Sverige har flera anrika högskolor och universitet inom den högre utbildningen. På internationella topplistor återfinns ofta lärosäten som Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska högskolan, Uppsala universitet och SLU.
Det är av yttersta vikt att Sveriges samtliga lärosäten håller hög kvalitet. I en allt mer globaliserad värld där konkurrensen tilltar är kunskap och humankapital det främsta konkurrensmedlet. Vill Sverige på allvar fortsätta vara ett innovativt land där tillväxten är god så är högre studier en viktig byggsten i det arbetet.
Förslagen för att säkerställa detta är många samtidigt som lärosätenas autonomi måste värnas. Ett förslag som ofta kommer upp i debatten är minskad byråkrati. Tyvärr är det inte lika ofta definierat vad man menar med detta.
Ett tillfälle när lärosätena överhopas med oönskad byråkrati är i samband med antagning. I samband med antagningen finns det studenter som tackar ja till en utbildning men väljer att inte dyka upp på inskrivningsdagen, så kallade okynnesansökningar.
Detta beteende bottnar säkert i att studenten inte får någon kännbar konsekvens för sitt agerande men lärosätet får göra ett stort jobb med reservlistor – där elever som inte antagits kanske tackat ja till en annan utbildning som enligt dem var mindre önskvärd.
Okynnesansökningar är en förlustaffär, både för lärosätet som måste hantera reservlistor och för elever som inte antas till program de vill läsa eftersom andra sökande tar upp platser i första antagningen och sedan inte dyker upp.
Det är lovvärt att den högre utbildningen i Sverige är öppen för alla, oavsett ekonomisk bakgrund. Det borgar för att alla människor kan nå sina drömmars mål. Men för den som inte dyker upp för inskrivning borde konsekvensen bli mer kännbar. Därför borde man öppna upp för att ta ut no-show-avgifter i den högre utbildningen. Det hade minskat byråkratin för lärosätena och gjort att fler elever får läsa den utbildning de själva valt.
|
Jesper Skalberg Karlsson (M) |
|