Motionen har väckts, behandlats och avslagits av riksdagen tidigare. En nyvald riksdag kanske är mer mogen att ta positiv ställning till förslaget än den tidigare riksdagen. Om inte annat borde den tilltagande osäkerheten vad gäller eurons framtida ställning innebära att riksdagen tittade närmare på detta förslag.
EU:s valutaunion är i djup kris. Lösningarna som presenteras handlar om ”en allt fastare union”. I Barrosos öppningstal på EMU-konferensen i Bryssel i maj 2013 slog han fast ”att den nuvarande utformningen av euroområdet bara är tillfällig, eftersom alla medlemsstater utom två är avsedda att bli fullvärdiga medlemmar i EMU i enlighet med fördragen”.
Uttalandet är ett hot mot svensk demokrati. Sverige har inget formellt undantag och irritationen i Bryssel är stor över att Sverige inte redan gått in i valutaunionen, trots att vi i stort sett är det enda land som uppfyller villkoren för medlemskap. Att svenska folket har sagt ett rungande nej till euron i folkomröstning spelar ingen roll i Bryssel. Kommissionen försöker med alla medel rädda valutaunionen. Förslag om ytterligare maktkoncentration till Bryssel haglar. En summering visar att kommissionen nu kräver inte mindre än fyra nya unioner: en bankunion, en fiskal union, en politisk union och en social union.
Det pågår ett intensivt arbete i kommissionen för att skapa ”en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union”. Projektet har fått namnet EMU 2.0 för att förmedla en bild av modernitet.
Men svenska folket röstade alltså nej till euron för 10 år sedan med 56 procent mot 42 procent. Riksdagens ledamöter var varken då eller är nu representativa för svenska folket i denna fråga. 80 procent var för euron för tio år sedan. Idag är det oklart hur riksdagens ledamöter de facto ställer sig, men 80 procent av folket är mot enligt opinionsmätningarna.
Riksdagen kan idag med enkel majoritet föra in Sverige i valutaunionen. För att undvika att en i denna fråga, för folket icke representativ riksdag, med enkel majoritet tar beslut i frågan om penningenhet inte sker, bör beslut av den digniteten föras in i grundlagen. Detta kan ske genom att en mening från riksbankslagen överförs till grundlagen, RF 9 kap. 14 §. Den lyder: ”Penningenheten i Sverige kallas krona och delas i etthundra öre.”
Beslut om ett eventuellt svenskt inträde i valutaunionen skulle då kräva två på varandra lika beslut med mellanliggande val. Det garanterar en demokratisk hantering av frågan om vår valuta. Riksdagen bör därför ge regeringen till känna som sin uppfattning att beslut som rör formuleringen om penningenheten flyttas från riksbankslagen till grundlagen.
|
Jan Lindholm (MP) |
|