.

20.1.1Genomförandet av 2013 års budget

Ekofin-rådet beslutade i februari att rekommendera Europaparlamentet att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten 2013. Samråd med EU-nämnden ägde rum i februari. Sverige, Nederländerna och Storbritannien röstade nej till rekommendationen vid omröstningen i Ekofin-rådet. Övriga medlemsstater ställde sig bakom rekommendationen. Rådets rekommendation kompletterades med slutsatser som innehöll rådets bedömning av läget och utvecklingen samt uppmaning till åtgärder från kommissionens sida för att komma till rätta

med de brister som revisionsrätten konstaterat. Europaparlamentet

120

beslutade i maj att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för Skr. 2015/16:115 genomförandet av budgeten 2013. Regeringen informerade riksdagen i

Årsredovisning för staten 2014 (skr. 2014/15:101) om innehållet i revisionsrättens årsrapport om 2013.

20.1.2Genomförandet av 2014 års budget

I början av november publicerade revisionsrätten årsrapporten om budgetåret 2014. Rapporten presenterades för Ekofin-rådet av revisionsrätten i december. För 21:e året i rad lämnade revisionsrätten en revisionsförklaring med reservation när det gäller genomförandet av EU:s budget då felen i de underliggande transaktionerna har uppskattats till 4,4 procent (föregående år 4,5 procent) och överstiger således gränsen för väsentliga fel på två procent. Revisionsrätten lämnar dock ett uttalande utan reservation för EU:s räkenskaper. Revisionsrätten presenterar från och med granskningen av 2014 års budget resultatet uppdelat på rubrikerna i EU:s budget. Jämförelser med tidigare års politikområden går därför inte att göra, men revisionsrätten konstaterar att de fel som identifierats uppstår av i stort sett samma anledning som tidigare. De största felkällorna är enligt revisionsrätten att icke stödberättigande kostnader har redovisats i ersättningsanspråk, allvarliga fel vid offentlig upphandling och att arealer redovisats felaktigt av jordbrukare.

Det område som har högst felprocent är Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning följt av Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning. Revisionsrätten nämner i årsrapporten att den har identifierat brister i tre olika projekt som genomförts i Sverige. Regeringen avser att på sedvanligt sätt i Årsredovisning för staten informera riksdagen om vilka åtgärder Sverige har vidtagit med anledning av revisionsrättens granskning.

20.2

Hantering och användning av EU-medel i

 

 

Sverige

 

 

Regeringen lämnar i ett särskilt avsnitt av Årsredovisningen för staten ett

 

intygande om hanteringen av EU-medel i Sverige. Intygandet innehåller

 

en årlig räkenskapssammanställning över de medel som har tagits emot

 

från EU:s budget och en redogörelse för hur dessa medel har använts.

 

Årsredovisningen för staten, och därmed även intygandet lämnas till

 

riksdagen. Det avsnitt som innehåller intygandet skickas därefter till

 

kommissionen och revisionsrätten.

 

 

I intygandet bedömer regeringen om EU-räkenskaperna i allt väsentligt

 

är rättvisande och intygar att det finns ett ramverk för staten som syftar

 

till att säkerställa en betryggande intern styrning och kontroll av EU-

 

medlen i Sverige. Intygandet grundas på ansvariga myndigheters

 

intyganden och bedömningar om hanteringen av EU-medel,

 

Ekonomistyrningsverkets revisionsutlåtanden och

Riksrevisionens

 

uttalanden från granskningar av myndigheternas räkenskaper och deras

 

interna styrning och kontroll. Ekonomistyrningsverket

har under det

121

 

 

 

Skr. 2015/16:115 senaste året lämnat revisionsutlåtanden med reservation för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, det territoriella programmet Sverige–Norge, Europeiska fonden för integration av tredjelands- medborgare och Europeiska flyktingfonden. Regeringen noterar att ansvariga myndigheter vidtar åtgärder för att säkerställa korrekt hantering av EU-medel. Myndigheterna har dock inte redovisat några allvarliga brister när det gäller hanteringen av EU-medel för räkenskapsåret 2014 eller fått modifierade revisionsberättelser från Riksrevisionen. Regeringen bedömer att räkenskaperna i allt väsentligt är rättvisande och att det finns ett ramverk för staten som syftar till att säkerställa en betryggande intern styrning och kontroll av EU-medlen.

 

21

Statistik

 

 

 

 

 

 

 

Samarbetet syftar till att göra medlemsstaternas statistik jämförbar.

 

 

Jämförbar statistik är ett viktigt medel för att kunna utveckla,

 

 

analysera, genomföra, övervaka och utvärdera EU:s politik. Under

 

 

året har Europaparlamentet och rådet beslutat ändringar i

 

 

förordningen om europeisk statistik, som är den grundläggande

 

 

rättsakten på statistikområdet.

 

 

Europaparlamentet och rådet beslutade i april om ändring av förordning

 

om europeisk statistik (se faktapromemoria 2011/12:FPM144). Beslutet

 

syftar till att säkerställa trovärdigheten i den europeiska statistiken. Det

 

ska uppnås genom att stärka det professionella oberoendet hos de

 

nationella statistikmyndigheterna och deras chefer. Vidare stärks kravet

 

på samordning på nationell nivå när det gäller utveckling, framställning

 

och spridning av europeisk statistik. Medlemsstaterna ska vidta alla

 

nödvändiga åtgärder i syfte att upprätthålla förtroendet för europeisk

 

statistik. Överläggningar med finansutskottet hölls i juni 2012. Utskottet

 

informerades om förhandlingsläget i februari 2013. Överläggningar med

 

konstitutionsutskottet i de delar av förslaget som berör utskottet hölls i

 

mars 2013.

 

 

 

 

 

 

Rådet beslutade i mars förordning (EU) 2015/373 om ändring av

 

förordning om Europeiska centralbankens insamling av statistiska

 

uppgifter.

 

 

 

 

 

 

Härutöver har under året förhandlingar pågått om fem förslag till

 

förordningar på statistikområdet. Det handlar om förslag till förordning

 

om statistik över godstransporter på inre vattenvägar (se

 

faktapromemoria 2012/13:FPM131), förslag till förordning om statistik

 

över varuhandeln mellan icke-medlemsstater (se faktapromemoria

 

2012/13:FPM158), förslag till förordning om järnvägstransportstatistik

 

(se faktapromemoria 2013/14:FPM5), förslag till förordning om

 

gemenskapsstatistik över betalningsbalansen (se faktapromemoria

 

2013/14:FPM100) och förslag till förordning om harmoniserade index

 

för konsumentpriser (se faktapromemoria 2014/15:FPM15).

 

 

Europeiska

rådgivande

organet för

statistikstyrning (ESGAB)

122

presenterade i

oktober sin

sjunde rapport

till Europaparlamentet och

rådet. I år följer den upp Eurostats tillämpning av riktlinjerna för Skr. 2015/16:115 europeisk statistik. ESGAB lämnar i rapporten sju rekommendationer till

Eurostat. Fyra rör oberoendet för Eurostats generaldirektör och tre rör förtidsspridning av statistik.

När kommissionen framöver utser generaldirektören för Eurostat rekommenderar ESGAB att det görs en oberoende bedömning av kandidaternas yrkeskompetens inom statistik. ESGAB skulle kunna höras i samband med rekryteringsprocessen och, i förekommande fall, informeras om varför ESGAB:s råd inte har beaktats. Indikatorerna i riktlinjerna för europeisk statistik inom detta område bör definieras tydligare i syfte att förbättra bedömningen av överensstämmelsen med riktlinjerna. Urvalskriterierna för framtida generaldirektörer för Eurostat bör omfatta mycket goda kunskaper och erfarenheter inom områden som är relevanta för Eurostats uppdrag. Kriterierna bör uttryckligen anges i meddelandet om lediga tjänster för öppna ansökningar för kandidater och bör beaktas vid interna rotationer av kommissionens generaldirektörer. Orsaker till avsked av Eurostats generaldirektör bör inte äventyra hans eller hennes yrkesmässiga oberoende och bör helst specificeras i förordningen om europeisk statistik. Fram till nästa översyn av nämnda förordning skulle detta kunna införlivas som god praxis i andra offentligt tillgängliga handlingar.

ESGAB rekommenderar att Eurostat föregår med gott exempel inom det europeiska statistiksamarbetet genom att minska förtidsspridning av statistik till vissa intressenter innan publicering. Bestämmelserna om förtidsspridning bör, enligt ESGAB, vara mer lättåtkomlig för allmänheten och tydligt ange när och till vem statistik sprids innan publicering. Förtidsspridning bör övervakas öppet och offentligt. ESGAB noterar att vissa medlemsstater, däribland Sverige, inte tillämpar förtidsspridning av statistik.

ESGAB pekar också på framtida utmaningar för det europeiska statistiksystemet. En utmaning handlar om hur den enorma ökningen av volym och typ av elektronisk data (Big Data), tillsammans med befintliga register och administrativa data, kan användas för att möjliggöra lägre kostnader och ökad effektivitet för statistikproducenter och företag. En annan utmaning handlar om minskande resurser för statistikproduktion samtidigt som behovet av data av hög kvalitet för beslutsfattande ökar. En tredje gäller behovet av ökad samordning av de nationella statistik- systemen mot bakgrund av ökad regional självständighet i vissa av EU:s medlemsstater.

Ekofin-rådet antog i december årliga slutsatser om europeisk statistik. Slutsatserna är en uppföljning av områden som rådet tidigare prioriterat. Slutsatserna behandlar uppföljningen av kvaliteten i ett antal centrala ekonomiska indikatorer, statistik för hantering av makroekonomiska obalanser samt moderniseringen av det europeiska statistiksystemet. Rådet antog också slutsatser baserade på ESGAB:s rapport om tillämpningen av riktlinjerna för europeisk statistik. Samråd med EU- nämnden ägde rum i december.

123

Skr. 2015/16:115

DEL 5 RÄTTSLIGA OCH INRIKES

 

 

FRÅGOR

 

 

 

22

Civilrättsligt samarbete

 

 

 

 

 

 

 

I ett europeiskt område med verklig rättvisa ska medborgarna och

 

 

företagen fritt kunna hävda sina rättigheter. Den främsta

 

 

målsättningen med det civilrättsliga samarbetet är att förbättra

 

 

samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter för att undanröja

 

 

hinder som följer av de rättsliga och administrativa systemens

 

 

olikheter. En hörnsten i det civilrättsliga samarbetet är ömsesidigt

 

 

erkännande av domar.

 

 

 

 

 

 

 

 

22.1

Ett reviderat småmålsförfarande

 

 

I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag till revidering i

 

småmålsförordningen och följdändringar i förordningen om ett

 

europeiskt

betalningsföreläggande

(se

faktapromemoria

 

2013/14:FPM40). Vid rådet för rättsliga och inrikes frågor i december

 

2014 beslutades en allmän inriktning. Efter

trilog mellan

 

Europaparlamentet, rådet och kommissionen nåddes i somras en

 

överenskommelse som innebär bl.a. att den nuvarande gränsen för vilka

 

mål som omfattas av förordningen höjs från 2 000 euro till 5 000 euro.

 

Den reviderade förordningen antogs vid rådet för rättsliga och inrikes

 

frågor i december.

 

 

 

 

Civilutskottet informerades om förhandlingarna i mars och november.

 

Samråd med EU-nämnden ägde rum i november.

 

 

22.2

E-juridik

 

 

 

Medlemsstaterna samarbetar inom e-juridik för att förbättra och utveckla

 

användningen av modern teknik på det rättsliga området. Syftet är att

 

förbättra medborgares, företags och rättstillämpares tillgång till

 

gränsöverskridande rättsliga förfaranden och underlätta samarbetet

 

mellan de rättsliga myndigheterna i medlemsstaterna. Inom ramen för

 

arbetet har det skapats en webbplats, e-juridikportalen, där EU:s och

 

medlemsstaternas rättsinformation finns samlad. Där finns också de

 

funktioner som tas fram genom samarbetet, såsom databaser, sökmotorer,

 

register och dynamiska formulär. Portalen utvecklas kontinuerligt både

 

till innehåll och till funktionssätt och kan bl.a. användas som en

 

startpunkt för att inleda gränsöverskridande rättsliga förfaranden. E-

 

juridikarbetet bidrar på så sätt även till det praktiska genomförandet av

 

EU-lagstiftningen.

 

 

 

 

Arbetet, som bygger på frivillighet från medlemsstaternas sida, utgår

 

från en av rådet antagen handlingsplan för e-juridik för åren 2014–2018.

 

I denna beskrivs målsättningarna för samarbetet och det anges vilka

124

konkreta projekt medlemsstaterna förväntas arbeta med under perioden.

Sverige deltar bl.a. i projekt som syftar till att koppla samman Skr. 2015/16:115 medlemsstaternas fastighetsregister och främja gränsöverskridande

användande av videokonferens. I det fortsatta genomförandet av handlingsplanen ingår att digitalisera vissa gränsöverskridande rättsliga förfaranden och därigenom göra det möjligt att genomföra dessa över gränserna helt på digital väg.

Civilutskottet och justitieutskottet informerades om e-juridikarbetet i november.

22.3Rådsarbetsgruppen för civilrätt (allmänna frågor)

I arbetsgruppen behandlas löpande en rad övergripande frågor på civilrättens område om domstolars behörighet, erkännande och verkställighet av domar samt lagval. I arbetsgruppen behandlas också frågor om EU:s externa kompetens och externa relationer på civilrättens område. Under året har det bl.a. tagits fram gemensamma EU- ståndpunkter inför ett arbete inom ramen för Haagkonferensen med att förbereda en global konvention om erkännande och verkställighet av privaträttsliga domar. Frågor om EU:s externa kompetens har diskuterats avseende bl.a. Österrikes och Maltas tillträde till 1965 års Haagkonvention om delgivning. Vidare har förslag till rådsbeslut om bemyndigande förmedlemsstater att godta vissa staters anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn behandlats.

22.4Makars och partners förmögenhetsförhållanden

I mars 2011 presenterade kommissionen två förslag till förordningar på familjerättens område. Det är fråga om förslag till förordning om makars förmögenhetsförhållanden och förslag till förordning om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap. Förslagen innehåller regler om behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet i frågor om makars respektive registrerade partners förmögenhetsförhållanden. I praktiken rör det främst frågor om bodelning och andra slags ekonomiska uppgörelser mellan makar eller partner i samband med laglig separation eller dödsfall. Regleringen omfattar även den löpande förvaltningen av makars respektive registrerade partners egendom, som t.ex. bodelning under bestående äktenskap eller partnerskap. Förslagen syftar till att skapa rättslig klarhet för internationella par och förenkla hanteringen av främst bodelningsärenden oavsett var i Europa egendomen finns.

Under våren låg förhandlingarna på is. Under hösten hölls bilaterala möten under ordförandeskapets ledning med bl.a. Sverige, som genomgående i förhandlingarna hållit en hög och tydlig profil i frågor som rör likabehandling av samkönade relationer. Förslagen lades fram för en politisk överenskommelse på rådet för rättsliga och inrikes frågor i

december. Vid mötet konstaterades dock att det inte var möjligt att uppnå

125

Skr. 2015/16:115 nödvändig enhällighet och att det i stället kan finnas förutsättningar för ett fördjupat samarbete. I mars, november och december informerades civilutskottet och i november ägde samråd rum med EU-nämnden.

22.5Gemensam europeisk köplag

I oktober 2011 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om en gemensam europeisk köplag (se faktapromemoria 2011/12:FPM29). Förslaget syftar till att underlätta den gränsöverskridande handeln och därmed förbättra den inre marknadens funktion. Förordningen innebär i korthet att en näringsidkare och en konsument i ett gränsöverskridande kontrakt om försäljning av varor, tillhandahållande av digitalt innehåll och av anknytande tjänster ska kunna välja att en enhetlig gemensam europeisk köplag tillämpas på kontraktet.

Även två näringsidkare där minst en av dem hör till kategorin små och medelstora företag ska kunna välja köplagen. Om parterna på ett giltigt sätt har kommit överens om att använda köplagen, ska frågor som omfattas av dess bestämmelser uteslutande regleras av den. I ett sådant fall blir inte längre den annars gällande dispositiva eller tvingande nationella kontraktsrätten tillämplig. Förordningen innebär alltså inte någon sedvanlig harmonisering av nationell lagstiftning.

Under året har det inte pågått några förhandlingar om förslaget. I stället aviserade kommissionen den 6 maj i år i meddelandet om en inremarknadsstrategi för Europa att förslaget kommer att ändras före årets utgång genom att kommissionen avser lägga fram två nya förslag. I linje med detta presenterade kommissionen den 9 december förslag till två direktiv om onlineköp av digitalt innehåll och varor. De nya förslagen ersätter förslaget om en gemensam europeisk köplag.

Under året har civilutskottet informerats vid två tillfällen om förhandlingsläget.

22.6Insolvensförordningen

I december 2012 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om ändring av EU:s insolvensförordning. Förslaget innebar bl.a. ändringar i förordningens tillämpningsområde och förordningens behörighetsregler samt nya bestämmelser om offentliggörande av beslut om insolvensförfaranden och samordning av parallella förfaranden i en koncern. I maj antog rådet och Europaparlamentet den reviderade förordningen (beslut fattades vid rådet för rättsliga och inrikes frågor den 12–13 mars). Syftet med revideringen är att komma till rätta med identifierade brister i insolvensförordningen och att modernisera den. Syftet är också att anpassa insolvensförordningen för att möta behovet av ett modernt och företagsvänligt klimat och att effektivisera hanteringen av gränsöverskridande insolvensförfaranden. Merparten av den reviderade förordningens bestämmelser ska tillämpas från den 26 juni 2017. Samråd med EU-nämnden ägde rum senast i november 2014 och

överläggning med civilutskottet hölls senast i maj 2014.

126

22.7

Fri rörlighet för officiella handlingar

Skr. 2015/16:115

I april 2013 presenterade kommissionen ett förslag till en förordning om främjande av medborgares och företags fria rörlighet genom förenkling av godtagandet av vissa officiella handlingar (se faktapromemoria 2012/13:FPM107). Förhandlingarna om förslaget inleddes i juni 2013. I mars och juni beslutades det om allmän inriktning. Rådets förhandlingar med Europaparlamentet inleddes därefter i juli och avslutades under hösten. I november beslutade Europaparlamentet (JURI) att ställa sig bakom förhandlingsresultatet. I december beslutade rådet om en politisk överenskommelse.

Förslaget innebär att krav på administrativa formaliteter vid uppvisande av vissa officiella handlingar, bl.a. i fråga om namn, äktenskap, registrerat partnerskap och medborgarskap, ska tas bort. I anslutning till detta föreslås att ett administrativt samarbete ska inledas mellan medlemsstaternas myndigheter. Myndigheterna ska inom ramen för samarbetet kunna kontrollera om en utländsk officiell handling eller bestyrkt kopia är äkta. Om en myndighet i en medlemsstat anser att det finns rimligt tvivel om en handlings äkthet kan myndigheten ställa frågor om detta inom ramen för det administrativa samarbete som inrättas genom förordningen.

Civilutskottet informerades och samråd med EU-nämnden ägde rum vid tre tillfällen, i mars, juni och november.

23Polissamarbete, straffrättsligt samarbete och tullsamarbete

Medlemsstaterna samarbetar för att förebygga och bekämpa brottslighet med gränsöverskridande inslag, t.ex. organiserad brottslighet, terrorism, penningtvätt, människohandel, olaglig narkotikahandel, it-brottslighet och brott mot EU:s finansiella intressen. EU:s åtgärder för att förebygga och bekämpa denna brottslighet ska ge ett mervärde och bedrivas på ett effektivt sätt. Samtidigt ska åtgärderna vara förenliga med grundläggande principer om rättssäkerhet och respektera den personliga integriteten. Flera direktiv för att stärka misstänktas och tilltalades processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden förhandlades under året.

23.1Horisontella frågor

23.1.1

EU:s inre säkerhet

 

Uppdaterad strategi för inre säkerhet i EU

 

Rådet för rättsliga och inrikes frågor antog i juni en uppdaterad strategi

 

för den

inre säkerheten i Europeiska unionen. Strategin fastställer tre

127

Skr. 2015/16:115 huvudsakliga prioriterade brottsområden som den syftar till att bekämpa och förbygga: terrorism, organiserad brottslighet och it-brottslighet. Strategin slår också fast grundläggande principer för arbetet med den inre säkerheten, som t.ex. att alla insatser ska genomföras med respekt för grundläggande fri- och rättigheter, vikten av en multidisciplinär ansats och en närmare koppling och samordning mellan EU:s inre och yttre säkerhet. Den nya strategin gäller till och med 2020.

Andra åtgärder mot grov, organiserad brottslighet

Medlemsstaterna utvärderar fortlöpande varandra för att se över hur EU- beslut följs för att bekämpa olika former av organiserad brottslighet.

Under 2014 inleddes den s.k. sjunde utvärderingsrundan. Den handlar om hur väl medlemsstaterna samarbetar för att bekämpa it-brottslighet, internt såväl som i samarbete med Europols it-brottscenter EC3. Fokus för utvärderingarna ligger på bekämpning av internets användning vid sexuella övergrepp mot barn, it-bedrägerier samt cyberattacker. Utvärderingarna av medlemsstaterna har fortgått under 2015 och beräknas pågå fram till år 2016. Sverige kommer att utvärderas under våren 2016.

