Strandskyddet har en viktig betydelse när det gäller att trygga förutsättningar för allemansrättslig tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Detta är vi alla överens om. Det finns dock exempel där strandskyddet och det utökade strandskyddet utgör ett hinder för skärgårdens utveckling och fortsatta levnad. Det hindrar framtida näringar och bostadsbyggande.
Utgångspunkten med det utökade strandskyddet var att det ska tillämpas i områden där det är särskilt motiverat och inte användas generellt. Det har varit svårt för länsstyrelserna att gå ner på detaljnivå och undersöka markförhållandena och därför har det blivit breda penseldrag som ritats in på kartorna. Det är stor risk att man har lagt in ett större skydd än vad som är motiverat i stora delar av landet och i synnerhet i Stockholms skärgård. I praktiken har det generella strandskyddet på 100 meter ändrats till 300 meter. Naturvårdsverket har även vid en översyn konstaterat att det fanns stora områden med utvidgat strandskydd som saknade tydliga skäl för utvidgningen.
Med anledning av strandskyddets inverkan på äganderätten för människor som exempelvis lever i Stockholms skärgård ska riksdagen ge regeringen i uppdrag att se över tillämpningen av strandskyddet och återkomma med förslag där lagstiftning om strandskydd tar mer hänsyn till äganderätten, företagande och framtida bostadsbyggande.
|
Erik Andersson (M) |
|