Enligt Europeiska rådets ramverk, som regeringens skrivelse refererar till, förordas utsläppsminskningar av växthusgaser på 40 procent från 1990 fram till 2030.
Det är Sverigedemokraternas uppfattning att Sverige bör följa internationella överenskommelser, men av allt att döma är vi på väg att nå en sänkning av utsläppen på 40 procent redan 2020. Det finns fördelar med detta eftersom det minskar vårt oljeberoende, men med allt lägre priser på energi ställer vi oss frågande till en alltför långtgående strategi vad gäller att ytterligare minska koldioxidutsläppen på kort och medellång sikt.
Regeringens linje förefaller vara att inga uppfyllda mål räcker, ribban ska ständigt höjas ytterligare. Sverige ska gå före och visa ”ledarskap” oavsett kostnad och oavsett om andra länder följer efter eller ej. Det är inte Sverigedemokraternas politik. Tanken bakom denna ambitionsnivå är att Sverige på detta sätt ska kunna påverka andra länder i samma riktning. Problemet med denna strategi är att det inte finns något som tyder på att strategin fungerar. Det finns ingen forskning på området som stöder att denna föregångspolitik på något sätt bidrar till minskade utsläpp. Enligt teorin om koldioxidläckage kan det till och med vara så att denna politik genom så kallat koldioxidläckage bidrar till att öka utsläppen i andra länder. Enligt EU-kommissionen bidrar varje procentuell ökning av elpriset till en minskning av exporten med 1,6 %, vilket sätter fokus på vikten av att upprätthålla god konkurrenskraft inom EU. Om det blir dyrare att tillverka varor i Sverige och Europa är risken stor att företag istället flyttar till andra länder med lägre energipriser.
Riksrevisionen framhåller i sin rapport ”Mer klimat för pengarna” att det saknas underlag för att bedöma risken för så kallat koldioxidläckage, det vill säga att produktion flyttas från Sverige till länder med lägre eller inga utgifter för koldioxidutsläpp.
Vi anser det vara av största vikt att konkurrenskraften för såväl den svenska som den europeiska industrin inte försämras i den utsträckningen att koldioxidgenererande produktion flyttas till länder med en mindre ambitiös klimatpolitik eller där andra miljöhänsyn, arbetsrätt och mänskliga rättigheter är åsidosatta. Mot bakgrund av att koldioxidutsläppen ökar markant på andra håll i vår omvärld anser vi att det bör göras djupare konsekvensanalyser av att en ambitiös klimatpolitik ensidigt förs i en begränsad del av världen.
Som enda parti i Sveriges riksdag talar vi öppet om den målkonflikt som föreligger mellan en alltför ambitiös klimatpolitik och andra behov i samhället. Vi i Sverigedemokraterna ställer oss bakom de internationella överenskommelser som vi har skrivit på, men vi är ovilliga att gå längre eftersom det har ytterst marginell, i det närmaste obefintlig, påverkan på den globala utvecklingen.
|
Martin Kinnunen (SD) |
|
|
Anders Forsberg (SD) |
Runar Filper (SD) |