Arbetet i EU:s policycykel mot allvarlig och organiserad brottslighet fortsatte under året. Ett flertal EU-koordinerade operativa insatser genomfördes. Metodiken och samarbetet finslipades ytterligare. Planeringen av en mer systematisk utvärdering av det hittillsvarande arbetet i policycykeln påbörjades.

Förslag till revidering av EU:s vapendirektiv

I november lade kommissionen fram ett förslag till revidering av EU:s vapendirektiv (se faktapromemoria 2015/16:FPM24). Direktivet rör gemensamma minimiregler om förvärv och innehav av skjutvapen för privat bruk. Kommissionens förslag omfattar skärpning av reglerna i vissa avseenden, t.ex. när det gäller vissa s.k. halvautomatiska vapen som bedöms vara särskilt farliga i samband med terroristattentat eller annan grov brottslighet. Kommissionen föreslår också vissa andra regeländringar. Förslaget förväntas bli förhandlat i rådet under våren 2016. Justitieutskottet informerades om förslaget i december.

 

23.1.2

Terrorism

 

Terrorism är ett gränsöverskridande fenomen som kräver internationell

 

samverkan. EU:s insatser omfattar konkreta stödåtgärder i särskilt utsatta

 

länder och områden (se även avsnitt 12.11). Den övergripande EU-

 

strategin mot terrorism som Europeiska rådet antog 2005 ligger fortsatt

 

till grund för EU:s arbete på området. EU:s kontraterrorismsamordnare

 

övervakar genomförandet av strategin och rapporterar återkommande till

 

rådet om de åtgärder som vidtagits.

 

Under året har rådet för rättsliga och inrikes frågor vid flera tillfällen

 

diskuterat terrorism och problematiken med personer som reser till

 

konfliktområden, särskilt Syrien, för att delta i olagliga våldshandlingar

 

eller få träning i strid. Europeiska rådet antog ett särskilt uttalande i

128

februari

om stärkande av insatser för att säkerställa allmänhetens

säkerhet, motverka radikalisering och främja tolerans och icke- Skr. 2015/16:115 diskriminering och samarbete med internationella partner. Uttalandet har

legat till grund för arbetet under året i såväl rådet för rättsliga och inrikes frågor som i olika grupper i rådsstrukturen. Efter terrorattentaten i Paris den 13 november antogs vid ett extrainkallat möte i rådet rådsslutsatser om bekämpandet av terrorism. Frågorna har behandlats i justitieutskottet i januari, mars, juni, oktober och november, och i EU-nämnden i januari, februari, mars, juni, oktober, november och december.

23.1.3Direktiv om flygpassageraruppgifter

Det internationella samarbetet omfattar bl.a. användning av flygpassageraruppgifter, s.k. PNR-uppgifter, för att bekämpa terrorism och annan grov gränsöverskridande brottslighet. EU har tidigare ingått avtal med USA, Australien och Kanada om utbyte av dessa uppgifter. Avtalet med Kanada har löpt ut och omförhandlats varefter det ska godkännas av Europaparlamentet. Europarlamentet har dock beslutat att skicka förslaget till EU-domstolen för prövning av dess rättsenlighet, varför det ännu inte trätt i kraft.

Flera andra länder har också aviserat intresse för att ingå liknande avtal med EU. Kommissionen har också presenterat ett förslag till standardavtal att användas vid framtida förhandlingar med tredjeländer. Kommissionen kommer att leda förhandlingarna varefter rådet och Europaparlamentet godkänner de färdiga avtalsförslagen.

Syftet med avtalen är att så enhetligt som möjligt reglera informationsutbytet mellan berörda parter för att förbättra det internationella samarbetet och samtidigt garantera grundläggande rätt till privatliv och skydd för personuppgifter.

Överläggningar har ägt rum i justitieutskottet och samråd har skett med EU-nämnden om de avtal mellan EU och USA, Australien och Kanada som redan har ingåtts.

I april 2012 antog rådet en allmän inriktning till ett förslag till direktiv om behandling av flygpassageraruppgifter inom EU. Direktivet syftar till att bekämpa allvarliga brott samt harmonisera bestämmelser om integritetsskydd m.m. Europaparlamentet tog slutlig ställning till förslaget i juli 2015. Därefter inleddes trilog som avslutades i december 2015.

23.1.4

Rättsliga åtgärder mot radikalisering som leder

 

 

till terrorism och våldsbejakande extremism

 

Kommissionen anordnade en högnivåkonferens i oktober på temat

 

rättsliga åtgärder mot radikalisering som leder till terrorism och

 

våldsbejakande extremism. Som en uppföljning av konferensen

 

presenterade det luxemburgska ordförandeskapet i november ett förslag

 

till rådsslutsatser. Ordförandeskapets förslag antog ett brett perspektiv

 

där allt från demokratistärkande och förebyggande insatser till

 

rehabilitering ingick.

 

Rådsslutsatserna antogs vid rådet för rättsliga och inrikes frågor den 20

 

november. Skriftligt samråd med EU-nämnden ägde rum i november.

129

Skr. 2015/16:115 Sverige deltar sedan 2015 i ett EU-samarbete för att utveckla det förebyggande arbetet mot våldsbejakande och extremistiska budskap och propaganda via internet och sociala medier, inom ramen för det EU- finansierade projektet SSCAT. Sverige representeras av Statens medieråd.

23.1.5Europol och CEPOL

Kommissionens förslag till förordning om EU:s byrå för samarbete och utbildning i brottsbekämpning (Europol) förhandlades vidare under 2015 genom trilog med Europaparlamentet. Regeringen överlade i november frågan med justitieutskottet. Vid rådet för rättsliga och inrikes frågor nåddes i december en politisk överenskommelse om det nya förslaget. Om även Europaparlamentet röstar igenom förslaget (omröstning beräknas ske i april 2016) kommer den nya Europolförordningen kunna antas under våren 2016. På Europol skedde därutöver flera utvecklingsarbeten under året. Bland annat inrättades en enhet med syfte att motverka rekrytering till terrorism på nätet (EU Internet Referral Unit). Även arbetet mot människosmuggling förstärktes.

När det gäller kommissionens förslag om inrättande av Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol) har förhandlingarna slutförs och den nya CEPOL-förordningen kunde antas under året.

23.1.6Statistik om brott, trygghet och åtgärder mot brott

Sverige deltar i kommissionens expertgrupp och i Eurostats arbetsgrupp för att stödja genomförandet av kommissionens handlingsplan för brottsstatistik 2011–2015 (se faktapromemoria 2011/12:FPM115). Handlingsplanen löpte ut 2015 men kommissionen har för avsikt att presentera en ny handlingsplan för expertgruppen under 2016.

23.2Informationsutbyte för att förebygga och bekämpa brott

23.2.1Utbyte av DNA-uppgifter m.m.

Ett viktigt steg mot ett effektivare informationsutbyte är genomförandet av Prüm-rådsbeslutet, med dess möjligheter till ett effektivare utbyte mellan medlemsstaterna av DNA-, fingeravtrycks- och fordonsregisteruppgifter. DNA- och fordonsregisterutbyte sker med tio respektive 18 medlemsstater. I november godkändes Sverige för utbyte av fingeravtrycksuppgifter och utbyte har inletts med en medlemsstat.

130

23.2.2 Utbyte av uppgifter ur kriminalregister Skr. 2015/16:115

Det förbättrade utbytet av uppgifter mellan medlemsstaternas kriminalregister syftar till att varje medlemsstat ska ha information om alla de domar som har meddelats inom EU mot de egna medborgarna. Det ska också påskynda och förenkla förfarandet när uppgifter ur kriminalregister begärs i ett enskilt ärende från en annan medlemsstat. Informationen ska göras tillgänglig i mer begriplig form och via elektronisk överföring.

Sverige är nu uppkopplat mot samtliga 25 aktiva medlemsstater.

23.2.3 Tillgång till informationssystemen för viseringar och fingeravtryck från asylsökande i brottsbekämpande syfte

Under 2013 beslutades att medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och Europol under vissa förutsättningar ska få åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) och informationssystemet för asylsökandes fingeravtryck (EURODAC). Syftet är att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott. Proposition 2014/15:82 Brottsbekämpande myndigheters tillgång till informationssystemet för viseringar (VIS) lades fram under våren 2015 och godkändes av riksdagen. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2015.

23.2.4Förhandlingar med USA om ett dataskyddsavtal

Den gränsöverskridande brottsbekämpningen förutsätter ett gränsöverskridande informationsutbyte. För att möjliggöra fortsatt utveckling av informationsutbytet är det viktigt att parterna som utbyter information kan lita på varandras regelverk när det gäller dataskydd.

För att informationsutbytet mellan EU och USA ska kunna utvecklas anser EU:s medlemsstater att det är önskvärt med ett rättsligt bindande avtal om skydd av personuppgifter inom ramen för det brottsbekämpande informationsutbytet mellan parterna.

I slutet av 2010 antog rådet för rättsliga och inrikes frågor ett beslut om att inleda förhandlingar med USA och gav kommissionen mandat att genomföra förhandlingarna. Förhandlingarna har avslutats och avtalet paraferades i september. Beslut om att ingå dataskyddsavtalet kommer att fattas först när alla parter har godkänt förhandlingsresultatet.

23.3Schengenfrågor inklusive gränskontroll

23.3.1

Paket om smart gränsförvaltning

 

Kommissionen presenterade år 2013 ett förslag om smart

 

gränsförvaltning (se faktapromemoria 2012/13:FPM80). Kommissionens

 

förslag

innebär att ett in- och utresesystem och ett program för

131

 

 

Skr. 2015/16:115 registrerade resenärer inrättas. Dessutom föreslås ändringar i gränskodexen med anledning av inrättandet av de två systemen.

Förslaget om att inrätta ett in- och utresesystem syftar till att förbättra förvaltningen av den yttre gränsen genom att skapa ett tillförlitligt och mer skyndsamt sätt att kontrollera tredjelandsmedborgares resor till och från Schengenområdet. Detta ska ske genom att kravet på stämpling av tredjelandsmedborgares pass vid in- och utresa ersätts med en datoriserad registrering för att på ett mer tillförlitligt sätt kunna bedöma den tillåtna vistelsetiden för den resande enligt gränskodexen.

Förslaget om ett program för registrerade resenärer syftar till att skapa möjlighet att utnyttja ny teknik för att underlätta passage av yttre gräns för att möta det ökande passagerarflödet. Alla tredjelandsmedborgare, oavsett om de är viseringspliktiga eller inte, föreslås kunna ansöka om att bli en registrerad resenär, dvs. en på förhand kontrollerad resenär. Om en sådan ansökan godkänns kan resenären vid ankomst och avresa kontrolleras i och passera genom en automatisk spärr, om sådan finns vid den aktuella gränsövergången.

Under år 2014 genomfördes en teknisk studie i syfte att analysera ett antal nyckelfrågor som bedömdes kräva ytterligare utredning. Studien skulle också identifiera några huvudalternativ som sedan skulle testas i ett pilotprojekt. Pilotprojektet har genomförts under 2015. Sverige deltog i pilotprojektet genom verksamhet på Arlanda flygplats. Pilotprojektet presenterade i slutet av 2015 sina resultat i en slutlig rapport. Vissa principiella frågor, som tillgång till in- och utresesystemet för brottsbekämpande syften, har under året diskuterats i rådet. Kommissionen har aviserat att man i mars 2016 avser komma med ett reviderat förslag om Smart gränsförvaltning. Driftsättning av systemen beräknas ske under 2020.

23.3.2Förslag om en europeisk gräns- och kustbevakning

Förordningsförslaget om en europeisk gräns- och kustbevakning antogs av kommissionen den 15 december 2015. Under Europeiska rådets möte den 17–18 december antogs slutsatser där rådet uppmanas att snabbt behandla kommissionens förslag med målsättning att uppnå konsensus under det första halvåret under 2016.

Förslaget fokuserar på inrättande av en europeisk gräns- och kustbevakning, precisering av obligatoriska komponenter i en europeisk integrerad gränsförvaltning och inrättande av en ny EU-byrå för gräns- och kustbevakning (som efterföljare till Frontex). Syftet med förslaget är att lägga grunden till en europeisk integrerad gränsförvaltning för att uppnå en effektiv migrationsförvaltning och värna den inre säkerheten i unionen, samtidigt som den fria rörligheten säkerställs.

Enligt förordningsförslaget är huvudregeln att medlemsstaterna ska vara ansvariga för att säkerställa förvaltningen av sina respektive delar av den yttre gränsen. I vissa fall ska dock den verkställande direktören för den nya byrån för gräns- och kustbevakning, byråns styrelse eller kommissionen genom antagande av genomförandeakter kunna fatta

132

bindande beslut om åtgärder för att stärka kontrollen av den yttre Skr. 2015/16:115 gränsen, även om berörda medlemsstater motsätter sig sådana åtgärder.

Den nya byrån för gräns- och kustbevakning föreslås få utökat mandat och nya uppgifter på ett antal områden i förhållande till dagens byrå för gränsbevakning (Frontex), bl.a. när det gäller återvändande, gränsöverskridande brottslighet, människosmuggling och terrorism.

23.3.3Förslag om ändring i kodex om Schengengränserna

Som en del av det paket med lagförslag på gränsområdet som antogs av kommissionen den 15 december 2015 fanns ett förordningsförslag gällande ändringar i kodex om Schengengränserna (förordning EG nr 562/2006). Enligt förslaget ska det vara obligatoriskt för medlems- staterna att utföra systematiska in- och utresekontroller på personer som åtnjuter fri rörlighet enligt unionsrätten. Slagningar i relevanta databaser ska göras gällande såväl resehandlingar som huruvida personerna utgör hot mot allmän ordning eller inre säkerhet. Vid tvivel om resehandlingens äkthet eller innehavarens identitet ska verifiering ske med hjälp av biometriska uppgifter i passet. Gällande tredjelandsmedborgare föreslås det bli obligatoriskt med systematiska kontroller vid utresa gentemot relevanta databaser för att säkra att tredjelandsmedborgaren inte utgör ett hot mot allmän ordning eller inre säkerhet. I Europeiska rådets slutsatser från mötet den 17–18 december uppmanas rådet att snabbt behandla kommissionens förslag även i denna del.

23.3.4Schengenutvärderingar

Hösten 2013 inrättades en ny Schengenutvärderingsmekanism (förordning EU nr 1053/2013). Syftet med den nya utvärderingsmekanismen är att kontrollera befintliga och tillkommande Schengenstaters korrekta tillämpning av Schengenregelverket. I mars 2015 genomfördes en oannonserad utvärdering av Arlanda flygplats. Rekommendationerna från utvärderingen är ännu inte antagna av rådet. I november 2015 genomfördes en oannonserad utvärdering av Grekland på området yttre gränskontroll.

Rapporten från denna utvärdering är antagen av kommissionen. I rapporten konstaterades att Grekland på ett allvarligt sätt brister i sin kontroll av de yttre gränserna.

23.4 Straffrättsligt samarbete

23.4.1 Europeisk åklagarmyndighet

I juli 2013 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om att

 

inrätta en europeisk åklagarmyndighet (Eppo, se faktapromemoria

 

2013/14:FPM10). Förslaget lades fram som ett lagstiftningspaket

133

 

Skr. 2015/16:115 tillsammans med förslaget till förordning om Eurojust och syftar till att stärka skyddet av EU:s finansiella intressen. Förslaget innebär att det ska inrättas en överstatlig europeisk åklagarmyndighet med uppgift att utreda och åtala för brott mot EU:s finansiella intressen, exempelvis bedrägerier riktade mot EU. Förordningen ska antas med enhällighet (se artikel 86 i EUF-fördraget). Medlemsstaterna kan alltså välja att inte delta i Eppo.

Förhandlingsarbetet pågår fortfarande och flera delar i förslaget kvarstår att behandla. Förslaget har genomgått stora förändringar jämfört med kommissionens ursprungliga förslag. Överlag är förslaget, i de delar förhandlingarna kommit som längst, bättre anpassat till svenska förhållanden och ståndpunkter. Vid rådet för rättsliga och inrikes frågor i juni, oktober och december kunde de flesta medlemsstater nå en principöverenskommelse om viktiga delar av förslaget. Regeringen har inte tagit ställning till om Sverige bör delta i Eppo eller inte.

Information lämnades till justitieutskottet i februari, juni, oktober och november. Överläggning med justitieutskottet ägde rum i maj. Information lämnades till konstitutionsutskottet i juni. Samråd ägde rum med EU-nämnden i februari, juni, oktober och november.

23.4.2Eurojust

I juli 2013 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om EU:s organ för straffrättsligt samarbete – Eurojust (se faktapromemoria 2013/14:FPM1). Förslaget lades fram som ett lagstiftningspaket tillsammans med förslaget till förordning om den europeiska åklagarmyndigheten. Syftet med förslaget är i huvudsak att effektivisera verksamheten vid Eurojust genom att införa en ny ledningsstruktur och att säkerställa Eurojusts nära samarbete med den föreslagna europeiska åklagarmyndigheten. Förslaget förändrar inte Eurojusts kärnverksamhet; Eurojust ska även i framtiden främja och förbättra samordning och samarbete mellan medlemsstaterna när de bekämpar grov gränsöverskridande brottslighet.

I mars antog rådet för rättsliga och inrikes frågor en allmän inriktning för förslaget till ny förordning om Eurojust. Förordningen antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, vilket innebär att rådet beslutar med kvalificerad majoritet och att Europarlamentet är medbeslutande. Sverige stödde inte den allmänna inriktningen eftersom den innebar att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (öppenhets- förordningen), inte gjordes fullt ut tillämplig på Eurojust. Enligt den allmänna inriktningen skulle öppenhetsförordningen endast tillämpas på dokument med anknytning till Eurojusts administrativa uppgifter.

Information lämnades till justitieutskottet i februari. Samråd ägde rum med EU-nämnden i februari.

134

23.5

Materiell straffrätt

Skr. 2015/16:115

23.5.1Skydd av EU:s finansiella intressen genom straffrättsliga bestämmelser

Hösten 2012 inleddes förhandlingar med anledning av kommissionens förslag till ett direktiv om skydd av EU:s finansiella intressen genom straffrättsliga bestämmelser (se faktapromemoria 2011/12:FPM181). Enighet om en allmän inriktning inom rådet nåddes under sommaren 2013 och Europaparlamentet antog en ståndpunkt i frågan under våren 2014. Trilog påbörjades hösten 2014.

Det föreslagna direktivet syftar till att förebygga och bekämpa bedrägerier och annan bedrägerirelaterad brottslighet som riktar sig mot unionens finansiella intressen. Direktivet ska ersätta 1995 års bedrägerikonvention och dess tre protokoll. Förslaget innehåller brottsdefinitioner när det gäller bedrägerier och bedrägerirelaterad brottslighet som riktar sig mot EU:s finansiella intressen. Det innehåller också regler om påföljder, jurisdiktion och preskription.

Regeringen överlade med konstitutionsutskottet i april och lämnade information till justitieutskottet i november. Regeringen samrådde också med EU-nämnden i oktober och november.

23.5.2Narkotikarambeslutet

Under hösten 2013 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om ändring av rådets rambeslut 2004/757/RIF om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel (narkotikarambeslutet), när det gäller definitionen av narkotika (se faktapromemoria 2013/14:FPM12). Förslaget lämnades samtidigt som ett förslag till en förordning om nya psykoaktiva ämnen som ska ersätta rådets beslut 2005/387/RIF (se avsnitt 30.1). Direktivförslaget syftar till att utvidga tillämpningsområdet för narkotikarambeslutet till att även omfatta sådana nya psykoaktiva ämnen som är föremål för kontrollåtgärder enligt rådets beslut 2005/387/RIF och sådana ämnen som efter kommissionens beslut ska vara föremål för permanent marknadsbegränsning enligt den föreslagna förordningen.

Justitieutskottet informerades om direktivförslaget i oktober 2013.

I augusti presenterade ordförandeskapet ett reviderat förslag till direktiv som inkluderar både kommissionens direktivförslag och delar av förslaget till förordning. Direktivet är tänkt att ersätta såväl hela det tidigare narkotikarambeslutet som rådsbeslutet om psykoaktiva ämnen. Förslaget har under året förhandlats på rådsarbetsgruppsnivå.

23.5.3Terrorismdirektivet

I december presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om bekämpande av terrorism och om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism. Förhandlingarna i

135

Skr. 2015/16:115 rådsarbetsgruppen för materiell straffrätt kommer att inledas i början av 2016.

23.6Processuella rättigheter för misstänkta och tilltalade

23.6.1Barnrättsdirektivet

I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag till ett direktiv om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden (se faktapromemoria 2013/14:FPM35). Direktivförslaget omfattar förutom barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden även barn som är eftersökta enligt en europeisk arresteringsorder. Förslaget behandlar bl.a. barns rätt till information, obligatorisk tillgång till försvarare, en individuell bedömning av personliga förhållanden före åtal samt läkarundersökning för frihetsberövade barn. Förslaget innehåller även regler som syftar till att skydda det anklagade barnets privatliv. I juni 2014 beslutade rådet för rättsliga och inrikes frågor om en allmän inriktning.

