För att förtroendet för olika myndigheter ska stärkas bör representationen i myndigheternas styrelser ses över. I Statskontorets rapport från 2014, Myndigheternas ledningsformer – en kartläggning och analys (2014:4), tydliggörs bristen på förtroendevalda i våra statliga myndigheters styrelser. Kartläggningen visar att i de 32 styrelserna var 0 procent riksdagsledamöter, ca 1,5 procent kommun- eller landstingspolitiker, drygt 35 procent statlig myndighet och ca 24 procent från näringslivet.
Det kan finnas bra skäl och argument för att det inte enbart ska vara förtroendevalda i styrelserna. Men om förtroendevalda i större utsträckning är representerade så skapas en folklig förankring och därmed en demokratisk påverkansmöjlighet. I förlängningen leder detta till en ökad legitimitet för myndigheternas beslut och på så vis så kommer förtroendet att stärkas. Att det finns ett behov av ett stärkt förtroende visas tydligt i Sifos senaste förtroendemätning av 26 av våra myndigheter. Bottenbetyg får exempelvis Arbetsförmedlingen som är en av de myndigheter som utgör grundstenen i vårt välfärdssystem.
För att fullfölja sitt uppdrag som förtroendevald måste en kontinuerligt ha en dialog och lyssna på sin viktigaste uppdragsgivare – medborgarna. Den kunskap och kännedom om människors behov som följer därav ger den förtroendevalda som styrelseledamot en unik kompetens som inte går erhålla på annat håll. De ledamöter som väljs in i olika styrelser bör ha olika bakgrund, såsom ålder, kön och att det finns en representation från hela landet.
Utifrån det som presenterats ovan anser vi att frågan om representationen i myndigheternas styrelser bör ses över.
|
Hans Unander (S) |
|
|
Maria Strömkvist (S) |
Patrik Engström (S) |
|
Roza Güclü Hedin (S) |
|