Sala silvergruva är en av världens bäst bevarande historiska gruvmiljöer och Sveriges genom tiderna viktigaste silvergruva. Gruvans storhetstid var under Gustav Vasas regeringstid och kallades då ”Svea Rikes Skattkammare”. År 1908 upphörde den huvudsakliga silverbrytningen efter att i århundraden varit en stor tillgång för Sverige och ofta kallats ”Riksens främsta Clenodium”.
Sala Silvergruva är en kulturhistorisk klenod av nationellt intresse. Gruvområdet och dess byggnader kulturminnesförklarades av länsstyrelsen i Västmanland 2014.
Som besökare kan man lära sig mycket om gruvdrift under flera århundraden. Många gruvorter bär prägel av den gamla tillmakningsmetoden, det vill säga att gruvarbetarna eldade mot bergväggen för att sedan bearbeta den med enkla verktyg.
155 meter under jorden kan man vandra i gruvorter och uppleva mäktiga bergrum med hjälp av kunniga gruvguider. Ovan jord finns ett trettiotal kulturbyggnader. Lillgruvan förklarar pedagogiskt gammal gruvteknik för barnen.
80 000 besöker årligen gruvområdet varav 36 000 besökare gör nedstigning i gruvan. Förutom intäkter från visningsverksamheten får Sala silvergruva ett årligt kommunalt bidrag och ett mindre bidrag genom länsstyrelsen. Inga statliga bidrag utgår. Kostnaderna för att förvalta gruvan, gruvområdet och de kulturhistoriska byggnaderna är dock omfattande.
Sala silvergruva borde vara ett nationellt intresse att slå vakt om och utveckla genom dess kulturhistoriska och industrihistoriska betydelse. Det är därför önskvärt att undersöka möjligheterna för staten att ta ett större ekonomiskt ansvar för att bevara detta kulturhistoriska arv.
|
Pia Nilsson (S) |
|