Under året har trilog ägt rum mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet. En överenskommelse träffades i december och antagande förväntas under våren 2016.

Överläggning med konstitutionsutskottet ägde rum i oktober och med justitieutskottet i november.

23.6.2Direktivet om oskuldspresumtionen

I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag till ett direktiv om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegång i straffrättsliga förfaranden. Direktivförslaget ingår i ett paket med processuella rättigheter (se faktapromemoria 2013/14:FPM35). Förslaget syftar till att ytterligare stärka rättssäkerhetsgarantierna för enskilda i straffrättsliga förfaranden. Förslaget behandlar frågor om bl.a. offentliga uttalanden om skuld före fällande dom, rätt att inte vittna mot sig själv och rätt att tiga. Förslaget innehåller även regler om bevisbörda och rätt att närvara vid sin egen domstolsförhandling. I december 2014 beslutade rådet för rättsliga och inrikes frågor om en allmän inriktning.

Under året har trilog ägt rum mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet. En överenskommelse träffades i november och antagande förväntas under våren 2016.

Överläggning med konstitutionsutskottet ägde rum i oktober och med justitieutskottet i november.

 

23.6.3

Rättshjälpsdirektivet

 

I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om

136

provisorisk rättshjälp för frihetsberövade misstänkta eller tilltalade och

om rättshjälp inom ramen för förfaranden i samband med en europeisk Skr. 2015/16:115 arresteringsorder. Förslaget kompletterar det redan antagna direktivet

(2013/48/EU) om rätt till tillgång till försvarare och syftar till att göra vissa däri fastslagna rättigheter praktiska och effektiva för enskilda som inte har råd att själva betala för en försvarare.

Med rättshjälp avses i förslaget finansiering och stöd från medlemsstaten för att misstänkta eller tilltalade ska kunna utöva sin rätt till tillgång till försvarare. Det föreslås minimiregler som ger frihetsberövade misstänkta eller tilltalade, om de så önskar, en ovillkorlig rätt till provisorisk rättshjälp från det att de frihetsberövats, och under alla omständigheter innan de förhörs. I förslaget ges också rätt till rättshjälp för eftersökta personer i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder från det att personen grips i den verkställande medlemsstaten.

Förhandlingarna i rådsarbetsgruppen inleddes under hösten 2014 och ett beslut om allmän riktlinje antogs av rådet i mars 2015. Den allmänna riktlinjen innebär att medlemsstaterna har rätt att göra en behovsprövning vid kortare frihetsberövanden när misstanken rör mindre allvarliga brott. Den allmänna riktlinjen innebär också att kravet på att den medlemsstat som utfärdat en europeisk arresteringsorder ska behöva utse en assisterande försvarare för förfarandet i den verkställande medlemsstaten har strukits.

Trilog mellan kommissionen, Europaparlamentet och rådet inleddes under sommaren.

Information lämnades till justitieutskottet i mars och det hölls överläggning med utskottet i november. Samråd med EU-nämnden ägde rum i mars.

24Asyl, invandring, visering och annan politik som rör rörlighet för personer

EU har som mål att skapa en gemensam politik för invandring vilket också stärker unionens konkurrenskraft. Etableringen av ett gemensamt europeiskt asylsystem är ett viktigt övergripande mål inom ramen för EU:s asylpolitik. Stora flykting- och migrations- strömmar under 2015 har satt press på asyl- och mottagnings- systemen i ett flertal medlemsstater. Kommissionen presenterade i maj ett meddelande om en europeisk migrationsagenda. Migrationsfrågorna har under året varit av stor vikt för Sverige som bl.a. drivit frågan om att värna asylrätten och att fler medlemsstater måste ta sitt ansvar för en jämnare fördelning av asylsökande inom EU. Under året har rådet bl.a. fattat beslut om en tillfällig mekanism för omfördelning av asylsökande.

137

Skr. 2015/16:115 24.1

En europeisk migrationsagenda

Kommissionens meddelande om en europeisk migrationsagenda antogs den 13 maj 2015 och täcker stora delar av migrationsområdet. Meddelandet innehåller förslag till åtgärder på både kort, medellång och lång sikt. På kort sikt handlar det främst om livräddande insatser, kampen mot människosmuggling samt ökad ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna. På medellång sikt delas åtgärderna in i fyra delområden: irreguljär migration, gränsförvaltning, asylpolitik och reguljär migration. Migrationsagendan avslutas med ett antal åtgärder som kommissionen ser som långsiktiga mål för den gemensamma migrationspolitiken (se faktapromemoria 2014/15:FPM36).

24.2Gemensamt europeiskt asylsystem

Syftet med det gemensamma asylsystemet är bl.a. att uppnå ett mer likvärdigt skydd i hela EU genom att höja nivåerna på mottagande av asylsökande och ställa högre krav på asylförfarandet samt säkerställa ökad solidaritet mellan EU:s medlemsstater. Rättsakterna som ligger till grund för det gemensamma asylsystemet utgörs främst av asylprocedur-, skyddsgrunds- och mottagandedirektiven samt Dublin- och Eurodacförordningarna.

Stora flykting- och migrationsströmmar under 2015 har satt press på asyl- och mottagningssystemen i ett flertal medlemsstater. På grund av den rådande situationen har flera ordinarie och extrainsatta rådsmöten hållits under året och beslut har bl.a. fattats om en tillfällig mekanism för omfördelning av 160 000 asylsökande från Italien och Grekland till andra medlemsstater.

Medlemsstaterna har också kommit överens om vidarebosättning av 22 000 personer som befinner sig utanför EU och som är i behov av skydd. Arbetet med att genomföra dessa beslut pågår för närvarande (se faktapromemoria 2014/15:FPM41 och 2015/16:FPM4). Sverige har under året haft ett stort engagemang i dessa frågor och bl.a. drivit frågan om solidaritet och att alla medlemsstater ska ta sitt ansvar samt att asylrätten måste värnas.

Kommissionen har presenterat förslag om inrättandet av en permanent omfördelningsmekanism vid kris (se faktapromemoria 2015/16:FPM3) som behandlades vid samråd med EU-nämnden i oktober och i november. Sverige har varit drivande i förhandlingarna för en jämnare fördelning av asylsökande inom EU samt att fattade beslut måste genomföras. Kommissionen har även lagt fram förslag om upprättande av en gemensam lista över säkra ursprungsländer (se faktapromemoria 2015/16:FPM6), vilket behandlades vid samråd med EU-nämnden i juli, oktober och i november samt var föremål för överläggning i socialförsäkringsutskottet i oktober.

Sverige har också, tillsammans med flera medlemsstater, betonat vikten av att samtliga medlemsstater ska delta i mottagandet av kvotflyktingar samt behovet av fler lagliga vägar in i EU för människor i behov av skydd.

138

Med anledning av den kraftiga inströmningen av asylsökande till Skr. 2015/16:115 Sverige beslutade regeringen den 5 november att anhålla om en

revidering av rådsbeslutet om omfördelning av asylsökande så att även Sverige kan bli föremål för omfördelning. Den 8 december begärde Sverige även uppskov med omfördelning av de 5 727 asylsökande som sammantaget ska omfördelas till Sverige enligt de två gällande rådsbesluten. Den 15 december presenterade kommissionen ett nytt migrationspaket med förslag på åtgärder inom framförallt området för gränskontroll. Paketet innehöll även ett förslag på beslut om uppskov för Sverige i enlighet med Sveriges begäran den 8 december. Den 22 december begärde även Österrike uppskov med sin omfördelning.

Det europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO) har under året varit verksamt på flera olika fronter. Stödkontoret har arbetat med utbildning och kvalitet, landinformation, och bidragit med expertinsatser i länder där behov funnits. Till exempel har EASO, tillsammans med bl.a. kommissionen, varit delaktigt i uppbyggnaden av s.k. hotspots i Italien och Grekland.

Som en del i hanteringen av flyktingsituationen i EU under hösten valde ordförandeskapet att aktivera krishanteringsverktyget IPCR. Arrangemangen är ett interinstitutionellt samarbete mellan rådet, kommissionen och utrikestjänsten. IPCR bygger helt på politiska överenskommelser och är inte fördragsfäst. IPCR antogs som koncept av rådet i juni 2013 och aktiverades nu för första gången i samband med en kris.

24.3Laglig migration

Under året har en politisk överenskommelse nåtts om ett direktiv som rör villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i EU för forskning, studier, praktik, volontärarbete, elevutbyte och au pair-arbete. Syftet är att göra EU mer attraktivt för tredjelandsmedborgare som genom sin kompetens kan bidra till den ekonomiska utvecklingen. Direktivet kommer att antas 2016.

Migrationsagendan innehåller en ny gemensam politik för laglig migration som tar sikte på EU:s kompetensbehov. Förslaget innehåller bl.a. en översyn av blåkortsdirektivet, som antogs 2009. Kommissionen har aviserat att ett nytt förslag kommer att presenteras i mars 2016.

24.4Viseringspolitik

24.4.1Viseringsinformationssystemet

Utrullningen av viseringsinformationssystemet (VIS) fortsatte under året. VIS togs i bruk den 11 oktober 2011 och systemet ska användas av samtliga länder som är medlemmar i Schengensamarbetet. Med VIS kommer alla viseringsansökningar att samlas i en central databas för att säkerställa identifieringen av den som söker visering. Biometri

139

Skr. 2015/16:115 (fingeravtryck och foto) ska lämnas vid varje förstagångsansökan om visering.

Driftsättningen av VIS startade i Nordafrika och har sedan dess successivt införts i övriga regioner i världen. Under 2016 ska VIS vara fullständigt infört, även vid gränsövergångar.

24.4.2Viseringsförenklingsavtal

Ett viseringsförenklingsavtal innebär fördelar i samband med utfärdande av Schengenviseringar (korttidsviseringar) för medborgarna i det land med vilket avtalet ingåtts. Förutom de förenklade rutinerna, bl.a. i form av kortare handläggningstider och lägre krav på dokumentation, är ansökningsavgiften lägre. För vissa kategorier är avgiften helt borttagen.

Viseringsförenklingsavtalen är uttryck för en politisk vilja inom EU att öka samarbetet och utbytet mellan EU och tredjeländer. Det första viseringsförenklingsavtalet ingicks med Ryssland och trädde i kraft 2007. Därefter har avtal ingåtts också med Ukraina, Moldavien och Georgien samt länderna på västra Balkan (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Makedonien, Montenegro och Serbien), Kap Verde, Armenien och Azerbajdzjan. Mandat för kommissionen att förhandla viserings- förenklingsavtal med Vitryssland, Marocko och Tunisien är antagna och förhandlingar pågår.

Viseringsförenklingsavtalen med Ukraina och Moldavien har om- förhandlats, de nya avtalen är i kraft sedan 2013. Anledningen till om- förhandlingarna var viseringskodexens ikraftträdande och önskan att i vissa delar harmonisera avtalen med kodexen och att införa ytterligare förenklingar och förbättringar av avtalen. Omförhandlingar av viseringsförenklingsavtalet med Ryssland har pågått sedan våren 2011. Avtalet med Ryssland är ännu inte färdigförhandlat och förhandlingar är för närvarande frysta.

Under hösten presenterade kommissionen förslag till förhandlings- mandat för viseringsförenklingsavtal med Jordanien (se faktapromemoria 2015/16 FPM21).

24.4.3Viseringsfrihet

I rådets förordning (EG) 539/2001 regleras vilka medborgare från tredjeland som är viseringsfria respektive inte viseringsfria vid inresa i Schengenområdet. Förordningen revideras regelbundet.

Under 2015 har EU ingått viseringsfrihetsavtal med Förenade Arabemiraten, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia, Dominica, Grenada, Saint Vincent, Vanuatu, Samoa, Trinidad och Tobago, Colombia, Tonga och Palau.

I januari 2014 trädde ändringar i EU:s viseringsförordning i kraft som innebar att det infördes en upphävandemekanism och en reviderad ömsesidighetsmekanism i förordningen. Genomförandet av ömsesidighetsmekanismen har följts upp under året genom kommissionens regelbundna rapporter.

140

24.4.4

Viseringskodexen

Skr. 2015/16:115

EU:s viseringskodex (810/2009) är i kraft sedan 2009 och reglerar förfarandet vid utfärdandet av Schengenviseringar. Regelverket hanterar alltifrån hur ansökningsformulär ska vara utformade, hur arbetet på konsulatens viseringsavdelningar organiseras och vilka avslagsgrunder som finns till hur biometri ska upptas, arbetsuppgifterna för de lokala Schengensamarbetena och hur medlemsstaterna kan samarbeta med varandra eller med externa tjänsteleverantörer när det gäller utfärdande av viseringar.

Den 1 april 2014 presenterade kommissionen ett förslag till översyn av viseringskodexen (se faktapromemoria 2013/14:FPM77). De förslag som presenterades syftar till att erbjuda ytterligare förenklingar i samband med viseringsutfärdande genom bl.a. krav på kortare handläggningstider och tidsfrister för konsultationer, utökade kategorier som åtnjuter avgiftsfrihet, bindande regler när det gäller utfärdande av långtidsviseringar som gäller för flera inresor samt ökade krav på konsulär tillgänglighet.

Parallellt med förslaget om ändringar i viseringskodexen presenterade kommissionen ett förslag om införande av en ny typ av visering, kallad rundresevisering, som ska gälla för längre vistelser i Schengenområdet (se faktapromemoria 2013/14:FPM78).

Förslagen har under året förhandlats i rådsarbetsgruppen. Förslagen var föremål för överläggning med socialförsäkringsutskottet i oktober och samråd med EU-nämnden ägde rum samma månad.

24.5Återvändande och migrationsströmmar

24.5.1Återvändande

Under året antog kommissionen en handbok för återvändande. Handboken har utarbetats tillsammans med medlemsstaterna och ska tjäna som stöd för medlemsstaternas tillämpning av det gemensamma regelverket för återvändande. Kommissionen har även presenterat ett meddelande om den framtida återvändandepolitiken (se faktapromemoria 2015/16:FPM5).

I meddelandet konstaterar kommissionen att en större andel av alla de avvisnings- och utvisningsbeslut som meddelas av EU:s medlemsstater måste verkställas. För att uppnå detta behöver nödvändiga finansiella resurser avsättas, tillämpningen av det gemensamma regelverket på området effektiviseras och samarbetet mellan alla berörda parter intensifieras, inte minst mellan EU och tredjeländer.

Med utgångspunkt i kommissionens meddelande antog rådet i oktober slutsatser om EU:s återvändandepolitik. I slutsatserna konstateras att ett effektivt återvändande är ett viktigt mål för EU:s migrationspolitik. Inför antagande av slutsatserna genomfördes samråd i EU-nämnden.

141

Skr. 2015/16:115 24.5.2

Återtagandeavtal

Rådet har sedan år 2000 gett kommissionen mandat att förhandla om återtagandeavtal med ett antal länder utanför EU. Avtalen reglerar villkor och procedurer för återtagande av egna medborgare, medborgare i tredjeland samt statslösa, liksom transitering. Avtal har hittills trätt i kraft med Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien och Hercegovina, Georgien, Hongkong, Kap Verde, Macao, Makedonien, Moldavien, Montenegro, Ryssland, Serbien, Sri Lanka, Turkiet, Ukraina och Pakistan.

Förhandlingsmandat har sedan tidigare även beslutats när det gäller Algeriet, Kina, Marocko, Tunisien och Vitryssland men förhandlingarna har inte avslutats. Under 2015 presenterade även kommissionen ett förslag till förhandlingsmandat när det gäller Jordanien (se faktapromemoria 2015/16:FPM).

24.5.3EU-handlingsplan mot människosmuggling

Kommissionens meddelande med förslag till EU-handlingsplan mot människosmuggling antogs den 27 maj 2015. Det innehåller konkreta förslag på åtgärder för att förebygga och stoppa människosmuggling till EU och på detta område genomföra förslagen till den europeiska migrationsagendan respektive EU:s säkerhetsagenda, som antogs av kommissionen i maj respektive april 2015.

Meddelandet innehåller fyra huvudområden: 1) förstärkta åtgärder av polis och rättsliga myndigheter, 2) förbättrat informationsutbyte, 3) förbättring av det förebyggande arbetet och 4) förstärkt samarbete med tredjeländer. Under varje avsnitt föreslås ett antal konkreta åtgärder som ska vidtas av kommissionen, relevanta EU-myndigheter och/eller medlemsstaterna.

24.6Migration i de yttre förbindelserna

I takt med en ökad globalisering har migrationsfrågorna blivit en alltmer integrerad del av EU:s yttre förbindelser. Ett nära och fördjupat samarbete med tredjeländer och internationella organisationer är en förutsättning för att kunna omsätta politiska prioriteringar i konkreta handlingar och därmed kunna stärka tredjeländers kunskap, strukturer och kapacitet att hantera alla aspekter av migration. Det handlar om ett brett angreppssätt, EU-intern solidaritet, balans och partnerskap.

24.6.1 EU:s övergripande strategi för migration och rörlighet

 

EU:s övergripande strategi för migration och rörlighet är det centrala

 

ramverket för samarbetet med tredjeländer. Ambitionen är att etablera ett

 

mer strukturerat samarbete med prioriterade transit- och ursprungsländer

 

i syfte att stärka deras kunskap och kapacitet att hantera migration och att

142

ge skydd. Strategin är geografiskt heltäckande men samarbeten med

 

länderna i EU:s närområde prioriteras. Tematiskt omfattas fyra Skr. 2015/16:115 huvudområden: laglig migration och rörlighet, olaglig invandring,

migration och utveckling samt internationellt skydd.

Den övergripande strategin genomförs genom ett stort antal långsiktiga migrationsdialoger och samarbetsprocesser.

EU har hittills ingått partnerskap med Moldavien, Kap Verde, Georgien, Armenien, Marocko, Tunisien, Azerbajdzjan och senast Jordanien.

24.6.2Toppmöte om migration och EU-Afrika

I april 2015 efterlyste Europeiska rådet ett internationellt toppmöte mellan EU och Afrika för att diskutera migrationsfrågor. Under rubriken

”Partnerskapsarbete med tredjeländer för att föregripa migration” skrev kommissionen i migrationsagendan att ett särskilt toppmöte kommer att anordnas på Malta med deltagande av nyckelaktörer som Afrikanska unionen. Syftet är att utveckla en gemensam regional strategi inriktad på de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration, skydd till människor i nöd samt på människosmuggling och människohandel.

Toppmötet ägde rum i Valletta den 11–12 november och resulterade i en gemensam deklaration och en handlingsplan, vilka i sin tur ska bygga vidare på sedan tidigare fungerande moment i de etablerade Rabat- och Khartoumprocesserna. Dokumenten omfattar fem huvudområden:

Migrationens utvecklingseffekter och grundorsaker.

Laglig migration och rörlighet.

Internationellt skydd och asyl.

Att förebygga och bekämpa människosmuggling och trafficking.

Återvändande och återtagandeavtal.

För det fortsatta samarbetet inrättades en förvaltningsfond som tydligt kopplar till migration och utveckling. Fonden beräknas uppgå till 1,8 miljarder euro från EU plus bilaterala bidrag.

24.6.3Migration och utveckling

Ett viktigt inslag i det utrikespolitiska arbetet på migrationsområdet är integreringen av migrationspolitiken i den europeiska utvecklingspolitiken, där migrationens positiva effekter ges en central betydelse. Rådet för utrikes frågor (utveckling) antog i december 2014 rådsslutsatser om migration i EU:s utvecklingssamarbete. Kopplingen mellan migration och utveckling kommer även fortsättningsvis vara en viktig del av både EU:s utvecklingspolitik och EU:s migrationspolitik och konkretiseras bl.a. inom ramen för genomförandet av den övergripande strategin för migration och rörlighet.

143

Skr. 2015/16:115

25

Grundläggande rättigheter och

 

medborgarskap

Ett av EU:s fundament är grundläggande rättigheter. EU har åtagit sig att garantera rättigheterna uttryckta i stadgan om de grundläggande rättigheterna och slå vakt om att stadgan efterlevs i medlemsstaterna.

25.1Reformen av EU:s dataskyddsreglering

I januari 2012 lade kommissionen fram förslag till en omfattande reform av EU:s dataskyddsreglering. Kommissionens förslag innebär att en allmän dataskyddsförordning (se faktapromemoria 2011/12:FPM117) ska ersätta det s.k. dataskyddsdirektivet som genomförts i svensk rätt genom personuppgiftslagen (1998:204). I reformpaketet ingår också ett förslag till dataskyddsdirektiv för det brottsbekämpande området som ska ersätta dataskyddsrambeslutet från 2008 (se faktapromemoria 2011/12:FPM119).

Allmän dataskyddsförordning

Det huvudsakliga syftet med kommissionens förslag till allmän dataskyddsförordning är att ytterligare harmonisera och effektivisera skyddet av personuppgifter för att förbättra den inre marknadens funktion och öka enskildas kontroll över sina personuppgifter. Den viktigaste frågan i förhandlingsarbetet har varit att tillförsäkra att det nya dataskyddsregelverket inte kommer i konflikt med grundlagsregleringen om offentlighetsprincipen och tryck- och yttrandefriheten. Under hösten har trilog mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet fortgått, sedan en allmän inriktning om förordningen i sin helhet antagits vid rådet för rättsliga och inrikes frågor i juni. En politisk överenskommelse nåddes i december och har bekräftats av Coreper. Formellt beslut om antagande väntas under våren.

