Det pågår en humanitär kris i världen. Krig, förtryck, islamistiska terrorgrupper och förföljelse av etniska och religiösa grupper gör att miljontals människor är på flykt. Samtidigt söker sig många andra, av fullt förståeliga skäl, bort från fattigdom och misär mot vad man hoppas ska bli en nystart.
Runt en miljon människor sökte sig till EU under 2015. Under inledningen av 2016 var antalet flyktingar och migranter till unionen flera gånger större än under motsvarande period förra året. Sedan det omdiskuterade avtalet mellan EU och Turkiet trädde i kraft den 4 april har antalet migranter som tagit sig från Turkiet till de grekiska öarna minskat väsentligt medan antalet migranter som tagit sig till Italien ökat något i antal. Det är dock fortsatt svårt att göra bedömningar om hur detta kommer att utvecklas framöver.
Sverige har länge varit ett av de länder i Europa och västvärlden som flest sökt sig till och som har tagit ett mycket stort ansvar vad gäller att välkomna asylsökande. De senaste två åren har nästan en kvarts miljon människor sökt asyl här, vilket i förhållande till befolkningens storlek är mer än något annat land i västvärlden. Antalet var särskilt högt under det gångna året, då drygt 162 000 personer sökte skydd i Sverige. Om övriga EU-länder tagit emot lika många asylsökande per capita som vårt land då gjorde hade unionen gemensamt kunna välkomna hela åtta miljoner asylsökande under ett år då nöden var mycket stor. Det är genant att inte fler länder kunde tänka sig att vara med och bidra.
I Sveriges stora ansvarstagande finns mycket att känna stolthet över. Att vi är ett öppet och välkomnande land, men också att här uppenbarligen finns väldigt mycket humanitet. När situationen var som allra mest ansträngd under hösten svepte en våg av medmänsklighet över Sverige. Socialsekreterare, migrationshandläggare, poliser, pastorer, präster, imamer och många frivilliga visade ett starkt engagemang för att hjälpa de medmänniskor som befann sig i en mycket svår situation. Utan de frivilligas och det civila samhällets insatser hade Sverige inte klarat av höstens migrationssituation så bra som vi ändå gjorde. Det ger skäl att känna tillförsikt och stärker Kristdemokraternas tro på människans inneboende förmåga att både göra gott och att i allmänhet bidra till ett gott samhälle.
Men den senaste tidens stora antal asylsökande ställer också Sverige inför utmaningar vars omfattning ännu inte kan bedömas fullt ut. Det är inte bara det svenska asylsystemet som utsatts och utsätts för stora påfrestningar. Även andra centrala samhällsfunktioner utsätts för en mycket stor belastning. Det som särskilt kan lyftas fram är att handläggningstiderna för asylutredningar blivit mycket långa. Den 1 maj var drygt 169 000 personer inskrivna som asylsökande i Migrationsverkets mottagningssystem. Dessa förväntas i regel få vänta i åtminstone ett år innan de får sitt första beslut, och under denna tid är sysslolösheten och trångboddheten påtaglig.
Även boendesituationen för asylsökande bör lyftas fram i detta sammanhang. Migrationsverket angav nyligen att de för tillfället klarar av att ge alla nya asylsökande boende, men att de ändå behöver drygt 20 000 nya boendeplatser under våren under förutsättning att antalet asylsökande inte ökar drastiskt. Detta ska sättas i förhållande till att runt 100 000 asylsökande idag bor i anläggningsboenden.
Men omedelbara påfrestningar finns också på hälso- och sjukvården, skolan och den sociala välfärden, som helt enkelt inte är dimensionerad för att så många nya människor kommer till Sverige på så kort tid. Framåt finns därutöver stora utmaningar kopplade till bland annat arbets- och bostadsmarknaderna. Det går exempelvis inte att bortse ifrån att Sverige hittills har mycket svaga resultat vad gäller att integrera personer med lägre kvalifikationer och utbildning på arbetsmarknaden.
