Sverige har en mycket lång kust med öppna stränder rakt mot öppet västerhav. Det stormar ofta på Västerhavet och resultatet av dessa häftiga vågors färd mot land möter vi varje höst och vår i form av uppspolat marint skräp på stränderna.
Eftersom skräpet oftast är identifierbart med tydliga avsändare så är det lätt att förstå att det inte är skräp som slängts på stränderna av turister eller kommuninvånare. Denna situation kan i mångt och mycket liknas vid den olja som med strömmar och vågor under hösten 2011 och vid andra tillfällen flutit in mot västkusten och upp på klipporna. Här har staten tagit ett tydligt kostnadsansvar, vilket också borde vara det mest logiska när det gäller all nedskräpning som flyter i land från havet.
Skräp tolkas enligt gammal lag som kommunalt ansvar utifrån aspekten att det handlar om vanlig renhållning och vardaglig nedskräpning, vilket mycket riktigt är kommunens ansvar. Men det kan knappast gälla när vi idag måste leva med den stora mängd marint skräp som från de stora vida haven flyter iland på västkusten år ut och år in. Därför behövs en översyn av ansvar och kostnader för städning av nedskräpade kuststränder likaväl som det krävs ett nationellt initiativ för att föra upp samma problematik med ansvar för marint skräp på den internationella agendan.
Det är inte bara stora turistvärden som går förlorade; den stora andelen skräp som kommer från havet förstör också mycket strandnära bete. Det är ett problem för djurhållningen men också för den biologiska mångfalden. Utan betande djur växer marker igen och mycket av det vi uppskattar går förlorat.
Det gäller att finna en långsiktig lösning vad avser finansiering av städning av stränder men också internationella insatser och initiativ från statens sida så att vi får en lagstiftning som stödjer natur- och miljövårdens mål att det är förbjudet att skräpa ned och att förorenaren betalar. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Rickard Nordin (C) |
|