Sedan den 1 januari 2004, då lagen om finansiell samordning (Finsam) blev verklighet, har ett stort antal samordningsförbund bildats runt om i Sverige, i dagsläget 82.
Försöksverksamheten innan Finsam började på Delta Hisingen i Göteborg som blev en förebild till lagstiftningen. Här satsar kommun, region, försäkringskassa och arbetsförmedling lika delar pengar för att kunna bedriva nytänkande och gränsöverskridande verksamheter i projektform (kallas även fyrpartssamverkan) för att hjälpa medborgare mellan 18 och 65 år till arbete. I de projekt som riktas till unga så ges varje ungdom ett individuellt stöd. Resultaten är mycket goda och visar att många kommer i arbete varaktigt. Det är alltid bättre med tidiga insatser, och det vore därför önskvärt att kunna arbeta med ungdomar yngre än 18 år som ”hoppat av skolan” för att med nya metoder motivera till utbildning och/eller arbete.
Det är ett problem att den statliga insatsen inte kan öka utifrån de behov som finns. Eftersom lagstiftaren beslutat att kommun och landsting/region ska bidra med lika delar som staten (Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen) så begränsas verksamheten ekonomiskt då lokala krafter inom kommun och landsting/region vill göra mer för fler. Statens andel är begränsad och fördelas på alla samordningsförbund i Sverige. Nu när alltfler samordningsförbund bildas så finns idag lite eller inget utrymme att ta emot fler unga i befintliga projekt när parterna hittat bra och framgångsrika metoder.
Det blir också ett problem om denna fyrpartssamverkan, som ofta visar bättre resultat än tvåparts- eller trepartssamverkan, har lägre prioritet i statsbudgeten.
|
Shadiye Heydari (S) |
|