Det är snart 25 år sedan Sverige genomförde en bred skatteöversyn.
Den senaste översynen genomfördes i skattereformen 1990/91 och byggde på principer om ökad likformighet och neutralitet. Skattesatserna för kapital- och arbetsinkomster sänktes kraftigt samtidigt som skattebaserna breddades.
Under de knappa 25 år som gått sedan den svenska skattereformen har inkomstklyftorna påtagligt ökat. Ett stort antal avsteg gjorts från de ursprungliga principerna om likformighet och neutralitet. Till exempel är momsen inte längre enhetlig utan stora variationer förekommer. Ett annat exempel är att investeringar i fastigheter idag beskattas lägre än de flesta andra kapitalinvesteringar. Ett tredje exempel är de generösa villkoren som finns för egenföretagare att beskatta inkomster som kapitalvinster.
De sammelsurium av undantag och särlösningar som genomförts sedan skattereformen har försämrat det svenska skattesystemets funktion. I snart 25 år har olika regeringar med stöd av en majoritet i riksdagen skruvat lite här och lagat lite där vilket resulterat i ett skattesystem som uppfattas som spretigt och otydligt. Dessutom har mycket hänt sedan början på 90-talet såsom medlemskap i EU och en internationalisering av Sveriges ekonomi. Globaliseringen har bidragit till vinstförflyttningar till skatteparadis, vilket innebär förluster av skatteintäkter som så väl behövs för att garantera ett välfärdssamhälle som omfattar alla.
Det är dags att se över behovet av en ny bred skatteöversyn som resulterar i ett system som är långsiktigt hållbart över flera mandatperioder, oavsett vilken politisk majoritet som styr. Den bör hantera beskattning på arbete, företag och kapital inklusive ränteavdragen samt ta hänsyn till de ökade inkomstklyftorna och inte minst ha en bred förankring bland medborgarna.
|
Teres Lindberg (S) |
|