Tiggarna på våra gator är ett akut tecken på en social katastrof i dagens ojämlika Europa. Vi måste hitta andra, värdiga lösningar. Tror man på politikens förmåga till samhällsförändring behövs förslag som bekämpar fattigdom på både kort och lång sikt. Utsatta EU-medborgare som vistas i Sverige tillfälligt behöver i många fall hjälp med att få tak över huvudet. Att bo under broar och på gatan är inte rimligt. Vänsterpartiet anser att staten bör kunna bidra med finansiering vad gäller boende, men hur denna utformas måste ske utifrån de olika kommunernas behov. Det handlar om en gemensam finansiering – via statlig pott – och kommunerna kommer att behöva skjuta till medel själva. Vi vill också verka för att skapa öppna center, där denna grupp kan får råd och stöd, men också i syfte att skapa kontaktytor och förutsättningar för att långsiktigt etablera kontakt. Alla människor är vid någon tidpunkt i behov av att uppsöka vård. Vår utgångspunkt är allas människors rätt till vård: vård ska ges efter behov och det är statens ansvar att möjliggöra det. Det är viktigt att barn omfattas av fria läkemedel. När det gäller uppehälle och akut behov av försörjningsstöd, menar vi att en individuell bedömning ska göras precis som för övriga medborgare. Utsatta EU-medborgares barn måste få sina rättigheter tillgodosedda. Vänsterpartiet betonar att om det finns barn med ska insatser alltid göras. Barn måste ha rätt till skola och förskola. Hur och var denna rättighet bäst tas till vara måste bedömas utifrån varje fall med barnets rättigheter och livsvillkor i centrum. Dessutom måste barn ha rätt till ett rimligt boende. Frivilligorganisationer som Vänsterpartiet har kommit i kontakt med understryker vikten av att det finns en länk mellan skola/förskola och barnen – en instans som ”kan” det svenska samhället och kan finnas där som stöd. En sådan länk kan t.ex. vara personal på de center som nämns ovan.
Martin Valfridsson utsågs av regeringen vintern 2015 till nationell samordnare för arbetet med utsatta EES-medborgare. I uppdraget ingår ”att stödja det arbete som utförs av myndigheter, kommuner och landsting och organisationer som möter utsatta EES-medborgare som vistas tillfälligt i Sverige” och att skapa förutsättningar för en ”förbättrad samverkan mellan aktörer som möter socialt utsatta EES-medborgare som tillfälligt vistas i Sverige”. I juni 2015 presenterade regeringen även ett åtgärdspaket för utsatta EU-medborgare som vistas här tillfälligt. Ett åtgärdspaket som i många stycken är bra, särskilt vad det gäller ökad samverkan inom EU med länder som Rumänien och Bulgarien, uppdraget till polisen att föreslå åtgärder för att stoppa det våld som riktas mot den här gruppen och ett utvidgat samarbete med civilsamhällesorganisationer här i Sverige.
Vänsterpartiet anser dock att det saknas en handlingsplan för att lösa tillgång till boende och sjukvård, men även en handlingsplan för hur barn till utsatta EU-medborgare i Sverige ska få sina rättigheter tillgodosedda.
Den nationella samordnarens uppdrag bör utökas till att också omfatta en handlingsplan för att lösa tillgång till boende, sjukvård och skola/förskola för utsatta EU-medborgare som vistas här tillfälligt och deras barn. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Den nationella samordnarens uppdrag måste utgå ifrån ett barnrättsligt perspektiv. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
|
Christina Höj Larsen (V) |
|
|
Ulla Andersson (V) |
Ali Esbati (V) |
|
Wiwi-Anne Johansson (V) |
Daniel Riazat (V) |
|
Daniel Sestrajcic (V) |
|