Även om få kunde förutse den kraftiga ökningen av antalet asylsökande till Europa under det andra halvåret 2015 så var det definitivt möjligt att redan i början av detta år inse att behoven kunde förväntas bli stora, liksom att Sverige inte ensamt skulle kunna ge skydd till alla som behöver det. Efter att Sverige tagit emot över 81 000 asylsökande under 2014 stod det för oss kristdemokrater därför klart att åtgärder behövde vidtas. Av denna anledning lade vi vid årsskiftet 2014-2015 fram förslag om tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel för alla skyddsbehövande, en snabbare avslagsprocess för asylsökande från så kallade säkra länder och lägre etableringsersättning kombinerat med lägre skatt för nyanlända som jobbar. Syftet med dessa förslag var att minska kostnaderna för mottagandet, förbättra integrationen och sätta press på övriga EU-länder att ta ett större ansvar.
Regeringens brist på handlingskraft medförde dock att inga sådana åtgärder vidtogs i tid och det blev därför nödvändigt att under den gångna hösten på ett annat sätt än tidigare hantera migrationen. I oktober slöt därför sex av riksdagens partier – däribland Kristdemokraterna – en överenskommelse om 21 insatser med anledning av flyktingkrisen. Syftet var att skapa ordning och reda i mottagandet, få till en bättre etablering och dämpa kostnadsökningarna. Då detta inte var tillräckligt för att komma tillrätta med situationen presenterade Kristdemokraterna i början av november ett antal ytterligare åtgärder. Bland annat begärde vi att tillfälliga inre gränskontroller skulle införas, något regeringen strax därpå följde. Vi lade också fram förslag för att åstadkomma mer effektiva avvisningar, få fram mer korrekta beslutsunderlag till asylutredningarna och om att tillsätta en kriskommission med syftet att få till en bättre integration.
Den 24 november presenterade regeringen så de åtgärder som inkluderas i propositionen ”Tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige” samt förslaget om att införa ID-kontroller vid resor med buss och tåg från Danmark till Sverige och vid vissa båtresor till Sverige. Det uttalade syftet var nu att kraftigt minska antalet asylsökande genom att under en begränsad tid anpassa det svenska regelverket till miniminivån enligt EU-rätten och internationella konventioner. Samtidigt skulle såväl kapaciteten i mottagandet som etableringen förbättras.
Jämfört med oktober-november har antalet asylsökande till Sverige minskat markant, från runt 10 000 per vecka under denna period till ungefär 500 per vecka i april-maj. Antalet har också minskat – med cirka 34 procent – under årets fyra första månader jämfört med samma period 2015. Mycket talar därför för att regeringens genomförda och annonserade åtgärder har haft avsedd effekt. Inte minst gäller det de ID-kontroller som infördes den 4 januari.
Samtidigt påverkar flera parallella faktorer hur många människor som söker asyl i Sverige. Vid sidan om våra asylregler har också exempelvis årstiden och vädret betydelse, liksom hur EU agerar och det nyligen ingångna avtalet mellan unionen och Turkiet fungerar. Också andra länders handlande spelar roll, som när tillfälliga inre gränskontroller införs vid gränsövergångar ”på vägen” till Sverige eller när exempelvis Tyskland skärper sina regler kring anhöriginvandring. Självklart måste det också räknas in hur konflikterna i bland annat Syrien utvecklas.
Migrationsverket är tydliga med att det finns fortsatt starka drivkrafter för människor i Mellanöstern och Afrika att komma till EU och att osäkerheten kring den framtida migrationsutvecklingen är mycket stor. Det illustreras också av myndighetens senaste verksamhets- och utgiftsprognos från den 27 april, som dock innebär en nedskrivning av det så kallade planeringsscenariot över det förväntade antalet asylsökande i år och nästa år med 40 000 respektive 15 000 asylsökande till 60 000 asylsökande per år.
Kristdemokraternas utgångspunkt är att värna asylrätten och att Sverige har ett moraliskt ansvar att hjälpa medmänniskor i nöd. Partiet ska vara en garant för en ordnad, human och långsiktigt ansvarsfull integrations- och migrationspolitik som erbjuder en fristad för människor på flykt. Utgångspunkten är att försvara öppenheten och den fria rörligheten inom EU. Vi vill också se fler lagliga vägar in i unionen.
Samtidigt är det ett faktum att de gemensamma principerna för den reglerade migrationen inom EU sedan förra sommaren i princip har satts ur spel, och att de förutsättningar som det svenska asylmottagningssystemet bygger på alltså inte gäller idag. Det gör att det inte är möjligt för Sverige att ha asylregler som kraftigt avviker från andra EU-länders.
