Miljontals svenskar njuter av skog och natur, individuellt eller i organiserad form. Att andas frisk luft och få motionera i skog och mark leder till välmående, förebygger ohälsa och medför därigenom lägre kostnader för samhället.
Enligt paraplyorganisationen Svenskt friluftsliv (2014) uppgår samhällskostnaderna kopplade till människors fysiska inaktivitet till 6 miljarder kronor årligen. Forskning visar även på friluftslivets betydelse för naturförståelse, social inkludering, samhörighet och regional utveckling i form av exempelvis jakt- och naturturism. Samhället har således mycket att vinna på ett livskraftigt friluftsliv med många utövare.
Friluftssektorn bidrar också självfallet till tillväxt och jobb. Sektorn omsätter, enligt Svenskt friluftsliv (2014), årligen 100 miljarder kronor på bland annat utrustning, transporter och livsmedel och sysselsätter 76 000 årsarbetare. Undersökningar visar dessutom att folk är beredda att lägga mer pengar på friluftsliv. Det innebär att friluftslivet kan bidra till fler och växande företag än vad det gör idag.
Naturvårdsverkets rapport 6547 Friluftsliv i förändring (2013) undersöker svenskarnas friluftsvanor. Rapportförfattarna konstaterar att andelen som minst någon gång under ett år har strövat i skog och mark har legat tämligen konstant kring 80 procent av befolkningen sedan mitten av 1970-talet fram till 2007 men att det har blivit mindre vanligt att personer i yngre åldersgrupper vistas i skog och mark. År 2006 strövade 16–28-åringarna ungefär lika mycket i skog och mark som 77–91-åringarna. Åldersgrupperna däremellan visade större aktivitet. (Naturvårdsverkets rapport 6547 Friluftsliv i förändring. Peter Fredman, Marie Stenseke, Klas Sandell och Anders Mossing, 2013).
Med relativt enkla åtgärder skulle man kunna skapa bättre förutsättningar för friluftsorganisationerna och få fler, särskilt unga, att aktivera sig. Ett sätt är att införa samma regler kring sociala avgifter för friluftsorganisationer som idrottsorganisationerna har. Idrottsorganisationer har ett undantag i socialavgiftslagen och behöver inte betala sociala avgifter upp till ett halvt basbelopp (cirka 22 000 kronor per år) för sina utövare och domare med flera. Friluftslivets organisationer har inte detta undantag och tvingas därför betala socialavgifter om ersättningarna överstiger 999 kronor per år. Även friluftslivets ideella organisationer borde ha rätt till nedsatta sociala avgifter och få samma möjligheter att bedriva verksamheter som idrottsorganisationerna.
Detta skulle underlätta friluftsorganisationernas verksamhet och därmed verka för att fler ger sig ut i skogen. Detta skulle i sin tur bidra till ett friskare samhälle. Socialavgiftslagen för friluftsorganisationer bör därför ses över.
|
Johan Hultberg (M) |
|