En person som av olika skäl har svårigheter att klara av att sköta sin ekonomi, kan söka god man för att få hjälp med detta. I stället för att ansvaret vilar tungt på anhöriga, eller att den enskilde riskerar att få stora skulder eller i värsta fall bli vräkt, kan en god man bidra till att livet fungerar enklare igen. Det innebär ofta en stor lättnad både för den enskilde och för dess nätverk. Med många ensamkommande flyktingbarn växer också behovet av en god man, och det finns kommuner som nu lättar på utbildningskraven för att kunna ge dessa barn en god man.
Ett förbisett problem är dock när den gode mannen missköter sitt uppdrag utan att det uppdagas. Om gode mannen haft i uppdrag att betala räkningar inte gör det blir det den enskilde som blir skyldig.
Om överförmyndaren får en signal om missförhållanden ska de utreda saken och det kan leda till att en ny god man utses. De missförhållanden som skett under tiden är det dock den enskilde som drabbas av.
Ett tydligt exempel på detta beskrivs i tidningen Råd och rön i april, 2014. Obetalda räkningar och obetald försäkring fick stora konsekvenser för den enskilde, och släktingar har tydligt uppfattat ett ingenmansland när det gäller ansvar.
Det kan inte vara rimligt att den enskilde som är i behov av god man, själv måste kontrollera att den gode mannen gör det hen ska. En sådan samhällelig funktion bör kombineras med en annan typ av kontrollmekanism så att missförhållanden inte drabbar den enskilde.
Riksdagen bör ge regeringen till känna som sin uppfattning att ett bättre skydd för enskilda med god man är en angelägen fråga att åtgärda.
|
Jan Lindholm (MP) |
|