När svenska företag gör sina inköp i Sverige respektive från ett annat EU-land skiljer sig villkoren åt gällande mervärdesbeskattningen (moms). Vid inköp i Sverige måste de svenska företagen betala 25 procent moms, pengar som företagen – efter redovisning – så småningom får tillbaka. Om motsvarande köp görs i ett annat EU-land tillkommer däremot ingen mervärdesskatt. Ordningen innebär att företag som gör sina inköp av svenska leverantörer tvingas ligga ute med momspengarna tills återbetalningen skett, vilket, beroende på vald redovisningsperiod, kan dröja upp till år.
Ett exempel: En svensk musikstudio ska köpa musikutrustning för 200 000 kronor exklusive moms. Om studion handlar av en svensk musikhandlare tillkommer 25 procent i mervärdesskatt, vilket innebär att musikstudion sammanlagt måste lägga ut 250 000 kronor. De tillkomna 50 000 kronorna får studion tillbaka så småningom, men pengarna ska ändå läggas ut när inköpet görs. Om utrustningen istället inhandlas i Tyskland behöver inte utlägg för mervärdesskatt göras. Studion betalar då endast 200 000 kronor. För exempelvis nystartade småföretag är likviditeten ofta ett problem och vid inköp från svenska företag krävs det således 25 procent mer likviditet än vid köp från andra länder. Det problem som illustreras i exemplet gäller på samma sätt även i andra branscher och är således ett generellt problem för svenska företag.
Reglerna som möjliggör inköp i andra länder utan att lägga ut moms har tillkommit för att underlätta handeln med andra länder. Det är i grunden positivt, och en tillbakagång till gamla regler är inte önskvärd. Men de nuvarande reglerna innebär en konkurrensnackdel för svenska företag, vilket är olyckligt. En översyn av reglerna för företagens hantering av momsen är därmed befogad i syfte att etablera konkurrensneutralitet så att inte svenska företag missgynnas.
|
Jonas Jacobsson Gjörtler (M) |
|