Vid Fredriksbergs industriområde i Ludvika kommun har industriell verksamhet bedrivits från början av 1700-talet fram till 1990-talet.
Den industriella verksamheten inleddes i början av 1700-talet då en stångjärnshammare anlades på platsen och pågick fram till 1990-talet då kemtvätten lades ner. Bland verksamheterna kan nämnas sulfat- och sulfitmassebruk, skruvfjäderfabrik, skiv-/plattillverkning, tapettillverkning och kemtvättsverksamhet.
Det pappersbruk som var i drift fram till 1972 orsakade de största markföroreningarna, på grund av oljehantering och deponering av kisaska.
Fastigheten är idag herrelös och omfattar flera svårt förfallna byggnader. Ludvika kommun har låtit genomföra ett antal undersökningar av Fredriksbergs industriområde vilka sammanställts till en komplett huvudstudie i enlighet med Naturvårdsverkets kvalitetsmanual.
Undersökningarna har påvisat att föroreningar, främst i form av metaller och olja, finns inom det f.d. industriområdet. Ett flertal metaller har uppmätts i halter över Naturvårdsverkets gränsvärden för mindre känslig markanvändning.
Byggnaderna inom det f.d. industriområdet förfaller och innebär i sig en uppenbar risk för människors hälsa. Framförallt gäller detta olyckor.
Baserat på riskbedömningen bedöms byggnadernas förfall samt förhöjda arsenikhalter i kisaskan vara de främsta hälsoriskerna som bör reduceras.
Det är av allra största vikt att detta område saneras för att rädda miljön.
Företagen som en gång smutsade ner naturen finns inte längre kvar.
Områden som det på Fredriksbergs industriområde i Ludvika kommun utgör stora risker för omgivande människor och natur. Bristen på saneringen är också ett hinder för exploatering av marken för bostäder och arbetstillfällen. Regeringen behöver därför säkerställa en noggrann process när de områden som ska saneras ska väljas ut.
|
Hans Unander (S) |
|
|
Patrik Engström (S) |
Roza Güclü Hedin (S) |