Sedan den allmänna motionstiden i september har mycket hänt i omvärlden och vad gäller asyltrycket på Sverige. Sverigedemokraterna har länge varnat för en systemkollaps och nu när vi står inför en fullbordad kris behövs ytterligare åtgärder som inte kan anstå till nästa motionstid. Då vi inte anser att regeringens åtgärder är tillräckliga vill vi lämna in denna motion med anledning av den migrationskris Sverige står inför.
Världen upplever just nu flera långdragna och brutala konflikter. Terrorgruppen IS utgör ett akut hot mot internationell fred och säkerhet och tvingar många människor på flykt. Det exceptionella antalet asylsökande till just Sverige har dock beskrivits som ett naturfenomen som är helt omöjligt för politiker att påverka. Detta är inte sant och är en i grunden farlig inställning till samhällsfrågor.
I Sverige svävar mottagningssystemet på gränsen till en kollaps. Boendeplatserna är slut, sökande förpassas först till tält, migrationsverkets receptioner, bussar och till sist gatan.
När landet nu står inför en fullbordad kris presenterar vi en konkret handlingsplan som har goda chanser att göra skillnad, både direkt och signalpolitiskt.
Vi välkomnar regeringens senaste förslag om skärpt asylpolitik. För fem år sedan när Sverigedemokraterna lade samma förslag hade det kanske varit tillräckligt. Tyvärr är situationen nu så akut att Sverige måste gå bortom signalpolitik och ta tag i problemets kärna.
Sverige har idag ingen direkt kontroll över volymen av sökande, då vi är bundna av det gemensamma europeiska asylsystemet (CEAS) som består av Dublinförordningen och ytterligare ett par direktiv. Situationen är dock ohållbar när alla parter inte håller sin del av avtalet. Vi vill omförhandla medlemskapet, och andra partier har signalerat att de är villiga att i alla fall testa regelverkets gränser.
Vi har därför tagit fram en handlingsplan med sju konkreta förslag, inga krav utan utgångspunkter för förhandling. Vi uppmanar också övriga partier att inse situationens allvar och lägga gamla meningsskiljaktigheter samt politisk prestige åt sidan, till fördel för konstruktiva samtal.
Undantag från CEAS
Regeringen bör offentligt be EU-kommissionen att Sverige ska få använda undantagsregeln i EU:s grundlag (Lissabonfördragets artikel 78.3) för att få befrias från CEAS:s bindande regler. Om undantag ges kan Sverige ändra utlänningslagen och ta bort möjligheten att söka asyl vid gränsen. Pausen skulle avlasta den akuta situationen och ge tid för diskussion om långsiktiga åtgärder, vilket betyder en omförhandling och modernisering av hela det internationella asylsystemet. Det är uppenbart att nuvarande flyktingkonvention och CEAS inte är anpassade efter den typen av stora migrationsströmmar som vi står inför idag.
Enligt Mårten Kjaerum, chef för Raoul Wallenberg-institutet och en av Europas främsta experter på folkrätt, skulle avvisningar till Danmark inte strida mot FN:s flyktingkonvention eftersom konventionen bara utesluter avvisningar till länder där den avvisade riskerar att förföljas.
Skärpt asylpolitik
Regeringen bör lägga förslag på en skärpt asylprocess för att underlätta återförandet av asylsökande till första EU-land enligt Dublinförordningen. Sverige bör kräva att den sökande förklarar hur denne tagit sig hit, omedelbart avvisa sökande som inte samarbetar och konsekvent återsända de som samarbetar till deras första EU-land. Proceduren ska ske i transitzoner.