Överläggning med konstitutionsutskottet hölls i mars och information lämnades till utskottet i februari, oktober och december. Samråd med EU-nämnden ägde rum i mars och juni.

Direktivet för det brottsbekämpande området

Förslaget till direktiv för det brottsbekämpande området syftar till att garantera en enhetlig och hög nivå på uppgiftsskyddet och underlätta utbytet av personuppgifter mellan behöriga myndigheter. Därigenom säkerställs ett effektivt straffrättsligt samarbete och polissamarbete.

Trilog avslutades i december och beslut om antagande väntas under våren 2016.

Överläggning med justitieutskottet ägde rum i september och informationstillfälle med utskottet ägde rum i december. Konstitutionsutskottet informerades om förhandlingarna i oktober.

144

25.2

EU:s stadga om grundläggande rättigheter

Skr. 2015/16:115

Kommissionen lämnade sin årliga rapport om tillämpningen av EU:s stadga för grundläggande rättigheter i maj. Av rapporten framgår att kommissionen har för avsikt att tillförsäkra full respekt och främjande av grundläggande rättigheter i EU. I juni antog sedan rådet slutsatser om tillämpningen 2014 av stadgan. Av rådsslutsatserna framgår bl.a. att rådet noterar att stadgans rättsliga betydelse stadigt ökar. De grundläggande rättigheterna måste beaktas fortlöpande och grundligt i alla skeden av beslutsprocesser och lagstiftningsförfaranden. Vidare uttryckte rådet oro över den ökade förekomsten av rasistiska och främlingsfientliga handlingar i EU. Rådet betonade att främjandeinsatser och ökad medvetenhet är viktiga för att bekämpa detta. Konstitutionsutskottet informerades i juni och samråd med EU-nämnden ägde rum samma månad.

Konferens om grundläggande rättigheter

Kommissionen arrangerade i oktober en högnivåkonferens om grundläggande rättigheter som är tänkt att bli ett årligt återkommande arrangemang. Temat var Tolerans och respekt: förebygga och motarbeta antisemitism och islamofobi i Europa. Kommissionärer, ministrar, civila samhället liksom andra berörda nyckelaktörer deltog. Från Sverige deltog kultur-och demokratiministern.

26Finansieringsprogram för rättsliga och inrikes frågor

I EU:s fleråriga budgetram för perioden 2014–2020 finns följande fonder och program som finansierar åtgärder inom politikområdet för rättsliga och inrikes frågor: asyl-, migration- och integrationsfonden, fonden för inre säkerhet, programmet för rättsliga frågor samt programmet rättigheter, jämlikhet och medborgarskap.

Kommissionen presenterade i november 2011 förslag om att inrätta fyra fonder och finansieringsprogram på det rättsliga och inrikes området inom ramen för EU:s fleråriga budgetram för perioden 2014–2020. I december 2013 antog rådet och Europaparlamentet de förordningarna som inrättade programmen rättsliga frågor samt rättigheter, jämlikhet och medborgarskap. I april 2014 antogs de förordningar som inrättade asyl-, migrations- och integrationsfonden samt fonden för inre säkerhet. Dessa beslut fattades enligt det ordinarie beslutsförfarandet där Europaparlamentet är medbeslutande.

145

Skr. 2015/16:115 26.1

Asyl-, migrations- och integrationsfonden

Det övergripande syftet med asyl-, migrations- och integrationsfonden är att bidra till en effektivare hantering av migrationsströmmar inom EU i enlighet med EU:s gemensamma asyl- och migrationspolitik.

Fonden regleras av två förordningar, dels förordningen om inrättandet av asyl-, migrations- och integrationsfonden (516/2014), dels genom en horisontell förordning som fastställer administrativa regler för programplanering, förvaltning och kontroll, räkenskapsavslutning, rapportering och utvärdering (514/2014).

Budgeten för asyl-, migrations- och integrationsfonden uppgår till 3 137 miljoner euro för perioden 2014–2020. Fonden ersätter de tidigare flykting-, återvändande- och integrationsfonderna. Det nya regelverket innehåller ökad tillämpning av delad förvaltning, dvs. att genomförandeuppgifter delegeras till medlemsstaterna. I maj 2013 gav regeringen Migrationsverket i uppdrag att utarbeta ett förslag till nationellt program och i augusti 2015 antog kommissionen programmet. Regeringen utnämnde Migrationsverket till ansvarig myndighet i oktober 2015 sedan Ekonomistyrningsverket i en rapport bedömt att Migrationsverket uppfyller de utnämningsvillkor för interna förhållanden, kontroller, intern information och kommunikation samt intern övervakning och rapportering som fastställs av EU:s förordningar. Mot bakgrund av detta har kommissionen beslutat att utbetala förfinansiering till Sverige. Migrationsverket planerar att utlysa medel från fonden i januari 2016. I november 2015 beslöt regeringen även att Migrationsverket ska ansöka om medel för bistånd i nödsituation från fonden med anledning av den stora inströmningen av asylsökande.

Genom den horisontella förordningens ikraftträdande inrättades kommittén för asyl-, migrations- och integrationsfonden och fonden för inre säkerhet. Kommittén har under året förhandlat tre genomförandeförordningar som syftar till att fastställa mer precisa bestämmelser för förvaltningen av de båda fonderna på inrikesområdet. Därtill har kommittén antagit ett årligt arbetsprogram för den direkta förvaltningen, dvs. den del av fonden som administreras och förvaltas av kommissionen (t.ex. unionsåtgärder och bistånd i nödsituationer).

26.2Fonden för inre säkerhet

Fonden för inre säkerhet är uppdelad i två instrument, ett för ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar som regleras genom förordning 515/2014, och ett för ekonomiskt stöd för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering som regleras i förordning 513/2014. Administrativa regler för programplanering, förvaltning och kontroll, räkenskapsavslutning, rapportering och utvärdering regleras genom en horisontell förordning (514/2014).

Budgeten för fonden för inre säkerhet uppgår till 3 764 miljoner euro för perioden 2014–2020. Det nya regelverket innehåller ökad tillämpning av delad förvaltning, dvs. att genomförandeuppgifter delegeras till medlemsstaterna. I juni 2013 utnämnde regeringen Rikspolisstyrelsen till

146

nationell ansvarig myndighet för fonden och gav den i uppdrag att Skr. 2015/16:115 utarbeta ett förslag till nationellt program. Programmet antogs av

kommissionen i december 2015.

Genom den horisontella förordningens ikraftträdande inrättades kommittén för asyl-, migration- och integrationsfonden och fonden för inre säkerhet. Kommittén har under året förhandlat tre genomförandeförordningar som syftar till att fastställa mer precisa bestämmelser för förvaltningen av de båda fonderna på inrikesområdet. Därtill har kommittén antagit årliga arbetsprogram för den direkta förvaltningen, dvs. de delar av fonden som administreras och förvaltas av kommissionen.

26.2.1Instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar

Det övergripande syftet med gräns- och viseringsinstrumentet är att stödja en gemensam viseringspolitik och därigenom underlätta lagligt resande, säkra lika behandling av tredjelandsmedborgare samt hantera irreguljär migration. Därtill ska instrumentet stödja gränsförvaltningen för att dels säkerställa en hög skyddsnivå vid de yttre gränserna och dels en smidig passage vid de yttre gränserna i enlighet med Schengenregelverket.

Instrumentet ersätter den tidigare gränsfonden.

26.2.2Instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

Det övergripande syftet med detta instrument är att förebygga och bekämpa gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet, inklusive terrorism samt stärka samordningen och samarbetet mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och mellan dessa och berörda tredjeländer. Dessutom ska instrumentet främja medlemsstaternas och unionens förmåga att effektivt hantera säkerhetsrelaterade risker och kriser och förbereda sig för och skydda människor och kritisk infrastruktur mot terroristattacker och andra säkerhetsrelaterade händelser.

Instrumentet ersätter det tidigare programmet förebyggande och bekämpande av brottslighet samt programmet förebyggande, beredskap och konsekvenshantering när det gäller terrorism och andra säkerhetsrelaterade risker.

26.3Programmet för rättsliga frågor

Det övergripande syftet med programmet rättsliga frågor föreslås vara att 1) underlätta och stödja civilrättsligt och straffrättsligt samarbete, 2) stödja och främja rättslig fortbildning, inbegripet språklig fortbildning på

området för juridisk terminologi, i syfte att främja en gemensam rättslig

147

Skr. 2015/16:115 kultur, 3) underlätta den faktiska tillgången till rättslig prövning för alla, inbegripet främjande och stödjande av brottsoffers rättigheter, samtidigt som rätten till försvar respekteras samt 4) stödja initiativ på området för narkotikapolitik när det gäller rättsligt samarbete och brottsförebyggande aspekter.

Programmet regleras genom förordning 1382/2013 och dess budget för perioden 2014–2020 uppgår till 378 miljoner euro. Programmet ersätter de tidigare civilrätts- och straffrättsprogrammen samt programmet förebyggande av och information om narkotikamissbruk. Programmet administreras genom direkt förvaltning, dvs. det genomförs av kommissionen. Utgångspunkt för genomförandet är de årliga arbetsprogram som antas av kommittén för programmet rättsliga frågor.

26.4Programmet rättigheter, jämlikhet och medborgarskap

Programmet syftar till att bidra till att individers rättigheter främjas och skyddas i enlighet med fördraget och EU:s stadga för grundläggande rättigheter. Programmet ska särskilt främja:

Rättigheter som härrör från unionsmedborgarskapet.

Principerna om icke-diskriminering.

Jämställdhet mellan kvinnor och män.

Rättigheter för äldre och personer med funktionshinder.

Rätten till dataskydd.

Barnets rättigheter.

Konsumenters rättigheter.

Friheten att driva ett företag på den gemensamma marknaden.

Programmet regleras genom förordning 1381/2013 och dess budget för perioden 2014–2020 uppgår till 439 miljoner euro. Programmet ersätter följande tre finansieringsprogram: Grundläggande rättigheter och medborgarskap, Daphne III och sektionerna icke-diskriminering och jämlikhet inom Progress. Programmet administreras genom direkt förvaltning, dvs. det genomförs av kommissionen. Utgångspunkt för genomförandet är de årliga arbetsprogram som antas av kommittén för programmet rättigheter, jämlikhet och medborgarskap.

148

DEL 6 SYSSELSÄTTNING OCH

Skr. 2015/16:115

 

SOCIALPOLITIK, HÄLSO- OCH

 

SJUKVÅRD

 

27Samordning av sysselsättning och socialpolitik inom sysselsättnings- strategin och den öppna samordningsmetoden

Den europeiska sysselsättningsstrategin, där socialpolitiska aspekter ingår, är en central del i Europa 2020-strategin och är ett viktigt instrument för att uppnå EU:s gemensamma målsättning om en smart och hållbar tillväxt för alla. Samarbetet inom socialpolitikens område sker annars främst inom ramen för den öppna samordningsmetoden för social trygghet och social delaktighet, vars övergripande syfte är att öka den sociala sammanhållningen inom EU. Regeringen ser positivt på EU-samarbete på området där arbetssätten består av gemensamma målsättningar, utvärdering och erfarenhetsutbyte. Medlemsstaterna ges årliga landsspecifika rekommendationer i syfte att kunna fokusera på de viktigaste utmaningarna och därmed uppfylla målen med sysselsättningsriktlinjerna. Under året har Sverige aktivt deltagit i genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin inom ramen för den europeiska terminen.

Gemensam sysselsättningsrapport

Enligt fördraget ska rådet och kommissionen årligen upprätta en gemensam rapport till Europeiska rådet om sysselsättningssituationen i unionen och om genomförandet av riktlinjerna för sysselsättningen.

Den 28 november 2014 presenterade kommissionen ett utkast till rapport som en del av kommissionens årliga tillväxtrapport, (se faktapromemoria 2014/15:FPM17). Rapporten visar att arbetsmarknads- läget och den sociala situationen i unionen är fortsatt allvarlig. Även om arbetslösheten fallit något är den fortsatt på hög nivå. Det finns dock stora skillnader mellan medlemsstaterna samt mellan olika grupper.

När det gäller medlemsstaternas reformarbete visar rapporten på att ländernas arbete fortskrider men att fortsatta reformer behövs. Nytt för i år är att rapporten innehåller en särskild del som redogör för ansträngningar för mer jämställda arbetsmarknader. Resultaten i rapporten visar att framsteg gjorts, men att arbetsmarknaderna fortfarande är långt ifrån jämställda.

I rapporten presenteras den resultattavla som syftar till att bättre synliggöra och följa upp den sociala utvecklingen i EU och eurozonen. Resultattavlan visar att den sociala utvecklingen fortsatt är mycket allvarlig och att det råder stora skillnader mellan länderna. Omkring en fjärdedel av EU:s befolkning lever i, eller riskerar, fattigdom eller social

utestängning. Sverige ligger relativt bra till ur ett EU-perspektiv.

149

Skr. 2015/16:115

150

Samråd med EU-nämnden ägde rum i mars och den gemensamma sysselsättningsrapporten antogs vid EPSCO-rådet den 9 mars.

Sysselsättningsriktlinjerna

Kommissionen presenterade i mars förslag till riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, som också inkluderar riktlinjer på det socialpolitiska området, och riktlinjer för medlemsstaternas ekonomiska politik. Dessa är tillsammans de integrerade riktlinjerna för Europa 2020-strategin grunden för genomförandet av Europa 2020- strategin, (se faktapromemoria 2014/15:FPM22). Medlemsstaterna ska beakta sysselsättningsriktlinjerna i sin nationella politik och dessa ligger också till grund för de landsspecifika rekommendationer på sysselsättningsområdet som rådet antar.

Kommissionen föreslog fyra nya riktlinjer; stimulera efterfrågan på arbetskraft, öka arbetskraftsutbudet och arbetskraftens kompetens, förbättra arbetsmarknadens funktionssätt samt säkerställ rättvisa, bekämpa fattigdom och främja lika möjligheter.

Överläggning med arbetsmarknadsutskottet ägde rum i april. Samråd med EU-nämnden ägde rum i juni och oktober. Den 5 oktober antogs sysselsättningsriktlinjerna vid EPSCO-rådet.

Reviderat beslut om sysselsättningskommittén och kommittén för social trygghet

Mot bakgrund av de förändringar som har skett i samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik tog det lettiska ordförandeskapet i rådet initiativ att ändra rådsbeslutet om inrättandet av sysselsättningskommittén (EMCO) respektive kommittén för social trygghet (KST). Huvudsyftet är att tydliggöra kommittéernas respektive roller i den europeiska planeringsterminen samt att uppdatera kommittéernas arbetsmetoder. Samråd med EU-nämnden ägde rum i mars och maj och beslutet antogs den 11 maj.

Landsspecifika rekommendationer på det sysselsättnings- och socialpolitiska området

Rekommendationer på sysselsättningsstrategins område inom Europa 2020-strategin antogs av rådet i juli (se avsnitt 3 om Europa 2020- strategin). Sverige fick under året ingen rekommendation på det sysselsättnings- och socialpolitiska området.

Rapporter om situationen och utvecklingen på det socialpolitiska området

Inom ramen för den öppna samordningsmetoden har kommittén för social trygghet under året dels genomfört olika typer av erfarenhetsutbyten medlemsstaterna emellan dels tagit fram rapporter med nyckelbudskap som därefter föreslagits EPSCO-rådet. I mars förelades EPSCO-rådet den årliga rapporten som beskriver den sociala situationen i EU. Information respektive samråd ägde rum med socialutskottet, socialförsäkringsutskottet och med EU-nämnden i mars. I oktober förelades EPSCO-rådet en årlig rapport om reformer och utvecklingstrender på det socialpolitiska området. Denna fungerar som

socialpolitiskt inspel till kommissionen inför att denna ska presentera sin Skr. 2015/16:115 årliga tillväxtöversyn.

I september gavs information i socialutskottet och i oktober genomfördes överläggning i socialförsäkringsutskottet samt samråd med EU-nämnden.

Rapport och rådsslutsatser om skäliga ålderspensioner i kontexten av ett åldrande samhälle

Utifrån den demografiska och ekonomiska situationen i EU färdigställde kommissionen och kommittén för social trygghet under 2015 en rapport som beskriver om och hur medlemsstater har möjlighet att tillförsäkra skäliga ålderspensioner. Utmaningen för många länder är att leverera tillräckliga pensioner i ett hållbart pensionssystem för människor nu och i framtiden. Rapporten fokuserar på vikten av ett längre arbetsliv och de förändringar som behövs på arbetsmarknaden så att äldre människor ska kunna stanna kvar längre. Den belyser också hur kvinnor och män ska få mer jämställda pensioner i framtiden. Till rapporten utarbetades ett antal nyckelbudskap som EPSCO-rådet ställde sig bakom vid sitt möte i oktober. Med utgångspunkt i rapporten utarbetades även rådsslutsatser om skäliga ålderspensioner som antogs av EPSCO-rådet i oktober.

Överläggning med socialförsäkringsutskottet om rådsslutsatser respektive nyckelbudskap och samråd med EU-nämnden ägde rum i oktober.

Rådsslutsatser om Social styrning för ett Europa för alla

Det luxemburgska ordförandeskapet presenterade i oktober ett utkast till rådsslutsatser om Social styrning för ett Europa för alla. Rådsslutsatserna tar avstamp i de förändringar av samordningen av den ekonomiska politiken som ägt rum inom ramen för den europeiska terminen. Vidare beaktas de förändringar av samordningen som föreslås bl.a. inom ramen för rapporten om Fullbordandet av den ekonomiska och monetära unionen, den s.k. fem ordförandenas rapport.

Överläggning med arbetsmarknadsutskottet ägde rum i november. Information lämnades till socialutskottet och socialförsäkringsutskottet i december. Samråd med EU-nämnden ägde rum i december. Rådsslutsatserna antogs vid EPSCO-rådet den 7 december.

28Arbetsliv, arbetsmarknad och sociala frågor

Arbetsrätt och arbetsmiljöfrågor ingår i området sysselsättnings- och socialpolitik, där en central målsättning är att förbättra arbetstagares levnads- och arbetsvillkor. Ett viktigt inslag på detta område är dialogen med arbetsmarknadens parter. I området socialpolitik ingår också att åstadkomma ett fullgott socialt skydd och bekämpa social utslagning.

151

Skr. 2015/16:115 28.1

Paket om arbetskraftens rörlighet

Kommissionen meddelade i sitt arbetsprogram för 2015 att den avser presentera ett paket för arbetskraftens rörlighet i slutet av året, vilket har försenats. Paketet är avsett att underlätta arbetskraftens rörlighet och bemöta missbruk genom en översyn av förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen och en målinriktad översyn av utstationeringsdirektivet.

Riktad översyn av utstationeringsdirektivet

Regeringen anser att den fria rörligheten och rätten för alla medborgare att fritt röra sig och arbeta var de vill inom EU måste värnas. En gemensam europeisk arbetsmarknad får inte leda till att villkoren försämras för Europas löntagare. Det är också en viktig del i arbetet för att öka förtroendet för EU-samarbetet bland medborgarna. Regeringens målsättning är därför att den riktade översynen av utstationeringsdirektivet ska kunna leda till en revidering av direktivet. Målet är att utländska arbetstagare så långt som möjligt ska likabehandlas med inhemsk arbetskraft, särskilt vad avser grundläggande arbets- och anställningsvillkor inom ramen för utstationeringsdirektivets område, med respekt för den fria rörligheten. Lika lön för lika arbete enligt tillämpliga lagar och kollektivavtal i arbetslandet ska gälla, med respekt för den fria rörligheten. Regeringens utgångspunkt om direktivet ändras är att den svenska arbetsmarknadsmodellen och parternas autonomi ska värnas.

Överläggning med arbetsmarknadsutskottet ägde rum i maj. Utskottet informerades även i april och september.

Översyn av förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen

I översynen av förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) 987/2009 om samordning av de sociala trygghetssystemen ingår export av familjeförmåner, förmåner vid långvarigt vårdbehov, fel och missbruk, arbetslöshetsförmåner och samordningsbestämmelsernas förhållande till det s.k. rörlighetsdirektivet.

Regeringen ser positivt på kommissionens initiativ att förbättra samordningsbestämmelserna.

Socialförsäkringsutskottet informerades i april och oktober.

 

28.2

Förslag till ändrat mammaledighetsdirektiv

 

 

drogs tillbaka

 

Kommissionen presenterade 2008 ett förslag till ändring av direktiv

 

92/85/EEG, (se faktapromemoria 2008/09:FPM30). Förhandlingar i rådet

 

inleddes hösten 2008. Ett stort antal medlemsstater, däribland Sverige,

 

hade under förhandlingen kritiska synpunkter, bl.a. när det gäller

 

svårigheterna med att förena förslaget med befintliga system för

 

föräldraledighet och med att ytterligare öka den obligatoriska ledigheten.

