I Sverige finns omkring 50 000 personer som drabbats av diabetes typ 1 och av dessa är drygt 8 000 barn under 18 år. Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som slår ut kroppens egen tillverkning av hormonet insulin. Sjukdomen är kronisk och det finns idag inget botemedel eller något vaccin – utan insulin dör personen.
Modern behandling av diabetes typ 1 sker genom så kallad flerdosbehandling, vilket för de allra flesta innebär att insulin tillförs kroppen genom flera dagliga injektioner med en så kallad insulinpenna. Ungefär 9 000 personer använder istället en insulinpump, som förskrivits av läkare efter en sedvanlig medicinsk bedömning.
Syftet med förskrivningen av en insulinpump är att ge en bättre blodsockerkontroll och att undvika kraftigt svängande blodsocker; något som annars kan påverka den dagliga livsföringen mycket.
Insulinpumpen har sedan 1989 omfattats av läkemedelsförmånen och varit kostnadsfri för den enskilde. En pump kostar ca 30 000 kr och livslängden är fyra år. Grunden till kostnadsfriheten har varit att insulinpumpen anses utgöra en ”förbrukningsartikel som behövs för att tillföra kroppen ett läkemedel”.
Nu har Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) beslutat att insulinpumpar inte längre ska ingå i läkemedelsförmånerna. En insulinpump ska inte betraktas som en förbrukningsartikel eftersom den har en livslängd på fyra år och kan komma att användas av flera personer. Pumparna ingår därmed inte i den statliga subventionen utan blir en fråga för varje enskilt landsting.
Det finns en risk att möjligheten att få en insulinpump kan komma att begränsas i de hårda prioriteringar som landstingen måste göra. I slutändan kan den enskilde tvingas att helt eller delvis betala själv för pumpen och därmed för sin livsuppehållande behandling.
En översyn av de nya direktiven behöver genomföras så att de personer som är i behov av insulinpumpar återigen tillgodoses.
|
Pia Nilsson (S) |
|
|
Anna Wallén (S) |
Lars Eriksson (S) |
|
Olle Thorell (S) |
|