Sverige behöver fler företag och framförallt fler småföretag.
Det handlar om att skapa ett företagsklimat som är avpassat så att företagens
konkurrenskraft är stark relativt andra länders villkor. På samma sätt får arbetet med att förenkla regelverken för företagen inte stanna av. En viktig faktor, som kan förbättras, är att stat och myndigheter har en generösare inställning än idag till att seriösa entreprenörer och företagare som misslyckats ska kunna få en andra eller tredje chans.
Sverige har sin lutherska tradition och sin jantelag som kan leda till överdrivet
restriktiva regler för att driva företag och för att kunna komma igen efter en konkurs. I
andra länder är det vanligen större möjligheter att vid obestånd hitta flexibla lösningar
via t ex ackord och även för att kunna få chanser att starta om.
Det behövs fler som vill eller kan starta företag i dagens Sverige, och det gagnar hela samhället om de som har affärsidéer och drivkraft inte i onödan förhindras att pröva sina vingar. Det ligger i själva företagandets natur att det handlar om betydande risk och att det kan misslyckas och företaget går i konkurs. Vi är övertygade om att det som driver en person att starta företag i många fall är drömmen om att förverkliga en idé eller den frihet det innebär att vara sin egen. Den blivande företagaren väger dessa fördelar mot de risker det innebär att vara egen företagare. Riskerna är förstås att företaget inte går bra och att detta drabbar företagaren ekonomiskt genom mindre lön och i värsta fall konkurs, risker som en anställd inte har på samma sätt. För att få fler att starta eget företag bör man i varje fall se till att företagaren inte drabbas mer än nödvändigt vid en eventuell konkurs.
En konkurs kan utlösas helt oförskyllt genom att en stor kund inte betalar en faktura
eller genom plötsliga ändringar på marknaden. Staten betalar varje år advokater stora
belopp för att de i egenskap av konkursförvaltare noga skall utreda bakgrunden till en
konkurs och om det förekommit några oegentligheter vid konkursen. Dessa utredningar
är för vissa branscher delvis bortkastade pengar, för oavsett vad dessa konkursförvaltare
kommer fram till blir företagaren som gått i konkurs under lång tid förhindrad att starta
ett nytt företag. Genom myndigheters praxis har detta inneburit att företagaren drabbas
av ett tidsmässigt obestämt faktiskt näringsförbud som kan vara längre än om han dömts
till näringsförbud på grund av brott. Detta leder till att företagaren inte längre kan verka
i sitt yrke och därmed försvåras eller i vissa fall omöjliggörs hans möjligheter att
försörja sig. Detta är i många fall inte rimligt och bidrar till att hämma nyföretagandet.
Det finns också exempel på att t ex Skatteverket är överdrivet nitiskt med att till varje
pris kräva in skatteskulder, även om detta skulle försätta företaget i konkurs, när
alternativet hade varit att företaget, med en rimlig avbetalningsplan, skulle ha lyckats att
komma på fötter igen. Här finns mycket tydliga exempel på sådant fyrkantigt agerande
från Skatteverket som inneburit att både staten/skattebetalarna och företagaren blivit
förlorare.
Lagar som bestraffar företagare för att de går i konkurs eller som förvärrar deras
ekonomiska belägenhet efter en konkurs, även om konkursförvaltarens utredning visar
att inga brott förekommit vid konkursen, måste omprövas. Ett flexiblare agerande från
inblandade myndigheter skulle ge företagaren bättre möjligheter att långsiktigt
säkerställa företagets överlevnad.
|
Anders Ahlgren (C) |
Staffan Danielsson (C) |