152

Kommissionen drog den 1 juli tillbaka sitt förslag till ändrat

mammaledighetsdirektiv eftersom förhandlingarna varit låsta i flera år. Skr. 2015/16:115 Kommissionen har vid tillbakadragandet inte lämnat några konkreta

uppgifter om vad som ska komma i stället utan aviserat att man kommer föreslå nya initiativ inom ramen för sitt arbetsprogram för 2016.

I augusti presenterade kommissionen ett inriktningsdokument en s.k. färdplan. Syftet med initiativet är att öka kvinnors arbetskraftsdeltagandet bl.a. genom att förbättra möjligheterna att förena arbets- och familjeliv och förstärka jämställdheten mellan kvinnor och män. Kommissionen överväger olika alternativ för att modernisera och anpassa det nuvarande regel- och policyramverken på EU-nivå. Kommissionen har i slutet av november lanserat två samråd för att få ytterligare information om problembilden och vägvalen för att komma framåt. Det ena samrådet är riktat till parterna och inkluderar att de ska överväga vad som kan göras inom ramen för det partsavtal för föräldraledighet som finns. Det andra samrådet är riktat till allmänheten.

28.3Rådsslutsatser inom arbetsmiljöområdet

Mot bakgrund av EU:s strategiska ram för hälsa och säkerhet i arbetslivet 2014–2020 (se faktapromemoria 2013/14:FPM98) presenterade det lettiska ordförandeskapet ett förslag till rådsslutsatser i december 2014. Rådsslutsatserna antogs vid EPSCO-rådet i mars.

Regeringen ställde sig bakom antagandet av rådsslutsatserna och anser att de kommer att skapa en bättre förankring av arbetsmiljöstrategins huvudbudskap i medlemsländerna. Många av de frågor som är viktiga för Sverige finns med som genusperspektivet, att förenklade EU-regler på arbetsmiljöområdet inte ska leda till sämre skydd för arbetstagarna samt betydelsen av fokus på arbetsmiljö för att fler i framtiden ska kunna jobba längre. Rådsslutsatserna pekar på betydelsen av att sprida kunskap och ta fram verktyg för att hjälpa småföretag vid tillämpningen av arbetsmiljöregelverket. Slutsatserna pekar också på vikten av att skapa förutsättningar för bra tillsyn och kontroll och driva förebyggande arbetsmiljöarbete i nära samarbete med arbetsmarknadens parter.

Överläggning om rådsslutsatserna med arbetsmarknadsutskottet ägde rum i februari och samråd med EU-nämnden hölls även det i februari. För att följa upp rådsslutsatserna från i mars presenterade det luxemburgska ordförandeskapet ett förslag till nya rådsslutsatser i juli, en ny arbetsmiljöagenda för att främja bättre arbetsvillkor. Rådsslutsatserna antogs vid EPSCO-rådet i oktober.

Regeringen välkomnar det fortsatta initiativet att sätta fokus på arbetsmiljö och goda arbetsvillkor på EU-nivå. Regeringen ställde sig bakom innehållet i rådsslutsatserna som bl.a. tar sikte på att arbetsmiljörisker måste identifieras och utvärderas i förhållande till såväl befintliga som nya branscher och sätt att organisera arbete. I rådsslutsatserna framhålls betydelsen av bättre arbetsmiljöskydd mot exponering för kemikalier och att arbetet mot odeklarerat arbete är en viktig faktor för att upprätthålla goda arbetsvillkor.

153

Skr. 2015/16:115 Överläggning med arbetsmarknadsutskottet ägde rum i augusti och utskottet informerades vidare om rådsslutsatserna i september. Samråd med EU-nämnden hölls i oktober.

28.4Europeiskt forum om odeklarerat arbete

Kommissionen presenterade i april 2014 ett förslag om att inrätta ett europeiskt forum för att förebygga och bekämpa odeklarerat arbete (se faktapromemoria 2013/14:FPM80). Forumet ska bidra till effektivare åtgärder i syfte att bl.a. förbättra arbetsvillkor och minska förekomsten av odeklarerat arbete. Medlemsstaterna ska utse varsin representant till forumet, som även ska bestå av andra aktörer som representanter från arbetsmarknadens parter på EU-nivå. Forumet ska bl.a. kunna utföra olika aktiviteter, ta fram vägledande dokument och tillsätta arbetsgrupper som tittar på särskilda frågor, t.ex. en viss bransch.

En allmän inriktning antogs vid EPSCO-rådet den 16 oktober 2014. Informella överläggningar mellan rådet, Europarlamentet och kommissionen har ägt rum under andra halvåret 2015. En kompromiss om förslaget har uppnåtts och antagande av rådet återstår.

I maj 2014 hölls överläggning med arbetsmarknadsutskottet. Samråd med EU-nämnden ägde rum i juni och oktober 2014.

28.5Rådsrekommendation om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden

Mot bakgrund av utvecklingen av långtidsarbetslösheten aviserade kommissionen i sitt arbetsprogram för 2015 att den avsåg presentera ett initiativ för att främja långtidsarbetslösas integration och anställningsbarhet på arbetsmarknaden. Kommissionen presenterade därför i september förslag till rådets rekommendation om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (se faktapromemoria 2015/16:FPM8). Enligt kommissionen är syftet med förslaget att stödja och uppmärksamma medlemsstaterna i att hitta aktiva insatser som ökar övergångarna från långtidsarbetslöshet till sysselsättning. Särskilda mål är att öka andelen långtidsarbetslösa som får aktivt stöd, säkerställa kontinuitet och stärka samarbetet inom länderna mellan relevanta offentliga eller privata aktörer som svarar för aktiveringsstöd, förmåner och sociala tjänster. Ett mål är även att öka effektiviteten i de insatser som riktar sig till långtidsarbetslösa och till arbetsgivare.

Vid EPSCO-rådet i december nåddes en politisk överenskommelse om rådsrekommendationen.

Information gavs till arbetsmarknadsutskottet i september och överläggning med utskottet ägde rum i november. Samråd med EU- nämnden ägde rum i oktober och december.

154

28.6

Förordning om europeiskt nätverk för

Skr. 2015/16:115

 

arbetsförmedlingar

 

Under 2014 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om ett europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar, arbetstagares tillgång till rörlighetstjänster och ytterligare integration av arbetsmarknaderna, det s.k. Euresnätverket (se faktapromemoria 2013/14:153).

Euresnätverket är ett redan befintligt nätverk vars syfte är att främja fri rörlighet för arbetstagare inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Även Schweiz deltar i samarbetet. I nätverket ingår bl.a. offentliga arbetsförmedlingar, fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer. Förslaget ersätter det regelverk som i dag reglerar samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen inom Euresnätverket.

Regeringen anser att ett väl fungerande Euresnätverk kan underlätta för den fria rörligheten av arbetstagare inom Europa. Regeringen stöder också syftet med förslaget att inom detta område tillhandahålla en gemensam ram för fördjupat samarbete mellan medlemsstaternas arbetsförmedlingar och kommissionen.

Vid EPSCO-rådet i december 2014 antogs en allmän inriktning om förslaget och överläggningar mellan rådet, Europarlamentet och kommissionen ägde rum under hösten 2015.

Samråd med EU-nämnden ägde rum i december.

28.7Fond för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt

Fonden innebär bistånd i form av åtgärder för social delaktighet i syfte att se till att personer som har det sämst ställt integreras i samhället. Fonden ska användas för att komplettera nationella strategier för hållbar fattigdomsbekämpning och social delaktighet. I Sverige är målgruppen personer som vistas i landet och som normalt sett inte har rätt till annat stöd än akut nödbistånd från socialtjänsten. Sverige har valt ett program som innebär icke-materiellt stöd. Projekten som erhåller medel ur fonden ska inrikta arbetet på samhällsorienterande och hälsofrämjande insatser. En första ansökningsomgång är avslutad och fem projekt har av ESF- rådet fått medel ur fonden. En ny ansökningsomgång planeras 2018.

28.8Rådsslutssatser om könsskillnader i pensioner

Det lettiska ordförandeskapet tog i mars 2015 fram ett förslag till

 

rådsslutssatser angående könsskillnader i pensioner. Förslaget

 

behandlades under våren i rådsarbetsgruppen för sociala frågor och

 

antogs av EPSCO-rådet i juni.

 

I slutsatserna konstateras att den genomsnittliga skillnaden mellan

 

mäns och kvinnors pensioner för EU:s medlemsstater är 38,5 procent

 

medan skillnaden i löner är 16,5 i genomsnitt (2012). I kommissionens

 

”Strategi för jämlikhet mellan kvinnor och män 2010–2015” lyfts frågan

155

 

Skr. 2015/16:115 fram som ett av de problem som behöver åtgärdas. I slutsatserna framhålls, med hänvisning till kommissionens strategi, att ekonomiskt oberoende är ett prioriterat område.

Överläggningar om rådslutsatserna i socialförsäkringsutskottet och samråd med EU-nämnden ägde rum i juni.

28.9Direktiv om sjöfolk

Det finns för närvarande sex arbetsrättsliga EU-direktiv i kraft där sjöfolk är undantagna, eller kan undantas, från tillämpningsområdet. Kommissionen föreslår genom direktivet om sjöfolk att undantag i fem av direktiven avskaffas. Det gäller lönegarantidirektivet, direktivet om europeiska företagsråd, direktivet om information och samråd, direktivet om kollektiva uppsägningar och direktivet om övergång av verksamhet. Det sjätte direktivet, utstationeringsdirektivet, omfattas inte. Syftet med ändringen är att stärka skyddet för arbetstagare oavsett vilken sektor de arbetar i. Det syftar också till att säkerställa att liknande villkor gäller mellan medlemsstaterna och att leva upp till de rättigheter som läggs fast i EU:s stadga för grundläggande rättigheter (se faktapromemoria 2012/13:FPM37).

En allmän inriktning om förslaget nåddes 2014. Under 2015 ägde förhandlingar med Europaparlamentet rum. Samråd med EU-nämnden ägde rum i september, och direktivet antogs den 17 september.

Sverige har inte infört några undantag eller särskilda bestämmelser för sjöfolk när de fem direktiven genomfördes.

29Jämställdhet och arbetet mot diskriminering

Sverige arbetar aktivt för att främja jämställdhet och motverka diskriminering inom alla politikområden och i genomförandet av EU:s större processer och program. Under året har Sverige bl.a. aktivt drivit frågan om att stärka jämställdhetsperspektivet i Europa 2020- strategin. Sverige har aktivt deltagit i det fortsatta arbetet med förslaget om ett antidiskrimineringsdirektiv och arbetet med romers inkludering.

29.1Jämställdhet

Förslag till jämnare könsfördelning i börsnoterade bolagsstyrelser

Kommissionen lämnade i november 2012 ett förslag till direktiv om en jämnare könsfördelning bland styrelseledamöter i börsnoterade bolag (se faktapromemoria 2012/13:FPM33). Förslaget innebär att styrelse-

ledamöterna i de största börsbolagen ska utses i en särskild tillsättnings-

156

process där kriterier för urvalet bestämts och redovisats i förväg. Målet är Skr. 2015/16:115 att styrelserna senast år 2020 ska bestå av minst 40 procent av det underrepresenterade könet.

Förslaget har förhandlats i rådet sedan februari 2013.

Vid EPSCO-råden i juni och december 2013 samt i juni 2014 lämnades lägesrapporter. Man hade därefter som ambition att nå en allmän inriktning om förslaget vid EPSCO-rådet i december 2014, men inför mötet stod det klart att det inte var möjligt. Förslaget har förhandlats under hösten 2015, både i arbetsgrupp och på politisk nivå. Ett nytt försök att nå en allmän inriktning vid EPSCO-rådet i december 2015 misslyckades. Europaparlamentet har haft omröstning och antagit ett förslag som i huvudsak överensstämmer med kommissionens.

Överläggning ägde rum med civilutskottet i december 2014. Mot bakgrund av att förslaget under förhandlingarna i rådet fått en väsentligt mer flexibel utformning, föreslog regeringen att Sverige ska stödja förslaget. Riksdagens majoritet meddelade dock att man anser att förslaget alltjämt strider mot subsidiaritetsprincipen. Samråd ägde rum med EU-nämnden och civilutskottet informerades under 2015.

Uppföljning av Pekingplattformen

Inom EU sker ett strategiskt arbete med att följa upp FN:s handlingsplan för jämställdhet som antogs i Peking 1995. Handlingsplanen är den formella utgångspunkten för EU:s medlemsstatsers åtagande för jämställdhetsintegrering och för framtagande av indikatorer för uppföljning av Pekingplattformens 12 kritiska områden. På rådsmötet i december antog rådet slutsatser om jämställdhet i beslutsfattandet. Överläggning med arbetsmarknadsutskottet hölls i oktober och samråd med EU-nämnden i december.

EU:s jämställdhetsstrategi 2010–2015

Kommissionens nuvarande jämställdhetsstrategi (2010–2015) har löpt ut under 2015. Strategin är främst ett ramverk för kommissionens jämställdhetsarbete, men den har också bidragit till att utveckla medlemsländernas jämställdhetsarbete. Fem prioriterade områden ingår i strategin: lika möjligheter till ekonomiskt oberoende för kvinnor och män, lika lön för lika arbete, jämställdhet i beslutsfattandet, ett slut på våld mot kvinnor samt jämställdhet i EU:s utrikespolitik. Regeringen har drivit att kommissionen ska anta en ny jämställdhetsstrategi med samma formella status som tidigare strategier, dvs. som ett meddelande, när nuvarande löper ut. På rådsmötet i december presenterade kommissionen ett arbetsdokument innehållande ”strategiskt åtagande på jämställdhetsområdet 2016–2019”, men inte en ny strategi med samma formella status som tidigare.

Information lämnades till arbetsmarknadsutskottet i november och samråd med EU-nämnden ägde rum i december.

157

Skr. 2015/16:115

158

29.2Arbetet mot diskriminering

Antidiskrimineringsdirektivet

Kommissionen lämnade 2008 ett förslag till direktiv om skydd mot diskriminering p.g.a. religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Sverige har välkomnat förslaget och verkat för ett antagande av ett direktiv som säkerställer samma nivå av skydd mot diskriminering inom EU oavsett diskrimineringsgrund (se faktapromemoria 2007/08:FPM127).

Rådet har under året arbetat vidare med direktivförslaget under Lettlands och Luxemburgs ordförandeskap. Direktivets räckvidd och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning är frågor som har diskuterats. Det krävs enhällighet i rådet för att direktivet ska antas. Vid EPSCO-rådet den 18 juni och den 7 december presenterades läges- rapporter.

Arbetsmarknadsutskottet informerades i juni och överläggning hölls i oktober. Samråd med EU-nämnden ägde rum i juni och i december.

Arbetet avseende romsk inkludering

I juni presenterade kommissionen sin årliga rapportering av medlemsstaternas genomförande av de nationella strategierna för inkludering av romer (se faktapromemoria 2013/14:FPM79). Rapporten visar att åtgärder för inkludering av romer har vidtagits i alla medlemsstater och att det börjar göras framsteg i de flesta av dessa, exempelvis rörande kapaciteten att absorbera EU-fondmedel. Bland återstående utmaningar i många medlemsstater nämns vikten av att motverka diskriminering av romer och antiziganism. Kommissionen informerade om rapporten på EPSCO-rådet i juni. Samråd ägde rum med EU-nämnden samma månad.

I mars anordnade kommissionen det årliga plattformsmötet som samlar representanter från det romska civila samhället, medlemsstater och EU- institutioner. Sverige representerades av kultur- och demokratiministern. De två frågor som avhandlades på mötet var samrådsformer med det romska civila samhället och åtgärder mot antiziganism.

Under året anordnade kommissionen även två möten med nätverket för medlemsstaternas nationella kontaktpunkter för romska frågor. Fokus vid dessa möten låg bl.a. på utvecklingen av en uppföljningsmekanism av medlemsstaternas genomförande av strategierna, en effektivare användning av EU-fonder och arbetet på lokal nivå.

Högnivågruppen om icke-diskriminering, jämlikhet och mångfald

Kommissionen har under året inrättat en högnivågrupp om icke- diskriminering, jämlikhet och mångfald. Högnivågruppen är inte ett beslutsforum. Syftet med gruppen är att följa utvecklingen inom EU när det gäller arbetet mot diskriminering, för jämlikhet och mångfald samt fördjupa samarbetet mellan berörda aktörer och institutioner inom EU. Gruppen träffades två gånger under 2015. Vid dessa tillfällen diskuterades bl.a. gruppens mandat och hbt-personers rättigheter.

30

Hälsofrågor

Skr. 2015/16:115

 

Folkhälsa respektive folkhälso- och sjukvård är huvudsakligen nationell kompetens men det finns ett mervärde i att arbeta tillsammans inom EU inom vissa områden. Som exempel kan nämnas arbetet inom läkemedelsområdet som bl.a. handlar om att utveckla läkemedelslagstiftningen inom EU samt hälsohotsarbetet. Det svenska engagemanget var särskilt stort inom arbetet med antibiotikaresistens och mot alkoholens skadeverkningar. Under året kunde rådet ställa sig bakom en allmän riktlinje vad gäller medicintekniska förordningar. Den 7 december antogs rådsslutsatser som uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas arbete med att motverka alkoholrelaterade skador, med full respekt för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

30.1Folkhälsa

Narkotika

Under 2015 har en stor del av rådets arbete handlat om att förbereda och utveckla gemensamma ståndpunkter inför FN:s särskilda session i generalförsamlingen 2016, UNGASS, som ska behandla narkotika. Inför dessa förhandlingstillfällen har horisontella narkotikagruppen (HNG) bidragit till att utveckla EU:s positioner och ståndpunkter. EU har i huvudsak fokuserat på att stärka folkhälsoperspektivet och mänskliga rättigheter inom narkotikapolitiken, samt värna balansen mellan olika insatser inom ramen för FN:s narkotikakonventioner.

HNG har även diskuterat resolutioner som medlemsstater lagt fram till narkotikakommissionen. Under året ställde sig HNG bakom en resolution framarbetad av Finland som handlade om nya psykoaktiva substanser. Sverige var vid narkotikakommissionen medförslagställare till en resolution som fokuserade på vård och behandling för barn och unga, vilken också senare fick stöd av hela EU.

Förslag till förordning om nya psykoaktiva ämnen

I september 2013 presenterade kommissionen ett förslag till ny förordning om nya psykoaktiva ämnen (NPS), se faktapromemoria 2013/13:FPM11. Förslaget ska förhindra att NPS säljs på den europeiska marknaden. Beslut 2005/387/RIF avses upphävas och ersättas av den föreslagna förordningen. Frågan har förhandlats i rådsstrukturen under hösten.

Tobaksproduktdirektivet

Ett reviderat tobaksproduktdirektiv antogs av rådet 2014 och ska vara genomfört i svensk rätt senast den 20 maj 2016.

Kommissionen beslutade i september om den exakta placeringen av den allmänna varningen och informationstexten på rulltobak som marknadsförs i påsar och beslutade om de tekniska specifikationerna för

159

Skr. 2015/16:115 layout, utformning och form för de kombinerade hälsovarningarna för tobaksvaror för rökning.

Rådsslutsatser om Ebola

Vid EPSCO-rådet den 7 december antogs rådsslutsatser om Ebola. Syftet med dessa är att identifiera lärdomar och erfarenheter att ta vidare efter Ebolautbrottet i Västafrika för att kunna stärka EU:s arbete med hälsohot och på så sätt vara bättre rustad vid kommande kriser och utbrott. Som grund för rådsslutsatserna arrangerade kommissionen och luxemburgska ordförandeskapet den 12–14 oktober en erfarenhetskonferens.

Överläggning i utskottet och samråd i EU-nämnden ägde rum i december.

Rådsslutsatser om alkohol

EU:s alkoholstrategi löpte formellt ut 2012 och medlemsstaterna har vid upprepade tillfällen uttryckt stöd för en ny alkoholstrategi inom EU. Den 7 december antogs rådsslutstaser som återigen uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas arbete med att motverka alkoholrelaterade skador, med full respekt för subsidiaritets- och proportionalitets- principerna. I rådsslutsatserna inbjuds kommissionen att under 2016 presentera en EU-gemensam alkoholstrategi som omfattar insatser över politikområden för att motverka såväl hälsomässiga som sociala och ekonomiska konsekvenser av skadligt bruk av alkohol. Regeringen anser att strategin bör fokusera på frågor där en EU-gemensam strategi ger ett mervärde.

Samråd med EU-nämnden ägde rum i december.

Rådsslutsatser om individualiserad medicin

Sedan 5–10 år har begreppet individualiserad medicin använts alltmer. I individualiserad medicin anpassas behandlingen efter information på molekylnivå och efter enskilda patienters genetiska förutsättningar. Praktiska och tekniska lösningar förväntas möjliggöra mer effektiv behandling av många svåra sjukdomar som cancer och demens. Att tillämpa individualiserad medicin i praktiken kräver omfattande samarbete mellan olika aktörer i samhället, bl.a. patientorganisationer, läkare, finansiärer, forskare, företag och myndigheter. Innovationer inom området förväntas komma med lösningar för att skräddarsy olika behandlingar efter hur de passar för enskilda patienter. Just nu brottas man ofta med problemet att läkemedel som används inom sjukvården inte nödvändigtvis har önskad effekt för alla. I december antog EPSCO- rådet rådsslutsatser på området. Syftet med rådsslutsatserna är att främja tillgång till individualiserad medicin för EU:s invånare genom att uppmuntra till en patientcentrerad och evidensbaserad vård.

