Idrott är viktigt såväl för den fysiska som för den psykiska hälsan. Idrott bidrar till att höja livskvaliteten. Det är positivt och bidrar till att vi håller oss friska längre, orkar mer och mår bättre. Vårt välbefinnande ökar om vi får möjlighet att vara ute i frisk luft kombinerat med att vi rör på oss. Idrott är viktigt för barn, eftersom barn har ett spontant behov att röra på sig. När barn idrottar lär de sig många färdigheter, från att förbättra de fysiska färdigheterna, öka självförtroendet till att lära social gemenskap. Att idrotta framkallar ofta en i övrigt aktiv livsstil.
Enligt en avhandling vid Lunds universitet är barn i åldern 7–17 år med rörelsenedsättningar mindre fysiskt aktiva och samtidigt mer stillasittande än barn utan rörelsenedsättning och har därför svårt att uppnå WHO:s rekommendationer för fysisk aktivitet. Dessutom visar den att nästan hälften av dessa barn inte deltar i skolidrotten.
Alla barn ska ha rätt att få idrotta. Det är viktigt att barn har möjligheten att idrotta på sina egna villkor. Att kunna delta i skolidrotten är viktigt såväl för kamratskapen i skolan som för barnets hälsa.
För barn med funktionsnedsättning varierar möjligheterna att idrotta och framför allt möjligheterna att delta i skolidrotten. Skolan har här ett stort ansvar att ta för att så långt det är möjligt göra det möjligt för barn med funktionsnedsättning att på ett meningsfullt sätt kunna delta i skolidrotten utifrån sina egna villkor.
Därför anser jag att regeringen ser över möjligheten att alla skolor gör det möjligt för barn med funktionsnedsättning att på ett meningsfullt sätt delta i skolidrotten.
|
Helena Bouveng (M) |
|