Trots att datalagringsdirektivet är ogiltigförklarat av EU-domstolen har svenska telefon- och bredbandsleverantörer fortfarande en skyldighet att lagra och lämna ut trafik-, lokaliserings- och abonnemanguppgifter till statliga myndigheter.
Datalagringsdirektivet ger alltså statliga myndigheter möjligheten att ta reda på vad en privatperson har gjort och varit det senaste 6 månaderna. Varje enskild individ i det svenska samhället betraktas som en brottsling eftersom ”bevisinsamling” sker konstant.
Ironiskt sett så säger lagstiftningen att barn inte blir straffmyndiga förrän vid 15 års ålder, men idag drivs en linje att kolla om de är skyldiga eller ej för brott då datalagring ändå sker.
Man kan jämföra datalagringsdirektivet med en husrannsakan. En husrannsakan får endast beslutas av en åklagare eller domstol och man måste även ha synnerligen starka skäl för att göra det.
Men när det gäller datalagringsdirektivet så har en statlig myndighet rätten till att göra en ”elektronisk husrannsakan” när som utan synnerligen starka skäl.
Detta är en orättvisa som måste stoppas; trafikuppgifter ska självklart endast sparas/spåras om starka skäl finns. Att lagstiftningen kring elektronisk kommunikation skiljer sig från annan kommunikation blir också absurt. Vi har en brevhemlighet i Sverige idag på fysiska brev, men inte på elektroniska. Svenska myndigheter får inte öppna din post utan anledning, men för e-post är det fritt fram.
Därför bör datalagringsdirektivet rivas upp och all form av datalagring hos telefon- och bredbandsleverantörer ur myndighetssyfte ska vara likställt med den fysiska kommunikationen.
|
Rickard Nordin (C) |
|