Samråd med EU-nämnden ägde rum i december.

160

30.2

Hälso- och sjukvård

Skr. 2015/16:115

Medicinteknik

Kommissionens två förslag till förordningar om medicintekniska produkter respektive om medicintekniska produkter för in vitro diagnostik (se faktapromemorior 2012/13: FPM17 och 2012/13: FPM18) har under året fortsatt att förhandlas i rådet. En partiell allmän inriktning antogs vid EPSCO-rådet i juni och en allmän riktlinje inför trilog med Europaparlamentet antogs den 5 oktober. Arbetet kommer att fortgå åtminstone under våren 2016. Förslagen är komplexa och syftar till att främja innovation och konkurrenskraft inom det medicintekniska området samtidigt som folkhälsan ska säkerställas. Det befintliga regelverket har fungerat väl men behöver anpassas till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

Information till socialutskottet och samråd med EU-nämnden ägde rum i juni.

Rådsslutsatser om stöd för personer med demenssjukdom

Vid EPSCO-rådet den 8 december antogs rådsslutsatser om stöd för personer med demenssjukdom. De nya rådsslutsatserna bygger på de rådsslutsatser som antogs 2008 om hälsostrategier för att bekämpa neurodegenerativa sjukdomar hos äldre och har som en av sina utgångspunkter de prioriteringar om behovet av bättre förståelse för demenssjukdomarna som lyfts fram i det andra och det nu pågående tredje hälsoprogrammet (2014–2020).

Medlemsstaterna föreslås prioritera att ta fram handlingsprogram eller planer för demenssjukdomar för att kunna tillhandahålla lämplig behandling och stöd för de demenssjuka, deras familjer och vårdgivare. Rådsslutsatserna lyfter också fram perspektiv om jämställdhet och individfokus när planer och program utarbetas.

Samråd med EU-nämnden ägde rum i december.

161

Skr. 2015/16:115

DEL 7 KONKURRENSKRAFTSFRÅGOR

31 Den inre marknadens utveckling

Utvecklingen av det EU-gemensamma regelverket för den inre marknaden utgör en drivkraft för reformer på nationell nivå. Regeringen lägger stor vikt vid åtgärder som ökar den fria rörligheten på den inre marknaden och som därmed stärker tillväxt och konkurrenskraft. Insatser för att förbättra styrningen av den inre marknaden och för att stärka genomförande samt tillämpning av de gemensamt beslutade rättsakterna är centralt för att lagstiftningen ska uppnå sitt syfte. Fokus för nya åtgärder på den inre marknaden bör ligga på de sektorer som bedöms ha störst tillväxtpotential, t.ex. tjänsteområdet och den digitala inre marknaden. Under 2015 presenterade kommissionen två strategier som ligger i linje med regeringens målsättningar för den inre marknaden.

31.1Inremarknadsstrategin för varor och tjänster

En nystart för den inre marknaden är en av kommissionens huvudprioriteringar. Därför lanserades, den 28 oktober 2015, inremarknadsstrategin för varor och tjänster i formen av ett meddelande (se faktapromemoria 2015/16:FPM17). Strategin utgör den mest centrala händelsen inom inremarknadsområdet då den tar ett nytt grepp genom att binda ihop både varuområdet och tjänsteområdet, liksom viktiga aspekter för den digitala ekonomins utveckling. Strategin är indelad i tre delar med elva områden där fokus ligger på 22 praktiska åtgärder som ska hjälpa små och medelstora företag (SME) och nystartade företag att växa och expandera, främja innovation, låsa upp investeringar och stärka konsumenterna. I kommissionens meddelande framgår vilka områden som kommissionen avser att ta fram konkreta åtgärder för under åren 2016–2018, i form av bl.a. lagförslag och riktlinjer som syftar till att ta bort hinder på den inre marknaden. Strategins tre övergripande målsättningar är att:

– Skapa möjligheter för konsumenter och företag (genom att möjliggöra en balanserad utveckling av delningsekonomin, hjälpa SME:s och nystartade företag att växa, skapa en marknad för tjänster utan hinder, motverka restriktioner inom detaljhandel och förebygga diskriminering enligt art. 20 tjänstedirektivet).

– Uppmuntra modernisering och innovation (genom en modernisering av standardiseringssystemet, mer transparent, effektiv och tillförlitlig offentlig upphandling, konsolidering av Europas immaterialrättsliga ramverk).

– Säkerställa praktisk leverans (genom en stärkt kultur för efterlevnad och smart tillämpning av inremarknadsregelverket, förbättrad effekt av tjänstedirektivet genom reform av anmälningsproceduren, stärkt

inre marknad för varor).

162

Skr. 2015/16:115

Sverige välkomnar i stort kommissionens meddelande och delar kommissionens uppfattning om vikten av att vidta åtgärder för att främja och stärka EU:s inre marknad och på så sätt skapa en väl fungerande gränsöverskridande handel med varor och tjänster för företag och konsumenter. För svenskt vidkommande är åtgärder på tjänsteområdet och den digitala inre marknaden av högsta prioritet, särskilt i de sektorer som har högst potential för tillväxt och gränsöverskridande handel inom EU.

Näringsutskottet informerades och samråd ägde rum med EU-nämnden i februari och november.

31.2En strategi för en inre digital marknad i Europa

Målet om en sammankopplad digital inre marknad är en av 10 prioriteringar i kommissionens arbetsprogram för 2015 (liksom för 2016). Den 6 maj 2015 presenterade kommissionen meddelandet om en strategi för Europas digitala inre marknad (se faktapromemoria 2014/15:FPM35). Strategin innehåller 16 nyckelåtgärder som syftar till att få EU:s inre marknad och den fria rörligheten att fungera väl också i en alltmer uppkopplad och digital ekonomi. Strategins tre övergripande målsättningar är att:

Förbättra tillgången till digitala varor och tjänster för konsumenter och företag.

Skapa goda förutsättningar för att digitala nät och tjänster ska blomstra.

Maximera tillväxtpotentialen för vår europeiska digitala ekonomi.

I stort syftar arbetet till att stärka Europas tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Några av de enskilda åtgärdsförslagen presenterades i slutet av 2015. Återstående förslag kommer att presenteras och förhandlingar att inledas under 2016. Under året har kommissionen initierat samråd på en rad områden som täcks av strategin och den har behandlats vid Konkurrenskraftsrådet i bl. a. mars och maj, och på Europeiska rådet i juni.

Sverige har välkomnat meddelandet och stödjer fortsatt ambitionen att förverkliga en europeisk digital inre marknad, särskilt de förslag som främjar gränsöverskridande e-handel, bidrar till en anpassning av lagstiftningen till den digitala ekonomin, och tar hänsyn till att den digitala inre marknaden är öppen mot omvärlden eftersom digitaliseringen är gränslös till sin natur.

Näringsutskottet informerades i februari och maj, och samråd med EU- nämnden ägde rum i februari, maj och juni. Överläggningar hölls med trafikutskottet i juni.

163

Skr. 2015/16:115 31.3

Inremarknadsakterna I och II

Inom ramen för de två inremarknadsakterna har totalt 24 nyckelåtgärder presenterats. 2011 antogs 12 åtgärder inom ramen för inremarknadsakt I, och 2013 antogs 12 åtgärder inom ramen för inremarknadsakt II i syfte att stärka Europas tillväxt och öka människors och företags förtroende för den inre marknaden. Regeringen har tidigare välkomnat de två meddelanden som kommissionen presenterat (se faktapromemorior 2010/11:FPM112 och 2012/13:FPM19). Inremarknadsakt I är sedan 2014 de facto avslutad, efter att elva förslag färdigförhandlats och ett förslag (ändringar av energiskattedirektivet) dragits tillbaka av kommissionen.

Inom ramen för inremarknadsakt II färdigförhandlades ytterligare tre av åtgärdsförslagen (långsiktiga investeringsfonder, insolvensförord- ningen och effektivisering av betaltjänster) under 2015. Därmed har sex av tolv åtgärdsförslag förhandlats klart. På de utestående sex åtgärds- områdena fortsätter förhandlingar med olika intensitet. Förhandlingarna om produktsäkerhetspaketet är dock låsta, och har dåliga förutsättningar att lösas (se vidare om detta under avsnitt 32.1).

31.4Den inre marknadens funktionssätt

31.4.1Solvit – instrument för att lösa handelshinder

Solvit är ett informellt EU-nätverk som arbetar för att lösa problem som beror på att inremarknadslagstiftningen inte tillämpas korrekt i medlemsstaterna. Det finns ett Solvit-center i varje EU/EES-land och det svenska Solvit-centret finns hos Kommerskollegium. Solvit tar emot ärenden där privatpersoner och företag upplever sig begränsade av nationella myndigheter i rätten till den fria rörligheten inom EU/EES. Ett Solvit-ärende definieras som ett gränsöverskridande problem som uppstår till följd av att en myndighet kan ha överträtt unionslagstiftning om den inre marknaden.

Sammanlagt hanterade nätverket 2 228 ärenden under 2015. Kommerskollegium hanterade 212 ärenden under året, 6 procent fler än under 2014.

En tydlig trend när det gäller anmälningarna är att andelen anmälningar som rör hinder för personers rörlighet ökar. Fyra femtedelar av de svenska ärendena gällde hinder för personers fria rörlighet, exempelvis socialförsäkring, erkännande av yrkeskvalifikationer och svårigheter kopplade till att erhålla personnummer. Kommissionen har i Inremarknadsstrategin för varor och tjänster (som beskrivs översiktligt i 33.1) tagit initiativ till att stärka Solvit-nätverket vilket ligger i linje med Sveriges önskemål om att hitta sätt att hantera de handelshinder som i dag inte löses efter kontakter mellan de nationella Solvit-centren.

164

31.4.2 Administrativt samarbete IMI Skr. 2015/16:115

Informationssystemet för den inre marknaden (IMI) är ett onlineverktyg för informationsutbyte mellan myndigheter i EU och mellan myndigheterna och kommissionen. IMI är ett effektivt och användarvänligt system som underlättar det gränsöverskridande administrativa samarbetet i nationella myndigheters löpande verksamhet. Kommerskollegium är nationell samordnare för IMI i Sverige. IMI används i dag för att underlätta informationsutbyte inom ramen för tjänstedirektivet, yrkeskvalifikationsdirektivet, direktivet om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, förordningen om transport över gränserna av kontanter i euro, utstationeringsdirektivet, direktivet om behörighetsprövning av lokförare och nätverket för problemlösning Solvit.

Det pågår dessutom pilotprojekt för e-handelsdirektivet och på området för offentlig upphandling. Kommissionen arbetar kontinuerligt med att utvidga IMI till att omfatta fler rättsakter. Under 2015 har informationsutbytet över gränserna inom EU via IMI ökat med 27 procent.

31.4.3Resultattavlan för den inre marknaden – statistik på nätet

Resultattavlan uppdateras löpande halvårsvis om hur medlemsstaterna lyckas överlag när det gäller t.ex. genomförande av direktiv, överträdelseärenden och Solvit-problemlösning. När det gäller direktiv som är försenade i fråga om det nationella genomförandet ligger Sverige väl under det politiskt satta målet med max 1 procent genomförandeunderskott. Sverige var i maj 2015 försenade med fyra direktiv, vilket gav en siffra på 0,4 procent, att jämföra med två direktiv vid förra mätningen (se även 52.1.3 Genomförande av direktiv). När det gäller överträdelseförfaranden med koppling till den inre marknaden ligger EU-genomsnittet på 27 pågående ärenden per medlemsstat. Sverige ligger här något under EU-genomsnittet och har 25 öppna ärenden.

31.4.4Inremarknadsinitiativet Frontrunners

Initiativet ”Frontrunners” startades av Nederländerna, Sverige, Danmark och Storbritannien. Syftet med ”Frontrunners” är att bidra till att EU:s inre marknad fungerar bättre för företag och konsumenter och att lösa problem som fortfarande finns på den inre marknaden. Utgångspunkten är att inte alla problem på den inre marknaden nödvändigtvis kräver ny EU-lagstiftning för att avhjälpas. Mycket kan göras nationellt och på frivillig grund, i inremarknadssamarbetets anda, för att förenkla och förbättra företagsklimatet. Metoden är förbättrad samordning mellan deltagande länder, identifiering av goda exempel och där så är möjligt nationella åtgärder för att ta bort hinder på den inre marknaden. Initiativet består av följande fyra projekt:

165

Skr. 2015/16:115

– Gränsöverskridande e-handel – identifiering av hinder för e-handeln

 

och åtgärder för att förenkla för e-handelsföretag och konsumenter

 

inom EU.

 

– S.k. inremarknadscenters – riktlinjer för hur all information om inre

 

marknaden och stöd för företag och konsumenter inom en

 

medlemsstat kan samlas på ett ställe.

 

– Gemensamma kontaktpunkter för tjänster (enligt tjänstedirektivet) –

 

riktlinjer för mer effektiva och ändamålsenliga kontaktpunkter.

 

– Reglerade yrken – metodutveckling för att hjälpa länder att identifiera

 

alternativ till nuvarande reglering av yrken.

 

Sverige har tillsammans med Storbritannien ansvarat för e-

 

handelsprojektet.

 

I maj 2014 presenterades initiativet i konkurrenskraftsrådet. Vid

 

konkurrenskraftsrådet i mars 2015 redovisade Nederländerna, Sverige,

 

Danmark och Storbritannien de resultat som hittills uppnåtts i de fyra

 

projekten. Syftet var dels att följa upp förra årets presentation för rådet

 

och dels att välkomna fler medlemsstater att engagera sig i

 

”Frontrunners”. Näringsutskottet informerades och samråd med EU-

 

nämnden ägde rum i februari.

31.5 Associationsrätt

Förordning om en europeisk stiftelseform

I februari 2012 presenterade kommissionen ett förslag till en förordning om en europeisk stiftelseform med syfte att stärka den inre marknaden genom att underlätta gränsöverskridande verksamhet med allmännyttiga ändamål (se faktapromemoria 2011/12:FPM123). Under början av 2015 drog kommissionen tillbaka förslaget. Skälet till tillbakadragandet var att inga framsteg gjorts i rådet, och eftersom det krävs enhällighet fanns inga utsikter till en överenskommelse. Civilutskottet informerades i mars.

Direktiv om skyddet för företagshemligheter

I december 2013 lämnade kommissionen ett förslag till direktiv om skyddet för företagshemligheter (se faktapromemoria 2013/14:FPM42). I förslaget finns krav på en civilrättslig reglering av skyddet mot att företagshemligheter anskaffas, röjs och utnyttjas utan lov. Syftet är att öka europeiska företags konkurrenskraft. Ett beslut om allmän inriktning fattades av rådet i maj 2014. Förhandlingar med Europaparlamentet avslutades i december 2015. Civilutskottet och konstitutionsutskottet har informerats om förhandlingsläget i mars och oktober respektive i december.

Direktiv om privata enmansbolag med begränsat ansvar (SUP-bolag)

I april 2014 lämnade kommissionen ett förslag till direktiv om privata enmansbolag med begränsat ansvar (se faktapromemoria 2013/14:FPM82). Ett sådant enmansbolag ska dock inte vara någon ny

europeisk associationsform utan en nationell bolagsform som grundas

166

och drivs i enlighet med harmoniserade bestämmelser om bl.a. bildande, Skr. 2015/16:115 registreringsförfarande och organisation.

Det övergripande målet för EU:s initiativ är att främja entreprenörskap genom att underlätta för entreprenörer, särskilt för små och medelstora företag, att starta företag utomlands. Syftet med detta är att stimulera tillväxt, sysselsättning och innovation inom EU. Det kan dock finnas risker för att enmansbolagen kommer att användas som en plattform för oseriös eller brottslig verksamhet. Sverige menar att det är av största vikt att risker för missbruk av bolagsformen så långt som möjligt förebyggs. Bland annat bör den svenska bolagsstyrningsmodellen och den svenska arbetsmarknadsmodellen värnas, liksom skyddet för borgenärer och arbetstagare.

I maj antog konkurrenskraftsrådet en allmän inriktning. Direktivet antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, vilket innebär att rådet beslutar med kvalificerad majoritet och att Europarlamentet är medbeslutande. Sverige ansåg att några viktiga ändringar i förslaget var nödvändiga och kunde inte ställa sig bakom den allmänna inriktningen.

Överläggning hölls med civilutskottet i april. Civilutskottet informerades i mars, maj och juni. Samråd ägde rum med EU-nämnden i maj. Information lämnades till justitieutskottet i april och maj.

Direktivet om aktieägares rättigheter

I april 2014 presenterade kommissionen ett förslag till ändringar i direktivet om aktieägares rättigheter (se faktapromemoria 2013/14:FPM84). Förslaget syftar till att skapa ett ökat engagemang från aktieägarnas och företagsledningarnas sida för att motverka kortsiktiga risktaganden. Syftet ska uppnås genom krav på öppenhet om bl.a. investeringsstrategier och röstningsrekommendationer samt krav på stämmobeslut om t.ex. ersättning till ledande befattningshavare. Trilogförhandlingar pågår. Civilutskottet informerades i mars och april.

31.6Redovisnings- och revisionsfrågor

Rekommendation om bolagsstyrningsrapporter

I april 2014 antog kommissionen en rekommendation om bolagsstyrningsrapporter (se faktapromemoria 2013/14:FPM83). Syftet med rekommendationen är att förbättra kvaliteten på bolagsstyrningsrapporterna och därigenom ge aktieägarna och andra intressenter en bättre förståelse för hur bolaget styrs. Civilutskottet informerades i maj. Sverige har enligt rekommendationen informerat kommissionen om de åtgärder som vidtagits såsom att rekommendationen remitterats och att Kollegiet för svensk bolagsstyrning sett över den svenska koden för bolagsstyrning, bl.a. mot bakgrund av kommissionens rekommendation.

167

Skr. 2015/16:115

32

Fri rörlighet för varor

 

Ett gemensamt och väl utbyggt regelverk för varuhandeln är en förutsättning för varors fria rörlighet på den inre marknaden. För att garantera den fria varurörligheten finns det dels gemensamma – harmoniserade – produktregler på EU-nivån som tillämpas i kombination med sektorsövergripande regler om t.ex. ackreditering och marknadskontroll, dels finns det regler som syftar till att säkerställa varors fria rörlighet på det icke harmoniserade området.

32.1Det harmoniserade varuområdet

I februari 2013 presenterade kommissionen ett paket om produktsäkerhet och marknadskontroll (se faktapromemoria 2012/13:FPM74). Paketet innehåller förslag till två rättsakter, dels ett förslag till förordning om konsumentprodukters säkerhet (se även avsnitt 31.1) dels ett förslag till förordning om marknadskontroll av produkter. Syftet med paketet är att reformera och förenkla reglerna om marknadskontroll av produkter och samla regler i färre rättsakter. Förordningarna har diskuterats i berörda rådsarbetsgrupper sedan 2013. Förhandlingarna har inte kunnat slutföras p.g.a. oenighet mellan medlemsstaterna om en bestämmelse om obligatorisk ursprungslandsmärkning av konsumentprodukter i förslaget till förordning om konsumentprodukters säkerhet.

Paketet diskuterades vid konkurrenskraftsrådet den 28 maj med särskilt fokus på just frågan om urspungslandsmärkning men oenigheten mellan medlemsstaterna bestod. Kommissionen har även i strategin om den inre marknaden för varor och tjänster (se avsnitt 33.1) aviserat nya åtgärder för att hålla produkter som inte uppfyller harmoniserade krav borta från marknaden. Dessa åtgärder kan enligt strategin även inkludera ett eventuellt lagstiftningsinitiativ.

Inför konkurrenskraftsrådet i maj informerades civilutskottet och näringsutskottet och samråd ägde rum med EU-nämnden.

 

32.2

Det icke-harmoniserade varuområdet

 

Det icke harmoniserade området bedöms täcka 20–25 procent av varu-

 

området. Inom denna sfär förväntas fri varurörlighet gälla på basis av

 

ömsesidigt erkännande. För att undvika att medlemsstaterna inför regler

 

som kan skapa hinder för varuhandeln måste förslag till nya tekniska

 

regler anmälas till kommissionen i enlighet med det s.k. anmälnings-

 

direktivet. En ny version av direktivet antogs av rådet den 7 juli och

 

trädde i kraft i oktober. Direktivet heter numera direktiv (EU) 2015/1535

 

om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och

 

beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster.

 

När det gäller tillämpningen av nationella varuregler kompletteras

 

anmälningsdirektivets förhandsgranskande funktion av förordning (EG)

 

764/2008 om ömsesidigt erkännande. Förordningen skapar ett förfarande

168

för hur nationella myndigheter kan ingripa mot produkter som inte är

föremål för harmoniserad lagstiftning i syfte att säkerställa att principen Skr. 2015/16:115 om ömsesidigt erkännande tillämpas. I strategin om den inre marknaden

för varor och tjänster (se avsnitt 33.1) aviserade kommissionen att den kommer att presentera en handlingsplan för att öka medvetenheten om principen samt ett förslag till revidering av förordning (EG) 764/2008.

