Den som säljer förnybara drivmedel behöver idag ha full spårbarhet på var den kommer ifrån. Reglerna är till för att den förnybara råvaran inte ska komma från platser där olaglig avverkning eller andra illegala aktiviteter skett. Det är också ett skydd för att motverka oseriösa aktörer i allmänhet. Det är också en fördel med spårbarheten, då inköpare, kunder och företag själva kan göra ett upplyst val om varifrån deras drivmedel kommer.
Samma krav finns dock inte alls på fossil olja. Där finns ingen spårbarhet, vilket motiveras av transport- och distributionsskäl. Det finns dock ingen anledning till att förnybara drivmedel ska ha en hårdare reglering än fossila. Även tillverkningen av fossila drivmedel och framförallt dess råvara har stora miljökonsekvenser. Det kan också vara intressant att veta om oljan som använts kommer från Ryssland, Saudiarabien, Nigeria eller något annat land med tveksam inställning till mänskliga rättigheter. Det hade varit en stor möjlighet för bensinbolag att kunna profilera sig genom att exempelvis välja olja från Norge.
I många andra fall ställs kraven att det förnybara ska konkurrera på lika villkor som det fossila, men i det här fallet är de förnybara tydligt förfördelade, vilket dessutom skapar en otydlighet och minskar chansen till konsumentmakt.
De här reglerna kan inte ensidigt ändras i Sverige. Vad vi dock kan göra är att ställa krav i vår offentliga upphandling. Varje år handlar det offentliga drivmedel för många miljoner, om inte miljarder kronor. Att då ställa krav på spårbarhet i dem kan vara ett första steg att tvinga fram en större tydlighet från dem som faktiskt vill vara med och lämna anbud. Det är ett klokt sätt att använda de offentliga resurserna – genom enkel drivande upphandling används det offentligas konsumentmakt på ett klokt sätt.
|
Rickard Nordin (C) |
|