Inom den kommunala räddningstjänsten arbetar idag ca 15 500 brandmän varav ca 10 000 av dessa är s.k. deltidsbrandmän, mer korrekt benämnda räddningspersonal i beredskap.
Dessa män och kvinnor har en anställning utanför räddningstjänsten, men kan vid behov inom en mycket kort tid inställa sig på en räddningsstation för tjänstgöring när olyckan är framme.
Till deltidsbrandmännen utgår ersättning för att de innehar jour samt för de tillfällen de deltar i räddningstjänstens utryckningar. Den månatliga ersättningen kan således variera från månad till månad beroende på antal utryckningar etc. Behovet av deltidsbrandmän är stort, och flertalet kommuner har uttalat att de ser med viss oro på framtidens rekrytering av deltidsbrandmän.
Problem har uppstått när deltidsbrandmän förlorar sin primära anställning och nödgas få ersättning från a-kassa. Eftersom de enligt lagens mening innehar en deltidsanställning som deltidsbrandmän anses de inte stå fullt ut till arbetsmarknadens förfogande. Därmed riskerar de en nedsättning av ersättning från a-kassan, som i många fall inte överensstämmer med den inkomst de eventuellt får från sitt deltidsuppdrag som brandman. Följden blir att utbildad personal känner sig nödgade att säga upp sig från sin tjänst som deltidsbrandman till stort men för såväl kommuner som för invånare.
Med en översyn av villkoren bör en lämplig lösning kunna finnas kring ersättningsfrågan för att förhindra att välbehövlig deltidspersonal från räddningstjänsterna tvingas säga upp sig från sitt uppdrag.
|
Anders Hansson (M) |
|