I Försäkringskassans Vägledning anges att när det gäller operativa ingrepp har praxis efter hand utvecklats så att anledningen till ingreppet inte tillmäts någon betydelse när det gäller att bedöma sjukdomstillståndet efter ingreppet. Bedömningen ska i stället göras utifrån det sjukdomstillstånd som det operativa ingreppet medfört. Operativa ingrepp som enligt praxis kan ge rätt till sjukpenning är kejsarsnitt, abort, sterilisering, skönhetsoperation och organ- eller vävnadsdonation.
I Statens offentliga utredningar, SOU 2009:89, ”Slutbetänkande av Arbetsförmågeutredningen”, kapitel 4.8.2 ”Skönhetsoperationer, estetisk kirurgi” föreslogs att ”rätten till ersättning i form av sjuklön och sjukpenning vid plastikkirurgiska operationer endast ska omfatta rekonstruktiv kirurgi orsakad av medfödda deformiteter, utvecklingsrubbningar, trauma, infektion eller sjukdom”, en bedömning som kan anses vara rimlig och som av många nog uppfattas som den rätta avvägningen i bedömningen av vem som ska kunna dra nytta av den gemensamma välfärden.
Enligt uppgift på plastikoperationer.net 2009-03-04 utförs årligen cirka 25 000 estetiskt inriktade plastikkirurgiska ingrepp i Sverige, och antalet ökar med ungefär 20 procent per år. En del av de totala utgifterna för både stat och arbetsgivare utgörs av den sjukfrånvaro som uppstår efter ingrepp av icke-medicinsk art, d v s ingrepp som av läkare inte bedömts vara av sådan vikt för den sökande att medicinsk orsak kunnat åberopas. Exempel på ingrepp av denna typ är diverse plastikoperationer – operationer som p.g.a. sin icke-medicinska orsak får bekostas privat.
Ett antal av de mer ”populära” skönhetsoperationerna innebär en eller ett par veckors konvalescens. Att stat och arbetsgivaren får stå för kostnader för sjukpenning och eventuella kostnader för vikarie kan knappast anses som en rättvis kostnadsfördelning efter ett icke-medicinskt ingrepp.
Sjukpenning är en viktig rättighet för den som under en period är sjuk och behöver finansiellt stöd. Men en rimlig avvägning är att den ska avse tillfällig arbetsoförmåga av sjukdomskaraktär och att orsaken till sjukdomstillståndet, inte arbetsförmågan, ska beaktas för att rätt till ersättning ska utfärdas. Därför bör en vidare utredning ske i frågan med direktiv enligt motionens intentioner.
|
Tina Acketoft (FP) |
|