Svensk ridsport är unik i världen, både i omfattning och tillgänglighet och ridklubben är en mötesplats med många möjligheter för kommunens invånare. Inte minst när det gäller folkhälsa. Ridskolan är också en resurs i integrations- och jämställdhetsarbetet, och den är tillgänglig och öppen för kommunernas invånare. Men många ridskolor bedriver bra verksamhet i underhållsmässigt eftersatta miljö. Stallar, ridhus och utemiljö behöver rustas upp för att klara dagens lagkrav men också för att attrahera fler att börja rida och därmed stärka folkhälsan hos fler.
Ridning är en utmärkt sport för alla åldrar och de flesta ridskolor har grupper för alla nivåer. Dessutom är ridsporten den enda idrottsgren där kvinnor och män tävlar på lika villkor. Ridning är också den största handikappidrotten i Sverige med 4 000 aktiva ryttare.
Mycket tyder också på att ridning utvecklar ledaregenskaper. Ridskolornas Riksorganisation genomförde 2011 en undersökning som visade att 70 procent av fritidscheferna i Sveriges kommuner anser att ridning och hästhantering ”utvecklar självkänsla och handlingskraft”. Svenska Ridsportförbundet utbildar varje år 600–700 ungdomsledare, 250 ledare för ryttare med funktionshinder och 80–100 ridledare.
Kommunerna måste ytterligare stärka ridsporten som till stor del är en tjejsport. Inte minst mot bakgrund av att det i stor utsträckning ofta satsa mer pojkidrott. Anläggningarna måste snarast rustas upp men kostnaderna är höga när underhållet inte har skett systematiskt och regelbundet.
Med anledning av ovan sagda bör en översyn göras av behov och kostnader för de investeringar som krävs för ändamålsenliga ridanläggningar.
|
Lotta Finstorp (M) |
|