Under kriget på Balkan på 1990-talet kom som mest över 84 000 asylsökande till Sverige under ett år, för att sedan minska till i genomsnitt runt 10 000 asylsökande per år i slutet av 1990-talet. I början av 2000-talet ökade antalet asylsökande upp mot runt 30 000 per år i genomsnitt. Bland annat krigen i Afghanistan, Irak och sedermera Syrien har gjort att antalet flyktingar från Mellanöstern har ökat kraftigt under de senaste åren, med högre kostnader för mottagandet av skyddsbehövande som följd.
Den senfärdighet som regeringen visat i den uppkomna situationen är inget annat än anmärkningsvärd. Alltför länge gjordes ingenting. Under hösten 2015 hölls presskonferenser där olika statsråd berättade att taket för antalet asylsökande som Sverige kan ta emot var uppnått, varefter de tackade för ordet utan att presentera några ytterligare förslag som svarade mot den problembilden. Det var ett märkligt agerande, eftersom det både spädde på oron bland allmänheten och känslan som många bar, och bär, på att politiken inte är handlingskraftig i en tid som om något kräver just initiativtagande och beslutsamhet.
När regeringen till sist agerade den 24 november så svängde pendeln helt. Att regeringen till sist såg sanningen i vitögat var emotsett, men samtidigt var agerandet förvirrat och rent av desperat. Att både retoriken och handlandet kan skilja sig så från en dag till en annan är inte seriöst. Hade åtgärder vidtagits tidigare i enlighet med de förslag vi kristdemokrater presenterat hade vi varit bättre förberedda. Nu har vi att hantera regeringens långsamma handlande och de förslag de utifrån detta har presenterat. I denna motion anförs Kristdemokraternas inställning till regeringens förslag i detalj.
Regeringen föreslår att uppehållstillstånd som beviljas en flykting eller en alternativt skyddsbehövande ska vara tidsbegränsade och i normalfallet gälla i tre år för flyktingar och i 13 månader för alternativt skyddsbehövande, men med en möjlighet till förlängning om två år för den senare kategorin om skyddsbehovet kvarstår. Kvotflyktingar ska även i fortsättningen beviljas permanenta uppehållstillstånd.
Kristdemokraterna menar att det är rimligt att tidsbegränsade uppehållstillstånd ska användas som huvudregel, i likhet med i övriga EU-länder, för alla skyddskategorier förutom kvotflyktingar. Det är dock vår åsikt att samtliga tidsbegränsade uppehållstillstånd ska gälla i tre år. Om skyddsbehovet kvarstår för en person som haft ett tidsbegränsat uppehållstillstånd under tre år bör uppehållstillståndet permanentas. Kristdemokraterna menar att dessa bestämmelser ska permanentas inom ramen för Utlänningslagen och inte vara en del av den tidsbegränsade lagen.
Regeringen föreslår att en utlänning som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, enligt den tidsbegränsade lagen, ska beviljas ett permanent uppehållstillstånd om han eller hon då det tidsbegränsade uppehållstillståndet löper ut har en anställning som har anmälts till Skatteverket och som gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig. Regeringen anger också som förutsättningar för att detta ska gälla att lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte är sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.
Kristdemokraterna delar andemeningen i detta. Den som under de första tre åren har etablerat sig på arbetsmarknaden bör ges ett permanent uppehållstillstånd även om personens skyddsbehov inte skulle kvarstå då det tidsbegränsade uppehållstillståndet löper ut. Detta skulle stärka incitamenten till etablering, eftersom eget arbete säkrar rätten att stanna i Sverige. Kristdemokraterna har ändock tre invändningar mot regeringens förslag.
För det första handlar det om regeringens krav på att lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte får vara sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Kristdemokraterna anser att fokus istället bör vara på om utlänningen etablerat sig på arbetsmarknaden och om han eller hon kan uppvisa en taxerad inkomst på en nivå som det går att försörja sig på, i enlighet med migrationsöverenskommelsen från oktober 2015.