Pröva det grekiska asylsystemet
En stor del av de asylsökande kan idag inte skickas tillbaka till första EU-land enligt Dublinförordningen, detta eftersom deras första EU-land är Grekland och EU-domstolen 2011 beslutade att inte tillåta överföringar dit på grund av allvarliga brister i asylsystem. Human Rights Watch har påpekat att den nya grekiska asylmyndigheten har inneburit en förbättrad process och ökat antal beviljade ansökningar. Regeringen bör därför få dagens situation prövad genom att Migrationsverket begär att skicka tillbaka sökande till Grekland, och vid nekande eller överklagan från enskilda inleda fördragsbrottstalan mot Grekland från EU-domstolen. Detta innebär att Sverige stämmer Grekland för att landet inte uppfyller kraven i CEAS.
Omtolka ”första EU-land”
Enligt EU-domstolen kan det förutsättas att varje medlemsstats asylsystem överensstämmer med kraven i internationell rätt. I det fall Greklands asylsystem permanent inte når upp till kraven bör Sverige få prövat en tolkning där Grekland inte anses vara första EU-land enligt Dublinförordningen; Migrationsverket bör därför begära att asylsökande överförs till landet som den sökande passerat efter Grekland.
Dublinförordningen har fallit
Enligt Dublinförordningen är medlemsländerna skyldiga att ta emot asylansökningar men har rätten att få ansvaret överfört till sökandens första EU-land. Denna rättighet är just nu kraftigt begränsad på grund av situationen i Grekland. Det är orimligt att Sverige ska hålla fast vid skyldigheten utan att kunna nyttja rättigheten. Dublinförordningen kan därför anses ha fallit och vi kan ta bort möjligheten att söka asyl vid gränsen.
Fördragsbrottstalan avseende Schengen
Regeringen bör inleda ett fördragsbrottsförfarande mot Grekland och Italien eftersom de inte uppfyller Schengenavtalets förpliktelser om att säkra EU:s yttre gräns. Enligt avtalet ska de utföra gränskontroller vilket betyder att de som saknar Schengenvisum ska söka asyl där eller vända tillbaka.
Bistånd till flyktinghjälp
Brist på exempelvis mat och möjlighet till skolgång kan göra att människor söker sig vidare även om de fått skydd i närområdet. Detta är en ohållbar situation. I Syriens grannländer genomför FN just nu 3RP (Regional Refugee and Resilience Plan). 3RP representerar ett paradigmskifte inom flyktinghjälpen eftersom den samlar både humanitärt arbete och utvecklingsarbete och tar ett helhetsgrepp om krisen. För 3RP har FN efterfrågat 47, 5 miljarder kr för 2016, men FN är starkt underfinansierade. Genom ovanstående förslag kan avräkningarna från biståndet minska vilket ger Sverige en möjlighet att bidra till flyktinghjälp i krisers närområde, både humanitärt och långsiktigt.
Suspendera möjligheten att söka asyl
I sista hand, om inget av ovanstående av alternativen ger effekt, kommer Sverigedemokraterna att kräva att Sverige medvetet bryter mot Dublinförordningen och slutar ta emot asylansökningar vid gränsen. Vi är ett parti som står upp för lag och rätt och principen om att avtal ska hållas, och vi ser därför denna nödåtgärd som beklaglig men helt nödvändig för undvika att landet drabbas av en fullständig systemkollaps. Vi bedömer det som orimligt att Sverige ska hålla sin del av avtalet när inte andra gör det, och dessutom på bekostnad av fullbordad kris i Sverige.
|
Jimmie Åkesson (SD) |
|
|
Julia Kronlid (SD) |
Markus Wiechel (SD) |
|
Carina Herrstedt (SD) |
Sven-Olof Sällström (SD) |
|
Oscar Sjöstedt (SD) |
Jimmy Ståhl (SD) |
|
Per Klarberg (SD) |
David Lång (SD) |
|
Olle Felten (SD) |
Anna Hagwall (SD) |
|
Jonas Millard (SD) |
Angelika Bengtsson (SD) |
|
Christina Östberg (SD) |
Johan Nissinen (SD) |
|
Paula Bieler (SD) |
Robert Stenkvist (SD) |
|
Fredrik Eriksson (SD) |
Aron Emilsson (SD) |
|
Johnny Skalin (SD) |
Kent Ekeroth (SD) |