32.3Förordning om administrativt samarbete på tull- och jordbruksområdet

I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag om ändring av förordningen om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (se faktapromemoria 2013/14:FPM43). Kommissionen föreslog bl.a. inrättandet av två nya databaser om containerrörelser respektive import-, export- och transiteringsuppgifter dit de ekonomiska aktörerna skulle rapportera uppgifter. Vidare föreslogs att kommissionen skulle få begära in handlingar direkt från de ekonomiska aktörerna. Likaså föreslogs en högsta tillåtna lagringstid på tio år för uppgifter som finns i tullinformationssystemet.

Förslaget innebär ett förtydligande av möjligheten att använda information som samlats in genom ömsesidigt bistånd som bevisning i nationella straffrättsliga förfaranden. Förslaget innebär också att den nuvarande förordningen görs förenlig med fördraget om EU:s funktionssätt. Även frågor om dataskydd berörs.

Rådet fattade den 11 maj beslut om en politisk överenskommelse om rådets ståndpunkt. Samråd ägde rum med EU-nämnden i april.

Förordningen antogs den 9 september och ska börja tillämpas den 1 september 2016. De artiklar som ger kommissionen rätt att utarbeta genomförandeakter eller delegerade akter ska dock tillämpas från den 8 oktober 2015.

32.4 Direktiv om tullrättsliga överträdelser och sanktioner

I december 2013 lade kommissionen fram sitt förslag till direktiv om

 

tullrättsliga överträdelser och sanktioner (se faktapromemoria

 

2013/14:FPM50). Enligt förslaget ska det finnas en för medlemsstaterna

 

gemensam förteckning över överträdelser av reglerna i tullagstiftningen.

 

I förslaget fastläggs också gemensamma sanktionsskalor. Myndigheterna

 

ska vid fastställande av sanktionerna beakta försvårande och

 

förmildrande omständigheter. I förslaget finns även vissa processuella

 

frågor reglerade.

 

Kommissionen har uppgett att det är ett system med administrativa

 

sanktioner som föreslås.

 

Den rättsliga grunden som kommissionen har angivit för sitt förslag är

 

artikel 33 i EUF-fördraget. I denna artikel anges att Europaparlamentet

 

och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska vidta

169

 

Skr. 2015/16:115 åtgärder för att förstärka tullsamarbetet mellan medlemsstaterna och mellan de senare och kommissionen, inom fördragens tillämpningsområde. Sedan rådets rättsavdelning påpekat att EU inte har exklusiv befogenhet när det gäller tullsamarbetet enligt artikel 33 gjorde kommissionen en prövning och kom fram till att förslaget stod i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen. Riksdagen avgav i slutet av juni 2014 ett motiverat yttrande där det anges att den rättsliga grunden, artikel 33 EUF-fördraget, inte är korrekt samt att förslaget i vissa delar inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Kommissionen vidhöll dock sin syn på såväl rättslig grund som subsidiaritet i sitt svar till riksdagen.

Överläggning med skatteutskottet hölls i maj 2014.

Ett brev skickades till kommissionen den 30 juli 2015 från 12 medlemsstater, däribland Sverige, med en begäran om att dra tillbaka förslaget till direktiv om sanktioner på tullområdet. Kommissionen besvarade brevet den 3 september och avvisar där ett tillbakadragande av förslaget. Det är för närvarande oklart hur frågan ska tas vidare.

32.5Protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror

Världshälsoorganisationen antog 2003 ramkonventionen om tobakskontroll och 2012 ett tillhörande protokoll i syfte att eliminera olaglig handel med tobaksvaror, inklusive smuggling, olaglig framställning och förfalskning (smugglingsprotokollet). Kommissionen presenterade i maj 2015 två förslag till beslut inför EU:s tillträde till smugglingsprotokollet. I förslagen redogör kommissionen för på vilka grunder EU kan och bör tillträda protokollet och beskriver förslagets rättsliga aspekter. Kommissionens förslag till rådsbeslut innebär att EU blir bunden av smugglingsprotokollet och ska säkerställa att det finns bestämmelser i EU-rätten som genomför protokollet i de delar som omfattas av EU:s befogenhet (se faktapromemoria 2014/15:FPM42).

33 Immaterialrätt

33.1Det enhetliga patentsystemet

Reformen får stor betydelse för svenskt och europeiskt näringsliv – inte minst för innovativa små- och medelstora företag – som får ökad tillgång till det europeiska patentsystemet och därmed den europeiska marknaden. Ett förbättrat europeiskt patentsystem främjar teknikutveckling, investeringar, tillväxt, jobb och europeisk konkurrenskraft. I dag måste ett europeiskt patent valideras och upprätthållas i varje land för sig; avgifter ska betalas, ansökningar

170

översättas och ombud anlitas. Det upplevs som dyrt och krångligt, inte minst i jämförelse med konkurrerande marknader som USA och Japan.

Det enhetliga patentskyddet kommer att göra det möjligt att genom en begäran få ett patent som täcker i princip hela EU. Det europeiska patentverket, som i dag meddelar europeiska patent enligt den europeiska patentkonventionen, kommer även att ta emot begäran om enhetligt patentskydd och administrera detta. Samtidigt inrättas en enhetlig patentdomstol som i princip blir ensam behörig att handlägga mål om både det enhetliga patentskyddet och de befintliga europeiska patenten. Reformen erbjuder användarna kostnadsbesparingar, minskad byråkrati och ökad rättssäkerhet.

I december 2012 antog Europaparlamentet och rådet dels förordning (EU) nr 1257/2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd, dels förordning (EU) nr 1260/2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang.

Förordningarna antogs inom ramen för ett fördjupat samarbete mellan alla EU:s dåvarande medlemsstater utom Italien och Spanien. Hösten 2015 anslöt sig Italien till samarbetet. I februari 2013 undertecknade alla EU:s dåvarande medlemsstater utom Polen och Spanien avtalet om den enhetliga patentdomstolen (domstolsavtalet). Kroatien förväntas ansluta sig till det enhetliga patentsystemet inom de närmaste åren.

Domstolsavtalet kommer att träda i kraft och förordningarna bli tillämpliga när minst 13 deltagande medlemsstater, inklusive Frankrike, Storbritannien och Tyskland, har ratificerat domstolsavtalet. Hittills har åtta medlemsstater, bl.a. Frankrike och Sverige, ratificerat. Målsättningen är att systemet ska bli operativt tidigt 2017.

Förberedelserna för att få det nya patentsystemet på plats sker i två olika processer – en för att införa det enhetliga patentskyddet och en för att inrätta den enhetliga patentdomstolen. Sverige har en ledande roll i båda processerna.

För det enhetliga patentskyddet ansvarar ett särskilt utskott (under den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd) som består av de deltagande medlemsstaterna. Förberedelsearbetet i det särskilda utskottet är i princip klart. Vid utskottets decembermöte fastställdes den låga, användarvänliga årsavgiftsnivån för ett enhetspatent som Sverige föreslagit och de deltagande medlemsstaterna kom överens om fördelningen av årsavgiftsinkomsterna från enhetspatent.

För inrättandet av den enhetliga patentdomstolen ansvarar en förberedande kommitté där de deltagande medlemsstaterna deltar. Sverige, som har haft posten som vice ordförande i kommittén fram till oktober 2015, övertog ordförandeposten i december 2015. Kommittén ska bl.a. ta fram rättegångsregler, rekrytera domare, bygga upp ett it- system och i övrigt se till att domstolen har de förutsättningar som krävs för att den ska fungera när domstolsavtalet träder i kraft.

Domstolen ska ha en första instans som består av en central avdelning samt lokala och regionala avdelningar. Den centrala avdelningen ska ligga i Paris och ha underavdelningar i München och London. Andra instansen ska ha sitt säte i Luxemburg. Under våren 2014 ingick Sverige och de baltiska länderna ett avtal om att inrätta en gemensam nordisk- baltisk regional avdelning i den enhetliga patentdomstolens första

Skr. 2015/16:115

171

Skr. 2015/16:115 instans. I samband med att riksdagen godkände domstolsavtalet godkändes även det regionala avtalet (prop. 2013/14:89). Avdelningens säte ska placeras i Stockholm men det ska vara möjligt att hålla förhandlingar även på andra orter inom regionen. Arbete med att förbereda inrättandet av avdelningen pågår.

Ordförandena i den förberedande kommittén respektive det särskilda utskottet inbjuds kontinuerligt att informera om förberedelsearbetet i samband med att konkurrenskraftrådet möts. Dessa rådsmöten föregås av informationstillfälle i näringsutskottet respektive samråd i EU-nämnden.

33.2Översynen av EU:s varumärkessystem

Kommissionen presenterade våren 2013 förslag på en översyn av EU:s varumärkessystem. Översynen innebär dels ändringar i varumärkesförordningen, som gör det möjligt att registrera ett varumärke på EU-nivå med giltighet i hela unionen, dels en omarbetning av varumärkesdirektivet, som i hög grad harmoniserar den nationella varumärkesrätten inom EU (se faktapromemoria 2012/13:FPM94).

De föreslagna ändringarna syftar till att främja innovation och ekonomisk tillväxt genom att göra EU:s varumärkessystem mer tillgängligt och ändamålsenligt. Bland annat ska åtgärderna leda till lägre kostnader, förenklingar, snabbare förfaranden samt ökad förutsebarhet och rättssäkerhet. Det ska även fortsättningsvis vara möjligt att ansöka om både nationella varumärken och varumärken på EU-nivå.

Under hösten 2014 inleddes trilogförhandlingar mellan rådet, Europaparlamentet och kommissionen. Förhandlingarna fortsatte under 2015 fram till april då en principöverenskommelse nåddes om förordnings- och direktivtexten. Rådet godkände därefter de överenskomna texterna genom att anta en politisk överenskommelse vid ett möte den 13 juli. Information i näringsutskottet och samråd med EU- nämnden ägde dessförinnan rum i maj.

Europaparlamentet antog sedan slutligen det nya varumärkesdirektivet och ändringarna i varumärkesförordningen vid en omröstning i Europaparlamentet den 16 december. Ändringarna i EU:s varumärkesförordning träder i kraft den 23 mars 2016 och gäller då direkt i medlemsstaterna. När det gäller direktivet kommer medlemsstaterna ha tre år på sig att genomföra de nya reglerna.

33.3 Förordning om portabilitet och ett meddelande om upphovsrätten

 

Den 9 december presenterade kommissionen dels ett förslag till

 

förordning om säkerställande av gränsöverskridande portabilitet för

 

innehållstjänster online på den inre marknaden, dels ett meddelande –

 

Mot en modernare och mer europeisk ram för upphovsrätten. Förslaget

 

och meddelandet utgör ett led i kommissionens pågående översyn av

 

EU:s regelverk för upphovsrätten som i sin tur ingår som en del i

172

projektet med att skapa den digitala inre marknaden.

 

Förordningen syftar till att säkerställa möjligheten för en konsument Skr. 2015/16:115 som köpt eller abonnerar på en innehållstjänst på internet att ta med sig

tjänsten över gränserna (s.k. gränsöverskridande portabilitet). Avsikten är att lösa problemet med att bosatta inom EU när de är på resa inom unionen inte kan komma åt sina onlinetjänster för film, sportsändningar, musik, e-böcker eller spel som de har laglig tillgång till i hemlandet. Förordningen innehåller bestämmelser om i vilket land användningen av ett verk ska anses ske i dessa fall. Den innehåller också bestämmelser om skyldighet för innehållsleverantören att ordna så att man kan ta med sig de tjänster de erbjuder över gränserna.

I meddelandet anger kommissionen inriktningen för reformarbetet och vilka analyser och olika åtgärder man överväger på kort och lång sikt. Kommissionen förespråkar att man går fram steg för steg och att man alltså gradvis avskaffar sådant som hindrar tillgången till material över gränserna. Målsättningen är ökad tillgång till kreativt innehåll inom EU, en fortsatt hög skyddsnivå för rättigheter och en god balans mellan olika intressen. Meddelandet handlar bl.a. om upphovsrättens territoriella tillämpning, gränsöverskridande licensiering, undantag från upphovsrätten och säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter.

Förhandlingarna i rådet om förordningen kommer att påbörjas i januari 2016.

34 Näringspolitik

EU:s industripolitik syftar till att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft, så att industrin fortsatt kan fungera som en drivkraft för hållbar tillväxt och sysselsättning i Europa. Olika strategier har antagits i syfte att säkerställa bättre villkor för EU:s industri, den senaste beskrivs i meddelandet ”För en europeisk industriell renässans”, från januari 2014. Det handlar dels om att skapa goda generella villkor som möjliggör för entreprenörer och företag att ta initiativ och vidareutveckla sina idéer, dels att ta hänsyn till de särskilda behov som råder för skilda sektorer.

34.1Ett digitalt Europa och en blomstrande inre marknad

Konkurrenskraftsrådet den 2–3 mars ägde rum mot bakgrund av de allmänna prioriteringarna för det lettiska ordförandeskapet när det gäller att uppnå ett konkurrenskraftigt och digitalt Europa. Från svensk sida välkomnades förslagen på hur EU:s inre marknad och en dynamisk innovationspolitik kan öka EU:s förmåga att leverera ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Rådet antog slutsatser om fastställande av olika åtgärder som syftar till att dels undanröja onödiga hinder på den inre marknaden, dels möjliggöra en smidig och snabb övergång till den

digitala tidsåldern.

173

Skr. 2015/16:115 Vidare diskuterade ministrarna den digitala omvandlingen av industrin, vikten av ökad användning av digitala verktyg och vikten av att uppmuntra digitalt entreprenörskap. Efter en debatt redogjordes för de viktigaste delarna för att skapa enklare, bättre och mer förutsägbara regler för att underlätta investeringar, med syfte att genomföra en ny investeringsplan för Europa, som bl.a. förväntas mobilisera minst 315 miljarder euro i investeringar under de kommande tre åren. Vidare diskuterades hur EU bättre kan stödja och påskynda övergången till en datadriven ekonomi genom öppen, uppkopplad och dataintensiv forskning, inom ramen för den digitala agendan för Europa.

34.2Den digitala omvandlingen av den europeiska industrin

Den 28–29 maj diskuterade rådet den nya strategin för den digitala inre marknaden (se faktapromemoria 2014/15:FPM35) och antog slutsatser om den digitala omvandlingen av den europeiska industrin, detta mot bakgrund av att en högpresterande digital inre marknad varje år kan bidra med mer än 400 miljarder euro till den europeiska ekonomin och skapa hundratusentals nya jobb. Man underströk ett antal viktiga aspekter, inklusive betydelsen av att inrikta sig på de områden där åtgärder erfordras för den digitala omvandlingen av industrin samt för att uppmuntra utvecklingen av digitalt entreprenörskap, särskilt avseende nystartade företag. Rådet nådde en överenskommelse om uppdaterade regler om paketresor som är utformade för att anpassa resemarknaden till den digitala tidsåldern och bättre möta konsumenternas och företagens behov. Syftet med denna lagstiftningsakt är dels att stärka resenärernas rättigheter när de bokar resor via internet, dels att underlätta för företagen, särskilt små och medelstora företag. Rådet antog slutsatser om färdplanen för det europeiska forskningsområdet 2015–2020 samt om den rådgivande strukturen för det europeiska forskningsområdet. Rådet antog även slutsatser om öppen, dataintensiv och sammankopplad forskning.

 

34.3

Maximering av det europeiska mervärdet och

 

 

bibehållen konkurrenskraft

 

 

Vid rådsmöte den 1 oktober diskuterades brådskande mikroekonomiska

 

frågor och hölls en debatt om hur den inre marknadens funktionssätt kan

 

vässas genom att se till att EU:s bestämmelser bidrar till att undanröja

 

hinder på den inre marknaden. Ministrarna diskuterade även reformen av

 

EU:s utsläppshandelssystem och den senaste tidens händelser när det

 

gäller utsläppsreglering för bilar inom fordonsindustrin.

Det

 

luxemburgska ordförandeskapet lanserade en ny arbetsmetod –

 

konkurrenskraftsavstämningen – i syfte till att ta itu med brådskande

 

frågor som påverkar den reala ekonomin.

 

 

Diskussionerna handlade framför allt om behovet av tydligare och mer

174

konsekventa regler på EU-nivå för att främja näringslivet.

Under

 

 

 

avstämningen diskuterade ministrarna hur man på bästa sätt kan integrera Skr. 2015/16:115 konkurrenskraftsfrågorna för att se till att effekterna av både nya och

befintliga åtgärder på den reala ekonomin systematiskt beaktas. Som ett konkret exempel hade ministrarna ett informellt åsiktsutbyte om reformen av EU:s utsläppshandelssystem och dess möjliga effekter på konkurrenskraften. Reformen lyftes fram som ett exempel på ett initiativ där man måste skapa en god balans mellan behovet av, å ena sidan, att förebygga klimatförändringarna och, å andra sidan, att upprätthålla konkurrenskraften för EU:s industri.

Från svensk sida lyftes behovet av ytterligare incitament för att belöna dem som uppnår de bästa resultaten, för att främja investeringar i de mest miljövänliga och mest innovativa lösningarna. Ministrarna tog även upp den senaste tidens utveckling inom fordonsindustrin när det gäller att reglera luftförorenande bilutsläpp. Rådet noterade de åtgärder som kommissionen aviserat för att skärpa utsläppsregleringen för bilar och den tyska regeringens redogörelse för de åtgärder som vidtagits med avseende på den senaste tidens händelser inom Volkswagen.

34.4Tillståndet för den europeiska stålindustrin

Vid det extrainsatta mötet i konkurrenskraftsrådet den 9 november, som hade sammankallats av det luxemburgska ordförandeskapet, diskuterades de allvarliga utmaningar som den europeiska stålindustrin står inför och de åtgärder som behövs för att förbättra dess konkurrenskraft.

Diskussionen var inriktad på de viktigaste frågorna för stålsektorns konkurrenskraft (med fokus på global konkurrens), inklusive handelspolitiska verktyg, återupptagandet av investeringsprojekt, EU:s klimatpolitik samt höga energikostnader.

Vid mötet överenskoms konkreta åtgärdspunkter, såsom att på bästa sätt utnyttja tillgängliga handelspolitiska skyddsåtgärder. De möjligheter som finns inom EU:s ram för statligt stöd och Junckerplanen diskuterades också och det beslutades att snart ha en uppföljning av mötet. Man enades om att så snart som möjligt kalla till en särskild högnivåkonferens om stål för berörda aktörer, i syfte att engagera arbetsmarknadens parter i att bedöma de framsteg som uppnåtts och diskutera eventuella uppföljningsåtgärder. Man betonade också vikten av att fortsätta dialogen mellan EU:s medlemsstater och kommissionen tillsammans med representanter från industrin och fackföreningarna.

34.5Bättre lagstiftning inom EU

Kommissionen presenterade den 19 maj 2015 sitt meddelande om bättre lagstiftning för bättre resultat – en EU-agenda. I meddelandet redogör kommissionen för det framtida arbetet med att få till bättre lagstiftning. Kommissionen presenterade även en ny regelgranskningsnämnd och ett forum för att diskutera förenklingsförslag inom programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit). Till meddelandet

bifogas också en resultattavla som visar status för alla enskilda Refit-

175

Skr. 2015/16:115 initiativ och åtgärder som återstår att genomföra (se faktapromemoria 2014/15:FPM37).

Vid Konkurrenskraftsrådets möte i november diskuterades bättre lagstiftning. Sverige lyfte i diskussionen framförallt fram vikten av att fortsätta stärka arbetet med att förenkla för företag på EU-nivå. Förenklingsarbetet ska genomföras med beaktande av skyddet för konsumenter och arbetstagare samt hälso- och miljöskydd. Näringsutskottet informerades i september och november. Samråd med EU-nämnden ägde rum i september och i november.

Sverige har även tillsammans med ett antal medlemsstater tagit fram och skickat in brev till kommissionen och rådssekretariatet för att driva på arbetet inom EU.

34.6Sociala ekonomin

Luxemburgs ordförandeskap tog i september fram utkast på rådsslutsatser om den sociala ekonomin som sedan antogs vid EPSCO- rådet i december. Rådsslutsatserna syftar till att stärka arbetet med och förutsättningarna för den sociala ekonomin och socialt företagande inom EU. Slutsatserna betonar vikten av att öka kännedomen, förståelsen och kunskapsnivån om den sociala ekonomin och dess aktörer; att främja social innovation och bättre inkludera social innovation i det innovationsfrämjande arbetet; att regler och ramverk där så är möjligt utformas även med hänsyn till den sociala ekonomin, samt; att möta behoven av kapitalförsörjning även hos sociala företag, samhällsentreprenörer och aktörer inom den sociala ekonomin. Näringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet informerades i november. Samråd med EU-nämnden ägde rum i december.

Regeringen anser att det är positivt att slutsatser antagits då många av de sociala utmaningarna är gemensamma inom EU och underlättas av ett samarbete och kunskapsutbyte inom EU. Regeringen anser att det är viktigt att fortsätta arbetet med att främja den sociala ekonomin, socialt företagande och sociala innovationer och dess viktiga bidrag för att möta dagens och framtidens samhällsutmaningar.

