Följderna av en ökande befolkning i världen och ett förändrat klimat innebär troligtvis att betydelsen av svensk jordbruksmark kommer att öka i ett globalt perspektiv. Att skydda jordbruksmark och att ha ett konkurrenskraftigt jordbruk blir därför viktigare.
Alltså blir Sveriges jordar mycket viktiga i framtiden och de skånska jordarna är bördigast i hela Sverige och står för nästan hälften av den totala jordbruksproduktionen.
Jordbruksmarken är en naturresurs som kan leverera livsmedel och andra produkter under lång tid. Jordbruksnäringarna tillsammans med livsmedelsindustrin och turismen är viktiga delar av det skånska näringslivet och utgjorde 2013 10 procent av Skånes totala produktionsvärde.
Hur jordbruksmarken bevaras är alltså en fråga om att skydda en nationellt och globalt betydelsefull naturresurs, men också viktigt för sysselsättningen.
När vi bygger på jordbruksmark innebär det att möjligheten att använda marken för att förse oss med livsmedel försvinner. Det är en oåterkallelig process. Länsstyrelsen i Skåne har räknat ut att Skåne kommer att ha förlorat möjligheten att producera 17 miljoner brödlimpor om 20 år om jordbruksmarken fortsätter att bebyggas i samma takt som idag.
Trots att bestämmelserna i lagstiftningen (plan- och bygglagen) föreskriver en mycket restriktiv hållning till att bebygga jordbruksmark exploateras jordbruksmark i kommunerna utan de avvägningar och beslutsunderlag som lagstiftningen kräver. Det bör tydliggöras i lagstiftningen att kommunerna måste ha uttömt alternativa lokaliseringar innan man upplåter jordbruksmark för bebyggelse.
Enligt plan- och bygglagen ska länsstyrelserna genom samråd tillhandahålla underlag och ge råd för att kommunerna ska kunna göra en tillfredsställande bedömning när det gäller bebyggelse på jordbruksmark.
I en rapport från Jordbruksverket från 2013 (Jordbruksverket, Väsentligt samhällsintresse? Rapport 2013:35) gällande jordbruksmarken i kommunernas fysiska planering framgår att kommunerna önskar förstärkt rådgivning från länsstyrelserna i denna fråga. Problemet är också att länsstyrelserna inte har något enhetligt arbetssätt för att ge rådgivning till kommunerna när det gäller hushållning med jordbruksmark. Länsstyrelserna bör få riktlinjer och underlag för ett mer enhetligt arbetssätt med rådgivningen till kommunerna så att kommunerna bättre kan bedöma jordbruksmarkens värden på lång sikt.
|
Kent Härstedt (S) |
|