Regeringen har påbörjat arbetet med en könskvoteringslagstiftning som riktar sig mot de börsnoterade bolagens styrelser.
För företagen innebär uttalandena om kvotering till styrelserna ett hot om en helt ny spelplan. Aktieägares möjlighet att påverka bolagets resultat, och därmed de egna investeringarna, begränsas i princip till att utse styrelsen som ansvarar för bolagets förvaltning och organisation. Det är centralt att ägarna är helt fria i det valet.
Att från politiskt håll begränsa aktieägarnas val av styrelserepresentanter kan alltså starkt ifrågasättas utifrån ett äganderättsligt perspektiv.
Men kvotering är inte bara fel av principiella skäl. Den missar också sitt mål. I Norge har man haft kvoteringslagstiftning sedan år 2006. Forskning visar att lagstiftningen där inte har haft avsedd effekt, eftersom jämställdheten har stannat i styrelserummen. Man kan inte se att förändringen i styrelserna har lett till positiva förändringar i chefsleden eller vad gäller inkomstskillnader mellan män och kvinnor. Resultaten i vårt grannland visar att kvotering är att förenkla ett komplext problem. Det finns mycket som kan göras för att motverka ingrodda strukturer som hindrar människor i karriären. Det offentliga har exempelvis mycket att göra vad avser kommunala och landstingsägda bolagsstyrelser. Däremot bör man inte tvinga det fria näringslivet att kvotera sina styrelser.
Riksdagen bör, med anledning av ovanstående, tillkännage för regeringen att det fria näringslivet inte bör tvingas att kvotera vid rekrytering till styrelser.
|
Maria Malmer Stenergard (M) |
Annicka Engblom (M) |