Den svenska militära alliansfriheten har tjänat landet väl sedan den rådande utrikespolitiska linjen infördes 1814. Det är viktigt att bidra till avspänning i det militärt strategiska område där Sverige befinner sig. Vad gäller värdlandsavtalet saknas en grundläggande utredning och analys om avtalets egentliga betydelse för Sveriges fortsatta militära alliansfrihet.
Den svenska traditionen är att förankra alla tyngre säkerhetspolitiska ställningstaganden i riksdagen. Möjligheten att basera utländsk trupp på svensk mark är ett sådant ställningstagande och borde därför underställas riksdagen för beslut. Sverigedemokraterna vill därför att propositionen i första hand ska avslås i sin helhet och avtalet sägas upp. I andra hand, i det fall avslaget inte vinner gehör i riksdagen, anser vi att verksamhet inom ramen för värdlandsstödsavtalet endast ska kunna aktiveras av ett beslut i riksdagen.
I propositionen framgår att det från olika sammanslutningar och privatpersoner framkommit kritik emot att det saknas en djupgående analys och utvärdering av de säkerhetspolitiska konsekvenserna och hur avtalet förhåller sig till Sveriges militära alliansfrihet. Vi ställer oss starkt kritiska till att en sådan analys och utvärdering inte gjordes innan avtalet undertecknades. Till exempel skulle Atlantpakten kunna sätta upp en militärbas i Sverige enligt förutbestämda rutiner, något som andra skulle kunna räkna med i sina krigsplanläggningar. Konsekvenserna av detta är inte tillräckligt utrett och Sverige skulle därmed kunna riskera att bli måltavla i händelse av konflikt, samtidigt som vi inte har den försvarsförmåga som krävs för att hantera en sådan situation.
Sverigedemokraternas uppfattning är att Sverige bör rusta upp försvaret och gå i försvarsförbund med Finland. Varken ett försvarsförbund med Finland eller ett värdlandsavtal bör dock ingås innan de fulla konsekvenserna av ett sådant beslut är tillräckligt utredda.
Riksdagens godkännande
Varje gång svensk trupp ska föras utomlands för insatser krävs riksdagens godkännande. Detta är en bestämmelse med stor betydelse, lika viktig som det faktum att Per Albin Hansson bildade samlingsregering när det andra världskriget bröt ut. Värdlandsavtalets tecknande föregicks inte, trots dess betydelse, av någon bred debatt. Orsaken till detta ligger hos förra regeringen som aldrig förde frågan dit den hörde, till riksdagen. Vi ställer oss också kritiska till att det är regeringen eller dess ombud och inte ett beslut i riksdagen som kan aktivera avtalet. Vi vill därför tillkännage för regeringen att verksamhet inom ramen för avtalet, om det trots allt ratificeras, endast ska kunna påbörjas efter ett beslut i riksdagen.
Mikael Jansson (SD) |
|
Roger Richtoff (SD) |
Julia Kronlid (SD) |
Björn Söder (SD) |
|