För det andra handlar det om regeringens undantag om att ett permanent uppehållstillstånd enligt ovanstående premisser får beviljas en utlänning som inte har fyllt 25 år endast om han eller hon har fullföljt gymnasieutbildning eller motsvarande. Detta är dels ett brott mot migrationsöverenskommelsen från oktober, då det fastställdes att det inte skulle finnas något sådant undantag. Dels är det oklart varför regeringen i detta fall valt en så hög åldersgräns som 25 år. Kristdemokraterna delar dock uppfattningen att det är väsentligt att ungdomar som inte slutfört sin gymnasieutbildning går i skolan snarare än arbetar, eftersom slutförd gymnasieutbildning i de allra flesta fall är en förutsättning för att man ska kunna konkurrera långsiktigt på svensk arbetsmarknad. Samtidigt anser partiet att den aktuella åldersgränsen bör sättas till 21 år och att det ska klargöras att det är en svensk gymnasieutbildning eller motsvarande som åsyftas.
För det tredje måste det säkras upp att en bestämmelse av det här slaget inte leder till missbruk, där det exempelvis ges möjlighet för en utlänning med tidsbegränsat uppehållstillstånd att köpa sig en tillsvidareanställning eller förfalska en näringsverksamhet. En tänkbar åtgärd mot detta är att det sätts krav på att en tillsvidareanställning ska ha varat en viss tid före beslutet om permanent uppehållstillstånd, eller att den ska fortsätta en viss period efter beslutet.
Regeringen föreslår inskränkningar av möjligheten till familjeåterförening. Bland annat ska en utlänning beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till en flykting endast om den person som utlänningen åberopar anknytning till är en flykting som enligt den tidsbegränsade lagen har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och bedöms ha välgrundade utsikter att beviljas ett permanent uppehållstillstånd.
En utlänning ska samtidigt beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till en alternativt skyddsbehövande endast om den person som utlänningen åberopar anknytning till är en alternativt skyddsbehövande som enligt den tidsbegränsade lagen har beviljats ett tidsbegränsats uppehållstillstånd och fick sin ansökan om uppehållstillstånd registrerad hos Migrationsverket senast den 24 november 2015.
I det senare fallet ska uppehållstillstånd beviljas i samma utsträckning som uppehållstillstånd ska beviljas för den som åberopar anknytning till flykting som har beviljats ett uppehållstillstånd som har tidsbegränsats enligt den tidsbegränsade lagen. Ett uppehållstillstånd som beviljas på grund av anknytning till en flykting eller en alternativt skyddsbehövande ska gälla för samma tid som uppehållstillståndet för anknytningspersonen.
Regeringen föreslår vidare att ett försörjningskrav som huvudregel ska ställas som villkor för uppehållstillstånd på grund av anknytning, innebärande ett krav på anknytningspersonen att kunna försörja både sig själv och den anhörige och ha en bostad av tillräcklig storlek och standard för sig och den anhörige. För flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska det finnas undantag från denna huvudregel, men sammantaget går regeringens förslag längre än vad som uttrycktes i migrationsöverenskommelsen från oktober.
Kristdemokraterna värnar familjesammanhållning och motsätter sig dessa förslag. Partiets inställning är att det är mycket märkligt att regeringen väljer att gå fram med förslag som inskränker familjers möjligheter att hålla samman framför andra förslag som syftar till att hantera migrationssituationen.
Kristdemokraterna har lagt fram förslag om att upprätta asylansökningsområden nära våra stora gränsövergångar i syfte att snabba på registrering och beslutsprocesser och förhindra att asylsökande avviker. Vi har föreslagit att Migrationsverket ska kunna låna in erfarna handläggare från andra myndigheter för att korta handläggningstiderna och därigenom minska risken för passivisering liksom de andra kostnader som följer av långa handläggningstider. Vi har också lagt fram förslag för att snabba på och effektivisera avvisningarna av personer som fått avslag på sina asylansökningar, bland annat i avseende på fler förvarsplatser och ökade anslag till polisen. Vi har föreslagit sänkt etableringsersättning och lägre skatt för nyanlända som jobbar, och i vår budgetmotion i höst kommer vi också att lägga fram besparingsförslag på migrationsområdet som ska finansiera kostnadsökningar som följer av de avvikelser vi gör jämfört med regeringens förslag i den aktuella propositionen.
