Trots att ett färdigt betänkande på regeringens bord föreslår betydande förändringar av namnlagen har fortfarande ingen proposition lagts fram. Lagen som numera kan ses som föråldrad kräver revideringar och betänkandet från Namnkommittén föreslog en rad förändringar i lagen.
Den nya lagen, som var tänkt att träda i kraft den 1 januari 2015, syftar genomgående till att ge medborgarna större frihet att själva få välja sina namn, samtidigt som lagstiftningen blir lättare att förstå och hanteringen av namnärendena förenklas.
Betänkandet innehöll en rad förändringar, som att efternamn fritt ska kunna bildas på något av föräldrarnas förnamn med tillägg av ändelserna son eller dotter. En annan förändring var att dubbla efternamn tillåts bildas och att den med dubbelt efternamn får bestämma ordningsföljden mellan namnen. Därtill föreslogs att Skatteverket blir ny namnmyndighet. Patent- och registreringsverkets befattning med personnamn upphör.
Samtliga förändringar är välkomna, då den tidigare lagstiftningen inte hade förändrats nämnvärt sedan tillkomsten. Däremot skapar dagens lagstiftning fortfarande uppenbara problem för familjer med bland annat isländsk bakgrund. På Island får barn som regel efternamn som är patronymikon eller metronymikon.
Ett aktuellt fall är en familj bestående av en isländsk mor med efternamnet Helgadottir och en far med libanesiskt ursprung med namnet Malla. Eftersom den isländska traditionen utgår från att barnen namnges efter modern eller fadern i en familj, så är det olämpligt att barnet får sin morfars namn. Helgadottir är i detta fall moderns efternamn uppkallat efter hennes far. Det skulle vara som att antyda att hon var sin morfars dotter, något som sänder mycket olyckliga signaler. Istället måste då dottern ändra namnet till Hildardottir, moderns förnamn. Genom ansökan till patent- och registreringsverket tilläts då denna namnförändring för den första dottern, med tillägget att hon också skulle heta faderns efternamn, Malla.
När sedan den andra dottern kom ville föräldrarna givetvis att båda döttrarna skulle få heta samma sak. Den andra dottern fick också hon namnet Hildardottir. Men mot bakgrund mot att barnet redan fått en namnförändring så avslås sedan ansökan om att lägga till mellannamnet Malla. Faderns efternamn. Detta enligt 25 § namnlagen (1982:670).
Trots överklagan avslår samtliga instanser ända upp till förvaltningsrätten möjligheten för båda flickorna att kunna få bära samma efternamn. Detta eftersom de enbart får ändra ett namn, från Helgadotter till Hildadottir, och då inte möjliggöra för mellannamnet Malla.
Att barn till samma föräldrar inte får möjlighet att bära samma efternamn är givetvis olyckligt och det är mot denna bakgrund nödvändigt att ytterligare justera den nya lagen om personnamn.
Mot bakgrund av detta bör regeringen snarast lägga fram en proposition om nödvändiga förändringar av namnlagen.
|
Tina Ghasemi (M) |
|