34.7Konkurrens och statsstöd

Kommissionens arbete med moderniseringen av statsstödsregelverket har nu gått in i sin avslutningsfas. Kommissionens övergripande ambition med reformen är att stimulera till bärkraftig tillväxt på en konkurrenskraftig inre marknad. Detta för att stötta målsättningarna i Europa 2020-strategin och bidra till att främja innovationer, tillväxt och sysselsättning. Huvuddelen av regelverket antogs under 2014 och arbetet har därefter gått in i en fas där detta ska genomföras av medlemsstaterna. Kommissionen har skapat en högnivågrupp och en särskild arbetsgrupp med syfte att underlätta medlemsstaternas arbete. Sverige var ordförande för arbetsgruppen 2014–2015 och lämnade den 1 juli 2015 över

ordförandeskapet till Storbritannien.

176

35

Konsumentpolitik

Skr. 2015/16:115

 

EU-samarbetet på konsumentområdet syftar till att stärka konsumenternas ställning på den inre marknaden. Förhandlingarna om ett nytt direktiv om paketresor och sammanlänkade researrangemang samt om en ny förordning om personlig skyddsutrustning har avslutats under året. De nya regelverken innebär att konsumentskyddet stärks och att en snedvriden konkurrens på marknaden motverkas.

35.1Konsumentprodukters säkerhet

Kommissionen presenterade i februari 2013 ett förslag till produktsäkerhetspaket som omfattar dels en förordning om konsumentprodukters säkerhet (se faktapromemoria 2012/13:FPM77) dels en förordning om marknadskontroll av produkter (se avsnitt 32.1). Förslagen syftar till säkrare konsumentvaror på den inre marknaden genom införandet av ett mer enhetligt och tydligt regelverk och ett förbättrat system för marknadskontroll.

Det råder oenighet i rådet avseende en föreslagen bestämmelse om ursprungslandsmärkning. Under hösten har förhandlingarna stått stilla sedan ett försök att nå en kompromiss i konkurrenskraftrådet i maj inte lyckades.

Regeringen är positiv till att regelverken för produktsäkerhet och marknadskontroll förbättras men anser att det är problematiskt med en bestämmelse om ursprungslandsmärkning i förordningen om konsumentprodukters säkerhet, bl.a. eftersom en sådan bestämmelse i detta sammanhang kan vara missvisande för konsumenter.

Civilutskottet informerades i maj. Samråd med EU-nämnden ägde även rum i maj.

35.2Paketresor och sammanlänkade researrangemang

Förhandlingarna om ett nytt direktiv om paketresor och sammanlänkade researrangemang avslutades under året. Efter trilogförhandlingar under våren kunde rådet ställa sig bakom förslaget i en politisk överenskommelse i konkurrenskraftrådet i maj. Rådet antog rättsakten i september och Europaparlamentet i oktober. Det nya direktivet innebär enhetliga regler som är anpassade till dagens sätt att köpa resor, bl.a. via internet.

Civilutskottet informerades i maj och samråd med EU-nämnden ägde också rum i maj.

177

Skr. 2015/16:115 35.3

Personlig skyddsutrustning

Under året avslutades förhandlingarna om ett förslag till en förordning om personlig skyddsutrustning som ska ersätta nuvarande direktiv. Syftet är att förbättra hälso- och säkerhetsskyddet för användare av personlig skyddsutrustning, garantera lika villkor för näringsidkare och förenkla regelverket. Förslaget innebär att regelverket anpassas till det s.k. varupaketet.

36 Forskning och innovation

EU och medlemsstaterna har delad kompetens inom forskning och innovation. Syftet med politiken är att stärka unionens vetenskapliga och tekniska grund genom att åstadkomma ett europeiskt forskningsområde med fri förlighet för forskare, vetenskapliga rön och teknik samt att främja utvecklingen av unionens konkurrenskraft. EU:s finansiella insatser inom området kanaliseras via ett särskilt ramprogram för forskning och innovation, Horisont 2020, som löper under perioden 2014–2020. Under året har genomförandet av Horisont 2020 i Sverige fortsatt och svenska ansökningar har beviljats i hög utsträckning.

36.1Horisont 2020

EU:s ramprogram för forskning och innovation för perioden 2014–2020, Horisont 2020, som även omfattar Euratom (kärnforskning) och Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT), är världens största forskningsprogram och den tredje största posten i EU-budgeten med knappt 80 miljarder euro år 2014–2020. Huvudprincipen för tilldelning av medel ur ramprogrammet för forskning och innovation är att i öppna utlysningar och full konkurrens välja ut de projektansökningar som visar mest excellens jämte nytta och genomförandekvalitet.

Svenska aktörer har varit framgångsrika i tidigare ramprogram vilket därför gett ett positivt finansiellt återflöde för Sverige. Under det förra ramprogrammet (FP7, i kraft åren 2007–2013) var Sverige ett av de tio mest framgångsrika länderna och svenska organisationer beviljades totalt ca 1,7 miljarder euro under perioden 2007–2013, vilket motsvarar ungefär 4 procent av ramprogrammets fördelade medel. I de första utlysningarna under 2014 och 2015 har beviljandegraden för svenska aktörer varit fortsatt god. Sveriges medverkan till att Horisont 2020 genomförs väl sker framför allt genom arbetet i programkommittéerna och framtagandet av dess tvååriga arbetsprogram. Representanter för Regeringskansliet och myndigheter ingår i programkommittéerna som leds av kommissionen.

Under 2015 har beslut om arbetsprogram för 2016–2017 fattats för alla programkommittéer under Horisont 2020.

178

36.2

Europeiska forskningsområdet

Skr. 2015/16:115

I syfte att skapa en inre marknad för kunskap, forskning och innovation, påbörjades år 2000 arbetet med Europeiska forskningsområdet (ERA). Olika typer av insatser har genomförts på såväl EU-nivå som på nationell nivå. Medlemsstaterna tog tillsammans med kommissionen fram en färdplan för den fortsatta utvecklingen av ERA under våren 2015. Ett arbete genomfördes också under sommaren och hösten för att ta fram indikatorer för att bättre kunna följa upp utvecklingen av de prioriterade områdena i ERA. Vid Konkurrenskraftsrådet i maj antogs rådsslutsatser kopplade till ERA-färdplanen och den rådgivande strukturen för ERA. Utbildningsutskottet informerades och samråd ägde rum med EU- nämnden i maj. Vid informella Konkurrenskraftsrådet i juli hölls riktlinjedebatter kring områdena forskningsintegritet och jämställdhet.

36.3Öppen och dataintensiv forskning

En av den nya kommissionens prioriteringar för 2015 var en strategi för den digitala inre marknaden. En riktlinjedebatt om kommissionens meddelande ”En blomstrande datadriven ekonomi” ägde rum vid

Konkurrenskraftsrådet i mars. Frågorna kretsade kring hur den digitala potentialen kan öka kvaliteten och effektiviteten inom forskning och innovation, kring prioriteringar i den kommande strategin för den digitala inre marknaden samt hur stordata-utmaningar hanteras och samordnas på nationell respektive på EU-nivå. Sverige framförde bl.a. att en stark digital ekonomi är avgörande för tillväxt och europeisk konkurrenskraft i en allt mer globaliserad värld, och att det därför är angeläget att Europa skapar de bästa förutsättningarna för att tillvarata alla möjligheter som digitaliseringen ger för att stärka europeiskt näringsliv, skapa nya arbetstillfällen och ge bättre förutsättningar för konsumenter. En framgångsrik datadriven forskning och innovation, som bl.a. bidrar till en omställning till en grön resurseffektiv ekonomi, är viktiga delar av detta.

36.4Partnerskapsprogram

I juli 2013 presenterades kommissionens meddelande om partnerskapsprogram inom forskning och innovation (se faktapromemoria 2012/13:FPM153) tillsammans med ett antal specifika förslag till program inom olika forsknings- och innovationsområden under artikel 185 och artikel 187 i EUF-fördraget. Sammantaget syftar programmen till att mobilisera en total investering på ca 22 miljarder euro, varav ca en tredjedel finansieras genom EU:s budget ur Horisont 2020 och resten från näringslivet och medlemsstaterna. Sverige har generellt ställt sig positiv till de föreslagna programmen.

En svensk EU-samordningsfunktion med uppdrag att förstärka det strategiska arbetet inom det europeiska forskningssamarbetet och särskilt partnerskapsprogrammen etablerades under slutet av det sjunde

ramprogrammet. Sedan dess har EU-samordningsfunktionens arbete

179

Skr. 2015/16:115 resulterat i ett antal bedömningar om svenskt deltagande och finansiering i de europeiska partnerskapsprogrammen. I den nationella samordningsfunktionen ingår Energimyndigheten, Formas, Forte, Rymdstyrelsen, Vetenskapsrådet och Vinnova.

36.5Europeiska innovationspartnerskap

Europeiska innovationspartnerskap (EIP) föreslogs av kommissionen i flaggskeppsinitiativet Innovationsunionen som är en del av Europa 2020- strategin (se faktapromemoria 2010/11:FPM20). Partnerskapen ska bidra till att testa nya tillvägagångssätt när det gäller EU:s forsknings- och innovationsaktiviteter. De ska drivas av utmaningar, agera i hela forsknings- och innovationskedjan samt integrera och förbättra samordningen av befintliga instrument och initiativ. Innovationspartnerskap har hittills inrättats för råvaror, aktivt och hälsosamt åldrande, vatten och hållbart jordbruk samt s.k. smarta städer och samhällen. Under året har svenska intressenter bedrivit samordnade innovationsinsatser för att bl.a. främja tillgången till råvaror, utveckla ett hållbart jordbruk och uppnå ett aktivt åldrande i god hälsa. Alla dessa tre områden kräver mer samordnade insatser inom både den offentliga och den privata sektorn för att man ska kunna förbättra medborgarnas livskvalitet och säkra EU:s ledande ställning i världen.

36.6Europeiska institutet för innovation och teknik

Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) består av ett antal kunskaps- och innovationsplattformar (KIC-ar) inom områden där det finns stor potential till innovationer. EIT och dess KIC integrerar utbildning, forskning och innovation och syftet är att få ett konkurrenskraftigare Europa genom ökad innovation och entreprenörskap (se faktapromemoria 2011/12:FPM87). En KIC är ett konsortium som spänner över många länder, universitet och företag och är ett system där forskare, studenter och entreprenörer arbetar inom olika inriktningar. För närvarande har EIT initierat fem KIC-ar; en inom informations- och kommunikationsteknik, en inom klimat, en inom energi och under 2015 en inom råvaror samt en inom hälsosamt aktivt liv och åldrande. Svenska universitet och högskolor är involverade i fyra av dessa och deltagande ger stora möjligheter till ytterligare medel till forskning och utbildning i Sverige. Kommissionen ska utlysa KIC-ar i ytterligare två omgångar, år 2016 och 2018.

36.7Ordförandeskap i EUREKA

Från och med den 1 juli 2015 till och med den 30 juni 2016 är Sverige ordförande i EUREKA, ett internationellt nätverk vars syfte är att främja transnationella samarbetsprojekt inom marknadsnära forskning och

utveckling. EUREKA är av stort intresse för svensk industri och ett av

180

Vinnovas viktigaste instrument för internationalisering av små och Skr. 2015/16:115 medelstora företag inom marknadsnära FoU. Ordförandeskapet ger

möjlighet att ytterligare profilera Sverige som ett ledande forsknings- och innovationsland.

EUREKA är ett samarbetsnätverk med 40 medlemsländer samt kommissionen som har skapats för att främja samarbete mellan företag och forskare i Europa när det gäller marknadsnära forskning och teknisk utveckling. Målet för EUREKA är att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft på världsmarknaden. I projekten samarbetar såväl små som stora företag, institutioner och myndigheter från minst två medlemsländer. Det är deltagarna själva som initierar och utformar samarbetet. Sedan starten 1985 har fler än 4 000 EUREKA-projekt skapats och godkänts av nätverket.

37 Den europeiska rymdpolitiken

Rymdverksamheten spelar en viktig roll för möjligheten att framgångsrikt möta globala samhälleliga utmaningar samt skapa innovativa lösningar och ge kunskap inom områden med stor betydelse för samhällsutvecklingen.

Under året har rådsarbetet framför allt inneburit förhandlingar om ett förslag till direktiv från kommissionen om spridning av högupplöst jordobservationsdata från kommersiella satelliter, ett förslag som dock drogs tillbaka av kommissionen i juni.

37.1Direktiv om spridning av jordobservationsdata från satelliter för kommersiella ändamål

I juni 2014 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv som syftade till att säkerställa att den inre marknaden för produkter och tjänster baserade på högupplösta satellitdata (HRSD) från kommersiella satelliter fungerar och utvecklas väl. Det handlade om att inrätta en öppen, rättvis och konsekvent rättslig ram för alla medlemsstater. Målet för initiativet var att främja tillväxten av marknaderna för jordobservation i Europa, särskilt tjänstemarknaden, att främja konkurrenskraften hos EU:s sektor för jordobservation, och att främja konkurrenskraften hos företag som använder jordobservationsdata i Europa.

Redan från början ansåg ett antal medlemsstater att direktivet inte löste något verkligt marknadsproblem och därför borde dras tillbaka. Förhandlingarna om direktivet fortsatte dock under det första halvåret 2015, men i juni beslutade kommissionen att dra tillbaka förslaget då tveksamheten hade vuxit hos allt fler medlemsstater under förhandlingarna.

181

Skr. 2015/16:115

38

Sammanhållningspolitiken

 

EU:s sammanhållningspolitik har som mål att bidra till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning inom EU. Den ska bidra till att minska regionala skillnader, främja social inkludering och medverka till tillväxt och utveckling. Programverksamheten för perioden 2014– 2020 har startat under året. Under december 2014 godkände kommissionen nio regionalfondsprogram och ett nationellt socialfondsprogram för investering för tillväxt och sysselsättning. Under 2015 fattades även beslut om ett program för lokalt ledd utveckling finansierat av både regionalfonden och socialfonden. Beträffande det territoriella samarbetet har kommissionen godkänt alla tretton program, där samtliga fem program med svensk förvaltande myndighet godkändes i december 2014.

Under hösten har frågan om hur ESI-fonderna kan bidra till att hantera flyktingsituationen diskuterats. De svenska förvaltande myndigheterna har under slutet av året påbörjat arbetet med bedömning av, och planering för, hur fonderna utifrån de befintliga programmen kan bidra till hanteringen av flyktingströmmen eller konsekvenser därav, t.ex. i form av integration för nyanlända.

Rådet för allmänna frågor behandlade i november samlat olika frågor i sammanhållningspolitiken, däribland förenkling, kopplingen till en koldioxidsnål ekonomi och INTEREG-programmen. Även frågor kring sammanhållningspolitikens roll avseende migration kom upp. Regeringen gav inför rådet för allmänna frågor information till näringsutskottet och hade samråd med EU-nämnden.

182

DEL 8 TRANSPORT, TELEKOM OCH

Skr. 2015/16:115

 

ENERGI

 

 

 

 

 

39

Transporter

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett väl fungerande och långsiktigt hållbart transportsystem är en

 

 

viktig förutsättning för att möta klimatutmaningen och för att stärka

 

 

EU:s ekonomi och konkurrenskraft. En hel del arbete återstår

 

 

fortfarande innan den inre marknaden för transporter kan anses

 

 

färdig. Tre nyckelåtgärder i den andra inremarknadsakten avser

 

 

transportområdet,

nämligen

det

fjärde

järnvägspaketet,

 

 

sjöfartsmarknaden och utvecklingen av det gemensamma luftrummet.

 

 

 

Arbetet i rådet med dessa åtgärder har under året främst avsett

 

 

järnvägsfrågorna men arbetet med det s.k. hamnpaketet har också

 

 

avancerat. Europaparlamentet har dock inte avslutat sin första

 

 

behandling av detta förslag.

 

 

 

 

 

 

Under året antogs ny lagstiftning om vägfordons mått och vikt,

 

 

färdskrivare, informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott

 

 

och nödlarmstjänst.

 

 

 

 

 

39.1Frågor som rör flera transportslag

39.1.1Transeuropeiska transportnät

I juni godkände medlemstaterna arbetsplanerna för det transeuropeiska transportnätets (TEN-T) nio stomnätskorridorer samt de två horisontella korridorerna för European Rail Traffic Management System (ERTMS) respektive Sjömotorvägar. Syftet med arbetsplanerna är att analysera utvecklingen av respektive korridor och innehåller beskrivningar av korridorens egenskaper, gränsöverskridande sektioner, projektlista samt korridorens mål i enlighet med målen i förordningen (EU) nr 1315/2013 om TEN-T.

För Sverige innebär det arbetsplanen för korridoren mellan Helsingfors och Valetta som kallas för Skandinaviska-medelhavskorridoren (Scan- Med) och arbetsplanerna för ERMTS respektive Sjömotorvägar. Av de totalt 394 identifierade projekt i arbetsplanen berörs Sverige av 52.

I juli godkände medlemsstaterna projektlistan för medfinansiering under 2014 års transportutlysning i Fonden för ett sammanlänkat Europa (CEF). 56 projekt inlämnades med svenska partners varav 26 föreslogs för finansiering. Den svenska bidragsdelen uppskattas till ca 78 miljoner euro. Total budget för utlysningen var 12 miljarder euro varav åtta var vikta till sammanhållningsländerna.

183

Skr. 2015/16:115

184

39.1.2Infrastruktur för alternativa bränslen

I oktober 2014 antog Europaparlamentet och rådet ett direktiv om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen. Syftet med direktivet är att minimera transporternas oljeberoende och minska deras inverkan på miljön. Direktivet ska vara genomfört av medlemsstaterna senast den 18 november 2016. Regeringskansliet har under 2015 påbörjat arbetet med att genomföra direktivet.

39.2Landtransporter

39.2.1Förordningen om färdskrivare

I juli 2011 lade kommissionen fram ett förslag om ändring av förordningen om färdskrivare vid vägtransporter (se faktapromemoria 2011/12:FPM22). Vid rådet i juli antogs en politisk överenskommelse om förordningen. Förslaget överensstämmer i huvudsak med den text som beslutats som en allmän riktlinje under 2012. Under året har diskussioner förts med Europaparlamentet och en uppgörelse har nåtts. Europaparlamentet antog förslaget i januari och rådet bekräftade uppgörelsen i februari.

Under 2015 har tre artiklar i förordningen börjat tillämpas. Övriga ska tillämpas från och med den 2 mars 2016 under förutsättning att en överenskommelse går att nå när det gäller de tekniska frågorna i bilagan. Om så inte sker kan tidpunkten för ikraftträdandet komma att flyttas fram.

39.2.2Vägfordons mått och vikt

Våren 2013 presenterade kommissionen sitt förslag till direktiv om ändring av direktivet om största tillåtna dimensioner och vikter för vissa vägfordon (se faktapromemoria 2012/13:FPM111). Förslaget förhandlades mellan rådet och Europaparlamentet främst under 2014 och samråd med EU-nämnden ägde rum i maj 2014. Eftersom rådets och Europaparlamentets positioner i utgångsläget skiljt sig åt har förhandlingarna bitvis varit komplicerade och utdragna. En uppgörelse mellan rådet och Europaparlamentet uppnåddes i början av 2015 och förslaget kunde antas i april 2015.

Direktivet innebär främjande av intermodala transporter, främjande av aerodynamiska hytter, aerodynamiska anordningar på fordon, el- och hybridmotorer som har en positiv inverkan på miljön. Eftersom vikten/längden på dessa miljöfrämjande element ofta innebär att fordonen väger mer/är längre än de värden som fastställts i direktivet, föreslås vissa undantag för sådana fordon. Det antagna direktivet medför inte någon förändring när det gäller gränsöverskridande trafik med långa och tunga fordon.

39.2.3

Nödlarmstjänsten e-call

Skr. 2015/16:115

Nödlarmstjänsten e-call är en av sex prioriterade åtgärder i ramdirektivet om intelligenta transportsystem (ITS-direktivet). Kommissionen lämnade den 13 juni 2013 två förslag om e-call, som förhandlades i rådet under 2014. Eftersom förslagen hänger samman redogörs nedan för arbetet med båda två.

Nödlarmssystemet e-call ska ses som ett tillägg till de nationella 112- tjänsterna och är ett system i fordonet som genom automatisk aktivering vid allvarlig olycka, eller vid manuell aktivering, skickar datauppgifter om fordonets lokalisering, färdriktning, identitet m.m. till vald alarmeringstjänst (i Sveriges fall SOS Alarm). Larmcentralen ringer upp fordonet och en linje öppnas via högtalartelefonen. Syftet med nödlarmstjänsten är att den enskilde ska få snabb och adekvat hjälp vid ett nödläge genom att hjälporganen, dvs. räddningstjänsten, polis och ambulans, ska komma fram till det larmande fordonet tidigare. Genom att svarstiden för räddningsinsatser reduceras förväntas nödlarmstjänsten e-call minska antalet dödsfall samt lindra följderna av trafikolyckor i unionen.

Europaparlamentet och rådet beslutade i maj 2014 om införande av en interope