Det är dock vår utgångspunkt att familjer ska kunna återförenas. Det är viktigt för att alla människor mår bäst av att ha sina nära och kära omkring sig. Men det är också en integrationsfråga. Det är bättre att de människor som kommit till Sverige fokuserar på att så fort som möjligt etablera sig på arbetsmarknaden och i samhället, istället för att oroa sig för sina anhöriga. Kristdemokraterna motsätter sig därför regeringens förslag om inskränkt möjlighet till familjeåterförening.
Kristdemokraterna menar samtidigt att rätten till anhöriginvandring bara ska gälla för de anhöriga som den asylsökande informerat om vid ankomsttillfället. Det är för att både underlätta identifieringen av de asylsökande och få bättre kontroll över mottagandet. Det finns asylsökande som undanhåller information om anhöriga för att stärka sina skyddsskäl. Detta kan dels göra att den asylsökandes rättssäkerhet äventyras men också att mottagningssystemet förlorar i legitimitet hos allmänheten. Det måste löna sig att tala sanning och medverka till att beslutsunderlaget blir så komplett som möjligt.
Ensamkommande barn ska så snart som möjligt återförenas med sina föräldrar. Om det är så att barnet kan återförenas med sin familj i hemlandet ska det ske skyndsamt. Därför ska vi skapa drivkrafter att berätta om anhöriga redan vid ankomsten.
Regeringen föreslår att uppehållstillstånd enligt bestämmelsen om synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter endast ska få beviljas om det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa utlänningen. Kristdemokraterna motsätter sig detta förslag. Dessa bestämmelser berör endast ett fåtal fall per år och har tillkommit för situationer som rör till exempel svårt sjuka personer. Vår uppfattning är att regeringens alternativa definition skapar osäkerhet kring vad som gäller i sådana fall, samtidigt som det är långtifrån säkert att den kommer att innebära någon större skillnad jämfört med nuvarande bestämmelser.
Vid en presskonferens den 7 april, i samband med att lagrådsremissen gick ut, gav regeringen uttryck för att den kan tänka sig att använda upp till hälften av de kvotflyktingar som Sverige åtar sig att ta emot för anhöriginvandring. Kristdemokraterna ser två stora problem med detta. Dels är det i sak helt fel att ta kvotflyktingarna i anspråk för annan typ av invandring. Kvotflyktingarna är mycket utsatta situationer, som ofta tas direkt från flyktingläger. Kristdemokraterna har länge efterfrågat fler lagliga vägar in i Sverige och EU. FN:s vidarebosättningsprogram är en väldigt viktig sådan laglig väg, som regeringen nu alltså vill minska.
Dels innebär regeringens besked ytterligare ett brott mot migrationsöverenskommelsen från oktober, enligt vilken antalet kvotflyktingar ska öka från 1 900 per år till 5 000 per år senast år 2018. Nu är alltså regeringens besked att det kanske bara kommer att röra sig om 2 500 kvotflyktingar per år.
Regeringen föreslår att uppehållstillstånd inte ska beviljas en utlänning som är övrig skyddsbehövande och att en sådan utlänning inte heller ska förklaras vara övrig skyddsbehövande. Under rådande situation stödjer Kristdemokraterna detta förslag.
Regeringen föreslår att uppehållstillstånd som beviljas en utlänning på grund av verkställighetshinder ska vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader samt att eventuella förlängningar av ett sådant uppehållstillstånd också ska gälla i tretton månader. Efter en eventuell förlängning av tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder i minst tre år ska dock även för dessa permanent uppehållstillstånd kunna beviljas. Samtidigt ska Migrationsverket inte bevilja ny prövning om de omständigheter som utlänningen åberopar endast är sådana omständigheter som kan ligga till grund för skyddsbehov som övrig skyddsbehövande. Under rådande situation stödjer Kristdemokraterna dessa förslag.
Kristdemokraterna ser det som viktigt att betona att den tidsbegränsade lagen inte ska tillämpas vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd från ett barn eller en vuxen som ingår i samma familj som ett barn om barnets ansökan har registrerats hos Migrationsverket senast den 24 november 2015.
Det är även viktigt att understryka att den tidsbegränsade lagen inte ska tillämpas vid överklaganden av tidigare fattade beslut om uppehållstillstånd.
|
Aron Modig (KD) |
|
|
Robert Halef (KD) |
Caroline Szyber (KD) |
|
Penilla Gunther (KD) |
Jakob Forssmed (KD) |
|
Larry Söder (KD) |
Désirée Pethrus (KD) |